• No results found

Medeltida husbyggande i Sverige

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Medeltida husbyggande i Sverige"

Copied!
32
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Jan-Erik Augustsson

Title

Medeltida husbyggande i Sverige

Issue

23

Year of Publication

1992

Pages

55–85

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Medeltida

husbyggande i Sverige

avJan-Erik

Augustsson

Hursåg husenutoch hur bodde människor i Sverige under denperiod somvi kallar medeltiden? Så här enkelt kanmanformuleraenfråga medstorbredd,en

frågasomberör flera olikaforskningsdisciplineroch

somhämtarsittsvarfrån flera olikatyperavkällma¬ terial. Avsikten med denna artikel är att utifrån

medeltidsarkeologisk synvinkel försökage enöver¬

siktöverettmångfacetterat forskningsområdesamt

föreslå metoder och källmaterial somkan föra kun¬

skapen inom detta område framåt.

Förstoch främst kan detvaralämpligtattprecisera

begreppen. Vadmenashär med ”Sverige”, ”medel¬

tiden” och ”husbyggande”? För alla dessa tre be¬ grepp går det att finna mycket snäva och exakta

definitioner, men detta kan samtidigt innebära en

olycklig begränsning. Om man vill försöka förstå alla aspekter av husbyggandets utveckling är det kanske bästattha så vidaramar sommöjligt, både i

tid ochrum.

Låtossförstsepä dengeografiskaramen. Detär

knappast meningsfullt att se husbyggandet i det nuvarandeSverigesom enisolerad företeelse. Detta området innefattarju idag flera landskapsomtidiga¬

re hörde till andra länder— Skåne, Blekinge och

Halland hörde till Norge.

Österut

tillhörde Finland det svenskariket och efter denegentliga medeltiden

ingickävenbesittningar inuvarandeBaltikum.Det

ärkanske också såattnärdetgäller just husbyggan¬ det ärriksgränsema ganska irrelevanta förenanalys. Detfinns i stället störreanledningatt tahänsyn tillde

naturgeografiska gränserna för husbyggandet, det

villsägadenhögstvarierande tillgången på lämpliga

byggnadsmaterial såsom lövträd, barrträd och

lätt-brutensten.Motdennabakgrund finns det all anled¬

ning att vidga gränserna för diskussionen till att omfatta materialäven från våra nordiskagrannlän¬

der ochBaltikum,menattfokusera intressetpå det

nuvarandeSverige. Sermanslutligen husbyggandet

ur en vetenskapligt metodisk synvinkel finns det

också skälattbeakta den aktuellaforskningen i hela

Europa.

Begreppet ”medeltiden” kan ocksåges skiftande

innebörd. En traditionell uppfattning är att detta omfattarperioden från kristnandet 1060 och fram till reformationen 1527. Urmedeltidsarkeologisk syn¬ vinkelärdettaintelängre tillräckligt. Det utmärkan¬ de för medeltidsarkeologin är att den utgår från

fysiska, arkeologiska lämningarfrånenperiod då det

också finnsettskriftligtkällmaterial (se Andrénmfl

i META 19881—2).Denmetodiskakombinationen

avting ochtextgeralltså vidarekronologiskaramar sominnebärattämnettarsinstartpunkt redan under nordiskvikingatid. Eramåt i tiden kanämnetsträcka

sig mycket långt—iprincip så långt somdetfinns

behovavettarkeologiskt källmaterialsomkomple¬ ment till de allt fylligare skriftliga källorna. Den

medeltidsarkeologiska grävningsverksamheten har

därför kommit att ägna alltmer uppmärksamhet åt

lämningar från 1500- och 1600-talen, den så kallade ”nyare tidens arkeologi” (Ersgård 1990). När det gäller husbyggande finns det emellertid anledningatt

sätta den främre tidsgränsen för det arkeologiska studiet sålångt fram somtill 1700-talets mitt. Först från 1747 finns det heltäckandeofficiellstatistiksom

ger enöverblicköverhur husen i Sveriges städervar

byggda (Almqvist 1949). När det gäller husen på

landsbygden finns ingen motsvarande statistik,men det bevarade materialetav äldre lantbebyggelse är

till sinhuvudpart knappast äldreän1700-talet

(Erix-on1947 s15). Slutsatsenavdettakällägeblirattdet

arkeologiska husmaterialetbör haenstor kunskaps-potential för tiden fram till 1700-talets mitt.

(3)

”husbyg-Fig 1. Närmantalarommedeltida hus är det kanske byggnader

avdet härslagetsomde flesta tänkerpå.Menhur vanligavar

stenhusegentligen? Bilden visar detsåkallade Gamla Apoteket i Visby,från 1300-talet. Efter Svahnström 1976, fig 19.

Fig 2. Dethärärocksåettmedeltida ” hus"—visserligen meden

speciellfunktion,menbyggnadstekniskt kanskeinteså olikt profa¬

nahus. Hedaredskyrka i Västergötland,från1501. Efter Ahréns 1981. sid 308.

gande”? Iförstahandtänkerman nog påhur husen

såguthos bönder och borgare (fig 1),menävenhär

finns det anledning att ge begreppet en mera vid¬ sträckt innebörd. Andraviktiga kategorieravhusär

guds hus, kyrkorna, vilka visserligen harenmycket

speciell funktionsom gör attdefaller lite vid sidan

avandrahus,menbyggnadstekniskt (muming, tim¬

ring etc) kan de baft samband med de profana husen (fig 2). Vi ska inte heller glömma bort herremaimens

hus, alltifrånstoramuradeborgar tillenklareanlägg¬ ningar iträ,därförsvarsaspekten kanskevarmindre uttalad. Bostäder och representativa byggnader på

borgarnakan ha utgjort förebild för andra samhälls¬

klassersbyggande. Man brukarbeskriva adelnsom

ettkulturspridande samhällsskikt (Gorski 1976) och

detliggernäratill handsattnyheter inom byggnads-skicket förmedlatstill böndernaavadeln(fig 3). Det ärockså metodiskt viktigtatt den speciella

(4)

”bygg-Fig 3.Ytterligareensortsmedeltida ”hus". Kanskeienstabilare

teknik än vad deflesta haderådmed,menherremannens husantas

ofta havaritförebildförandra samhällsklassers byggande. Glim-mingehus iSkåne, från 1499.Riksantikvarieämbetet.

nadsarkeologi”som utvecklats på kvarståendeme¬ deltidabyggnadsverkverkligen används i kombina¬ tion med detrentarkeologiska husmaterialet. Föratt

slutligen kunna förstå det medeltida husbyggandet

till fullo måstemanocksåutanförsjälva husens

väggaroch studeraävenbebyggelsestrukturen, alltså

tomtensform ochlägeoch hurtomtenhar dispone¬

rats för olika typer av hus, det vill säga själva

organiserandetavden byggdamiljön.

Som avslutning på denna vidlyftiga definition av ämnet”medeltidahusbyggandei Sverige”, kanman alltså konstateraatthäromnågonsin krävsenuttalad

helhetssynsamtgenerösa gränseri tidochrumföratt vi ska kunnaförståvårtforskningsområde.Innan vi

börjar formulera konkreta frågeställningar och en

forskningsstrategikan det dock varalämpligtatt se hur vårkunskap om medeltidens husbyggandehar vuxit fram ochvarvi ståridag.

Forskningshistorik

Medeltidsarkeologinärsomsjälvständig

forsknings-disciplin en ungföreteelse (Cinthio 1988), och det

mestaavvårkunskapommedeltidens husbyggande harbyggtsuppochsystematiserats inom andra

forsk-ningsdiscipliner. Redan på 1920-talet fick vi de

första samlade översikterna som försökte belysa

äldretiders byggande och dessursprungunderme¬ deltidochforntid.Främststårkanske GerdaBoethius studie av den nordiska timmerbyggnadskonsten

(Boethius 1927)sompresenterade de bevarade knut¬

timrade husenpå landsbygden ientypologisk studie

medennärmastevolutionistiskgrundsyn. Perspekti¬

vetsträckersig tillbakatill förhistorisk tid,ävenom tonviktenliggerpå senmedeltid ochsenare.Ettannat

exempel av samma slag ärCarl Werners studie av

typerochperioderinom den svenska

korsvirkesarki-tekturen, främst städernas hus (Werner 1924), som tarsinstartpunkt irenässansen.Ett ytterligareexem¬

pel är Sune Ambrosianis försök att typologisera

hustyperna i Skandinavien (Ambrosiani 1930). Re¬

dantidigare hade Sigurd Erixonpresenterat ettför¬

slag till typologiseringav de svenska gårdstyperna

(Erixon 1919), en typologisering som i stort sett fortfarande är i bruk. De nu nämnda författarna

utgick istort settfrån de stående, äldre byggnadsverk

som fanns till hands och behandlade dessa utifrån

konstvetenskaplig och etnologisk utgångspunkt. Möjligheterna tillexaktdateringvarofta små. Något

rentarkeologiskt material av medeltida hus fanns i stort settännuinteatttillgå, ävenomnågraenstaka

grävningsmaterial med huslämningar blivit före¬ dömligt publicerade(setexThordeman

1920,Forsan-der 1928).

Denverkligakunskapsexplosionenägderum un¬ der 1940- och 1950-talen. Detta vardestorasynteser¬

nas tid. Arkitekturhistorikem Erik Lundbergs två-bandsverk om byggnadskonsten i Sverige under

medeltid och renässansärännuidag oöverträffat i sitt

slag (Lundberg 1940 och 1948).Verket hadeettbrett

perspektiv och det metodiska synsättet var uttalat

diffussionistiskt.Ävenomdetsyftade tillenhelhets¬

analysavbyggnadskonsteni vårt land, behandlades

här främstkyrkorna. Utvecklingenavherremannens bostad hade redovisats redan tidigare (Lundberg

1935). Med verket Svensk Bostad fick också den

profana bostadsarkitekturen sinbehandling,från älds¬

(5)

utgick i sina arbeten i huvudsak från stående medel¬

tidabyggnadsverk somkyrkor, borgar och murade

profanhus, men han drog också in det etnologiska

husmaterialet och det ännu så länge mycket ringa

arkeologiska husmaterialet i sin diskussion. Olika byggnadstyper och konstruktiva lösningar härleddes

i tid och rum ett för en nutida forskare ofta

halsbrytandesätt. Samtidigt hade Lundbergen ena¬ stående överblicköverbyggnadskulturen i hela Eu¬ ropa, vilket naturligtvis frestade till att sede stora

perspektiven. Lite merajordnäravaretnologen Si¬ gurd Erixonsstoraverkomden svenska byggnads¬

kulturen från äldsta tider fram till 1800-talets slut

(Erixon 1947). Verketvarresultatetavettmångårigt

inventeringsarbete i svenska bygder plus arkivstu¬

dier ochinnehöll framför alltallmogens byggnads¬ kultur.Husmaterialetpresenterades typologisktfrån

äldsta, primitiva former till mera utvecklade och

komplicerade. Denterminologi somanvändes kom

attbli normbildande—vitalar änidagom

gavelför-stuhus, högloftsstugor, parstugor,

framkammarstu-goretc. Verket byggde alltså istort settpå stående,

äldrebebyggelse på landsbygden,menienavslutan¬ deöversikt över den historiskautvecklingen berör¬ des även städernasochherremännenshus, dockutan

atttillföranågotarkeologiskt materialutöverruiner

av borgaroch gotländska stenhus. Några årsenare

utkom ett temanummer om byggnadskultur i det

stora samlingsverket Nordisk Kultur (Erixon red

1953). Här belystes i separata artiklar de svenska

böndernas byggnadskultur under medeltiden (Erix¬

on 1953) och de svenska städernas byggnadskultur

(Söderberg 1953). Underlaget varfortfarande i hu¬

vudsak den kvarstående äldre trähusbebyggelsen, oftaaveftermedeltida ursprung,i vilketmanmenade

sig se kvarlevande elementav medeltidens husfor¬

mer och bebyggelsestruktur. Endast artikeln om

byggnadsskicket på Gotland undermedeltiden bygg¬

de ihögre gradbevarandemedeltida huslämning¬

ar,liksom dentoguppsamspelet mellan stad och land

(Svahnström 1953). Delaravdetetnologiska husma¬

terialet redovisades översiktligt också i kartform i Atlasöversvenskfolkkultur1(Erixon red 1957). Till destora översikterna kanslutligen också föras Kul¬ turhistoriskt lexikonför nordisk medeltidsombörja¬ deutges 1956men avslutades först 1978.

Även

här

bygger de flesta sakordsartiklama om hus i stor

utsträckningpåovanrefererade forskning, slutsatser

ureftermedeltida materialsamturskriftligt källma¬

terial, medan detarkeologiska materialet spelar en förhållandevis liten roll.Slutligen bör i denna kate¬

gori av verk ocksånämnas etnologen Ilmar Talves undersökning av bastu- och torkhus i Nordeuropa

(Talve 1960).

Ungefärsamtidigt med de storaöversikterna bör¬ jade vi också få meraregionala studierav det me¬ deltidahusbyggandet. Ettexempel från Gotland har nämntsredanovan, menförhållandet mellan trähus

och stenhusönomkring 1600 harocksåbelystsav John Granlund(Granlund 1966).Ettannatkan häm¬

tasfrånSkåne, där konsthistorikern Nils-Gösta Sand¬

bladutgaveninträngande studieavstadsplanekonst ochstadsarkitektur intill 1658(Sandblad 1949).Även härbygger dock framställningen i hög grad på studier

av stående byggnader av sten och korsvirke samt

arkivstudier. Något senare utspann sig också en smärre etnologisk debatt om den skånska gårdens ursprungoch utveckling, dock heltutifrån efterme¬

deltida material (Eskeröd 1957, Jesperson 1957, Erixon 1958). Slutligen kan nämnas Albert Sand-klefsnoggrannastudieavden äldre folkliga bebyg¬

gelsen i Halland (Sandklef 1953). Denna börjar

visserligen först i 1700-talsmaterialetmenvisar på

hustyper och byggnadstekniker av medeltida ur¬ sprung.

Efter dennaproduktiva periodförefaller det som

omintresset för medeltidenshusbyggandeavtarbland

etnologer, konsthistoriker och arkitekturhistoriker.

Detta kan delvis bero att man i stället riktar intresset mot industrisamhället och dess fenomen,

menmöjligen har detockså funnitsenkänslaavatt

de nämnda disciplinernas källmaterial i fråga om äldre tiders byggande i någon mån varit uttömt. Dessutom kan intresseförskjutningen också förkla¬

ras av en generationsväxling. Några exempel på

fortsatt etnologisk husforskning bör dock nämnas, främst försöken att findatera och typologisera de knuttimrade husen(Homman1964, Amstberg1976). Hit hör ocksåundersökningarnaavdeskånskapräst¬

gårdarna ochböndernas bostäder, som sträcker sig

tillbaka till 1700-talets början (Minnhagen 1973, Arvastson 1977). En länge förbisedd aspekt på det medeltida husetär människorna bakom arbetet och

själva byggnadsprocessen,någotsomundersöktsav konsthistorikern JanSvanberg ochhistorikern Göran Dahlbäck (Svanberg 1987, Dahlbäck 1985). Det finns också ettförnyat arkitekturhistoriskt intresse

(6)

pro-fanhus somträkyrkor (Sjömar & Weme 1987, Sjö-mar 1988).Slutligen bör härnämnasJan Granbergs

studie av gården i den förindustriella staden, en

studie som visserligen tar sin början i 1828 års

brandförsäkringshandlingarmensommetodiskt har

mycketattgedenarkeologiska husforskningen (Gran¬

berg1984). Attmanävenbland etnologerbörja finna

den äldreforskningens slutsatserenaning tveksam¬

ma,visas bästavNordiska Museetsnystartade forsk¬

ningsprojektom”Regionalabyggnadstraditioner— enkunskapsöversikt”, därmangörenförnyad gransk¬

ningavdetståendeagrarabyggnadsbeståndet.Detta

projekt har sin bakgrund i deomfattande byggnads-inventeringar somskett i Sverige under de senaste decennierna,ettmaterialsomännuinteblivit syste¬

matiskt bearbetat även om ett första försök gjorts med StenRentzhogsomprojektledare (Lindström &

Rentzhog 1987). En metodisk landvinning av stor

betydelse undersenareårärutvecklandetav dendro-kronologin, detvillsägaårsringsdatering på bevarat

trävirke(Bartolin 1987). Medhjälpavsystematiska

dendroproverpåäldreknuttimrade profanhus i Da¬

larna,Jämtland och Härjedalen har detvisat sig att

oväntatmångahuskunnat dateras till medeltiden, det äldsta så tidigt som 1280-talet (Raihle 1982 och

1990, Landström & Bartholin 1987). Detta öppnar

nya och spännande perspektiv på det kvarstående

äldrebyggnadsbeståndet.

När detgäller kunskapenomvåra medeltida kyr¬ kor kanmaninteförbigå detstorainventeringsverket

Sveriges Kyrkor, som ännu ärlångt ifrån avslutat.

Frånattursprungligen ha varitenrenodladkonsthis¬

toriskinventering har verket påsenareårutvecklats medgedignamurverksundersökningar kombinerade medarkeologiska iakttagelser i golvlagren. Möjlig¬ heten att undersöka förhållandet mellan medeltida

träkyrkoroch profana trähus har underlättatsgenom den nu nästan fullständiga redovisningen Svenska

Träkyrkor 1—2 (Ullén1983, Lagerlöf 1985). Härtill

kommerocksådenyöppnade möjligheternaattåstad¬

komma exaktadateringar medhjälpav

dendrokrono-logiska undersökningarpå bevarade trädetaljer, främst

takstolar (Dendrokronologi och medeltida kyrkor

1988).Möjligen kan denyametodiska landvinning¬

arna när det gäller murverksundersökningar och

mumingsteknik (Sundnér 1986) så småningomock¬

så bidra tillenökadkunskapommuradeprofanhus. Avsikten med ovanstående korta översikt ärattvisa

attkunskapsuppbyggnaden kring medeltida husbyg¬

gande till stor del har skett utan något nämnvärt

arkeologiskt material, åtminstone så långt framsom till 1960-talet. Detta harnaturligtvissin grund i att detarkeologiskahusmaterialet långt fram i tidenvar

mycket ringa tillomfångetsamtbristfälligt publice¬

ratoch bearbetat. Inågon mån kan detockså bero på

attde fåsomtrotsalltgrävdeutprofana huslämningar från medeltid ochsenareperiodervarämnesmässigt

vilsna och saknadeenmetodik föratthanteramate¬

rialet. Först i och med1960-talets omfattandeexplo¬

atering i stadskärnorna började det arkeologiska

materialetattöka. Dettavarocksåenstarktbidragan¬

deorsak tillattämnetmedeltidsarkeologi vid denna tid konstituerades som självständig

universitetsdis-ciplin (Cinthio 1988). Denverkligt massiva tillväx¬

tenavutgrävningarmedmedeltida huslämningar har

dock skettförstunder 1970-talet ochframåt.Många

gånger har dessa redovisats i kortare artiklar tillsam¬

mans med andra grävningsresultaten lista över sådana artiklar kan göras ganska lång — och det

totala källmaterialetavutgrävda medeltida husläm¬

ningaräridag mycketstort,omänmerpartenavdet

är opublicerat och finns tillgängligt bara i olika

arkeologiska arkiv. Mot denna bakgrundärdet dock

påfallande hur lite det arkeologiska husmaterialet

har bearbetats och utnyttjats för systematisk forsk¬

ning kring olika hustypers och byggnadsteknikers

ursprungocb utbredning. Man kan på goda grunder

påståattdetta varitettförsummat forskningsområde

i Sverige under de senaste decennierna. Varnande rösterför dennautveckling har dock inte helt saknats

(Näsman 1984,Augustsson 1990).

Irättvisansnamnbör här dock nämnas de få försök till översikter ochbearbetningavmedeltida arkeolo¬

giskt husmaterialsomtrotsallt finns från desenaste decennierna. Enansatsvardetfemte

Visby-sympo-siet 1974sombehandlade hus ochgårdar i

Östersjö¬

området och i Norden före 1500(Häuser und Höfe

1976). Av svenskabidrag kan härnämnasartiklarom

Gotland, Helgö, Lödöse och Eketorp (Svahnström

1976, Holmqvist 1976, Ekre 1976, Borg 1976b).

Dessavar dockbegränsade geografiskt, och några

verkliga översikter fanns inte.Avstorbetydelsevar ocksåbidragenomde danska städernas husomkring 1500(Engqvist 1976)samtdetmetodiskt intressanta

bidragetomsociala aspekter på husmaterialet

(Gor-ski 1976). Av de olikabyggnadsteknikernaharsär¬ skilt fynd av knuttimrade hus blivit föremål för

(7)

Teckonförklaring A4B Anläggningsnummer Trävirke <3* Träplintar, stolpar Ris ■ ■aa Flätverk O Tråtunna ^ Stenläggning Tegel

Fig4—5.Såhärserdetarkeologiskahusmaterialet vanligen ut—träsyllar ochstenläggningar—och såhär kanbebyggelsenrekonstrueras efterbearbetningavdetarkeologiskamaterialet. Från utgrävningen i kvarteret Kransen iUppsala.Bilderna visar byggeisenpå1400-talet. Efter Ehn & Gustafsson 1984, fig30aoch 31a.

sammanställning (Rosander 1986).

Arkitekturhisto-rikem GunnarHenriksson har utrett skiftesverkets

historia, och bygger därvid delvis på arkeologiskt

material (Henriksson 1989). En lovande ansats är Carolina Anderssons seminarieuppsats om husens konstruktion och funktion i Skandinavien 800—

1200, både i stad och på landsbygd (C Andersson

1986). Ett liknande verkärenseminarieuppsatsom medeltida hus ochgårdarutmed norrlandskusten,en

regionsomistortförsummatsav

medeltidsarkeolo-gin (Hedvall & Norell 1988).Ienkortareforsknings¬

översikt harocksåpekatsden begränsadeforsk¬

ningenomlandsbygdenshus,somkommit i skymun¬

dan av det starka intresset för stadsproblematiken

(Augustsson 1990). Frands Herschend har undersökt

hur de förhistoriskalånghusenmed inre takbärande

stolprader utvecklatstill husmedtakbärande väggar

under perioden 500—1100 (Herschend 1989). Av

mera regionalt begränsade studier kan nämnas Ri¬

kardHolmbergsuppsatsomköpmanshus i skånska städer samtkortare ansatseri verketom

Öresunds-kustens medeltid (Holmberg 1969 och 1977). Till dennakategori hör ocksåDan Carlssonsuppsatsom

gotländska husformer frånyngrejärnålder till tidig

medeltid(Carlsson 1981). Avspeciella byggnadsty¬ per somkort behandlats kan nämnas tomtningama

utmedkusterna(Varenius 1978),lerbottnama iSyd¬

sveriges kustorter(Stenholm1981,Ersgård1988 s41

ff) samt det så kallade sydgötiska huset eller

hög-loftsstugan i Götalands lövskogsområden (Augusts¬

son1986). Sistmeninte minst bör blanddeverkliga

översikterna över arkeologiskt husmaterialnämnas Hermann Hinz’storaverkombebyggelsenpå lands¬

(8)

(Hinz 1989). Bortsettfrån attstädernashus där inte

alls beaktas så imponerar verket genom sin breda ansats,isynnerhetgenomattdet har tillkommit från tysk horisont. Vid en närmare granskning visar det

sig dockattförfattaren istort settbaratarupptidigare

publicerat husmaterial varför den stora massan av

arkeologiskthusmaterial förbliroutnyttjat. Eftersom

materialetsomligger till grundför bokenlångt ifrån

är representativt kanman alltså ifrågasättaresulta¬ ten.

Frånenskildastäder finns ocksånågraexempel

merasystematisk bearbetning av arkeologiskt hus¬

material. Korta översikter finns från Lödöse

1986),

(Ekre

Uppsala(Gustafsson 1986, Ehn & Gustafsson

1984; jfr fig4—5, Syse 1986), Sigtuna (Tesch red

1990), Malmö (S Johansson 1987, Romberg 1982,

Rosbom 1987, Mandahl 1986) samtLund (Andrén 1987,Nilsson 1986, Roslund1986).Det ärtydligtatt

några fåstäder med omfattande

grävningsverksam-het här äröverrepresenterade ochattmaninte utifrån dettamaterialkan dragenerella slutsatser. Det finns ocksåen obalans i detstadsarkeologiskamaterialet genom att man vid utgrävningarna som regel har

koncentreratsig på lämningar frånden äldre medel¬

tiden, varför huslämningar frän senmedeltid och

nyaretidärrelativt fåochstyvmoderligtbehandlade.

Ett undantag utgör dock materialet från Halmstad

(Augustsson 1992)samtdet helt eftermedeltidama¬

terialet från 1600-talets Göteborg (Jeffery 1986,

Kihlberg 1986).FrånGöteborgsregionen finnsockså

det enda exemplet på en arkeologisk studie av en

lantgård under perioden 1600—1800 (Sandberg

1987).

Detstoraintresset förexperimentell arkeologi har lett till en mångfald försök att rekonstmera, eller

återuppbyggahusi full skala, förattden vägenprova olika konstruktivalösningar och funktioner. Dess¬ värreharmanhittills nästan undantagslöst valt för¬ historiska hus, fram till och med vikingatiden, för

återuppbyggnad (T Johansson 1988). I skrivande

stundpågårdock rekonstruktionavradhusbebyggel¬

seni skiftesverkfrån dettidigmedeltidaEketorpIII

Öland

(Henriksson 1989). Anläggningen i Hög i

västraSkåneinnehåller ocksålånghusoch grophus

som hämtatsina förebilder från 1000-talets Skåne (Ödman 1988).

Som sammanfattningav de senaste decenniernas

arkeologiska forskning kringmedeltidahusbyggan¬

de iSverigekanmanalltså sägaattden i huvudsak

bygger på fyndmaterial från städerna, framför allt

från den äldre medeltiden samt attendastnågra få

orter och regioner har tagits upp till behandling. Detta äranmärkningsvärt eftersom lämningaravhus hör till de allravanligaste fynden vid

medeltidsarke-ologiska utgrävningar. Det rör sig om ett mycket

varierat material med allt ifrån enstakastolphål eller

syllstenar till välbevarade gårdskomplex med flera

olika byggnader som går att funktionsbestämma. Materialet växer snabbt och är idag av betydande

omfattning. Det är därför angeläget att starta en

systematiskbearbetningavdettastoraochnyakäll¬ material. För att åstadkomma detta behöver vi en

metodikföratthanteramaterialetsamtklart formu¬ lerade frågeställningar som är relaterade dels till

forskningen inom andradiscipliner, dels till nyare

arkeologisk husforskning i övrigaNorden och Euro¬

pa.

Frågeställningar

Låtossdåsevilkafrågeställningarsomärväsentliga

attfå besvaradenärdetgäller medeltida husbyggan¬ de i Sverige. Dessa kan i grova drag struktureras under huvudordenTeknik, Form, Funktion,Bebyg¬

gelsestruktur ochFörändringsprocesser.Denna struk¬ turering av frågeställningarna innebär samtidigt en successiv stegring av svårighetsgraden i analysen, från enkla iakttagelseroch konkreta frågor till allt¬

merasammansattaoch abstrakta fenomen.

Teknik

Utvecklingenavolikabyggnadsteknikersamtderas

möjligheterochbegränsningarärgivetvisavgrund¬

läggande betydelse för husbyggandet. De olika byggnadsteknikernaäri sinturhelt beroendeavden

varierandetillgångenpå lämpligtbyggnadsmaterial

(fig 6). Större delen av Sverige, utom Skåne och

Halland, hade naturligtillgångpå barrträd som gav

långa och raka timmerstockar, vilka användes till

knuttimrade byggnader. Av lövträden användes främst ekens virke för husbyggande. Eken har sin

naturliganordgränsstraxnorr omVänern och Mäla¬

ren, och den gav kortare men bredare virke som

användes till skiftesverk. 1Skånemärktemanredan

under 1200-taletav entilltagande brist

byggnads-virke, vilketpåskyndadeutvecklandetavden

virkes-snålakorsvirkestekniken(Nilsson 1986,s52).

(9)

Fig6.Virkestillgången haroftaststyrtvaletavbyggnadsteknik.

Kartanvisarskogsregionerna iSkandinavien.1 —barrskog,2—

blandadbarrskogoch lövskog; 3—mellaneuropeiskbokskog och

ekskog: 4—västeuropeisk lövskog. EfterHinz1989,s243.

kalksten ochsandsten,materialsom varlättaattbryta

ochfinhugga. Dettahadebetydelse främstför

kyrko-byggandet, men har på Gotland även präglat den

profana arkitekturen. Det är dock inte säkert att

byggnadsmaterialet alltid undermedeltiden hämtats

från de närmasteomgivningarna.Enviktig fråga är i vad mån man transporterat timmer, eller för den

skull även färdigbyggda hus,från virkesrika skogs¬ områden tilltätortermedvirkesbrist. Det finnsexem¬

pelfrån Norgepåattmanfärdigtillverkat helaknut¬ timrade hus iinre,skogrikadelaravlandet,varefter

demonteratsnedochflottatspå älvar ochfjordarut

till destoraochfolkrika kuststäderna därefterfrågan

fanns. När det gällt ovanlig eller lättarbetad bygg-nadssten för främst kyrkorna är det uppenbart att

långväga transporter skett, både till lands och till

sjöss. Således finns detanledning attvidare utreda

råvarutillgångkontra transportmöjligheter.

Rentallmäntvarmedeltidenenperiod dåmånga

olikabyggnadsteknikerförekom. Endelvartydliga

innovationer,medan andratogsurbruk underperio¬ den.Ettgrundläggandeforskningsbehov ärattklara

utde olikabyggnadsteknikernas ursprungsamthur de varierar kronologiskt, geografiskt och funktio¬ nellt.

Knuttimringentycks havaritennyheti

Skandina-Vienomkring år1000 ochmanmenarattdenhade sitt ursprung i Ryssland och Baltikum, där den redan

tidigarevarallmän.Exakt näroch på vilkavägarsom

tekniken nått Skaniavien är inte utrett, men den

förekomfulltutvecklad iTrondheim, Oslo och även

Sigtuna vid dennatid—i denorska städernavarden

till och med helt dominerande. Hauglid menar att

denna tekniska nyhet har direkt samband med

kungamaktensgrundandeavdeäldsta städernasom maktcentra och forum för nya impulser (Hauglid

1980). Vi kandockinte heltuteslutaattknuttimring¬

en vid den härtiden också fanns på landsbygden,

varförfrågan börståöppen.Det ärinte barateknikens äldsta fas som är oklar utan även dess fortsatta

spridning, tex när under medeltiden den nått sin maximala utbredning i Sydsverige samt om den spridits likartat i städeroch pålandsbygd.

De bådaresvirkesteknikernapalissadverk ochstav¬

verk förknipas i Sverige med träkyrkobyggandet, och palissadtekniken med sinajordgrävda väggar

tycks,åtminstone i Lund, hakommiturbrukredanpå 1000-talet (Nilsson 1986). Stavbyggandet, där de vertikala väggplankoma vilar en träsyll ovan

mark,representeradeen merautvecklad ochhållbar tekniksomidenorskaträkyrkornavarvanligin på

1300-talet(Christie 1982) ochi Västergötlandföre¬ kommit så sent som 1501, då Hedareds stavkyrka

började uppföras(Lagerlöf 1985s 107). Detnorska

materialet visartydligtattstavteknikenävenanvänts förprofana byggnader, åtminstonein på 1300-talet

(Reimers 1976s95 ff) och möjligheten attsåskett

även iSverige har intetillräckligt beaktats. Hurochvilkavägarskiftesverkstekniken, med

liggandeplankorinfällda ivertikala stolpar, harnått landet är inteutrett.Tekniken harvarit fulltutveck¬

lad kontinenten och i England under 600/800-talet (Hinz 1989s 173,Chapellot & Fossier1985 s

300), och iSverigeförekommerden i Lund,Lödöse,

Sigtuna ochpå Gotlandunder 1000-talet och något

senareäven

Öland

(Eketorp,seHenriksson1989). Ser man till det eftermedeltida materialet så är

(10)

skiftesverketspritt i hela det syd-och mellansvenska

lövskogsområdet (Erixon 1957), men hur tekniken spritts och utvecklats under tiden 1000—1750ärinte

klart. Ett visst stöd kanman sannolikt få i de goda danska översikterna(Clemmensen 1937,Mikkelsen

1987).

Korsvirkestekniken, där ett ramverk av trä fylls

med lerkliningeller tegel, har utvecklats i områden med brist byggnadstimmer. Teknikens äldsta historiai landet äroklar,menden hartroligenettnära

samband med det lerklinadeflätverket,somhar en

lång förhistorisktradition. I Lundbörjade korsvirket

bli allmänt under1200-talet, somettresultatavden

tilltagande virkesbristen (Nilsson 1986 s 52). Det

finns emellertid klara arkeologiska belägg pä fullt utvecklat korsvirke träsyll i Lubeck redan vid 1100-talets slut (Erdmann 1985, Gläser 1985), och

fråganärominte tekniken i huvudsak utvecklats just

istadsmiljöundermedeltiden,medanspridningen på

landsbygden är ett senare fenomen. I sen tid har

korsvirkestekniken i huvudsak varit begränsad till Skåneoch södraHalland, ochenväsentligfrågaatt

utreda är om den under medeltiden förekommit

längre norrut i landet, just i stadsmiljö. Ett isolerat

men pregnantexempel på atttekniken förekommit

längre norrut kan anföras från Stockholm, som år

1582hade hela 83korsvirkeshus,utöver429 stenhus

och 81 trähus(Bengtsson 1981 s 193).

Flätverkstekniken har klara förhistoriska anor i landet och användes iLund, Skara,Sigtuna med flera

orterredanpå 1000-talet,ävenistörre,representati¬

valånghus (Nilsson 1976s41 ff). Det förefallersom omtekniken under medeltidens loppträngdesutav demerabeständiga träbyggnaderna, vilket antydsav

detnyamaterialet från Sigtuna(Pettersson B 1990),

men åtminstone i Sydsverige fanns flätverket kvar

undersenmedeltiden, både istadsmiljöochpålands¬

bygden, även om tekniken tycks ha förbehållits enklare ekonomibyggnader och uthus.

Murning mednaturstennådde landetunder

1000-taletochtegelmurning vidslutetav 1100-talet. Båda teknikerna har istort settvaritförbehållna

kyrkobyg-gandetoch borgbyggandet. Det har tidigare hävdats

att cisterciensema skulle spelat en väsentlig roll i

spridandet av stenhuggningsteknik och murning i Sverige,mendetta harpåsenaretid starkt ifrågasatts

(Götlind 1988 s 105 ff). En väsentlig fråga är hur

vanligtdetegentligen varitmed murade hus i städer¬

naföre 1500.Mycket tyder påattmurade hus istörre

antalvarett sentfenomen i de flestastäderochattde medeltidastäderna, medundantagavStockholmoch

Visby, heltdomineratsaVträhusbebyggelse(Andrén

1987). Vår kunskap om det murade huset och den

teknik som ligger bakom det får annars sägas vara

god (Andersson & Hildebrand 1988).

Tillfrågan om väggarnaskonstruktion hör också

utvecklingenavsyllen.Under medeltiden skedde det

en generell utveckling frånjordgrävdaväggstolpar

tillattväggenvilar påenträsyllovanmark. Det finns

exempel på träsyllsombärenflätverksvägg i Sigtuna från 1000-talet (Erixon 1947 s724). Samtidigt har

väggar med jordgrävda stolpar levt kvar länge, i

Halmstad åtminstone till 1400-talets början (Au-gustsson 1992). På den danska landsbygden har

jordgrävda väggstolpar ocksåfunnits undersenme¬

deltiden, samtidigt somväggarpå syll förekommit parallellt (Liebgott 1989 s 29 D- Utvecklingen har

alltså intevarit entydig.

Detsom ovansagtsgällerväggarnaskonstruktion, men en annanväsentlig byggnadsteknisk frågaärhur man löstden takbärandefunktionen. Under nästan helaforntiden, fram tillvikingatidensslut, harman iSkandinavienbyggt hus med två inrestolpradersom burit upptaket och avdelat interiören itreskepp. En vanlig uppfattningärattden takbärandefunktionen

flyttats till väggarna i samband med införandet av

knuttimring omkring år 1000. Detta är dock inte giltigt förSydskandinaviendär andrabyggnadstek¬

nikervarförhärskande, ochatt processenvaritmera

komplicerad visasavutvecklingen på Gotland(Carls¬

son 1981). Att man inte heller helt övergett inre

takbärande stolpar i en eller två rader omkring år

1000, visasavsenmedeltidafyndfråndanska lands¬

bygden (Grpngaard-Jeppesen 1982,Liebgott1989s 29ff).Ävenfrån 1300-talets Halmstad finnsexempel

på hus med två inre stolprader (Lindahl 1978,

Au-gustsson 1992). Skiftesverkshus med mittsuloreller

mittstolpar har också funnits kvar i flera svenska

reliktområdenlångtfram i modem tid (Erixon 1947

s97ff).Ävenomutvecklingen alltså i huvudsakhar

gått i rikning mot takbärande väggkonstruktioner

under medeltidenslopp så börmandock undersöka

förloppetmeraidetaljochvaraobservantpå

kvarle-vande äldre konstruktionssätt.

Form

(11)

Fig 7. En vanlig hustyp isödra Skandinavien

vid medeltidensbörjan. Grophus från

900-talets ArhusiDanmark.EfterRandsborg1980, fig25.

långhus, enkelstugor, parstugor etc. Att använda

begreppet”typ”omdessa äregentligen intekorrekt,

eftersomenväsentlig frågaärjust i hur hög graddet

medeltidabyyggnadsskicket hade utvecklattraditio¬

ner som stelnat i standardiseradehustyper.

Under större delen av forntiden har man byggt

långhus där många funktioner som bostad, fähus,

förråd etc rymts under samma tak. Man har länge ansett att dessa mångfunktionella långhus ganska

plötsligt skulle ha avlöstsavsmå enrumshus meden funktion ivarje hus. Dettaskulle ha skettomkringår 1000ochhaft sambandmed införandetav

knuttim-ringstekniken i Mellan- och Nordskandinavien, en tekniksomintelämpadesig för hopkopplingavflera

rum/hus i rad(Hauglid 1980). Nu visar detarkeolo¬

giska materialetallttydligareattlånghus medflera

rumochfunktioner levdekvarlängreänmantrott.I

Danmark finns flera exempel från den medeltida

landsbygdensomtyderpåenkontinuitet mellandet

förhistoriskalånghusetoch våregentids korsvirkes¬

länga (Liebgott 1989 s 29 ff, Grpngaard-Jeppsen

1982).Äveni södra Norgefannslånghuset kvarpå

landsbygden under medeltiden (Myhre 1982). Det

har ocksåövertygande visats att knuttimringstekni-ken ingalundautesluter byggande av långhus med

flera rum och funktioner under samma tak (Berg 1982). Det finns alltså all anledning att pröva det

mellansvenska husmaterialetförbehållslöst. Utvecklandet avsmåenrumshus,enkelstugor, för

bara en funktion är intenågon exklusiv medeltida företeelse. Destoradanskabyundersökningamasom i tex Vorbasse på Jylland, har visat att det redan

under vikingatiden fanns små enrumshus parallellt med långhusen (Hvass 1979). Sammaförhållande har konstateratsi 1000-talets Lund (Nilsson 1976).

En alldeles speciell form av enrumshus är de kalladegrophusen,somärkända iSydskandinavien frånäldrejämålder och fram till cirkaår1100(fig7). De är runda eller kvadratiska anläggningar som

(12)

Fig8.Envanlig hustyp i södraSkandi¬

navienvid medeltidens slut.En

korsvir-kesgärd itvå våningarfrån 1500-talets Köge,Danmark. Efter Engqvist 1976, fig 8.

deras tak har troligen vilat direkt på marken utan

egentliga väggar. På senvikingatida handelsplatser

som tex Löddeköping i Skåne förekom de i stort

antal och det harföreslagits att de tillvissdel haft samband med detstoraslaviskainflytandeti framför allt östra Danmark(Ohlsson 1982,Mandal 1986,jfr

Chapellot & Fossier 1985 sillff). Olika varianterav enrumshus förefaller annars havarit den allmänna

hustypen i de flesta medeltida städer, antingenen¬

samliggande eller hopbyggda med andra hus till

merakomplicerade anläggningar (Ehn & Gustafsson

1984,Augustsson 1992).Möjligenhar deefterhand

kombinerats medenförstuga. I vadmånenrumshus

verkligen varit förhärskande på den mellan- och

nordsvenska landsbygden återstår att klarlägga materialet från PollistaochLingnåre ivästrarespek¬ tive norra Uppland tycks i alla fall tyda på detta

(Svensson 1987,Broberg 1990s61 ff).

Egentliga tvårumshus är kända från den danska landsbygden,texi Hejninge därenlängafrån

1300-talet innehöllenstörrestugaochenmindrekammare, ochsammatypärkänd också från Borup (Steensberg

1983 och1986,Liebgott 1989s29f).Hustypen tycks även ha varit vanlig i Skåne. Bengt Thordemans

tolkningavAlsnö husplanformärettexempelpåatt dennahustyp även funnits i centrala Svealand och representerats i borgarkitekturen under 1200-talet

(Thordeman 1920 s 151). Det är dock möjligt att

utvecklingenavtvårumshuset gåtten annanvägpå

den svenska landsbygden. Här har undernyaretid den så kalladeparstuganvarit allmän,enhustypsom beståravtvå likastorabostadsrum medenförstuga

emellan. Den är välbelagd under 1700-talet och det harföreslagitsattden skulle ha introducerats under renässansen, och spridits till bredare samhällslager

från adelns murade hus (Erixon 1947 s 297 f). Att

parstuganunderrenässansenvarit högsta mode även

i borgerlig stadsmiljö i Danmark är helt klart (S Johansson 1987). Det återstår dockattundersökaom

(13)

genomslag iSverigeäni Danmarksamtomden ändå

inte funnits iSverige förerenässansen.

Ombostadshus medegentlig trerumsplan överhu¬

vudtaget funnits under medeltiden är ännu oklart.

Bevarade svenska allmogebyggnader medtrerums¬

plan kansomregelinte föraslängretillbakaän

1600-talet (Sjömar 1988 s39).

Manbör ha klart försigattdet medeltida husma¬ terialetlångt ifrån alltid kan inpassas iettantal klara

typer.Tvärtom finns det många exempel på atypiska

hus, som ger intryek av att vara improvisationer, experiment eller baraettresultatavbyggarens bris¬

tande erfarenhet (Romberg 1982,

Öhnegård

1985). Sådana hus förefaller ha varit vanligast i städerna, oeh det ärrimligtatttänkasig attjust städerna med sinheterogenabefolkningsstruktur och brist på bygg¬ nadsmaterial har varit miljöer med mera varierat

husbyggandeänlandsbygden,somhaftmerastabila

ochtraditionellahustyper. DenT-formade gården i

Pebringe på Själland är ett annat exempel på en

atypisk formsomväckt mycken undran (Steensberg

1987).

Ensärskildfrågaärivadmån murade hus ocksånär det gäller planformrepresenterade egna typer. Att

uppföraett murathus krävdespecialiserade hantver¬

kare ochmankan tänka sigattdessaockså byggde hus med andraplanformerändenvanligaträhusbe¬

byggelsen. A andra sidan kan det tänkas att starka

traditioner med avseende på planlösning har varit

normgivande oberoende av byggnadstekniken och

attalltså trähus och stenhus iprincip har haftsamma

planform. Att nyheter i byggandet ofta introducerats

genom adelns murade hus ärenvanlig förklarings¬

modell,mensamtidigt kanman seattmånga murade

stadshus egentligen har sammaenkla tvårumsplan

som trähusen (Lundberg 1940 s 613 ff). Det nya

arkeologiska husmaterialet kan här med framgång

jämföras med detmeravälkända stenhusmaterialet.

En väsentlig punkt ärom man kan belägga två¬

våningshus i det arkeologiskamaterialet.I städerna

måste den begränsade tillgången påtomtmark förr eller senarehadrivit framettbyggande på höjden.

Fråganär närdetta skedde. Envanliguppfattningär

attrenässansens stadsbildpräglades avtvåvånings¬

hus, åtminstone utmed gatorna(Sandblad 1949s265

ff;jfr fig 8).Detfinns dock belägg för tvåvåningshus

iträredan från 1300-talets Oslo(Fett 1986s 120 f),

ochmankaninte uteslutaattdetvaritvanligareänvi

idagtror.Härfinns emellertidettarkeologiskttolk¬

ningsproblem—hur igenkännesettflervåningshus om man bara hittar grunden? En möjlighet är att studera grundmurars och syllstensraders dimensio¬

ner.Dessa borderimligenhakraftigaredimensioner omdeavsåg attbära tyngden avflera våningar. En annanmöjlighetärattleta efter stolphåleller

stolp-stöd utanförsjälva huslivet, vilka skulle kunnatyda

påenyttre svalgångmedfritrappa frånvilken man nåddeovanvåningensrum(Sandblad &Tuulse 1947). Inretrapportill ovanvåningen tycks inte ha förekom¬ mit i träarkitekturen och kanske inteheller istenhus. Varför och när loftbodar i tvävåningar utvecklats på

landsbygden (Erixon 1947 s 230 ff och 610 ff)

återstår att utreda— motivet kan där knappast ha

varit bristpå tomtmark.

Ensärpräglad byggnadstypärden såkallade

käl-larstugan,sombestodav endelvisnedgrävd,murad

bottenvåning, vilken barenovanvåningavträ(Erix¬

on1947s216ff).Dennabyggnadstyp tycks ha varit

vanlig i centrala Mellansverige och idetarkeologis¬

ka materialet utmärker sig framför alltJönköping medmänga spåravkällarstugor (Areslätt 1984s88

ff). Det finns dock exempel på källarstugor även

utanför detta område, tex på Bornholm (Vensild

1987s39f).Troligen har denna hustyp varit betydligt

mera spridd än vad som framgår av publicerade

exempel.

Enannansärpräglad byggnadstypärdetkallade

sydgötiska huset eller högloftsstugan (Erixon1947s

230, Augustsson 1986). Denna bestod av en

knut-timrad stuga med en härd och med en loftbod i skiftesverk vid varderagaveln. Byggnadstypen har varitvanlig pålandsbygden i Sydsveriges lövskogs¬ område under nyare tid och har kunnat beläggas i

Halmstad åtminstone på 1400-talet. Just kombina¬ tionen av byggnadsdelar i olika tekniker tycks ha

varit utmärkande för det medeltida husbyggandets

experimentlusta.

Avslutningsvis kanmankonstateraattdetur me¬ todisksynvinkel finnsstoramöjligheterattutveckla

tolkningenavde arkeologiska huslämningama, inte

bara när detgäller formenutan också bostadsytan,

texpå detsättsom manarbetat med materialet från

Oslo(Fett1989).Härharmansammanställtrummets

längd, bredd, ytstorlek och planform ochpå såsätt

kunnat identifieratydliga tendenser till ”standard¬ storlekar” husen.

(14)

Funktion

Trotsatthusrester ärvanliga fynd vidarkeologiska

undersökningar, ser manförvånansvärtfå exempel

på tolkning av byggnadernas funktion. Här finns

utrymme för en betydande metodutveckling. Med

hjälpav funktionsbetingade detaljer i byggnaderna

samtmedledningavde artefaktersompåträffas kan

mandockkommalångt ifunktionstolkningen, vilket detfinnsgoda exempelpå från Uppsala ochTrond¬ heim(Ehn &Gustafsson 1984,Christophersen 1990). Helt kort kan härnämnas enrad kriterier för olika funktioner.

Detvanligasteärattförekomstenav eneldstadses

somindikationettbostadsrum. Visserligen kanen

eldstad ocksåtydapå olika tekniska aktivitetersom hantverk mm, men ofta är eldstaden då av mera

speciell form. Inordiskt klimat kanman nogförutsät¬

ta attdetrumsomfungeradesombostadvintertid bör

ha varit försett medeldstad föruppvärmning. Däre¬

motärdet svårareattbeläggaarkeologiskt huruvida

mansommartidutnyttjatäveneldstadslösarum som

bostad, något som är väl känt genom etnologisk

forskning. Golvet i bostadsrummettycks under den

äldre medeltiden ofta havarit ett enkeltjord- eller

lergolv,menutvecklingen har gåttmotenkomfort¬ höjning i form avbrädgolvi bostaden. Detär dock

oklart närbrädgolv blir vanliga.

Ofta harfunktionensombostad kombinerats med

funktionensomkök,somi densydgötiska ryggåsstu¬

gan (Augustsson 1986), men särskilda kokhus är

också kända ochdessakanutmärkasav merautveck¬ lade eldstäder ochenbakugn. Detvarinte ovanligtatt

golven lades med kullersten i sådana här mera ekonomibetonade utrymmen. Ett exempel på hur

mansystematisktutnyttjat de påträffade eldstäderna

förtolkningavstadsgårdensfunktioner finns imate¬ rialet från Oslo (Sprheim 1989s 136 ff).

Ettstall eWsrfähus igenkännesgenombås för de större djuren. Här bör också finnas en kätte för

smådjur. Vidare kanman väntasig att ett stallinte

hade brädgolv utan helst ett kullerstensgolv som bättre stod emot djurens klövar och orenhet. Den

endametodiskagenomgångenavfähus frånenstad

föreligger hittills från Uppsala, och härfinnsexem¬

pel på att stallen också kunde ha jordgolv i själva

båsen ochträgolvpå andraytor(Syse 1986).

En lada bör egentligen inte utmärka sig alls ur

arkeologisk synvinkel. När höet är borta synsjust

inget mer än ett tomt rum. Det borde dock vara

möjligtattbestämmafunktionengenomatt studera

de makrofossilsomhamnarpä golvet.

Överhuvudta¬

getanvändsnaturvetenskapliga analysmetodersom

fosfatanalys, pollenanalys och makrofossilanalys

alltför sällanvid tolkandetavbyggnadersfunktioner.

Logen,där tröskningen sker, bör utmärkasigge¬

nom etthårtgolv,oftaav stampad lera eller längre fram av bräder. Oftast har funktionen som loge

kombinerats med ladan underettochsammatak, där manalltså videnutgrävning just inte hittar något alls meräntvå olikagolvbeläggningar.

Rumdärmanbedrivit hantverkavnågot slag, alltså

verkstäder, börgåattidentifieragenomstudiumav de artefaktersomhittas vidutgrävningen. Koncen¬

trationeravrestprodukteroch hantverksspill indike-rar ofta något slags hantverk. Denna metod har

använts med framgång vid studiet av hom- och benhantverket i Lund(Christophersen 1980s70ff). Förattartefaktema ska kunna användastillensådan

analys medenstörredetaljeringsgrad krävs dockatt

derasfyndläge ienbyggnadspecificeras litemerän vadsomvanligen sker vidutgrävningar, där fyndstäl¬

let som regel endast anges per kvadratmeter. Få

spridningsanalyseravdetta slag hargjorts i Sverige. Det bästaexemplet kommer från kvarteret Kransen och 1400-taletsUppsala, där enbyggnad med stor frekvensavhusgeråd tolkatssomettvärdshus (Ehn

&Gustafsson 1984s41;sefig9).Villmanhittaett

exempel från landsbygdenkanmannämnabehand¬ lingenavfynden från fogdeborgen Borganäsi Dalar¬

na(Mogren & Svensson 1988 s 141 ff),menvi har

ocksåettgottföredöme i bearbetningenavmaterialet

från den franska1300-talsbyn Dracy(Pipoimier 1975).

Det ska slutligen inte döljas att byggnader med vissafunktionertrotsallt kommeratterbjuda arkeo¬

logen betydande tolkningssvårigheter. Ett sådant

exempelärettmagasinförhandelsvaror ellermatva¬

ror.Ommmmettömtspä sittinnehåll eller städats, så finns ofta ingen ledtråd för arkeologen. Möjligen skulle dock de naturvetenskapliga analysmetoder

som ovannämntskunnahjälpaossvidare.

Sammanfattningsvis går det alltså att utveckla

funktionsanalysenpå olikasätt.Delsgenomattmer konsekvent studerafunktionsbetingade

byggnadsde-taljer. Delsgenomattvid utgrävningengöraexaktare angivelserav varartefaktema hittas ochattanvända

(15)

f » -12 } ? islagg keramik dr^ckesglas fönsterglas kn IV sIida läderskor benflojt benkam br^ne fl inta träskål

Fig9.Ettexempelpä hur artefakternassam¬

mansättning ien utgrävning kan användas för tolkningavhusens funktion—idet här

falletettvärdshus från 1400-taletikvarteret

KranseniUppsala. Efter Ehn & Gustafsson 1984Jig 33.

genom atti högre grad användanaturvetenskapliga analysmetoderavjordlager i olikarum—lokalerför

djurhållning och matlagning bör hahögre fosfatvär¬

den än andra. Ettföredömligt exempel på en

funk-tionstolkning, där naturvetenskapliga analyer har

integrerats med konstruktionsstudier,ärarbetetom demångfunktionellalånghusen i Gene,

Ångerman¬

land, från tiden 0—600 efter Kristus (Ramqvist

1983).

Somovanantytts äreldstadensutseende och pla¬

ceringenviktig komponentför förståelseavhusens funktion. Eldstaden kan hahaft flera funktioner—

föruppvärmning, matlagning, brödbak,somljuskäl¬ la ochsomcentrumför hantverksaktiviteter. Fleraav

dem kannaturligtivs kombineras. Det äruppenbart

att eldstadenjust under medeltiden genomgår en

komplicerad utveckling. Redan under vikingatid

kompletterades denöppnahärdenmitt irummetmed

skrökugnar, där härden täcksav ensfärisklerkappa

utanskorsten,vilket bevarar värmen underlång tid.

Dennatyp troshakommit från slaviskt område och ärkänd både iSydskandinavien och Norge (Liebgott 1989s37f. Roslund 1986,Berg 1989s161). Under tidig medeltid finns exempel från Norge påattden öppna härden placerats irummets höm, med resta

stenhällar som skyddadetimmerväggen mot elden

(Fett 1986s 115ff,

Åre

ogrpykovn 1976, Sprheim

1989). I Lund hademan, åtminstone fram till om¬

kring 1200, både en öppen härd och en rökugn i

samma hus — ibland har båda placerats mitt på golvet och ibland har rökugnen byggts i hörnet

(Roslund 1986). På den danskalandsbygden tycks

manunder medeltiden ha fortsatt med båderökugnar ochöppnahärdar. Muradespisar intillväggentycks i Danmarkdykauppunderrenässansen, och först i

(16)

herreman-nensmuradehus, somredan under medeltiden haft

dennalösning.Istadsarkitekturen dyker också kakel¬ ugnen uppvid denna tid. Rökugnenhar dock funnits

kvar länge på landsbygden, och i sydöstra Skåne beskrevsdenavLinné år1749(Mårtensson1963s43

f).Dettyckssom om särskild rökgång, skorsten, på

många håll inte förekommit förrän vid mitten av 1700-talet. Många frågor kring eldstadens utveck¬

ling återstår dockattlösa,texnärden

sydskandina-viskalängans komplex med kupolkök, bakugnoch

biläggarugn skapades (Mårtensson1963),närmurad bakugn och hömställd eldstadintegreratsochblivit

vanlig i Mellan-ochNordsverige,ochsist den ganska

outforskadefråganomhur eldstäder för olika former

avhantverk och industri hargestaltat sig.

Enannanviktig funktionellaspeltärhurmanlöst

vattenförsörjningen, som snabbt blev ett problem i

framförallt städerna med sina växandebefolknings¬ tal. Brunnarärettvanligt fynd vid stadsgrävningar

och de kanvarakonstrueradepå många olika sätt,

knuttimring, skiftesverk, flätverk, urholkade träd¬

stammar,trätunnorställdaovanpåvarannoch den i

senaretid vanliga stenskodda brunnen. Från 1500-talet och framåtser manocksåexempelvattenled¬

ningaravträoch centrala timrade cisterner i städerna

(Lindh 1976,Anglert 1982). Detfinnsdock få under¬

sökningarav hurbrunnarna förhöll sig tillhus och

tomter, alltså hurvanligt det varmedegenbrunn i stadsgården,vardenna harvarit placerad ochnären

organiserad eller kommunalvattenförsörjningbörja¬

de komma. 11400-talets Halmstad finns klara tecken

påattvarje gårdhadeen egenbrunn, belägen ganska

långtin på gården (Augustsson 1992).

En fråga av stor betydelse för folkhälsan och

boendemiljönärhurmanlöstehygieniskabehov och

avfallsproblem. Muradepriveter ihuslivetärkända

huvudsakligen från och med renässansens murade stadshus, som troligen påverkats av borgarkitektu¬

ren.Hurmandessförinnan lösteproblem med latrin och hushållsavfall är ej klart. Att gräva ner detta

någonstanspåtomtenmåste snabbt ha drabbat den

egnafärskvattenbrunnen med ohälsasomföljd. Det

ärhelt klartattövergivna brunnar sekundärt har fyllts

med hushållsavfall (Anglert 1982), och möjligen skulleett nogrannare studium avkulturlagrens till¬

komstsättavslöjavar manhaftsoptippar. Sannolikt kan även naturvetenskapliga analysmetoder ge re¬ sultat. Engenerelliakttagelseärdockatt kulturlager-tillväxteni våra städer har varitmycketkraftig fram

till1300-talet,varefter den markant minskade föratt nästanheltupphöra under 1500-talet. Detta har tol¬ katssomettresultatavblandaimatökadrenhållning ochhygieniskmedvetenhet (Andrén 1986s263 ff). Allrasist bördetpåpekashurviktigt detärattvi också gör studier av bebyggelsenssocialafunktio¬

ner,det vill sägahurmånga människorsombott ien

gård eller etthus samt vemi hushållet som använt

respektivehus. DettaäreniSverige heltoutvecklad aspekt när det gäller det arkeologiska materialet.

Mankan dockgöra beräkningarav familjestruktur och antal personerietthushåll, vilket i sinturkan

sättas i relation till byggnadernas möjligheter som bostadför olikagenerationer i etthushåll. Ett ”nor-malhushåll” i Hallandpå 1200-taletantassåledes ha bestått av sex personer ur tre generationer (Redin

1986s60).På motsvarandesättbörmankunna göra

teoretiska beräkningar av hushållets sammansätt¬

ning påenadelsgård,enprästgårdetc.Mankanutgå

frånattalla dessa personer urolika sociala skikt inte

haft sammaboendestandard, och husbeståndet i en

anläggningbör kunnaprövasmotden sociala struk¬

turen.Ett fintexempel på dettaäranalysen av den lilla träborgen Hedegård från 1300-talets Jylland

(Gorski 1976s30ff). Gorski pekarocksåpå detstora antalethantverkargesälleroch andra bostadslösaar¬ betaresom i städerna måste finnaen bostadhos de relativtfåfastighetsägarna och alltså harbott inack¬ orderade medmatoch husrum. I Polenär,menarhan,

just 1300-talet denperiod då husbeståndetverkligen

differentieradesmedmångahus/rum för skildagrup¬ per (Gorski 1976 s 33 ff). En liknande studie har

Valonengjortavlevernet i de medeltida allmogehu¬

sen i Finland, där hushållets sammansättning har

relaterats till byggnadsbeståndet och rumsdisposi-tionenettsällsynt levandesätt(Valonen 1983).Ett

exempel på hur norskt stadsmaterial tolkats på detta demografiskasätt finns atthämta i materialet från

Oslo(Schia 1987 s222 ff).

Ett materialsomsjälvfallet också böranvändas vid

tolkningen är de skriftligakällornas beskedom de

skilda husens funktioner ibondgårdar, prästgårdar, städerm m(Erixon1947s736 ff,Steensberg 1974s

83f,Myrdal1985 s44f,Sjömar 1988s31,Augusts¬

son1990s53f). En nackdel med dessa källorärdock

attvi därsomregel baramöterhusen hos

medeltids-samhällets meravälsitueradegrupper. Menhur har

alla fattiga, sjuka och gamla bott? Det är blott

References

Related documents

Förmågan till självbehärskning, att tygla begären, i den samtida själsläran ansågs skilja människan från djuren.556 Dessutom utgjorde jämförelser med djurriket vid denna

Bonow, Madeleine &amp; Svanberg, Ingvar 2012: Uppländska ruddammar: ett bidrag till akvakulturens kulturhistoria.. Bonow, Madeleine &amp; Svanberg, Ingvar 2113:

med smålådor vid bordsskivans bakre kant och ibland också diverse klaffar som fälldes ut när man skrev, utvecklades under 1700-talet skrivbyrån med snedklaff, medan Nordiska museets

Som ett svar mot detta förbud hålls talet Sorge-tal 1794 där talaren med satirisk stil driver med det faktum att Gudinnan Coffea, som är kaffet personifierat, flytt ur Sverige..

Utifrån modellerna i del ett kan man se att spädbarnsdödlighet har en påverkan på antalet barn då variabeln blir signifikant i samtliga modeller, men det var svårare att hitta

I Riksdagspropositionen med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 står följande angående DMS: ”RAÄ begär att medel för två och en halv tjänster avseende projektet

1557 befriar kungen borgarna i Gävle, med hänsyn till deras förtjänstfulla insats med förslor och annat under ryska kriget, från alla längre förslor och från den humletull

Genom att ta fram och sprida riktiga kunskaper om landet skulle svenskarna mer eller mindre automatiskt komma till bättre insikt om de skyldigheter som de hade mot sitt folk och