• No results found

Identitetsskapande för ensamkommande barn

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Identitetsskapande för ensamkommande barn"

Copied!
31
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Identitetsskapande för ensamkommande barn

Seylan Bakir

2013

Uppsats, Grundnivå, Kandidatexamen 15 hp Religionsvetenskap

Religionsvetenskap med inriktning mot kultur och identitet 61-90 hp

Handledare: Åke Tilander Examinator: Febe Orest

(2)

Förord

Jag vill först och främst tacka min handledare Åke Tilander för hans åsikter och förslag till min uppsats.

Vidare vill jag även tacka de ensamkommande barnen som jag har intervjuat för deras bidrag med värdefull information som gjort mitt arbete möjligt.

Det har varit mycket intressant och lärorikt att studera detta område kring identitetsskapande för ensamkommande barn.

Gävle 2013-05-29 Seylan Bakir

(3)

Abstrakt

Denna C-uppsats handlar om en grupp ensamkommande barn med utländsk bakgrund som har flyttat från ett land till ett annat. Orsaken till att de flytt från sitt land är på grund av oron i deras eget land. Har flykten påverkat deras identitet? Studien handlar om deras skapande av en ny identitet och hur det är att förstå en annan kultur. Hur de ser på identitet, kultur och vad har de för tankar om det nya samhället?

Uppsatsen bygger på intervjuer av fem personer som har kommit till Sverige som

ensamkommande barn. De har upplevt att det var väldigt svårt med det nya samhället och att deras identitet formades utan att de var medvetna om det. Svaret som jag fick om hur deras identitet har påverkats var att identiteten är som en maskin där väldigt många

identitetsgrunder samarbetar med varandra.

Det här är en undersökning av människors identitet som tas upp och ses från olika synvinklar och försöker ge en bild av hur identiteten kan påverkas när man kommer från helt annat land.

(4)

Innehållsförteckning

1. Inledning 5 1.1 Tidigare forskning 6 1.2 Syfte 8 1.3 Frågeställning 8 1.4 Disposition 8 2. Metod 9 2.1 Intervjupersoner 9 2.2 Metodval 9 2.3 Material 9 2.4 Procedur 9 2.5 Avgränsningar 9 2.6 Databehandling 10 2.7 Intervjufrågor 11 3. Teoretiska Referensrams 12

3.1 Erik Homburger Erikssons teori 12

3.2 Georg Herbert Meads teori om medvetandet, jaget och samhället 14

4. Vilka är ensamkommande barnen 15

4.1 Olika myndigheternas ansvarsområde för ensamkommande barn 16

5. Resultat 17

5.1 Kort beskrivning av deltagarnas härkomst och ålder 17

5.2 Flykting processen 17

5.3 Kultur 18

5.4 Identitet 20

5.5 Vem är jag som person 22

5.6 Tillhörighet 24 6. Diskussion 26 7. Sammanfattning 29 7.1 Framtida forskning 29 8. Referenser 30 Bilaga

(5)

1. Inledning

Boken Kalla det för fan vad du vill av författaren Marjaneh Bakhtiari kom ut 2005. Boken handlar om en flicka som heter Bahar och hennes familj, om prövningar och

glädjeämnen som familjen möter. Känslan av att höra hemma någonstans beskrivs ur olika perspektiv, speciellt från Bahars perspektiv. Kalla det för fan vad du vill ger en insikt om att människor från andra kulturer lever på ett sätt som inte är sämre än det svenska samhällets utan lika bra eller bättre.

Den grundläggande bilden av värderingar och uppfattningar om hur världen, samhället och människor är skapade påverkas av den kultur man växer upp i och i mötet med andra

människor runt om i världen. Den stora uppgiften i kulturen är bytet av språket, att kunna lära sig språket, inte bara vardagsspråket, utan även skolans språk. Den nya kulturen att komma in i, för de ensamkommande barnen är även en utmaning för dem.

Enligt Roth1

är begreppet identitet mångtydigt och har flera definitioner. Inom humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner utgår identitetsforskningen från olika perspektiv. Samhällsdebatten har gjort att begreppet identitet fått en ¨gummiartad¨ karaktär som har inbjudit till oklara begreppsanvändningar. Boken Kalla det för fan vad du vill speglar på sitt sätt där det ger känslan av att bli tillskriven egenskap och tillhörighet det vill säga identitet. Identitet kan visa sig genom individ, grupp och lärosystem och det blir en uppdelning mellan dessa karaktärer men samtidigt som det finns en koppling till varandra. Identitet kan röra sig inom och mellan dessa nivåer. Enligt Roth förekommer det att enskilda individer ofta definierar sig själva med koppling till kollektiva sammanhang som t.ex. religiös grupptillhörighet. Identitet kan finnas i olika utgångspunkter. Det kan vara om skilda identiteters innehåll, som tillblivelse, hur identiteten uppstått, förändringen, underordning, grad av utanförskap och uttrycksform m. m 2

.

Roths forskning om identitet handlar om hur vi uppfattar oss själva, men även hur de andra uppfattar oss och tillskriver vår egenskap. Enligt Roth är den tillskrivna identiteten påtvingad utifrån.

Dagens kultur- och beteendevetenskapliga forskare har spelat en stor roll och skapat intresse kring frågor om de kollektiva sammanhangens betydelse för människors självidentifikation och hur identiteter formas och förändras i samspel med ens medmänniskor.

De små spädbarnens identitetsskapande blir till när det är nära omgivningen som familjen och andra viktiga relationer. Identiteten skapas även när barnet växer och börjar lära sig normer och värden utanför hemmet. En psykologiskt inriktad forskning kring social identitet har här

1  http://libris.kb.se/bib/8981580 Roth, 2003, s 22.

 

(6)

varit Erik H. Eriksons studier i början på 50-talet och den socialpsykologiska erfarenheten från George Herbert Mead 1976 som kom att utgöra ett stöd i att förstå identitet och identitetsutvecklingen.

1.1 Tidigare forskning

I boken Psykologi vetenskap eller galenskap eller vetenskap eller eller, skriver författaren Mikael Lundgren om att en del kulturer har inget ord för självet och i andra kulturer står självet för något helt annat än i västvärlden. Man skiljer i dessa sammanhanget mellan ett individuellt själv och ett kollektivt själv.

I västvärlden spelar självet på individens unika egenskap. Om man till exempel frågar ¨Vem är du” så får man som svar vad personen heter och vad han/hon arbetar med. Identiteten är starkt kopplad till vad man har åstadkommit. En person från en kultur som har ett kollektivt själv svara på samma fråga i större utsträckning med information om hemstaden och vilken familj man ingår i.

Vissa länder har svårt att förstå hur en person kan säga att han/hon är social och blyg speciellt i länderna Japan och Kina. Det beror på vilket sammanhang man befinner sig i. Med vissa är man social och utåtriktad och med andra är man blyg. Självet är integrerat med de andra. Författaren Lundgren kom fram till detta resultat när man gjorde en studie där kineser och amerikaner blev ombedda att beskriva situationer som resulterat i att de hade blivit arga. Amerikanerna visade att de kopplade sin ilska till situationer då de själva råkat ut för något, medan kineserna visade ilska när någonting drabbat en annan person. Kineserna visade att man inte bara ser sig själv som en del av andra, utan att man ser andra som en del av sig själv3

.

Den etniska identiteten är väldigt viktig i den sociala identiteten. Att utveckla sin etniska identitet ger en känsla av tillhörighet och en historisk förankring. Om en människa hamnar i en ny kultur leder det oftast till kulturchock. Då kan människan som har hamnat i en ny kultur riskerar att drabbas av nedstämdhet, frustration och vilsenhet. Därför kan det vara väldigt lätt för en invandrare att känna sig som främling istället för att känna sig hemma. En människa som byter land, kultur och vänner drabbar av många olika förluster. Individen har inte möjlighet att uttrycka sig genom språket i olika situationer vart man än går eftersom det är ett helt annat språk. Individen är inte längre en i hemmagruppen. Istället präglas identiteten av utanförskap om en känsla av att inte längre bli sedd som en unik person4

.

Detta gör att invandrare ofta upplever en inre konflikt som spelar på en konflikt mellan den etniska kulturtillhörigheten och det samhälle han/hon lever i. Invandrarungdomar hamnar ofta mitt i en kollision mellan föräldrarna och den svenska kulturen. Denna kollision pendlar då mellan dessa olika krafter från båda håll. Det finns fyra olika sätt att förhålla sig till sin

(7)

etniska bakgrund som är kopplad till samhället som man är en del av. Det första är

integration som innebär att man identifierar sig med både den egna kulturen och samhällets kultur.

Det andra som är assimilation innebär att man identifierar sig med den kulturen som man lever i men samtidigt överger den egna kulturella bakgrunden. Det tredje är separation när man identifierar sig med sin etniska bakgrund och frånsäger sig all delaktighet i den kultur man lever i. Det fjärde och sista är marginalitet som uppstår när man utvecklar ett

främlingskap gentemot både sin etniska bakgrund och den nya kulturen5 .

Boken Skjorta eller själ? av Gunnar Alsmark 6 diskuterar flera forskare definitioner av identitet. Frågan i boken är: Om identitet är skjorta eller själ, som innebär något som människan kan byta strategiskt när det passar eller om det är någonting mycket mer

sammansatt, kontinuerligt och grundläggande. Alsmark presenterar sina samtal med en ung kvinna som heter Masooma (svensk-ugandier-indier).

Masooma visar rådande bilder av invandrare som ofta är rotlösa, identitetslösa och som mår väldigt bra av att bevara sin kulturella särart och etniska tillhörighet så långt det går.

Masooma bejakar mångfalden och finner sig tillrätta i mångfalden, den som även utmanar den offentliga invandrar- och flyktings diskurs som betraktar alla människor som kommer till Sverige som ett behandlingsobjekt som någon ska tycka synd om.

Alsmark ger en bild av Masooma som är typfallet för motsatta hållningen och menar att Masooma har en stark balansgång mellan de två starka krafterna i människans

identitetsutveckling, ¨Den som handlar om rätten till egen existens och personlig integrering och den som knyter individen samman med andra människor och grupper¨7

. Enligt Masooma visar så ska man kunna hantera mötet med kulturer för att kunna lyckas. Masooma känner tillhörighet, som kan ta till sig och identifiera i med andra människor och grupper, och det spelar inte någon roll vad en människa har för bakgrund8

. 5  Mikael Lundgren, 2007, s. 48 – 49   6  Gunnar Alsmark, 1997, s.62   7  Gunnar Alsmark, 1997, s.71   8  Gunnar Alsmark, 1997, s.70 - 71  

(8)

1.2 Syfte

Syftet med denna undersökning är att studera hur de ensamkommande barn uppfattar sin identitet i den svenska kulturen, olikt deras egna. Vilka svårigheter de ensamkommande barnen kan ha när man är så pass ung och försöker finna sin identitet i ett okänt land. Jag vill även ta reda på hur dessa ungdomar ser på det svenska samhället och kulturen.

1.3 Frågeställningar

• Hur hanterar ensamkommande barn sin identitet i den svenska kulturen, vad har de för möjligheter, förväntningar, hinder eller krav i mötet med den nya kulturen?

1.4 Disposition

Efter inledning, syfte och frågeställning presenterar jag intervjupersonerna, metoden och materialen som jag har använt mig av. Under rubriken teoretiska referensramar tar jag upp två forskare som heter Erik Homburger Eriksson och Georg Herbert Meads teori om identitet. Efter det presenterar jag vilka ensamkommande barnen är som jag har fått fakta från migrationsverket och vilka roller de har när man ska bemöta de ensamkommande barnen. Sedan presenterar jag resultatet av intervjuerna med de ensamkommande barnen.

Under rubriken diskussions del tar jag upp resultatet och diskuterar den med hjälp av de teorier som jag har valt att använda. Den sista delen av uppsatsen är sammanfattning där jag presenterar mitt resultat av C- uppsatsen.

(9)

2. Metod

2.1 Intervjupersoner

Undersökningen av de ensamkommande barn bygger på fem personer som har kommit till Sverige. De är mellan 19 – 21 år och som har vistas i Sverige fyra till fem år. En av personerna som jag intervjuade är 31 år och har varit i Sverige i ca 13 år. Ungdomarna var fyra män och en kvinna och representerade islam och kristendom.

Valet av intervjupersoner gjordes genom en bekant som hjälpte till att få kontakt med ungdomar, som kommit helt ensamma till Sverige.

2.2 Metodval

Den kvalitativt metoden är den metod som kommer att användas för att utföra studien. Den kvalitativa metoden innebär att man genom olika typer av datainsamling skapar en djupare förståelse bland annat genom intervjuer. Den kvalitativa metoden i denna studie är det fenomenografiska metod beskriven av Staffan Larsson 1986.

2.3 Material

Intervjufrågorna innehåller frågor om hur kulturmöten upplevs när man har hamnat i ett helt nytt samhälle. Erfarenheten, kunskapen, normerna och livsåskådningen som ensamkommande barn vuxit upp med hänger ihop med kultur och identitet. Hur ensamkommande barn ser på sin identitet.

Det som framgår som material i denna studie är de intervjuer som bearbetas med de

ensamkommande barnen. Deras svar på de ställda frågorna är materialet för att kunna besvara frågeställningarna i denna studie, för att uppnå syftet.

2.4 Procedur

De ensamkommande barnen som blev intervjuade informerades om syftet med

undersökningen. Intervjuerna spelades in på dator och varje intervju pågick cirka en timme. Intervjuerna genomfördes i skolan i ett grupprum. Jag informerade även om rätten att vara anonym, men det var helt lugnt om jag använde mig av deras namn.

2.5 Avgränsningar

Intervjupersonerna har gemensamma bakgrundsfaktorer som annat modersmål än svenska och vistelsetid i Sverige förutom en person som har varit i Sverige 11 år.

(10)

2.6 Databehandling

Datainsamlingen gjordes med hjälp av den fenomenografiska metoden beskriven av Staffan Larsson 1986. Inom den fenomenografiska ansatsen har intervjuer varit basen, främst med tanke på syftet att få reda på hur de ensamkommande barnen föreställer sig sin identitet. Fenomenografiska metoden handlar om fakta, vad som kan observeras utifrån. Det andra är andras ordnings perspektiv. Det kan bland annat handla om hur någon upplever något eller hur något ter sig för någon.

Metodens sätt att göra beskrivningar av hur individen uppfattar sin identitet är att gå till sig själv och tänka igenom hur man själv uppfattar sig. Detta är ett fenomenografiskt sätt som ger en djupare förståelse av hur något upplevs av människan, genom att använda ett eget sätt att kunna uppfatta världen som utgångspunkt. Det här arbetet bygger på ett empiriskt sätt där de sprider sina fakta i olika kategorier, och att analysera och beskriver vad de ensamkommande barn har sagt vid intervjuerna.

Efter intervjuerna skrevs allt ner på papper från ljudinspelningen. Det som skrevs ner från intervjuerna bearbetades i syfte att identifiera och strukturera gemensamma drag från de ensamkommande barnen.

(11)

2.7 Intervjufrågor

• Vilken koppling lägger ensam kommande barn i begreppet Kultur? Vad tänker du på när du hör ordet kultur?

Vad har ordet kultur för betydelse för dig? Hur upplever du med den svenska kulturen?

Vad skulle du vilja tillföra med den svenska kulturen?

• Vilken koppling lägger ensam kommande barn i begreppet identitet? Hur skulle du beskriva begreppet identitet?

Vad är identitet för dig? Hur ser du på din identitet?

• Hur uttrycker ungdomarna sin identitet i förhållande till kultur? Hur är det att leva i två olika kulturer?

Känner du att du räcker till för båda kulturen? Hur tror du andra ser på dig?

Är du överens med den bilden som dem andra ser på dig? Lär du dig något om dig själv när du är med dina kompisar? Hur länge tog det att inse skillnader och likheter mellan kulturen?

• Vilken koppling lägger ensam kommande barn i begreppet tillhörighet? Vad betyder det för dig att vara innanför eller utanför?

Känner du dig hemma i Sverige? När känner du dig nöjd och stolt?

Vad har du för planer om fem år, ska du vända dig till ditt land eller ska du stanna i Sverige?

Intervjufrågorna har förklarats tydligt för informanterna så att dem är införstådda gällande begreppen och frågorna under intervjun.

(12)

3. Teoretisk referensram

3.1 Erik Homburger Eriksons teori

Erik Homburger Eriksson ansåg att varje fas i livet har sin kris att lösa, och det finns en positiv och en negativ pol i krisen. Eriksson menar att om ett problem ska lösas så ska det goda råda över det onda och det gör att krisen är löst. Han menar att en kris i denna mening inte är enbart något negativt utan mer en utmaning, en vändpunkt i livet. Att kunna lösa krisen i varje ålders fas på ett positivt sätt för det goda med sig, människa går vidare med mer

kunskap i livet och mognar9. Erik Homburger Eriksson och dem åtta utvecklingsperioderna: Spädbarnsåldern, tillit och misstro, 0- ca 1, 5år. Under denna period tillfredsställs drifterna, särskilt med munnen som barnets mest väsentliga sinnesverktyg. Enligt Eriksson är det framför allt modern som förmedlar denna tillit till barnet, och det beror på att det är mamman som ger barnet vård och omsorg. Om den här perioden är positiv, utvecklar barnet en

grundläggande känsla av tillit till sig själv och till omvärlden10 .

Småbarnsåldern, självständighet, tvivel och skam, ca 1,5 – 3 år. I småbarnsåldern är det en positiv fas där barnet vill utvecklas sig självständigt och det negativa är skam och tvivel. Småbarnsåldern är en period av oerhört intensiv jag- utvecklande och som kallas för den första trotsåldern. Den fysiska utvecklingen ger det en möjlighet att söka sig bort från föräldrarna och försöka göra saker på egen hand tills föräldrarna säger stopp11.

Förskoleåldern, initiativförmåga, skuldkänslor och passivitet, ca 3- 6 år. Denna period är mycket intensiv i barnets liv. Dessa år är fyllda av fantasi och påhittighet. Barnet lever ut sina känslor och testar verkligheten i leken12

.

Den tidiga skolåldern, verksamhetslust och känslor av underlägsenhet, ca 7-12år.

Denna period är en stor händelse i alla barns liv. Barnet tar steget in i allvaret. Skolan har en stor betydelse i alla barns liv, positiv eller negativ. Att börja skolan innebär spänning och även oro. När barnet har börjat skolan så får barnet ha en relation till andra vuxna än till föräldrarna13.

Tonårsåldern, identitet och identitetsförvirring, ca 13 -19 år. Denna period innehåller frågor som vem är jag, hur uppfattas jag av andra? Vad ska jag göra i framtiden? Dessa frågor ställer sig tonåringen och försöker få svar på dem. Tonåringar försöker hitta sin identitet. Att kunna hitta sin identitet som vuxen innebär för de flesta tonåringar mycket sökande, osäkerhet och till och få smärta (duger jag?).

9 Birgitta Wikander, 1988, s. 75. 10 Katri Cronlund, 2001, s. 33 11 Katri Cronlund, 2001, s. 34

(13)

Denna period byter tonåringen klädstil, åsikter och även kamrater för att hittta det som passar en själv. Det pågår en omställning i kroppen som ofta bidrar till osäkerhet. Inte ens kroppen stämmer längre! Det kan kännas som om det växer en person som man inte riktigt känner igen14

.

Den tidiga vuxenåldern, närhet och isolering, ca 20 – 40 år. I den tidiga vuxenåldern inträder man i arbetslivet, studerar och utbildar sig och får en starkare relation till andra människor. Om denna periodkris löses konstruktivt blir individen integrerad i arbetslivet, finner en

partner och vågar engagera sig och därmed uppnå en grundläggande identitetskänsla av kärlek och tillväxt människan lever i en social gemenskap15.

Medelåldern, produktivitet och stillastående, ca 40 – 60 år. Vuxenåldern innebär arbete och familj. Med generativt avser Eriksson att individen kan utveckla kreativitet, produktivitet, skapa familj, få barn och ge dem omsorg.

Den sena vuxenåldern, integritet, förtvivlan och bitterhet från ca 65 år. I det sena vuxenlivet så ser han/hon att man har levt det mesta av sitt liv. Det vanliga är att människorna vi denna ålder börjar tänka mer bakåt än framåt. Förtvivlan och bitterhet mot livet gör att han/hon inte heller accepterar döden. Man blir avundsjuk på dem som är yngre16

.

Erikssons bok med svensk titel Ungdomens identitetskriser fokuserar på den femte fasen. Det var under arbetet med ungdomar som Eriksson uppmärksammade ett tillstånd som han beskrev identitetsdiffusion, ett övergångstillstånd av förvirring avseende ¨vem man är¨. Samhället gör att ungdomarna får motsägelsefulla budskap. De upplever sina värderingar som förvirrande och motstridiga, och detta skapar ångest och en tendens att växla mellan olika ståndpunkter, allianser och antagonism. Upplevelse av identitet i relation till andra människor i tillvaron består av positiva och negativa känslor17

.

Psykosociala stadiet handlar enligt Eriksson om sociala inställningar till livet och anknytningen till samhället har en avgörande betydelse för ungdomarna. Enligt

utvecklingspsykologiska moratorium handlar det om behovet av utvecklingspauser som ungdomar ägnar mycket tid åt. Det kan handla om planlöst irrande och detta irrande kan leda till andningspauser i sökandet efter sin identitet och kan bli meningsfullt. Dessa pauser ger ungdomarna möjlighet att inte tänka så mycket på skyldigheter och krav utan att istället testa sig framåt i olika identiteter, roller och beteenden som gör att man till slut hittar sig själv och vem man vill vara18

. 14 Katri Cronlund, 2001, s. 40 15 Katri Cronlund, 2001, s. 41 16 Katri Cronlund, 2001, s. 42 - 43 17 Erik Homburger Eriksson, 1977, s.118   18

(14)

3.2 Georg Herbert Meads teori om medvetandet, jaget och samhället

Georg Herbert Meads Medvetandet, jaget och samhället är en bok om föreläsningar från några av hans elever. Mead studerade att försöka få svar på frågan hur individens medvetande (mind) och jag (self) uppstår och utvecklas med de andra i samhället. Den symboliska

interaktionismteorin har en stor betydelse med de andra för identitetsutvecklingen. Den symboliska interaktionismen handlar om hur man ser människan som en symbolförmedlande varelse som kan skapa sitt medvetande och sin jaguppfattning. Mead vill förmedla att det sätt vi blir bemötta på formar vår självkänsla när vi är med andra och det vi är medveten om, men även det som ligger utanför19

.

Meads teori och intresset om personlighetsfaserna byggde på ¨I¨ och ¨Me¨ eftersom det förklarar hur individen utvecklar sitt medvetande i relation till andra människor. Enligt Mead innebär ¨Me¨ en sida hos individen som är socialt bestämd och förklaringen till det är andras sätt att se och värdera människan. Genom kopplingen till interaktion med andra behålls information om omgivningens förväntning och att människan strävar efter att anpassa dem till sitt eget behov, människan vill vara en del av samhället.

Enligt Mead så ser individen sig själv som ett objekt, och när människorna ser sig som ett subjekt är människa själv och blir ¨I¨ som kan reagera på andras attityder. ¨I¨ handlar om att man inte behöver vara nöjd med den bild andra har20. Identitet är något som uppstår genom social erfarenhet enligt Mead. Man kan säga att Identitet är ett resultat av det kulturella mönstret och de normer som råder i samhället. Individen får stegvis nya erfarenheter som kan generalisera andras normer och värderingar från en individ till en grupp av människor21

.

19

(15)

4. Vilka är ensamkommande barn

Varje dag tvingas barn att fly från sitt land. Det beror på förföljelse, förtryck, fattigdom, krig eller katastrofer. Unicef jobbar med ensamkommande barn och kämpar för att barn på flykt ska få hjälp och en trygg miljö och skydd mot övergrepp. Begreppet flykting betyder någon som är på flykt från något. Juridiskt sett är en flykting en person som är i ett annat land än i sitt eget och som har en rädsla för att bli förföljd, till exempel på grund av ras, nationalitet, kön, religiös eller politisk åsikt eller som tillhör ett visst samhälle22.

Majoriteten av ensamkommande barn som söker asyl i Sverige är mellan 15 – 17 år och de flesta är pojkar. Det senaste året har det kommit barn/ungdomar från Somalia och Afghanistan som söker asyl i Sverige23

.

Ensamkommande barn i Sverige kommer utan föräldrar och utan syskon, de är helt ensamma. Kommunen ansvarar för mottagning, boende och omsorg24

. Antal ensamkommande barn har ökat för varje år, och så här ser det ut i Sverige.

Bilden är tagen från Migrationsverket websida (hämtad den 14 mars 2013):

http://www.migrationsverket.se/images/18.13e94e3313da80a3b62197/Hur_många_kommer_feb2013_960 px.jpg

22

unicef.se/fakta/barn-pa-flykt (hämtad den 14 mars 2013) 23 migrationsverket.se/info/2555.html (hämtad den 14 mars 2013) 24 migrationsverket.se/info/418.html (hämtad den 14 mars 2013)  

(16)

Enligt FN:s barnkonvention är alla som är under 18 år ensamkommande barn. I Sverige har kommunerna fått ansvaret att ta hand om ensamkommande barn, det vill säga barnen kommer först till Migrationsverket och sedan till kommunerna som ska ta hand om dem25

.

4.1 Olika myndigheternas ansvarområden för ensamkommande barn

Migrationsverkets ansvar är ta emot ensamkommande barn och pröva ansökan om asyl. De ska göra en åldersbedömning och titta på att de inte har några familjemedlemmar, forska om hela barnets bakgrund och göra en prognos. För Länsstyrelsens del gäller det att de har ett övergripande ansvar för beredskapen för mottagande av skyddsbehövande med

uppehållstillstånd i kommunerna.

Kommunens ansvar är att placera barnen i ett lämpligt boende. Kommunen ska ombesörja att en god man kan stödja barnet här i Sverige, och ska även se till att barnet får

skolundervisning. Om barnet får uppehållstillstånd ska kommunen fortsätta att ta hand om barnet och intrigera det i samhället.

Landstingets ansvar är att se till att barnet får möjlighet till samma hälsa och sjukvård, även barnpsykiatrisk vård och tandvård som övriga barn i Sverige. Socialstyrelsen har ansvaret för tillsyn av det kommunala mottagandet av ensamkommande barn26

.

25

(17)

5.

Resultat

Den sammanfattande presentationen av samtalen är från Maron, Raafat, Abdullah, Bager och Hussein.

5.1 Kort beskrivning av deltagarnas härkomst och ålder

Maron kommer från Eritrea. Hon har förlorat både sin mamma och pappa och har inga syskon. Hon var tvungen och lämna sitt land för att det var väldigt svårt att leva där. Maron gav sig i väg på resa till Sudan där hon fick hjälp att fly till Sverige. När Maron kom till Sverige var hon 17 år gammal.

Raafat kommer från Syrien och är 18 år gammal. Raafat förlorade sin far i Syrien och har en bror. Hans mor lever fortfarande i Syrien och han har ingen kontakt med henne. Raafat var tvungen och lämna sitt land på grund av en privat orsak. Han var 14 år gammal när han kom till Sverige och det var inget som han hade planerat, det bara blev så.

Abdullah kommer från Somalia och är 31 år. Han kom till Sverige för att det blev

inbördeskrig i hans land. Abdullah var tvungen att fly från sitt land för att kunna bygga sin framtid när han var 17 år gammal. Han har sina föräldrar i Somalia.

Bager kommer från Afghanistan och han är 21 år gammal. Bager har förlorat sina föräldrar. Han kom till Sverige när han var 17 år gammal. Han var tvungen att lämna landet på grund av konflikt och krig.

Hussein kommer från Afghanistan och är 20 år gammal. Han förlorade sina bröder och var tvungen och lämna sitt land på grund av oro. Han var 16 år gammal när han kom till Sverige. Han har haft det väldigt jobbigt på färden från Afghanistan till Sverige där han fick se

människor dö av hunger.

Enligt Abdullah finns det två olika orsaker till att man flyr från sitt hemland. Det första enligt honom är på grund av livshotande skäl. Och det andra på grund av att man vill bygga sin egen framtid i ett annat land, då detta inte är möjligt i hemlandet.

5.2 Flykting processen

Flyktingarnas process att ta sig till Sverige var genom att betala till smugglare för att lämna sitt land eftersom dem var tvungna att fly från oro, krig och förföljelse, för att kunna leva och inneha sina mänskliga rättigheter. De vill kunna känna sig trygga och inte leva under ständig rädsla. Det största skälet för att lämna sitt eget land är för att finna ro. När dem lämnande hemlandet var det inte förutsagt att fly till Sverige utan syftet var att bara komma ifrån

(18)

hemlandet. Att hamna i Sverige var rent slumpmässigt. Smugglarna bestämde var de skulle hamna och det blev Sverige.

5.3 Kultur

De ensamkommande barnen definierade ordet kultur på ett likadant sätt. De menar att kultur är mat, vilket beteende man har, klädstil och teater. De tyckte även att kultur är samhället, religionen, högtiderna, uppfostran och vilka man har runt omkring sig. De var väldigt överens om att kultur i Sverige är helt annorlunda jämfört med deras länder. En av personerna som jag intervjuade ansåg att kultur har med landet att göra. Han menar att alla länder har sin egen kultur som man lever efter. ¨Sverige har en kultur som är väldigt öppen¨ (Hussein).

Marons definition av ordet kultur utgörs av de speciella högtiderna och traditionerna. Medan hon anser att det som utgör kultur i Sverige är individuellt, att man får göra som man vill och att det bland annat kan vara att gå och fika med vänner eller gå på gym. Det är den svenska kulturen och att man ska ha roligt i allt man gör på sin fritid. De behöver inte vänta på någon speciell högtid för att kunna säga att det här är kultur.

Abdullah, som jag intervjuade, menar att kultur är en slags identitet, ett arv som man har fått från mamma och pappa. Kultur är något som man ska behålla efter tradition, menar han. Intervjupersonerna var väldigt överens om att kultur i deras land är helt annorlunda än i Sverige. Och de har samma uppfattning om att i deras hemländer så är man väldigt isolerad och har inte så mycket tid över till fritid och då kan man inte skapa en kultur likt Sverige idag. Där har man inte tid eftersom mannen jobbar och frun ska ta hand om barnen och hemmet. Då finns det helt enkelt inte tid att umgås med varandra. Man firar de speciella högtiderna för kulturens skull och sedan är det slut på det, menar de.

Ett exempel som Maron nämnde är att här i Sverige så kan man turas om och ha kul. Hon menar att pappan och mamman i familjen kan turas om att ha kul eftersom en måste vara hemma och ta hand om barnen. Mamman i familjen kan gå ut med sina vänner medan pappan är hemma. Hon menar att i hennes land existerar inte en sådan roll. Mamman ska vara hemma hela tiden och får inte gå ut med vänner medan pappan kan göra det. Eftersom deras syn på män är att de jobbar och sliter för familjen och ska ha chansen till lite fritid eftersom de tror att männen har en stor roll.

För de ensamkommande barnen så innebär det att kulturen har en stor betydelse för var och en. Detta främst när de kom till Sverige där de har möjligheten att utvecklas mer än vad de skulle göra i sitt hemland. Killarna som blev intervjuade var väldigt glada för hamnat i Sverige med en sådan kultur. Alla tycker om att spela fotboll och i de svenska kulturerna är det viktigt att träna på sin fritid. Vilket dessa killar var nöjda över. Raafat menar att i hans land så har man inte så mycket fritid eller möjlighet att träna i något lag. Det som gäller i hans

(19)

ha kul för det finns stränga regler som ska följas. Jag frågade vad det kan bero på att man inte får gå ut och ha lite kul. Raafat svarade ¨jag har tänkt på det men får inte svar på det, så jag vet tyvärr inte. Man har haft en sådan kultur som än idag fortsätter, att exempelvis inte släppa ut sina barn¨.

Abdullah ser kulturens betydelse på något annat sätt och menar så här:

Kulturens betydelse för mig är väldigt stor. Kultur för mig berikar mitt dagliga liv, hur jag ska leva. Kultur är ett arv som jag har fått av min familj och jag ska inte vara elak mot de andra. Jag är stolt över min kultur och identitet(Abdullah).

De ensamkommande barnen var överens om att kulturen i Sverige finns i allt här i livet. De hade även samma åsikt om betydelsen av den svenska kulturen, och att man lär sig nya saker varje dag om den svenska kulturen och hur samhället skall fungera. Men utöver det så betyder det inte att dem förlorar sin egen kultur som dem har med sig från hemmet. Dem kommer alltid att ha sin kultur djupt i sitt hjärta. Det spelar ingen roll var de bor, den finns där och den kommer aldrig att lämna dem.

De ensamkommande barnen upplever den svenska kulturen som väldigt svår från början. Det blev många frågetecken när de kom till Sverige. Men med tiden fick de svar på sina frågor och det blev inte lika svårt som det var i början. Förståelsen börjar växa för det svenska samhället, men Bager kände inte så när det kommer till de svenska familjesituationerna. Bager tyckte att man inte hade så starka band mellan barnen och föräldrarna.

Här kan man säga att det finns olika nivåer av uppfattningar mellan de ensamkommande barnen av den svenska kulturen.

Det jag menar att jag inte förstår av familjesituationen är ex. vis. när sonen i familjen som blivit vuxen och bor ensam kanske vill åka hem till sin mamma som bor några meter ifrån, så ringer han och undrar: Kan jag komma? Det här passar verkligen inte in i min kultur och det har jag svårt för att förstå. Det är väldigt konstigt, tycker jag. (Bager)

Maron hade denna åsikt om den svenska kulturen:

Den svenska kulturen är väldigt fin eftersom man har en fri vilja. Det är ingen som bestämmer över ens person. Man har sin egen vilja som jag tycker är väldigt viktig. Man gör som man känner och vill. Jag är medlem i socialdemokraterna och vill lära mig mer om den svenska kulturen och växa mer när jag har kontakt med den svenska kulturen (Maron).

De tycker även att den svenska kulturen är väldigt bra och man har roligt tillsammans. Att kunna festa innebär inte att det är fel i Sverige olikt deras hemländer där det är förbjudet att gå ut och festa när man är så ung. De ensamkommande barnen var väldigt överens om att det är många skillnader jämfört med deras hemland. De skillnader som finns är mycket bra anser de eftersom den svenska kulturen har en frihet mellan människorna. Det tyckte dem var väldigt bra.

(20)

Det de skulle vilja tillföra till den svenska kulturen är att minska alkohol missbruket hos ungdomarna som börjar i tidig i ålder. De får höra mycket av sina vänner att dricka alkohol har med den svenska kulturen att göra. För några år sedan hade de fler kompisar men när alkoholen kom in till deras livsstil, började man förlora sina vänner. Vilket de

ensamkommande barnen inte tycker om. Enligt deras kultur är det fel att dricka och de försöker avstå från det, och detta gör att man inte passar in. De vill även tillföra mer kärlek, tillbringa mer tid med familjen och inte tappa relationen eftersom det är det finaste man har här i livet, anser de. De känner på detta vis på grund av att de har förlorat sina familjer och det känns väldigt tomt i deras hjärtan.

Ett av de ensamkommande barnen skulle vilja tillföra firandet av Newros.

Jag skulle vilja tillföra Newros i den svenska kulturen, för att dem också ska ha den möjligheten att delta i firandet där man sjunger och dansar. Det skulle vara jättekul och spännande (Bager).

5.4 Identitet

Identitet för de ensamkommande barnen handlar om vem de är och hur de uppfattar sig själv. De var fullt medvetna om att det inte är bara deras kultur som gäller utan även mötet med andra människor i andra kulturer som formar deras identitet. De menar även att deras identitet innan de kom till Sverige var helt annorlunda. De hade inte så många möjligheter att välja, till exempel att spela fotboll, men här i Sverige har man möjligheter att bygga upp sin identitet. De menar att de har den möjligheten att växa med sin identitet och välja vem man egentligen vill vara men i deras land så kan de vuxna bestämma vem de ska vara och vad de ska välja för yrke.

Abdullah hade en annan syn på identitet som han beskriver så här:

Religion och kultur, de här två bygger människans identitet. Kan också vara hur man ska passa in i samhället. Man behöver ha en identitet för samhället och den andra sidan har jag min identitet också. Så jag menar att man kan ändra sin identitet i den situation man är i, exempelvis jobbet, skolan och hemmet (Abdullah).

Identitet har även en roll om varifrån man kommer, vilken plats man har tillhört, eftersom identitet är kopplad till kultur, tycker ungdomarna. ¨Identitet har även med kläder att göra, för att visa hur jag är som person¨ (Maron).

(21)

Boken Att vara mitt emellan gav en studie om identitet. De flesta ungdomarna beskrev sig själva utifrån sina två världar. Det var svårt att säga i vilken nivå av harmoni eller disharmoni ungdomarna befann sig i när det gällde frågan om vem jag är eller uppfattats vara27

.

Jag ställde frågan om vad identitet är för de ensamkommande barnen. Det var lite olika svar men å andra sidan så var de väldigt lik varandra.

Raafat berättade att i Syrien har man mer respekt och man är mycket strängare.

Jag vill behålla min identitet men jag vill minska de stränga reglerna hos familjerna för att ge barnen lite mer frihet. Men man ska behålla respekten eftersom det innebär väldigt mycket för mig och det är en del av min identitet. Exempelvis när jag åkte tåg, så såg jag en dam som var gammal och trött, så jag stod upp och sa: ¨Du kan sitta på min plats¨. Den äldre damen tittade på mig och sa: ¨Tycker du att jag är gammal? ¨Jag blev chockad och sa: ¨Jag tänker inte så, jag ville vara snäll och visa respekt¨. ¨Men hon tyckte fortfarande att jag var dum. Men jag försöker anpassa mig i det svenska samhället också men det blir ibland misstolkningar (Raafat).

Det svenska samhället har format mig och jag är mer öppen än var jag var i mitt land. Det som har byggt min identitet är att jag har blivit mer omtänksam. Planeringen, lugnet, att man är lagom, att man inte förhastar sig i allt är typiskt svensk identitet och att man inte behöver ha grupptrycket utan man får tycka vad man vill, den fria viljan. Dessa exempel tillhör inte min identitet i mitt land. Tack vare det svenska samhället har jag blivit starkare i min identitet. Med planering menar jag att jag idag tänker innan jag gör något, försöker se långsiktigt (Abdullah).

De ensamkommande barnen hade synen på sin identitet att den har formats av sig själv, man är helt omedveten. Samhället formade deras identitet och anpassade dem till denna kultur. Största orsaken till att identiteten ändrar sig är språket. Man lär sig ett helt nytt språk och när man är ensam i ett land så är man tvungen och lära sig språket för att kunna förstå landets kultur. Dem har likadan åsikt att Sverige har hjälpt dem att växa i deras identitet och bli starkare som personer.

Eftersom de är helt själva så ska de kunna ta hand om studierna, jobbet och hemmet. Dem har den chansen och komma in i vuxenlivet och identiteten växer på ett snabbt sätt. Om de var i deras land så skulle en annan bestämma över dem och vad de ska göra. Men här är de ensamma i allt och väljer det som passar bäst för sig egen själva identitet. Man får bygga sin identitet på sitt sätt och det är väldigt roligt och spännande, tycker de ensamkommande barnen, som jag har intervjuat.

När de ensamkommande barnen fick frågan om hur de ser på sin identitet idag, svarade de att det är speciellt jämfört med hur det var för fyra år sedan. De ensamkommande barnen menar att de har blivit mer öppna och starka. De har en mening med livet och allt vi gör är för oss

(22)

själva. ¨Exempelvis att ta körkort är ju en suverän känsla. Min identitet växer ett trappsteg upp och jag får möjligheten att växa för varje dag här i Sverige. Om ett år kanske jag har fått en starkare identitet¨ (Bager).

När de tänkt tillbaka på sin identitet så har de märkt att de har kommit en lång bit på vägen och identiteten har blivit en helt annan person som de inte har märkt av. Det kommer helt automatiskt men de trivs med det, säger de ensamkommande barnen. Speciellt Abdullah märkte det när han åkte till sitt hemland efter 13 år.

¨Efter 13 år så åkte jag till mitt hemland Somalia och såg direkt att jag blivit en annan person. Min identitet som jag hade för 13 år sedan är nu borta, har jag insett. Jag har nu fått en svensk identitet, jag tänker på helt annorlunda sätt. Det som jag märkte till exempel var att där kan man dricka vatten ur samma glas som en helt annan person som man inte känner¨ (Abdullah).

¨Det här passade verkligen inte in i min syn men jag vet att det passade för 13 år sedan, innan jag kom till Sverige (konstig men sant). Där är allt gemensamt, även privata saker, men här i Sverige ska man vara väldigt försiktig med andras ägodelar. Här ser man att man lever med en annan identitet. Därför är identitet en anpassning, något man formar sig till i olika livssituationer. Det känns att jag har två olika identiteter, så ser jag på min identitet¨ (Abdullah).

5.5 Vem är jag som person

Att leva i två olika kulturer tycker de ensamkommande barnen att de kunde vara svårt ibland men oftast så går det bra. Ibland blir det kulturkrock och då blir man tvungen att välja, anser de ensamkommande barnen. Maron tycker inte att det var svårt att leva i två olika kulturer och hennes svar blev så här:

¨Jag accepterar att leva i två kulturer. Med det trivs jag och kan hantera båda kulturerna och upplever inga svårigheter¨ (Maron).

Raafat tyckte inte att han levde i två olika kulturer.

¨Jag lever inte i två kulturer. I mitt land lever jag min kultur. Här i Sverige lever jag i den svenska kulturen. Det kan bero på att jag inte har min familj. Då hade jag sagt att jag lever i två olika kulturer. Jag försöker anpassa mig i olika situationer i samhället och känner inte att det är så jobbigt. Det jag gör är att jag försöker anpassa mig i det svenska samhället eftersom jag lever här i Sverige¨ (Raafat).

Ungdomars utveckling av identiteten sker i två olika kontexter. I grund och botten är

(23)

det finns ibland variationer i självuppfattningen, enligt Eriksons teori, som han diskuterar i Ungdomens identitetskriser 1977.

De ensamkommande barnen var väldigt överens om att man räckte till för båda kulturerna. Hussein hade en annan åsikt.

Ibland så räcker man inte till för båda kulturerna. Vissa saker kan man inte låta bli att göra till exempel en viss sak som inte passar den andra kulturen. Det blir som en utpekning eftersom man gjorde på ett annat sätt istället (Hussein).

När de ensamkommande barnen berättade om negativa upplevelser av hur de blev bemötta och hur bemötandet påverkade deras identitet handlade det om erfarenheten i Sverige. Bland annat berättade Raafat hur ledsen han blev när de kallade honom för svartskalle. Det

påverkade identitet och kränkte honom mig på något sätt, för att han är lite mer seriös och håller sig borta från festande och så.

På frågan hur tror du andra ser på dig? svarade de ensamkommande barnen att andra oftast ser att de är duktiga som snabbt kommit in i samhället och känner att de är accepterade. Det är en viktig sak för en människa, Ibland kan de sägas att de har blivit försvenskade och de vet hur de känner och tänker.

Svaret på frågan Är du överens med den bild som de andra har av dig? kan sammanfattas att de var väldigt nöjda, Hussein tyckte dock inte så och hans svar blev så här:

Ibland och ibland inte. Det beror på för att man har gränser och kan inte gå över dem. Speciellt när man lever i två olika kulturer blir det väldigt svårt. Ibland måste man välja en kultur eftersom det blir kulturkrock(Hussein).

På frågan Lär du dig något om dig själv när du är med dina vänner? svarade alla likadant och jag kan sammanfatta det med att de kände att dem lärde sig språket, regler i samhället, hur den svenska kulturen fungerar och den svenska maten. Språket var det viktigaste eftersom språk har med identitet att göra, tycker de. Därför formas identiteten till någon annan person och de får möjligheten att växa. Abdullah menar att utan språket skulle vi kanske fortfarande vara den person vi var när vi kom till Sverige och identiteten skulle inte vara lika stark som den är idag.

Att se likheter och skillnader mellan kulturer tog inte så lång tid, anser de ensamkommande barnen, eftersom när språket kom så kom skillnader och likheter. Vi var väldigt nyfikna och ville få in så mycket information som möjligt från samhället för att komma in i samhället. För nu skulle vi leva här och då var vi tvungna att komma in i det så snabbt det gick. Det

viktigaste av allt var att komma in i skollivet så vi inte skulle förlora så mycket kunskap. Jag pratade med Raafat om hur det är att omges med svenska kompisar. Han menar att det är svårt ibland, speciellt när man känner att man måste avstå från drickande. Han menar:

(24)

Jag måste vara en annan person när jag är med svenska kompisar, ibland måste jag låtsas vara en svensk för att kunna anpassa mig. Det är begränsat vad man kan säga: till exempel inte berätta att man vill leva som muslim eftersom mina svenska kompisar har fått en fel bild av islam. Man kan diskutera något om islam men man vågar inte säga vad man själv tycker. I gruppen visat man inte sina svagheter och man talar inte om att man inte förstår (Raafat).

Bagar sa även att det är mycket lättare att säga vem man är i sitt eget land. Här blir man lite osäker och rädd för att utpekas och därför försöker man vara tyst. Men kultur, religion och identitet hänger ihop, tycker jag.

Det flesta ensamkommande barnen hade tankar som de jobbade med, vilken betydelse religionen har som vägvisare stöd för ställningstagande för identiteten, det vill säga för vem man är. Många av de ensamkommande barnen upplever att religionen inte har samma effekt som i deras hemland jämfört med i Sverige. ¨Hur många är det som går i kyrkan på

söndagarna eller vem läser Bibeln?¨ undrade Abdullah. När de ensamkommande barnen jämför religionen så tycker de att deras religion har starkare band med kulturen. De menar att de får lära sig vad som är rätt och fel, allt är kopplat till varan.

5.6 Tillhörighet

På frågan Vad betyder det för dig att vara innanför eller utanför? fick jag svar från de ensamkommande att de vill vara innanför och inte känna sig utanför som om de vore en helt annan person. De vill vara en del av samhället också. Abdullah sa, ¨att ifall han var utanför skulle han inte ha så bra självförtroende och skulle inte ens kunna prata svenska. Man skulle känna sig dålig och inte som en del av samhället¨.

Sedan var de väldigt överens om varför de ville vara innanför. Det var för att de skulle få mer information om hur samhället fungerar och eftersom man är så nyfiken vill man lära sig mer och innanför är det bästa sättet att vara i för att kunna växa i sin identitet.

En konflikt som Bager var med om berättade han så här:

En gång hade jag problem med klasskamraterna som gjorde att jag blev utanför och mobbad. Jag blev väldigt ledsen för att de inte accepterade mig. Det gjorde att jag mådde väldigt dåligt och blev utfryst. Detta hände på grund av att jag hade en helt annan bakgrund och inte var svensk. Vi kan ha olika bakgrund men vi är människor. Det glömmer vissa människor och det är väldigt synd (Bager).

Jag vill vara inne, men inte alltid. Ibland vill jag vara mig själv också. Jag vill inte känna att jag måste anpassa mig hela tiden det känns som att jag kräver då för mycket av mig, när jag inte vill ändra min identitet så mycket (Raafat).

(25)

Jag ville inte tillhöra någonting, jag är bara jag. Förut kunde jag se mig som en invandrare i Sverige. Men nu förstår jag att det inte är fel att vara invandrare för jag är inte mindre värd eller sämre än svenskarna, bara för att jag har en annan bakgrund som inte är svenskt (Hussein).

När de ensamkommande barnen fick frågan Om de känner sig hemma i Sverige så tyckte de inte det alla gånger eftersom de har en helt annan bakgrund än den svenska kulturen. Men ibland så kunde de känna sig hemma. En av orsakerna till att de kände sig hemma var att de kände sig trygga och inte rädda för något, för i deras land var de rädda för att det fanns oro i livet och att de kunde bli dödade när som helst.

Jag känner att jag lever här i Sverige (Raafat).

Det är en viktig sak i livet att man känner att man har en mening med livet och att man lever utan rädsla. De ensamkommande barnen tycker om Sverige men ibland känner de sig inte hemma men de känner sig trygga och behöver inte dölja sin identitet. De får vara vem de vill och de får göra det de vill utan att någon ska kontrollera dem.

Jag frågade när dessa ungdomar känner sig nöjda och stolta med sig. Det var när de hade klarat sina studier, hjälpt någon i nöd, klarat språket eller när de fått beröm av någon annan. Det som gör de stolta är också när de får känslan av att orka kämpa för mål som ska uppnås och klara av det som var bestämt att göras.

När jag vet att jag har hjälpt en person, när just den personen har svårt med livet. Speciellt när jag jobbar med ensamkommande barn som jag var en gång i tiden. Jag har hjälpt dem att komma in i samhället så fort det går så de inte ligger efter. Sedan blir jag lycklig när barnen har lyckats att ta sig ur denna jobbiga tid. Det gör mig väldigt stolt (Abdullah).

Sista frågan som jag ställde var Vad har de för planer om fem år, ska de återvända till sitt land eller ska de stanna kvar i Sverige? svaren kan sammanfattas så här att de skulle stanna kvar här i Sverige men kanske kan de flytta hem igen om det har blivit ett land som Sverige. Sedan har de planerat att utbilda sig och kunna stå på egna ben och drömmer om ett bra jobb som de trivs med och ha en mycket starkare identitet. De vill ha mycket kunskap av livet, eftersom de är nyfikna och vill lära sig mer och mer om den svenska kulturen när de skapar sin nya identitet.

De anser att växa är att identiteten växer och vem man vill bli och hur man vill se på sig själv för att vara stolt över sig själv. De har kommit till Sverige för att få hjälp och ha chansen att leva i frihet och kunna bygga sin identitet som de inte kunde göra i sitt hemland.

(26)

6. Diskussion

Ensamkommande barnen som studien handlar om kommer från olika länder men som inte har föräldrarna med sig, de är helt ensamma. Dessa ungdomar hade med sig normer, värden, erfarenheter, kunskapen och livsåskådningar som de vuxit med. Jag vill ta upp den komplexitet som kännetecknar en människans identitet. Varje människa har en lång rad grupper och värderingar som identifierar sig med olika situationen som varierar genom livets gång.

Ensamkommande barnen som växer upp i livets olika stunder formar även sin identitet för det svenska samhället, samt om våra fysiska hänseenden slutar växa upp ganska tidigt i livets gång. Men identifikations utveckling växer hela tiden i olika roller i livet. Allt vi gör, människorna vi möter eller värderingar vi stöter på, bidrar till att forma identiteten till just våra egna. Ett exempel är att vara svensk kan många vara, att ha ett turkiskt ursprung, vara skolsköterska och vara intresserad av teater, dessa bidrar till att skapa en identitet som skiljer människan från människan.

Yrke, ursprung, intressen eller nationell tillhörighet – alla dessa och flera faktorer är en del av identiteten. Jag märkte även hur samhället har hjälpt ensamkommande barnen att intrigera till samhället. Jag anser att de ensamkommande barnen har mycket större chans att intrigera i ett samhälle än vad de skulle vara för en hel familj. Detta beror på att en individ som är ensam måste kunna stå på sina egna ben och därför lära sig språket väldigt snabbt. De

ensamkommande barnen har haft en stor fördel då del gäller språket. Detta på grund av att de varit ensamma och därför haft behov av att komma i kontakt med andra människor och umgås, detta har i sin tur lett till att de lärt sig språket under en kortare tid jämfört med andra. Att lära sig språket och detta ganska snabbt var för de ensamkommande barnen viktigt, för utan språket är oftast människorna i en tomrum och de förstår ingenting. Språket har hjälp de att komma in i samhället och känna att de är en del av denna samhället också.

De ensamkommande barnens berättelse visade öppet för integration och mångfald. Men samtidigt befann sig ensamkommande barnen i ett gränsland där det sker

gränsöverskridanden. Balansen mellan den nya och den gamla kulturen var inte lika lätt. Men då de ensamkommande barnen har behovet av att känna tillhörigheten både till den tidiga och den nya kulturen var det toleranta, förstående och anpassande sig till olika situationer i livet. De fem ungdomarna som jag intervjuade insåg att det fanns stora skillnader mellan sina egna kulturer och den nya kulturen de idag befinner sig i. De har tagit till sig mycket och lärt sig språket, detta då de vill anpassa sig till båda kulturen. De ensamkommande barnen vill inte förlora sin kultur och försöker därför leva båda kulturen. Ibland kan detta vara svårt då jag själv upplever det, detta trots att jag är född och uppväxt i Sverige. Jag anser att det finns många skillnader mellan kulturen och då måste man göra val i vissa situationer detta kan då

(27)

En annan fördel som de ensamkommande barnen hade var att de var så unga, vilket medför nyfikenhet. De är väldigt nyfikna och vill därför ta till sig mycket från den nya omgivningen och kulturen. En tydlig faktor är att om man är ung så är det mycket lättare att lära sig språket, reglerna, och komma in i samhället än vad det är för en vuxen människa. De har även lättare att få kontakt med människor från den nya kulturen.

Jag anser även att de ensamkommande barnen har lättare att forma sin identitet då de har en framtid i Sverige där dem får välja var de vill göra när de är så ung, de får välja sitt framtida yrke, ta körkortet och göra det de är intresserad av.

Nackdelen kan vara att de är utan sina föräldrar väldigt ung och kan hamna i fel väg. För moder och far är en vägvisare. De har ingen förälder som finns där då man behöver dem, det kan vara att man mår dåligt och behöver deras stöd, att man behöver dem på sin sida. I den ålder, 16 – 17 år så är man väldigt nyfiken och vill testa på massa olika saker och detta kan ibland leda till att man gör och provar på något man inte borde gjort, påverkas av grupptryck och då har de ingen förälder som kan vägleda dem mot rätt riktning.

Erik Homburger Erikssons teori om tonårsåldern där han menar att person i dessa åldrar inte riktigt vet vem man vill bli och göra i framtiden och att det därför uppstår kriser hos denna grupp. Jag kunde tydligt se i intervjuerna att de ensamkommande barnen faktiskt som författaren nämner går igenom denna kris. I deras sätt att tala kunde man se att de kände sig vilsna och att de sökte sig fram till en identitet, de vet inte var de kommer att vara i framtiden, detta för att de ännu inte hittat sig själva och inte vet vad de vill bli.

En annan nackdel som de kanske har är att de kanske sakta tappar sin kultur och får en helt nya kultur och skapande av ny identitet som blir helt annorlunda jämför om de hade varit i sitt eget land. För nu har dem många gånger hört från sina vänner att de har blivit försvenskat, ensamkommande barnen blev ledsen att vännerna tyckte så. Men jag tror att denna syn om att man blivit försvenskar beror på att vännerna med samma ursprung men som inte är

ensamkommande barn inte tar till sig lika mycket av det kultur som finns här i Sverige. Detta anser jag beror på att de har sin familj när de kommer hem och att man därför spenderar mycket tid tillsammans med familjen så som de gjorde i hemlandet. Denna möjlighet har inte de ensamkommande barnen då de inte har sina föräldrar hemma. Det jag menar är att de inte blivit försvenskade utan tagit till sig mer av den svenska kulturen och att det man tidigare hade finns kvar innerst inne, men man kan inte leva det på samma sätt då man saknar en familj. Dessa barn spenderar mer tid ihop med andra än familjen.

Jag kan med detta se att Roths teori har en verklig sida, då han menar att en identitet inte bara handlar om hur vi själva uppfattar oss utan att det även handlar om hur andra ser på oss. Som jag ovan nämnt så ser vi att andras syn har en inverkan på hur vi uppfattar oss själva. I detta fall så blir dessa ensamkommande barnen ledsna av att vännerna med ursprung från samma land påpekar att dessa försvenskat. Detta ledder till att deras identitet blir sårad, då de själva vet att dem inte förlorat något av den identitet dem hade när de kom hit utan att de har i dessa

(28)

fall endast tagit till sig en hel det från omgivningen, vilket ledder till att de får mer kunskap, lär sig mer, och att detta leder till en starkare identitet.

De ensamkommande barnen som jag intervjuade är människor med sina egna erfarenheter och sin speciella bakgrund. De ville bli sedda och bemöta som dem är, men att det fanns

variationer i deras självuppfattning. Balansen innebar att kunna hantera möjligheter, förväntningar, hinder och krav i möten med den andra kulturen.

Som författare Alsmark i boken skjorta eller själ, Kan jag genom mina intervjuer med de ensamkommande barnen se att hamnar i situationen då de får göra val mellan skjortan eller själen. Detta för att de är så ensamma och unga då de lätt vill höra ihop med personer, önskan om att tillhöra omgivningen. Men detta är en tillfällighet fram tills att man hittar sig själv och känner sig bekväm i den nya miljön, då jag anser att det inte går att förändra det man engång vuxit med och att man då tar av sig skjortan man engång tagit på sig.

Boken Att vara mitt emellan av Maria Borgström, som författaren kom fram till att de flesta ungdomarna beskrev sig själva utifrån sina två världar. Det var svårt att säga i vilken nivå av harmoni eller disharmoni ungdomarna befann sig i när det gällde frågan om vem jag är. Detta påminner mig om de ensamkommande barnen som jag har intervjuat, eftersom dem vet inte än vilken nivå dem är i. Det tror jag kan bero på att man är så ung som Erik Homburger Erikson teori där han pratar om att ungdomarna kan ha väldigt svår period där dem försöker hitta sin identitet och vem dem vill vara.

Erik Homburger Eriksson teori bygger även på att identiteten sker i två olika kontexter som grund och botten är människan, oavsett bakgrund och kultur lika i avseende på det

grundläggande behovet, vilket de flesta av ungdomarna framhöll. Alla ungdomar vill bli sedda och bemöta som de är. De ensamkommande barnen tyckte att det är väldigt viktig att man känner sig trygg och det gäller att dem blir sedda och bra bemöta så dem trivs med det nya samhället. Dem ville inte vara utanför dem ville bli sedda och vara en del av samhället. Jag tycker Eriksson teori om ungdomarnas kris passa väldigt bra in med de ensamkommande barnen till och med jag känner igen mig. När jag läser om Eriksson teorier så minns jag mig själv, eftersom engång i tiden så var jag också ungdom som sökte sin identitet och fortfarande gör jag det.

(29)

7. Sammanfattning

Denna c-uppsats har varit väldigt intressant och roligt att jobba med. Det var ett bra sätt att intervjua de ensamkommande barn om hur dem uppfattar sin identitet och hur det är att skapa en helt nya identitet här i Sverige än det var i deras land. Jag fick tydliga svar från de

ensamkommande barn hur de ser på sin identitet. Detta var mitt syfte med detta arbete, att få ut så mycket det går från de ensamkommande barnen som jag hade olika frågetecken om. Jag är väldigt nöjd med resultatet och anser att jag fått fram det jag efterfrågade. Det var intressant och se hur dem uppfattade sin identitet och hur det var att skapa en helt nya identitet. De har haft det väldigt svårt från början, men att de kom in i samhället eftersom de inte hade ett annat val och lärde sig allt väldigt snabbt. Idag så trivs de och är nöjde med sin identitet.

Denna uppsats har gjort så att jag också lärt mig väldigt mycket om identitet och vilka kriser en ungdom kan ha. Det var väldigt lärorik som jag kommer använda mig mycket av i

framtiden och vill gärna jobba med de ensamkommande barnen.

7.1 Framtida forskning

I de framtida forskningarna skulle jag vilja intervjua de ensamkommande barnen igen. För att se om deras identitet har ändrats sig då de kommit in i vuxen världen. Det skulle vara

intressant och se om deras tänkanden då, om den är likt som de är idag eller om deras tänkande blir annorlunda vid 30 års ålder.

(30)

8. Referenser

Alsmark Gunnar. (1997). Skjorta eller själ? Kultrulle identiteter i tid och rum. Lund: Studentlitteratur.

Bakhtiari Matjaneh.(2005). Kalla det vad fan du vill. Stockholm: Ordfront förlag AB. Borgström, M.(1998). Att vara mitt emellan. Doktorsavhandling, Stockholm universitet: Pedagogiska institutionen.

Cronlund Katrin.(2001). Lev i tiden. Bonnier utbildning.

Erikson Homburger Erik.(1977). Ungdomens identitetskriser. Stockholm: Natur och Kultur. Larsson Staffan.(2011). Kvalitativ analys – exemplet fenomenografi.

Lundgren Mikael.(2007). Psykologi vetenskap eller galenskap eller vetenskap eller eller. Studentlitteratur.

Mead, G. H. (1976). Medvetandet, jaget och samhället. Uppsala Argos

Roth, H. I. (2003). Identitet och pluralism – En forskningsöversikt med särskild hänsyn till religionsvetenskapliga aspekter. http://libris.kb.se/bib/8981580

Wikander Birgitta.(1988). Utveckling hela livet. Stockholm: Förlaget Hagman Webbsidor

migrationsinfo.se/migration/sverige/asyl/sokande/ensamkommande-barn (hämtad den 14 mars 2013) migrationsverket.se/info/419.html (hämtad den 14 mars 2013)  

migrationsverket.se/info/2555.html (hämtad den 14 mars 2013)   migrationsverket.se/info/418.html (hämtad den 14 mars 2013)   unicef.se/fakta/barn-pa-flykt (hämtad den 14 mars 2013)  

(31)

Bilaga

Intervjufrågor

Hur länge ha du bott i Sverige? Berätta lite om din bakgrund? Hur kom du till Sverige?

Vilken koppling lägger ensam kommande barn i begreppet Kultur?

Vad tänker du på när du hör ordet kultur? Vad har ordet kultur för betydelse för dig? Hur upplever du med den svenska kulturen?

Vad skulle du vilja tillföra med den svenska kulturen?

Vilken koppling lägger ensam kommande barn i begreppet identitet?

Hur skulle du beskriva begreppet identitet? Vad är identitet för dig?

Hur ser du på din identitet?

Hur uttrycker ungdomarna sin identitet i förhållande till kultur?

Hur är det att leva i två olika kulturer? Känner du att du räcker till för båda kulturen? Hur tror du andra ser på dig?

Är du överens med den bilden som dem andra ser på dig? Lär du dig något om dig själv när du är med dina kompisar? Hur länge tog det att inse skillnader och likheter mellan kulturen?

Vilken koppling lägger ensam kommande barn i begreppet tillhörighet?

Vad betyder det för dig att vara innanför eller utanför? Känner du dig hemma i Sverige?

När känner du dig nöjd och stolt?

References

Related documents

En orsak till varför de gode männen tycks infinna sig i barnets roll framför de andra tjänstemännen kan vara att de saknar emotionell dissonans mellan sin spelade roll som god man,

Jag menar att diskursen bör diskuteras utifrån direkta sociala konsekvenser för gruppen där misstro inte begränsas till sammanhang där ensamkommande kommer till

En möjlig lösning kan vara att Sverige erbjuder ett stöd med lite råge för varje barn som skickas tillbaka till landet från Sverige; vi ger barnhemmet ett bidrag som täcker

sammansättningen av migrationen av ensamkommande barn till Sverige till 2012 och av hur de har gått för dem efter att de har kommit till Sverige, fått uppehållstillstånd och blivit

Denna studie anser författarna kan bidra till ökad kunskap kring de tre aktörernas synsätt, förhållningssätt och hur deras samverkan fungerar?. Likaså öka

påpekats, att det enskilda fallet studeras. Vad som är ett enskilt barns bästa kan endast avgöras när begreppet sätts in i ett specifikt fall och där ställs i relation till

I samtal kring varför många barn väljer att ej tala om sina upplevelser och känslor framförde informanterna tankar om att det kan handla om att de saker barnen varit utsatta för och

Vi har en bra kontakt med gymnasier som ligger i närheten av oss, så när det gäller de barn som är över 16 år har vi snabbt fått in dem i skolan. De mindre barnen har det varit