Nivågruppering "Är vi i den sämsta gruppen?"

Linköpings universitet

Grundskollärarprogrammet, 1-7

Linda Sivertoft

Nivågruppering

”Är vi den sämsta gruppen?”

Examensarbete 10 poäng Handledare:

Kerstin Bergkvist

LIU-IUVG-EX--03/39--SE Institutionen för

Avdelning, Institution

Division, Department

Institutionen för

Utbildningsvetenskap (tidigare ITL) 581 83 LINKÖPING Datum Date 2003-08-30 Språk Language Rapporttyp Report category ISBN X Svenska/Swedish Engelska/English Licentiatavhandling

X Examensarbete ISRN LIU-IUVG-EX--03/39--SE

C-uppsats

D-uppsats Serietitel och serienummer _{Title of series, numbering} ISSN

Övrig rapport

____

URL för elektronisk version

http://www.ep.liu.se/exjobb/iuv/2003/039/

Titel

Title

Nivågruppering ”Är vi i den sämsta gruppen?” Ability grouping ”Are we in the worst group?”

Författare

Author

Linda Sivertoft

Sammanfattning

Abstract

Många skolor använder idag nivågruppering som metod att differentiera för att individualisera undervisningen och möta eleverna på deras nivå.

Detta examensarbete syftar till att ge en bild av hur nivågruppering fungerar i teori och praktik. Detta genom en litteraturstudie respektive intervjuer med fem lärare verksamma i grundskolan. Arbetet utgår ifrån frågeställningar rörande vilka skäl som framförs till att undervisa nivågrupperat, hur nivågruppering kan organiseras, vilka fördelar och nackdelar som finns med arbetssättet och hur gruppklimatet kan påverkas.

Dessa olika aspekter beskrivs kortfattat i litteraturstudien och intervjuundersökningen belyser lärares praktiska erfarenheter av nivågruppering. Slutligen knyts resultaten av dessa ihop i diskussionen.

Nyckelord

Keyword

Sammanfattning

Nivågruppering innebär att man kan utforma undervisningsgrupper utifrån elevers intresse, förutsättningar, kunskapsnivå eller motivation. I detta arbete framkommer att strävan efter individualisering av undervisningen för varje enskild elev är främsta anledningen till att man väljer nivågruppering som arbetssätt. Även andra aspekter tas upp såsom att det för läraren kan vara lättare att planera och hitta ett lagom tempo för gruppen och att undervisningen kan bli mer effektiv då man utnyttjar lärarresurserna på ett bättre sätt.

Resultatet visar att det finns en mängd fördelar med nivågruppering som gynnar både starka och svaga elever. Till exempel kan duktiga elever få en utökad studiekurs och möjlighet att lära sig mer vilket kan ge positiva effekter på självförtroendet och självbilden. Svagare elever kan arbeta i mindre/långsammare grupper och på så sätt få mer stöd och hjälp. Den främsta nackdelen med nivågruppering som redovisas i detta arbete är att det kan ha negativ inverkan på självförtroendet och självbilden hos framförallt de svaga eleverna. Dessa kan få en stämpel på sig som dumma och leda till att förväntningarna på dem från omgivningen blir låga. Andra nackdelar är att det kan finnas svårigheter när eleverna ska delas in i grupper och att det för skolan kan bli schematekniska problem.

Gruppklimatet i nivågrupperade grupper kan påverkas både positivt och negativt. Det kan bli ett tryggt och öppet klimat där eleverna vågar ta plats eller så kan det bli ett tråkigt klimat där eleverna slutar anstränga sig. Här har läraren ett stort ansvar för att skapa ett bra klimat i gruppen.

Utifrån de olika aspekter på nivågruppering som tas upp i detta

examensarbete klarnar bilden över själva arbetssättet men frågan om det är positivt eller negativt för eleverna kvarstår. I slutändan är det upp till varje enskild skola att besluta om nivågruppering passar skolans organisation, lärare och, framförallt, elever.

1

Bakgrund ... 1

2

Syfte... 1

3

Frågeställningar... 2

4

Arbetets uppläggning... 2

5

Litteraturgenomgång... 3

5.3 Anledningar till att undervisa nivågrupperat...3

5.4 Organisering av nivågruppering ...4

5.5 För- och nackdelar med nivågruppering...4

5.6 Stämpling ...7

5.7 Individualisering...7

5.8 Påverkan av gruppklimatet vid nivågruppering...8

6

Metod... 10

6.1 Intervjuer...10

6.2 Skolorna ...11

7

Resultat... 12

7.1 Fördelar med nivågruppering i praktiken...12

7.2 Nackdelar med nivågruppering i praktiken...13

7.3 Påverkan på gruppklimatet ...14

7.4 Nivågruppering som sätt att individualisera ...15

7.5 Nivågruppering i framtiden...16

8

Diskussion... 17

8.1 Hur definieras nivågruppering? ...17

8.2 Vilka skäl framförs till att undervisa nivågrupperat? ...17

8.3 På vilka sätt kan nivågruppering organiseras?...18

8.4 Vilka fördelar och nackdelar anges det med nivågruppering?...18

8.5 På vilka sätt kan gruppklimatet påverkas genom nivågruppering?....19

8.6 Slutkommentar...19

8.7 Framtida forskning...20

9

Referenslista... 21

10

Bilaga 1... 22

1 Bakgrund

Under min första längre praktik hände något som fick mig att skriva detta

examensarbete om nivågruppering. Vid ett tillfälle var jag med när elever från olika klasser med behov av extra stöd i svenska och engelska hade lektion tillsammans. Det jag reagerade på var den negativa stämning som fanns i gruppen och jag minns särskilt en pojke som kallade sig själv för ”ett sånt där jävla damp-barn”, trots att pojken inte fått diagnosen DAMP. Jag fick intryck av att eleverna såg ner på sig själva och kände sig stämplade som dumma.

Händelsen fick mig att börja fundera på om det är bra att till exempel samla elever med behov av särskilt stöd i fasta grupper. Vem gynnar det egentligen? Är det bara de duktiga eleverna som gynnas vid nivågruppering? Jag började fundera över min egen skoltid och mindes högstadiet med dess kurser i allmän och särskild engelska och matematik. Själv läste jag både matematik och engelska som särskild kurs och när jag tänker efter hur jag på den tiden såg på de elever som hade valt allmän kurs kan jag nu som vuxen inse att det inte var på ett positivt sätt. Jag tyckte helt enkelt de var sämre och jag såg det som att det var de jobbiga och stökiga eleverna som hade allmän inriktning.

Det fokuseras mycket på individualisering både i den massmediala debatten och i det dagliga arbetet ute på skolor. Jag har stött på nivågruppering på flera skolor där jag praktiserat och utifrån detta valde jag att fördjupa mig i ämnet och undersöka hur lärare som arbetar med nivågruppering reflekterar kring sin undervisning.

2 Syfte

Syftet med detta examensarbete är att få insikter om hur några lärare resonerar kring nivågruppering och att ge en bild av vad nivågruppering som metod för differentiering kan innebära.

3 Frågeställningar

Följande frågeställningar kommer att belysas i arbetet:

• Hur definieras nivågruppering?

• Vilka skäl framförs till att undervisa nivågrupperat?

• På vilka sätt kan nivågruppering organiseras?

• Vilka fördelar och nackdelar anges det med nivågruppering?

• På vilka sätt kan gruppklimatet påverkas genom nivågruppering?

4 Arbetets uppläggning

Examensarbetet består av litteraturstudier och en empirisk del som bygger på intervjuer. Syftet med litteraturstudien är att ge en bild av vad begreppet

nivågruppering innebär och ge en bakgrund och större förståelse för de resultat jag får fram i min intervjuundersökning. Intervjustudien bygger på intervjuer med fem lärare som arbetar med nivågruppering i grundskolan.

5 Litteraturgenomgång

5.1 Lpo-94

Lpo-94 (Läroplanen för det obligatoriska skolväseendet) utgör tillsammans med kursplanerna för de olika ämnena den grund på vilken all skolverksamhet i Sverige enligt politiska beslut ska utgå ifrån. I läroplanen finns inga konkreta krav på hur en

skola ska organisera undervisningen utan den ger stor frihet för skolor att kunna organisera undervisningen på olika sätt. I Lpo-94 nämns ingenting om

elevgrupperingar såsom nivågruppering. Däremot läggs stor vikt vid

individualisering, omsorg om barn med behov av särskilt stöd och att elever ska få en omväxlande skolgång och kunna utveckla alla sinnen och pröva på olika arbetssätt.

5.2 Nivågruppering

Betydelsen av ordet nivågruppering uttrycks på olika sätt. I Pedagogisk uppslagsbok (1996) definieras begreppet på följande sätt:

”Pedagogisk differentiering. Elever delas in efter kompetens eller intresse i olika undervisningsenheter.”.

Andra definitioner som finns är:

”Indelning av undervisninggrupper o.d. efter förutsättnings–eller kunskapsnivå”

(Bonniers svenska ordbok, 1998).

”Dela upp elever i grupper efter deras fallenhet för studier” (Svensk ordbok och svensk

uppslagsbok, 1997).

Utifrån detta kan det förenklat sägas att nivågruppering beskrivs som sätt att utforma undervisningsgrupper utifrån elevers intresse, förutsättningar,

kunskapsnivå eller motivation.

5.3 Anledningar till att undervisa nivågrupperat

Anledningen till att man väljer att undervisa i nivågrupperade grupper varierar och ofta kan det finnas flera olika anledningar bakom beslutet till differentiering.

Främsta skälet till att undervisa elever nivågrupperat tycks vara att så mycket som möjligt individualisera och möta eleven på dess nivå. Stensmo (1997, s.147) menar att läraren lättare kan ha en framställningsnivå som är anpassad till elevernas förutsättningar i en homogen undervisningsgrupp. Detta framgår också av

Friberg/Perssons arbete där de två skolor de gjort intervjuer på har valt att arbeta nivågrupperat då personalen känt att de inte kunnat tillfredställa alla elevers olika behov med traditionell klassindelning. Också i Engsam-projektet (Johnson/Ahlström,

1981) var en huvudanledning till nivågruppering att bereda eleverna goda inlärningsmöjligheter.

Eftersom elever är olika och arbetar olika snabbt kan en anledning till nivågruppering vara att dela in elever efter hur snabbt eller långsamt de arbetar. På så sätt kan

läraren lättare hitta ett tempo som passar elevgruppen (Stensmo, 1997, s.147). Genom att göra nivågrupperingar har man möjlighet att göra undervisningen mer effektiv och utnyttja lärarresurserna på ett bättre sätt; detta var t.ex. ett syfte med Engsamprojektet. Svaga elever kan då undervisas av speciallärare i grupp istället för enskilt och på så sätt kan skolans arbete effektiviseras.

5.4 Organisering av nivågruppering

Hur man nivågrupperar elever och hur grupperna organiseras varierar.

I Engsam-projektet (Johnson/Ahlström, 1981) fick eleverna själva bedöma sin

förmåga och välja snabb eller långsam grupp i engelska. Den snabba gruppen delades så småningom in i en elevstyrd och en lärarstyrd grupp så att det till slut fanns tre grupper. Dessa grupper fortfor sedan under det treåriga projektet. Stensmo (1997) beskriver ett liknande upplägg där man utifrån elevers prestationer och lärhastighet homogeniserar hela klasser i högpresterande, medelpresterande och lågpresterande klasser eller att man på ett liknande sätt delar in en klass i olika undergrupper. (s 147)

Friberg/Persson (1998) beskriver i sitt arbete en skola där man i en år 1-3 jobbar nivågrupperat på ett flexibelt sätt. Där finns inga fasta grupper utan grupperna förändras hela tiden utifrån vilka elever som behöver extra stöd. När eleverna börjar skolan så görs tester i matte, svenska, motorik och social mognad och utifrån detta delas eleverna in i grupper. Eftersom stora förändringar sker med barnen under första läsåret så ändras också grupperna ofta under den här tiden. De 40 eleverna är i allmänhet indelade i fyra grupper av varierande storlek. Klassrummet består av två rum med en vikvägg emellan och man har även tillgång till speciallärarens rum.

5.5 För- och nackdelar med nivågruppering

Oavsett vilka fördelar och nackdelar som beskrivs vid nivågruppering kan man ha i åtanke att det är många andra faktorer som spelar in i olika grupper vilket följande citat belyser: ”Alla gruppindelningsmetoder kan lyckas – och misslyckas. Elevernas reaktioner på styrd gruppsammansättning, av vilken sort det vara må, är avhängiga av så många omständigheter av psykologisk och ämnesmässig art, att utfallet

bestäms nästan enbart av klassens, lärarens, situationens och ämnets egenskaper, och nästan inte alls av egenskaper hos metoden som sådan.” (Arwedsson, 1986, s.59) Följande fördelar och nackdelar med nivågruppering som metod att differentiera finns beskrivna i den litteratur jag studerat. Jag kommer att börja med att beskriva de positiva aspekterna indelade i olika undergrupper för att sedan på samma sätt redovisa de negativa aspekterna.

5.5.1 Fördelar

Ämnesmässiga fördelar

I litteraturen framkommer det att kunskap och elevens förmåga att inhämta kunskap är en viktig anledning till att man väljer att undervisa nivågrupperat. Till exempel skriver Wallby m fl (2001) att en fördel med nivågruppering är att de duktiga eleverna kan få en utökad studiekurs och lära sig mer än de skulle gjort i en vanlig klass eftersom de i en differentierad grupp får undervisning på rätt nivå. De skriver vidare att en anpassad undervisning kan hjälpa elever att nå höga mål och goda resultat. Detta stämmer väl överens med resultatet från Engsam-projektet (Johnson/Ahlström, 1981) där eleverna i de snabba grupperna hade större

kunskapsutbyte. Lärarna som Friberg/Persson (1998) intervjuat poängterar också att främsta anledningen till nivågruppering är att eleverna får undervisning på den nivå de behöver.

Psykosociala fördelar

Nivågruppering har inte bara kunskapsmässiga fördelar utan även psykiska och sociala. Friberg/Persson (1998) beskriver hur de intervjuade lärarna upplever att deras elever får ett ökat självförtroende då de möts undervisningsmässigt på rätt nivå. Att bli placerad i en högt rankad grupp gör att eleven, och även lärare och föräldrar, får högre förväntningar och eleven uppvisar ett bättre resultat än elever som inte arbetat nivågrupperat enligt undersökningar i USA som Stensmo (1997) refererar till (s 149). Arwedson (1986) uttrycker detta fenomen som att de duktiga eleverna blir duktigare av att arbeta nivågrupperat.

5.5.2 Nackdelar

Grupptekniska nackdelar

Det kanske allra svåraste med nivågruppering är att bedöma eleven och placera denne i rätt undervisningsgrupp. Svårigheter som Wallby m fl (2001) beskriver är att eleven kan dömas utifrån sociala och kulturella förhållanden, istället för sina kunskaper, och på så sätt placeras i en grupp som inte passar. Vidare kan eleven placeras i en suboptimal grupp eftersom det helt enkelt kan vara svårt att avgöra vilken grupp som passar eleven bäst. Det kan också bli svårigheter att byta grupp eftersom andra grupper arbetat med ett annat innehåll.

Ämnesmässiga nackdelar

När det gäller kunskapsinhämtningen är det framförallt i de långsamma eller

svagpresterande grupperna som brister kan uppstå. Till exempel skriver Wallby m fl att det finns en risk att möjligheterna vid senare val inom utbildningen begränsas på grund av att man varit i en viss gruppering där man inte lärt sig vissa moment inom

ett ämne. En annan aspekt som Wallby m fl (2001) tar upp är att undervisningen i nivågrupperade grupper utgår ifrån att gruppen är homogen även om det i en nivågrupperad grupp finns skillnader på eleverna. Dessutom nämner lärare i Friberg/Perssons arbete (1998) att spontaniteten i undervisningen till viss del försvinner vid nivågruppering.

Psykosociala nackdelar

En nackdel med nivågruppering som tas upp i all litteratur som studerats i detta arbete är den negativa inverkan på självförtroendet och självbilden hos eleverna i framförallt de långsamma och/eller svagpresterade grupperna som nivågruppering kan ge. Inte bara elevens bild av sig själv kan befästas genom grupperingen utan även lärares, föräldrars och andra elevers bild av eleven kan påverkas. Studien i USA som Stensmo (1997) refererar till visar tydligt att nivågruppering ger negativa effekter för de elever som initialt bedöms som lågpresterande (s 149). I likhet med Stensmo

menar Arwedson (1986) också att nivågruppering verkar självbekräftande så att de dåliga blir sämre och även Wallby m fl (2001) tar upp problematiken med att lågt ställda förväntningar kan göra att eleven inte utvecklas på ett positivt sätt. Det Stensmo (1997) beskriver om omvärldens uppfattning av elever i svagpresterande grupper bekräftas av Friberg/Perssons arbete där det framkommer att lärare ibland uppfattar att duktiga elever blir lite märkvärdiga och kan se ned på sina kamrater (1998, s. 48).

Även för de duktiga eleverna kan det finnas negativa aspekter med nivågruppering. Till exempel nämner Wallby m fl att högt ställda förväntningar kan leda till stress hos de duktiga eleverna.

Engström (1996) är kritisk till nivågruppering och hävdar att arbetssättet är

ineffektivt och i grunden odemokratiskt. Han hänvisar till det resultat Robert Slavin, professor vid Johns Hopkins universitetet i USA, redovisade efter att ha gått igenom all forskning som gjorts om nivågruppering i secondary schools nämligen

att ”effekten av nivågruppering är lika med noll.” (Engström, s.6, 1996). Engström är av den åsikten att det är undervisningen man måste förändra för att uppnå bättre resultat, inte organisationen och att undervisning i heterogena grupper kan vara till fördel för eleverna. ”Det är tillsammans med andra, andra som kanske inte uppfattar saker på samma sätt som vi själva, som vi bäst utvecklar våra egna föreställningar. Genom att utveckla arbetsformer och arbetssätt som förmår tillvarata elevernas olikheter stöder vi alla elevers lärande.” (Engström, s.10, 1996)

5.6 Stämpling

En av de negativa aspekter på nivågruppering som jag tidigare nämnt är att elever, enligt den så kallade ”stämplingsteorin”, kan bli stämplade på olika sätt såsom duktiga, medelmåttiga eller dåliga. När en person väl fått en stämpel kan den vara svår att få bort. Stämplingsteorin beskrivs på följande sätt i Termlexikon i psykologi, pedagogik och psykoterapi, Egidius (2000): ”Stämplingsteorin: uppfattningen att de etiketter som man sätter på människor har avgörande betydelse för deras

uppfattning om sig själva och sin personlighet”.

Knutsson (1977) beskriver stämplingsteorin såsom att vissa människor av olika anledningar blir stämplade för beteenden som anses avvikande. Utifrån det beteende personen uppvisar tillskrivs hon vissa egenskaper som leder till att personens sociala situation förändras liksom hennes självbild. Personen börjar se sig själv som en avvikare och växer in i en avvikande livsstil. ”Man blir vad alla sa att man var från

början.” (Knutsson, s.9).

Människan är en social varelse och påverkas i sin utveckling inte bara av arv utan till stor del av den miljö hon vistas i. Ett avvikande beteende är enligt sociologisk teori ett resultat av sociala krafters påverkan. En person som inte uppför sig enligt de sociala beteendenormer som råder i vistelsemiljön stämplas som avvikare. Stämpling inom skolan består ofta i att ”eleven får en diagnostisk etikett på sig (hämmad, inskränkt, dyslektiker, beteendeproblem) eller att han flyttas över till en speciell klass eller skola.” (T. Ogden, s. 224).

5.7 Individualisering

Nivågruppering nämns ofta i samband med individualisering. Som tidigare redovisats i detta arbete så kan nivågruppering vara ett sätt att individualisera; att möta eleven på rätt nivå och skapa en optimal undervisning som tillgodoser elevens behov genom att placera eleven i en så homogen grupp som möjligt.

Alla barn är olika och i en klass kan det vara en stor spännvidd mellan elevernas kunskaper, färdigheter och förutsättningar för lärande. Genom Lpo-94 har skolan ett ansvar för att individualisering sker i undervisningen. I läroplanen står t ex

följande: ”Läraren skall utgå från varje enskild elevs behov, förutsättningar

erfarenheter och tänkande”, ”Läraren skall stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever med svårigheter” och ”Läraren skall organisera och genomföra arbetet så att eleven utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga”. (s.12)

Hur kan då individualisering se ut i praktiken utan att utgå ifrån nivågruppering? Stensmo (1997) beskriver i kapitel 7 i ”Ledarskap i klassrummet” olika sätt som undervisningen för den enskilda eleven kan individualiseras på såsom:

• Individuell tid som berör frågorna ”hur länge?” och ”när?” och som innebär att

när eleven gör denna uppgift. Att elever arbetar olika lång tid för att uppnå ett specifikt mål är den vanligaste typen av tidsindividualisering.

• Individuellt innehåll pekar dels på aspekten ”vad?”, som avser vilka uppgifter

en elev ska arbeta med, och dels på aspekten ”på vilken nivå?”, som avser vilka krav och förväntningar som kan ställas på eleven. Individuellt innehåll präglas av intresse.

• Individuellt arbetssätt berör aspekterna ”hur?”, vilket beskriver det sätt som

eleven lär sig bäst på, och ”med vilka materiella resurser?”, som står för vilka material och medier som bäst passar elevens förutsättningar.

• Individuell läroplan eller så kallad anpassad läroplan berör de elever med behov

av särskilt stöd som kan behöva en undervisning som är anpassad efter deras förutsättningar. Ansvaret för att elever med olika svårigheter får den hjälp de behöver ligger hos rektorn. Syftet med individuell läroplan är att skolarbetet i sig inte ska skapa svårigheter för eleven.

Lägger man upp undervisningen utifrån dessa kriterier borde det inte spela så stor roll hur stor spridningen av kunskapsnivån etc är bland eleverna i gruppen. Dock är det ingen motsättning att även i nivågrupperade grupper planera de enskilda

elevernas arbete utifrån aspekterna individuell tid, individuellt innehåll eller individuellt arbetssätt.

5.8 Påverkan av gruppklimatet vid nivågruppering

Skolundervisning bedrivs egentligen alltid i gruppsituationer. Det som förutom undervisningens innehåll varierar är dels gruppens storlek och dels metoden för styrning och strukturering av arbetspassen (Arfwedson, 1986).

En elev ingår i en mängd grupper under sin tid i skolan. Allt ifrån den egna klassen och grupper inom den till språkgrupper, elevråd, skolkör etc. En elev kan påverkas av de olika grupper den deltager i och gruppklimatet i olika typer av grupper kan

variera kraftigt beroende på olika gruppsykologiska fenomen till exempel genom en sådan sak som om eleven valt att vara med i gruppen själv eller blivit placerad i den av någon.

I sitt arbete beskriver Friberg/Persson att det är stor skillnad på vi-känslan i klasserna på de två skolor de gjort intervjuer på. På den ena skolan, där lärarna undervisar i år 7-9, försvinner vi-känslan i klassen i takt med att klassbegreppet används alltmer sällan eftersom studierna på högstadiet främst är ämnesorganiserade. På den andra skolan som Friberg/Persson gjort intervjuer upplever lärarna, som undervisar på lågstadiet, att det är en väldigt stark sammanhållning i klassen och lärarna tror att detta kan ha att göra med att grupperingarna inte är fasta utan flexibla.

Utöver detta behandlas inte i någon större utsträckning hur gruppklimatet påverkas av just nivågruppering i den studerade litteraturen utan fokus verkar mer ligga på hur individen påverkas.

6 Metod

6.1 Intervjuer

Jag har valt att intervjua fem lärare om hur de arbetar med nivågruppering för att få insyn i hur ett antal lärare verksamma i Linköpings kommun läsåret 01/02 ser på detta arbetssätt. Anledningen till att jag valt att göra intervjuer är att jag på så sätt har möjlighet att ställa följdfrågor och att kunna be intervjupersonen förklara om det är något jag inte förstår. Risken med att välja intervju som metod är att jag som intervjuare kan påverka den intervjuade till att svara sånt som hon tror att jag vill höra.

Jag valde att göra intervjuerna med lärare från två olika skolor där jag visste att jag skulle få möjlighet att intervjua lärare som jobbar nivågrupperat på olika stadier och i olika ämnen. På skola A kontaktade jag rektorn via e-post och fick namnet på en lärare som var villig att ställa upp på intervju och som kunde hjälpa mig med fler intervjuer på skolan. Jag kontaktade läraren per telefon och vi bestämde tid och datum för intervjuer. Hon skulle då se till att ytterligare två lärare fanns tillgängliga för intervju den dagen. När det var dags för intervjuer var det två lärare som fanns tillgängliga varpå jag bokade en ny tid med den tredje några dagar senare. På skola B kontaktade jag två lärare personligen och arrangerade intervjuer med dessa vid två olika tillfällen.

Jag valde att göra en standardiserad intervju med frågor som var likadant utformade och som ställdes i samma ordning till de personer jag intervjuade. Frågorna var helt ostrukturerade för att den intervjuade skulle kunna svara fritt istället för att som vid en strukturerad intervju ha svarsalternativ (Patel/Davidsson, 1994). Under intervjun hände det att den intervjuade återkom till tidigare ställda frågor.

Vid intervjun var jag noga med att berätta om mitt examensarbete och syftet med intervjun och att den intervjuade skulle vara helt anonym för de som läser

examensarbetet. Därefter inledde jag med neutrala frågor om skolan och lärarens bakgrund innan jag gick över till frågorna om nivågruppering.

Vid intervjuerna användes en mini-disc för inspelning. Vid de två första intervjuerna var det en del tekniska problem varpå jag även antecknade svaren för hand. Vid övriga intervjuer fungerade tekniken utmärkt.

6.2 Skolorna

6.2.1 Skola A

Den ena skolan, som jag kallar A, är en 6-9 skola med cirka 380 elever där man jobbar nivågrupperat i kärnämnena svenska, engelska och matematik från år 7. På skolan använder man inte gärna benämningen ”nivågruppering” utan kallar

arbetssättet för ”behovsgruppering”. Detta arbetssätt började man med för cirka 10 år sedan men då först i engelska. Under årens lopp har man utökat nivågrupperingen till att även gälla svenska och matematik. All undervisning i dessa tre ämnen är schemalagda samtidigt och varje årskurs har en extra lärare, som ofta utgörs av specialläraren. Detta gör att man kan dela in eleverna i mindre grupper. Innevarande år (2002) finns det t ex fyra sjundeklasser som delats in i fem grupper.

Gruppstorleken varierar från 10 till 30 elever, små grupper för de som behöver mycket lärarstöd och större grupper för de som kan arbeta mer självständigt och under eget ansvar. Kursplanerna är desamma vare sig man går i snabbaste eller långsammaste gruppen. När eleverna börjar i år 7 går de några veckor i helklass och då genomförs en del diagnoser som sedan bearbetas av samtliga ämneslärare och en första gruppering görs. Under läsåret sker en del justeringar och detta fortsätter även i år 8 för att oftast ha stabiliserat sig i år 9.

6.2.2 Skola B

Skola B är en enparallellig skola med språkprofil med klasser från förskola upp till år 7. Skolan har funnits i fem år och var tidigare förskola under några år och i

dagsläget finns det cirka 150 elever. På skolan läser eleverna spanska och engelska från förskolan och det är i just dessa ämnen som skolan har valt att arbeta

nivågrupperat sedan två år tillbaka. Eftersom många av eleverna har utländsk

bakgrund med spanska och engelska som modersmål gör detta att språkkunskaperna är väldigt skiftande. I engelska, som är ett kärnämne, har eleverna engelska med sin klass tre gånger per vecka och i nivågrupperade grupper två gånger per vecka. I engelska med klassen följer man en grundkurs och i de nivågrupperade grupperna inriktas undervisningen på olika aktiviteter såsom konversation, läsning och skrivning. Nivågrupperingen sker i åldersblandade grupper då man för två klasser har tre lärare. Som exempel grupperas år 4 och år 5 tillsammans i tre olika grupper. Indelningen sker med hänsyn till hur många år barnet har läst språket, om de bott utomlands, om de har det som modersmål osv. I spanska sker undervisningen bara i grupper och systemet för gruppindelning är likadant.

7 Resultat

Kort presentation av de intervjuade lärarna:

Lärare 1: Kvinna 63 år. Har jobbat som lärare i totalt 40 år. Undervisar i svenska och engelska på skola A och har arbetat där sedan 1979.

Lärare 2: Kvinna 60 år. Har jobbat som lärare i 38 år varav 32 som speciallärare. Undervisar i svenska och engelska i de svagaste grupperna på skola A och har arbetat där sen 1965.

Lärare 3: Kvinna 38 år. Har jobbat som lärare i 16 år varav de senaste sex åren på skola A där hon undervisar i matematik, svenska, engelska och SO i de svaga

grupperna. Är mellanstadielärare i grunden men har läst in engelska och svenska 2. Lärare 4: Kvinna 46 år. Kommer från Skottland och har jobbat som lärare i 23 år. Flyttade till Sverige för 14 år sedan. Undervisar i engelska på skola B.

Lärare 5: Kvinna 43 år. Kommer från Indien och undervisar i engelska på skola B sedan två år. Ej utbildad lärare men har läst engelska på universitetet och tidigare jobbat inom förskolan i Sverige och som lärare i Indien.

Jag kommer att redovisa varje fråga för sig där jag först presenterar lärarnas olika svar för att sedan göra en kort sammanfattning av svaren på frågan.

7.1 Fördelar med nivågruppering i praktiken

Lärare 1 berättar att de svagare eleverna har möjlighet att få mer stöd och hjälp och

att de duktigare eleverna kan få större utmaningar och läser i ett snabbare tempo och det är detta som är de största fördelarna med nivågruppering. En annan positiv

aspekt är att arbetssättet leder till ett större samarbete kring eleverna lärare emellan eftersom detta krävs vid gruppindelningen och eventuella byten mellan grupper. Hon tycker också att det är ett intressant och roligt arbetssätt eftersom det varierar vilka grupper de har. De jobbar inte alltid med samma nivågrupp vilket gör att det blir mer dynamik i undervisningen. Dessutom tycker hon att skolans arbetssätt har lett till en större förståelse bland eleverna om att man som individ har olika behov. Hon

berättar att ”begrepp som puckoklass och liknande hörs nästan inte mer”. Hon anser att de duktiga eleverna blir duktigare och att de svagare eleverna också blir duktigare.

Lärare 2 talar om att det som är positivt med skolans arbetssätt är att de svaga

barnen får läs och skrivträning i ett tempo som passar dem, att de blir trygga i grupperna och att det finns möjlighet att byta grupp vid behov och då kunna nå en högre nivå. Hon tycker också det är positivt att det är många som söker sig till skolan just pga deras arbetssätt med behovsgruppering. En annan fördel är att

Lärare 3 svarar att det är lättare för läraren att planera och välja en nivå som passar

för gruppen eftersom det inte är lika stor spridning i kunskapsnivån hos eleverna. Hon anser också att nivågruppering är en fördel för de allra duktigaste och de allra svagaste eleverna eftersom dessa grupper behöver större utmaningar alternativt mer stöd och hjälp.

Lärare 4 menar att de barn som har goda kunskaper kan få mer utrymme och man

kan hjälpa dem att komma lite längre samtidigt som de lite svagare eleverna kan känna sig mer trygga i en grupp där barnen är mer på samma nivå.

Lärare 5 anser att eleverna i en nivågrupperad grupp är på ungefär samma nivå och

har nästan samma förutsättningar och hon tycker att det är lättare att planera och lägga undervisningen på en nivå som passar gruppen. Hon tror också att det är bättre för elevererna att vara med elever som är på ungefär samma nivå.

Sammanfattning: En majoritet av lärarna svarar att fördelen med nivågruppering

är att det gynnar både starka och svaga elever.

Fördelar som har med lärarens arbete och planering att göra som tas upp är att nivågruppering innebär ökat samarbete mellan lärarna, att det är lättare att planera undervisningen och att nivågruppering som arbetssätt är intressant och omväxlande eftersom man har olika nivågrupper.

Dessutom kan arbetssättet leda till ökad förståelse hos eleverna att alla människor har olika behov. En annan fördel med nivågruppering som arbetssätt är att det kan locka elever att söka sig till skolan.

7.2 Nackdelar med nivågruppering i praktiken

Lärare 1 svarar att det är oroligt i sjuan när alla tester görs och att elever kan bli

missnöjda med vilken grupp de hamnar i. En del elever blir oroliga om de inte

hamnar i den snabbaste gruppen. Hon tycker också att många barn har orealistiska förväntningar när de kommer från mellanstadiet och det kan bli en chock för

eleverna när de kommer upp på högstadiet och ska bli grupperade efter sina

prestationer. Hon nämner även att det är mer arbetskrävande för läraren på de höga nivåerna.

Lärare 2 berättar att det är en del tekniska problem med schema och tjänster och att

det är stora krav på bra schema. Hon berättar vidare att det kan vara problem i sjuan när det är nytt för eleverna och att man då kan få frågor som ”Är vi den sämsta gruppen?” eftersom grupperna blir tydliga. Hon ser också att det kan finnas behov av duktiga elever i svagare grupper som kan dra med sig andra elever.

Lärare 3 börjar med att säga att det var lite bättre i år men förut så tycker hon att

det har varit för allvarligt för eleverna när de börjar sjuan, för många prov och tester där man kanske alltför snabbt värderar och sätter en etikett på eleven.” ...å komma till en ny skola som många barn gör och mötas utav det att nu är det allvar som gäller, nu... test, efter test, vad får jag för poäng.. hur blir jag bedömd.. är jag i den

bästa gruppen eller sämst?” Hon berättar vidare att hon saknar den dynamik som finns i en mer heterogen klass där duktigare elever drar med sig andra svagare elever. Detta har hon märkt t ex när hon haft en svag grupp där även elever som kanske inte egentligen är svaga begåvningsmässigt men av andra sociala eller psykiska orsaker blivit placerade i en mindre, långsammare grupp har kunnat dra upp nivån i den svagare gruppen och gjort så att både ambitioner och intresse har ökat i hela gruppen. Hon har också märkt att det inte alltid verkar vara så lätt att byta mellan grupperna.

Lärare 4 berättar att det även inom de nivågrupperade grupperna kan vara stor

spridning och att det till exempel kan finnas elever som är duktiga verbalt men sämre på att skriva och tvärtom och det kan göra det svårt att planera lektioner som passar alla i gruppen.

Lärare 5 svarar att hon inte direkt ser några nackdelar med nivågruppering, bara

fördelar, men en sak som hon tänkt på är att trots att de inte benämner grupperna som olika nivåer utan mer att det är olika inriktning på undervisningen så har hon märkt att eleverna pratar sinsemellan om att komma till en högre grupp och att detta kan vara negativt för barnen som nybörjare och som får kämpa i de här ”lägre” grupperna som de själva kallar det. Hon anser också att en negativ aspekt är att det är stor omflyttning inom grupperna, dels genom elever som byter grupp och dels genom att det ganska ofta börjar och slutar elever på skolan.

Sammanfattning: På den här frågan om nackdelar med nivågruppering som

arbetssätt var det många olika svar. Lärarna på skola A tyckte alla att det var

negativt för eleverna under den period i år sju när de skall delas in i grupper eftersom det då är mycket oro i samband med testerna innan eleverna vet vilka grupper de blivit indelade i.

Två lärare tyckte att en nackdel var att en homogen grupp kan bli för homogen, den kan sakna den dynamik som finns i en mer heterogen grupp.

Andra nackdelar som togs upp var att elever kan bli missnöjda över vilken grupp de hamnar i, att det inte alltid är så lätt att byta grupp för en elev, att det är en del schematekniska problem och att nivågruppering kan leda till att elever får en stämpel på sig som ”bra” eller ”dålig”.

7.3 Påverkan på gruppklimatet

Lärare 1 svarar att hon upplever att det är lugnare i alla grupper och det kan till viss

del bero på att ”bråkstakar” fördelas i de olika grupperna men också att det är arbetssättet som främjar ett lugnt gruppklimat.

Lärare 2 berättar att hon upplever att det är ett väldigt trivsamt gruppklimat i

hennes grupper. Hon tycker att eleverna blir trygga och att det blir ett öppet klimat i grupperna.

Lärare 3 anser att ”det som är negativt det är just gruppdynamiken man går miste

om, att pushas av duktigare elever att göra bättre ifrån sig”. Hon tycker att elevens självbild kan förstärkas negativt av vilken grupp man hamnat i och att man lätt

lutar sig tillbaka och inte anstränger sig och det kan då bli ett väldigt tråkigt klimat i gruppen. Hon har även upplevt att det kan bli väldigt bra sammanhållning i de svaga grupperna men att detta kan ta tid att bygga upp och hon har haft elever som fått VG i gruppen men har trivts så bra att de inte velat byta grupp.

Lärare 4 tycker att gruppklimatet påverkas på så sätt att har man bott utomlands i

ett engelsktalande land och nu är i nivågrupperad grupp där man kan prata engelska med sina kompisar så har man en annan relation till varandra.

Lärare 5 svarar att hon tycker att det är mer sammanhållning i klasserna än i

grupperna. Däremot så tycker hon att en svagare elev har lättare för att t.ex. prata i den nivågrupperade gruppen just för att eleverna där är mer på samma nivå. Man kanske inte riktigt vågar uttrycka sig i klassen när där finns elever som talar språket flytande.

Sammanfattning: Fyra av lärarna upplever att det ofta kan bli ett lugnare, tryggare

och mer öppet klimat i grupperna.

En lärare upplever att det är mindre sammanhållning i den nivågrupperade gruppen än i klassen.

En lärare svarar att det ibland kan bli ett tråkigt klimat i en svag grupp då eleven inte anstränger sig på grund av att han fått en etikett på sig som ”dålig”.

7.4 Nivågruppering som sätt att individualisera

Lärare 1 berättar att hon tycker nivågruppering är ett sätt att individualisera men

att det blir mer i form av ”gruppindividualisering”. Genom nivågrupperingen så tillfreds också individens krav på individualisering.

Lärare 2 anser att det är ett sätt att individualisera genom att arbeta nivågrupperat

eftersom varje elev får undervisning efter vilka behov man har.

Lärare 3 tycker att nivågruppering som arbetssätt är ett steg på vägen mot att

individualisera men att det skulle vara lättare om det vore färre elever i varje grupp.

Lärare 4 berättar att det är mycket svårt att individualisera när man har 25 barn

framför sig även i en nivågrupperad grupp. Nivågruppering är ett steg på vägen mot individualisering då man försöker skapa mer homogena grupper och försöka se till det individuella barnets behov men egentligen tycker hon inte att man kan kalla det individualisering. Hon tycker det är viktigt att lyssna på vad barn och föräldrar säger om vad som funkar och inte funkar och inte bli fast och säga att så här har vi alltid gjort. ”Man ska vara öppen för... att hela tiden sträva efter att det hela ska bli bättre. Man är aldrig riktigt nöjd.”

Lärare 5 anser att individualisering främjas av nivågruppering eftersom

då ett sätt att bemöta de problem som finns och barnen får möjlighet att få undervisning på den nivå de befinner sig på.

Sammanfattning: Här svarar alla lärare att de ser nivågruppering som ett sätt att

individualisera eller som ett steg på vägen mot individualisering. En lärare säger till exempel att det är individualisering eftersom varje elev får undervisning utifrån sina behov, en annan lärare kallar det för ”gruppindividualisering” och en tredje tycker att även om nivågruppering är ett steg på vägen mot individualisering så tycker hon egentligen inte att man kan kalla det individualisering.

7.5 Nivågruppering i framtiden

Lärare 1 tycker att det är omöjligt att säga om arbetssättet kommer att öka i

framtiden. Att hennes skola lyckats så bra beror på att personalen arbetar så bra ihop och har arbetat på skolan länge och de är motiverade att jobba nivågrupperat.

Lärare 2 vet inte riktigt om det är ett arbetssätt som kommer att öka eftersom hon

upplever det lite som att nivågruppering har ”ful klang”. Hon tror det har stor betydelse för vilka signaler statsmakten ger och kanske att hennes skolas goda resultat kan påverka andra skolor att följa deras exempel.

Lärare 3 berättar att hon nog tror att det är ett arbetssätt som kan komma att öka i

framtiden eftersom det finns lärare som trivs med det arbetssättet. Det pratas även lite på skolan om att ha nivågrupperat i SO eftersom det är många av de svagare eleverna om har problem med de texter som används i SO. Men man ska tänka på att ”inte bunta ihop de stökiga eleverna till en obs-klinik för det tror inte jag bygger upp dom att göra bättre ifrån sig... så att säga.”

Lärare 4 svarar att hon inte riktigt vet om det kommer att öka i framtiden. Hennes

skola har valt arbetssättet i spanska och engelska pga att de har många elever som bott utomlands men hon poängterar att hon tycker att man ska vara väldigt försiktig så att man inte stressar upp barn genom att gruppera dem efter kunskaper.

Lärare 5 tycker att hon har för lite erfarenhet för att kunna uttala sig om det men

ser nivågruppering som ett bra sätt att arbeta på.

Sammanfattning: Majoriteten av lärarna svarar att de inte vet om nivågruppering

som arbetssätt kommer att öka i framtiden och att det är svårt att säga eftersom man inte vet hur det kommer att se ut i skolan i framtiden.

En av lärarna tror att nivågruppering som arbetssätt kommer att öka i framtiden eftersom det finns lärare som trivs med att arbeta på det sättet och att man på hennes skola pratar om att utöka nivågrupperingen även i SO.

8 Diskussion

I mitt arbete har jag velat ge en bild av vad nivågruppering är för något och hur några lärare reflekterar kring detta begrepp. Resultatet från den begränsade intervjustudien jag genomfört har visat sig stämma väl överens med det som förs fram i litteraturen.

Jag kommer i min diskussion att utgå ifrån mina frågeställningar och knyta ihop litteraturdelen med den empiriska delen.

8.1 Hur definieras nivågruppering?

Enligt de definitioner jag hittat i uppslagsböcker kan man förenklat säga att

nivågruppering innebär att man kan utforma undervisningsgrupper utifrån elevers intresse, förutsättningar, kunskapsnivå eller motivation.

Själva ordet nivågruppering tycker jag kan ge associationer till grupper indelade i olika nivåer och där nivåerna då lätt kan tänkas som högre respektive lägre nivåer. Ju högre nivå desto bättre. En av skolorna jag besökte använde sig inte gärna av ordet nivågruppering eftersom de tyckte det hade en negativ klang. Istället använde de ordet behovsgruppering för att mer poängtera att de är elevernas olika behov som styr grupperingen. Jag kan instämma i att ordet behovsgruppering har en mer

positiv klang även om det inte går att sticka under stol med att det rör sig om samma typ av gruppering oavsett vad man kallar det.

8.2 Vilka skäl framförs till att undervisa nivågrupperat?

I litteraturen tycker jag mig se individualisering som främsta anledning till varför man väljer att undervisa i nivågrupperade grupper eftersom detta genomgående tas upp som argument för varför man valt nivågruppering. Detta framkommer även i de intervjuer jag gjort. Som lärare har man genom Lpo-94 stora krav på att

individualisera undervisningen och hjälpa eleverna att uppnå de mål som finns i kursplenerna. ”Läraren skall utgå från varje enskild elevs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande.” är bara ett av många citat i läroplanen som belyser detta. Skola A började med nivågruppering, eller behovsgruppering, för 10 år sedan i ett ämne och har utökat det för att i dagsläget gälla tre ämnen men med planer på att eventuellt utöka det ytterligare. Jag tolkar denna expansion som att de har hittat ett arbetssätt som fungerar bra och ger goda resultat både för lärare och elever.

Skola B skiljer sig mycket från skola A på så sätt att det är en skola med språkprofil och dessutom har skolan inte lika lång erfarenhet av nivågruppering. På skola B nivågrupperar man i engelska och spanska eftersom det är stora skillnader i

språkkunskaper hos barnen. För mig ter det sig självklart att en elev som har spanska som modersmål inte kan undervisas i samma grupp som en som är nybörjare i

språket. Den spansktalande eleven skulle kunna bli hämmad i sin utveckling, den icke spansktalande skulle kunna få problem med självkänslan och arbetsbördan för

Även om individualisering är ett huvudsyfte vid nivågruppering så finns det också andra anledningar till att man väljer denna metod. För läraren kan det vara en fördel eftersom denne då lättare kan hitta ett tempo som passar elevgruppen (Stensmo, 1997, s.147). Detta nämns även i intervjuerna som en fördel med nivågruppering. Är det så att ju mer homogen en grupp är desto lättare är det att planera

undervisningen? Ja, det låter troligt. Om ens elever arbetade i samma takt, kunde ungefär lika mycket, ställde ungefär samma typ av frågor och utvecklades på

ungefär samma sätt, ja, då skulle man nog som lärare ha en lättare arbetsbörda med mindre planeringstid etc. Men ack, så tråkigt! Som en av de intervjuade tycker: ”det som är negativt det är just gruppdynamiken man går miste om, att pushas av duktigare elever att göra bättre ifrån sig”.

En annan anledning som tas upp vid valet av nivågruppering är att man kan göra undervisningen mer effektiv och utnyttja lärarresurserna på ett bättre sätt. Detta ser jag som positivt då skolors ekonomiska situation inte är den bästa i dagsläget och allt man kan göra för att dra ner kostnaderna utan att försämra undervisningen ser jag som positivt.

8.3 På vilka sätt kan nivågruppering organiseras?

På denna fråga skulle jag gärna ha velat hitta mer konkreta svar för att kunna ge en bättre bild av hur det fungerar i praktiken rent organisatoriskt. Det fanns inte

mycket beskrivet i den litteratur jag studerat. I Engsam-projektet fick eleverna själva bedöma sin förmåga och blev på så sätt indelade i tre grupper som undervisades under tre år på högstadiet. Friberg/Persson beskriver hur små barn vid skolstarten gör test i matte, svenska, motorik och social mognad och på så sätt blir indelade i grupper. Dessa elever följdes upp kontinuerligt och det var stora förflyttningar mellan grupperna eftersom barnen utvecklas fort i den åldern. På skola A görs indelningen i början av hösterminen i år 7 med hjälp av tester. Detta år finns till exempel fyra sjundeklasser som är indelade i fem grupper. På så sätt har de som behöver mycket stöd möjlighet att gå i en grupp med mindre antal elever.

På skola B ser det lite annorlunda ut eftersom det är språk som nivågrupperas. Här tar man hänsyn till om språket är elevens modersmål, hur många år man läst språket, om man gått i engelsk skola etc.

8.4 Vilka fördelar och nackdelar anges det med nivågruppering?

Det finns många fördelar med nivågruppering och lika många, om inte rentav fler, nackdelar. Frågan är vilka som väger tyngst och jag tror att det är en bedömning som varje enskild skola som funderar på att införa nivågruppering som metod måste besluta om. En skola kanske inte upplever de organisatoriska nackdelarna med

schematekniska problem och fördelningen av lärarresurser som ett problem och kan på så sätt lättare fokusera på de positiva aspekterna medan en annan skola kanske tvingas till stora organisatoriska förändringar för att genomföra nivågruppering vilket kanske kan vara mer än man tycker det är värt.

Trots allt så framkommer det både i litteraturen och i mina intervjuer att den stora fördelen med nivågruppering är att det gynnar både starka och svaga elever, vilket jag tycker är något man måste ta fasta på. De starka eleverna har möjlighet att få större utmaningar och lära sig mer medan de svagare eleverna har möjlighet till mer stöd och att få en undervisning bättre anpassad till sina förutsättningar. Detta anser jag vara ett tungt vägande skäl för att välja nivågruppering.

Likaså framkommer det i både litteratur och intervjuer att en nackdel med nivågruppering är de effekter det kan ha på elevens självkänsla och självbild och risken som finns att eleven blir stämplad som dum, trög, långsam osv. Detta är något man hela tiden måste ha i bakhuvudet och motarbeta aktivt. Som en av de

intervjuade lärarna säger, nivågruppering ger eleverna en större förståelse för att alla människor är olika och har olika behov.

8.5 På vilka sätt kan gruppklimatet påverkas genom

nivågruppering?

Om detta fanns det mycket lite beskrivet i litteraturen jag studerat. I mina intervjuer framkommer det dock desto mer då en majoritet av lärarna tycker att det är ett bättre klimat i de nivågrupperade grupperna på så sätt att det är lugnare och mer öppet. När man till exempel har engelska så vågar man prata mer för man vet att de andra kan ungefär lika mycket som en själv.

I en intervju framkommer det även att det kan bli ett tråkigt klimat i de svagare grupperna eftersom en del elever på grund av gruppindelningen lutar sig tillbaka och inte anstränger sig. Samma lärare berättar också att hon upplevt att det kan bli ett bra klimat med stark sammanhållning i en svag grupp men att detta kan ta lång tid att bygga upp. Av detta tycker jag det framkommer att läraren har ett stort ansvar för att skapa ett bra klimat i gruppen oavsett om det är en stark, svag eller

mellangrupp man undervisar i.

8.6 Slutkommentar

Det har varit mycket lärorikt att sätta sig in i begreppet nivågruppering. Mycket har klarnat för mig och jag kan se både fördelar och nackdelar med arbetssättet. När jag berättat för personer om vad mitt examensarbete handlar om har jag ofta fått frågan om nivågruppering är bra eller dåligt. De vill gärna veta vad jag ”kommit fram till” under skrivandets gång, ett enkelt svar, svart på vitt, ja eller nej. Jag skulle önska att jag på ett lätt sätt skulle kunna svara ja, eller nej, på frågan om nivågruppering är ett bra sätt att undervisa på. Jag hoppades komma fram till ”det rätta svaret” efter att ha skrivit om ämnet men tyvärr, det kan jag inte säga att jag har.

Det går inte att ge generella direktiv angående nivågruppering utan jag tror att varje skola måste ses som unik och utgå ifrån sin verksamhet, sina lärare och framförallt sina elever och besluta om vilken metod som passar bäst för att möta eleverna på rätt nivå och erbjuda dem en stimulerande lärmiljö.

8.7 Framtida forskning

När jag först började fundera på vad mitt arbete om nivågruppering skulle omfatta var jag inriktad på att förutom att intervjua lärare även skulle intervjua elever och kanske till och med föräldrar om deras upplevelser av nivågruppering. Detta skedde inte eftersom det skulle vara ett alltför stort arbete inom ramarna för ett

examensarbete. Det vore intressant att veta mer om hur eleverna upplever att bli indelade i olika grupper utifrån prestation och vilken inverkan föräldrarnas inställning till nivågruppering påverkar resultatet. Hur ser det ut i ett längre perspektiv? Sitter ”stämpeln” kvar genom livet?

En annan fråga som också skulle kunna vara ämne för framtida forskning är huruvida skolor effektiviseras genom nivågruppering och om det rent ekonomiskt och organisatoriskt kan vara en fördel med differentierade klasser inom vissa ämnen.

9 Referenslista

Arfwedsson, G. (1986) Arbete i lag och grupp. Liber, Stockholm.

Bonniers svenska ordbok (1998)

Engström, A. (1996) Differentieringsfrågan tur och retur – Nivågruppering på

frammarsch. Institutionen för pedagogik och specialmetodik, Lärarhögskolan i Malmö.

Friberg, C./Petersson, I.(1998) Nivågruppering – ett alternativt arbetssätt. Sex lärares

uppfattningar om nivågruppering. Examensarbete, Linköpings Universitet.

Johnson/Ahlström (1981) Fri elevgruppering. Studentlitteratur, Lund.

Knutsson, J. (1977) Stämplingsteorin – en kritisk granskning. Brå-rapport 1977:1

Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. (1998)

Skolverket, Västerås.

Ojden, T. (1991) Specialpedagogik. Studentlitteratur, Lund.

Patel, R. & Davidsson, B. (1991, 1994) Forskningsmetodikens grunder – att planera,

genomföra och rapportera en undersökning. Studentlitteratur, Lund. Pedagogisk uppslagsbok (1996) Lärarförbundets förlag, Värnamo. Svensk ordbok och svensk uppslagsbok (2001) Finland.

Stensmo, C. (1997) Ledarskap i klassrummet, Studentlitteratur, Lund.

Wallby, K.,Carlsson, S. & Nyström, P. (2001) Elevgrupperingar – en kunskapsöversikt

10

Bilaga 1

10.1 Intervjufrågor

1. Vilka fördelar med nivågruppering upplever du i praktiken? 2. Vilka nackdelar med nivågruppering upplever du i praktiken? 3. Påverkas gruppklimatet i nivågrupperade grupper? Hur?

4. Är nivågruppering ett bra sätt att möta de ökade kraven på individualisering? 5. Tror du att nivågruppering som arbetssätt kommer att öka i framtiden och i så fall varför?