Preoperativ oro hos patienter som
genomgår planerad operation
Mikael Johansson
Jonas Mogren
Specialistsjuksköterska, Anestesisjukvård 2020
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Preoperativ oro hos patienter som genomgår planerad operation.
Preoperative anxiety with patients undergoing elective surgery.
Jonas Mogren & Mikael Johansson
Kurs: O7036H, Examensarbete inom anestesivård
Specialistsjuksköterskeprogrammet
med inriktning mot anestesisjukvård 60 hp Handledare: Åsa Engström
Abstrakt
Introduktion: Det är vanligt förekommande med oro i samband med operationer. Vissa riskfaktorer finns
konstaterade, så som brist på information och kvinnligt kön. Anestesisjuksköterskan har en viktig uppgift i att bemöta och identifiera oro i samband med operation, och minskade nivåer av preoperativ oro bidrar till kortare återhämtningstid och ett minskat lidande.
Syfte Syftet med denna studie var att undersöka faktorer som kan påverka preoperativ oro hos patienter som ska genomgå elektiv kirurgi.
Metod: En kvantitativ retrospektiv tvärsnittsstudie genomfördes. Data samlades in genom en webbaserad enkät bestående av demografiska frågor, en skattningsskala för preoperativ oro samt en öppen fråga. Kvantitativ data analyserades med SPSS, medan data från den öppna frågan analyserades med manifest innehållsanalys. Totalt analyserades 111 enkäter.
Resultat: Resultatet visar att det inte fanns ett samband mellan ålder och preoperativ oro, samt att kvinnor kände mer oro än män inför anestesin. Personer med hög utbildning skattade sig som mer oroliga än personer med låg
utbildning, och personer som skattade sig som oroliga sedan tidigare, skattade sig också som mer oroliga inför anestesi och kirurgi än andra.
Slutsats: Informationsbehovet preoperativt är stort. Personer som är oroliga till vardags löper risk att uppleva höga
nivåer av oro preoperativt. Vidare forskning krävs för att utveckla en metod som kan identifiera oroliga individer. Genom att identifiera dessa preoperativt kan detta fungera som en prediktor för personer som riskerar att uppleva mer preoperativ oro. Denna undersökning kan konstatera att det finns en vinst i att belysa faktorer som kan påverka den preoperativa upplevelsen då verksamheten kan nyttja informationen till att motverka preoperativ oro.
Nyckelord: Preoperativ oro, Amsterdam Preoperative Anxiety and Information scale (APAIS), Påverkande faktorer Keywords: Preoperative Anxeity, Amsterdam Preoperative Anxiety and Information scale (APAIS), influencing
Innehållsförteckning Abstrakt ... 1 Introduktion ... 1 Syfte ... 2 Metod ... 3 Design ... 3 Urval ... 3 Datainsamling ... 3
Amsterdam Preoperative Anxiety and Information Scale (APAIS) ... 4
Dataanalys ... 5
Etiska överväganden ... 5
Resultat ... 7
Deskriptiva data ... 8
Tabell 4. APAIS Deskriptiv data ... 8
Demografiska faktorer ... 9
Fritextfråga – deltagarnas kompletterande kommentarer ... 10
Diskussion ... 14 Resultatdiskussion ... 14 Metoddiskussion ... 17 Slutsats ... 18 Kliniska implikationer ... 19 Referenser ... Bilaga 1 ...
1
Introduktion
Det är vanligt förekommande med preoperativ oro inför sövning. I en studie med 400 deltagare uppvisade så många som 81% av deltagarna att de har upplevt någon typ av oro (Mavridou, Dimitriou, Manataki, Arnaoutoglou & Papadopoulos, 2013). Nästan alla som väntar på en
operation upplever oro preoperativt, och väntan och tanken på ett kirurgiskt ingrepp kan generera oro. Ibland kan oro även kvarstå i ett postoperativt skede (Pritchard, 2009; Ottosson 2009, s. 302– 330; Ralph & Norris, 2018). Det är vanligare att känna sig rädd inför generell anestesi jämfört med regional anestesi. Patienter har uttryckt ett större informationsbehov i väntan på att bli sövd. Vissa patientkategorier löpar ökad risk att drabbas av preoperativ oro. Bland annat kvinnor löper större risk att drabbas av preoperativ oro. Utbildningsnivå har också visat sig påverka orosnivåer (Pokharel, Bhattarai, Tripathi, Khatiwada & Subedi, 2011; Maheshwari & Ismail 2015; Homzová & Zeleníková 2015). Några utlösande faktorer som beskrivs kan vara rädsla att inte vakna och att lämna över kontrollen till personal då man blir medvetslös. Patienter som uppger att de tenderar att vara oroliga inför vardagliga uppgifter eller händelser uppvisar betydligt högre nivå av oro (Mitchell, 2010). Patienter som ska genomgå en canceroperation upplever generellt mer oro. Detta kan härledas till att habitualtillståndet kan leda till mer oro eftersom man redan är svårt sjuk och inte vet om man överlever sjukdomen (Caumoet et al., 2001).
Oro är en kognitiv upplevelse som fungerar som grunden till ångest, och är en upplevelse som ofta kan mätas i somatisk stress som kroppen genomgår (Borkovec, Robinson, Pruzinsky, & DePree, 1983; Mathews, 1990)
.
Sympaticusaktiveringen vid oro ger förändringar i det autonoma nervsystemet genom ökad hjärtfrekvens, ökat blodtryck och ökad kroppstemperatur. Den perifera cirkulationen kan drabbas då perifera kärl kontraheras, vilket kan påverka patientens läkning negativt. Dessutom fungerar oro som en förstärkande trigger för smärta, och ökade orosnivåer leder till ökade smärtnivåer. Den känsla som startar som oro och övergår i ångest kan alltså leda till uttalade somatiska symptom som leder till obehag för patienten (Pritchard 2009, Ottosson 2009, s.302–330). Den stress som oro medför för kroppen bidrar till negativa inflammatoriska processer som i sin tur försämrar läkningen. En försämrad läkning leder till förlängd smärta och därmed till mer oro som i sin tur leder till ökad smärta, och en ond cirkel kan uppstå (Wynn & Holloway, 2019; Ralph & Norris, 2018). Patienter som upplever mycket preoperativ oro behöver större mängder anestetika samt smärtlindring, såväl perioperativt som postoperativt (Ralph & Norris, 2018; Munafò & Stevenson, 2001).2 Anestesisjuksköterskan har ett stort ansvar att få patienten att känna sig trygg i anestesiologiska sammanhang. För att förmedla en känsla av trygghet ska anestesisjuksköterskan stärka känslor som kontroll och coping. Många faktorer inverkar på känslan av trygghet så som bland annat ett respektfullt förhållningssätt där man involverar patienten i vården. En god planering leder till att anestesisjuksköterskan förmedlar säkerhet och lugn, med andra ord att personalen utstrålar att de är förberedda. Personalens beteende och kroppsspråk förmedlar också trygghet till patienten (Valeberg, 2013, ss. 333–338; Gilmartin & Wright, 2008; Wassenaar, Schouten & Schoonhoven, 2014). Ett gott preoperativt bemötande kan påverka patientens upplevelse så att den inte upplever lika mycket oro inför såväl kirurgi som anestesi. I vissa fall kan den positiva effekten av ett gott bemötande påverka postoperativ smärta och oro i positiv bemärkelse (Lin & Wang 2005; deWit, 2009, s.1100–1111). Vården idag effektiviseras mer och mer med mindre inläggningar på sjukhusens avdelningar, och operationer utförs allt mer som elektiv dagkirurgi. Detta medför en utmaning då patienter får mindre tid med sjukvårdspersonal preoperativt (Pritchard, 2009). Gilmartin et al. (2008) klarlägger att många patienter känner sig övergivna i väntrummet innan operation. Trots att det förestående ingreppet och anestesin är så nära så upplever de bristande stöd i nära anslutning till operationen, vilket leder till ökad oro.
Förtydligas den bakomliggande anledningen till oro preoperativt så skapas bättre förutsättningar att hjälpa patienter inför den förestående operationen. Ser man bortom patientens välmående psykiskt och somatiskt finns det dessutom stora fördelar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. En patient som upplever mycket oro preoperativt uppvisar sämre återhämtning vilket leder till längre sjukhusvistelser vilket leder till ökade samhällsekonomiska kostnader. Patienter som känner oro kan vara i behov av större mängd läkemedel med en ökad risk för biverkningar och förlängd återhämtningstid. Långsiktiga orostillstånd som övergår till kroniska ångesttillstånd påverkar patientens hälsa negativt. Att patienter känner oro inför operation framgår i bakgrunden till denna studie, däremot saknas kunskap om denna oro handlar främst om rädslan inför kirurgi eller anestesin. Vi vet att anestesisjuksköterskan kan påverka och minska den preoperativa oron, därför är det betydelse att detta studeras ytterligare i detta examensarbete för
specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård.
Syfte
Syftet med denna studie var att undersöka faktorer som kan påverka preoperativ oro hos patienter som ska genomgå elektiv kirurgi.
3
Metod
Design
Designen i denna studie var en kvantitativ retrospektiv tvärsnittsstudie i form av en enkätundersökning. Data samlas in vid ett tillfälle. Undersökningsformen passar väl vid
enkätundersökningar som syftar till att undersöka en population vid ett specifikt tillfälle (Björk, 2010, s. 22).
Urval
Ett bekvämlighetsurval tillämpades bestående av deltagare som någon gång de senaste tio åren genomgått elektiv dagkirurgi och blivit sövd. Vid ett bekvämlighetsurval beskriver Polit och Beck (2012, s. 276) att deltagare ges chansen att delta när de påträffar enkäten och samtidigt passar inklusions- och exklusionskriterier. Enkäten var öppen 31/3–20 till 15/4–20.
Tabell 1. Urvalskriterier
Inklusionskriterier Exklusionskriterier
Generell Anestesi Psykisk sjukdom som ångestsyndrom
Elektiv kirurgi Cancersjukdom
Förstagångs- eller flergångsopererad
≥ 18 år
Datainsamling
Data samlades in under mars och april månad genom en webbaserad enkät. Deltagarna fick tillgång till enkäten via sociala medier som delades av författarna och personer i deras sociala nätverk. Enkäterna var utformade i Google forms som var ett webbaserat verktyg för enkäter.
Enkäten var utformad med en första del med frågor om deltagarnas demografiska profil som kön, ålder, utbildningsnivå samt i vilken stad de blivit opererad. De fick också ange vilken typ av operation de genomgått och hur många gånger de blivit opererade tidigare i sitt liv. Deltagarna tillfrågades om de hade genomgått cancerkirurgi eller om de hade cancer vid tiden för
operationen. En fråga ställdes om de blev sövda under operationen samt om operationen var elektiv eller akut. De tillfrågades även om de hade ångestsyndromsdiagnos vid tiden för
operationen. Deltagarna ombads sedan skatta på en skala från 1-5 hur lätt de hade för att känna sig oroliga eller ångestfyllda till vardags. Enkätens andra del bestod av verktyget The Amsterdam
4 Preoperative Anxiety and Information Scale (APAIS) som innehåller sex frågor. Sist
inkluderades en öppen fråga där deltagarna fick tillägga ett fritextsvar angående deras upplevelse.
En pilotstudie genomfördes under mars månad med fem deltagare för att undvika oklarheter, missförstånd och feltolkningar i enkäten. Pilotstudiens deltagare inkluderades inte i det slutgiltiga resultatet. Ingen justering skedde efter pilotstudien då inga problem eller feltolkningar
identifierades. Totalt insamlades 176 enkäter, varav 111 enkäter matchade studiens
urvalskriterier. Totalt 65 enkäter exkluderades relaterat till cancerdiagnos eller cancerkirurgi (n=17), ångestsyndromsdiagnos (=24), regional anestesi (n=5) och akut operation (n=25). Sex deltagare exkluderades på mer än ett exklusionskriterium.
Amsterdam Preoperative Anxiety and Information Scale (APAIS)
Instrumentet APAIS beskrivs av Moerman, van Dam, Muller och Oosting (1996) som ett verktyg med hög reliabilitet och validitet. Instrumentet är vedertaget och psykometriskt utvärderat. APAIS mäter preoperativ oro med distinktion mellan anestesi och det kirurgiska ingreppet, där också behovet av information vägs in (Moerman et al., 1996).
Instrumentet översattes till svenska och frågorna i originalinstrumentet modifierades genom att tempus ändrades till dåtid. Denna version presenterades för två yrkesaktiva
anestesisjuksköterskor. De fick utrycka om de upplevde att verktyget fortfarande hade samma innehåll. Detta genomfördes för att styrka validiteten och reliabiliteten i verktyget efter
översättning. Anestesisjuksköterskorna fick kontrollera både den engelska versionen av verktyget samt den svenska översättningen. Båda de tillfrågade anestesisjuksköterskorna instämde att den svenska översättningen utryckte samma frågeställningar som den engelska versionen.
Översättningen kontrollerades också av en australienskt engelsk-svensktalande för att minimera risk för feltolkning vid översättning av verktyget. Ingen ändring gjordes av den första
5 Tabell 2 Svensk översättning av The Amsterdam Preoperative Anxiety and Information Scale (APAIS)
Item 1 2 3 4 5
1 Jag var orolig över anestesin/sövningen.
2 Jag tänkte på anestesin/sövningen hela tiden. 3 Jag ville veta så mycket som möjligt rörande anestesin/sövningen 4 Jag var orolig över det kirurgiska ingreppet/operationen 5 Jag tänkte på det kirurgiska ingreppet/operationen hela tiden.
6 Jag ville veta så mycket som möjligt rörande det kirurgiska
ingreppet/operationen.
1 Inte alls; 2 Något; 3 Måttligt; 4 Stämmer; 5 Stämmer mycket väl.
Dataanalys
Enkätdata exporterades till Excel där ordinal- och nominaldata kodades om till siffror. Data fördes sedan över till Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) v.26 för analys. Bakgrundsdata rörande ålder, kön, utbildningsnivå, tidigare antal operation och typ av aktuell operation redovisades som deskriptiv data i form av diagram och tabeller. Spearman’s korrelation användes för att analysera samband mellan ordinala variabler. Mann-Withney’s U-test användes för att analysera skillnader mellan grupper.
Den öppna frågan ”är det något du känner att du vill tillägga angående ämnet ångest/oro före operation” sammanställdes och redovisas i resultatet. Fritextsvaren grupperades i kategorier utefter liknande innehåll. Ingen djupare tolkning eller analys utförs men en beskrivande text formades, och citat skrevs ut för att illustrera den sammanställda texten. Kategorinamnen beskriver en sammanställning av deltagarnas svar på den öppna frågan.
Etiska överväganden
I enkäten framgick det att man gav sitt samtycke när man fyllde i och skickade in enkäten. Innan deltagarna tog del av enkäten läste de igenom ett informationsstycke där det beskrevs vad studien syftar till och vad som motiverar till att genomföra den. Då patienterna svarade på enkäten i hemmet gavs de möjligheten att i lugn och ro överväga sitt deltagande utan att känna något tvång. Genom att deltagarna fick betänketid, ökade deras chans att ta ett beslut som de inte skulle ångra i ett senare skede (Kjellström, 2017 s.69–70). Det framgick tydligt i informationsstycket som fanns i enkäten att deltagande och samtycke var frivilligt. Kjellström (2017, s.69–70) belyser också vikten av att deltagarna vid oklarheter har möjligheten att ställa frågor om studien
6 vid oklarheter, kontaktuppgifter fanns i enkäten.
I enlighet med Belmontrapporten så hanteras deltagarnas integritet och privata uppgifter med omsorg (Belmontrapporten, 1979). Enkäterna innehåller inga personliga uppgifter och på så sätt kan vi garantera anonymitet. Om deltagarna väljer att kontakta författarna behandlas deras frågor och uppgifter att behandlas med tystnadsplikt. Deltagarna kommer att välja ett kodord som de kan maila eller ringa studieförfattarna innan 11/5 om de önskar att gå ur studien. Inga
personuppgifter lagrades i det analyserade resultatets statistik. Undersökningens resultat kommer alltså att presenteras helt anonymt. Kodordet valde deltagarna själva i slutet av enkäten. Ingen deltagare kontaktade oss författare med önskan att dra sig ur.
Enkäten genomarbetades noggrant för att undvika risken för feltolkningar. Enkätens
frågeformulär formuleras på ett sådant sätt att ingen ska känna sig kränkt av frågorna (Kjellström, 2017 s.72–73). Det är mycket viktigt att löpande bedriva ett etiskt resonemang för att värna om deltagarnas integritet. En utgångspunkt för vetenskap är att den ska göra så lite skada som möjligt och till så stor nytta som möjligt (Polit & Beck, 2012 s.150–170). Enkäten har blivit bedömd på Luleå Tekniska Universitetet av en etisk grupp vid institutionen för hälsovetenskap.
Då mer information inom området skulle ge bättre förutsättningar för verksamheten att anpassa sig eller bemöta patienter så väger nyttan tungt. Det finns i Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 2017:30) beskrivet att sjukvårdsverksamhet ska tillgodose patientens behov av trygghet och även främja goda kontakter mellan patient och hälsosjukvårdspersonal (5 §).
I slutändan kan enkätens resultat bidra med mer förståelse för hur man kan förbättra situationen för framtida patienter då sjukvårdspersonal kan bli mer medveten om vad patienter upplever.
7
Resultat
Totalt 176 enkäter samlades in under perioden enkäten var öppen, och 111 enkäter matchade studiens urvalskriterier. I tabell 1 redovisas deskriptiva data rörande deltagarnas
bakgrundsinformation.
Tabell 3. Patientkarakteristiska data
N (%) Kön Kvinna 92(82,9) Man 19(17,1) Ålder 18–34 40(36) 35–49 38(34,2) 50–64 24(21,6) 65–79 9(8,1) Utbildningsnivå Grundskola 3(2,7) Gymnasium 21(18,9) Eftergymnasial 17(15,3) Universitet ≤ 3 år 30(27) Universitet >3 år 39(35,1) Ej angivet 1(0,9) Regioner* Västernorrland 32(28,8) Gävleborg 18(16,2) Stockholm 14(12,6) Övriga (under 10%) 40(36,1) Ej angivet 7(6,3)
*Region där operationen ägde rum
Åldersspannet sträckte sig från 18–79 år. Medelåldern var 42 år med en standardavvikelse på 14 år. Geografiskt har enkäterna inhämtats från stora delar av Sverige. De flesta enkätsvaren
inhämtades från deltagare som opererats i Mellansverige. Gävleborg och Västernorrland stod för 45% av operationstillfällena. Stockholmsregionen stod för 12,6%. Övriga regioner stod för 43,4%. Regionerna som hade ett deltagarantal <10% redovisades som övrigt.
8
Deskriptiva data
Samtliga inkluderade enkäter presenteras i tabell 2 nedan. Inga tydliga skillnader mellan oro inför anestesi eller kirurgi kunde urskiljas. Den punkt som genererade högst medelvärde var behov av information om det kirurgiska ingreppet. Den största standardavvikelsen kunde ses i frågan gällande önskan om att veta så mycket som möjligt rörande anestesi.
Tabell 4. APAIS Deskriptiv data
n Medelvärde* Standardavvikelse
Jag var orolig inför ANESTESIN/SÖVNINGEN. 111 2,42 1,39
Jag tänkte på ANESTESIN/SÖVNINGEN hela tiden. 111 2,05 1,12
Jag ville veta så mycket som möjligt rörande
ANESTESIN/SÖVNINGEN. 111 2,54 1,42
Jag var orolig över det kirurgiska
INGREPPET/OPERATIONEN. 111 2,47 1,22
Jag tänkte på det kirurgiska
INGREPPET/OPERATIONEN hela tiden 111 2,08 1,11
Jag ville veta så mycket som möjligt rörande det
kirurgiska INGREPPET/OPERATIONEN. 111 3,19 1,37
9
Demografiska faktorer
Ingen av de demografiska faktorerna uppnådde signifikans på samtliga APAIS-frågor. Inget signifikant samband mellan ålder och APAIS-score kunde identifieras, ej heller
operationserfarenhet. Hög utbildningsnivå korrelerade med APAIS-score på frågorna om att man tänker mycket på den förestående anestesin, det kirurgiska ingreppet samt oro inför ingreppet. Den faktor som hade mest signifikanta utfall på preoperativ oro var orolig personlighet.
Tabell 5. Korrelation mellan APAIS och demografiska faktorer
n Ålder Utbildningsnivå
Orolig
personlighet Flergångsopererade Jag var orolig inför
ANESTESIN/SÖVNINGEN. 111 Spearman’s Rho -0,15 0,2 0,44 -0,15 P-värde 0,13 0,06 <0,01 * 0,13 Jag tänkte på ANESTESIN/SÖVNINGEN hela tiden. 111 Spearman’s Rho -0,08 0,22 0,44 -0,14 P-värde 0,4 0,02 * <0,01 * 0,14
Jag ville veta så mycket som möjligt rörande
ANESTESIN/SÖVNINGEN. 111
Spearman’s Rho 0,09 0,15 0,24 0,02
P-värde 0,37 0,13 0,01 * 0,81
Jag var orolig över det kirurgiska
INGREPPET/OPERATIONEN. 111
Spearman’s Rho -0,14 0,21 0,34 -0,003 P-värde 0,14 0,03 * <0,01 * 0,98
Jag tänkte på det kirurgiska INGREPPET/OPERATIONEN
hela tiden 111
Spearman’s Rho -0,13 0,22 0,4 -0,39 P-värde 0,17 0,02 * <0,01 * 0,68
Jag ville veta så mycket som möjligt rörande det kirurgiska
INGREPPET/OPERATIONEN. 111
Spearman’s Rho -0,15 -0,16 0,08 0,05
P-värde 0,13 0,09 0,79 0,64
10
Kvinnor skattade mer preoperativ oro inför anestesi än män. Ingen av de andra APAIS-frågorna föll ut som signifikanta.
Tabell 6. Könsskillnader i APAIS-score
n (K/M) Z-värde** p-värde Medelvärde K Medelvärde M
Jag var orolig inför
ANESTESIN/SÖVNINGEN. 111(92/19) -2,46 0,01* 2,55 1,79
Jag tänkte på ANESTESIN/SÖVNINGEN
hela tiden. 111(92/19) -1,74 0,08 2,14 1,63
Jag ville veta så mycket som möjligt rörande
ANESTESIN/SÖVNINGEN. 111(92/19) -1,77 0,08 2,65 2
Jag var orolig över det kirurgiska
INGREPPET/OPERATIONEN. 111(92/19) -1,26 0,21 2,54 2,11
Jag tänkte på det kirurgiska
INGREPPET/OPERATIONEN hela tiden 111(92/19) -1,24 0,22 2,14 1,79 Jag ville veta så mycket som möjligt rörande
det kirurgiska
INGREPPET/OPERATIONEN. 111(92/19) -0,61 0,54 3,15 3,37
* = p-värde <0,05. **Mann-Whitney’s U-test. K=Kvinnor, M=Män
Fritextfråga – deltagarnas kompletterande kommentarer
På den fristående frågan om deltagarna hade något att tillägga kring oro som inte enkätsvaren täckte så erhölls 50 svar. Tolv av fritextsvaren angav att de inte hade något att tillägga, 61 deltagare svarade inget utan lämnade fältet blankt och 38 svar genererade data som
sammanställdes och redovisas nedan. De 38 svaren sammanställdes i sju kategorier. Dessa var : Deltagarnas upplevelse av information de erhöll, tappad kontroll, personal och dess påverkan på känslor av oro eller lugn, rädsla inför specifika procedurer, känslor påverkas av miljön i
operationssalen, postoperativ oro, accepterande inställning.
Deltagarnas upplevelse av den information de erhöll
Den största kategorin handlade om information, 13 fritextsvar som sammanställdes handlade om deltagarnas upplevelse av den information de erhöll. Det framkom ett samband med hur
välinformerade deltagarna beskrev sig och hur oroliga de var.
Fyra deltagare uttryckte att de var väldigt nöjda och välinformerade. De kände inget ökat behov av information allmänt.
11
(Deltagare 51)
Lika många deltagare beskrev dock att de fick för lite information. En deltagare beskrev till och med att hen ville lämna platsen omedelbart.
”Hade väldigt lite info och ville nästan springa ut från salen” (Deltagare 15)
Fem fritextsvar uttryckte allmänt att information dämpar oro. En deltagare uttryckte sig kort och koncist.
”Tydlighet kring operationen dämpar oron” (Deltagare 138)
Tappad kontroll
En genomgående upplevelse identifierades ur denna kategori, att deltagarna förlorade kontrollen i samband med sövningen. Fyra fritextsvar beskrev hur oro kom i samband med att de kom in på operationssalen eller uppstod precis i sövningsögonblicket.
”Orolig för själva sövningsögonblicket, det känns jobbigt” (Deltagare 123)
En deltagare uttryckte även oro över det kirurgiska ingreppet.
”Var orolig för att de skulle behöva göra en öppen operation” (Deltagare 78)
Personal och dess påverkan på känslor av oro eller lugn
Tillit till personal bidrog till att hela operationsproceduren upplevdes enklare enligt fyra deltagare.
12
”Litar fullständigt på min läkare och hans operationspersonal” (Deltagare 53)
En deltagare uttryckte också att det var positivt att denne var bekant med personal som var närvarande
”Jag var sövd av en kollega vilket gjorde det mindre nervöst och mer avslappnat.” (Deltagare 173)
Samtidigt uppgav en annan deltagare motsatsen. Tillit saknades till personalen då hen själv arbetar inom sjukvården.
”Min oro bestod i brist på tillit till professionellt bemötande av vårdpersonalen. Arbetar själv inom vården, vilket kan verka motsägelsefullt, men tar tyvärr del av mycket oetiskt och däremellan rent fult beteende eller helt enkelt väldigt oempatiskt och opedagogiskt bemötande gentemot patienter. Min oro bestod i att jag nu skulle vara utelämnad inför ev sagda beteende.
Mycket obehagligt!” (Deltagare 67)
Distraktion kunde också leda till en positiv upplevelse. Med hjälp av avledande samtal och humor från operationspersonalen kunde oro skingras. Operationspersonal har alltså lyckats att få
patienter att uppleva situationen som naturlig, trygg och lättsam genom att avleda patientens tankar genom att samtala om annat.
”Fick stor omsorg och mycket humor, inför anestesin och det gjorde det enkelt” (Deltagare 114)
Stämningen i operationssalen beskrevs också som viktig. Råder det en lugn och lättsam stämning så leder det till en bättre upplevelse för patienten.
13
Rädsla inför specifika procedurer
Tre fritextsvar beskrev rädsla och obehaget inför specifika procedurer som förekom kring operation. En deltagare beskrev obehag för maskhållningen vid induktion medan en annan deltagare specifikt framhävde sin rädsla för epiduralbedövningen. Rädslan över upplevelsen att vara vaken under operationen ledde till att en deltagare blev glad när hen blev sövd istället för att genomgå regionalanestesi, trots att hen var medveten om att anestesi var förenat med mer risk.
”Min oro var större över att behöva vara vaken och höra hur läkaren skulle såga i min fot. Så egentligen blev jag lättad, även om jag är medveten om att sövning alltid innebär en risk”
(Deltagare 83)
Känslor påverkas av miljön i operationssalen
Två av fritextsvaren antydde att miljön på operationsavdelningen hade stor effekt på upplevelsen av oro. En av deltagarna uttryckte att det var obehagligt och ensamt att ligga och vänta på att få komma in på operationssalen. Den andra deltagaren hade positiva känslor rörande den estetiska utsmyckningen i lokalerna med naturbilder och musik.
” Naturbilder och lugn musik fanns i rummet innan op. Men jag hade gärna velat välja egen musik att lyssna på”
(Deltagare 174)
Postoperativ oro
Tre av deltagarna uttryckte oro över att drabbas av postoperativa problem. För två av deltagarna grundade sig denna oro i dåliga erfarenheter.
”Jag var orolig inför operation att behöva bli väckt och skickas hem direkt efter op, eftersom det hänt tidigare”
(Deltagare 59)
Den smärtlindrande behandlingen var grunden till stark preoperativ oro då deltagaren oroade sig för att kräkas postoperativt.
14
Accepterande inställning
En accepterande inställning beskrevs av två deltagare. Det kan tänkas att insikten om kontrollförlust under anestesi används som skydd för att inte bli orolig.
”kan inte oroa sig för allt, ingenting kommer att bli bättre av det! är ju sövd så kan liksom inte göra så mycket åt saken”
(Deltagare 98)
Diskussion
Resultatdiskussion
Huvudfynden i detta arbete var att personer som skattade sig som oroliga till vardags löper ökad risk att drabbas av preoperativ oro. Hög utbildningsnivå visade sig också bidra till preoperativ oro. Att kvinnor var mer oroliga inför att bli sövda än män kunde också konstateras.
Fem av sex APAIS-frågor identifierades som signifikant korrelerade med personer som
identifierade sig som att de har lätt för att känna sig oroliga. Den fråga som inte blev signifikant handlar om känslan av behov av information om det kirurgiska ingreppet. Haugen, Eide, Olsen, Olsen, Haukeland, Remme och Wahl (2008) beskriver också att personer som var oroliga till vardags upplevde mer oro i samband med operativa sammanhang (Haugen et al, 2008). Beddows (1997) identifierade betydligt lägre nivåer av oro hos patienter som fått information om
förestående ingrepp såväl innan operationsdagen men också information på operationsdagen jämfört mot patienter som inte erhåller information preoperativt (Beddows, 1997).
Motsägelsefullt nog har Miller och Mangan (1983) visat att vissa individer upplevde motsatt effekt av information. Information till dessa fåtal individer visade sig kunna förvärra upplevelsen av oro, och till följd av det även kunna förvärra smärttillstånd. Allt detta sammantaget förlängde återhämtningen (Miller & Mangan, 1983). Oroliga personligheter till vardags visade sig uppleva ökade nivåer av preoperativ oro. Personer som skattade sig som oroliga önskade mer information om anestesin än om det kirurgiska ingreppet. Kanske är det dessa individer som Miller och Mangan (1983) beskriver, att de inte önskar viss information då den är svår att hantera, som gör att samtliga frågor utom just APAIS-frågan om informationsbehov faller ut som signifikanta hos de deltagare som skattar sig som orolig till vardags.
Det kan tänkas att flergångsopererade deltagare skulle uppvisa mindre nivåer av oro då erfarenheter från första operationstillfället skulle bidra med kunskap om operationen. Dock
15 uppvisade flergångsopererade deltagare samma nivåer av oro som förstagångsopererade
patienter. Liknande studier av Stoddard, White, Covino & Strauss (2005) och Królikowska et al. (2018) beskriver samma resultat som denna undersökning, det vill säga att ingen signifikans hittades gällande att flergångsopererade patienter skulle uppleva lägre nivåer av oro (Stoddard, et al, 2005). I de fritextsvaren som deltagarna lämnade var informationsrelaterade svar den största kategorin. Detta trots att APAIS redan till viss del hade behandlat ämnet i sina frågealternativ. Detta tolkas som att deltagare hade en vilja av att verkligen belysa vikten av eller upplevelserna de hade runt det informationsrelaterade ämnet. Att information har sådan effekt på den
preoperativa uppleven blir tydligt. Men det är alltså inte säkert att tidigare operationserfarenheter bidrar med denna kunskap. Precis som det beskrivs ovan i resultatdiskussionen så belyser
Beddows (1997) vikten av information, då information har möjligheten att sänka oro hos patienter som ska genomgått anestesi och kirurgi (Beddows, 1997). Det uttrycktes tydligt att en av deltagarna ville lämna operationssalen omgående då hen hade för lite information om det förestående operationstillfället. Miller och Mangan (1983) belyser att så är inte alltid fallet, ibland vill patienter inte ha information då det är svårt att hantera den (Miller & Mangan, 1983).
Eventuellt var det deltagarna som skattade sig som oroliga till vardags som inte önskade mer information om det kommande kirurgiska ingreppet. Möjligtvis gör detta att korrelationen mellan orolig person och önskan om information rörande det kirurgiska ingreppet icke blir signifikant, en större studie som tittade närmare på detta ämne skulle eventuellt kunna belysa detta bättre. En annan kategori som är tydlig var att operationspersonalens bemötande hade stor vikt för
upplevelsen. I vissa fall upplevde deltagarna stor trygghet hos personalen. Dock delades denna mening ej av alla, då andra deltagare uppgav att personalens bemötande låg till grund för dålig tillit eller till och med tveksamma inställning till deras kompetens. Rhodes, Miles och Pearson (2006) belyser vikten av att möta varje individ med rätt nivå av information. Sjuksköterskor har möjligheten att skapa en god kommunikation genom att även lyssna på patienten och på så vis skapa sig en förståelse för vilken information patienten ska behöva (Rhodes et al.2006). Det kan tänkas att dessa individer som inte önskar information om den kommande kirurgin inte fått informationen presenterad på det sätt de behöver.
I resultatet kan man konstatera att det inte fanns signifikanta åldersrelaterade skillnader med preoperativ oro. Oymaağaçlıo och Ates (2019) genomförde en studie där man undersökte förekomst av oro i samband med kataraktoperationer. Det man konstaterade var att yngre individer var mer oroliga och att patienter med kroniska sjukdomar uppvisade högre nivåer av
16 oro. Likaså identifierades en positiv korrelation med lång sjukdomstid innan ingreppet och ökad preoperativ oro (Oymaağaçlıo & Ates, 2019). Skulle denna faktor vägas in så skulle eventuellt en signifikant skillnad kunna identifieras. I analysen har inte det tagits någon hänsyn till ingreppets natur eller hur lång sjukdomsperioden har varit.
Erkilic, Kesimci, Soykut, Doger, Gumus och Kanbak (2017) Personer <45 år uppvisade betydligt högre orosnivåer jämfört med personer>45 år. I sin tur uppvisade individer <65 år högre oro än de >65 år. Alltså identifierades en signifikant korrelation mellan ålder och oro (Erkilic et al., 2017). Królikowska, Majka, Antczak-Komoterskalb och Ślusarz (2018) har undersökt
preoperativa patienter vid en neurokirurgisk klinik. Deras resultat visade ett motsatt samband, där högre ålder medförde högre nivåer av oro (Królikowska et al. 2018). Detta kan eventuellt
jämföras med Oymaağaçlıo och Ates (2019) resultat som beskriver att multisjuklighet var den viktigaste faktorn för att uppleva ökad oro och inte ålder.
I vår studie framkom ett signifikant positivt samband mellan hög utbildningsnivå och APAIS-score på tre frågor. Det framkom att högutbildade uppgav att de i större utsträckning tänkte på sövningen, att de var mer oroliga inför ingreppet och tänkte mer på det förestående ingreppet än personer med lägre utbildning. Detta stod i kontrast till Erkilic et al. (2017), som fann att hög utbildningsnivå korrelerar negativt med oro, och att personer med låg utbildning upplevde mer oro än personer med hög utbildning. Gruppen som hade gått i pension uppvisade minst oro (Erkilic et al., 2017). Även Kindler, Harms, Amsler, Ihde-Scholl och Scheidegger (2000) fann att låga utbildningsnivåer medför högre orosnivåer preoperativt. Dock fann Eberhart et al. (2020) inte någon betydande skillnad i APAIS-score beroende på utbildningsnivå. Det råder alltså osäkerhet kring sambandet mellan utbildningsnivåer och oro, och fler studier behövs för att kunna säkerställa om utbildningsnivåer kan vara en prediktor för preoperativ oro.
Eberhart et al. (2020) har i likhet med denna studie använt APAIS som mätinstrument, vilket de andra studierna som har nått ett annat resultat inte har gjort. En möjlig förklaring kan vara att APAIS som instrument har brister i validitet eller reliabilitet, och att andra verktyg är mer tillförlitliga.
Undersökningen involverade bara 19 män. Antalet kvinnor som deltog var 92. Trots detta kan signifikans identifieras i APAIS-fråga nummer ett, gällande att kvinnor upplevde mer oro inför anestesi/sövning. Eberhart et al (2020) som också använt APAIS visar ett resultat där kvinnor genomgående var betydligt mer oroliga än män. Deras studie involverade 1773 kvinnor och 1314
17 män (Eberhart et al 2020). Genomgående för andra studier som även använt andra verktyg så identifierades kvinnligt kön som en genomgående riskfaktor för ökad oro (Mitchell, 2012; Oymaağaçlıo & Ates, 2019; Jawaid, Mushtaq, Mukhtar & Khan, 2007).
Metoddiskussion
Ursprungsplanen i projektplanen var att använda sig av ett konsekutivt tvärsnittsurval på en dagkirurgisk enhet. Det hade bidragit till en bättre generaliserbarhet, reliabilitet och validitet. Dock var detta inte möjligt att genomföra då COVID19 medförde att all elektiv verksamhet pausats i Sverige under den period som data inhämtades, varvid ett bekvämlighetsurval nyttjades. Deltagarna gick inte att nå på sjukhuset då ingen verksamhet bedrevs och av den anledningen distribuerades enkäten över internet och sociala nätverk. Totalt samlades 176 enkäter in. Efter att ha applicerat exklusionskriterier återstod 111 enkäter att analysera. Dock var det endast 19 män. Hade omständigheterna tillåtit enkäten att vara öppen längre så hade vi strävat efter att nå ut till fler män. Eventuellt hade något forum där man kan påträffa män identifierats och bidragit med högre svarsfrekvens hos män.
Billhult (2017, s.126) belyser att webenkäter kan vara svåra att hantera om man har dålig datorvana (Billhult, 2017, s.126). Det kan tänkas att äldre människor har sämre datorvana och därmed haft det svårare att besvara eller förstå enkäten, vilket kan vara en av anledningar till att det är ett mindre antal äldre deltagare. Då enkäten också delades på sociala nätverk av författarna inom deras bekantskapskrets finns det en risk att enkäten inte nådde alla delar av samhället. Billhult (2017, s.126) beskriver också risken med en webbenkät att man inte vet hur stort
bortfallet är, hur många som har tagit del av enkäten men inte svarat är omöjligt att veta (Billhult, 2017, s.126). En pilotstudie genomfördes för att identifiera eventuella misstolkningar eller fel i enkäten/informationsbrevet. Billhult (2017, s.123–124) beskriver nyttan av att genomföra en pilotstudie när man designar en egen enkät (Billhult, 2017, s.123–124). Översättning och kompletterande fritextfråga samt bakgrundsinformationsfrågor formades av oss författare. Översättningen kontrollerades av svensk-engelsktalande person med kunskap inom
hälsovetenskap. Av hänsyn till detta genomfördes pilotstudien på sexdeltagare innan enkäten öppnades för allmänheten. Trots att inga fel identifierades i pilotstudien skulle enkäten ha förtydligats ytterligare. Främst bakgrundsfrågorna då vissa deltagare angav information från andra operationstillfällen än det aktuella som de svarat på APAIS utifrån. Till exempel har vissa deltagare utgått ifrån flera operationstillfällen, medan undersökningen syftade till att undersöka ett tvärsnitt. Enkäten skulle ha utformats tydligare kring att det handlar om det senaste
18 operationstillfället. En större pilotstudie hade eventuellt kunnat undvika detta. Särskilt då en tvärsnittsstudie syftar att undersöka ett tillfälle.
APAIS beskrivs med det engelska ordet ”anxiety” vilket översätts enligt SweMeSH till antingen oro eller ångest. Ångest har sin grund i oro som beskrivs i bakgrunden. Därför behandlas
oro/ångest som samma term i denna uppsats.
Fritextfrågan tillkom för att vara säker på att enkäten täckte det som deltagarna vill ha sagt. Svaren som erhölls behandlade främst samma ämne som APAIS och med hänsyn till det så får det anses att enkätens frågor mätte det som avses att mätas, dvs att den hade innehållsvaliditet. Inklusions- och exklusionskriterier utformades i enlighet vad APAIS faktiskt undersöker. Deltagarna skulle ha genomgått generell anestesi samt blivit opererade. Efter litteratursökningar konstaterades att sövningen är en stor stressfaktor, av den anledningen skulle deltagarna blivit sövda för att få delta. Ingen skillnad gjordes på kirurgiska specialiteter utan samtliga inkluderades så länge det handlade om elektiv verksamhet. Akut kirurgi valdes bort då det kunde orsaka mer oro jämfört med planerad kirurgi (Latif, Khan & Nawaz, 2017). Att operera barn innefattar många fler komponenter med information till både föräldrar och barn. Av den anledningen undersöktes endast vuxna. Deltagarna med ångestsyndromsdiagnos valdes bort i
exklusionskriterier då personer med denna diagnos kan ge ett missvisande resultat. I slutändan visade resultatet hur deltagarna skattade och bedömde sig själva då de fyllde i formuläret personligen. En osäkerhet kring detta kommer alltid att finnas. Ingen skillnad gjordes på
flergångsopererade eller förstagångsopererade. I litteraturundersökningen som föregick studien, framgick att cancerpatienter hade blivit exkluderade ur liknande studier då de ofta upplevde höga nivåer av oro. Detta hade lett till ett missvisande resultat och därför exkluderades dessa.
Slutsats
Sammantaget syns det att deltagarna behöver information om det kommande ingreppet. Dock ägnade deltagarna inte särskilt mycket tid åt att fundera på den kommande operationen. Av faktorerna som testades framgick det att en person som skattade sig själv som orolig var den största prediktoren för att man skulle uppleva höga nivåer av oro preoperativt. Hög
utbildningsnivå identifierades som en riskfaktor för att uppleva höga nivåer av preoperativ oro. Det finns säkert fler faktorer som behöver undersökas närmre. Denna undersökning kan
19 upplevelsen.
Fritextsvaren berör samma ämnen som APAIS. Den mest genomgående frågan som beskrevs i fritextsvaren handlar om informationsrelaterade upplevelser. Deltagarna uttryckte genomgående behovet av information.
Kliniska implikationer
Denna undersökning visar att vissa faktorer på förhand kan indikera vilka som löper stor risk att drabbas av oro preoperativt. Om verksamheter använder eller utvecklar preoperativa verktyg för bedömning av oro har personalen en bättre möjlighet att sätta in åtgärder i syfte att förebygga oro och minska lidande. Detta skulle förslagsvis kunna vara ett formulär som patienterna skulle kunna erhålla per post tillsammans med hälsodeklarationen. Dessa dokument skulle sedan kunna postas till opererande enhet som då får chansen att sätta in åtgärder för att motverka preoperativ oro. Om verksamheten hittade ett arbetssätt eller system som är välfungerande skulle detta långsiktigt kunna leda till en bättre samhällsekonomi med kortare vårdtider och en bättre
patienthälsa. Nu när vi undersökt faktorer som kan påverka preoperativ oro och delvis konstaterat att man på förhand kan identifiera riskpatienter, så finns det en vinst i att fortsatt forska på vilka åtgärder som skulle kunna vara aktuella att vidta för att förebygga preoperativ oro.
Referenser
Beddows J. (1997). Alleviating pre-operative anxiety in patients: a study. Nursing standard
(Royal College of Nursing (Great Britain): 1987), 11(37), 35–
38. doi:10.7748/ns1997.06.11.37.35.c2458
Billhult, A., I Henricson, M., (2017) Vetenskaplig teori och metod, från idé till examination inom
omvårdnad. Studentlitteratur: Lund
Björk, J. (2010). Praktisk statistik för medicin och hälsa. (1. Uppl.) Stockholm: Liber.
Borkovec, T.D., Robinson, E., Pruzinsky, T., & DePree, J.A. (1983). Preliminary exploration of worry: Some characteristics and processes. Behavior Research and Therapy, 21, 9–16. doi: 10.1016/0005-7967(83)90121-3
Caumo, W., Schmidt, A. P., Schneider, C. N., Bergmann, J., Iwamoto, C. W., Bandeira, D., & Ferreira, M. B. (2001). Risk factors for preoperative anxiety in adults. Acta Anaesthesiologica
Scandinavica, 45(3), 298–307. doi:10.1034/j.1399-6576.2001.045003298.x
DeWit, S. (2009) Medical-Surgical Nursing: Concepts & Practice. Care of patients with Anxiety,
Mood, and Eating Disorders. Saunders: Elsevier.
Kindler, C. H., Harms, C., Amsler, F., Ihde-Scholl, T., & Scheidegger, D. (2000). The visual analog scale allows effective measurement of preoperative anxiety and detection of patients' anesthetic concerns. Anesthesia and analgesia, 90(3), 706–712. doi:10.1097/00000539-200003000-00036
Królikowska, A., Majka, A., Antczak-Komoterskal, A., & Ślusarz, R. (2018). Patients’ Fear and Anxiety Associated with Planned Neurosurgery. Journal of Neurological & Neurosurgical
Erkilic, E., Kesimci, E., Soykut, C., Doger, C., Gumus, T., & Kanbak, O. (2017). Factors associated with preoperative anxiety levels of Turkish surgical patients: from a single center in Ankara. Patient preference and adherence, 11, 291–296. doi:10.2147/PPA.S127342
Eberhart, L., Aust, H., Schuster, M., Sturm, T., Gehling, M., Euteneuer, F., & Rüsch, D. (2020). Preoperative anxiety in adults - a cross-sectional study on specific fears and risk factors. BMC
Psychiatry, 20(1), 1–14. doi:10.1186/s12888-020-02552-w
Gilmartin, J., & Wright, K. (2008). Day surgery: patients’ felt abandoned during the preoperative wait. Journal of Clinical Nursing, 17, 2418–2425. doi:10.1111/j.1365-2702.2008.02374.
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: Concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105–112. doi:10.1016/j.nedt.2003.10.001
Haugen, A. S., Olsen, M. V., Eide, G. E., Haukeland, B., Remme, A. R., & Wahl, A. K. (2008). Anxiety in the operating theatre: A study of frequency and environmental impact in patients having local, plexus or regional anaesthesia. Journal of Clinical Nursing, 18(16), 2301–2310. doi:10.1111/j.1365-2702.2009.02792.x
Homzová, P., & Zeleníková, R. (2015). Measuring Preoperative Anxiety in Patients Undergoing Elective Surgery in Czech Republic. Central European Journal of Nursing & Midwifery, 6(4), 321-326. doi:10.15452/CEJNM.2015.06.0023
Hälso- och sjukvårdslag 2017:30. Hämtad 2020-05-26, från http://www. riksdagen.
se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30
Jawaid, M., Mushtaq, A., Mukhtar, S., & Khan, Z. (2007). Preoperative anxiety before elective surgery. Neurosciences, 12(2), 145–148.
Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från
Latif, A., Khan, R. M. S., & Nawaz, K. (2017). Depression and anxiety in patients undergoing elective and emergency surgery: Cross-sectional study from Allama Iqbal Memorial Teaching Hospital, Sialkot. Journal of the Pakistan medical association., 67(6), 884–888
Li-Ying Lin, & Ruey-Hsia Wang. (2005). Abdominal surgery, pain and anxiety: preoperative nursing intervention. Journal of Advanced Nursing, 51(3), 252-260. doi:
10.1111/j.1365-2648.2005.03502.x
Maheshwari, D., & Ismail, S. (2015). Preoperative anxiety in patients selecting either general or regional anesthesia for elective cesarean section. Journal of Anaesthesiology Clinical
Pharmacology, 31(2), 196–200. doi:10.4103/0970-9185.155148
Mathews, A. (1990). Why worry? The cognitive function of anxiety. Behavior Research and
Therapy, 28(6), 455–468. doi:10.1016/0005-7967(90)90132-3
Mavridou, P., Dimitriou, V., Manataki, A., Arnaoutoglou, E., & Papadopoulos, G. (2013).
Patient’s anxiety and fear of anesthesia: effect of gender, age, education, and previous experience of anesthesia. A survey of 400 patients. Journal of Anesthesia, 1, 104. doi:10.1007/s00540-012-1460-0
Miller, S. M., & Mangan, C. E. (1983). Interacting effects of information and coping style in adapting to gynecologic stress: Should the doctor tell all? Journal of Personality and Social
Psychology, 45(1), 223–236. doi:10.1037/0022-3514.45.1.223
Mitchell, M. (2010). General anaesthesia and day-case patient anxiety. Journal of Advanced
Nursing, 66(5), 1059–1071. doi:10.1111/j.1365-2648.2010.05266.x
Mitchell, M. (2012). Influence of gender and anaesthesia type on day surgery anxiety. Journal of
Advanced Nursing, 68(5), 1014. doi:10.1111/j.1365-2648.2011.05801.x
Moerman, N., van Dam, F. S. A. M., Muller, M. J., & Oosting, H. (1996) The Amsterdam Preoperative Anxiety and Information Scale. Anesthesia & Analgesia, 82(3), 445–451.
Munafò, M. R., & Stevenson, J. (2001). Anxiety and surgical recovery: Reinterpreting the literature. Journal of Psychosomatic Research, 51(4), 589–596. doi:10.1016/S0022-3999(01)00258-6
National Commission for the protection of human subjects of biomedical and behavioral research. (1979). The Belmont report: Ethical principles and guidelines for the protection of
human subjects of research. Hämtad från: https://www.hhs.gov/ohrp/regulations-and-policy/belmont-report/read-the-belmont-report/index.html
Ottosson, J-O. (2009). Psykiatri. Stockholm: Liber AB.
Oymaagaclıo, K., & Ates, S. (2019). Identifying Factors Affecting Anxiety Levels in the Patients Planned for Cataract Surgery: A Cross-sectional Study. International Journal of Caring Sciences,
12(2), 639–648.
Pokharel, K., Bhattarai, B., Tripathi, M., Khatiwada, S., & Subedi, A. (2010). Nepalese patients’ anxiety and concerns before surgery. Journal of clinical Anesthesia, 23(5), 372–378.
doi:10.1016/j.jclinane.2010.12.011
Polit, D.F., & Beck, C.T. (2012). Nursing research – generating and assessing evidence for
nursing practice. Philadelphia: Wolters Kluwer.
Pritchard M. J. (2009). Managing anxiety in the elective surgical patient. British journal of
nursing (Mark Allen Publishing), 18(7), 416–419. doi:10.12968/bjon.2009.18.7.41655
Ralph, N., & Norris, P. (2018). Current opinion about surgery-related fear and anxiety. ACORN:
The Journal of Perioperative Nursing in Australia, 31(4), 3–6
Rhodes, L., Miles, G., & Pearson, A. (2006). Patient subjective experience and satisfaction during the perioperative period in the day surgery setting: a systematic review. International
Stoddard, J. A. White, K. S., Covino, N. A., & Strauss, L. (2005). Impact of a brief intervention on patient anxiety prior to day surgery. Journal of Clinical Psychology in Medical Settings, 12(2), 99–110. doi:10.1007/s10880-005-3269-6
Valeberg, B. T. (2013). Mottagande av patienten. I I. L. Hovind (Red.). Anestesiologisk
omvårdnad (2. uppl., s. 333-338). Lund: Studentlitteratur AB
Wassenaar, A., Schouten, J., & Schoonhoven, L. (2014). Factors promoting intensive care patients’ perception of feeling safe: A systematic review. International Journal of Nursing
Studies, 51(2), 261–273. doi:10.1016/j.ijnurstu.2013.07.003
Wynn, M. & Holloway, S. (2019). The impact of psychological stress on wound healing: a theoretical and clinical perspective. Wounds UK, 15(3), 20–27.
Bilaga 1
Studie om oro/ångest i samband med sövning inför operation - var du orolig/ångestfylld inför kirurgin eller sövningen?
Du tillfrågas härmed om deltagande i denna undersökning gällande förekomsten av ångest/oro före en planerad operation. För att delta i studien ska du blivit opererad och sövd via planerad dagkirurgi någon gång de senaste tio åren. Du ska vara över 18 år. Deltagande tar cirka två minuter. Enkäten stänger 15/4–20.
Undersökningen är på magisternivå inom omvårdnad. Syftet med undersökningen är att få en ökad förståelse av oro och ångest tiden före man blir sövd och opererad. Genom att undersöka detta ämne kan eventuella problemområden identifieras och specificeras.
Vad deltagande innebär för dig
Det är frivilligt att vara med i studien och du kan dra dig ur när som helst. Undersökningen består av medföljande kryssfrågor. Om du väljer att delta, kryssa då i svarsalternativen. I och med att du fyller i enkäten så ger du samtycke till att delta i studien. Du kan i efterhand ta tillbaka ditt deltagande genom att kontakta någon av författarna via mail eller telefon. Du uppger då kodordet du väljer i slutet av enkäten.
Bakgrundsfrågor som till exempel ålder, kön, utbildningsnivå, antal gånger som du blivit
opererad tidigare i ditt liv samt vad för typ av operationer som du genomgått finns med för att vi ska kunna dra bättre slutsatser i analysen av den data som enkäten genererar.
Garanterad anonymitet
Deltagande sker konfidentiellt, det vill säga att inga personuppgifter kommer att förekomma i studien. Du förblir alltså anonym. Om du har frågor är du välkommen att kontakta oss
studieförfattare. Vi har tystnadsplikt.
Genom att belysa detta ämne närmre skapas det bättre förutsättningar att hjälpa framtida patienter. Det är konstaterat att det föreligger risker med att uppleva höga nivåer av oro eller ångest innan operationer.
Vi författare till studien har båda två arbetat inom akutsjukvård de senaste åren och vidareutbildar oss nu till specialistsjuksköterskor inom anestesi. Vi läser vid Luleå Tekniska Universitet på distans.
Studien är en rapport på magisternivå i omvårdnad och kommer att publiceras i DiVa som är en databas för examensarbeten. Länk till hemsidan:
http://www.diva-portal.org/smash/search.jsf?dswid=-303. Efter att undersökningen publicerats i DiVa så kommer enkätsvaren att makuleras.
Vid frågor kontaktas vi på mail eller telefon. Jonas Mogren
Specialistsjuksköterskestudent inom anestesisjukvård Leg. sjuksköterska
perjon-8@student.ltu.se
Tel: 076-312 39 66
Mikael Johansson
Specialistsjuksköterskestudent inom anestesisjukvård. Leg. sjuksköterska
Imaoja-9@student.ltu.se Tel: 070-259 57 62
Åsa Engström
Professor, Intensivvårdssjuksköterska, handledare asa.engstrom@ltu.se
Bakgrundsfrågor
Frågor som bidrar med bakgrundsfakta
Hur gammal är du? ___________________________________________________________ Vad är ditt biologiska kön? Man kvinna
Utbildningsnivå
1. Lägre än gymnasium (ej tagit studenten) 2. Gymnasium
3. Eftergymnasial utbildning (tex. Folkhögskola) 4. universitet/högskola 3 år eller mindre
5. Universitet/högskola mer än 3 år
I vilken stad opererades du? _____________________________________________________ Vad för typ av operation har du genomgått? ________________________________________ Hur många gånger har du blivit opererad i ditt liv? __________________________________ Jag genomgick cancerkirurgi eller hade cancer vid tiden för operationen.
1.Stämmer 2. Stämmer inte
Jag hade ångestsyndroms-diagnos tiden då jag blev opererad.
1. Stämmer 2. Stämmer inte
Jag blev sövd under min operation
JA NEJ
Operationen var planerad (dvs inte akut)
Har du lätt för att känna dig orolig eller ångestfylld till vardags?
1.Inte alls 2.något 3. Måttligt 4.stämmer 5.stämmer mycket väl.
The Amsterdam Preoperative information Scale
Frågorna nedan är baserat på verktyget The Amsterdam Preoperative information Scale. Dessa frågor utgör själva essensen i undersökningen. Först följer alternativ rörande hur du upplevde att väntan på att bli sövd. Efter det kommer liknande frågor rörande hur du upplevde väntan på att genomgå det kirurgiska ingreppet/operationen.
Jag var orolig inför ANESTESIN/SÖVNINGEN.
1.Inte alls 2. Något 3. Måttligt stämmer 4. Stämmer 5. Stämmer mycket väl
Jag tänkte på ANESTESIN/SÖVNINGEN hela tiden.
1.Inte alls 2. Något 3. Måttligt stämmer 4. Stämmer 5. Stämmer mycket väl
Jag ville veta så mycket som möjligt rörande ANESTESIN/SÖVNINGEN.
1.Inte alls 2. Något 3. Måttligt stämmer 4. Stämmer 5. Stämmer mycket väl
Jag var orolig över det kirurgiska INGREPPET/OPERATIONEN.
1.Inte alls 2. Något 3. Måttligt stämmer 4. Stämmer 5. Stämmer mycket väl
Jag tänkte på det kirurgiska INGREPPET/OPERATIONEN hela tiden
1.Inte alls 2. Något 3. Måttligt stämmer 4. Stämmer 5. Stämmer mycket väl
Jag ville veta så mycket som möjligt rörande det kirurgiska INGREPPET/OPERATIONEN.
1.Inte alls 2. Något 3. Måttligt stämmer 4. Stämmer 5. Stämmer mycket väl
Är det något du känner att du vill tillägga angående ämnet ångest / oro före operation?
1.Inte alls 2. Något 3. Måttligt stämmer 4. Stämmer 5. Stämmer mycket väl
Kodord: Om du ångrar dig och inte vill vara med i studien kan du återkalla din enkät genom att kontakta studenterna via kontaktuppgifter ovan och uppge ditt kodord. Du väljer själv ett kodord, du utformar det precis som du vill. Bokstäver som siffror. Använd inte ditt namn.
Kodord_______________________________________________________________________
