Biogödsel
från gårdsnära biogasproduktion
-
Klassificering och Tillåtlighet
Institutionen för Beteende-, social- och rättsvetenskap Rättsvetenskap avancerad nivå Offentligrätt och miljörätt. Opponering 16 januari 2008, 16:15 Handledare: David Langlet, Stockholms Universitet Författare: Johanna Lindström
Sammanfattning
Sedan 1996 står biogas för över hälften av den använda fordonsgasen i Sverige. Det blir således allt mer angeläget att framställa biogas. Biogasprojektet Biogas i
Brålanda har för avsikt att framställa biogas genom rötning av
natur-gödsel/stallgödsel och, eller slakterirester. Flertalet aktörer är inblandade i projektet, däribland Hushållningssällskapet väst, Vänersborgs kommun och enskilda lantbrukare. Projektet har sitt geografiska centrum i Brålanda, Dalsland. Materia från en eller flera rötas i rötningskamrar som skall placeras intill de deltagande lantbruken. Under den syrefattiga rötningen producerar mikro-organismer biogas och efter rötningen återstår ett högkvalitativt gödselmedel. Rötresterna kallas för biogödsel och är av stor vikt för projektet. Biogödseln skall användas som gödsel på de till projektet anslutna åkrarna. Denna användning av biogödseln aktualiserar en rad intressanta juridiska spörsmål som jag utrett i denna uppsats. Uppsatsens huvudfråga är huruvida biogödseln från projektet Biogas i Brålanda får användas som gödsel på de till projektet anslutna åkrarna. Även klassificering av biogödsel, krav på hygienisering och användning på ekologiska åkrar har utretts. Projektet Biogas i Brålanda har i dessa avseenden fungerat som ett lämpligt exempel att applicera den för ämnet aktuella juridiken på. Uppsatsens utredning har framförallt rört sig mellan rättsområdena miljörätt och offentligrätt och har behandlat såväl svensk som EG-rättslig lagstiftning. Uppsatsens huvudfråga har besvarats jakande, biogödseln får användas som gödsel på de till projektet anslutna åkrarna. Spridning av biogödsel kräver inget tillstånd från behörig myndighet och är heller inte föremål för anmälningsplikt till kommunalt behörigt organ. Anledningen till att spridning av gödsel inte är tillstånds- eller anmälningspliktigt är att sådan verksamhet inte är upptaget i listan över tillstånds- eller anmälningspliktiga verksamheter i förordningen om
miljöfarliga verksamheter och hälsoskydd. Samt för att spridning av biogödsel inte troligt kommer att klassificeras som miljöfarlig verksamhet, detta då biogödseln typiskt sett inte är smittad eller genererar kraftig luktutveckling. Klassificering som miljöfarlig verksamhet är ett krav för att ovan nämna förordning skall vara tillämpbar.
Trots att spridning av biogödsel inte är tillstånds- eller anmälningspliktig får biogödsel inte spridas hur som helst. Biogödselns klassificering som t.ex. avfall eller farligt avfall samt klassificering av rötningsmaterian påverkar huruvida materialen bl.a. måste hygieniseras innan de får användas. Uppsatsen har visat att naturgödsel som används för biogasframställning och biogödsel som enbart innehåller naturgödsel inte måste hygieniseras. Biogödsel enbart innehållande naturgödsel är dessutom inte att klassificera som avfall. Slakterirester och biogödsel som innehåller slakterirester klassificeras som avfall. Slakteriavfall måste hygieniseras innan de används för biogasframställning eller som
gödselmedlet biogödsel. Motsägelsefullt i sammanhanget är dock att en blandning av naturgödsel och slakteriavfall kräver mer långtgående åtgärder vad gäller hygienisering än om materialen rötas var för sig. Uppsatsen visar också att varken kraven på hygienisering eller klassificeringen förändras då materia från olika gårdar samrötas i en rötningskammare.
Slutligen har uppsatsen visat att biogödsel som innehåller konventionell gödsel, men inte slakterirester eller gödsel från industriell djurhållning, får används på ekologiska och KRAV-anslutna åkrar.
Innehållsförteckning
1. Inledning
... 3 1.1 Frågeställning... 3 1.1.1 Utveckling av frågeställning ... 4 1.2 Syfte... ..4 1.3 Avgränsning... 51.4 Metod och material... 5
1.5 Terminologi och disposition ... 6
2. Biogas i Brålanda – projektbeskrivning
... 72.1 Tekniska termer... 7 2.1.1 Biogas ... 7 2.1.2 I rötkammaren ... 8 2.1.3 Biogödsel... 9
3. Biogödsel
... .10 3.1 Tillämpbar lagstiftning ... 10 3.1.1 EG-rätt... 113.2 Miljöbalken och klassificering... 12
3.2.1 Samrådsplikt... 14
3.2.2 Enskild rötning, samrötning och slakterirester för rötning .. 15
3.2.2.1 Risk för smittspridning och transport enligt EG-rätten... 16
3.2.3 Miljöfarlig verksamhet... 18
3.2.4 Avfall ... 21
3.2.4.1 Farligt avfall... 26
3.2.4.2 Anläggning för biologisk behandlig av annat avfall än farligt avfall... 26
4. Får biogödsel användas som gödsel?
... 284.1 Lagstiftning... 28
4.2 Biogödsel på ekologiska eller KRAV-anslutna åkrar ... 28
4.3 Hygienisering av biogödseln – krav i lagstiftningen? ... 31
4.3.1 Rötkammaren som hygieniserare?... 33
5. Slutsats
... .356. Avslutande diskussion
... 361. Inledning
Det kan hållas för visst att medvetenheten om miljön och påverkan på densamma har ökat under de senaste åren. Samhället och medborgarna har således blivit mer medvetna om hur de påverkar miljön. Antalet miljöbilar1 ökar också på våra vägar och stod år 2006 för 12 procent av alla nyregistrerade fordon.2 Ett drivmedel som kan användas i miljöbilar är gas och med utgångspunkt i detta startades
biogasprojektet Biogas i Brålanda.3 Projektets tanke är att sammanlänka flera lantbruk4 med rörledningar, vari biogas skall ledas och slutligen hamna i tankställen längs väg 45 i företrädelsevis Dalsland.5 Biogas är en förnyelsebar energikälla, bioenergi6, som i detta projekt kommer att produceras genom rötning av bl.a. gödsel från lantbruken.7
Vad denna uppsats skall behandla är huruvida de rester som kommer från framställningen av biogas, biogödseln eller också kallade rötrester8, tillåts återanvändas inom lantbruket som gödsel på åkrarna. Problematiken kring gödselhantering och inte minst hanteringen av biogödseln, aktualiseras i projektet Biogas i Brålanda. Projektet är således en bra utgångspunkt för att belysa den juridiska problematik som omgärdar detta område inom miljörätten. Jag har av projektet Biogas i Brålanda fått som uppdrag att utreda de frågeställningar som uppkommit med den aktuella verksamheten. Uppdraget utgör ett bra tillfälle för att i realiteten utreda denna del av miljörätten, som av många kan upplevas som en djungel.
Med denna uppsats är således min förhoppning att jag skall kunna räta ut de frågetecken som uppkommit kring projektet Biogas i Brålandas verksamhet och samtidigt ge vägledning i denna djungel av lagstiftning.
1.1 Frågeställning
Får biogödsel från projektet Biogas i Brålanda användas som gödsel på åkrarna hos de till projektet anslutna lantbruken?
På den ovan nämnda huvudfrågan följer flera underfrågor:
o Vilken lagstiftning är tillämplig på den verksamhet som hanterar biogödsel inom projektet Biogas i Brålanda?
o Hur klassificeras föregående verksamhet enligt Miljöbalken och EG-rätten? Som A-, B- respektive C-verksamhet, avfall eller miljöfarlig verksamhet?
1 Miljöbil är en bil som bl.a. släpper ut max 120g. koldioxid per km. Bilen skall således vara
bränslesnål och/eller drivas på andra bränslen än bensin eller gasol. Den fullständiga definitionen återfinns i Förordningen (2007:380) om miljöbilspremie, 2 och 3 §§.
2 Westin, J. Välfärd, nr. 1 2007,s. 21. SCB.
3 Leivik, B. Bråland Biogas. Motion 2007/08:N229. Rådberg, P. och Ehn, T. Biogasutveckling i Fyrbodal. Motion 2007/08:N258.
4 Begreppen lantbruk och jordbruk kommer att användas växelvis i denna uppsats, betydelsen är
dock densamma. Begreppen syftar till vad som sedvanligt benämns som lant- eller jordbruk, exakt definition i lagstiftningen återfinns i Miljöbalken (1998:808) 12:7.
5 Leivik. A.o. Rådberg och Ehn. A.o. 6 Westin. A.o. s. 20.
7 Leivik. A.o. Rådberg och Ehn. A.o.
8 Efter att rötning skett erhålls rester som kallas biogödsel men dessa rester kan också benämnas
o Krävs det att biogödsel hygieniseras enligt lagstiftningen?
o Får biogödsel användas som gödsel på ekologiskt eller KRAV-anslutna9 åkrar som ingår i projektet Biogas i Brålanda?
1.1.1 Utveckling av frågeställning
Som kommer att framgå av kapitlen nedan, är biogödseln en viktig del i projektet Biogas i Brålanda. Biogödseln kan förhoppningsvis komma att användas som gödsel på åkrarna hos de lantbrukare som medverkar i projektet. Det finns flera aspekter på denna användning av biogödsel. För det första är det givet att resterna måste ta vägen någonstans och för det andra innehåller biogödseln mycket mer energi än sedvanligt gödsel och är således en vikig näringskälla till åkrarna, mer om detta nedan.
Då det är av stor vikt att biogödseln kan återanvändas aktualiseras den fråga som utgör huvudfrågan för denna uppsats vilken återfinns i kap. 1.1. Men även följdfrågorna är av stort intresse för projektet Biogas i Brålanda. Självfallet är det så att en eventuell spridning av biogödseln på åkrarna måste följa den tillämpbara lagstiftningen.
Utöver de frågor som framställts ovan finns det några ytterligare delfrågor som är intressanta i sammanhanget. Vad gäller Miljöbalkens klassificering finns det ett intresse av att se huruvida denna förändras när rötning sker i enskild respektive samrötande kammare. Ytterligare en fråga rör huruvida denna eventuella skillnad kan komma att förändras om slakterirester rötas tillsammans med gödsel.
Utgångspunkten kommer dock vara att enbart gödsel rötas, om inget annat anges. Dessutom aktualiseras ytterligare en fråga som behandlar rötkammarens funktion, nämligen huruvida denna kan komma att fungera som en hygieniserare.
Hygieniseringen kan komma att få en viktig funktion för att förhindra smittspridning mellan samrötande gårdar.
1.2 Syfte
Syftet med uppsatsen är att bringa klarhet i huruvida biogödseln från Biogas i Brålanda kan användas som gödsel på de, till projektet, anslutna åkrarna och utreda den därtill kopplade lagstiftningen.
Då projektet Biogas i Brålanda är ett pilotprojekt finns det en stor aktualitet och ett stort behov av att de frågor som finns kring användandet av biogödseln som gödsel, utreds i det snaraste för att projektet skall kunna fortskrida. Väl värt att redan inledningsvis poängtera är dock att denna uppsats inte kommer att utgå ifrån ett pilotprojektsperspektiv. Uppsatsen kommer att behandla frågeställningarna som generella då ett av syftena med uppsatsen är att svaren även kan praktiseras efter pilotprojektets utgång. För att summera både syfte och frågeställning kan sägas att grunden till uppsatsen är att utreda en oklarhet i lagstiftningen som aktualiseras genom projektet Biogas i Brålanda. Denna oklarhet består av frågor rörande spridning av biogödsel från biogasframställning. Mest intressant är huruvida biogödseln som består av gödsel från flera gårdar får användas på olika gårdars åkrar. Vad som skulle kunna hindra en sådan användning är t.ex. risk för
9 Elgenstierna, J. Allmänna fakta om KRAV, www.krav.se. KRAV är en ekonomisk förening som
smittspridning mellan gårdar, detta och fler förhinder, alternativt risker, behandlas nedan.
Det finns likväl ytterligare en dimension till syftet. Det är även av intresse för miljön. Alla sätt att skapa förnyelsebar energi på bör välkomnas enligt mig, vilket gör att det är av stort intresse att det bringas klarhet i ovan nämnda spörsmål för att underlätta biogasframställning.
1.3 Avgränsning
Uppsatsen kommer enbart att behandla biogödseln inom projektet Biogas i Brålanda. Uppsatsen kommer således att fokusera på restprodukten och inte på själva biogasframställningen. Med utgångspunkt i syftet, kommer uppsatsen att ytterligare avgränsas till att behandla svensk och EG-rättslig lagstiftning.
Vidare avgränsas uppsatsen till att enbart behandla sakläget mellan, i projektet Biogas i Brålanda, ingående aktörer och svensk lagstiftning. Förhållandet emellan de ingående aktörerna kommer inte att upptas i uppsatsen. Uppsatsen kommer heller inte att belysa olika bolagsaktörers, vilka är ingående i projektet Biogas i Brålanda, åtagande sinsemellan. Detta är alltså i första hand en offentligrättslig uppsats.10 Således kommer uppsatsen att enbart belysa den lagstiftning som omgärdar ovan nämnda biogödsel och inte behandla hos vem ansvaret ligger att rätt åtgärder företas. Vidare avgränsas uppsatsen till att enbart klarlägga
förhållanden inom lantbruket. Vid frågor om t.ex. smittspridning, kommer dessa enbart avgränsas till djurhållning, alltså inte smittor mellan människor. Vid frågor rörande förorening i miljön, kommer dessa enbart begränsas till förorening i lantbruket. Således kommer inte någon undersökande verksamhet sträcka sig längre än till lantbrukets gränser, om inte annat anges.
1.4 Metod och material
Den metod som kommer att praktiseras i uppsatsen är en i huvudsak klassisk juridisk metod. Detta innebär att de klassiska rättskällorna kommer att användas för att få fram gällande rätt. Då Biogas i Brålanda, som nämnts, är ett pilotprojekt kan det likväl i vissa hänseenden finnas behov av att söka sig utanför de klassiska rättskallorna. Ett ämne som i dagsläget är mycket nytt har av naturliga skäl inte genererat någon doktrin eller några prejudikat i större utsträckning. Nämnda gör att det kan finnas ett behov av att besvara frågeställningen även på annat sätt än genom att enbart använda de klassiska rättskällorna.Uppsatsen kommer av nyss nämnda anledning även att bruka artiklar från andra skrifter än juridiska, rapporter och personliga kontakter för att med hjälp av flera infallsvinklar bringa klarhet till frågeställningen. De källor som inte är att hänföra till de klassiska juridiska källorna används bl.a. för att erhålla fakta om biogasproduktionen, projektet Biogas i Brålanda. Rättstillämpningen är i mångt och mycket beroende av tekniska egenskaper, tekniker och materialvolymer inom verksamheten, vilket kommer att visas, varför fakta om projektet Biogas i Brålandas verksamhet och biogasframställning i allmänhet är av stor betydelse.
10 Den speciella fatighetsrätten, som innefattar miljörätten, kan ibland tolkas utifrån en civilrättslig
karaktär och grund för det finns i många fall vilket framgår nedan. Utgångspunkten i denna uppsats är dock en offentligrättslig karaktär av rättstillämpningen på den aktuella frågeställningen.
1.5 Terminologi och disposition
För enkelheten skull, kommer begreppet biogödsel i fortsättningen att syfta till de rötrester som kommer från det specifika projektet Biogas i Brålanda. Begreppen
biogödsel och rötrester syftar till samma typ av produkt. Som kommer att framgå
nedan, används begreppet rötrester i EU:s lagstiftning. Rötrester är en term jämlik med termen biogödsel, som företrädelsevis kommer att användas i denna uppsats. Med projektet avses Biogas i Brålanda då enbart benämningen projektet eller förkortningen BiB används. I övrigt kommer enbart vedertagna begrepp och förkortningar att användas och där förklaring kan behövas, kommer detta hädanefter att göras löpande i texten eller via fotnoterna. Fotnoterna
systematiseras som så att de redovisas direkt på samma sida som de infogats. Fotnot direkt vid ett ord syftar till detta specifika ord. Fotnot efter punkt syftar till hela meningen. Vid de fall fotnoten infogats efter punkten i styckets sista mening, syftar fotnoten till hela stycket. Endast i undantagsfall syftar nyss nämnda fotnot enbart till den sista meningen. Återfinns fotnoter i hela stycket med
källhänvisningar för hela meningar, syftar den sista fotnoten efter sista meningen, enbart till just denna mening. De i fotnoterna använda förkortningarna betyder; A.o., anfört ovan. A.d.o., anfört direkt ovan. S., sidan. F., följande sida. Ff., flera följande sidor.11
En sammanhangsdisposition kommer att användas, vilket gör att bakgrund presenteras inledningsvis och att helhet förekommer detaljer. Då tyngdpunkten kommer att ligga på vad som är väsentligt för frågeställningen, praktiseras även en emfatisk disposition.
11 Jensen, U. m.fl. Att skriva juridik Regler och råd. Iustus Förlag, 2004. S. 77-91. Det system av
2. Biogas i Brålanda – projektbeskrivning
Biogas i Brålanda är ett svenskt pilotprojekt som syftar till att småskaligt framställa biogas. De ingående parterna i projektet är Hushållningssällskapet Väst, Innovatum Teknikpark, Vänersborg och Melleruds kommun, Biogas väst och enskilda lantbrukare. Det finns även andra aktörer som är inblandade i projektet, däribland flera finansiärer. Produktionen kommer att ske på Dalboslätten, med Brålanda som geografiskt centrum.12
Biogasframställningen skall ske genom att framförallt gödsel rötas i
rötkammare. Det är tänkt att dessa rötkamrar skall vara belägna ute på de gårdar som tillhör lantbrukarna inom projektet. Sannolikt kommer vissa lantbrukare att dela på samma rötkammare, detta för att få större volymer materia att röta. Rötkamrarna kommer att ägas av de lantbrukare som brukar dem, alltså inte av projektet. På detta vis kan lantbrukarna få större del i produktionen och inte enbart leverera råvaran för rötning.13
När metangas bildats i rötkamrarna, kommer denna rågas att via gasledningar transporteras till en uppgraderingsanläggning belägen i Trollhättan. Det finns dock funderingar på att bygga ännu en uppgraderingsanläggning i Brålanda. När gasen uppgraderats till fordonsgas skall denna transporteras genom gasledningar ut till olika tankställen, främst längs väg 45 i Dalsland.14
Vad som skiljer detta projektet från tidigare biogasframställningar i Sverige är att lantbrukarna här kommer att vara med under en längre del av produktionsledet än vad som varit tidigare. Vid t.ex. biogasanläggningarna i Laholm och Västerås, transporterar lantbrukare bl.a. gödsel och vallgrödor till anläggningarna för rötning och hämtar sedan biogödseln för spridning på gårdens åkrar. Under en sådan produktion medverkar lantbrukarna under en mycket liten del. Ett annat alternativ är gårdsbaserade biogasanläggningar, där lantbrukaren producerar biogas till den egna gårdens uppvärmning etc. Under denna produktion följer lantbrukaren varje produktionssteg. Vad som skiljer dessa två nämnda former av biogasframställning från BiB är att BiB förenar småskalig produktion, där lantbrukaren får ta del av eventuell vinst och produktion i stor utsträckning, och kommersiell fordonsgasframställning.15
2.1 Tekniska termer
Avsnittet har för avsikt att förbereda läsaren på de begrepp som används inom projektet BiB. Förståelse för de tekniska termerna ökar förståelsen för både projektet och uppsatsen, varför det är viktigt att en grundläggande förklaring görs av de mest frekvent använda begreppen. Förståelsen för de ingående
komponenterna i biogasframställningen är likaså avgörande för rättstillämpningen, så följande beskrivning gynnar därför läsaren. 2.1.1 Biogas
Det är alltså biogas som projektet BiB:s aktörer har för avsikt att framställa. Som läses ovan, kommer biogas inom projektet BiB att framställas genom rötning i
12 Eriksson, P. Slutrapport Planering av projektsteget för Brålanda Biogas, 2006. 13 A.d.o.
14 A.d.o.
rötkammare. I denna rötkammare bryts det organiska materialet ned under anaerob16 nedbrytning.17 Olika mikroorganismer18 bryter ned de komplexa organiska föreningarna till slutprodukterna metan och koldioxid.19 Nedbrytningen sker i de olika stegen hydrolys20, jäsning21, anaerob oxidation22 och slutligen metanbildning.23 Biogas består således av metan och koldioxid, samt i vissa fall en del andra ämnen beroende på vilka råvaror som använts vid framställningen och vilken process som använts.24 Men generellt kan sägas att den biogas som sedermera tankas i t.ex. personbilar består till 97 % av metan.25 Den gas som bildas i rötkamrarna håller dock inte samma sammansättning som den färdiga fordonsgasen, varför rågasen måste uppgraderas i speciella
förädlings-anläggningar.26 Efterfrågan på biogas som fordonsgas ökar hela tiden och stod år 2006 för mer än hälften av den sammanlagda fordonsgasen.27 Att volymen använd biogas ökar, synes således ytterligare berättiga och ge vikt till ny
biogasframställning. 2.1.2 I rötkammaren
Vanligtvis är rötkammaren en hög cylinder. De rötkamrar som skall användas i BiB kommer att rymma 300-600 m³, ha en diameter på 8-12 m. och en höjd på 4-6 m., varav 1/3 beläget under marken.28 In i denna pumpas finfördelad29
rötningsmateria med jämna intervall. De metanbildande mikroorganismerna bildar metan som stiger i behållaren och som sedermera pumpas ut ur behållaren. Två olika metoder används för att röta materian, termofil eller mesofil. Vid termofil rötning sker rötning vid 55˚C och mesofilt vid 37˚C. Rötkammaren kan liknas vid en stor mage, likt människans. För att magen, eller mikroorganismerna, skall arbeta undan födan och må så bra som möjligt krävs en varierad kost med ett jämt intag. Materian får dessutom gärna variera mellan olika typer av gödsel30 och annan materia som exempelvis vallgrödor31.32
16 Process som inte fordrar tillgång till syre. Norstedts svenska ordbok. Språkdata och Norstedts
ordbok, 1999.
17 Persson, M. Biogas Basfakta om biogas, 2006.
18 Organism som endast är synlig i mikroskop. Norstedts svenska ordbok. A.o. 19 Persson. A.o.
20 Kemisk sönderdelning av ett ämne genom att använda vatten. Norstedts svenska ordbok. A.o. 21 Mikroorganismer bryter ned organiskt ämne anaerobt. Norstedts svenska ordbok. A.o.
22 Kemisk reaktion mellan syre och annat grundämne så en oxid bildas. Norstedts svenska ordbok.
A.o.
23 Persson. A.o. 24 A.d.o. 25 A.d.o.
26 Eriksson, P. Biogas framtidens fordonsbränsle. Hushållningssällskapet. 27 Persson. A.o.
28 Eriksson, P. Mailkontakt. 22-11-07.
29 Kommissionens förordning nr. 208/2006 av den 7 februari 2006 om ändring av bilagorna VI och
VIII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 när det gäller
bearbetningskrav för biogas- och komposteringsanläggningar och krav för naturgödsel. Bilaga p. 1 2c, <12mm.
30 Gödsel från t.ex. nötdjur och grisar skiljer sig och kan således vara en variation. 31 Baljväxter och gräs.
Rötning kan ske av många material och produkter t.ex. gödsel, vallgrödor, spannmål, slakterirester33 och hushållsavfall. I projektet kommer företrädelsevis gödsel användas för rötning. Att blanda in slakterirester i rötningsmaterian effektiviserar metanproduktionen. Således finns anledning att blanda gödsel och slakterirester, vilket dock aktualiserar frågor rörande smittspridning, mer om detta nedan. Smittspridning av slakterirester och olika gårdars gödsel kan undvikas med hygienisering. I en separat kammare kan materian hygieniseras vid 70˚C under minst en timme. Det går troligen att sänka hygieniseringstemperaturen till t.ex. 55˚C fast då krävs det att denna temperatur hålls under sex timmar och att ingen ny materia tillförs behållaren. I skrivandets stund diskuterar Statens Jordbruksverk huruvida rötningskammaren kan användas som hygieniserare på det sätt som beskrivs ovan, dvs. vid 55˚C i sex timmar. Det hade inneburit ekonomiska fördelar för BiB och däri ingående lantbrukare om nyss nämnda
hygieniseringsmetod kunde användas. På så vis vore inte separat
hygieniseringsenhet nödvändig, mer om detta i avsnittet Rötkammaren som
hygieniserare? s. 33.
2.1.3 Biogödsel
Rötrester eller biogödsel är således de rester som kvarblir efter produktionen av biogas. De relativt flytande resterna leds från rötkammaren till en gödselcistern.34 Biogödseln kan sedan tankas över i behållare för spridning på åkrarna.35 För att inte läcka metan, vilket inte är önskvärt ur miljösynpunkt, krävs det att både gödselcisternerna och transportledningarna dit är tätade.36 Upp emot 10-15 % av metangasutvinningen sker nämligen vid lagring av biogödsel.37 Denna oförbrända metangas skall således inte tillåtas komma ut i omgivningen då oförbränd
metangas är en mycket aggressivare växthusgas än koldioxid.38
Biogödseln håller ett mycket högre gödelvärde än t.ex. gödsel som tagits direkt från djurstallar.39 Biogödselns näringsinnehåll är nämligen mer koncentrerad och mer lättupptaglig för mark och växter än sedvanlig gödsel.40 Av denna anledning finns det också skäl för att producera biogas. Produktionen innebär att
lantbrukaren får tillgång till ett högvärdigt och mer miljövänligt gödsel.41
33 I den följande texten kommer benämningen slakterirester syfta till sådana delar från djur som
inte används för livsmedelstillverkning. Exempel på ifrågavarande delar är hud, horn och delar som av kommersiella syften inte saluförs, t.ex. klövar.
34 Eriksson. 2006. A.o. 35 A.d.o.
36 Börjesson, P. och Berglund, M. Miljöanalys av biogassystem, s. iii. Lunds tekniska högskola,
2003.
37 Sommer, S. m.fl. Greenhouse gas emission from stored livestock slurry, s. 744 ff. Journal of
Environmental Quality, 2000.
38 Börjesson och Berglund. A.o. S. 10. 39 Eriksson. Projektmöte. 2007. A.o. 40 Bratt. A.o.
3. Biogödsel
Som beskrivits ovan är en eventuell användning av biogödsel en viktig del av BiB. Det är av stor vikt att denna kan och får användas som gödsel på åkrarna. Detta kapitel skall behandla vilken lagstiftning som är tillämplig på verksamheten inom BiB och vilken lagstiftning som således kan tillämpas på den del av
verksamheten som kommer att hantera biogödseln. Kapitlet syftar enbart till att belysa vilken lagstiftning som är tillämplig för denna del av verksamheten. Följaktligen kommer det inte ges utrymme till något vidare resonemang kring rötresterna som sådana.
3.1 Tillämpbar lagstiftning
Från den första januari 1999, när Miljöbalken42 (MB) trädde ikraft har Sverige haft en, ur ett internationellt perspektiv, tämligen unik balk. Balken ersatte sexton centrala miljölagar och sorterade ett femtiotal förordningar under sig.43 Införandet av balken kan bl.a. ses som ett sätt att göra lagstiftningen på området mer
överblickbar. Fortfarande finns dock flertalet fastighetsrättsligt viktiga lagar bibehållna, däribland Plan- och bygglagen och Fastighetsbildningslagen. De kvarvarande lagarna skall dock tolkas och tillämpas utifrån tankegångarna i MB, vilket gör att balken får en central betydelse på rättsområdet.44 Bl.a. anses det att lagstiftning på området skall tillämpas parallellt med MB. Den parallella
tillämpningen betyder att både MB och annan lag kan vara tillämplig på samma situation och vid sådant tillfälle bör MB inneha en högre rang, vilket även följer av den svenska rättstraditionen gällande balkar.45 Generellt kan sägas att kraven på miljön inte skall vara under de i MB uppsatts kraven, om inte annan
lagstiftning uttryckligen föreskriver att lex specialis46skall tillämpas.47 Delar av miljörätten är att betrakta som offentligrätt och emellanåt benämns miljörätt även som speciell fastighetsrätt. Kort kan rättsområdet miljörätt beskrivas som situationer där offentliga myndigheter ingriper eller på annat sätt påverkar den enskildes skötsel och disposition av sin fastighet och, eller
verksamhet. Miljörätten kan sålunda ses som en del av den offentliga rätten48, i dess vida bemärkelse,49 men rör sig ofta på gränsen till vad som betraktas som förvaltningsrätt och även på gränsen till civilrätt. Detta fenomen kan förklaras som så att miljörätten, med MB i förgrunden, både hanterar myndigheternas verksamhet50 dvs. förvaltningsrätt och konflikter mellan enskilda51, konflikter som
42 SFS 1998:808.
43 Michanek, G. och Zetterberg, C. Den svenska miljörätten, s. 22. Iustus Förlag AB, 2004. 44 Bengtsson, B. Speciell fastighetsrätt Miljöbalken, s. 13. Iustus Förlag AB, 2003.
45 Bengtsson. A.o. S. 18-20.
46 Latin för att mer specialiserad lag skall ha företräde framför en mer generell lag. 47 Bengtsson. A.o. S. 20.
48 Offentlig rätt rör rättsförhållanden mellan det allmänna och det enskilda, samt även emellan de
offentliga organen. För vidare läsning om offentligrätt och förvaltningsrätt kan hänvisas till Warnling-Nerpe, W. En introduktion till förvaltningsrätten. Norstedts Juridik AB, 2003.
49 Vid situationer där offentliga organs, som t.ex. kommuns och länsstyrelses, beslut riktas mot
enskilda, juridiska personer m.fl. kan detta ses som offentligrättslig tillämpning av beslutförheten. I denna vida bemärkelse torde miljörätten ses som en del av offentligrätten, trots att miljörätten hanterar flera rättsområden och således skulle kunna ses som ett eget rättsområde.
löses med hjälp av MB, på de områden som omfattas av miljörätten.52 MB innehåller även straffregler som aktualiseras vid brott mot MB. Genom att använda bl.a. fastighetsrätt, straffrätt och skadeståndsrätt går det att genomdriva reglerna i MB.
Vidare innebär MB en viktig hjälp vid avvägningsbeslut, speciellt de s.k.
allmänna hänsynsreglerna i kap. 2 MB. Inom miljörättens område framkommer
ständigt nya fakta, produkter och verksamheter etc., se bara på BiB som är ett pilotprojekt vilket skall hantera ny teknik och nya samarbeten. Med den ständiga utvecklingen följer att lagstiftningen måste var flexibel och kunna medverka till väl avvägda beslut, utan att för den delen äventyra rättssäkerheten53. Genom att bl.a. använda de allmänna hänsynsreglerna och miljökvalitetsnormerna i MB kan myndigheter fatta väl avväga beslut för att lösa nya problem. Även i grundlagen, Regeringsformen 1:2, har införts en målsättningsregel.54 Målsättningsregeln är visserligen av begränsad juridisk betydelse men har likväl betydelse för hur domstolar och myndigheter skall visa hänsyn för miljön i sina beslut. Av denna anledning gynnas miljörätten av att ha en ramlag och inte en uttömmande och stel lagstiftning.55
3.1.1 EG-rätt
Från och med den 1 januari 1995 är Sverige en av medlemsstaterna i EU, Europeiska Unionen, som idag omfattar 2756 europeiska stater. EU är en
internationell organisation men skiljer sig från andra traditionella internationella organisationer, som t.ex. WHO57, då EU har behörighet att fatta, för
medlemsstaterna, bindande beslut.58 Andra internationella organisationers beslut är oftast inte bindande, utan vilar på de ingående parternas vilja att genomföra besluten.59 Genom EU skapas istället skyldigheter och rättigheter för enskilda, som domstolar och myndigheter måste följa i sina beslut.60 EG-rätten är uppdelad i primär och sekundär rätt, där den primära rätten består av de grundläggande fördragen Romfördraget och Unionsfördraget.61 Den sekundära rätten består av framförallt förordningar och direktiv.62 Det är av vikt att alla som avser att tillämpa och, eller arbeta med EG-rätt känner till de två dokumenttypernas särskiljande drag. Förordningar antas av europeiska unionens råd och är direkt 51 De enskildas inbördes rättsförhållande klassas som civilrätt, Bengtsson. A.o. S. 16.
52 A.d.o. S. 14-17.
53 Grundelementet i rättssäkerhetsprincipen är att rättstillämpningen skall vara förutsägbar. Vidare
finns förbud mot retroaktiv lagstiftning och ett skydd för berättigade förväntningar. Bernitz, U. och Kjellgren, A. Europarättens grunder, s. 116-119. Norstedts Juridik AB, 2002.
54 I RF 1:2, st. 3 återfinns; ”Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god
miljö för nuvarande och kommande generationer.”
55 Bengtsson. A.o. S. 17-27.
56 Från den 1 januari 2007 var antalet medlemsstater 27. Ytterligare 3 stater kandiderar till att bli
medlemmar. EU:s medlemsstater.
http://europa.eu/abc/european_countries/eu_members/index_sv.htm, 11-12-07.
57 World Health Organisation.
58 Mahmoudi, S. EU:s miljörätt, s. 18 f. Norstedts Juridik AB, 2003. 59 A.d.o. S. 18 f.
60 Bernitz och Kjellgren. A.o. S. 1. 61 A.d.o. S. 36.
tillämpbara i alla medlemsländer, sålunda också i Sverige.63 Förordningar behöver inte göras om till nationell lagstiftning utan skall tillämpas direkt av myndigheter och domstolar och kan också åberopas av enskilda direkt.64 Direktiv däremot måste införlivas, implementeras, i svensk lagstiftning och vänder sig enbart till medlemsstaterna.65 Det ankommer således på medlemsstaterna att genomföra direktivens bestämmelser i den egna staten.66 Vad som också är av stor vikt för den fortsatta läsningen är att läsaren är införstådd i EG-rättens överordnade ställning i fall då nationell lagstiftning står i strid med EG-rättslig lagstiftning.67 EG-rätten skall följaktligen ses som en direkt del av den svenska rätten och tillämpas och arbetas med på samma sätt som svensk lagstiftning. Av nyss nämnda anledning faller det sig således naturligt att framställningen i uppsatsen varvar svensk och EG-rättslig lagstiftning parallellt. Läsaren bör dock erinra sig om den skillnad i tillämpningen som förordning och direktiv skapar, vilket framkommit ovan.
Tillämpningen av EG-rätt skiljer sig dock markant från tillämpning av svensk lagstiftning i ett avseende, tolkning av lagtexten. I Sverige ligger förarbeten ofta till grund för lagtexten och visar på innebörden och meningen med lagen. Inom EG-rätten ges förarbeten inte någon sådan tyngd till tolkningen av lagen. Det finns inom EG-rätten flera olika tolkningsmetoder, de mest frekvent använda är den texttrogna och den teleologiska tolkningen. Lagtextens tillämpas texttroget, dvs. ordagrant, av EG-domstolen då bestämmelserna skall ha en tillbakahållande faktor eller lagtexten är mycket detaljrik. Den teleologiska tolkningen är av subsidiär karaktär och används när lagens lydelse eller kontextuella sammanhang är oklart. Den teleologiska tolkningen skall främja syftet med lagen, fylla ut luckor och motverka orimliga konsekvenser till följd av en texttrogen lagtolkning. EG-domstolen är i många hänseenden känd för att tillämpa en teleologisk tolkning då EG-rätten i flera avseenden är knapphändig och det finns många luckor att fylla igen med hjälp av praxis.68
EG-lagtexten inom miljörättens område är, vilket kommer att visas, i många avseenden mycket detaljrik varför en bokstavstolkning bör tillämpas.69 Nämnda innebär att annan tolkning än texttrogen tolkning av lagtexten i de flesta
sammanhang inte är behövlig i denna uppsats.
3.2 Miljöbalken och klassificering
Enligt 9:6 MB och bilaga till Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd är vissa verksamheter föremål för tillstånds- eller anmälningsplikt. Tillstånds- eller anmälningsplikt enligt förordningen uppdelas i tre kategorier, A, B och C. A-kategorin innebär den mest långtgående tillståndsprövningen vid
63 Bernitz och Kjellgren. A.o. S. 40 f. 64 A.d.o. S. 40 f.
65 A.d.o. S. 41. 66 A.d.o. S. 41. 67 A.d.o. S. 26 f.
68 Hettne, J. och Otken-Eriksson, I. EU-rättslig metod. Norstedts Juridik AB, 2005. S. 81-92. 69 Den teleologiska tolkningen är subsidiär och skall enbart tillämpas då lagens lydelse är oklar
eller det kontextuella sammanhanget är tveksamt. Vid mycket detaljrik lagstiftning överlämnas lite till tolkning.
verksamheter som typiskt sett anses som farligast.70 Tillstånd för A-verksamheter prövas av miljödomstolen, ibland görs även förprövning av regeringen.71 För B-verksamheter söks tillstånd hos länsstyrelsen och C-B-verksamheter är endast föremål för anmälningsplikt hos kommunal ansvarig nämnd.72 Enligt 1 § i förordningen är densamma tillämplig på verksamheter av det slag som återfinns i 9 kap. MB, dvs. miljöfarliga verksamheter73.Om verksamheten omfattas av 9 kap. MB skall sålunda nämnda förordning tillämpas och en klassificering som A, B eller C-verksamhet göras. En diskussion huruvida den aktualiserade verksamheten kan klassas som miljöfarlig eller inte, återkommer jag till. Att frambringa klarhet i verksamhetens eventuella tillståndsplikt kan enkelt göras genom att i bilagan till förordningen söka efter den aktuella verksamheten.
Spridning av gödsel är inte upptaget på listan i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet. Varken spridning av gödsel som härstammar från ett lantbruk eller från olika gårdar. Spridning av biogödsel från biogasproduktion är heller inte upptaget på listan. Listningen i bilagan skiljer inte på biogödsel som härstammar från enskild rötning eller samrötning av olika gårdars stallgödsel. Då spridning av biogödsel inte listats i bilagan, är sådan verksamhet inte tillstånds- eller anmälningspliktig enligt förordningen.74 Under rubriken ”Annat avfall än farligt avfall” i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd föreskrivs dock att;
”anläggning för biologisk behandling av avfall om den tillförda mängden av annat avfall än park- och trädgårdsavfall är större än 200 (10)75 ton men högst 100 000 (200) ton per år”
är föremål för tillstånds- alternativt anmälningsplikt. Detta visar att skillnad i volym avgör huruvida en verksamhet är tillstånds- eller anmälningspliktig. För att den för uppsatsen aktuella verksamheten skall innefattas i ovan inflikade punkt skall därför volymgränserna uppfyllas.76 Punkten ovan tillämpas dock enbart på biogasproduktionen, då spridning av biogödsel inte innefattas i ”anläggning för biologisk behandling.” Även punkt 40.10 och 40.20 i bilagan föreskriver att anläggning för framställning av gasformigt bränsle är en tillstånds- alternativt anmälningspliktig verksamhet.77 Detta visar tydligt att just framställningen av biogasen är tillstånds- alternativt anmälningspliktig verksamhet. Inte heller dessa punkter hänför sig inte till själva spridningen av biogödseln. Vad som dock är av
70 Michanek och Zetterberg. A.o. S. 250. 71 A.d.o. S. 250.
72 A.d.o. S. 250.
73 Se 9:6 MB ang. tillstånds- och anmälningsplikt.
74 Se här till bilagan i Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
Nämnda verksamhet upptas inte på någon plats i listningen.
75 Egen inlaga. Vid olika volymer aktualiseras olika verksamhetskoder. Vid den större volymen
föranleder verksamheten B-kod och vid den mindre volymen, den inom parantes, föranleder verksamheten endast anmälningsplikt genom C-kod.
76 De rötkammare som ingår i BiB kommer högst troligt att överstiga gränsvärdet 10 ton per år av
annat ämne än park- och trädgårdsavfall.
77 B-verksamhet, dvs. tillstånd skall sökas hos länsstyrelsen, om anläggningen framställer >150000
kubikmeter gasformigt bränsle per kalenderår. C-verksamhet, dvs. verksamheten skall anmälas till behörigt kommunalt organ, för övrig anläggning för framställning av gasformigt bränsle.
större intresse och vikt är definitionen avfall. Den sammanfattande frågan är således huruvida spridning av biogödsel från BiB dels klassas som miljöfarlig verksamhet under 9 kap. i MB och dels om biogödseln kan klassas som avfall? Sammanfattningsvis kan sägas att framställningen ovan visade att spridning av biogödsel inte omfattades av tillstånds- eller anmälningsplikt. Själva
biogasproduktionen är tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet, beroende på mängden producerad gas. Det är också viktigt att poängtera att framställningen ovan enbart inriktats på de lege lata78. En fråga som aktualiseras är hur listningen i bilagan till förordningen79 kommer att te sig de lege ferenda? Kommer spriding av biogödsel från biogasanläggningar att upptas på listan? Att besvara dessa frågor är självklart inte lätt. Men det går att använda sig av vissa indikationer i sitt försök att beskriva listningen de lege ferenda. Sådana indikationer kan t.ex. vara MB:s funktion som ramlag, Regeringsformen 1:2 och EU:s
biodrivmedelsdirektiv80. Jag återkommer till de lege ferenda-perspektivet under rubriken Avslutande diskussion s. 36.
3.2.1 Samrådsplikt
Innan jag fortsätter, finns anledning att uppta 12:6 i MB för reflektion. Denna paragraf meddelar att verksamheter som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt, likväl kan behöva inkomma med anmälan för samråd hos tillsynsmyndigheten, s.k. samrådsplikt. Nämnda skall ske om verksamheten kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Definitionen meddelar således att verksamheten inte måste ändra naturmiljön, det räcker med att risk föreligger för att verksamheten skall bli samrådspliktig. Vidare skall verksamheten riskera att
väsentligt ändra naturmiljön. Definitionen syftar inte till normal
jordbruksverksamhet.81 Trots att normal jordbruksverksamhet inte skall omfattas av samrådsplikten krävs det att verksamheten i BiB behandlas. Är spridning av biogödsel att härleda till normal jordbruksverksamhet eller inte?
I propositionen till 12:6 MB anges att paragrafen motsvarar 20 § i
naturvårdslagen82.83 20 § NVL meddelar, precis som 12:6 i MB, att företag vars verksamheter kan påverka naturmiljön väsentligt, skall samråda med
tillsynsmyndigheten. Vad innebär då definitionen väsentligt ändra naturmiljön? I praxis har vindkraftverk ansetts falla under detta begrepp då de väsentligt ändrar landskapsbilden, speciellt i skyddsvärda områden.84 I nämnda fall lades stor vikt vid lokalisering av verksamhet och enskildas intresse eller skada av
verksamheten. En avvägning gjordes mellan enskildas och företagets potentiella skadeverkan. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg inte att lokaliseringen var tillfredsställande och menade att detta skulle påverka boende i närheten. Även i andra fall har MÖD valt att låta naturmiljön, kulturvärden och enskildas intressen
78 Latin för vad lagen är, dvs. nutida lag.
79 Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
80 Europaparlamentets och Rådets direktiv 2003/30/EG om främjande av användning av
biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel.
81 Proposition 1997/98:45. Bilaga 5, se under punkt 17 §. 82 Naturvårdslagen (1964:822). (NVL).
83 Prop. 1997/98:45. A.o. Bilaga 5. 84 MÖD 2002:10. Se domskäl.
väga tyngre än företags vilja att uppföra byggnad eller objekt på specifik plats.85 Praxis från regeringsrätten (RegR.) pekar i följande fall på att samma avvägning som MÖD gjort, även gjorts av RegR. Länsstyrelsen hade meddelat förbud för verksamhet enligt 20 § NVL då odling skulle ske på skyddsvärt område i blekinges skärgård.86 RegR. gjorde dock den avvägningen att lokaliseringen inte var sådan att den skulle skada naturmiljön väsentligt. Dessutom meddelade RegR. att ”Bara i undantagsfall bör möjligheten att utfärda förbud [enligt 20 § NVL]87 användas.”88 Alltså gjordes även i detta fall en avvägning där tyngd lades på lokalisering och enskildas påverkan. Liknade bedömning gjordes också i RÅ 1996 ref. 56. Då avvägningarna i praxis varit likriktad är det möjligt att dra slutsatser de
lege ferenda89. Med detta sagt, omfattas verksamheten inom BiB inte av vare sig
12:6 MB eller 20 § NVL då spridning av biogödsel som gödsel inte ändrar naturmiljön. Spridningen av biogödsel innebär inte en förändring av vare sig lokalisering eller verksamhet, utan en förändring av använt gödselmedel. Att använda ett annat gödselmedel kan således inte anses falla under samrådsplikten i 20 § NVL och följaktligen inte under 12:6 MB. Spridning av biogödsel är alltså inte samrådspliktig verksamhet.
3.2.2 Enskild rötning, samrötning och slakterirester för rötning
Under föregående rubriker framgår att det inte uppstår någon skillnad enligt MB och, eller därunder sorterade förordning om biogödseln härstammar från enskild eller samrötande rötningskammare.
Frågan huruvida slakterirester får användas för biogasframställning bör således klargöras i detta skede innan klassificeringar som miljöfarlig eller avfall utreds. Att använda slakterirester i rötningen aktualiserar frågan om smittspridning. Det är bl.a. ur ett smittoperspektiv som denna inblandning kan komma att kräva t.ex. tillståndsplikt, vilket detta avsnitt har till syfte att utreda. Tillämpningen av vare sig 20 § NVL eller 12:6 MB förändras inte vid användning av slakterirester, således kan dessa paragrafer lämnas därhän.90 Då det, som nämns ovan, centrala i användningen av slakterirester är att förhindra smittspridning, måste
slakteriresterna granskas. Var kommer slakteriresterna ifrån? Kan resterna innehålla eller bära på någon smitta och i så fall vilken typ av smitta?
Inom BiB är det ännu inte klarlagt huruvida slakterirester skall användas eller inte. Slakteriresterna fungerar som en effektiviserare vid metanbildningen, vilket framgår ovan, av denna anledning finns det anledning att tro att slakterirester kan bli aktuella att använda inom projektet. Vidare aktualiserar användningen av slakterirester intressanta juridiska frågor gällande lagstiftningen kring
smittspridning. Att utreda de anknytande frågorna till smittspridning är därför av intresse för uppsatsen. Om slakterirester kommer att användas kommer dessa att i huvudsak komma från Dahlbergs slakteri i Brålanda. 91 Dahlbergs slakteri får i
85 MÖD 2003:121. Se domskäl. 86 RÅ 1996 ref. 22.
87 Egen anmärkning.
88 RÅ 1996 ref. 22. Se regeringsrättens bedömning. 89 Latin för vad lagen borde vara, dvs. framtida lag.
90 Att använda slakterirester i gödseln förändrar inte användningen eller verksamheten på sådant
sätt att naturmiljön förändras.
denna uppsats fungera som typexempel på ett slakteri som levererar slakterirester till en biogasanläggning. Resonemanget kan således appliceras på andra aktörer än just Dahlbergs slakteri specifikt. Slakteriresterna från Dahlbergs slakteri innehåller inga smittade rester, dvs. de är osmittade och inte riskklassade.92 Den mängd slakterirester Dahlbergs slakteri vill förmedla vidare till
biogasanläggningarna är ca. sjuttio ton per vecka.93
Den svenska lagstiftning som behandlar området smittspridning är i första hand Smittskyddslagen (2004:168). Redan inledningsvis i 2 § föreskrivs att lagen endast är tillämplig på smittskyddsåtgärder riktade mot människor. Då uppsatsens tyngdpunkt ligger på lantbruket kommer smittor från slakterirester som eventuellt kan spridas till människor, lämnas därhän. I det följande kommer fokus att läggas på smittspridning mellan djur. Inte heller Livsmedelslagen (2006:804) kommer att tillämpas då lagen tillämpas på just livsmedel enligt 1 §. Livsmedel skall enligt 2 § ha den definition som återfinns i EG-förordningen 178/2002. Livsmedel är enligt artikel 2 i förordningen ämnen och produkter som förväntas förtäras av
människor, alltså inte slakterirester som inte förväntas förtäras av människor. I Lag (2006:806) om provtagning på djur m.m. föreskrivs i 7 § att begränsning i användning av djur eller djurprodukter kan meddelas för att förhindra smittsamma djursjukdomar. Således kan användning av slakterirester som kan tänkas bära på smittsamma djursjukdomar, komma att begränsas. Detta kan följaktligen leda till att vissa slakterirester inte får användas för vare sig rötning eller spridning på åkrarna. Med detta sagt synes det självfallet som rimligast att sträva efter att de slakterirester som möjligen skall användas inte innehåller eller bär på någon smittsam djursjukdom. Genom att använda osmittade rester från Dahlbergs slakteri torde därför 7 § i lagen om provtagning av djur m.m. inte behöva tillämpas.
Sammanfattningsvis kan sägas att det är av stor betydelse för klassificeringen av biogödseln huruvida denna innehåller slakterirester, som kan bära på smitta, eller inte. Skulle biogödseln innehålla smitta kan begränsning i användningen av densamma vara en möjlig åtgärd. Om osmittade slakterirester används torde detta inte föranleda att användningen begränsas i avseende på risken för smittspridning och därtill kopplad lagstiftning.
3.2.1.1 Risk för smittspridning och transport enligt EG-rätten
Självfallet kan det finnas en risk för att lantbrukens djur smittas inte bara av slakterirester utan även av stallgödsel från andra gårdar som används för rötning. Åtgärder måste företas för att förhindra detta. I EG-förordningen 1774/2002 finns grundläggande regler om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte skall användas som livsmedel. Enligt artikel 1 är förordningen tillämplig på både bearbetning, hantering och lagring etc.94 av animaliska biprodukter95.
92 Gullin, P. Telefonsamtal. 03-12-07. 93 A.d.o.
94Europaparlamentets och Rådets förordning 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om
hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel. Artikel 1a.
95 Definition av animaliska biprodukter återfinns i (EG) nr. 1774/2002. A.o. Artikel 2a. För vidare
läsning i artikel 4-6. Artikel 4, s.k. kategori 1-material, omfattar sådana biprodukter som generellt kan sägas härstamma från, av uppräknade sjukdomar, smittade djur. Artikel 5, s.k. kategori
2-Förordningen reglerar användningen av både naturgödsel96 och slakterirester, varför den har stor betydelse för verksamheten inom BiB. Förordningen 1774/2002 har i vissa avseenden ändrats genom förordning 208/2006.97 För att förhindra smittspridning mellan biogasanläggningen och djur på gården, skall anläggningen hållas på tillräckligt avstånd från djuren och om nödvändigt avskiljas med staket.98
Slakterirester från Dahlbergs slakteri, som inte innehåller några smittor och som kommer från djur som slaktats för att framställa livsmedel, kan genom definitionerna i förordningen 1774/2002 benämnas som kategori 3-material. Kategori 3-material skall på något sätt behandlas och, eller bortskaffas.99 Ett sätt att tillvarata resterna på är genom biogasframställning.100 För att få transportera och således sprida kategori 3-material på åkern, måste dock vissa krav uppfyllas i enlighet med artikel 7. Artikel 7 gäller även för biogödsel som innehåller både kategori 3-material och naturgödsel. Då naturgödsel är att härleda till kategori 2-material, kommer en blandning av naturgödsel och kategori 3-2-material, dvs. icke smittade slakterirester, att benämnas som kategori 2-material.101 Vad krävs då för att få transportera och således också sprida kategori 2-material, dvs. naturgödsel alternativt en blandning av slakterirester och naturgödsel, på åkrarna?
Enligt artikel 7 i förordningen102 skall ett handelsdokument åtfölja produkterna. Handelsdokumentet innehåller information om bl.a. datum för transport, innehåll, ursprung och mängd.103 Vidare föreskriver förordningen att olika kategorier av produkter skall hållas åtskiljda under transport och att det skall vara möjligt att identifiera de olika produkterna.104 Identifiering görs genom att en dekal fästs på t.ex. behållaren. Slutligen skall återanvändbar utrustning som används för transport av animaliska biprodukter rengöras efter varje användning.105 Det kan hållas för visst att de krav förordningen ställer på transport av animaliska biprodukter i flera avseenden är betungande och tidskrävande. Att inte behöva
material, omfattar generellt sådana biprodukter som naturgödsel och rester från djur som slaktats för att utrota sjukdom utan att själva bära på sjukdomen. Artikel 6, s.k. kategori 3-material, omfattar generellt sådana slakterirester som härstammar från besiktigade djur som inte burit på någon sjukdom, vars biprodukter bl.a. är tjänliga som livsmedel men av t.ex. kommersiella skäl inte saluförs.
96Alla slags exkrementer och/eller urin från produktionsdjur, med eller utan strö, även då det
omvandlats vid biogasanläggning. Viktigt att inte förväxla naturgödsel med begreppet biogödsel. Kommissionens förordning 808/2003 av den 12 maj 2003 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel. Viktigt att inte förväxla naturgödsel med begreppet biogödsel.
97 (EG) nr. 208/2006. A.o. 98 A.d.o. Bilaga, p. 1 1b, st. 3.
99 (EG) nr. 1774/2002. A.o. Artikel 6, p. 2. 100 A.d.o. Artikel 6, p. 2f.
101 (EG) nr. 1774/2002. A.o. Artikel 5, p. 1f. 102 A.d.o.
103 A.d.o. Bilaga II, kap. 3, p. 2. 104 A.d.o. Bilaga II, kap. 1.
105 A.d.o. Bilaga II, kap. 2. Jmf. med kraven i bilaga VI, kap. II om att särskild enhet för
desinficering av fordon skall finnas. Nyss nämnda har dock upphävts genom (EG) nr. 208/2006, a.o., av vilken följer att specialiserad sådan enhet inte är nödvändig. Föregående innebär inte att desinficering av återanvändbart material inte måste företagas, enbart att speciell enhet för sådant företagande inte är nödvändigt.
företa dessa handlingar hade självfallet underlättat för verksamhetsutövaren. Enligt artikel 7 är det möjligt att lätta på kraven. Medlemsstaterna kan besluta om att inte tillämpa bestämmelserna i artikel 7, men enbart vad gäller transport av naturgödsel.106 Jordbruksverket i Sverige har brukat möjligheten att underlätta vid transport av naturgödsel. Således skall bestämmelserna i artikel 7, som återgivits ovan, inte tillämpas vid transport, insamling m.m., av naturgödsel.107 Detta undantag gäller för biogödsel inom BiB såtillvida det enbart innehåller naturgödsel.108 Slutsatsen blir alltså att handhavande med biogödsel, som
innehåller slakterirester, måste följa de krav som artikel 7 föreskriver, dvs. inneha handelsdokument.
Slakterirester som blandats med naturgödsel klassificeras som kategori 2-material, vilket angivits ovan. Kategori 2-2-material, med undantag för naturgödsel, måste också genomgå vissa behandlingsmetoder innan de får brukas i t.ex. en biogasanläggning.109 Materialet skall värmebehandlas vilket kan ske i en hygieniseringskammare.110 Mer om hygienisering i avsnittet Hygienisering av
biogödseln – krav i lagstiftningen? s. 31.
Sammanfattningsvis kan sägas att det är tydligt att handhavanden med biogödsel som enbart innehåller naturgödsel inte måste följa de i artikel 7
uppräknade kraven. Biogödsel som innehåller både naturgödsel och slakterirester måste följa kraven i artikel 7. Frågan som kvarstår efter detta avsnitt är huruvida användning av biogödsel som gödsel, med eller utan slakterirester, klassificeras som miljöfarlig verksamhet och huruvida biogödsel klassificeras som avfall enligt miljöbalken?
3.2.3 Miljöfarlig verksamhet
Med miljöfarlig verksamhet avses enligt 9 kap. 1 § Miljöbalken;
1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten,
2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten, eller
3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller ickejoniserande strålning eller annat liknande.
106 (EG) nr. 1774/2002. A.o. Artikel 7, p. 6. 107 SJVFS 2007:2 Saknr K 14. Kap. 2, 9 §.
108 Artikel 7, (EG) nr. 1774/2002, föreskriver att undantag från reglerna i denna artikel enbart kan
göras för handhavande med naturgödsel. Slakterirester som inblandats i naturgödsel gör att produkten inte klassificeras som naturgödsel.
109 A.d.o. Artikel 5, p. 2c ii. Naturgödsel omfattas inte av kraven i denna punkt, se p. 2, artikel 7, p.
6. Se även (EG) nr. 808/2003, bilaga p. 6 och SJVFS 2007:2, 2:9.
Definitionen av miljöfarlig verksamhet skall läsas och tillämpas parallellt med hänsynsreglerna i 2 kap. MB, som också innefattar verksamheter av miljöfarlig karaktär.111 Hänsynsreglerna i 2 kap. MB skall sålunda också uppfyllas, vilket går i linje med MB:s hela karaktär, vilket redogjorts för ovan. Verkningar av att en verksamhet klassas som miljöfarlig är i vissa fall att tillstånds- eller
anmälningsplikt uppkommer för den miljöfarliga verksamheten, mer om detta nedan.112 Kort kan dock sägas att en verksamhet som klassificeras som miljöfarlig inte per automatik är föremål för tillstånds- eller anmälningsplikt. Ovan framgår att t.ex. spridning av gödsel inte är listat i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Detta innebär att verksamheten inte är föremål för tillstånds- eller anmälningsplikt. En verksamhet som klassificeras som miljöfarlig kan alltså vara tillstånds- eller anmälningspliktig, men så är nödvändigtvis inte alltid fallet. Vidare kan miljöfarlig verksamhet givetvis orsaka miljöskada, vilket aktualiserar kap. 10 MB. Enligt 10:1 omfattar miljöskada bl.a. förorening som kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Har skada skett är verksamhetsutövaren ansvarig för att avhjälpa skadan enligt bestämmelserna i kap. 10 MB.113
För att en verksamhet skall klassificeras som miljöfarlig, skall utsläppen m.m. härstamma från en fast störningsanläggning.114 Verksamheten inom BiB som kommer att hantera biogödseln och spridningen därav sker inom en fast
anläggning, jordbruket. Föregående innebär att 9:1 MB således i detta avseende är tillämpbart. Vidare finns det flera punkter i paragrafen som kan bli aktuella för tillämpning. I punkt 1 regleras utsläpp av bl.a. gas från … byggnader. De ledningar, behållare etc. som används inom projektet måste således vara täta. Något skaderekvisit återfinns dock inte i punkt 1, varför det räcker med att utsläpp sker, oavsett kvantitet eller kvalitet.115 För att undvika att verksamheten
klassificeras som miljöfarlig, måste därför behållare, ledningar etc. vara helt täta. Punkt 2 omfattar användning av fasta störningsanläggningar som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön. Vad som avses i denna punkt är bl.a. utsläpp av klimatpåverkande gaser.116 Då metangas, som nämnts ovan, är en mycket aggressivare växthusgas än koldioxid, kan utsläpp av denna gas medföra stor skada och således omfattas risken för utsläpp av metangas av punkt 2. Vidare omfattar punkt 2 även risk för förorening av luft. En typ av förorening kan vara oangenäm lukt.117 Lukt är något som jordbruken redan i dagsläget kan
problematiseras med vid t.ex. spridning av gödsel. Det kan hållas för visst att viss lukt är acceptabelt från lantbruken utan att sådan verksamhet klassificeras som miljöfarlig. Vad som i detta sammanhang är viktigt att poängtera är dock att biogasframställningen från en väl funktionerande anläggning inte luktar något och
111 Michanek och Zetterberg. A.o. S. 244 f.
112 MB kap. 9, 6, 6a och 8 §§. Se vidare under avsnitt Miljöbalken och klassificering om A, B och
C-verksamheter.
113 MB kap. 10, 1 §. Denna paragraf beskriver den för flertalet kända principen om att förorenaren betalar eller polluter pays principle.
114 Michanek och Zetterberg. A.o. S. 245. 115 A.d.o. S. 246.
116 Prop. 1997/98:45. A.o. Bilaga 2, s. 107 f.
117 A.d.o. Se under rubriken Rätt att ansöka om återkallelse och omprövning av tillstånd och villkor.
att biogödsel inte luktar mer än vad som får betraktas som sedvanlig gödsel.118 I fall då lukt sprider sig från någon behållare är detta av liten verkan för
omgivningen, dvs. inget mer än vad som får anses vara en acceptabel lukt från lantbruket.119 Vid användning av slakterirester för rötning kan dock en större luktutveckling ske än om enbart naturgödsel används för rötning.120 Det är dock av processtekniskt intresse att sådan kraftigare luktutveckling inte sker då detta är ett tecken på för höga halter av, för metanbildningen, ogynnsamma organismer.121 Det ligger alltså i lantbrukarens eget intresse att sådan luktutveckling inte sker, varför risken för detta torde minska. Samtidigt går det självklart inte att utesluta att det innebär en förhöjd risk för verksamheten att klassas som miljöfarlig i fall då slakterirester används pga. ökad risk för lukt. Denna risk är något varje producent måste vara medveten om och förhindra för att dels inte få en dålig metanproduktion och dels för att inte sprida lukt till omgivningen som kan medföra olägenheter122 för människors hälsa. Det är viktigt att poängtera att det räcker med att det finns en överhängande risk för att verksamheten skall släppa ut t.ex. växthusgaser eller sprida oangenäm lukt för att verksamheten skall
klassificeras som miljöfarlig. Något faktiskt utsläpp behöver således inte ha skett. Verksamheter som typiskt sett riskerar att t.ex. släppa ut växthusgaser eller lukta kraftigt kategoriseras således som miljöfarlig verksamhet. För att BiB inte skall klassificeras som miljöfarlig verksamhet måste producenterna därför företa sådana åtgärder som garanterar att t.ex. växthusgaser inte släpps ut och att
luktutvecklingen hålls på en acceptabel nivå.
Det kan hållas för visst att lantbruksverksamhet och gödselspridning i synnerhet luktar. Sådan lukt kan i många fall vara både oangenäm och störande för
omgivningen. Då luktutvecklingen får anses vara typisk för
lantbruksverksamheten, är detta ett tecken på att verksamheten torde kategoriseras som miljöfarlig verksamhet, och då gödselspridning i synnerhet. Men då alla miljöfarliga verksamheter inte är tillstånds- eller anmälningspliktiga, vilket beskrivits ovan, innebär det inget för lantbruksverksamheten om denna klassas som miljöfarlig då sådan verksamhet inte är listad i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
I punkt 3 omnämns att annat liknande kan falla under begreppet miljöfarlig verksamhet. Exempel på sådana andra verksamheter är utsläpp av luftburna bakterier och virus.123 Med sådan definition kan således spridning av smittad gödsel medföra att verksamheten klassas som miljöfarlig. Det har dock
framkommit ovan att de slakterirester som eventuellt skall användas inte kommer att bära på några smittor, varför risken för att sprida detsamma således är minimal. Sammanfattningsvis kan sägas att verksamheten inom BiB som hanterar
spridningen av biogödseln, och även i viss mån biogasframställningen, kan klassificeras som miljöfarlig verksamhet. Om verksamheten typiskt sett visar
118 Bratt. A.o. 119 Bratt. A.o. 120 A.d.o. 121 A.d.o.
122 Begreppet olägenhet för människors hälsa innebär inte att störningen måste riskera människors
hälsa. Påverkan på välbefinnandet innefattas av definitionen. Michanek och Zetterberg. A.o. S. 249.
sig124 utveckla kraftig lukt, läcka gas eller om verksamheten avser att sprida biogödsel som kan innehålla smittade slakterirester kategoriseras hanteringen av biogödseln som miljöfarlig, även om skada inte skett. Spridning av biogödsel kommer dock troligtvis inte att klassificeras som miljöfarlig verksamhet då riskerna för ovan angivna kriterier är mycket små. Härmed har frågeställningen huruvida förordning (1998:899) kan appliceras på BiB eller inte, besvarats. Ja, förordningen kan tillämpas på verksamheten inom BiB om den klassas som miljöfarlig verksamhet. Då gödselspridning inte upptagits på listningen i
förordningen krävs ändock inte tillstånd eller anmälan i nuläget. Mer om de lege
ferenda-perspektivet finns att läsa i avsnittet Avslutande diskussion s. 36. Det
återstår dock att utreda huruvida biogödseln betraktas som avfall eller inte för att nyss nämnda punkt skall bli tillämpbar.
3.2.4 Avfall
Avfallsbegreppet är på intet sätt enkelt att sammanfatta eller definiera. Den följande texten kommer bl.a. visa på vissa motsägelser i begreppsdefinitionen och i praxis, varför rättsområdet som hanterar avfall i många avseenden är
komplicerat. Avsnittet inleds med en beskrivning av avfall och dess rättsområde för att efter detta behandla verksamheten i BiB knutet till avfallsbegreppet. I den svenska lagstiftningen regleras avfall i 15 kap. MB och definieras i 1§ som:
”varje föremål, ämne eller substans som ingår i en
avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med.
Regeringen meddelar föreskrifter om avfallskategori enligt första stycket.”
Centralt i definitionen är ”att göra sig av med” vilket tyder på att begreppet har ett negativt ekonomiskt värde.125 Avfall är alltså något som tillsynes inte genererar något ekonomiskt värde för den som innehar det. I EG-praxis har dock fastställts att klassificeringen avfall inte skall utesluta sådana ämnen och material som har ett ekonomiskt värde.126 Så vad är då avfall, vad definieras som avfall och hur lyder definitionen?
Andra stycket i 15:1 MB, som citerats ovan, visar att regeringen kategoriserar vad som är avfall eller inte. Regeringens listning återfinns i
avfallsförordningens127 första bilaga. Avfallsförordningens listning följer kategoriseringen i aktuella EU-direktiv varför det utan följdverkan går att fokusera på EU-direktivets kategorisering. Internationellt regleras
124 Termen ”visar sig” syftar till att verksamheten inom BiB i skrivandets stund inte är i drift,
varför det kan vara svårt att ge ett säkert svar på frågor huruvida t.ex. luktutveckling kommer att ske. Efter vad som har framkommit ovan kan dock slutsatsen dras att risken är liten för t.ex. kraftig luktutveckling.
125 Michanek och Zetterberg. A.o. S. 313-320.
126 C-206-207/88, Brottmål mot G. Vassoso och G. Zanetti, REG 1990. Se domskälen, p. 9. 127 Avfallsförordning (2001:1063).
avfallsbegreppet genom bl.a. Baselkonventionen128 och inom EU kom 1975 det första viktiga direktivet om avfall, direktiv 75/422/EG129. Direktivet fastlade de grundläggande principerna gällande avfallshantering men ändrades 1991 genom direktiv 91/156/EEG, vilket i sin tur upphävts genom direktiv 2006/12130.131 Den nuvarande lydelsen på avfall är varje föremål, ämne eller substans som anges i direktivets bilaga 1.132 Bilagan innehåller 15 specifika kategorier men också en 16:e kategori som sorterar samtliga övriga material och ämnen, som inte omfattas av de första 15 kategorierna, under sig. Således kan alla ämnen vara avfall, speciellt som listningen inte är uttömmande.133 Den icke uttömmande listningen gör också att medlemsstaterna har möjlighet att inräkna fler ämnen och
ämneskategorier till listningen.134 Så i realiteten vägleder direktivet inte läsaren och definitionen av avfall förblir oklar. Att se till ett ämne eller materials
egenskaper och hur det är tänkt att användas är metoder som kan användas för att definiera ett ämne eller material som avfall eller inte. Så vilka egenskaper eller användningsområden signalerar att ett ämne eller material är att klassificera som avfall?
I EG-praxis har konstaterats att termen att göra sig av med är centralt och skall ligga till grund för huruvida en produkt skall anses vara avfall eller inte.135 EG-domstolen har också sagt att begreppet inte skall tolkas restriktivt utan mot bakgrund av EU-direktivets åsyftade höga skyddsnivå för hälsa och miljö.136 Sagda kan förklaras som att en produkt skall anses vara avfall om innehavaren har för avsikt att göra sig av med densamma. Dock skall föregående inte tolkas restriktivt, utan även sådant som innehavaren inte avser att göra sig av med kan vara avfall om det kan äventyra den skyddsnivå som EU-direktivet syftar till vad gäller människors hälsa och miljö. Ytterligare frågeställningar uppkommer vid bedömning av produkter som härstammar från en produktion och som kan vara integrerade i tillverkningsprocessen, t.ex. restprodukter från en produktion som t.ex. används för att i sin tur driva produktionen.137 MÖD har i en dom från 2003 sagt att restprodukter som integreras i tillverkningsprocessen inte kan uteslutas från avfallsdefinitionen.138 Vad som skiljer nyss nämnda dom från verksamheten inom BiB, som hanterar biogödsel, är att det i föregående rättsfall var frågan om förbränning utan generering av energi, vilket inte anses som återvinning av
128 1989 års Baselkonvention om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt
omhändertagande av farligt avfall.
129 Rådets direktiv (75/442/EEG) av den 15 juli 1975 om avfall. 130 Rådets direktiv (2006/12/EG) av den 5 april 2006 om avfall.
131 Mahmoudi. A.o. S. 199 f. Rådets direktiv (91/156/EGG) av den 18 mars 1991 om ändring i
direktiv 75/442/EEG om avfall.
132 2006/12/EG. A.o. Artikel 1, Bilaga I. 133 Mahmoudi. A.o. S. 200.
134 A.d.o. S. 200.
135 Mål 129/96, Inter-Environnement Wallonie mot Région Wallonne. ECR I-07411. Se p. 26. 136 Mål 9/00, Palin Granit Oy. ECR I-03533. Se p. 23.
137 Rötresterna kan i detta avseende betraktas som en integrerad del av tillverkningsprocessen i
lantbruket.
