Hemmasittare i gymnasieåldern - hur får de stöd till aktivitet? : En kvalitativ studie med yrkesverksamma utifrån Stockholms stads aktivitetsansvar

Full text

(1)

Ersta Sköndal Bräcke högskola Institutionen för socialvetenskap Socionomprogrammet 210 hp

Hemmasittare i gymnasieåldern – hur får de stöd till aktivitet?

En kvalitativ studie med yrkesverksamma utifrån Stockholms stads aktivitetsansvar

Home-sitting in upper secondary school age – how do they get

support for activity?

A qualitative study with professionals based on the City of Stockholm's activity responsibility

Sannah Roos

Examensarbete i socialt arbete VI 15 hp SOC 63, VT 2020

Kandidatuppsats Termin 6 Handledare: Anders Kassman Examinator: Johan Gärde

(2)

1

Sammanfattning

Ambitionen med studien har varit att ta fram kunskap om Stockholms stads stöd till hemmasittare i gymnasieåldern genom att undersöka hur yrkesverksamma arbetar med målgruppen och hur stödet underbyggs på kunskaper om hemmasittarproblematik. Resultatet visar att det i stort sett inte finns något stöd till unga hemmasittare i gymnasieåldern som kan uppfattas fungera utifrån målgruppens behov och att det finns behov av kunskapsutveckling och samsyn om fenomenet samt mer resurser. Stödet som finns tillgängligt inom KAA är frivilligt och har bra idéer om vad som erbjuds men kan samtidigt inte förstås vara tillgängligt för studiens målgrupp, hemmasittare som isolerar sig i hemmet. Resultatet visar att hemmasittarproblematik är ett komplext fenomen, men en heterogen grupp unga där orsakerna kan finnas på både strukturell och individuell nivå. Studiens empiri utgörs av åtta semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma som kan träffa på unga hemmasittare.

Nyckelord: Hemmasittare, kommunala aktivitetsansvaret, yrkeskompetens

Abstract

The aim of the study has been to develop knowledge about the City of Stockholm's support for home-sitting in upper secondary school age by examining how professionals work with the target group and how the support is supported on knowledge of home-sitting problems. The results show that there is virtually no support for young secondary school age home-sitting who can be perceived to work according to the needs of the target group and that there is a need for knowledge development and consensus on the phenomenon and more resources. The support available within KAA is voluntary and has good ideas about what is on offer but at the same time cannot be understood to be available to the study's target group, sitting who isolate themselves in the home. The results show that home-sitting problems are a complex phenomenon, but a heterogeneous group of young people where the causes can be found on both structural and individual levels. The study's empiricism consists of eight semi-structured interviews with professionals who can meet young home-sitters.

(3)

2

Förord

Tusen tack till alla mina respondenter för att ni deltog i min studie! Var och ens generositet att dela med sig av sina tankar och erfarenheter gjorde det möjligt för mig att genomföra mitt examensarbete om varför det finns unga hemmasittare i gymnasieåldern när kommunen har ett aktivitetsansvar för alla unga upp till 20 år så att de ska kunna studera, arbeta eller ha någon annan form av sysselsättning.

Tusen tack till Anders Kassman för handledning, flexibilitet och snabba återkopplingar!

Sannah Roos

(4)

3

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 5

1.1 Problemformulering och relevans för socialt arbete ... 6

1.2 Syfte och frågeställningar ... 7

1.3 Avgränsning ... 7

2. KUNSKAPSÖVERSIKT OCH TIDIGARE FORSKNING ... 8

2.1 Olika perspektiv på hemmasittarproblematik... 8

2.1.1 Skolrelaterade och sociala faktorer ... 10

2.1.2 Individuella faktorer och psykisk ohälsa ... 10

2.1.3 Familjefaktorer ... 10

2.1.4 Strukturella faktorer/utmaningar på strukturnivå ... 10

2.2 Kunskapsbaserat individnära stöd och samverkan ... 11

3. TEORETISK REFERENSRAM ... 13

3.1. Yrkeskompetens ... 13

3.1.1 Relationskompetens ... 13

3.1.2 Handlingskompetens ... 15

4. REGLERING OCH ORGANISERING ... 16

4.1 Lagrum som styr kommuners ansvar för unga ... 16

4.2 Stockholms stads ansvarsfördelning för stöd och sysselsättning ... 16

4.3 Kommunala aktivitetsansvaret, KAA i Stockholms stad ... 17

4.3.1 KAA i samverkan med andra aktörer ... 17

4.3.2 Avgränsningar för uppdraget inom KAA... 18

4.4 Aktörer inom KAA ... 18

4.4.1 Arbetsbeskrivning för det uppsökande arbetet ... 19

4.4.2 Stöd för ungdomar med fysisk eller psykisk ohälsa som inte är inskrivna i en skola ... 19

5. METOD... 20

5.1 Val av metod ... 20

5.2 Urval ... 21

5.3 Empiri ... 21

5.4 Etik ... 22

5.5 Databearbetning och analysmetod ... 23

5.6 Reliabilitet och validitet ... 24

6. RESULTAT... 26

6.1 Presentation av respondenter... 26

6.2 Arbetet med hemmasittare ... 26

(5)

4

6.4 Kunskap om hemmasittarproblematik ... 29

6.5 Utmaningar i arbetet med hemmasittare ... 31

7. ANALYS OCH DISKUSSION ... 33

7.1. Hur arbetar yrkesverksamma med unga hemmasittare i gymnasieåldern ... 33

7.2 Hur underbyggs stödet på kunskaper om hemmasittarproblematik ... 35

7.3 Diskussion ... 36

7.4 Slutsats ... 39

7.5 Undersökningens svagheter och förtjänster ... 40

7.6 Reflektion och förslag på vidare forskning ... 40

Referenser ... 41

Bilaga 1 – Informationsbrev ... 45

Bilaga 2 – Samtycke ... 46

(6)

5

1. INLEDNING

Hemmasittare är ett fenomen som framförallt förknippas med barn och unga som inte går till skolan under en period om minst fyra veckor och som mer eller mindre ofrivilligt isolerar sig i hemmet. De deltar ofta inte heller i någon annan aktivitet utanför hemmet. Familjen känner till situationen men har själva svårt att göra något åt saken och det tar ofta lång tid att bryta en sådan isolering (Sjödin & Gladh, 2018). I skolåldern används även begreppet problematisk skolfrånvaro (Sjödin & Gladh, 2018) eller skolvägran när man talar om den här gruppen av skolfrånvarande elever. I Sverige är det vanligt att kalla denna grupp av elever för hemmasittare eller skolvägrare (Karlberg & Persson, 2017). Fenomenet hemmasittare stäcker sig dock även utanför skolans sfär och finns över hela världen (Kato et al., 2012) men beskrivs och kategoriseras lite olika mellan olika länder. I Japan uppmärksammades fenomenet redan under 1980-talet där benämningen kom att kallas Hikikomori med betydelsen ”att dra sig undan”. Hit räknas de som varken studerar eller arbetar under en period om minst sex månader och har mycket begränsade sociala relationer utöver sin egen familj. De går också sällan ut ifrån sina hem, även om det varierar från person till person (Furlong, 2008; Tateno, Park, Kato, Umene-Nakano, & Saito, 2012). I bland annat Storbritannien kopplas unga hemmasittare som inte går i grundskolan, arbetstränar eller arbetar till begreppet NEET, ”not in education, employment or training” (Sadler, Akister, & Burch, 2015). Begreppet NEET används internationellt, mest i Europa, men definitionen skiljer sig åt mellan olika länder. I Storbritannien omfattar exempelvis NEET även föräldralediga, långtidssjukskrivna och de som har nedsatt arbetsförmåga (a.a.). I Sverige innebär begreppet NEET ”unga som varken arbetar eller studerar”. Detta inkluderar unga som varken arbetar eller studerar när skolplikten i Sverige tar slut och sträcker sig upp tills den unga är 29 år. För att inkluderas i begreppet ska den unge inte ha någon sysselsättning i form av studier eller arbetsmarknadsåtgärd, här inkluderas därför hemmasittare i gymnasieåldern (SOU 2018:11). Ett annat begrepp som används i Sverige är UVAS (unga som varken arbetar eller studerar), vilket Myndigheten för ungdoms- och

civilsamhällesfrågor (MUCF) använder. MUCF har på uppdrag av regeringens i uppgift att stödja kommuner och regioner i arbetet med målgruppen med syftet att hjälpen för unga till studier eller arbete är samordnat och effektivt (http://www.mucf.se).

I dagens samhälle är skola och arbetsliv centrala delar för tillhörighet och sammanhang. När skolplikten tar slut förväntas i Sverige att unga börjar en gymnasieutbildning, även om det i princip är frivilligt, eftersom det nästan inte finns några arbeten för den som inte har en gymnasieexamen. Utbildning och skolgång är en rättighet och ses också som en skyddsfaktor för att bli en

självförsörjande vuxen samt för att kunna mogna socialt under uppväxtåren. Att stå utanför skola eller arbetsliv innebär för de allra flesta en särskilt utsatt situation (SOU 2018:11). Faktum är att

hemmasittande är ett växande problem där inte bara barn och unga utan även vuxna mer eller mindre isolerar sig i sina hem. I Sverige kommer heller inte alla ungdomar som varit skolfrånvarande av olika anledningar tillbaka till skolan eller får inte det stöd de behöver för att klara studier eller arbete (SOU

(7)

6

2018:11). Att misslyckas i skolan och därefter också kanske misslyckas med att ta sig in i arbetslivet är för de allra flesta något som berör och känns långt in i märgen. Hemmasittare är därmed en starkt utsatt grupp som far väldigt illa och hamnar i utanförskap eftersom de isoleras från samhället i stort och därmed inte får några goda förutsättningar för ett fungerande vuxenliv. Barn och unga som blir så kallade hemmasittare kan isolera sig i hemmet i flera år när de inte får adekvata stödinsatser och sammanhang för att kunna förändra situationen tillbaka till studier eller annan aktivitet utanför hemmet. Det leder ofta inte bara till stora mänskliga konsekvenser i form av dålig självkänsla, dålig hälsa, utanförskap och dålig livskvalitet utan också till betydande samhällskostnader (Friberg,

Karlberg, Sundberg Lax, & Palmér, 2015). I samhällsdebatten och tidigare forskning framkommer att det råder ett stort behov av utveckling av stöd till hemmasittare från flera aktörer som också samverkar för att det ska bli möjligt för målgruppen att komma tillrätta i samhället (Friberg et al., 2015; SOU 2018:11). Det saknas dock studier om vilka insatser som har störst effekt och det gör att kommunerna själva behöver finna lösningar då det är problematiskt för staten att föreslå aktiviteter eller åtgärder alla kommuner bör erbjuda också utifrån de olika förutsättningar och det självstyre som finns (SOU 2018:11). Det finns alltså idag inga nationella riktlinjer vad som exakt ska göras för målgruppen, utan stödåtgärder faller in under olika aktörers lagrum och ansvar som också gör det tydligt att samverkan dessa emellan behövs. Det råder heller inget bestämt om vilken kompetens yrkesverksamma med målgruppen bör ha, vilket gör mig nyfiken på att undersöka vilken betydelse den aspekten har i stöd som erbjuds unga hemmasittare i gymnasieåldern.

1.1 Problemformulering och relevans för socialt arbete

Parrish (2012) belyser att dagens politiska, ekonomiska och sociala förhållanden skapar några av de utmaningar som socialarbetare ställs inför och att det också krävs av professionen att kunna behärska alltmer komplexa färdigheter när det gäller bedömningar och interventioner. Det råder olika teorier och synsätt för att tolka och bedöma människors beteende men teorier kan inte tillhandahålla enkla svar som kan visa oss hur vi entydigt ska handla i praktiken, utan kan endast styra och upplysa oss om olika kunskaper och perspektiv (a.a.). Socialt förändringsarbete är däri beroende av att kunna skapa fungerande relationer till sina klienter för att kunna ställa de rätta frågorna till dem och för att kunna skapa en förståelse för deras beteende. Däri finns en grund för konkreta insatser. Att skapa en tillräckligt tillitsfull relation som gör att yrkesutövaren får lyssna på personliga berättelser är sällan något vi kan ta för givet utan istället något en förtjänar (Parrish, 2012).

Utifrån att vi i Sverige har lagar som säger att alla människor ska inkluderas och få det stöd och hjälp de behöver för att kunna delta i samhället och leva ett skäligt liv med ett särskilt ansvar för barn och unga, ställer jag mig frågan hur det kommer sig att vi har hemmasittare och vilken kunskapssyn och kompetens som råder i interventionerna. Jag tänker att det finns ett högt värde i att undersöka och bidra med kunskap om denna mycket utsatta grupp av barn och unga och vad professionen har för kunskaper och kompetens i arbetet med att stödja målgruppen ur sin situation. Min uppfattning är att

(8)

7

tidigare forskning överlag är begränsad kring unga hemmasittare i gymnasieåldern. Den svenska forskningen är mest inriktad på barn och unga inom skolplikten och är mer orsaksfokuserad även om det till viss del även belyser hur olika stödinsatser bör utformas. Internationellt är åldersspannet vidare men också mer inriktad på orsaker som återfinns på individ-, familj- eller grupp- och samhällsnivå. Jag tycker det skulle vara intressant att ta reda på bland annat vilka stödinsatser som behövs och vilken kompetens som yrkesverksamma med målgruppen bör ha.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att utifrån ett yrkesperspektiv undersöka Stockholms stads stöd till unga hemmasittare i gymnasieåldern, 16-19 år.

- Hur arbetar yrkesverksamma med unga hemmasittare i gymnasieåldern? - Hur underbyggs stödet på kunskaper om hemmasittarproblematik

?

1.3 Avgränsning

Stockholms stad har en organisering av insatser till målgruppen med en tydlig fördelning med vilka som har ansvar och gör vad. Det avskiljer sig markant för unga hemmasittare som är inskrivna elever i en skola och de som inte är inskrivna i en skola. Det är skolans elevhälsa som har ansvar för att stödja en hemmasittande ungdom som är inskriven i en skola medan det Kommunala aktivitetsansvaret, KAA, har ansvaret för de som inte är inskrivna i en skola (SFS 2010:800, SkolL). Min studie

fokuserar på stödet till hemmasittare utifrån KAA. Det beror på att studiens målgrupp oftast befinner sig utanför skolan och då inom deras ansvar. En ytterligare faktor för hur jag avgränsar studien är att stödet inom Stockholms stad omfattar så många aktörer att det blir svårt att hantera inom denna c-uppsats. Därför kommer jag inte heller att kunna omfamna hela stadens stödarbete utan i denna studie kommer åtta yrkesverksamma intervjuas som kommer i kontakt med målgruppen med utgångspunkt ifrån KAA:s verksamheter samt socialtjänsten och LSS i innerstaden och de södra stadsdelarna.

Hemmasittare i denna studie är unga utanför studier eller arbete som mer eller mindre isolerar sig i hemmet utan att själva eller med familjens hjälp kunna förändra situationen. Stöd – samlingsbegrepp för vilka aktörer och insatser som finns och hur det är organiserat, samordnat och kunskapsbaserat. Insatser - aktiviteter riktade direkt till individen i syfte att stärka den unge och avhjälpa problem. KAA – används och är benämningen på det kommunala aktivitetsansvarets övergripande verksamheter och yrkesverksamma.

(9)

8

2. KUNSKAPSÖVERSIKT OCH TIDIGARE FORSKNING

I detta kapitel presenteras litteratur och forskning som jag anser kan vara av intresse för att få en förståelse kring hemmasittarproblematik och vara till hjälp för att få svar på studiens syfte. Forskning om hemmasittarproblematik avgränsat till hemmasittare i gymnasieåldern för svenska förhållanden är relativt lite utforskat. Det finns däremot mer forskning kring hemmasittare inom grundskolan som vi också kan hämta kunskap ifrån. Det är även intressant att titta på de strukturella förutsättningarna som finns i stödsystemet för unga hemmasittare. Dels presenteras olika perspektiv och relaterade orsaker till hemmasittande/skolfrånvaro, dels vilket behov av stöd och betydelse av samverkan som

målgruppen kan ha utifrån individ-, grupp- och samhällsnivå.

2.1 Olika perspektiv på hemmasittarproblematik

Hemmasittare är ett fenomen som framförallt förknippas med barn och unga som inte går till skolan under en period om minst fyra veckor och som mer eller mindre ofrivilligt isolerar sig i hemmet. De deltar ofta inte heller i någon annan aktivitet utanför hemmet. Begreppet hemmasittare är relativt nytt och beskriver vad en person gör, snarare än orsaken till beteendet men är i sig ingen nyhet utan har funnits så länge vi haft allmän skolgång i Sverige. Vad som däremot skiljer sig åt är att denna grupp har ökat stadigt sedan 2000-talets början. Historiskt har de synsätt som används om problematiken förändrats, från att ha handlat om en klassfråga till att förklaras ur ett psykoanalytiskt perspektiv (modersneuros), via det systemteoretiska med familjen som orsaksfokus till dagens mer

neuropsykiatriska individperspektiv. Oavsett vilka synsätt eller ord som använts för att beskriva problematiken så har elevens beteende, eller symptom, att vägra eller inte förmå sig att gå till skolan och isolera sig i hemmet, i princip sett likadant ut. Anledningen till att eleven är hemma är ofta komplext. Hens ålder, vad denne sysselsätter sig med och hur hens familj fungerar skiljer sig åt och fenomenet kan alltså inte ramas in med exakta orsaker även om det ofta går att hitta gemensamma nämnare (Sjödin & Gladh, 2018). Hemmasittande ökar också i åldrarna (SOU 2018:11).

Parrish (2012, s.10) citerar Sadock och Sadock (2007, s. 247) definition av beteende: “den totalitet i psyket som inbegriper impulser, motiv, önskningar, behov, begär och medfödda drivkrafter, vilka kommer till uttryck i en individs beteende eller motoriska aktivitet. Beteende omfattar allt från observerbara och mätbara manifestationer av inre tillstånd och impulsiva reaktioner på smärta eller fruktan till oavsiktliga eller avsiktliga responser på en mängd olika faktorer. Dessa faktorer innefattar bland annat kön, ålder, hälsa, socioekonomiska omständigheter, sexuell läggning och intellektuella skillnader. Friberg, Karlberg, Sundberg Lax och Palmér (2015) och Skolinspektionens (2016)

sammanställer internationell forskning som visar att hemmasittare är en heterogen grupp individer där det finns många olika orsaker som utvecklar beteendet. Gemensamt framträder ändå likheter och generella drag som passar in på ett flertal av hemmasittarna. Det är sällan ett frivilligt valt tillstånd från individen utan snarare en ofrivillig konsekvens av komplexa orsaker som kan finnas på individ-,

(10)

9

familj-, och/eller samhällsnivå (a.a). Hemmasittarproblematik består alltid av en väv orsaker och som profession behöver man ha med så mycket av ”väven” som möjligt i arbetet med den unge att förändra situationen. Det går inte att stirra sig blind på en anledning och försöka lösa just denna knut, utan det behövs en god samordning och samverkan mellan de aktuella aktörer som den unge är i behov av för att bryta sin isolering (Friberg et al; Sjödin & Gladh, 2018).

Hemmasittande eller skolvägran är ofta relaterat till oro, ångest och depression. De är oftast frånvarande för att de inte kan gå till skolan och föräldrarna känner i de flesta fall till situationen. Det handlar alltså inte om skolk eller bristande motivation utan mer om ohälsa, de vill egentligen gå i skolan. Skolk är oftare kopplat till inlärningssvårigheter och normbrytande beteende. De som skolkar är kraftigt överrepresenterade när det gäller missbruk, kriminalitet och antisociala beteenden (Friberg, Karlberg, Sundberg Lax, Palmér, 2015; Karlberg, M. & Persson, S., 2017; Sjödin & Gladh, 2018).

Man vet också att bli så kallat hemmasittande sällan är ett frivilligt valt beteende utan snarare en ofrivillig konsekvens av komplexa orsaker som kan finnas på individ-, familj- och skol- eller samhällsnivå. Hemmasittare vill gå i skolan och skaffa sig en utbildning och till höra sociala sammanhang, vilket skulle vara deras frivilliga beteende om de kunde. Problemet är snarare att skolmiljön av en eller flera orsaker inte fungerar för dessa barn och unga (Friberg et al., 2015; Sjödin & Gladh, 2018). Bakomliggande orsaker till social isolering eller hemmasittande i Japan (Hikikomori) kopplas bland annat till psykisk ohälsa, socioekonomiska faktorer och/eller familjeförhållanden (Furlong, 2008). Sjödin och Gladh (2018) lyfter fram att det finns en rad olika orsaker till att barn och unga isolerar sig i sitt hem. Det kan exempelvis handla om en känsla av socialt utanförskap, att skolans ämnen kan tyckas obegripliga, en känsla av att vara stämplad som ”konstig” eller ”dum” (Friberg et al., 2015). Relaterade orsaker till hög skolfrånvaro varierar mycket även om det finns vissa drag som förenar många av de som är skolfrånvarande. De kan delas in i tre områden: skolrelaterade faktorer, sociala faktorer och individuella faktorer. (Friberg, Karlberg, Sundberg Lax, Palmér, 2015; Karlberg, M. & Persson, S., 2017; Sjödin & Gladh, 2018). Skolverket (2010) har redan för över tio år sedan genom intervjuer med både tillbakakommande elever och skolpersonal påvisat vikten av att hur skolan bemöter skolfrånvarande elever och utformar deras undervisning som en central faktor för återgång och undvikande av frånvaro. De delar in ogiltig skolfrånvaro i två huvudkategorier varav den ena rör tre skolfaktorer; pedagogisk, social och organisatorisk, och den andra kategorien rör hemmet och familjen. Dessa bakomliggande faktorer kan förekomma i olika grad och kombinationer eller enbart inom en av huvudkategorierna. Det är därför mycket viktigt att orsakerna blir grundligt kartlagda innan konkreta förändringar och åtgärder sätts in (a.a). Kearney (2008) lyfter fram att förekomst av skolfrånvaro är ett allvarligt folkhälsoproblem som sammankopplas med riskfaktorer för våld, missbruk, psykiatriska störningar, ekonomisk deprivation samt vikten av bedömning inför interventionerna som inkluderar medicinska, kliniska och systemiska interventioner.

(11)

10

2.1.1 Skolrelaterade och sociala faktorer

Skolans arbetsmiljö, utsatthet, mobbing, kränkningar eller missförhållanden kan förekomma eller skolkrav med många misslyckanden som bryter ner den unga och framkallar obehag och oro för skolmiljön (Friberg et al., 2015). Det understryks också att hemmasittare är en heterogen grupp där graden av isolering och svårigheter med att ingå i sociala sammanhang, studera eller arbeta/praktisera, ser olika ut (Friberg et al., 2015; Furlong, 2008).

2.1.2 Individuella faktorer och psykisk ohälsa

Vanliga individuella faktorer är att man kan lida av psykisk eller fysisk sjukdom. Gemensamt är ofta psykisk ohälsa i någon form som exempelvis social fobi, generaliserad ångest eller depression, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning där autismspektrumtillstånd (AST) är mycket vanligt hos hemmasittare. I vissa fall särbegåvning (klart högre begåvning än jämnåriga) på grund av bristande stimulans och utmaningar. De fysiska kan handla om astma, trötthet eller problem med magen och huvudvärk. Mycket få av hemmasittarna har inlärningssvårigheter eller störande och trotsigt beteende i skolan (Friberg et al., 2015). En signifikant markör för hemmasittare är att de stannar hemma på grund av ångest inför skolmiljön, de vill egentligen gå i skolan och är villiga att utföra skolarbete på

hemmaplan för att jämföras med skolkare som på grund av andra orsaker uteblir från undervisning och oftast inte är hemma under skoltid utan saknar intresse för skolarbete (Sjödin & Gladh, 2018) (Friberg et al., 2015). Sjödin och Gladh (2018) lyfter ytterligare fram att det också är vanligt med kognitiva funktionsnedsättningar eller låg självkänsla. Det här kan leda till någon form av psykisk eller fysisk ohälsa som exempelvis ofta ont i magen, ångest och depression som exempelvis även Friberg et al., (2015) bekräftar utifrån sitt arbete med hemmasittare.

2.1.3 Familjefaktorer

Familjen, främst föräldrar och deras hem är för många en trygghetspunkt som fungerar bra medan för andra finns det flera faktorer från hemmet som påverkar barn och unga negativt. Föräldrars bakgrund och nuvarande situation kan vara en viktig aspekt för hemmasittande men är aldrig en självklar faktor. Men barn kan påverkas negativt av att föräldrarna upplever påfrestningar såsom arbetslöshet, sjukdom, psykiska besvär, ekonomiska svårigheter eller migration. Detta kan då påverka barn och ungas behov av stöd av anhöriga (Skolverket, 2010).

2.1.4 Strukturella faktorer/utmaningar på strukturnivå

Många av utmaningarna finns på strukturell nivå. Samspelet och växelverkan mellan systemen på nationell, regional och lokal nivå är central och måste stärka varandra. Trots det riktas stöd och insatser främst till individen utan att hänsyn tas till strukturfelen. Det finns ett feltänkt med att se ett skolmisslyckande som elevens misslyckande och inte skolans misslyckande (SOU 2018:11).

Utredningen Samordnare för unga som varken arbetar eller studerar (SOU, 2017:9). Samordnaren ser att effekten av insatser ofta bedöms i förmåga att leda till studier eller arbete och att det är viktigt att

(12)

11

komplettera bilden med att synliggöra de insatser som stärker ungas progression men som på kort sikt inte resulterar i övergång till studier eller arbete. Samverkan behöver utvecklas mellan många aktörer för att möta utmaningarna samt behöver utgå från individens behov samt ha ett helhetsperspektiv. Hur är stödet i teorin samordnat mellan olika aktörer och vad talar för att det kan ge en hemmasittare adekvat hjälp? Bilden nedan illustrerar ett exempel på olika aktörer, såsom kommunala förvaltningar, regioner och statliga myndigheter som bland annat en ung hemmasittare kan behöva ha kontakt med för att komma tillrätta i samhället (SOU 2018:11). Kontakterna sker ofta parallellt med varandra och aktörerna ansvarar ofta för tydligt avgränsade områden av samhällets stöd. Men unga hemmasittare möter utmaningar som inte alltid är så väl avgränsade så skapar det för problem när en har behov av stöd från flera aktörer som överlappar varandra samtidigt. Det innebär att ingen tar ett helhetsansvar för individens behov och insatser. Det speglar att stödet inte utformas eller utgår ifrån individens

behov, utan från samhällets ansvarsfördelning som erbjuder stöd utifrån sina uppdrag och regelverk som ofta innehåller standardiserade specifika kriterier exempelvis utefter ålder och arbetslöshetstid. Det kan också, förutom att vara svårt för en enskild att veta vem hen ska vända sig till, innebära att det blir svårt att få individuella och individuellt

anpassade kombinerade insatser. En annan konsekvens för de som har flera parallella myndighetskontakter är att de kartläggs gång på gång och behöver klara av att agera koordinator mellan dessa myndigheter när de inte samordnas (http://www.mucf.se).

MUCF har regeringens uppdrag att stödja kommuner och regioner i arbetet med målgruppen med syftet att hjälpen för unga till studier eller arbete är samordnat och effektivt. De ska även fungera som informations- och kunskapsstöd i frågor som rör unga som varken studerar eller arbetar samt samla och sprida befintlig kunskap (http://www.mucf.se).

2.2 Kunskapsbaserat individnära stöd och samverkan

Friberg, Karlberg, Sundberg Lax och Palmér (2015) lyfter fram att beteendet hos barn och unga ofta har komplexa orsaker som behöver mångsidiga åtgärder samt att det råder ett stort behov av stöd från flera aktörer som också samverkar för att det ska kunna bli en möjlig och hållbar förändring för den unge (a.a.; Sjödin & Gladh, 2018). Friberg et al. (2015) och (Sjödin & Gladh, 2018) framhåller även att det behövs en bred genomgående individuell kunskapsbaserad kartläggning av bakomliggande orsaker för att därefter utifrån den informationen utforma en individuell åtgärdsplan. I Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (2015) rapport Modell för stöd till unga med psykisk ohälsa som varken arbetar eller studerar framkommer bland annat också att det behövs ett individnära stöd över tid i arbetet med UVAS ungdomar med psykisk ohälsa. Det behöver finnas tid, bra bemötande och flexibilitet i de stödåtgärder som erbjuds. Det gäller både tid att utvecklas innan den unge är redo

(13)

12

att komma ut i sysselsättning, samtidigt också att det finns tid för individen när hen väl kommit i sysselsättning i syfte att stärka den som varit en längre tid utanför studier eller arbete. En del behöver kortare insatser och en del kontinuerligt stöd över tid, behoven ser alltså olika ut. Rapporten belyser också att tid är en brist inom myndigheternas strukturella ramar idag. Det är viktigt att man har tid för att kunna ha ett individperspektiv som bygger på individens behov och inte på verksamhetsplanering och yttre ramar. Tid behövs också för att kunna göra en ordentlig kartläggning där den unges hela problembild framträder och på så vis kunna planera arbetssätt och metoder för stöd utifrån den unges behov. En annan av framgångsfaktorerna som kommit fram i intervjuer och samtal med unga är att verksamheterna för unga som varken arbetar eller studerar skapar ett socialt sammanhang som upplevs som en trygg miljö där man blir sedd och känner en gemenskap genom att träffa andra i samma situation. En annan signifikant orosfaktor är ungas oro för sin försörjning som bidrar till att det är svårt att tillgodogöra sig en stödinsats ifall det råder oklarhet om vilken ekonomisk ersättning man har rätt till eller riskerar att förlora om man träder in i olika stödinsatser.

Utredningen Samordnare för unga som varken arbetar eller studerar (SOU, 2017:9), bestyrker att det inte är ovanligt att unga som vare sig arbetar eller studerar behöver flera parallella insatser och stöd då en del har komplexa behov som ingen enskild aktör kan möta på egen hand. För att få den unge hemmasittaren i aktivitet eller sysselsättning utanför hemmet behövs ofta ett gott samarbete och samverkan med flera olika aktörer såsom skola/arbetsplats/praktik, socialtjänst, vårdgivare och hemmet/föräldrar. Detta blir inte alltid lätt när en hemmasittare ska få hjälp då det ofta kräver en mycket god samverkan, samordning och samarbete dessa aktörer emellan för att det ska fungera för den unge hemmasittaren att förändra sin situation (Friberg et al., 2015). Kearney (2007) bestyrker i sin studie att kartläggning av skolvägringsbeteende sannolikt är en nyckelfaktor som kan kopplas till välgrundade beslut om val av behandling. Det finns utvecklade stödprogram för hemmasittare. Exempelvis har Magelungen (Friberg et al., 2015) utvecklat HSP hemmasittarprogram, ett

manualbaserat behandlingsprogram där de arbetar multimodalt, intensivt och från hemmaplan med kognitiv beteendeterapi (KBT) som grund med syfte att få barn och unga till en fungerande skolgång. Sjödin och Gladh (2018) har utvecklat Nyckelmetoden, en metod med ett förhållnings- och arbetssätt som innebär ett tätt tvärprofessionellt arbete där eleven befinner sig via fysiska möten, digitala hjälpmedel och sociala medier. Sjödin och Gladh (2018) menar att insatser för hemmasittande

ungdomar kan utvecklas och kallar det för ”hemma-hos-insats”. De professionella bör möta ungdomen på dennes arena, för att så småningom få ut dem i andra sammanhang. Idag arbetar man främst på kontor och ungdomar förväntas ta sig dit för samtal, vilket respondenterna är eniga om är mycket svårt för många av de som blivit hemmasittande.

(14)

13

3. TEORETISK REFERENSRAM

Det empiriska materialet består av yrkesverksammas berättelser kring sitt arbete med hemmasittare i gymnasieåldern. Utmärkande framkommer betydelsen kring att skapa en god relation till den unge samt hur de förutsättningarna som finns i stödet bidrar till svårigheter för målgruppen att förändra sin situation. Därav finner jag det intressant att beröra aspekter av yrkeskompetens med ambitionen att bidra med en förståelse till varför det behövs ett stöd som är underbyggt på kunskaper om fenomenet samt betydelsen av relations- och handlingskompetens för både den yrkesverksammas arbete och för individens möjlighet till progress. Yrkeskompetens är ingen etablerad teori utan består snarare av begrepp som rör sig mellan kommunikations- och relationsteori.

3.1. Yrkeskompetens

För att förstå och teoretisera respondenternas arbete med unga hemmasittare har jag valt att utgå ifrån den teoretiska referensramen kring yrkeskompetens, specifikt relations- och handlingskompetens. Det eftersom socialt arbete med människor alltid innebär kommunikation och kunskap på flera nivåer. Yrkeskompetens kan förstås som den professionellas ”förmåga att kunna förstå samt förhålla sig till de krav hen möter i professionella sammanhang” (Røkenes & Hanssen, 2016, s. 7). Relations- och handlingskompetens samspelar med varandra och utgör tillsammans yrkeskompetensen. Det handlar om att professionella inte endast kan luta sig emot relationella förmågor utan även behöver ha fackkunskaper och instrumentella färdigheter (Røkenes & Hanssen, 2016). Eide och Eide (2006) menar även de att bland annat kunskaper är viktigt för professionella att inneha för att kunna leva sig in i andras situation, alltså att det finns ett samspel mellan kunskaper och professionell empati. Mattila (2015) belyser också att utan kunskap blir det svårt för professionella att bemöta och förstå unga. Jensen och Ulleberg (2013) menar på liknande sätt att om de instrumentella färdigheterna, till exempel arbetsmodeller och kunskaper, är otillräckliga i sig själva och dessutom beroende av relation och relationsarbete utifrån den givna kontexten.

3.1.1 Relationskompetens

Termen relationskompetens är centralt för alla yrkesutövare i människovårdande yrken (Killén, 2008) men återfinns främst inom pedagogisk forskning där relationskompetensen berör samspelet i

utbildningssammanhang mellan lärare/pedagoger och barn/unga (Juul & Jensen, 2009; Aspelin, 2015; Linder, 2018). Røkenes och Hanssen (2016) beskriver relationskompetens som färdigheten att kunna förstå och samverka på ett bra och funktionellt sätt med de människor som den professionella möter i sitt arbete. Vilken Killén (2008) också menar är en central kompetens som professionella behöver förhålla sig till i samtal som rör känslotunga och komplexa problem. Enligt Røkenes & Hanssen (2016) kommunicerar en relationskompetent yrkesutövare på ett meningsfullt sätt där klientens behov i första hand tas i beaktning. Relationskompetensen illustreras som en process där den professionella initialt ska etablera kontakt till klienten och upprätta en relation där klienten uppmärksammas och

(15)

14

respekteras (a.a.; Killén, 2008). Yrkesutövaren ska vara kapabel till att upprätthålla relationen genom att stanna kvar i den och även därefter kunna avsluta relationen på ett adekvat sätt. Ett givande samverkansrum mellan parterna etableras utifrån yrkesutövarens strävan att både förstå den andre samtidigt som bidra till klientens förståelse för situationen (Røkenes & Hanssen, 2016). Just förståelsen är grundläggande när det handlar om att den professionella ska kunna sätta sig in i den andres upplevelser (a.a.; Killén, 2008) och orsaken bakom dennes handlingar (Røkenes & Hanssen, 2016). I praktiken sker det genom att den professionella fokuserar på att förstå vad den enskilde uttrycker för att i sin tur förmedla sin egen förståelse i dialog till den andre (a.a.). Det är av yttersta vikt att den yrkesutövande bemöter den andre med ett öppet förhållningssätt utan att låga sina

föreställningar eller attityder påverka bemötandet (Killén, 2008). Ytterligare bör professionella inneha ett icke-dömande förhållningssätt där hen lyssnar och bekräftar vad den andra säger (Thunberg, 2018). Empatisk förmåga, lyhördhet, respekt, självinsikt och situationsförståelse är alltså centrala förmågor som professionella bör ha som också främjar trygghet i relationer. Utan detta förhållningssätt finns det risk att det genererar skuld- och skamkänslor för den enskilde (a.a.; Røkenes & Hanssen, 2016).

Relationskompetens rör sig inom fältet för relationsarbete där relationen mellan klient och professionell är grundläggande. Ett relationsarbete som fungerar väl är en förutsättning för att nå lyckade utfall (Thunberg, 2018). Även Røkenes och Hanssen (2016) poängterar att relationen mellan klient och professionell är avgörande för förändring och för om klienten kan känna sådant förtroende att hen vill öppna sig och berätta om sina känslor, tankar och vad den har erfarit. Vilket styrs av i vilken grad klienten upplever relationen som trygg och stödjande. En otrygg relation kan hämma klienten till att söka hjälp och riskera att påverka den andres förhållningssätt till sig själv negativt. Om den professionellas agerande resulterar i att relationen blir svagare kan samverkan mellan parterna hämmas (a.a). Det kan ske om exempelvis den professionella tar egna initiativ eller beslut om saker gällande klienten utan att först ha stämt av med vederbörande eller om klienten inte upplever att yrkesutövaren lyssnar och förstår hen. Konsekvensen kan då exempelvis skapa rädsla för klienten att bemötas med misstro eller att klienten undviker att träffa och söka stöd hos yrkesutövaren (Thunberg, 2018). Røkenes och Hanssen (2016) tillägger också att det kan vara svårt att ta upp och samtala om svåra frågor innan det har etablerats en trygg relation. Mattila (2015) framhåller att unga som befinner sig i en utsatt situation kan sakna förtroende och tillit till vuxna. Här behöver den professionella lägga ner både tid och kontinuitet samt vara tillgänglig för att kunna utveckla bärande relationer (a.a.; Collén, 2018). För att en tillitsfull relation ska kunna utvecklas krävs det tid och tålamod (Mattila, 2015; Thunberg, 2018). Det behov som den enskilde har a stöd kan många gånger bara delas när relationen präglas av trygghet och tillit (Thunberg, 2018). Eide och Eide (2006) betonar vikten av en stödjande kommunikation där den professionella ställer frågor för att utforska individens erfarenheter och för att kunna erbjuda adekvat stöd. Frågorna och bemötande tillsammans fyller alltså en viktig funktion som frambringar förutsättningar för vidare samtal och samarbete. Kvaliteten på relationen

(16)

15

mellan klienten och yrkesutövaren är avgörande i yrken som handlar om att skapa förutsättningar för någon form av förändring hos andra människor. Røkenes och Hanssen (2016)

Sammanfattningsvis så handlar relationskompetens å ena sidan om att känna sig själv, förstå den andres upplevelse och förstå vad som händer i samspelet med den andre. Relationskompetens innebär å andra sidan även att både vara kapabel att möta enskilda som ett subjekt och att kunna handla objektivt (instrumentalt) på ett lämpligt och riktigt sätt. Ytterligare så har kvaliteten på relationen visat sig, genom undersökningar och systematiska praktiska erfarenheter, ofta ha mer betydelse än de instrumentella målinriktade tekniker och metoder som den professionella använder sig av. Det förutsätter att professionella kan förhålla sig på ett sådant sätt att hen främjar den andres förmåga att komma till insikt, utvecklas, lära om, frigöras, växa och hantera olika situationer samt själv tänka efter och kunna motivera sina handlingar (Røkenes & Hanssen, 2016).

3.1.2 Handlingskompetens

Handlingskompetens är ett begrepp som syftar på kunskaper och instrumentella färdigheter, till exempel fackkunskap och arbetsmodeller, för att kunna agera och samverka. Handlingskompetens består alltså av färdigheter och kunskaper som innebär att du kan göra något för eller med den andre, på ett objektiv eller sakligt sätt (Røkenes & Hanssen, 2016; Jensen & Ulleberg, 2013). Objekt är något man hanterar och subjekt kommunicerar och samverkan man med. Exempelvis så hanterar en

sjuksköterska en spruta utefter objektiv kunskap om sprutan – hur den ska hanteras för att ge en person en spruta i låt säga armen. Hur sedan sjuksköterskan kommunicerar och samspelar med personen som ska få sprutan är subjekt och således inom relationskompetens (Røkenes & Hanssen, 2016). Engdahl och Larsson (2011) förklarar att vara handlingskompetent innebär att den professionella kan förvärva och tillämpa de resurser som hen har tillgång till och menar att ens kunskaper är väsentliga för att kunna genomföra handlingar. Det handlar dels om att förstå det man ska göra, dels veta vad som är möjligt att faktiskt göra. Det handlar även om att som professionell inneha förmågan att avgöra om en de facto är kompetent nog för att genomföra en viss handling. Att kunna identifiera hinder och

möjligheter med att genomföra en handling samt att kunna avstå från att utföra en handling innan man har förvärvat den kompetens som fordras. Ytterligare framhålls att det i den professionellas omgivning kan föreligga element som antingen underlättar och möjliggör eller försvårar och begränsar ens handlingar. Såtillvida är handlingar dels beroende av den professionellas förmågor, kunskaper och resurser samtidigt som det finns möjlighet eller hinder i omgivningen som avgör den professionellas handlingsutrymme (a.a). Handlingskompetens kan därav främja utvecklingen av relationskompetens (Røkenes & Hanssen, 2016).

(17)

16

4. REGLERING OCH ORGANISERING

I detta kapitel kommer jag att redogöra för aktuella aktörer och förordningar, rättigheter och

skyldigheter som råder för stöd, utbildning och sysselsättning till unga i gymnasieåldern. Jag kommer också att visa hur Stockholms stad organiserar stödet till unga hemmasittare i gymnasieåldern.

4.1 Lagrum som styr kommuners ansvar för unga

I Socialtjänstlagens (SFS 2001:453, SoL) portalparagraf (1 kap 1§) framgår det ”Att socialtjänsten på demokratins och solidaritetens grund ska främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor samt deras aktiva deltaganande i samhällslivet”. Socialnämnden ska bland annat med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och unga som har visat tecken på ogynnsam utveckling. Socialtjänstlagens ramlagskonstruktion innebär att lagen enbart bestämmer målsättningar och att genomförandet överlämnas till varje kommun att utformas på lokal nivå. Även Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS (SFS 1993:387) kan vara aktuell. Alla barn och unga upp i Sverige har rätt till utbildning enligt skollagen (SFS 2010:800, SkolL). Det är barnets vårdnadshavare (Föräldrabalk, SFS 1949:381) och hemkommun (SFS 2001:453, SoL) som har det yttersta ansvaret för att eleven ska kunna uppnå kunskapsmålen. Kommunens ansvar innebär även skyldighet att utbildningen anpassas efter elevens behov (SkolL). Skollagen ger barn och unga rätt till men också skyldighet att gå i grundskolan, så kallad skolplikt som tar slut efter årskurs nio, därefter är skolan frivillig. Samtidigt sträcker sig skollagen längre än så med rättigheten att få tillgång till

gymnasieutbildning eller annan sysselsättning upp tills man fyller 20 år, vilket kallas det Kommunala aktivitetsansvaret, KAA (29 kap 9§, 2010:800 SkolL). Kommuner har också enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30, HSL) ansvar för att det finns ett utbud av hälso- och sjukvård som svarar mot befolkningens behov och bidrar till ett förbättrat hälsotillstånd. Elevhälsan innebär enligt Skollagen 2 kapitlet 25–26§§ (SFS 2010:800 SkolL) att elever ska ha tillgång till medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser i skolans regi. Elevhälsan ska främst arbeta förebyggande men även stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål.

4.2 Stockholms stads ansvarsfördelning för stöd och sysselsättning

Socialförvaltningen arbetar för att skapa förutsättningar till en likvärdig och rättssäker socialtjänst i hela staden. Stockholms stad har 14 stadsdelsnämnder som får organisera sig som de vill när det gäller beslut om kommunal service och omsorg för dem som bor i stadsdelsområdet. Arbetsmarknads-förvaltningen ska skapa effektiva insatser för att stockholmare ska hitta ett arbete eller börja studera. De ansvarar för uppsökande verksamhet, samordning, stöd och motiverande insatser för de 16–19 åringar som inte går en gymnasieutbildning. Utbildningsförvaltningen ansvarar för att erbjuda utbildning och elevhälsa samt arbeta för att förhindra skolavhopp och erbjuda studier för unga i gymnasieåldern (https://www.stockholm.se). Stadsdelsnämnderna har i sitt uppdrag att samarbeta med kommunens aktivitetsansvar. Det innebär att samverka ur ett individperspektiv och erbjuda stöd och

(18)

17

insatser utifrån socialtjänstlagen parallellt med eller inför insatser som genomförs av utbildnings- eller arbetsmarknadsnämnd (Stockholms stad, 2018).

4.3 Kommunala aktivitetsansvaret, KAA i Stockholms stad

Stockholms stad – precis som alla andra kommuner i Sverige – har ett lagstadgat ansvar att aktivt söka upp ungdomar i gymnasieåldern som inte går eller gått klart gymnasiet för att erbjuda individuellt stöd mot studier eller annan sysselsättning. Det nationella uppdraget kallas för kommunens aktivitetsansvar och regleras i Skollag 29 kapitlet 9§ (SFS 2010:800). Det betyder att en så kallad hemmasittare med ovanstående kriterier kommer att uppmärksammas utifrån KAA och dess uppsökande verksamhet för att erbjudas stöd till att förändra sin situation mot aktivitet, studier eller arbete. Hemmasittare kan också uppmärksammas exempelvis inom socialtjänsten eller barn- och ungdomspsykiatrin.

KAA:s årsrapport i Stockholms stad (2019) visar att mer än 19 000 kontaktförsök genomfördes för att försöka nå unga i registret. Totalt 8 724 ungdomar var aktuella inom KAA någon period under 2019. Därav omfattades 6 099 ungdomar av det uppsökande arbetet, varav 3 323 nåddes och erbjöds stöd. 1 023 ungdomar tog del av stöd och 764 ungdomar skrevs ut efter stöd, varav 48% till studier och 19% till arbete. Andelen som kan hamna i kategorin hemmasittare som isolerar sig i hemmet statistikförs inte som en egen grupp, men uppmärksammas som en svår grupp att nå.

KAA i Stockholms stad arbetar delvis med att kartlägga, söka upp och ge information till de unga som omfattas av KAA. De erbjuder också vägledning mot studier, praktik, arbete eller annan

meningsfull sysselsättning. Det är frivilligt att delta i det som KAA erbjuder (Stockholms stad, 2018). Inom KAA arbetar studie- och yrkesvägledare, socionomer och beteendevetare. De kan ha yrkesrollen som uppsökare, jobbcoach eller studie- och yrkesvägledare (personlig kommunikation med

respondent, 20 april 2020). Det utgår ingen ekonomisk ersättning till ungdomar när de deltar i insats, förutom vid ungdomsanställning (Stockholms stad, 2018).

Den unga hemmasittaren i gymnasieåldern (16–19 år) som ej är inskriven i ett gymnasium blir kontaktad utifrån KAA:s uppsökande uppdrag. En ungdom eller förälder kan också själv ta kontakt med KAA för stöd. Det är här hemmasittare i första hand är tänkt att få stöd till att bryta sin situation.

4.3.1 KAA i samverkan med andra aktörer

KAA har även uppdrag att samverka med andra aktörer hemmasittaren kan ha behov av kontakt med. Det kan förutom de interna verksamheterna vara föräldrar, socialtjänsten, hälso- och sjukvården, LSS, skolslussen, olika skolor eller arbetsgivare. KAA samverkar nära med Skolslussen. Samverkan sker också direkt med grund- och gymnasieskolor, både kommunala och friskolor, samt folkhögskolor och vuxenutbildningen. Samarbete med stadsdelarna sker främst med barn och ungdomsenheterna men även med fält och fritid, idrottsförvaltning och civila sektorn för träning och hälsa. Ytterligare med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). På lednings- och individnivå sker regelbundet samverkan i olika samverkanforum och möten. Samverkan med stadsdelarna fungerar olika väl. Utvecklingsarbete pågår

(19)

18

med nätverksträffar för chefer inom barn och ungdom och BBIC-nätverk. Information om KAA finns som en del av introduktionsutbildningen för nya socialsekreterare i staden (Årsrapport KAA, 2019). Skolslussen är en del av gymnasieavdelningen som erbjuder vägledning och stöd till att hitta en gymnasieplats. De kan förmedla visst antal gymnasieplatser under hela året. De erbjuder studie- och yrkesvägledning till de som vill studera, ger information om lediga platser samt förmedlar platser på gymnasieskolor för de som inte sökt eller blivit antagna på ett gymnasium (Stockholms stad, 2018).

4.3.2 Avgränsningar för uppdraget inom KAA

I det uppsökande arbetet nås vissa grupper av ungdomar som på grund av till exempel psykisk eller fysisk sjukdom eller missbruksproblematik står långt ifrån både studier och arbete. De behöver andra typer av insatser innan eller parallellt med motivation till studier eller arbete. I KAA ingår inte att erbjuda insatser inom ramen för psykiatri eller andra vårdinsatser, här ligger ansvaret i första hand hos region (egen anm. landsting bytt namn) och stadsdelsförvaltningar (Stockholms stad, 2018).

Ungdomar i behov av insatser enligt LSS erbjuds stöd inom KAA till att kontakta LSS handläggare och stöd för att söka LSS insats. Utifrån individuella behov kan även stöd erbjudas inom ramen för KAA (Stockholms stad, 2018).

4.4 Aktörer inom KAA

KAA samordnas inom Jobbtorg Fokus Unga. Det uppsökande arbetet utgår från lokala Jobbtorg för unga (4st) och KAA verksamheten Aim. Ytterligare sker ett nära samarbete med Skolslussen för utbildningsplatser och så finns det en rad olika insatser och samverkansprojekt. Inom jobbtorg arbetar 11 lokala samordnare som har det uppsökande arbetet samt erbjuder individuellt stöd och fördjupad vägledning. Jobbtorg har vissa kortare yrkesinriktade insatser, SE-coach (Supported Employment) och självstärkande insatser i verksamheten Ung i centrum. Det finns även ett visst antal tidsbegränsade ungdomsanställningar (Stockholms stad, 2018). Det uppsökande arbetet sker utifrån ett centralt register, varav de kontaktas via brev, telefon, sms, mejl och hembesök (Årsrapport KAA, 2019). Utöver detta erbjuds ungdomar stöd i den centrala verksamheten Aim, både individuellt och i grupp. Hit kommer ungdomar som har behov av ett mer intensivt och långvarigt stöd. Aim står för Aktivitet, Inspiration och Motivation och erbjuder stöd anpassat efter varje enskild ungdoms vilja och förmåga. Här jobbar coacher och studie- och yrkesvägledare. Via enskild vägledning byggs relationer och förtroende. Det finns ett flertal olika gruppaktiviteter som utgår och formas ifrån aktuella ungdomars individuella behov som syftar till att leda till studier eller arbete i framtiden. Det kan vara grupper utifrån hälsa eller gemensamma intressen eller aktiviteter av mer social och självstärkande karaktär. Utöver det ordnas även jobbsökargrupper och rekryteringar som arrangeras med arbetsgivare och samverkanspartners. Det erbjuds del- eller heltidspraktik med stöd. Aim stöttar även till en aktiv fritid (Stockholms stad, 2018).

(20)

19

Prolog är exempel på ett samverkansprojekt mellan KAA och ungdomspsykiatrin (från 18–29 år)

för stöd till hemmasittare med psykisk ohälsa. De erbjuder bland annat hembesök och samtal med en behandlare, träning på sociala situationer och stöd och vägledning till att förändra sin situation mot arbete eller studier (https://www.insatskatalogen.se/activities/prolog-globen). DEV är ett annat samverkansprojekt som når unga mellan 16–29 år som varken studerar eller arbetar och har lite olika svårigheter i livet. DEV är ett markerspace i startup-anda, en teknisk verkstad för de som är nyfikna på framtidens yrken inom elektronik, design, programmering, 3D, VR, drönarteknik, smarta kläder och smarta städer. Verksamheten vill inspirera och motivera till studier som förbereder för de jobb som ännu inte uppfunnits eller till arbeten som redan finns

(https://socialtstod.stockholm/hitta-arbetsmarknadsinsats/arbetsmarknadsinsats/dev-for-dig-som-ar-ung-utan-arbete-eller-studier/).

4.4.1 Arbetsbeskrivning för det uppsökande arbetet

Inom ramen för uppdraget söks ungdomarna upp med hjälp av stadens IT-system och elevregister (BER) genom att ringa, sms, skicka brev, mejl eller ”knacka dörr” och hembesök. Nästa steg är att i samtal med den unga utreda vilken form av sysselsättning som kan bli aktuell antingen via Jobbtorg Stockholm eller andra samverkanspartners. Om en inskrivning på Jobbtorget blir aktuell får ungdomen coaching till studier eller arbete. Det innebär att tillsammans med den unge planera, erbjuda insatser, hitta anpassad arbetsplats, följa upp och utvärdera planen och aktiviteterna.

4.4.2 Stöd för ungdomar med fysisk eller psykisk ohälsa som inte är inskrivna i en skola

Många av de ungdomar som inte är inskrivna i gymnasiet och som nås i det uppsökande arbetet har behov av olika typer av stöd parallellt med det motivationsarbete eller de insatser som sker inom ramen för KAA. Då de inte är inskrivna i en skola så saknas tillgång till elevhälsan som ska ge individuellt stöd till att klara studier, göra åtgärdsplaner etcetera. Arbetsmarknadsförvaltningen har inom ramen för KAA beteendevetare/socionomer anställda som kan erbjuda visst stöd. Unga erbjuds även möjlighet att delta i KBT- samtal. För de som behöver annat stöd finns till vissa delar en upparbetad samverkan med ungdomsmottagningar, psykiatri och andra vårdgivare. Samverkan med fler aktörer inom barn och ungdomshälsa bör utvecklas ytterligare för att i möjligaste mån säkerställa att ungdomarna får det stöd de har behov av. En ökad samverkan skulle generera kunskap för personal inom uppdraget kring vilket stöd som samhället erbjuder för målgruppen idag. Här saknas idag tillräcklig kunskap (Stockholms stad, 2018).

(21)

20

5. METOD

5.1 Val av metod

Ambitionen med studien har varit att ta fram kunskap om Stockholms stads stöd till hemmasittare i gymnasieåldern och hur stödet underbyggs på kunskaper om hemmasittarproblematik, utifrån ett yrkesverksamt perspektiv. Kvale och Brinkman (2014) beskriver en forskningsintervju som ett samtal mellan två människor om ett ämne där man har ett gemensamt intresse och att det är att föredra om man inte bara vill ha en uppräkning av fakta utan även få intervjupersonens egna upplevelser

berättade. I min studie har jag därför valt kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att samla in data från yrkesverksammas egna erfarenheter av sitt arbete med målgruppen. Bryman (2018) förklarar att det övergripande målet med en kvalitativ ansats, precis som med den kvantitativa, är att finna orsaker och samband för att kunna analysera och dra slutsatser kring dessa. En kvalitativ metod passar min studie mycket bra eftersom den ger möjlighet till en djupare beskrivning och inblick i erfarenheter av det man vill undersöka. Intervjuer ger utrymme för människors berättelser, egna associationer och uppfattningar. Sättet som respondenten talar om saken kan också ge material till tolkningen, som syftar till att förmedla en detaljerad kunskap av det som undersöks utifrån teoretiska perspektiv. Jag har en ansats att återge respondenternas uppfattningar genom deras ord och berättelser på ett så objektivt sätt som möjligt i bearbetningen med att presentera mitt resultat. Jag antar ett induktivt angreppsätt vilket menas att samla in information, analysera och dra slutsatser utifrån erfarenheter som också forskaren utifrån empirins upptäckter kopplar en teori. Jag valde att göra semistrukturerade intervjuer, som utgick ifrån teman med några få frågor, för att kunna följa respondenternas berättelse och tolkning av frågorna med möjlighet till följdfrågor för att kunna utveckla svaren. Hade jag istället haft en strukturerad kvalitativ intervju hade jag behövt ställa exakt samma frågor till alla, mer slutna frågor samt behövt ställa dem i samma ordning till alla. Det skulle ha gjort intervjun mer specifik och mer likt en kvantitativ metod med olika svarsalternativ. Det skulle ha medfört att respondenten inte skulle haft möjlighet till att vara lika fri att berätta sina upplevelser och att jag inte skulle kunnat fånga upp och använda intressant information utanför intervjuguiden samt kunna ställa följdfrågor, vilket var en viktig del för mig att kunna göra i mina intervjuer (a.a).

En kvalitativ metod får ofta en stor mängd forskningsdata att bearbeta och därför krävs en

konsekvent använd metod för att analysera empirin (Bryman, 2018). Nackdelen med semistrukturerad intervju skulle kunna vara att intervjuerna blir väldigt långa, framförallt när man är ny på

forskningsintervjuer. Det gör att man kan få mycket orelevant information samt att bearbetningen då tar mer tid i anspråk (a.a). Jag ser ändock att valet av metod har passat mitt studie väl eftersom jag ville se om jag kunde se mönster i respondenternas berättelser och dra slutsatser kring dessa utifrån den empiriska bakgrund jag presenterat om bakgrund och tidigare forskning av bakomliggande orsaker, samverkan och stödbehov kring hemmasittare och om jag kunde hitta något nytt att tillföra.

(22)

21

5.2 Urval

I denna studie har jag valt att intervjua yrkesverksamma inom kommunen Stockholms stad som i sitt arbete kan komma i kontakt med hemmasittare i gymnasieåldern. Mina respondenter återfinns inom det kommunala aktivitetsansvarets (KAA) verksamheter och insatser, socialtjänsten och LSS.

I min förberedelse för att hitta respondenter fann jag att stödsystemet är mycket stort och uppdelat i olika enheter och aktörer utifrån stadsdelar och myndigheter. Det är ett komplext system med en rad olika aktörer och insatser i varierad samverkan som har betydelse för hemmasittarens möjlighet till stöd inom Stockholms stads stöd. Det har inte funnits någon möjlighet att göra en fullständig genomgång av samtliga aktörer och insatser för målgruppen inom ramen för denna uppsats, då det skulle bli ett alldeles för stort uppdrag. Det beror på att kommunen är en storstad med drygt en miljon invånare uppdelat i 14 stadsdelar och att stödsystemet för hemmasittare i gymnasieåldern har två signifikanta skillnader i vart ansvaret i första hand ligger för målgruppen. Största skillnaden i hur stödet ser ut beror främst på om ungdomen är inskriven i ett gymnasium eller inte. Utifrån dessa parametrar och mitt syfte att nå kunskap om stödsystemet för de hemmasittare som mer eller mindre isolerar sig i hemmet valde jag att avgränsa empirin till det stöd målgruppen som inte är inskriven i ett gymnasium har tillgång till och möjligen kommer i kontakt med för att kunna förändra sin situation.

Mitt urval av respondenter började med att jag först googlade om var unga hemmasittare kan få hjälp och surfade således på Stockholms stads hemsida. Hittade där AIM, en verksamhet inom KAA och kontaktade dem per mejl med frågan om de arbetar med hemmasittare. Det ledde vidare till kontakt med samordnaransvariga inom KAA som hjälpte mig att få ut information om studien och således fick jag respondenter till mina intervjuer inom KAA:s verksamheter. Via en respondent inom KAA fick jag också hjälp med kontaktuppgifter till en psykolog i och med deras gemensamma projekt Prolog tillsammans med ungdomspsykiatrin för en intervju. Ett annan insats DEV fick jag också vetskap om under mitt letande och kontaktade själv per mejl och fick svar att de ville delta. Jag fick på så sätt en röst ifrån några av de närmast aktiva insatserna och aktörerna som hemmasittare som isolerar sig kan få någon form av stöd av. KAA gav mig också kontaktuppgifter till flera socialtjänster de samarbetar med, men där fick jag aldrig någon respons. Min intervjukontakt inom LSS fick jag genom en studiekamrat. LSS respondenten gav mig en kontakt inom socialtjänstens barn och ungdom. Här hade jag nu åtta respondenter som arbetar med målgruppen, vilket blir ett tillräckligt underlag för studien.

5.3 Empiri

Det empiriska materialet utgörs av åtta semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma inom Stockholms stads som en ung hemmasittare som inte är inskriven i en gymnasieskola kan komma i kontakt med. Folkhälsomyndigheten meddelade i januari 2020 att ett nytt virus, Covid-19, upptäckts i Kina. Det utvecklades till en världspandemi som också kom till Sverige, vilket från februari månad 2020 påverkade privatpersoner och verksamheters sätt att socialisera och organisera sig. Det gick ut

(23)

22

rekommendationer som att hålla två meters avstånd till varandra, hålla sig hemma så mycket som möjligt och att arbeta hemifrån för att undvika smitta (https://www.folkhalsomyndigheten.se). På grund av detta var det i stort sett omöjligt att förvänta sig fysiska intervjuer med respondenterna. Jag erbjöd istället telefon- eller videosamtalsintervjuer vilket gjorde att jag kunde genomföra intervjuerna. Intervjuerna utfördes således på tre olika sätt. En träffade jag på dennes arbetsplats, fem utfördes via Skype och två per telefon. Varje intervju spelades in med respondentens samtycke (Bilaga 2). Samtycket mejlades innan intervjun och bekräftades muntligt vid intervjuns start. Respondenten som jag träffade live fick all information per telefon och läste samtycket vid intervjun. Alla intervjuer tog tillsammans totalt 10 timmar och 28 minuter. Den kortaste var 49 min och den längsta 1 timme och 42 minuter. De flesta varade mellan 1 timme och 11 minuter - 1 timme och 30 minuter. Intervjuerna blev olika långa eftersom respondenterna hade mycket intressant att berätta om deras arbete, utifrån olika roller, arbetsuppgifter och erfarenheter över tid med målgruppen. Gruppen av unga utanför studier och arbete är mycket heterogen och det är svårt att dra en exakt gräns när man talar om vilka som ska kategoriseras som just hemmasittare, då synsätt och begrepp för målgruppen varierar. Det såg jag också bidra till att intervjuerna blev olika långa eftersom det var semistrukturerade och bjöd in respondenterna till att prata fritt. Jag hade också turen att få respondenter som har hade mycket att berätta och gärna också delade med sig av sina erfarenheter.

Jag strukturerade upp intervjuerna efter teman och frågor relevanta inför syftet och skapade en intervjuguide (Bilaga 3) som jag utgick ifrån och använde under varje intervju. Med hjälp av följdfrågor kunde jag bredda eller bekräfta min uppfattning av respondentens svar (Bryman,2018). Intervjufrågorna ville fånga förhållningssätt, kunskaper, erfarenheter och arbetsmetoder kring målgruppen samt samarbete och samverkan mellan olika yrkesgrupper och aktörer.

5.4 Etik

Etiska överväganden är viktigt att känna till och förhålla sig till inom forskning som berör människor. I en intervjusituation så ska respondenten kunna ha möjlighet att känna sig trygg med att delge

information utan att känna sig utsatt, detta eftersom det generellt kan uppfattas som att intervjuaren har en maktposition. I en intervjuprocess är det därför viktigt att ge respondenten tydlig och korrekt information gällande studien och rättigheter; nyttjandekrav, informationskrav, samtyckeskrav och konfidentialitetskrav (Kvale & Brinkmann, 2014). Vilka innefattas i Vetenskapsrådets (2017) grundläggande etiska riktlinjer för personer som är inblandade i forskning; frivillighet, integritet, konfidentialitet och anonymitet. Min studie har i enlighet med ovanstående upplyst respondenterna genom ett transparent informationsbrev (Bilaga 1) med frivillighet att ställa upp för intervju och möjlighet att avbryta delaktigheten när som helst. De har fått ett skriftligt informerat samtycke (Bilaga 2) om inspelning och anonymitet som de godkänt. De har där fått information om att insamlat material bara kommer att användas i denna studie och att inspelningar och transkriberingar kommer att raderas när studien är slutförd. Vi pratade kring att anonymitet i största möjligaste mån är beaktad. Samtidigt

(24)

23

som några på grund av yrkestitel eller verksamhetens storlek eventuellt kan härleda till om vem som varit med i studien, främst för de som har kännedom om verksamheterna, vilket eventuellt

igenkännbara respondenter var medvetna om. Sju av åtta respondenter fick via e-post ett informationsbrev (Bilaga 1) om studien och en förfrågan om medverkan i en intervjustudie om hemmasittare. En fick informationen via telefon på grund av att de inte har e-postfunktion utanför organisationen.

5.5 Databearbetning och analysmetod

Jag startade med att söka och undersöka litteratur och rapporter som berör mitt undersökningsområde för att skapa mig en helhetsuppfattning om vad som fanns kring ämnet. Det finns inte mycket om just avgränsat till enbart hemmasittare i gymnasieåldern men desto mer kring den grupp av unga utanför studier och arbete som så kallade hemmasittare i gymnasieåldern blir en del av inom den svenska kontexten. Mina frågor till intervjuguiden (Bilaga 3) landade slutligen i fyra teman; 1) Arbetet med hemmasittare, 2) Samverkan, 3) Kunskap om hemmasittarproblematik och 4) Utmaningar i arbetet med hemmasittare. Varje tema hade några frågor att utgå ifrån som syftade till att besvara viktiga aspekter i min undersökning. Alla respondenter svarade på frågorna i intervjuguiden, antingen genom sitt spontana berättande eller efter att de fått frågan specifikt. Alla respondenter hade mycket att berätta om deras arbete med ungdomar utanför studier och arbete. Det insamlade materialet

bearbetades genom att intervjuerna transkriberades i sin helhet i en komprimerad text om totalt 121 sidor och mer luftig närmare 200 sidor. Intervjufrågorna utgick ifrån en förarbetat intervjuguide (Bryman, 2018) med olika teman. I och med det gavs respondenten stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt samt för mig som intervjuare att kunna ställa följdfrågor som anknyter till det som respondenten berättar.

Bearbetningen och analysen av intervjuerna gjordes med tematisk analys med syftet att upptäcka och redogöra för intressanta och återkommande teman och för att få svar på forskningsfrågorna (Bryman, 2018). Inledningsvis lästes intervjuerna noggrant igenom för att få en övergripande reflektion om det var något som var särskilt intressant, vilket noterades. Efter det lästes

transkriberingarna flera gånger för att fånga information som var central för att svara på syftet och forskningsfrågorna. Koder och information noterades för varje intervju och systematiserades sedan samman till kategorier och teman enligt analytiskt kodningsförfarande. Varje transkribering genomgicks alltså var för sig för att sedan sammanställas i en gemensam analysöversikt (Bryman, 2018). Genom att analysera resultatet som framkom från alla respondenter kunde jag sedan jämföra resultaten med bakgrund om tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter för att söka svar på studiens frågeställningar. Respondenterna skiljs åt i undersökningen och benämns från R1 till R8.

(25)

24

5.6 Sökning av tidigare forskning

Forskning kring hemmasittare i gymnasieåldern, 16-19 år, och vilka stödinsatser som finns eller fungerar för målgruppen att förändra sin situation är mycket begränsad, så det har inte varit lätt att hitta specifik litteratur. Den forskning som finns handlar i huvudsak om bakomliggande faktorer till fenomenet, eller yngre barn. Det har alltså gjort det svårt att finna forskning om stöd för hemmasittare i gymnasieåldern utanför studier eller arbete som mer eller mindre isolerar sig i hemmet.

Sökprocessen har bestått av litteratursökningar via databaser och informationssökningar i litteratur inom ämnet. De databaser som använts för att söka efter internationell forskning är; Academic Search Complete, ASSIA, SocINDEX och Google Schoolar. Ord som jag sökt på och i olika kombinationer är exempelvis NEET, neets, hikikomori, supportsystem, youth, social isolation, youth and co-ordination, co-operation och school refusal. Dessa gav få resultat med relevans för min studie men några artiklar har jag kunnat använda i min studie. I Google Schoolar sökte jag med svenska ord som exempelvis: hemmasittare i gymnasieåldern, samverkan för unga, kommunala aktivitetsansvaret, stödinsatser, unga vuxna utanför studier eller arbete. Jag har även funnit referenser på exempelvis Riksdagens hemsida, Skolverket och Socialstyrelsen. Studier om samverkan och stöd utanför Sverige har jag inte sett så relevant eftersom det svenska arbetet med hemmasittare regleras utifrån vår unika socialtjänstlag och skollag men också från lokala riktlinjer hur de vill organisera stödinsatser. Däremot var det intressant för studien att titta på bakomliggande orsaker och syn på fenomenet internationellt.

Efter genomgång av litteraturens referenslistor har andra referenser hittats som jag bedömt varit av relevans för min studie, som författarna nämnt i sin litteratur. Samtliga artiklar som har inkluderats i studien har varit peer review för att säkerställa att de är vetenskapligt granskade.

5.6 Reliabilitet och validitet

En studies validitet (giltighet, trovärdighet) och reliabilitet (pålitlighet) mäts på olika sätt inom kvantitativ och kvalitativ metod (Bryman, 2018). Validitet och reliabilitet är starkt kopplade till varandra. Genom att vara transparent med sitt tillvägagångssätt av studien och visa att teorin och empirin svarar på frågeställningen kan vi mäta dessa samt generaliserbarheten på utfallet. Hög reliabilitet innebär att olika och oberoende mätningar kommer att ge samma resultat. Validitet innebär att vi mäter det som frågeställningen och syftet kräver att vi mäter med en kompatibel metod och analys. Generalisering av en kvalitativ undersökning är sällan representativa till en hel population då respondenterna är få. Resultaten från en kvalitativ studie ska dock enligt Bryman (2018) generaliseras till teori (s. 485). Det är alltså kvaliteten på de teoretiska slutsatserna som formuleras på kvalitativa data som vid bedömningen om generaliserbarheten som är viktiga. En c-uppsatsstudie kan däremot sällan anföras till generella data över en population och jag ser att skulle samma undersökning göras igen inom Stockholms stad så skulle studiens resultat kunna komma att bli liknande om inget hade

(26)

25

förändrats. Det är dock inte troligt då målgruppen förändras, personal byts ut och nya metoder och insatser kan ha tillkommit.

Jag har transparent redovisat studiens genomförande och motiverat vald teori och analysförfarande. Empirin har svarat på syfte och frågeställning i förhållande till teoretisk ansatsvilket skapar god validitet och reliabilitet för resultatet inom studiens avgränsning. Generaliserbarheten av studiens resultat till andra kommuner kan vara svår då varje kommun organiserar stöd efter sina förutsättningar och just organiseringen av stöd och val av insatser har stor betydelse för att kunna jämföras med teori och andra stödsystem. Jag uppfattade respondenterna vara öppna och ha ett kritiskt och reflekterande förhållningssätt i sina svar om sitt arbete med hemmasittare och dess brister och förtjänster.

Att skapa en trovärdighet innebär bland annat att säkerställa att studien utförts i enlighet med de regler som finns och att man erbjuder respondenter möjligheten att läsa de transkriberade intervjuerna för att se om deras verklighet stämde överens med dessa (Bryman, 2018). Jag har följt de riktlinjer som Ersta Sköndal Bräcke Högskola har och från litteratur som handlar om hur forskning ska utföras. Jag har i min studie agerat i god tro och ansträngt mig för att förhålla mig så objektiv som möjligt. Min teoretiska inriktning har legat till grund för analysen av mitt material men har inte påverkat mig i mitt arbete i det stora hela. Jag menar också att min studie har en äkthet då jag har återgett det

Figur

Updating...

Referenser

  1. (http://www.mucf.se).
  2. (https://www.insatskatalogen.se/activities/prolog-globen)
  3. ns (https://socialtstod.stockholm/hitta-arbetsmarknadsinsats/arbetsmarknadsinsats/dev-for-dig-som-ar-ung-utan-arbete-eller-studier/).
  4. (https://www.folkhalsomyndigheten.se)
  5. https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1111/j.1467-954X.2008.00790.x
  6. https://www.tidskriftenelevhalsa.se/4-2017/problematisk-skolfranvaro-en-forskningsoversikt.
  7. https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1007/s00127-011-0411-7
  8. /doi.org/10.1016/j.cpr.2007.07.012
  9. https://www.mucf.se/publikationer/modell-stod-till-unga-med-psykisk-ohalsa-som-varken-arbetar-eller-studerar
  10. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-
  11. lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1993387-om-stod-och-service-till-vissa_sfs-1993-387
  12. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svenskforfattningssamling/socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453
  13. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800
  14. https://www.skolinspektionen.se/globalassets/02-beslut-rapporter-
  15. stat/granskningsrapporter/tkg/2016/langvarig-franvaro/omfattande-ogiltig-franvaro-kvantitativ-rapport.pdf
  16. https://www.skolverket.se/publikationsserier/rapporter/2010/skolfranvaro-och-vagen-tillbaka.-langvarig-ogiltig-franvaro-i-grundskolan.?id=2356
  17. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2017/02/sou-20179/
  18. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2018/02/sou-201811/
  19. https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1186/1471-244X-12-169
Relaterade ämnen :