Bildfront, »Disputation», tusch, 1989.
Från redaktionen
Det ä r tio å r s e d a n Kvinnovetenskaplig
tid-skrift b ö r j a d e k o m m a ut. Vad är lämpligare
än att fira detta m e d ett forskningspolitiskt n u m m e r ? Det finns f r ä m s t två skäl:
1. K v i n n o v e t e n s k a p e n ä r u n g och på intet vis etablerad som f o r s k n i n g s i n r i k t n i n g i vårt land. Samtidigt v i n n e r d e n hela tiden i i n f l y t a n d e och kräver rejäla basresurser f ö r att k u n n a leva u p p till d e v ä x a n d e
för-v ä n t n i n g a r som ställs — b å d e f r å n samhället som behöver k u n s k a p o m m a k t f ö r h å l -landet mellan k ö n e n på samtliga nivåer — och inte minst f r å n universiteten som be-höver det kritiska och innovativa perspek-tiv d e n e r b j u d e r . Detta måste beaktas i
1990 års forskningsproposition.
2. Samtidigt passar vi på att inventera och s u m m e r a insatserna och artikulera
v e t e n s k a p e n s v ä x a n d e m e d v e t e n h e t o m sin livskraft och sitt framtidsperspektiv.
*
För det tycks vara så att o m inte vi g ö r re-klam för oss själva, så g ö r i n g e n a n n a n det heller. Det är en misstanke som växer till övertygelse vid läsning av d e n n y u t k o m n a , mycket ambitiösa och informativa skriften
Universitet och samhälle (red N y b o m ) . D ä r
uttalar sig tre k v i n n o r och sexton m ä n o m v e t e n s k a p e n s samhälleliga roll i a l l m ä n h e t och forskningspolitik i synnerhet: historiskt och f r a m å t s y f t a n d e . Dessa statsvetare, idé-historiker, pedagoger, idé-historiker, vetenskapsteoretiker och sociologer tycks o m e d -vetna o m f ö r e k o m s t e n av ett a n n a t kön än det manliga. Nästan u t a n u n d a n t a g ä r d e n s t u d e n t , forskare, lärare och professor som åsyftas en han. Universitetens roll f r å n me-deltiden och f r a m å t beskrivs exempelvis u t a n d e n enkla u p p l y s n i n g e n o m n ä r kvin-n o r fick tillträde till h ö g r e u t b i l d kvin-n i kvin-n g — som o m vi inte fanns!
O r d e t kvinna f ö r e k o m m e r e n d a s t i Sven-Eric L i e d m a n s artikel, som icke förty h e t e r »Forskaren och hans p a t r o n e r » . Den optimistiska kvinnoforskaren r ä k n a r in sig i kategorin » n y d a n a n d e forskning» och de-lar Björn von Sydows f ö r h o p p n i n g att uni-versiteten ska ges bättre m ö j l i g h e t e r att stödja förnyelse g e n o m att tillgodose nya forskargenerationers behov. I d a g h a r dessa, i likhet m e d kvinnoforskarna, ringa m a k t över forskningsresursernas fördel-n i fördel-n g och u t f o r m fördel-n i fördel-n g e fördel-n av ufördel-ndervisfördel-nifördel-ngefördel-n.
I volymen Universitet och samhälle fokuse-ras f r å g a n o m å e n a sidan universitetens självstyrning och å a n d r a sidan statsmak-ternas önskemål o m samhällsrelaterad forskning. Politiskt h a r n ä m l i g e n utbild-ningspolitiken vacklat mellan att prokla-m e r a f o r s k n i n g e n s f r i h e t och önskan att centralstyra i samhällets intresse. I detta s a m m a n h a n g är k v i n n o f o r s k n i n g e n s sär-ställning intressant, m e n berörs tyvärr inte. D e n p r o d u c e r a r e n klart samhällsrela-terad k u n s k a p som ä r till g a g n för stora f o l k g r u p p e r och rörelser, vilka inte h a r d e e k o n o m i s k a m e d l e n att »köpa forskning». Något tillspetsat uttryckt: vilken
kapital-stark g r u p p ä r intresserad av forskning o m b o s t a d s o m r å d e n a s betydelse f ö r kvinnors vardag eller å l d r a d e kvinnors hälsa?
I en passus n ä m n e r dock Margareta Ber-tilsson feministisk teori som ett av ifråga-sättandena av det vetenskapliga sanningsbe-greppet, m e n för inte diskussionen vidare, vilket h a d e varit intressant. Kvinnovetenska-pen hotar nämligen ett klassiskt bildnings-ideal m e d föreställningen o m absoluta san-ningar och värderingsfri kunskap. I d e n för-virring som svenska universitet och högsko-lor b e f i n n e r sig för närvarande (med alltmer forskning beställd utifrån och skild f r å n uni-versitetets organiska s a m m a n h a n g ) kan kvinnoforskningen knappast undvaras, d e n visar konkret fram vinsten av att hålla hel-hetsbilden, m e d alla dess komplikationer, ständigt aktuell. Kvinnovetenskapen pekar på behovet av ständig förnyelse. Dess kritiska potential visar sig i d e n tvärvetenskapliga ö p p e n h e t e n , vilken är ett barn av dess d j u p t demokratiska förankring. Sin styrka h ä m t a r d e n i det f a k t u m att d e n materiella erfaren-heten (vardagens), dvs forskarens hela liv som kvinna, bildar u t g å n g s p u n k t för forsk-ningsperspektivet och inte trängs bort som »ovetenskapligt».
Landets åtta kvinnoforskningsfora och -centra kräver samlat en o m f ö r d e l n i n g av forskningsresurserna. För perioden
1990-1993 vill de ha ekonomiska resurser på 2 mil-joner per b u d g e t å r till varje universitetsort. Frågan är o m statsmakterna h a r råd att säga nej till fortsatt vetenskaplig förnyelse för d e n n a billiga p e n n i n g .
*
»Samhället är impregnerat av genus och nå-gon könsreutral m e d b o r g a r e existerar inte» sammanfattar Gerd Lindgren efter sin kritis-ka granskning av en rapport f r å n d e n statli-ga m a k t u t r e d n i n g e n i detta n u m m e r . Kvin-novetenskapens teoribildning för f r a m med-vetenheten o m att en könsneutral forskning inte existerar, ett p å p e k a n d e som får stora (och för d e m som antar u t m a n i n g e n , spän-nande) följder. O m detta vittnar ett antal manliga forskare som vi h a r intervjuat. I det-ta instämmer de kvinnliga forskare som
3
också uttalar sig, m e n de framhäver också de svårigheter — materiellt och ideologiskt — som aktiva kvinnoforskare möter.
Förvirringen är stor när det gäller h u r d e n kvinnovetenskapliga k o m p e t e n s e n ska b e d ö m a s i förhållande till en allmän ämnes-kompetens, visar Anita Göransson inled-ningsvis i detta n u m m e r . Kvinnoforskare tenderar att bli utnyttjade som k u n g e n s lilla piga: proffs på d e n allmänna h u v u d f å r a n i sitt ä m n e bör h o n vara allmänt innovativ samt dessutom en hejare på sitt specialgebit: kvinnoforskning.
Men kvinnoforskarna tycks ä n d å vara optimistiska n ä r d e ser h u r n y d a n a n d e det kvinnovetenskapliga teoretiska perspekti-vet är f ö r deras ä m n e n i stort. Synnöve Cla-son f r a m h ä v e r h u r d e n feministiska kriti-ken f r å n b ö r j a n d e t r o n i s e r a d e det manliga »problemformuleringsprivilegiet», vilket bl a på litteraturvetenskapens o m r å d e re-sulterade i att synliggöra tidigare f ö r d o l d a s t r u k t u r e r (mönster, strategier) även i m a n -liga verk. »En ny aspekt b e h ö v d e s , en o b s e r v a t i o n s p u n k t f r å n m a n s s a m h ä l l e t s u t k a n t , f ö r att det självklara skulle bli m i n d r e självklart», skriver h o n .
I USA är inget längre självklart, å t m i n stone inte på litteraturvetenskapens o m r å -de. E b b a Witt-Brattström r a p p o r t e r a r f r å n ett p a r a d i g m s k i f t e : b å d e m a n l i g a och kvinnliga forskare sysslar av h j ä r t a n s lust m e d g e n u s p r o b l e m a t i s e r a n d e litterära analyser.
Men m a n b e h ö v e r inte gå längre ä n till N o r g e f ö r att konstatera att Sverige ä n n u ä r ett u - l a n d n ä r det gäller e t a b l e r i n g av kvinnoforskning. I Norge, skriver T a m a r B e r m a n n , är m a n i full fart m e d att utvär-dera d e n stora satsningen på kvinnoveten-skap och lägger f r a m f o r s k n i n g s p r o g r a m f ö r fem å r f r a m å t som ska säkra dess f r a m -tid.
Aino S a a r i n e n leder oss i g e n o m vår kor-ta m e n stora kunskapsutveckling — d e t r ö r sig ju trots allt o m ett teoretiskt perspektiv som endast h a r 15 å r på nacken! Frågan är: vad u t m ä r k e r en a n n o r l u n d a vetenskap? K r i n g en sådan definition behövs m e r a forskning. Inte minst en av kvinnoforsk-n i kvinnoforsk-n g e kvinnoforsk-n s mest aktuella u t m a kvinnoforsk-n i kvinnoforsk-n g a r — h u r vi
ska integrera studiet av m a n l i g h e t e n - krä-ver n o g g r a n n e f t e r t a n k e .
H u r det kan gå n ä r studiet av kvinnlig-h e t e n inte ä r integrerad i det vetenskapliga perspektivet visar Gerd L i n d g r e n s gransk-n i gransk-n g av egransk-n cegransk-ntral u t r e d gransk-n i gransk-n g o m h u r mak-ten i Sverige ser ut. De tre forskare som står b a k o m rapporten Medborgarnas makt k u n -d e inte förklara skillna-den mellan k ö n e n i sättet att utöva makt m e d a n n a t ä n vaga h ä n s y f t n i n g a r till f ö r e l i g g a n d e »filosofiska s a m b a n d » . L i n d g r e n p å p e k a r att dessa kan preciseras m e d h j ä l p av en m e r avancerad analys som kvinnovetenskapen e r b j u d e r , m e n som f ö r u t s ä t t e r att privatsfärens stra-tegier inte, som i all samhällsforskning hit-tills, väljs bort.
K u l t u r g e o g r a f e n Tora Friberg och bo-stadsforskaren A n n Schlyter visar m e d ett praktiskt e x e m p e l på k v i n n o f o r s k n i n g e n s innovativa karaktär. I sin empiriska forsk-n i forsk-n g h a r dessa forskare ställts i forsk-n f ö r koforsk-nkre- konkre-ta m e t o d p r o b l e n n ä r d e ställt feministiska f r å g o r till sitt material. Resultatet blev ett nytt och a n v ä n d b a r t b e g r e p p !
I n f ö r KVT.s tioårsjubileum h a r vi bett tre av kvinnoforskarna i d e n första redak-tionen att b e r ä t t a o m sina e r f a r e n h e t e r av arbetet m e d tidskriften. I deras samtal speglas k v i n n o f o r s k n i n g e n s explosiva ut-veckling.
Vi som h a r arbetat m e d d e t t a n u m m e r h a r slagits av h u r bred, kreativ och nyda-n a nyda-n d e k v i nyda-n nyda-n o f o r s k nyda-n i nyda-n g e nyda-n i Sverige är i d a g . Det är bara n å g r a e x e m p e l vi kan p u b -licera i detta n u m m e r och
Kvinnovetenskap-lig tidskrift h a r som d e t verkar en b o t t e n l ö s
källa att ösa u r för k o m m a n d e n u m m e r . U n d e r 1990 k o m m e r vi att publicera t e m a -n u m m e r o m språk, välfärd, sexualitet och filosofi. I n f ö r 90-talet måste kvinnoveten-skapen ges e r k ä n n a n d e f r å n statsmakter-nas sida. Det behövs o m kvinnoforskningen ska k u n n a l ä m n a sina slitna första f ö r u t -s ä t t n i n g a r b a k o m -sig och fort-sätta växa i b r e d d och styrka.
