”Vi kan inte fortsätta ro om inte
alla är ombord...”
En komparativ studie mellan några kommunala
skolor och fristående skolor om hur lärares
samverkan med föräldrarna ser ut
Title in English: ”We can’t keep on rowing if not everybody is aboard...”
A comparative survey, between a few public- and free standing schools, of how teachers cooperate with parents.
Författare: Annelie Sikku
©Examensarbete, Lärarprogrammet, 15 hp
Högskolan på Gotland
Vårterminen 2010
Handledare: Britt Olofsson-Santoft
Examinator: Agneta Bronäs
Sammanfattning
Ett samarbete med föräldrarna är en viktig del i arbetet som lärare. Har inte läraren föräldrarna med sig, kan det försvåra kunskapsuppdraget som hör till professionen. I skolans styrdokument står det att ett samarbete med hemmet skall finnas. Dessutom har forskning visat att en god föräldrasamverkan är en förutsättning för att få eleverna att lyckas med skolan. Reformer under de senaste åren har gett skolsystemet nya spelregler, däribland införandet av de fristående skolorna och föräldrarnas frihet att välja skola till sina barn.
Jag har gjort en undersökning, med hjälp av kvalitativa intervjuer med lärare från några kommunala och fristående skolor, för att försöka få fram hur de samarbetar med föräldrarna. Med detta underlag har jag senare i mitt arbete försökt jämföra om jag kan se några likheter och skillnader mellan lärarnas sätt samarbeta med föräldrarna och vidare diskuterat dessa med hjälp av litteratur och forskning.
Undersökningsresultatet visar på några likheter mellan de båda skolformernas sätt att bemöta och arbeta tillsammans med föräldrarna, men jag har även funnit på skillnader bland annat i de olika skolornas verksamheter som kan ha inverkan på hur samarbetet med föräldrarna i slutändan blir.
Nyckelord
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund ... 2
Begreppsdefinitioner... 2
Samarbetet mellan hem och skola ur ett historiskt perspektiv... 2
Skolreformer ... 4
Decentralisering... 4
Jämlikhets- och valfrihetsbegreppet ... 5
Friskolans etablering och utformning i korthet... 6
Teoretiska utgångspunkter... 7
Relationen lärare - föräldrar ... 7
Litteraturgenomgång och tidigare forskning ... 9
Vad visar litteraturen? ... 9
Hoppa i samma båt ... 9
Samarbete är viktigt ...10
Vad visar forskning och undersökningar?...12
Skolverkets attitydundersökning ...12
Regeringsuppdraget ...13
Matris över skolans och föräldrarnas samarbete...14
Syfte och frågeställningar... 15
Metod ... 15
Val av metod...16
Urval ...16
Genomförande ...17
Bearbetning av material...18
Validitet och reliabilitet ...18
Etiska överväganden ...19
Resultat ... 19
Lärarporträtt...20
Intervjuresultat...20
Förhållningssätt och bemötande ...25
Inflytande, delaktighet och engagemang...27
Övrigt...29
Sammanfattning ...29
Diskussion ... 31
Likheter ...31
Skillnader ...33
Tankar kring val av ämne, metod och genomförande...37
Avslutande reflektioner ...38
Referenslista ... 40
Bilaga ... 42
Inledning
Varför försämras föräldrarnas kontakt med skolan och lärarna när barnet tar steget från
förskolan till skolan? I förskolan är kontakten mellan föräldrar och lärare självklar. Hämtnings- och lämningssituationen av barnen fyller, enligt mig, en viktig funktion i relationen mellan hemmet och skolan. I skolan däremot, ges föräldrarna en väldigt liten betydelse i barnens utveckling. Hur kommer det sig? Dessa frågor har väckts inom mig som nybliven skolförälder och runtomkring mig hör jag föräldrar som kan bekräfta att det är en stor skillnad mellan förskola och skola. Föräldrarna får finna sig i att nästan bli avklippta från sina barns vardag när de börjar skolan.
Trots att rollen som ”föräldrasamverkare” tycks uppta en relativt stor del av
lärarprofessionen så har vi i lärarutbildningen bara nuddat vid ämnet, den del som enligt Flising m.fl. (1996) kan vara så avgörande för ett barns utveckling och inlärning. Mitt val blev alltså att i mitt examensarbete undersöka om relationen mellan lärarna och föräldrarna, vilket jag hoppas kunna dra nytta av både som förälder och inom mitt framtida yrke.
När jag började gå igenom material och litteratur inom ämnet fann jag att det skett en synvända i skolans sätt att se på föräldrarna. Jämfört med en tid tillbaka kan man idag se att barnens utbildning ses som en familjeangelägenhet. Skolan vill alltmer engagera föräldrarna i barnens skolgång. Denna slutsats har i alla fall Myndigheten för skolutveckling kunnat presentera i sin slutredovisning av ett forskningsuppdrag utställt av regeringen som undersökt elev- och föräldrainflytande (Myndigheten för skolutveckling 2007a: passim). Frågan är om detta synsätt även delas av lärare verksamma ute på skolorna? På statlig nivå producerar man som aldrig förr en stor mängd stöd- och inspirationsmaterial och broschyrer som är menade för både lärare och föräldrar - allt för att främja samarbetet mellan hem och skola. Man har genom forskning fått nyvunna kunskaper som visar att föräldrasamverkan är en viktig hörnsten i barnets skolgång (a.a:17). Men hur kommer det sig att man börjat satsa på föräldrarna just nu? Vilka bakomliggande faktorer finns det till att utbildningssystemet tagit utvecklingen mot att samverka mer med hemmen?
Tankarna fick mig att börja fundera över skolsystemets utveckling och styrning. Jag inbillar mig att framtidens skolmodell kan komma att liknas vid hur friskolorna arbetar redan idag, där skolpolitik kan jämföras med marknadspolitik och där makten finns hos kunderna, i skolans fall hos föräldrarna och familjerna. Men detta är bara mina egna antaganden och mina påståenden är helt tagna ur luften. Därför föddes min vilja att ta reda på om hur det egentligen fungerar i de olika skolformerna, dvs. den fristående skolan och den kommunala skolan, och om det i slutändan påverkar hur kontakten med föräldrarna ser ut.
Bakgrund
Inledningsvis vill jag bygga upp en bakgrundsbild för att ge en bättre förståelse till begreppet föräldrasamverkan. Dessförinnan känns det viktigt att reda upp definitionen av några centrala begrepp som förekommer frekvent i mitt arbete.
Kapitlet följs sedan av en presentation om hur samarbetet mellan hem och skola sett ut ur ett historiskt perspektiv. Därefter följer en sammanfattning av, i det här sammanhanget, betydande skolreformer som skolsystemets decentralisering och tillkommandet av föräldrars frihet att välja skola. Kapitlet avslutas med en kortfattad beskrivning av friskolans etablering och utformning.
Begreppsdefinitioner
Samverkan/Samarbete: I Svenska ordboken (1997) förklaras begreppet samverkan med
samarbete, gemensamt agerande och interaktion. Ordet samarbete förklaras följaktligen med samverkan, men även lagarbete och teamwork. Föräldrasamverkan kan alltså förklaras som samarbetet mellan hemmet/föräldrarna och skolan/lärarna, där hemmet och skolan ska bilda ett lag för att stödja eleven. Andersson (2004:38) skriver att begreppet samarbete ofta används parallellt med begreppet samverkan och att de har ungefär samma betydelse. Detta kan man se i läroplanen - Lpo 94 - där Andersson funnit att begreppet samverkan används synonymt med begreppet samarbete när det gäller att beskriva skolans kontakt med föräldrarna (a.a:39). I mitt arbete kommer jag att använda mig av både begreppet samverkan och samarbete.
Föräldrakontakt: Med föräldrakontakt avses lärarens sätt att hålla kontakt med föräldrarna och
hemmet, vilket kan ta sig olika uttryck. Det kan handla om den personliga kontakten men även de formella och informella vägar en lärare kan ta för att nå ut till föräldrarna som en grupp.
Fristående skola/Friskola: Det formella begreppet är fristående skola vilket används till
exempel i lagverk och på Skolverkets hemsida. Begreppet friskola är en förkortad form av föregående begrepp, fortfarande med samma innebörd, som används mer i vardagliga sammanhang. Som en parentes kan jag nämna att jag funnit att de fristående skolornas riksförbund förkortar sin webbadress med ”friskola” (www.friskola.se).
Samarbetet mellan hem och skola ur ett
historiskt perspektiv
På medeltiden ansågs inte folket behöva någon utbildning förutom den som hemmet bistod med. I slutet av 1700-talet utformades den första kyrkolagen, som utsåg husbonden till att vara den ansvariga för att barnen lärde sig att läsa och dels lärde sig katekesen (Flising m.fl. 1996:51).
Även om detta inte var någon allmän skolplikt så kan man se det som början på organiserad undervisning från kyrkans sida (Sverne 1992:16).
I och med införandet av folkskolestadgan 1842 blev skolplikten obligatorisk. Skolan tog över en del av undervisningen som tidigare getts i hemmen, mot att föräldrarna ålades att betala en avgift och skatt. Detta till trots förväntades hemmet fortfarande stödja barnet med viss
grundläggande kunskap. Många föräldrar var motståndare till skolan och skolplikten, eftersom de ansåg att barnen istället behövdes som arbetskraft på hemmaplan. Föräldrars attityd gentemot skolan ledde till att lärare ansåg att skolarbetet försvårades och redan då började man diskutera hur hemmen och skolan skulle kunna samarbeta (Flising m.fl. 1996:52 och Sverne 1992:16).
På tidigt 1900-tal ändrades undervisningens innehåll, från att bara ha inriktat sig på studier av katekesen till att fler ämnen kom in på schemat. För att försöka få föräldrarna att acceptera skolans nya metoder började man hålla föräldramöten. Sakta började föräldrarna gå med på innehållet, men under hela utvecklingen fanns det ett motstånd från vissa föräldrars sida där protester varvades med strejker. Detta gensvar från hemmens sida var alltjämt den enda kontakt som föräldrarna hade med skolan. Kontakten däremellan var således minimal (Flising m.fl. 1996:52-57).
Hur skolan förhållit sig till föräldrarna har förändrats över tid. Från början gick det ut på att skolan bara skulle informera föräldrarna. Detta har förändrats med tiden och numera vill man se föräldrarna som en resurs, detta tack vare en mängd olika skolreformer.
Skolutredningar från tidigt 1940-tal visar att man börjar se hemmet som en viktig kugge i skolhjulet. Men i praktiken fanns stora motsättningar som man trodde orsakats av bristerna i samarbetet mellan hem och skola. Olika skolutredningar under 1940-50-talet bidrar till att arbetet fortsätter med att få igång ett samarbete mellan skolan, och rekommendationer ges om hur skolan ska göra för att möta föräldrarna (a.a:58f).
I läroplanerna 1962 och 1969 blir det tydligare på vem ansvaret ligger på i relationen mellan hem och skola. Man kan utläsa att ansvaret anses ligga på föräldrarna och att även skulden till den undermåliga relationen bärs av dem. Skolberedningar som låg till grund för dessa läroplaner ansåg att det var föräldrars inställning till skolan som måste förändras och detta skulle man göra genom att informera.
Föräldrarna var dock ett trögsmort maskineri och för att engagera föräldrarna mer i skolan föreslår man att föräldrarna bör få mer inflytande i skolan. Man hoppades på att ett engagemang skulle väcka en ansvarskänsla över sina barns skola (a.a:1996:60).
I Lgr 80 kan man hitta närmare anvisningar om hur samarbetet mellan skola och vårdnadshavare bör se ut:
Hemmet har det primära och huvudsakliga ansvaret för elevernas fostran och vård. Skolans verksamhet skall vara ett stöd för hemmet i en fostran utformad efter de grundläggande demokratiska värderingarna i vårt samhälle. (...) Om skolan skall kunna bidra till varje elevs positiva utveckling behöver den känna till elevens hela situation. Skolan bör därför hålla sig orienterad om elevens hemmiljö. Föräldrarna skall ges tillfälle att följa skolans arbete och bör få medverka i detta. Kontakten mellan skola och hem gynnas av att båda parter lär känna varandra. Ansvaret för att kontakter kommer till stånd vilar på skolan (Sverne 1992:57).
I läroplanen från 1980 anses ansvaret att skapa goda kontakter med hemmet inte längre bara ligga på föräldrarna. Skolan börjar strukturera upp rutiner för hur den formella kontakten med föräldrar bör se ut. Exempelvis ger man lärarna skyldighet att kontakta föräldrarna minst två gånger varje läsår och hålla personliga samtal värderas högt (Sverne 1992:57f).
Under samma decennium bestämdes det att skolan skulle decentraliseras och målet var att ge större utrymme för lokala behov och en effektivare förvaltning. 1986 presenteras riktlinjer och principer för hur det arbetet skulle se ut, där föräldrarnas inflytande och medbestämmande nämns i samma mening som politiker, skolledare, lärare och elever. Alla skulle nu gemensamt bära ansvaret för det dagliga skolarbetet och dess utveckling (Lindensjö/Lundgren 2000:93, 97).
Skolreformer
Decentralisering
Redan på 1970-talet var decentraliseringen en del av tidsandan som sa att det var dags för kommunernas självstyre, med yttringar som ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” (Lindensjö/Lundgren 2000:93). Under 1980-talet inleds decentraliseringen med
försöksverksamheter främst på grundskolor. Successivt ökas decentraliseringen med målet att nå bättre effektivitet och produktivitet ute på skolorna. Mycket berodde på en ökad konkurrens som gick att utläsa ur internationella jämförelser i kunskapsmätningar (a.a:96).
Decentralisering innebär i stora drag att skolans politiska styrning och ansvar har flyttats från stat till kommuner, och i ett senare skede även till fristående parter. Detta betydde i
förlängningen att staten bara fastställde mål och riktlinjer genom skollagen och de nya
läroplanerna som infördes i och med reformerna. Ansvaret för hur verksamheten utformas och organiseras ligger således på kommunerna och andra fristående huvudmän. Dessutom förnyades systemet för hur uppföljning och utvärdering skulle ske (föreläsning med Patrik Cornelius, Högskolan på Gotland,1/4-09).
Jämlikhets- och valfrihetsbegreppet
Begreppet jämlikhet har förändrat innebörd över tid. I början var det fråga om att skapa enhetlighet, vilket handlade om att komma ifrån skolsystemet som var uppbyggt av olika skolformer, till att ha en enhetsskola. Nästa steg kom att handla om att alla ska ha lika
möjligheter, som senare kom att kompletteras med jämlikhet genom kompensatoriska insatser. Numer utrycks begreppet jämlikhet allt oftare som likvärdighet – alla individers lika värde inför fortsatt utbildning och arbetsmarknad. Med en ökad tonvikt på valfrihet blir likvärdighet något som i realiteten handlar om frihet att välja (Lindensjö/Lundgren 2000:92f).
Förutom decentralisering har alltså valfrihet varit en av de dominerande huvudfrågorna under 1990-talet, inte bara i Sverige utan även internationellt. OECD-området genomgick under samma tid olika reformer inom utbildningssystemet som resulterade i decentralisering och valfrihet (a.a:117).
Både socialdemokraterna och moderaterna har genom tiden sett positivt på valfrihet även om åsikterna gått och fortfarande går isär när det gäller tolkningar och tillämpningar. För
socialdemokraternas del har begreppet valfrihet funnits med i skolpolitiken sedan 1980-talet. Från början avsåg man bara val inom skolan men under1990-talet breddade man synsättet till att även ge föräldrar och elever möjligheten att välja skola, dock bara inom det kommunala
skolväsendet i hemkommunen.
Moderaterna däremot använde, redan från början av 1980-talet, begreppet valfrihet med innebörden som inkluderade val inom skolan och val mellan kommunala och fristående skolor, och det är även den innebörden som valfrihet har i dagsläget(Skolverket 2003).
Valfrihetsprincipen gäller alltså relationen mellan föräldrar och skola och möjligheten och rätten för föräldrar att välja skola för deras barn (Erikson 2004:167). Principen är en konsekvens av den utbildningspolitiska omstrukturering som skett inom svensk skolväsende. Utbildning börjar alltmer betraktas som en familjeangelägenhet med ett mer individualiserat sätt att tänka om bildning. Man vill att föräldrar ska legitimeras av ett mer individualistiskt perspektiv på utbildning (a.a:195).
Man kan säga att föräldrar numer ses som konsumenter vilket speglar en förskjutning mot ett mer marknadsmässigt tänkande om skolan (a.a:167f). Denna förändring har inneburit att skolan och hemmet har blivit mer ansvariga inför varandra och från att förr ha talat om föräldrars skyldigheter talar man nu istället om föräldrars rättigheter. Med förändringen har man även kunnat se att skolor försöker ”binda upp” föräldrars delaktighet genom att upprätta olika typer av kontrakt (a.a:39).
Friskolans etablering och utformning i korthet
Under 1990-talet har det fristående skolsystemet etablering och utformning varit framträdande, och redan 1984 togs den första föresatsen om statsbidrag gällande friskolor på gymnasial nivå. Friskolereformen 1992 införde det nuvarande systemet som tillåter kommunala bidrag från elevernas hemkommuner till alla former av fristående skolor, förutsatt att man blir godkänd av Skolinspektionen (Lindensjö/Lundberg 2000:109, www.friskola.se, www.skolverket.se).Friskolor regleras, trots att de är fristående skolor, ganska strikt genom skollagens
bestämmelser. Exempel på villkor som måste uppfyllas för att godkännas som skolform, är att verksamheten sker i enlighet med samma allmänna mål som den offentliga skolan och att skolan är öppen för alla och har minst 20 elever. Däremot finns det bestämmelser som kan vara
anmärkningsvärda, exempelvis de som säger att friskolor inte behöver bevara sina arkiv, som bland annat betygsjournaler vilket skiljer sig från de kommunala skolorna som är skyldiga till att göra det. (Lärarens handbok 2008:81) Detta beror på att de fristående skolorna inte behöver följa kommunallagen, vilket de kommunala skolorna måste göra (Olofsson-Santoft 2010, muntl.).
Utmärkande för friskolor är att de har en annan huvudman/ägare än de skolor som organiseras av kommuner eller landsting. Friskolor finns både på grundskole- som
gymnasienivå, men det finns även fristående särskolor, vilka oftast är kopplade till fristående grundskola eller fristående gymnasieskola. Även fristående förskoleklasser kan bedrivas i anslutning till fristående grundskola eller särskola.
Utvecklingen av friskolan har gått väldigt snabbt sedan friskolereformen och det kan man se i exempel som ökningen av friskolor från läsåret 1991/92 då det fanns ca 90 fristående
grundskolor och jämföra det med läsåret 2008/2009 var antalet 677 (www.friskola.se). Fristående skolor får inte ta ut elevavgifter och man får heller inte ta ut anmälnings-, kö- eller registreringsavgifter (www.skolverket.se/sb/d/2112). Däremot är det vanligt att det är fler sökande till en friskola än antalet platser, och då kan skolan använda sig av kötid, närhetsprincip eller syskonförtur som grund för intagning. På gymnasienivå används betygen som urval.
I vissa fall när friskolan har en profil eller inriktning som kräver att eleverna har speciella färdigheter i exempelvis musik eller dans, får man använda sig av färdighetsprov vid
antagningen. Utöver det får inte tester eller prov utgöra villkor för uttagning till skolan. Staten fattade beslutet om valfrihet dels för att skapa utrymme för större mångfald och ge fler alternativ att välja mellan, dels för att skapa konkurrens inom skollagens ram mellan olika sätt att lösa skolans uppgifter, pedagogiskt, organisatoriskt och personalpolitiskt
Teoretiska utgångspunkter
När man gör en undersökning behöver resultatet diskuteras med hjälp av teoretiska utgångspunkter vilket jag kommer att presentera i detta kapitel.
Relationen lärare - föräldrar
Precis som Erikson (2004:351) skriver i sin avhandling, så anser jag inte att man kan se föräldrarna som en socialt sett heterogen grupp. Man har i studier kunnat visa på att föräldrars bakgrund slår igenom vad gäller deras intresse av deras barns skolgång. Man kan till exempel se att föräldrar med lång utbildning visar större intresse av att samarbeta med skolan jämfört med föräldrar med låg utbildning. Detta gäller även föräldrars val av skola. Högutbildade föräldrar ser mer positivt på valfriheten och utnyttjar den oftare. Denna kategori av föräldrar återfinns dessutom oftare på friskolor, visar undersökningar som Skolverket gjort. (Skolverket 2003:158) Välutbildade föräldrar är även bra på att utnyttja sina möjligheter att påverka skolverksamheten genom att sitta med i olika brukarstyrelser (a.a:352).
Jag har mot denna bakgrund funnit att det går att analysera relationen som lärarna har med föräldrarna i olika typologier. Erikson (2004:59f) presenterar i sin avhandling Föräldrar och
skola flera olika typologier som försöker beskriva hur relationen emellan hem och skola kan
kategoriseras. Erikson beskriver en typologi som ett sätt att försöka ”få grepp om och synliggöra underliggande – ibland dolda – antaganden.” Det är ett sätt att på ett systematiserat sätt få perspektiv genom olika klassificeringar eller kategoriseringar med hjälp av ett antal centrala begrepp (a.a:59-60).
Jag valde att gå djupare in på en typologi som utvecklats av Vincent, där föräldrarnas roll står i fokus. Carol Vincent är en engelsk professor inom utbildning, som fördjupat sig just inom relationen mellan hem och skola (www.ioe.ac.uk). Vincent har vidareutvecklat en typologi som tar social bakgrund med i beräkningarna och som baserats på Bourdieus begreppsapparat. Där utmärker sig tre grupperingar:
• High interveners – hit hör föräldrar med hög utbildning som regelbundet har kontakt
med skolan och deltar på möten. Vincent menar att denna föräldragrupp visar begränsad tillit till skolan vilket gör dem engagerade för att kunna framföra synpunkter osv.
• Intermediate – denna föräldragrupp är intresserade av att ge sina barn en bättre
utbildning än de själva fått. De investerar mycket tid i sina barns skolarbete och har större tillit till skolan än den första gruppen.
• The low cohorts – Vincent kallar denna föräldragrupp som multi-etniskt präglad. Här
återfinns föräldrar som inte vill eller har förmågan att delta i sina barns skolarbete. Dessa föräldrar visar ofta en frustration i över sina barns skolgång och önskar sig en bättre kommunikation med lärarna. I en undergrupp vill Vincent få in de föräldrar som betraktar skola och hem som helt separata områden och som inte finner någon anledning att ta kontakt med skolan om inte exempelvis problem uppstår.
Erikson har även utvecklat fyra egna principer för hur relationen mellan lärare och föräldrar kan beskrivas. Genom dessa principer vill Erikson försöka beskriva vad en lärare respektive en förälder är och hur de kan definieras. Innebörden i till exempel begreppet föräldrar blir olika beroende på vilken princip man väljer att se det från (Myndigheten för skolutveckling 2008:31 och Myndigheten för skolutveckling 2007a: passim).
• Isärhållandets princip – föräldrar hålls på avstånd, vilket från skolans sida bottnar i en
rädsla för att välutbildade föräldrar ska ta för sig för mycket och att det skulle resultera i en icke likvärdig och jämlik skola. Man tror att konflikter mellan skola och hem är oundvikliga och att det beror på att båda parter vill barnets bästa fast på olika sätt. Skolan ska försörja för den intellektuella utvecklingen hos barnet medan föräldern ser till det bara som en del i barnets hela utveckling.
• Partnerskapsprincipen – denna modell vill minska avståndet mellan skolan och hemmet
varför man tilldelar stor plats åt föräldrarnas stöd i barnets skolarbete i syfte att skapa jämlikhet. Man tror att hemmiljön bidrar starkt till elevens framgång i skolan.
• Brukarinflytandeprinciperna – denna modell bygger på en deltagardemokratisk idé där
man vill låta föräldrar få rådgöra och medverka i olika beslut med hjälp av brukarstyrelser. Man tilldelar med andra ord en större legitimitet åt föräldrarna. Däremot blir resultatet att brukarna/föräldrarna bara ser till det lokala, dvs. den egna skolan. Brukarstyrelsers roll kan ses som tillfälliga vilket kan förklaras av att den ständigt förändras och dessutom är frivillig. Genom styrelserna kan föräldrarna ha olika roller som exempelvis ”aktiva medborgare”, ”kunder”, ”samarbetspartners”, ”övervakare” eller ”ombud” för eleverna.En kort beskrivning vad en lokal styrelse är att det sedan 1996 förekommit försöksverksamheter med dessa styrelser med föräldramajoritet. Dessa infördes för att öka föräldrars inflytande och delaktighet i olika beslut inom skolverksamheten. Trots att många skolpolitiker sedan decentraliseringen vill satsa på ökat föräldrainflytande är lokala styrelser fortfarande väldigt få i antal (Myndigheten för skolutveckling 2008:172).
• Valfrihetsprincipen – de individuella föräldrarna ska få en frihet att välja skola. Man
vill, liksom i den föregående modellen, bemyndiga föräldrarna. Den enskilde individen ska uppmuntras göra egna privata karriärvägar, där man tror att ”alla föräldrar vet sina barns bästa” (Myndigheten för skolutveckling 2008:15, 31-38).
Erikson sammanfattar sin typologi med att säga att isärhållandets princip och
partnerskapsprincipen är de modeller som generellt praktiseras mest av lärarna. Dessa två modeller kan dessutom återfinnas inom en och samma skola (Myndigheten för skolutveckling 2007a:15).
Litteraturgenomgång och tidigare
forskning
Vid genomgång av litteratur har jag funnit att föräldrasamverkan under lång tid varit en
diskuterat ämne inom skolvärlden. Jag ser tydligt att det satsats extra mycket på senare tid inom både forskning och undersökningar kring föräldrasamverkan, och att det även resulterat i många artiklar skrivna av experter och erfarna personer inom ämnet.
Inledningsvis följer ett sammandrag av material utgivet kring föräldrasamverkan, som med konkreta vägledningar visar på hur man ska förhålla sig som lärare för att etablera den bästa kontakten. Jag avslutar kapitlet med att visa vad den senaste forskningen kommit fram till kring ämnet föräldrasamverkan.
Vad visar litteraturen?
Hoppa i samma båt
Föräldrarna är experter på sina barn. Det skriver Inga Andersson (2004:7) i sin bok Lyssna på
föräldrarna – om mötet mellan hem och skola som är baserad på en intervjustudie med
föräldrar.
Eftersom de politiska målen för skolan idag är en skola för alla, så menar Andersson att lärare måste ha kunskap att kunna möta alla elever, men även deras föräldrar. Hon vill med sin bok ge lärare stöd i hur de kan skapa ett konstruktivt samarbete med föräldrarna kring barnen. Andersson har tidigare i samma serie släppt ut två böcker, den första ur barnets perspektiv och den andra ur lärarens. Den tredje är alltså ur ett föräldraperspektiv. Hon menar att alla parters bilder och upplevelser är personliga och påverkas av känslor och värderingar. Därför blir allas
bilder olika, men de är trots det alltid sanna för den som bär bilden. Andersson vill med denna bok sätta ord på föräldrarnas kunskap om barnen som så ofta är och förblir tyst (a.a:13f).
I sina tidigare undersökningar har Andersson funnit att lärare har svårt att prata med föräldrar, speciellt vars barn har svårigheter i skolan. Hon såg att lärare är rädda och osäkra gentemot föräldrarna. Lärare har också beskrivit att det är svårt att göra en ansvarsfördelning mellan hem och skola, att det är svårt att avgöra var gränsen går för skolans och föräldrars ansvar i uppfostringsfrågor. Dessutom upplever lärare ofta att föräldrarnas värderingar kan skilja sig åt från lärarens egna och att det gör samarbetet ännu svårare (a.a:20).
I Anderssons tidigare utgivna bok Samverkan – för barn som behöver (1996:15f) presenteras närmare vad de intervjuade lärarnas önskemål var för att kunna stärka sin egen roll som lärare. Däribland nämns det att lärarna i sin utbildning saknat kunskap om samarbete med föräldrarna och att de under utbildningen inte fått beredskap för hur viktiga föräldrarna är i arbetet med eleverna. Lärarna skulle till exempel vilja ha mer kunskap om hur man bemöter
invandrarfamiljer, hur man lägger upp professionella samtal och så skulle man behöva konkreta råd för hur man håller föräldramöten.
Ett fördjupat samarbete med föräldrarna är en av de viktigaste förutsättningar för att barn ska anpassa sig till klassen och skolan. Att engagera, göra föräldrarna delaktiga och ge dem ansvar är ett sätt att göra samarbetet med föräldrarna meningsfullt. En regelbundenhet i
föräldrakontakten är ytterligare en komponent i receptet för att lyckas (Andersson 2004:24). Andersson menar att föräldrar är en bortglömd och dold resurs som måste tas tillvara på, men varnar även att det lätt kan uppstå ett maktförhållande i samspelet med föräldrarna (a.a:25).
Om man som lärare ska ha ett gott samarbete med föräldrarna är det eftersträvansvärt om man tänker lösningsinriktat. Genom det kan man skapa goda och varaktiga relationer till sina kollegor, elever men också till elevernas föräldrar (Måhlberg/Sjöblom 2001:46). Alla föräldrar ska känna sig förstådda, trygga och bekväma och det gör man bäst med att tillsammans med föräldern se möjligheterna istället för att se till problemen. Man måste ”hoppa i samma båt” som Måhlberg/Sjöblom (a.a:55) uttrycker det, dvs. ha gemensamma mål med eleven och föräldern.
Andersson (1996:28) uttryckte redan på mitten av 90-talet att det finns tydliga direktiv om att samarbetet med föräldrarna är av största vikt, men att det inte fanns några föreskrifter om hur detta samarbete ska gå till. Sedan dess har det hunnit ske en stor förbättring.
Samarbete är viktigt
”Skolans viktigaste medspelare är elevernas föräldrar.” Så skriver Kimber (2008:4) i sitt inspirationsmaterial riktat till lärare och skolpersonal. Hon vill med hjälp av broschyren ge konkreta tips på hur lärare kan möta föräldrarna på ett konstruktivt och givande sätt.
Flising m.fl. (1996:14f) börjar med att beskriva lärare som en icke-heterogen grupp av människor vilket även stämmer på de föräldrar som lärarna möter. Olika bakgrunder och kulturer, med olika sätt att tänka och handla, leder till att läraren möts av föräldrar som kan ha vitt skilda förväntningar och krav på skolan. Genom sitt yrke har läraren en roll som gör henne skyldig att ha kontakt med föräldrarna (Lärarens handbok, Lpo 94: 35f). Dessutom vet man idag att ett gott föräldrasamarbete är en förutsättning för att läraren ska klara av att ge eleverna en god utveckling och inlärning.
Flising m.fl. (a.a:17) menar att man som lärare vinner på att investera mycket tid till att få föräldrarna att engagera sig i sina barns skolgång. Amerikanska forskningar har visat att man får tillbaka 4 gånger mer än man investerat. Enade vuxna och en samverkan dem emellan är en viktig komponent för att lyckas med eleverna. Alla fyller de en viktig funktion i ett nätverk kring barnet (a.a:49).
Olika föräldraroller
Flising m.fl. (a.a:71f) delar in vilken roll föräldrar har i olika kategorier som alla fyller en viktig funktion i samarbetet mellan skolan och hemmet:
• Föräldrar som konsumenter – tar hänsyn till införandet av valfrihetsprincipen. • Föräldrar som partners – föräldrar måste sköta sin del av samverkansrollen för att
barnet ska kunna fungera på skolan, exempelvis se till att barnet sovit ordentligt, är rätt rustade för skolan och har chans att göra läxor på hemmaplan.
• Föräldrar som medhjälpare och problemlösare – föräldrar måste stötta i elevernas
skolarbete, exempelvis hjälpa till med läxorna, ha en fungerande kommunikation med skolan, engagera sig i samarbetet med skolan osv.
• Föräldrar som publik – somliga föräldrar agerar bara som åskådare och ger signaler till
eleven att skolan inte är viktig. Föräldrarnas attityder gentemot skolan har betydelse och smittar ofta av sig på barnet.
• Föräldrar som hjälplärare – vissa föräldrar besitter kompetens som kan vara till nytta
för skolan. Skolan ska se till att utnyttja dessa föräldrar och se dem som resurser.
• Föräldrar som ”beslutsfattare” – exempelvis föräldraföreningar ger möjligheter för
föräldrar att vara med och fatta beslut som rör skolverksamheten.
Föräldrars attityder och faktorer i hemmiljön går tydligt att se i elevers studieresultat. Därför har man funnit att det är viktigt för skolan att arbete tillsammans med hemmen för att klara sitt uppdrag. Man har även funnit att barn som har föräldrar som uppmuntrar sina barns skolgång och som har en positiv syn på utbildning, påverkar studieförmågan positivt hos barnet.
Dessutom har kunnat se att skolan kan vara med och vända en negativ trend hos ett skolbarn genom att aktivera och engagera föräldrarna i barnets skolarbete (a.a:81-83).
Utformningen av föräldramötena
Att skolan ska ha en dialog med föräldrarna 1 gång per termin genom att ha utvecklingssamtal finns fastslaget. Däremot finns egentligen finns det inga krav på att läraren måste hålla
föräldramöten. Han menar att kraven på mötena är större än någonsin eftersom många föräldrar är stressade och därför måste välja vad de vill lägga sin prioritet på. Björklund menar vidare att en lärarens inställning till föräldrarna syns genom deras personliga agerande
(http://www.skolverket.se/sb/d/2222).
Flising m.fl. (1996:120f) beskriver en bild av ett föräldramöte som ofta mycket väl stämmer överens med verkligheten. Många föräldrar har berättat om föräldramöten som fortsätter i en informell form ute på parkeringsplatsen, eftersom föräldrarna erbjuds få tillfällen att prata. I en samling med många föräldrar blir mötet en komplicerad tillställning som kräver mycket av både läraren och föräldrarna. Förutsättningar för att hålla lyckade möten handlar om att som lärare förbereda både sig och föräldrarna vad mötet ska innehålla samt ge kallelse i god tid. Dessutom ska man ge föräldrarna en chans att komma med egna synpunkter på vad mötet ska ta upp. Under mötet kan man inledningsvis använda sig av olika övningar för att lätta upp stämningen och göra föräldrarna mer bekanta med varandra. Dessutom ser Flising m.fl. (a.a:123) det viktigt att föra protokoll och rapportera alla föräldrarna, även de som inte deltagit, om mötets innehåll och beslut.
Vad visar forskning och undersökningar?
Skolverkets attitydundersökning
Skolverket genomför sedan ett decennium tillbaka regelbundna attitydundersökningar bland annat bland skolbarnsföräldrar. Syftet med undersökningen är att i huvudsak komplettera Skolverkets nationella utvärderingar av den svenska grundskolan med information om olika intressentgruppers syn på skolan.
Den senaste undersökningen Attityder till skolan (Skolverket 2004) visar på dessa saker:
• I stora drag ser man att förtroendet för skolan är relativt lågt - bara hälften av föräldrarna har förtroende för skolan. Mest anser sig föräldrarna kunna påverka när det gäller valet av vilken skola ens barn ska gå på.
• Sedan 1993 har antalet föräldrar som valt en annan skola än den kommunala skola som ligger närmast ökat från 9 procent till 19 procent. Hälften av ökningen avser övergång till friskolor. Tre fjärdedelar av föräldrarna är positiva till friskolor.
• Generellt kan man se att de yngre elevernas föräldrar i allmänhet är mer nöjda än de äldre elevernas föräldrar.
Regeringsuppdraget
Myndigheten för skolutveckling fick i början av 2000-talet ett regeringsuppdrag ”att genomföra insatser för att stödja och inspirera utvecklingen av både det vardagliga och det formaliserade inflytandet för föräldrar.” Detta ledde bland annat till att Lars Erikson, forskare vid Örebro universitet, fick uppdraget att forska kring föräldrasamverkan, studerat ur ett lärarperspektiv, vilket resulterade i en rapport som utkom 2009. Rapporten heter Lärares kontakter och
samverkan med föräldrarna och bygger på en enkätstudie till ca 2000 grundskollärare och
intervjustudier vid tre grundskolor (Erikson 2009).
Syftet med enkätstudien var att kartlägga hur lärares samverkan med föräldrar ser ut, till exempel vilka kontaktvägar man har och hur föräldrakontakten upplevs av lärarna. Syftet med intervjustudien var bland annat att ta reda på vad lärare gör för att skapa en så god och
förtroendefull kontakt med föräldrar som möjligt (a.a:7). Rapporten visar bland annat att:
• Erfarna lärare upplever föräldrakontakten mindre stressande eller krävande jämfört med lärare som arbetat tre år eller kortare tid.
• Lärare med kort erfarenhet önskar sig ha en bättre kontakt med föräldrarna och vill ha ökad kompetens vad gäller att hålla utvecklingssamtal. Rapporten kan visa på en brytpunkt vid 10 års erfarenhet där lärare med lång erfarenhet till och med anser föräldrakontakten som stimulerande. Dessa lärare har i rapporten kommit att kallas för eldsjälarna. Eldsjälarna visade sig även oftast vara en kvinna. Dessutom är eldsjälen positivt inställd till att skolan är öppen för föräldrarna och att man anser att IUP verkar positivt för föräldrakontakten
(Myndigheten för skolutveckling 2008:105f).
• Rapporten visar mer specifikt på vilka lärare det är som finner föräldrakontakten stressande. Lärare för de yngre åldrarna har mer fysisk kontakt med föräldrarna vilket verkar ge en positiv effekt vad gäller kontakten med föräldrarna. Lärarna för de äldre åldrarna har oftast färre fysiska möten.
• En stor andel lärare i studien svarade att man har stort stöd i arbetslaget och att man utarbetat gemensamt förhållningssätt i frågor som rör kontakten med föräldrarna.
• Två av tre lärare svarar även att man känner stöd ifrån skolledningen och att
skolledningen verkar prioritera föräldrasamarbetet. Tydligt ser man att de positiva svaren övervägande kom från lärare till de yngre åldrarna.
• I frågorna som rör IUP och hur det påverkat föräldrakontakten svarade drygt var tredje lärare att IUP tvingat lärare att bli tydligare i sin kommunikation och att
utvecklingssamtalen fördjupats tack vare utvecklingssamtalet.
• Angående kontaktvägarna som lärarna använder så visar studien att skriftliga meddelanden och telefon är det vanligaste sättet att kontakta föräldrarna på. Däremot ser man att lärare för de yngre åldrarna mest använder sig av den skriftliga vägen, medan lärarna för år 7-9 i större grad använder sig av e-post och telefon.
Sammanfattningsvis visar rapporten på att en av de tydligaste skillnaderna finns i hur föräldrakontakten ser ut för lärare för de yngre åldrarna jämfört med lärare för senare år. Ju äldre barn man har desto mindre kontakt har läraren med föräldrarna. Detta kan förklaras med att lärare för äldre barn har andra villkor i och med elevernas allt större autonomi i förhållande mot sina föräldrar och att det förstärkta kunskapsuppdraget även visas genom bedömnings- och betygssituationen (Myndigheten för skolutveckling 2008:104-114).
Matris över skolans och föräldrarnas samarbete
Baserat på bland annat forskningsrapporterna gjorda av forskaren Lars Erikson vid Örebro universitet har Myndigheten för skolutveckling kunnat utforma en matris över hur samarbetet mellan skolan och hemmet kan se ut. (se nedan) Man har funnit att ett väl utvecklat
föräldrasamarbete är en förutsättning för inflytande. Detta kan ses som ett arbete med flera ingångar – på individ och gruppnivå, via formella men också informella kanaler (Myndigheten för skolutveckling 2007a:15).
På individnivå och den formella sidan är det vanligaste att läraren har kontakt med föräldrarna genom de individuella utvecklingssamtalen – IUP, och genom utvecklingssamtalet. På
gruppnivå möts lärare och föräldrar bland annat på föräldramöten. På denna nivå återfinns även de lokala styrelser, men som i realiteten är tämligen få i antalet (Myndigheten för skolutveckling 2007a:16 och Myndigheten för skolutveckling 2007b:4).
Den informella kontakten som lärare har med föräldrar har stor betydelse för båda parter, vilket kan verka självklart på förskolenivå men som på grundskolan inte faller sig lika lätt. Det handlar om att skapa ett positivt förhållningssätt till föräldrar, genom ett förtroendefullt och inbjudande klimat. Skolan kan alltför lätt hamna i ett överläge i förhållande till föräldrar vilket kan leda till att skolan och föräldrarna drar åt olika håll. (Myndigheten för skolutveckling 2007b:4-5) Däremot har man genom intervjuer med lärare och skolledare kommit fram till att ”förhållningssätt” är den svaga länken och något som man inte arbetat med tillräckligt mycket ute på skolorna (Myndigheten för skolutveckling 2007a:16).
Syfte och frågeställningar
Syftet med mitt arbete är att ta reda på hur några lärare gör för att etablera och behålla kontakten med föräldrarna och göra en jämförelse mellan några kommunala skolor och några friskolor. Mina frågeställningar är:
• Vilka likheter och skillnader kan jag se vad gäller lärarnas samverkan med föräldrarna och hemmen i kommunala skolor respektive friskolor?
Metod
För att besvara mina forskningsfrågor valde jag att intervjua fyra lärare, två av dem verksamma inom den kommunala grundskolan och två lärare som arbetar på friskolor.
Nedan följer beskrivningen hur jag gick tillväga i min undersökning. Jag inleder med att presentera valet av metod och vilka andra alternativ jag hade. Sedan följer en beskrivning av urvalsprocessen och för mitt upplägg med intervjuerna. Slutligen behandlar jag hur de etiska aspekterna i min undersökning utförts.
Val av metod
Eftersom mina frågeställningar var ute efter att försöka förstå hur respondenterna resonerar kring mina frågor, så föreslår Trost (2005:14, 33) att man ska använda sig av kvalitativa studier. Jag valde därför att utföra min studie genom att göra kvalitativa intervjuer med fyra utvalda lärare.
Mina intervjufrågor var utformade på ett sätt som Trost (2005:20) kallar för ostrukturerade frågor som ska leda till öppna svar. Med dessa svar hoppades jag i mina analyser kunna skönja mönster för hur friskolor respektive kommunala skolor förhåller sig kring frågor om
föräldrasamverkan och därigenom komma fram till eventuella likheter och skillnader mellan skolformerna.
Jag försökte ställa samma frågor till samtliga respondenter men med friheten att anpassa mig till de intervjuades svar där mina följdfrågor kunde se olika ut beroende på situationen. Denna form av datainsamling kallar Trost (a.a:19) för lågt standardiserad, med stora
variationsmöjligheter. Däremot höll jag mig till ett fåtal huvudfrågor genom en intervjuguide, dels för att låta den intervjuade styra ordningsföljden i samtalet och dels för att kunna samla in materialet på ett tematiserat sätt (a.a:50).
Urval
Jag valde att göra lika många intervjuer med lärare verksamma på friskolor som på kommunala skolor. Jag hade planerat att endast intervjua lågstadielärare, dels för att min utbildning riktar sig mot yngre åldrar, dels för att jag hade en föreställning om att kontakten med föräldrar fortfarande är förhållandevis viktig för elever i dessa åldrar. Men på grund av att jag hade så svårt att finna respondenter inom den fristående skolverksamheten så arbetar en av lärarna i min intervjugrupp, på mellanstadiet.
Jag gjorde ingen skillnad på hur länge läraren arbetat inom respektive skolform eller vilka erfarenheter läraren satt på.
Däremot ville jag, i mina intervjuer, ha med lärare som har ett övergripande ansvar över sin klass som en klasslärare i vanliga fall har, dvs. att läraren har det yttersta ansvaret för eleverna i klassen. Jag antog att en klasslärare har den mesta kontakten med klasselevernas föräldrar och att de skulle vara mest insatta i de frågeställningar som jag har i min studie.
Genomförande
Vid genomförandet av min undersökning har jag använt mig av Trost (2005:28) bok Kvalitativa
intervjuer. Trost beskriver hur en intervjuprocess bör läggas upp, och delar in arbetet i sju delar
vilket jag försökt att hålla mig till genom hela studien.
Första punkten på agendan för arbetet handlade det om att göra en tematisering vilket innebar att formulera syftet och klargöra vilken frågeställning jag är intresserad av. (Trost 2005:29) Nästa steg blev att planera vilken design man vill ha på studien, det vill säga vilken metod jag ville använda mig av och hur min intervjuguide skulle utformas.
Tredje steget i Trost (a.a.) 7-stegsmodell var att utföra intervjuerna och inledningsvis hade jag olika strategier för att etablera kontakt med mina respondenter. Jag började med att försöka få kontakt med lärare genom att emaila rektorerna på olika skolor, där jag förklarade varför jag ville få tag i respondenter till min intervju. Med denna metod lyckades jag inte få tag i en enda respondent.
Jag övergick istället till att gå rakt på de lärare jag var intresserad av att få som
intervjuobjekt. Två lärare fick jag tag på via telefon, där jag direkt kunde förklara mitt syfte med intervjun och hur lång tid jag beräknade att intervjun skulle ta. De resterande två lärarna svarade på ett email som jag skickat till dem. I emailet hade jag kort beskrivit vad undersökningen gick ut på och syftet med mitt arbete.
Tre respondenter ville genomföra intervjun efter skoldagens slut, när de kände att de hade gott om tid och inte skulle riskera bli avbrutna eller störda. Trost (2005:44) nämner att lärarna bör få välja plats för intervjun och för alla intervjuer innebar det att vi genomförde intervjun i lärarnas hemklassrum eller ett närliggande grupprum. Den sista intervjun gjordes på en neutralt vald plats i centralorten, i ett bokat grupprum på biblioteket, eftersom lärarens skola ligger ute på landet och detta sätt blev det bästa arrangemanget.
Jag spelade in samtalet med en bandspelare, som jag av respektive intervjuperson fått tillåtelse att använda. Jag hade även skrivit ut mina frågor med stora mellanrum för att få plats att göra stödanteckningar. Även om jag fick allt inspelat på band fick jag rådet att man som intervjuare kan verka mer angelägen om man även förde anteckningar (föreläsning med Björn Falkewall, Högskolan på Gotland, 28/4-10).
I de flesta intervjuer lyckades jag hålla samtalet till tiden för inspelningsbandet dvs. 45 minuter, men jag fann att gemensamt för samtliga intervjuer var att det mest intressanta oftast kom upp på slutet, när bandspelare var avslagen och stämningen kändes mindre formell.
Bearbetning av material
För att få hjälp med att bearbeta mitt intervjumaterial har jag fortsatt att utgå ifrån Trost (2005:29) beskrivning av hur man kan gå tillväga med sitt insamlade material.
I Trost 7-stegsmodell börjar bearbetning av materialet vid det fjärde steget, där det för min del handlade om att överföra intervjusamtalen till en bearbetningsbar form. Genom att läsa mina anteckningar och lyssna igenom det inspelade materialet försökte jag hitta vilka mönster som uppdagades och vilka tankegångar som kunde vara intressanta för min studie. Denna del kallas
analys av datamaterialet. Vid utskrivningen av mina intervjuer valde jag att inte transkribera
varje ord som sades under intervjuerna, dels för att spara på tid men även för att det inte kändes nödvändigt. Jag har istället använt mig av frågorna i min intervjuguide och bara transkriberat svaren som hör direkt till frågorna. Jag har även transkriberat sådana svar som kan vara av intresse eller som kan vara av betydelse för min frågeställning trots att de inte direkt svarar på mina intervjufrågor.
När jag bearbetade materialet valde jag att, med stöd av matrisen från Myndigheten för skolutveckling (se sid. 14) göra egna kategoriseringar för att överskådliggöra mina respondenters svar.
Därefter skulle materialet tolkas genom de teoretiska utgångspunkter som jag valt att ha till mitt förfogande (a.a:29, 125). När jag väl kom till den punkten då jag skulle diskutera vad mina resultat visade, fann jag att det saknades något. Jag ville få in ett perspektiv som kunde förklara de intervjuade lärarnas sätt att bemöta föräldrarna på. Därav tillkom avsnittet som heter
”Relationen lärare – föräldrar” under kapitlet med mina teoretiska utgångspunkter.
Validitet och reliabilitet
Min studie utgår ifrån att försöka förstå hur respondenterna ser på föräldrasamverkan vilket gör att mitt intresse inte riktas mot att få en hög grad av validitet och reliabilitet i min undersökning. Trost (2005:113) förklarar detta med att idéerna om validitet och reliabilitet härstammar från kvantitativ metodologi och inte riktigt går att applicera på kvalitativa intervjuer. Detta till trots ska datainsamlingen ändå bli trovärdig och relevant, vilket jag i mitt arbete försöker bidra med bland annat genom att hålla mig saklig i bearbetningen av mina undersökningsresultat, genom att koppla resultatet till mina teoretiska utgångspunkter och genom att bifoga intervjufrågorna i arbetet för att visa öppenhet för läsarna att avgöra resultatets trovärdighet.
Min datainsamling är av lågt standardiserad karaktär, som Trost (2005:19) benämner det. För att kunna tala om hög reliabilitet så borde det innebära att situationen är högt standardiserad för alla intervjuer, med andra ord utgå ifrån precis samma förutsättningar med tid, plats och rum vilket i mitt fall var omöjligt att genomföra. Trost menar att det kan anses märkligt att tala om reliabilitet vid kvalitativa intervjuer, eftersom det inte råder en beständighet eller statiskhet i
människans åsikter och beteenden. Istället anser Trost att människan är aktör i en process som medför att hennes svar inte behöver bli desamma varje gång hon får frågan.
Då jag inte är ute efter att se vad som är giltigt för alla lärare utan bara för de personer jag intervjuar innebär detta även att validitetsgraden blir låg i min undersökning (a.a:112f).
Etiska överväganden
Eftersom min studie berör samverkan mellan skola och föräldrar där namn på personer lätt kan komma på tal under intervjun, såg jag det extra viktigt och angeläget att informera om vilka krav som ställs på mig som intervjuare. Redan när jag sökte mina respondenter var jag noga med att framhålla konfidentialitetskraven. Även innan jag startade mina intervjuer har jag vid samtliga tillfällen upplyst mina respondenter om Vetenskapsrådets fyra huvudkrav.
Vetenskapsrådets fyra huvudkrav är:
Informationskravet – Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella
forskningsuppgiftens syfte.
Samtyckeskravet – Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin
medverkan.
Konfidentialitetskravet – Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges
största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem.
Nyttjandekravet – Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för
forskningsändamål.
(www.vr.se)
Resultat
Jag börjar med att kortfattat presentera deltagarna i min undersökning med vad jag anser är relevant fakta för min undersökning. Alla lärare är verksamma inom samma kommun. För att förebygga att kopplingar kan göras till dem och deras skolor och hemkommun kommer de att presenteras med fingerade namn.
Därefter redovisar jag resultatet av min undersökning med hjälp av att sortera in svaren under egna rubriceringar. Eftersom min undersökning går ut på att ta reda på om jag kan finna några likheter eller skillnader mellan kommunala skolor och fristående skolor så avslutar jag
kapitlet med att sammanfatta vilka mönster jag kan skönja genom lärarnas egna berättelser kring föräldrasamverkan för de båda skolformerna.
Lärarporträtt
Björn är utbildad 1-7 lärare på en kommunal skola belägen i den centralaste delen av samma stad i kommunen. Han har varit verksam som lärare i drygt 10 år. Även han är klasslärare för en åldersintegrerad 1-3 klass med 18 elever i gruppen. Upptagningen för denna skola hör till innerstadsområdet som klassas som socialgruppsområde 1.
Lisbeth är utbildad lågstadielärare på en kommunal skola, belägen i utkanten av staden. Hon är klasslärare för en årskurs 2 med en grupp på 16 elever. Hon har varit yrkesverksam i drygt 30 år. Hennes skola ligger i ett område med många invandrarfamiljer och i bostadsområden för lägre inkomsttagare, vilket innebär att eleverna på denna skola speglar närområdets innevånare. Som en parentes kan tilläggas att hon var den enda av mina respondenter som hade elever med invandrarbakgrund i sin klass.
Thomas är en ung och relativt nyutbildad 1-7 lärare på en fristående skola i centralorten i kommunen. Han är klasslärare för en årskurs 3, eller studiehandledare som hans skola valt att kalla det, för en grupp med 20 elever. Hans nuvarande klass är den första gruppen av elever sedan han avslutade sin lärarutbildning. Upptagningsområdet för denna skola är hela kommunen med anledning av skolformen.
Carina är utbildad mellanstadielärare på en fristående skola i ett litet samhälle beläget några mil ifrån centralorten i kommunen. Hon delar klasslärarskapet med en annan lärare och har en grupp på 20 elever. Carina är den av alla mina intervjupersoner som arbetat längst inom skolan, i över 40 år. I och med skolformen, fristående skola, kan alla söka sig till skolan men eleverna i hennes klass bor alla i och runtomkring samhället.
Intervjuresultat
Nedan framförs resultatet av mina intervjuer. Jag vill understryka att det är mina tolkningar av lärarnas berättelser som jag sammanfattar i ett försök att beskriva och återge den bild jag fått genom dem och deras svar.
Som utgångspunkt för mina intervjuresultat tänkte jag i första hand använda mig av matrisen utformad av Myndigheten för skolutveckling (se sid. 14) över samarbetet mellan lärare och föräldrar. I min redovisning av resultat vill jag särskilja svaren från respektive respondent men jag vill även försöka dela in svaren i respektive skolform, dvs. kommunal skola och fristående skola för att lättare kunna göra en jämförelse.
Kontaktvägar – formella och informella
Som jag tidigare nämnt kan man, som Erikson gjort i sin matris, dela in de formella och informella kontakterna som en lärare har med sina elevers föräldrar, i olika former. Något gemensamt för samtliga respondenter i min undersökning är först och främst att ingen av dem nämner eller använder begreppen formell och informell kontaktväg. Ska man se till vilka kontaktvägar som lärarna i min studie först av allt nämner så påvisar det, precis som matrisen, att de formella vägarna med utvecklingssamtal med de individuella utvecklingsplanerna och föräldramötena hör till de viktigaste. Vid frågan om vilken kontaktväg de tillfrågade lärarna helst föredrar, får jag dock fram att de flesta respondenter helst väljer den informella vägen. Däremot skiljer sig formerna åt.
Lärarna på de kommunala skolorna
Björn, verksam inom den kommunala skolan, föredrar det informella sättet email när han ska kontakta föräldrarna till sina elever. Han understryker dock att det mest blir en
envägskommunikation där han som lärare kan få ut information till hemmet. Det som däremot är bra med den formen av kontakt är att det som skrivits ligger sparat om det skulle bli en längre konversation och något behöver redas ut.
När han behöver snabba svar från föräldrarna så ringer han eller skickar SMS, men poängterar att det sker mer sällan. Föräldrarna är också välkomna att ringa till honom när som helst.
Förut använde Björn sig av veckobrev, men eftersom han ansåg att han bara ”värpte fram något” för att ha något att skriva om, så slutade han med det. Likaså har han ändrat upplägget av föräldramötena, där han förut alltid hade ett moment där alla kunde fika tillsammans. Detta för att det var så mycket mer som kom fram under sådana omständigheter. Men det har han också slutat med, mestadels på grund av tidsbrist men han erkänner att det även beror på lättja från hans sida. Det är dock ett moment som Björn funderar på att återinföra, eftersom han ser att det kan finnas ett behov hos föräldrarna att få lufta vissa frågor.
På skolan finns däremot ett skolråd och en föräldraförening som fungerar som ett forum för att diskutera olika frågor som rör eleverna, föräldrarna eller skolan i allmänhet. Björn anser att hans nuvarande klass är väldigt aktiva, drivande och engagerade vilket bidrar till att rådet och föreningen fungerar väl.
Lämnings- och hämtningssituationerna är ingen kontaktväg som Björn ser som viktigt eller givande. Han ser sällan föräldrarna vid de situationerna, vilket han tror beror på att eleverna i hans klass börjar bli så pass stora att de kan gå själva till skolan. Det kan även handla om att klassrummet ligger flera våningar upp i skolbyggnaden vilket kanske bidrar till att föräldrarna inte kommer upp. Vid enstaka tillfällen kan föräldrar kika in i klassrummet men då beror det
oftast på något akut eller viktigt. Vid hämtning av eleverna sker det alltid på fritids vilket gör att föräldrarna aldrig kommer i kontakt med Björn vid de situationerna.
Utvecklingssamtalen och IUP ser Björn som en positivt bidragande orsak till att det blir en bättre dialog mellan honom och föräldrarna. Däremot ser att själva samtalstillfället lätt blir ett samtal där han har den största delen av ordet. Trots att han är medveten om hur ett professionellt samtal bör vara upplagt så gör tidspressen, de 30 min som han har till förfogande för varje förälder, att det inte hinns med någon större dialog. Björn anser att själva IUP:n skapar bra diskussionsunderlag men att det är tiden som gör att det inte riktigt förverkligas.
Lisbeth på den andra kommunala skolan, har i alla sina år som lärare arbetat med en veckobok för att få en kontinuerlig kontakt med föräldrarna. Eleverna ska varje vecka ta hem boken över helgen och annars alltid ha den liggandes i ryggsäcken, annars fungerar inte kontaktformen. Lisbeth medger att hon använder boken för att hon inte är van vid att hantera datorer som hon annars tror skulle kunna vara en bra metod. Hon vidhåller dock att veckoboken är en bra
kontaktform som kan innehålla individuella meddelande till respektive familj, samtidigt som det även fungerar som en informationskälla för läraren att nå ut till föräldrarna. Däremot fungerar det inte åt andra hållet, med andra ord använder inte föräldrarna boken för att skriva
meddelanden till läraren.
Lisbeth tillåter föräldrarna att kontakta henne, både under skoltid och utanför arbetstid på hennes hemtelefon, men detta är inget som föräldrarna missbrukar. Hon tror att det är
förhållningssättet som hon byggt upp gentemot föräldrarna som bidrar till att den kontaktvägen bara används vid viktigare tillfällen. Förutom veckoboken har klassen även en informationstavla vid ytterdörren där föräldrarna kan ta del av aktualiteter. Eftersom hon har elever som går själv till skolan frågar jag om den vägen verkligen fungerar, och svaret blir då att det bara är ett komplement till veckoboken. Lämnings- och hämtningssituationerna är därmed ingen kontaktväg som fungerar väl, men vid sådana tillfällen kan hon få chans till att hugga tag i de föräldrar som annars är väldigt ”osynliga” vid exempelvis föräldramöten och andra
tillställningar som involverar föräldrarna. Då anser hon att det är viktigt för henne som lärare att försöka vara trevlig och tillmötesgående för att skapa en personlig kontakt.
Föräldramötena används, enligt Lisbeth tyvärr oftast bara för att delge föräldrarna
information. Hon menar på att det inte finns tid för några andra former av aktiviteter. Hon skulle däremot vilja ha mer tid till samtal och tillfällen för föräldrarna att ställa öppna frågor så att de får lufta sådant som känns angeläget. Emellertid har hon någon gång haft försök i att undervisa föräldrarna i exempelvis matematik, som ett stöd och hjälp för att föräldrarna ska kunna hjälpa till med sina barns skolarbeten på hemmaplan.
Utvecklingssamtalen och IUP menar Lisbeth bidrar till att skapa en öppen dialog om elevens utveckling mellan skolan och hemmet. Skolan är mer öppen nu än för ett antal år sedan men hon tror dock inte att det beror på att de individuella utvecklingsplanerna infördes. Redan innan IUP infördes hade skolan ett samarbete med föräldrarna om elevernas utveckling men inte i samma formella form. Däremot tror hon att det är tiderna som förändrats, att klimatet blivit öppnare och att föräldrarna blivit mer engagerade i sina barns skolgång tack vare en förändrad människosyn.
Lärarna på de fristående skolorna
Thomas verkar ha en väldigt klar bild över hur han ska få den bästa kontakten med sina elevers föräldrar. Han anser att lämnings- och hämtningssituationerna hör till den viktigaste
kontaktvägen med föräldrarna. Detta behjälps av skolans arbetstider som är satta så att alla lärare alltid ska befinna sig i sitt klassrum mellan 7.30 till 16.00 varje skoldag, vilket ger föräldrarna möjligheter att ta kontakt med honom eftersom de alltid vet var han befinner sig. Detta tror Björn bidrar till att dessa tillfällen utnyttjas väl av de flesta föräldrar. Där skapas också den öppna dialogen som Thomas eftersträvar, där förtroende och tillit byggs upp.
På denna skola använder man sig av en webbaserad lärplattform som ska hjälpa till att förenkla kommunikationen mellan skolan och hemmen. Enligt Thomas fungerar detta verktyg väldigt bra och han verkar trivas med den nya teknikens möjligheter. På lärplattformen dokumenteras allt ifrån veckobrev, närvarorapporteringar, nyheter, läxor till individuell
feedback och kommentarer från lärare. Den används även vid utvecklingssamtalen och för IUP, som Thomas egentligen anser är den viktigaste kontaktvägen med föräldrarna, beroende på att den tar upp det skolan ska arbeta för, dvs. utveckling. Men på grund av tidsbrist kan samtalet tyvärr kännas minst givande för föräldern, tror Thomas.
Soppkvällar varvas kontinuerligt med utflykter och öppet hus dagar, vilket Thomas verkar värdera högt i samarbetet med föräldrarna. Föräldramötena känns efter några års erfarenhet numera ganska avspända och han brukar försöka hinna med lekar och workshops med
föräldrarna för att aktivera dem och lätta på stämningen. Thomas medger att föräldramötena, i början av hans yrkeskarriär, bestod i att bara informera och ”mässa” för föräldrarna men att han med erfarenhet börjat interagera mer med föräldrarna.
I och med att skolan har sina fasta arbetstider och en väldigt tillgänglig och väl fungerande lärplattform så har man gemensamt inom personalen bestämt att föräldrarna får ta kontakt med lärarna inom arbetstid på telefonnumret till skolan och via email. Efter skoltid ska lärarna ha en chans att bara vara privata. Med andra ord ger inte lärarna heller ut sina privata mobil- eller hemtelefonnummer, detta enligt riktlinjer utarbetade av skolledningen.
Carina är den enda av lärarna som ser läxorna som en väg till kontakt med föräldrarna, eftersom hon anser att de bidrar mest i kontakten med föräldrarna. Hon poängterar dock att det måste vara rätt sorts läxor, dvs. läxor som involverar och engagerar inte bara eleven utan föräldrarna också. Läxorna ska vara roliga och kopplade till verkligheten så att eleverna och föräldrarna lär sig förstå att skolan är en del av samhället och tvärtom.
Under utvecklingssamtalen och genomgången av IUP, som Carina även anser vara en viktig kontaktväg, ser hon till att föräldrarna får mycket som möjligt att säga till om så att de får en känsla av att de delar ansvaret om eleven tillsammans med läraren. Carina ser även att samtalet är till för att ge tips och råd till föräldrarna hur de bäst kan hjälpa till för att utveckla elevens skolarbete. Carina har till och med konstruerat ett eget utvecklingsschema som hon kallar för ”hissen”. Eftersom elev betyder lyfta/höja på franska (vilket även bidragit till ordet elevator som betyder hiss på engelska) så ser hon det som att hon som lärare tillsammans med föräldrarna och alla vuxna runt omkring barnet ska hjälpa till att lyfta eleven, våning för våning. Ett slags kontrakt upprättas mellan läraren och föräldrarna i detta samarbete, vid sidan av den mall för IUP som skolan i övrigt använder sig av.
Carinas friskola har ofta informella skolmöten i form av skolgårdsdagar, soppkvällar, övernattnings- och andra utflykter där föräldrarna får en chans att umgås. Under dessa möten kan även medlemmar i skolledningen vara närvarnade vilket medför en känsla av ”vi” och tillhörighet.
Föräldramötena brukar mest bli informerande möten av olika slag. Föräldrarna till Carinas nuvarande klass är väldigt trygga och drivande vilket brukar avspegla sig på föräldramötena. Föräldrarna tar för sig utan att hon behöver uppmuntra dem till det. Däremot ger hon exempel på tidigare klasser, där stora delar av föräldragruppen haft en fientlig och negativ inställning till skolan och ratat att gå på mötena. Där har hon varit tvungen att tänka utanför ramarna för att våga genomföra mötena på ett konstruktivt sätt. Vid sådana tillfällen tipsar hon om att ha mötena på neutrala ställen, i vissa fall till och med på restaurang, vilket för henne varit väldigt lyckat.
Carinas skola använder sig också av en lärplattform i sin kontakt med föräldrarna och hemmen. Hon ser däremot inte med riktigt samma blida ögon på denna kommunikationsform som den andra läraren på en friskola, Thomas. Hon anser att kontakten mellan skola och hem blir stelbent och alldeles för formaliserad. ”Det är ju individer vi har att göra med”, säger hon och tillägger att det även krävs att alla hem har en dator. Vid inskrivningssamtalet informerar skolledningen om denna lärplattform och behovet av tillgång till dator och Internet. Hon vet föräldrar som inte har dator som måste använda sin arbetsdator under arbetstid för att ta del av informationen vilket skrämmer Carina. Visst finns det fördelar med en lärplattform, erkänner
hon, men hon anser att det är på bekostnad av den personliga kontakten där den riktiga dialogen infinner sig.
Carina har inte något emot att föräldrar kontaktar henne på telefon efter hennes arbetstid, även om hennes friskola också har fasta arbetstider då läraren måste infinna sig på skolan. Hon har även delat ut sitt mobilnummer till föräldrarna, vilket fungerat bra. Email är en kontaktväg hon sparsamt använder, trots att hela den övriga skolverksamheten är väldigt IT baserad.
Förhållningssätt och bemötande
Ett bra förhållningssätt och ett förtroendeingivande bemötande verkar vara A och O i
föräldrakontakten. Den uppfattningen får man både genom Erikson matris och genom samtliga av mina intervjuer. Kort kan man sammanfatta det med att ”Har man inte med föräldrarna, så har man inte med eleverna”, vilket alla av mina intervjupersoner varit överens om.
Jag förutsätter att lärarnas förhållningssätt gentemot föräldrarna byggs på vilken syn lärarna har på föräldrarna. Vilken roll och vilken betydelse anser lärarna att föräldrarna ska ha i skolverksamheten och vilken fördelning av ansvar anser läraren att respektive part har?
Lärarna på de kommunala skolorna
Björn bedömer att det är ett gemensamt ansvar som lärarna och föräldrarna delar på i elevernas utveckling och inlärning och fostran. Även om han anser att ansvaret är gemensamt, tillägger han att det måste ligga mer på föräldrarna, eftersom det är enklare för föräldrar att ta kontakt med honom än tvärtom. För att uppmuntra föräldrarna att ta kontakt med honom ger han vid varje terminsstart information om hur de kan kontakta honom, att de kan komma och hälsa på under en skoldag och att de är välkomna med förslag till aktiviteter osv.
Björn tycker att han saknar föräldranärvaro på skolan. Han tycker sig se att föräldrar bara kommer om det är något viktigt. Det är som om vissa föräldrar har ”tröttnat och blivit
uppgivna”, säger han, vilket gör det svårt för honom att nå dem. Björn tycker att det hjälper att ha med föräldrarna på tåget, inte bara vid läxläsning utan i allt skolarbete. ”Har man inte med föräldrarna så försvårar det mitt arbete ohyggligt”, säger han. Han ser gärna till att eleverna får en chans att tillämpa det de läser på skolan ute i verkligheten, och då behöver han föräldrarna eftersom de är med barnen ute i samhället mycket mer än vad han är. Detta påvisar han till föräldrarna till exempel genom IUP samtalen.
I frågan om hur Björn upplever kontakten med föräldrarna så svarar han att han har en relativt bra kontakt med dem. Däremot ser han ett tydligt mönster att de föräldrar vars barn har svårigheter, är svårare att få och hålla kontakt med än föräldrar till barn som det fungerar väl för. Han anser att det verkar ha fallit på skolans lott, på lärarens ansvar, att gång på gång försöka få kontakt med dessa hem, men att det sällan leder till något konstruktivt.
