• No results found

Pedagogen och lässtunden

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Pedagogen och lässtunden"

Copied!
42
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Pedagogen och lässtunden

En studie om lässtund i en flerspråkig barngrupp

Violetta Kaminska

Förskollärarexamen, 210 hp Examinator: Jonas Qvarsebo

Datum för slutseminarium: 2019-01-18 Handledare: Emelie Nilsson

(2)
(3)

Förord

Att skriva ett examensarbete är en omvälvande upplevelse och kräver stöd från omgivningen. Ni är många som hjälpt och stöttat på olika vis och som jag nu vill rikta ett stort tack till. Mina kollegor på Lundegårdens förskola som visat en stor förståelse och tålamod, ställt upp lojalt och ändrat sina planer för att underlätta för mig att genomföra studien och få tid för skrivandet.

Ett stort tack till alla informanter som denna studie bygger på och det är åtta fantastiska förskollärare som tagit av sin tid och besvarat frågor. Tack vare era rika svar har jag fått ett oändligt stort empiriskt material som har fått min hjärna att gå på högvarv. Utan er hade mitt arbete inte blivit av!

Jag är tacksam för alla berikande och vägledande samtal med min enastående handledare, Emelie Nilsson. Du har uppmuntrat, stöttat och väglett mig under hela processen. Du har med stort engagemang och lyhördhet inspirerat och gett mig de rätta verktygen för mitt analysarbete och till att alltid lägga fokus på det väsentliga i min text.

Tack till min familj som har trott på mig och stöttat i alla lägen. Tack för er uppmuntran och tålamod ni visat då jag gått i egna tankar. Ni är en påminnelse om vad som är viktigt i livet.

(4)

Abstract

Denna studie syftar till att undersöka pedagogers föreställningar och praktiker kring lässtunder med fokus på flerspråkiga barngrupper. Läroplanen för förskolan poängterar att språk och lärande hänger oupplösligt samman och att förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen (Lpfö98, 2016) Då läroplanen endast utgår från strävansmål utan konkreta anvisningar för hur det litterära arbetet ska implementeras i verksamheten är det pedagogers tolkningar och förhållningssätt kring ämnet som styr. Detta gör att pedagogers föreställningar får en betydande roll i verksamheten och är således intressant och viktig att undersöka och reflektera kring.

Undersökningen utgår från en kvalitativ metod och bygger på intervjuer där samtalsresultaten samlades in som studies empiriska material. Den teoretiska utgångspunkten baseras på det sociokulturella perspektivet, då jag granskar samspelen mellan pedagoger och barn. De genomförda intervjuerna har bidragit med att få komma åt pedagogers individuella beskrivningar av deras engagemang och praktiker i det pedagogiska arbetet med fokus på olika läsaktiviteter i flerspråkiga barngrupper.

Studieresultaten visar på det målmedvetna förhållningssättet pedagogerna uttrycker när de pratar om lässtunden som verktyg i det språkutvecklande arbetet samt vikten av att aktivt arbeta för att skapa förutsättningar och möjligheter för barns delaktighet och inflytande i olika läsaktiviteter. Man iakttar barnens intresseområden både när det kommer till litteraturen men också i skapandet kring den fysiska läsmiljön.

(5)

Innehållsförteckning

1. Inledning...7 1.1. Syfte...8 1.1.1. Frågeställningar...8 2. Teori...9 2.1. Teoretisk utgångspunkt...9 2.1.1. Sociokulturellt perspektiv...9 2.1.2. Lässtundens egenskaper...10

2.1.3. Barns delaktighet och inflytande...11

2.1.4. Läsmiljöns roll...11

2.2. Tidigare forskning...12

2.2.1. Språkutvecklande aktiviteter...12

2.2.2. Lässtundens egenskaper...13

2.2.3. Barns delaktighet och inflytande...14

2.2.4. Läsmiljöns roll...15 3. Metod...16 3.1. Kvalitativ metod...16 3.1.1. Semistrukturerade intervjuer...16 3.2. Urval...17 3.3. Genomförande...18 3.4. Etiska överväganden...19

4. Resultat och analys...21

4.1. Bokens och lässtundens olika funktioner...21

4.1.1. Lässtund och språkliga utveckling...22

4.1.2. Lässtund med eller utan bilder...24

4.1.3. Lässtund med den digitala boken...26

4.1.4. Läsa tillsammans...27

4.2. Resonemang kring barns delaktighet och inflytande...28

4.2.1. Den spontana lässtunden...28

4.2.2. Den planerade lässtunden...30

4.3. Resonemang kring läsmiljön...31

4.3.1. Läsmiljöns utformning och betydelse...31

5. Avslutande diskussion...34

5.1. Resultatdiskussion...34

(6)

5.3. Framtida forskning...36 6. Referenser...38 Bilaga...42

(7)

1. Inledning

Sverige är idag ett flerspråkigt samhälle där det talas upp emot 150 olika språk (Skolverket, 2018) och alla som är bosatta i Sverige ska ges möjlighet att både lära sig, använda och utveckla svenska och även ges möjlighet att använda och utveckla sitt modersmål vilket grundar sig i Språklagen (SFS2009:600). Flerspråkighet stöds även på europeisk nivå och EU-kommissionen har i ett flertal dokument uttalat sig om flerspråkighet både som en tillgång och ett åtagande och förespråkar främjandet av såväl regionala språk som minoritetsspråk.

Svenskarnas lästraditioner har gått kraftigt tillbaka under 2000-talet vilket indikeras av den senaste mätningsrapporten av Nordicoms Mediebarometer (Kåreland, 2013). Enligt Barnbarometern 2000/2001 tyder några undersökningsresultat av barns läsvanor hos barn i åldrarna 3–8 år har sjunkit mycket det senaste 15 åren. År 1984 fick 85 procent av barnen en vanlig dag en bok läst för sig eller så läste de själva och att läsaktiviteten höll i medeltal på i 32 minuter. Vid nästa mättillfälle, 2000/2001, hade andelen barn som fick en bok läst för sig eller som läste själva sjunkit till 70 procent och lästiden var nu halverad till 16 minuter (ibid.).

Av landets alla barn i åldern 1 – 5 år är 84 procent inskrivna i förskola (Skolverket 2018). Det största deltagandet finns bland 4- och 5-åringarna där drygt 94 procent av barnen går i förskola (ibid.). De senaste decennierna har förskolans pedagogiska uppdrag stärkts, så även språkets roll i förskolans verksamhet (Skolverket, 2009, Betänkande 2008/09, Utbildningsdepartementet Dir 2007:103). Ett språkutvecklande arbete är en central del av det pedagogiska arbetet och i förskolans läroplan förklaras att språk och lärande hänger oupplösligt samman. Det handlar om att erbjuda en bra språkmiljö för alla barn, oavsett om de kommer från svensktalande eller icke svensktalande familjer (Björk-Willén, Puskás & Bylund, 2013).

Pedagoger på förskolor har en lång erfarenhet av att använda varierande pedagogiska redskap som gynnar barns utveckling och lärande. I det egna lärandet och i mötet med andra människor behöver barnen en medvetenhet om olika språkliga redskap (Bjar och Liberg, 2010). I det språkutvecklande arbetet används väldigt ofta olika läs- och berättaraktiviteter men mina yrkeserfarenheter visar på att det arbetet varierar beroende på den enskilde pedagogens åsikter. Det uttrycks blandade inställningar och ståndpunkter till det litterära arbetssättet där en del känner väldigt starkt för att bevara och använda till exempel den fysiska boken i den pedagogiska verksamheten medan andra menar att dagens nya

(8)

samhälle kräver nya metoder och blickarna vänds bland annat åt de digitala verktygen. Alla är dock överens om att läroplanens riktlinjer ska följas så att varje barn ges bästa möjliga förutsättningar till utveckling och lärande. Med tanke på målen i läroplanen, dagens flerspråkiga barngrupper, barns sjunkande läsvanor och pedagogers oliktänkande är det intressant att undersöka hur pedagoger arbetar med lässtunden, som ofta tar stor plats i förskoleverksamheten. Vilka föreställningar och praktiker kring läsaktiviteter pedagoger har och vad som fokuseras på när de arbetar med flerspråkiga barn?

1.1. Syfte

Syftet med detta arbete är att studera pedagogers föreställningar och praktiker kring lässtunder med fokus på flerspråkiga barngrupper.

1.1.1. Frågeställningar

 Vilka föreställningar uttrycker pedagoger kring lässtunden i en flerspråkig barngrupp?  Skapas det enligt pedagoger möjligheter för barns delaktighet och inflytande innan och

under lässtunder? I så fall på vilket sätt?

(9)

2. Teori

I den här delen av arbetet presenteras teoretiska utgångspunkter samt tidigare forskning inom det forskningsfält som har relevans för denna studies ämnesområde. I fokus är främst pedagogers föreställningar och praktiker kring deras arbete med litteraturen för främjande av barns lärande och språkutveckling i flerspråkiga barngrupper.

2.1. Teoretisk utgångspunkt

Studien syftar som tidigare nämnt, till att undersöka pedagogers föreställningar och praktiker kring lässtunder med fokus på flerspråkiga barngrupper. I läsaktiviteter kan det skapas möjligheter för språkutveckling och samspel mellan individer. Detta kommer visas och belysas via det sociokulturella perspektivet och dess olika aspekter med hjälp av varierande redskap och begrepp. En utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv på utveckling och lärande är människors samspel med andra och språket blir i detta perspektiv länken mellan kommunikation och tänkandet (Säljö, 2000). En lässtund skulle kunna ses som en kollektiv verksamhet eller en social situation där resurser i form av intellektuella och praktiska redskap som till exempel språk och böcker gör att barn lär sig och utvecklar inom den emotionella, kognitiva, kommunikativa och sociala sfären. Då undersökningen handlar om att studera pedagogers föreställningar och praktiker kring lässtunder i flerspråkiga barngrupper är det av relevans att se om redskapen och interaktionen finns i dessa aktiviteter och i så fall på vilket sätt. Den teoretiska översiktens struktur följer syftets och frågeställningarnas intresseområde där språkutveckling, sociala möten, delaktighet och inflytande och miljö är i fokus och kommer att användas för att tolka och analysera studiens empiriska material i resultat och analys avsnittet.

2.1.1. Sociokulturellt perspektiv

Ett barn utvecklas genom biologiska förändringar men också genom sina egna handlingar och sitt samspel med andra (Nilholm, 2016). Det sociokulturella perspektivet har inspirerats av Lev Vygotsky och enligt den ryske forskaren sker människans utveckling genom att den biologiska och den sociokulturella utvecklingen går in i varandra. Enligt Nilholm (2016) är lärande en aspekt av all mänsklighet och finns i varje samtal, handling eller händelse. Lärande

(10)

kan äga rum på individuell eller kollektiv nivå och handlar om vad individer och kollektiv tar med sig från sociala situationer (ibid.).

Det sociokulturella perspektivet på lärande har sin utgångspunkt i att studera hur individer och grupper tillägnar sig och utnyttjar fysiska och kognitiva resurser där samspelet mellan dem är i fokus (Säljö, 2000). Människan är en kulturvarelse som samspelar och tänker tillsammans med andra i olika vardagliga aktiviteter. Det sociokulturella är det kompetenta handlandet som är ett resultat av en mängd lärprocesser och erfarenheter. Det centrala i det sociokulturella perspektivet på lärande och utveckling är de kommunikativa lärprocesserna som möjliggör att en individ blir delaktig i kunskaper och erfarenheter. Här har termerna redskap eller verktyg en speciell betydelse eftersom det handlar om de resurser, både språkliga och fysiska, som människan har tillgång till för att kunna förstå sin omvärld och agera i den. Sociokulturella resurser skapas och förs vidare genom kommunikation och kunskaper och färdigheter från de insikter och handlingsmönster som individer deltar i genom

interaktion med andra. Ett grundläggande antagande i ett sociokulturellt perspektiv är att

fokus inte ligger på om människor lär sig något eller inte, utan vad de lär sig av de situationer de ingår i (ibid.).

Språket är en unik färdighet (redskap) som människor använder för att dela erfarenheter med varandra och för att skapa och kommunicera kunskap (Säljö. 2000). Kommunikationen och språkanvändning är centrala och utgör en länk mellan barn och omgivning. Den sker genom ord, bilder och ikoner men också genom att lyssna, tala, läsa och skriva (ibid.). ”Språket gör att vi kan sätta ord på tankar och upplevelser, förstå oss själva, andra och omvärlden och få en utbildning.” (Gjems, 2018, s.16). Tetzchner (2016) förklarar att språket är komplext och omfattande och eftersom utvecklingen av de språkliga och kommunikativa kompetenserna aldrig tar slut så ökar ett barns språkförmåga hela tiden. Flerspråkighet uppstår i mötet mellan olika språkgrupper och för barn innebär det att de behärskar två eller fler språk på ungefär likvärdigt sätt (ibid.).

2.1.2. Lässtundens egenskaper

Ett gemensamt samtal om en text har många fördelar eftersom lyssnarna blir en del i en gemenskap, får nya perspektiv på texten och eventuella oklarheter i texten kan förklaras (Jönsson, Axelsson, Bergöö, Brink, Fast & Kåreland, 2016). Gemensamma diskussioner kring en saga kan bidra med ytterligare funderingar kring till exempel maktförhållanden och genusaspekter och har stor betydelse för den personliga identiteten (ibid.). Att berätta, läsa,

(11)

sjunga, rimma och ”ramsa” med barnen är lika viktigt som att samtala (Fast, 2008). Begreppet

Literacy (litteracitet) handlar om flera förmågor som att läsa och skriva men även om sociala

praktiker till exempel sociala, kulturella och institutionella relationer. Litteracitet är något människor gör där lärande och aktivitet är integrerade och för barn sker det ofta i interaktion med andra personer. Olika typer av literacy-aktiviteter förekommer i olika kulturer vilket betyder att varje grupp har sina typer av literacy-aktiviteter och genom att delta i dessa aktiviteter tas medlemmar upp i gruppen och kulturen (ibid.).

Förskollärare som har god och omfattande kunskap om hur barn lär språk och hur de kan främja tidig litteracitet genom olika aktiviteter som barnen engagerar sig i utgör det bästa argumentet mot undervisningsaktivitet i förskolan (Gjems, 2018). Pedagogen måste veta vad som görs och framförallt varför det görs eller inte görs saker tillsammans med barnen (Granberg, 1996). Lästiden bör anpassas efter barnens koncentrationsförmåga och intresse och ska vara ostörd (Chambers,1994).

2.1.3. Barns delaktighet och inflytande

Delaktighet och inflytande handlar om hur människor samspelar, lyssnar till och respekterar varandra i en gemenskap (Johannesen och Sandvik, 2009). Barns deltagande sker uteslutande på de vuxnas villkor där barnen får lov att delta men att deras deltagande inte alltid påverkar innehåll eller relationer i förskolan. Utmaningen i det pedagogiska arbetet är att möta varje barn som ett subjekt som har en egen upplevelse av att vara här och nu. Det innebär att erkänna individens rättigheter i relation till den egna upplevelsevärld och individens okränkbara värde (ibid.). Det kan också beskrivas som att ge barn en röst då det är förskollärare som har makt att välja om barns röster ska vara hörda och respekteras eller inte (Arnér, 2009). Riktas uppmärksamheten mot läsaktiviteter behöver barn få möjlighet att själva leta reda på böcker som motsvarar deras behov och passar deras utvecklingsstadium och personlighet (Chambers, 1994). Det handlar om att arbeta enskilt med varje barn, att prata med en i taget, komma med förslag och uppmuntran och lyssna till vad de har att säga (ibid.).

2.1.4. Läsmiljöns roll

Samspelet med och i den sociala och fysiska miljön är för barn grunden för utveckling och lärande, och förskolan är en av de viktigaste platserna där detta samspel äger rum (Riddersporre och Persson, 2010). Det finns en nära relation mellan den fysiska och sociala

(12)

miljön och aspekter som storleken, vegetation, belysning och lekföremål har betydelse för upplevelsen av lekgemenskap på en plats och för hur de utvecklar sociala relationer (ibid.)

Förskolan betraktas som sociala handlingsrum där fokuset ligger på möjligheterna för alla barn att skapa intressanta sammanhang, fina meningsfulla aktiviteter och att ställa sig i en engagerad relation (Nordin-Hultman, 2004). Barn som kommer till förskolan har olika bakgrund och erfarenheter. En förutsättning för att barns olikheter ska rymmas är att de pedagogiska rummen präglas av olikhet och variation, det blir rum med fler betydelser och som går att förstå på olika sätt. Barn är handlande varelser som handlar med det material, de ting och redskap som finns runtomkring och det pedagogiska materialet kan skapa eller begränsa möjligheter för nya intressanta aktiviteters framväxt. Placeringen av det pedagogiska materialet kan delas in i två kategorier; tillgängligt eller otillgängligt. Det som placeras centralt blir oftare använt än det som ligger högt och avsides (ibid.).

Böckerna blir mer synliga när man skyltar med dem och då kan de tala för sig själva (Chambers, 1994). Det handlar om att välja en ljus och rymlig plats, tänka på att böckerna ska var välorganiserade, bestämma hur många böcker som ska finnas på hyllorna och att ständigt hålla efter. En speciell läsplats betonar läsandets värde. En plats som används på ett bestämt sätt och skyddas av enkla, lättfattliga regler talar läsplatserna om för barnet att här betraktas läsning som något väldigt betydelsefullt (ibid.).

2.2. Tidigare forskning

I detta stycke presenteras ett urval av avhandlingar och vetenskapliga artiklar som är av betydelse och inriktar sig på studier och projektarbeten genomförda med syftet att undersöka det litterära arbetssättet för främjande av barns språkutveckling i förskolans pedagogiska verksamhet. Strukturen av forskningsöversikten följer syftets och frågeställningarnas intresseområde där språkutveckling, sociala möten, delaktighet och inflytande och miljö är i fokus och resultaten ur nedan beskrivna forskningsfältet kommer att användas för att jämföra och diskutera studiens empiriska resultat och presenteras i den avslutande diskussionen. Nyckelord i sökningar har varit delaktighet och inflytande, flerspråkighet, förskola, literacy,

läsmiljöer och språkutveckling.

(13)

Språkaktiviteter i förskolan utgör en mycket viktig del av den språkstimulans som barnen blir delaktiga av (Svensson, 2012). I Svenssons (2012) artikel diskuteras olika sätt som förskollärare kan arbeta på för att stödja barns möjligheter att utveckla sitt ordförråd. Ett tillåtande samtalsklimat, där allas tankar och åsikter är lika mycket värda och där varje barn respekteras oavsett uttrycksförmåga, är ovärderligt för språkutvecklingen. Böcker i olika genrer och med olika bildspråk kan bli utgångspunkt för längre samtal där text och bild kopplas till barnens livssituation och intressen. När pedagogerna skapar miljöer och situationer där barnet i trygghet och med intresse kan utveckla sin språkförmåga innebär det att både barnens modersmål och svenska språket uppmuntras och stimuleras (ibid.).

En fortbildning för förskolans personal med fokus på barns språkutveckling samt förhållningssätt och bemötande i mångkulturella barn- och föräldragrupper organiserades 2005. Ett resultat ifrån satsningen presenteras i en rapport skriven av Gruber (2010). Gruber (2010) skriver att det skett stora förändringar i hur de deltagande pedagogerna tänker kring språk, hur de samtalar med barnen och hur de organiserar förskolans dagliga verksamhet. De förändringar som lyfts fram är att barnen får mer av ”en till en uppmärksamhet” och att man inte längre primärt ser barnen som en grupp. En annan förändring som beskrivs är att man ”försöker organisera två-samheter” för att stimulera till dialoger mellan barnen, att man ”möblerar för språket” och planerar på ett språkmedvetet sätt för såväl rutinaktiviteter som special aktiviteter. Författarens utvärdering pekar också på att det är viktigt med en fortsatt problematisering av de föreställningar som omger just enspråkighet och flerspråkighet och hur dessa två sammanförs med antaganden om brister respektive kompetens (ibid.).

2.2.2. Lässtundens egenskaper

Genom att utmana barn skapas det unika möjligheter till att de närmar sig kvalitetslitteratur vilket leder till en tidig utveckling av småbarns läskunnighet (Booker och Batt, 2016). I deras artikel förklaras det att läskunnighet är en process där människor lär sig genom att engagera sig i kommunikativa interaktioner med andra människor i sociala sammanhang. Vidare skriver författarna att det muntliga språket och förmågan att höra, spela in ljud och vokabulärutveckling är viktiga för skrivutveckling som i sin tur leder vidare till kompetensutveckling och framgångar i skolan. Genom att använda barns sinnen med hjälp av praktiska språklekar t ex. skapa ord av bokstäver målade på små stenar eller bygga upp ett litet trähus ur en läst berättelse; förstärks deras språkutveckling. Ett starkt ordförråd är en

(14)

förutsättning för att bli en effektiv läsare och författare. Tidiga möten med litteraturen ger djupare och rikare erfarenheter och stödjer små barns lärande (ibid.).

En studie kring lässtunder med två valda bilderböcker på två förskoleavdelningar i skilda kommuner handlar Norlins (2013) avhandling. Norlins (2013) studie visar att genom det fria utbytet av kommentarer som synliggörs i samtalen är det tydligt vilken resurs bilderna är för barn och pedagoger i deras interaktion. Författarens studieresultat visar på att litteraturupplevelser är möjliga trots skilda värderingar och till och med berikas upplevelsen av boken genom att fler röster kan höras i samtalet. Ett annat resultat visar på att i en diskussion finns det möjlighet att bekräfta viktiga värden, som respekt för skilda åsikter och värderingar eller rikedom i ett mångkulturellt samhälle där olika synsätt kan brytas (ibid.).

2.2.3. Barns delaktighet och inflytande

Pedagogers resonemang kring deras verksamhet för att främja lärande i relation till barns intresse har studerats och beskrivits i Thörners (2007) avhandling. Studiens resultat visar på att barn både styrs och får inflytande och att barn och pedagoger påverkar sitt deltagande. Pedagogerna både iakttar och är flexibla i förhållande till barnen men försöker samtidigt locka dem till kunskap de anser barnen behöver (ibid.). Thörner (2017) lyfter i sina resultat att pedagogerna i den praktiska vardagen försöker balansera mellan prioriterade kunskapsområden och barns inflytande för att inte behöva välja mellan dessa. Pedagogerna hanterar olika utmaningar för att skapa ett möte mellan barn och verksamhetsmål på olika sätt och försöker eftersträva en verksamhet som är intressant och lustfylld för alla (ibid.).

Ett projektarbete kring barns delaktighet och inflytande Fördel Barn! har genomförts på uppdrag av Svenska OMEP (Organisation Mondiale pour l´Éducation Préscolaire) av Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2011). Syftet har varit att utveckla kunskap om barns delaktighet och inflytande i förskolans fysiska miljö. I projektet användes metoder från traditionell förskolepedagogik där det har handlat om att lyssna och se, att vara nära och ge möjlighet för barnen att uttrycka sig i olika estetiska former.

Engdahl och Ärlemalm-Hagsérs (2011) studieresultat har visat att pedagogerna har utvecklat en ökad lyhördhet för barnen och har ifrågasatt tidigare gällande regler och hur lek och verksamhet har organiserats. Det har även uppmärksammats vikten med att organisera fram en tid för pedagogers reflekterande samtal samt betydelsen av att både föra och diskutera den pedagogiska dokumentationen (ibid.).

(15)

2.2.4. Läsmiljöns roll

Att utveckla barnens intresse för böcker och berättande i olika former och att stimulera språket och kulturen för både barn med svenska som modersmål och för flerspråkiga barn har varit målsättningen för ett projektarbete som presenterats av Svensson (2011). Det handlar om ett sammandraget resultat från ett tvåårigt samarbetsprojekt (2008–2010) mellan bibliotek och förskolor i Jönköpings län.

Svenssons (2011) samarbetsprojekt har resulterat i att många pedagoger har fått mycket konkreta tips genom projektet och blivit inspirerade av föreläsningarna som har lett till ökad medvetenhet om genus, bilder i barnböcker och om språket. Många förskollärare hade prövat olika ställen för att finna den bästa läsplatsen och de hade utvecklat läshörnan till en intressant, trevlig och vilsam plats att vara på. Flera förskollärare har fått en annan syn på böcker, deras innehåll och placering och har också funderat över den bästa läsplatsen på avdelningen. Böckerna bytts ut med kortare mellanrum och det reflekteras mer över vilka böcker man läser. Det har även förekommit att barnen uppmuntrades till att ta med sig sin favoritbok hemifrån till förskolan (ibid.).

Det presenterade forskningsfältet påpekar att det är betydelsefullt med lässtunder och engagerade pedagoger samt att de använda undervisningsmetoderna behöver ständigt varieras och förändras för att nå och stötta alla barn i deras lärande. Studierna påvisar det positiva med läsaktiviteter och pedagogers målmedvetna arbetssätt när man vill främja barns läsvanor och deras språkutveckling vilket kan relateras till denna studiens syfte då undersökningen kommer beröra just pedagogers föreställningar och praktiker kring lässtunder i flerspråkiga barngrupper.

(16)

3. Metod

I den här delen av arbetet redogörs för de metoder som använts samt hur de etiska aspekterna har behandlats.

3.1. Kvalitativ metod

Denna studie inriktas på pedagogers egna uppfattningar, föreställningar och praktiker när de använder sig av litteraturen i det pedagogiska arbetet och därför väljs intervjuer som en lämplig metod för att på det sättet få in och höra deras tankar och åsikter. En metod bör bidra till mer professionellt ställningstaganden till olika påståenden eller undersökningsresultat och en kvalitativ studie har en helhetsinriktning när det gäller hur man ska gå till väga för att studera den intressanta företeelsen (Alvehus, 2013). Eliasson (2006) menar att för att välja rätt metod ska man tänka efter vilka tillvägagångssätt som passar till problemformulering, de valda teorierna och begreppen.

I denna studie är huvudsyftet att studera pedagogers uttryckta föreställningar och praktiker kring lässtunder i deras språkutvecklande arbete med flerspråkiga barn, på vilket sätt skapas det möjligheter för barns delaktighet och inflytande i de gemensamma läsaktiviteterna samt vilka resonemang förs det kring läsmiljöns betydelse för att kunna öka barns läslust. Det Løkken och Søbstad (1995) skriver är att en kvalitativ undersökning handlar om undersökningar som riktas på subjektiva upplevelser och tyngdpunkten ligger på förståelse och inte så mycket på förklaring. Vid kvalitativa studier bör de etiska reglerna hållas det vill säga att alltid ange källor, ha hänvisningar till litteratur och andra källor, klargöra när citaten görs och att skriva på ett ärligt sätt (Trost, 2010).

3.1.1. Semistrukturerade intervjuer

I samtalen med de medverkande pedagogerna används semistrukturerade intervjuer eller halvstrukturerade intervjuer. Det betyder att samtalen berör ett bestämt fokusområde och de intervjuade får möjligheter till att ge mer personliga och oberörda ståndpunkter och åsikter kring det valda forskningsproblemet. Trost (2010) förklarar att dessa intervjuer handlar om en strukturerad intervju där intervjuare håller sig till ett valt område och använder öppna frågor. Intervju är en bra metod för att ta reda på hur människor ser och känner inför olika processer och att på så sätt tar man del av deras tankar kring ett förutbestämt ämne (Alvehus, 2013). En semistrukturerad intervju är baserad på färre frågor som skapar möjligheter för fria tankar och

(17)

åsikter kring ett ämne (ibid.). Trost (2010) förklarar att kvalitativa intervjuer alltid bygger på konfidentialitet och har som syfte att föra forskningen framåt, att lära oss mer om sociala verkligheten vi alla lever i samt att den insamlade data börjar bli intressant efter att den har tolkats med hjälp av något teoretiskt perspektiv. Kvalitativa intervjuer används för att förstå hur den intervjuade tänker och känner, vilka erfarenheter den har samt hur den personens föreställningsvärld ser ut. Det handlar om att ställa enkla och raka frågor och på dessa frågor får man ofta komplexa och innehållsrika svar. Det innebär i sin tur att alla de genomförda intervjuerna resulterar i ett otroligt rikt material vilket kan ge väldigt många intressanta skeenden, åsikter, mönster och mycket annat (ibid.).

3.2. Urval

Syftet med detta arbete är att studera förskollärarnas uttryckta förhållningssätt och praktiker kring lässtunder med fokus på flerspråkiga barngrupper. Därför är intervjuer den mest lämpade metoden. Genom ett strategiskt urval har förskolor och pedagoger som är intressanta för den tänkta studien valts. Strategiska urval innebär att man delar in populationen i ett antal delar och gör sedan slumpmässiga urval inom en vald grupp (Trost, 2010). Enligt Alvehus (2013) handlar strategiska urval också om att personerna som ska medverka i studien är bekanta med miljön, är berörda av ämnet och kan ge sina synpunkter.

Med tanke på arbetets fokusområde som riktar sig på flerspråkiga barngrupper har två centralt belägna förskolor blivit valda och dessa finns i samma stad. Dessa två förskolor får heta Solen och Månen. Solens förskola har sammanlagt sju avdelningar; tre avdelningar är småbarnsavdelningar med barn i åldrarna ett till tre år och de resterande fyra är syskonavdelningar med barn i åldrarna tre till sex år och sammanlagt deltar cirka 170 barn i förskolans pedagogiska verksamhet. Här arbetar åtta förskollärare. Månens förkola har gjort sina gruppindelningar beroende på barnens ålder. Här finns fem grupper med barn i åldrarna ett till fem och i den pedagogiska verksamheten finns det cirka 120 barn med tre förskollärare. Den första kontakten är muntliga studieförfrågningar till samtliga elva förskollärare där åtta har tackat ”ja” till att delta i de tilltänkta intervjuerna. De som har tackat ”nej” förklarar detta med att de inte riktig hinner att avsätta tid för dessa samtal. Trost (2010) skriver att vid kvalitativa intervjuer skall man begränsa sig till ett mycket litet antal intervjuer, kanske fyra, fem eller åtta. Har man för många intervjuer finns det en risk att det insamlade materialet blir ohanterligt och risken finns att man inte mäktar att få en överblick och samtidigt se alla

(18)

viktiga detaljer som förenar eller som skiljer. Det är mer önskvärt att få ett fåtal väl utförda intervjuer än ett flertal mindre väl utförda, kvaliteten skall sättas i första rummet (ibid.).

3.3. Genomförande

Samtliga förskollärare på två valda förskolor har via direkta samtal alternativt via telefon blivit tillfrågade om att medverka i denna studie och åtta personer har gett positiva svar. I de första muntliga eller telefonsamtalen görs det en väldigt kort beskrivning av vad studien kommer handla om och vilka eventuella frågor som de intervjuade kan förvänta sig när det kommer till själva intervjuer. Därefter har informations- och samtyckesbreven skickats ut och som samlades in i samband med den bestämda intervjun. Sex pedagoger från Solens förskola och två från Månens förkola har blivit intervjuade. Samtliga namn på de medverkande pedagogerna är fiktiva eftersom detta underlättar förståelsen för vem som säger vad i den efterföljande resultat och analysdelen av detta arbete. Eva och Pia är båda förskollärare på Solens förskola och arbetar med flerspråkiga barn i åldrarna 1–3. Sara, Elsa, Tina och Birgit är förskollärare på Solens förskola och arbetar med flerspråkiga barn i åldrarna 3–6. Ingrid är förskollärare på Månens förskola och arbetar med flerspråkiga barn i fyraårsålder och Sofia som är förskollärare på samma förskola arbetar med flerspråkiga barn i femårsålder.

Alla intervjuer har skett på respektive förskola och tidpunkterna bestämdes i samråd med de deltagande pedagogerna. Till platsen för intervjuer har i största möjliga mån valts ett tyst och avsides placerat rum med möjligheten för att kunna stänga om sig och på så sätt undvika att bli störd eller avbruten. Den intervjuade skall vara i centrum och hen är den enda intressanta personen i sammanhanget och att miljön ska vara så ostörd som möjligt med en tydlig trygghetskänsla (Trost, 2010). Studiens frågeställningar har varit en samtalsutgångspunkt när åtta öppna intervjufrågor har formulerats och förberetts. Frågorna som är rimliga i förhållande till studiens syfte är då berättigade (Trost, 2010).

Den beräknade tiden för varje samtal var planerad till cirka 30 minuter men den målinriktade ståndpunkten har varit att låta alla tala klart och inte låta de intervjuade känna sig tidspressade. Under intervjutillfällen har en stor och medveten lyhördhet, koncentration och nyfikenhet på det som sägs uppvisats genom att de medverkande pedagogerna inte har blivit avbrutna men att några följdfrågor har ställts. Intervjuaren skall alltid vara nyfiken på hur den intervjuade ser på sin egen verklighet och den som intervjuar skall lyssna på ett aktivt sätt och ställa frågor utan att ifrågasätta (Trost, 2010).

(19)

Intervjuerna dokumenterades med hjälp utav Malmö Universitet diktafon och alla inspelade filer har laddats upp på skolans hemkatalog/M-katalog. Alla genomförda intervjuer har transkriberats och sparats och finns i det insamlade studiematerialet.

3.4. Etiska överväganden

Enligt Vetenskapsrådet (2002) finns det grundläggande individskyddskravet som kan konkretiseras i fyra allmänna huvudkrav på forskningen. Dessa krav kallas informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Vetenskapsrådets (2002) föreskrifter tydliggör att Informationskravet handlar om att informera uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om deras uppgift i projektet och vilka villkor som gäller för deras deltagande. De skall också upplysas om att deltagandet är frivilligt och om att de har rätt att avbryta sin medverkan.

Genom ett personligt besök har en kontakt med rektor för två intressanta för studien förskolor tagits och informationen om studiens syfte framförts. Informationsbrevet samt alla viktiga kontaktuppgifterna har förberetts i förväg och delgivits till samtliga deltagare. Under några kommande dagar och efter att ha fått ett positivt mottagande från ledningens sida har förfrågningar till några utvalda pedagoger ställts. Alla tillfrågade har fått samma information om studiens syfte samt vad de tänkta samtalen kommer att fokusera på. Alla medverkande personer har blivit informerade om att all medverkan i de planerade intervjuerna är helt frivilligt och att det är möjligt att närsomhelst avsluta sitt deltagande. De tillfrågade pedagogerna har fått en kort betänketid (cirka en vecka) och därefter har via telefonkontakt deras svar mottagits och tidpunkterna för de eventuella intervjuerna bestämts. Åtta personer har gett positiva svar och tre har valt att tacka ”nej” till att delta i undersökningen vilket självklart respekterades. De påskrivna samtyckesbreven samlades in i samband med den genomförda intervjun. Samtyckeskravet betyder att deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan samt på vilka villkor skall detta ske (Vetenskapsrådet 2002).

Med Konfidentialitetskravet menas att uppgifter om alla deltagande personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem (Vetenskapsrådet 2002). I studien har de valda förskolorna och de medverkande pedagogerna namngetts med fiktiva namn. Nyttjandekravet handlar om att alla insamlade uppgifter om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet 2002). All den insamlade data och alla personuppgifter

(20)

har använts endast för min studie och sparats på universitets hemkatalog/M-katalog (på MAUs server) där endast studenten och de behöriga lärarna har tillgång till och när examensarbetet är godkänt kommer allt insamlat material raderas.

(21)

4. Resultat och analys

I denna delen av arbetet presenteras, beskrivs och analyseras de empiriska resultaten av den genomförda undersökningen med stöd av för studien valda teorier. Det sociokulturella perspektivet ligger till grund för analysen.

4.1. Bokens och lässtundens olika funktioner

Flera pedagoger beskriver en bok och en lässtund som betydelsefulla redskap för barnens språkliga, intellektuella och känslomässiga utveckling. Pedagogerna pratar om att allting börjar med det första mötet med en bok, synen på hur böcker ska behandlas, att de bör respekteras och värnas om, att vuxna bör förekomma med gott exempel i hanteringen av det litterära redskapet för då lär barnen sig det samma. ”Barnen behöver lära sig att ta hand om och vårda böckerna, de får inte leka med dem. ”(Ingrid).

Flera av de tillfrågade anser att den valda boken bör öppna upp för många möjligheter; den ska engagera barnen, väcka frågor, utmana både språkligt och litterärt och kunna användas i den pedagogiska verksamheten. Det understryks att för att barn ska kunna lära överhuvudtaget är barns språkutveckling och kommunikationsförmåga, känslomässiga tillstånd och välmående centrala delar i undervisningen.

Analys

Alla intervjuade pedagoger uttryckta åsikter kan tolkas att en bok och en lässtund är väldigt mångsidiga redskap i undervisning och att det finns många möjligheter på hur dessa kan användas i den pedagogiska verksamheten. Böcker och läsning kan ge kunskap, utveckla känslan för demokrati och göra människor mer etiska (Kåreland, 2013). Tack vare litteraturen får människor tillgång till en otalig mängd erfarenheter och verkligheter, bättre bildning och färdigheter samt den sociala platsen markeras (ibid.).

Det händer otroligt mycket under en lässtund, både när det kommer till det intellektuella men även i det känslomässiga och att läsa böcker är en social aktivitet. Pedagogers ståndpunkter innebär att genom att läsa böcker öppnas det nya vyer och föreställningar om den verkligheten barnen lever i samt möjligheter för samtal och djupa diskussioner skapas. Ett boksamtal är en diskussion inriktad på att utforska en text och upptäcka olika tolkningar (Edwards, 2017)

(22)

4.1.1. Lässtund och språkliga utveckling

Enligt Sara är språket en viktig del av barns identitet och genom bokläsning kan en chans till en bättre språkutveckling och utökade ordkunskaper ges vilket i sin tur skapar möjligheter för att utveckla och förstärka den egna identiteten. Med hjälp av böcker får barn in alla adjektiv och värdeord och de tränar på ordförståelse när pedagogen använder till exempel följdfrågor. En bokläsning kan stötta och utveckla barnens kommunikativa förmågor eftersom det förs levande samtal och diskussioner om både bokens innehåll men också om andra för barnen intressanta ämnen. Under läsningen finns det en möjlighet för att förklara, bekräfta och ställa frågor och som extra stöd används TAKK tecken (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation). Pedagoger uppmärksammar att barnen använder sig av tecknen även i andra situationer och möten.

Språket är jätteviktigt, det är en viktig del av barnens identitet. Har man en identitet så kan man komma jättelångt, man kan berätta om sig själv, man kan berätta om andra, kan framförallt lyssna på andra, ta del av information, man kan komma väldigt långt. Mycket viktigt att läsa för barnen för där tar de in nya ord, tar in språket. Utan att läsa böcker för barn är det fel, man måste läsa för barns språkutveckling (Sara).

Flera tillfrågade pedagoger uttrycker att de väljer böcker med många bilder och lite mindre text för att på så sätt snabbare fånga och bibehålla barnens uppmärksamhet och bjuda in till ett aktivt lyssnande. Några pedagoger berättar att man varierar läsningen genom att använda sig av både gamla och nya böcker och att man anpassar innehållet till barnens språkförståelse. Böckerna används som ett inslag i en undervisningssituation men även i de spontana lässtunderna.

Jag tycker att det är bra med böcker för man får ju in så mycket ord och bild för att kunna visa också på saker man pratar om. Det är inte så lätt att bara höra ett ord, det blir mer konkret och våra barn behöver ju det. De behöver bilder till allt. Bilder gör så att man pratar kring så mycket annat med dessa tvåspråkiga barnen som inte riktigt ofta förstår (Elsa).

Några intervjuade pedagoger uttrycker att det blir ett dilemma när de ska välja en passande bok för barn med en lägre språklig nivå men med en normal intellektuell nivå vilket ofta handlar om barn med ett annat modersmål. De menar att det känns svårt att läsa en småbarnsbok för en sexåring och att barnen själva vill helst inte titta i dem. Pedagogerna resonerar utifrån flera aspekter, de tänker på barnens självkänsla, deras språkliga behov och läroplans mål som ska uppfyllas. De frågor som ställs inför den valda boken är: Gör vi rätt

(23)

eller fel bedömningar när vi väljer ut böcker? Vilka barn ska få lyssna på den valda litteraturen? Hur känner sig de barnen när en småbarnsbok presenteras för dem? Vad är det viktigt att förmedla och lära med den lästa boken?

Flera av de tillfrågade nämner att de uppmärksammar barnens egna språk i många olika sammanhang, inte bara i lässtunderna. Barnen får möjlighet att använda sitt modersmål närsomhelst eftersom det finns andra barn som talar samma språk och det arbetar pedagoger med samma språkkunskaper. Modersmålen är aktiva under till exempel måltider, de planerade aktiviteternas och i den fria leken. De flerspråkiga pedagoger som finns i arbetslagen är medvetna om att alltid använda båda språken i alla dessa situationer, att använda begreppen och samtala både på modersmålet och på svenska.

Ingrid berättar att i den barngruppen hon arbetar med har alla barn lärt sig sjunga några arabiska sånger och att i de av henne genomförda lässtunderna finns det till exempel en arabiskt talande pedagog.

Vi använder våra flerspråkiga pedagoger i alla möjliga sammanhang, lässtunder och sångstunder. De ska lite fungera som ett stöd, så läser jag sagan på svenska och det sitter en arabiskt talande pedagog tillsammans med mig så är det bra om hon placerar sig vid de barnen som talar samma språk. Då kan hon stötta upp med några ord eller samtala om det som händer i boken. Hon använder sig av både det arabiska och det svenska språket. Alla barn har fått lära sig arabiska sånger (Ingrid).

Analys

Dessa uttryckta tankar och praktiker kring vilka böcker som väljs för läsaktiviteter med barnen visar att pedagogerna gör medvetna val genom att ta hänsyn till barns språkliga och förståelseförmågor och understryker viljan att göra lässtunden till en levande och utvecklande aktivitet för alla. Pedagogernas synpunkter betyder att det litterära innehållet behöver vara både relevant för det pedagogiska syftet och den behöver kunna nå till alla barn, att alla kan känna att de förstår och lär sig. De använda böckerna behöver vara adekvata mot det tema som valts för arbetet i den pedagogiska verksamheten men samtidigt måste innehållet vara begripligt för barnen (Heimer, 2016). Texten ska vara lagom svår för att inte riskera att något barn inte förstår vilket kan göra att den lästa boken blir då full av frågetecken och betydelsen går förlorad. Men är texten för enkel eller för lång kan det göra att barn tappar intresset därför är det en bra utgångspunkt med en text där barnen förstår cirka 90 procent av ordförrådet (ibid.). Språket är ett kollektivt, interaktivt och individuellt sociokulturellt redskap och kan fungera som en länk mellan kultur, interaktion och individens tänkande (Säljö, 2000).

(24)

Människor är kreativa och språket är ett levande och dynamiskt instrument som kan anpassas till behov i konkreta sammanhang.

De intervjuade pedagogernas beskrivna ställningstagande betyder att barns modersmål får ett stort utrymme och respekteras vilkets speglas i den dagliga verksamheten genom att det samtalas på barnens språk i flera olika sammanhang. Flerspråkiga pedagoger stödjer och förstärker barngruppens flerspråkighet genom att använda både barns hemspråk och det svenska språket i lika stor utsträckning i de flesta aktiviteterna däribland under alla läsprocesser. Detta är ett tydligt sätt att se hur pedagoger resonerar och inkluderar barns flerspråkighet i den pedagogiska verksamheten. Läslust väcks om barn får möta böcker som de känner igen sig och i och hävdas (Kåreland, 2013). Människor gör erfarenheter och tar intryck av vad de deltar i och delar av de erfarenheter bär man med sig som strukturerade resurser i framtida situationer (Säljö, 2000). Texter är en del av kommunikativa sammanhang där samtal och andra former av interaktion förekommer, tal och skrift flätas samman och det ena förutsätter det andra (ibid.).

För att främja barns flerspråkighet i förskolans verksamhet är det betydelsefullt för barnen att de har tillgång till böcker på sina modersmål och att flerspråkiga pedagoger läser på barnens hemspråk (Heimer, 2016).

4.1.2. Lässtund med eller utan bilder

De tillfrågade pedagogerna beskriver bokaktiviteter som ett bra sätt för barnen att kunna utveckla sin fantasi och skapa sina egna berättelser med hjälp av till exempel bilder. En bok med bara bilder kan resultera i flera olika handlingar där varje gång är det en ny saga som växer fram.

Att arbeta med en bok så är det bara fantasin som gäller, den har ju inga gränser” (Eva) Någon gång har jag läst en ordlös bok med bara bilder och då kan barnen läsa den boken precis hur de vill. Vi hjälps åt, vi hittar på, vi har fantasi. Den här boken blir ju aldrig den samma för varje gång man tar den. Den boken får ett annat innehåll för varje gång och det tycker jag är jätteintressant (Sara).

Bilder används även i andra berättaraktiviteter nämligen lässtunder med flanosagor. Alla intervjuade pedagoger upplever att de fångar barnens uppmärksamhet mycket bättre, sagostunden blir mer levande och barnen blir aktiva deltagare.

(25)

Förra året så hade vi med flanosagan ”Fem små apor hoppade i sängen” och varje vecka tog vi fram den. Så smånigen förändrades sagan då barnen tyckte att mamman hoppade i sängen och barnen ringde doktorn. Sen kunde vi ta barnens namn t ex. Sara hoppar i sängen, och de tyckte att det var jätteroligt (Pia).

Jag gillar jättemycket flanosagor för jag tycker att jag fångar barnens intresse på ett annat vis, de ser bilderna på ett annat vis, de är med och plockar av bilder och de kanske är med och återberättar sagan på sitt vis än vad vi gjorde innan (Sara).

Vissa pedagoger väljer att introducera en bok genom att först använda en flanosaga med samma handling och därefter ta fram boken. De upplever att de når alla barnen bättre eftersom barnen känner igen handlingen och karaktärerna och kan lättare ta till sig berättelsen och dennes budskap vilket förstärker deras självförtroende och språkkunskaper.

En annan intervjuad pedagog menar att en bok står för utbildning där utveckling och lärande ingår. Fantasin odlas när barnen försöker skapa sina egna bilder till det lästa ordet, det är sällan att barn blir skrämda av text eftersom de själva skapar bilderna till det de lyssnar på. Barnen blir mer innovativa, kan tänka annorlunda och ”vågar tänka utanför boxen” (Ingrid). Ingrid menar att hon läser sagor i olika former och berättande är en lästeknik som engagerar barnen i lässtunden. Hon använder sig väldigt ofta av ritsagor där hon tar fram ett stort vitt pappersark och en penna och börjar med att säga: ”Det var en gång…” sen låter hon barnen på egen hand skapa berättelsen. Detta resulterar i att alla involveras i aktiviteten och den blir både rolig, spännande och utvecklande.

Det där berättandet som egentligen inte är så vanligt i vår kultur detta försöker jag att göra med dessa barnen jag arbetar med i förskolan eftersom jag vet hur betydelsefullt berättandet är. Jag följer deras tankar och idéer och så försöker jag ju att utmana dem lite genom att använda ord som de kanske inte riktigt vet vad det är, så vi får in de diskussionerna också. Så en saga kan man använda på ett fantastiskt många sätt. (Ingrid)

Analys

De tillfrågade pedagogernas svar och resonemang visar att en bok och en berättelse kan flyta ut till andra aktiviteter som till exempel. tidigare nämnda flanosagor, språkpåsar, sagopåsar, teaterföreställningar och ritsagor men även användandet av sagor med QR-koder, appar i en Ipad, tillverkning av olika figurer, experiment, lekar, sånger mm. De menar att det inte alltid behöver vara just den fysiska boken som används i de pedagogiska aktiviteterna utan att det handlar mer om berättelsernas budskap och lärandemålet och därför varieras det pedagogiska arbetet med andra sätt att förmedla dessa på. Genom att presentera en och samma saga på ett

(26)

varierande sätt och att aktiviteter upprepas skapar man bättre förutsättningar för barns utveckling av förståelseförmåga (Granberg, 1996). Genom att lyssna till sagor väcks barnens fantasi och lyckas man engagera dem till aktivt deltagande där de kommenterar och berättar utvecklas deras fantasi ytterligare. ”Genom att bearbeta litteraturen, sagan, på flera olika sätt förstärks sagostundens pedagogiska effekter” (Granberg, 1996, s.39). Den visuellt berättade sagan kan parallellt bearbetas via högläsning, berättande till diabilder eller att leka sagan. Bearbetas en saga på flera sätt får barnen möjligheter att tillägna sig kunskaper och erfarenheter, de växer mentalt, känslomässigt och intellektuellt, ökar sitt självförtroende och utvecklar ordförrådet. De flesta sagor kan berättas med flanofigurer på en flanellograftavla och på detta sätt kan en pedagog nå till en större barngrupp. Ritsagor handlar om muntliga berättelser där ord och bild förenas och det centrala är att berättaren ger orden liv med sitt engagemang (ibid.). De olika sätten att arbeta med en berättelse betyder att pedagoger använder sig av olika sätt att mediera (tänkande och föreställningsvärldar är färgade av intellektuella och fysiska redskap) där ord och språkliga utsagor medierar omvärlden och gör att den framstår som meningsfull (Säljö, 2000). Det abstrakta och det konkreta går hand i hand och låter människor att hantera vardagen i praktiska sammanhang (ibid.).

4.1.3. Lässtund med den digitala boken

Alla intervjuade pedagoger pratar om det digitala sättet att läsa för barn. Att de digitala verktygen tar allt mer plats i barns vardag både i den pedagogiska verksamheten men och i den fria leken. ”Många barn idag tar in ny information via den kanalen, det är genom tv och Ipad, precis som på vår tid var det genom en bok” (Sofia). De menar att det står i den reviderade läroplanen att de digitala redskapen bör och ska användas i de dagliga aktiviteterna på förskolan. Många pedagoger har uttryckt att barnen på förskolan vänder sig först och främst till Ipaden när de tänker titta eller lyssna på en berättelse. Det finns flertal appar som erbjuder digitala böcker, där texten kan bli uppläst på barnens modersmål och på svenska vilket gör att barnen tränar båda språken samtidigt.

Vi har börjat att använda en app Polly glutt (digitalt bibliotek) där du prenumererar på/betalar varje månad. Man laddar upp en bok och kan bläddra i den på paddan. Där kan man också välja språk, först kan man lyssna på den på sitt eget språk och sen lyssna på svenska. Man kan jämföra, jag kan sitta och välja bort att den blir uppläst och att bara bläddra och läsa själv för texten finns där. Just det att där finns barnens olika språk och sen kommer det upp en bild där det visas TAKK tecknen (Tina).

(27)

Vi har lättare att fånga in barnens intressen när vi har boken med till exempel QR-koder (Birgit).

Där finns det roliga ordlekar, rim och ramsor eller sånger och flera pedagoger menar att detta kan man i sin tur använda för att väcka barnens intresse för den fysiska boken, att ta den omvända vägen. Flera berättelser finns som QR-koder och det är väldigt enkelt att använda samt att det finns även nedladdningsbara appar som kan vara ett mycket bra läsalternativ. Pedagogerna pratar om en stor mängd pedagogiska appar där barnen kan själv bläddra och pekar de på vissa figurer så hörs det ljud eller läten. Det går att välja flera språkalternativ, att berättelsen blir uppläst eller att barnen läser den på egen hand då texten finns där samt att TAKK tecken finns som ett stöd i läsningen.

Analys

Flera av de tillfrågade pedagogernas uttryckta föreställningar visar på att nutida digitala redskap ger dagens barn fler möjligheter till utveckling och lärande och att det är nödvändigt och betydelsefullt att dessa ses som ett komplement och en naturlig del i det pedagogiska arbetet. I läroplanen står det att ”Multimedia och informationsteknik kan i förskolan användas såväl i skapande processer som i tillämpning” (Lpfö98, 2016, s.7). Moderna kommunikationsteknologier ger många möjligheter till kommunikation, information och kunskap över alla gränser och digitaliseringen har medfört nya vägar till boken, och på nätet har det skapats nya sätt att läsa (Kåreland, 2013). ”Till barnens vardagsmiljö hör numera internet i lika stor utsträckning som böcker” (Kåreland, 2013, s.31). Barn är flitiga mediebrukare och berättelser kan erbjudas i många former som till exempel. nedladdade internetböcker, appar på Ipad, tv-berättelser eller som datorspel. Berättelser kan utforskas inte bara i bokform utan också i andra medier där det ena behöver inte utesluta det andra (ibid.). Användandet av de intellektuella och de fysiska artefakterna (olika verktyg och instrument) är tecken på att människor har förmåga att samla erfarenheter och använda dem för sina syften (Säljö, 2000). Teknologisk och social utveckling påverkar de sätt på vilket individer får del av information, kunskaper och färdigheter. Kodifieringen av information kan förstås som ett mycket abstrakt sätt att mediera omvärlden (ibid.).

4.1.4. Läsa tillsammans

Alla tillfrågade pedagoger är överens om att en lässtund handlar inte enbart om texter utan att det också handlar om känslor och närheten eftersom man är nästan aldrig ensam i dessa

(28)

stunderna. Den sociala förmågan utvecklas med hjälp av alla samtal och dialoger men också i andra aktiviteter kopplade till litteracitet. De uppmärksammar ofta att barnens har egna lässtunder där de ”läser” en bok för sina kompisar. Barnen kan anta nya roller som till exempel ”en fröken” och läsa för de andra men även turtagningen tränas när de spelade rollerna ska bytas, ”Där ser vi ett lärande, att de lär av varandra” (Ingrid).

Pedagogerna menar vidare att under en gemensam lässtund bekräftas barnens egna känslor, de kan känna igen sig i bokens värld samt diskutera andra känslor som till exempel rädsla eller vänskap. Dessa benämns, beskrivs och diskuteras med hjälp av frågor som: Vad betyder det att någon är rädd? Vad händer med kroppen och hur hanterar man den känslan? Vad betyder att vara en kompis? Hur ska man behandla varandra?

Analys

De intervjuade pedagogernas uttryckta tankar kan tolkas att det händer väldigt mycket under den gemensamma lässtunden och att barns känslomässiga resa en väldigt betydelsefull del av barns utveckling och lärande i förskolans verksamhet. Litteraturen är ett utmärkt medel när det handlar om att få inblick i andras tankar och handlingar samt i förhållanden och levnadsvillkor som skiljer sig från de egna erfarenheterna men läsupplevelsen bidrar också till att forma den egna personligheten (Kåreland, 2013). Med hjälp av läsningen byggs den kulturella verkligheten upp och ett system med vilket man förhåller sig till den närmaste omgivningen ges (ibid.). En av de viktigaste aspekterna av en läsning är dess socialt sammansvetsade funktion (Chambers, 1994). Att läsa tillsammans betyder att man är en del i en gemenskap eftersom man kan känna samhörighet både känslomässigt och fysiskt, man får en gemensam upplevelse i fantasin och känner en nära kroppskontakt då många sitter tätt ihop (ibid.) Eftersom pedagoger erbjuder ett aktivt deltagande i läsaktiviteter innebär det att lärande och utveckling sker genom deltagande i sociala praktiker och individen går från att vara åskådare till att bli deltagare och behärskar den aktuella aktiviteten (Säljö, 2000).

4.2. Resonemang kring barns delaktighet och inflytande

Det här avsnittet behandlar de intervjuade pedagogers uttryckta tankar om deras förhållningssätt och praktiker kring det pedagogiska arbetssättet för att skapa möjligheter för barns delaktighet och inflytande i förskolans läsaktiviteter. Den här delen anknyter till den andra frågeställningen.

(29)

4.2.1. Den spontana lässtunden

De intervjuade pedagogerna berättar att de är väldigt uppmärksamma, mottagliga och lyhörda på det barnen uttrycker, både språkligt men också kroppsligt. Det förekommer många pedagogiska diskussioner kring barns delaktighet och inflytande i olika situationer och där pratas det om bland annat lässtunderna. Det kan till exempel röra sig om den fysiska läsmiljöns utformning, placeringen och valen av litteraturen eller genomförandet av lässtunderna. Det lyfts funderingar om hur mycket ska barn få bestämma och välja och hur mycket ska pedagoger få besluta. Alla menar att det är en komplicerad och svår balansgång som behöver hanteras och kluras ut. Det arbetas aktivt med att ge barnen det utrymmet och den valfriheten de enligt läroplanen har rätt till och att det handlar om att fatta väldigt medvetna och välgenomtänkta beslut.

Flera av de tillfrågade menar att i de spontana lässtunderna har barnen fler valmöjligheter för hur dessa ska se ut. De kan få själva välja den boken de vill läsa, de får låna böcker från andra avdelningar, de får välja en digital berättelse, önska vilken pedagog som ska läsa för dem, bestämma över platsen, tidpunkten och längden på läsaktiviteten. De kan närsomhelst avbryta för att säga något eller fråga, de är fria att gå och komma tillbaka och det händer att de själva tar över lässtunder och ”läser”. En pedagog nämner att vissa barn gillar att ta med sig någon bok när de ska sitta på pottan, ofta är det boken ”Max sitter på pottan” och då följer den med.

En annan intervjuad pedagog berättar att den aktuella barngruppen de arbetar med inte är intresserad av de fysiska böckerna och att det upplevs väldigt svårt att få barnen till att sitta och lyssna på en saga ur en vanlig bok. Barnen är väldigt aktiva och vill helst röra på sig och därför planeras och används det mycket utevistelse och rörelseaktiviteter i den dagliga verksamheten. Det används andra sätt att berätta och lyssna på som till exempel. digitala sagor, flanosagor, dramatiseringar, rim och ramsor, sånger och lekar och dessa är omtyckta av barnen. Men på något sätt fungerar det inte med den fysiska boken. Till och med biblioteksbesöken har upphört eftersom dessa upplevs väldigt stökiga och oroliga. Det blir ett dilemma för pedagogerna, att bestämma för vilket som är det bästa för barnen: Är det rätt att låta bli att läsa och inte använda den fysiska litteraturen? Har vi verkligen gjort allt för att väcka barnens intresse för dem?

Det ligger för tillfället nere och inte är så prioriterat. Barnen är absolut inte intresserade och jag vet inte hur vi ska ta tag i det. Man kanske behöver inse att just denna grupp är inte intresserad i böcker (Sofia).

(30)

Analys

Pedagogerna beskrivningar innebär att barnen engageras och inkluderas i läsaktiviteter, att deras tankar och åsikter respekteras och hörsammas och det skapas möjligheter för en aktiv delaktighet och medverkan. I de spontana lässtunderna syns detta genom att barnen får möjlighet för att påverka planeringen och genomförandet av dessa. Barnen har alltid en möjlighet att påverka sin situation eftersom pedagogerna försöker vara lyhörda och mottagliga på det barnen uttrycker då de ses som kompetenta och kunniga individer. ”Ska barn i förskolan få möjlighet att vara delaktiga betyder det att vi som är vuxna måste våga släppa kontrollen” (Johannesen och Sandvik, 2009, s.42). Det handlar om individens värde och att pedagoger måste tro på att barnen själva bäst känner den egna upplevelsen (ibid.).

Det som uttrycks av den sist nämnda pedagogen tyder på att verksamhetens innehåll och genomförande formas och struktureras utifrån barnens uppvisade intressen, deras nyfikenhet och engagemang, lekar samt den respons de ger vid introducerade aktiviteter. Det är synligt att barnens åsikter respekteras och röster hörsammas. De behov, intressen och initiativ som barn på olika sätt uttrycker ska ligga till grund dels för miljöns utformning men också för den pedagogiska verksamhetens planering (Arnér, 2009). Barn ska ges utrymme att utvecklas till självständiga människor som kan påverka och skapa kloka beslut både för sig själva och andra och därför är det angeläget att de får ett reellt inflytande i den dagliga verksamheten i förskolan. Tanken är att skapa en tillåtande miljö i förskolan där barnen kommer till tals på allvar (ibid.).

4.2.2. Den planerade lässtunden

De medverkande pedagogerna berättar att den planerade lässtunden är mer organiserad och förberedd aktivitet men att barnens tankar, intressen och inflytande alltid finns i den processen också. Lässtunden är välplanerad utifrån lärandemålet, dagordningen, lästekniken och rekvisita, det pedagogiska arbetslaget samt barnens behov och möjligheter. Är det en temabok som ska läsas är barnen aktiva lyssnare men med vissa begränsningar. De får lov att ställa frågor och kommentera något men det är upp till pedagogen att bibehålla fokus på berättelsen, att det inte spårar ut. Platsen, tidpunkten, storleken på barngruppen och sammansättningen samt längden på läsaktiviteten är också bestämda av pedagogen.

(31)

”Jag tänker att sagostunden är en ganska styrd aktivitet även om barnen ges möjlighet att själva utforma men ändå så har vi varit ganska tydliga med vad som är tillåtet att göra och vad som inte är det” (Ingrid).

Många pedagoger uttrycker att under till exempel. deras biblioteksbesöken har barnen möjlighet att själva välja vilka som vill gå dit eller stanna på förskolan, de får låna böcker som känns intressanta för dem men att pedagoger gör vissa begränsningar när det handlar om antalet önskade böcker eller om böckerna är alldeles för svåra, har mycket svår och avancerat text. Barnen får också lov att bestämma om de vill delta i biblioteks anordnade sago- och sångstunderna eller teaterföreställningarna eller om de vill stanna på förskolan.

Analys

De tillfrågade pedagogernas uttryckta åsikter betyder att barnen görs till aktiva lyssnare och deltagare genom att man ofta stannar upp berättelsen för att ställa frågor till alla som lyssnar eller förklara om något känns otydligt. Det är en mer reglerad aktivitet men att även där finns det alltid ett utrymme och plats för barnens tankar och förslag på förändringar. ”Om vi ska ta barns delaktighet och inflytande på alvar måste vi lyssna till, reflektera över och våga bli utmanade i vår egen roll i förskole vardagen” ( Johannesen och Sandvik, 2009, s.55).

Pedagogernas uttryckta inställningar betyder att det skapas möjligheter för barns delaktighet och inflytande under till exempel de gemensamma lässtunderna men även under biblioteksbesöken genom att barnen själv väljer böcker som är intressanta för dem. ”Barn behöver, precis som vi vuxna, få möjlighet att själv leta reda på böcker som motsvarar deras behov och passar utvecklingsstadium och personlighet” (Chambers, 1994, s.42).

Det förs kontinuerliga diskussioner och samtal med barnen där deras tankar, åsikter och resonemang bemöts med öppenhet och respekt. ”Barns röster är viktiga och bör få påverka gemenskapen. Ett sådant tänkande kan öppna för barns delaktighet och inflytande” (Johannesen och Sandvik, 2009, s.26). Att ha rätt till delaktighet och inflytande handlar om att alla är en del av en gemenskap där det visas respekt och inkluderas, oavsett åsikter och inställning (Johannesen och Sandvik, 2009).

4.3. Resonemang kring läsmiljön

I detta avsnitt presenteras de intervjuade pedagogernas uttryckta föreställningar och praktiker kring den fysiska läsmiljöns utformning och funktion i det litterära arbetssättet. Den här delen anknyter till den tredje frågeställningen.

(32)

4.3.1. Läsmiljöns utformning och betydelse

Flera tillfrågade pedagoger berättar att den fysiska läsmiljön är en viktig komponent i det litterära arbetet, något som kan antingen hjälpa till eller begränsa. Pedagogerna menar att det bästa är att kunna ha ett eget rum där man kan stänga om sig, ha bra och sköna sittplatser, anpassningsbar belysning, lämpliga förvaringsmöjligheter och stämningsfulla färger vilket förklaras med att platsen blir då mer inbjudande, mysig, lugn och trygg för alla.

Det förs många diskussioner och resonemang kring dennes utformning och eventuella förändringar på respektive avdelningar men att detta är i många lägen beroende av de aktuella lokalerna, belysningen och möblemanget. Många pedagoger uttrycker att de testar och förändrar läsmiljön i den mån det bara går, att det görs inköp och lån av till exempel möbler, lådor, lampor och själva böcker. De vill att det ska kännas inbjudande, tryggt och roligt för alla. Flera pedagoger berättar att barnen involveras och engageras i skapandet av läsmiljön genom att de hjälper till med att till exempel. ställa saker i ordning, välja vilka böcker eller andra föremål som ska finnas där och att man är lyhörd på deras tankar och förslag för eventuella förändringar av platsen.

Vi har en myshörna. Det är en madrass och så är det lite kuddar och filtar där, ganska stort rum där vi kan stänga om oss. Det handlar om närheten och att man kan vara lite mer avslappnad (Eva).

Vi har möjlighet att sitta var som egentligen och läsa. Vi har flyttat på en soffa som var placerat dåligt eftersom den stod intill bilar och det slutade ofta i att barnen sprang och hoppade i den, så där var det inte så mysigt att sitta. Nu har vi ett rum där man kan stänga om sig och läsa i lugn och ro, vi har en till soffa i det andra rummet. Vi skulle vilja ha en projektor och kunna projicera böcker på så vi väntar på den. Böckerna är synliga och tillgängliga men man skulle kunna ha den ställdas lite roligare kanske, presentera de på ett annat vis för nu har vi dem i en back, så det kanske inte är så trevlig för öga (Tina).

Pedagogerna uttrycker att miljön ska vara tydlig med sitt ändamål där böckerna är lättillgängliga och synliga och barnen ska alltid känna sig välkomna att vistas där oavsett om de vill utföra läsaktiviteter eller inte. De menar vidare att platsen ofta används i andra lekar och aktiviteter men att alla tänker på det att plocka undan efteråt och ställa allt iordning. På så sätt bibehålls grundsyftet med miljön.

Flera av dem pratar också om att de skulle vilja skaffa och montera upp projektorer som skulle kunna användas både i lässtunderna men även i en mängd andra

(33)

aktiviteter. De menar att eftersom barnen visar ett väldigt stort intresse för de digitala verktygen då får man hänga med och erbjuda dem en variation i undervisningssituationer.

Analys

Pedagogernas uttryckta ståndpunkter tyder på att förskolans läsmiljö ses som något levande och föränderligt, att det är en väldigt betydelsefull komponent i läsaktiviteter både i den planerade men också i den mer spontana läsningen. Miljöns utformning, det fysiska möblemanget, placeringen, belysningen, böckerna och att den upplevs som en trygg, lugn och meningsfull plats förhöjer och förstärker betydelsen och värdet av bokläsningen. ”Speciella läsplatser betonar också läsandets värde” (Chambers, 1994, s.39). Läsning är en sysselsättning med sitt speciella beteendemönster där alla behöver ställa in sig på det som ska göras – det vill säga att koncentrera sig på boken så att den kan fånga och dra uppmärksamhet. Genom att en speciell läsmiljö existerar och används på ett bestämt sätt och skyddas av enkla, lättfattliga regler talar platserna om för barnet att här betraktas läsning som något betydelsefullt (ibid.).

Flera medverkande pedagogers åsikter kring läsmiljön tyder på att det är betydelsefullt för dem att ha en lugn och ostörd plats när de ska läsa för barnen. De är det lättare för alla att fokusera och lära i den situationen. En av förutsättningarna för att sagostunden ska ha möjlighet att påverka barnen positivt är att den omges med respekt av alla och inte utses för avbrott eller störningar (Granberg, 1996).

References

Related documents

I studien redogör Björklund (2008) för hur pedagoger kan stötta barn i olika situationer genom att deras uppmärksamhet, det kan bidra till djupare samtal, vilket i sin tur

This thesis presents four studies investigating in vitro effects of local anaesthetics on cell proliferation and different aspects of epidural analgesia in colorectal cancer

• Vad finns det för regler eller förhållningssätt för dig som lärare när det gäller undervisningen och genus här på skolan. • Hur uppfattar du övriga lärares syn på

De borgerliga parti- erna hade därmed klart och tydligt visat dels att de var fullt regerings- dugliga och dels att samverkan lätt kunde etableras i

Syftet med studien var att få en ökad förståelse för socionomers förhållningssätt i arbetet med föräldrar som har lindrig utvecklingsstörning. Utifrån våra intervjuer

Även om pedagogerna i undersökningen menar sig ha svårt att kommunicera på barnens modersmål finns förståelsen för modersmålets betydelse och de uppmuntrar barnen

Utav de två andra pedagogerna säger en att man inte har något specifikt stödmaterial och att man då har modersmålspedagoger och föräldrar som stöd i arbetet med flerspråkiga

De behöver även få stöd i att inse att om de själva inte behärskar svenska språket till fullo så kan det bli problematiskt för dem att stödja sitt barn under deras