1947:2

Gamle rettssedvane1) sttrlig hos lappene

Av

Erik Solem

J

eg tror i'kke det for dette tidskrifts

lesere har noen interesse å ta opp det

blandt jurister sterkt diskuterte sp0rsmål

om hva det kreves for at det skal

fore-ligge en sedvanerett eller forskjellen

mel-lom en rettssedvane og kutymer. Det jeg

viI ta fram er enkelte sedvaner og

retts-oppfatninger som folk har dannet seg og

som de retter seg etter fordi de mener at

det er lovlig rett. Retten er jo en meget

viktig del avet folks kultur. Rettslivet

er det menneskelig livet så vidt det

f01-ger en viss oppfatning av hva som er rett.

Om disse oppfatninger helt ut

god-kjennes av domstolene har i denne

for-bindelse mindre betydning, -

de viser

nemlig ofte hvordan den folkelige

reak-sjon er overfor forskjellige

rettsproble-mer.

Når en ung jurist trer ut i livet med

sitt eksamensbevis i lommen, mene r han

of te at han kjenner retten ut og inn, for

han kjenner loven og de teoretiske

fram-stillinger av rettsvitenskapen. Men

kom-mer han ut i det praktiske liv og har åpne

0yner og 0rer, viI han snart merke at den

alminnelige folkelige oppfatning av det

som er rett ikke alltid stemmer med det

jeg kan kalle den offisielle rett. Dette viI

5

scerlig gjelde om han får sitt virke på

landsbygden -

og mest såfremt han

kommer i forbindelse med avstengte

str0k. Der er det ofte slik at befolkningen

innretter seg etter gammel sed og skikk

og bryr seg mindre om det de lcerde

ju-rister sier og lcerer. Dette fikk et gan ske

karakteristisk uttrykk for noen år siden i

en s0rlandsbygd i Norge, da en gammel

skikkelig bonde kom med det hjertesuk:

"Her er ikje verande no i Evje sokn; dei

bruker lova." Loven var ny, den br0t med

gammel skikk og sedvane -

og da var

det ikke "vcerande" mer.

ViI en virkelig sette seg inn

i

retts-livet -

den levende rett -10nner det seg

å vcere opprnerksom også på de folkelige

oppfatninger. Vi foretar oss jo daglig

rettshandlinger eller handlinger som kan

få rettslig betydning.

Når en husmor går ut om morgenen

og gj0r forskjellige innkj0p til

hushold-ningen foretar hun like mange

rettshand-linger -

kj0P, og om kj0P er det skrevet

hundrevis sider bare i den skandinaviske

rettsliteratur. Er en i et selskap hvor en

på en hyggelig og gemytlig måte

behand-ler sine medmenneskers gode navn og

rykte, kan det nok hende, når en tenker

ncermere over det, at det er blitt servert

en del uttalelser som kan rammes av

in-jurielovgivningen, dersom de ble trukket

fram og forfulgt. Heldigvis er det så at

alle disse dagliglivets rettshandler

av-vikles uten konflikt, men of te avav-vikles

de etter andre regler enn ,dem som

be-stemmes

i

den offisielIe rett.

Gir en seg til å unders0ke de

sedvane-regler som gjelder blandt folk, viI en

kunne skille ut de som knytter seg til

for-skjellige yrker

f.

eks. innen

handelsver-denen, bonden<eringen, fiskeri o. s. v.

Stundom kan det v<ere slik at det på

den måten fester seg oppfatninger som

lovgivningen sene re tar opp og regulerer

i paragraffer. Idette tilfelle har

retts-sedvanen gått fomt for lovgivningen.

Men det som er vel så interessant er at

enkelte rettsoppfatninger til tross for ny

lovgivning blir hengende igjen og derved

viser at den folkelige rettsoppfatning

ennå ikke har ford)'lyet den nye offisielIe

rett. Det viser seg at vi of te treld::es med

rettsforestillinger fra meget gammel tid.

Dette emne er dessverre alt for lite

ut-forsket, men det kan -

mener jeg -

gi

mange bidrag til forståelse av rett ens

psykologi.

På et område er en imidlertid kommet

ganske langt, nemlig ved unders0kelse av

de såkalte primitive folks rett. I 10pet av

det siste halv hund re år er det her

skaf-fet til veie et meget stort materiale som

danner grunnlaget for den

sammenlik-nende etnologiske rettsforskning. Denne

rettsforskning har også 80kt å bygge opp

teorier om rettens utvikling etter bestemte

skjemaer og har s0kt å finne ut

påvirk-ninger fra det ene folk til det annet. Et

avgj0rende resultat mene r jeg i all fall

en kan komme til på denne måten -

og

det er at de 0konomiske forhold et folk

eller en stamme lever under er av

viktighet for de rettsregler den danner seg

-et jegerfolk krever andre regler enn -et

akerdyrkende, et noma:defolk andre

reg-ler enn et fastboende. Og dette spilreg-ler inn

ikke bare ved de rene formuesforhold,

men også ved arveregler og of te også ved

ekteskapsreglene.

Vi har som kjent her i Skandinavia et

folk som jeg ikke viI kalle primitivt, men

som har et annet kulturopphav enn vi

nordmenn og svensker. Det er lappene.

En del av disse lever j o ennå som

noma-der med sin reindrift. En kan på forhånd

gå ut fra at det hos denne folkestamme

må leve rettsforestillinger avet annet

slag enn de norske og svenske. Det viser

seg da også å vcere tilfeHet. Da jeg

i

kom som dommer opp til et typiskt

lappe-distrikt, Tana i Finnmark -

til

oriente-ring opplyser jeg at det ligger 0stenfor

Nordkapp -

merket j eg snart at

lappe-nes oppfatninger av det som var rett ikke

alltid stemte med den offisielIe rett.

Un-der min niårige virksomhet Un-deroppe s0kte

j

eg så å komme ncermere til bunds idette.

En av de f0rste ting som sIa meg var

lappenes sceregne arveregler. Den norske

rett begul1stiger j o i h0Y grad den elds te

S0nn; det har fått scerlig uttrykk ved

arveretten til

j

ord på landet i vår

odels-og åsetesrett hvoretter den eldste S0nn er

scerlig begunstigt.

Men fra dette spesielIe område har

dette bredt seg slik at den elste 80nn har

en ncer sagt selv0lgelig rett til å vcere den

f0rste ved enhver anledning.

J

eg kom til

Finnmark applcert i disse rettsregler, og

som den yngste i en relativ stor

s0sken-flokk hadde jeg i det praktiske liverfart

at yngstebarnet --

skrapkaka som det

kalles på norsk -

ikke skal ha noe å si.

Det er derfor forståelig at jeg

umicl-1 En utförlig framstilling av dette emne finnes Erik S olem, Lappiske rettsstudier. Oslo 1933.

Ga11de rettssedvaner) scerlig hos lappene

₅₉

delbart ble tiltalt av lappiske oppfatninger

på dette område. De har nemlig den stikk

motsatte regel. Hos de nomadiserende

flyttlapper var dette gan ske utpreget. Den

yngste s0nnen skuld e ha hovedteltet med

inventar ogkj0regreier -

han skulle

overta farens reinmerke og bumerket,

men også hos de jordbrukende lapp er var

det of te oppfatningen at den riktige

ord-ning var at den yngste gutten skulle ha

fedrenehuset.

Nå er dette med fortrinnsrett for

yng-ste S0nn ikke noe som bare fins hos

lap-pene. Spor av denne regel finner en rundt

både

i

Europa og i andre verdensdeler.

Det kan således nevnes at det på

Born-holm etter en gammel forordning var en

liknende regel om at yngste S0nn skulle

j1a fortrinnsrett ved arv av jord, og

den-ne reglen var gjeldeden-ne rett tillangt inn

i fOlTige århundre. Det har vcert oppstilt

mange teorier om hva grunnen kan vcere

til en slik arveregel. Den enkleste

for-klaring synes j eg er den, at regI en under

visse forhold er den0konomisk mest

na-turlige.

Vi får da se på om det hos

flyttlap-pene har vcert forhold som kan ha gitt

grobund for en slik arve regel. Hos fly

tt-lappene -

i

hvert fall de norske -

er

det slik at en S0nn når han gifter seg

skil-ler lag med sine foreldre, tar med seg alle

reinene han eier og slår seg 8ammen med

svigerforeldrene. Han f0lger forsåvidt

skriftens ord: "Mannen skal forlate sin

far og mor og bli fast hos sin hustru"

d. v. s. sin hustrus slekt -

jeg kommer

senere også inn på dette for hold. På

denne måten flytter S0nnene, etterhvert

som de gifter seg, ut fra foreldrenes by

med sine rein. Men yngste S0nnen han

blir heime hos foreldrene, -

han flytter

sj elden bort selvom han gifter seg. Det

er ganske betegnende at lappene stundom

kalle r den yngste S0nnen for hjemmets

grunnvoll.

Det er han som foreldrene

stoler på når de er blitt gamle. Intet er

da mer naturlig enn at han, når faren

d0r, overtar det som er n0dvendig for·å

f0re bedriften videre -

hovedteltet med

inventar. Som "hjemmets grunnvoll" får

han reinmerket og bumerket og f0rer på

den måten tradisjonen videre. Mange

steder hvar en finner en slik yngste rett

80m lappene har, finner en også

tilsvaren-de forhold som gir en naturlig grunn til

den.

Dersom dette er forklaring på

opp-havet til denne arvereglen, er det gan ske

interessant å legge merke til at reglen

også forekommer f. eks. hos de

jordbru-kende lapper

i

Tanadalen. Disse lappene

nedstammer fra flyttlapper som har

opp-gitt nO'madelivet og slått seg ned som

j

ord-brukere O'g de har levet sO'm jordord-brukere

og laksefiskere i flere slektledd. Men for

de jordbrukende lapp er er ikke de

natur-lige forhold far en slik arveregel til stede

i samme grad som hos flyttlappene. Dette

viser da hvor seiglivet rettsreglene of te er,

-

de 'lever selvom den forutsetning sO'm

har skapt dem er falt bort. Nå kan en

sp0rre hvardan denne reglen kan

prakti-seres innen det norske rettssamfund som

lappen j o tilhj2irer og underordner seg.

J

o

dette ordner de underhånden ved avtale

seg i mellom, så det s j elden kommer fram

i de offentlige skifteforhandlinger. Det

var ved en ren tilfeldighet

j

eg f0rste

gang fikk rede på at de praktiserte denne

arveregel, og senere fikk jeg lirket ut av

dem at det var den sedvanlige

framgångs-måte. Det er typisk lappisk c1ette at de

utad stiller seg lojalt overfor den norske

ac1ministrasjon, men i stillhet ordner

sa-kene på sin egen måte. En må tenke på

den tid da de ble tvangskristnet og måtte

bringe sine barn til clåpen, hva de

plikt-skyldigst gj orde, men når de kom heim,

så vasket de av dåpsvirkningen med en

ekstrakt av orebark.

. Ved oppgj gr av arvebo mellom

for-eldre og barn kan en treffe på enkelte

scerregler som tilgodeser den gjenlevende

ektefelle utover det han har krav på etter

de gje1dende norske arveregler. En

tref-fel' stundom på den oppfatning at den

gjenlevende ektefelle foruten sin boslodd

skal arve likt sammen med barna. Det er

mulig at dette er en opprinne1ig lappisk

arveregel, men det mest sannsynlige er

at lappene her har holdt ved like en regel

som fantes i Chr. V. lovbok, men som har

vcert avskaffet i Norge i

90

år. Dette er

også et eksempel på hvor seiglivet

retts-reglene er.

Det er på to områder gammel skikk

har en scerlig evne tiI å holde seg -

det

er ved ekteskapsstiftelse og begravelser.

Nå kan en naturligvis med no en rett

dis-kutere om de sedvaner som knytter seg

til ekteskapsstiftelse er rettssedvaner,

men enkelt e av dem ligger så ncer

gren-sen at det i den forbindelse j eg her taler

om rettsedvaner må vcere tillatt å trekke

dem inn

i

behandlingen.

De lappiske sedvaner ved

ekteskaps-stiftelse hadde for noen år siden

frem-deles enkelte trekk som pekte tilbake på

rovekteskapet.

J

eg kan imidlertid ikke her

gi en fullstendig framsti1ling av de

lap-piske sedvaner ved ekteskapsstiftelse og

den utvikling som her har foregått.

J

eg

må innskrenke meg til enkelte

karakteris-tiske trekk. Selvf0Igelig, kan en vel si,

er det, eller var det

i

all fall inntil

tyve-årene, foreldrene på begge sider som

hadde den avgj0rende innflytelse på

ekte-skapsstiftelsen. Uten foreldrenes

billigel-se av val get kunne det vanskelig tenkes

at en gutt eller pike giftet seg.

SeIve frieriet foregår ved en

eiendom-melig prosedyre. Frieren kan ikke m0te

opp allene og bringe saken fram for sine

vordende svigerforeldre. Han må ha en

talsmann og da helst en som er godt

skåren for tungebåndet.

Regelmessig

hadde han på forhånd unders0kt om det

var utsikt til at frieriet ville bli gunstig

mottat. For den ting å bli avvist -

ikke

engang å få adgang til å bringe fram

frieriet -

var en så stor skam at den

kunne bli hengende ved for hele livet. En

kan derfor regne med at frieren og hans

talsmann får adgang tiI å forebringe

fri-eriet. Et så delikat erend som frieriet er,

kan selvf0lgelig ikke bringes fram uten

videre. Det ligger like lite for

som for bondebefolkningen i Norge å gå

-

som en sier -

rakt på sak.

Det må

gå forut en del utenomsnakk om rein,

ulveplage, vceret o.

1.

og med

kaffedrikk-ing. Når det er gjort unna, tar

frierman-nen -

tals mannen -

ordet och bringer

s3!ken fram.

Straks begynner foreldre,

s0sken og andre av pikens slektninger

som kan vcere tilkalt, å rakke ned på

frie-ren og llans familie. Friefrie-rens talsmann

forsvarer sin part så godt han kan og

kommer med antydninger om at det nok

kan vcere et og annet å si både om pika og

hendes familie. Som en viI forstå, kan

disse forhandlinger vcere ganske livlige,

men det ender da med at talsmannen

kom-mer fram med de gavene som frieren viI

gi pika. Disse blir selvf0lgelig ogsa

kriti-sert, og stundom må tals mannen legge på

-

scerlig gjelder det kontantbely5pet som

skal erlegges. Omsider blir partene enige

-

det viI si talsmannen og pikens

for-eldre blir enige, for gutten og pika tar

i det hele tatt ikke del i disse

forhand-Gamle rettssedvaner, scerlig hos lappene

6r

linger , de sitter musestille nede ved d0ren.

Når forhandlingene endelig er ferdige,

stadfestes avtalen ved en drikk. Det

av-gj0rende ved ekteskapsstifte1sen var

tid-ligere denne frierseremoni -

ved den var

kontrakten stiftet. Den kunne

naturlig-vis brytes, men da måtte gavene leveres

ti1bake. J eg har også en gang hatt en

rettssak, hvor bruden etterat brudevie1se

var bestilt, br0t forbindelsen og giftet

seg med en annen, hvoretter den f0rste

og vrakede frier som påcerlig og

skikke-lig vis hadde fått sine gavel' ti1bake an la

sak mot piken og hennes mann for å få

erstattet de utgifter han hadde hatt ti1

frierferden.

Nå er det naturlig å si at det må vcere

et dårlig grunn1ag for et 1ykke1ig

ekte-skap å starte med at partene gjensidig

skjeller hverandre ut og rakker ned på

hverandres familie. Men slik er det ikke

-

ekteskapene blandt lappene er, siividt

jeg har erfart, minst like vellykket som

blandt nordmenn, og skilsmisser er

se1-synte. En kunne derfor nesten tro at det

er praktisk dette å bruke opp skj

elsor-dene på forhånd, så det ikke er noe igjen

å si under ekteskapet. Men jeg vi1 ikke

dermed antyde at vi svensker og

nord-menn b0r gå over ti1 denne lappiske

me-tode ved fri.eriet for å fremme fred og

lykke i ekteskapene.

Når en ser nermere på saken, er

forholdet det at hele framgangsmåten

ved frieriet i virkeligheten bare er en

gammel form som nå har tapt sin

realitet. Partene er på forhånd på det

rene med at ekteskapet skal komme i

stand, og det er og så noen1unde på

det rene hva frieren etter sine

0kono-miske vilkår og etter vanlig skikk b0r

gi i friergave. Men tidligere har det nok

hatt sin betydning. Da b1e nemlig gav ene

ikke gitt ti1 pika, men ti1 hennes

eldre. Dette med betaling ti1 brudens

for-e1dre er jo kjent i gamme1 norsk rett og

også b1andt en rekke arktiske folk i Sibir

helt bort ti1 Behringsstredet.

Det er vanlig å se denne beta1ing som

et bevis på det en kaller kj 0pekteskap.

For lappenes vedkommende syns jeg en

vanskelig kan ta1e om kj0pekteskap i

egentlig betyc1ning.

Det er nem1ig her å merke at hustruen

inntar og lenge har inntatt en meget aktet

stilling i ekteskapet -

kanskj e vel så

aktet som tidlige re de norske husm0dre

hadde. Dette er lite forenlig med tanken

om at hun ved ekteskapet skulle vcere

solgt som en annen gjenstand. Den

goclt-gj0re1se som bruden nå får,

tid-ligere ble betalt til hen des foreldre

har

en naturlige re fork1aring enn å se den

sO'm en

Når pika gifter seg,

taper familien hendes arbeidskraft, og det

er da 0konomisk fork1arlig at det betales

foreldrene noen erstatning for dette. De

har kostet på hende fra hun var liten og

når hun så er blitt i stand ti1 å gj

full

nytt e for seg, gifter hun seg og steller

bare med sit eget.

Det er en annen sedvane som i denne

forbinde1se har en viss betydning. Som

jeg alt har nevnt er det meget a1minnelig

at det unge ektepar slår seg ned i pikens

foreldres reinby -

trykkelig avtalt ved frieriet at de skal

va;re

i

i

ett år etter ekteskapet.

Oftest f0rer dette

b1andt flyttlappene ti1 at de fortsetter å

vcere der også etter at året er löpt ut.

Dette at brudgommen skal tjene for

bru-den er et trekk som en finner hos mange

folk. Jakob måtte som bekjent tjene 7

år for Lea og 7 andre år for Rakel. Det

var f0rst etterat han hadde tjent sine syv

år at han fikk overlatt den ettertraktede.

Lappene er forsåvidt mer liberale enn de

gamle j 0der. En kan si at bruden hos dem

blir overlatt på kreditt -

eller kanskje

heller på avbetaling.

Det j eg har nevnt her om de lappiske

skikker for ekteskapsstiftelse er også et

bevis på hvordan gamle skikker og

sed-vaner holdes vedlike til tross for at

for-utsetninger som har skapt dem delvis er

falt bort.

At for eld rene har det avgj0rende ord

ved bamas valg av ektefelle er velkjent,

det er f0rst den nyere tid som har latt

ungdommen vcere så freidig at den selv

treffer sitt valg og uten videre

presen-terer den vorden de ektefelle for de of te

litet anende fore1dre -

ja stundom gj0r

de det som et fait accompli og overraskel'

sine foreldre med: "idag har vi giftet

oss" .

Til sammenlikning skal jeg nevne et

forhold som inntil for ikke så svert mange

år siden forekom i enkelte bygder på

Vestlandet i Norge. En gut fra en gård

fikk av sin far lov tiI å gifte seg med en

jente fra en anne n gård, men bare på

det vilkår at jentas bror skulle gifte seg

med den f0rste gutts s0ster. Og her må

en merke seg at avtalen om dette of test

ble ordnet mellom foreldrene

bama

var blitt gifteferdige og uten at de selv

hadde noe å si. Dersom det nå gikk slik

at ekteskapet aven eller annen grunn

bare kom i stand for det ene parts

ved-kOl11mende, fikk den andre

j

enta en

erstat-nmg

penger.

Hele forholdet ble kalt

heimdabyte

og den erstatning som i

til-felle ble betalt heiJndabyte-penger. Nå kan

en sp0rre: hadde denne jenta et rettskrav

på heimdabyte-pengene? Det sp0rsl11ål

har i gnU1l1en liten betydning, ford i

for-holdene er slik i et lite samfund at den

som ikke opp fyller slike plikter som skikk

og bruk tilsier, får et ord på seg og blir

betraktet på en slik måte at han vet det

ikke l0nner seg å sluntre unna sine

plik-ter. Det skal jeg nevne fler eksempler på.

*

Flyttlappene slutter seg regelmessig

sammen i lag -

byer eller siida som det

kalles på lappisk.

I

hver by blir det et

visst antall rein. Forholdet med

forde-ling av vokterplikter o.

1.

innen byen

f0l-ger bestemte regler. H ver enkelt reineier

har sine re in som er merket med hans

registrerte merke, og hver familie har sitt

eget hushold. Det er gjennomf0rt

full-stendig scereiendomsrett, og hver ting er

merket med eierens bumerke. Et slikt

by-lag krever naturligvis en viss

hensyns-fullhet fra alle byfellers side forat det

hele skal gå bra -

og so111 regel går det

bra. Helt enkelt av den grunn at det er

meget ilIe for en lapp å få det ord på seg

at han er en dårlig byfelle, da blir hans

eksistens temmelig vanskelig.

Det gj elder det samme her som på

bonde bygden i Norge. Det er farlig å få

det ord på seg at en er en dårlig granne

-

ikke å vcere grannehcev som det kalles.

Grannelagene har sine egne lover for det

som kreves for å vcere grannehcev, og de

lovene er det farlig å bry te. Det gjelder

det samme her som jeg har vcert inne på

f)6r at det trenges ikke alltid domstol for

å håndheve lovene -

tvangen ligger i

n0,clvendigheten av å ha et godt

omd)6m-me.

J

o mindre og trangere et samfund er,

dess ven'e er det å tape det gode

om-d0mme.

Det er et gammelt forhold som

tyde-lig viser det en kan kreve av

granne-laget. Vi hadde tidligere noe

som

kaltes dugnad -

ja jeg skulle tro at det

Gamle rettssedvaner, scerlig hos lappene

ved unders0ke1se viI vise seg at det

frem-deles forekommer sine steder om enn ikke

i den utstrekning som for halvhundre år

siden. Det var skikk at når en innen

gran-nelaget skulle ha utf0rt et st0rre arbeid

som krenle mer folkehje1p enn en

kun-ne skaffe, så kom grankun-nelaget sammen

og hjalp til å få det utf0rt. Et scerlig

typisk tilfelle er torvlegging på nybygget

hus, eller omlegging av torv på et

gam-me1t bygg. Torvtekkingen må

når vceret er h0velig, og det gjelder

da å få det utf0rt så raskt som mulig.

Grannelaget ble da tilsagt til å utf0re

arbeidet på dugnad, dvs. de ytet sin

arbeidshjelp gratis, men den de utf0rte

arbeidet for måtte til gj engj eld holde dem

med skikkelig kost -

og scerlig når

ar-beidet var vel utf0rt, skulle det vcere

dke-lig bespisning og drikking. Det var også

en rekke andre arbeid som ble utf0rt på

dugnad, som tresking og gr0ftingsarbeid.

Nå kan en naturligvis også her sp0rre

om det var en rettsplikt å m0te opp til

dugnad. Selvf0lge1ig ville ingen saks0ke

til erstatning en som hadde sluntret unna

og

uten rimelig grunn ikke

til

dugnad,

et slikt s0ksmål ville neppe

f0re fram, men her m0ter vi det samme,

-

det gjaldt i grannelaget å vcere

gran-nehcev, og den som Hkk ord på seg for

ikke å vcere det, han kunne trakasseres på

mange måter, -

han kunne i all fall vcere

sikkel' på at han ikke fikk hjelp om han

b0d til dugnad. På samme måten viI det

vccre med den som b0d til dugnad og ikke

oppfylte sine vertsplikter etter bygdens

skikk. Han ville heller ikke få hjelp om

han en annen gang byr opp til dugnad.

Dette forholdet med dugnad er ikke

scerskilt norskt. Vi finner det også i

Sverige, der det kalles0l -

f.

eks.

sk0r-der-01, tak-01. Det interessante er at vi

har det bekrevet alt i O

Historia

de gentibus septentrionalis fra

1555.

Han

forteller der om at det er vanlig når store

akervidder skal gj 0dsles, at en byr opp

grannene som kommer med aksel', hester

og sleder. N oen betaling får de ikke annet

enn et glad

rommelig måltid når

ar-beidet er gj ort. Han nevner ikke noe

navn på ordningen, men den betegnelse

det har fått i Sverige :01 f. eks. tak01

viser at det er bevertningen etterpå som

er en viktig del av det hele. Olaus

Mag-nus tilf0yer etter sin beskdvelse av

dug-naden: "Fra gammel tid er nemlig i god

endrektighet holdt den sedvane, at man

gj ensidig h j elper sin neste, bcerer

hver-andre s byrder og slik er til glede den ene

for den andre."

I

denne tiden da det er så vanskelig

å få arbeidshje1p, ville det kanskje ikke

vcere så dumt om den gamle

dugnads-plikten ble vakt til live igjen etter Olai

Magni ord at en skal bcere hverandres

byrder og vcere til glcede den ene for den

andre.

*

Det syn lappene har på eiendomsretten

er gan ske interessant. Som jeg har nevnt

f0r opprettholdes det en streng

scereien-domsrett i bylagene. Er to lapp er sammen

på tur, kakel' de ikke kaffe sammen. Når

jeg var på båttur og hadde to karel' tiI å

stake meg, hadde de hver sin kaffekjel

og kokte hver til seg, når vi hvilte. Det

var ikke noe speiselag der.

Lappene har også stor respekt for

eien-domsretten.

I

min tid i Finnmark var det

sj elden eller aldri tale om alminnelig t

y-veri begått av lapper. Denne respekt for

eiensdomsretten ser en et utslag av

i

at

de fortr0stningsfullt etterlater sine ting

på åpen mark. N år de flytter fra

vinter-beitene inne i landet ut til sommervinter-beitene

ved kysten, må de of te legge fra seg

pul-ker, reinsleder, teltsapul-ker, pesker og meget

annet på vegen for å hente det når de

kom-mer tilbake om h0sten på

tilbakeflytning-en. Det blir etterlatt i åpen mark, og det

ville aldri falle en flyttlapp inn å mre

den slags ting. Om han gjorde det, ville

han bli meget ille ansett, og det er

natur-lig nok. Skal lappen kunne drive sitt

no-madeliv, må han vcere sikker på å finne

sine ting igjen der han har etterlatt dem

-

ellers viI han k0111me i de st0rste

van-sker. Her må en stole på den gjensidige

tillit som er

forat de skal

kt1l1-ne drive sin mering.

Men det er en sort tyverier som står i

en scerstilling -

reintyveriene. De

dan-ner et meget m0rkt kapitel i det lappiske

rettssamfund -

og har gj ort det i mange

år. Her svikter dessverre lappenes

re-spekt for eiendomsretten. Nå er det fler

slag av reintyverier. De fastboende st

je-ler regelmessig rein fra lappene simpelt

hen ved å sky te ned en eller flere rein,

når de under sommerbeitningen går nokså

fritt omkring. Det kan nok også hen de at

en fattig lapp blandt flyttlappene dreper

en rein for å skaffe seg mat. Det regnes

ikke for så farlig. Men jeg hadde en sak

hvor to ch-eng-er som var reinvoktere

hadde slaktet flere rein for sin husbond

utelukkende for å skaffe seg reinmarg.

Nå er reinmarg utvilsamt en stor

delika-tesse, men det blir jo litt grovt, når t

je-nestedrengene slakter ned en ti-tolv re in

bare for å skaffe seg de gram marg S0111

en kan få ut av bena.

Kj0tt og skinn

hadde de nemlig ikke nyttiggj ort, det lå

og råtnet bort. Som rimelig kan vcere,

reagerte ikke bare eieren, men alle

skikke-lige lapper over denne forbrytelse, som de

mente ikke kunne straffes strengt nok.

De fleste reintyverier mellom

flyttlap-pene innbyrdes foregår imidlertid ved

såkalt ommerkning. Som kjent merkes

reinen som kalv med snitt i 0rene. Hver

reineier har sitt bestemte merke. Scerlig

under h0stflytningen hender det ofte at

rein fra en lappby kommer over i en

an-nen. Kalvene f0lger moren. Det er da lett

gj ort å fange inn de frem111ede rein og

fikse litt på merkene så de blir som ens

eget. Det lar seg lettest gj0re med kalvene

som er nymerket, det er nemlig lettere å

opdage dersom et reinmerke på en eldre

rein blir gjort om. Lar det seg ikke gj0re

ags å å merke om moren, blir hun slaktet

forat tyveriet ikke skal merkes når den

rette eier kommer for å skiUe ut sine rein,

for kalven viI som jeg har sagt f0lge

moren. Under f,lytningen er det vans kelig

helt ut å

seg kj0ttet av de

dyr som blir slaktet, -

det blir der for

ofte liggende igjen og råtner.

Etter den norske straffeloy straffes

reintyveri på samme måten som annet

kvegtyveri som

grovt tyveri. Men

lappe-nes syn på reintyverier er mer

differen-tiert. Fastboendes reintyveri regnes for

grovest, men 0111 en fattig flyttlapp

slak-ter en fremmed rein for å skaffe seg mat,

regnes det som nevnt ikke for noen

alvorlig forseelse. Ommerkning er ikke

bra, men scerlig grovt er ommerkning i

forbindelse med nedslaktning av simlene.

N ettop dette at kj 0ttet of te ikke blir

til-godegjort reagerer den

lapp

mot.

Det er meget beklagelig at lappenes

dype respekt for den individuelle

domsrett ikke også strekker seg til

eien-domsretten over rein. Det gj0r

reindrif-ten ut rygg, og en skulle tro at en viss

solidaritetsf01else her ville gj0re seg

gjel-dende på samme måten som forholdet er

Gamle rettssedvaner) sCETlig hos lappene

med tyveri av depoter, som er etterlatt i

fjellet under flytningene, men slik er det

ikke. Om en lapp gj 01' seg skyldig i t

y-veri av "d0de ting" som de sie r , vii han

tape sin anseelse, men om en flyttlapp er

for reintyveri, har han for å si det

slik like god medborgerlig aktelse som

f0r, når han bare har sonet sin straff. J

eg

har studeret en del på hva grunnen kan

vcere til dette. Nå vet vi at villreinjakten

f0r i tiden spilte en meget stor ralle i

flyttlappenes husholdning. Det var ved

villrein j akt de skaffet seg det n0dvendige

kj0tt og skind. Tamreinflokkene var ikke

så store som nå, -

de ktmne of te

inn-skrenke seg til noen kj0rerein og

lokke-rein som ble brukt ved villlokke-reinjakten.

Villreinen var allemanns eie. Den

kun-ne enhver fange hvor han ville.

målet er da: Betrakter lappene ennå

tam-reinen som noe i likhet med villrein? Det

tar tid

å komme over til den rette

opp-fatning, at også de store tamreinflokker

på mange hundre dyr virkelig skal vcere

beskyttet ved en eien"ett like sterk som til

et vanlig stykke

eller til husdyr

som holdes i stall eller fj0S.

Er denne

oppfatning riktig, er det et gan ske godt

eksempel hvor lang tid det tar for at en

riktig rettsoppfatning virkelig kan trenge

helt igjennom hos befolkningen. I denne

forbindelse kan nevnes et tillfelle fra

S0r-Norge. En gårdbruker hadde kj0pt inn

en reinflokk på halvhundre dyr som han

hadde gående i fjellet, -

alle viste at

dette var tamrein som var samlet, men de

ble ikke holdt under noen streng

vokt-ning. Imidlertid skj0t noen av bygdens

beste folk ned noen av reinene. Det ville

sikkert aldri falt elem inn å sky te ned

sauer eller kuer som gikk i fjellet, for her

er eiendomsretten anerkjent gjennom

år-hundrer, men elette med eiendomsrett til

tamrein, det er liksom noe annet. Det er

betegnende og kaster et visst lys over

lap-penes syn på reintyverier.

Nå kan de norske domstoler

selvf0lge-lig ikke ta fullt hensyn til lappenes syn

på reintyverier, og det arbeider seg også

blandt flyttlappene selv fram en

oppfat-ning om att det må en kraftig reaksjon

til overfor reintyvene. Men hvorom

all-ting er -

lappenes eget syn på de

for-skj ellige sorter av reintyverier hviler på

et rasjonelt grunnlag som domstolene

godt i en viss utstrekning kan f0lge ved

sin gradering av straffen.

Lappene har of te ord på seg for

vcere upålitelig og lite ordholdenele. Her

må en vcere oppmerksom på at det ligger

en lang utvikling i rettslivet bak det

resul-tat som gjelder i nordisk rett -

at det

forml0se 10fte som regel og så skal vcere

bindende. Det må mer håndfaste ting til

forat en virkelig skal vcere bundet. Det

må foreligge en viss form f. eks.

hånd-slag eller håndpenger. Og slik er forholclet

ikke bare med lappene, men også mange

steder på landsbygden i N orge. Ved salg

av fast eiendom bruI<:es nå regelmessig

skriftlig kontrakt. Men hestehandel og

kvegleie blir of te -

i all fall til

forholds-vis nylig- avgjort muntlig og da avsluttet

med håndslag. Om håndslaget overalt ble

regnet som n0dvendig for at kontrakten

skulle vcere binden de, kan ha vcert

for-skjellig i de forfor-skjellige bygelelag. Men

den alminnelige mann har mange steder

vcert tilb0ilig til ikke å anse seg bundet,

f0r det hele er bekreftet ved denne form.

En annen form som of te brukes er

håndpenger. Betales en aldri så liten

håndpenge til en lapp, når det gjelder en

avtale, anser han seg absolutt bundet. Da

kan en veere noenlunde sikker på at han

holder sitt ord.

På et område har dette med hån

d-penger hos oss i Norge hatt en

eiendom-lig utvikling. Vi har ikke noen moderne

lov om tyendekontrakter. Men her har

det utviklet seg den regel at husbonden

når han fester et tyende skal betale et

mindre bel0p f. eks. 5 kr i "festepenger"

som det heter. Det er ikke helt sikkert

overalt, men mange steder regnes ikke

tyendet å veere bundet til kontrakten f0r

festpengene er betalt. Men den

oppfat-ni ng har jeg også truffet ikke bare blandt

lapper, men også hos norske at ty.endet

kan bli fri fra kontrakten ved å betale

festepengene tilbake. Og en liknende opp- .

fatning har jeg lest om også har gjort

seg gjeldende i Tyskland. Festepengene

oppfattes altså som en slags "reugeld".

Det eiendommelige ved de forhold jeg

har nevnt her er dette at gamle former

som skriver seg helt fra våre gamle

old-norske lover ved enkelte bestemte

kon-traktstyper -

'Som kveghandel,

kveg-leie og tyendekontrakter -

er blitt

stå-ende igjen som n0dvendige rekvisiter tiI

avtalen, på tross av at vi ellers som regel

har full form frihet ved avtaler av langt

st0rre viktighet.

*

Det er bare et streiftog jeg her har

hatt leilighet til å gj0re innover et felt

av retts forskningen som jeg mener det

er verd å ofre litt mer oppmerksomhet.

Mange viI kanskje finne att det er en

suppe på en p0lsepinn j eg har servert.

Men det jeg gjerne viI ha fram er, at

det ved siden av paragrafenes jus blandt

alminnelige folk

lever en rett og retts

opp-f atninger som kanskj e kan ha noe å si

oss. ReUen er konservativ, -

det vet vi

fra romerrettens dager. Den var det hos

romerne og den er det hos alle folk. Hva

bet yr så dette at retten er konservativ?

H vorfor henger folk ved gamle

rettsfo-restillinger? Det er fordi retten er blitt

en del av folkets eget liv. Det en har levet

seg inn i og gjort tilen del av seg selv,

det gir en ikke uten vide re slipp på. Folk

viI ikke skifte rettsoppfatning like lett

som en skifter sk j orte.

Den betydning

denne fastholden ved det en mener er

rett

har, ,det nar vi sett bevis for

krigens år.

Vi nordiske folk har en rettskultur som

står meget h0yt, vi har kanskje ikke

tidli-gere vurdert den etter dens virkelige verdi.

Men krigen har leert oss det. H va var det

som holM Danmark og Norge opp

i

kampen annet enn dette at vi holdt på

vår rett. Vi ville ikke ta imot 110e som

ble kalt for rett, men var brutal makt.

Gamle rettssedvaner, scerlig hos lappene

Summary

Old etts/onu/ry Rights among the Lapps of Norway

T

he author point. s out that beside

official right as codified in law and

j

urisprudence there are also, among the

people, customary rights, which may be

at variance with accepted official right.

In most cases these customary rights are

found in the most isolated sections of the

population, and they date, as a rule, back

to very ancient times.

The author, who for nine years was a

judge among the Lapps in the province

of Finmark in the north of Norway,

gives seyeral examples of such old

cust-oms prevailing among this still -

at

least partially -

nomadie group of

pe-ople. Among themselves the Lapps

matain cermatain special rules concerning

in-heritance, e. g. Junior Right, which to

some extent is observed among them.

Their peculiar rules for the contracting

of a marriage and their opinions as to

propert y are mentioned by the writer,

and comparisons are made with old

cust-oms observed among the peasant

popula-tion of N orway.

Ur fångstnå'ringarnas sedvanerå'tt

A

v Gabriel Nikander

V

id studiet av etnologiska ooh

eko-nomisk-geografiska

problem

synes

det lämpligt att uppdela vidsträckta

land-områden i mindre regioner, där

natur-betingelserna äro så likartade att de ge

upphov till ett likartat näringsliv. Då de

primitiva näringsfången med stor

käns-lighet anpassa sig efter de lokala

skift-ningarna i klimat och

j

ordmån, bör man

inte vänta sig någon fullständig likhet,

men man får dock en helhetsbild av

nä-ringarnas teknik och av, de

rättssedvän-jor, som höra samman med varje

kultur-skede.

Den följande undersökningen hämtar

sitt material från områdena kring

Bott-niska viken, närmast från de historiska

landskapen Österbotten och

Stor-Hel-singland jämte de angränsande

lappmar-kerna. Området faller

i

huvudsak inom

det nordliga barrskogsbältet med dess

subarktiska klimat och vegetation, som

i

Lappmarkens östliga delar sträcka sig

rätt långt norr om polkretsen.

Den naturliga årsrytmen i de bottniska

landskapen visar starka motsatser mellan

sommarvärme och vinterköld, mellan'

grönskande barmark och snöhöljda

yin-teröknar.

J

u längre mot norr man

kom-mer, desto starkare bli dessa motsatser.

Arsrytmen i förening med växt- och

djurvärldens torftighet har

i

äldre

ske-den tvingat människorna att utsträcka

si-na näringsvandringar över stora vidder,

och deras näringsliv har därför blivit

ut-präglat extensivt. Redan i

fångstkultu-rens stadium kunna vi dock tydligt

iakt-ta, huru den ekonomiska grundlagen om

spänningen mellan tillgång och behov av

de primära nyttigheterna sätter sin

stäm-pel på det mänskliga näringslivet. En

be-gynnande "trängsel" i stammens eller

släktens fångstmarker och fiskevatten är

också för den primitiva näringsidkaren

en högst allvarlig sak, som kännbart

på-verkar näringsfångens teknik och deras

sed vanerätt.

Inom den etnologiska forskningen

bru-kar man åskådliggöra forntida

företeel-ser hos nutida kulturfolk genom att

er-inra om tillståndet hos ännu i nutiden

primitiva stammar. Någon exakt bild

kan man inte erhålla på denna väg, men

den bild man får har fördelen att vara

relativt fullständig

och kontrollerbar

längs flera siktlinjer, inte sammansatt av

idel fragment som en arkeologisk skiss

i

regeln måste bli. I det skandinaviska

N orden ha vi kvar endast ett naturfolk,

lapparna, som är rätt väl känt genom en

rikhaltig, om också ofta i konturerna

nå-got vag litteratur. Försök att utnyttja

Ur fångstnäringarnas sedvanerätt

dessa levande arkaismer ha gjorts både

av folktros- och folklivsforskningen. Här

må erinras blott om ett fall, den återblick

som

K.

Vilkuna år 1933 gjorde i en skiss

av näringsfången i Sydösterbotten under

tidig medeltid, varvid han belyste sin

re-konstruktion med paralleller från

skolt-Iapparnas nutidsliv.

Sedan dess ha

vär-defulla upplysningar om skoltlapparnas

näringsliv tillkommit, främst genom

geo-deten magister K. Nickuls forskningar

i

Suenjels

Lapparnas vinterbyar och fångstmarker

En konkret utgångspunkt för vår

framställning erhålla vi genom en

över-sikt av skoltlapparnas sociala och

ekono-miska organisation, sådan den ännu

un-der mellankrigstiden framträdde

i

Suen-j els isolerade byalag eller

sit i

Petsamo-området. Suen j el sit ligger ett trettiotal

mil norr om polcirkeln och några mil

öster om den stora Enare sjö. Området

har trots sitt nordliga läge en relativt rik

växtlighet med stora skogar och en mängd

insjöar, som avge sitt vatten till Tuuloma

älv, vars källtrakter stammen länge har

innehaft. Genom Dorpat-freden 1920

av-skars en del av sitens östliga område, och

därmed förlorade stammen sin vinterby,

med dess av timmer uppförda bostäder,

som hade fyllt denna uppgift omkring

400

år. Byalaget saknade en centralplats

ända till år 1927, då statsverket lät

upp-1 Kappale Hiiripellon ja sen naapurikylien

his-toriaa i Kyrönmaa, III, sid. 38-48. Forssa 1933.

2 Karl Nickul, Suenjel, Kolttain maa i Terra

45: 2, Helsingfors 1933; Eräs Petsamokysymys i

Terra 47: 2-3, Helsingfors 1935. Av tidigare ar-beten bör främst ,nämnas V. Tanners verk An-tropogeografiska studier inom Petsamo-området, L Skoltlappama, i Fennia 49, N: o 4. Helsing-fors 1929.

föra en ny vinterby i mitten av

områ-det. Dettas bredd var 5

a

6 mil, medan

längden var c:a

mil.

J

orden ägdes av

stammen i sin helhet, varför de enskilda

famil j erna endast innehade nytt janderätt

till vissa fångstmarker och fiskes j öar.

Under årets kallaste månader, från

jul till den begynnande snösmältningen i

april, bodde stammens alla familjer

(del-vis storfamiljer) i vinterbyn. Mörkret

och den djupa snön försvårade jakten,

tills snön på vårvintern täcktes av skare.

Då kunde i äMre tid en inbringande j akt

på vildrenar företas i samfälld form på

sitens utmarker. Annars var vistelsen i

vintel1byn en vilans och de sociala

omsor-gernas tid. Då sammanträdde byrådet,

sobbar,

som avgjorde stammens

gemen-samma angelägenheter.

Då vinterföret led mot sitt slut, bröt

den ena familjen efter den andra upp

från vinterbyn för att uppsöka familj ens

nyttjomark, som i regel gick i arv från

far till son eller måg. Genom bäckar och

bergssträckningar avgränsades de olika

områdena relativt tydligt från varandra,

och inom .sin fångstmark ägde varje

fa-milj en nära nog fullständig

nyttjande-rätt, som kunde utnyttjas just genom att

familjen under den ljusare årstiden i

be-stämd ordning genomströvade hela

om-rådet.

I

ytterkanten av siten lågo

allmän-ningsmarker, som utnyttjades ungefär

på samma sätt som vi känna från

sydli-gare trakters by- och sockenallmänningar

i Finland och Norrland.

De skilda etapperna i kring flyttningen

framgå av förklaringen

till

de

kartskis-ser, som med mag. Nickuls benägna

till-stånd avtryckas här. På de olika vistena

hade familjen primitiva bostäder, dels

enkla vindskydd (koovas, på äldre

sven-I • ~~~---"~.

SUENJEL/N

ffi ta/vIAy/iJn paihlwja O vuodesta 1927

Fig. I. Släkternas i Suenjel fångstmarker i slutet av I8aa-talet.

...

-

---

- - - gräns för Petsamo härad ringkors plats för gammal vinterby

ring plats för vinterbyn från år 1927·

Gränserna för släktmarkerna, som äro sämjorår, äro måhända inte fullt samtidiga, men ge dock en översiktlig bild av läget vid sekelskiftet. Fjällområdet längst i söder torde till en del ha varit gemensam jaktmark för renfångst för siterna Suenjel och

Ur

fångstnäringarnas scdvancTätt

ERÄAN KOLTTAP ERHEEN

v U o T U I S E T M rJ U T o r

- - - muutto tapahtuu poroillo muutto tapahtuu veneills. Ilene Iledetään porol11a hirs1 tupa

Fig. 2. Qudas S emenoffs storfamiljs årliga flyttningsstråk. kiinteä kota

flyttning med körrenar flyttning båtledes båten dras av renar punkt timrad stuga triangel fast kåta.

numerot osoi ttavat mi 8SB kuussa kullakin pal-kalla asu taan

10 Km

De romerska siffrorna utmärka månad för vistelse på platsen. I april sker flyttningen till vårvistet, där vajorna kalva. Därifrån går färden med renar t. o. m. vid bar-mark till KoaUanjaur, där renarna släppas "i vildan". Sommarfisket i alla traktens insjöar börjar. Mestadels bor man i stugor. Nästan all lösegendom medföres, t. o. m. fönster för timmerstugorna. I september infångas re-narna och familjen flyttar till höstfiskesjöarna kring Kiapnesjaur. Kvinnorna fiska, männen infånga renar. Vid denna t~d mjölkas vajorna. Man bor mest i halvtält (koovas) av duk med nying framför. I november sker flyttning till vårvistet, där renbetet är gott. I slutet av året flyttar man tillbaka till vinterbyn. (Ur Terra 1935.)

ska tjäll), dels av bräder eller klena

stammar uppförda kåtor och dels små

timrade stugor med "lappspisar" dvs.

hörn ställda öppna spisar med rökgång

rätt upp i luften.

Man har med rätta sagt om

sko1tsam-hällets näringsliv, att det fullt

ändamåls-enligt utnyttjar den torftiga

naturomgiv-ningen. Tanner, som har präglat tanken,

tillägger: "Man synes berättigad att

dra-ga den slutsatsen, att de (den ekonomiska

organisationen och sedvanerätten) i sin

helhet väsentligen utgöra en urgammal

endemisk kulturform, som har

utveck-lats hos den lapska ödemarkens

jägar-och fiskarfolk eller åtminstone till

vä-sentliga ,delar har skapats av det och

se-dan har lämnats i arv åt

halvnomader-na". Nickul antar på samma sätt att

sy-stemet med vinterbyar och

säsongflytt-ningar är en urgammal lapsk sed.

De kringströvande fjällapparnas

"hel-nomadism" har i litteraturen och även i

primäruppteckningarna

tilldragit

sig

långt större intresse än skogslapparnas

mindre observerade "halvnomadism" . En

del undantag förekomma dock. Vi skola

här sammanställa de viktigaste av dem.

En värdefull berättelse om Kemiträsk

byalag

i

Kemi lappmark år

utgör

svar på en "frågelista" av

historieforska-ren .Tohannes Messenius och har

sanno-likt skrivits av den kända Fellmanska

3 Nickul i Terra 1933 och 1935; Tanner i Terra

1935, sid. 32; Fennia 49 sid. 386 H.; j fr L Ruong i

Svenska landsmål 1943-44, sid. 180; jfr även K.

B. Wiklund i Å. Holmbäck, Om lappskattelands-institutet, sid. 28 H. Stockholm 1922.

släktens stamfar Mansuetus Fellman.

Hans svar på Messenius' fråga nr V

ly-der: "Lapparna de hava viss(a) rum om

vintren, som de församla sig tillhopa fem

eller sex rökar eller mer, alltid till en by,

där prästen och lappfogden möter dem.

Men om sommaren äro de åtskilde var

och en till deras fiskevatten och skog,

efter vars och ens arvelott, där de bo uti

hyddor och kojor, gjorda av bräder. De

bruka ingen åker, ingen äng, ingen

bo-skap heller (av) den ena eller den andra

slag, utan deras renar, som gå i

sko-gen."

Fyra mansåldrar senare, år 1748,

skri-ver en annan Fellman, som var präst i

det av Kemiträsk byalag bildade

Kemi-träsk kapellgäll, en lika instruktiv

skild-nng:

"I ,denne lappmark (avser troligen hela

Kemi lappmark) skall aldrig varit så

kal-lade finnelappar (finelappar) eller

såda-na, som hållit någon myckenhet av tamda

renar och med deras vallande vandrat

kring fjäll och mark och haft sin enda

näring därav, såsom i de västra och

söd-ra lappmarker; utan allenast

fiskareIap-par, som väl hållit några få tamda renar,

men till sommaren släppt dem lösa i

sko-gen och höstetiden isko-gen uppsökt (dem)

att åka med om vintern. Hava alltså

lap-parna i synnerhet i de äldre tider

som-maren över fött sig av fisk och (om)

vintern av villrenar, dem de nedskjutit

med sina pilar, samt uppgrävit stora

gra-var som gra-varggropar för dem _ _ _

Uppgiften att en lappby (I620) i

Ke-mi lappmark vanligen räknade sex rökar

eller något därutöver stämmer hjälpligt

5

J

vis-telse i Lappmarken. I, sid. 368. Helsingfors I906.

med de siffror, som Itkonen nämner för

skattlapparna i varje byalag i detta

om-råde för åren IS 53, 1598 och I607. Om

Enare undantages, som i flere avseenden

skilde sig från de sydligare byarna, vilka

till antalet voro 7, så hade dessa på

I50o-talet i medeltal 8 skattlappar och I607 9

kåtalag i varje by. Samtidigt räknade de

15 byarna eller pogosterna på

Kolahalv-ön i medeltal ro kåtalag i varje by.

Suen-jel sit hade 6 kåtalag ; förändringen till

7 familjer på 193o-talet var således inte

betydande.

Måhända har

i

de fattiga

lappsiterna en likadan självreglering av

inbyggarantalet gjort sig gällande som i

våra torftiga utskärsbyar.

I Torne lappmark och det nutida

Väs-terbotten ddde i början av I60o-talet

un-gefär liknande förhållanden som längre

österut. G. Hoppe räknar i N

orrbottens-området med ett tiotal orter, som han

kallar "förmodad centralplats för

lapp-by". Av dessa ha åtminstone tre,

J

okk-mokk, Suoksjokk och Arvidsjaur på

lap-ska kallats "Tal vatis" (vinterby).

En fullt tydlig uppgift om vistelsens i

vinterbyn längd lämnades vid ett ting

med Sodankylä kapell-lag år I7ro.

Kapel-lanen Bartold Ervast klagade över att

in-byggarna hade tagit sig ovanan "att

all-deles ifrån byställe flytta om vinteren".

Likväl hade domkapitlet flera gånger

för-manat dem att åtminstone om vintertiden

flitigare besöka Guds hus. Ervast erinrar

också lapparna om att "de ock själva

ut-fäst och lovat att ifrån

j

ul till påsk eller

sista menföre sig i byn

(=

Sodankylä

kyrkoby) kvarhålla". Denna

tidsbestäm-ning överensstämmer med och

komplet-6 T. I. Itkonen i Suomen Museo 1943, sid. 20

H.

7 G. Hoppe, Väcgarna inom N orrbotte,ns län, sid, 52 H., Uppsala 1945.

Ur fångstnäringarnas sedvanerätt

₇₃

Fig. 3. U PtfJbrottet från vinterbyn.

De kvapblivande utbyta avskedshälsningar med de avresande. I bakgrunden vinter-byns stugor. (Ur Terra 1935.)

terar det vi av gamla källor veta om

skogslapparnas årsrytm.

Då skogslapparna inneha sina

släktom-råden, sina" arvelotter", med så gott som

fullständig nytt

j

anderätt, innebär detta

att de enskilda "kåtalagens" hushållning

till största delen är enskild och inte

kol-lektiv. Vissa större sj öar tillhörde

vis-serligen heja byalag, men för deras

vid-kommande bestämde lapptinget

(kotakä-1'äjät)

noggranna gränser för de

sär-skiLda hushållens fiskevatten. Att

utnytt-jandet av sådana vattenområden var

in-dividuellt framgår också därav, att

lap-parna över vida områden hade ett

nor-malmått för noten, nämligen

70

il

80

famnar

i

längd. Djupleken varierade

självfallet något efter vattnets djup.

Så-dana notar förekomma talrikt i lapska

bouppteckningar ännu i början av

1800-8 HLA, Dombok för Västepbottens

lappmar-ker, ting iSodankylä 3 mars 17IO; j fr L Fell-man, Handlingar, I, sid. 54 ff.

6

talet. En sådan not skötes bekvämt av tre

il

fyra personer, således en arbetsstyrka

som ett kåtalag lätt kan uppställa.

Lappar och nyb}lggare

Regeringens kolonisationspolitik hadt:

länge försökt förbehålla pälsdjursjakten

och fågelfänget som ensamrätt för de

lappar, på vilkas skatteland eller

"lapp-land" nybyggare tillätos nedsätta sig.

Övervakningen var dock svag, och det

var naturligt att en fattig nybyggare

sök-te sin näring där han kunde finna den,

således också genom j akt. I det viktiga

lappmarksreglementet av år

1749,

som

kom att bestämma utvecklingen för ett

sekel framåt, inta myndigheterna dock en

mera realistisk hållning. Stadgan

in-skränkte visserligen nybyggarens jakt till

en krets kring nybygget med en halv mils

radie, men den visar att man kände till

nybyggarnas jakt inom långt större

vid-der, och man antyder att en sådan

besitt-ning var av prekär natur. För den

hän-delse att en ny röjare ville slå sig ner

nä-ra ett äldre nybygge, så bleve den

först-kommande ej förfördela:d, om han

"mis-ter de platser, dem han blott till

fågel-och d j urfänge brukat".

Dessa platser

kunde inte vara något annat än

flakalän-der och andra fångstmarker, som de

ti-digare lapska innehavarna av

"lapplan-det" hade brukat.

Åtminstone i Kemi lappmark blev det

bruk, att myndigheterna vid sina syner

för nybyggens skattläggning uppräknade

de "flakaländer" , som nybyggaren skulle

få använda, och vid synens granskning

inför häradsrätten blev förslaget i regeln

godkänt. Särskilt gäller detta början av

1800-talet, då sådana insyningar massvis

förekommo i området. Tidigare hade

lapparna nog försökt bestrida sådana

ut-syningar, men det förefaller som om de

hade uppgivit tanken på motstånd vid

den sagda tiden.

Vi skola här anföra två exempel på

så-dana utsyningar av flakaländer. Då synen

vanligen företogs flera år efter den

för-sta bosättningen, hade nybyggaren med

all sannolikhet redan tidigare nyttjat sina

flakaländer.

Det första fallet gäller en utsyning

i

Sivakkamaa by

i

Sodankylä av år r806.

De i listan ingående finska och lapska

ortnamnen ha tolkats med benägen hjälp

av professor Paavo Ravila.

Förteckning-en lyder som följ er :

Lammen perän maa

(Träskänds-lan-det) , Ylikangass (Ovanheden ), Sadin

9 G. Göthe, Om Umeå lappmarks svenska

ko-lonisation, sid. 4I5, 422 ff., Uppsala I929; Modees verk, IV, sid. 290I H.

10 1. Fellman, Handlingar III, sid. 22I; Kemi

lappmarksdomhok I803-I804 samt följ. i Här-nösands landsarkiv, ting 17 sept. I 806.

palo med Kiwipulju (Flakasveden el.

brandmarken med Tjockstenen) ,

Pena-joen siwu kummut (Hundån med

sido-lider), Kaunis Kangas (Fagerheden),

Matto Lammen taka harjut

(Maskträs-ket med bakåsarna), Penna Wuotzon

si-wulla harjut (Hundmyrkilens sidoåsar,

vuo t:zo

lapskt ord), Mettä j ärwen

männi-köt (Skogsträskets talldungar),

Wenet-kumpu (Båthöjden), Jänes Wenet-kumpu

(Har-höjden), Lehtoharjut (Lundåsarna),

Kä-pä

(= kääpä) kannon harju

(Fnöskstubb-åsen), Iså Kiwen harju (Storstens(Fnöskstubb-åsen),

Pitkä kumpu

(Långhöjden) , Korkia

Kumpu (Höga höjden), Tuliojan (=

Tuu-liojan) kummut (Vindbäckshöjderna),

Alapä Hangas selkä (N edre delen av

Renhagsåsen ), Pi ppu nurkan

(=

Piipptt

Waara

(Pipknut-berget), Mäntyharju

(Tallåsen), Usi

(= uusi) sadinma (Nya

flakalandet), Raition Kådan Lehto

(Ren-vaktarkåtans lund), och Lampi afwan

(aavan) siwu kummut (Tjärnmyrens

si-dohöjder).11

En utsyning för ett nybygge i Kittiiä

år r806 omtalar följande flakaländer :

Såtka selkä (Knip-fjärden), Sinermä

kusikot

(= kuusikot) (Grandungarna vid

Sinermä). Jäkälä jängän tjewat (tieva

lapskt ord) (Renlavsmyrens åsar),

Tor-san palo (sved j elandet el. brandmarken

vid Torsa), Pälkättömän oj an kusikot

(Den fotställslösa skidlöparens bäcks

grandungar), Kjekerö

(=

la. kiekerö,)

kusicko (Grandungen vid renarnas

lav-grävningsplats), Nilipäät (Njall-fjället),

Koukelo hutama selkä (Vind falls-

ropar-fjärden), Kärpän Juoxuwaara

(lekattor-nas löp-skog), PaZ'wi (la.) selkä

(Masur-åsen ), kopusta Sel j än palot (Slev(Masur-åsens

brandmar kel' ), Ri j ängän selkä (Ri j änkä ?

11

Ur fångstnäringarnas sedvanerätt

_7S

Fig·4·

Lämningar aven renhage för jakt a'v vildrenar.

Mot ett vindfälles rot har man lagt de vågräta

stäng-erna. (Ur Terra 1933.)

fjärden), Muotkama

(Dragedslandet)

lnuotka

la., Puikon rowa

(Brandmarks-åsen vid Puikko, la. rowa) och

Kumpu-tunturi (Hympelfjället).12

Som synes äro de flesta av dessa

"ort-namn" av den mångledade och

beskrivan-de art, som för kringströvanbeskrivan-de

närings-idkare ersätta en topografisk karta.

Någ-ra av dem tyda direkt på flak a- och

vild-rens fångst.

Det nära historiska sambandet mellan

nybyggarnas och lapparnas fångstmarker

och deras fångstmetoder synes berättiga

till en slutsats av genetisk art. Såsom

sär-skilt E.

A.

Virtanen har påvisat,

har

fångstmarken i Karelen i äldre tid haft

karaktären aven ringformig snarstig (fi.

ansapolht) ri.7unas-

ansasraitti)

puutik-12 Sy.n å Kariniemi nybygge 30 juni 1806,

Kit-tilä by.

kal

av ryska putik

väg)

/3

medan

lap-parna genomgående använda ord som

motsvara flaka- eller

I det

se-nare fallet betonas själva området) och

fångsträtten har ett direkt samband med

lapplandet»)

som återgår till de forna

ärftliga släktområdena. Här synes

såle-des föreligga en kulturkontakt : de finska

och svenska nybyggare, som ha trängt

mot norr in i Kemi och Torne

lappmar-ker, ha tillägnat sig den lapska

rättsupp-fattningen och även lapsk fångstteknik.

Den nordliga ödemarken trycker på

det-ta sätt sin prägel på nykomlingarnas

nä-rings liv och sedvanerätt. Ett tidigt bevis

för en sådan "reception" av lapsk sed ..

13 E. A. Virtanen i Kansatieteellinen arkisto

III, sid. 4 H. Helsinki 1938; Dens. iStudia Fen-nica IV, sid. 241 H.; Helsinki 1940. Om liknande i Dalarna, se Å. Campbeli, Kulturlandskapet, sid. 52 H. Stockholm 1936.