Elevers sociala bakgrund och skolprestation

Examensarbete

5 poäng

Elevers sociala bakgrund och skolprestation

Pupils’ social background and their achievement at school

Peter Pripp

Gymnasielärarutbildning, Handledare: Bengt-Olof Bergfeldt Praktisk-pedagogisk utbildning, 40 p

Höstterminen 2006 Lärarutbildningen Individ och samhälle

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka sambandet mellan social bakgrund och skolprestationer. Metoden har varit en litteraturstudie med en hermeneutisk ansats.

I uppsatsen definieras social bakgrund som den bakgrund en grupp av människor har

beroende på att de delar likartade grundläggande materiella, sociala och existentiella villkor. Den sociala bakgrund som en elev har påverkar hur han eller hon ser på skolan, kunskap, sina möjligheter, sin framtid mm.

Det är entydigt i materialet att det finns ett samband mellan social bakgrund och

skolprestation. Fram till och med grundskolans införande på 60-talet och femton till tjugo år efter införandet hade skolan en tydlig idé om att med likvärdig utbildning försöka utjämna klasskillnader. Då var det skolsystemets organisation som skulle lösa den uppgiften. Principen om alla elevers rätt till en likvärdig utbildning finns fortfarande i skollagen. På 80- och 90-talet påverkade Public Choice-teorin organisationen av välfärden. Inflytande skulle utövas genom att medborgaren väljer vem som ska leverera den aktuella välfärden. I skolan blev det möjligt med fritt skolval. Elever och vårdnadshavare med en högre social bakgrund utnyttjar oftare sin valmöjlighet. Vid en internationell jämförelse märks att det svenska skolsystemet är relativt likvärdigt, social bakgrund har totalt sett inte så stor påverkan på prestationerna. Utbildningssystem har alltid en reproducerande funktion, men i dagens skola ökar klyftorna mellan elever med lägre respektive högre social bakgrund.

Nyckelord

klass, marginalisering, social bakgrund, social snedrekrytering, social sortering, utbildningsval

Innehållsförteckning

1.

Inledning ...1

1.1 Bakgrund ... 1

1.2 Den svenska skolan i ett historiskt perspektiv ... 1

1.3 Regelverk ... 5

2.

Syfte och frågeställning ...7

2.1 Syfte ... 7

2.2 Frågeställning ... 7

3. Undersökningens

metod och presentation...8

3.1 Tillvägagångssätt... 8 3.2 Metodiska ställningstaganden ... 8 3.3 Definitioner ... 10 3.4 Undersökningens presentation ... 12

4. Undersökningens resultat...13

5. Diskussion ...23

Referenser ...26

1. Inledning

1.1 Bakgrund

På gymnasiets individuella program har jag funnit att elevernas kunskap inom centrala kunskapsområden i ämnena engelska, matematik och svenska ofta kan relateras till yttre faktorer. Frågan om vad som är särskiljande för en elev på det programmet jämfört med en högpresterande elev på exempelvis naturvetenskapsprogrammet är intressant. I en del fall kan konkreta förhållanden i grundskolan vara orsaken till ett misslyckande där skoltrötthet, skolk och andra individrelaterade orsaker inte räcker som förklaring. De flesta elever på

grundskolan får, åtminstone i teorin, en likartad undervisning. Vad är det som gör att en elev lyckas och en annan misslyckas? Vilken betydelse har social bakgrund?

1.2 Den svenska skolan i ett historiskt perspektiv

Sveriges första folkskolestadga utfärdades 1842. Det är först i mitten av 1800-talet som man på allvar kan tala om utbildning för folket. Humanismen och de klassiska bildningsvärdena var väl representerad på universitet och i läroverk, privata skolor och övriga skolor för välsituerade. I diskussionerna om skolans innehåll och organiseringen av skolorna märktes i slutet av 1800-talet uppfattningen bland konservativa debattörer att det inte var statens uppgift att utbilda för näringslivet.

I enlighet med den konservativa ståndsläran med dess strikta åtskiljande mellan andligt och materiellt och mellan offentligt och privat ålåg det staten att svara för utbildning endast av det offentliga ståndet, dvs statens ämbetsmän, präster, vetenskapsmän och konstnärer, medan de som ingick i näringsklassen själva borde stå för sin utbildning. Denna uppfattning förknippades ofta med en psykologisk teori, enligt vilken det fanns två riktningar i de mänskliga anlagen: en högre och ideell samt en lägre och materiell.

(Richardsson 1990, s 46)

De liberala debattörerna hävdade att "näringsklassen" var till nytta för samhället och att staten borde svara för utbildning även för näringslivets behov. Liberalerna förespråkade en realistisk läroplanskod och de konservativa debattörerna en klassisk läroplanskod. Med begreppet läroplanskod menas de sammanfattande principerna för urval, organisation och

2 Den realistiska läroplanskoden syftar till att grundlägga en vetenskaplig och rationell

världsbild. Med en klassisk läroplanskod syftar utbildningen till bildning, eleverna ska förädlas. I ett historiskt perspektiv blev läroverken med den klassiska skolningen och de efterföljande latingymnasierna starkt sorterande, de var inte öppna för alla. Den klassiska skolningen användes som en maktsymbol och statusmarkör. Elevsynen blev elitistisk och kunskap reproducerades snarare än producerades.

Genom självdisciplinerande studieflit och litteraturens gestaltning av det höga och ädla skulle drömmen om en svunnen guldåder uppnås (Linde 2000).

Richardsson (1990) skriver att striden mellan debattörerna i slutet av 1800-talet löstes genom en kompromiss. De läroverk som då fanns fick en form av reallinje där latin, grekiska och hebreiska fick stå tillbaka till förmån för naturvetenskapliga ämnen och moderna språk. Så småningom bildades både tekniska läroverk och högskolor.

Folkskolan var dåligt utbyggd och i flera kommuner var det en ekonomisk omöjlighet att hålla ett fullgott skolväsen. Sveriges demokratisering i slutet av 1800-talet och den alltmer ökande industrisektorn gav upphov till ett större utbildningsbehov än tidigare. Bland annat mot bakgrund av demokratiseringen och de framväxande folkrörelserna startades folkhögskolor. Folkhögskolor, studieförbund, folkskola, realskola, läroverk, flickskolor, tekniska läroverk och diverse privata läroanstalter samt det historiska arvet från bland annat katedral- och domskolor ger ett spretigt intryck av svensk skola från 1800-talet och fram till 1962 då riksdagen beslutade om en nioårig grundskola för alla barn.

Runt förra sekelskiftet, samtidigt med folkskollärarnas professionalisering, började lärarna själva kräva att kyrkans inflytande skulle minska. Den pedagogiska debatten tog fart och läroböcker skrevs (Imsen 1999). Politiskt började det föras diskussioner om att införa en sk bottenskola för folket i samband med demokratiseringens genombrott. Bottenskolan kan sägas vara en föregångare till grundskolan. Sverige fick allmän och lika rösträtt 1918-21. Fackliga och socialdemokratiska krav på sociala och politiska reformer öppnade även för diskussioner om skolan och dess innehåll. Utbildning blev ett viktigt verktyg för att utjämna klasskillnader. Bottenskolan blev i viss mån realiserad först i och med 1927 års skolreform. Därefter följde ytterligare många års utredande och debatterande. 1940 tillsattes en utredning med syfte att bland annat se över frågan om en enhetsskola, dvs ett gemensamt skolsystem för alla. Efter

andra världskriget fick debatten om en gemensam skola och skolans innehåll ny fart. En skolkommission tillsattes och man ville…

[…] höja den allmänna bildningsnivån (bla genom att förlänga skolgången och införa engelska som obligatoriskt ämne), […] ”demokratisera” skolväsendet (genom att skapa bättre

utbildningsmöjligheter för tidigare eftersatta elevgrupper, avskaffa parallellskolesystemet och genomföra en pedagogisk nydaning med inriktning på samarbete och elevaktivitet) samt söka göra den praktiska utbildningen likvärdig med och lika attraktiv som den teoretiska. […] (Richardsson 1990, s 64)

Skolkommissionen presenterade 1948 ett betänkande där man skrev att en demokratisk undervisning måste vila på en objektiv vetenskaplig grund (Imsen 1999).

Skolan efter andra världskriget blev en skola med en innehållslig essentialism, akademiskt definierade läroämnen, och med en formmässig progressivism, aktivitetspedagogik. Den första svenska läroplanen för grundskolan LGr 62, var essentiell till sin karaktär. Högstadiet baserades på realskolans (1905-1962) läroplan, med tillägg av praktiska ämnen. LGr 69 och LGr 80 hade progressiv karaktär. Undervisningen skulle utgå från elevernas erfarenheter och intressen. Studierna borde vara ämnesövergripande – orienteringsämnen, projekt och

temastudier. I LGr 80 förespråkas ett undersökande, progressivt, arbetssätt – samverkan, projekt och laborativa arbetsformer. LGr 80 hade också rekonstruktiva drag genom betoning på framtidsfrågor och skolans roll i samhällsförändringen (Stensmo 1994).

När grundskolan infördes sköts elevernas tidiga utbildningsval upp ett antal år och då minskade den sociala snedrekryteringen, menar Erikson och Jonsson (SOU 1993:85).

Samhällsutvecklingen, med ökat välstånd, social ingenjörskonst och framtidstro, under 50- och 60-talet påverkade synen på människan och arbetet. Politisk medvetenhet, klasskamp och framsteg på jämställdhetsområdet överensstämmer väl med skolans inriktning under 70-talet och fram till dagens läroplan. Samhällsklimatet, den politiska debatten och medvetenheten ändrades under 80 och 90-talen. Statens regel- och centralstyrning av skolan ersattes av målstyrning och kommunerna fick ta över ansvaret för skolan efter en rad beslut.

Besluten som ledde fram till den nuvarande läroplanen föranledde ingen större ideologisk debatt om det systemskifte som genomfördes (Fejan Ljunghill & Svensson, 2006). Det fanns en allmän nyliberal idéströmning i samhället och ekonomen Buchanans Public Choice-teori fick stort genomslag för organisationen av offentlig verksamhet i västvärlden. Kortfattat går

4 den ut på att flytta inflytande över välfärden närmare medborgarna. Inflytandet utövas genom att medborgaren väljer vem som ska leverera den aktuella välfärden. (Jansson 2005 och Korp 2006).

De nya läroplanerna och ändringar i skollagen gav fristående skolor rätt till ekonomiska bidrag. Reglerna för skolplacering ändrades i flera kommuner och skolpeng infördes.

Gymnasieskolan förändrades så att eleverna fick en större valfrihet än tidigare. Samtidigt med förändringen av läroplanen skapades även ett nytt betygssystem, uppdelningen av allmän och särskild kurs i engelska och matematik försvann på grundskolan och gymnasieskolans

program gjordes treåriga med många gemensamma kurser. Detta gällde såväl praktiska som teoretiska utbildningar.

1.3 Regelverk

I detta avsnitt redovisas utdrag ur styrdokument och två utdrag ur offentligt tryck som är aktuella för uppsatsen.

I såväl skollagen som läroplanerna för grundskolan och gymnasiet behandlas frågan om alla elevers rätt till likvärdig utbildning. I skollagen står det att

Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet.

(Skollag, 1 kap 2§)

I läroplanerna kan man läsa…

Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling.

(Lpo 94, avsnitt 1)

Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. (Lpf 94, avsnitt 1.1)

I avsnittet om mål och riktlinjer står det

läraren skall utgå från den enskilda elevens behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande […]

(Lpf 94 och Lpo 94, avsnitt 2.1)

För några år sedan genomfördes en omfattande reform av landets lärarutbildningar. I den utredning som föregick propositionen kan man bland annat läsa:

Som lärare förväntas man […] ha både en god kunskap om den enskilde elevens intressen, erfarenheter och sociala bakgrund.

(SOU 1999:63, s 52)

1995 tillsatte den dåvarande socialdemokratiska regeringen en kommitté med uppdrag att belysa det inre arbetet i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Kommittén skulle även föreslå åtgärder för att stimulera den pedagogiska utvecklingen och den fick en

6

Skolan skall bidra till att samhället utvecklas bort från orättvisor mellan människor. […] […]

Elever med olika sociala bakgrund har ofta olika språk och olika erfarenheter. Också sättet att lära sig kan vara olika beroende på social bakgrund. Hur eleverna väljer ämnen och studievägar har starkt samband med deras sociala bakgrund. Uppenbarligen fungerar skolan fortfarande så att eleverna sorteras och kvalificeras för liv med mycket olika grad av frihet och

självbestämmande. (SOU 1997:121, s 331)

2. Syfte och frågeställning

2.1 Syfte

Syftet med detta examensarbete är att undersöka sambandet mellan social bakgrund och skolprestationer. Avsikten är att skapa en översiktlig beskrivning av hur detta har uppmärksammats i forskning och rapporter.

2.2 Frågeställning

8

3. Undersökningens metod och presentation

3.1 Tillvägagångssätt

Tillvägagångssättet för att samla in litteratur var dels sökning bland kurslitteratur ingående i den praktisk-pedagogiska utbildningen och dels via biblioteket i Lund samt Malmö Högskolas bibliotek. En systematisk sökning i Skolverkets databas gav relevanta rapporter för uppsatsen. Riksdags-, utrednings- och lagstiftningstryck har sökts i Rixlex. Även Malmö högskolas databas för elektronisk publicering av arbeten gjorda av forskare och studenter har använts, sökmotorn Google samt databaserna Artikelsök och Mediearkivet. Sökord har varit ”social bakgrund”, ”social snedrekrytering”, ”social reproduktion” och ”ny läroplan”.

Med hänsyn till uppsatsens omfattning, syfte i lärarutbildningen och mitt syfte med arbete har ett urval av forskningsrapporter gjorts. Detta urval är subjektivt och färgat av den förförståelse av området som jag redan hade.

3.2 Metodiska ställningstaganden

Vad som i uppsatssammanhang menas med begreppet metod varierar. Hartman (2003) skriver att det kan betyda hur forskningsmaterial samlats in, hur det har bearbetats, hur det analyseras, skribentens personliga förhållningssätt till undersökningen och materialet samt även betyda hur skribenten tänker och argumenterar när forskningsproblemet och slutsatserna formuleras.

Bjereld, Demker och Hinnfors (2002) menar att vetenskaplig verksamhet syftar till att skapa förståelse hur världen hänger samman. Detta görs genom att forskaren beskriver, förklarar och försöker se konsekvenserna av de samband som existerar mellan olika företeelser, skeenden och handlingar i naturen och i det mänskliga livet.

Problemformulering, val av metod och ingående material är beroende av det idésammanhang, och den miljö där författaren verkar. Ett arbete har inre, teoretiska och intellektuella

förutsättningar (Hartman 2003). I uppsatsens inledning anges ett yrkesrelaterat perspektiv. Elevers sociala bakgrund som orsak till varför elever misslyckas eller lyckas i skolan är uppsatsens utgångspunkt. De områden som detta arbete därvid berör är omfattande och det finns många olika infallsvinklar. Social snedrekrytering, social bakgrund, utbildningsval,

marginalisering med flera adekvata begrepp omfattar en rad olika teorier. Begreppet social bakgrund är inte heller helt entydigt. Uppsatsens intention är inte att gå på djupet i sociologisk forskning eller i teorier kring utbildningsval.

Utan ett vetenskapligt problem riskerar forskningsuppgiften att bli oändligt stor. För tidsåtgången nödvändiga avgränsningar måste då bli slumpmässiga. […]

[…] I den oändligt mångfacetterade världen utgör forskning alltid en reducering och förenkling. (Bjereld, Demker & Hinnfors 2002, s 43)

I samband med att jag upptäckte intressanta orsakssamband kring social bakgrund och elevers prestationer i diverse rapporter, kunskapsöversikter och andra uppsatser övervägde jag även andra metoder för uppsatsen. Ett mer positivistiskt kvantitativt fokus låg då nära tillhands. Det vill säga att med hjälp av tillgänglig statistik analysera prestationer, uttryckt i resultat på nationella prov, betyg, andel med fullföljd utbildning på grund-, gymnasie- och högskolenivå etc, och deras eventuella samvarians med socioekonomisk bakgrund, föräldrars

utbildningsbakgrund med flera andra möjliga mått. Trots att detta kanske skulle kunna ge värdefulla kunskaper valde jag litteraturstudier av följande skäl.

Uppsatsen ingår som en delkurs i en yrkesrelaterad högskoleutbildning, lärarutbildningen. Just denna lärarutbildning är inriktad på redan yrkesverksamma lärare med behov av att komplettera sina kunskaper kring skolans styrning, läraruppdraget och andra för yrket viktiga områden. Kursplanen för den praktisk-pedagogiska utbildningen betonar att utbildningen ska behandla lärarprofessionens olika delar ur ett helhetsperspektiv och att studenten ska

förberedas för läraryrkets uppgifter och funktioner (Malmö Högskola 2003).

[…] examensarbetet ingår i lärarutbildningen som ett sätt att göra den mer vetenskaplig. Men vetenskapen får inte bli ett självändamål.

[…]

[…] Att sätta yrkesrelevansen i centrum för examensarbetet står inte i motsättning till vetenskaplig stringens.

(Johansson & Svedner, 2001, s 19)

Mot bakgrund av just yrkesrelevansen, uppsatsens begränsade omfattning och det faktum att den inte ingår i en samhällsvetenskaplig utbildning inriktad på statistik valdes den kvantitativa metoden bort. Ytterligare ett skäl kan anföras för metodvalet: Det fanns redan många belägg för sambandet social bakgrund – skolprestationer i andra arbeten, publicerade av forskare vid en rad svenska högskolor och av Skolverket, Högskoleverket och Socialstyrelsen, vilket jag upptäckte i samband med uppsatsens förberedelsearbete.

10

Den hermeneutiske forskaren närmar sig forskningsobjektet subjektivt utifrån sin egen

förförståelse. Förförståelsen, de tankar, intryck och känslor och den kunskap som forskaren har, är en tillgång och inte hinder för att tolka och förstå forskningsobjektet.

(Patel & Davidson, 1991, s 26)

Min uppsats är en litteraturstudie med en hermeneutisk ansats.

3.3 Definitioner

Uppsatsen hämtar kunskap ur sociologisk forskning, varför en definition av sociologi är nödvändig.

Sociologins studieobjekt är sociala fakta, dvs. det nätverk av samhälleliga determinanter (traditioner, institutioner, organisationer, sociala relationer, normer, värden, kollektiva föreställningar) som utövar ett ”tvång eller tryck” […] på individerna.

(Brante, Andersen & Korsnes, 2001, s 304)

Den sociologiske forskaren kan ta sin utgångspunkt i exempelvis ungdomars egna

erfarenheter och upplevelser. Ett sådant perspektiv har Trondman och Bunar (2000), vars arbete refereras längre fram i uppsatsen. Dock är det viktigt att klargöra att denna uppsats inte syftar till att med sociologiska modeller försöka förklara varför elever misslyckas.

Begrepp som social bakgrund, klass, socialgrupp etc är begrepp som i samtal, debatt och diskussion används som begrepp vilka är förgivet tagna. Olika forskningsprojekt väljer dock sina tolkningar och skapar eller omformulerar begreppen. Över tid har begreppen använts mer eller mindre flitigt. På 60- och 70-talen fanns ofta en politisk koppling till begreppet klass och då med krav på en utjämnande politik, bland annat uttryckt i skolans fokus på likvärdig undervisning för alla elever. Skolan skulle finnas till för alla elever. Det finns alltså anledning att försöka tydliggöra begreppet social bakgrund för just denna uppsats. Samtidigt måste det betonas att en ingående diskussion om begreppen, hur de har definierats över tid och vilka bakomliggande teorier som finns kring dem, inte finns med. Där kan den intresserade hitta detta i den litteratur som finns i referenslistan.

Social bakgrund (socialt ursprung) definieras som föräldrarnas samhällsklass. Det vanligaste måttet är socioekonomisk grupp som huvudsakligen bygger på yrke. En människas sociala

bakgrund beskrivs som den högsta av faders/moders socioekonomiska grupp. Föräldrarnas utbildningsbakgrund kan användas som mått på social bakgrund. (Högskoleverket 2006)

Det är angeläget att förstå människan i sitt historiska, strukturella, relationsmässiga och biografiska sammanhang och att tydliggöra skillnaden mellan vad som kan vara ett

samhälleligt respektive ett personligt problem (Trondman & Bunar 2000). Elevers subjektiva erfarenheter, upplevelser och handlingar måste alltså relateras till de strukturella villkor i vilka de blir till och som de hanterar mer eller mindre framgångsrikt. Begreppet arbetarklass är centralt för Trondman och Bunar som poängterar att med klass avser de vetskapen om att specifika grupper av människor, hur olika de än är eller synes vara, delar likartade

grundläggande materiella, sociala och existentiella villkor (Trondman & Bunar 2000).

I min uppsats blir social bakgrund liktydigt med klass, dvs den bakgrund som en grupp av människor har beroende på att de delar likartade grundläggande materiella, sociala och

existentiella villkor. Den klass/sociala bakgrund som en elev tillhör/har påverkar hur han eller hon ser på skolan, kunskap, sina möjligheter, sin framtid mm.

Ytterligare ett begrepp finns med i uppsatsen och det är social snedrekrytering. Med det menas att elever och studenter från lägre samhällsklasser, vid de tillfällena i

utbildningssystemet som innebär val, i högre utsträckning väljer bort studier, än elever och studenter från högre samhällsklasser. Det märks tydligast vid övergången från gymnasiet till högskolan.

12

3.4 Undersökningens presentation

Uppsatsen består av fem avsnitt där inledningen är det första. I den finns en kort bakgrund till varför jag ville genomföra detta arbete. En kortfattad beskrivning av den svenska skolans utveckling, från folkskola till sammanhållen grundskola och till dagens skola för att ge en historisk klangbotten följer därpå. Första avsnittet avslutar med relevanta delar ur skolans styrdokument. Syfte, frågeställningar samt detta avsnitt följer därefter. Uppsatsens resultat redovisas i avsnitt fyra. I slutet på det avsnittet finns en sammanfattning av resultaten. Slutligen finns den avslutande diskussionen.

4. Undersökningens resultat

4.1 Resultat

Undersökningens resultat sammanfattas i nästa del av detta avsnitt (4.2). Här följer en gruppering av resultatet kring sex rubriker: Varför motverka den sociala bakgrundens betydelse?, Samhällets strukturförändringar, En skolkultur för alla?, Det fria skolvalet, Program for International Student Assessment (PISA) och Ökade klyftor.

Varför motverka den sociala bakgrundens betydelse?

Varför har det svenska skolsystemet en tydlig idé om att utbildningen ska vara likvärdig och sammanhållen?

Den sociala snedrekryteringen till högre studier har länge betraktats som ett samhälleligt problem. Åtminstone sedan början av seklet har man sökt åtgärda det politiskt. Allt sedan problemet identifierades har det huvudsakligen betraktats ur två synvinklar: Den ena är att social snedrekrytering utgör en ojämlikhet som bör reduceras; den andra att den innebär en

effektivitetsförlust som måste minimeras. (SOU 1993:85, s 29)

Alltså finns det kopplingar till det tidiga 1900-talets strävanden om ett rättvist samhälle och kring den moderna tidens fokus på att fullt ut utnyttja samhällets samlade begåvning för skapande av tillväxt och välfärd. Den svenska skolan ska vara likvärdig för alla.

Erikson och Jonsson (SOU 1993:85) menar att en breddning av gymnasieskolan där alla utbildningar ger möjlighet att gå vidare till högre studier bidrar till att minska den sociala snedrekryteringen. Andra möjliga sätt att minska snedrekrytering, menar Erikson och Jonsson, är att skolsystemet innehåller så lite differentiering som möjligt. Ev tillval i grundskolan ska inte begränsa valmöjligheterna till gymnasiet. Studiebegåvade barn bör aktivt rådas att välja teoretiska utbildningar samt efter gymnasiet stöttas att söka sig till högskolan.

Den nuvarande gymnasieskolan, med gemensamma kärnämnen för alla program, är tydligt påverkad av den ovan refererade statliga utredningen.

14 Erikson och Jonsson (SOU 1993:85) menar att det skulle krävas mycket för att jämna ut prestationsskillnader mellan elever med olik social bakgrund. Denna skillnad står för ungefär hälften av den sociala snedrekryteringen. De menar vidare att om vi bara skulle kunna få barn från olika samhällsklasser, men med samma betyg, att göra lika utbildningsval så skulle den sociala snedrekryteringen halveras (SOU 1993:85).

Samhällets strukturförändringar

Trondman och Bunar (2000) har svarat för sammanställning av ett av Folksam finansierat forskningsprojekt. Ur olika vetenskapliga perspektiv analyserar fjorton forskare 1990-talets strukturförändringar och deras följder för ungdomar. Tyngdpunkten ligger på ungdomar i åldern 17-24 år, men även yngre och äldre ungdomar var av intresse för projektet. Projektet har bland annat försökt synliggöra det samtida samhällets begränsande och möjliggörande dimensioner för ungdomar.

Det är […] i samspelet mellan ungdomarnas sociala ursprung, kön och sociala rum (bostadsorter med specifika sociala strukturer) och deras utbildnings, kultur- och fritidsmönster vi kan skönja [en särskiljande tendens:] de två vägarnas logik. Å ena sidan barn som växer upp med föräldrar med hög utbildning och ett förstärkande kultur- och fritidsmönster och som därför i de flesta fall tenderar att återskapa föräldrarnas utbildnings- och kulturväg och därmed likartade positioner på arbetsmarknaden. Å andra sidan barn till lågutbildade, främst arbetsklassbarn, som i de flesta fall tenderar att återskapa föräldrarnas utbildnings- och kulturväg och därmed likartade sociala och ekonomiska positioner på arbetsmarknaden.

[…]

Det intressanta för oss i denna studie […] är att de två vägarnas logik under 1980-talet för de allra flesta ledde till ett jobb och en mer eller mindre oproblematisk vuxendestination. (Trondman & Bunar 2000, s 34)

Trondman och Bunar (2000) visar att de två vägarnas logik idag inte på motsvarande sätt leder till att ungdomar (och främst arbetarklassungdomar) kan etablera sig som vuxna på arbetsmarknaden. Begreppet arbetarklass är centralt i studien, Trondman och Bunar

poängterar att med klass avser de vetskapen om att specifika grupper av människor, hur olika de än är eller synes vara, delar likartade grundläggande materiella, sociala och existentiella villkor.

Trondman och Bunar (2000) refererar till en på slutet av 80-talet av Trondman genomförd studie av ungdomars kulturmönster och livschanser. Två ungdomars livsvillkor och självförståelse ges som exempel på att det då fanns en grundläggande materiell, social och existentiell tillit till nuet och framtiden.

Om vi kallar de livsvillkor som Helene och Michael vuxit upp under och i stor utsträckning präglats av för deras ”objektiva” livschanser och de självförståelser och framtida förhoppningar dessa villkor i stor utsträckning gett upphov till för deras ”subjektiva” livschanser, så kan vi hävda att den grundläggande tilliten kan definieras som en god överensstämmelse mellan just objektiva villkor och subjektiva förståelseformer och val. Denna överenstämmelse förutsätter förvisso närvaron av två nödvändiga livsdimensioner. Dels att det är strukturellt möjligt att bli det man vill bli [nedan kallat möjlighetsstruktur] […]. Dels förutsätter detta att individen i samspelet med sin miljö balanserar sina livsvillkor och sin självförståelse, förhoppningar och val, det vill säga Helene och Michael måste själva kunna och vilja det de vill.

(Trondman & Bunar 2000, s 67)

I forskningsprojektet som Trondman och Bunar (2000) sammanställt lyfter de fram sex områden som förändrats och som alla starkt har påverkat förutsättningarna för många

människor och främst arbetarklassungdom. De sex områdena är ekonomiska förutsättningar, arbetslöshet, hälsa, utbildning, fritids- och kulturvanor och politik.

Inte minst utbildning har under 90-talet blivit det medel med vars hjälp samhället försöker hantera arbetslösheten och de förändrade möjlighetsstrukturerna. […] Empiriska [studier som redovisas av Trondman mfl] visar att framför allt arbetarklassens barn, i synnerhet pojkar och ungdomar födda utomlands, tvingas hantera åtminstone fem svårigheter. För det första, att de redan innan de börjar skolan präglats av sina villkor på ett sådant sätt att de överlag klarar skolan sämre än barn från andra sociala grupper. För det andra, att de under 90-talet fått sina villkor försämrade, både i sina familjer och när det gäller stöd i barnomsorgen, årskurs 1 till 9 och i gymnasieskolan. För det tredje, att de oftare än andra sociala grupper inte klarar skolans krav på att nå minst betyget Godkänd i svenska, matematik och engelska. För det fjärde, att de även när de har tillräckligt höga betyg i större utsträckning än barn till högutbildade väljer bort högre studier. För det femte, att de i betydligt mindre utsträckning får tillgång till sådan utbildning som ökar möjligheterna att svara mot tidens möjlighetsstrukturer.

(Trondman & Bunar 2000, s 102-103)

En skolkultur för alla?

Lalander och Johansson (2002) skriver om ett avsnitt från sociologen Paul Willis

forskningsrapport Fostran till lönearbete som skrevs i början av 70-talet. Avsnittet handlar om några engelska arbetargrabbar som i skolan maskar, skämtar om lärare, retar plugghästar etc.

I skolan möter de medelklassens hegemoni [monopol på kultur] i form av en skolkultur där den teoretiska kunskapen belönas och uppmuntras medan praktisk dito inte tillskrivs något högre värde. De känner sig vilsna i denna miljö och deras svar på denna känsla blir att skapa en egen gruppkultur, där de hyllar arbetarklassens ideal […]

(Lalander & Johansson 2002, s 38)

Willis menar att killarna utövar motstånd mot medelklassens hegemoni och företrädarna för denna, i detta fall lärarna.

[…] gruppen [kan] åstadkomma vad man kan kalla ett imaginärt överordnande, dvs. ett överordnande i tanken, för att kunna hantera den underordnade position man har i samhället. (Lalander & Johansson 2002, s 38)

16

Att utöva motstånd är att göra den egna friheten och det egna oberoendet tydligt. Motsatsen till motstånd är att anpassa sig och göra som andra.

[…]

Motståndet genererar känslor av makt, dvs. den som genomför motståndet upplever sig själv som kapabel att opponera sig, säga emot etc. […] sannolikt är det så att många utövar motståndet för motståndets skull och de känslomässiga sensationer detta ger upphov till. (Lalander & Johansson 2002, s 37)

Forskaren Mats Trondman genomförde en kvalitativ kortstudie, byggd på gruppintervjuer och deltagarobservationer av ett 40-tal högstadieelever. I studien visar han exempel på skilda strategier för kommunikation och konflikthantering och kopplar de till elevernas skilda sociala ursprung, erfarenheter och upplevelser. Trondman menar att medelklassbarnen oftare är inriktade på att vilja förstå skolan och lärarnas undervisning medan det bland

arbetarklassbarnen finns många elever som uppvisar en slags motkultur – de blir inte förstådda av skolan och lärarna. I flera citat låter Trondman elever ge exempel på hur

dialogen i klassrummen i den undersökta skolan har varit. Han relaterar elevernas berättelser och hans egna observationer till att det finns två strategier som eleverna använder – den kommunikativt förståelseinriktade och den avståndstagande motkulturella (Trondman & Bunar 2000).

Den kommunikativt förståelseinriktade strategin:

Att vara förstådd men inte nödvändigtvis kunna förstå

a. omfattar endast en delaspekt av skoltillvaron

b. påverkar i grund och botten inte helhetsbilden av skolan c. påverkar i grund och botten inte skolmotivationen

d. påverkar i grund och botten inte den egna självtilliten och självbilden

e. mobiliserar kommunikativa strategier som restaurerar en fungerande, kommunikativ skolkultur på skolans villkor

f. förbättrar inom givna, existerande ramar elevernas framtida livschanser Den avståndstagande motkulturella strategin:

Att inte vara förstådd och distansera sig från möjligheten att förstå

a. omfattar hela skoltillvaron

b. påverkar i grund och botten helhetsbilden av skolan c. påverkar i grund och botten skolmotivationen

d. påverkar i grund och botten den egna självtilliten och självbilden

e. mobiliserar motkulturella strategier som förhindrar och bryter ner en fungerande, kommunikativ skolkultur på skolans villkor

f. riskerar att inom givna, existerande ramar försämra elevernas framtida livschanser (Trondman & Bunar 2000, s 208)

Eleverna som använder den avståndstagande motkulturella strategin skolkar, stör avsiktligt lektioner, söker konflikter med lärare och skolpersonal. De säger sig ”skita i vad alla andra tycker” fast innerst inne menar de det inte, skriver Trondman (Trondman & Bunar 2000).

I en annan studie, utförd av Carina Petersson och Mats Trondman, som tas upp av Trondman och Bunar (2000), beskrivs begreppet ”skoltrötthet”. Peterson och Trondman har följt ett antal tonårstjejer och deras avsikt har varit att studera ”skoltrötthet” för att sociologiskt

dekonstruera den, vilket för dem har inneburit att försöka synliggöra de sociala villkor och livssituationer som producerar uttrycket och samtidigt döljer de sammanhang och relationer som producerar det.

”Skoltrötthet” blir därmed ett förrädiskt begrepp som alltför ofta tenderar att göra samhälleliga sammanhang och problem till personliga bekymmer för vilka de ”skoltrötta” tjejerna till slut själva blir ansvariga.

(Trondman & Bunar 2000, s 238)

I studien skiljer Petersson och Trondman på två typer av skoltrötthet – ”den stora

skoltröttheten” och ”den lilla skoltröttheten”. I studien ger de exempel på dessa båda varianter och på en tredje som befinner sig mellan de båda.

För det första har de ”skoltrötta” tjejerna präglats av sina sociala ursprungserfarenheter vilka bidrar till att forma den socialt delade värld som får dem att tänka sig att, om de lyckas i skolan skulle de bli som Kajsa Hansson, ”rikemansbarnet” som ”klär sig fint” och är en av

”pluggisarna”. Den egna självförståelsen längtar efter att få ett arbete och slippa tvånget att studera vidare. Skolan, säger den egna självförståelsen i enlighet med det egna sociala och kulturella ödet, är inte ”för såna som oss”. Också Jeanettes mamma var ”skoltrött”. Hon vet därför av egen erfarenhet ”hur det är” och ”förstår” situationen genom att inte bry sig om att dottern är skoltrött och skolkar. Förhoppningen är densamma som merparten av arbetarklassens medlemmar gett uttryck för i generationer. Nu finns inga arbeten för Anki och Jeanette och skolresultaten räcker inte för att gem den en plats på varken teoretiska eller yrkesförberedande gymnasieprogram.

(Trondman & Bunar 2000, s 228)

I de två skoltrötta flickornas sätt att hantera sin situation, skriver Petersson och Trondman, märks upproriska och utåtagerande handlingar respektive inåtvända och självutplånande handlingar.

För det andra rymmer ”den stora skoltrötthetens” väsen en social och existentiell ensamhet. En social ensamhet därför att merparten av tjejerna saknar eller har för få meningsfulla sociala kontakter – särskilt om vi med meningsfulla kontakter avser sådana relationer som kan hjälpa tjejerna att förändra sin livssituation genom att bryta sina handlingsmönster. En existentiell ensamhet därför att vi starkt upplever att Anki, Jeanette och de andra tjejerna bär på och ofta ger uttryck för känslor av övergivenhet i relation till föräldrar, skola och vänner. De har inga vuxenauktoriteter eller kamrater med vilka de kan identifiera sig med att för att kunna bryta mönstret för ”skoltröttheten”. De saknar en stödjande, tillitsskapande och mobiliserande

tillhörighet.

18 Den lilla och den stora skoltröttheten har likheter, t ex skolans låga betydelse för eleven. Den avgörande skillnaden mellan den lilla och den stora är att elever som visar tecken på den lilla skoltröttheten klarar trots tröttheten av att hantera situationen. De har i högre utsträckning god kontakt med föräldrar och kompisar, skriver Petersson och Trondman (Trondman & Bunar 2000).

Det fria skolvalet

Tallberg Broman, Rubinstein Reich och Hägerström (2002) har gjort en kunskapsöversikt om bland annat klass i förhållande till begreppet En skola för alla. De konstaterar där att dagens skola är segregerad, en social snedrekrytering finns till högre studier och en social sortering sker i skolan. Med en segregerad skola menas att de sociala skillnaderna återspeglas i skolan. På olika skolor går elever med olika bakgrund, ofta uppdelat efter bostadsområden. Skolor kan delas upp i ”bättre” och ”sämre” skolor beroende på närområdets status. Social sortering handlar om att barn med olika bakgrund i skolan väljer olika inriktningar, tex olika teoretiskt eller praktiskt inriktade gymnasieutbildningar utifrån sin klassbakgrund.

Det är familjer med stort kulturellt, socialt och ekonomiskt kapital som utnyttjar möjligheten till skolval (Skolverket 1998).

Program for International Student Assessment (PISA)

PISA är en återkommande jämförande studie inom OECD av skolresultat i ett 40-tal länder. Den genomförs vart tredje år. Skolverket sammanfattar Sveriges resultat i PISA 2000 och pekar på att vårt skolsystem tillhör de nio OECD-länder där man ser minst effekt av socioekonomisk bakgrund på elevernas prestation. Japan och Korea ligger i topp och Tyskland, Tjeckien och Schweiz ligger i botten. Skolverket skriver att Sverige tillsammans med bl.a. Island och Finland har ett skolsystem med relativt hög grad av likvärdighet. (Skolverket 2001).

I en annan av rapporterna skriver Skolverket att det är tydligt att vissa skolsystem kan skapa goda förutsättningar för elever från lägre socioekonomiska bakgrunder att prestera väl i skolan. Skolan i de nordiska länderna selekterar eleverna sent i utbildningen. Det kan vara en fördel för elever från lägre socioekonomisk bakgrund att skolorna inte är så homogena. Å andra sidan kan det för dessa elevgrupper medföra att de får en lägre självtillit eftersom de

jämför sina prestationer med elever med en högre socioekonomisk bakgrund. De senare, skriver Skolverket, presterar oftare bättre (Skolverket 2004).

Skolverket lyfter fram kulturella strukturer och praktiker som en förklaringsmodell till att elevgrupper med lägre socioekonomisk bakgrund har lägre själv- respektive prestationstillit än elever med högre socioekonomisk bakgrund (Skolverket 2004).

Utbildningssystemet bygger till stora delar på och utgår från högre sociala skikts kultursyner och värderingar och barn som har en högre social bakgrund gynnas därmed genom att de lättare kan identifiera sig med skolan. Även skolans språkbruk och dess påverkan finns belagd i forskning, tex av Bernstein och Anward (Skolverket 2004).

Skolverket skriver att elevernas egna val och lärarnas indelningar i grupper ofta sammanfaller med social bakgrund. Undervisningsgrupperna utvecklas under högstadiet till att bli alltmer prestationsmässigt och socialt homogena. Gruppindelningen blir för elever och lärare en signal om vad gruppen och dess individer kan prestera, vilka de är och vilka mål som är lämpliga för den respektive dem (Skolverket 2004).

Elever med högre socioekonomisk bakgrund kan uppleva att lärare i större utsträckning tror på dem eller förväntar sig att de ska prestera bra (Skolverket 2004).

20 Ökade klyftor

Vilket resultat uppnår skolan? I en rapport utgiven av Tankesmedjan Idé&Tendens konstateras med hjälp av statistik från Skolverket att det genomsnittliga meritvärdet för årskurs 9 har ökat och att andelen elever som klarar kraven för att få studera på gymnasiet har minskat liksom andelen elever som klarar minst godkänt i alla ämnen på grundskolan. Denna bild förstärks av de svenska resultaten i den återkommande internationella studien PISA. (Lindgren 2005)

Skolan har uppenbart blivit bättre på att förmedla kunskaper till vissa elever. Och sämre på att få vissa andra elever att nå målen. […] Klyftorna ökar inom den svenska skolan.

[…]

[…] det genomgående mönstret är att skolorna med de höga värdena finns i socialt gynnade områden, medan skolorna med de låga värdena finns i missgynnade.

[…]

De ökande skillnaderna har en mycket tydlig socioekonomisk bakgrund. (Lindgren 2005 s. 3)

[…]

Att elever med samma sociala bakgrund och resultat tenderar att samlas i samma skolor är allvarligt ur den synpunkten att forskning visar att enskilda elevers utbildningsresultat är starkt korrelerade med kamraternas. En elev som statistiskt har en viss förväntad prestationsnivå utifrån social bakgrund och föräldrars utbildning har betydligt större chans att få bra betyg om han eller hon går på en skola där flertalet elever har höga betyg än om han (hon) skulle ha gått på en skola där de flesta har svaga betyg.

(Erikson & Jonsson 1993; Oakes 1985 i Korp 2006, s. 66)

4.2 Sammanfattning av resultat

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka sambandet mellan social bakgrund och skolprestationer. Det är entydigt i materialet att det finns ett samband. Vid en internationell jämförelse, PISA, märks att det svenska skolsystemet är relativt likvärdigt, social bakgrund har totalt sett inte så stor påverkan på prestationerna jämfört med andra länder i den

undersökningen (Skolverket 2004). Mitt försök att skapa en översiktlig beskrivning av hur social bakgrund har uppmärksammats i forskning och rapporter är visserligen kortfattad, men kan ändå tjäna som en orientering i ämnet.

Fram till och med grundskolans införande och femton till tjugo år efter införandet hade skolan en tydlig idé om att med likvärdig utbildning försöka utjämna klasskillnader. Skolan skulle vara en gemensam skola för alla. Då gick också alla i samma skola, de privata alternativen var mycket få och inte tillgängliga för vem som helst. De hade litet eller inget offentligt

ekonomiskt stöd. Skolans upptagningsområde var begränsat till bostadsområdet. I teorin var det alltså goda förutsättningar för att lyckas vara en skola för alla. Eleverna som bodde tillsammans gick också i skola tillsammans och med social ingenjörskonst skulle social bakgrund inte spela någon roll avseende tillgång till utbildning. Läroplanerna på 60- och 70-talet fokuserar sällan på individen. Det fanns naturligtvis en medvetenhet och forskning kring betydelsen av social bakgrund för utbildningsresultatet, dock kan en övertro på

systemlösningar märkas. Bara skolsystemet blev organiserat på rätt sätt så skulle skolan kunna kompensera för de yttre krafterna. Regelstyrning med stoffurval och

läromedelsrekommendationer, undervisning i gemensam arbetstakt samt elevernas vistande i samma fysiska byggnad blev viktiga verktyg i arbetet. Erikson och Jonsson (SOU 1993:85) menar att grundskolans införande minskade den sociala snedrekryteringen. De menar dock att den kvarstår 30 år efter grundskolans införande.

22

Utbildningssystemet tenderar sålunda att ta en reproducerande funktion och bevara eller till och med förstärka existerande samhällsstrukturer istället för att vara en möjlighet till social

mobilitet.

(Tallberg Broman, Rubinstein Reich & Hägerström 2002, s 59)

Citatet ovan gäller alla utbildningssystem, så även dagens skola. Det som är en avgörande skillnad idag jämfört med den gamla skolan är att klyftorna ökar, vilket visades ovan. Elever med sämre förutsättningar blir kvar i närområdets skola, medan de med bättre förutsättningar väljer en annan skola, kommunal eller privat..

I det redovisade materialet framkommer att det oftast är elever och vårdnadshavare med en gynnsammare social bakgrund som utnyttjar möjligheten till skolval (Skolverket 1998). Skolans språkbruk och kulturella kod har en tydlig koppling till högre sociala skikts kultursyner och värderingar menar Skolverket (2004). Trondman och Bunar (2000) lyfter fram att elever som inte känner tillhörighet istället utövar motstånd mot skolan. Även

elevernas känsla av samhälleligt utanförskap isolerar dem. Elevernas möjligheter att etablera sig som vuxna har minskat jämfört med tiden före 90-talet. Skolan är för många den enda möjliga sysselsättningen. Både Lindgren (2005) och Trondman och Bunar (2000) menar att det är eleverna med minst gynnsamma förhållanden som riskerar att hamna utanför skolan och samhället. Både ekonomiska och kunskapsmässiga skillnader ökar.

5. Diskussion

Det fria skolvalet leder bland annat till att en relativt homogen grupp blir kvar på en skola i ett mindre gynnsamt upptagningsområde, där både elever, vårdnadshavare, personal, tjänstemän och politiker stigmatiserar skolan. Även mediebevakning och riktade projektmedel bidrar till detta. Elevernas bild av sig själva blir negativ. Valfrihetsreformen på skolområdet haltar eftersom det finns problem med Public Choice-teorin. Den förutsätter att alla medborgare har lika förutsättningar att göra aktiva och välinformerade val. Det kan tex handla om vilka utbildningsvägar som enklast leder till ett visst yrke eller vilken skola som har högst status. Även ekonomiska resurser, sociala kontakter och tid påverkar beslutet.

En elev i det gamla skolsystemet, med ett tydligt sorterande system med folkskola, realskola och läroverk, kunde förmodligen relatera sin marginalisering till systemet och sin

klasstillhörighet. En elev idag kan inte göra det på samma sätt. Skolsystemet är inte lika tydligt, avseende sorteringen. Även klasstillhörighet är otydlig. Den officiella retoriken gör gällande att dagens skola är till för alla, alla ska nå målen, utbildningen ska vara likvärdig etc. Istället för att systemet och klasstillhörigheten sorterar så är det nu de val individen gör och de resultat individen uppnår som sorterar. Kan man då inte anta att elevens känsla av personligt misslyckande och vanmakt är större idag än innan grundskolans genomförande på 60-talet. Idag görs individen ansvarig för det mesta i skolan, vilket också betonas i läroplanen. Med ett resonemang som ovan skulle alltså ett sorterande utbildningssystem vara bättre, dvs minskad bredd och ökad spets. Det är också det som den nuvarande borgerliga regeringen planerar att införa för gymnasiets vidkommande, genom att förändra de yrkesförberedande utbildningarna på så sätt att de inte längre ska ge allmän högskolebehörighet. Det kommer att bli olika ämnesinnehåll i teoretiska och yrkesförberedande program. I sammanhanget känns det märkligt att hundratals år av strävan mot bredd och ett öppet utbildningssystem har lett fram till att en avsmalning diskuteras som en bra utveckling av skolan. Detta i synnerhet som det finns, både äldre och nyare, forskning som visar på vinsterna för individen och samhället att ha ett brett utbildningssystem.

24 Oavsett bredd eller spets så måste skolan på något sätt erkänna och förhålla sig till de sociala krafternas betydelse. Det innebär ett förändrat läraruppdrag som ser individens hela

sammanhang och en skola som visar ett större socialt ansvar och engagemang för elevernas situation. Ett centralt inslag i lärarutbildning borde då bli utbildningssociologi. Lärarens medvetenhet om social bakgrund, vad det gäller sig själv och eleverna är viktig. Det språk och de signaler som skolan ger bör då vara så socialt neutrala som möjligt. Den forskning som Trondman och Bunar (2000) presenterar är synnerligen relevant för skolan. Den har ett individfokus och deras resultat talar för att utvecklingen av skolan och likvärdighetssträvan har överlevt sig själv. För de elever som kommer till tals i Trondman och Bunars forskning är skolan inte viktig, den blir snarare ett hinder för att leva livet. Dessutom framkommer att livet efter skolan i sig är starkt begränsat. Handlingsutrymmet är kraftigt beskuret. Dessa elever kan vara mer betjänta av att få göra något för dem meningsfullt. Skolan behöver inte de elever som Trondman och Bunar skriver om. Detta uttrycks inte ordagrant, men språk, koder och signaler gör det. I Danmark finns en lärlingsutbildning där lärlingen får lön och en riktig funktion i det aktuella företaget. Han eller hon behövs. En lärlingsutbildning i kombination med teoretiska studier kan vara en möjlig lösning. Det finns dock problem förknippade med lärlingsutbildningar som är knutna till ett visst företag. Eleven utbildas då för företagets behov, arbetssätt, maskiner etc. Det kan leda till att elevens möjligheter till att söka sig till andra arbetsgivare och/eller utbildningar begränsas. Denna uppsats har inte för avsikt att fördjupa resonemanget kring lärlingsutbildningens ev förtjänster eller risker för individen och samhället.

Skolan ska inte isoleras. Arbetet med barnen och ungdomarna bör ha ett bredare fokus än kunskapsutveckling. Det kan handla om att skapa strukturer i välfärden som arbetar samlat med eleven och familjen. Elever och vårdnadshavare behöver känna sig behövda i skolan. Skolans sätt att förhålla sig till elever som skolkar, stökar och har en, ur skolans perspektiv, låg motivation bör ändras. Skolan ska fortsätta att ställa krav, men en förståelse för den sociala bakgrundens betydelse leder troligen till andra sätt att försöka lösa problemen.

Ett utbildningssystem bör innehålla få återvändsgränder, dvs individen bör ha möjlighet att komplettera sin utbildning, exempelvis på Komvux eller folkhögskola. Högskolan bör fortsätta att ge sk preparandutbildningar som förberedelse inför högskolestudier. Andra urvalsmetoder än betyg bör gälla, exempelvis högskoleprov och/eller intervju av de sökande

till högskolan. Kanske är det senare också lämpligt vid övergången från grundskolan till gymnasiet.

Min förhoppning är att mitt arbete kan bidra till ökad kunskap och förståelse på området som kan vara värdefull för utövandet av läraryrket.

26

Referenser

Bjereld, Ulf, Demker, Marie & Hinnfors, Jonas (2002): Varför vetenskap? Lund: Studentlitteratur.

Brante, Thomas, Andersen, Heine & Korsnes, Olav (2001): Sociologiskt lexikon. Stockholm: Natur och kultur.

Hartman, Sven (2003): Skrivhandledning för examensarbeten och uppsatser. Stockholm: Natur och kultur.

Högskoleverket (2006): NU-databasen. Begrepp och definitioner. (2006-11-20 kl 17.42) http://www.hsv.se/statistik/statistikomhogskolan/begreppochdefinitioner/s.4.7cb94a 2910b5ac8d550800011507.html

Imsen, Gunn (1999): Lärarens värld. Lund: Studentlitteratur.

Jansson, Joakim (2005): Den nya skolan. Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för språk och kultur.

Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2001): Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala: Kunskapsföretaget AB

Korp, Helena (2006): Lika chanser i gymnasiet? En studie om betyg, nationella prov och

social reproduktion. Malmö Högskola, Lärarutbildningen.

Lalander, Philip & Johansson, Thomas (2002): Ungdomsgrupper i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.

Linde, Göran (2000): Det ska ni veta! Lund: Studentlitteratur.

Lindgren, Anne-Marie (2005): Flum? Nej, segregation. (2005-12-05 kl 12.14) http://www.tankesmedjan.sap.se/rapporter_start.asp

Lpo 94, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Lpf 94, Läroplan för de frivilliga skolformerna. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Malmö Högskola (2003): Praktisk-pedagogiskt utbildning till grundskollärare eller

gymnasielärare (SÄL), 40p (2006-11-20 kl 17.50)

http://www.edu.mah.se/SL3010/syllabus

Patel, Runa & Davidsson, Bo (1991): Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra

och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (1998): Fem gymnasieprogram under omvandlingstryck. Skolverkets rapport nr. 149. Stockholm: Liber.

Skolverket (2001): Sammanfattning av PISA 2000. Svenska femtonåringars läsförmåga och

kunnande i matematik och naturvetenskap i ett internationellt perspektiv.

Skolverkets rapport nr 209. Stockholm: Skolverket.

Skolverket (2004): Att lära för livet, Elevers inställningar till lärande – resultat från PISA

2000. Stockholm: Skolverket.

Stensmo, Christer (1994): Pedagogisk filosofi. Lund: Studentlitteratur.

SOU 1993:85. Ursprung och utbildning. Social snedrekrytering till högre studier. Stockholm: Fritzes.

SOU 1999:63 Att lära och leda - En lärarutbildning för samverkan och utveckling. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

SOU 1997:121. Om skola i en ny tid. Slutbetäkande av Skolkommittén. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Skollag (SFS 1985:1100)

Trondman, Mats & Bunar, Nihad (red) (2000). Varken ung eller vuxen. Stockholm: Atlas. Tallberg Broman, Ingegerd, Rubinstein Reich, Lena & Hägerström, Jeanette (2002):

Likvärdighet i en skola för alla. Historisk bakgrund och kritisk granskning.