• No results found

De glömda barnen. En undersökning om vuxna barn till missbrukare - deras uppväxt och relation till skolan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "De glömda barnen. En undersökning om vuxna barn till missbrukare - deras uppväxt och relation till skolan"

Copied!
44
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen, Individ och samhälle Examensarbete HT 07

”De glömda barnen”

En undersökning om vuxna barn till missbrukare

- deras uppväxt och relation till skolan

”The forgotten children”

A research about adult children of addicts

- their upbringing and relation to school

Författare: Christian Björk

Lärarexamen 300 p Handledare: Måns Holmstedt

Samhällsvetenskap och lärande Examinator: Mariann Enö 2008-01-11

(2)

Sammanfattning

Syftet med uppsatsen är att lyfta upp olika problem som barn som växer upp i en miljö med missbruk står inför i livet. Barnen får ofta problem med självkänsla och tillit till andra människor och detta tar individerna med sig upp i vuxen ålder. Förnekelsen och tystnaden är stark på grund av att individerna skäms för att föräldern är missbrukare. Uppsatsen är också kopplad till skolan och vad personalen där kan göra för att upptäcka om ett barn far illa i ett hem med missbruk. För att få en bild av problematiken har fyra individer som växt upp med en eller två missbrukande intervjuats, och i frågan om skolans roll har två kuratorer intervjuats. Individerna som växt upp i ett hem med missbruk har skadats på olika sätt och alla vill att skolan ska hjälpa till att förändra situationen för barn med dessa problem. Lärarens roll är viktig i första fasen att upptäcka problemen enligt kuratorerna. Specialistkompetensen ligger sedan hos kuratorer, skolsköterskan och sociala myndigheter. I undersökningen har ett systemteoretiskt perspektiv använts.

Nyckelord:

(3)
(4)

Innehållsförteckning

1. Inledning

s. 5

1.1 Syfte och problemformulering s. 5

1.2 Centrala begrepp s. 6 1.2.1 Missbruk s. 6 1.2.2 Familjen s. 7 1.2.3 Skolan s. 8 1.3 Disposition s. 9

2. Teori- och litteraturgenomgång

s. 10

2.1 Systemteoretiskt perspektiv s. 10

2.2 Styrdokument s. 11

2.3 Woititz tretton karaktärsdrag s. 12

2.4 De påtagna rollerna s. 13

3. Metod

s. 15 3.1 Kvalitativ metod s. 15 3.2 Semistrukturerad intervju s. 15 3.3 Urval s. 15 3.4 Intervjuguide s. 16 3.5 Genomförande s. 17 3.6 Validitet s. 18

4. Resultat

s. 19

4.1 De vuxna barnen till missbrukare s. 19

4.2 Kuratorerna s. 29

5. Analys

s. 33

5.1 De vuxna barnen till missbrukare s. 33

5.2 Kuratorerna s. 37

6. Avslutande diskussion

s. 39

(5)

1. Inledning

När ett barn växer upp i ett hem med missbruk utvecklas individen oftast inte på ett sunt sätt. Avsaknaden av trygghet ger barnet en osäker grund att stå på och den kan följa med individen hela livet om denne inte arbetar med problemet. Rita Christensen menar att barnen till föräldrar som missbrukar behöver information om hur de ska gå tillväga. Christensen anser att det finns kunskap om missbruk som är generell, men även mycket kunskap som är inkonsekvent och omtvistad.1 Barn till missbrukare utvecklar strategier för överlevnad under sin barn- och ungdom. Det har visat sig i forskningen att barn till missbrukare har en sämre psykisk hälsa än vad befolkningen i genomsnitt har. Sorgen, vreden skulden och skammen över att en individ har förlorat sin barndom kan leda till depressioner. Svårigheterna kan vara svåra att överbrygga och bli ett hinder för ett fullvärdigt liv.2

1.1 Syfte och problemformulering

Syftet med undersökningen är att analysera hur individer som har växt upp med en eller två missbrukande föräldrar ser på skolans roll när det gäller att upptäcka att ett barn far illa, och vad skolan kunde ha gjort för att hjälpa dem. Mitt syfte är även att hitta kännetecken som kan identifiera att ett barn far illa i ett hem med missbrukare.

Min undersökning speglar hur individer som har växt upp i ett hem med missbruksproblematik har klarat sig i livet. Jag är intresserad av hur de mår idag och hur de ser på sin situation idag. Hur såg det ut i deras uppväxtmiljö och vad hände där? Hur har de påverkats av missbruksmiljön? Vad kunde skolan gjort för att hjälpa dem? Det är grundläggande frågor för undersökningen. Mina frågor är följande

1. Hur påverkades personerna i studien av att växa upp i ett hem med missbruk och vilka kännetecknande karaktärsdrag fick de med sig därifrån?

2. Vad anser personerna i studien från att skolan kunde ha gjort för att hjälpa dem eller andra barn med missbrukande föräldrar?

3. Hur ser de intervjuade kuratorerna på skolans roll, och vad tycker de kännetecknar ungdomar med missbrukande föräldrar?

1 Rita Christensen, Missbrukarnas barn. På daghem och fritidshem i skolan och vården, Stockholm 1993, s. 18. 2

(6)

1.2 Centrala begrepp

Under centrala begrepp kommer begrepp som är fundamentala för undersökningen att definieras och klargöras för att innebörden av dem ska bli tydligare.

1.2.1 Missbruk

Missbruk kan definieras på många sätt. I Sverige räknas narkotikabruk alltid som missbruk även om den som tar drogerna inte är beroende av dem. Tablettmissbruk definieras utifrån att en person tar dem utan att en läkare har skrivit ut och ordinerat dem. Alkoholmissbruk är svårare att definiera. Det svåra med alkohol är att veta var gränserna går för vad som är missbruk. Ofta är det egna tolkningar som råder i definierandet av alkoholism eftersom konsumtionen av alkohol är utbredd i samhället. Många som brukar alkohol är intresserade av var gränsen går för att själv inte hamna i riskzonen. Rita Christensen definierar missbruk utifrån barnets perspektiv i sin bok. Hon anser att ”allt bruk av droger (alkohol, narkotika, tabletter) är missbruk om omgivningen och/eller brukaren uppfattar att bruket på något sätt skadar barnet.”3

Ett annat sätt att beskriva missbruk är att använda termen beroendesjukdomen. När en människa är ”beroende” är det ”ett tillstånd då en person har utvecklat ett bio-psyko-socialt beroende till en sinnesförändrande substans, vilken som helst.”4 Personen som brukar drogen får en kortsiktig vinst, men i det långa loppet kommer detta att skada individen på grund av besattheten, det tvångsmässiga beteendet och kontrollförlusten som oundvikligen kommer av besattheten och allt planerande av nästa tillfälle att ta drogen. Detta skadar hela livet för individen som missbrukar. Viktigt i detta synsätt är att den som drogar har inget val. Den som är ”beroende” lindrar besvären från tidigare droganvändning med nästa droganvändningstillfälle. Detta blir en ond spiral och enligt detta synsätt är beroendetillståndet ett tillstånd där människan inte kan välja själv längre. Beroendesjukdomen har inte alltid accepterats i samhället. Alkoholism är en erkänd sjukdom idag, men den har tidigare betecknats som en psykisk eller moralisk svaghet.5 För att beskriva det i enkla ordalag så menade många personer att människor med dessa problem var svagare och behövde ”ta sig i kragen”.

3 Christensen, 1993, s. 12 – 14.

4 Terence T. Gorski & Merlene Miller, Vid sunda vätskor. Handbok i återfallsprevention vid kemiskt beroende,

Södertälje, 1999, s. 24.

5

(7)

Den amerikanske familjeterapeuten Craig Nakken vill utvidga begreppet missbruk eftersom han tycker att det är för snävt. Han menar att det finns många människor som aldrig har rört en drog som är missbrukare. Nakken anser att ”[d]et finns hundratusentals matmissbrukare, spelmissbrukare, sexmissbrukare, arbetsnarkomaner, slösare och andra som lever sina liv i känslomässig isolering, fyllda av skamkänslor och förtvivlan, orsakad av deras speciella missbruk.”6

Jag kommer att använda alkoholism, beroende och missbruk som beteckning på samma problematik i uppsatsen. Min egen tolkning av missbruk ligger närma Craig Nakkens och det är den tolkningen jag kommer att använda i förståelsen av beroendesjukdomen.

Undersökningen handlar om vuxna barn till alkoholister men även andra missbruk. Därför kommer jag att bredda begreppet alkoholist genom att tala om missbruk i alla former och använda Craig Nakkens definition av missbruk. Jag kommer även att tillföra begreppet dysfunktionell familj. Dysfunktionell innebär enligt nationalencyklopedins skribent ”dysfunktion, medicinsk term för störd eller rubbad funktion hos ett organ.”7 Ett hem där någon är alkoholist, narkoman, spelberoende, matmissbrukare eller lider av något annat tvångsbeteende betecknas som ett dysfunktionellt hem. Enligt Janet Geringer Wotitsz som har forskat om vuxna barn till alkoholister upptäckte likheterna mellan dem och andra barn som växt upp ett dysfunktionellt hem. Hon ville bredda begreppet vuxna barn till alkoholister för att hjälpa även barn som växt upp under andra dysfunktionella förhållande.8

1.2.2 Familjen

Familjen är en viktig faktor i en människas liv och väldigt avgörande under barndomen. Forskare är eniga om att familjen har en ibland avgörande roll för en individs utveckling av missbruk.9 Det är väldigt vanligt att en individ utvecklar ett missbruk om någon av ens föräldrar missbrukar. Detta har slagits fast i en amerikansk kongressrapport där det slogs fast att de starkaste faktorerna att själv bli alkoholist är att var dotter, son eller syskon till en alkoholist.10 Det är med dessa förutsättningar vuxna barn till missbrukare växer upp. Statistiken säger att nio procent av barnen i skolorna växer upp med en förälder som

6 Craig Nakken, Jaget och Missbrukaren, Hur en missbrukarpersonlighet uppstår. Hur ett tillfrisknande kan äga

rum.,Malmö, 2004, s. 9.

7http://ne.se/jsp/search/search.jsp?h_search_mode=simple&h_advanced_search=false&t_word=dysfunktionell&

btn_search=S%F6k+i+NE – 12/12 2007.

8 Janet Geringer Woititz, Vuxna barn till alkoholister, Södertälje, 2004, s. 15 – 16.

9 Christina Andersson, Marias barn. – om ungdomars väg in i missbruk av alkohol och droger, Malmö, 1995, s

21.

10

(8)

missbrukar.11 Intressant är vad som vuxna barn till alkoholister har med sig i bagaget när de kommer till skolan. Alkoholism och andra destruktiva beroenden påverkar hela familjen och inte bara den som missbrukar något. Ett stort problem är att skulden och skammen hos människorna som är påverkade av och lever i ett alkoholisthem är stor, och därför hålls alkoholismen hemlig för utomstående. Barnen som växer upp i alkoholisthem får en syn på hemmet att allt är normalt. Samtidigt skyddas den missbrukande föräldern. Ingen utomstående ska få reda på något eftersom det kan skada familjen. Barnen ser inte alkoholismen som en sjukdom utan som en svaghet och det är något att skämmas för. Detta blir en väldigt komplex situation utan logik. Seixas och Youchas har tanken om ”[a]tt dölja blir en livsstil som ingen ifrågasätter eller protesterar mot samtidigt som livet för dem som bevarar familjehemligheten blir tilltrasslat, knöligt och förvrängt.”12 Socialarbetaren Claudia Black diskuterar den dysfunktionella familjen och enligt henne finns det tre oskrivna lagar ” inget prat, ingen tillit och inga känslor.”13 Det hålls upp en fasad som för att dölja att det finns problem i familjen och inte ens syskonen talar med varandra om problemet. Barnen får ta på sig ett stort ansvar och till och med att trösta föräldrarna vilket visar på ett motsatsförhållande av det gängse och sunda. Föräldrarna blir barn och söker tröst, råd trygghet av barnen. Elisabeth Hagborg menar att det går att urskilja ett barn från ett dysfunktionellt hem om man är uppmärksam. Det typiska är att dessa barn inte skiftar i sitt humör som barn från ”normala” familjer. Barnen har lärt sig att kontrollera sina känslor och har svårigheter att visa hur de mår. Hagborg menar att barn från dysfunktionella familjer är ”så gott som alltid duktiga, ansvarsfulla, skojiga, tysta eller bråkiga.”14

1.2.3 Skolan

Skolan är en viktig del i uppväxten och ungdomar tillbringar mycket tid i skolan. Ungdomar tillbringar mer tid i skolan än hemma i det flesta fall. Skolan är därför en plats där problemen, som ungdomar till missbrukande föräldrar har, kan upptäckas. Woititz diskuterar skolgången i sin bok Vuxna barn till alkoholister och ser olika mönster. Många barn till missbrukare är högpresterande och ansvarsfulla. De är alltid närvarande och kan vara lärarens favoritelev.15 En annan kategori elever är de som styr sina studieresultat själv och är ojämna i sina prestationer. Faktorer som spelar in är intelligens och manipulativ förmåga. Kan barnet till

11

Judith Seixas & Geraldine Youcha, Eftersom mamma/pappa drack för mycket, Kungälv 1990, s. 7.

12 Seixas & Youcha, Stockholm, 1990, s. 14.

13 Staffan Myrbäck, Den vingklippta familjen. Berättelser om alkoholistfamiljen, Malmö 1998, s. 130. 14 Myrbäck, 1998, s. 130 – 132.

15

(9)

missbrukaren manipulera sin omgivning tillräckligt så kan denne styr sina resultat i viss mån. I många fall så bråkar sig barn till missbrukare sig igenom skolan och det hör ihop med missbrukares oförmåga att ta personligt ansvar och därför skylla på alla andra.16 Barnen tar med sig denna känslomässiga missbruksproblematik till skolan och det visar sig i deras beteende. Att upptäcka signalerna är inte alltid det lättaste men ofta så går beteendena bland barn till missbrukare mot det extrema.

1.3 Disposition

Efter min inledning med syfte och problemställning samt centrala begrepp kommer nu en presentation där jag redogör för hur jag tänker lägga upp resten av arbetet. I nästa del av arbetet (del 2) kommer jag att förklara vilka teoretiska utgångspunkter jag har och vilken litteratur som är relevant för uppsatsen. I avsnittet efter (del 3) kommer en genomgång av vilken metod jag använder och en diskussion om denna. I följande del (del 4) presenteras mina utdrag ur intervjuerna som jag anser kan kopplas till frågeställningen utan att jag värderar eller analyserar resultaten. I analysen (del 5) som följer analyserar jag resultaten utifrån mina frågor och kopplar dessa till mina utvalda teorier. I den avslutande delen (del 6) gör jag en avslutande diskussion där mina tankar om ämnet och resultaten redovisas.

16

(10)

2. Teori- och litteraturgenomgång

I teori- och litteraturgenomgången kommer jag att presentera relevanta teorier och perspektiv för min undersökning. Teorierna och perspektiven kommer att användas i analysdelen för att ge mer giltighet till mina resultat.

2.1 Systemteoretiskt perspektiv

Jag har valt ett systemteoretiskt perspektiv i undersökningen. Systemteorin innebär ett synsätt som, i detta fall, innebär att alla inom familjen påverkar varandra och blir påverkade av varandra. Beskrivningarna av människors yttringar och företeelser är cirkulära i systemteoretisk diskussion och forskaren bör inte nöja sig med raka enkla beskrivningar.17 En familj kan ses som en sammanslutning av relationer och roller. Inom detta system har familjemedlemmarna olika roller och det råder en viss hierarki. Familjesystemets regler och normer växer fram under en process. Balansen och organisationen i familjesystemet kan ibland förändras på ett omvälvande sätt så att allt måste organiseras om.18 Detta händer om en familjemedlem exempelvis börjar missbruka alkohol.

Systemteorin är främst ett sätt att närma sig en förståelse av ett fenomen och inte hypoteser som används för vetenskaplig testning.19 I denna uppsats är det fenomenen familjen och skolan som är i centrum. Utgångspunkten för uppsatsen är att familjen och skolan är två institutioner som individerna i undersökningen har påverkats mycket av. Systemtänkandet är ett verktyg som kan hjälpa till att organisera informationen vi får om exempelvis familjen eller skolan. Detta blir en ram om den enskilda familjen och skolan och deras system, och innehåller inte kunskap om hur exempelvis familjer och skolor fungerar överlag. Systemteorin breddar också perspektiven på fenomenen som undersöks och ger ledtrådar om relationerna inom den. Teorin hjälper därmed till att foga ihop upptäckter till en helhetsbild vilket gör det hela mer överskådligt.20

En viktig del i systemteorin och det cirkulära tänkandet är att det inte finns några företeelser som inte är påverkade av andra företeelser. Detta trots att det i vardagligt tal kan

17

Karl Gustav Piltz & Kristín Gústavsdóttir, Den osynliga familjen. Samarbetspartner eller syndabock, Uddevalla 1992, s. 117.

18 Lennarth Johansson, Anhörig – omsorg och stöd, Danmark 2007, s. 79 – 80. 19 Piltz & Gústavsdóttir, 1992, s. 116.

20

(11)

låta som att vissa företeelser är fristående. Exempel på det är när vi beskriver någon annan och deras agerande som helt isolerat från oss, trots att vi interagerar med denne.21

2.2 Styrdokument

I första kapitlet i skollagen i paragraf två står det att ”[u]tbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar.”22 Eftersom det är svårt att samarbeta med alkoholist- och missbrukarhem är detta en utmaning för lärare och övrig skolpersonal. Det står i utdraget att eleverna ska utvecklas till ansvarskännande människor. Eftersom missbrukare och barn till missbrukare ofta har svårt med att ta ansvar för sina liv är det något som skolan kan ta fasta på.

Vidare ska skolpersonal ”på socialnämndens initiativ i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs.”23 Här uppkommer vikten av att anmäla om man ser att ett barn far illa. Det är viktigt att inte se på utan agera för att minska skadorna som kan uppstå för individen som lever i missbruksmiljö.

I Läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94, står det i mål att sträva emot, att varje elev ”vidareutvecklar sin förmåga att göra medvetna etiska ställningstagande grundade på kunskaper och personliga erfarenheter”.24 Här kan de personliga erfarenheterna hindra en elev från ett hem med missbruksproblematik att utveckla de etiska ställningstagandena i positiv riktning. Exempel på problem som vuxna barn till missbrukare har som kan störa utvecklingen i positiv riktning, kommer tas upp i nästa del om Woititz karaktärsdrag.

Skolan skall också ”främja aktningen för varje människas egenvärde”.25 Här har skolan en viktig roll att spela. Ofta har barn till missbrukare dåligt självförtroende och låg självkänsla och har inte någon aktning för egenvärdet. Här kan resurser sättas in i form av kurator och psykologer.

21 Piltz & Gústavsdóttir, 1992, s. 119.

22 Skollagen, http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=391-1&dok_id=SFS1985:1100&rm=1985&bet=1985:1100 – 12/12 - 2007. 23Skollagen,http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&dok_id=SFS1985:1100&rm=1985&bet=1 985:1100 – 12/12 2007. 24 Lpf 94, s. 12. http://www.skolverket.se – 29/12 - 2007 25 Lpf 94, s. 3. http://www.skolverket.se – 29/12 - 2007

(12)

2.3 Woititz tretton karaktärsdrag

Vuxna barn till missbrukare barn får ofta problem i vuxenlivet för att de inte har lärt sig hur de ska ta var på sig själv på ett bra sätt. Barnen saknar vissa ”verktyg” för att klara av ett ”normalt” vardagsliv med allt vad det innebär.26 Grunden till dessa problem är många. Ett grundläggande problem är att många barn till missbrukare är oförmögna att känna tillit. Anledningen är att barnet har blivit sviken av den missbrukande föräldern alldeles för många gånger för att kunna känna tillit. Det kan se bra ut utåt sätt att barnet är självständigt och värnar om den rätten att bestämma själv. Problemet är att ensamheten blir stor om en människa inte litar på andra personer.27 Ilska är ett vanligt problem bland vuxna barn till missbrukare. Ofta har barnen fått hålla inne sin ilska och inte fått utlopp för den. I många fall har ilskan sitt ursprung i de dubbla budskap som missbrukande föräldrar sänder ut. När föräldern är påverkad av något så värderas barnet negativt, och i nyktert tillstånd positivt för att ta ett exempel.28

En av mina utgångspunkter är olika drag som vuxna barn till alkoholister uppvisar enligt Janet Geringer Woititz. Hon har i en rad undersökningar undersökt hur barn som växt upp i en miljö präglad av alkoholism och andra dysfunktionella tvångsbeteenden som spelberoende, religiös fanatism, matmissbruk, narkotikamissbruk utvecklats.29 Hon har funnit 13 olika uppfattningar som vuxna barn till alkoholister ofta uppvisar:

1. Vuxna barn till alkoholister gissar sig till vad som är normalt. 2. Vuxna barn till alkoholister har svårt att fullfölja ett projekt.

3. Vuxna barn till alkoholister ljuger när det vore lika lätt att tala sanning, 4. Vuxna barn till alkoholister dömer sig själv utan förbarmande.

5. Vuxna barn till alkoholister har svårt att ha roligt.

6. Vuxna barn till alkoholister tar sig själva på mycket stort allvar. 7. Vuxna barn till alkoholister har problem med nära relationer.

8. Vuxna barn till alkoholister överreagerar på förändringar som de inte har kontroll över. 9. Vuxna barn till alkoholister söker ständigt godkännande och bekräftelse.

10. Vuxna barn till alkoholister uppfattar sig själv som annorlunda.

26 Woititz, 2004, s. 17.

27 Seixas & Youcha, 1990, s. 68. 28 Seixas & Youcha, 1990, s. 70 – 71. 29

(13)

11. Vuxna barn till alkoholister är extremt ansvarstagande eller extremt oansvariga. 12. Vuxna barn till alkoholister är extremt lojala, även mot dem som inte förtjänar det.

13. Vuxna barn till alkoholister är impulsiva. De har en tendens att ge sig in i situationer utan att först begrunda alternativa möjligheter eller tänkbara konsekvenser.30

2.4 De påtagna rollerna

Det finns vissa roller som barn till missbrukare tar på sig för att överleva och anpassa sig trots allt kaos. Genom att ta på sig dessa roller så kan barnen växa upp och verka var friska, trots alla problem.31 Författaren Sharon Wegsheider beskrev detta fenomen som et försök av de anhöriga till alkoholisten att skapa balans i familjen. Grundtanken hämtade Wegsheider från den amerikanske terapeuten Virginia Satir. Hon menade att familjemedlemmarna försöker balansera upp familjen om någon i familjen ändrar sitt beteende. Om en individ i familjen blir sjuk så påverkas resten av familjen och detta leder till ett omedvetet försvar av resten av familjen för att återställa balansen. Wegsheider kunde, när hon intervjuade personer från alkoholistfamiljer, finna vissa typiska mönster och roller. Anpassningen till den som drack underlättade ofta för denna att fortsätta dricka.32 Det går att urskilja fyra typiska roller: ”Hjälten”, ”Syndabocken”, ”Clownen” och ”Tapetblomman”.33

”Hjälten” är duktig i alla situationer. Familjen räknar med att ”Hjälten” fixar till saker när någon krånglat till det för sig. ”Hjälten” får ofta beröm i skolan och hjälper ofta läraren. Vidare så är ”Hjälten” en ledargestalt bland vännerna och har respekt bland vänner och vuxna talar ofta i goda ordalag om ”Hjälten”.34 När föräldrarna sviktar så kommer ”Hjälten” in för undsättning och blir i slutändan förälder till sina föräldrar.35 ”Hjälten” väljer i vuxen ålder ofta ett arbeta där denne får hjälpa människor eftersom det är bekant. Ofta så klarar sig hjälten bra i vilket arbete som helst men får betala ett pris, eftersom att ”Hjälten” trots all framgång, har problem med att känna sig väl till mods.36

”Syndabocken” identifieras ofta i familjen som värsting och som en misslyckad person. ”Syndabocken” bråkar ofta och är den som hamnar i gängbildningar. Denne börjar ofta med

30 Woititz 2004, s. 22 – 23.

31 Seixas & Youcha, 1990, s. 64. 32

Myrbäck, 1998, s.132-133.

33 Cohen, 1997, s. 14.

34 Seixas & Youcha, 1990, s. 64. 35 Cohen, 1997, s. 14.

36

(14)

droger och alkohol och är den som troligast hamnar i fängelse. ”Syndabocken” är den som sannolikast av barnen tar livet av sig både avsiktligt och oavsiktligt.37

”Clownen” är ofta ängslig, hyperaktiv och spänd. Denne försöker att med humor lindra spända situationer. ”Clownens” relationer till andra människor är ofta ytliga och lösa. Självmord är en vanlig utväg för ”Clownen” och psykiska sjukdomar är vanligt förekommande bland ”Clowner”.38 ”Clownen” är den som försöker skapa lugn i familjen genom tröst, medling och skämt. Tillsammans med ”Hjälten” försöker i många fall ”Clownen” att ansvara för familjen och vara ett stöd till föräldrarna.39

”Tapetblomman” är oftast ute med sina vänner och spenderar mindre tid i hemmet. Relationen till vuxna människor präglas ofta av distanslöshet, foglighet samt gränslöshet. ”Tapetblomman” har en svagt utvecklad identitet och är van att inte stå upp för sig själv och tillgodose sina behov. Dessa barn får ofta problem med vikten, blir anorektiker, har mindre vänner, förväntar sig inget men har förmågan att höra och se allting. ”Tapetblomman” får ofta beröm för sin skötsamhet men bär på mycket ilska och frustration och vågar inte visa sina känslor.40 Problemet är att ”Tapetblomman” försöker smälta in överallt och är rädd för att ställa till bråk.41

37

Seixas & Youcha, 1990, s. 65.

38 Seixas & Youcha, 1990, s. 65 – 66. 39 Myrbäck, 1998, s. 133 – 134. 40 Myrbäck, 1998, s. 135. 41

(15)

3. Metod

3.1 Kvalitativ metod

Jag har valt att använda mig av kvalitativ metod och därmed få en djupare insikt i problematiken. Den lämpar sig bra när forskaren är ute efter saker som ligger utanför frågan men som kan vara av stort värde i undersökningen. När intervjupersonen låter tankarna flöda kommer områden som annars inte berörts att beröras.42

3.2 Semistrukturerad intervju

Att göra en semistrukturerad intervju innebär att intervjuaren har ämnena klara och frågor att följa. Däremot är intervjuaren flexibel när det gäller frågornas ordnig och hur den intervjuade strukturerar sina svar. Den intervjuade tillåts förklara sina idéer och utveckla sina tankebanor och det är det viktigaste. Min undersökningsmetod är inne och tangerar på ostrukturerad intervjumetod då jag ingriper ytterst lite i intervjuerna. Skiljelinjen mellan semistrukturerad och ostrukturerad metod är hårfin, men det metoderna har gemensamt är att låta den intervjuade utveckla sina resonemang. Detta skiljer sig ifrån strukturerade intervjuer där forskaren har stor kontroll över frågor och svar.43

3.3 Urval

Jag valde att intervjua fyra personer som har växt upp i ett hem där någon sorts missbruk förekom. För att materialet skulle bli mer tillförlitligt genusmässigt valde jag att intervjua två män och två kvinnor. Individerna är mellan 27 och 37 år gamla och har själv ett förflutet som missbrukare. Alla är idag nyktra och drogfria vilket påverkar studien eftersom alla i olika grader har arbetat med sin person i förhållande till sin uppväxt med missbrukande föräldrar. Jag är bekant med alla fyra personerna och det var positivt för min studie anser jag. Frågorna var jobbiga och kunde slita upp oläkta sår från barn- och ungdomsåren. Därför kändes det tryggt att jag kände till om deras situation så att intervjuerna inte fick/får tragiska återverkningar, vilket i och för sig inte kan garanteras ändå. Det är viktigt är att jag avidentifierar materialet och det sade jag till intervjupersonerna innan jag startade intervjun. Fördelen med att intervjua någon jag redan hade en relation till om var enkelheten att få tag i

42 Alan Bryman, Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning, Lund, 2001, s. 59.

43 Martyn Denscombe, Forskningshandboken. – för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna,

(16)

deltagare. Däremot var det viktigt att värna om frivilligheten. En bekant får inte känna att denne måste ställa upp för kamratskapets skull.44 Nackdelen med att intervjua en bekant är att det kan bli för personligt och kamratligt. Då man känner den intervjuade kan tydligheten mellan parterna rubbas, då vissa saker kan tas för givet i och med att parterna har en gemensam referensram.

De etiska övervägandena är viktiga i en situation där den intervjuande känner den intervjuade. Det är viktigt att inte personerna i undersökningen görs till ”medel för att vissa mål ska uppnås”.45 Det svåra ställningstagandet forskaren har är hur frågorna ska utformas så att dem inte skadar den intervjuade. Känsliga frågor kan starta upp processer hos den intervjuade som inte forskaren kan följa upp.46 Därför tycker jag att det i mitt fall är bra att jag har viss möjlighet att följa upp eventuella processer.

3.4 Intervjuguide

När jag ringde och bokade in tider med barnen till missbrukande föräldrar så förberedde jag dem på att frågorna skulle handla om deras uppväxt och skolgång i relation till missbruket i deras hemmiljö. Utformningen av frågorna gjordes så öppna som möjligt så att de intervjuade skulle få med det som de tyckte var viktigt. Jag tyckte att det viktigaste i utformningen av frågorna var att nå deras upplevelser och känslor inför skolan och hemmet. Intressant var hur intervjupersonerna ansåg att en ”normal” uppväxt skulle se ut i jämförelse med deras egen barndomstid. För att söka svaren på dessa frågor så utformade jag frågorna så här:

1. Hur upplevde du din barndom? 2. Hur upplevde du din skoltid?

3. Hur hade du det där hemma? Vad hände där?

4. Kunde skolan gjort något för att hjälpa dig? Har du något förslag? 5. Hur tror du att din uppväxt har påverkat dig? På vilket sätt?

Frågorna är öppna och inriktade på intervjupersonernas känslomässiga upplevelser av skola och hemmet. Tanken med frågorna var att titta på hur det kan se ut i ett hem med en eller flera missbrukande föräldrar. Intressant är hur en människa påverkas och vilka beteenden som barn

44 Heléne Thomsson, Reflexiva intervjuer, Lund, 2002, s. 127.

45 Idar Magne Holme & Bernt Krohn Solvang, Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder,

Lund 2001, s. 32.

46

(17)

till missbrukare tar med sig ut ur hemmet. Detta ville jag koppla till skolan då detta måste ha visat sig på något sätt i skolmiljön. Eftersom skolan roll är i fokus i denna uppsats, är det en viktig aspekt intervjupersonernas skoltid och vad skolan kunde ha gjort bättre.

Frågorna som jag ställde till kuratorerna konstruerades efter intervjuerna med barnen till missbrukarna. En av anledningarna var att jag ville koppla intervjusvaren till mina nya frågor, och veta vad jag skulle fråga efter med hänsyn till de vuxna barnen till missbrukarnas upplevelser av skoltiden. Frågorna jag ställde till kuratorerna var:

1. Vilka upplevelser har du av situationer med barn till missbrukare sedan tidigare? 2. Vad tycker du att skolan kan göra för att hjälpa barn till missbrukare?

3. Anser du att lärare överlag har tillräckligt med kunskap för att upptäcka om en elev har en missbrukande förälder?

4. Hur mycket ska en lärare göra? Vad kan en lärare göra?

5. Vilka svårigheter upplever du att det finns när det gäller barn till missbrukare?

Fokus i frågorna ligger på vad skolan gör i situationer med barn till missbrukare. Frågorna är utformade så att kuratorerna själv tar ställning i dessa frågor och i och med det eventuellt säger vad de tycker kan göras bättre. Frågorna är även här utformade så att den intervjuade får möjlighet att resonera, men inte i samma utsträckning som frågorna i intervjuerna med de vuxna barnen till missbrukande föräldrar. Frågeställningarna är koncentrerade till skolan och kan företrädesvis kopplas till frågorna två och fyra i intervjuerna med de vuxna barnen till missbrukare.

3.5 Genomförande

Intervjuerna varade mellan ca 10 minuter och ca 25 minuter. Två intervjuer genomfördes hemma hos mig och det var med intervjuperson 3 (IP3) och intervjuperson 4 (IP4). Intervjuerna med intervjuperson 1 (IP1) och intervjuperson 2 (IP2) ägde rum hemma hos dem. Kurator 1 (K1) och kurator 2 (K2) intervjuade jag på deras respektive kontor. Intervjuerna ägde rum i november och december 2007. Intervjuerna med kuratorerna ägde rum efter intervjuerna med de vuxna barnen till missbrukare.

Jag använde mig av en diktafon under alla intervjuerna. Intervjuerna blev relativt ostrukturerade då jag lät intervjupersonerna tala fritt.

(18)

3.6 Validitet

Enligt fil dr i psykologi Heléne Thomsson innebär validitet att kunskapen är ”giltig, hållbar och välgrundad.”47 Författaren Cleo Cherryholmes anser att validitet är viktigt i alla former av undersökningar. Han anser att begreppsvaliditet är viktigt i kvalitativa undersökningar och att val av tolkningar och argumenterande för sin synvinkel är av högsta vikt. Psykologen Steinar Kvale talar om validitet som en hantverksskicklighet där forskarens förmåga att kontrollera och ifrågasätta sin undersökning är grundläggande. Kvale anser att den forskaren bör ha en välgrundad teoretisk föreställning om fältet denna undersöker. En nyckel till validitet är enligt Kvale en god teori. Undersökningens validitet grundas också på en väl genomarbetad metod. Frågorna och intervjumetoden bör spegla syftet med undersökningen och frågorna ska återspegla det svar forskaren söker. Om en undersökning ska betecknas som valid ska resultaten kunna utsättas för kritisk granskning och ha en god förankring i frågeställningen.48 När det gäller forskaren är det viktigt att dennes jag erkänns ”som en influens i forskningen.”49 Alternativa förklaringsmodeller är också viktiga för att validiteten ska styrkas. Det är viktigt att forskaren har sökt bland olika teorier för att kunna skapa sig en bild.50 Validitet innebär sammanfattningsvis att undersökningen ska ha en stark teoretisk bakgrund, en bra frågeställning, hållbar metod och god analys i relation till resultaten.

47 Thomsson, 2002, s. 31. 48 Thomsson, 2002, s. 32. 49 Denscombe, 2000, s. 251. 50 Denscombe, 2000, s. 251.

(19)

4. Resultat

Resultaten kommer att redovisas med frågorna som hållpunkt. Varje intervjupersons syn på frågan kommer att lyftas fram i resultatdelen och relevanta citat kommer att lyftas fram.

4.1 De vuxna barnen till missbrukare

Personerna som redogjort för sin uppväxt och skolsituation kommer att avidentifieras till den mån att endast deras kön kommer att avslöjas. Intervjupersonerna kommer att få ett namn som är en förkortning på i vilken ordning de blev intervjuade. Intervjuperson ett kommer att bli kallad IP1 och intervjuperson två IP2 osv. i den löpande texten.

4.1.1 Hur upplevde du din barndom?

Intervjuperson 1

IP1 upplevde sin barndom som kaosartad och destruktiv med sin alkoholiserade pappa. Hon drogs till vänner som likt henne uppvisade destruktiva mönster. Dessa vänner vågade hon ta hem till sig, eftersom vännerna hade samma problem som henne hemma och då behövde hon inte förklara sig. Hon minns att

[d]et var destruktivt i hemmet […]. Man löste […] bråk och sånt genom utskällningar och klanka ner […] på varandra istället för att sitta ner och samtala. Det fanns inget som hette samtala […] enda kommunikationen var […] genom gapa, bråka, skrika […]. Och det tog jag med mig ut för att jag fick för mig att det var så här man samtalade med människor […] bråka, istället för att sitta lugnt och samtala.

IP1 sökte mycket bråk för att agera ut sin ilska och hon började röka och dricka tidigt. IP1 tycker att hennes mamma har försvarat pappan för mycket och inte gjort honom ansvarig för sina handlingar när han varit destruktiv. Mamman har skyllt på att han jobbar hårt och då är värd ett glas.

Intervjuperson 2

IP2 kände tidigt att något inte stod rätt till i hans familj men han kunde inte sätta fingret på vad det var. Både hans mamma och hans pappa var missbrukare och det förekom ofta fester i lägenheten med många gäster och rockmusik långt in på nätterna. IP2 och hans mamma fick anpassa sig efter pappan och hans humör och mående. Om pappan var påtänd, avtänd eller

(20)

frustrerad så styrdes IP2 av det. IP2 hade många kompisar och han var ofta ute och spelade fotboll på gräsmattan. Detta var hans så kallade frizon.

Intervjuperson 3

IP3 kan dela in sin barndom i två perioder. Den första perioden varade fram till IP3 var tio år och det var innan hennes mamma blev alkoholist. Under denna tid upplevde IP3 mycket positivt i form av lek och kärlek. Den andra perioden präglas av mammans alkoholism och hon ”kommer mest ihåg det som […] känslomässigt kaos och mycket rädsla, mycket smärta, mycket oro.” Den tiden var dysfunktionell med flyktbeteende där hon till exempel tillbringade mycket tid i stallet och hos vänner för att glömma vad som pågick där hemma. IP3 lade även mycket kraft på att kontrollera i hemmet och hålla mamman borta ifrån hennes syskon.

Intervjuperson 4

IP4 upplevde sin barndom som ”oerhört otrygg”. Han visste aldrig hur föräldrarna skulle reagera och ”[d]et som var positivt på tisdagen kunde vara jättenegativt på onsdagen.” Han visste aldrig om han skulle vara hos sin mamma eller pappa och detta berodde ofta på i vilket av hemmen det skulle festas i. Han fick alltid ”flänga rundor” och det dracks sprit var han än var. IP4 kände sig alltid oerhört ensam och han lekte mycket själv vilket han anser är fel ordval. Han förklarar

lekte är fel ord för jag lekte aldrig, jag tävlade. Jag skulle alltid tävla på sätt som gjorde att det som gjorde ont i magen försvann. Vilket gjorde att jag tävlade i allting. Allting skulle vara jättebra. Allting skulle vara perfekt. Den otrygga känslan blev jag aldrig av med.

Det han hatade mest var alla lögner han fick höra. Han upptäckte tidigt att föräldrarna ljög för honom och detta ledde till att han själv blev bra på att ljuga.

4.1.2 Hur upplevde du din skoltid?

Intervjuperson 1

IP1 tyckte att hennes skolgång blev kaosartad under högstadiet. Hon var oftast i skolan men skolkade ifrån lektionerna för att istället tjuvröka, hänga med gänget och bråka. IP1 är kritisk

(21)

mot att inte lärarna ingrep mer i våldsamma situationer. Hon minns en gång när en lärare kom hem till henne på kvällstid

[h]an bodde nästan granne med oss, bara upp för backen. Han sa att han hade sett mig röka och dricka öl och […], istället för att prata med mig och fråga hur det egentligen är så gick han till mina föräldrar och sade det. Det blev värsta konsekvenserna av det. Jag fick ju inte gå i skolan på tre-fyra dagar. Bara för att de inte tyckte att jag tog det på allvar. Så jag tycker om den läraren hade haft bättre kunskap så hade han satt sig ner och pratat med mig istället och frågat varför jag höll på som jag gjorde.

Hon tycker att det är viktigt att lärare är insatta i denna problematik då lärarna är dem som kan fånga upp eleverna. IP1 menar att lärarna är de vuxna förebilder ungdomarna har förutom sina föräldrar. Skolan var inte bra på hennas tid enligt IP1. Hon hoppas att den har blivit bättre men vågar inte hoppas för mycket.

Intervjuperson 2

IP2 tyckte att hans skoltid fungerade relativt bra. Han gjorde sina läxor då hans pappa ansåg att läxorna var viktiga och pappan hade även bra ”pli” på honom. IP2 skötte sig perfekt i lågstadiet och mellanstadiet men han spårade ur när hans pappa dog när han var i femtonårsåldern. Pappan hade innan dess haft stenkoll på honom och försökt hålla honom utanför de tuffa gängen. Skolan var annars en plats där IP2 sökte mycket bekräftelse genom uppmärksamhet. När han inte fick uppmärksamhet blev han ledsen och en gång så

var det en […] kille eller tjej som fick en snöboll i ögat och började […] gråta […]alla gick till den här tjejen eller killen och […] brydde sig om den […], och jag bara kände hur mycket utanför jag var. [J]ag tog en snöboll och tryckte i mitt eget öga, så att det blev jätterött. Och så sprang jag in i omklädningsrummet som är innan klassrummet,[…]. Där satt jag och började gråta […] tills det kom en […] klasskompis och tröstade mig […], som sprang och sade till fröken som kom och brydde sig om mig också. Det var typiska drag hur jag betedde mig i skolan.

Vännerna var mycket viktiga i skolan enligt IP2. Han sökte alltid bekräftelse genom att vara starkast, ”herre på täppan”, slåss, vara rolig och få människor att tycka synd om honom. I åttan började han hänga med kriminella och drogmissbrukare och började då själv missbruka droger. Gymnasieskolan hoppade han av efter att ha påbörjat barn- och fritidsprogrammet.

(22)

Intervjuperson 3

IP3: första år i skolan var bra. Hon flyttade till en ny skola i tioårsåldern och kom inte in bland vännerna där. Det var i samma period som hennes mamma började dricka och hon drog sig undan ganska mycket. IP3 känner att hon aldrig haft några inlärningsproblem och hon pluggade ganska mycket. Hennes stora problem var istället att hon hade svårigheter med att skaffa sig vänner.

Intervjuperson 4

IP4 visade upp en stor fasad i skolan. Han försökte vara bäst i allt och bestämma över de andra eleverna för att ingen skulle kunna inkräkta på hans hemsituation som han beskriver som katastrofal. Att vara duktig i sport var extra viktigt för IP4. Han styrde med järnhand och bestämde vilka elever som fick vara med i de olika lekarna på rasterna. IP4 såg till att vara ”supersocial, trevlig, gosig, kramig, manipulerande jättetidigt i skolan.” Han kände tidigt en besatthet av det andra könet och hade väldig fokus på tjejer. IP4 hade ofta ont i magen och berättar om en incident som han betecknar som en klassiker ”jag blir hämtad av polis hos farsan för att bli hemkörd till morsan och sen lite senare bli hämtad av polisen hos morsan och bli hemkörd till kompisar. Att gå till skolan dagen efter […], nja, mådde inte så bra.” Vid en sammanfattning av skoltiden anser IP4 att högstadiet var bäst. Han var populär, hade många tjejer och hade nått en hög social status. Dessa yttre faktorer lindrade hans inre problem.

4.1.3 Hur hade du det där hemma? Vad hände där?

Intervjuperson 1

IP1 försökte vara hemma så lite som möjligt. Hon kände sig stressad och otrygg i hemmet och så fort hon närmade sig ytterdörren så kände hon ångest. IP1 pratade aldrig med någon utanför hur hon hade det där hemma. Det kunde ha förekommit ett stort bråk där hemma men så fort hon gick utanför dörren så lade hon på ett leende att visa upp för omvärlden. Hon fick alltid skulden för det som skedde i hemmet och hennes pappa menade att hon var bråkig och trotsig. IP1 hittade inget lugn någonstans och därför menar hon att det var gott när hon fick sitta ner med en öl och en cigg. Pappan drack sig full ibland när hennes vänner var på besök och han började vid vissa tillfällen att bråka och skrika. Vid de tillfällena skämdes verkligen IP1.

(23)

Intervjuperson 2

IP2:s pappa hade kontroll över mamman och honom och han betecknar sitt hem som ett ”helveteshus”. Pappan kunde bli arg om IP2 gick upp tidigare än honom på morgonen. IP2 blev bra på att känna av stämningen och han fortsätter

[j]ag kom till dörren. […] [J]ag kände stämningen innan jag ens gick in i huset. Att nu gäller det att passa sig, […] nu gäller det att anpassa sig helt enkelt. Ja, det är det som jag i stort sätt kommer ihåg. Jag kommer också ihåg att […] jag kunde vara jättebitter på min pappa […]. Det är därför jag pratar om det. Så jag är jättebitter mot min pappa liksom för att han ena stunden varit jättesur och slagit mig och jagat upp mig på mitt rum. Och i andra stunden ska han vara glad och tro att jag har glömt det […]. Jag fick liksom inte utrycka mig på något sätt.

Mamman skyddade honom och ibland flydde IP2 och mamman hemmet och pappan följde efter. Han beskriver detta som en väldigt kaosartad del av uppväxten.

Intervjuperson 3

Under IP3:s tonårstid splittrades hennes familj känslomässigt. Pappan arbetade länge på kvällarna och mamman söp. Familjemedlemmarna gick in i olika roller och IP3 handlade mat till familjen redan i sjuan – åttan. Hon försökte också skydda sin lillebror från mamman. IP3 minns att det var mycket besvikelser i förhållandet till mamman. Hon fortsätter

morsan skulle köra min lillebror till träningen, det kunde hon inte för hon var full […] Jag hade ju skaffat moppe så fort jag fyllde femton, […] då kunde jag ta mig själv till stallet[…]. [D]em separerade när […] jag gick i trean på gymnasiet. Min syster flyttade med och jag var nästan aldrig hemma för då söp jag väldigt ofta på kvällarna. Då kunde jag slagga mycket hos morsan för hon skällde aldrig på mig för att jag drack. […] [N]ågon direkt kontakt med varandra hade vi egentligen inte.

IP3 berättar att få visste att hennes mamma drack och det var inget man pratade om. Hon pratade om sina problem i, tror hon, början av gymnasiet och då fick hon reda på att andra hade liknande erfarenheter, eller kände någon som hade samma hemförhållande.

(24)

Intervjuperson 4

IP4 beskriver sina tidigare hemförhållanden som kaotiska. Hans pappa spelade och söp och mamman var medberoende och psykiskt störd. På grund av detta visste han aldrig vad som skulle hända. Han berättar att hans föräldrar alltid ljög och det fanns nästan aldrig några pengar i hemmen. Det skulle alltid vara fint och hans mamma låg och kammade fransarna på mattorna. Ofta lämnades han ensam och fick

[a]lltid klara sig själv, jag tror […] det året man ska fylla elva år så […] två till tre gånger varje månad […] fick jag klara mig själv fredag, lördag, söndag. Då stack morsan på fredag och […] kom […] hem på söndagen. Mycket ligga och vara skiträdd och gråta mig till sömns och tro att någon skulle komma eller att där var någon i lägenheten och låg och lyssnade efter ljud. Sov jag väl borta hos någon kompis så valde jag oftast att sova hos en tjejkompis, för att hitta tröst i, det i mitt huvud i sexbiten. Hade tidigt från mellanstadiet […] fredags och lördagsfester hemma hos mig. Där jag bjöd hem kompisar och så hade vi […] spritgodis som man bröt korken på […] eller sådana här spritkarameller så hällde vi det i Coca Cola och så såg vi någon film och sen släckte vi ner i hela lägenheten och så sprang vi och gömde oss där och sen satt man alltid sig med en tjej och så tog man lite på varandra och skulle visa upp en de ena och en de andra[.] […] [S]en gick dem hem vid niotiden när barn i den åldern ska gå hem till sina föräldrar. Och så fick jag vara kvar ensam och tyckte att det var kanon, men en halvtimme senare så var jag jätterädd och otrygg och så jag gick och lade mig och grät en runda och somna, ungefär så.

IP4 hade ingen hjälp med skolan hemifrån och det enda han behövde göra var att gå till skolan.

4.1.4 Kunde skolan gjort något för att hjälpa dig? Har du något förslag?

Intervjuperson 1

IP1 tycker att lärarna borde ha satt sig ner och pratat med eleverna om problemen på skolan. Hon tycker att dem skulle ha frågat vad det var för fel eftersom det som händer på skolan påverkar elevernas utbildning. Lärarna kom enligt henne alltid med hot istället för att sitt ner och komma till lösningar. Hon anser att det är viktigt att någon lyssnar på en och respekterar en i den åldern. Varje lärare bör vara insatt i hur man pratar med ungdomar och i psykologi för att det kan rädda liv menar IP1. Hon anser att om en lärare som lyssnar på en skapar det tillit till den personen. IP1 är kritisk till de så kallade OBS-klasserna och menar att dessa

(25)

klasser bara stärkte utanförskapet för dem som var där. Hon gillar inte det att skolan rensar ut stökiga elever istället för att ta tag i problemet.

Intervjuperson 2

IP2 önskar att de hade någon hade sett hur han hade det och ingripit. Han anser att inget barn ska behöva gå igenom det han gjorde eftersom det är onormalt. IP2 önskar att grannarna eller skolan hade uppmärksammat hans situation mer. Han ser svårigheter i problematiken

det är jättesvårt och, en känslig bit att gå in i […] andras familjer och […] göra påståenden eller ha misstankar och […] föra fram dem till familjen. […] [D]et första en dysfunktionell familj gör är att försvara sig och försöka hålla det dolt så länge som möjligt[.]

Både hans mamma och pappa har suttit i fängelse. Därför lägger han inte så mycket vikt vid hur mycket skolan kunde ha gjort utan inriktar sig mer på sociala myndigheter och polisen. Han fortsätter

det var min pappa som satt i fängelset [som gick] ut ur fängelset en månad eller två för att ta hand om mig när min mamma avtjänade sitt straff […]. [D]är önskar jag att socialen hade kunnat ta hand om mig. För då hade det kanske uppdagats. Då hade jag kanske vågat berätta för någon. Jag hade ingen jag kunde berätta för som jag kände, för att det var så pass mycket skam i det. Just med fängelsebiten och det här liksom,[…] det visste jag att det var […] inte normalt.

Intervjuperson 3

IP3 tror att det är svårt att upptäcka då alkoholismen hålls hemlig till varje pris. Hon tror att det var svårt för någon att se at hon hade problem eftersom pappan lovade henne saker i utbyte mot att hon höjde betygen. När IP3 gick i trean på gymnasiet så var det annorlunda. Då var hon full väldigt ofta och hade hög frånvaro i skolan. IP3 menar att hon hade så många lärare och därför var det svårt att upptäcka hennes problem. Hon tror att en lärare som en elev med problem har mer kontakt med och tillit till, kan hjälpa till i en sådan här situation. IP3 tror att det kan vara svårt för en lärare att upptäcka dessa problem och hon kan inte säga att skolan borde ha gjort något. Däremot tror hon att samtal med någon som har samma problem eller med skolans kurator kan hjälpa barnet till missbrukaren. Hon tror också på mer öppenhet då

(26)

[d]et är […] många som har liknande problem. […] [D]et borde nog pratas mer om det i skolan. Jag vet inte inom vilka ämnen psykologi […], inom samhälle […]. Belysa att det är jättevanligt att dem här problemen finns och att det kanske finns något ställe där man kan vända sig. Om inte […] sitta mitt emot varandra, så kanske ett forum på nätet […] [A]tt det finns […] kanaler […] dit man kan vända sig.

Hon betonar att Internet kan vara ett bra ställe att prata om problemen med missbrukande föräldrar eftersom eleven då kan vara anonym.

Intervjuperson 4

IP4 anser att skolan kan göra oerhört mycket för att hjälpa försummade barn. Han menar att det kan vara svårt för en pedagog att upptäcka att ett barn har missbrukande föräldrar om denne inte varit med om det själv eller skaffat sig någon extra utbildning inom området. Han tycker att det finns en

tendens att snöa in på […] barnen som blir extremt stökiga. Som stjäl mycket tid där läggs det kraft för då upptäcker du att […] där kan det inte stå rätt till hemma. Men det duktiga barnet eller det här supersociala barnet eller det jättetrevliga kramiga barnet som jag var, som var först i kön och var duktig på allt och styrde och ställde och förde mig talmässigt. Där var ingen som anade att jag hade några problem. Att jag hade en sjuk mamma, för morsan var hypokondriker, så hon talade väl om för halva världen att hon skulle dö imorgon, men utöver det så var där inga indikationer på hur fel det var i mitt fall.

IP4 tycker att lärarna är bättre idag med en större medvetenhet om de sociala problemen. Han anser att det kan bli bättre genom att utbilda lärarna i konsten att identifiera signaler som barn till missbrukande föräldrar sprider ut. IP4 menar att räddningen, för ett barn till missbrukande föräldrar, kan vara en väl fungerande skola och fritidsaktivitet om man upptäcker det i tid. IP4 uttrycker det så här ”jag bryr mig inte om du bara räddar två barn, men kan det rädda ett enda barn så är det värt det.”

(27)

4.1.5 Hur tror du att din uppväxt har påverkat dig? På vilket sätt?

Intervjuperson 1

IP1 betonar att hennes självkänsla har skadats av uppväxten och att hon ofta slår på sig själv. Hon har mycket prestationsångest och försöker att göra allt perfekt. IP1 har problem med att göra saker halvdant vilket leder till ett allt- eller inget-tänkande. Med det menar hon att saker görs till det maximala eller inte alls. Hon har haft mycket ilska och sorg inom sig och varit mycket utagerande. IP1 har ofta försökt fly ifrån sig själv och det har lett till att hon har utvecklat ett eget missbruk. Drogerna gjorde henne lugn och just detta lugn var det hon hade strävat efter. Hon har även svårt med tillit och att släppa in människor i hennes liv. IP1 såg sig ofta som ett offer innan och skyllde sin situation på andra. Det har hon förändrat nu. Hon har också dragits till personer som behandlade henne illa och var aggressiva. Hon är inte van vid att må bra och de perioderna kan skrämma henne. Tanken om att allt snart kommer att falla uppkommer då. Det viktigaste för IP1 är att jobba med sina problem, börja tycka om sig själv och skapa sunda relationer till andra människor.

Intervjuperson 2

IP2 känner fortfarande bitterhet eftersom han inte fick den trygga och ”normala” uppväxten han skulle vilja ha haft. Samtidigt känner han att han har blivit mycket stark och har lätt för att skaffa vänner. Vännerna har fungerat som en överlevnadsmekanism och familj eftersom han inte har några syskon. Han tycker att han har blivit insiktsfull, allvarlig och misstänksam genom sin uppväxt. IP2 har svårt för negativ kritik och känner att han hela tiden måste duga till. Han berättar

jag måste vara alla till lags […]. Jag måste visa att jag är ingen dålig människa […] bara för att jag har haft ett dåligt liv. Jag är en god människa, den är klockren (skratt). […] [J]ust att få vara vuxen. Situationer där jag egentligen inte skulle behöva vara vuxen. Jag skulle inte vara vuxen men jag var det. Jag var tvungen till att vara det föra att överleva. Det var min värld.

IP2 berättar att han blev nedstämd (och nedstämdheten finns kvar) av alla saker han fick göra hemma som att hugga ved, städa upp efter hans föräldrar och anpassa sig efter hur dem mådde. Han har kvar en viss försynthet när han träffar människor som påminner om hans pappa och då känner han sig inte fri. Det positiva är att IP2 idag vill skapa fred när han möter

(28)

våld, skapa trygghet i hotfulla situationer etc. Han försöker ge den positiva motsatsen i konfliktsituationer.

Intervjuperson 3

IP3 är väldigt glad för den grundtrygghet hon fick de första tio åren. Hon tror att hon hade påverkats mer negativt om växt upp i ett kaos direkt. Däremot tycker hon att hennes mammas alkoholism har påverkat henne på många sätt. Hon har bland annat svårt att säga vad hon känner, prata om känslor och var ärlig med känslorna i största allmänhet. IP3 anser att oro, otrygghet, sorg och rädslor var svåra känslor att gå och bära på. När hon själv började missbruka kom lättnaden över att slippa känna dessa obehagliga känslor. Hon har nu fått lära sig hur hon ska ta hand om sina känslor när hon blivit nykter och drogfri.

Intervjuperson 4

IP4 har påverkats mycket av alla lögner och otryggheten som han fick med sig ur sin uppväxt. Han ljög och manipulerade sin omgivning och lurade även till sig högre betyg. IP4 ser att han fick med sig många sjuka drag hemifrån. Han klarade inte av att hantera sina känslor i största allmänhet. Detta ledde till att han blev väldigt destruktiv i sitt liv och han började dricka tidigt och senare spela om pengar och droga. Han skulle alltid ha störst uppmärksamhet och kunde han inte vara bäst då skulle han vara sämst. IP4 tog en pajasroll för att få uppmärksamhet och han gjorde vad som helst för att få mest bekräftelse.

(29)

4.2 Kuratorerna

Intervjuerna med kuratorerna genomsyras av frågor om skolans roll i relation till vuxna barn till missbrukare.

4.2.1 Vilka upplevelser har du av situationer med barn till missbrukare sedan

tidigare?

Kurator 1

K1 tycker att det mest tydliga tecknet att en förälder missbrukar är hemlighetsmakeriet och att eleven försöker dölja det. Hon menar att det är många elever som går på gymnasiet som aldrig har berättat för någon att föräldrarna är missbrukare.

Kurator 2

K2 har vid fall med barn och ungdomar till missbrukare och kopplat in BUP, socialtjänsten och i vissa fall sjukhuset. Han anser att det är av yttersta vikt att fånga upp eleven vid det tillfället denne öppnar sig. Situationen är akut eftersom det är ett stort beslut att berätta att deras föräldrar är missbrukare på grund av skammen som ligger i situationen. Då gäller det enligt K2 att ta snabba beslut och detta kan man göra tillsammans med lärare, mentor och rektor. Ett EVK-möte inrättas och detta scenario har K2 varit med om några gånger.

4.2.2 Vad tycker du att skolan kan göra för att hjälpa barn till missbrukare?

Kurator 1

Hon anser att det är viktigt att fråga eleven hur denne mår när man ser att något inte står rätt till. K1 anser att det är viktigt att tyda dessa signaler. En signal som hon tycker är viktig är när frånvaron är hög. Om man får reda på att det förekommer missbruk i elevens hem så ska man helst göra en anmälan till sociala myndigheter. K1 vet att det finns scenario där

en av föräldrarna är missbrukare och den andre inte är det och att man kan få med sig den föräldern som inte är det och jobba tillsammans på något sätt. Men man måste ju uppmärksamma man måste ju tala om för familjen att jag har sett det här nu, jag vet om det. [S]en så får man försöka hitta en lösning hur man ska hjälpas åt.

(30)

Kurator 2

Han anser att det viktiga är att stötta eleverna hela vägen i processen när föräldrarnas missbruk har uppdagats. Det gäller också att kontakta sociala myndigheter då dessa har huvudansvaret i frågan. Han tycker också att det är viktigt att

man inte bara släpper dem […] för att dem slutar två en dag i skolan utan även ha möjlighet […] och det funkar idag många lärare, […] mentorer och jag själv har en del telefonkontakt där vi vet att det är lite extra jobbigt, […] lite jobbigt hemma, eller […] lite jobbigt i olika situationer att man inte bara stänger dörren och åker hem. Även om du ibland får göra det [,] men ibland får du följa upp det lite längre.

4.2.3 Anser du att lärare överlag har tillräckligt med kunskap för att upptäcka

om en elev har en missbrukande förälder?

Kurator 1

K1 anser att det är en svår fråga men tycker att det främst handlar om lärarens intresse för eleven. Hon ser att det är lärarna som träffar eleverna mest och kan upptäcka signaler om någon är frånvarnade väldigt mycket till exempel. Även om eleven har ont i magen, är orolig eller ser ovårdad ut är tecken på att något inte står rätt till. K1 menar även att det kan vara svårt för en elev att gå ner till elevvårdspersonalen på egen hand i vissa fall. Därför måste läraren bry sig.

Kurator 2

K2 tycker också att frågan är svår och svarar både ja och nej. Han tror att det underlättar om läraren har varit i kontakt med missbruksproblematiken tidigare. Om läraren exempelvis har hjälpt en vän med problemet så är det lättare. Han avslutar med ”[i]ngen är bättre än att man kan lära sig något nytt så är det ju i alla forum om man säger så.”

(31)

4.2.4 Hur mycket ska en lärare göra? Vad kan en lärare göra?

Kurator 1

K1 anser att ”[d]u måste se. [D]u får inte tolerera att ett barn mår dåligt utan att du ingriper på något sätt. […] [D]u kanske inte har tillräckligt med kunskap men det finns hjälp och få på skolan.” En lärare måste höra av sig, om en elev är mycket frånvarande, till föräldrarna och ställa frågor om elevens tillstånd. Hon menar vidare att all personal på skolan har anmälningsskyldighet och

skulle du uppleva en väldigt stor oro för ett barn och inte veta vad det är för någonting så kan du själv anmäla till socialen […]. Du behöver inte utreda någonting för det ska dem göra. Du anmäler en oro. Så det finns olika möjligheter men man får inte blunda. Det är det viktiga.

Kurator 2

K2 trycker på att man alltid kan göra en anmälan till socialtjänsten eller polisen om man misstänker att föräldrarna är påverkade. K2 menar att lärarna inte alltid hinner med dessa ärenden och lyfts dem över till syokonsulenten, kuratorn och skolsköterskan. Under hans tid har

lärarna tagit […] besluten ganska snabbt som har behövts och kopplat det till […] någon av oss här nere eller kontaktat rektorn och rektorn är ju med hela varvet, under hela ledet kopplat det till rektorn […]. Så jag tror att dem har gjort exakt vad de har kunnat och så mycket dem har hunnit med och en bra bit över det också.

4.2.5 Vilka svårigheter upplever du att det finns när det gäller barn till

missbrukare?

Kurator 1

K1 tycker det värsta är att missbruket hemlighålls och att ingen kommer åt problemet i de fallen. Kommer man åt problemet är det inte lätt eftersom barnet lever i miljö och det är den vuxne som måste ta sitt ansvar. K1 anser att det är viktigt att

(32)

man tar bort all skuld ifrån barnet. Många gånger upplever jag att barnen känner sig delaktiga och skäms […]. Och många gånger tror dem att det är deras fel att pappa dricker eller att mamma dricker för att jag är så besvärlig och det är ju bullshit. Där måste man börja […] jobba med barnet så att det begriper att det inte handlar om dig inte ett dugg.

Hon tycker att förnekelsen i missbruket är hemsk och när föräldern skuldbelägger barnet för att denne missbrukar.

Kurator 2

K2 ser ett problem i att missbruk är förknippat med skam. Eleverna försöker dölja att föräldrarna missbrukar och därför ”ljuger eller berättar [barnen] inte riktigt sanningen just för att dem skäms[.] [D]em försöker […] täcka det för deras föräldrar. K2 har uppfattningen att det tar lång tid för barnet till missbrukaren att ta beslutet att berätta om sin situation på grund av skammen.

(33)

5. Analys

I analysdelen kommer först resultaten av intervjuerna med de före detta eleverna från uppväxtförhållande med missbruk att analyseras utifrån mina begrepp, teorier och tidigare forskning med utgångspunkt i mina ursprungliga frågeställningar. I andra delen kommer kuratorernas syn på problematiken att analyseras.

5.1 De vuxna barnen till missbrukare

Hur påverkades personerna i studien av att växa upp i ett hem med missbruk och

vilka kännetecknande karaktärsdrag fick de med sig därifrån?

Intervjuperson 1

IP1 kan betecknas som ”Syndabocken” i hennes familj då mycket skuld lades på henne. Hon bråkade mycket och började tidigt hänga med andra ungdomar med destruktiva vanor som cigarett- och spritkonsumtion.51 IP1 berättar att hon har mycket ilska inom sig och problem med att lita på andra människor. Detta är typiska drag vuxna barn till missbrukare bär med sig ut i livet.52

IP1 säger att hon dömer sig själv hårt och det är ett av Woititz kännetecken, som enligt henne härrör från kritik som barnet får. Vidare talar Woititz om den låga självkänslan som vuxna barn till alkoholister har och att det är därför vissa av dem dömer sig så hårt.53 IP1 anser också att hon har utvecklat en allt- eller ingetattityd. Enligt Woititz är det ett problem för barn till missbrukare att finna en ”gyllene medelväg”. Detta beror på att barnet vill vara sina föräldrar till lags och arbetar hårt för det. När detta inte går ger barnet upp istället.54

Intervjuperson 2

IP2:s roll kan tillskrivas ”Tapetblomman” i sitt hem då han inte fick uttrycka sina känslor där.55 Däremot var han annorlunda i skolan och i umgänget med sina kompisar. Därför är det svårt att särprägla någon speciell roll. IP2 utrycker mycket ilska mot sin pappa då han inte fick uttrycka sina känslor i hemmet. Pappans humör bestämde hur resten av familjen skulle

51

Seixas & Youcha, 1990, s. 65.

52 Seixas & Youcha, 1990, s. 67 – 72. 53 Woititz, 2004, s. 62 – 63.

54 Woititz, 2004, s. 79. 55

(34)

vara och bete sig och i ett systemteoretiskt perspektiv visar det på pappans starka roll som normgivare.

IP2 säger att han ofta är allvarlig och det är ett av Woititz karaktärsdrag. Han säger också att han tidigare sökte mycket godkännande och bekräftelse för att känna att han dugde. Detta är vanligt och hör ihop med att barn till missbrukare oftast inte får daglig bekräftelse och ofta negativ sådan, vilket leder till att dem söker godkännande utanför familjen.56 IP2:s incident med snöbollen, som han kramade i sitt eget öga, är ett exempel på jakten efter bekräftelse och att någon ska se honom.

Intervjuperson 3

När IP3:s mamma började dricka destruktivt så tog hon på sig rollen som ”Hjälten”. Hon tog hand om matinköp redan i fjortonårsåldern och blev en så kallad ”junior-mamma”. IP3 skötte sig i skolan och klarade av väldigt mycket på egen hand och det gör individen som tar på sig hjälterollen i en dysfunktionell familj. Hon hade även problem med att släppa kontrollen då hon var van att styra i familjen bland annat genom att hålla lillebrodern borta från mamman.57 Problemet i en familj med missbruk är att barnen ofta inte vet vem som har kontrollen i hemmet. Gränserna är flytande och ibland är det barnet som får sätta upp reglerna själv. Detta leder i många fall till att barnet känner sig försummad snarare än fri.58

IP3 tycker att oron, sorgen och rädslorna var svåra känslor att gå och bära på. Därför var hennes eget missbruk ett sätt att fly detta obehag.

Intervjuperson 4

IP4 hemförhållanden var kaotiska och han kände sig alltid ensam. Han hade ingen kontroll över sin hemsituation och föräldrarna tog inte sitt ansvar som vårdnadshavare. IP4 fick ta hand om sig själv tidigt i barndomen och lämnades ofta själv under helgen när hans mor skulle till andra platser. Han tog på sig rollerna ”Hjälten” och ”Clownen” i skolan då han skulle bestämma allt, vara duktigast, mest social och även som han betecknar det en ”pajas”, för att alltid få mest uppmärksamhet.59 IP4 berättar även om det inkonsekventa ledarskapet hans föräldrar brukade. Ena dagen var något bra som nästa dag var dåligt. IP4 kände att han inte kunde påverka detta och Seixas & Youcha skriver om dessa situationer. Enligt dem ger

56 Woititz, 2004, s. 75 – 77. 57 Seixas & Youcha, 1990, s. 64. 58 Seixas & Youcha, 1990, s. 78. 59

References

Related documents

När anhöriga hade högre stigmapoäng i genomsnitt mellan 11,9 (3,8%) och 14,0 (4,3%), efter ett självmord och hade svårt att ta emot stöd från egna familjen och professionellt

Val av metodik i studien har baserats på författarens och organisationens entusiasm och vilja till nytänkande. Studien och organisationen skulle enkelt kunna använda endast enstaka

Genom räkning av antal fågelindivider och vilka olika arter som finns i de olika våtmarkerna kunde vi se att både ålder och storlek på våtmarken hade betydelse

Den studerade gruppen av studenter vid det utlokaliserade campus-området har dock inte tillgång till denna typ av stöd.. Sändningarna till ekonomstudenterna visar att

A few copies of the complete dissertation are kept at major Swedish research libraries, while the summary alone is distributed internationally through the series Digital

De individuella tillkortakommandena i utbildning, ofördelaktiga egenskaperna och tillhörandet av vissa kategoriska grupper vilka potentiellt kan medföra problem för den

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samtliga kommuner i Sverige bör erbjuda kommuninvånare valfrihet inom äldreomsorgen och tillkännager detta

Smers rapport Dödshjälp – en kunskapssammanställning (2017:2) syftade till att bidra till en mer faktabaserad debatt, i synnerhet som allt fler länder nu har infört dödshjälp