• No results found

Bilder av samhället

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Bilder av samhället"

Copied!
49
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

0

Examensarbete

Grundnivå, 15 högskolepoäng

Bilder av samhället

En kvalitativ studie om hur barns erfarenheter av samhället

gestaltas i förskolans dockrum

Images of Society: A Qualitative Study of how Childrens Experiences of Society Portrays in Pre-school Dollroom Play.

Emma Andersson

Åsa Sandgren

Lärarexamen 210 hp Examinator: Åse Piltz

Barn- och ungdomsvetenskap Handledare: Vanja Lozic 2011–11–17

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn Unga Samhälle

(2)

1

Förord

Denna studie har vi tillsammans skrivit under vår sista del av lärarutbildningen vid Malmö högskola. Våra tankar kring studiens ämne, barns erfarenheter av samhället, har under våra år vid Malmö högskola ständigt varit aktuellt och något vi diskuterat mycket om och kring. Tillsammans har vi bidragit med tankar om barns erfarenheter av samhället och vad det betyder för oss i vår kommande profession. Studien har vi under alla etapper skrivit tillsammans, med undantag vid transkriberingen av samtalsintervjuerna. För att tiden skulle räcka till så mycket som möjligt valde vi att transkribera vars två samtalsintervjuer. I övrigt har vi tillsammans skrivit studien och bidragit med lika många tankar, frågor och aspekter som vi bidragit med konkreta exempel från samtalsintervjuerna och observationerna över barns lek i förskolans dockrum.

Malmö, november 2011.

(3)
(4)

3

Abstract

Emma Andersson och Åsa Sandgren (2011). Bilder av samhället: En kvalitativ studie om hur

barns erfarenheter av samhället gestaltas i förskolans dockrum.

Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Denna studie handlar om hur barn i förskolans dockrumslek praktiserar och använder sig av de erfarenheter som de har från dagens samhälle. Studien syftar till att beskriva och närmare förstå hur de samhälleliga erfarenheterna speglar sig i förskolans dockrumslek. Frågeställningarna som studien vilar på är: På vilket sätt speglar sig barns samhälleliga

erfarenheter i förskolans dockrum? På vilket sätt ser lärarna att barns erfarenheter av genus återspeglar sig i dockrumsleken? Vilka lekar förekommer i förskolans dockrum? För att

besvara dessa frågeställningar har vi gjort observationer av barns lek i förskolans dockrum samt samtalsintervjuer med verksamma lärare på två olika förskolor i samma kommun. Studiens teoretiska grund har sin utgång i tidigare forskning av barns lek i förskolan, Lillemyr och Hägglunds tankar inom funktionsteorin samt forskning kring könsrollsuppfattning och förskolans dockrum. En av studiens slutsatser är att barn i sin lek i förskolans dockrum använder sig av de erfarenheter och upplevelser som de har av samhället. I förskolans dockrum är den mest lekta leken mamma, pappa, barn, där barnen får möjlighet att använda sig av sina erfarenheter och träna sig i hur de i sitt vuxna liv bland annat ska förhålla sig som mamma och pappa. Under studiens utveckling till färdig produkt har ett problem belyst och diskuterats av oss. Under observationer av barns lek i förskolans dockrum har det visat sig att pojkarna till stor del är frånvarande i dockrums leken, vilket för studiens resultat har inneburit att det är flickorna som generellt sätt är de mest förekommande i studiens belysande exempel.

(5)
(6)

5

Innehållsförteckning

1 Inledning

7

1.1 Syfte och frågeställningar 8

1.2 Disposition 9

2 Tidigare forskning och forskningsöversikt

10

2.1 Leken i förskolans dockrum 10

2.1.1 Dockrummets innehåll 12 2.2 Erfarenheter av genus 13 2.2.1 Könsrollsuppfattningar 13 2.3 Populärkulturens påverkan 14 2.4 Teoretiska begrepp 15 2.4.1 Genus 15 2.4.2 Samhäll 15 2.4.3 Norm 16 2.4.4 Medvetandetillstånd 16

3 Metod

18

3.1 Metodval 18 3.1.1 Observation 18 3.1.2 Samtalsintervju 20

3.1.3 Metodernas fördelar och nackdelar 22

3.2 Undersökningsgrupp 22

3.2.1 Västra förskolan 23

3.2.2 Östra förskolan 23

3.2.3 Skalbaggens Anna och Maria 24

3.2.4 Nyckelpigans Helena och Agneta 24

3.3 Genomförande 24

3.3.1 Forskningsetiska övervägande 25

4 Resultat och analys

27

4.1 Samhällets förväntningar 27

4.1.1 De är människor, inte könsvarelser 30

4.1.2 En familj 32

4.1.3 Mamman i leken 33

4.2 Lärarnas syn på hur barns erfarenheter av genus synliggörs i

dockrummet 34

4.3 Lekarna i förskolans dockrum 35

4.3.1 Innehållet i förskolans dockrum 37

5 Slutsats och reflektion

39

5.1 Kritisk reflektion över studien och dess reslutat 41

5.2 Förändringar i verksamheten och fortsatt forskning 43

Referenslista

44

(7)
(8)

7

1 Inledning

Många är forskarna som under de senaste årtiondena framhävt att barns erfarenheter av det män och kvinnor gör, hur de uppför sig och förväntas göra återspeglar sig i barnens lek i förskolans dockrum, där barnens val av lekar och roller styrs av deras erfarenheter (Hirdman, 1998; Nelson & Svensson, 2005; Kuhn, Nash och Brucken, 1978). Studier visar att barn i stor utsträckning använder sig av de erfarenheter som de möter och upplever i dagens samhälle. Inom detta forskningsfält finns det idag många erkända forskare som belyser erfarenheternas betydelse i barnens lek (se t.ex. Knutsdotter Olofsson, 2003). Då vi under vår utbildningstid på Malmö högskola har uppmärksammat olika forskares syn på hur erfarenheter synliggörs och påverkar barnen i deras lek i dockrummet, har vi utvecklat ett intresse i att närmare förstå hur detta speglar sig i barnens dockrumslek. För att knyta an till vårt huvudämne Barn- och ungdomsvetenskap, ser vi här en relevans i förhållande till forskningsfältet lärarprofession.

I lärarprofessionen är det bland annat betydelsefullt att se och förstå hur barn i sin dockrumslek använder sig av och bearbetar sina erfarenheter och förväntningar från samhället. Vi har under praktik och arbetslivserfarenhet mött olika förväntningar och normer från samhället om hur flickor respektive pojkar bör bete sig i förskolans dockrum. Detta har gett oss ett intresse i att beskriva och närmare förstå hur dessa erfarenheter av samhället uttrycks i förskolans dockrum och hur detta upplevs av lärarna. I Läroplan för förskolan 98 –

reviderad 2010, Lpfö 98/10, åskådliggörs lärarprofessionen, där vikten ligger på barnens lek.

Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmågan att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. (Skolverket, 2010:6)

(9)

8

Frågan om barns lek i förskolans dockrum och hur erfarenheter av samhället återspeglar sig i leken är i lärarprofessionen relevant, då barnen ges möjlighet att bearbeta erfarenheter, känslor och upplevelser genom leken. Frågan om hur lärarna i förskolan ser att barns samhälleliga erfarenheter speglar sig i dockrumsleken är i denna studie relevant och en av de aspekter som kommer att undersökas. I vår kommande profession som lärare har lekens betydelse och förhoppningar en central betydelse i förståelse av barns tillvägagångssätt och utveckling. Vårt empiriska material till studien har vi fått genom observationer av barns lek i förskolans dockrum samt genom samtalsintervjuer med två verksamma lärare på två olika förskolor.

1.1 Syfte och frågeställningar

Studiens syfte är att utifrån en begränsad fallstudie, med verksamma lärare och observationer, beskriva och närmare förstå hur samhällets förväntningar och normer på barns samhälleliga erfarenheter speglar sig i förskolans dockrum. Genom denna beskrivning kan vi här vidare se på hur lärarna i förskolan ser på begreppet genus och hur barnen problematiserar och undersöker de olika erfarenheter från samhället som de har. Lärarna i förskolan ska arbeta mot en verksamhet där de ”…ska ta hänsyn till att barn lever i olika livsmiljöer och att barn med de egna erfarenheterna som grund söker förstå och skapa sammanhang och mening” (Skolverket, 2010:6). Då detta utdrag ur Lpfö 98/10 har en stark och betydande roll i den dagliga verksamheten i förskolan, har detta forskningsområde betydelse i lärarprofessionen. Vi kommer att undersöka hur leken gestaltar sig i förskolans dockrum, där barnens erfarenheter av samhället är en intressant aspekt. I denna studie är betraktelsen av barns erfarenheter definierat som de förväntningar och synsätt som samhället ofta ställer på flickor respektive pojkar, där barnens erfarenheter har en tendens att komma till uttryck i deras lek (Spodek & Saracho, 2003:2). Detta är en av aspekterna vi kommer att undersöka i denna studie, likaså kommer lärarnas syn på barns erfarenheter av genus och vilka lekar som leks i förskolans dockrum att undersökas.

(10)

9 Studiens frågeställningar är:

 På vilket sätt speglar sig barns samhälleliga erfarenheter i förskolans dockrum?

 På vilket sätt ser lärarna att barns erfarenheter av genus återspeglar sig i dockrumsleken?  Vilka lekar förekommer i förskolans dockrum?

1.2 Disposition

Studien är uppdelat i fem kapitel, för att det ska vara lätt att följa studiens väg till färdig produkt. Det första kapitlet är avsett till att motivera valet av studien, presentera och precisera frågeställningarna, väcka en nyfikenhet hos läsaren samt ge en bild av studiens uppbyggnad. I kapitel två presenteras och förklaras den tidigare forskningen som ligger inom studiens forskningsfält. Kapitlet presenterar lekens betydelse för barn i förskolans dockrum, hur de stereotypa könsrollsuppfattningarna kommer till uttryck i barnens lek samt hur populärkulturen avspeglar sig i dockrumsleken. I det tredje kapitlet presenteras hur studien har genomförts och en motivation över de valda metoderna till studien presenteras. I kapitel fyra presenteras en analys av studiens resultat, som består av konkreta exempel från observationer över barns lek i dockrummet samt lärarnas svar i samtalsintervjuerna. I kapitlet bevaras studiens frågeställningar och den tidigare forskningens sätts i ett sammanhang. Det femte och avslutande kapitlet består av en diskussion kring studien slutsatser. I kapitlet görs även av en självkritisk granskning av studien och dess resultat.

(11)

10

2 Tidigare forskning och forskningsöversikt

I detta kapitel kommer vi presentera den tidigare forskningen som ligger innanför det forskningsfält som vi valt att undersöka i denna studie. Det gemensamma för den tidigare forskningen är dess betydelse för barns lek i förskolans dockrum, hur könsroller kan uppfattas i dagens samhälle samt hur den rådande populärkulturen har sin påverkan i barnens lek i förskolans dockrum. De teorier vi här presenterar, av bland annat Knutsdotter Olofsson, Hägglund, Lalander och Johansson, har gett oss stöd i arbetet med studien. De begrepp som är återkommande i presentation av den tidigare forskningen kommer vi kortfattat att presentera i avsnitt 2.3 Teoretiska begrepp.

2.1 Leken i förskolans dockrum

”Leken är både på riktigt och på lek” (2003:22). Så uttrycker sig lekforskaren Birgitta Knutsdotter Olofsson, som sedan 1900-talet varit verksam i frågor kring barns lek. Knutsdotter Olofsson framhäver att barnen i sin lek bearbetar de upplevelser och erfarenheter som de har från samhället, där leken trots detta är skyddad från den omgivande verkligheten 2003:22&19). I barns lek råder en perfekt harmoni som innebär att lekens innehåll och struktur är skapad i harmoni av de barn som leker leken. Det är bara barnen själv som vet och kan förstå vilka regler som gäller och hur dessa regler ska tolkas, vilket innebär att den perfekta harmonin i leken endast kan ses och förstås av de som innefattas av leken (Knutsdotter Olofsson; 2003:19). I barns lek sker ett möte mellan deras inre och yttre värld, där barns upplevelser och erfarenheter bildar innehållet i leken (2003:22). När barnen leker står tiden stilla, de försätter sig i ett medvetandetillstånd där allting kan hända och där allt är möjligt. I lekens medvetandetillstånd ökar barnens inlärningspotential och det leder till personlig införlivande, hälsa och mognad (2003:58). Barns lek i dockrummet bygger på de

(12)

11

erfarenheter och upplevelser som barnen har skapat och ordnat i sin hjärna. Utifrån detta har barnen skapat sig bilder av hur de ser på omgivningen, där barnens lek i dockrummet visar barnens bilder på hur de upplever och bland annat ser på samhället. Utifrån denna aspekt på lek, ser vi här hur lekens medvetandetillstånd och erfarenhets bearbetning har relevans för vårt valda undersökningsområde, där fokus ligger på att närmare förstå hur detta synliggörs i barnens lek i förskolans dockrum.

Inom lekens forskningsfält framhäver Lillemyr och Hägglund funktionsteorin. Lillemyr talar i funktionsteorin om att leken är en del av den rådande barnkulturen och en livsstil för barn. Lekenär en kulturell företeelse där barnen tar in, bearbetar och vidareutvecklar typiska egenskaper i samhällets omgivande kultur (Lillemyr, 1990:134). Hägglunds forskning

(1989:63) inom funktionsteorin leder till en betraktelse av leken ur ett

socialiseringsperspektiv, där barnen imiterar de vuxna i sin omgivning. Denna aspekt i funktionsteorin framhäver att barnen i sin lek tränar sig inför vuxenlivet och den rollen som de där kommer att ta och detta blir synligt i barnens lek i förskolans dockrum. Utifrån Hägglund och Lillemyrs tankar ser vi här en intressant utgångspunkt på barnens lek i dockrummen. Om teorin stämmer överrens med leken i dockrummet, så borde lekarna avspegla barnets erfarenheter av de normer och förväntningar på manligt och kvinnligt som råder i samhället. Denna tanke inom funktionsteorin sätter här vår studie i relation till vårt valda undersökningsfält och tankarna kring teorin ger oss anknytningar till lärarprofessionen, där en förståelse av barnens erfarenheter och sätt att uttrycka sig är av vikt.

Den pedagogiska teoretikern Lev Vygotskij understryker att ju mer erfarenheter och intryck barn har från samhället, ju rikare blir deras fantasi i leken (Bruce, 2010:106). Vygotskij menar att barnens lek bildar en ”film”, som knyts ihop av olika scener och ljud. Denna film kan för de utomstående förstås som en egen värld där barnen visar sina olika erfarenheter av samhället (a.a). Barbro Bruce (2010:106) hävdar att denna tanke kring barns lek kan liknas med arkelogernas utgrävningar, om vad som har hänt och om vad som kan komma att hända.

(13)

12

2.1.1 Dockrummets innehåll

Leken i förskolan är inte bara något barnen leker, utan något barnen behöver leka med (Buytendijk, 1933:117). I denna betraktelse är det viktigt att barnen i förskolans dockrum får möjlighet att använda sig av telefoner, utklädningskläder, dockor, leksaksserviser med mera, för att utvecklas i sin socialisation (Løkken, Haugen, Röthle, 2006:130).

Olivia N. Saracho och Bernard Spodek (2003:2) skriver att de flesta förskolor idag har ett rum eller en plats där det finns miniatyrer av köksredskap, så som pannor, tallrikar och diskredskap. I dessa rum finns det ofta också dockor, vagnar, utklädningskläder och låtsasmat. Barnen i förskolan använder sig av dessa redskap för att dramatisera sina hemmiljöer och erfarenheter. Saracho och Spodek resonerar vidare om att barn leker i dessa rum för att introducera nya idéer och för att prova olika roller, som de har erfarenheter av. Denna lek är ”an important element in early childhood education” (2003:2) menar Spodek och Saracho. När det gäller denna studie har barns erfarenheter av samhället betydelse i hur lärarna i förskolan ser att barns erfarenheter av genus återspeglar sig i dockrumsleken.

I dockrummets lekande värld har de dockor som är till för pojkar tilldelats egenskaper där de anses vara självständiga och handlingsinriktade. Dessa pojkdockor har ofta tillverkats med händer som kan hålla i olika redskap och som kan stå för sig själv, skriver Anders Nelson och Krister Svensson (2005:115). Vidare framhäver Nelson och Svensson att flickors dockor oftast är raka motsatsen till pojkarnas dockor och att dessa dockor anses vara osjälvständiga och varande istället för handlande. Nelson och Svensson (2005:115) hävdar vidare att dockornas utmärkande egenskaper återspeglar samhällets förväntningar och normer gällande det manliga och kvinnliga utseendet och könstillhörighet.

(14)

13

2.2 Erfarenheter av genus

Britta Olofsson (2007:14) understryker samhällets normer på manligt och kvinnligt, där männen står för det farliga, roliga och spännande medan kvinnorna kommer i andrahand för att de är snälla, vanliga och söta. Vidare talar Olofsson (2007:26) om att flickor och pojkar blir tilltalade och talar på annorlunda sätt, där flickorna upplevs vara mjukare än pojkarna. 1995 utsågs Sverige till världens mest jämställda land av FN, men när Kvinnomaktutredningens betänkande Ty makten är din (SOU, 1998:2) publicerades tre år senare försvann denna bild. I utredningen konstateras det att det svenska samhällets normer fastställs av männens villkor, där Sverige som ett jämställt land snarare handlar om en värld som inte är jämställd än Sverige som ett jämställt land. Olofsson (2007:27) visar en bild av att män och kvinnor på ett mer eller mindre omedvetet sätt upprätthåller samhällets förväntningar och normer. I tankarna kring Ty makten är din (SOU, 1998) finns en intressant aspekt i hur barn i förskolans dockrum ser på och använder sig av sina erfarenheter av manligt och kvinnligt beteende som de möter i dagens samhälle, och denna aspekt kommer vi i studien att ta fasta på och analysera utifrån vårt empiriska material.

2.2.1 Könsrollsuppfattningar

Under sent 1970-tal genomförde Deanna Kuhn, Sharon Churning Nash och Laura Brucken en studie som inom betraktelsen av denna studie är intressant i förhållandet till hur barns erfarenheter av samhället speglar sig i dockrummets rollfördelning. Kuhn, Nash och Brucken (1978:447) talar om de krav som i samhället riktas mot de båda könen. Forskarna hävdar att barn i förskolans lek, eller i pre-school play som de talar om, tidigt och tydligt uppvisar samhällets stereotypa könsrollsuppfattningar. Pojken förväntas hjälpa pappa, tycka om att leka med bilar och bygga med klotsar, medan flickorna förväntas hjälpa mamma, tycka om städning, matlagning och att leka med dockor (a.a). Även Martin och Halversons forskning tyder på Kuhn, Nash och Brukens resultat. Martin och Halverson poängterar att barnen genom en betraktelse av omgivningen skapar sig dessa könsrollsuppfattningar, men att dagens multimedia allt mer är en bidragande företeelse för denna könsrollsuppfattning (1981:1120).

(15)

14

2.3 Populärkulturens påverkan

Margareta Rönneberg, forskare inom barnkultur, framhäver den populärkultur som barn i dagens förskola är förtrogna med. Rönnberg (2001:59) poängterar Walt Disneys populära filmer som en kultur där barnen får här- och nu upplevelser om hur de bör eller kan uppföra sig i sina olika roller i leken, där dessa roller handlar om en utveckling som barnen under hela sin uppväxt genomgår. Generellt sätt är denna populärkultur något som barnen tillsammans med sina föräldrar utvecklar och bearbetar, där de kan hitta familjen i olika roller i Walt Disneys populära filmer (2001:59&60). Walt Disneys filmer ger utmärka exempel på hur erfarenheter från populärkulturen ger sig in i barns lek, där dessa upplevelser fungerar som en orienteringsram av hur upplevelser och erfarenheter kan struktureras upp för att förstås av barnen.

Philip Lalander och Thomas Johansson (1999/2007:11) menar att dagens populärkultur kan förklaras som de värden, ideal och stilas som i olika medier framhävs och gestaltas som något vanlig och betydelsefullt. Då populärkulturen uttrycks i en relation till barn får den en betydande roll i barnens utveckling mot vuxna människor. Lalander och Johansson (a.a:183-184) poängterar att media kan liknas med en teater där endast det vanliga och det som anses vara mest intressant får visas. Detta för att bolagen bakom medierna ska skaffa sig flest tittarsiffror eller läsare. Hur Rönnberg, Lalander och Johanssons tankar kring barns populärkultur avspeglar sig i deras lek i förskolans dockrum, är i denna studie en intressant aspekt i att närmare förstå hur barns samhälleliga erfarenheter speglar sig i deras lek.

(16)

15

2.4 Teoretiska begrepp

I genomgången av studiens tidigare forskning finns det återkommande begrepp som är centrala inom vårt valda forskningsfält. Vi kommer nedan att redogöra för den tolkning av begreppen som vi valt att använda oss av i studien.

2.4.1 Genus

Begreppet genus används idag i många olika sammanhang i samhället, men har under de senaste årtiondena utvecklats till ett starkt begrepp inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga teoribildningarna och deras forskning. Inom den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen införlivades begreppet genus för att beteckna de olika dimensioner av manligt och kvinnligt som i dagens samhälle är kulturellt och socialt betingade (Hedlin, 2006:45). Hedlin framhäver att begreppet genus inte används för att markera det biologiska könet utan syftar på människans föränderligheter, det vill säga uppfattningar om vad som anses vara manligt respektive kvinnligt. Hedlins definition av begreppet genus leder oss in i begreppets betydelse och definition i denna studie. I studien bygger begreppets definition på barns erfarenheter av hur män och kvinnor bör bete sig och hur detta speglar sig i förskolans dockrum. Då vi i studien använder oss av begreppet genus är det i förhållande till ovanstående definition.

2.4.2 Samhälle

Vi kommer här inte ingående förklara begreppet samhälle och vad det betyder. Vi väljer här att kort förklara hur vi i studien valt att definiera och använda oss av begreppet. Begreppet samhälle kan ses som en benämning på en grupp individer som av sociala relationer bildar ett nätverk, med snarlika och betydande regler om hur individerna i nätverket ska uppträda (Turiel, 1998). I denna studie har begreppet samhälle definierats som den omgivning där

(17)

16

barnen under större delen av sin dag tillbringar tid. Det kan röra sig om förskolan, hemmet, affären och de andra ställen som för barnen är betydande. Då vi i studien använder begreppet samhälle eller samhället är det ofta nära kopplat med barnens närmsta och innersta värld, där familjens ungängeskrets och förskolans vardag är de platser som har tydligaste associationerna till samhälle för barnen och för oss i studien.

2.4.3 Norm

Matts Dahlkwist (2004:135) definierar begreppet norm som en mängd oskrivna regler som gör att ett samhälle kan fungera. Dessa regler är bildade av människan och något som vi accepterar utan att ifrågasätta. Norm i dess definition i relation till denna studie handlar snarare om det det godtagbara beteendet som en människa, i en social grupp bör ha (Dahlkwist, 2004:135). Här ser vi dock ett problem över den manliga normen, där många barn på de två förskolorna som i studien observerats tillbringar större delen av sin dag i en miljö där den kvinnliga normen är övervägande. Påverkar denna situation barnen i deras lek i dockrummet eller är det de rådande normerna på manligt och kvinnligt som barnen möter i sin närmsta omgivning som är det barnen visar i dockrumsleken? Detta är ett av de betraktelsesätten på norm som vi i studien kommer att använda oss av.

2.4.4 Medvetandetillstånd

Medvetandetillstånd är i sin ursprungliga form ett begrepp för människans medvetande om bland annat sina möjligheter och kännedom i olika saker, så som jobb, familjelivet med mera (SABO:2011-11-07). Tillståndet handlar i denna betraktelse om ett tillstånd att vara i, något man hamnat i (a.a:2011-11-07), och ur begreppet medvetandetillstånd i studiens relation hamnar vi i lekens värld. Knutsdotter Olofsson (2003) använder sig, i sin forskning kring barns lek, i mångt och mycket av begreppet medvetandetillstånd, där hon gör en konkret koppling till begreppet genom barnens lek. Medvetandetillstånd i lekens värld innebär att

(18)

17

utomstående kan se och höra att det barnet gör är just på lek men att de endast är de berörda i leken som vet vilka regler, upplevelser och erfarenheter det är som behandlas och gestaltas (2003:12). I denna studie väljer vi att belysa begreppet medvetandetillstånd som något barnen är i då de leker i förskolans dockrum, där de på ett omedvetet eller medvetet sätt bearbetar upplevelser, erfarenheter och prövar olika teorier för att få en fördjupelse och kunskapsutveckling i sin lek.

(19)

18

3 Metod

Inledningsvis kommer vi i detta kapitel diskutera och beskriva de metoder vi valt att använda oss av i studien, även metodernas fördelar respektive nackdelar kommer att diskuteras. Därefter kommer vi göra en kortare presentation av de förskolor och lärare som har medverkat i studien. Avslutningsvis kommer vi i kapitlet beskriva hur vi gått tillväga med studien, där de forskningsetiska övervägandena som vi fått ta ställning till behandlas.

3.1 Metodval

Vi har i denna studie valt att använda oss av metoderna observation och samtalsintervju. För att erhålla en djupare förståelse och insikt i dessa två metoder kommer vi nedan att redogöra för våra val av metoder. Inledningsvis börjar vi med att beskriva observationsmetodens tillvägagångssätt, för att sedan beskriva samtalsintervjumetodens kännetecken.

3.1.1 Observation

En av de metoder som vi valt att använda oss av, i insamlingen av vårt empiriska material, är observationer av barns lek i dockrummet. Cato R.P. Bjørndal (2002:26), Runa Patel och Bo Davidson (2003:87) poängterar att observationer används för att fånga och uppmärksamma ett beteende eller en händelse i ett naturligt sammanhang, just när det inträffar. Vidare talar Bjørndal (2002:26) om att observationer förekommer i stor utsträckning i förskolans vardagliga verksamhet, där metoden blir pedagogisk, kvalitativ och forskaranknuten först när den sätts i ett sammanhang. Staffan Stukát (2005:49) skriver om att observationer blir en stor

(20)

19

fördel när kunskapen direkt blir hämta från sitt naturliga sammanhang, vilket även Patel, Davidson och Bjørndal talar om.

Inom den kvalitativa vetenskapliga tekniken observation förekommer den osystematiska observationsmetoden, som innebär att observationerna görs i en vardaglig kontext där fokus ligger på att erhålla så mycket kunskap som möjligt om det valda beteendet och där inget speciellt observationsschema används. Dock kräver denna osystematiska observationsmetod noggranna förberedelser och övervägande (Patel & Davisdon 1991/2003:89). Vi har valt att använda oss av den osystematiska observationsmetoden för att fånga dockrumsleken och barnens beteende i dess naturliga skeende. Vi har utfört tre osystematiska observationer på vardera avdelning, som hade varierande längd beroende på vilken lek som lektes och vilken tid på dagen vi observerade på. För att strukturera upp den osystematiska observationsmetoden har vi valt, i likhet med Patel & Davidson (2003:90), att ta ställning till följande frågor innan vårt arbete med observationerna började:

 Vad är det vi är intresserade av att observera?

o Vårt intresse var att observera hur/vad barn leker med i dockrummet. Vi var även intresserade av att observera om barnen i sin lek i förskolans dockrum använder sig av sina samhälleliga erfarenheter och hur detta, om det visas, speglar sig i barnens lek.

 Hur ska vi registrera observationerna?

o Vi registrerade observationerna med hjälp av papper och penna. Vi har även använt oss av en mall, som vi förberedde innan (se bilaga 1). Mallen användes vid observationstillfällena, då vi även var intresserade av att se vilka saker som barnen leker med. Detta blev för oss mer konkret.

o Vi beräknade att observera cirka 20 minuter, tre gånger på vardera avdelning, vilket skulle resultera i totalt sex observationer med empiri på 120 minuter, men då lekarna hade varierande längd blev också observationstiderna varierande. Förutom vår mall skrev vi ner det vi observerade att barnen gjorde i sin lek i dockrummet. Vi ville i observationerna ha med mimik, stämning med mera som kunde vara till stor nytta för oss i analysen av det empiriska materialet.

(21)

20

 Hur ska vi förhålla oss till situationen som observatörer?

o Vi förhöll oss som oberoende observatörer i de observationer som vi genomförde. Vi befann oss i dockrummet när vi observerade barnens lek och då vi blev inbjudna att delta i leken gjorde vi detta, för att inte hämma barnens lek och skapa en spänd situation mellan oss och barnen. En inbjudan till barnens lek blev för oss viktigt att ta emot, men frågan är hur det hade varit om vi valde att tacka nej till inbjudan och förhålla oss om oberoende observatörer helt och hållet. Frågan är om barnen då inte hade uppfattat oss som ”konstiga” och några som bara var där för att titta på vad de gjorde. Då vår huvudfaktor var att vi skulle förhålla oss som oberoende observatörer i observationerna, valde vi vid något tillfälle att tacka nej till inbjudan att delta i leken. Detta gjorde vi för att vi hade en känsla av att leken var på väg att utveckla sig framåt och att vi i leken skulle försvåra barnens utveckling av sin lek. Att förhålla sig som oberoende observatörer har vi genom studiens gång upplevt som svårt och något vi skulle tänkt på och diskuterat innan vi bestämde oss för denna metod.

3.1.2 Samtalsintervju

Vi har använt oss av den vetenskapliga tekniken samtalsintervju, för att få kunskap om lärarnas syn på barns erfarenheter av genus i förskolans dockrum. Samtalsintervjun är en intervjumetod som används i situationer där intervjuaren vill ha kvalitativa och öppna svar på frågor som i många fall har följdfrågor (Bjørndal, 2002:92). Utifrån ett antal huvudfrågor har vi på en individuell nivå formulerat frågor till respondenterna, för att utvinna så kvalitativa svar som möjligt på de ställda frågorna (Patel & Davidson, 2003:78; Stukát, 2005:39). Vi har intervjuat två lärare från respektive förskola. Vi beräknade att de enskilda samtalsintervjuerna skulle ta cirka en halvtimme vardera, men även här var längde på samtalsintervjuerna varierande beroende på vilken lärare det var som vi intervjuade. De fyra intervjuerna varade mellan tio och tjugo minuter och den mest avgörande anledningen till detta var att lärarna i samtalsintervjuerna påtalade att det hade mycket att göra och ville hem. Anledningen till att valet föll på samtalsintervju är för att vi ville skapa en trygg miljö för våra respondenter, där deras personliga svar fick möjlighet att komma fram och där vi som intervjuare hade

(22)

21

möjlighet att ställa personliga följdfrågor, för att få så utförliga och djupa svar som möjligt. Likt de frågor som Patel och Davidson (2003:90) hävdar att man ska använda sig av för att strukturera upp en osystematisk observation, så valde vi att skriva frågor som vi tog ställning till innan vårt arbeta med att formulera samtalsintervjuns frågor inleddes.Dessa frågor var:

 Vad är vi intresserade av att få för svar på frågorna? (se bilaga 2)

o Vi var intresserade av att få reda på hur lärarna i förskola ser på hur barns erfarenheter av genus återspeglar sig i dockrummet. Vi var även intresserade av att veta om lärarna såg några skillnader mellan de båda könens lek eller om de upplever att barnen leker på liknande sätt.

 Vad gör vi med svaren efter samtalsintervjuerna?

o Vi har under samtalsintervjuerna använt oss av en diktafon och efter intervjuernas slut transkriberade vi lärarnas svar. Vi transkriberade alla intervjuerna, men la störst vikt vid det som vi ansåg var användbart i analysen. Detta för att många samtal under intervjuerna handlade om andra saker som inte var väsentliga i denna studie. De inspelade samtalsintervjuerna har vi lagrat, om situationen uppstår där vi behöver gå tillbaka till samtalsintervjuerna och lyssna på dem igen.

 Hur ska vi som intervjuar förhålla oss till respondenterna, så att vi skapar en så trygg miljö som möjligt?

o Samtalsintervjuerna har vi genomfört i ett lugnt rum, där vi blev så lite störda som möjligt. Det fanns inte några störande objekt för våra respondenter, så som ringande telefoner, påslagna datorer, andra kolleger eller barn. För att respondenterna skulle känna sig trygga under samtalsintervjun hade vi ett inledande samtal, utanför samtalsintervjun, där vi berättade om oss själva, vad det var vi skulle göra och vad studien handlar om. Detta gjorde vi för att vi kände att detta var något som vi hade önskat att intervjuaren hade gjort om det var vi som var respondenterna.

(23)

22

3.1.3 Metodernas fördelar och nackdelar

Nørretranders (1992) talar om observationsmetodens fördelar och nackdelar. Nørretranders poängterar att en nackdel med metoden är att observatören bara tar in ett begränsat antal intryck under observationen som lagras i sinnena och därför upplever olika människor samma situation på olika sätt. En nackdel som vi ser med metoden observation är att den kan vara tidskrävande. Metoden kräver även att observatören har en noga uttänkt planering över hur observationen ska genomföras, likaså är en nackdel med metoden att det bara är det yttre som kan studeras (Stukát, 2005:49). En fördel med metoden observation som vi ser är att kunskapen hämtas direkt och att det sker i en naturlig situation. En annan nackdel med observationsstudier är barnens förhållningssätt till oss som observatörer. Om fallet är sådant att barnen inte sedan tidigare känner oss, kan det för vissa barn vara svårt att leka naturligt och fritt med oss i rummet. Detta har vi tänkt på i arbetet med studien och har därför valt att besöka de två förskolorna några gånger innan vi började observera.

En fördel med samtalsintervju är att det ger en möjlighet att upptäcka detaljer och skapa förståelse i andra människors syn inom ett visst område. Samtalsintervjun ger oss också en möjlighet till flexibilitet när det gäller att förstå vad respondenten menar (Bjørndal, 2002:90). Enligt oss är en nackdel med samtalsintervjun att det kan vara en svårighet att skapa en trygg miljö för våra respondenter. Det kan vara svårt i frågan om tidspress, störande betingelser och andra saker, som kan påverka både oss som intervjuare och våra respondenter (a.a:93-94).

3.2 Undersökningsgrupp

I detta avsnitt kommer vi att presentera de förskolor som vi i denna studie valt att utföra undersökningen hos. Vi har valt att undersöka dockrumsleken hos två olika förskolor i samma kommun, detta för att studien ska få en så kvalitativ utgångspunkt som möjligt. Vi har i studien intervjuat två lärare från respektive förskola, för att få reda på hur de ser på barns erfarenheter av genus. Nedan kommer vi kortfattat presentera de två förskolorna, Västra och Östra förskolan, och de fyra lärarna som vi i studien intervjuat.

(24)

23

3.2.1 Västra förskolan

Västra förskolan ligger i kommunens nyaste område, med närhet till både havet och stora grönområden. Förskolan består av fem avdelningar uppdelade på två äldrebarns avdelningar och tre yngrebarns avdelningar. Vi har valt att undersöka dockrumsleken på en av Västra förskolans äldrebarns avdelningar, Skalbaggen. Barngruppen på Skalbaggen består av 21 barn, fördelat på nio flickor och tolv pojkar i åldrarna tre till fem år. Samtliga föräldrar på

Skalbaggen är välutbildade med svensk bakgrund, detta enligt barnens

inskrivningshandlingar. Dockrummet på Skalbaggen ligger i avdelningens största rum, där barnen även äter middag. Dockrummet ligger öppet mitt i rummet mellan två matbord, där det som avskiljer dockrummet från resten av rummet är en träskiva som används som en stor hängare till utklädningskläderna och en stor byrå som barnen har egna låder i. I dockrummet finns det matbordsmöblemang i miniatyr, en vask och spis i miniatyr. Det finns utklädningskläder, väskor, skor, schalar och plasttallrikar, bestick och glas. I Skalbaggens dockrum finns det även två flickdockor, två vagnar och en docksäng.

3.2.2 Östra förskolan

Östra förskolan ligger i kommunens centrala del, med närhet till havet och stadens centrum. Förskolan består, även den, av fem avdelningar fördelat på två äldrebarns avdelningar och tre yngrebarns avdelningar. Vi har valt att undersöka dockrumsleken på en av Östra förskolans äldrebarns avdelningar, Nyckelpigan. Nyckelpigans barngrupp består av 21 barn, fördelat på tretton pojkar och åtta flickor i åldrarna tre till fem år. Enligt barnens inskrivningshandlingar har de flesta föräldrar på Nyckelpigan en annan etnisk bakgrund än svensk, med gymnasialutbildning. Dockrummet på Nyckelpigan ligger avskiljt från den övriga avdelningen. En del av dockrummet ligger upphöjt, direkt när man kommer in i rummet och barnen måste klättra upp för en lite stege för att ta sig in till den delen av dockrummet. I Nyckelpigans dockrum finns det också matbordsmöblemang i miniatyr, en vask och spis i miniatyr. Det finns utklädningskläder, väskor, skor, schalar och plasttallrikar, bestick och glas. Det finns det även fyra flickdockor, en vagn och en docksäng.

(25)

24

3.2.3 Skalbaggens Anna och Maria

På Västra förskolans avdelning Skalbaggen arbetar bland annat Anna och Maria. Anna är 47 år gammal och har jobbat inom kommunen i 25 år. När Västra förskolan öppnades för snart fyra år sedan bytte Anna arbetsplats och började på förskolans först öppnade avdelning, Skalbaggen. Hon är utbildad förskollärare och sagopedagog, och arbetar tillsammans med Maria. Maria är 55 år gammal och har jobbat som förskollärare i fyra år, innan dess har hon arbetat som barnskötare i kommunen i ungefär 25 år. Hon började liksom Anna på Västra förskolan när den öppnade för snart fyra år sedan.

3.2.4 Nyckelpigans Helena och Agneta

Helena och Agneta arbetar på Östra förskolans avdelning Nyckelpigan. Helena är utbildad förskollärare och har jobbat som förskollärare i snart åtta år. Hon är 47 år gammal och arbetade innan hon utbildade sig till förskollärare som barnsötare på Östra förskolans avdelning Nyckelpigan. Agneta är 29 år gammal och är utbildad förskollärare sedan 2006. Som nyexaminerad förskollärare började hon arbeta på en annan förskola inom kommunen, innan hon började jobba på Östra förskolans avdelning Skalbaggen för fyra år sedan.

3.3 Genomförande

Denna studies genomförande började med de sex osystematiska observationer. Vi valda att börja med observationerna på de två valda förskolorna, för att inte bil påverkade av de svar som lärarna på avdelningarna gav oss under samtalsintervjuerna. Tanken med att observera dockrumsleken tre gånger på vardera avdelning, var att få in kvalitativt material till studien samt att få möjlighet att reflektera och analysera materialet på ett rättvist sätt.

(26)

25

För att få ta del av lärares syn på hur barns erfarenheter av genus framträder i förskolans dockrum har vi valt att intervjua två lärare från respektive förskola. Under samtalsintervjuerna använde vi oss av en diktafon, som Bjørndal talar om. Bjørndal (2002:79) menar att diktafonen används av intervjuaren för att fånga samtal, så att intervjuaren kan koncentrera sig på att ge respondenten ett personligt samspel. När samtalsintervjuerna var gjorda transkribera vi det material vi fått in under samtalsintervjuerna, men la störs vikt vid den empiri som var relevant för vår studie.

Då intervjuerna och observationerna var transkriberade och en genomgång av den tidigare forskningen var gjord, började processen med att analysera och diskutera de mönster som i

observationerna och samtalsintervjuerna var sammanfallande. Då utdrag av

samtalsintervjuerna och observationerna var gjorda börjades en koppling till studiens tidigare forskning att göras. Den tidigare forskningen sammanflätades med olika autentiska exempel från både samtalsintervjuer och observationer och studiens avslutande arbete låg i en diskussion kring studiens slutsatser samt i en självkritisk granskning av studien och dess resultat.

3.3.1 Forskningsetiska överväganden

Ett av de forskningsetiska övervägandena som vi i denna studie har tagit hänsyn till är att deltagarna i våra samtalsintervjuer och observationer ska ha rätt till att ta del av vilka villkor som gäller för deltagandet och vad resultatet ska användas till. Detta i likhet med humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets principer (Vetenskapsrådet, 1990:7). Ett annat övervägande som vi i studien tagit hänsyn till är att deltagarna i studien ska ha möjlighet att få ett exemplar av den färdiga studien, för att få se att deras medverkan har använts på ett korrekt och riktigt sätt och för att se att deras möjlighet till identifikation inte finns. Även detta i enlighet med humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets principer (a.a:12&15). Då vi i denna studie har observerat barns lek i förskolans dockrum, har vi valt att få föräldrarnas tillstånd till deltagande i observationer för samtliga barn på de båda avdelningarna. Detta för att föräldrarna ska få information om vad vi arbetar med, få inblick i att identifikation av deras barn i arbetet inte kommer att bli möjligt och för att inga missförstånd ska uppstå. I enlighet med humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets

(27)

26

etiska principer har vi genom hela studien använt oss av fingerade namn, för att identifikation inte ska vara möjligt på någon av förskolorna, barnen eller lärarna (a.a:12).

(28)

27

4 Resultat och analys

I följande kapitel kommer vi presentera och analysera vårt empiriska material. Materialet bestående av samtalsintervjuer med verksamma lärare i förskolan samt observationer av barns lek i dockrummet. Vi har i analysen tagit till vara på de utmärkande drag som i vårt empiriska material är relevant inom denna studie.

4.1 Samhällets förväntningar

Under ett flertal år har vi i stor utsträckning mött och diskuterat hur barns erfarenheter av samhället speglar sig i barns lek i förskolans dockrum. Företeelsen om barns erfarenheter av samhäller är i dagens forskning relevant och har lika så varit under de senaste årtiondena. Då erfarenheter har betydelse i lärarprofessionen har vi valt att använda oss av detta perspektiv i studiens mest omfattande frågeställning om hur samhällets erfarenheter speglar sig i barns lek i förskolans dockrum.

I en närmare förståelse av hur samhällets erfarenheter och förväntningar speglar sig i flickor och pojkars lek i dockrummet är en koppling till den rådande barnkulturen och då i synnerhet populärkulturen betydelsefull att göra. Philip Lalander och Thomas Johansson (1999/2007:11) förklarar populärkulturen som en blandning av värden, ideal och stilar som gestaltas i olika medier, som i relation till barn uttrycks i samhället. Rönnberg (2001:65) understryker att populärkulturen är en speglig av de värderingar som finns i samhället och att själva populärkulturen är med och skapar dessa värderingar.

Helena: Sen om det är en vildare lek bland pojkarna, så väljer de ingen kvinnlig roll i den leken utan då väljer de en annan lek. Det är inte ofta pojkarna leker mamma, pappa, barn där någon är mamma. Det finns de som gör det men då är det mer att de är spindelmannen, Batman och så. (Helena, 2011-08-23)

(29)

28

I citatet ovan gör Helena kopplingar till den populärkultur som dagens förskolbarn är delaktiga i. Rönneberg (2001:59-67) framhäver den populärkultur som barn i dag ofta utsätts för. Rönnberg syftar i främsta utsträckning till Walt Disneys populära filmer, men för en analys av citatet ovan finns möjlighet att göra en koppling mellan Helenas skildring av att pojkarna väljer att inta en roll som Spindelmannen eller Batman i dockrumsleken och den skildring Rönneberg gör med de populära disneyfilmerna. Rönneberg framhäver filmernas påverkan på barnen, där de i leken inspireras av och imiterar vidare på de berättelser och handlingar de sett i olika filmer och berättelser. Enligt Rönnberg leder detta till att barnen bildar sig en viktig orienteringsram, som är ett stöd för barnen i deras vidare identitetsutveckling mot vuxna människor.

I samtalsintervjun med Agneta på Nyckelpigan talar hon om medier och dess påverkan på barn och i synnerhet flickorna. Läraren sa i intervjun:

Agneta: Det har pratats jättemycket om media och alla flickor som får ätstörningar och att de är så hårt präglade av det idealet som de ser i media. Jag tror att man som förälder är väldigt snabb med och förstärka barnen i sina roller, jag tror det. (Agneta, 2011-08-23)

I medier lyfts sällan det ”vanliga” livet fram, utan det som oftast i medier får uppmärksamhet är en dramatisering på hur livet kan eller kanske borde se ut för att vara intressant, framhäver Lalander och Johansson (1999/2007:183-184). Forskarna framhäver att det i dagens olika medier genom detta kan liknas med en teater där bara det intressanta och det som kan vinna flest tittarsiffror eller läsare ska framhävas. I en betraktelse av Agnetas citat ovan och det Lalander och Johansson betonar, kan barns erfarenheter av samhället ges en nära koppling till det barnen leker i förskolans dockrum. Agneta på Nyckelpigan markerar mediers påverkan på flickorna i förskolan. Hon ser media som ett sätt för föräldrarna att förstärka de kvinnliga och manliga könsrollerna, men i studiens observationsmaterial är detta inget synligt. I en närmare analys av det Helena och Agneta talar om i intervjuerna och Rönnberg, Lalander och Johanssons forskning ser vi en tydligare koppling till att populärkulturen är det föräldrarna väljer att förstärka hos sina barn, där det återspeglar sig i förskolans dockrum. I Nyckelpigans

(30)

29

dockrum visar barnen sina erfarenheter av populärkulturen genom att leka Batman och Spindelmannen, medan Agneta har en känsla av att föräldrar förstärker de ideal om hur kvinnor eller flickor borde se ut, bete sig och vara. Detta citat av Agneta kan tolkas med erfarenheter från barnprogram så som Barbie, Batman, Spindelmannen med flera, där vi kan se ett ideal som vänder sig till barnen om vad som är ett ”rätt” eller ”tufft” sätt att vara på och som visar sig genom barnens erfarenheter av Batman och Spindelmannen i Nyckelpigans dockrum.

Medians påverkan på barnen lyfts i en observation fram, där Martina i leken måste kolla sin facebook.

Efter att familjen har ätit frukost så frågar pappan barnen vad de vill göra efter

frukosten. Olivia: Jag vill spela dator.

Martina: Jag vill också sitta vid datorn. Patricia: Vi har bara en dator. Olivia: Jag sa det första så då får jag sitta där. Martina: Men jag är äldst. Patricia: Då får ni sitta där vars en liten stund. Olivia: Okej. Martina: Okejdå för jag måste kolla min facebook. (Nyckelpigan, observation 3)

Populärkultur och medier lyfts fram i Lpfö 98/10, där det går det att läsa ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa” (Skolverket:10). Läroplanens syfte är att lärarna i förskolans ska arbeta mot en verksamhet där strävandemålen präglar den dagliga verksamheten, där det i sekvensen ovan går att göra en förbindelse mellan det Martina i leken gör och citatet ur Lpfö 98/10. I barnens lek ges det möjlighet att i dockrummet samtala om och använda sig av de mediala erfarenheter som de mött och erövrat i samhället, och det är detta barnen gör i Nyckelpigans dockrum. I leken betonas en erfarenhet som de fyra barnen tillsammans har i sitt närmsta samhälle, där de mött den mediala formen dator. Barnen använder sig av denna mediala erfarenhet dels för att vidareutveckla leken och dels för att skapa sig en bild av hur de i sin fortsatta utveckling till vuxna människor ska förhålla sig till datorer.

(31)

30

4.1.1 De är människor, inte könsvarelser

Könsrollskonsulten och jämställdhetsexperten Ingmar Gens hävdar i en artikel (2011-05-21) att uppdelningen i flickor och pojkars lek främst beror på att barnen idag tvingas förhålla sig till de ramar som samhället bygger upp, vilket bidrar till att flickor och pojkar tar på sig specifika roller i lekarna. För att dessa ramar från samhället ska brytas måste vi se barn som människor och inte som könsvarelser, hävdar Gens. Det är samhället och i synnerhet vuxenvärlden som tilldelar flickor och pojkar vissa stereotypa könsroller och det är bara samhället och de vuxna som kan motverka denna etikettsättning, poängterar Gens. I likhet med Gens tankar talar Maria på Skalbaggen om hur barnen i leken förväntas uppvisa dessa erfarenheter från samhället. Maria resonerar om följande:

Maria: Den direkta förväntningen som jag kan se är att flickorna ska vara snälla och ta hand om barnen. De ska laga mat, städa och så vidare. De förväntas i leken att göra det som mamma gör, medan pojkarna, vad ska de göra? De ska göra vad pappa gör. Pojkarna ska inte ta hand om barnen, de ska snickra i stället eller titta på fotboll. (Maria, 2011-09-06)

Ur ovanstående utdrag av samtalsintervjun med Maria på Skalbagge framgår det att Ingemar Gens (2011-05-21) tankar om de specifika roller som barn i leken erövrar speglar sig, enligt läraren, i barnens utformning av roller. Läraren hävdar att flickorna i sin roll som mamma ska vara omhändertagande medan pojkarna i sin roll som pappa ska vara sportintresserad, som även Kuhn, Nash och Bruken framhäver (1978:445-451). Ur Gens tankar om att det är samhället och i största utsträckning de vuxna som omedvetet eller medvetet tilldelar flickorna och pojkarna de specifika rollerna, ser vi en koppling mellan de roller barnen i sin dockrums lek tar och de roller de ser i sin omgivning. Med hänsyn till Ingemar Genus tankar om att det är de vuxna och samhället som påverkar barnen i deras rollfördelning, framkommer det i samtalsintervjuerna och observationerna andra exempel på hur samhället påverkar barnen i deras val av roller och hur dessa roller i leken uppträder.

Pelle: Ja, men kom du då det blir bra. Pelle: Nej, vi har ingen sånt. Jag kan inte resa den dagen. Jag måste vara hemma

(32)

31

med bebisen. Pelle: Jag kommer till jobbet snart, jag ska bara äta. Pelle: Får jag mat snart? När han har lagt på luren drar han fram tangentbordet som står längre in på

bordet. Han börjar klicka lite på tangenterna. Han tittar upp på kompisen som står vid spisen.

Pelle: Jag skriver vad vi pratat om i telefonen. Det går bra va? Kompisen som står vid spisen vänder sig om. Hon tittar på Pelle och säger: Mimmi: Ja, det gör alltid min pappa. Gör inte din det?

Pelle tittar på henne med stora ögon. Kompisen Mimmi, tittar på honom och fortsätter med en glad röst: Mimmi: Min pappa sitter alltid vid datan eller vid telefonen. Vad gör din pappa? Vi måste hämta bebisarna. De behöver mat. Kan du ge demat? (Skalbaggen, observation 1)

Samtalet är ett utdrag ur den första observationen på Skalbaggen, där en flicka och en pojke leker tillsammans i dockrummet. I en analys av sekvensen utifrån Gens tankar är samhällets påverkan på barns identitet i rollerna synlig. Flickan och pojken har i leken identifierat sig med de könsroller som de har erfarenheter av från hemmet. Flickan, Mimmi, berättar att så gör hennes pappa. Mimmi har en erfarenhet av att det pappa gör, det gör pappor. Å andra sidan verkar Pelle i leken ha en erfarenhet av att pappa kan vara hemma med bebisen, medan mamman är frånvarande. Då barn i sin lek i förskolans dockrum använder sig av sina olika erfarenheter (es t.ex. Knutsdotter Olofsson, 2003) av samhället, har Mimmi och Pelle byggt upp en värld av sina olika erfarenheter där de tillsammans kan tala om, bearbeta och vidareutveckla dessa erfarenheter till situationer som de känner igen sig i och kan hantera, där leken har möjlighet att vidareutveckla sig i en oändlighet. Gens hävdar att för det i leken ska vara jämställt och neutralt, så måste de vuxna närmst barnen motverka de stereotypa könsrollerna och hjälpa barnen in i en lek som är fri från förväntningar och etikettsättning.

(33)

32

4.1.2 En familj

Under det andra observationstillfället på Nyckelpigan utspelar sig följande händelse, där liknelser till Olofsson (2007:27) tankar om att barn i leken på ett omedvetet sätt upprätthåller de normer, erfarenheter och förväntningar de har från samhället.

Familjen sätter sig vid bordet och börjar äta frukost. När de har ätit så stannar Nina och Emely inne för att städa huset. Pappa och Lina åker iväg till affären för att handla. Pappa och Lina är i affären och han frågar: Pappa: Ska vi handla så vi kan göra en äpplepaj till i kväll? Lina: Ja det vill jag. (Nyckelpigan, observation 2)

I Nyckelpigans dockrum fortsätter leken. Barnen har i sin lek i dockrummet använt sig av de bilder och erfarenheter de har av hur en familj är eller ska fungerar. Barnen i leken består av fyra tjejer som tillsammans har bildat en familj bestående av en mamma, en pappa och två barn. Mamman i leken har den privata rollen att det är hon som ska diska, laga mat och städa, medan pappan har den offentliga rollen där han ska handla och titta på tv medan mamma och barnen plockar undan i köket och bakar en äpplepaj. Familjen har satt sig vid bordet för att äta middag och följande händer:

Familjen sitter vid bordet och äter middag och efter att de ätit färdigt plockar mamma undan maten och disken. Pappa går in och tittar på tv och barnen tjatar på mamma att de ska göra äpplepajen. (Nyckelpigan, observation 2)

I en analys av Olofssons tankar (2007:27) i en jämförelse med de två sekvenserna ovan framhävs det att barnen i Nyckelpigans dockrumslek har en bild av att det är mamman som sköter vardagsysslorna i hemmet och pappan som får det lite roligare uppdraget i att gå och handla. I en analys kan indikationer göras till att barnen i leken har erfarenheter av att det är mamma som ska laga mat, medan pappa ska titta på tv. På ett mer eller mindre omedvetet sätt tillägnar sig barnen dessa normer, förväntningar och erfarenheter i leken och en bild av hur barnen ser på familjebildningen uppstår i Nyckelpigans dockrum. Utifrån John H. Flavells

(34)

33

tankar ser vi att barnen i sin lek har erfarenheter av samhällets privata och offentliga roller. Flavell (1995:51) framhäver att den privata rollen i största utsträckning syftar till hemmet och den roll som människan där har, medan den offentliga rollen handlar om den rollen som människan har utanför hemmets trygga sfär, det vill säga i samhället.

4.1.3 Mamman i leken

Martin och Halverson (1981:1120) understryker att barnen i dagens samhälle skapar sig en bild av hur män och kvinnor ska uppträda. I Skalbaggens dockrum leker fem barn, tre flickor och två pojkar. En av flickorna har tydligt förklarat att hon är mamma i leken och att de andra måste lyssna på henne, för annars blir dem ledsna.

Linnea har lagt filtarna på sina kompisar och gett dem vars ett gosedjur. Hon går mot den lilla vasken och spisen som står i ett hörn i rummet. Hon tar fram kastruller och tallrikar och börjar röra i kastrullerna.(Skalbaggen, observation 3)

Ovanstående forskares tankar om att barn letar efter specifika regler på hur män och kvinnor bör uppträda i samhället reflekterar sig i barnens lek, och i synnerhet i Linneas roll i leken. I en närmare granskning av sekvensen ovan och det Martin och Halverson understryker, kan kopplingar göras till att flickan i leken är i full fart med att utveckla en bild av hur hon som vuxen ska uppträda i sin roll som mamma. Linnea kan ha erfarenheter av att mamma ska vara omhändertagande och att det är hon som ”nattar” barnen (se t.ex. Martin & Halverson 1981). Då Linnea är den som är störst i leken kan det ha betydelse i att de yngre barnen ser upp till henne och låter henne pröva och problematisera den erfarenheten av mamma som hon har. Vidare kan sekvensen ses som en lärandesituation där barnen i leken tränar sig i empati och skapar sig förståelse i hur de som barn och vuxna ska förhålla sig till den kvinnliga bilden som de i leken har skapat.

(35)

34

4.2 Lärarnas syn på hur barns erfarenheter av genus synliggörs

i dockrummet

För att närmare förstå av hur samhällets normer och förväntningar synliggörs i förskolans dockrum har en av studiens frågeställningar varit just hur lärarna i förskolan ser på hur barns erfarenheter av genus synliggörs i dockrummet. Under intervjun med en av lärarna på Nyckelpigan berättar hon följande:

Helena: Pojkar väljer ofta de lite mer utmanande rollerna. Leker de som djur så är de oftast en liten vildare hund än vad en flicka är. Leker de mamma, pappa, barn så faller det sig ofta naturligt att pojkar blir en pappa, han vill inte vara en mamma så är det bara. (Helena, 2011-08-23)

I citatet ovan berättar Helena på Nyckelpigan att pojkarna på avdelningen inte vill vara mamma i leken mamma, pappa, barn. Det är bara så att det faller pojkarna naturligt att ta papparollen i leken. I enlighet med det Olofsson (2007:14) påpekar väljer pojkarna på Nyckelpigan att ta lite mer utmanande roller i leken. Med utgångspunkt i Helenas syn på genus i förskolans dockrum och hennes tidigare kommentar i studiens material, om att pojkar väljer att vara Batman eller Spindelmannen i en vildare dockrumslek, synliggörs Olofssons teori om att pojkarna i sitt val av roll i förskolans dockrum väljer att ta den roll som anses vara mest manlig, det vill säga spännande, farlig eller till och med sportigast.

Genusforskaren Yvonne Hirdman (1998) införlivade ett nytt begrepp inom genusvetenskapen. Hirdman förklarar i sin forskning begreppet genussystem, som innebär att mannen generellt sätt är överordnad kvinnan i samhället, om inget annat sägs. Detta synliggörs i människans sätt att tala, lyssna och agera understryker Hirdman (1998). Anna på Skalbaggen berättar:

Anna: Ett typiskt beteende hos tjejerna är att dem tar mammarollen. Dem är mamman och ofta är det flickan, tjejen som leder leken.(07.46)/…/(07.49) Som gärna delegerar ut roller till killarna, och framförallt om det är en kille som är lite underordnad i gruppen. (Anna, 2011-09-07)

(36)

35

Med utgångspunkt i Hirdmans forskning tar barnen på Skalbaggen en annan roll än det Hirdman framhäver i principen om genussystemet. Vidare understryker Hirdman att den manliga normen återspeglar sig i synen på barn och att barn där igenom använder sig av denna erfarenhet i sina roller i leken. Ur sekvensen av lärarens intervju på Skalbaggen tar flickorna i avdelningens dockrum den ledande rollen, där de generellt sätt är överordnande pojkarna, framför allt om killen i leken är underordnad i gruppen. I ett sammanställande av Hirdmans begrepp om genussystemet och flickornas ledande roll på Skalbaggen är det underförstått att det är den kvinnliga normen som är den styrande i förskolans dockrum, eller i detta fall den ”flickiga” normen enligt Anna på Skalbaggen. En intressant spegling på denna ”flickiga” överordning i dockrummet är att majoriteten av de barn som under observationerna lekt i dockrummet är flickor. Då detta fenomen är tydligt i våra observationer från både Nyckelpigan och Skalbaggen är det värdefullt att poängtera att det i förskolans dockrum kan vara den kvinnliga norm som är överordnad, dels för att pojkarna är frånvarande dels för att barnen på båda avdelningarna vet att de är denna kvinnliga norm som just gäller i dockrummet. Då detta genom våra observationer blivit synligt är det viktigt att belysa denna aspekt av pojkarnas frånvaro och den ”flickiga” överordningen i förskolans dockrum.

4.3 Barns lekar i förskolans dockrum

En viktig fråga i denna studie har för oss varit vilka lekar barn leker i förskolans dockrum. Denna fråga kring barns lekar i förskolans dockrum har blivit en central del i vår förståelse av hur barns samhälliga erfarenheter ger sig avtryck i de olika roller och lekar som de där leker.

I Lpfö 98/10 går det att läsa ”Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka sig och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter” (Skolverket, 2010:6). I analysen av vårt empiriska material av samtalsintervjuerna framkom det att lärarna på de båda förskolorna, Östra och Västra förskolan, talar om att barn i dockrummets lekar bearbetar egna upplevda situationer och att det i lekarna är barnens erfarenheter som ibland styr hur leken blir. En pedagog på Nyckelpigan uttrycker detta på följande sätt:

(37)

36

Helena: Som den flickan som lekte flygplats. Hade en förälder här och en som bodde utanför Stockholm, så hon flög ju och det gjorde hon själv och då lekte hon det här, för då hade hon de upplevelserna (Helena, 2011-08-23).

Knutsdotter Olofsson (2003:22) framhäver att det i barns lek sker ett möte mellan barnets yttre och inre värld, där lekens innehåll utgörs av de erfarenheter och upplevelser som barnen mött i sin vardag. Då barnens lek allt som ofta har sin grund i barnens upplevda händelser och erfarenheter blir leken på riktigt, fast på lek där barnen i medvetandetillståndet införlivar personlig utveckling, mognad och hälsa, hävdar Knutsdotter Olofsson (2003:19&58).

I en av studiens samtalsintervjuer framkom det att Anna på Skalbaggen upplever att det är ”…utpräglat rollekar i dockrummet.” (2011-09-07). Det Anna talar om i sin samtalsintervju ser vi också i en observation från Nyckelpigan.

Leken i dockrummet börjar med att de sju barnen går in i dockrummet och hittar en bebis och det är då diskussionen börjar, om vad de ska leka i dockrummet. De sju barnen kommer snabbt överrens om att de ska leka mamma, pappa, barn. Tjejen som heter Anna tar ledarollen och bestämmer vad hon ska vara, sedan frågar Anna de andra barnen vad de vill vara. Det blir bestämt att Anna är

mamma, Jasmine är pappa, Fideli är barn, Ola är storebror och Anton är hund. Anna: Vi ska gå ut på promenad med hunden.

Ola: Jag vill hålla hunden.

Jasmine: Nä det kan du inte. Du är fortfarande för liten. (Observation 1, Nyckelpigan)

I sekvensen ovan ser vi det Knutsdotter Olofsson (2003:58) framhäver att barnen gör i sin lek i förskolans dockrum. Anna och Jasmine går i leken in i rollerna som mamma respektive pappa och är där bestämda om vad som gäller för barnen och hunden. Det är Jasmine som bestämmer att Ola är för liten för att hålla i hunden när de går ut på promenad. Då en analys görs av ovanstående citat i en relation till Knutsdotter Olofsson (a.a) är det en tydlig bild av att barnen har erfarenheter av att det är mamma och pappa som bestämmer hur vi ska göra,

(38)

37

som gestaltas. Anna och Jasmine undersöker i leken de roller som de har erfarenheter av och som de behöver utforska för att få en full förstå för, framhäver Strandberg (2006:67).

4.3.1 Innehållet i förskolans dockrum

Saracho och Spodek (2003:2) framhävder att det på de flesta förskolor idag finns ett rum eller en plats med miniatyrer av köksredskap, så som pannor, tallrikar och diskredskap. En liknelse med detta gör Maria på Skalbaggen i sin intervju.

Maria: …utan barnen använder sig gärna av ett bord med fyra stolar till som är ett litet lekbord som vi säger, eller ett litet matsalsbord i miniatyr. Och till det har vi även en spis och en vask som också är i miniatyr, allt i trä då förstås, med detaljrika utseenden som ska efterlikna de som finns i de vuxnas värld, om vi säger på det sättet. (Maria, 2011-09-06)

Även Helena på Nyckelpigan talar om att det i Nyckelpigans dockrum finns ett möblemang med bord och stolar och att de har köksinredning och docksängar i sitt dockrum. Både Maria och Helena påtalar att det som finns i förskolans dockrum ska efterlikna det som finns i de vuxnas värld och vara en hjälp för barnen i deras bearbetning av upplevelser och erfarenheter. Hägglund (1989:63) understryker i sin forskning att barn i leken tränar sig på det liv de ska ha som vuxna och detta blir extra tydligt i barnens lek i förskolans dockrum. Då leken är en livsstil och en kulturell företeelse, vidareutvecklar och bearbetar barn typiska egenskaper och händelser från samhället i sin dockrumslek där de materiella föremålen är till stor hjälp i denna bearbetning (Lillemyr, 1990:134).

Under våra observationer av barns lek i förskolans dockrum blev vi uppmärksamma på att det i de båda dockrummen finns dockor att tillgå. Dockorna i dockrummen är till könet flickor, med ljust hår, blåa ögon, rosa kläder och har en mjuk kropp med ogreppbara händer och fötter som gör att de inte kan stå för sig själv. Nelson och Svenssons (2005:115) forskning kring dockor visar att de dockor som är av det kvinnliga könet ofta har tilldelats egenskaper

(39)

38

där de anses vara varande istället för handlande, där dessa flickdockor bland annat har tillverkats med ogreppbara händer och fötter. Under observationstillfällena har inga dockor av det manliga könet visats eller lekts med och inte heller är de dockor som finns i Nyckelpigan och Skalbaggens dockrum något som barnen i sin lek ofta använder sig av.

References

Related documents

Enligt remissen följer av förvaltningslagens bestämmelser att det normalt krävs en klargörande motivering, eftersom konsultationerna ska genomföras i ärenden som får

Lycksele kommun ställer sig positiv till promemorians bedömning och välkomnar insatser för att stärka det samiska folkets inflytande och självbestämmande i frågor som berör

Länsstyrelsen i Dalarnas län samråder löpande med Idre nya sameby i frågor av särskild betydelse för samerna, främst inom.. Avdelningen för naturvård och Avdelningen för

Det behöver därför göras en grundläggande analys av vilka resurser samebyarna, de samiska organisationerna, Sametinget och övriga berörda myndigheter har och/eller behöver för

Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att nuvarande förslag inte på ett reellt sätt bidrar till att lösa den faktiska problembilden gällande inflytande för den samiska.

Tillsammans utgör detta en stor risk för att de kommuner och landsting som är förvaltningsområden för finska, meänkieli och samiska tolkar lagen så att det blir tillåtet

Förslaget innebär en skyldighet för regeringen, statliga förvaltningsmyndigheter, regioner och kommuner att innan beslut fattas i ärenden som kan få särskild betydelse för samerna

rättssäkerhetsskäl som främmande för rättsordningen att en myndighet som ska besluta om sådan ersättning till en enskild skulle förhandla med en annan myndighet eller enskild