Studie- och yrkesvägledares upplevelser av egna kompetenser och sin egen kompetensutveckling inom vuxenutbildning

Examensarbete

Studie- och yrkesvägledares upplevelser av

egna kompetenser och sin egen

kompetensutveckling inom vuxenutbildning

Career counsellors’ experiences of their own competences and their own

competence development within adult education system

Joel Axelsson

Anke Thomalla Johansson

Studie- och yrkesvägledarexamen 180hp Examinator: Niklas Gustafson Datum för slutseminarium: 2011-12-14 Handledare: Laid Bouakaz Fakulteten för

3

Sammanfattning

Syftet med vårt arbete är att beskriva och analysera hur studie- och yrkesvägledare inom den kommunala vuxenutbildningen upplever sina yrkeskompetenser och sin kompetensutveckling i förhållande till de sökandes vägledningsbehov. Arbetets forskningsfrågor är:

1. Hur upplever studie- och yrkesvägledare sina yrkeskompetenser?

2. På vilket sätt utvecklar studie- och yrkesvägledare sina yrkeskompetenser? 3. Vilka vägledningsbehov upplever studie- och yrkesvägledare hos de sökande? Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer utifrån vägledarnas perspektiv, och avgränsades till verksamheten inom den kommunala vuxenutbildningen. Arbetets resultat visar att studie- och yrkesvägledare upplever sina kompetenser som tillräckliga och att kompetensutveckling främst sker som en dialog kring de sökandes vägledningsbehov i möten med de sökande eller med kollegor inom vägledningsområdet.

Nyckelord:

4

Förord

”Jag kommer att bli helt tillfredsställd, om bland läsarna av denna bok finns de som är tillräckligt kritiska att rätta misstag och missförstånd, att fördjupa påståenden och att peka ut aspekter som jag ännu inte har insett.” (Freire 1970a s. 36). Med detta tänkesätt tackar vi alla läsare som tar sig tid för vårt arbete.

I vårt examensarbete har vi haft förmånen att få intervjua vägledare inom den kommunala vuxenutbildningen. Vi vill här tacka er för att ni gjorde vårt arbete så mycket enklare att genomföra.

Tack också till vår handledare Laid Bouakaz för allt stöd och snabba svar på våra frågor. Vi uppskattar att arbetet direkt har kommit tillbaka med kloka kommentarer.

Vi två som har skrivit examensarbetet har under utbildningstiden haft privilegiet att vara projektanställda på ett vägledningscentrum vardera en dag i veckan och fått ta del av det dagliga arbetet där. Det gjorde det enkelt att bestämma ett ämnesområde som vi var överens om. Vi har genom hela processen haft tät kontakt och dagliga diskussioner. För att inte vara i vägen för varandra fördelade vi arbetsområden och skickade avsnitten emellan oss för kommentarer, ändringar och tillägg efter hand som texten tog form. Intervjuerna utförde vi tillsammans och vi turades om att vara den som höll i intervjun. Arbetet är resultatet av ett teamwork där en av oss har börjat skriva och därefter har den andra tagit vid, och i den andan har arbetet växt fram.

5

Innehållsförteckning

2.1 Vägledning med vuxna sökande ... 10

2.2 Allmänna vägledningsbehov ... 12

2.3 Kompetens och utveckling inom vägledning ... 13

2.4 Sammanfattning ... 14 3 Teoretiska utgångspunkter ... 15 3.1 Vägledning som fält ... 15 3.1.1 Fält ... 16 3.1.2 Kapital ... 17 3.1.3 Habitus ... 17 3.1.4 Fokus i vårt arbete ... 18

3.2 Insikt - utsikt - framsikt ... 18

3.3 Lärandeprocess ... 20 3.4 Sammanfattning ... 21 4 Metod... 22 4.1 Val av metod... 22 4.2 Datainsamling ... 23 4.2.1 Konstruktion av intervjuguide ... 23 4.2.2 Urval ... 24

6

4.2.3 Genomförande ... 24

4.3 Validitet, reliabilitet ... 25

4.4 Etik ... 27

4.5 Metod för bearbetning av material ... 28

5 Resultat ... 29

5.1 Kompetenser ... 29

5.2 Kompetensutvecklingsprocess ... 31

5.3 Påverkande faktorer på kompetensutveckling ... 33

5.4 De sökandes behov ... 34

5.4.1 Vägledningsbehov ... 35

5.4.2 Behov utanför vägledningen ... 36

5.5 Sammanfattning av resultat ... 37

6 Analys ... 38

6.1 Kompetensutveckling som lärandeprocess ... 38

6.2 Kompetensutveckling inom vägledningens fält ... 39

6.3 Kompetensutveckling som en karriärdel ... 40

6.4 Sammanfattning ... 42

7 Diskussion... 43

7.1 Metodanvändning ... 43

7.2 Jämförelse med tidigare forskning ... 44

7.3 Reflektioner ... 46

8 Referenser ... 48

9 Bilagor ... 50

7

1 Inledning

Svenskt näringsliv (Dahlén & Liljestrand 2011) publicerade under våren 2011 två artiklar som sammanfattade den första SYV-Barometern, en undersökning som genom-fördes av Skolsamverkan och Ungdomsbarometern (2011) i samarbete med Svenskt näringsliv. I undersökningen har man tillfrågat drygt 800 vägledare, huvudsakligen verksamma inom grund- och gymnasieskolan. Undersökningen kom bland annat fram till en Topp-10-lista över de frågor där verksamma vägledare kände sig otillräckliga. Främst gällde detta frågor som rörde arbetsgivarnas efterfrågade kompetenser på den globala arbetsmarknaden och frågor kring eget företagande (ibid.). Även när det gällde frågor kring utbildning och yrke svarade bara en femtedel av vägledarna att de hade mycket goda kunskaper. Enligt undersökningen önskade en stor del av vägledarna att öka sina kompetenser, främst inom områden som rör kunskaper om utbildningar, yrken och arbetsmarknad (ibid.).

Vi frågade oss på vilka grunder upplevdes brister i kunskaper och kompetens, och vilka konsekvenser det kunde ha för vägledarnas yrkesverksamhet med avseende på att kunna tillfredställa de sökandes vägledningsbehov i enlighet med den etiska deklaration och de etiska riktlinjer för studie- och yrkesvägledning (SVF 2007) som gäller för vår yrkeskår.

Under tiden för våra studier vid studie- och yrkesvägledarutbildningen i Malmö har vi haft förmånen att få arbeta inom ett projekt vid ett vägledningscentrum. Våra arbetsuppgifter har inneburit att vi under arbetsdagen haft all förstakontakt med de sökande. För projektet har vi för vägledningscentrums räkning fört statistik över de sökandes olika behov och önskemål. Vi upplevde under vårt arbete där att det regelbundet förekom behov och förväntningar hos de sökande som låg utanför vad vägledare var förberedda på i sin yrkesverksamhet eller var utbildade för under studie- och yrkesvägledarutbildningen. Vi ställde oss frågan om dessa behov och förväntningar upplevs som vägeldningsbehov och hur dessa behov hanteras av vägledare. Som en följdfråga uppkom i vilken omfattning yrkesvägledare inom vuxenutbildning upplever sina kompetenser som tillräckliga och hur ser deras kompetensutveckling ut.

8

Enligt den etiska deklarationen ska den sökande och dess vägledningsbehov stå i centrum av studie- och yrkesvägledarnas verksamhet (SVF 2007), och av den anledningen har vi bestämt oss för att undersöka vilka samband studie- och yrkesvägledare upplever mellan de sökandes behov och sina egna kompetenser och sin kompetensutveckling.

1.1 Syfte

Syftet med vårt arbete är att beskriva och analysera hur studie- och yrkesvägledare inom den kommunala vuxenutbildningen upplever sina yrkeskompetenser och sin kompetens-utveckling i förhållande till de sökandes vägledningsbehov.

1.2 Forskningsfrågor

1. Hur upplever studie- och yrkesvägledare sina yrkeskompetenser?

2. På vilket sätt utvecklar studie- och yrkesvägledare sina yrkeskompetenser? 3. Vilka vägledningsbehov upplever studie- och yrkesvägledare hos de sökande?

1.3 Avgränsning

För att kunna genomföra vår studie med de resurser som vi hade till förfogande valde vi följande avgränsningar av forskningsområdet och perspektiv. Vi har valt att i vårt arbete att undersöka studie- och yrkesvägledarnas verksamhet inom den kommunala vuxenutbildningen. Vi har genomfört våra undersökningar ur ett vägledarperspektiv vad gäller vägledarnas upplevelser och kompetensutveckling, men även när det gäller de sökandes behov har vi valt att beskriva dessa ur vägledarnas perspektiv.

1.4 Arbetets disposition

Vi börjar vårt arbete med en inledning för att ge läsaren en förklaring till varför vi har valt att skriva om just detta område och har konkretiserat vårt forskningsområde i avsnitten Syfte och Forskningsfrågor.

9

I kapitlet Tidigare forskning gör vi en sammanfattning vad forskningen hittills kommit fram till inom ämnesområdet, och i kapitlet Teoretiska utgångspunkter redogörs för vilka teoretiska ansatser vi har använt oss av i vår analys. I Metod beskriver vi vårt tillvägagångssätt och vilka etiska riktlinjer vi har tagit hänsyn till. Härefter följer Resultat och Analys av det empiriska materialet. Arbetet avslutas med våra egna tankar och reflektioner över resultatet under rubriken Diskussion.

10

2 Tidigare forskning

I följande kapitel redovisar vi tidigare forskning inom vägledning som är relevant för vårt forskningsområde med hänsyn till arbetets omfattning. Således använder vi oss av ett fåtal exempel som återspeglar forskningens resultat. Under första avsnittet redovisar vi forskning rörande vägledning med vuxna, eftersom här ligger fokusen i vår studie. Vi fortsätter med att sammanfattar forskningen kring den sökandes vägledningsbehov och avslutar kapitlet med en sammanfattning av forskning i området kompetens och utveckling inom vägledningen.

2.1 Vägledning med vuxna sökande

Forskning inom vägledning som sätter studie- och yrkesvägledarnas arbete med vuxna människor i fokus beskriver och analyserar ofta de problem som uppstår när studie- och yrkesvägledare arbetar med specifika grupper, som vuxna individer och deras individuella upplevelser av studie- och yrkesvägledning. Forskningens resultat och slutsatser specificeras i relation till den undersökta gruppen.

Ett exempel är Lena Lidströms (2009) avhandling. Avhandlingens forsknings-problem belyser frågan hur unga vuxna upplever övergången mellan skola och arbete, vilka faktorer som har påverkat dem och vilka erfarenheter med vägledningen de har upplevt (ibid.). Studiens övergripande resultat och slutsatser är att unga vuxnas övergång från skola till arbete är en unik och besvärlig resa, skapad av egna handlingar och till stor del utan professionellt stöd (ibid.). Lidström påpekar bland annat att det finns ett ”behov av forskning om samhällets stöd för ungas karriärval och övergångar mellan skola och arbete” (ibid. s. 129) och anser att vi behöver ”systematiska kunskaper om strategier och åtgärder på policy- och praxisnivå för särskilt utsatta grupper” vilket, enligt författaren, innebär behov av utökad forskning inom detta område (ibid.).

En aktuell studie genomförd av Nätverket för vuxnas lärande (NVL), Voice of Users – Promoting quality of guidance for adults in the nordic countries, redovisar vägledning av vuxna i Danmark, Finland, Island, Sverige och Norge (NVL 2010).

11

Forskarna använde sig av kvalitativa intervjuer och en webbaserad enkätundersökning i alla deltagande länder. Studien fokuserade på vuxnas deltagande i vägledningsprocessen och deras möjligheter att påverka vidareutvecklingen av vägledning. Dessutom undersöktes hur vägledning genomfördes och vilka områden som bearbetades under vägledningsprocessen. Slutligen ställdes frågan om hur nöjda de sökande är med den vägledning som de fick. Studien visar att vuxna sökande känner sig nöjda med vägledning i stort och är delaktiga under möten med vägledarna (NVL 2010). Däremot är bara en liten del av de tillfrågade delaktiga i utvecklingsprocessen av vägledning och vägledningsmetoder och -modeller (ibid.). Vägledningen genomförs i stort sett genom enskilda samtal. Andra verktyg, som exempelvis webbaserad vägledning har används i mindre utsträckning under vägledningen (ibid.).

Samtalets innehåll, och som följd den hjälp som de sökande får, är för det mesta inom området studier och lärandeprocess. Mindre hjälp får de vuxna sökande i områdena arbete och yrkesval samt när det gäller vidareutveckling av deras personlighet (ibid.). Nedanstående diagram förtydligar detta ännu mer och visar även skillnader mellan de olika nordiska länderna:

Bild 1. Utfall av svar på frågor rörande erfarenheter av vägledning. Tabellen visar procentuellt antal respondenter som instämmer eller instämmer starkt med påståenden. (NVL 2010 s. 95)

12

2.2 Allmänna vägledningsbehov

Med vägledningsbehov menas i vårt arbete de behov som uppkommer i samband med planering av framtid. Inom vägledning finns relativt mycket forskning kring sökandes vägledningsbehov utifrån den sökandes perspektiv som har kommit fram till att det finns vägledningsbehov hos alla individer oavsett ålder, kön, klass, etnicitet etc. som är lika. Ett exempel på sådan forskning är Anders Lovéns (2000) avhandling. Lovén undersökte hur grundskolelever upplever sina beslutsprocesser kring gymnasievalet och sina möten med studie- och yrkesvägledare.

De vägledningsbehov Lovén redovisar i avhandlingen (ibid.) finns även manifesterade i Sveriges Vägledarförenings Etiska riktlinjer för studie- och yrkes-vägledning (SVF 2007), vilka kan ses som ett resultat av forskning inom yrkes-vägledningen:

 Att hitta information - svårt att överblicka, många alternativ

 Att fatta beslut - valångest, svårt att avväga, vågar inte välja bort

 Att få hjälp på vägen - avstämning, behov av samtal och stöd

 Att skapa motivation - hur går jag vidare? hur ser jag framåt?

 Att förstå sig själv och livet - vem är jag?

 Att få reflektera - hur vill jag leva? vart vill jag?

 Att bli bekräftad - få professionell återkoppling (SVF 2007)

Dessa etiska riktlinjer och de vägledningsbehov som redovisats där gäller för alla individer så väl för vuxna än för grundskolelever (ibid.). Således kan dessa vägledningsbehov ses som allmänna vägledningsbehov som kan förekomma hos de sökande.

Även Lindh (1997) redovisar i sin avhandling i kapitlet Olika perspektiv på studie- och yrkesvägledning, vägledningsbehov som är lika för alla individer, och hänvisar bland annat till Law und Watts forskning som redan 1977 kommit fram till att ”individen ska bli medveten om sig själv, medveten om sina möjligheter, lära sig att fatta beslut samt lära sig handskas med övergångar från en fas till en annan” (ibid. s. 21). Dessa allmänna vägledningsbehov kompletteras enligt forskningen ofta med specifika vägledningsbehov för olika grupper som, vår målgrupp, vuxna sökande. Ett exempel här är de vuxnas behov av vägledningen i området yrkesval (NVL 2010).

13

2.3 Kompetens och utveckling inom vägledning

Studie- och yrkesvägledningens utveckling och vägledarnas kompetensutveckling nationellt och internationellt är dokumenterad genom många forskningsarbeten, utredningar, rapporter och vetenskapliga artiklar. Ett exempel är det svenska utbildningsdepartementets utredning 2001:45 (Utbildningsdepartementet 2001). Under år 2000 ledde statsrådet Ingegerd Wärnersson på regeringens uppdrag denna utredning som undersökte vägledningen i Sverige.

Utredningen belyser vägledningen i teori och praktik utifrån ett historiskt perspektiv, samt dess utövningsområden som är aktuella även idag. Rapporten redogör för de nationella och internationella faktorer som påverkar vägledningen och dess utveckling.

Författaren sätter individens behov i fokus för all vägledningsverksamhet och föreslår förbättringar i organisationen och lagstiftningen. Granskningen av vägledarnas utbildnings- och kompetensutveckling under jämförelse med internationell vägledning leder till rekommendationer att bland annat ”utbildningen bör i högre grad kunna utnyttjas för kompetensutveckling av breda grupper i samhället” (ibid. s. 194).

Ett annat aktuellt exempel är artikeln Vocational guidance requests within the international scene (Goodman & Gillis 2009). Artikeln är en sammanfattning från en diskussionsgrupp där forskare och praktiserande vägledare från fem världsdelar diskuterade sina forskningsområden och forskningsresultat. Gruppdeltagarna beskriver vilka utmaningar praktiserande vägledare måste möta i en grupp klienter i förändring och presenterade sina åsikter om nödvändiga förändringarna inom vägledningen och de teoriansatser och modeller som var i bruk. Mellan forskarna fanns en gemensam röst efter ett behov inom vägledningen efter förmåga att uppmärksamma och anpassa sig till kulturell mångfald. Vidare måste vägledare i yrkesutövning vara interaktiva, mångsidiga och visa respekt för varje individs unika verklighet (ibid.). Samtliga i gruppen var överens om att en vägledares viktigaste kompetens var att kunna genomföra ett samtal.

Artikeln Competence and competence frameworks in career guidance: complex and contested concepts, som är skriven av Ronald G. Sultana (2009) är en annan artikel som vi sammanfattar. Sultana belyser begreppet kompetens och kompetensramar utförligt och på makro-, meso- och mikronivå i förhållandet till vägledning.

14

Artikeln är en översiktsartikel och visar att det finns stora kulturella skillnader i att analysera företeelser, i forskningsresultat och i begreppsdefinitioner inom detta område. Även perspektiven skiljer sig åt (ibid.).

I vårt arbete menar vi med kompetens alla kunskaper och färdigheter som behövs för att lösa alla de specifika arbetsuppgifter som en vägledare har. Dessa arbetsuppgifter måste inte vara kopplade till yrket vägledare. Däremot använder vi begreppet yrkeskompetens i enlighet med Ringströms definition.

Med yrkeskompetens menas:

förmågan att klara av att arbeta inom ett visst yrkesområde/en viss bransch För vägledaren, i vägledningssituationen, innebär det dessutom att i samverkan med den vägledningssökande medvetandegöra denne om innebörden i och betydelsen av erfarenheter, egenskaper, förmågor, färdigheter och kunskaper (Ringström 2005 s. 12).

I vår uppsats kommer vi inte att specificera yrkeskompetenser djupare än så eftersom vår fokus ligger på sambandet mellan yrkeskompetenser och den sökandes vägledningsbehov.

2.4 Sammanfattning

Sammanfattningsvis levererar forskningen inom vägledning en tydlig bild av vägled-ningens utveckling i teori och praktik på nationell och internationell nivå. Tydlig är att alla forskare kräver ytterligare forskning och vidareutveckling av vägledarnas yrkeskompetenser på många områden. Därutöver kommer forskningen fram till att de teorier, modeller och metoder som generellt används behöver anpassas till förändringar i de sökandes vägledningsbehov. Dessutom ställer forskarna krav på förändringar inom organisation och lagstiftning och hänvisar till brister i de sökandes möjligheter att få sina röster hörda. Vidare har forskningen kommit fram till att det finns allmänna vägledningsbehov hos de sökande som kan förekomma och som kan kompletteras genom specifika vägledningsbehov.

Forskningen som vi använder oss av i vårt arbete kan bidra till att jämföra våra resultat med de slutsatser som tidigare forskning redan har kommit fram till. Med hjälp av denna forskning har vi definierat viktiga begrepp som vi använder oss av i vårt arbete, så som vägledning, vägledare, vägledningsbehov, kompetens och yrkes-kompetens.

15

3 Teoretiska utgångspunkter

Syftet med vårt arbete är att beskriva och analysera hur studie- och yrkesvägledare inom den kommunala vuxenutbildningen upplever sina yrkeskompetenser och sin kompetensutveckling i förhållande till de sökandes vägledningsbehov. Vägledarnas verksamhet inom den kommunala vuxenutbildning ser vi som verksamhet inom vägledning som fält och vi kommer beskriver detta med hjälp av en i förväg utvald teori och begreppsdefinitioner i nästa avsnitt.

En del av denna verksamhet är kompetensutveckling som äger rum i detta fält. Samtidigt är kompetensutveckling en process som vi ser som en del av vägledarnas karriär. Vi använder oss i avsnitt 3.2 av en teoretisk ansats som vi valde ut från början och begreppsdefinitioner som beskriver detta sammanhang.

Enligt vår förförståelse ser vi en kompetensutvecklingsprocess i förhållande till den sökandes vägledningsbehov också som en lärandeprocess. Teorin som vi använder oss av för att beskriva en sådan i avsnitt 3.3 växte fram under bearbetning av det empiriska materialet.

3.1 Vägledning som fält

Inom den europeiska unionen är vägledning definierad på följande sätt:

Guidance refers to a range of activities that enable citizens of any age, and at any point in their lives, to: identify their capacities, competencies and interests; make meaningful educational, training and occupational decisions; and to manage their individual life paths in learning, work and other settings in which these capacities are learned and or used (OECD 2004 s. 67).

I Sverige definieras ofta vägledning ur en helhetssyn:

Vägledning i bred bemärkelse: Hela den verksamhet som syftar till att

elever/klienter förbereds/planerar för sin framtid. Inkluderar undervisning, arbetslivskontakter, karriär/kurser, lärare/studentsamtal, information – internet, mässor, arbetsmarknadsdagar, besök mm.

Vägledning i smal bemärkelse: Den verksamhet som vägledaren huvudsakligen

bedriver. Samtal enskilt, grupp.

16

I vårt arbete använder vi begreppet vägledning synonymt med vägledning ur en helhetssyn som inkluderar både vägledning i smal och vägledning i bred bemärkelse enligt definitionen ovan. Vid sidan av vägledning används begreppen studie- och yrkesvägledning och karriärvägledning synonymt. Studie- och yrkesvägledare resp. vägledare är i vårt arbete personer som har en avslutad studie- och yrkesväg-ledarutbildning och är yrkesverksamma som sådana.

Vägledning, i de bemärkelser som vi använder begreppet, innebär att det finns många olika medverkanden som är verksamma i området vägledning och som agerar och utvecklas på många olika sätt.

3.1.1 Fält

Vi ser vägledning som ett fält, och för att beskriva och analysera detta fält, dess medverkande individer och deras förhållande till varandra använder vi oss i vårt arbete av Pierre Bourdieus (1993) sociologiska teoriansatser.

Bourdieu talar om ett fält som ett centralt begrepp där det förekommer olika aktörer som kämpar om positioner i ett socialt rum som har speciella strukturer (Bouakaz 2007). För varje fält gäller speciella regler som upprätthåller fältets struktur och anger vilket värde specifika tillgångar inom ett specifikt fält innehar (Bourdieu 1993).

Aktörer i fältet är olika professioner, till exempel vägledare och lärare, vilket är fallet i vårt arbete, men också individer som har nära förhållanden till varandra som sökande, deras familjer, kompisar samt olika institutioner; vuxenutbildningen, högskolor, politiska beslutsfattare (Bouakaz 2007). I detta sammanhang talar Bourdieu (1993) också om agenter, som inom ett visst fält strider om tillgångar som anses som värdefulla eller viktiga för alla. Agenter i vårt arbete kan i enlighet med Bourdieu vara alla de personerna som de sökande kontaktar under vägledningsprocessen, till exempel vägledare och lärare (Bouakaz 2007). Ett fält slutar att fungera när ”tron på systemet” (Bourdieu 1993 s. 130) uteblir. I vårt område kan detta vara fallet när det anses att vägledningen av individer inte längre behövs.

17

3.1.2 Kapital

De tillgångarna som det stridas om kallas i Bourdieus teori kapital, vilket är det andra centrala begreppet i hans teoriansats. Bourdieu (Broady 1988) skiljas mellan kulturellt kapital, socialt kapital, ekonomiskt kapital och symboliskt kapital.

Ekonomiskt kapital i vårt arbete kan i enlighet med Bourdieu (Bouakaz 2007) bestå av lön, materiella resurser, teknisk utrustning och liknande.

Med socialt kapital menas de tillgångar i form av medlemskap i en viss grupp (ibid.). I vårt arbete kan det vara olika nätverk som familj, medlemskap i facket eller kollegor.

Även relationerna mellan olika grupper som bestäms genom interaktion av individ och omgivning ingår i begreppet socialt kapital enligt Bourdieu (ibid.). I vårt samman-hang kan det exempelvis vara relationen mellan vägledarna och den sökande.

Kulturellt kapital i vårt arbete kan vara vissa förhållningssätt av vägledarna som behövs för att vara accepterad i gruppen vägledare men även ett visst sätt att kommunicera med varandra kan vara ett sådant. Även vägledarnas kunskaper och färdigheter kan ses som kulturellt kapital (Bouakaz 2007).

Symboliskt kapital är en tillgång respektive ett specifikt kapital som är av värde inom ett visst fält och blir nämnd som en sådan (Bouakaz 2007). I vårt forskningsområde kan det vara exempelvis studie- och yrkesvägledarutbildningen och lärarutbildningen. Även en summering av olika kapitalformer kan bli till symboliskt kapital i enlighet med Bourdieu (ibid.). Ett vägledningscentrum kan ses som en sådan summering.

Möjligheten att omvandla specifika kapital till symboliskt kapital bestämmer maktpositioner i ett fält (Bourdieu 1993).

3.1.3 Habitus

Ett tredje centralt begrepp inom Bourdieus (1993) teori är habitus. Habitus är enligt Bourdieu ”förkroppsligad nödvändighet, omformad till generativa dispositioner” (ibid. s. 298). Med andra ord menas med habitus förhållningssätt, vanor, smak, bildning och liknande som är nödvändiga för att få tillträde och kunna vistas i ett specifikt fält och kunna använda dess spelregler vilket återspeglas i individens agerande. Till varje fält tillhör en specifik habitus som kallas strukturell habitus, genom strukturell habitus kan olika fält särskiljas från varandra.

18

Bourdieu indelar olika aktörer i ”dominerande” och ”dominerade” (ibid. s. 84) vilka förenas genom en gemensam acceptans av fältets värde och genom sitt försvar av fältets strukturella habitus mot förändringarna. Denna företeelse kan användas i vårt arbete för att hävda nödvändigheten att samverka oavsett från maktpositioner, för att vägledning som fält ska kunna överleva.

3.1.4 Fokus i vårt arbete

I vårt arbete fokuserar vi på begreppen fält och undersöker vägledarens kapital bara i samband med arbetets forskningsfrågor och syfte utifrån arbetes omfattning och upplägg. Vi avstår även från att undersöka vägledarnas habitus i vårt forskningsområde. Vi är tveksamma vad gäller användbarheten hos Bourdieus teoriansats vid praktisk forskning av begränsad omfattning på grund av hans krav att undersöka ett stort antal olika faktorer, samband och strategier. För oss verkar det nästan så att hans teori lämpar sig för en långsiktig, pågående forskningsprocess med stora resurser, snarare än för ett så relativt litet forskningsarbete som ett examensarbete är.

3.2 Insikt - utsikt - framsikt

Vi undersöker i vårt arbete en del av vägledarnas karriär. Begreppet karriär används i enlighet med Ingegerd Wärnerssons (Utbildningsdepartementet 2001) definition, dvs. ”i betydelsen av individens samlade meriter och erfarenheter av såväl utbildning i alla dessa former som arbete och annan kompetensgivande verksamhet” (ibid. s. 12). Vägledarnas karriär begränsas till det avsnitt som står i sammanband med deras arbete som studie- och yrkesvägledare inom vuxenutbildning och de vuxnas vägledningsbehov. Med vuxenutbildning menas den kommunala vuxenutbildning enligt Skollagen, som tillhandahålls av kommunerna och riktar sig mot vuxna kommuninvånare som har fyllt 20 år och finns på grundläggande och gymnasial nivå (Utbildningsdepartementet 1985)

Begreppet karriär innebär, vid sidan av Wärnerssons definition, även att det förekommer en insamlingsprocess av meriter som kräver olika beslut i olika valsituationer. Karriärteorier hjälper oss studie- och yrkesvägledare att beskriva och analysera sådana processer.

19

I vårt arbete använder vi oss vidare av Frank Parsons (1909) karriärteori. Hans karriärteori var den första teorin inom detta område och offentliggjordes efter hans död under året 1909. Hans idéer är fortfarande idag till viss del aktuella (Lovén 2000).

Parsons (1909) bok Choosing a vocation innehåller vid sidan av hans teori ett flertal lektioner, övningar och råd för yrkesverksamma vägledare och utbildningsanordnare samt ställer krav på vägledningens organisation.

Författaren hävdar att ”no person may decide for another what occupation he should choose, but it is possible to help him approach the problem that he shall come to wise conclusion for himself” (Parsons 1909 s. 4).

Hans teori vilar på tre principer och utgår från tre olika steg:

(1) a clear understanding of yourself, your aptitudes, abilities, interests, ambitions, resources, limitations, and their causes; (2) a knowledge of the requirements and conditions of success, advantages and disadvantages, compensation, opportunities, and prospects in different lines of work; (3) true reasoning on the relations of these two groups of facts” (Parsons 1909 s. 5).

Under steg ett ska den sökande öka sina kunskaper om sig själv, i enlighet med Parsons, såväl genom självstudier och med hjälp av relevanta personer i omgivningen och under möten med vägledare. Steg två har som mål att vidga den sökandes kunskaper kring sin omvärld och under det tredje steget ska den sökande med hjälp av vägledaren träffa ett rationellt yrkesval efter grundligt resonerande kring steg ett och två. Parsons påstår att det för varje individ finns ett förvärvsarbete som passar henne eller honom bäst och på grund av detta kallas hans teori ofta matchningsteori.

Utifrån hans teori och dess olika tolkningar utvecklades senare många tester och modeller, till exempel den svenska fyrstegmodellen som visas nedan (Lovén 2000). Enligt modellen ska den sökande genom medvetenhet om sig själv, insikt, och medvetenhet om alternativ och omvärlden, utsikt, fattar sina beslut och utveckla en handlingsplan, framsikt, med hjälp av en vägledare.

20 Bild 2: Fyrstegsmodellen. (Lovén 2009 s. 7)

När vi ser kritiskt på Parsons (1909) teoriansats noterar vi att Parsons beskriver vägledaren snarare som en expert och rådgivare än som en vägledare, och som följd blir den sökande mer objekt än subjekt under processen. En transformering till nuvarande vägledningsparadigm tillåter även en mer eklektisk synvinkel på förhållandet mellan sökande och vägledaren.

3.3 Lärandeprocess

Sammanhanget mellan vägledarnas kompetensutveckling och de sökandes vägledningsbehov ser vi som en ömsesidig lärandeprocess i enlighet med Freires pedagogik (Freire 1970b). Paulo Freire var verksam inom utbildning av vuxna människor i Latinamerika och hans fokus låg på människor som levde under förtryck, oftast relaterat till fattigdom. I boken diskuteras utförligt förhållandet mellan maktutövare och de förtryckta och författaren menar att båda är beroende av varandra, men att det finns möjlighet till frigörelse för de förtryckta.

Enligt Egidius (2009) handlar Freires pedagogik inte huvudsakligen om att utveckla undervisningsmetoder, snarare skulle elevernas livsfrågor diskuteras. Den pedagogiska processen skulle skaffas av de deltagarna själva enligt Egidius. Freire ville att hans elever skulle kunna befria sig från förtryck genom att lära sig reflektera kritiskt och blir medvetna om sina egna livssituationer som första steg (Freire 1970b).

21

Efter har blivit medvetna om sina egna situationer och handlingar skulle det, enligt Freire, vara möjligt för dessa individer att agera på så sätt att de skulle uppnå sina egna mål på vägen till frigörelse (ibid.).

Enligt Freire är det pedagogens uppgift att skaffa möjligheter för en sådan process. Som metod använde sig Freire av studiecirklar som samlades regelbundet för att diskutera (ibid.). Samtalet mellan lärare och elever skulle genomföras som en dialog helt utan maktutövning så att det under samtalet skulle uppstå en ömsesidig lärandeprocess som innebar att alla deltagare i lärandeprocessen samtidigt är både lärare och elev (ibid). Egidius skriver att man kan undra

vad Freire skulle ha sagt om han förstått vad den svenska titeln på hans huvudarbete ”Pedagogik för förtryckta”, egentligen betyder. De portugisiska, engelska och tyska titlarna på boken skulle ordagrant på svenska lyda: ”De förtrycktas pedagogik”, vilket är något helt annat (Egidius 2009 s. 115).

Vår kritik till Freires pedagogik går i samma riktning. Vi anser att så snart man är expert på någonting, som i vårt fall till exempel vägledning av vuxna, har man en maktposition och är i vissa situationer maktutövande. Det kan vara styrning av samtal i en viss riktning. Om vi som vägledare är medvetna om detta fenomen har vi lättare för att kontrollera vårt agerande och kan försöka att genomföra våra samtal som en dialog.

3.4 Sammanfattning

Med hjälp av de tre olika teoriansatser förklarar vi i arbetet en del lärandeprocesser som uppstår i möten mellan vägledare eller de sökande. I vårt arbete äger dessa möten rum i vägledning som fält, vilket kännetecknas av olika former av kapital, som kunskaper och färdigheter, och av olika aktörer och agenter, som vägledare. Vidare hjälper dessa teorier att förklara vägledarnas kompetensutvecklingsprocess, vilken ses som en del av deras karriär och som innebär val- och beslutsprocesser. Dialogens närvaro under hela processen och vägledarnas upplevelser av vägledningens fält i förhållande till den sökandes vägledningsbehov kommer vi att beskriva och analysera längre fram i arbetet.

Således är de teoretiska begrepp som vi använder oss av i analysen av det empiriska materialet fält, kapital, agenter, karriär, beslutsprocess, lärandeprocess och dialog.

22

4 Metod

I detta avsnitt redovisas hur vi har resonerat inför vårt val av metod, hur intervjuguiden konstruerats och vilket urval vi har gjort samt hur undersökningen genomfördes. Vidare redovisas vårt resonemang kring validiteten och reliabiliteten i vårt arbete. Även etiska ställningstaganden har tagits hänsyn till och hur detta har skett finns beskrivet i detta avsnitt. Slutligen beskrivs hur analysen av vårt material har genomförts och de ställningstaganden som gjordes i den processen.

4.1 Val av metod

Inom vetenskapsområden som behandlar arbete med människor och människors upplevelser är en kvalitativ metod att rekommendera (Larsen 2009). Valet att göra en kvalitativ studie kändes därför ganska självklart för oss på grund av studiens karaktär. För att få ett användbart resultat behövde vi få en djupare insikt i hur vägledare arbetar i mötet med de sökande. För vårt examensarbete valde vi semistrukturerad intervju, vilket enligt Dalen (2007) är den vanligaste intervjuformen bland studenter och forskare inom området specialpedagogik och andra likartade kunskapsområden. Därmed, menar vi, är denna metod också relevant för vårt arbete.

Vi valde semistrukturerad intervju framför stängd eller helt ostrukturerad intervju eftersom vi ville både att det material vi fick från våra informanter skulle vara jämförbart ha jämförbart, men vi ville ändå inte låsa upp oss, utan ge oss själva möjlighet att följa upp eventuella sidospår i intervjun och också ha möjlighet att ställa kompletterande frågor för att få en helhetsförståelse.

Vi insåg att det skulle vara svårt att utforma en enkät eller frågeformulär, vars frågor skulle täcka in all information som vårt arbete krävde. Vi riskerade med detta förfaringssätt att gå miste om värdefull information. Vi valde därför bort en kvantitativ metod. Larsen (2009) menar också att det är lätt att få ett för tunt analysmaterial om frågorna till informanterna inte täcker in forskningsfrågorna, på det viset menar hon att det kan vara en mindre risk med en kvalitativ studie, där man har möjlighet ställa följdfrågor.

23

Genom att boka in intervjutider fick vi också möjligheten att träffa intresserade och engagerade vägledare, något vi uppfattar som värdefullt och som vi gått miste om i det fall vi arbetat med enkäter.

4.2 Datainsamling

Under rubriken Datainsamlig redogör vi för hur vi har konstruerat vår intervjuguide, hur vi har valt ut våra informanter samt hur undersökningen har genomförts.

4.2.1 Konstruktion av intervjuguide

Vi började på ett tidigt stadium att planera för frågorna i våra intervjuer. I vårt arbete på ett vägledningscentrum ombads vi att genomföra en undersökning vars syfte var att kartlägga vilka sökande som kom och vad de behövde hjälp med. Det insamlade materialet från den undersökningen visade att det fanns många sökande med många olika frågor. Detta material väckte först och främst en nyfikenhet och en inspiration som gjorde att vi valde denna fokus i vårt examensarbete, men materialet blev också en grund i arbetet med vår intervjuguide (bilaga 1).

Vi letade mycket och länge efter tidigare forskning men vi hittade inget som berörde våra specifika frågeställningar. I vår intervjuguide har vi försökt att rama in vad kompetensutveckling och kunskap börjar och utgår ifrån, vi har även genom våra frågor försökt att kartlägga vilka de sökandes behov är ur vägledarens synvinkel. I intervju-guiden finns även helt öppna frågor om vad som till exempel är roligast med arbetet. Tanken med den typen av frågor var att förmå informanten att öppna för diskussioner som i förlängningen kunde vara fruktbar för våra frågeställningar.

För att säkerställa att vår intervjuguide skulle ge oss svar på våra frågor, och för att få en uppfattning hur lång tid våra informanter skulle behöva avsätta genomförde vi en pilotintervju. Pilotintervjun gav oss en indikation på att vår intervjuguide var relevant med hänsyn till våra forskningsfrågor och att våra frågor gick att förstå. Larsen (2009) menar att det är viktigt att kontrollera att de svar man får verkligen besvarar frågeställningen. Vi var till exempel lite oroliga för att våra frågor skulle gå för mycket in i varandra, men det visade sig vara en styrka. Att frågorna gick i varandra gjorde att våra informanter fick tid att reflektera och lämna mer utförliga svar ju längre samtalet varade.

24

4.2.2 Urval

Vi har genomfört våra intervjuer vid vägledningscentra i två svenska kommuner, en större en mindre. För vårt examensarbete kontaktades studie- och yrkesvägledare som hade arbetat minst ett år inom vuxenutbildningen, krav ställdes också att alla hade slutfört en studie- och yrkesvägledarutbildning. Vi valde att ställa dessa krav på våra informanter för att försäkra oss om att de hade träffat tillräckligt många sökande för att ha en bild av vilka vägledningsbehov som finns och för att ha en inblick i inom vilka områden de behöver utöka sina kunskaper och kompetenser. Vårt urval av informanter är enligt Larsens (2009) definition godtyckligt. Bland informanterna som vi fick möjlighet att träffa inom ramen för vårt arbete tillfrågade vi dem som hade tillräcklig erfarenhet för att kunna belysa våra frågeställningar. Vi fick kontakt med sju vägledare som ställde sig positiva till att delta i undersökningen.

I vårt examensarbete genomförde vi intervjuer med fyra kvinnliga och tre manliga vägledare. Det fanns ingen målsättning att ha en balans mellan könen för att genus-perspektivet inte var fokus i detta examensarbete. Urvalet skedde genom att vi mejlade en vägledare på vägledningscentrat i den stora kommunen, som i sin tur kontaktade tre kollegor som också mötte våra krav och som var villiga att ställa upp på intervju. I den mindre kommunen mejlade vi var och en om de ville delta i vårt arbete. Vår yngsta informant är 32 år och har arbetat som vägledare i fem år, våra äldsta är strax över 60 och har arbetat med vägledning sedan 1978.

För att få arbetet mer levande och lättare att läsa har vi valt att använda oss av fingerade namn i stället för att till exempel använda oss av en bokstavs- eller sifferbeteckning. Namnen som vi har använt i vårt arbete är: Lisa, Stina, Frida, Ellen, Kurt, Ture och Lars. Av hänsyn till de intervjuades integritet, och speciellt eftersom de är så få, avstår vi från närmare presentation.

4.2.3 Genomförande

Kontakt togs med varje informant före respektive intervju genom att skriva mejl med information om syftet med examensarbetet och våra forskningsfrågor. Efter vi hade fått ett positivt gensvar på dessa mejl bokades tid för våra intervjuer.

Våra intervjuer ägde rum på respektive vägledares arbetsplats. Enligt Larsen (2009) är det viktigt att den som intervjuas känner sig trygg och lugn och därför valde vi att ha intervjuerna i en miljö som var bekant för informanterna.

25

Vid varje intervju utsåg vi för varje gång en av oss till att ställa frågorna och hålla i samtalet, medan den andra observerade och kom med eventuella följdfrågor, detta för att få en bättre helhetsbild och underlag för följdfrågor. Detta utförande styrks av Larsen (2009) som menar att det är att föredra att flera personer arbetar med intervjuerna. Oftast leder detta till att högre validitet uppnås anser Larsen. Den person som över-vakade intervjun antecknade även händelser i samtalet som var viktiga att ha med sig vid transkriberingen som kroppsspråk, ironi och skämt. Dalen (2007) menar att det är viktigt att anteckna saker som vi registrerar eftersom de kan visa sig vara viktiga vid transkriberingen. Efter varje intervju reflekterade vi över samtalet och diskuterade eventuella observationer med varandra.

Efter att ha frågat och fått medgivande från respektive informant spelade vi in våra sju intervjuer, och vi valde att i efterhand transkribera samtliga för att ingen information skulle gå oss förbi och för att få en närhet till vårt material. Dalen (2007) betonar att transkriberingen är ett mycket bra tillfälle att lära känna sitt material. Efter att ha transkriberat våra intervjuer fick vi ett omfattande material på närmare 90 sidor att hantera. Dalen (2007) menar också att närheten till intervjumaterialet som transkri-beringen ger kan stärka den kommande analysprocessen.

4.3 Validitet, reliabilitet

Validitet handlar om att mäta rätt saker, reliabilitet om att mäta saker rätt (Larsen 2009, Thurén 2007). När man har sin frågeställning klar är det viktigt att man väljer att undersöka en plats eller ett fenomen som exakt svarar mot det man vill ha svar på, samt att man väljer en metod och gör ett urval som gör att informationen man får inte är påverkad av tillfälligheter (Thurén 2007). I vårt examensarbete var det viktigt att komma i kontakt med vägledare som arbetar med vuxna.

Det var även betydelsefullt för vårt arbete att våra informanter skulle ha arbetslivs-erfarenhet, och att de därmed hade erfarenhet nog att uppmärksamma de sökandes olika behov och även hade tid att eventuellt utveckla nya kompetenser.

Thurén (2007) skriver att det är viktigt att verkligen undersöka det man vill undersöka och ingenting annat, vilket han lägger i begreppet validitet. Det är också viktigt att undersökningen är korrekt gjord vilket svarar mot reliabilitet. Vi använde oss av dessa definitioner och la ner mycket arbete på vår intervjuguide inför våra intervjuer.

26

För att försäkra om att våra frågor skulle vara begripliga och uppfattas rätt genomförde vi en pilotintervju.

Larsen (2009) menar att validitet handlar om relevans eller giltighet, att samla in relevant data. Reliabiliteten visar på exakthet eller precision, att undersökningen är tillförlitlig. Reliabilitet betyder också enligt Larsen att en annan forskare kan göra om undersökningen och få samma resultat. Men detta gäller kvantitativa undersökningar. Vid kvalitativa undersökningar är det svårare att hävda reliabilitet. Vårt examensarbete bygger på sju intervjuer med sju helt unika människor. Vi menar att dessa intervjuer gav oss en god bild av både de sökandes behov och den kompetensutveckling vägledarna hade genomgått under tiden av arbete med vuxna. Samtidigt inser vi också att vi genom vårt arbete inte fick någon generaliserbar bild.

För att nå en hög reliabilitet är det till viktigt att hålla reda intervju- och observationsdata, samt att man är noggrann när man hanterar sina data (Larsen 2009). Våra intervjuer spelades in, och transkriberades därefter ordagrant för att säkerställa att ingen information gick oss förbi. Transkriberingen kompletterades med anteckningar om eventuella observationer, till exempel motsägelsefullt kroppsspråk, ironi.

För att ytterligare ge en undersökning hög validitet, kan man, enligt Larsen (2009) göra ändringar under arbetets gång om man ser att det dyker upp aspekter som känns viktiga för resultatet. Av detta skäl var vi under de första intervjuerna extra upp-märksamma på detaljer som talade för att vår intervjuguide behövde kompletteras eller modifieras inför efterföljande intervjuer. Detta visade sig, enligt vår uppfattning, inte vara nödvändigt eftersom intervjuguiden gav de svar vi ansåg oss behöva.

Reliabilitet innebar för oss att ställa frågor som var relevanta, samt att beskriva informanterna på ett sådant sätt att den som tar del av undersökningen kan få en uppfattning om vilka yttre faktorer som kan ha påverkat de svar vi fått (Larsen 2009). Detta anser vi oss ha uppnått i den mån det varit möjligt med hänsyn till de intervjuades integritet.

Reliabilitet innebär också att vi måste vara noggranna när vi beskriver vad vi har gjort och hur vi har gjort det. Även detta krav har vi arbetat för att uppnå.

27

4.4 Etik

Vi var noga med att informera våra informanter före intervjuerna om att de skulle vara anonyma i vårt examensarbete. Detta för att de skulle känna trygghet inför intervjuerna och att de skulle känna att de kunde tala fritt (Vetenskapsrådet 1990). Det var också viktigt för oss att tala om vad vårt examensarbete skulle handla om, och hur vi skulle använda materialet från varje intervju. Detta stämmer väl överens med Larsen som skriver att ”när det gäller användning och förmedling av forskningsresultat är anonymitet för informanterna i de flesta fall synnerligen viktigt” (Larsen 2009 s. 14).

Efter att ha fått informanternas medgivande spelade vi in intervjuerna. Om någon ångrade ett uttalande öppnade vi för att plocka bort detta ur intervjumaterialet. Samliga intervjuer transkriberades (Vetenskapsrådet 1990). Kraven från Vetenskapsrådet (1990) rörande forskningsetik hanterade vi på följande sätt:

Informationskravet Inför våra intervjuer förmedlade vi via mejl vårt syfte med undersökningen och våra forskningsfrågor till respektive arbetsplats och informerade hur arbetet skulle användas senare.

Samtyckeskravet Vi berättade för våra informanter att de när som helst kunde kontakta oss om man kom på något i efterhand som man sagt som man ångrade. Vi informerade också om att man när som helst kan ringa och dra sig ur om man ångrade sitt deltagande.

Konfidentialitetskravet Vi har varit mycket noggranna med att ingen utomstående kunnat ta del av inspelat material eller transkriberat material under arbetets gång. Både inspelningsutrustning och USB-minne med transkriberat material har vi förvarat oåtkomligt för obehöriga. Vidare var det viktigt för oss att ha våra intervjuer på olika arbetsplatser i olika kommuner för att ingen utomstående skulle kunna veta vem som deltagit. Syftet med att lägga upp det på detta vis var att personer på respektive vägledares arbetsplats ska kunna läsa arbetet utan att någons identitet avslöjas.

28

Nyttjandekravet Vårt insamlade datamaterial utnyttjas endast för vårt examensarbete. När den slutgiltiga versionen är inlämnad och klar kommer allt material att raderas.

4.5 Metod för bearbetning av material

Bearbetning av materialet har skett i flera led. Efterhand som vi arbetade med vårt material utkristalliserades olika teman vilka framgår i resultatdelen. Dessa stämde väl överens med de forskningsfrågor vi utgick från och hjälpte oss att besvara dessa.

Vi valde att bara kortfattat redogöra för hur våra intervjufrågor besvarats, och i stället stödja med citat, vilket kallas den tematiska metoden (Dalen 2007). Efter att inter-vjuerna transkriberats färgade vi texten olika för varje informant. Detta gjorde att vi under hela arbetets gång kunde hantera citat utan att tappa bort källan. Därigenom kunde vi exempelvis enkelt urskilja om det fanns flera vägledare som hade samma åsikt/erfarenhet även efter det att text från samtliga intervjuer har strukturerats under sammanfattande rubriker. Enligt Larsen (2009) är detta ett bra sätt att styrka reliabiliteten i arbetet. Ovetenskapliga data, som den undersökning som vi genomförde under vår projektanställning, har vi använt för att illustrera bakgrunden till vårt arbete och som en del av våra förkunskaper.

I bearbetningen av vårt arbete satte vi vårt empiriska material i analyskapitlet i relation till olika teoretiska ansatser och diskuterade resultatet även i relation till den tidigare forskning som vi ansett som relevant för vår undersökning. I vårt arbete har vi arbetat abduktivt, vilket innebär att vi utgår ”från empiriska enskilda fall, men använder dessutom teoretiska föreställningar och begrepp” (Dalen 2007 s. 121). Konkret menas med detta att vi använde oss av det empiriska materialet som grund till analysen och satte detta i förhållande till en sociologisk teoriansats och den karriärteori som vi valt ut från början. Teorin om lärandeprocessen och dess specifika begrepp kom däremot fram efter analysen av det empiriska materialet.

29

5 Resultat

Vi har valt att presentera resultatet i fyra teman som växte fram när vi bearbetade de transkriberade intervjuerna: kompetenser, kompetensutvecklingsprocess, påverkande faktorer på kompetensutveckling och de sökandes behov. I redovisningen används sedan den tematiska modellen enligt Dalen (2007) vilket innebär att man styrker varje tema med citat.

5.1 Kompetenser

Alla vägledare som vi intervjuade har avslutat en studie- och yrkesvägledarutbildning. Samtliga har också andra yrkesbakgrunder, vilket framhålls vara en stor tillgång. Det är inte nödvändigtvis kompetenserna som är huvudsaken utan den arbetslivserfarenhet som respektive har fått med sig under sitt förvärvsarbete.

Ja jag har egentligen inte tänkt och reflekterat över det. Det jag gjorde hade nog egentligen inte så stor betydelse, jag tror mer det var att man hade en mognad, att men hade liksom erfarenhet av arbetslivet, jag tror inte att det var just det som jag gjorde som var det viktigaste, utan att det var nog mera att jag hade erfarenheter i från arbetslivet. (Lars)

De vägledare som vi intervjuade framhåller samtliga kompetensen att genomföra ett enskilt vägledningssamtal som sin största tillgång. Detta var något som de fått med sig från utbildningen till studie- och yrkesvägledare.

Jag använder ju samtalet i första hand det är ju där det börjar, och i min fantasi naturligtvis och mina erfarenheter som jag kan applicera på det den sökande uttrycker. (Lars)

Utöver samtalsmetodiken nämner de intervjuade att de använder sig av vägvisaren, karriärpaketet, en metod som heter biologdesign samt en lösningsfokuserad vägledningsmodell som hjälpmedel. Att använda dessa verktyg var en kunskap de skaffat sig genom vidareutbildning under arbetet som vägledare.

Merparten av vägledare betonar att de känner sig trygga i sin roll och att de har yrkeskompetenser som krävs.

30

Vägledarna menar att det inte finns några områden inom vilka de känner sig obekväma, snarare ser de områden som de inte vet så mycket om som en utmaning och en möjlighet till att öka sina kunskaper och färdigheter.

Efter hand som det dyker upp nya saker i möten med sökande skaffar man sig den sakkunskap som ärendet kräver.

Alltså man lär ju sig hela tiden av dem människorna man träffar så lär man sig hela tiden något nytt. Så det är alltid nya saker hela tiden som dyker upp, det kan va nyans skillnad men, men alltså saker är kanske inte alltid som dom ser ut att vara det finns vissa variationer på allting så att säga. (Ture)

Stina menar däremot att det fortfarande finns uppgifter som är tunga att arbeta med.

Ja bedömningshandboken är tung och jobbig, och det kryper i kroppen, och det får man ju in nästan varje dag något konstigt betyg, som man bara känner usch det är måste jag ju bara kolla. Jag tycker det är roligare, jag brinner mer för det här när dom behöver stöd på ett annat vis än pappersarbete. (Stina)

De vägledare vi intervjuade menar att den viktigaste färdigheten för en vägledare som arbetar med vuxna sökande är att kunna lyssna och möta den sökande där den befinner sig.

Det fanns vägledare i våra intervjuer som pratade om vikten att hålla sig ajour med arbetsliv och näringsliv i vägledningen med vuxna. De menade att det gällde att vara vaksam på allt som händer ute i samhället som påverkar de sökande.

… kunskapen mot arbetsmarknaden, alltså ut i yrkeslivet, yrkeskunskaper vad behöver dom där ute inte bara titta på betyg här och nu utan verkligen lära sig vad som finns ute i arbetslivet. Det känner jag att man måste va jättemycket uppdaterad på, samhället utanför skolan. (Stina)

Ture håller med Stina om att det är viktigt att vara uppdaterad på vad som händer utanför kontoret.

Ja det är ju hela tiden, alltså en omvärldsbevakning som pågår tycker jag. Så man måste delta i alltså, nätverksbyggandet tar ju liksom aldrig slut, tvärt om. Sen är det ju klart det här med vägledningsmetodik och lösningsfokuserat att ha

gruppvägledning å det finns …, det är hela tiden ett pågående arbete om man säger så. (Ture)

31

Lars håller med både Stina och Ture om att det är viktigt att vara ajour, men går ett steg längre. Han vill även veta vilka krav ställs av arbetsgivarna.

Att man vet hur resoneras det i arbetslivet, eftersom det kan förändras över tid, vilka typer av kompetenser som är viktiga att ha med sig? Så att man, där sägs säkert en massa galenskaper, det här med social kompetens vad är det för något? (Lars)

5.2 Kompetensutvecklingsprocess

Våra intervjuer visar att det största incitamentet till fortbildning är studie- och yrkes-vägledarna själva. Samtliga av de vägledare som vi intervjuade framhåller sina kollegor som den vanligaste källan till ny kunskap. På fika- och lunchraster diskuteras och löses problem som har dykt upp under dagen med kollegerna.

Ja dels de, sen är det mycket från regler med så att säga med, det är ju det här med att man har de här man har varandra, man kan fråga varandra på fika och sånt. (Ture)

Även Lars ser kollegorna som en viktig källa till information.

Men innan visste jag inte, då frågade jag runt bland olika kollegor, ja undersökte själv. Nån som vet? Och fikarasterna här är ju suveräna, det är alltid nån som vet. (Lars)

Kurt håller med både Lars och Ture om att arbetskamraterna är viktiga och menar att kollegorna inger en trygghet för arbetet.

Det lär jag mig med tid. Så länge vi har här den kärnan av kolleger här som kan … så finns det alltid någon att gå till. (Kurt)

Många av vägledarna uttrycker att det är mycket administrativt arbete som dels tar mycket tid och dels är komplicerat, men genom att det på varje arbetsplats finns vägledare som har arbetat länge så kan de kompetensutveckla varandra.

32

Alltså jag tänker alltså visst kan jag komvux eftersom jag har jobbat så mycket med det, jag har jobbat mycket med betyg, och jag har jobbat mycket med gamla kontra nya, konverterat allting så där som ni säkert stött på, men visst dyker det upp frågor varje vecka som inte jag heller kan, hur fasen löser jag detta hur, då har jag mina kollegor och Frida har ju jobbat med detta sen 70-talet, hon kan ju jättemycket. (Ture)

En annan väg till ny kunskap visar sig vara genom arbetslivserfarenhet som vägledare, och den vanligaste början av kunskapshöjning och vidareutveckling av färdigheter är att man får frågor från de sökande till områden som man inte visste någonting om hittills. Detta upplevs som positiv av de flesta vägledarna.

Ge dig inte ut för att ha svar på saker som du faktiskt vet med dig att du inte har svar på. Utan då är det bättre att säga den frågan är ju intressant som du ställer den borde vi ju ta reda på mera kring, så hur ska du då göra för att ta reda på det? (Lars)

Stina håller med Lars om att man lär sig nya saker i mötet med de sökande och att man även får kunskaper om branscher som man inte kan så mycket om hittills.

Och jag lär ju mig jättemycket när jag träffar sökande också, för dom kan ju saker som inte jag kan. Dom kanske har varit ute i arbetslivet inom något område som inte jag har en aning över, så det är ett lärande hela tiden, i alla möten lär jag mig någonting. (Stina)

Lisa är inne på samma linje som Lars att tillsammans med den sökande ta reda på den informationen som krävs.

Har jag inte kunskapen själv, det kan jag ju omöjligt ha om alla områden eller branscher, verksamheter, så får jag ju ta reda på det tillsammans med individen då.(Lisa)

Frida har samma åsikt som de andra vägledarna och sammanfattar med att hon utvecklas genom mötet med de sökande.

Nu träffar jag ju den här gruppen, varför har man hamnat i fas tre, varför har man varit arbetslös så länge, det är ju inte bara äldre människor där är ju unga också. Å då blir det mycket diskussioner, alltså jag tycker att jag utvecklas i mitt jobb genom alla jag träffar. (Frida)

Dessutom nämner de intervjupersoner att eget sökande efter information och egna studier är ofta en använd metod för att öka sina yrkeskompetenser.

33

Det är de sökandes vägledningsbehov som bör driva kunskapsutvecklingen enligt flera vägledare. Några ser däremot sitt eget intresse som en viktig anledning till vidareutbildning.

5.3 Påverkande faktorer på kompetensutveckling

Vägledarna utpekar under intervjuerna inte andra aktörer som påverkar deras kompetensutveckling. Bara Lars och Frida nämner politiska beslut som en viktig faktor.

Och sen måste man ha, det måste finnas ett politiskt ansvar som är värt namnet också för verksamheten, för vad är det som politikerna vill ha ut av det? När man tänker på det på det lokala planet, och då sånna här klyssjor som att man ska hjälpa till å fler skulle vara i sysselsättning, så kan jag jo, jo, men jo de är väl de ja! (Lars)

Frida anser som Lars att den politiska styrningen är viktig i sammanhanget. De ramar som politikerna sätter påverkar det dagliga arbetet.

Ja det är när jag känner att jag behöver veta mer om någonting. Jag tycker om, vi är ju så olika alla människor, jag tycker om att vara påläst om man säger så, och det ändras så otroligt mycket inom utbildningsväsendet. Det har ju påverkat mycket inte bar GI 11 som man pratar om, sen har vi ju hela VUX 12 sätta sig in i det. Så det är omgivningen om man nu säger, riksdags och regerings beslut påverkar mycket vad vi måste läsa in oss på. (Frida)

Däremot menar ett flertal vägledare att man skulle kunna förbättra sin egen kompetensutvecklingsprocess genom samarbete med andra.

Men man kanske behöver ha lite mer samverkanssynsätt, eller samverkan med andra aktörer. För då kan man ju, är det någon som har vatt på arbetsförmedlingen och har en handlingsplan så kanske det är bra att jag känner till den för därför kanske framgår en massa saker som underlättar i vägledningssamtalet eller tvärt om. Eller med försäkringskassan eller med SOC, eller med en annan skola, eller med en annan myndighet. (Stina)

Lisa menar att det är utvecklande att jobba med andra aktörer och tycker att samarbetet leder till att hennes nätverk av viktiga kanaler byggs ut samtidigt.

Strategin har vi ju, den verksamheten som jag jobbar med just nu är ju jag syv, det är min profession i den verksamheten.

34

Där finns andra professioner som också arbetar i verksamheten, där är en

beteendevetare bl.a. och där är en arbetsförmedlare och där finns också en som har en bakgrund som socionom, så vår samlade kompetens innefattar ju allt detta på ett eller annat sätt. Och det gör ju också att jag lär mig utav socionomen och

arbetsförmedlaren vilka kanaler man kan ta hjälp av. (Lisa)

Den egna verksamhetens organisation beskrivs dels som otydlig utan specifika målbeskrivningar. I en del fall finns påbörjade uppdragsbeskrivningar.

Alla intervjupersoner upplever att verksamhetens organisation i sig inte påverkar deras kompetensutveckling mycket. Samtliga vägledare förmedlar att arbetsgivaren ser mycket positivt på att de utbildar sig och är måna om att det är minst någon som åker på kurser som till exempel rör nya betygsregler eller studiestödsregler. Intervjuerna visar också att arbetsgivaren beviljar högskolekurser eller olika seminarier när det finns argument som motiverar för denna utbildning.

Ja själva processen är ju att jag själv upptäcker att här finns ett behov som jag kanske inte kan tillfredsställa i vägledning då, och får jag liksom, nån stans har jag hört ryktas om den här kursen finns då, och berättar det för chefen, och absolut, inga problem. Och det är jäkligt roligt hela tiden, där är aldrig nåt stopp. Det känns väldigt positivt, det gör det verkligen, och vad det gäller min kurs så är den

godkänd och det är bara att söka den när den dyker upp. (Lisa)

Lisa fortsätter att berätta om hur bra klimatet för fortbildning är och att det finns många möjligheter till att vidareutbilda sig.

Vi är oerhört öppna för allting som gynnar vår målgrupp om man säger så, ja det är de. Vi har heller ingen som säger att nu får det va bra, utan utvecklingen främjas det gör den. Så det är verkligen en levande verksamhet. (Lisa)

Det enda som eventuellt kan begränsa fortbildning för våra informanter var ekonomin och vägledarnas egen tid.

5.4 De sökandes behov

Vuxna söker sig till vägledning av flera olika skäl. Våra intervjuer har inte gett något underlag för att peka ut någon grupp utan det är ett tvärsnitt av kommunens invånare som kommer.

35

Det är jätteblandat, allt från dom som har bott i Sverige i hela sitt liv till dom som ska läsa SFI, till dom som läst högskola, till dom som inte läst någonting alls. (Ellen)

5.4.1 Vägledningsbehov

Vanligast är att sökande kommer med vägledningsbehov rörande vidareutbildningar och förändringarna inom yrkeskarriär.

Vidare är samtal om att ta sig ur arbetslöshet viktiga för många. Något som blir vanligare nu är hjälp med att fylla i blanketter av olika slag och detta i takt med att ansökningar till exempelvis studiestöd och utbildningar har blivit webbaserade. Många sökande har behov av information kring möjligheter som finns för att studera vidare, till exempel frågor som rör betygsvalidering, möjliga kurser och liknande.

Samtliga av studie- och yrkesvägledarna poängterar att det inte går att prata med vuxna om utbildningar utan att blanda in ekonomin. Många har försörjningsbörda som inte går att bortse ifrån, som barn, hyra, en partner som är arbetslös.

Det är många som har det svårt. Många har det jättesvårt ekonomiskt! Den biten är jättestor, man kan inte särskilja ekonomin från studierna när man pratar med vuxna. Sen kan man tycka vad man vill att vi bara ska hålla oss till studier men

verkligheten är helt annan, du kan inte diskutera studier med en person, en vuxen person, om inte ekonomin är klar. (Frida)

Ellen har samma erfarenhet kring ekonomi som Frida. Den stora skillnaden med att arbeta med vuxna jämför med att arbeta med unga är just vuxnas problem att få vardagsekonomin att gå ihop med studierna.

Alltså det är stor skillnad mellan att jobba med vuxna å att jobba med ungdomar. De största skillnaderna är kanske att vuxna dels har, inte för att det inte säga att det har hänt saker i ungdomars liv men ännu mer i en vuxens liv och en vuxen har kanske ett helt annat försörjningsansvar än en ungdom har som kanske bor hemma, å inte, alltså sådär. Man kanske har barn å så som man måste försörja, det är liksom en stor bit med att få ihop livspusslet men studier å så liksom. (Ellen)

Ett problem som en del vägledare upplevde var att grupper av sökande med särskilda behov har ökat i takt med att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har fått hårdare regler.

36

Dessa behov märks exempelvis i form av ökande antal sökande med läs- och skrivsvårigheter, psykiska eller neurologiska sjukdomar och andra liknande problem som ställer nya krav på vägledning.

En annan grupp som har ökat definitivt det vet vi, det är dem med olika typer av funktionshinder, ofta är det då läs å skrivsvårigheter som vi inledningsvis när vi börjar jobba särskilt med dom kanske egentligen inte kunde hjälpa till så mycket med för vi hade inte en utbildningsorganisation, en pedagogik som inte tog hänsyn till deras handikapp eller funktionshinder. Men nu känns det som den gruppen är väl det lilla problemet. Det större problemet är andra typer av funktionshinder som neuropsykologiska diagnoser där ADHD är den som ligger i topp, Autism,

Aspergers, men nu har vi en specialpedagog som vi kan jobba med, och vi försöker tillsammans med att formalisera just överlämnandekonferenser. (Lars)

5.4.2 Behov utanför vägledningen

Merparten av de vägledare som vi intervjuade berättar att det kommer sökande vars behov ligger utanför vägledningssamtalet. Det är personer som visserligen behöver samtalsstöd men inte i första hand av en vägledare utan snarare av en kurator eller psykolog, menar de. En åsikt som några uttrycker är att dessa sökande behöver bli färdiga med sina akuta problem innan det skulle vara aktuellt att prata framtid. Samtliga vägledare är överens om att dessa behov ligger utanför vägledarprofessionen, och de försöker ledsaga dessa sökande till annan lämplig yrkesgrupp, exempelvis en kurator.

Om det är nån som behöver hjälp med att gå till doktorn till exempel då kan vi hjälpa dom med att boka tid, och följa med dom, och är det nån som behöver en samtalskontakt för att det är stökigt socialt tar vi den kontakten också och har även suttit med, det är andra saker som påverkar människor för att dom ska kunna komma till studier eller arbete. (Lisa)

Lisa och Frida är överens om att de finns behov som ligger utanför vägledningen som måste lösas innan det är aktuellt att börja diskutera kring utbildningar.

Man kan tala om ju men många gånger vet dem ju själva för dom har ju en egen kontakt, antingen med socialsekreterare om dom har försörjningsstöd. En hel del som mår psykiskt dåligt har i regel kontakter också. Nu är det inte så ofta men det händer ju ibland att en del är påverkade när dem kommer, av psykofarmaka och annat, å mår jättedåligt, och då ska dom prata med sin läkare om det är ok att dom läser ett ämne eller nåt sånt. Men vi har aldrig några trepartssamtal med nån kurator eller läkare eller nåt sånt. (Frida)