• No results found

"Det är viktigt att lära sig att läsa, alla kan inte det"

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share ""Det är viktigt att lära sig att läsa, alla kan inte det""

Copied!
40
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Lärarexamen 210 hp

Barndoms- och ungdomsvetenskap 2010-03-19

Examinator: Caroline Ljungberg

Handledare: Fanny Jonsdottir

Examensarbete

15 högskolepoäng

”Det är viktigt att lära sig att leka, alla kan inte

det”

“It´s important to learn how to play, not everybody can do that”

Anna-Carin Andersson

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn Unga Samhälle

(2)
(3)

3

Abstract

Andersson, Anna-Carin (2009).

”Det är viktigt att lära sig att leka, alla kan inte det”. Malmö: Lärarutbildningen: Malmö högskola

Lek är något som barn har sysslat med i alla tider. Syftet med studien är att belysa vad barn och lärare inom förskola, förskoleklass, skola och fritidshem anser om lek och lärande. Dessutom har syftet varit att ta reda på hur lärarna tror att lek kan påverka barns lärande. Mina övergripande frågeställningar är: Vad är barns och lärares uppfattning om begreppet lek? Vad är barns och lärares uppfattning om begreppet lärande? Jag har även valt frågeställningen: Vilka effekter anser lärare att tematiskt arbete och lek har på barns lärande? Det empiriska materialet samlades in genom intervjuer av lärare i förskola, förskoleklass, skola och fritidshem. Intervjuer med barnen i de olika skolformerna gjordes i form av tankekartor då barnen fick ge sina synpunkter kring begreppen lek och lärande. De viktigaste slutsatserna jag drar av min undersökning är att det är främst lärarna som anser att leken är viktig för lärandet och att de flesta barnen skiljer på lek och lärande. Några barn anser dock att man kan lära sig att leka.

Nyckelord;

(4)

4

Förord

Jag vill tacka alla barn och lärare som har deltagit och svarat på mina frågor, det är ni som har gjort att jag har kunnat göra detta arbete. Ni som har läst och kommenterat mitt arbete har också bidragit till att det har blivit bättre. Dessutom vill jag tacka alla er som har stöttat mig genom tips och uppmuntrande ord när jag har haft skrivkramp, det är ni som har gjort att jag har kommit vidare. Tack till Fanny för vägledningen.

Sist, men inte minst vill jag tacka Andreas, Linus och Anton för att ni är er själva och tar ner mig på jorden ibland.

(5)

5

Innehållsförteckning

1 Inledning... 7

1.1 Introduktion till problemområdet ... 7

1.2 Syfte och frågeställningar ... 8

1.3 Dispostion ... 9

2 Teorier och tidigare forskning ... 10

2.1 Lekteorier ... 10

2.2 Lärande ... 12

2.3 Lekens betydelse för lärandet ... 14

3 Metod ... 16

3.1 Metodval... 16

3.2 Urval ... 17

3.3 Forskningsetiska överväganden ... 19

3.4 Genomförande ... 19

3.5 Analysmetoder ... 20

4 Analys ... 21

4.1 Barns uppfattning av begreppen lek och lärande ... 21

4.1.1 Barns uppfattning av begreppet lek ... 21

4.1.2 Slutsatser gällande barns uppfattning av begreppet lek... 23

4.1.3 Barns uppfattning av begreppet lärande ... 24

4.1.4 Slutsatser gällande barns uppfattning av begreppet lärande ... 26

4.2 Lärarnas uppfattning av begreppen lek och lärande ... 27

4.2.1 Lärarnas uppfattning av begreppet lek ... 27

(6)

6

4.2.3 Lärarnas uppfattning av begreppet lärande ... 29

4.2.4 Slutsatser gällande lärarnas uppfattning av begreppet lärande ... 30

4.2.5 Lärarnas uppfattning av lekens betydelse för lärandet ... 31

4.2.6 Slutsatser gällande lärarnas uppfattning av lekens betydelse för lärandet .... 32

5 Diskussion och kritisk reflektion ... 34

5.1 Genomförande ... 34

5.2 Metoder ... 35

5.3 Avslutande slutsatser ... 35

Referenslista Bilagor

(7)

7

1

Inledning

Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera. Med ett temainriktat arbetssätt kan barnens lärande bli mångsidigt och sammanhängande.

(Skolverket, 2009:6) I detta kapitel introduceras problemområdet och det ges en förklaring till varför ämnet har valts. Dessutom beskrivs syftet och vilka frågeställningar som har legat till grund för studien. Till sist ges en beskrivning av hur studien är upplagd.

1.1 Introduktion till problemområdet

Mitt arbete ska handla om barns och lärares uppfattning om lek och lärande. Att leka är roligt. Det anser de flesta barn och vuxna, men att det också är viktigt för barns lärande vet kanske inte alla. Motivet till att jag vill skriva om detta ämne är att öka lärares förståelse för barns och lärares uppfattning om begreppen lek och lärande och på vilket sätt lärarna uppfattar ett samband mellan dessa två begrepp. Anledningen är att jag tycker mig kunna se att för barn verkar leken vara viktig, de leker ju nästan hela tiden. Jag vill ta reda på om vad barn tänker kring något som verkar vara så naturligt för dem.

Ett grundläggande motiv till att jag är intresserad av att studera barns och lärares uppfattning om lek och lärande är för det första att skolans styrdokument påtalar att leken är viktig för lärandet och att man som lärare skall skapa miljöer för lek och lustfyllt lärande. Framförallt Läroplan för förskolan (Lpfö 98, Skolverket, 2009:7) poängterar att förskolans uppdrag är att använda barns lek för att skapa positiva lärandesituationer. Även Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94, Skolverket, 2009:5-6) betonar att estetiska uttrycksformer och lek ska användas i skolan för att barnen lättare ska lära sig.

Då jag gick kursen ”Lek Kultur Lärande” fick jag många aha-upplevelser kring hur jag som lärare kan använda mig av leken för att stärka barns lärande. De flesta föreläsningarna och lektionerna var upplagda som lekstunder där jag och mina

(8)

8

klasskamrater själva fick agera. Jag märkte att jag lärde mig mycket mer än vid traditionella undervisningstillfällen. Denna insikt är den andra bidragande anledningen till att jag vill studera detta ämne. För det tredje har jag under mina verksamhetsförlagda studier erfarit att barnen har roligare då lärare använder sig av lek och skapande arbete som undervisningsmetod. De insikter jag har fått är att lärarna i grundskolans tidigare år tillämpar helt olika undervisningsmetoder, några av dem utövar traditionell undervisning där fokus ligger på böckerna och att barnen ska inhämta sin kunskap därifrån. Med traditionell undervisning menar jag att läraren läser ur en bok, skriver på tavlan och barnen skriver av det läraren har skrivit. Andra lärare arbetar på ett annat sätt, ett annorlunda arbetssätt. De sitter ofta i ring tillsammans med barnen, låter dem vara aktiva och lyssnar på barnens tankar och erfarenheter. Det är kanske inte så konstigt att lärarna sitter i ring när barnen går i skolår 1, men jag vill poängtera de olika undervisningsmetoderna.

Dessutom vill jag mena att barn lär sig lättare om de har roligt och detta är en av anledningarna till att jag finner just leken så intressant. Eftersom jag är mamma till barn som numera är tonåringar ser jag tydligt att leken är viktig för barnens lärande. Mina barn säger att de tycker att det är roligare att lära sig något om det sker på ett lekfullt sätt och de menar att det inte känns så tvunget. Jag har en bild av att barn skiljer på lek och lärande och jag vill ta reda på om den bilden stämmer. Detta för att på ett bättre sätt kunna använda barns lek i lärandesituationer. Jag är också intresserad av vad lärare tycker kring lek och lärande. Lärarnas barnsyn och kunskapssyn speglas i hur de integrerar lek med lärande. Jag menar att om man antar ett barnperspektiv där barnens åsikter och tankar kommer i fokus kan man som lärare åstadkomma mycket ifråga om barns lärande. Jag tror att om vi vuxna lyssnar mer på vad barnen tycker så kommer nog undervisningen att bli mer lustbetonad och därmed tror jag att barn lär sig lättare.

De teoretiska utgångspunkter jag har utgått ifrån är kognitiva och sociokulturella teorier.

1.2 Syfte och frågeställningar

Mitt syfte med detta arbete är att belysa hur lärare och barn inom förskola, förskoleklass, fritidshem och skola uppfattar lek och lärande. Ett annat syfte är att ta

(9)

9

reda på hur lärare anser att lek kan påverka barns lärande.

Mina preciserade frågeställningar är följande: 1. Hur uppfattar barn begreppen lek och lärande? 2. Hur uppfattar lärare begreppen lek och lärande?

3. Hur uppfattar lärare lekens betydelse för barns lärande?

1.3 Disposition

Denna studie är indelad i fem kapitel. Det första kapitlet ger en introduktion till problemområdet med inledning, syfte och frågeställningar. I det andra kapitlet presenteras teoretiska perspektiv, tidigare forskning och de begrepp som ligger till grund för analysen. I det tredje kapitlet beskrivs vilka metoder som valts samt studiens genomförande. I det fjärde kapitlet redovisas analys av empirin samt en sammanfattning av slutsatserna i undersökningen. I det femte och avslutande kapitlet förs en avslutande diskussion och en kritisk granskning av genomförandet.

(10)

10

2

Teorier och tidigare forskning

Under årens lopp har det forskats mycket kring barns lek och dess betydelse för barns lärande. I detta kapitel beskriver jag vad lek och lärande är enligt forskare som Birgitta Knutsdotter Olofsson, Ingrid Pramling Samuelsson, Gunilla Lindqvist, Ole Frederik Lillemyr och teoretiker såsom Lev Vygotskij och Jean Piaget. Gemensam utgångspunkt är att leken har stor betydelse för barns kunskapsutveckling och att den är viktig för alla barn. Teorierna beskriver hur leken främjar socialt samspel, språk, fantasi, problemlösningar och kreativitet, samt att leken är av vikt för att barn ska kunna inhämta och bearbeta ny kunskap och att barn också lär av varandra. I följande avsnitt presenteras de olika teorierna.

2.1 Lekteorier

Piaget (1995) var en utvecklingspsykolog som ansåg att barn utvecklas i stadier och att utvecklingen måste ske i en viss ordning från ett stadium till ett annat. Han menade att utveckling sker genom att individen genom sin egen aktivitet försöker anpassa sig till omgivningen genom den så kallade adaptionsprocessen, det vill säga assimilation och ackommodation som är växelvis anpassning till sin omgivning. Assimilation innebär att en individ tar in de intryck hon får och gör om dem för att passa in. Ackommodation betyder att individen ändrar sina egna erfarenheter och tanksätt till nya. Enligt Olga Dysthes (1996) tolkning av Piagets teorier om lek ansåg han att leken är ett sätt för barn att bearbeta det som sker omkring dem och samtidigt få kunskap om världen. Genom att ägna sig åt tre olika sorters lekformer som hör ihop med barns kognitiva utvecklingsstadier skaffar sig barn denna kännedom. Dessa lekformer är, enligt Piaget, övningslek, symbollek som senare utvecklas till rollek och sist regellek (i Dysthe, 1996). Många av barns fysiska aktiviteter under det senso-motoriska stadiet kan räknas som övningslek. Det som inledningsvis kännetecknar barns lek under det pre-operationella stadiet benämner Piaget symbollek som sedan utvecklas till rollek. Till symbollek räknas lekar där barnen använder olika saker för att symbolisera något annat, som till exempel när barn använder en stol och gör den till ett tåg. Lekar där barn går in i olika roller som i ”mamma-pappa-barn” och ”affär” räknas till rollekar. Under det

(11)

11

konkreta operationella stadiet uppstår sedan regelleken som är, enligt Piaget, det högsta lekstadiet och som innebär två viktiga förhållanden i leken som är för det första hur barnet praktiserar regeln och för det andra dess medvetenhet om regeln. När barn leker regellekar är det ofta flera barn som samspelar med varandra och hit räknas läggspel, kortspel och olika grupplekar (Dyste, 1996).

Knutsdotter Olofsson (2003) är en av Sveriges främsta forskare kring barn och deras lekar. Hon menar att barn för det mesta vet vad lek är och när de leker eller ej. De är mycket tydliga, hävdar hon, då de avgränsar lek från verklighet. Knutsdotter Olofsson (a.a.) påpekar att det är svårt att beskriva vad lek är och att den är motsägelsefull. Så här beskriver hon lek:

 Lek är både på riktigt och låtsas. Den är på riktigt innanför lekramen men på låtsas sedd utifrån.

 Lek innebär både närhet och distans. Det man har lekt har man upplevt och ändå inte upplevt. Man har bråklekt och vet hur det är att slåss, men har ändå inte varit med i något slagsmål. Att leka mamma innebär att vara mamma och bli klar över mammas roll och samtidigt kanske distanserat ironisera över den. Inom lekens trygga ram kan upplevelser upprepas om och om igen, så att man får distans till dem.

 Man kan göra saker på riktigt under täckmantel av lek.

 Man kan göra saker på lek fast det ser ut som på riktigt.

 Lek varar i en evighet och tid försvinner i ett nafs.

 I leken behandlas det kända som okänt och det okända som känt. Man kan låtsas att man aldrig varit i sitt hem förut och man kan låtsats att det nya hotellrummet är ens kära gamla hem.

 Lek är både glädje och djup allvar.

(Knutsdotter Olofsson, 2003:22)

Föreställningsförmågan övas när barn leker tillsammans och på så sätt byter de erfarenheter och tankar. De lär sig att andra har annorlunda tankar, känslor och synsätt än de själva, hävdar Knutsdotter Olofsson (2003). Således kan man dra slutsatsen att lek är en sysselsättning som har en stark inverkan på människan, både socialt och emotionellt.

Lillemyr (2002) är en norsk forskare som liksom Knutdotter Olofsson (2003) anser att det är svårt att beskriva vad lek är just för att ett lektillfälle inte är likt något annat. Trots dilemmat att beskriva lek har Lillemyr (a.a.) satt några punkter där han beskriver vad

(12)

12 han anser karaktäriserar lek:

 Lek är ett typiskt sätt att vara för barn, ett karakteristiskt drag i deras beteende. Det är den mest dominerande verksamheten i förskolebarns liv, och det står i kontrast till det som inte är lek.

 Lek är en aktivitet som i sig själv engagerar barnet. Den har alltså en motiverande verkan. I detta ligger en klar indikation på att barns lek har stort pedagogiskt nyttovärde.

 Lek är en allsidig aktivitet som snabbt ändrar karaktär - från strängt allvar till nöje och glädje, från fantasi till utpräglad rutin.

 Leken fyller många funktioner för barnet.

 Leken är ett betydande kultur- och samhällsfenomen, ett centralt inslag i barnkulturen.

 Lek har inget mål utöver sig själv. Den ger i sig en inre tillfredsställelse.

 Genom lek kan barn lära känna sig själva.

 Lek stimulerar till estetiska uttryck och kan återspegla estetiska upplevelser och erfarenheter. Ibland övergår lek och estetisk aktivitet i varandra.

 Lek stimulerar lärande och utveckling rent allmänt, samtidigt som den ger information om barnet.

 Lek försiggår oftast i samspel med andra. Genom lek lär sig barn samverkan och kommunikation.

 Lek stimulerar och återspeglar barns socialisation till närmiljö, samhälle och kultur.

(Lillemyr, 2002:50)

Med dessa båda citat summerar jag vad Knutsdotter Olofsson (2003) och Lillemyr (2002) tänker kring ämnet lek.

Lillemyr (2002) menar att trots att det kan vara svårt att beskriva vad lek är så låt oss inte förglömma att lek är roligt och man lär sig lättare när något är roligt, säger han. Många barn har långa monologer medan de leker, de tränar att artikulera och uttala nya ord och de vågar prova sådant som de inte vet om de kan i leken. Lillemyr (a.a) anser även att leken är ett naturligt moment i förskolan men också att lek är något som följer en i livet fast den förändras och varieras.

2.2 Lärande

(13)

13

av världen. Barn föds med förmågan att uppfatta och erfara sin omvärld och att utifrån sina erfarenheter anpassa sig till denna. Dagligen gör barnen nya

erfarenheter, vilka är grundade på alla tidigare erfarenheter.

(Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999:9)

Citatet ovan blir tydligt när man har små barn omkring sig, både som förälder och som förskollärare. Det är viktigt att, som påpekas i våra styrdokument Lpfö 98 och Lpo 94, ta tillvara barns kompetens och lust till lärande och arbeta med lustfyllda lärandesituationer. Dessutom måste varje vuxen ta tillvara barns erfarenheter och använda dem på så sätt att barnen utvecklar nya och positiva erfarenheter.

Lillemyr (2002) hävdar att lärande inte bara handlar om kunskaper, färdigheter och yttre beteende, utan också om att barn får en annan grund för att känna, uppleva och uttrycka sig. Han menar också att lärande är individuellt samtidigt som det är beroende av sociala sammanhang. Lillemyr (a.a.) påpekar vidare att lärande innebär att barn tar in det som finns utanför deras egen direkta närhet och upptäcker allt större sammanhang av omvärlden.

Allt lärande är baserat på erfarenheter och då barn lär sig leder det i sin tur till nya erfarenheter, menar Pramling Samuelsson och Sheridan (1999). Författarna påpekar att lärande handlar om yttre påverkan och att det inom skolan är instrumentellt, alltså att läraren har en tanke med att barnet ska lära sig. De anser vidare att lärande är att förbereda barn för det okända genom att utgå från det kända. Dessutom hävdar författarna att barn lär sig lättare om de vill och är kreativa. De hävdar att läraren tillsammans med barnet ska utmana till eftertanke, vidaresökning och en bekräftelse på barnets lärande.

Vygotskij (1995) påpekar att barn lär sig i samspel med omgivningen och i den kultur det växer upp i. Piaget menade att en utveckling sker genom att barn är aktiva och själva bidrar med den vetskap de har sedan tidigare. Samtidigt sker inlärning genom att barn anpassar den ”gamla” kunskapen efter den ”nya”. Han ansåg att detta sker i olika stadier och att utveckling och kunskap förändras utifrån hur gamla barn är och att det gäller generellt för alla barn oberoende av var de bor och hur de lever (i Dysthe, 1996).

(14)

14

Vygotskij (a.a.) tyckte tvärtom att utveckling är beroende av sociokulturella förutsättningar och inte gäller alla barn. Han menade att kunskap och utveckling sker då barn samarbetar med andra och försöker förstå hur de gör och tänker. Liksom Knutsdotter Olofsson (2003) anser även Lillemyr (2002) att man inte kan jämföra lek och lärande. Så här sammanfattar han de båda begreppen:

 Barnet är i leken.

 Lärandet är något som försiggår i barnet.

(Lillemyr, 2002:64)

2.3 Lekens betydelse för lärandet

När Lillemyr karaktäriserar lek säger han att lek har en motiverande, lockande och lustbetonad verkan och att den därmed fyller ett pedagogiskt syfte. Vidare menar han att leken är viktig för att den har en grundläggande betydelse för lärandet och utvecklingen hos barn. Det är därför av stor vikt, påtalar Lillemyr (2002) att barn får fortsätta att leka under alla skolår. Dessutom är lärandet något som pågår hela tiden och att det underlättas om det sker genom lek. Med det menas att barn hela tiden utvecklas i leken och att det sker en utveckling och ett lärande menar (Johansson och Pramling Samuelsson 2007).

Lindqvist (2002) hävdar att förhållandet mellan lek och lärande ofta ses som varandras motsatser. Hon menar vidare att det beror på att det är barnen själva som inte tycker att lek hör hemma i skolan, där man ska lära sig saker. Lindqvist menar att många barn anser skolan som tråkig och hör ihop med inlärning och att det barnen lär sig är nyttigt men inte begripligt och meningsfullt. Hon hävdar vidare att barn inte tänker på att de måste lära sig när de leker, därför sker lärandet lättare. Lindqvist menar att trots att leken alltid har funnits vara viktig inom förskolans verksamhet så har den inte blivit prioriterad som något pedagogiskt. Hon påpekar att många har tyckt att leken har varit av intresse bara för barnen. Lindqvist hävdar vidare att barns fantasi, konsten att föreställa sig saker, är så tydlig att den måste få större utrymme i skolans värld och hon anser som Vygotskij (1995) att människan i grunden är en kreativ varelse. Lindqvist (2002) menar vidare att skolan måste ändra sin syn på barns lärande och inse att barn är produktiva. Hon påpekar att samtidigt som barn kan skapa en fantasisituation kan de

(15)

15

också utveckla ett abstrakt tänkande. Därför är leken mycket viktig som pedagogiskt verktyg i skolan eftersom den är barns sätt att tänka.

Knutsdotter Olofsson (2003) menar att leken ensam är den aktivitet som ger små barn mest social kompetens. I leken lär sig barn ömsesidighet, samförstånd och turtagande och det är viktiga komponenter i livet. Med ömsesidighet menar hon att alla får vara med i leken på samma villkor, med samförstånd påpekar hon att alla i leken vet att det är på lek och med turtagande menar hon att alla i leken får vara med och bestämma. Leken är således av stor betydelse för att barn ska utveckla sina tankar, sin fantasi och kreativitet och det har stor betydelse för lärandet. Därmed är leken minst lika viktig i skolans verksamhet som i förskolans, anser Knutsdotter Olofsson. Det beror på att barn är flexibla i sitt tänkande, de har många idéer och de är påhittiga i leken, menar hon. Det är också så att det i lek och skapande sker en omedveten inlärning, barn lär sig genom att de övar och utvecklar sina kunskaper, hävdar hon.

Lillemyr (2002) påpekar att leken är en förberedelse för vuxenlivet där barn lär sig samspela och kommunicera med andra. Lekande barn har en viss kontroll över aktiviteter och handlingar och de övar sin självständighet och sin förmåga att ta ansvar. Han menar att både lek och lärande kan ske samtidigt genom att barn tillägnar sig nya kunskaper och färdigheter i leken.

Vygotskij (1896-1934) hade ett stort intresse kring barns lek och deras utveckling. Enligt Vygotskij (1995) är lekens betydelse för barns utveckling mycket stor. Han menar att förhållandet mellan lek och lärande är indirekt och att fantasin är viktig för att kunna förstå verkligheten och att fantasin är både en känslomässig och en intellektuell process. Det är just det känslomässiga och det intellektuella som gör att det ur leken utvecklas kreativitet. Han anser vidare att fantasin har tre olika former som binder samman den med verkligheten. Den första formen är att fantasin alltid bygger på tidigare erfarenheter, den andra formen är att barn bevarar fantasiprodukten som en del av en ny erfarenhet och den tredje formen är det känslomässiga sambandet där barn kommer ihåg sina egna känslor och erfarenheter. När barn erfar något de inte redan känner till försöker de förstå det med det de redan vet.

(16)

16

3

Metod

I detta kapitel redogörs för de metoder som använts för att samla in empiri och det ges också en beskrivning av de olika observationsmetoderna som valts för att dokumentera intervjuer och samtal. Dessutom redogörs för undersökningsgruppen och tillvägagångssättet. De forskningsetiska överväganden som gjorts beskrivs i detta kapitel. Kapitlet avslutas med en beskrivning av analysmetoden.

3.1 Metodval

Denna studie har haft sin utgångspunkt i att barn och lärare ger sin syn på vad de anser är lek och lärande. Dessutom är syftet att ta reda på hur lärare finner att lek inverkar på barns lärande. I denna studie används kvalitativa metoder. Det innebär att insamlingen av empirin inriktas på ”mjuka” data där underlaget förvärvats genom intervjuer, observation och tolkande analyser (Patel & Davidsson, 2003). Metoderna som används i studien är intervjuer och tankekartor som dokumenterades med hjälp av digitalkamera och diktafon.

För att få svar på den första frågeställningen om vad barn tänker kring lek och lärande valdes att ha samtal med barnen. Dessutom valdes som metod tankekartor på whitebord. Barnen samlades i smågrupper om cirka 8-15 barn per grupp. Doverberg och Pramling Samuelsson (2000) menar att det är bättre att samla barn i grupp om man vill ta reda på vad barn generellt tänker och tycker kring ett ämne. Doverberg och Samuelsson påpekar även att det är bra att samla barn i grupp då barnen blir medvetna om varandras tankar och att det i sin tur ger upphov till reflektioner och nya tankar hos barnen. Dock är det viktigt att, som författarna påtalar, inte glömma de tysta barnen utan ge dem utrymme. Efter varje barngrupp fotograferades svaren med digitalkamera. Dessutom användes penna och papper då barnens kommentarer kring vissa svar inte skrevs på whiteboarden. Detta gjordes för att senare kunna transkribera uppgifterna. Penna och papper kan vara ett komplement till samtalen och bilderna menar Wehner-Godée. (2003). De flesta grupperna var blandade. Vid några tillfällen var pojkar och flickor åtskilda. Anledningen till att detta gjordes var att se om det fanns någon skillnad i svaren från respektive

(17)

17

grupp. I de blandade grupperna skrevs pojkarnas svar med en grön penna och flickornas med en röd för att se skillnad när bilderna senare analyserades.

Intervjuer valdes som metod för att kunna ta reda på lärarnas tankar kring lek och lärande och lekens inverkan på barns lärande. Fördelen med intervjuer är att man som frågeställare har möjlighet att ställa följdfrågor och på så sätt utveckla samtalen. Till skillnad från enkäter kan man vid intervjuer få kännedom om hur någon upplever något (Bell, 2000). Vid intervjuerna av lärarna användes en diktafon som hjälpmedel. Wehner-Godée (2003) menar att diktafonen är ett utomordentligt redskap att använda vid just intervjuer då det annars kan vara svårt att täcka in allt som sägs. Dessutom kan man som frågeställare fokusera på den man intervjuar och denne kan i efterhand lyssna på det inspelade materialet. En annan fördel med att använda diktafon är att det underlättar vid transkibrerandet av empirin då det kan spolas fram och tillbaka (Doverberg och Pramling Samuelsson 2000). Dock krävs det mycket tid för att lyssna av och analysera innehållet och ibland kan störande sidoljud höras (Wehner-Godée, 2003). Det kan jag bara instämma i, det tar lång tid att lyssna av det inspelade materialet, spola tillbaka, lyssna igen och analysera vad personerna har sagt. Vid några intervjuer blev vi avbrutna av att barn kom in och ville fråga om något och ibland hördes barnens lek utanför.

3.2 Urval

Förskolorna, fritidsverksamheten och skolorna som valdes ligger i en storkommun i Skåne. Två av skolorna är relativt stora, tre av dem är medelstora och en är ganska liten. De stora skolorna innefattar förskoleklass och skola upp till år 9. De medelstora skolorna består av klasser från förskoleklass till år 6 och den lilla skolan består av klasser från förskoleklass till år 2. Alla skolorna har fritidsverksamhet. Dessutom valdes en förskola i närheten av en av de stora skolorna. Från början var det tänkt att intervjuerna med lärarna och samtalen med barnen skulle ske på en specifik skola men jag insåg senare att jag skulle få ett bredare underlag för min undersökning om jag besökte olika verksamheter över hela staden. Dessutom ingår inte förskola i någon av skolornas verksamhet.

(18)

18

fördelat mellan könen. På förskolan samtalades med fem femåringar då jag kände att det skulle vara svårt att intervjua de mindre barnen och att det inte riktigt var viktigt för min undersökning. Evenshaug och Hallen (2001) menar att ju äldre barn är desto fler språkliga situationer har de upplevt och har i och med det kommit längre i sin kommunikationsutveckling. Både på förskolan, i skolorna och på fritids valdes barnen och eleverna ut av sina respektive lärare.

För att komma i kontakt med två av lärarna togs personlig kontakt, de andra lärarna kontaktades genom att ringa till respektive skolas rektor. Rektorerna tillfrågades om det gick för sig att kontakta några av skolans lärare för en intervju kring lek och lärande. Efter det upprättades kontakter och intervjuer samt samtal kunde ta sin början. De som intervjuades är Frida som är 32 år och har varit förskollärare i 9 år. Hon har förskollärarutbildning från en ort i norra Sverige. Frida arbetar på Kutens förskola.

Peter är lärare i en förskoleklass på Delfinens skola. Han är 34 år, har

förskollärarutbildning och varit lärare i 10 år. Lisa är lärare i skolår 1 på Havets skola Hon är 55 år och varit lärare sedan 33 år tillbaka. Hon har sk. lågstadielärarutbildning och vidareutbildning i matematik och idrott. Lisa har även kompletteringsutbildning i matematik och NO. Eva är 43 år och lärare i skolår 2, också på Havets skola, och hon har varit lärare i åtta år. Eva är utbildad svenska och SO-lärare mot år 1-7, dessutom har hon läst lite olika kompletteringspoäng. Carla är lärare i skolår 3 på Hajens skola, hon är 47 år och har varit lärare i 17 år. Hon har lärarutbildning som motsvarar vad som nu kallas lärare mot grundskolans tidiga år. Nils är 59 år och lärare i skolår 4 på Sjöns skola och har varit lärare i 35 år. Nils har sk. lågstadielärarutbildning och han har dessutom gått olika fortbildningar. Anna är lärare i skolår 5 på Sälens skola. Hon är 28 år och varit lärare i 4 år. Hon är utbildad lärare mot grundskolans tidigare år. Birgitta arbetar som fritidspedagog på Vattnets skola och har varit fritidspedagog i 15 år. Hon är 43 år och har fritidspedagogutbildning.

(19)

19

3.3 Forskningsetiska överväganden

För att kunna göra ett bra och för deltagarna säkert arbete har jag tagit del av Forskningsrådets (2002) forskningsetiska principer. Jag har i mitt arbete använt mig av de fyra huvudkraven: informations,- samtyckes,- konfidentialitets- och nyttjandekravet.

Informationskravet tog jag hänsyn till genom att skriva brev till lärarna och förklara för dem vad mitt arbete handlar om. Eftersom jag gav ett antal lärare ett brev hade de tillfälle att tacka nej till att delta i min studie, vilket några också gjorde.

Samtyckeskravet tillgodosåg jag dels genom brevet till lärarna och dels genom att fråga lärarna om det var okej att jag samtalade med barnen i respektive klass. Alla de intervjuade lärarna samtyckte till det eftersom det inte var barnens enskilda svar jag var ute efter och eftersom undersökningen inte var av en etiskt känslig karaktär.

Konfidentialitetskravet sörjde jag för då jag i brevet till lärarna poängterade att de skulle vara anonyma och det de sa inte skulle kunna spåras tillbaka till dem. När jag under samtalen med barnen fotograferade de svar som barnen gav var jag noga med att tala om för dem att det bara handlade om vad barnen hade svarat, inte vilka barn det var.

Nyttjandekravet genomförde jag genom att jag påpekade för de medverkande personerna, både barn och vuxna, att det bara var jag som skulle lyssna och titta på inspelat och fotograferat materiel.

3.4 Genomförande

Under samtalen med barnen användes tankekartor. Först skrevs LEK i en ring på en whiteboard, sedan fick barnen räcka upp handen och säga vad de tänker när de hör det ordet. Likadant gjordes med ordet LÄRANDE. Detta fungerar bra då alla barn fick komma till tals. Efter att varje barngrupp hade gett uttryck för sina tankar kring lek och lärande fotograferades whiteboarden för att senare analysera barnens svar. Wehner-Godée (2000) menar att det finns flera fördelar med att använda kamera som en del av dokumentationen. Dels kan man ansluta kameran till en dator och se bilderna direkt och

(20)

20

dels kan man skriva ut bilderna på en sedvanlig dator. Dessutom kan barnen se bilderna direkt och kommentera dem. Det gör barnen mer delaktiga i processen, anser jag.

Innan intervjuerna påbörjades formulerades intervjufrågor (bilaga 1) och ett informationsbrev till lärarna (bilaga 2). Kontakt upprättades med en fritidspedagog för att ställa de första frågorna till henne. Hon samtyckte till intervjufrågorna och gav värdefulla tips om intervjuförberedelser och lämpliga följdfrågor. De utvalda barnen och lärarna på skolorna tillfrågades och det gavs klartecken från dem. De lärare som ville fick ta del av intervjufrågorna i förväg, andra avböjde. Samtliga tillfrågade lärare samtyckte till att bli inspelade. De försäkrades om att det var bara jag som skulle lyssna på det inspelade materialet. Eftersom det är lärarna som har ansvar för barnen under skoltid (även på fritids och förskola) så tillfrågades de om det var okej att jag samtalade med ett urval av barnen.

Det bokades in olika tider för besök, där de planerade intervjuerna skulle ske. Vid de flesta intervjutillfällena kunde jag och respektive respondent sitta i ett klassrum. Enligt Björndal (2005) är det en fördel att använda diktafon då man lätt kan höra interaktionen mellan intervjuaren och den som blir intervjuad. Däremot kan man inte registrera ansiktsuttryck, kroppsspråk och liknande. Vidare anser Björndal att det är viktigt att vara ordentligt förberedd innan man påbörjar en intervju, såsom att de intervjuade ska vara införstådda med att de kommer att bli inspelade. Man bör också ha de tekniska momenten klara så att det inte blir några onödiga avbrott.

3.5 Analysmetod

Vid analyserandet av intervjuerna med lärarna transkriberades intervjuerna för att försöka hitta mönster, likheter och olikheter i de olika respondenternas svar. Resultatet av transkriberingen blev elva sidor som analyserades. Det tittades på bilderna från digitalkameran och anteckningarna från samtalen med barnen. Resultatet kopplades till den teoretiska delen i studien.

(21)

21

4

Analys

Här redovisas analysen av det empiriska materialet utifrån studiens frågeställningar. Inledningsvis belyses barns tankar kring lek och lärande, därefter åskådliggörs lärares tankar kring lek och lärande. Avslutningsvis belyses lärares tankar kring lekens betydelse för barns lärande.

4.1 Barns uppfattning av begreppen lek och lärande

I det här avsnittet redogör jag för barnens uppfattning om lek och lärande. Sammanställningen som visas i tabell 4.1.1 bygger på svaren från respektive barngrupp.

4.1.1 Barns uppfattning av begreppet lek

Tabell 4.1.1 Sammanställning av respektive åldersgrupps uppfattning om lek.

Förskola Förskoleklass År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 Fritids

Deltagare Åtta femåringar från Kutens förskola 3 pojkar/ 5 flickor Nio barn från Delfinens förskoleklass. 3 pojkar/ 6 flickor 12 barn från Havets skola 5 pojkar/ 7 flickor 14 barn från Havets skola 7 pojkar/ 7 flickor Nio barn från Hajens skola 4 pojkar/ 5 flickor 15 barn från Sjöns skola 8 pojkar/ 7 flickor 13 barn från Sälens skola 5 pojkar/ 8 flickor 15 barn från Vattnets skola 10 pojkar/ 5 flickor Gräva x Dockor x Hopprep x x x x x Lego x x x x Gunga x x x Spela spel x x x x Rita pyssla x x Kasta kuddar x Jagas x Busa x x Dansa x x Pjätt x x x Pussla x Springa x Regler x Kompisar x x x x x Fotboll x x x x x Memory x

(22)

22 Karusell x Spela kort x Klossar x x Kulor x x x x Inne x Ute x Lera x Bayblade x X-box x Dator x x x Hoppa hage x Småbarn x x TV-spel x x Galopp med häst x Hänga gubbe x

"Vi leker inte" x

Brännboll x

Inte bråka x

Kurragömma x

Vara snäll x

Det som har framkommit under samtalen med barnen är att det framförallt är konkreta aktiviteter som de tänker på när de beskriver vad lek är för dem. Som tabell 4.1.1 visar kan man se en tendens till att barn från 5 år till 8 år tänker i liknande termer när det gäller lek. Det finns framförallt två företeelser som återkommer i dessa åldersgrupper och det är att hoppa hopprep och att leka pjätt. Att leka med lego och att gunga är ytterligare en gemensam faktor för barn i mellan 5 och 8 år. Som tabell 4.1.1 visar är det bara barn i förskolan som associerar lek med att gräva, dockor och att kasta kuddar. Att jaga och att pussla anser bara barn i förskoleklass. Barn i år 1 anser att springa, regellekar, memory och att åka karusell tillhör lek.

En intressant liknelse jag har funnit är att barn i år 1, 2, 3 och på fritids tycker att spela med kulor är lek. Anledningen till att jag finner det intressant är att just kulor är en alltid återkommande lek som har funnits i mer än 1000 år. Kompisar tycks också vara något dessa barn förknippar med lek.

Av de åtta undersökningsgrupperna förknippar hela fem stycken fotboll med lek. Det är barn i år 1, 3, 4, 5 och på fritids.

(23)

23

Undersökningen har gett vid handen att barn i skolår 3 och 4 börjar skilja sig lite i synen på lek om man jämför med de lite yngre barnen. Studien visar att kompisar börjar bli viktigt och att datorer och tv-spel ses som lek av barn i dessa åldrar. Generellt verkar dessa barn också tycka att fotboll och kortspel är lek och att det är det de ägnar sig åt när de leker.

Barn i skolår 4 och 5 menar att lek tillhör småbarn. Tabell 4.1.1 visar dessutom att det bara är barn i år 4 som förknippar galopp med häst med lek. Barn i år 5 är de enda som sammankopplar hänga gubbe och brännboll med lek. De är också de enda som har svarat att ”vi leker inte”.

En sak som framkommer under samtalen med barnen är att det är de barnen som går på fritids som är de enda som tycker att lek innefattar att vara snäll och att inte bråka. Birgitta Knutsdotter Olofsson (2003) hävdar att lekens grundpelare är samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Med samförstånd menar hon att deltagarna i en lek vet att och vad de leker. Ömsesidighet fås då alla i leken är på samma nivå även om de är olika. Turtagande innebär att man turas om att bestämma eller ta kommandot i leken.

I översikten i tabell 4.1.1 går inte att utläsa någon könsskillnad eftersom det i stort sett är lika många flickor och pojkar i respektive grupp. I tabellen går det heller inte att utläsa någon skillnad ur skolmiljöperspektiv eftersom barnens svar inte skiljer sig åt beroende på hur skolmiljön ser ut. De barn som går i liten skola, mellanstor eller stor skola ger inte skilda svar.

4.1.2 Slutsatser gällande barns uppfattning av begreppet lek

Ordet lek är ett väl använt ord som har mångbottnad betydelse. Dock har jag liksom Piaget (i Dysthe, 1996) funnit att barn mellan 7 och 11 år mest ägnar sig åt sk. regellekar dit både fotboll, kulspel och kortspel räknas. Han kallade detta stadiet i barns lekutveckling det konkreta operationella stadiet.

(24)

24

lek. Det är egentligen inte underligt då många lekar kräver att man är flera personer och det är viktigt att ha de tre grundpelarna samförstånd, ömsesidighet och turtagande om man ska leka. Birgitta Knutsdotter Olofsson (2003) menar att det inte går att behålla lekens jämvikt om man inte anammar dessa regler. Jag menar att man måste vara kompisar för att upprätthålla lekens flyt. Barn i förskola, förskoleklass och år 2 anser inte att kompisar är detsamma som lek. Evenshaug och Hallen (2001) menar att barns relationer till kompisar sker i olika stadier. De hävdar att ju äldre barnen blir, desto viktigare blir relationerna till kompisarna. Mellan 5 och 8 år ses kompisar mest som de som är i närheten, har bra saker att leka med och som man vill vara med. Efter 8-9 årsåldern, menar Evenshaug och Hallen, ses kompisar mer som dem man kan lita på och anförtro sig åt.

Det är intressant att några barn i år 5 svarar ”vi leker inte”. Om man studerar barn i den åldern är det i mina ögon tydligt att de leker, dock kanske inte på samma sätt som yngre barn. Många gånger har jag sett 11-åringar sitta vid en bänk och spela kort eller andra spel. De som har svarat ”vi leker inte” kanske anser att lek är för yngre barn och att de inte vill ses som barnsliga.

I min undersökning går det inte att utläsa några könskillnader i barnens svar. Evenshaug och Hallen (2001) hävdar att de skillnader som uppfattas i samhället egentligen är kulturellt betingade och att likheterna är större än skillnaderna mellan könen.

4.1.3 Barns uppfattning av begreppet lärande

Tabell 4.1.3 Sammanställning av respektive åldersgrupps uppfattning om lärande.

Förskola Förskoleklass År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 Fritids

Deltagare Åtta femåringar från Kutens förskola 3 pojkar/ 5 flickor Nio barn från Delfinens förskoleklass. 3 pojkar/ 6 flickor 12 barn från Havets skola 5 pojkar/ 7 flickor 14 barn från Havets skola 7 pojkar/ 7 flickor Nio barn från Hajens skola 4 pojkar/ 5 flickor 15 barn från Sjöns skola 8 pojkar/ 7 flickor 13 barn från Sälens skola 5 pojkar/ 8 flickor 15 barn från Vattnets skola 10 pojkar/ 5 flickor Skola x x x x x Cykla x Vara tyst x Lyssna x x x x

(25)

25 Böcker x x Räkna x x x x x Läsa x x x x Köra bil x x Senare x Olika färger x Arbeta x x Sitta still x x x Att leka x Språk x x x Spela fotboll x x Bygga x x Gympa x Städa x Respekt x x Komma i tid x x Regler x x x Laga mat x x Inte röka x x Personnummer x Miljö x x Läxor x x Skriva x Ord x Andra språk x Nya spel x Geometri x Svåra saker x x I affären x Skriva fint x Noga x Att sy x Geografi x Spara x

Analyserna visar att både pojkar och flickor tycker att de företeelser som tillhör skolan är lärande. Dessa är att lyssna, böcker, att räkna, att läsa, språk, att sitta still, göra läxor, att skriva, ord, geografi och svåra saker. Dessutom tycker både pojkar och flickor att respekt, regler och att komma i tid tillhör lärande. Att laga mat, att inte röka och att lära sig om miljön tycker också pojkar och flickor tillhör lärande.

(26)

26

Det som skiljer pojkars och flickors uppfattning åt är att flickor tycker att gympa, att städa, att lära sig sitt eget personnummer, att skriva fint, att sy, att spara och att vara noga tillhör lärande. Pojkar däremot tycker att cykla, att vara tyst, att kunna olika färger, att leka, att spela fotboll, att bygga och geometri tillhör lärande. De tycker även att det är bra att lära sig hur man gör i affären. Dessutom tycker pojkar att lärande är något man ägnar sig åt senare.

Vid studier av det empiriska materialet kan man se att de flesta barn i förskola, förskoleklass, skolår 1-2 och fritidshem tänker sig att lärande tillhör företeelser också utanför skolans sfär. De säger att de tycker att man måste lära sig att städa, att bygga, kunna handla och spara, vara snäll, sitta still och lyssna. Att köra bil och cykla tycker också barn tillhör lärande. I förskola och förskoleklass tycker barnen att lärande är läsning och räkning och när barn börjar i skolår 1 menar de att språk också är lärande. Några barn tycker även att man måste lära sig att leka.

Generellt anser barn från skolår 3 och uppåt att lärande tillhör skolan. Varför det är så vet jag inte men det kan bero på att mycket av barnens tid och tankar upptas av skolan och vad de måste lära sig där. Det kan också bero på att de i förväg trodde att jag vill ha sådana svar eller det kan också ha att göra med den specifika skolan och dess elever. Man kan också se att barn ger kortare och mindre antal svar ju äldre de blir.

Som tidigare påpekat kan man inte heller i tabell 4.1.3 se några skillnader utifrån ett skolmiljöperspektiv. Barnens svar är i stort sett liknande oavsett i vilken skolmiljö de befinner sig i.

4.1.4 Slutsatser gällande barns uppfattning av begreppet lärande

Det är intressant att ta del av barns uppfattning av vad de anser vara lärande. Att många barn verka tycka att de företeelser som tillhör skolan är lärande, känns som självklart. Att barnen har svarat som de har gjort kan bero på att mycket av tiden i den åldern uppts av skolan och vad de måste lära sig där. I båda våra styrdokument, Lpfö 98 och Lpo 94, menar man att varje vuxen måste ta vara på barns kunskap och vilja att lära sig och arbeta så att varje lärandesituation blir lustfylld. Pramling Samuelsson och Sheridan

(27)

27

(1999) påpekar dessutom att barn lär sig lättare om de känner att det är roligt.

Jag har i min undersökning funnit att flertalet barn i förskola, förskoleklass, skolår 1-2 och fritids kopplar samman begreppet lärande främst med det som inte har med skolan att göra. Lillemyr (2002) hävdar att lärande är personbaserat och beroende av i vilka omständigheter barn befinner sig. Även Vygotskij (1995) framhäver att barns lärande sker i samspel med andra människor i de förhållanden de växer upp i och att det är individuellt.

4.2 Lärarnas uppfattning av begreppen lek och lärande

I detta avsnitt redogörs för lärarnas uppfattning kring lek och lärande och lekens betydelse för lärandet.

4.2.1 Lärarnas uppfattning av begreppet lek

I korta ordalag kan man summera lärarnas tankar kring lek med några punkter. Dessa är;

 Det finns olika sorters/typer av lek

 Lek ingår i barns vardag

 Barn är kreativa

Av de respondenter som intervjuades svarade tre av lärarna att de anser att det finns både fri lek och organiserad eller styrd lek. Med fri lek menar de när barnen leker och bestämmer själva. Det är främst dessa lekar som förekommer på rasterna då det inte är många vuxna närvarande menar Frida, Eva och Carla. Eva påpekar dessutom att man kan tala om pedagogisk lek och dramalek. Pedagogisk lek är då läraren har ett mål att barnen ska lära sig något i samband med leken. Dramalek, menar Eva, är ungefär samma, men med skillnaden att upplägget kring leken ofta är baserat på någon historisk händelse, exempelvis Sveriges krig mot Danmark på 1600-talet eller Dackeupproret.

Peter, Frida och Birgitta menar att lek är något som barn håller på med och att det ingår i deras vardag. Nils anser även att barn har lekt i alla tider och att de alltid kommer att

(28)

28

fortsätta med det, medan Frida anser att inte alla barn kan leka. Hon menar att en del barn inte har fått med sig ”de rätta” signalerna hemifrån och att de därför inte vet hur de ska göra. Hon säger att det dessutom finns barn med olika handikapp som inte heller förstår leksignaler.

Alla lärarna anser att det finns lekar som är återkommande, till exempel kulspel, hopprep, gungning och snöbollskastning på vintern. Dessutom tycker de också att även dator- och tv-spel räknas som lek. Anna betraktar även skapande arbete och temaarbete som lek.

Peter menar att lek är något som barn verkar syssla med omedvetet och att de är otroligt kreativa. Även Eva påtalar barns kreativitet i samband med leken. Båda menar att det är intressant och spännande att på avstånd ta del av hur barnen utvecklar leken efter sina egna förutsättningar och att de ibland kan komma på saker som man inte trodde var möjligt.

4.2.2 Slutsatser gällande lärarnas uppfattning av begreppet lek

Det är svårt, som både Knutsdotter Olofsson (2003) och Lillemyr (2002) säger, att definiera lek i korta ordalag. Med fri lek menar de, precis som lärarna i undersökningen, när barnen leker själva och när de själva (barnen) bestämmer vad som ska lekas. Knutsdotter Olofsson (2003) menar att fri lek inte betyder att det inte finns vuxna närvarande och hon säger att barn behöver de vuxnas stöd. Hon anser dessutom att vuxna är barns bästa kompis i leken och att det är en vuxen människa som alltid är barnets första lekkamrat då leken börjar mellan förälder och barn på skötbordet. Med styrd eller organiserad lek anser författarna vara då lärare går in och organiserar leken och har ett syfte med den. Lindqvist (2002) tycker också att det är viktigt att man som vuxen är med i barnens lek, inte för att ingripa vid t.ex. bråk utan istället lära och inspirera barnen i leken.

Lillemyr (2002) menar att lek är något som är viktigt för barn. Han anser att leken är en arena där barnen kan fantisera och ha roligt. Han anser också att ur barns synsätt är lek att ha kul och det tycks de främst ha då de själva får bestämma villkoren kring leken, s.k. fri lek. Steinsholt (1999) anser att man inte kan betrakta alla lekar som nyttiga och

(29)

29

lärorika. Det är de fria lekarna när barnen själva bestämmer vad de ska göra. För att dessa lekar ska kunna kallas fria är det viktigt, enligt Steinsholt, att alla lärare låter barnen vara just fria. Barnen måste få vara kaotiska utan att vuxna lägger sig i och stör. Det menar Tullgren (2003) att vi många gånger gör även om vi ibland är ovetande om att vi gör det.

Liksom Peter och Eva är kreativiteten något som Vygotskij (1995) lägger stor vikt vid när han talar om barns utveckling. Han påpekar att barn är nyfikna och det framgår också att alla de respondenter som ingick i undersökningen tycker samma sak.

4.2.3 Lärarnas uppfattning av begreppet lärande

Följande punkter kan sammanfatta vilka tankar lärarna har kring lärande;

 Livslångt lärande

 Förståelse att använda kunskaperna vid olika tillfällen

 Ingår i barns vardag

Frida, Eva, Nils och Anna anser att lärande är något som pågår hela livet och de menar att det i de flesta fall handlar om ett osynligt lärande. Med det menar de att alla lär sig men att de inte alltid är medvetna om det. Peter säger att han tycker att lärande är barns vardag men att de flesta barn inte tänker på att de lär sig. Han säger vidare att det är viktigt att ta tillvara barns lärande i vardagen även när de blir lite äldre. Peter menar att han och hans kollegor på förskolan gör det men att det inte alltid ”tillgodoses” i de äldre åldergrupperna. Frida påpekar att hon försöker få barnen att förklara hur de har tänkt och att hon på så sätt får reda på vad barnen har lärt sig. Hon beskriver att hon försöker dokumentera varje dag vad barnen har lärt sig. Hon menar att barnen tycker att det är roligt när de själva kan se hur de har utvecklats. Även Peter och Anna berättar att de arbetar med att barnen ska förstå vad de har lärt sig och dessutom förklara vad de har gjort.

Eva hävdar att det finns olika sorters lärande, hon säger t ex att cyklande är en sorts lärande och läsning en annan sort, men hon är noga med att poängtera att lärande sker

(30)

30

hela tiden. Birgitta menar att barn lär sig mycket på fritids, framförallt sociala färdigheter, hur man ska vara mot sina medmänniskor. Hon säger att hon tycker att det är väldigt viktigt att lära sig hur man ska bete sig även utanför skolans värld. Frida, Lisa, Eva och Anna tycker att det är viktigt att få barnen att förstå att de kan använda sina kunskaper vid andra tillfällen än just då själva lärandet sker. De tycker ibland att det är svårt att förmedla detta till barnen och att lärarna hela tiden arbetar med själva medvetandegörandet. För att barnen ska kunna få den förståelse som krävs arbetar de flesta lärarna med att barnen ska använda sig av alla sina sinnen. Även Nils menar att barn lär sig lättare om de får vara aktiva medproducenter i sitt eget lärande. Anna påpekar dessutom att det faktiskt inte bara är barn som lär sig och menar att hon lär sig nya saker hela tiden, både av kollegorna och barnen.

4.2.4 Slutsatser gällande lärarnas uppfattning av begreppet lärande

Lärande är, liksom lek, svårt att definiera. Det framgick av respondenternas svar att många lärare har svårt att peka ut precis vad de tror och tycker att lärande är. Även Säljö (2000) diskuterar mycket kring vad lärande är och hans slutsats blir att lärande betyder att man har information, kan olika praktiska saker, men också att kunna avgöra vilka kunskaper och färdigheter som har betydelse för det som ska göras. Här visar min studie på att många av lärarna tycker att det är viktigt att barnen kan omvandla sina skolkunskaper till andra situationer. Så här beskriver Säljö det han kallar lärande;

Som art är människan läraktig. Faktum är att detta är ett av hennes mest utmärkande drag: förmågan att ta vara på erfarenheter och använda dessa i framtida sammanhang. Men lärande är ingen homogen eller endimensionell företeelse eller process. Lärande kan äga rum på individuell eller kollektiv nivå. Individer lär, men det gör också kollektiv som föreningar, företag, organisationer och till och med samhällen. Lärande är inte heller samma företeelse under olika historiska epoker och kulturella villkor.

(Säljö, 2000:13)

Livslångt lärande talar Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) om. De anser att det är ett koncept som kräver ordentlig granskning. Författarna belyser särskilt tre vinklar av detta sammansatta tema.

(31)

31

1. Tiden; Pramling Samuelsson och Sheridan (a.a.) påpekar att ”man lär sig olika mycket under olika tidspunkter av sitt liv”.

2. Innehållet; Författarna hävdar att det man en gång har lärt sig har man alltid nytta av, vid varierande tillfällen.

3. Inställningen; Liksom Vygotskij (1995) anser Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) att barn lär sig i samspel med andra och att det därför är viktigt att omgivningen är positiv till barns olika sätt att lära.

Dessa tre vinklar hänger ihop och bildar en fullständighet som innebär det livslånga lärandet. Även Lillemyr (2002) kommer till slutsatsen att lärande är en process som påverkar hela människan.

Det är viktigt, enligt Pramling Samuelsson och Sheridan (1999), att försöka få barn att förstå hur de kan omvandla sina kunskaper inom ett visst område till ett annat. Säljö (2000) menar att det inte är så lätt att transferera kunskaper till andra händelser och situationer. Detta beror på, anser han, att de kunskaper som barn får i skolan är just kunskaper för skolan och att barn inte riktigt inser hur man gör när man överför skolkunskaper till det verkliga livet. De lärare som intervjuades påpekade att det är svårt att få barnen att förstå att de kan använda sig av det de lär sig i skolan även vid andra tillfällen.

4.2.5 Lärarnas uppfattning av lekens betydelse för lärandet

Alla lärarna, utom Carla, betraktar lek och skapande arbete som ungefär samma sak och de anser att det har mycket stor betydelse för barns lärande. Dessutom anser lärarna att de flesta barn har kul när de leker och att de därför lär sig lättare. Birgitta menar dock att lärandet ibland är åsidosatt inom fritidsverksamheten, främst av dem som inte arbetar på fritids. Eva påpekar att kunskapsinhämtandet sker automatiskt om det leks in. Däremot poängterar hon att det ibland kan vara lite svårt att få de något yngre barnen, förskolebarnen, att förstå att de har lärt sig när de har lekt. Frida menar att lek och lärande går hand i hand och att barn lär sig genom att göra. Hon tror liksom de andra lärarna att leken förloras som lärometod när barnen kommer upp i år 5 och 6. Anna, som

(32)

32

är lärare i år 5, tror att barnen skulle ha nytta av, och lära sig mer, om det ingick mer lek i de åldersgrupperna hon undervisar i. Carla, däremot, tycker inte alls att lek och tematiskt arbete är samma sak och att man inte bör koppla lek med lärande.

Lisa menar att det är viktigt att ha en bra plan med sitt tematiska arbete och ordentliga mål, annars blir det mest pannkaka av det, säger hon. Även Eva hävdar att det är viktigt med planering och att det helst ska genomsyra alla ämnen. Det är svårt att få med hela arbetslaget, säger hon, så hon arbetar numera bara tematiskt på sina egna lektioner. Fördelen med att temat genomsyrar hela verksamheten är, tror Eva, att barnen också utanför skoltid ser sådant som de kan koppla ihop med temat och lära sig av.

Nils påpekar att lek och tematiskt arbete är av godo, men han poängterar att det är individuellt och att det faktiskt inte är alla barn som lär sig lättare när de får arbeta praktiskt. Därför måste man vara flexibel som lärare, menar han.

4.2.6 Slutsatser gällande lärarnas uppfattning av lekens betydelse för

lärandet

Vygotskij (1995) påpekar att barn är nyfikna och villiga att lära sig nya saker och han säger att det är först när de har gjort en sak tillsammans med någon annan som de kan göra en spå egen hand. Detta talar för att teman och skapande arbeten är bra för barn i förskolan, förskoleklassen skolan och fritidshemmet. Detta kan man även finna stöd för hos Lindqvist (2002) som anser att lek ingår i barns vardag och att leken därför bör integreras i skolan på ett mer aktivt sätt än den görs idag. Hon hävdar dessutom att leken är nödvändig i skolan då barn inte tänker på att de måste lära sig när de leker och att lärandet i och med detta sker lättare. Denna åsikt finner man stöd bland lärarna i undersökningen. Knutsdotter Olofsson (2003) menar att genom leken kan barn uttrycka sig, de kommer också ihåg lättare då att det sker en omedveten inlärning.

Det finns de som är kritiska mot sättet att se på lek som vägen till utveckling och lärande. Steinsholt (1999) menar att genom att förenkla barns lek tyglar vi den och vi tillskriver den nyttiga egenskaper så som utvecklande och främjande för lärande. Däremot ska man inte betrakta alla lekar som nyttiga, utan bara som lekar rätt och slätt.

(33)

33

Tullgren (2003), anser att vi pedagoger styr mycket i leken utan att tänka på det. Hon menar att personalen lätt kan styra den så att den passar normen för vad som är rätt eller fel.

Det är mycket som man kan få fram av att bara sitta bredvid och lyssna på barnen när de leker. I undersökningen påpekar flera lärare just detta att bara sitta och titta när barnen leker. I motsats till Tullgren (a.a.) menar de intervjuade lärarna inte att man ska styra leken utan istället ta till sig det barnen säger och kanske lära sig något av det.

(34)

34

5

Diskussion och kritisk reflektion

I följande kapitel förs en diskussion kring de tankar som har uppkommit hos mig under tiden som jag har arbetat med detta arbete. Jag gör också en kritisk reflektion kring genomförandet och metoder. Kapitlet avslutas med slutsatser och förslag till framtida forskning belyses.

5.1 Genomförande

Först och främst vill jag påpeka att det har varit intressant att göra detta arbete. Jag har fått ta del av lärares och, inte minst, barns tankar kring lek och lärande. Leken för att den är en naturlig del av barns liv och lärande för att det är lärarnas gebit. Det är två begrepp som har olika innebörder och det är svårt att veta var man ska begränsa sig. Man vill ju veta så mycket som möjligt samtidigt som man vill ha så stort djup i svaren som man kan. Det är en svår balansgång och nu i efterhand ser jag att jag kunde ha gjort på ett annorlunda sätt.

Jag skulle ha vågat ställa mer ingående följdfrågor för att kunna gå på djupet med svaren. Jag tror att det hade givit ett bättre resultat. Istället för att samtala med flera olika grupper av barn skulle jag även här ha samtalat med ett fåtal. Jag känner att jag inte gav barnen tillräckligt med tid att utveckla sina svar, det skulle nog ha varit lättare om jag samtalat med ett mindre antal barn. Däremot känner jag att det var bra att de flesta grupperna var blandade. Alla skulle ha varit det eftersom det inte har varit mitt primära mål att ta reda på några genusskillnader i barnens svar.

Överhuvudtaget har arbetet varit svårare än jag från början trodde. Arbetet med empirin har varit både tänkvärt och givande. Det har tydligt framgått under resans gång att det finns mycket forskning kring lek och lärande. Jag har fått sålla mycket och ta med det som jag har tyckt varit väsentligt för denna studie.

(35)

35

5.2 Metoder

Det var bra att jag använde mig av diktafon när jag intervjuade lärarna, och nu i efterhand ser att jag skulle ha gjort det i samtal med barnen också. Det hade nog varit lättare för barnen att kunna utveckla sina svar och tillsammans med bilderna från digitalkameran kanske svaren hade gett ett ökat djup på frågeställningen.

5.3 Avslutande slutsatser

Under arbetet med denna studie har jag sett att många av lärarna har ungefär samma syn på vad lek är. De anser framförallt att lek ingår i barns vardag och att de flesta lär sig av den på ett omedvetet plan. De flesta påpekar också att leken är viktig men att den mest används som ett pedagogiskt instrument i de yngre åldersgrupperna. Liksom Lindqvist (2002) drar jag slutsatsen att lärarna tycker att det skulle kunna lekas mer i de högre åldrarna. Att det leks i förskolan och i förskoleklassen är en självklarhet, men det verkar som om just leken tappar sin betydelse ju äldre barnen blir. Måste det vara så? Hur ska vi gå tillväga för att undvika det? Kanske lekpedagogik skulle förekomma i lärarutbildningens inriktning mot de senare årskullarna? Det är frågor som tål att funderas över.

En annan slutsats jag drar av min studie är att lärarna anser att lärande är något som sker hela tiden. Däremot tycker de att det ibland kan vara svårt att få barnen att använda sig av det de har lärt sig och att nyttja sina kunskaper i andra situationer än inom skolan.

Förskolebarn förknippar lek med det som förekommer efter lektionstid och utanför skolans värld. De flesta fritidsbarn associerar dessutom lek med regler, de säger att det är viktigt att ha regler för att kunna hålla sams. Dator, tv-spel och liknande är viktiga komponenter i barns syn på lek. Det är tydligt att de är barn av sin tid och att dessa element upptar allt mer av barns fritid. De barn som har kommit upp i skolår 4 och 5 leker inte, åtminstone om man ska tro på vad de säger.

Lärande är något barn sammankopplar med det som förekommer utanför skolan, det gäller framförallt de yngre barnen. De barn som går i år 3 börjar dock mer och mer

(36)

36

förknippa lärande med skolan. Kan det bero på att pressen ökar och att barnen förväntas lära sig allt mer från den åldern?

De flesta lärare anser att lek har stor betydelse för barns lärande eftersom barn har kul när de leker och att de därmed lär sig lättare. Dock menar de att det ibland kan vara svårt att arbeta med lek och skapande arbete i undervisningen. Det påpekar också Johansson och Pramling Samuelsson (2007) och menar att det är svårt att tillåta för mycket kreativitet i för stora barngrupper. Det beror på att lärandet hamnar i fokus framför leken. Författarna anser att det krävs öppna dialoger mellan lärare och även utanför skolan där man inser att både lek och lärande är starka krafter i en människas liv. Dessutom måste lärare ifrågasätta vilka syften de har med sin undervisning och hur de kan sammanfläta lek och lärande till ett, så att båda utgör grunden inom pedagogiken. De måste också vara en lyssnande part i mötet med barn för att kunna ta till sig barnens erfarenheter.

Det finns mycket att fundera kring när det gäller lek och lärande eftersom det är två komplexa teman. Mycket är redan dokumenterat men det skulle vara intressant att ta reda på vad barns tycker att de lär sig när de leker. Ett annat spännande område är fritids och vad barnen tycker är viktigt att lära sig på just fritids. Tycker barn att de lär sig något när de leker och i så fall vad? Hur kan man utveckla det tematiska arbetet i de äldre skolåren? Hur tänker lärarna kring det? Som sagt, det finns en hel del som jag skulle vilja ha svar på, men det får bli vid ett annat tillfälle.

Sist, men inte minst, en reflektion från en pojke i år 1;

(37)

37

Referenslista

Bell, Judith. (2000). Introduktion till forskningsmetodik. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur.

Björndal, Cato R.P. (2005). Det värderande ögat. Observation, utvärdering och utveckling i undervisning och handledning. Stockholm: Liber AB.

Doverberg, Elisabet och Pramling Samuelsson, Ingrid. (2000). Att förstå barns tankar. Metodik för barnintervjuer. Stockholm: Liber AB.

Dysthe, Olga. (1996). Det flerstämmiga klassrummet. Lund: Studentlitteratur.

Evenshaug, Oddbjörn och Hallen, Dag. (2001). Barndoms- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur.

Johansson, Eva och Pramling Samuelsson, Ingrid. (2007). ”Att lära är nästan som att leka”. Lek och lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber AB.

Knutsdotter Olofsson, Birgitta. (2003). I lekens värld. Stockholm: Liber AB.

Lillemyr, Ole Fredrik. (2002). Lek- upplevelse- lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber AB.

Lindqvist, Gunilla. (2002). Lek i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Patel, Runa och Davidsson, Bo. (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Pramling Samuelsson, Ingrid och Sheridan, Sonja. (1999). Lärandets grogrund. Lund: Studentlitteratur.

Steinsholt, Kjetil. (1999). Lett som en lek? Ulike veivalg inn leken og representasjonenes verden. Trondheim: Tapir forlag.

Säljö, Roger. (2000). Lärande i praktiken. Stockholm: Prisma.

Tullgren, Charlotte. (2003). Den vägledande friheten. Att konstruera det lekande barnet. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö Högskola.

Wehner-Godée, Christina.(2003). Att fånga lärandet. Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber AB.

(38)

38

Nätbaserade referenser

Skolverket.(2006). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94. Tillgänglig 2009-04-15.

www.skolverket.se/sb/d/193/url/0068007400740070003a002f002f002f0077007700770

034002e0073006b006f006c00760

Skolverket. (2006). Läroplan för förskolan, Lpfö 98. Tillgänglig 2009-04-20.

Figure

Tabell 4.1.1 Sammanställning av respektive åldersgrupps uppfattning om lek.
Tabell 4.1.3  Sammanställning av respektive åldersgrupps uppfattning om lärande.

References

Related documents

IUP:erna kan på detta vis vara vägledande för eleven för att förstå vad de behöver för att utvecklas samt hur social utveckling och kunskapsutveckling kommer till

Slutligen kan konstateras att vid en jämförelse med de andra länderna som ingick i EU-projektet har Sverige högst andel negativa resultat, det vill säga förare helt utan förekomst

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga behovet av en helhetsöversyn av skyddet för vittnen och målsägande i syfte att lagföra fler kriminella

Dessutom tillhandahåller vissa kommuner servicetjänster åt äldre enligt lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter som kan likna sådant arbete som kan köpas som rut-

Regeringen gör i beslutet den 6 april 2020 bedömningen att för att säkerställa en grundläggande tillgänglighet för Norrland och Gotland bör regeringen besluta att

Tomas Englund Jag tror på ämnet pedagogik även i framtiden.. INDEX

Det finns en hel del som talar för att många centrala förhållanden i skolan verkligen kommer att förändras under åren framöver:... INSTALLATIONSFÖRELÄSNING

En studie har därtill visat att max-resultatet konsistent uppnåddes vid tredje försöket (Clark 1998 se Clark, Gumbrell, Rana, Traole & Morrissey 2002). Resultatet i aktuell