• No results found

Identitetsskapande genom musik

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Identitetsskapande genom musik"

Copied!
45
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Kultur, språk, medier

Examensarbete

15 högskolepoäng

Identitetsskapande genom musik

The creation of personal identity through music

Karin

Amsell

Lärarexamen 270hp

Examinator: Feiwel Kupferberg

Kultur, media och estetik

(2)
(3)

Sammanfattning

Detta examensarbete har till syfte att undersöka ungdomars identitetsskapande genom musik, hur de förhåller och använder sig av musik. Jag undersöker även musikens funktion som gruppmarkör och klädstilens roll i ungdomars liv. Genom sex kvalitativa intervjuer med elever i årskurs nio, samt en intervju med Behrang Miri (musikpedagog), analyserar jag musikens betydelse för identitetsskapande. Jag har valt att fördjupa mig i ungdomars identitetsskapande för att utöka min förståelse för mina blivande elever. Min huvudfråga är; Skapar ungdomar identitet genom olika musikgenrer? Jag undersöker även hur musik och klädstil hör ihop. I resultatdelen presenterar jag det som kommit att bli tydligt genom intervjuerna; ungdomars musikidentitet. Därefter följer analys och teoretisk tolkning där jag väver samman resultatet från intervjuerna med den teoretiska bakgrunden. Jag avslutar sedan mitt examensarbete med diskussion och slutsats, i vilken jag presenterar att ungdomar inte tycks skapa sin identitet genom musikgenrer – på många sätt genom musik och klädstil, men inte specifikt genrer. Musik verkar vara något högst personligt medan kläder är ett yttre verktyg för att visa andra hur man är som person.

Nyckelord: grupptillhörighet, identitetsskapande, lättillgänglighet, musik, reflexivitet, Spotify, stil, ungdomskulturer, Youtube

(4)
(5)

Innehåll

Inledning……….………. s. 7

Syfte och problemställning………. s. 9

Teoretisk bakgrund..………. s. 10

Identitet………..……….….... s. 11

Att vara ung idag………..…………...…..s. 12 Stil och smak………... s. 13

Musikidentitet……….s. 14

Det börjar redan i magen………..………....s. 16 Bryta sig loss och bli sin egen………..s. 17 Nya källor till musik………..……….. s. 18

Metod och genomförande……… s. 18

Val av metod………... s. 18 Urval……… s. 19 Genomförande………. s. 20 Databearbetning………...… s. 21 Forskningsetik……….…. s. 21

Resultat……… s. 22

Musikidentiteten……….. s. 22

Att bli en musikstil……… s. 23 Välja musikstil………... s. 24 Att påverkas av andra...………. s. 25 Musik som kanal för känslor...………...………s. 27 Musik som alltid närvarande………. s. 28 Framtiden……….. s. 29

Stil……….……… s. 29

Att sätta namn på sin stil………... s. 30 Situationsbaserad klädsel……….. s. 30 Grupptillhörighet………s. 31

Analys och teoretisk tolkning………. s. 33

Identitet och musikidentitet..……….. s. 33 Stil…….………. s. 36

Diskussion och slutsats……….. s. 38

Referenser………... s. 40

(6)
(7)

Inledning

För mig har musik spelat en väldigt stor roll i formandet av den egna identiteten. Musik har varit till hjälp i situationer där inget annat finns att ta till för att beskriva känslor och situationer, det har varit ett sätt att uttrycka åsikter och samtidigt något som alltid gjort mig nyfiken. Att finna nya genrer och undersöka dem, avgöra om det passar mig eller inte har varit ett sätt för mig att träna förmågan i att ha åsikter, smak och känsla. Det har varit en trygghet på så sätt att när jag väl hade valt musikidentitet (om det nu var något val?) kunde finna andra med samma stil. Att tillhöra en grupp är något som vi känner behov av mer eller mindre och det kan man uppleva sig göra om man lyssnar på samma musik, har liknande kläder och intressen. Ann Werner (2009) skriver om detta i sin avhandling Smittsamt; ”Sociala tillhörigheter skapas inte bara av ekonomiska villkor och sociala handlingar utan även av symboliska praktiker” (s. 169).

Jag identifierar mig med hiphop1 och dess kultur, och har så gjort under större delen av min uppväxt. Hiphoppen innefattar många olika konstformer; musik, dans och konst, vilket i sin tur leder till en hel livsstil. Det är en bred konstform där alla olika delar hör ihop med varandra. Dansen skulle inte fungera utan musiken och vice versa, och konsten är ett sätt att förmedla ett budskap vilket även musiken och dansen försöker göra. Dock anser inte jag att det alltid finns eller behöver finnas ett budskap i allt som är kopplat till hiphop. Det kan också bara vara ett behov av att få utlopp för känslor, vare sig det är genom musiken, dansen eller konsten. Johan Söderman (2007) skriver i Rap(p) i käften att; ”Det går att hävda att all konst i viss mån består av estetiska och textmässiga relationer. I hiphop sker detta öppet och är också en uttalad grundpelare i dess estetik” (s. 44). Jag vill undersöka om ungdomar idag känner på likande sätt inför sina musikstilar och om de upplever samma trygghet och tillhörighet till dem som jag gör. Kanske har ungdomar idag ett helt annat förhållningssätt till musik och i så fall vill jag undersöka det.

Genom att kunna förstå och se mina elever och vad som är viktigt för dem anser jag mig bli en bättre lärare. Med bättre lärare menar jag än den jag hade varit utan att ha en förståelse för identitetsskapande genom musik. Jag anser det vara att ha ett försprång om jag redan vid ett första möte med en elev har en förståelse för vilken musik eleven i fråga lyssnar på och vad det i så fall                                                                                                                

1 Hiphop, även kallat rapmusik, föddes i USA under 1970-talet, främst då i de fattiga kvarteren i New York. Man brukar säga att hiphop

består av fyra grundelement; DJ- och MC-konsten, breakdance och graffiti. Typiskt för musikstilen är den rytmiska ”talsången” och att det ofta berör politiska frågor (Axén, 2010, s. 39ff).    

(8)

innebär. Kanske kan jag formulera och anpassa mitt uppdrag att inspirera elever om jag förstår vad som rör sig i deras (musik)världar. Jag vill överlag skapa mig en förståelse för ungdomar, hur de tänker, lever och upplever verkligheten. Kennet Hultqvist (1993) skriver i Drömmar och strömmar om idéhistorikern Foucaults teorier kring våra sociala relationer och så även om forskningen kring ungdomskulturer;

Det är bland annat här, det finns också andra platser, i denna skärningspunkt mellan makt och vetande, som ungdomar blir ungdom, de böjs och bänds och de böjer sig själva för att passa in i samhällslivet och de blir föremål för att vetande inom ramen för ett brett socialvetenskapligt perspektiv: Vad är ungdom? – frågar vi oss. Finns en särskild ungdomskultur? Men vi frågar inte rakt ut i luften. Vi frågar därför att ungdom framstår som ett historiskt problem! (Hultqvist i Chaib, 1993, s. 38)

Jag vill i min forskning och framtida lärarroll alltid sträva efter att inte se på ungdomar som något problem som vi måste forma och tämja för att göra till goda samhällsmedborgare. Jag vill inte nedvärdera deras tankar, värderingar och kulturer. Tvärtom vill jag sätta mig in i deras värld, försöka förstå utan att ta efter eller lägga värderingar i vad jag upplever. Ungdomen är för mig en tid som jag är på väg ut ur, utan att egentligen förstå mig på vad för tid jag varit en del av. Kanske är det just det som fascinerar mig – den intensiva perioden i ens liv som kallas ungdom är vi alla mer eller mindre påverkade av, utan att kanske förstå vad som egentligen hände. Enligt mig kan bara en ungdom själv besvara hur det är att vara ungdom, vuxna kan bara stå bredvid och ha åsikter, minnas och skapa sig uppfattningar. Det är förhållningssättet jag har och kommer basera mitt skrivande utifrån. I ett brett perspektiv vill jag förstå mig på mina medmänniskor och

blivande elever. Det är enligt mig ett stort arbete och jag måste i detta arbete begränsa mig, därför väljer jag att fokusera på en del av ungdomars liv – nämligen musiken.

(9)

Syfte och problemställning

Syfte

Syftet med studien är att skapa förståelse kring hur ungdomar idag förhåller sig till musik, vilken roll musik spelar i deras liv och framför allt vad det gör för deras egen identitet, men även hur grupptillhörighet påverkas och bildas genom deras musikbruk. Jag vill undersöka musikens funktion i ungdomarnas liv och vad de använder musiken till, detta speciellt när musik verkar vara så lättillgängligt idag. Genom att vidga förståelsen av ungdomskulturer hoppas jag kunna få en större insikt i hur ungdomar utvecklar sina identiteter på ett personligt plan men även som delar i ett samhälle. Syftet blir även i förlängningen att utveckla min roll som blivande lärare.

Problemställning

Min huvudfråga är; Skapar ungdomar identitet genom olika musikgenrer? Vidare undersöker jag varför och hur det i så fall går till. Vad gör identitetsskapande genom musik för ungdomars eventuella gruppskapande? Kan man koppla ihop musik och klädstil?

(10)

Teoretisk bakgrund

Jag kommer i min teoretiska bakgrund först presentera tidigare forskning kring ungdomars

identitetsskapande, denna med ett stort fokus på ungdomskulturer. Därefter kommer jag presentera den forskning som främst är relevant för mitt arbete, nämligen forskningen kring ungdomars identitetsskapande. Senare kommer jag även skilja mellan det stora begreppet identitet och det lite mindre musikidentitet.

Många har tidigare forskat kring musikens och populärkulturens roll för ungdomars

identitetsskapande. Det är kanske inte så konstigt – många av oss kan själva hålla med om att musiken hade en betydande roll för oss i ungdomen och att det som vuxen kan vara intressant att fundera kring vad musiken gjorde med oss och för våra jag. Redan 1904 kom Stanley Hall ut med ett arbete om den amerikanska ungdomskulturen, detta med ett fokus på hur farligt

ungdomskulturer kan vara. På 1960-talet började sedan brittiska forskare undersöka subkulturer och fastslog att subkulturer inte är farliga för individen, men dock för den rådande makten. Än idag är den brittiska forskningen en central del i den västerländska ungdomskulturforskningen (Werner, 2009). Ordet subkultur är en direkt översättning av engelskans ”subculture”, en inte helt lyckad översättning enligt Helena Wulff (i Chaib, 1993). Hon hävdar att vi istället borde kalla det ”delkulturer” i svenskan. I begreppet delkultur skulle i så fall även inrymmas betydelsen av en ”vanlig, odramatisk” kulturform, vilket ju faktiskt stämmer bättre överens med vad man är ute efter när man säger subkultur. Den svenska betydelsen av subkultur har ibland felaktigt fått

betydelsen att det enbart skulle gälla något underordnat eller underjordiskt, när det egentligen bara handlar om olika delar av kulturen; ”delkulturer”.

Werner (2009) presenterar i sin avhandling Neil Campbells resonemang kring att kulturella praktiker kan ses som ett sätt för människor att förhandla normer och maktstrukturer i samhället, alltså skulle ungdomskulturer kunna ses som prövningar av samhällets normer, uttryckt genom kulturella verktyg (Werner, 2009). Stort fokus har legat på den unga arbetarklassens män, kanske för att det är de som synts och hörts mest. Men det finns även annan forskning. I Sverige började ungdomskulturforskningen på allvar under 1980-talet. En av de tidigare böckerna om hur

(11)

Lindberg och Ove Sernhede. Jag kommer dock i detta arbete fokusera på modernare litteratur än så i och med att ungdomskulturer tycks vara ett av de fenomen som förändras snabbast i vårt samhälle.

Identitet

Johan Söderman (2007) för ett resonemang kring identitet och vad det egentligen är. Han skriver att många ser det som att vi har många identiteter i oss beroende på om vi är i skolan, hemma eller på fotbollsträningen. Han förklarar också att många brukar säga att man ska vara ärlig mot sig själv, som om man hade ett sant jag vilken inte förändrades eller påverkades. Han beskriver hur man även kan se identitet som ett rolltagande, att vara punkare till exempel kan vara att spela en social roll. Han menar även att man genom en social identitet kan visa vem man inte vill vara. Men det förhållningssätt som Söderman väljer att ha i sin avhandling är; ”[…] identitet är

sammansatt och bygger på olika diskurser, alltså en icke sammanhållen eller spridd identitet som är socialt konstruerad. Identitet är något individen skapar eller gör och människor som har spelat en roll tillräckligt länge börjar tro att de är rollen de spelar” (Söderman, 2007, s. 59). Det jag skulle vilja lägga till i hans resonemang är vikten av ens bakgrund. Oavsett om vi skapar och formar vår identitet av egen fri vilja så kommer denna vilja ur någonting. Vår bakgrund och hur vi vuxit upp är bakomliggande orsaker till varför vi blir dem vi är.

Per Källström (1991) beskriver i Att förstå ungdom att man skulle kunna dela upp identitet i två begrepp; en ”roll-identitet” och en ”ego-identitet” (s. 162ff). ”Roll-identiteten” är den som vi lär oss att spela från det att vi är små, hur vi genom socialiseringen lär oss att förhålla oss till regler och normer. ”Ego-identiteten” däremot är den som vi själva skapar. Det kan vara för att bryta mot sin egen bakgrund, frigöra sig från regler och normer för att bli sin egen, att bli en egen individ gentemot kollektivet av andra människor. ”Medan roll-identiteten svarar mot frågan vad för slags person individen är, står genom ego-identiteten frågan vad för person individen vill bli” (Källström i Löfgren & Norell, 1991, s. 163).

Manfred Scheid (2011) presenterar begreppet ”egologo” i Perspektiv på populärmusik och

skola (i Ericsson & Lindgren, 2011). Med det menar han att ungdomar designar sina jag på ett

(12)

varumärke. Han menar att medieutvecklingen har gett ungdomar en bred repertoar att förhålla sig till när de väljer att skapa sig själva. Teknik som datorer och mobiltelefon är alltså verktyg för att skapa sin egologo. Med de verktygen kan ungdomar visa att de förstår och är en del av dagens samhälle, det är ett verktyg för att förmedla attityd, stil och autenticitet. Scheid menar att mycket idag går ut på att visa för andra vem du är, att synas är en förutsättning för att bli erkänd.

I begreppet egologo kombineras psykologiska, teknologiska och estetiska överväganden och kunskaper till ett synligt och hörbart varumärke varmed ungdomar marknadsför sina

identiteter. Viktigt är att framstå som autentisk eller äkta samt att skapa handlingsalternativ. […] I denna marknadsföring är musik ett råmaterial som är relativt billigt, lättillgängligt, lätt att skapa, lätt att bearbeta och editera, lätt att distribuera samt betraktas som en

identitetsmarkör (Scheid i Ericsson & Lindgren, 2011, s. 46).

Erik Homburger Erikson (1981) är en av de största inom identitetsforskningen. Han beskriver ungdomen som en period av identitetsförlust – han menar att sökandet efter sitt jag och sin identitet bidrar till att man i ungdomen kommer in i en identitetsförvirring. Han beskriver ungdomars sökande och identifiering med omvärlden så här: ”För att hålla samman kan de för en tid överidentifiera sig med gruppens eller massans hjältar till den grad att de helt tycks förlora sin egen individualitet” (Erikson, 1981, s. 113). Erikson förklarar även under rubriken Samtidsproblem: Ungdom, att den period av upproriska, avvikande, brottsliga och självdestruktiva tendenser som ungdomen är fylld av kan ses som ett moratorium (Erikson, 1981). Med det menar han en paus i livet då man prövar olika sanningar, för att senare mogna och hitta sin roll i samhället.

Att vara ung idag

Kanske är det som Ove Sernhede (2006) skriver i Ungdom och kulturens omvandlingar, att dagens ungdomar inte har samma behov som ungdomar under 1960- och 70-talen att bryta sig loss från stabila normer. Idag finns inte samma strukturer, trygghet och stabilitet som då. Då ville man komma ifrån detta, idag vill ungdomar istället skapa den struktur som de inte kan bryta sig loss ifrån.

Dynamiken i det borgerliga samhället har alltså inte bara i grunden omgestaltat människans objektiva socio-ekonomiska villkor; kulturella traditioner,

tolkningsmönster och gamla inrotade livsformer har också genomgått oåterkalleliga processer av erosion. Dessutom har moderniseringen på det psykiska planet medfört förskjutningar av människans inre psykiska konstitution och behovsstrukturer (Sernhede, 2006, s. 24).

(13)

Dagens samhälle och den takt som det förändras i har aldrig varit så påtaglig som nu hävdar Sernhede. Det ligger numer i vår natur att vilja förändras och att ge den ständiga förändringen hög status. Förr fanns föreställningar och normer som valde och bestämde våra liv, var ens far smed så skulle man själv bli det och var man kvinna så skulle man gifta sig och föda barn. Sernhede (2006) menar att det idag inte finns lika fasta och tydliga regler i vårt samhälle, idag finns alla möjligheter – bara du vet vad du vill. Den tyske pedagogen och socialfilosofen Thomas Ziehe (1986) kallar detta fenomen för reflexivitet, det vill säga att vi har ett ”andra-hands-vetande”. Resultatet av denna distansering från oss själva, samtidigt som vi vet mer, kan vara en av anledningarna till att så många i dagens samhälle känner sig alienerade; ”Idag ger däremot många ungdomar uttryck för en annorlunda självkänsla: de ”vet” allting redan” (Ziehe i Löfgren & Molander, 1986, s. 346). Som ungdom är det nog absolut enklare att göra motstånd mot något som redan finns än att hitta vägar att gå i ett samhälle utan tydliga strukturer och normer. Visst finns det oändligt med

strukturer och normer även idag, men man är långt mycket friare att välja sin egen väg och det ses även som något positivt i dagens samhälle. Alla de val som vi har till förfogande kallar Ziehe

görbarhet. Vi ”vill för mycket” men ”uppnår för lite” (Ziehe i Löfgren & Molander, 1986, s. 348)

på grund av alla de möjligheter som nu finns. En annan aspekt som Sernhede tar upp är

marknadens inverkan på oss. Samtidigt som vi lär oss att vi kan göra vad vi vill med våra liv så talar media, reklam, tv, radio, ja allt vi utsätts för dagligen, om för oss hur vi ska vara, se ut och med fördel göra i våra liv, detta kallar Sernhede kulturell expropriation. Så även om ungdomar idag inte behöver göra motstånd mot traditionella strukturer så finns det andra faktorer i samhället som man kan försöka bryta sig loss ifrån. ”[…] i vår sekulariserade och avtraditionaliserade vardag finns ett stort mått av vetande, vilket lett till en ny form av vaksamhet och

själviakttagelseförmåga som också påverkar konstruktionen av identiteten” (Sernhede, 2006, s. 27).

Stil och smak

Werner (2009) presenterar i sin avhandling Pierre Bourdieus teorier om förkroppsligande smakpositioner, det vill säga ens habitus; ”de mekanismer som organiserar kulturella

dispositioner: hur man går, klär sig, talar, vilken musik man lyssnar på och mycket mer.” (2009, s. 169). Bourdieu kallar det som gör att vi har en förståelse för vad som är god smak för kulturellt

(14)

skolan finns ett kulturellt kapital, på nobelmiddagen ett annat. Genom att förstå Bourdieus teorier om att klasstillhörighet och smak hör ihop i ens habitus, kan man även förklara varför stil är så viktigt som det är för ungdomar. Det handlar inte enbart om att visa din klass, det handlar om att visa vilken förståelse du har för samhället runt omkring dig – vad du förstår som snyggt säger något om vilken position du får i en grupp. I Werners (2009) forskning går att utläsa att tjejerna, som deltog i hennes undersökning, ständigt förhandlar om vilka smakpositioner de har och så antagligen även kommer göra ett långt tag framöver. Den smak du väljer att ha, syns genom vilken stil du väljer att visa för andra.

Utifrån Werners resonemang kring stil och smak kan jag tydligt se kopplingen mellan stil och identitet. Söderman (2007) beskriver att vi skapa och gör våra identiteter och där har stil och smak en roll som markör för våra jag. Kanske kan man se stil och smak som ett av de verktyg vi använder när vi formar vår identitet.

Musikidentitet

Det börjar redan i magen

Att musik har stor inverkan på oss håller nog många med om. Vad som gör att vi gillar olika typer av musik är svårt att svara på, men att vi reagerar olika på olika musik kan man lätt konstatera. Redan i magen reagerar fostret på ljud, varse sig det är hjärtslag, röster eller musik. Jon-Roar Bjørkvold (2005) skriver i Den musiska människan om hur fostret redan vid 28:e

havandeskapsveckan har så pass utvecklade nervbanor att det inte bara registrerar ljud utan även lyssnar. Redan då har man alltså ett medvetet förhållande till ljud och man tror att fostret börjar minnas ljud redan så tidigt. Forskaren Anthony DeCasper (1980) gjorde försök med nyfödda barn, vilken visade att de ljud som barnet föredrar efter födseln verkar vara resultat av påverkan från vad det hört under graviditeten. Kanske kan det vara så att beroende av vad vi hört under graviditeten kommer att påverka vad vi senare kommer att lyssna på. Om det är så det förhåller sig så borde

(15)

man även fortsätta att påverkas under hela sin uppväxt, vilket i sin tur borde leda till att ens musiksmak kan bli vilken som helst i och med att vi alla hör och registrerar helt olika ljud. Vad vi i alla fall kan konstatera är att ljud, röster och musik har en viktig roll i våra liv, både inne i och utanför magen.

Men fostret i magen övar också upp en annan förmåga som är lika viktig för

utveckling och överlevnad som den grundläggande sugreflexen: förmågan till socialt liv. Här är moderns röst det musiska mediet. En röst som bygger en bro mellan mikro- och makrokosmos genom att erbjuda sammanhang, igenkännande och trygghet i övergången från foster till spädbarn. Här utgör språkets musik och sång från fosterstadiet, initieringsritualen till människans existens som kommunicerande och socialt väsen (Bjørkvold, 2005, s. 19).

Utifrån Bjørkvold (2005) och DeCaspers (1980) teorier blir det tydligt att ljud, och i förlängningen musik, har stor inverkan på vår identitet och skapandet av oss själva.

Bryta sig loss och bli sin egen

Kanske är det så att barn i övergången till ungdom tar tillbaka makten över sin egen

musikkonsumtion. Återigen går man in i en ny kultur - från barnkultur till skolkultur och därefter ungdomskultur. Musiken får fungera som ett medel för att uttrycka uppror och brytningsprocess från allt som man tidigare varit. ”Tonåringen manifesterar högljutt sitt kompromisslösa behov av att lära sig leva med sig själv” (Bjørkvold, 2005, s. 274). Här kan musiken vara ett hjälpmedel för att finna ord på hur man tänker och vill bli uppfattad. Att hitta sin egen musikstil och helt låta sig bli uppslukad i en musikgenre där musiken har en frigörande effekt tycks inte vara svårt att tolka som befriande för en ibland kanske förvirrad ungdom.

Werner (2009) beskriver även hur musik kan ha andra funktioner än som identitetsmarkör för ungdomar – nämligen som kanal för känslor. Hon förklarar att musiken både kan utlösa känslor, men även sätta ord på känslor som inte kan förklaras. Musik och känslor har på så sätt ett samspel som är ganska unikt – kanske blir musik ett medel för ungdomar att kommunicera med sina egna känslor.

(16)

Nya källor till musik

Idag köper inte många längre sin musik i form av cd-skivor, istället använder man datorer och internet som källa till sin musik. Hur det får effekter för ungdomars musikbruk är något jag

kommer undersöka genom mina intervjuer. Jag vill först även presentera vad Youtube, Spotify och Facebook är för tjänster och lite om hur de fungerar;

Youtube är en webbsida som grundades i juni 2005 (Georgii-Hemming & Kvarnhall i Lindgren & Ericsson, 2011). Här kan vem som helst lägga upp ljud, filmklipp och stillbilder. Dess popularitet är enorm och rankas idag som den tredje mest besökta webbplatsen i världen. Här finns väldigt mycket musik och nästan lika många musikvideor. Youtube har nästan tagit över

spridningen av musik och musikvideor helt och hållet. Tidigare var MTV och radio de medier som kunde sprida en låt eller en video till flest människor, idag kan man själv välja vad man vill se och lyssna på genom att klicka sig fram på Youtube. Här finns topplistor, senast släppta låtar, videor och relaterade artister, vilka är några av de tillvägagångssätt som man kan använda sig av för att navigera sig bland det myller av klipp som finns på sidan. Youtube är; ”en social arena, där olika typer av aktörer (privatpersoner, sociala grupper, internationella företag och bolag) agerar, i samklang med och utefter de begränsningar och möjligheter som teknologin sätter upp” (Georgii-Hemming & Kvarnhall i Lindgren & Ericsson, 2011, s. 146). Youtubes slogan; ”Broadcast yourself” uppmanar dess användare att själva lägga upp klipp och bli producenter istället för

konsumenter på sidan. Man skulle kanske kunna kalla detta fenomen för ”Youtube-kultur”. Den

snabbt förändrande kulturen, mångfalden av klipp med olika producenter är på väg att, om den inte redan är det, bli en del av vår kultur och den kommer garanterat ha effekter på hela vår konsumtion av kultur.

Spotify lanserades 2006och är ett svenskt multinationellt företag med en

online-musiktjänst för att lyssna till strömmad musik över Internet (http://sv.wikipedia.org/wiki/Spotify

2011-10-10, http://www.spotify.com/se/about/what/ 2011-10-15).  Hösten 2010 hade Spotify tio miljoner användare, varav två miljoner användare är betalande kunder i Europa och USA (http://www.svd.se/kultur/elaka-idol-yngre-an-nagonsin_6527958.svd 2011-10-17,

http://www.dn.se/ekonomi/tva-miljoner-betalar-for-spotify 2011-10-17). Spotify fungerar på så vis att du kan skapa dina egna spellistor, lyssna på andras spellistor och leta dig fram bland musik på ett sätt inte olikt Youtube. Här finns dock bara musiken, inga videor. Spotify är lätt att använda och går att ladda ner till både dator och mobiltelefon. Mycket av dess popularitet ligger nog i just att det är lättillgängligt och enkelt att använda.

(17)

En annan tjänst som många använder idag, bland annat för att länka musik mellan varandra men framförallt för att kommunicera, är Facebook. I dagsläget använder 4,2 miljoner svenskar Facebook (

http://internetworld.idg.se/2.1006/1.409214/darfor-maste-du-synas-i-sociala-medier/sida/4/sida-4 2011-10-26). Här skapar man en presentation av sig själv och kan därefter följa andra vänners sidor på vilka man kan skriva kommentarer eller ladda upp bilder, musik och filmklipp (Shih, 2009). Facebook skapades 2004 av Harvard studenten Mark Zuckerberg

(18)

Metod och genomförande

Jag kommer här presentera hur jag har gått tillväga när jag genomfört mina sex intervjuer med elever i årskurs nio och en med musikpedagogen Behrang Miri. Jag kommer även motivera varför jag har valt att göra så som jag gjort.

       

Val av metod

Jag har i detta arbete valt att göra kvalitativa intervjuer. Termen ”kvalitativ intervju” används ofta för att beskriva de slags intervjuer som förekommer i samband med kvalitativ forskning. Det innebär ett förhållningssätt att den intervjuades tankar och uppfattningar är det som efterfrågas. Jag vill helt enkelt komma den jag intervjuar så nära som möjligt. ”The kinds of interviewing carried out in qualitative research are typical also of life history and oral history interviewing” (Bryman, 2004, s. 438). Det kvalitativa perspektivet innebär att man ser verkligheten som en individuell, social och kulturell konstruktion. Det går ut på att studera hur människan uppfattar och tolkar sin omgivning (Backman, 2008).  Jag har även valt den semi-strukturerade intervjun för att jag ville komma åt ett fritt samtal där alla medverkande kan känna sig fria att bidra med vilken information den vill. Den semi-strukturerade intervjun innebär att jag hade förberedda frågor i en

intervjuguide (se bilaga 1 och 2). Denna intervjuguide kunde jag välja att följa eller låta den

intervjuade själv styra åt vilket håll samtalet skulle gå. Det innebar att jag kunde vara flexibel i varje intervju och anpassa frågor och följdfrågor utifrån olika situationer och personer (Bryman, 2004). Med intervjuguide menas en kort minneslista över frågor eller teman som man vill ta upp. Intervjuguiden behöver man inte följa helt utan kan välja att frångå och återkomma till (Bryman, 2004). Jag valde även att genomföra enskilda intervjuer för att försöka komma åt så personliga svar som möjligt. Det var lättare att hantera en intervju med endast en deltagare och det blev även tydligare svar att uppfatta när jag senare behandlade materialet (Denscombe, 2009).

(19)

Urval

Valet att intervjua Behrang Miri gjorde jag för att han är ordförande i Rörelsen Gatans Röst och

Ansikte (RGRA), vilka driver projekt och aktiviteter inom allt från dans och musik till journalistik

och mediaproduktion (http://www.rgra.se/om-rgra/ ,11-10-08). Valet grundar sig även i att jag anser Behrang Miri vara en länk mellan musik, ungdomar och skolans värld. Han föreläser ofta om hur han och RGRA arbetar, detta samtidigt som han arbetar praktiskt med ungdomar. Jag ser honom som en kombination av att vara både expert och praktiker (Backman, 2008). Det innebär att han är väl insatt i relevanta begrepp och teorier som är kopplat till ungdomar och

musikskapande - samtidigt är han även en praktiker inom samma ämnen.

Jag valde även att intervjua tre ungdomar på en friskola i Malmö där man har musik som profil och tre andra ungdomar på en kommunal skola i Trelleborgs kommun. Vilka ungdomar som deltog lät jag vara upp till respektive klasser att avgöra. Jag efterfrågade alltså inte ungdomar som var extra musikintresserade utan lät det vara upp till eleverna att avgöra vilka som deltog utifrån intresse av att ställa upp.

Jag vill här presentera de ungdomar som deltog i mina intervjuer för att skapa en liten bakgrundsförståelse för vilka de är. Jag använder inte ungdomarnas riktiga namn i denna uppsats och jag utgår från deras egna svar när jag presenterar dem. Samtliga ungdomar är mellan 15 och 16 år gamla.

På den kommunala skolan intervjuade jag;

Sonja: En kreativ och aktiv tjej som spelar badminton och gör film på fritiden. Hon inspireras

mycket av sin pojkvän och tycker att musik är en stor del av hennes liv.

Tina: En tjej som tycker om att vara ensam. Hon bor långt ute på landet och uppskattar att lyssna

på musik när hon är ute och går.

Albin: En lantbruksarbetande kille som tycker att det är bäst att lyssna på musik när han kör

traktor.

På friskolan intervjuade jag;

Simon: Glamrockare som spelar i två band. Han vill vara vän med alla och ser sina föräldrar som

främsta inspiratörer till sin musiksmak.

Benjamin: En aktiv kille som har musikstudio i Svedala, bor själv i Malmö och lägger all sin tid på

(20)

Hanna: En tjej som klär sig hur hon vill, gillar att gå i skolan och lägger mycket tid på att bli bättre

i sitt gitarrspelande.

Genomförande

Jag genomförde sju intervjuer, alla med hjälp av diktafon. Jag upplevde inte att någon stördes av att jag skulle spela in samtalen. En del ungdomar var lite nervösa i början men det kan ha berott på ovana i att prata öppet med en helt främmande person. Jag upplevde dock att de ungdomar som till en början var nervösa, efter en stund lugnade sig och talade fritt om det jag tog upp.  Vid varje intervjutillfälle fick jag möjlighet att sitta enskilt med varje person, på skolorna hittade vi små grupprum där vi kunde prata ostört. Det tror jag bidrog till att ungdomarna kunde känna sig väl till mods och att det faktiskt inte var någon annan än jag som kunde höra vad de sa. Vid intervjun med Behrang möttes vi upp i RGRA:s lokaler och satt i deras ”foajé”. Här kom och gick folk hela tiden men jag upplevde inte detta som störande för själva intervjun. När vi blev avbrutna så kunde vi snabbt återgå till vad vi pratade om och jag uppfattade det som att Behrang var van att arbeta i den miljön.

Jag började varje intervju med att presentera mig själv, förklara varför jag ville intervjua dem samt informera dem om de forskningsetiska principerna, se nedan. Jag ville även minimera min inverkan på de svar jag fick av de intervjuade. Detta genom att ha en neutral och passiv inställning. Att presentera mig kort och utan detaljer, inte visa stora reaktioner på de svar jag fick och klä mig neutralt. Självklart var jag dock hela tiden artig, tillmötesgående och positiv till deras deltagande (Denscombe, 2009).

Ofta när man gör kvalitativa undersökningar så brukar man välja ut relevanta personer som har inblick eller kunskap inom det aktuella ämnet (Denscombe, 2009). Jag gjorde valet att ta olika skolor för att få olika röster med en förhoppning om bredd i svaren, jag hade alltså inte intentionen att göra någon jämförelse mellan skolorna.

(21)

Databearbetning

Efter varje genomförd intervju har jag transkriberat dem. Det innebär att jag lyssnat på intervjun flera gånger och därefter skrivit ner allt som sades. Jag valde att göra så för att vid intervjutillfället lägga allt mitt fokus på vad som hände där och på så vis kunna komma på följdfrågor och vara uppmärksam på nyanser i språket (Bryman, 2004). Efter transkriberingen har jag sedan läst intervjuerna och analyserat de svar som ungdomarna gett. I resultatdelen presenterar jag de teman som jag finner mest intressanta och relevanta för uppsatsen syfte och problemställningar.

Forskningsetik

Min undersökning följer de forskningsetiska principerna; att alltid informera

undersökningsdeltagare om mitt syfte med undersökning och vilka villkor som gäller, att ha undersökningsdeltagarens samtycke till medverkan och även föräldrars samtycke utifall personen i fråga är under 15 år, att upprätthålla tystnadsplikt och att inte använda insamlat material för

kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften (http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf ). Nu var alla mina informanter 15 år eller äldre, men för säkerhetsskull ville jag ändå informera föräldrarna om att jag skulle genomföra intervjuerna. På den kommunala skolan delade jag därför ut informationsblad till de föräldrar vars barn skulle delta. På friskolan hade de redan när eleverna börjat på skolan låtit föräldrarna skriva på papper som säger att eleverna får delta i eventuella intervjuer och projekt som dessa. Jag har av sekretess valt att inte ange skolornas namn och av samma anledning har jag valt fingerade namn på ungdomarna. Av Behrang har jag fått tillåtelse att använda hans riktiga namn och jag har även på efterfrågan skickat den transkriberade intervjun till honom och fått den godkänd för mitt arbete.

(22)

Resultat

I denna del presenterar jag två teman som blev tydliga genom mina intervjuer, nämligen;

musikidentitet och stil. Dessa teman beskrivs sedan närmare med följande underrubriker; Att bli en musikstil, Välja musikstil, Att påverkas av andra, Musik som kanal för känslor, Musik som alltid närvarande, Framtiden, Stil, Att sätta namn på sin stil, Situationsbaserad klädsel och Grupptillhörighet

Musikidentiteten

Ett område som jag undersökte genom mina intervjuer är hur musik är med och skapar ungdomars identitet. Musikidentiteten verkade genomgående vara viktig för de ungdomar som jag

intervjuade. Det märktes inte minst på att de ville ge snabba svar på min fråga om vad de lyssnar på. Det var dock enbart en deltagare som svarade med en avgränsad genre, nämligen Simons svar; Glamrock. Resterande deltagare svarade att de hade väldigt blandad musiksmak, att de kunde lyssna på det mesta men att vissa genrer var mer uppskattade än andra. Tydligen ansåg inte ungdomarna det vara varken bra eller nödvändigt att begränsa sig till specifika genrer, bra låtar är bra låtar och det är det som spelar någon roll. Kanske finns det något sammanband mellan det och att samtliga ungdomar svarade att de får sin musik ifrån Spotify eller Youtube. Benjamin hade en teori om varför man inte väljer att begränsa sig till en genre; ”För att inte bestämma vilken person man är genom musiken så att man ska kunna byta.” Vidare skämtar han lite om att man inte direkt kan skriva på Facebook att man tänker byta stil. ”Har man en stil så måste man hålla det”.

När jag frågade Behrang om musikidentitet hos ungdomar så får jag till svar; ”När det gäller ungdomar så tror jag absolut att musik är en identitet för de som går in för det. […] För mig så har hiphoppen inneburit ett identitetsskapande. Hade jag inte varit hiphoppare så hade jag aldrig blivit den personen jag är idag.” Utifrån det svaret tolkar jag att musikidentiteten blir större om man själv gör musik. Men de som inte är lika aktiva musikskapare eller musikbrukare anser sig ha

(23)

en identitet genom musik de också. Albin till exempel, han lyssnar inte på musik varje dag och pratar sällan om musik, inte heller hemma är intresset för musik speciellt stort. Men när han resonerar kring varför han lyssnar på dansband så tror han att det har att göra med att han jobbar extra på ett lantbruk och för att ha något att prata om där så har han börjat lyssna på dansband. Musiken blir för honom identitetsstärkande i rollen som lantbrukare. Sonja i sin tur tycker att musiken speglar vem hon är som person. Hon anser sig vara kreativ och fantasirik, vilket syns i hennes val av musik. Så oavsett om man lever för musiken, gör musik själv eller mest lyssnar på musik när den kommer på radio så anser alla ungdomar att den är en del av deras identitet.

Att bli en musikstil

Många av ungdomarna verkar ha föreställningar om vilken roll musik spelar för andra, vad det innebär och betyder att till exempel vara hårdrockare eller punkare. Men ingen kan riktigt förstå eller vill kännas vid vilken relation de själva har till sin musik.

När jag frågar vad en viss musikstil kan innebära, alltså hur ens liv kan påverkas av den musik man väljer att lyssna på så får jag många olika svar. Men en sak som flera nämner är fritidsintressen. Vad man lyssnar på kan påverka vad man gör på fritiden, eller tvärtom. Benjamin resonerar kring att det har att göra med att om man till exempel lyssnar på hårdrock så är man ganska tuff och hård. ”Då håller man inte på med balett liksom. Jag skulle säga allt ifrån tennis, badminton, någonting som man helst slår med.” Vidare förklarar han; ”Ju hårdare musik man lyssnar på, ju hårdare blir man…liksom inne i sig själv. Om man lyssnar på hård musik så får man andra tankar.” Hans svar tyder på att det både kan vara så att man väljer sin musik utifrån den man är och vad man gör, men det kan också vara att man förändras utifrån vad man lyssnar på. Kanske är det ett växlande fram och tillbaka mellan att vara och bli ett med sin musik.

Hanna berättar att hon har erfarenhet av människor som lyssnar på reggae; ”För det är oftast så, folk som lyssnar på reggae är sådana som går med kompisar, kanske röker vattenpipa, kanske röker på. Det tillhör liksom.” Även för henne verkar det vara en självklarhet att det inom vissa musikstilar finns tillhörande aktiviteter. Dock är hon otydlig med om hon själv gör något enbart på grund av vad hon lyssnar på.

(24)

Sonja tror att hennes musikbruk har blivit större på grund av att hon gör film på fritiden. Hon berättar att hon och hennes vänner ofta pratar om låtar och tänker sig i vilken filmsituation den hade passat in.

Benjamin hävdar att musiken påverkar vårt humör till att vilja göra olika saker. Men det kan också vara som Hanna säger, att vissa musikgenrer för med sig gamla traditioner så som reggae gör. Det verkar dock som att de flesta ungdomarna anser det vara en självklarhet att

fritidsintressen präglas av vad man lyssnar på.

En annan sak Hanna nämner som blir påverkat av vilken musik man lyssnar på är språket; ”Som min bror till exempel, han lyssnar på rappare och sådant. Han svär hela tiden, han är jättekaxig!” Hur man pratar skulle i så fall alltså också påverkas av vad man lyssnar på. Jag har svårt att se någon skillnad i språket hos de jag har intervjuat, men de har också ganska lika musikstilar. Kanske gäller det främst de musikgenrer som har mycket attityd i sig, till exempel hiphop som Hanna nämner. Det är ofta ett snabbt, hårt och ovårdat språk i hiphop, det är lite av dess stil. Lyssnar man då enbart på sådan musik så kanske även ens eget språk påverkas av det.

Välja musikstil

Jag försökte få ungdomarna att resonera kring varför de tror att de gillar just den musik som de gillar, en fråga som jag förstår är mycket svår att svara på. Svaren jag fick var väldigt varierande, men jag tycker ändå att de säger mycket om ungdomarnas sätt att se på sin egen musikidentitet. Simon som lyssnar på glamrock2 tror att den musikstilen har att göra med att han vuxit upp med den musiken, han har samma musiksmak som sina föräldrar; ”Jag har väl typ alltid lyssnat på det och sen…har det väl fastnat.” Även Albin tror att hans musiksmak har kommit från påverkan utifrån, nämligen kompisar. Benjamin säger att han föddes med musiken, anledningen till att han har så bred musiksmak är för att hans musikintresse är stort och för att han inte vill avgränsa sig. Han vill lyssna på allt för att kunna få inspiration till sin egen musik. Hanna däremot väljer sin favoritmusik utifrån vad hon själv kan spela. Hon vill kunna spela och sjunga med i låtarna och det tycker hon inte att hon kan med till exempel hårdrock. Att det även är viktigt att kunna känna igen sig i texterna förklarar hon såhär; ”Jag tycker att man ska kunna vara inne i låten liksom, man                                                                                                                

2 Glamrocken, även kallad glitterrock kom på 1970-talet. Glamrocksbanden hade ofta skabrösa utstyrslar, mycket smink och vilda

(25)

kanske inte bara ska sjunga den utan man ska känna inlevelse i låten. Det är precis som om man ska spela teater, man kan inte bara snacka utan man får ju känna liksom.” Både Sonja och Tina anser att de tilltalas av musik med texter som har mycket känslor. Såhär förklarar Tina; ”Det är lätt att man förknippas med låtarna själv. De sjunger ju ofta om känslor som andra känner. Många grejer som många ungdomar går igenom.”

Att påverkas av andra

Att påverkas av kompisar i sin musikstil upplevde jag som en känslig fråga. Efter att ha tvekat mycket och funderat på hur det förhåller sig ansåg ungdomarna att man ibland faktiskt påverkades av vad kompisar lyssnar på. Sonja säger såhär när jag frågar om hon påverkas av vad sina

kompisar lyssnar på; ”Jo det gör jag väl, men det är inte så många som lyssnar på den musiken som jag lyssnar på utan mest min pojkvän i så fall som tvingar på mig sin musik. Men det brukar tyvärr vara rätt bra.” Hon svarar alltså att det är svårt för hennes kompisar att påverka vad hon lyssnar på, men även att det är svårt för henne att påverka sina kompisar; hon är ganska ensam om att lyssna på det hon väljer att lyssna på. Dock säger hon även att pojkvännens påverkan faktiskt finns där. Hennes kompisar kan alltså inte påverka hennes på grund av att de från början har så olika musikstil, pojkvännen däremot som har liknande musikstil influerar hennes musikbruk. Benjamin visar också på hur det kan vara att påverka andra när jag ställer frågan om han lyssnar på musik ihop med andra; ”I skolan är det väldigt lätt att påverka någon annans musikstil. Både negativt och positivt. Ibland kan det bli lite väl…om man råkar nå någons punkt så kan det bli ganska jobbigt. Man kanske provocerar eller gör narr av någon.” Hans svar tyder på att han känner med sig att han själv ibland försöker lite väl hårt att påverka andras musiksmak. Att han själv skulle påverkas av vad andra tycker förnekar han totalt när jag frågar om någon kan påverka vad han lyssnar på; ”Nu bestämmer ingen det, det är väldigt få som reagerar på min musik. […] Nu har jag ingenting som stoppar mig och hade jag fått en tillsägelse så hade jag nog inte lytt den, jag hade ändå lyssnat.” Jag upplevde att Benjamin hade ett stort behov av att ha kontroll över sin egen musik, nästan som om det vore en del av hans identitet att inte påverkas av andras musikstilar. Han får även påverkan utifrån att bli till att någon skulle bestämma över vad han lyssnar på. Jag vet inte om han missförstår min fråga eller varför han väljer att svara som han gör. Men hans svar

(26)

tyder ändå på att det är viktigt för honom att själv få avgöra vad han vill lyssna på, han vill inte bli påverkad av andra.

Hanna beskriver precis hur det kan vara när man känner sig tvingad att lyssna på det ens kompisar lyssnar på för att passa in; ”Man vill inte riktigt vara så att man lyssnar på helt dålig musik ihop med kompisar. […] Alltså kompisarna gjorde det och då vill man också passa in med den musiken, till exempel ”Åh, har ni hört på denna låten?” För jag visste aldrig några låtar som de spelade…” Hon sätter ord på hur det kan vara om man inte har samma musiksmak som sina kompisar. Av den anledningen har många svarat att de helst lyssnar på musik i sin ensamhet, för då blir man inte dömd eller granskad i sin musiksmak. Albin och Simon i sin tur anser inte det vara något fel i att påverkas av vad andra lyssnar på, de ser det mer som en tillgång att få tips om ny musik. Trots att Simon spelar i två band och har musikintresserade föräldrar medan Albin som sagt inte är alls speciellt aktiv i sitt musikbruk så ger de här liknande svar. De har ofta liknande tankar om musikens betydelse i våra liv, men på frågor som om de själva vill bli musiker, hur mycket de lyssnar på musik och om de pratar om musik hemma är svaren olika. Det tycks alltså som att musik kan ha samma betydelse för två personer även om deras respektive musikbruk är helt olika.

Jag har i intervjuerna ibland kommit in på huruvida föräldrarna har haft påverkan på ungdomarnas musik. En del har inte alls några tankar kring att föräldrar skulle haft något med deras nutida musiksmak att göra, medan andra lätt kan se kopplingen. Simon till exempel är helt övertygad om att han har den musiksmak han har tack vare sina föräldrar, de har nämligen samma, ganska smala musikstil; glamrock. Hanna är väldigt splittrad i den påverkan hon fått hemifrån när det kommer till musiken. Tidigt i intervjun säger hon att hon inte alls tycker om dansband, det och opera är det enda hon inte kan lyssna på. Men senare visar det sig att hennes mamma, mormor och morfar ofta lyssnar på dansband och att hon själv tidigare lyssnat på det; ”Men om jag är hemma med dem så kan jag ju lyssna på dansband och typ dansa som mamma och så. Så jag har väl fått inspiration från dansband fast att jag inte lyssnar så mycket på det och så […] Men musiken har ju ändå varit någonting som…varit där sen man var liten.” Hennes beskrivningar fortsätter och jag tycker mig se att hon faktiskt finner en viss trygghet i dansband tack vare att det alltid funnits omkring henne. Hon beskriver hur hon ibland är med sina föräldrar ute och dansar, hur hennes pappa egentligen inte gillar dansband och att hon därför allierar sig lite med honom – för det är ju inte okej att tycka om dansband (!?). Kanske är det därför hon senare svarar; ”Men om jag ska säga något så är det väl att jag dras mest åt min pappas musik.” Även Sonja benämner sin pappa som mest kopplad till musik; ”Pappa och jag kan sitta i timmar och diskutera, mamma tröttnar väl efter ett tag men hon är också ganska entusiastisk.” Ingen av ungdomarna svarar att mammans

(27)

musik haft störst inverkan. Behrang tror först inte att det är vanligare att pappan har större inverkan på barn/ungdomars musikbruk, utan att båda föräldrarna har lika stor roll i det. Sedan säger han att har sett forskning på att mammans röst har störst inverkan på små barn. Efter ett tag säger han dock; ”Jag känner mig mycket närmare pappa än mamma. Jag tror att mammor har svårare att släppa på mamma-rollen […] Det kan ha något med det att göra, att pappa blir viktigare ju äldre man blir.”

Behrang ser heller inget fel i att påverkas av vad andra lyssnar på, han berättar att han själv har blivit påverkad och inspirerad av andra kring musik. Han säger att det nog alltid är någon som introducerar musik för en och sedan får man själv fördjupa sig i det och göra det till något eget. När vi pratar om huruvida ungdomar influeras av sina idoler säger han såhär; ”Det behöver inte vara att du blir påverkad av en kändis. Det kan synas i jargongen, i sättet att prata. Man kanske har sett något roligt klipp på Youtube och sen anammas sättet som den personen pratar eller skämtar.” När jag frågar varför man blir influerad svarar han; ”Det blir ju vi alla, man påverkas. Människan är ett flockdjur. Vi är inte skapta för att gå för oss själva och tro att alla idéer kommer ifrån oss själva.” Han tror också att dagens ungdomar påverkas mer av marknaden, att den kommersiella industrin pressar och tvingar ungdomar att påverkas i riktningar som de inte själva styr över. ”Ungdomar har inte samma möjlighet att välja vad de blir påverkade av idag som vi hade. Och vi i vår tur hade mycket mindre än vad våra föräldrar hade.”

Musik som kanal för känslor

Jag hade i detta arbete inte tänkt ha något stort genusfokus men i den här frågan är det svårt att inte se de tydliga skillnaderna mellan tjejerna och killarnas svar kring när musik är som bäst för dem, alltså när de uppskattar den som mest. Alla tre tjejer har nämligen svarat ungefär lika medan killarna har svarat på ett annat sätt. Jag börjar med att citat ifrån Hanna; ”När jag är ledsen, då är det det bästa. För musiken är lite som en människa, en dagbok som jag kan skriva ner allting i. Och den säger ingenting, fast att den säger så mycket. Jag blir ledsen…och då är det precis som att musiken vet vilken låt jag vill höra och så sätter jag på den låten och känner att jag blir

liksom…jag blir lugn, så tar jag fram min gitarr och spelar. Och så helt plötsligt så mår jag bra igen.” Sonjas svar på varför hon också tycker att musik är som bäst när hon är ledsen var; ”Därför

(28)

att man lyssnar ju på musik för att uttrycka den känslan som man har. Så är det som att det hjälper en att få ur all sin ilska eller ledsenhet genom musiken.” Tinas svar får sammanfatta alla tre tjejernas svar; ”Musiken är som bäst när man är ledsen. Det är då den behövs som mest.” Precis så verkar det vara, musiken behövs, tjejerna känner ett behov och tröst i musiken. Albin däremot tycker att musiken är som bäst när han jobbar, för då går tiden snabbare. Simon svarar snabbt att han tycker att musiken är som bäst när han är på bra humör, gärna ihop med kompisar. Benjamin svarar såhär; ”Innan en fest är det faktiskt riktigt gött. Då är det oftast discomusik. Beror på vad det är för fest. Men det är största göttkänslan, när man peppar inför någonting som ska hända, något riktigt stort, något kul.” I dessa svar tycker jag mig se en stor skillnad i syn på musik och vilken roll den spelar för ungdomarna. Jag tror säkert att killarna kan känna tröst genom musik och att tjejerna också tycker om att lyssna på musik när de är på bra humör. Men på frågan om när musik är som allra, allra bäst så svarar de såhär olika. Tydligt syns att tjejerna anser att musik fungerar bäst när man går in i den och låter den tala och trösta medan pojkarna tycker att det är bäst när den höjer glädjestunder. Oavsett anser allihop att musik förhöjer humöret, vare sig det är från att vara ledsen till att bli glad, från att vara på gång till att vara på topp, eller som för Albin – få tiden att gå snabbare när han har tråkigt. Jag tycker att det är tydligt vilken roll musiken spelar för ungdomarna, det är en källa till glädje och känslor, ett sätt att uttrycka det som de annars kanske inte riktigt kan. Behrang svarar såhär; ”Jag tror att musik är som bäst när man är mottaglig och det kan vara när man är ledsen. Men musik kan också vara som bäst när man är glad och festar. Musiken blir som bäst när den kompletterar en känsla. Om det är glädje eller sorg, det kan vara hat också. Det kan vara något som verkligen beskriver en känsla.” Det verkar som att alla är eniga, var och en med sina ord, om att musik kan vara ett sätt att kanalisera känslor - att både förhöja och dämpa känslor som man känner sig i behov av att bearbeta.

Musik som alltid närvarande

På olika skolor finns olika bestämmelser kring huruvida eleverna får ha musik i öronen på andra lektioner än musiklektionerna. I intervjuerna så har jag ställt frågan hur eleverna själva anser det vara att ha musik i öronen under lektioner. På den kommunala skolan var det enbart Sonja som uttryckte att hon brukade lyssna på musik under lektioner. Jag fick dock en känsla av att hon själv tyckte att det var lite busigt, något hon tyckte om att göra men inte riktigt fick, kanske för att det

(29)

faktiskt inte var tillåtet på skolan. På den andra skolan förklarar Benjamin att det hjälper honom att ha musik på, beroende på vad för ämne han har så sätter han på passande musik som får honom att fokusera bättre. Han jämför det med sin kickbox-träning, där triggar musiken honom till att

prestera mer; ”För fysiskt så är det en trigg, att aldrig, att inte sluta, utan nu kör vi tills låten är slut.” På samma sätt anser han det fungera under lektioner i skolan; ”Det förstärker mentalt och fysiskt.” Även Hanna bekräftar att hon lyssnar mycket på musik i skolan, förutsatt att hon inte glömt hörlurarna hemma.

Framtiden

Musikens roll är stor i ungdomars liv, det märks kanske tydligast i det engagemang som

ungdomarna visade i intervjuerna. Hur stor roll musiken kommer spela i deras fortsatta liv är svårt att säga, men om de får säga det själva så har de även här tydliga svar. Varken Albin eller Tina vill hålla på med musik i framtiden. Sonja vill inte jobba som musiker men vill gärna hålla på med det lite vid sidan av. Alla tre ungdomar på friskolan vill dock i någon form jobba med musik när de blir äldre. De har insikt i hur svårt det är att leva på musik, vilket framgår i deras svar. Benjamin säger såhär; ”Om man lyckas ha det som ett heltidsjobb, annars får det ju bli ett sidoprojekt som man har hela tiden. Det är inget fel med det, att ha det heller. Men min önskan är väl att kunna ha det som heltid.” Hans stora passion för musiken syns i svaret ”ett sidoprojekt som man har hela tiden”. Simon säger att han också gärna hade velat jobba heltid med musik, men att det annars får bli en hobby; ”Vi får se vad det blir av det.” Även Hanna vill bli artist; ”Det är min dröm. Sjunga och spela gitarr, det gör jag varje dag.”

Stil

Det område som flest hade åsikter och tankar om är stil – hur vi är, klär oss, agerar och huruvida vi kallar vår stil för något. Jag frågade samtliga ungdomar om de själva ansåg sig ha någon viss stil och vad de i så fall kallade den. Ingen svarade att de hade en stil med ett namn på, men alla visste säkert hur de valde att klä sig.

(30)

Att sätta namn på sin stil

Alla hade också många förslag på olika stilar som fanns i samhället; hiphoppare, hårdrockare, emo, glammare, fashion, ocean avenue, mjukis, stekare, brat, swag, scene, skejtare och retrostilen. Behrang fyllde även på med; boy, punkare, tranceare, indierockare, indiepopare, maffiastilen, finstilen, kickers, GB:s (gangsta bitches), hobbyblattar, datanördar, dancehalltjejer och

fotbollskillar. Namnen är många och jag kommer inte gå in på vad de alla betyder och innebär, men tydligt är att alla har föreställningar om vilka stilar som finns. Dock var det bara Behrang som valde att kalla sig för något av dessa, nämligen hiphoppare. Ungdomarna däremot ansåg sig

personligen inte ha något bestämd stil. Tina säger såhär; ”Vissa klär sig ju för att sticka ut och vissa för att inte synas alls.” Vidare förklarar hon; ”Man vet aldrig riktigt vad någon lyssnar på utifrån hur de ser ut. Kanske för att folk vågar vara mer och mer sig själva[…] Det kanske har med kompisar och så att göra också. Alltså har man kompisar som ser ut på ett visst sätt så brukar man se lite likadan ut själv.”

Situationsbaserad klädsel

När jag frågade Sonja vad hon har för stil så svarar hon; ”Åh, det är svårt att säga. Jag har funderat mycket på det själv. Jag har nog ingen speciell stil […] Det är otroligt olika, beroende på hur man känner sig.” I hennes fall är kläderna och stilen beroende på hur hon mår och känner sig för dagen, ett tydligt verktyg för att berätta för andra vem hon är just idag. Hon säger att kläderna har med musik att göra på så vis att hon ofta lyssnar på musik när hon väljer dagens kläder och beroende av vad hon lyssnar på så blir valen olika. Benjamin har inte heller någon speciell stil men klär sig olika beroende på vart han ska; ”Jag skulle säga att jag klär mig olika till den konsert jag går till. Det var ju så man gjorde förr, för att smälta in. Man kom inte i vitt, utan man kom i svart om det skulle vara en hårdrockskonsert och skulle det vara en popkonsert så kom man i sina baggyjeans.” Hanna säger sig inte heller ha någon speciell stil, hon klär sig i vad hon trivs i. ”Men visst det kanske är många som har på sig vad kompisen har men, nä. Jag har på mig vad jag vill ha på mig.”

(31)

I Simons fall tyckte jag mig se en väldigt klar och tydlig stil, svart långt hår, tajta jeans och bandana – en riktig glamrockare. Men det vill han inte kännas vid, han säger att han klär sig väldigt olika och att han inte tycker det finnas något namn på den klädstil han har. Han verkar överlag tycka det vara dumt att prata om stilar. När jag frågar vad de olika stilarna som finns heter så säger han; ”Jag vet inte egentligen. Jag klär mig som jag vill och alla andra får klä sig som de vill.” Han blir lite dubbel i sitt resonemang när jag sedan frågar varför han tror att vissa väljer att ha en speciell stil; ”För att man tycker att det är snyggt. Sen är det ju uppdelat i stilar och stilarna brukar ju höra ihop [med musiken]. Jag menar har du en stil så brukar den höra ihop med…vad ska man säga. Så att det blir en hel bild liksom.” Så även om han själv inte säger sig ha en stil eller bry sig om vad andra har för stilar så finns det regler och föreställningar kring vad det innebär att ha en stil och varför man har det. Benjamin säger så här om varför man har en stil; ”Man väljer ju det för att stötta den man är fan till egentligen. Vissa har ju drömmar om att personen [idolen] kanske skulle gå förbi en…faktiskt!” Albin i sin tur tror att man har en klädstil för att det är status, han tar hiphop som exempel.

Grupptillhörighet

Jag frågade ungdomarna om de tycker sig se grupperingar utifrån vilken stil man har, till exempel att man som hiphoppare inte kan umgås med en hårdrockare eller liknande. De flesta svarade att det inte riktigt fungerar så, inte så tydligt i alla fall. Det kan finnas grupperingar ungdomar emellan men dessa behöver nödvändigtvis inte ha med stilen att göra, det kan i så fall vara andra faktorer som bestämmer grupperna. Ingen vill heller riktigt kännas vid att de själva grupperar sig på det sättet, men att de vet att många andra gör det. Hanna tar upp ett exempel som hon har bevittnat på sin skola; ”Jag har aldrig sett de tjejerna som är liksom så här…finaste kläderna, om man ska säga bortskämda på det sättet, gå med de tjejerna som har svart hår eller rosa hår och piercingar och så. Visst alltså de kanske ändå är vänner men de är mer som grupper.” Hon själv har ingen erfarenhet av detta, i hennes klass är uppdelningen mellan tjejer och killar istället. Benjamin bekräftar vad Hanna säger genom att själv ha erfarenhet av det; ”De flesta som jag vet tycker att det är

fruktansvärt konstigt att stå bredvid en person som är klädd helt olika […] Det är enklare om man känner varandra innerst inne. Men skulle det vara en första-gångs-träff eller någonting, då kan det lätt bli en pinsam tystnad för man vet inte riktigt vad man ska säga.” Simon säger att han vet att

(32)

det är viktigt för vissa att ta avstånd från andra, men att han själv gärna vill vara vän med alla. Sonja svarar såhär på frågan om det finns grupperingar utifrån stilar; ”Nej, det tror jag inte. Det är nog inte så viktigt. Ibland är skillnaden på personligheterna och stilarna så olika ändå.” Det jag tror att hon menar är att ens personlighet är mer avgörande i vilka man väljer att umgås med eller inte. En stil kan inte garantera en viss personlighet, även om det verkar vara personligheten man vill visa genom sin stil. När jag pratar med Behrang om detta så svarar han att han tror att fusionerna som skett inom olika genrer har bidragit till det accepterande klimat som råder idag. Det är väldigt vanligt att man gör elektro-hiphop eller pop-rock nuförtiden och kanske har det påverkat hela synen på genrer och stilar. Han fortsätter; ”Det är mer vilket område du är ifrån eller vilken bakgrund du har. Det är nog mer den kopplingen som avgör, inte om du gillar hiphop eller fotboll.”

(33)

Analys och teoretisk tolkning

Identitet och musikidentitet

Ziehe (i Löfgren & Molander, 1986) tar upp begreppet reflexivitet, nämligen att dagens mått av stort vetande har gjort att vi istället för att bli klokare, känner oss små och distanserade från oss själva. Kanske kan detta begrepp förklara varför ungdomarna inte vill begränsa sig till en musikgenre. De vill inte ha en identitet som de inte kan ändra eller byta ut, istället har de många stilar – kanske för att media talar om för dem att hela tiden förändras, kanske för de har en själviakttagelseförmåga som gör det svårare att motivera en identitet när de själva ser sig ha flera olika. Dock tyder deras svar på att en viss förvirring råder kring vad som är okej, vad som är äkta och hur man egentligen bör göra och vara.

Jag tänker mig att det faktum att ungdomarna inte vill begränsa sig till en musikgenre både kan vara ett tecken på att ungdomar mognar tidigare och därför inte känner ett behov av att sätta sig själva i ett musikaliskt fack. De ”vet”, som Ziehe (i Löfgren & Molander, 1986)

beskriver det, vilken bild samhället har om ungdomar och hur ungdomar brukar vara. Därför blir deras revolt, vilken Bjørkvold (2005) skriver om, att inte stämma in i den bilden. Men istället för att uttrycka sitt uppror genom musik (Bjørkvold, 2005) så väljer dagens ungdomar att inte leva upp till den bild som finns kring dem och deras behov av att leva genom en genre.

Erikson (1981) beskriver detta uppror som en paus i en människas identitet, att någon identitet inte finns under denna sökande period. Så kanske man har kunnat se på ungdomen tidigare, men i dagens samhälle och den medvetenhet som finns hos ungdomar så anser inte jag att den förklaringen går att applicera på ungdomar. De har i allra högsta grad identitet, inte bara en, utan många olika. Ungdomen i sig kan ses som en identitet – fylld av komplexitet och förändring.

Jag tar även upp begreppen ego-identitet (Källström, 1991) och egologo (Scheid i Ericsson & Lindgren, 2011). Att forma sin identitet utifrån hur man vill bli uppfattad av sin omvärld anser jag syns bland annat i ungdomarnas ovilja att välja genre. Egologo syns i

(34)

att mycket kommuniceras på Facebook men att det finns klara regler och normer om hur det går till. Ego-identiteten tycker jag mig se i Hannas resonemang kring varför hon ändrat musikstil sen hon börjat högstadiet. Hon har anpassat sig efter situationen och börjat lyssna på det som hon anser krävs av henne för att ha något gemensamt med sina kompisar.

En annan aspekt som ungdomarna belyser är just att musiken man lyssnar på kan vara avgörande för vad man gör på fritiden. Benjamin anser till exempel inte att det är vanligt att hårdrockare håller på med balett. Deras svar tyder på att det både kan vara så att musiken avgör vad du gör på fritiden, men även att fritidsaktiviteterna styr vad du lyssnar på. Ungdomarna säger även att det man lyssnar på ändras utifrån situationen man är i, olika tillfällen kräver olika musik. På fest vill man ha något ”peppande” och när man är ledsen vill man lyssna på något som talar till en och beskriver känslor. Detta är precis vad Söderman (2007) skriver om i sin avhandling, nämligen att musikidentiteten är ett rolltagande precis som man väljer att ta rollen som

fotbollsspelare. Vi förändras och påverkas ständigt och att vara ärlig mot sig själv är att inse hur många olika identiteter vi egentligen består av (Söderman, 2007).

Jag tycker mig se att Youtube och Spotify har effekt på ungdomars musikbruk och i förlängningen deras identitet. Jag presenterar i resultatdelen att samtliga ungdomar svarar att de får sin musik från Spotify eller Youtube. Idag behöver man inte längre begränsa sig till en genre för att det är dyrt eller svårt att få tag i skivor. Musiken finns där lättillgänglig och man kan utan problem lyssna på vad som helst (Georgii-Hemming & Kvarnhall i Ericsson & Lindgren, 2011). Ungdomarna verkar inte längre gräva ner sig i en genre där de lär sig allt om en artist eller köper

alla skivor, istället lyssnar de på det mesta – och jag menar att detta är på grund av Youtube och

Spotify. Medan jag skrev detta arbete så kom Spotify med en ny tjänst som gör det möjligt för alla att på Facebook se vilka låtar du lyssnar på. Detta skapade stora känslor och irritation bland många, man vill inte att andra ska kunna se vad man lyssnar på

(http://www.dn.se/ekonomi/spotify-introducerar-skamsfilter 2011-10-15). Snabbt efter att tjänsten blev tillgänglig la många upp en länk till en sida som beskrev hur man kunde stänga av denna tjänst. På sidan skriver de;

Facebook recently integrated itself with Spotify, and now posts every song you play on Spotify to Facebook for all your friends to see (you may have opted in to this feature without even realizing it). If you'd like to keep your Justin Bieber obsession private, though, here's how to turn off Spotify's new Facebook features

(

http://lifehacker.com/5843847/how-to-keep-spotify-from-broadcasting-your-music-taste-to-all-of-facebook 2011-10-15)

Musiken verkar inte längre vara något man använder för att visa sin personlighet – musiken är för personlig för att visa för andra, den vill man helst ha för sig själv. Istället verkar det som att kläderna, bortkopplat från musiken, är ett verktyg för att visa sin personlighet. Många

(35)

av ungdomarna svarar att de använder kläderna för att visa hur de känner sig och att det anpassas utifrån situation. De kände till många olika stilar, men ingen ville påstå sig ha någon av dessa stilar. Precis som med musikstilen så verkar klädstilen vara svår att benämna och begränsa – även här vill man vara öppen för förändring. På så vis kanske man kan säga att musik och kläder har blivit en del av livsstilen. Livsstilen i sin tur är att vara föränderlig, en del av något stort och medveten om detta stora. Musiken är en del av identiteten, men det är inte en identitetsmarkör som visar för andra vem man är – det har man istället kläderna till.

Två av sex ungdomar svarade att deras pappa hade större inverkan på deras musiksmak än vad deras mamma hade. Det tycker jag är intressant med tanke på att mamman har stor koppling till foster och spädbarn. Ett nyfött barn reagerar på de ljud som de hört när de var inne i magen (DeCasper, 1980). Bjørkvold (2005) skriver även att musik och sång under fosterstadiet har påverkan för vår blivande identitet. Kanske är det så att fäderna också vill vara med och påverka vad barnen lyssnar på, vilket kanske är lättare att göra först när barnet har blivit lite större. Kopplat till vad Bjørkvold (2005) skriver så vill kanske fäderna genom att påverka musiken, i förlängningen även de vara med och forma sitt barns identitet. Det kan också vara som Behrang svarade – att mammor kan ha svårt att släppa på mammarollen medan pappor i fler fall kan göra det och på så vis blir mer av en jämlike som barnen kan prata om allt med, och då även musik. Självklart kan det ju också vara så att det i just dessa fall var så att fäderna hade ett större musikintresse och därför hade större inflytande över sina barns tillägnande av musik. Oavsett vilken av sina föräldrar man blir influerad av så anser jag att den påverkan en del av ens ”roll-identitet” (Källstöm, 1991). Det är något man har med sig från början, vilket Hanna

beskriver i sitt svar kring dansband (s. 27). Hon inser att den musiken har påverkat henne och att det är en del av hennes jag, men på grund av kulturen i skolan så har hon blivit tvungen att visa motstånd till denna del av hennes identitet. Hon tvingas alltså bryta mot normen som hennes roll-identitet har skapat för att bli sig själv i sin ego-roll-identitet.

Jag presenterar hur ungdomarna anser sig bli påverkade i sina val av musikstil eller hur det kommer sig att man gillar att lyssna på det man gör. På dessa frågor fick jag ganska olika och individuella svar. Simon lyssnade på den musik som han vuxit upp med, Albin på det kompisar lyssnade på, Benjamin lyssnar på olika musik för att kunna utveckla sin egen musik, Hanna lyssnar på musik som hon själv kan spela med till medan Sonja och Tina väljer musik efter hur bra de kan leva sig in i låt texterna. Jag tycker mig se fyra olika perspektiv på hur ungdomarna påverkas. Simon och Albin anser sig ha blivit influerade och påverkade i sin musiksmak utifrån, ett utifrån>in-perspektiv. Hanna och Benjamin anser att de väljer musik som passar för sin egen musikproduktion, ett inifrån>ut-perspektiv. Medan Sonja och Tina väljer musik där de kan känna

References

Related documents

Flera av ungdomarna berättar att orsaken till att de inte vågar eller vill berätta att de lyssnar på musik om kärlek och känslor, är att musiken berättar hur de egentligen

Är man en artist eller ett musikbolag som jobbar med mycket icke kommersiell musik, har man kanske lättare för att tycka att en låt som ligger i gränslandet mellan kommersiell

En förskolelärare sa att språket och musiken hör ihop, det är lättare att sjunga ut orden än att bara försöka säga det, och även att barns språk utvecklas i samspel med

I denna studie har vi undersökt vilken roll musiken har i förskolan samt hur de verksamma förskollärarna ser på musikens betydelse för barns utveckling och lärande. Musiken

Övriga delar av musikindustrin antas inte producera en vara som är nära substitut till förinspelad musik och ingår följaktligen inte i defi nitionen.. Musik, en privat

Sheratt et al (31) menar att musik kan höja engagemanget hos personer som lever med demens och detta är viktigt för att bevara det egna jaget hos personen och detta ger då en

Detta genom att samtalet för det första positionerar pojkarna som platstagande, för det andra konstruerar flickorna som sökande efter en trygg position, för det tredje visar

I samlingen vi observerade på Månen sjunger de några sånger men kontexten är inte musikalisk på samma sätt som på Solen där Lena och Leanne utgår från musiken och