• No results found

Skog & mark 2010

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Skog & mark 2010"

Copied!
36
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

– om tillståndet i svensk landmiljö

Skog & mark

(2)

SKOG & MARK 2010 – OM TILLSTÅNDET I SVENSK LANDMILJÖ

Innehåll

Förord

3

Klimateffektövervakning i fjällen

4-7

Miljöövervakningen bidrar till internationell kolrapportering

8-10

Fågelindex speglar biologisk mångfald

11-13

Allt högre krav på rovdjursförvaltningen

14-16

NILS fångar upp förändringar på landskapsnivå

17-19

Ideella nätverk bevakar flora och fauna

20-21

Artdata i samhällets tjänst

22-24

Stabilt tillstånd i åkermarken

25-27

Notiser

28-30

Miljöövervakning i landmiljöer

31-34

Utgiven av Naturvårdsverket

Arbetsgrupp vid Naturvårdsverket: Johan Abenius (projektledare), Gunilla Ejdung, Ola Inghe och Lena Nerkegård

Redaktör: Ann-Katrin Hallin, SLU Grafisk form: Michael Kvick, SLU Omslagsfoto: Beautiful Sweden

Författarna är ansvariga för sakinnehållet

Skriften har tagits fram genom anslag från miljöövervakningen, Naturvårdsverket

Beställning:

Ordertel: 08-505 933 40, Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se

Postadress: CM-Gruppen AB, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln

ISBN 978-91-620-1282-3 © Naturvårdsverket 2010

(3)

Förord

Med årsskriften Skog & mark fylls ett tomrum i rapporteringen från den

svenska miljöövervakningen. Övervakning av landmiljön har utvecklats

kraftigt under 2000-talets första decennium och det är en omfattande och

mångskiftande verksamhet som nu för första gången presenteras i en samlad

årsskrift.

Den nationella miljöövervakningen innehåller ett nödvändigt grundelement av

upprepning eftersom användbarheten och därmed värdet av data till stor del

är kopplad till långa tidsserier. Men verksamheten utvärderas och utvecklas

ständigt för att möta aktuella samhällsbehov, vilket ställer särskilt stora krav

på flexibilitet och kostnadseffektivitet. Ett aktuellt exempel är hur kopplingen

mellan det nationella och de regionala övervakningsprogrammen förstärks

inom gemensamma delprogram, där länsstyrelserna samverkar med varandra

och med det nationella programmet för att uppnå större effektivitet och

slagkraft.

Skog & mark 2010 tar ett brett grepp över landbaserad miljöövervakning

och fokus ligger i år på en presentation av de delprogram som redan har

etablerat löpande dataproduktion. Kommande år planerar vi att gå vidare med

inriktning på aktuella tematiska frågor.

Vi önskar våra läsare en trevlig läsning och hoppas på att den nya årsskriften

kommer att bidra till utökade kontakter och fördjupade diskussioner med alla

som är engagerade inom det samlade svenska miljöövervakningsprogrammet!

Manuela Notter Johan Abenius

Enhetschef Programområdesansvarig våtmarker,

(4)

Fjällen är den del av Sverige där den av växthusgasutsläppen förväntade upp-värmningen kan få störst effekter på landekosystemen. Inte för att tempera-turökningen i grader förväntas bli större där än på andra håll i landet, utan för att området temperaturmässigt ligger på eller nära tröskeln för växternas biomassepro-duktion genom fotosyntes. En liten medel-temperaturökning under sommaren får då stora effekter på ekosystemens produktivi-tet, struktur och artinnehåll.

Somrarna har blivit tydligt varmare och längre i fjällen under de två senaste årtion-dena (figur 1). Förändringarna är av den storleksordningen att de kan förväntas tydligt påverka fjällekosystemen. Det finns sannolikt ett inslag av naturliga klimat-fluktuationer bakom detta faktum, men det är också högst troligt att den ökande växthuseffekten är en bakomliggande fak-tor som pressar upp de observerade kur-vorna.

Skogsgränsens förändring svår att mäta

Effekten av varmare klimat i bergstrakter brukar oftast beskrivas som att gränserna mellan olika vegetationszoner rör sig upp-åt i höjdled (figur 2). Det verkar då vara en god idé för miljöövervakningen att mäta hur dessa gränser förflyttar sig upp, eller

ned, över tiden. Detta är dock lättare sagt än gjort eftersom dessa gränser bara fram-står som tydliga på avstånd. Detta gäller i hög grad den kanske ekologiskt viktigas-te av dessa gränser: skogsgränsen mellan subalpin skog, vanligtvis dominerad av fjällbjörk, och lågalpint kalfjäll dominerat av buskar, ris, gräs och örter. Hur man än väljer att exakt definiera skog så är denna gräns oftast en diffus övergångszon på tio-tals till hundratio-tals höjdmeter. Med fjärr-analys på satellitdata eller flygbilder kan zongränserna grovt avgränsas, men säker-heten är för låg för att följa mindre gräns-förskjutningar.

Tydligt höjd trädgräns under 1900-talet

För att komma runt detta problem har Länsstyrelserna i Jämtland och Dalarna i stället initierat en miljöövervakning av

trädgränsen, vilken här definieras som den

översta nivån inom ett 500 meter brett bäl-te längs en fjällsluttning där man påträffar trädindivid som är minst 2 meter höga. De har följt upp ett urval av lokaler i södra fjälltrakterna vilka tidigare besökts av växtekologen Harry Smith kring 1915 och av professorn i naturgeografi Leif Kullman i mitten av 1970-talet. Resultatet visar på en tydlig höjning av trädgränsen, vilken accelererat efter 1975 (figur 3). Särskilt för

gran och björk är det främst en fråga om att sedan länge etablerade lågvuxna träd börjat växa på höjden, medan den högre tallgränsen till en betydande del består av nya fröspridda tallar.

Ny teknik för skogsgränsövervakning

Samtidigt som trädgränsen är relativt lätt-mätt är den inte i sig särskilt ekologiskt relevant – först när träden tätnar till gles skog bryts exempelvis vinden påtagligt, och kalfjällets skarpa skillnader mellan vindblottor och snölegor dämpas. Inom det av Naturvårdsverket finansierade forsk- ningsprogrammet EMMA pågår ett pro-jekt för att med hjälp av flygburen

laser-skanning och digitala infraröda flygbilder

Klimateffektövervakning i fjällen

Flera initiativ har tagits för att kunna övervaka hur den

förväntade klimatförändringen påverkar fjällområdet.

••• Ola Inghe, Naturvårdsverket

Skog & Mark 2010 | Klimateffektövervakning i fjällen

FOTO: ÅSA GALLEGOS TORELL

Resultatet

visar på en

tydlig höjning

av trädgränsen,

vilken accelererat

efter 1975…

(5)

kartera skogsgränsen i all sin komplexitet. Den stora fördelen med laserskanning, en teknik som bygger på att fånga in ekona efter utsända korta pulser av laserljus, är att den möjliggör en tredimensionell kart-läggning av vegetationens struktur, i rela-tion till underliggande markyta (figur 4). Vid den skanning som EMMA-program-met testat i fjällen (ca 13 pulser/m2), kan enskilda träd kartläggas, liksom buskskik-tet mellan och delvis även under träden. Pre-liminära resultat pekar på att genom kopp-ling till ett stickprov av fältobservationer kan en mycket informationsrik och detal-jerad kartläggning av skogsgränsen ske, exempelvis detaljerade biomasseuppskatt-ningar av den subalpina skogen (figur 5), videsnåren och möjligen även av fältskik-tet (ört-, gräs- och risvegetationen). Efter-som enskilda träd kan kartläggas, och sannolikt även artbestämmas, bör denna metodik även kunna användas för att observera trädgränsen.

Fältobservationer kompletterar

Det är dock minst lika viktigt att föl-ja förändringar inom de olika vegeta-tionsbältena, exempelvis om täcknings-graden och biomassa av skog-, busk-, fält och bottenskikt (lavar och mossor) änd-ras, om lavar ersätts av ris och gräs, eller

om vegetationsfria vindblottor växer igen eller brer ut sig. Då krävs fältobservationer av framförallt vegetationen. Här kan NILS- programmet (sidan 17-19) ge ett viktigt dataunderlag. Underlaget kan behöva kompletteras med övervakning som foku-serar på vegetationsförändringarnas bero-ende av höjd, väderstreck på sluttningarna och det finskaligare snölege-/vindblotte-mönstret. I programmet Fjällvegetation planerar länsstyrelserna i Jämtland och Västerbotten att följa vegetationsföränd-ringar i linjer av provytor som läggs ut stjärnformigt i fem väderstreck från utval-da fjälltoppar. Provytorna, vilka invente-ras med samma metoder och lika ofta som provytorna i NILS, kommer bland annat ge underlag för att beskriva hur olika växtarter förändrar sina utbredningsom-råden längs fjällsidorna i takt med klimat-förändringen.

Snart vet vi om palsarna pallar

En naturtyp som är speciellt hotad av ett varmare klimat är palsmyrar som är en av de speciellt utpekade naturtyperna i EU:s Art- och habitatdirektiv. Palsmyrar är torvbild- ande våtmarker med stora, ibland upp till mer än tio meter höga, tuvbildningar – palsar – vilka i sitt inre har en kärna av evig is: permafrost. De förekommer i

Norden i kontinentala delar av norra fjäll-området med låg vinternederbörd och kalla vintrar, och det är ökad vinterneder-börd och mildare vintrar snarare än enbart varmare somrar som är hotet. Existerande forskningsdata tyder på att palsbildning-arna är på reträtt genom att permafrosten som bygger upp dem smälter undan, vilket skulle kunna leda till att naturtypen pals-myrar på sikt helt försvinner från Sverige. Inom miljöövervakningens programområ-de Våtmarker pågår ett utvecklingsprojekt som syftar till att använda fjärranalysme-toder som del i ett långsiktigt övervak-ningsprogram för palsmyrar.

Skog & Mark 2010 | Klimateffektövervakning i fjällen

Palsmyrar består av kullar av frusen torv och is som är omgivna av vatten och kärr. För att de ska bildas krävs bland annat en årsmedeltemperatur lägre än -1°C. Observationer från forskningsprojekt tyder på att palsmyrarna håller på att tina på grund av ett varmare klimat. Därför planeras nu för en långsiktig uppföljning av palsmyrarna med hjälp av laserskanning och högupplösta satellitbilder.

FOTO: ÅSA GALLEGOS TORELL

(6)

Figur 4. Profil av en 10 meter bred och 400 meter lång transekt i skogsgränsen nära Abisko, producerad av högupplösande laserdata. Källa: EMMA. 2,0 1,0 T emperaturavvikelse °C 0 -1,0 1918 30 ÅR 40 50 60 70 80 90 2000 10

Sommartemperatur, avvikelser från medel 1961-1990

Figur 1. Utjämnad temperaturavvikelse (°C) i sommartemperaturen (juni-augusti) från medel åren 1961-1990 vid tre fjällstationer: Gäddede, Kvickjåkk och Tärnaby/Hemavan. Datakälla: SMHI. Gäddede

Kvikkjokk Tärnaby/Hemavan

Kalfjällsregionen

Vegetationsregioner i fjällen Karterade Vegetationstyper

Högalpin Blockmark

Björkskog Gräshedar

Snölegor Moderat, extrem

Lavrik, mossrik, ängstyp Ängar Hedar Vide Barrskog Myrar Kulturmark Lågörtäng, högörtäng

Skarp, torr, frisk, våt

Lavrik, mossrik, ängstyp, hygge Mosse (torr och våt), kärr (torr och våt), backkärr 1600 (1200) 1300 (1100) 950 (600-800) 800-900 (400-500) Mellanalpin Lågalpin Barrskogsregionen Björkskogsregionen Skogsgräns Figur 2. Vegetationszoner i fjällen. Gränsvärden i meter över havet för de södra fjälltrakterna (inom parantes de norra). Skog & Mark 2010 | Klimateffektövervakning i fjällen

0 50 100 150 200 T ll G Bjö k Altitudf örändring (m) 1915-2007 1975-2007 1915-1975 T ll G Bjö k 1915-2007 1975-2007 1915-1975 T ll G Bjö k

Max och min

Figur 3. Björkens, granens och tallens trädgränsförändringar i Dalarnas län (vänstra diagrammet) och Jämtlands län (högra diagrammet) för tre olika tidsperioder: år 1915-1975, år 1975-2007 och år 1915-2007. Staplarna visar trädgränsens totala höjdledsförändring (altitudförändring) i meter beräknat på medelvärdet per lokal i länet. Max- och minimivärde för respektive trädslag, tidsperiod och län visas i mitten av respektive stapel. Datakälla: Lisa Öberg 2008.

Björk Björk

Altitudförändring (m) Dalarna Altitudförändring (m) Jämtland

50 50 0 0 100 100 150 150 200 200 1915-2007 1975-2007 1915-1975 Max och Min

(7)

FLER MILJÖÖVERVAKNINGSAKTIVITETER I FJÄLLEN MED KLIMATERELEVANS

Program Ansvarig Klimatrelevans

Smågnagare i fjällen Nationell och regional miljööver vakning (alla fjällän utom Dalarna) bekostad av Naturvårdsverket. Utförare: SLU.

Sork och lämmelpopulationernas storlek och fluktuationer påverkas såväl av snötäckets tjocklek och kvalitet under vintern som av produktion av växtbiomassa under sommaren. Svensk Fågel taxering

(se sidan 11-13)

Nationell och regional miljöövervakning (samtliga fjällän) be kostad av Naturvårds verket. Utförare: Lunds universitet.

Fåglar har god spridningsförmåga och utbredning och antal reagerar ofta snabbt på klimatförändringar. Svensk Fågel taxering

i fjällen

Regional miljööver vakning (Lst Dalarna, Jämtland, Västerbot-ten.) bekostad av Natur vårdsverket. Utförare: Lunds universitet.

Se ovan. Extra inventeringsrutter i fjällen ger bättre dataunderlag. Fjällbjörkmätar utbrott Regional miljööver vakning (samtliga fjällän)

bekos-tad av Natur vårdsverket. Utförare: SLU.

Flera utbrott med avlövning och eventuell björkskogsdöd befaras vid mildare vinterklimat. Kan påverka skogsgränsen. GLORIA

(Global observation research initiative in alpine environments)

Internationellt program där vegetationen följs standardi-serat på utvalda fjälltoppar. I Sverige nära Abisko (Prof. Ulf Molau, Göteborgs Universitet), samt ny lokal pla-nerad i Jämtland (regional miljööövervakning).

Klimatrelaterade vegetationsförändringar.

ICOS

(Integrated carbon observation system)

Nytt europeiskt program för övervakning av växthusgasavgång och -upptag. Svenska ICOS-initiativet leds av Anders Lind-roth, Lund Universitet och finansieras av Vetenskapsrådet.

En ICOS-station, där noggrann ekosystemövervakning kommer att bedrivas, förläggs till palsmyren Stordalen nära Abisko.

Figur 5. Björkskogens biomassa vid skogsgränsen, uppskattad genom att kombinera fältdata från cirkelytor (de gula punkterna) med högupplösande laserdata. Källa: Forskningsprogrammet EMMA.

KONTAKT: OLA INGHE, ola.inghe@naturvardsverket.se Miljöövervakningsenheten på Naturvårdsverket, www.naturvardsverket.se LÄS MER

• Klimatövervakningen på www.naturvardsverket.se.

• Öberg, Lisa. 2008. Trädgränsen som indikator för ekologiska klimateffekter i fjällen.

Rapport 2008:1 Miljö/Fiske, Miljöövervakning. Länsstyrelsen Jämtlands län, www.lansstyrelsen.se/jamtland.

• Carlsson, Bengt-Göran. 2007. Klimatövervakning vid Hundshögen. Länsstyrelsen Jämtlands län, www.lansstyrelsen.se/jamtland. • Om laserskanning på hemsidan för EMMA (Environmental Mapping and Monitoring with Airborne Laser and Digital Images),

ett av Naturvårdverkets forskningsprogram: emma.slu.se

Skog & Mark 2010 | Klimateffektövervakning i fjällen

FAKT

A

Biomassa ovan mark

30 ton/ha och högre

(8)

FN:s ramkonvention om klimatföränd-ringar (UNFCCC, Klimatkonventionen) antogs vid konferensen om miljö- och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Den följ-des 1997 upp med överenskommelsen om Kyotoprotokollet, där bindande åtagan-den om utsläppsminskningar för I-länder-na fastställdes. Kyotoprotokollet kan ses som ett första steg på vägen mot Klimat-konventionens långsiktiga mål.

Det gemensamma åtagandet om utsläppsminskningar med sammanlagt 5,2 procent mellan 1990 och den så kallade åtagandeperioden år 2008-2012, delas mellan I-länderna. Eftersom EU är part under protokollet ska Sverige bidra till att nå EU:s utsläppsåtagande. Sverige, som redan tidigare gjort stora klimatinsatser, har dock fått rätt att öka sina utsläpp av växthusgaser med 4 procent mellan 1990 och åtagandeperioden.

För att följa upp Klimatkonventionens övergripande mål och parternas åtagan-den enligt Kyotoprotokollet ska

medlems-staterna varje år rapportera utsläpp och upptag av koldioxid, lustgas och metan samt tre så kallade fluorerade växthusga-ser i sektorerna: (1) energi inklusive trans-porter, (2) lösningsmedel, (3) industripro-cesser, (4) jordbruk, (5) markanvändnings-sektorn (Land Use, Land-Use Change, and Forestry – LULUCF) och (6) avfall.

Metodik för beräkningar av utsläpp och rapporteringsformat bestäms av riktlinjer framtagna av FN:s klimatpanel IPCC.

Markanvändning delas upp i olika kategorier

För att beräkna upptag och utsläpp av växthusgaser för markanvändningssektorn i Sverige används framförallt uppgifter från Riksskogstaxeringen och Markin-venteringen, samt från Mark- och grödo-inventeringen. I markanvändningssektorn rapporteras årliga förändringar i kolför-råd i levande biomassa, dött organiskt material och markkol för brukad mark från 1990 och framåt. Dessa förråds årliga

förändring rapporteras uppdelade på olika markanvändningskategorier: skogsmark, jordbruksmark, betesmark, våtmark, bebyggd mark och annan mark (se figur 1). Eftersom Sverige har valt att betrakta annan mark och våtmark som obrukade kategorier beräknas inga kolförrådsför-ändringar för dessa. En liten andel våt-mark som används för torvbrytning rap-porteras dock.

Kolförråden påverkas extra mycket när markanvändningen förändras och därför rapporteras förändringar i kolförråd sepa-rat för mark som byter markanvändnings-kategori.

Inom markanvändningssektorn rappor-teras utöver detta också vissa växthusgas-utsläpp för åtgärder som kvävegödsling av skogsmark, kalkning av jordbruksmark och konvertering av mark till jordbruks-mark samt utsläpp vid skogsbrand. Rapporteringen under Kyotoprotokollet ser lite annorlunda ut. Kolförrådsföränd-ringar och åtgärder rapporteras för olika

Miljöövervakningen bidrar till den

internationella kolrapporteringen

Flera av den nationella miljöövervakningens program är viktiga för den årliga

växthusgas-rapporteringen till Klimatkonventionen. Rapporteringen syftar främst till att följa upp

Klimatkonventionens övergripande mål och parternas åtaganden enligt Kyotoprotokollet.

••• Mattias Lundblad, SLU

FOTO: MICHAEL KVICK

(9)

aktiviteter istället för i markanvändnings-kategorier. En del aktiviteter är obligato-riska och en del är frivilliga. För mer detal-jer om Kyotorapporteringen hänvisas till litteraturlistan i slutet av artikeln.

Resultat från den svenska rapporteringen

Sveriges nettoupptag, det vill säga sum-man av alla utsläpp och upptag, för mark-användningssektorn uppgick år 2008 till cirka 15 miljoner ton koldioxidekvivalen-ter (figur 2). Från 1990 fram till början av 2000-talet har nettoupptaget för hela markanvändningssektorn varierat mellan 25 och 35 miljoner ton koldioxidekviva-lenter per år. Under de senaste fem åren har nettoupptaget gradvis minskat. Det beror främst på att avverkningarna ökat mer än tillväxten och i viss mån på stor-men ”Gudrun” 2005.

I förhållande till Sveriges totala utsläpp från fossila källor (cirka 63 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2008) är

mark-användningssektorn en viktig sektor. Fram till 2005 översteg nettoupptaget i markanvändningssektorn utsläppen från inrikes transporter om cirka 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter. På grund av de osäkerheter som beräkningarna i mark-användningssektorn har, och för att inte minska incitamenten att reducera utsläpp-en i de fossila sektorerna, ingår inte mark- användningssektorn i det Svenska miljö-målet och bara i begränsad utsträckning i bokföringen och åtagandet under Kyoto-protokollet.

Förändring över tiden skattas för kolförrådet

Ett system har skapats som följer alla de markanvändningskategorier som ingår. Den svenska Riksskogstaxeringen omfat-tar cirka 30 000 permanenta provytor (figur 3). Genom att använda permanenta provytor kan faktiska förändringar base-ras på de eventuella förändringar av kol-förråden som identifieras vid

återinvente-ringarna. Permanenta provytor är också en förutsättning om både brutto- och net-toförändringar av markanvändning ska kunna spåras över tiden.

För att beräkna kolförrådsförändringar tillämpar Sverige den så kallade tillstånds-metoden för de viktigaste kolförråden. Det innebär att förändring av ett kolför-råd skattas som förändring av kolmäng-den mellan två på varandra följande tid-punkter. Det främsta skälet för att välja tillståndsmetoden är noggrannhet men också att det finns en naturlig koppling av kolförråd till markanvändningskategorier. Det senare är ett krav i Klimatrapporte-ringen. Ett tredje skäl är att samma metod kan tillämpas för alla typer av kolförråd. För utförligare beskrivning av beräkning-arna samt beräkningberäkning-arna av utsläpp från de åtgärder som ingår i rapporteringen hänvisas till litteraturtipsen på nästa sida.

Figur 1. Fördelningen av rapporterad svensk areal på de markanvändningskategorier som används i klimatkonventionen, i miljoner hektar. Skogsmark 28,0 Jordbruksmark 2,7 Betesmark 0,5 Bebyggd mark 2,0 Våtmark 7,3 Annan mark 4,6

Figur 2. Utsläpp/upptag av koldioxidekvivalenter åren 1990-2008 från markanvändningssektorn (LULUCF) i Sverige uppdelat i kolförråd.

M ton CO 2 – utsläpp Markkol Övriga emissioner Levande biomassa Dött organiskt material Total 20 10 0 -10 -20 -30 -40 -50 1990 94 98 02 06 08

Figur 3. Provytorna i Riksskogstaxeringen är organiserade i så kallade trakter (kluster av provytor). Omkring tusen permanenta trakter eller cirka 6000 permanenta provytor inventeras årligen i en femårig inventeringscykel. Trakterna täcker alla relevanta markanvändningskategorier. På dessa provytor mäter Riksskogstaxeringen framförallt trädvariabler. Naturvårdsverkets miljöövervakning finansierar Markinventeringen, som på samma ytor beskriver markförhållanden samt samlar in och analyserar jordprover på bland annat kolinnehåll.

FOTO: RIKSSKOGST

AXERINGEN, SLU

Skog & Mark 2010 | Kolrapportering

I markanvändningssektorn rapporteras årliga förändringar i kolförråd

i levande biomassa, dött organiskt material och markkol för brukad

mark från 1990 och framåt.

(10)

LÄS MER

• Naturvårdsverket. 2010. Sweden’s National Inventory Report 2010

– submitted under the United Nations Framework Convention on Climate Change. www.naturvardsverket.se • Flöden av växthusgaser från skog och annan markanvändning.

Slutrapport regeringsuppdrag Jo 2008/3958. Sveriges Lantbruksuniversitet 2009, www.slu.se • Klimatkonventionens hemsida www.unfccc.int

• Konventionstexten på svenska: http://www.regeringen.se/content/1/c6/01/51/58/8b2c81d6.pdf • Kyotoprotokollet på svenska: http://www.regeringen.se/content/1/c6/02/88/68/6dafef84.pdf

MÄTNING OCH BERÄKNING AV KOLFÖRRÅDSFÖRÄNDRINGAR

Levande biomassa: Kolförrådet levande biomassa beräknas och rapporteras för alla brukade markanvändningskategorier. På provytorna mäts diametern 1,3 meter

över marken på alla levande träd som uppnått den höjden och den totala biomassan på en provyta beräknas med funktioner som relaterar den uppmätta dia-metern till biomassan för trädets olika delar. Kolförrådet skattas genom att konvertera mängd biomassa till mängd kol. Det totala kolförrådet i levande biomassa uppgick år 2008 till närmare 2500 miljoner ton koldioxid och den årliga förändringen skattades år 2008 till ett nettoupptag på ca 18 miljoner ton koldioxid.

Dött organiskt material omfattar död ved och förna. Död ved utgörs av stående eller liggande döda träd eller rester av

nedbrut-na träd. Efter att nedbrytningsgrad och, om möjligt, trädslag har bestämts på provytan görs en omräkning till kolförråd.

Förna utgörs av årsförna, grovförna och markens humuslager. Kolmängden i årsförnan skattas genom samband mellan olika beståndsegen-skaper och förnans omsättningshastighet. För grov förna, som utgörs av de fraktioner som varken är årsförna eller klassas som död ved, base-ras skattningarna på mängden död ved. Humuslagret provtas och analysebase-ras inom Markinventeringen. Innan humuslagerprovet tas plock-as årsförnan bort för att undvika dubbelräkning. Om jordmånen är en torvjord räknplock-as kolet i humuslagret till markkolsförrådet.

Markkolsförrådet: För skattning av förändring i markkolsförrådet i mineraljord på skogsmark och betesmark används data från

Markinvente-ringen. Beräkningar av kolmängden i mineraljord ner till 50 centimeters djup sker genom att skatta kolmängden i de olika provtagna mark-horisonterna och genom att interpolera fram mängden markkol i mellanliggande skikt (figur 4). Korrigering görs också för provytans stenig-het. Marken innehåller mycket stora mängder kol. Trots att den årliga förändringen i mineraljord utgör mindre än en promille av det tota-la kolförrådet blir förändringarna retota-lativt stora i absoluta tal. Mineraljordarna tota-lagrar idag in cirka 6 miljoner koldioxid per år.

Koldioxidutsläpp från dikade torvjordar baseras på arealskattningar och emissionsfaktorer hämtade från studier där man mätt markre-spiration i fält. Orörda torvjordar antas vara i balans vad gäller kolflöden och inga utsläpp beräknas för dessa marker.

Jordbruksmark. För jordbruksmark beräknas och rapporteras kolbalansen för de översta 25 centimetrarna i mineraljord. En genomsnittlig årlig

föränd-ring per hektar beräknas med en regional markkolsmodell för åtta produktionsområden. Uppskalning till nationell nivå sker med hjälp av arealskatt-ningarna från Riksinventeringen av skog. För beräkning av markens kolbalans utnyttjar modellen väderdata, årliga avkastningsdata för nio olika grup-per av grödor samt årlig stallgödselanvändning. Dessutom används resultat avseende markens kolhalt och textur med mera från Mark- och grödoinven-teringen inom miljöövervakningen. Resultat från Mark- och grödoinvengrödoinven-teringen (se sid 25-27) används också för verifiering av modellresultaten.

Organogen jordbruksmark. Kolbalansen för organogen jordbruksmark beräknas genom att skatta den årliga kolförlusten per bortodlad

centimeter genom generella antaganden om koloxidation, bulkdensitet och kolandel i det marklager som odlas upp. Olika grödor har olika bortodlingshastighet och för att beräkna kolförlusten multipliceras den genomsnittliga kolhalten med bortodlingshastigheten för fyra olika markanvändningstyper (vall, bete, ettåriga grödor och radgrödor) och skalas upp utifrån deras areella fördelning. Brukade torvjordar utgör generellt en källa för koldioxid på grund av nedbrytning av organiskt material. Totalt utgör de svenska torvjordarna en källa på cirka 13 miljoner ton koldioxid per år.

KONTAKT: MATTIAS LUNDBLAD, mattias.lundblad@mark.slu.se

Institutionen för mark och miljö, SLU. Ta del av Riksinventeringen av skog och Mark- och grödoinventeringen via www.slu.se/foma. Skog & Mark 2010 | Kolrapportering

FAKT

A

ƉƌŽǀ ƉƌŽǀ ŵ ŵ KƉƌŽǀ;ŚƵŵƵƐͿ ƉƌŽǀ /ŶƚĞƌƉŽůĞƌŝŶŐ /ŶƚĞƌƉŽůĞƌŝŶŐ ďĞƌćŬŶĂƐ

Figur 4. Bestämning av kolinnehållet ner till 50 cm djup i en markprofil i mineraljord baseras på uppmätta kolmängder i olika marklager och interpolering mellan dessa. I detta exempel har mätningar gjorts i det organiska markskiktet/humuslagret (O), i anrikningshorisonten (B), i en övergångshorisont (BC) och i en opåverkad markhorisont (C). Marklagret mellan O-prov och B-prov beräknas baserat på genomsnittligt kolinnehåll i detta lager (urlakningshorisonten) för prover från tidigare provtagningar omfattande hela landet och markskiktets tjocklek. Humuslagret utgör en del av kolförrådet i förna. Källa: Markinventeringen.

0 cm

(11)

Skog & Mark 2010 | Fågelindex

Svensk Fågeltaxering är ett ett nationellt heltäckande inventeringsprogram som drivs vid Lunds Universitet, på uppdrag av Naturvårdsverket och landets läns-styrelser. Genom att följa utvalda fåglars utveckling i olika livsmiljöer kan vi få veta, inte bara hur det går för för fåglarna själva, men också hur det går för den bio-logiska mångfalden i stort.

Fågelindikatorer sammanfattar tillståndet

Biologisk mångfald är ett komplext begrepp som inte enkelt låter sig definie-ras och ännu mindre mätas. En indikator kan ses som ett surrogatvärde för ett till-stånd eller förlopp som är för komplext eller vagt för att enkelt kunna mätas och beskrivas.

Exempel på indikatorer utanför biolo-gernas sfär är aktievärldens Dow Jones eller Nasdaq, där värdet på ett stort antal

aktier sammanfattas i en enda siffra som regelbundet uppdateras. Aktieindikato-rerna används för att sammanfatta läget på börsen, men de ger också en bild av tillståndet i ekonomin i stort. På motsva-rande sätt låter vi populationsutvecklingen hos ett antal fågelarter knutna till en spe-ciell livsmiljö, habitat, sammanfattas i en enda kurva. Fåglarna väljs på ett sådant sätt att kurvan bör peka uppåt ifall miljö-målen uppfylls.

Olika trender samsas i en indikator

Själva idén med en indikator är att för-enkla mycket komplex information till ett överskådligt och tillgängligt format. Men när man förenklar försvinner också poten-tiellt viktig information. Det viktigaste att komma ihåg är att alla arter inom en indi-kator inte har samma populationstrend. Till exempel minskar sånglärkan kraftigt hela perioden 2002–2009, trots att

indika-torn för jordbrukslandskapet varit tämli-gen oförändrad. Allt är alltså inte frid och fröjd inom miljömålet Ett rikt

odlings-landskap bara för att kurvan är stabil.

Fjällfåglarna förlorare…

I vår mest omfattande indikator, den för miljömålet Ett rikt växt- och djurliv, ingår 75 fågelarter som har lite högre krav på sin livsmiljö än fåglar i allmänhet. Av indi-katorn att döma har den biologiska mång-falden i Sverige haft en relativ stabil period de senaste åtta åren. Det betyder inte att alla fågelarter haft en stabil populations-utveckling under denna period, utan bara att fåglarna i genomsnitt legat på en stabil nivå. Delar vi upp dessa fågelarter på vil-ket habitat de förekommer i och därmed vilket miljömål de representerar, finner vi några intressanta mönster.

Sämst går det för fjällens fåglar, vilket avspeglas i indikatorerna för miljömålet

Fågelindex speglar biologisk mångfald

Som indikatorer för den biologiska mångfaldens utveckling är fåglarna i en klass för sig.

De fungerar som naturens eget ”Dow Jones Index” för olika livsmiljöers tillstånd. Idag finns

fågelindikatorer för sex av miljömålen. De visar att det gått speciellt dåligt för fjällens fåglar det

senaste decenniet. Däremot pekar det uppåt för fåglar som är knutna till sötvatten och våtmarker,

åtminstone i södra Sverige.

••• Åke Lindström och Martin Green, Lunds universitet

(12)

Storslagen fjällmiljö. Både för

fjällbjörk-skogens och fjällhedens fåglar var värdet för 2009 signifikant lägre än startindex från 2002 och en generellt negativ riktning kan skönjas. Åtta år är fortfarande en för kort tid för att dra stora slutsatser, men det blir viktig att hålla ett öga på mångfalden i fjällen framöver. Man kan notera att i ett av de få långtidsmaterial som finns från fjällvärlden (fågelinventeringar i Ammar-näs 1963-2009, www.luvre.org) går det också ganska dåligt denna period. Å andra sidan har likartade korttidstrender note-rats förut i Ammarnäs utan att långtids-mönstren för den skull visar på några sto-ra förändringar.

…och vattenfåglarna vinnare

Indikatorn för jordbruksfåglar, miljömålet

Ett rikt odlingslandskap, visade för

för-sta gången ett index som var signifikant

lägre än 2002 års värde. Givet att jord-bruksfåglarna redan genomgått en dra-matisk minskning under andra halvan av 1900-talet är det oroväckande att se att kurvan börjar peka nedåt igen.

För miljömålet Levande skogar ser det lite bättre ut, med en i stort sett stabil nivå på indikatorn sedan 2002. Detta skall dock ställas mot att såväl mängden död ved som arealen lövskog och gammal skog rapporteras ha ökat markant under sam-ma period. Det borde alltså ha gått bättre för fåglarna.

För södra Sveriges våtmarksfåglar går det enligt indikatorn för miljömålet

Myll-rande våtmarker riktigt bra. Detta speglar

rimligen det intensiva arbete som länge pågått med att nyanlägga och restaurera våtmarker. Möjligen har också en lång rad av ganska milda vintrar bidragit till den positiva bilden. I norr går det dock sämre,

med en antydd minskning över perioden. Den nordliga indikatorn inkluderar främst arter som häckar på myrar, men varför det skulle gå dåligt för just dem är inte känt.

Det går bra för våtmarksfåglarna i södra Sverige och dåligt för fjällens fåglar. Kurvorna visar fågelindikatorer för sex av riksdagens miljökvalitetsmål. Varje kurva är det geometriska medelvärdet av de ingående arternas

populationsstorlek, som för år 2002 är satt till 1. Det innebär att en förbättring i tillståndet syns som ett värde större än 1 och en försämring som ett värde mindre än 1. De tunna linjerna runt huvudlinjen visar 95 % konfidensintervall i förhållande till basåret 2002. Datakälla är Svensk Fågeltaxering.

FÅGELINDIKATORER FÖR DE OLIKA MILJÖMÅLEN

Smålom, kricka, bläsand, sångsvan, trana, ljungpipare, enkelbeckasin, småspov, grönbena, svartsnäppa, gluttsnäppa, kärrsnäppa, brushane, smalnäbbad simsnäppa (n = 14)

MYLLRANDE VÅTMARKER, NORRA SVERIGE 2 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Rördrom, kricka, sångsvan, brun kärrhök, trana, sothöna, enkelbeckasin, grönbena (n = 8)

MYLLRANDE VÅTMARKER, SÖDRA SVERIGE 2 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Dalripa, blåhake, rödstjärt, rödvingetrast, lövsångare, svartvit flugsnappare, bergfink, gråsiska (n = 8)

STORSLAGEN FJÄLLMILJÖ, FJÄLLBJÖRKSKOG STORSLAGEN FJÄLLMILJÖ, KALFJÄLL Fjällripa, ljungpipare, fjällabb, ängspiplärka, stenskvätta, lappsparv, snösparv (n = 7) 2 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009

Skog & Mark 2010 | Fågelindex

Den långsiktiga utvecklingen har varit sämst för jordbruksfåglarna. Till vänster visas den svenska versionen av EU-indikatorn för jordbruksfåglar med basår 2002. Värdena sträcker sig ända tillbaka till 1975 och grundar sig på de så kallade fria punktrutterna. 2 1,5 1 0,5 0 1974 1978 1982 1986 1990 1994 1998 2002 2006 2010

EU-INDIKATOR FÖR VANLIGA JORDBRUKSFÅGLAR I SVERIGE

Både för

fjällbjörkskogens

och fjällhedens

fåglar var värdet för

2009 signifikant

lägre än startindex

från 2002 och en

generellt negativ

riktning kan

skönjas.

(13)

LÄSTIPS

• Gregory, R.D., van Strien, A., Vorisek, P., Meyling, A.W.G., Noble, D.G., Foppen, R.P.B. & Gibbons, D.W. 2005.

Developing indicators for European birds. – Philosophical Transactions of the Royal Society B-Biological Sciences, 360, 269–288. • Lindström, Å., Green, M. & Ottvall, R. 2010. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2009.

– Rapport, Ekologiska institutionen, Lunds Universitet. 76 pp.

• Ottvall, R., Edenius, L., Elmberg, J., Engström, H., Green, M., Holmqvist, N., Lindström, Å., Tjernberg, M. & Pärt, T. 2009. Population trends for Swedish breeding birds. – Ornis Svecica, 19, 117–192.

• Wretenberg, J., Lindström, Å., Svensson, S. & Pärt, T. 2007.

Linking agricultural policies to population trends of Swedish farmland birds in different agricultural regions. – Journal of Applied Ecology, 44, 933–941.

SÅ BERÄKNAS DE FÅGELBASERADE MILJÖMÅLSINDIKATORERNA

Antalet fåglar av olika arter räknas en gång om året i ett rikstäckande nät av inventeringsrutter, de så kallade

standardrut-terna. En standardrutt är en kombinerad punkt- och linjetaxering som är 8 km lång. För varje art beräknas sedan ett årligt index, där antalet räknade fåglar sätts till 1 för startåret 2002. Finns det ett visst år fl er fåglar än år 2002 blir det årets index högre än 1, fi nns det färre fåglar blir index lägre än 1. Därefter beräknas ett medelindex per år för alla arter som ingår i indikatorn.

Medelindex är det geometriska medelvärdet, vilket gör att en dubblering av en art vägs upp av en halvering för en annan art.

För ett givet miljömål eller delmål har vi valt ut fågelarter vars ekologi har god koppling till just det miljömålet, så att arterna borde gynnas ifall miljömålet uppfylls. Valet av startår beror på att det var från 2002 som antalet inven-terade rutter kom upp i en nivå där det är möjligt att även göra en regional uppdelning av materialet.

Sedan 2003 fi nns även inom EU offi ciellt antagna indikatorer för de vanligaste fåglarna i Europa. Läs mer om fågelindikatorerna på www.miljomal.nu.

ÅKE LINDSTRÖM (ake.lindstrom@zooekol.lu.se) MARTIN GREN (martin.green@zooekol.lu.se) Biologiska institutionen på Lunds universitet, www.lu.se. Hitta fl er uppgifter från Svensk Fågeltaxering via www.zoo.ekol.lu.se/birdmonitoring. Tofsvipa, storspov, sånglärka,

ladusvala, buskskvätta, stenskvätta utanför fjällen, törnsångare, sydlig gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, pilfi nk (n = 13)

ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP

LEVANDE SKOGAR Tjäder, järpe, skogsduva,

gröngöling, mindre hackspett, tretåig hackspett, stjärtmes, svartmes, tofsmes, entita, talltita, lappmes, trädkrypare, domherre, nötkråka, lavskrika (n = 16)

Storlom, smålom, skäggdopping, vigg, knipa, småskrake, storskrake, fi skgjuse, sothöna, drillsnäppa, fi sktärna, silvertärna, forsärla (n = 13)

LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG 2 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 2 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Samtliga arter som ingår i

övriga indikatorer samt ejder, strandskata, silltrut,

havstrut och glada (n = 75)

ETT RIKT VÄXT- OCH DJURLIV 2 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009

Skog & Mark 2010 | Fågelindex

FAKT

A

FOTO: ÅKE LINDSTRÖM

(14)

Skog & Mark 2010 | Rovdjursövervakning

Sedan 1960-talet har det gjorts rovdjur-inventeringar i mer strukturerad form. I dag engagerar inventeringarna många per-soner och kostnaderna ligger på cirka 30 miljoner kronor varje år. Det vi får veta är var rovdjuren finns, ungefär hur många de är, hur stammarna utvecklas och vilka problem de ställer till med. Även befolk-ningens attityder gentemot rovdjuren undersöks, men inte varje år.

Med grund i inventeringsresultaten kan vi exempelvis se att klassningen av de sto-ra rovdjuren i den svenska rödlistan änd-rats i positiv riktning från 2005 till 2010. Björnen har plockats bort från rödlistan, medan lo, varg och järv har hamnat i en lägre rödlistekategori.

Samspel för att följa upp politiska mål

Det är riksdagen som sätter mål för hur Sveriges rovdjursstammar ska förvaltas, medan ansvaret för att följa rovdjuren

ligger på länsstyrelserna. Rovdjursinven-teringarna genomförs av myndigheterna i samverkan med samebyar, jägare, ornito-loger och andra frivilliga krafter. Natur-vårdsverket reglerar verksamheten med hjälp av föreskrifter, där inventerings-metodiken slås fast. Metoderna finslipas ständigt i samverkan med rovdjursforsk-ningen.

De olika arterna inventeras olika noga, beroende på vilka behov av informa-tion som finns ur politikens eller förvalt-ningens synvinkel. För vargarna försöker man räkna varje individ, speciellt inom renskötselområdet. Hos lodjur och järv räknas främst hur många honor som har ungar. För kungsörn räknas revir med par och hur många av dem som häckar. För björn används två olika metoder: jägarnas björnobservationer under älgjakten och insamling av spillning för DNA-analys.

Högst 210 vargar, minst 100 föryngringar av björn

Gemensamt för alla inventeringsmeto-der är att man i slutändan för en bra för-valtning behöver ta fram en siffra på hur många individer som finns i en sameby, i ett län, inom ett förvaltningsområde eller inom hela Sverige.

Men ofta är det omöjligt att exakt veta hur många individer av de olika rovdjurs-arterna som finns. Man kan inte följa varenda varg, en olika stor andel av järv- och lodjurshonor får ungar från år till år, björnspillning kan inte samlas överallt varje säsong och snöförhållandena kan vara ogynnsamma. Siffrorna om stammar-nas storlek är en beräkning med en viss osäkerhet. Det gör att det finns ett lägsta och ett högsta värde för antalet djur och inte en exakt siffra.

Allt högre krav på rovdjursförvaltningen

I Sverige finns idag cirka 3200 björnar, 600 järvar, 1500-2000 lodjur, 210 vargar och

1700 kungsörnar. Det vet vi genom en omfattande rovdjursinventering där kraven

på precision ökar allt mer.

••• Michael Schneider, Naturvårdsverket

FOTO: ST

AFF

(15)

Skog & Mark 2010 | Rovdjursövervakning

ÖVERVAKNINGSMETODER FÖR ROVDJUR

Bland de aktiva metoderna för att övervaka rovdjur finns spårning på snötäckt mark, insamling av prover för DNA-analys (hår, blod, saliv, sekret, spill-ning), undersökning av bytesrester, radiopejling med hjälp av GPS-sändare, automatiska kameror, spaning efter revirhävdande örnar och kontroll av kända lyor och bon. Bland passiva metoder finns tips om rovdjur från allmänheten och insamling av döda rovdjur (både fallvilt och djur fällda under jakt). Om inventeringarna: www.viltskadecenter.se

ERSÄTTNINGSSYSTEM FÖR ROVDJURSRIVNA RENAR

Sedan 1996 behöver renskötarna inte längre hitta rovdjursdödade renar för att få ersättning från staten. Istället räknar länsstyrelserna rovdjuren och ersätt-ning utbetalas av Sametinget efter rovdjursförekomst. Ersättersätt-ningsbeloppen ska återspegla dels värdet av de renar som tas och dels merkostnader som sam-ebyn har på grund av rovdjursangrepp. Ersättningssystemet upplevs som bättre än det gamla, men beloppens storlek är en ständig anledning till diskussion. Om rovdjursförvaltning: www.naturvardsverket.se

ROVDJURSFORUM

Rovdjursforum är en nationell, internetbaserad databas som Naturvårdsverket tillhandahåller och där länsstyrelsernas personal matar in olika inventerings-insatsers omfattning samt observationer av rovdjur och deras spår, lyor, iden, bon och byten. Även döda rovdjur (fallvilt eller fällda under jakt) samt rovdjursangrepp på tamdjur läggs in i databasen. Naturvårdsverket jobbar för närvarande med att utveckla en ny version av Rovdjursforum, som ska bli mer lättanvänt och göras tillgängligt även för allmänheten. Om rovdjursforumet: www.rovdjursforum.se

ANTAL VARGAR I SVERIGE OCH NORGE 2008/2009

Sverige I gränstrakterna Norge Totalt i Skandinavien

Familjegrupper 129 - 139 4 - 5 20 - 20 153 - 164

Revirmarkerande par 22 - 26 2 - 4 0 - 0 24 - 30

Andra stationära 9 - 11 0 - 0 0 - 0 9 - 11

Andra vargar 22 - 41 0 - 0 5 - 6 27 - 47

Totalt 182 - 217 6 - 9 25 - 26 213 - 252

Det finns en viss osäkerhet i beräkningen, beroende på att det ofta är svårt att fastställa exakt antal djur. Data från Wabakken m.fl. 2009.

Figur 1. Lodjurshona med två ungar på vintern. Lodjursinventeringarna går huvudsakligen ut på att fastställa antalet honor som har fött ungar och som fortfarande har dem med sig när inventeringen genomförs under januari och februari följande år.

FAKT

A

(16)

Figur 4. De allra fl esta föryngringarna av järv i Sverige konstateras i fjällområdet. Under våren 2008 uppnåddes det hittills högsta antalet med 111 föryngringar i landet. Källa: Viltskadecenters

sammanställning av länsstyrelsernas inventeringsresultat i Rovdjursforum. Karta ur HansErs m.fl . 2009.

Figur 5. Spårstämpel av järv på snötäckt mark. Spårning, lokalisering av lyor och fotografering av ungar med automatiska kameror är viktiga inslag i järvinventeringen. Foto: Michael Schneider.

LÄS MER

• HansErs, M. m.fl . 2009. Slutgiltiga resultat från inventeringar av järv i Sverige 2008. – Rapport från Viltskadecenter. • Kindberg, J. m.fl . 2009. Björnstammens storlek i Sverige 2008 – länsvisa uppskattningar och trender.

– Rapport 2009-2 från det Skandinaviska björnprojektet.

• Levin, M. 2010. Resultat från inventeringar av kungsörn i Sverige 2009. – Inventeringsrapport från Viltskadecenter 2009-3.

• Wabakken, P. m.fl . 2009. Ulv i Skandinavia. Statusrapport for vinteren 2008-2009 - Oppdragsrapport nr. 6-2009, Høgskolen i Hedmark • Rödlistade arter i Sverige: www.slu.se/rodlista

• Om rovdjuren: www.de5stora.se

KONTAKT: MICHAEL SCHNEIDER, michael.schneider@naturvardsverket.se Viltförvaltningsenheten på Naturvårdsverket, www.naturvardsverket.se

Figur 3. Västerbotten har en relativt stor stam av lodjur med omkring 30-40 konstaterade årliga föryngringar de senaste åren. Honorna som får ungar är dock inte jämt fördelade över länet och i vissa områden med honor sker föryngring oftare än i andra. Källa: Länsstyrelsen i Västerbotten.

Figur 1. Antalet björnar i björnlänen hösten 2008. Medelvärdet av beräkningen återfi nns i kartan, högsta och lägsta beräknade antal i rutan bredvid varje län. Uppskattningen för Norrbotten är osäker, i och med att man där inte har genomfört någon björnspillningsinventering än. Beräkningarna är gjorda av Skandinaviska Björnprojektet. Efter Kindberg m.fl . 2009.

Figur 2. Det syns en tendens till att antalet konstaterade häckningar av kungsörn har ökat de senaste åren. En del av ökningen tillskrivs en ökad arbetsinsats och större erfarenhet under inventeringarna, och inte en ökning av stammen. 2006 och 2009 var dåliga häckningsår för örnarna. Efter Levin 2010.

Föryngring Ofta Sällan Föryngring av lofamiljer i Västerbotten Häckningar av Kungsörn

Totalt antal konstaterade i Sverige Uppskattat antal björnar

Hösten 2008 300 (902) (786 -1017) Tillväxttakt 0% 5% 10% 254 - 299 891-1105 251-337 171-298 324-733 272 998 235 528 286 200 100 0 2000 01 02 03 04 05 06 07 08 09

Skog & Mark 2010 | Rovdjursövervakning

(17)

Uppdraget att bedriva NILS är lagt till institutionen för skoglig resurshushåll-ning, SLU i Umeå, där den nära koppling-en till forskning och erfarkoppling-enheter av verk-samheten inom Riksskogstaxeringen tas tillvara i så stor utsträckning som möjligt. Inom programmet arbetar dock även per-soner som är anställda på andra institutio-ner och universitet.

Basprogram som kan svara på många olika frågor

Sedan starten 2003 följer NILS tillstånd och förändringar i alla landmiljöer i Sveri-ge Sveri-genom detaljerade inventeringar. Dess-utom följs samtidigt storskaliga mönster i landskapet genom tolkning av infraröda flygbilder. Unikt för NILS är att invente-ringen tillhandahåller information om de rumsliga relationerna mellan objekt i olika typer av landskap – exempelvis ytor, linjer och punkter som har en viss storlek, form, naturtyp, markanvändning, struktur m.m. – och hur de förändras över tiden med pågående markanvändning och naturliga förändringar. Fokus ligger på detaljerad beskrivning av naturtypers kvalitet och

olika typer av påverkan i alla landmiljöer. Utformningen medger att statistiskt säk-ra skattningar kan gösäk-ras för landet som helhet eller på landsdelsnivå. För vissa vanligare variabler är det möjligt att göra godtagbara skattningar även för mindre geografiska områden, exempelvis större län eller grupper av län.

Användbarheten av NILS data för miljö- målsrapportering och i andra samman-hang, liksom säkerheten i analyserna, ökar i takt med att fler provytor återbesöks. Data från enstaka eller få år har dock redan analyserats.

Följer stengärdesgårdars skick

Linjära landskapselement som hägnader, diken, stigar och skogskanter är spår av påverkan och bidrar till variationen i land-skapet. Stengärdsgårdar är vanliga, sär-skilt i Götalands skogs- och mellanbygder (figur 1A). I jordbrukslandskapet strävar man efter att dessa ska vara välskötta och synliga så att sol- och värmegynnade lavar och olika djur gynnas. Många används inte längre och inom NILS inventeras där-för inte bara mängd och längd utan också

grad av igenväxning och skick.

Stränder är övergångsmiljöer som påver-kas av många olika miljöfaktorer (figur 1B). Stigar och körspår kan störa vegeta-tionen i vissa miljöer där återhämtningen tar lång tid, exempelvis på fjällhedar, eller ha en viss positiv påverkan, på biologisk mångfald. Totalt finns 88 300 mil stigar och körspår i Sverige, fler i söder än i norr, vilket är mer än den totala längden anlag-da vägar (figur 1C). I fjällregionen finns 13 100 mil små, mindre än 2 decimeter breda, stigar upptrampade av ren.

Vattendragen minst påverkade i fjällen

Sverige är ett vattenrikt land med i genom-snitt cirka 1100 meter naturliga vatten-drag per kvadratkilometer, varav en stor andel i skog. Data från NILS visar att många vattendrag, speciellt i södra Sverige, är påverkade av uträtning och dikning. Det är dock tydligt att andelen påverkade vattendrag är som störst i Götaland, och att fjällregionen har högst densitet av vat-tendrag och lägst påverkansgrad. Tidig-are har det inte funnits så mycket detalj- information för fjällregionen, men nu

NILS fångar upp

förändringar på landskapsnivå

Genom miljöövervakningsprogrammet NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige)

övervakas biologisk mångfald i alla landskapstyper i Sverige. En viktig del är att studera

förändringar i landskapets användning och sammansättning som kan påverka den biologiska

mångfalden.

••• Johan Svensson, Anders Glimskär och Åsa Eriksson vid SLU

Skog & Mark 2010 | NILS

FOTO: ERIK CRONW

(18)

fi nns skattade mängder av alla vattendrag som är bredare än 2 decimeter.

Genom att NILS inventerar myrar ock-så i fjällregionen fi nns det tillgång till hel-täckande data om arealer, vegetationsty-per och påverkan för myrarna (fi gur 2). En viktig påverkan är från terrängfordon, och det pågår metodutveckling inom NILS om fl ygbildstolkning för att kvantifi era mäng-den körspår av olika fordonstyper. Just i fjällregionen är det viktigt med bra data om tillstånd och förändringar, och där är NILS den enda infrastrukturen för natio-nell miljöövervakning. Många provytor fi nns i närheten av trädgränsen, vilket är bra för att kunna följa effekter på denna av ett förändrat klimat.

Många skogskanter gränsar mot hyggen

Mängden av skogskanter i landskapet är ett mått på småbrutenheten i landskapet, men också ett mått på fragmentering och påverkan. Med en given areal hyggen ger få stora eller många små hyggen helt olika

förutsättningar för ekologiska processer och för arter som gynnas av sammanhäng-ande, äldre skogar. Data från NILS visar att en tredjedel av alla skogskanter grän-sar mot hyggen (se fi gur 3). Andra vanliga skogskanter är mot våtmarker och jord-bruksmark som ofta är mer variationsrika och därför kan öka mängden livsmiljöer i landskapet.

Inventeringen inom NILS täcker även tätorter och andra bebyggda områden. Där visar ett pågående utvecklingsprojekt att många av NILS variabler kan använ-das för att skatta natur- och rekreations-värden, framförallt med avseende på lokal kvalitet av naturtyper och landskapsstruk-turer.

Kvalitetssäkring av data pågår

Under 2010 påbörjas en översyn av NILS basprogram inklusive tilläggsprogram i förhållande till miljömålen, delmålen och olika indikatorer. En viktig del i denna är ett nybildat avnämarråd som har i uppdrag att bidra till att processen från datafångst

till analys och rapportering blir så effektiv så möjligt i förhållande till de behov och förutsättningar som fi nns hos länsstyrelser och andra myndigheter.

De närmaste åren är kvalitetssäkring av data och uppbyggnad av rutiner och meto-der för kommunikation och leveranser i fokus. Den kontinuerliga uppbyggnaden av analysverksamheten i nära samarbete med forskare och myndigheter ska också fortsätta. Flera utvecklings- och forsk-ningsprojekt pågår och NILS är på god väg att etableras på den internationella arenan. Södra Sverige Södra Sverige Norra Sverige Norra Sverige Fjällen Fjällen 1500 1000 500 8000 6000 4000 2000 Södra Sverige Norra Sverige Fjällen 8000 6000 4000 2000 Eltråd/taggtråd Stengärdesgård

Strand vid vattendrag Strand vid sjö

Stig/körspår/led Renstig

Figur 1. Längden hägnader (A), sötvattensstränder (B) och transportleder (C) i meter per kvadratkilometer yta i södra och norra Sverige (utom fjällen) samt fjällen.

A

A

C

Figur 2B. Andelen dikade myrar och andra torvtäckta marker i procent för södra respektive norra Sverige samt hela landet. Medelfelet anges för

varje stapel (svart linje). Figur 2A. Areal myrar och andra torvtäckta marker i tusentals hektar.

     % & " " "  %! %# $           

Figur 3. Total längd skogskant i miljoner meter per typ, hela landet. Medelfelet anges för varje skogskanttyp (svart linje). Skog & Mark 2010 | NILS

B

B

Myr på torvmark Annan torvmark (<30 cm torv) Mark med tunt torvtäcke (10-30 cm torv)

2000 4000 5000 6000 1000 3000 Hela Sverige Södra Sverige Norra Sverige Fjällen 20 40 50 60 10 30 Hela Sverige Södra Sverige Norra Sverige Fjällen

Flera utvecklings-

och

forsknings-projekt pågår och

NILS är på god väg

att etableras på

den internationella

arenan.

Total längd skogskant i miljoner meter, hela landet

(19)

TILLÄGGSPROGRAM ANVÄNDER NILS INFRASTRUKTUR

Den infrastruktur som byggts upp genom NILS har visat sig att fungera väl för olika tilläggsprogram.

Större tilläggsinventeringar är:

• Uppföljning av ängs- och betesmarker (ÄoB) samt småbiotoper vid åkermark. Uppdragsgivare Jordbruksverket.

• Terrester habitatuppföljning (THUF), en inventering för uppföljning av art- och habitatdirektivet. Uppdragsgivare Naturvårdsverket. • Regional miljöövervakning av gräsmarker, myrar och småbiotoper (LillNILS). Uppdragsgivare är ett antal länsstyrelser.

SÅ GÅR NILS TILL

NILS följer förändringar i den biologiska mångfalden genom stickprovsbaserad landskapsövervakning i 631 permanenta rutor som är systematiskt fördelade över hela Sverige. Dessa så kallade NILS-rutor är 5 x 5 kilometer stora och fördelade över alla landmiljöer. I centrum av varje NILS-ruta fi nns en 1 x 1 kilometers ruta dit inventeringsarbetet koncentreras. I fl ygbilderna tolkas polygoner (ner till 0,01 hektar stora enhetliga områden), linjer och punkter, och i fält inventeras cirkelprovytor och linjer. Cirkelprovytorna har olika radie beroende på vilka variabler som bedöms, från 20 meters radie till 0,28 meters radie.

Därmed täcker NILS basprogram en gradient av olika skalor med såväl storskalig, rumslig information som detaljerad information om exempelvis förekomst och täckningsgrad av enskilda arter eller artgrupper. Ambitionen är också att hela 5 x 5 kilometerrutan ska inventeras mer översiktligt, och det arbetet har påbörjats genom tilläggsinventeringar och utvecklingsprojekt.

Fältinventeringar och fl ygbildstolkning genomförs parallellt och integrerat. Eftersom inventeringarna i både fält och fl ygbilder är baserade på många variabler, sammanlagt 356 variabler varav 87 i fl ygbildstolkningen och 269 i fältinventeringen, kan tillstånd och förändringar skattas utifrån ett stort antal olika frågeställningar. Det fi nns en stor valfrihet i indelningen av naturtyper och vegetationstyper eller klassindelning baserad på andra variabler, beroende på den aktuella frågeställningen. Inom programmet har en sådan metodik utvecklats även för fl ygbildstolkningen där man traditionellt har använt fördefi nierade klasser.

Den första femåriga inventeringsomgången genomfördes mellan åren 2003 och 2007, och år 2012 har samtliga NILS-rutor inventerats två gånger. Från och med den inventeringsomgång som påbörjades 2008 fi nns det alltså möjlighet att skatta förändringar. Allt eftersom fl er rutor återinventeras ökar säkerheten i skattningarna.

LÄS MER

• Besök gärna NILS hemsida där ett stort antal rapporter och annan information fi nns tillgängligt: www.slu.se/nils.

          WƌŽǀLJƚĂ ϮϱŬŵϮƌƵƚĂ &ůLJŐďŝůĚƐƚŽůŬŶŝŶŐϭŬŵϮƌƵƚĂ ͲWŽůLJŐŽŶĞƌ Ͳ>ŝŶũĞƌ ͲWƵŶŬƚĞƌ ϲϯϭƉƌŽǀLJƚŽƌ ϭϬŐĞŽŐƌĂĮƐŬĂƐƚƌĂƚĂ &ćůƟŶǀĞŶƚĞƌŝŶŐ ϭŬŵϮƌƵƚĂ ͲŝƌŬĞůƉƌŽǀLJƚŽƌ Ͳ/ŶǀĞŶƚĞƌŝŶŐƐůŝŶũĞƌ ŝƌŬĞůƉƌŽǀLJƚŽƌ ͲϮϬŵƌĂĚŝĞ ͲϭϬŵƌĂĚŝĞ Ͳϯ͕ϱŵƌĂĚŝĞ ͲϬ͕ϮϴŵƌĂĚŝĞ

KONTAKT: JOHAN SVENSSON, johan.svensson@srh.slu.se, ÅSA ERIKSSON, asa.eriksson@srh.slu.se

Institutionen för skoglig resurshushållning, www.slu.se.

ANDERS GLIMSKÄR, anders.glimskar@ekol.slu.se, Institutionen för ekologi, www.slu.se.

FAKT

A

FAKT

A

(20)

I flora- och faunaväktarverksamheten bistår de ideella föreningarna med admi-nistration och kontakter med naturintres-serade som vill delta. Myndigheter bidrar med visst ekonomiskt stöd och teknisk hjälp i form av datahantering. För florans del startade detta redan för drygt 20 år sedan och under 2010 inleds även verk-samhet för faunan.

Väktarverksamheten syftar till att beva-ka växt-, svamp- och djurarter, i första hand arter som är upptagna på Sveriges rödlista och som därför inte anses ha sin framtid säkrad i landet. Den regelbundna

bevakningen ger långa tidsserier av popula- tionsutvecklingen på utvalda lokaler. Det är av stort värde för bedömning av hot och eventuella behov av åtgärder. Bestämning-en av individantal görs ävBestämning-en på ett stan-dardiserat sätt så att data lätt kan sam-manställas och jämföras mellan åren.

Floraväkteri ökar

kunskapen om hotade arter

Floraväktarna är ett ideellt nätverk av naturintresserade personer som i för-sta hand bevakar våra hotade kärlväx-ter genom att regelbundet göra besök på deras växtplatser. I vissa fall görs även eftersök på lämpliga lokaler. Intervallen mellan besöken på varje växtplats varierar mellan ett och fem år beroende på antalet tillgängliga botanister och hotet mot arten eller växtplatsen.

Sedan starten 1987 har floraövervak-ningen utvidgats successivt och omfattar idag hela landet utom delar av fjällked-jan. Projektet finansieras huvudsakligen av Naturvårdsverket och ArtDatabanken, SLU. Det övergripande ansvaret för data-insamling och sammanställning av resul-tatet har Svenska Botaniska Föreningen

(SBF), som sedan 2005 sköter den natio-nella koordineringen. Stommen i projektet är de lokala botaniska föreningarna och deras medlemmar. I vissa län finns ett sam-arbete med länsstyrelsens miljöövervak-ning.

Floraväktarna omfattar idag mer än 500 engagerade personer som bevakar drygt 4000 lokaler. Främst övervakas idag kärlväxter som exempelvis mosippa, fältgentiana, cypresslummer, praktnejlika och klotgräs. Floraväktarna rapporterar in sina uppgifter via Artportalen (se nästa uppslag) där även arbete med inmatning av äldre uppgifter pågår och beräknas vara klart under 2011. Projekt Floraväk-tarna publicerar även informationsblad om hotade kärlväxter som finns tillgäng-liga på exempelvis naturrum och internet.

Floraväktarnas verksamhet har bidragit till att kunskapen om våra hotade väx-ter blivit avsevärt bättre. Informationen har varit till stor hjälp vid bedömningen av arternas status på rödlistan och som underlag för flera åtgärdsprogram som genomförs och planeras.

Ideella nätverk bevakar flora och fauna

Privatpersoner med naturintresse är en viktig resurs i naturvårdsarbetet. Här är flora- och

faunaväkteriverksamheten ett bra exempel på hur ideella föreningar i samarbete med

myndigheter kan hjälpa till så att dessa privatpersoners insatser får största möjliga värde.

••• Margareta Edqvist, Svenska Botaniska Föreningen

••• Åsa Hedin och Jonas Sandström, ArtDatabanken, SLU

Floraväktarnas

verksamhet

har bidragit till

att kunskapen

om våra hotade

växter blivit

avsevärt bättre.

FOTO: MARGARET A EDQVIST

(21)

RÖDLISTNING

Rödlistning är en prognos över arters risk att dö ut oberoende av orsaken. Skalan sträcker sig från Nära hotad till Nationellt utdöd. Kategorierna Sårbar till Akut hotad brukar benämnas Hotade.

LÄS MER

• Läs om floraväkteri, hur du blir floraväktare samt ta del av handledning, informationsblad och länkar på Svensk botanisk förenings hemsida: www.sbf.c.se.

• Läs om faunaväkteri på Artportalen för småkryp: artportalen.se/bugs • Besök Artportalen: artportalen.se

• Besök Sveriges entomologiska förenings hemsida: www.sef.nu

KONTAKT: MARGARETA EDQVIST, margareta.edqvist@telia.com Svensk botanisk förening, www.sbf.c.se ÅSA HEDIN, asa.hedin@artdata.slu.se, JONAS SANDSTRÖM, jonas.sandstrom@artdata.slu.se

ArtDatabanken, SLU, www.artdata.slu.se EXEMPELART

OSTRONÖRT. Ostronört, Mertensia maritima, växer på öppna, grusiga - steniga havsstränder där den inte har någon konkur-rens från andra strand-växter. I Sverige före-kommer den från norra Halland till norra Bohus-län. Ostronört minskar fortlöpande och i den senaste rödlistan från 2010 har dess hotklass höjts från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Arten har över-vakats av floraväktarna sedan 1995 på totalt 29 lokaler, idag är arten endast återfunnen på ca 15 av dessa lokaler.

FAKT

A

FLORAVÄKTARE FÖLJER ARTER PÅ UTVALDA PLATSER

Syftet med floraväkteriet är att regelbundet dokumentera förekomsten av rödlistade kärlväxter och tillståndet på utvalda växtplatser, följa förändringar, samt att informera markägare och berörda myndigheter. Floraväktarna bedömer även behov av åtgärder alternativt noterar hot eller skador.

Nationellt utdöd – RE Akut hotad – CR Starkt hotad – EN Sårbar – VU Nära hotad – NT Livskraftig – LC (listas ej) Kunskapsbrist – DD (Data Deficient) (Tidigare: Försvunnen) HOT ADE RÖDLIST ADE (Tidigare: Missgynnad) INSEKTER OCH SPINDLAR

FÖRST UT I FAUNAVÄKTERI

ArtDatabanken SLU och Sveriges Entomolo-giska Förening (SEF) startar under år 2010 en testverksamhet kring faunaväkteri av insekter och spindlar. Även faunaväkteriet bygger på att föreningar och privatper-soner ideellt inventerar och övervakar ett urval av rödlistade arter i Sverige. Exempel på arter som kan omfattas av faunaväk-teriet är violett guldvinge (se bild till vän-ster), gullvivefjäril och svart majbagge.

Förutsättningarna för att övervaka fau-nan skiljer sig lite från floran även om principen är densamma, det vill säga upp-följning genom kontinuerliga återbesök. Den ryggradslösa faunan är oftast sämre känd än floran. Det arter som väljs ut bör därför vara så pass väl kända att en hög andel av lokalerna kan pekas ut. För fau-nan måste man även räkna med en högre dynamik, i form av lokala utdöenden och kolonisation av nya, tidigare obebodda lokaler. Därför är det viktigt att eftersök även görs på nya potentiella lokaler.

Inrapporteringen av faunaväkteri sker via Artportalen. 2011 ska informations-blad om de olika arterna produceras och vara tillgängliga för nedladdning.

FOTO: TOMAS CARLBERG

FOTO: EVASTINA BLOMGREN

(22)

Skog & Mark 2010 | Artdata

I arbetet med att värna om arter och deras livsmiljöer är det av stor vikt att vi har kännedom om var arterna fi nns och hur förekomsterna förändras. Fynddata samlas kontinuerligt in av enskilda personer med stort naturintresse, inom miljöövervak-ning, genom inventeringar och via forskningen. Det fi nns dess-utom stora mängder historiska data i samlingar på museer samt i arkiv och publikationer. För att all data som samlas in ska få så stor användning som möjligt är det viktigt att data tillgängliggörs för alla. Artportalen och ArtDatabankens andra databaser är en strävan i den riktningen.

Artportalen – en samlingsplats för artfynd

Artportalen är ett öppet rapporteringssystem för arter. Den admi-nistreras och utvecklas av ArtDatabanken, SLU med stöd av Naturvårdsverket och drivs i samarbete med fl era ideella fören-ingar. Syftet är att stimulera till ett ökat intresse för våra arter och att öka kunskapen om deras utbredning, ekologi och status. Artportalen är även en viktig del i det nationella datavärdskapet för artdata.

Antalet fynd som rapporteras in ökar stadigt år för år och fram till oktober 2010 fi nns mer än 26 miljoner artfynd inrapportera-de. Den överväldigande delen är inrapporterad av privatpersoner

och största delen, drygt 75 procent av fynden utgörs av fågeldata. Fynddata kan visualisera förändringar i naturen. Som en illus-tration visar fynddata exempelvis att fl yttfågeln gluttsnäppa tycks komma tidigare till Sverige för varje decennium (fi gur 1).

Öppenhet ökar användningen

Även om systemet används mest av privatpersoner har det fått en allt större betydelse i myndigheternas naturvårdsarbete. Samt-liga länsstyrelser och många kommuner använder Artportalen som databas för fynddata om arter i varierande grad. Även andra myndigheter och företag med areella intressen såsom Skogs-styrelsen, Jordbruksverket, skogsbolag och konsultfi rmor hämtar fynddata direkt från Artportalen.

Den fria åtkomsten av data ger bättre möjligheter för mark-ägare att ta hänsyn till arter vid brukande av mark. Det bidrar också till ett öppet samhälle där källdata som ligger till grund för myndigheters bedömningar blir tillgängligt för allmänheten, undantaget vissa skyddsklassade uppgifter (se fakta).

Kvalitetsdokumentation på gång

Värdet av en fynduppgift förhöjs om det rapporteras och doku-menteras på ett enhetligt sätt, gärna enligt någon standardiserad

Artdata i samhällets tjänst

För att de uppgifter om arter som samlas in ska komma till så stor

användning som möjligt behöver de vara tillgängliga.

••• Johan Nilsson, Ulf Gärdenfors och Jonas Sandström, ArtDatabanken, SLU

Figure

Figur 4. Profil av en 10 meter bred och 400 meter lång transekt i skogsgränsen nära Abisko, producerad av högupplösande laserdata
Figur 5. Björkskogens biomassa vid skogsgränsen, uppskattad genom att kombinera fältdata från cirkelytor (de gula punkterna) med  högupplösande laserdata
Figur 1. Fördelningen av rapporterad svensk  areal på de markanvändningskategorier som  används i klimatkonventionen, i miljoner  hektar
Figur 4. Bestämning av kolinnehållet ner till 50 cm  djup i en markprofil i mineraljord baseras på uppmätta  kolmängder i olika marklager och interpolering mellan  dessa
+5

References

Related documents

Den är inte utsatt för predation från abborre eftersom yngel och ungar finns i det strömmande vattnet.. Öringungarna går ut i sjön först när de är cirka 150 mm och då är de

Skyddet mot repressalier föreslås gälla vid rapportering av miss- förhållanden som har uppstått eller högst sannolikt kommer att uppstå i den verksamhet som den

Det fi nns alltså inget stöd för hypotesen att de jordbruks- fåglar som även fi nns på hyggen och i andra miljöer klarar sig bättre än de som är jordbruksspecialister (tabell

Diagram 5.b: Muntlig presentation, fysik Alumnerna ansåg inte kunskapen viktig i arbetslivet, man lärt sig mer än tillräckligt inom området under studietiden.. Diagram 5.c:

På samma sätt kan man räkna fram en medelhöjd för olika bärande träd- och buskarter, genom att ta hänsyn till både medelhöjd per objekt och varje karterats objekts längd

[r]

”Men efter barnets manér förgäter han ock namnen, varföre han ock blev en gång hårt tilltalt av sin fader, som sade sig aldrig skola giva honom något namn på

Samhället präglas av en teknologisk masskulturindustri som för tankarna till Fred- ric Jamesons karakteristik av det postmoderna samhället, vilket även Persson fram- håller.⁵³