Kemisk analys
Syra Bas: Fysiologi
Vid respiratorisk acidos: ( andningen nedsatt ) Inget anjongap eftersom inga extra negativa metaboliter ( t.ex. laktat ) tillförs Njurarna försöker kompensera för acidosen genom
o Bildning av NH3 i distala tubuli av glutamin tillsammans med utsöndring av fosfatbuffert, NH3 – gör att mer vätejoner kan secerneras trots att pH i urinen max kan bli 4.5
o Eftersom H+ konc. blir högre i distala tubuliceller ( eftersom CO2 blir högre ) kommer H+ och inte K+ att framför allt utsöndras i utbyte mot natrium medan vätekarbonat kommer att retentieras. CO2 ↔ HCO3- + H+
o Bildning av [HCO3- ] och NH3 i levern Vid respiratorisk alkalos:
Inget anjongap eftersom inga extra negativa metaboliter ( t.ex. laktat ) tillförs Njurarna försöker att kompensera för alkalosen genom:
o Utsöndring av vätekarbonat via intercalated celler i samlingröret och minskad upptag av HCO3- eftersom då CO2 är lågt kommer mindre väte finnas i proximala tubuliceller för att utsöndras och resorbera HCO3-.
Alkalosen stimulerar produktionen av mjölksyra i flera vävnader. Vid metabol acidos:
Anjongapet är förhöjt ( OBS! anjongapet är minskat vid hypoalbuminuri t.ex. eftersom albumin är negativt laddat )
BE – mer negativ än -3
Sänkta pH kommer att stimulera andningscentrat --- och leda till hyperventilering som sänker pH men den kan inte kompensera för acidosen helt i och med att
vätekarbonathalten är lägre än vätejonhalten. Och själva andningen som drivs av sänkt pH kommer inte kunna vara då pH sänks.
Det är njurar som på lång sikt återställer Base Excess genom ökad utsöndring av vätejoner och retention av vätkarbonat.
Vid metabol alkalos:
BE – mer positiv än +3
Först sker en respiratorisk kompensation ( hypoventilation ) som begränsas av att repspirationen ökar då pH sänks.
Den renala kompensationen sker till slut genom minskad reabsorption av vätekarbonat och minskad utsöndring av vätejoner enligt mekanismer ovan.
BE = [ HCO3- ] + [prot- ] --- I Helblod.
Kroppens buffertsystem:
Regel: Alla buffrande molekylerna är i jämvikt med de samma vätejonerna på samma gång. Förändras vätejonkonc. Kommer alla buffertsystem att förskjutas. --- innebär att med Henderson – Hasselbach ekvationen kan man räkna ut pH genom att använda syra och motsvarande bas från vilken buffertsystem som helst eftersom ett visst förhållande gäller vid ett visst pH.
Största buffertsystemet ( flyktig buffert – effektivare eftersom CO2 hålls på samm nivå av andningen! ) --- vätekarbonat bufferten ---- finns i lika konc. över hela Extracellulärvätskan ( Blodplasma, interstitiet, transcellulär vätska )
Andra buffertar
o HB – buffert – 80% av ”andra buffertar” ---finns för det mesta
intracellulärt, - extracellulär buffert eftersom vätejoner kan fritt diffundera genom RBC membran.
o Plasmaproteinbuffert --- bl.a. Albumin ( histidin-aminosyrarest) finns i blodbanan --- extracellulär buffert.
o Fosfatbuffert
Njurfunktion:
Analys av njurfunktion ( GFR )1. S – kreatinin – En form av kreatin som i vilande muskeln finns upplagrad som
kreatinfosfat. Kreatininbildning sker i proportion till kreatin – kreatinfosfat poolen vars storlek är relaterad till muskelmassan. Omvandling av kreatin till kreatinin är individkonstant och är inte relaterad till muskelaktivitet!
- Vid minskad GFR kommer kan kreatininnivån upprätthållas inom normalintervallet genom en ökad kreatininsekretion i njurarna. Därför finns det ett kreatininfönster där minskning i GFR inte märks genom S-kreatinin
- Kreatininhalten i Serum vid normal njurfunktion beror på muskelmassan i förhållande till kroppsstorleken.
- Normal elimination av kreatinin i vila betingas av kreatininsekretion och kreatininfiltration genom Glomeruli.
2. S – cystatin C – protein som hämmar lysosomala cysteinproteaser, utsöndras med konstant hastighet från alla kärnförande celler, elimineras via GFR med samma clerance som kreatinin. Bättre avspeglar GFR än kreatinin eftersom även små GFR minskningar avspeglas i ökat halt Cystatin C. OBS! kortikosteroider kan störa konc. av cystatin C.
3. urinproteinmönster.
Ökad halt albumin och IgG indikerar skada på den glomerulära barriären.
Ökat halt protein HC ( alfa1 mikroglobulin ) – lågmolekylär protein --- > indikerar nedsatt tubulär reabsoption av lågmolekylärt protein på grund av tubulusskada. Samma för Beta 2 mikroglobulin
Görs med hjälp av ämnen som är vattenlösliga,icke proteinbundna, filtreras fritt i glomeruli varken resorberas eller secerneras i tubuli. T.ex. Inulin, iohexol. ---- bästa sättet att bestämma GFR men dyrt och mödosamt.
Bra att veta:
Uremi orsakar katabolism av protein och minskar aptiten --- vilket kan leda till proteinbrist ( hypoalbuminemi ) hos svårtnjursjuka.
Vid bense jones finns det endast en M komponent som är lätta kedjor. Bra att undersöka urinen på alla patienter vid misstanke på myelom!!!
Hemostasen:
Pt – blödningstid – den tid det tar för blödning att stabba efter att kapillärer skadats. Mäter primära hemostasen dvs trombocytmängd, vWF mängd, trombocyternas
funktion ( granulaexocytosförmåga, aktivering, aggregering, receptorfunktion )
OBS! – skilj blödningstid från blödningsbenägenhet! ( blödningsbenägenhet d.v.s. hur benägen man blir att börja blöda vid rörelse, smal trauma o.s.v. ) bestäms av hur bra koagulationskaskaden främst extrinsic pathway funkar. D.v.s. hur bra kärlskador lagas. )
Syntetisk vasopressinanalog ( Desmopressin ) stimulerar endogen frisättning av faktor VIII, vWF och t-PA, stimulerar trombocyternas adhesiitet och förkortar
blödningstiden.
P-APT (aktiverade partiella tromboplastintiden ) - tid = test av koagulationtid genom intrinsic systemet med koagulationsfaktorerna XII, prekallikrein, högmlekulärt kinninogen och
faktorerna XI, IX VIII, X och V, protrombin och fibrinogen.
Aktivarorer som specifikt aktiverar intrinsic systemet genom ytaktivering ( negativa ytor ) används vid testet, t.ex. ( fosfolipider o.s.v. ) ( ingen tissuefaktor här )
Vid normal PK tid kan förlängd koagulationstid orsakas oftast av låg faktor VIII och faktor IX aktivitet.
lupus antikoagulans ( antikroppar hos SLE, och andra autoimmuna sjukdomar som riktas mot fosfolipider och förlänger koagulationstiden in vitro ) dock associerade med ökad trombosrisk in vivo PARADOXALT nog.. Närvaro av lupus koagulans --- förlängd P-APT tid.
Används för test av heparineffekt, kontroll av intrinsic systemet samt faktor X och V och förekomst av lupusantikoagulansantikroppar.
P-PK ( protrombin komplex ) –tid = test för att mäta koagulationstid medierad av extrinsic system, koagulationsfaktorerna VII, protrombin, X.
Natriumcitrat förhindrar koagulation i provröret genom att komplexbinda kalciumjoner. Provet blandas med reagens och koagulationstiden mäts
Den tid det tar för koaglet att bildas är proportionellt med aktiviteten i VII, X och protrombin.
Höga PK värden vid:
o Vitamin K brist ( VII, X, IX protrombin ) o Warfarinbehandling
o Disseminerad intravaskulär koagulation
o Hereditär brist på protrombin, faktor VII, faktor X.
o Vid långvarig antibiotika behandling dör tarmfloran och bakterier som ansvarar för vitamin K syntes sviktar vilket kan leda till högt PK – tid Eftersom faktor XII tycks vara den essentiella för 3 dimentionella trombbildningen så kan man i framtiden kunna blockera endast den och på så sätt minska trombrisken samtidigt som man minskar blödningsbenägenheten. ( heparin blockerar koagulationsfaktorer både i intrinsic och extrinsic pathway – vilket är orsaken till att den ökar blödningsbenägenheten )
Att man först analyserar blod genom APT och PK är för att se vilket pathway som är drabbad, sedan kan man undersöka enskilda koagulationsfaktorer för att komma fram till mer specifik diagnos.
Sid 300 – 303 i Laurells för utredning av venös trombossjukdom. Bra att veta:
Tänk på cancer när du ser en person med ventrombos!
XIII kan inte testas med PT och APTT, BEBISAR blöder kontinuerligt umbilikalt vid XIII brist!!!!
Plasmaproteiner
Plasmaproteiner är proteiner i extracellulära rummet som har molekylärmassa över 45 kDa så att dessa i princip inte alls filtreras via glomeruli.
Proteiner i plasma med lägre molekylmassa ( cystatin C, retinolbindande protein o.s.v. ) filtreras ut helt genom glomeruli, resorberas av njurtubuli och bryts ner där.
Lågmolekylära proteiner kan binda till binda till större proteiner och förlångsamma sin elimination.
I plasma finns också intracellulära proteiner som läkt ut ( laktatdehydrogens t.ex. ) De flesta plasmaproteiner syntetiseras i hepatocyterna med undantag för
Immunoglobulin ( plasmaceller ), alfa1 –antitrypsin ( makrofager ) och vWf ( endotelceller )
K vitamin beroende plasmaproteinerna, kollagen och retinolbindande protein behöver vitamin K för sin uttransport ur cellen.
Östrogen – ökar syntesen av ceruloplasmin och alfa antitrypsin
Plasmaproteinernas halveringstid avspeglar dess synteshastighet i normalläge. Om halveringstiden är t.ex. 30 min tar det 30 min att syntetisera hälften av proteinerna så att konstant mängd protein fås.
De viktigaste akutfasproteinerna ( proteiner vars syntes och mängd ökar i plasma vid vävnadsskada oberoende av genesen. ) –akutfasproteiner börjar syntetiseras i höga mängder från influens av cytokiner från vävnadsskadan ( makrofager, monocyter ) som påverkar hepatocyterna. --- IL – 6 – starkast stimulator för
o CRP, serumamyloid A protein, alfa1 – antitrypsin, orosomukoid, haptoglobin, komplementfaktorerna C3 och C4, fibrinogen samt C4b bindande protein
o Akutfasproteiner syntetiseras i levern förutom VIII som syntetiseras i endotelcellerna.
Analyserna:
Högmolekylära plasmaproteinerna:
P - Transtyretin – prealbuminsubstans – högts på gelelektroforesremsan, binder till retinolbindandeproteinet så att vitamin A inte förloras via filtration i glomeruli. Transtyretin sjunker vid akut inflammation och vid minskning av viabel levervävnad.
o Indikation: bedömning av nutritionstillstånd och levercellsmassa.
P/S -Albumin – kvantitativt största plasmaprotein. 66.5 kDa massa, mycket negativt laddad vilket gör att den repelleras från glomerulära basalmembranet och inte filtreras. Syntesen albumin minskar vid inflammation samtidigt som syntetsen av
akutfasproteinerna ökar i hepatocyterna. Minskning av albumin i blod sker också vid leverskada, njursjukdom ( läckage av albumin ), malabsorption, alla utbredda maligna tumörer och infektioner. Ökad albumin konc. indikerar på uttorkning eller under läkning efter akuta hepatiter.
o Indikation: för bedömning av hydreringsgraden, kolloidoosmotiska trycket och vätskebalansen. Bra för att utreda ödem av oklar genes.
P/S -Haptoglobin – glykoprotein som binder fritt Hb som frisätts i plasma eller intercellulära rummet ( t.ex. benmärg vid ineffektiv erytropoies ) och bildar komplex. Haptoglobin-Hb komplexet elimineras därefeter momentant i levern. ( 15 min halveringstid ), Halveringstid för fritt Haptoglobin = 5 dygn. Haptoglobin – Hb komplex filtreras inte genom glomeruli till skillnad från fritt Hb vilket skyddar njurtubuli från fritt Hb och sparar järn i heme i Hb.
o Haptoglobinkonc. I blod sänks vid intravasal och extravasal hemolys. På grund av den snabba elimination av Haptoglobin – Hb komplex
o Haptoglobin syntes ökar vid inflammationer
o Indikation: misstanke om hemolyserande tillstånd i kroppen, sjukdom i mjälte och lever, klaffvitier, sepsis, benmärgsmetastaser o.s.v. ---- här sjunker
haptoglobin konc. Bedöma grad av inflammation – här ökar haptoglobin konc. S - Transferrin – Transportprotein för järn i blodet. Fria järnjoner (Fe2+) finns inte i
plasma eftersom dessa är toxiska ( genererar fria radikaler ). Järnjoner finns bundna till transferrin. Järn – transferrin komplex tas upp av många celler som behöver järn via receptorer. Järnjonen binds i cellen till ferritin medan tranferrin cirkulerar tillbaka till plasman. Transferringsyntesen ökar vid järnbrist. Vid inflammation tas transferrin – järn komplex upp av retikuloendoteliala celler varför transferrin konc. sjunker i plasma.
o S – transferrin tillsammans med serumjärn bestäms för att få fram transferrinmättnaden.
o Indikation: en komplement för utredning av anemi med oklar genes, misstanke om hemokromatos.
P - Orosomukoid – plasmaprotein med okänd funktion. Syntesen samvarierar med haptoglobinsyntesen men till skillnad från Haproglobinsyntesen påverkas inte orosomukoid av förändringar erytrocytomsättningen. Ökar vid inflammationer men sjunker vid nefrotisk syndrom, levercirrhos o.s.v.
o Indikation: komplement för bedömning av inflammationsgraden till andra akutfasproteiner.
P/S - CRP – 120 kDa akutfasprotein som ökar mest vid inflammationer. Funktion av CRP – aktivering av komplementsystemet. Låggradig ökning av CRP i plasma – markör för inflammation i atherosklerotiska plack. CRP ökar extra kraftigt vid bakteriella infektioner.
o Indikation: tidig diagnostik av inflammationstillstånd, diff diagnos mellan bakterier och virusinfektioner. Riskfaktor för atherosklerotiska manifestationer P - Alfa1 antitrypsin - en av många extracellulär proteashämmare ( andra är bl.a..
antitrombin pankreatiska proteas hämmare ) , kvantitativt dominerande
proteashämmare i plasma, i första hand hämmar granulocytelastas, men även trypsin, trombin och aktivt protein C. Konc. alfa1 antitrypsin stiger vid inflammation, solitär stegring av Alfa1 antitrypsin är vanlig vid leverskada. Låga värden Alfa1
antitrypsin ses vid genetisk betingad alfa1 antitrypsin brist.
o Indikation: utredning av kronisk obstruktiv lungsjukdom och utredning av leversjukdom.
P - Elektroforetisk komparativ plasmaproteinanalys med P - Kvantitering av proteiner: - innebär gelelektrofores sortering av plasmaproteiner på basen av proteinernas totala laddning + kvantitering av specifika proteiner ( IgG, IgM, IgA, orosomukoid, haptoglobin, Alfa1 – antitrypsin, albumin, CRP, C3, fibrinogen, o.s.v. ) OBS! C4 ingår i specialanalysen.
o Indikation: Hjälpmedel för utredning av inflammatoriska reaktioner av oklar genes, bedömning av humorala svar vid en inflammation. Påvisning av M – komponent
Lågmolekylära plasmaproteinerna: = ( Lätta immunoglobulinkedjor, cystatin C, protein HC, cytokiner, retinolbindande protein, insulin, glukagon o.s.v. ) – vid normala plasmanivåer av dessa lågmolekylära proteiner med normal njurfunktion så resorberas alla glomerulifiltrerade proteiner i proximala tubuli och brytas ned till aminosyror där.
Konc. lågmolekylära proteiner kan öka i plasma vid låg glomerulär filtration. Lågmolekylära proteiner ses i urinen vid proximal tubulär skada då resorptionen undermineras.
S- Cystatin C
o Indikation: vid bedöming av glomerulära funktionen i njurarna. Ska mätas tillsammans med P- kreatinin för en säkrare diagnostik. OBS! kortikosteroider kan störa konc. cystatin C.
U -Protein HC
Sänkan – sedimentationshastighet hos röda blodkroppar i plasma bedöms.
Sedimentationshastigheten ökar proportionellt mot skillnaden i densitet mellan blodkropparna och plasman ( ökad sänka vid anemi ) samt blodkropparnas radie och minskar ju
proportionellt med viskositeten. Förutom det så är stora plasmaprotener som fibrinogen och Immunoglobuliner ökar sänkan genom att mediera myntrullningen. OBS! minskning i sänka har påvisats med ökat albumin konc.
Kvinnor har normalt högre sänka än män.
Hög sänka --- ökad fibrinogen eller Ig eller hyperlipidemi.
Indikation – screeningtest för inflammatorisk sjukdom betingad av ökat fibrinogen eller hyperimmunoglobulinemi av monoklonal eller polyklonalt ursprung. OBS! Sänka kan påvisa hyperimmunoglobulinemi medan CRP kan inte det!
Amyloidos: - sjukdom där proteinfibriller inlagras i en eller flera av kroppens vävnader, varvid funktionen i de organ som drabbas blir ofta nedsatt. Etiologi: Begränsad proteolys av lätta kedjor i Ig som produceras i överskott vid vissa sjukdomar. Vid prionsjukdomar, vid ärftliga sjukdomar som alzhaimer. Begränsad proteolys av SAA ( serumamyloid A- protein – ett i plasma normalt förekommande apolipoprotein i HDL ). Vid t.ex. multipla lymfom kan Ig produceras i överskott vilket kan leda till att man får överskott av fria lätta Ig kedjor ( i och med att det normalt produceras lätta kedjor tillsammans med Ig ). Dessa lätta kedjor kan skada njurtubuli och leda till påvisning av Bence Jones protein i urinen som är amyloid av lätta Ig kedjor.
Röda blodkroppar, erytrocyter
Erytron – samling celler som ansvarar för transport av syre till hela organismen Hemoglobinsyntesen: ( består av järn, hem och globin ) sker under erytropoiesen i
benmärgen.
o Järn transporteras till erytropoietiska cellen genom transferrinreceptorer som endocyterar cirkulerande transferrin – järn komplex och utvinner järn. o Hem syntetiseras i mitokondrier och cytoplasman, för detta behövs bl.a.
vitamin B6, glycin och succinyl CoA.
o Globin som är tetramer av 4 subenheter varar 2 är samma, syntetiseras genom genuttryck i cellen.
Erytrocyter lever normalt i 120 +- 20 dagar. När erytrocyter blir gamla minskar deras mekaniska flexibilitet och därmed förmåga att ta sig igenom trånga passager. --- detta leder till att erytrocyterna elimineras av RES – reticuloendoteliala systemet eller hemolyseras i cirkulationen.
Mjältens makrofager är bäst på att sortera ut, käka upp gamla erytrocyter. Normalt ---- 90 % av Hb bryts ner i RES medan 10% bryts ner via intravaskulär
hemolys varefter Hb binder till haptoglobin --- transporteras i hepatocyterna och bryts ner som i RES. Vid nedbrytningen av Hb i båda systemen kommer Järn att frigöras till plasman och binda till transferrin, hemet porfyrinring klyvs och bl.a. CO och billirubin produceras. Globin bryts ned till aminosyror.
o Järn, vitamin B6 ( för hemesyntes ) Vitamin B12, folsyra ( för proliferation och utmognad av erytrocytförstadier )
Reglering av erytropoiesen:
o Erytropoietin är glykoprotein som syntetiseras främst i interstitiella celler i njurens kortex. Erytropoietinsyntesen styrs av syremängden som extraheras från arteriella blodet vid en given syrgastension ( ju lägre partiella
syrgastrycket och lägre Hb halt ) desto högre produktion av erytropoietin. OBS! Erytropoietinsyntesen är inte känslig för blodflödet genom njurarna!!!! o Effekt av erytropoietin: --- snabbar på erytropoiesen, stimulerar bildning
av erytrocytförstadier, förtidigar utsläpp av omogna retikulocyter från benmärg.
o HIF -1 – hypoxia inducible factor --- transkriptionsfaktorn för
erytropoietingenen. HIF-1 kommer vid minskad syresättning i interstitiella njurcellerna att aktiveras och transkribera erytropoietingen.
Ca 3 % av organismens Hb oxideras till icke funktionerande methemoblobin och måste reaktiveras till Hb genom enzymet Methemoblobin reduktas från
methemoglobin (Fe3+ ) till Hb ( Fe2+ ) med hjälp av NADH. Järnomsättning:
Fe2+ - toxisk och lättlöslig i plasma medan Fe3+ är inert och svårlöslig i plasma. Vid graviditet åtgår det mer järn för fostret , därför bör gravida äta mer järn Järnbalansen i kroppen regleras via absorption i tarmarna regleras medan
utsöndringen sker passivt genom normal avstötning av slemhinneepitel i tarmarna, urinvägarna, lungor, hud, menstruationer hos kvinnor. Järnreglering:
o IRP-1 och IRP-2 – järnreglerande proteiner i bl.a enterocyterna. Reglerar upptag av järn och upplagring av järnöverskott.
o Konc. järn i cytoplasman hos bl.a. enterocyterna påverkar IRP -1 och IRP -2. Vid Järnbrist --- ferritinsyntesen inhiberas,
transferringreceptoruttrycket ökar, DMT ( divalet metal transportör ) uttrycket ökar vilket ökar förmågan att absorbera järn från tarmlumen, uttryck av ferroportin ökar ( transport av järn från enterocyten till blodomloppet ). Vid järnöverskott --- ferritinsyntesen uppregleras ( gör så att järn som absorberas från tarmlumen stannar i enterocyten ) DMT uttrycket minskar, Ferroportinuttrycket minskar och transferrinreceptoruttrycket minskar. o HFE – på basolaterala delen av enterocyten. Reglerar
transferrinreceptorfunktionen i eneterocyten. . Mutation i HFE gör att
transferrinreceptorn inte kan binda till transferrin --- upptag av järn minskar i cellerna som använder transferrinreceptorn ( erytropoietiska cellerna,
enterocyterna ) --- leder till patologisk upplagring av järn i retikuloendoteliala cellerna som kan ta upp järn på annat sätt.
Absorption av järn sker främst i duodenum i form av oorganiskt järn och som
Fe3+ till Fe2+ innan absorption. Hephaestin – finns på basolaterala delen av
enterocyten ---- omvandlar Fe2+ till Fe3+ så att Fe3+ kommer ut i blod och binder till transferrinet.
Järnabsorption kan inte täcka behovet av järn i kroppen. Det är återvinning av järn från erytrocytomsättningen och proteinomsättningen som hjälper att täcka behovet.
Då järn kommer in i blodbanan tas den direkt upp av Transferrin. Transferrin – järn komplex kan tas upp celler med transferrinreceptorer ( främst erytropoietiska celler i benmärgen )
Utbytet mellan ferritinjärn och plasma är trög – därför tar det lång tid att fylla på eller tömma järndepåerna.
Järnbrist ---- minskning av MCV hos erytrocyter på grund av otillräcklig järntillförsel till benmärgen.
o Vid järnbrist ses: ökad koncentration av transferrin, minskad konc. serum järn = Transferrinmättnad < 10 – 15 %, låg koncentration ferritin i plasma, minskad MCV och MCH, ökat sTfR i plasma
Järnöverskott --- ökning av depåerna av järn. Större upplagring av järn tolereras i RES än i parenkymceller av lever, pankreas och gonader.
o Vid järnöverskott ses: mycket hög transferrinmättnad och höga ferritinnivåer i plasma.
Sideroblast anemier kan uppkomma vid störd inbyggnad av järn i porfyrinringen hos erytroblaster vilket gör att järn binds till mitokondrierna och upplagras. Man får ringsideroblaster.
Serumjärnnivån bestäms av inflöde: hemolys av erytrocyter, järndepåernas storlek ( ju större desto högre serumjärnnivå ) och omsättningshastighet och utflöde: erytropoietisk aktivitet RES upptag av järn.
RES – ökar järnupplagring vid alla tillstånd åtföljda av inflammatorisk reaktion.
Anemidiagnostik:
Mikrocytäranemi Normocytäranemi Makrocytäranemi
Järnbrist Talassemi Sekundär Blödning Hemolytisk Icke megalobl. Megaloblast. Fe Fe Ret. ↓ Ret (↑)→ Ret↑↑ Leversj. Hypotyr. Benmärgins. B12 folsyr.
brist
förvärvad genetisk Inflam. Markörer CRP LPK B- celler SR Blödnigns källa LD↑ haptogl↓ Billirub.↑ G6PD Parasit, Ak, sickeceller ASAT ALAT Billirubin ALP gammaGT LD Amylas Albumin PK TSH T4 fritt T3 fritt Leukemi? Blodstatus B-celler Blodstat. B-celler Hyperseg.-Neutrofiler B12 Folat MMA Homocystein LD Fe,Transf. ferritin. Hb fraktion
APT CDT
Hapto
Analyser:
P – Hb – man mäter Hb i g/liter i blodet. Exakt mått förutsätter att plasmavolymen är den som gäller normalt för individen. Mycket höga Hb förekommer i hand med ökad erytrocytvolym. Förhöjda Hb ---- polycytemi som är absolut ( ökning av totala Hb ) eller relativ ( minskning av plasmavolym t.ex. av uttorkning ) Låga Hb --- innebär anemi.
Indikation: Vid allmänt rutinprov för diagnostisering av rubbningar i
cirkulationsapparaten, nutritionstillsstånd, anemier, lungorna, benmärgsfunktion o.s.v.
P -Röda blodkroppars antal – beräkning av antal erytrocyter i blodet i antal/liter Indikation: bra som hjälp för beräkning av erytrocytindices
P ( venblod ) -EVF – erytrocyt volymfraktion ( hematokrit ) – används i USA. I Sverige förlitar man sig mest för Hb mätning !
P -Erytrocyt indices – Mätning visar egenskaper hos erytrocyter i form av MCV ( mean cell volume ), MCHC ( mean cell hemoglobin conc.), MCH ( mean cell Hb ) och ery RDM ( red cell distribution width ) MCV och MCH korrelerar mycket väl och praktiskt taget har dessa samma informationsvärde. MCHC – användsbarheten i kliniken är ifrågasatt. Ery RDM – bra.
Indikation: vid anemier av oklar genes för vägledning till bestämning av anemityp baserad på t.ex. eryrocytstorlek, erytrocyternas RDM o.s.v.
B – celler ( cell diff ) – räkning av hematologiska celler i blodplasma.
Indikation: misstanke om hematologiska maligniteter ( leukemier, lymfom o.s.v. ), vid för att skilja virala och bakteriella infektioner.
Undersökning av erytrocytutseende i mikroskop: Storleksatypier
o Megalocytos – Mycket stora ovala erytrocyter 11- 12 mm diameter ---- B12 eller folatbrist
o Makrocytos - Stora erytrocyter > 9mm diameter, som ej sällan är ovala, --- B12 brist, folatbrist, leversjukdom, långvarig alkoholmissbruk, myelodysplastisk syndrome, retikulocytos ( eftersom reticulocyter är större än erytrocyter blir MCV förhöjd vid reticulocytos )
o Mikrocytos – små blodkroppar <7mm diameter --- järnbristanemi, thalassemi
o Anisocytos - blodkroppar varierar i storlek mer än normalt --- ospecifikt fenomen vid många anemiformer
o Poikilocytos – abnormal variation i erytrocyternas form, specifik --- störd erytropoies, järnbristanemi, thalassemi.
o Schistocytos – mycket uttalad poikilocytos med förekomst av sönderslita, fragmenterade olikstora erytrocyter. ( schistocyter ) --- vid ökad
mekanisk belastning på erytrocyter vid DIC, klaffvitier, klaffproteser, trombotisk trombocytopen purpura, malign hypertoni o.s.v.
o Leptocytos - tunna Hb fattiga erytrocyter. En variant av target celler ( ring och prick i mitten på erytrocyten ) --- vd thalassemi, järnbristanemi . o Sfärocytos – små, runda, tjocka erytrocyter utan ljusare mittparti. ---
hereditär sfärocytos ( membranproteindefekt )
o Ovalocytos ( elliptocytos ) – ökad frekvens av ovala erytrocyter --- vid hereditär elliptocytos
o Sickel celler – utsträckta,halvmåne formiga erytrocyter, betingas av Hemoglobinopati ( HbS )
o Akantocytos – erytrocyter som är naggade i kanten p.g.a. förändrad lipiomsättning --- leversjukdom, lipidrubbningar
o Stomatocytos – ljusa mittpartiet i ery. Har formen av en mun --- vi kronisk alkoholmissbruk
Innehållsatypier
o Hypokromasi – ljusa mittfältet är större än 1/3 av diametern på ery. ---minskad Hb t.ex. vid järnbrist eller thalassemi
o Anisokromasi – variation i Hb mängden mellan erytrocyter. Både hypokroma och normokroma ery finns. --- vitamin B12 brist, järnbrist . o Polykromasi – ökad förekomst av basofila erytrocyter som resultat av att
benmärgsretikulocyter tryckts ut tidigare än normalt i samband med ökad erytropoies. --- vid hemolytisk anemi.
o Kärnförande röda blodkroppar – förekomst av tidiga erytrocytförstadier i blod --- vid grav anemi oavsett genes, vid leukemier och metastaser i benmärgen.
o Basofil punktering – multipla små basofila punkter i ery. Punkter består av ribosomer, ses vid blyförgiftning
o Howell – Jolly kroppar – trådlika ringar och basofila inklusioner inne i blodkroppar--- splenektomi eftersom mjälten rensar normalt bort erytrocyterna med inklusionskroppar
o Heiz inklusionskroppar – kräver vitalfärgning för att synas, flera mörka korn i erytrocyterna ofta längs membranet --- vid brist på glukos 6 fosfatdehydrogenas.
o Siderocyter – erytrocyter med korn som tar färg i järnfärgning –--- ökad järninlagring i erytrocyter.
P - Reticulocyter – omogna erytrocyter utan cellkärna men till skillnad från mogna erytrocyter har golgi, ribosomer och mitokondrier. Reticulocyter är större än mogna erytrocyter och mer basofila ( polykromatiska ). Förhöjd retikulocythalt ---- vid ökad
erytropoietinaktivitet t.ex. vid massiv hemolys, anemi. En sänka utan skarp gräns mellan plasma och erytrocyter kan bero på ökad antal retikulocyter. Sänkta värden ses nästan aldrig.
Indikation: Utredning av oklar anemi, bedöma erytrocytbildningshastigheten. fS – järn – återspeglar främst relationen mellan syntes och destruktion av erytrocyter. Högt transferrin och lågt serumjärn ---- järnbrist. Lågt transferrin och lågt serumjärn ---- inflammatorisk process eller malnutrition. ( Eftersom RES ökar järnupptag vid
inflammationer så att både serumjärn och transferrin minskar ) Indikation: bra vid misstanke på järnbrist och hemokromatos.
P -sTfR ( lösliga transferrinreceptorer ) – en viss del av transferrinreceptorer klyvs av proteaser till lösliga former ut till blodbanan. Konc. sTfR återspeglar omsättningen av transferrinreceptroer. Höga konc sTfR --- vid järnbrist, ökat erytropoies, ökat cellulärt järnbehov. OBS! sTfR mätning är extra bra järmfört med transferrin och ferritin eftersom konc. inte påverkas av inflammation eller leversjukdomar.
Indikation: bra för diff diagnos mellan järnbristanemier och sekundära anemier. Ökat vid järnbristanemier, thalassemier, polycytemier, hemolytiska anemier, normala konc. vid sekundäranemier, leukemier. Minskade konc. vid kronisk njursvikt ( på grund av minskad erytropoietinsyntes och minskad erytropoietisk aktivitet?? )
S -Ferritin – apoferritin innehållande järn, intracellulärt protein, finns i alla kroppens celler i låg konc. Är till för lagring av järn. Ökad syntes vid ökad järnjonkonc. Intracellulärt. Mycket ferritin finns i hepatocyterna, RES och benmärg. Ferritinnivån i plasma hos friska korrelerar till storleken av järndepåer och exposition för järn. Plasmaferritin – oberoende av Serumjärn. Indikation: bedömning av järndepåer i vid järnbrist eller vid hemokromatos sjukdom.
Låg plasmaferritin vid järnbrist, normala vid sekundäranemier ( cytokinpåslag som ändrar benmärgsrespons på erytropoietin och minskar uttryck av ferroportin så att järndepåerna inte töms i plasma så bra ), högt plasmaferritin vid levercellsskada, hepatiter o.s.v.
B – methemoglobin – Fe2+ i Hb oxideras ständigt till Fe3+ så att methemoglobin bildas som inte kan transportera syre. --- största delen av metHb återreduceras av enzym metHb reduktas i ery som beror av NADH eller vitamin C. Kliniska symtom vid 20 % metHb av Hb och hög konc metHb ger chokladbrun färg till blod. Störning som leder till ökad oxidering av Hb eller minskad återreduktion av Hb leder till ökad MetHb.
Indikation: misstanke om LM förgiftning, vid cyanos utan hjärt eller lungsjukdom!
Hemoglobinsjukdomar
– ärftliga tillstånd där det föreligger störning i syntes av någon av Hb – kedjorna. Hb sjukomar kan utredas genom bedömning av Hb fraktioner. T.ex. HbS vid misstanke om Sickecellsanemi Hemoglobinvarianter – avvikelse i proteinets struktur
o Sicke cell Hb - defekt beta globin produceras – ger HbS, i deoxygenerat tillstånd kan HbS polymeriseras och skada membranet. Deformerade
erytrocyter kan obstruera mikrocirkulationen. Homozygoti för HbS ger sicke cell anemi. HbA saknas helt, HbS dominerar, HbF kan vara förhöjt . --- man får kronisk hemolytisk anemi. Vanligt i afrika och medelhavsländerna.
Talassemi – avvikelse i balansen mellan Hb globinformer. --- ger mikrocytos, finns överallt i världen.
o Alfa talassemi – varierande svårighetsgrad beroende på hur många av totalt 4 alfa globingenerna som är defekta. Alfa globin finns i HbF( alfa2gamma2) och HbA ( alfa2Beta2 ) vilket gör att vid total brist av alfaglobinsyntes ---- både foster och vuxen drabbas.
o Beta talassemi - Heterozygot Beta talassemi ( talassemia minor ) --- ger mikrocytos ( lågt MCV och MCH ), ger inte anemi, kompenseras med ökat HbA2 ( alfa2delta2) och HbF, homozygot för beta talassemi ( talassemia major ) ger ett överskott av fria alfa kedjor som skadar erytrocytmembranet och leder till ineffektiv erytropoies. Kompensation via HbF dominerar. Talassemia intermedia – mellanting mellan minor och major.
Erytrocytenzymer –
Erytrocyten har ett bestämt antal enzym då den mognar klart. Dessa enzyms aktivitet avtar så småningom ju äldre erytrocyter blir vilket gör att mindre ATP kan produceras med åldern och att erytrocytmembranet blir skörare och elimineras ur blodbanan efter 120 dagar.
o Brist på Glukos 6 fosfatdehydrogenas – vanligaste rubbningen i ery. Enzym. Anlaget är X kromosombundet. G6PD – är nödvändig för skydd mot
syraradikaler. Utan den får man hemolys.
o Indikation: utredning av oklara anemier av hereditärt slag.
Extra och intravasal hemolys
Extravasal hemolys – hemolys i RES, ( normala hemolysen ), förekommer normalt men kan öka vid t.ex. hereditär sfärcytos, sickel cells anemi o.s.v.
Intravasal hemolys - sker i blodcirkulationen och mycket Hb frigörs i plasma som tas upp av haptoglobin. Kan uppkomma vid DIC, malaria, hjärtklaffproteser som funkar dåligt.
Analyser:
Billirubin bestämning – dåligt mått på erytrocytomsättningen COHb mättnad, retikulocytantal och P -haptoglobin – bra mått på
erytrocytomsättningen ifall lungfunktionen är bra.
P - COHb mättnad – CO bildas då heme bryts ned. Mättnaden COHb mäts i plasma. COHb mättnad avspeglar CO produktionen och därmed totala hemomsättningen och korrelerar med erytrocytomsättningen
o Indikation: misstanke på hemolytisk anemi som mått på erytrocytomsättningen U – hemosidderin – Vid intravasal hemolys kan Hb som frisätts överskrida
haptoglobinkapaciteten och filtreras i glomeruli, tas upp av tubulicellerna. Järnet från Hb upplagras i form av ferritin och hemosiderrin och avstöts med tubulicellerna. Detta järn kan påvisas i urinen med järnfärgning.
o Indikation: positiv utfall ---- tyder på intravasal hemolytisk anemi. --- U hemosierrin är känsligare än U – Hb
Vitamin B12 och Folsyra anemier: Analys:
S -Vitamin B12 P -Folsyra
P -Homocystein --- återspeglar intracellular homocystein vars metabolism beror av mängd B12 och Folsyra. Vid brist på någon av dessa eller båda så ökar Homocystein i plasma. S-MMA ( metylmalonat ) --- återspeglar intracellular MMA vars metabolism beror endast på mängd B12. Ökar vid B12 brist.
Indikation: Misstanke om folat eller vitamin B12 brist. OBS! Homocystein konc. i plasma kan vara förhöjd av Rökning, alkohol, dålig njurfunktion. OBS! MMA konc i plasma kan vara förhöjd av B12 brist, dålig njurfunktion, thyroideasjukdom,
graviditet.
Lipider
Alla lipoproteiner har en principiell uppbyggnad –--- ytskiktet: Apolipoproteiner, fosfolipider och oförestrat kolesterol, innerskiktet: Triglycerid och kolesterylestrar. Apolipoproteiner: --- behövs för lipoproteinbildning, påvera enzymer som interagerar
med lipoproteiner, för upptag av lipoproteiner via receptorer. o Delas in i A,B,C,E och ett speciell typ Apo(a)
o ApoB består av 2 former: OBS! det finns endast en ApoB per lipoproteinpartikel
ApoB48 – finns i kylomikronet, syntetiseras i enterocyter ApoB100 – finns i VLDL, IDL och LDL – syntetiseras i levern
o Apo(a) syntetiseras i levern, finns i plasma bundet till ApoB100 i ett komplex som kallas Lp(a). Lp (a) är riskfaktor för kardiovaskulär sjukdom.
o Andra Apoproteiner förutom B förekommer i varierande antal i lipoproteiner och kan överföras från en till en annan Lp.
o ApoA2 – karaktäristiskt för HDL, ApoA1 finns förutom i HDL även i kylomikroner också.
o ApoCII – cofaktor för lipoproteinlipas aktivitet.
I fasteplasma finns hälften av all triglycerid i form av VLDL, resten i HDL, LDL, IDL o.s.v.
Det finns heterogenitet inom LDL fraktionen med small dense LDL som farligast för utveckling av hjärt och kärl sjukdomar. --- förekommer högt hos de med förhöjda VLDL halter. OxLDL vid oxidativ stress, glykerade LDL vi hyperglykemi och karbamylerat LDL vid uremi.
Det finns heterogenitet inom HDL, bl.a. nascenta HDL som är nysyntetiserade HDL från levern eller fragment HDL som fås utav Kylomikron avstöttning under dess omsättning. Lp X – en patologisk HDL patikel om vilken lite är känt. HDL fraktionen innehåller 25% av kolesterol som finns i plasma.
Lipoproteinmetabolism:
o Dietärt fett tas upp, packas i kylomikronpartiklar --- kylomikron hamnar i blodbanan via transport genom lymfsystemet. --- Kylomikrons TG spjälkas av lipoproteinlipas på kapillärendotetel i vävnader till fettsyror och glycerol. I
fettväv lagras fettsyror och glycerol till TG medan i muskel och hjärta förbränns fettsyror och glycerol till energi.
Lipoproteinlipas uppregleras av Insulin och nedregleras av katekolaminer i fettväv medan i hjärta/muskulatur gäller det omvända. Lipoproteinlipasaktivitet är hög i fettväv efter måltid men låg vid fasta. Tvärtom för lipoproteinlipasaktivitet i muskel och hjärta. Lipoproteinlipas förekommer i alla organ förutom levern och CNS.
Lipoproteinlipas syntetiseras i vävnadsceller och secerneras ut till endotelytan.
Hepatiskt lipas – liknar lipoproteinlipas men förekommer i levern. ---- hydrolyserar TG i HDL och VLDL
o Då Kylomikron minskar i storlek så småningom ---- förlorar ApoA och ApoC och andra ytkomponenter genom att överföra dessa till HDL. --- kymikronremnant bildas som snabbt tas upp i levern med hjälp av ApoE. o VLDL – transportform av TG från levern till andra vävnader. VLDL
hydrolyseras under passagen i kapillärerna av lipoproteinlipas på samma sätt som kylomikron och förlorar Fettsyror och Glycerol. Överskott av
ytkomponenter ( apolipoprotein, kolesterol och fosfolipid ) överförs till HDL. --- VLDL blir till IDL --- kan tas upp i levern eller omvandlas till LDL genom att bli av med ApoE.
o LDL - innehåller 70% av kolesterol i plasma. Slutprodukt av VLDL. De flesta celler har LDL receptorer med vilka LDL kan tas in. LDL
receptorantalet kan regleras på cellytorna. Hepatocyter minskar LDL receptorer vid högt kolesterolintag och ökar vid kolesterolbrist. LDL kan tas upp via scavenger receptorer som inte kan regleras och
som ffa finns i RES.
o HDL – bildas i lever och tarm och från ytfragment vid nedbrytning av VLDL och kylomikroner. HDLs funktion är att metabolisera överflödiga ytfragment från krympande VLDL och kylomikronpartiklar. Detta sker med LCAT som syntetiseras i levern, släpps ut i plasma, binder till HDL och omvandlar kolesterol + lecitin ( fosfolipid ) --- kolesterolester + lysolecitin. HDL återtransporterar koelsterol från vävnader till levern.
HDL 2 – innehåller mera fett, dubbelt så stor som HDL 3 HDL 3
HDL cykeln – ytfragment från spjälkade VLDL och kylomikron + kolesterol från perifera vävnadsceller tas upp av cirkulerande HDL3. Kolesterolet förestras med LCAT in i HDL. Kolesterol kan överföras från HDL till VLDL och kylomikron i utbyte mot TG med CETP. Här bildas HDL2. TG i HDL2 hydrolyseras av leverlipas till HDL3 som på nytt kan upprepa cykeln.
Det är okänt hur HDL degraderas
o Fettsyramobilisering: --- betingas via hormonkänsligt lipas som uppregleras av katekolaminer och hämmas av insulin. Friafettsyror och glycerol som släpps i plasma vid lipolysen förbränns i flesta vävnader utom CNS och erytrocyter. En 1/3 av frigjorda fettsyror tas upp i levern och släpps ut som VLDL.
o Ketonkroppar – acetoacetat, 3 hydroxismörsyra och aceton. --- ketonkroppar bildas endast i levern. Bildas vid svälttillstånd på grund av hög
glukagon/insulin kvot. Alla vävnader utom levern kan förbränna ketonkroppar. Ketonkroppar filtreras fritt i glomeruli, resorberas i tubuli och bryts ner. Aceton kan inte metaboliseras och kissas ut eller andas ut.
Lipoproteinrubbningar:
Primära – hereditärt betingade
o Familjär kylomikronemi – ökade kylomikroner, brist på LPL eller apoCII o Familjär hyperkolesterolemi – ökat LDL, defekt LDL receptor
o Familjär kombinerad hyperlipidemi – ökat LDL och VLDL, överproduktion av apoB?
o Familjär dyslipoproteinemi – ökat IDL, defekt IDL – upptag
o Familjär hypertriglyceridemi – ökat VLDL, överproduktion i levern. Livsstilsrelaterade – uppkommer av ogynnsam livsstil. Cathecholaminer inhiberar
kolesterol syntesen i vävnaderna vilket gör att bl.a. LDL receptorer i levern
uppregleras och tar upp mycket LDL från plasma och på så sätt minskar Plasma LDL! --- Det betyder att fysisk aktivitet sänker Blodlipiderna eftersom man vid fysisk aktivitet får ett cathecholaminpåslag.
Sekundära – som resultat av en annan sjukdom t.ex. diabetes ( sänkt lipoproteinlipas vid brist på insulin ) , tyroideasjukdom ( tyroideahormon uppreglerar LDL receptorn och lipoproteinlipas ), njursjukdom ( albuminläckage ---- ökar liporoteinsyntesen då albuminsyntesen ökar ) Leversjukdom( brist på LCAT, minskat antal LDL receptorer ) Vid infektioner och inflammation ( cytokiner TNF hämmar lipoproteinlipas ) Alkohol ( akut --- hämning av lipoproteinlipas – > hypertriglyceridemi, regelbunden måttlig alkoholintag – ökning i HDL halten, missbruk - massiv hypertriglyceridemi eftersom levern skadas )
Analyser:
fS-TG – återspeglar i regel VLDL nivån.
Indikation: misstanke om primär eller sekundör lipoproteinemi
S –Kolesterol ( både förestrat och oförestrat ), HDL kolesterol och LDL kolesterol – Genom en metod kan man skilja en viss lipoprotein från resten och bestämma dess kolesterol koncentration. OBS! alkohol kan höja kolesterolhalten medan fysisk aktivitet sänker den. Eftersom det är LDL kolesterol som är farligt för hjärtat så måste LDL och HDL kolesterol bestämmas separat för bedömning av risken till cardiovaskulär sjukdom.
Indikation: Utredning av primära och sekundära hyperlipoproteinemier.
fS - Apolipoprotein A1 och apolipoprotein B – konc. Apo1 I plasma återspeglar HDL konc. i Apo B återspeglar LDL,IDL och VLDL konc tillsammans. ApoB/Apo A1 kvoten är bra mått för uppskattning av risk att utveckla cardiovaskulär sjukdom.
Indikation: Uppskatta konc. HDL och LDL för bedömning av cardiovaskulär sjukdomsrisk, vid misstanke om familjär hyperlipoproteinemi.
S – lipoprotein (a) – höga konc- Lp (a) --- riskfaktor för vaskulär sjukdom. Indikation: bedömning av cardiovaskulärrisk.
S - Isoformer av Apolipoprotein E – Apo E = ligand till apoE och LDL receptorn.
Förekommer i tre isoformer E2,E3 och E4. Defekt Apoprotein E leder till dyslipoproteinemi ( högt IDL koncentration i plasma )
Indikation: Dyslipidemier i vilka ökning av TG och kolesterol ses. Eftersom S-kolesterol och ApoB bestämning inte kan skilja mellan ( IDL, VLDL och LDL ) så kan ApoE vara av värde för att se om IDL konc. är förhöjd.
Lipoproteinelektrofores som påvisar mycket IDL stärker diagnosen dyslipidemi. Specialundersökningar vid lipoproteinrubbningar: - då de nämnda inte räcker för diagnos
Isolering och kvantitering av samtliga Lp.
Lipoproteinelektrofores – skiljning av Lp baserat på deras laddning ( densitet ) kan visa om TG ökningen orsakas av ökning av VLDL eller Kylomikron eller om patologiska IDL förekommer.
Molekylärbiologiska tekniker. – undersökning på DNA nivå. P -Fria fettsyror och glycerlbestämning
Indikation: misstanke om glycerolkinasbrist som ger ökade glycerolkonc. I plasma. U – ketonkroppar – aceton och acetoacetat påvisas med testremsa. OBS!!! 3 -hydroxibutyrat kan ej påvisas!!. Testet är känsligt och bra. Starkt positiva utfall ---- allvarligt eftersom det är då tecken till okontrollerad diabetes mellitus typ 1.
Indikation: screeningstest för kontroll av diabetespatienter.
Proteinomsättning
Kväve finns i kroppen dominerande i form av proteiner men även i nukleinsyror och aminogrupper i kolhydrater och fetter.
Förluster av kväve sker ff. a. med urinen i form av urea och ammoniumjoner. Vid positiv kvävebalans – proteinsyntes större än proteinnedbrytning t.ex. vid
graviditet, växande barn, under läkning.
Vid negativ kvävebalans – proteinsyntes lägre än proteinnedbrytning t.ex. vid malnutrition, cushings syndrom. Inflammation som stimulerar muskelnedbrytning i kroppen och vid maligniteter och andra sjukdomar.
Aminosyror från nedbrytning av kroppens protein eller från föda användas för nysyntes av proteiner eller för energiproduktion.
Vid energiproduktion elimineras kvävet i form av glutamin ( kväve i urin som ammonium ) eller till urea ( via omvandling i levern )
o Aminosyror står för 10% av totala energiproduktionen normalt men kan stiga vid högt proteinintag.
Kväveutsöndringen beror på kostintag av kväve. Ju högre intag desto högre utsöndring av kväve.
Det som avgör hur kväve utsöndras ( ammoniumjon eller urea ) beror på syra bas tillståndet i kroppen. Vid alkalos bildas mer urea medan vid acidos mer av ammoniumjoner som hjälper till att utsöndra vätejoner.
Urea bildas i levern huvudsakligen och kan utsöndras via urin, faeces, svett. Det som avgör hur mycket urea produceras också balansen mellan nedbrytning av protein, intag av kväve och syntes av protein. Ju högre nedbrytning/ intag – desto mer urea.
Urea fördelas fritt och har samma konc. intracellulärt och extracellulärt
En del urea diffunderar ut till tarmen, bryts ned till ammoniak och koldioxid av bakterier. Ammoniak absorberas --- blir till NH4+ och omvandlas tillbaka till urea i levern.
Ureas filtreras fritt i glomeruli och resorberas delvis i tubuli, resorption i tubuli korrelerar med vattenresorptionen. Därför, vid diures förloras mycket urea via urinen. Analyser:
S – urea och dU – urea = urea i serum är förhöjd vid ökad bildning ( låg
proteinsyntes, kväverik kost, hög proteinnedbrytning, dehydrering ) eller försämrad utsöndring.
o Indikation: för bedömning av proteinomsättningen i kroppen. ( katabol? Anabol ? )
Cardiovaskulära systemet
Utveckling av det metabola syndromet: Fetma --- abdominella fria fettsyror cirkulerar från bukfett till via portakretsloppen till levern --- många fettsyror i hepaticyterna minskar förmågan att extrahera insulin och leder till hyperinsulinemi och så småningom insulinresistens i perifera vävnader. Fett i sig på levern, muskler minskar insulinkänsligheten!
Hyperinsulinemi ---insulin ökar natriumresorption i njurtubuli --- ger högt blodtryck.
Insulinresistens --- minskad aktivitet lipoproteinlipas i adipocyter och ökad aktivitet av hormonkänsligt lipas där --- leder till man får chylomikronremnants och störd lipoproteinprofil.
o Insulin inducerar normalt LPL aktivitet i fettceller medan den inhiberar LPS i muskelceller.
Vid diabetes --- kommer insulinbristen att leda till att hepatocyter producerar mer VLDL. Eftersom dels kommer lipolysen i fettväv att uppregleras vid brist på insulin och dels genom att nedbrytning av apolipoproteiner nedregleras vid brist på insulin. Atheromatösa processen:
Biologisk modifierade LDL ändrar endotel så att det uttrycker receptorer för monocyter och lipoproteiner så att dessa penetrerar kärlväggen bättre.
Monocyter --- makrofager --- som med hög affinitet käkar modifierade LDL --- tills dessa blir skumceller.
Makrofager frisätter samtidigt inflammatoriska mediatorer och tillväxtfaktorer Glattamuskelceller prolifieras och syntetiserar fibrös kapsel som täcker atheromet. Uppkomst av atherom i kärlet ökar av:
Höga halter lipider i blod:
o Högt S- kolesterol Koleterolkoncentration i serum --- lågt prediktivt värde eftersom både VLDL/LDL kolesterol ( 2/3 av S kolesterol ) och HDL kolesterol ( 1/3 av S kolesterol ) innefattas.
Högt LDL/ HDL – kvot --- dåligt!! ( OBS! det är framför allt small dense LDL som i högst grad orsakar atheroskleros än större LDL species ) ( finns heterogenecitet inom LDL )
o Högt S –triglycerider – genom att den associeras med låga HDL värden, att högt triglycerid nivå indikerar förhöjt IDL ( remnant chylomikron) som är kraftigt atherogen. Högt IDL beror på försämrad lipoproteinlipas aktivitet! o Högt Lp(a) – lipoprotein – har betydelse för trombotisk pålagring
Ständiga inflammationer i kroppen som vid Ulcerös kolit, Chrons, njursvikt, fetma, RA, SLE, rökning, diabetes mellitus, vaskulit
o Cytokiner som IL – 6 leder till kraftig CRP produktion i levern. CRP faciliterar atheromatösa processen i kärl genom att den stimulerar fagocytos av oxLDL kolesterol i makrofager, stimulerar endotel att uttrycka adhesionmolekyler för monocyter.
Endotelskada ---- högt blodtryck, toxiner, anoxi. O.s.v.
o Leder till uttryck av adhesionmolekyler.--- ger ökad permeabilitet i endotelet.’ Analys: ( OBS! alkohol kan öka blodfetthalterna, efter måltid kan halterna blodfetter vara ökade medan fysisk aktivitet kan sänka blodfetthalterna )
1. S- kolesterol ( både LDL och HDL kolesterol ) 2. Bestämning av ApoA1 och apo B
ApoA1 – HDL kolesterol
ApoB – LDL och VLDL mängd kolesterol
3. Lp(a) --- bra att testa om man misstänker genetisk predisposition eftersom koncentrationerna är genetiskt bestämda
4. hsCRP – högkänsligt CRP --- CRP nivån mäts i blod och utifrån det görs en riskstratifiering för hjärt och kärl sjukdom.
5. U – albumin --- albumin i urinen ökar vid diabetes, hypertoni ( endotelskada ) och atheromatos och därför mäter man med U – albumin endotelfunktionen. Albuminmängden i urin ska relateras till kreatinin eftersom Albuminkonc. Varierar med diuresen.
6. S-triglycerid.
Ospecifika och Okänsliga markörer: ASAT, ALAT, LD ( laktatdehydrogenas ), LD1 och CKMBenzym
Känsliga markörer: kardiellt Troponin T ( cTpT ), kardiellt troponin I (cTpI ) myoglobin samt CKMBmassa
Både känsliga och specifika: cTpT, cTpI och högkänsligt cTpT --- dessa är bäst!! Markörförlopp vid akut hjärtinfarkt ( ischemisk hjärtskada ) i början på myokardiella ischemiska skadan.
1. myoglobins optimala diagnostiska fönster 4- 12 timmar ( totalt förhöjt i 24 timmar efter symtomdebut )
2. CKMBmassa - Optimala diagnostiska fönster 8-24 timmar ( totalt förhöjt i 72 timmar )
3. S – kardiellt troponin T ---- Optimala diagnostiska fönster 8 – 72 timmar, totalt förhöjt i 10 dygn ,övergår i platåfas efter 2 dygn då strukturellt bunden TnT frisätts. Eftersom
halveringstiden för strukturell troponin är lång ( 2 veckor ) kan den påvisas 2 veckor efter hjärtinfarkt. ( OBS! i tidigt skede frisätts cytosolärt TnT ) ungefär samma mönster gäller cTnI.
4. Högkänsligt tropoinin metod, kan påvisa troponinT även efter 3 timmar efter infarkten! Analyser vid hjärtsvikt:
Normalt utsöndras ANP och BNP från hjärtatsförmak men vid hjärtsvikt ökar främst utsöndringen av BNP från kammaren.
ProBNP i hjärtat klyvs till aktivt BNP del och Nt-proBNP.
Ökad halt BNP och Nt-proBNP ses framför allt hos patienter med hjärtsvikt vid kammarbelastning ( tryckökning i kammaren ) vid ökad afterload vid ( aortastenos o.s.v. )
Halveringstiden för Nt-proBNP är högre än för aktivt BNP.
BNP stiger markant vid uttalad hjärtsvikt, har ingen dygnsrytm ( BNP nivåerna förändras inte snabbt i blod ) -- därför bättre diagnostisk markör på hjärtsvikt än ANP
Förhöjda värden av BNP och NT- proBNP ses framför allt vid kronisk hjärtsvikt ProANP klyvs till aktivt ANP och Nt-proANP
Ökad utsöndring av ANP ses vid ökat afterload ( ökat venöst återflöde och tryckökning i atrium )
Aktivt ANP har lägre halveringstid medan Nt-proANP har högre halveringstid. ANP insöndringen är pulsatil.
Förhöjda värden av ANP och Nt-proANP ses framför allt vid ökat preload ANP och BNP
--- Sänker blodtrycket genom att minska tonus i blodkärl och minska natriumresorption och öka GFR.
P- BNP - BNP i plasma mäts.
S(P) Nt-proBNP - Nt – proBNP i plasma eller plasma mäts.
Digestionsorganen
Ventrikeln Försvarssystem som skyddar slemhinnan från sura magsaften:
o Luminal – mucin som syntetiseras i bägarceller, förnyas kontinuerligt,
svårforcerat för bakterier och har baktericida substanser. Innehåller bikarbonat. Sekretoriska IgA och fosfolipider.
o Epitelial – ytepitelceller besitter en resistens mot saltsyra och är förbundna via tight junction som utgör en barriär
o Subepitelial – blodflöde som förser ytepitelcellerna med allt de behöver. BEROR av prostaglandinsyntesen PGE2 i mukosan.
PGE2 – stimulerar sekretion av mucus, bikarbonat och hydrofoba fosfolipider och ökar blodflöde till magslemhinnan. Hämmar Saltsyraproduktionen också.
Analys:
Basal och maximal saltsyrasekretion i magsäcken – Saltsyra sugs från ventrikeln före pentagastrin ( gastrinanalog ) och efter pentagastrinintaget. Magsyran neutraliseras till pH 7 med NaOH och man beräknar saltsyra produktionen i vila och vid maximal stimulering. Maximal stimulerad sekretion av HCL är mått på parietalcellsmassan. Sänkt HCL sekretion --- aklorhydri ( > pH 5 vid maximal stimulering av magslemhinnan ) ses degeneration av parietalceller. Förhöjd HCL sekretion – vid tumörer. Orsakar zollinger ellisons syndrom där basalsekretionen av HCL är förhöjd.
Indikation: Vid misstanke om zollinger ellisons synrom och vid perniciös anemi vid atypiska fall.
Urea – andningstest – påvisa växt av Helicobakter pylori som har ureas som spjälkar urea till CO2 och vatten. 14C – urea ges och 14CO2 i utandningsluften analyseras. Metoden har hög
sensitivitet och specificitet.
Indikation: Vid misstanke om Helicobakter växt i magsäcken. OBS! falsk negativ resultat vid antibiotikabehandling
Exokrina pankreas:
pancreas saft innehåller:
o Elektrolyter: Na och K konc. samma som i plasma medan Cl konc. varierar inverst i förhållande till bikarbonat konc. så att summan av dessa 2 är konstant o Nedbrytningsenzymer – de flesta som zymogener ( oaktiverade ) som aktiveras
i tarmen av tarmslemhinneenzymer med undantag för bl.a. lipas.
Under normala förhållanden läcker pankreasenzymer i plasma. Vid pankreas skada ökar läckaget!!
o Trypsinhämmare och andra nedbrytningsenzymhämmare --- skyddar mot för tidigt aktivering av enzym i pankreas.
Sekretion ökar vatten och bikarbonatsekretionen medan CCK stimulerar zymogensekretionen och produktionen.
Analyser: Pankreas exokrina funktioner studeras bäst genom undersökning av duodenuminnehåll och stimulering av pankreas.
Sekretiontest – Sekretin produceras i tunntarmen, intravenös tillförsel av sekretion inducerar maximal pankreassekretion. Saften dräneras och mäts i frågao m volym, enzymaktivitet,pH och sammansättning.
o Indikation: används i forkningssammanhang.
S - Amylasaktivitet – små mängder av salivamylas och pankreasamylas läcker ut till ECR och blodplasma normalt. Saliv och pankreas amylas har olika elektroforetisk mobilitet vilket gör att dessa kan separeras. Makroamylasemi ( komplexbindning mellan amylas och annat plasmaprotein) kan påvisas med elektrofores också. Abnormt höga amylas ses vid akuta pankreas affektioner, njurinsufficiens ( eftersom amylas elimineras främst via filtration ) eller vid ökat hydrostatiskt tryck i pankreas utförsgångar! Sänkta värde av amylas vid pankreas insufficiens -- kronisk pankreatit eller cystisk fibros. Aktiviteten av pankreasamylas i serum bestäms genom att först inaktivera salivamylas.
o Indikation: utredning av oklara akuta bukfall, cystisk fibros, pankreasinsufficiens.
Endokrina pankreas
Insulin bildas i Beta celler från proinsulin som klyvs och genererar insulin och C- peptid.
o C – peptiden utsöndras i ekvimolär mängd till insulin och elimineras helt och hållet via glomerulär filtration. C – peptid --- bra indikator på
insulinsekretionen. Insulin frisätts i 3 faser:
o Högt blodsocker ----
o Högt ATP som ger högt ATP/ADP kvot som styr en Kaliumkanal ---- o Högt calcium intracellulärt.
Insulinutsöndring stimuleras av:
o Högt glukoskonc., högt aminosyra, ketonkroppar och fri fettsyror o Glukagon
o Vagusaktivitet
Insulinutsöndringen hämmas av: o Lågt glukoskonc.
o Adrenalin
o Sympaticusaktivitet.
Glukagon produceras i alfa – celler. Glukagonutsöndringen stimuleras av:
o Ökad sympaticusaktivitet o Aminosyror, adrenalin. o Kraftigt muskelarbete. Glukagonutsöndringen hämmas av:
o Högt glukos beroende på att insulinfrisättning. Insulin hämmar glukagon. Analyser:
P – insulin – mäts med immunokemisk teknik o Indikation: hypoglykemi av oklar genes
P – C – peptid, dU – C peptid – höga nivår av C – peptid i fasteblodprov ---- insulinproducerande tumör. Låga nivåer C – peptid efter glukosbelastning talar för otillräcklig insulinproduktion.
o Indikation P – C- peptid: bedömning av insulinsekretion hos typ II diabetiker med otillfredställande diabetsläge.
o Indikation dU – C - peptid: kvantitering av endogena insulinsekretionen hos barn.
P – glukagon
o Indikation: Glukagonom. Tunntarmen
Enterocytförnyelsen är jättesnabb, vilket betyder av miljoner enterocyter stöts ut till tarmen varje dag vilket innebär att vid malnutrion kommer villi höjd och yta att minska eftersom förnyelsen blir långsammare än avstötningen vilket leder till malabsorption.
Analyser:
Laktosbelastning – födans laktos spjälkas till glukos och galaktos i borstbräm i tunntarmen vilka absorberas i blodbanan. Vid laktosbrist – laktos spjälkas längre distalt av bakterier vilket genererar vätgas. Laktosbelastning – bestämning av blodglukos efter tillförsel av laktos eller vätgas i utandningsluften för diabetiker. Normal glukosstegring i blod efter laktosbelastning --- laktointolerans, ökad vätgas i utandningsluften efter laktosbelastning --- laktosintolerans. För att skilja mellan sekundär och primär laktosintolerans kan man belasta med glukos och galaktos. Om malabsorption – då blir absorptionen av glukos och galaktos nedsatt, men inte vid laktosintolerans.
o Primär laktosintolerans – laktasbrist --- leder till symtom tidigt i livet o Sekundär laktosintolerans – i samband med tarmepitelskada,
glutenenteropati.
o Skilj laktosintolerans från komjölksallergi – Individer med laktosintolerans tål youghurt, ost och smör som har låg laktoshalt medan komjölksallergiker inte tål det.
o Indikation: individer med okaraktäristiska magbesvär utlösta av mjölktillförsel. Fett i faeces – visuell undersökning och enzymatisk undersökning av fett i faeces
o Normalt absorberas 100% fett i kosten. Normalt utsöndras 2g fett per dygn via avstötning av epitel.
o Mängden fett i faeces oberoende av kostintag av fett. Fett finns i faeces endast vid jätte höga fettintag.
o Indikation: t.ex. malabsorption, stort fettintag, leverskada. ( gallproduktion nedsatt ), pankreas insufficiens ( lipas! )
14C – trioleintest – fettrik vätska dricks, spjälkas i tarmen, absorberas och
metaboliseras. 14CO2 i utandningsluft påvisas.
o Indikation: utredning av malabsorptiontillstånd
Gallsyredekonjugeringstest – Gallsyradekonjugeringen till glycin mäts genom att cholsyra konjugerad med 14C – glycin tillförs. Dekonjugering ger 14C – glycin som
absorberas och förbränns till 14CO2 som vädras ut och mäts.
o Indikation: få en uppfattning om förekomst av abnorm bakterieflora
Selen HCAT test – cholsyra analog som inte dekonjugeras, vilket gör den lämplig för att påvisa gallsaltsförluster p.g.a. ileumskada eftersom gallsyror absorberas i distala iluem i enterohepatiska kretsloppet. Mätning görs med gammakamera som registererar radioaktiv aktivitet.
Blod i faeces – En frisk människa förlorar 1-2 ml blo dagligen. påvisning av blod i faeces bygger på peroxidasaktiviteten hos Hb. --- testet är kvalitativt endast. Dålig sensitivitet och specificitet. Filtrerpapper används, ändrar färg om peroxidasaktivitet ( Hb ) finns.
o Indikation: Misstanke om colorektal cancer.
Levern – har sinusoider klädda med makrofager och endotelceller. Kuppferceller utgör 35% av levermassan och är kroppens största ansamling av makrofager. Luckorna i endotelet låter LDL passera igenom men inte VLDL. VLDL från levern transporteras till blodbanan via disses rum via lymfan.
Det är Kuppferceller och hepatocyter som tar upp och degraderar plasmaprotiener!!! Denna nedbrytning styrs av receptorer som tar upp åldrade och funktionell förbrukade proteiner.
IgA klyvs i levern och en del av den frisätts via gallkanakuli genom gallan. Vid alkoholmedierad leversjukdom kan leverns funktion av via galla utsöndra IgA att rubbas och då får man förhöjt IgA konc.
Levern lagrar:
o Vitamin B12, Riboflavin (b2), folsyra (B9) och pantotensyra ( B5 ), vitamin A. o Metaller koppar och zink
Analyser:
P -Billirubin – konjugerat bilirubin ska normalt vara högst 5% av totalbilirubin. Förhöjt bilirubin --- lever eller gallvägspåverkan. Icterus juvenilis intermittens ( Gilberts syndrom ) – hereditär reducerad transport eller konjugering av bilirubin som ger förhöjda bilirubin. Hos nyfödda stiger okonjugerat bilirubin p.g.a. omogen leverfunktion.
Indikation: Totalt billirubin --- misstanke om lever eller gallpåverkan och hemolytisk anemi, rutin vid misstanke på levernsjukdom hos nyfödda. Konjugerat bilirubin – hos spädbarn och vid uppföljning av kolestatisk sjukdom hos barn.
P- ALAT och P – ASAT – enzymer som katalyserar överförandet av en aminogrupp från en aminosyra till en ketosyra. ASAT – finns i mitokondrier och cytoplasma i lever, hjärta, skelettmuskulatur. ALAT finns nästan enbart i hepatocyterna och enbart i cytoplasma. Vid cellskada i levern läcker ASAT och ALAT. ASAT halveringstid – 12 timmar ALAT halveringstid = 36 timmar.
Indikation: Misstanke på och uppföljning av leverskada.
P – Laktatdehydrogenas – finns i cytoplasman i alla kroppens celler. Reducerar pyruvat till laktat.- en ospecifik indikator på vävnadsskada efersom läckaget av den ökar vid skada på cellmembran.
Indikation: Misstanke om hemolys/ ineffektiv erytropoies
P – ALP ( alkalisk fosfatas ) – enzymer som hydrolyserar fosfosyraestrar. Finns i
gallgångsepitel, njurtubuli , osteoblaster o.s.v. Hos vuxna härror ALP aktiviteten främst från gallgångsepitel medan hos barn och ungdom från osteoblaster. Inflammation i gallgångar höjer ALP konc. i plasma då ALP syntesen ökar i gallgångsepitelet. Ökad osteoblastaktivitet --- höjer ALP konc. i plasma
Höga värden vid gallvägsobstruktion, inflammation. Hyperparatyroidism,
osteomalaci, frakturer, osteosarkom. OBS! vid osteoporos, osteomyelit, myelom --- normala ALP.
Indikation: uppföljning och diagnostik av leversjukdomar. Skelettsjukdom. P – gamma GT aktivitet – katalyserar överföring av glutamylgrupper från peptider till aminosyror. Syntetiseras i lever, prostata, pankreas, njure. Enzymaktiviteten – bunden till apikala ytmembran i gallkanakuli, njurtubuli luminala membran o.s.v. gamma GT – stiger vid ökat tryck i gallkanakuli bl.a. Här mäts aktiviteten av enzymet! Aktiviteten av GT ökar vid alkoholintag och vissa läkemedel.
Galaktosbelastning – hos fastande friska – inget galaktos i blod och urin. Då galaktos äts omvandlas den till glukos främst i levern. Minskad leverparenkymmassa --- avspeglas således av förslångsammad galaktoselimination ur blodet. Galaktos injiceras på fastande och blodprover för undersökning av galaktosnivån mäts. Ju mindre fungerande leverparenkym desto längre halveringstid för galaktos i plasma.
Indikation: få kvantitativt mått på fungerande levercellsmassa.
S – CDT – kolhydrat fattigt transferrin – Bäst på att diagnostisera alkoholmissbruk. korrelerar med mängd konsumerad alkohol per dag. Har 14 dagars halveringstid vilket för att testet kan påvisa alkoholkonsumption flera veckor bakåt. Kraftig hepatit kan ge falska värden. Förhöjd S-CDT förekommer vid hög eller regelbunden konsumtion av alkohol under de senaste veckorna före provtagningen. Som hög alkoholkonsumtion räknas en konsumtion av ca 60 g etanol/dag vilket motsvarar ca en flaska vin , tre stark öl eller 20g starksprit .
Sensitiviteten av analysen beräknas till 82% och specificitet till 97%. CDT – kolhydratfattigt transferrin är en fraktion av transferrin .
Regelbundet alkoholintag stör syntesen och defekta transferrin produceras som saknar flera av de normalt förekommande kolhydratkomponenterna i molekylen.
Korrelationen mellan alkoholintag och CDT är dålig och beror på individuella skillnader i transferrinomsättningen.
Koncentrationen av kolhydratfattigt transferrin bör vara <2% av det totala transferrinet. Vid total avhållsamhet från alkohol halveras ett förhöjt CDT värde inom 10-14 dagar och en normalisering sker inom 3-5 veckor beroende på hur högt värdet är från börj
Indikation: Analys av S-CDT rekommenderas för att påvisa kontinuerlig hög alkoholkonsumtion.
P -Fosfatidyletanol – nivån avspeglar alkoholkonsumption de senaste veckorna. Indikation: komplement till S – CDT
P -Etanol – vid akut intoxikation
Endokrinologi
Growth hormoneNyttig info:
GH frisättningen regleras via:
o GHRH ( hypothalamus neuron ) - stimulerar o Somatostatin ( hypothalamusneuron) – hämmar GH – peptid som bildas i hypofysens somatotrofa celler
GH – är diabetogent genom att den minskar antalet insulinreceptorer I blodbanan cirkulerar former av GH med lägre och högre molekylmassa Normal Insöndring av GH sker pulsatilt med 3 timmars perioder med ringa
insöndring, med högta toppar 1-2timmar efter att man fallit i djup sömn. ( dålig sömn – minskad GH insöndring )
Hos nyfödda ---- höga GH nivåer
Med stigande ålder minskar insöndringen av GH men samma pulsativitetsmönstret kvarstår.
Faktorer som påverkar insöndringen av GH från hypofysen:
o Simulerar: stress, fysisk ansträngning, snabbt inträdande hypoglykemi, infektioner,aminosyror, östrogen, glukagon, ADH.
o Hämmar: somatostatin, glukokortikoider ( kortisol ), morfin, GH via negativ feedback på GHRH sekretion.
Effekter av GH:
o Direkta – skelett och muskeltillväxt hos barn, organtillväxt, stimulerar aminosyraupptag, proteinsyntes och mobilisering av fett från depåerna till levern.
o Indirekta – via IGF – I och IGF – II --- bildning av broskvävnad, insulinliknande effekt.
IGF – 1/IGF II, IGFBP – 3, prolaktin ---- Nyttig info:
peptid, frisätts från flera olika celler i kroppen men främst från hepatocyterna under inverkan av GH. IGF – I/ IGF – II har insulinliknande effekt.
Nivåerna IGF – I/ IGF II är åldersberoende och korrelerade till skelettåldern IGFBP – bärarprotein för IGF, påverkar IGF konc. Högt IGFBP = lågt IGF
o Tillgängligheten på IGF lokalt kan ökas genom proteasfrisättning som bryter ned IGFBP – 3
o Tillgängligheten på IGF lokalt kan minskas genom lokalt ökad frisättning av IGFBP – 3
o IGFBP – 3 ---- finns i högst koncentration.
o Om GH insöndring ökar, ökar normalt IGFBP – 3 koncentration. ( bra med tanke på att man inte vill få allför högt koncentration av fritt IGF t.ex. vid hypoglykemiökad GH )
Prolaktin
o Insöndras pulsatilt, insöndringsnivåerna är högst och kraftigast under sömnen. Nivåer börjar stiga efter insomning och stiger till högsta nivåer under sömnen. o Prolaktinsecernerande celler i hypofysen ökar i antal och storlek av östrogen o Reglering av prolaktininsöndring via:
Faktorer som Stimulerar -- TRH,( vid hypotyreos kan man ha högt TRH ) VIP, östrogen ( via växt av celler och hämning av dopaminerga neuron i hypthalamus ), stress
Faktorer som Hämmar – dopamin ( från hypothalamus ) o Effekter av prolaktin:
Hämmar gonaderna ( ovarier, testiklar ) genom hämning av gonadotropininsöndringen
Leder till menstruationsrubbningar, infertillitet, nedsatt libido, impotens
o Prolaktin förekommer i serum i flera varianter. Många har mer av den fria monomerer medan några har mer av prolaktin bunden till sitt bärarprotein form o Det är monomervariant av prolaktin är av betydelse i kliniska prov
Tyroidea: Allmänt:
o TRH --- från hypothalamus --- stimulerar adenohypofysen att frisätta TSH --- stimulerar thyroidea att frisätta T4 och T3.
o TSH – stimulerar bildning av tyreoglobulin, frisättning av T4 och T3 och hela syntesen av T4 och T3. TSH – tillväxtstimulerande effekt på thyroidea.
o Jod absorberad i tyroidea follikelcell och tyreoglobulin syntetiserat i follikelcell --- binds samman av tyreoperoxidas ( membranbundet på apikala
follikelcellmembranet )- tyreoperoxidas skapar också T4 och T3 via koppling av jodtyrosiner. T4 och T3 bildas alltså med hjälp av jod, tyreoglobulin och
Tyreoperoxidas och slutligen klyvs dessa loss i tyroidea cellen och frisätts vid behov. o T4 och T3 lagras i tyroidea i follikellumen bundna till tyreoglobulin.
