”I våldsärenden finns
det aldrig några
vinnare”
En kvalitativ intervjustudie av handläggares resonemang kring
arbetet med våldsutsatta mammor och barn
HUVUDOMRÅDE: Socialt arbete
FÖRFATTARE: Emelie Sillanpää Palmgren & Samka Sumic JÖNKÖPING 2020 Juni
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till alla handläggare som har medverkat i studien. Trots speciella omständigheter i samband med Covid-19 tog ni er tid inte bara för intervjuerna utan också för tester av digital teknik inför intervjun. Det hade stor betydelse för att genomförandet av studien skulle vara möjligt.
Stort tack även till vår fantastiska handledare Nina Åkerlund, som med stort engagemang vägledde oss genom hela projektet. Du gjorde dig anträffbar för oss och våra frågor närhelst det fanns behov, vilket var ovärderligt. Tack för att du ställde krav och peppade oss men också för att du bidrog med lugn när stressen var som mest påtaglig
Abstract
Title: “In cases of violence, there are no winners”- A qualitative interview study of social
workers reasoning about their work with mothers and children exposed to violence.
Writers: Emelie Sillanpää Palmgren & Samka Sumic Tutor: Nina Åkerlund
Examinator: Staffan Bengtsson
The main purpose of the study is to investigate how social workers who work at various specialized units within social service and who, at the same time, often come into contact with mothers who have been victims of violence, reason with regards to working with these mothers and children exposed to violence. The units included in the study are the Family Justice Unit, the Investigation Unit for Children and Young People and the Investigation Unit for intimate partner violence.
In order to achieve the main purpose of the study, a qualitative research approach was used and data collection was conducted in the form of semi-structured interviews. Three group interviews and two individual interviews were conducted, and a total of ten social workers participated in the study. The collected data has been processed using thematic analysis. In order to interpret and understand the study's results, the theoretical concept of “discretion” has been used.
The study's results indicate that the legislation and the units' respective assignments give the social workers discretion enough to make individual assessments. However, it appears that children's needs for protection and the right to participation are met at the expense of women's ability to self-determine as well as their need for support and protection. The result can be interpreted as the fact that, with a limited discretion, the social workers prioritize the needs of the children over the needs of the abused mothers' and that, in doing so, they are unable to meet the expectations of the abused mothers and their need for support and protection. In addition, it seems that well-developed cooperation between different units can help bridge different units' assignments and thus lead to similar assessments and increase the possibility of offering support to both women and children who are exposed to violence.
Keywords: intimate partner violence, childhood violence exposure, discretion, social services, specialisation.
Sammanfattning
Titel: “I våldsärenden finns det aldrig några vinnare” -En kvalitativ intervjustudie av
handläggares resonemang kring arbetet med våldsutsatta mammor och barn.
Författare: Emelie Sillanpää Palmgren & Samka Sumic Handledare: Nina Åkerlund
Examinator: Staffan Bengtsson
Studiens övergripande syfte är att undersöka hur handläggare vid olika specialiserade enheter inom socialtjänsten, som ofta kommer i kontakt med våldsutsatta mödrar, resonerar kring arbetet med våldsutsatta mammor och barn. Enheter som inkluderas i undersökningen är familjerättsenhet, utredningsenhet för barn och unga samt utredningsenhet för våld i nära relationer.
För att uppnå syftet med studien har en kvalitativ forskningsansats använts och datainsamling har skett i form av semistrukturerade intervjuer. Tre gruppintervjuer och två enskilda intervjuer har genomförts och sammanlagt har tio handläggare deltagit i studien. Den insamlade empirin har bearbetats med tematisk analys som metod. För att tolka och förstå studiens resultat har det teoretiska begreppet handlingsutrymme använts.
Studiens resultat indikerar att lagstiftningen och enheternas respektive uppdrag ger handläggarna handlingsutrymme nog att göra individuella bedömningar. Det förekommer dock att barns behov av skydd och rätt till delaktighet tillgodoses på bekostnad av mammors möjlighet till självbestämmande samt deras behov av stöd och skydd. Resultatet kan tolkas som om handläggarna, vid begränsat handlingsutrymme, prioriterar barns behov före våldsutsatta mammors och att de i och med det inte förmår att möta de våldsutsatta mammornas förväntningar och behov av stöd och skydd. Dessutom förefaller det som om ett väl utvecklat samarbete mellan olika enheter kan bidra till att överbrygga olika enheters uppdrag och därmed leda till likartade bedömningar och öka möjligheten att erbjuda stöd till både våldsutsatta mammor och barn.
Nyckelord: våld i nära relationer, våldsutsatta barn, handlingsutrymme, socialtjänst, specialisering.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte och forskningsfrågor ... 2
Studiens avgränsning ... 2
Bakgrund ... 3
Utredningsenheter för våld i nära relationer för vuxna ... 3
Utredningsenheter för barn och unga ... 4
Barns rätt till delaktighet/ barns bästa ... 4
Familjerättsenheter ... 5
Begreppsdefinitioner ... 6
Tidigare forskning ... 6
Våldets konsekvenser ... 7
Barnets bästa och rätt till delaktighet ... 8
Myndigheters betydelse ... 9
Organisering och samarbete ... 10
Handlingsutrymme ... 11
Teori ... 12
Socialarbetare som gräsrotsbyråkrater ... 13
Handlingsutrymme ... 13 Metod ... 14 Etiska ställningstaganden ... 14 Urval ... 15 Datainsamling ... 16 Intervjuer ... 17 Tematisk analys ... 17 Studiens kvalitet ... 19 Resultat/ Analys ... 20
Huvudtema 1. Barns behov ... 20
Underliggande tema: Barns behov av skydd prioriteras... 20
Underliggande tema: Barns rätt till delaktighet- en tolkningsfråga ... 22
Huvudtema 2. Mammors behov ... 23
Underliggande tema: Press att uppvisa föräldraförmåga/ förmåga att skydda sina barn ... 24
Underliggande tema: Press att medverka till umgänge ... 25
Huvudtema 3. Samarbete ... 27
Underliggande tema: Samarbete är ingen självklarhet ... 27
Underliggande tema: Fruktbart samarbete trots specialisering ... 28
Underliggande tema: Krock mellan enheternas olika uppdrag ... 30
Resultatdiskussion ... 32
Barns behov går först ... 32
Mammornas behov får stå tillbaka ... 33
Samarbetets betydelse ... 34
Slutsatser ... 36
Metoddiskussion ... 37
Framtida forskning ... 38
Bilagor ... 44
Bilaga 1- Förfrågan till enhetschefer ... 44
Bilaga 2- Information till handläggarna inklusive samtyckesblankett ... 45
Inledning
Våld i nära relation (VINR), mäns våld mot kvinnor är ett vanligt förekommande problem. Brottsförebyggandet rådet (Brå) uppskattar att var femte person i Sverige någon gång under sin livstid utsätts för ett brott i nära relationer (Frenzel, 2014). Under 2019 uppgick i Sverige antalet fall av dödligt våld mot kvinnor där kvinnan levde i en parrelation med gärningspersonen till 16 stycken. Det motsvarar 64% av alla fall av dödligt våld mot kvinnor under det året. Motsvarande siffra gällande män som dödats i en parrelation låg på två stycken vilket innebär 2 % (Brå, 2020). I och med att våldet ofta utövas i hemmet är det vanligt förekommande att barn upplever våld. I Sverige har ungefär 10 % av alla barn upplevt våld i hemmet vid något tillfälle, 5 % har upplevt våld ofta. Många av barnen som upplevt våld blir också själva utsatta (Nationellt centrum för kvinnofrid, u.å.).
I 5 kap. 11 § Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) (SoL) regleras socialnämndens ansvar ”att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp” och att ”särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation”. Socialnämnden ska enligt 5 kap. 11 § SoL (SFS 2001:453) ”särskilt beakta att ett barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott och ansvara för att barnet får det stöd och den hjälp som barnet behöver”.
Sedan 1980-talet har kommunerna fått större möjligheter att själva bestämma hur organiseringen av deras verksamhet ska se ut. Kommunernas frihet att utforma insatser och stöd utifrån lokala premisser och behov har lett till att socialtjänstens organisering ser olika ut (Bergmark & Lundström, 2005; Ekström, 2018c). Under de senaste två decennierna märks en ökad grad av specialisering inom individ- och familjeomsorgen, vilket har lett till att de svenska socialtjänsterna succesivt har omvandlats från integrerade arbetsgrupper till nästan uteslutande specialiserade enheter (Bergmark & Lundström, 2005). I Socialstyrelsens föreskrifter tydliggörs socialnämndens ansvar för intern och extern samverkan samt skyldighet att samordna insatser så att de inte motverkar varandra (2 kap. 8-10 §§ SOSFS 2014:4).
Enligt Bergmark och Lundström (2005) är det svårt att i allmänhet säga om specialisering är bättre än ett integrerat arbetssätt men att man med viss säkerhet kan utgå från att det har blivit mer komplicerat för klienterna att söka stöd. Samtidigt har flera studier visat att
våldsutsatta kvinnor är i behov av stöd med helhetsperspektiv (Ekström, 2015). Under studietiden har vi uppmärksammat att våldsutsatta kvinnor ofta kommer i kontakt med flera olika enheter inom socialtjänsten och att bristen på samverkan kan drabba våldsutsatta kvinnor och barn samt hindra att deras behov tillgodoses.
Det finns studier där socialarbetare intervjuas om sina kontakter med våldsutsatta kvinnor (se exempelvis Ekström, 2018a). Dock verkar det saknas studier som fokuserar på och jämför en VINR-enhet, barn- och ungdomsenhet (BoU) samt familjerättsenhet. Förhoppningen är att denna studie ska bidra med ny kunskap, som i sin tur kan leda till en ökad förståelse för handläggares handlingsutrymme, enheters olika förutsättningar för att stödja våldsutsatta mammor och barn samt synliggöra framgångsfaktorer för ett fruktbart samarbete.
Syfte och forskningsfrågor
Syftet med studien är att undersöka hur handläggare vid olika specialiserade enheter inom socialtjänsten, som ofta kommer i kontakt med våldsutsatta mödrar, resonerar kring arbetet med våldsutsatta mammor och barn. Studien preciseras i följande frågeställningar:
Hur resonerar handläggarna kring relationen mellan de våldsutsatta mammornas och barnens behov av stöd och skydd?
Hur beskrivs samarbetet mellan de specialiserade enheterna?
Hur beskriver handläggarna det egna handlingsutrymmet i arbetet med våldsutsatta mammor och barn?
Studiens avgränsning
Vid planeringen av studien gjordes två avgränsningar. Den ena rör våldsutsatthet och den andra rör enheter som handlägger våld i nära relationer.
Även män utsätts för våld i nära relationer och det förekommer även våld i samkönade relationer, men eftersom både statistik och tidigare forskning visar att mäns våld mot
kvinnor är mer systematiskt, grövre och dödligt (Brå, 2020) har studien avgränsats till våldsutsatta mammor och barn.
Våldsutsatta kvinnor och barn är ofta i behov av insatser från fler enheter inom socialtjänsten än de som ingår i urvalet. Försörjningsstöd är ett typiskt exempel men också missbruksenheter, vård- och omsorg med flera kan bli involverade. Studiens urval har dock begränsats till familjerättsenheter, BoU-enheter samt VINR-enheter.
Bakgrund
Som tidigare nämnts är det vanligt förekommande att våldsutsatta kvinnor och deras barn har kontakt med flera enheter inom socialtjänsten parallellt. Bland dessa märks utredningsenheter för barn- och unga, utredningsenheter för våld i nära relation samt familjerättsenheter. Nedan följer en beskrivning av enheternas uppdrag samt delar av den lagstiftning som ligger till grund för deras arbete med våldsutsatta kvinnor och barn.
Utredningsenheter för våld i nära relationer för vuxna
Antal ärenden som berör VINR varierar mellan olika kommuner, vilket också skapar olika organisatoriska förutsättningar. Små landsortskommuner med få ärenden har exempelvis inte underlag för att skapa särskilda enheter som jobbar med VINR medan arbetet är mer specialiserat i större kommuner. Organiseringen av arbetet med VINR ser därmed olika ut i olika kommuner (Ekström, 2018b).
Om en våldsutsatt vuxen söker stöd hos socialtjänsten har socialnämnden en skyldighet att utreda den sökandes behov (Socialstyrelsen, 2015). Enligt de allmänna råden till 5 kap. SOSFS 2014:4 bör utredningen bland annat undersöka våldets omfattning och karaktär och våldets konsekvenser. Utredningen ska innehålla bedömning av risk för ytterligare våld (SOSFS 2014:4). När en våldsutsatt person som har barn söker stöd hos socialtjänsten och det finns en misstanke om att barn far illa är den berörda socialsekreteraren skyldig att göra en orosanmälan till socialnämnden enligt 14 kap. 1 § SoL (SFS 2001:453).
Kapitel 7 (SOSFS 2014:4) reglerar insatser till våldsutsatta vuxna och barn i vissa situationer. Föreskrifterna anger bland annat att våldsutsatta vuxna ska erbjudas insatser i ett akut skede, men också på lång och kort sikt med utgångspunkten i behov av skydd, stöd och hjälp. Utredning och riskbedömning ska ligga till grund för bedömning om vilka
insatser som ska erbjudas. I enlighet med 1 kap. 1 § SoL (SFS 2001:453) är det inte tillåtet att inleda utredning mot en vuxen våldsutsatts vilja.
Utredningsenheter för barn och unga
Som tidigare nämnts kan kommunernas organisering av socialtjänsten se olika ut (Bergmark & Lundström, 2005; Ekström, 2018b). Vanligast förkommande är att barnavårdsutredningar som inkluderar VINR handläggs på en ordinarie BoU-enhet (Ekström, 2018b). När socialnämnden får vetskap om att ett barn kan ha bevittnat eller utsatts för våld ska alltid utredning inledas utan dröjsmål (6 kap. 1 § SOSFS 2014:4).”Den som berörs av en sådan utredning ska, om inte särskilda skäl talar mot det, genast underrättas om att en utredning har inletts” enligt 11 kap. 2 § tredje stycket SoL (SFS 2001:453). I SOSFS 2014:6 förtydligas paragrafen och vid misstanke om våld av en närstående kan socialnämnden dröja med att berätta för vårdnadshavare om att utredning inletts. Utredningen ska ge kunskap om barnets situation i förhållande till våldet och utmynna i en bedömning av barnets behov på kort och lång sikt, om dessa behov kan tillgodoses av föräldrarna samt vilka insatser som eventuellt behövs för att säkerställa en trygg miljö för barnet (SOSFS 2014:4; Mattsson, 2018). Enligt de allmänna råden till 5 kap. SOSFS 2014:4 bör även den våldsutsattas behov av stöd i sitt föräldraskap undersökas. Insatserna kan vara frivilliga, med stöd i socialtjänstlagen, men de kan också vara tvingande (Mattsson, 2018). Enligt 5 kap. 1 § SoL (SFS 2001:453) ska socialnämnden arbeta för att barn ska växa upp ”under trygga och goda förhållanden” och socialnämnden har både möjlighet och skyldighet att följa utvecklingen för barn som riskerar att utvecklas ogynnsamt. När barns hälsa och utveckling riskerar att skadas på grund av exempelvis brister i omsorgen, fysisk eller psykisk misshandel eller annat förhållande i hemmet har socialtjänsten möjlighet att enligt lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (SFS 1990:52) (LVU) tvångsomhänderta barn.
Barns rätt till delaktighet/ barns bästa
Enligt socialtjänstlagens målparagraf 1 kap. 2 § (SFS 2001:453) ska barnets bästa särskilt beaktas vid åtgärder som rör barn och det som är bäst för barnet ska vara avgörande vid beslut som rör behandling- eller vårdinsatser. I 11 kap. 10 § SoL (SFS 2001:453) regleras barns delaktighet och barns rätt att komma till tals. Paragrafen redogör också för att ” barnets åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes
ålder och mognad”. Tidigare forskning visar dock att så inte alltid har varit fallet (Röbäck & Höjer, 2009; Röbäck, 2011).
I syfte att stärka barns rättigheter blev barnkonventionen svensk lag den 1:a januari 2020. I linje med tidigare nämnd lagstiftning betonar barnkonventionen att myndigheter, domstolar med flera ska beakta barns bästa och barns rätt att komma till tals vid frågor som rör barn (Unicef, u.å.).
Familjerättsenheter
I större kommuner är familjerättshandläggarna ofta knutna till en familjerättsenhet medan i mindre kommuner utförs det familjerättsliga arbetet av en handläggare som ofta har fler arbetsuppgifter (Eriksson, 2018). Framöver benämns familjerättsenheten som
familjerätten. Familjerätten handlägger flera frågor som rör föräldraskap och har därför en central roll när det gäller arbetet mot våld i nära relationer (Eriksson, 2018). Till familjerättens uppgifter hör bland annat samarbetssamtal, upplysning, snabbyttrande och utredning. Samarbetssamtal är frivilliga och syftar till att hjälpa föräldrar att enas kring frågor gällande vårdnad, boende och umgänge (5 kap. 3 § SoL, SFS 2001:453). Samarbetssamtal kan också bli aktuellt vid en tvist mellan föräldrarna och genom att domstolen skickar remiss (Eriksson, 2018).
Om en utav föräldrarna vill ändra vårdnaden om barnet får den föräldern enligt 6 kap. 5 § föräldrabalken (FB) (SFS 1949:381) väcka talan i domstol och det är rätten som avgör vårdnadsfrågan. Domstolen ska då enligt 6 kap. 19 § FB (SFS 1949:381) ge socialtjänsten möjlighet att lämna upplysningar som kan vara av vikt. Innan familjerätten lämnar upplysningar ska de om det är lämpligt prata med barnet och föräldrarna (6 kap. 20 § andra stycket FB, SFS 1949:381). Domstolen kan, om det behövs fatta beslut om vårdnad, boende och umgänge fram till att frågan har avgjorts eller i väntan på utredning, ett så kallat interimistiskt beslut enligt 6 kap. 20 § FB (SFS 1949:381). I familjer där det förekommer våld och behov finns kan tingsrätten enligt 6 kap. 15 c § FB (SFS 1949:381) fatta beslut om övervakat umgänge, så kallat umgängesstöd under en kortare tid. Syftet med umgängesstöd är att umgänget ska normaliseras och så småningom kunna ske utan stöd. Om det behövs kan domstolen enligt 6 kap. 19 § fjärde stycket FB (SFS 1949:381) ge familjerätten i uppdrag att genomföra utredning av barnet för att kunna avgöra frågan om vårdnad. Den som utreder barnet ska (om det inte är olämpligt) utreda barnets inställning och handläggaren ska själv lämna förslag på beslut till rätten (6 kap. 19 § FB, SFS 1949:381).
Begreppsdefinitioner
Området våld i nära relationer innefattar ett flertal olika begrepp för att beskriva våldet och dess offer. Nedan följer ett förtydligande om hur begreppen har använts i denna uppsats. Det mest förekommande begreppet kring barn som växer upp i familjer där det förekommer våld är begreppet ”att bevittna” våld (Øverlien & Hydén, 2007). I samband med litteraturgenomgången har även andra begrepp uppmärksammats, bland annat ”exponeras för våld” och ”utsättas för våld”. För att underlätta skrivandet och för att uppnå ett bättre flyt i texten har uttrycket ”våldsutsatta mammor och barn” övervägande använts i den här uppsatsen. Uttrycket syftar till barn som på något sätt upplevt våld mot sin mamma, exempelvis sett, hört eller på olika sätt känt av våldet.
Som tidigare nämnts har studiens syfte avgränsats till våldsutsatta mammor. Förutom våldsutsatta mammor används uttrycket ”våldsutsatta kvinnor” i uppsatsen, eftersom tidigare forskning till stor del har fokuserat på våldsutsatta kvinnor överlag, men också för att det är svårt att prata om våldsutsatta kvinnor endast ur deras föräldraroll. Att endast använda uttrycket ”våldsutsatta mammor” riskerar att utesluta och osynliggöra andra våldsutsatta kvinnors problematik och behov av stöd.
Under intervjuerna benämner handläggarna den våldsutsatta vuxna personen på olika sätt, ibland som ”mamma” eller ”kvinna” och ibland som ”förälder”. Deras ordval återges ordagrant i uppsatsen.
Tidigare forskning
Forskningsgenomgången fokuserade på litteratur som anses vara relevant för studiens syfte. Sökningen inriktades på studier om våldsutsatta kvinnor och barn, framförallt efter föräldrarnas separation samt socialtjänstens organisering kring arbetet med våld i nära relationer. Flera av resultaten bygger på intervjustudier med våldsutsatta mammor, men även de professionellas perspektiv finns representerade. Barnperspektivet framkommer framförallt genom granskningar av familjerättsdomar men även genom intervjuer av barn. I detta avsnitt presenteras tidigare forskning under följande rubriker: Våldets konsekvenser, Barnets bästa och rätt till delaktighet, Myndigheters betydelse, Organisering och samarbete samt Handlingsutrymme.
Våldets konsekvenser
Det finns en samstämmighet i tidigare forskning kring att våldet får konsekvenser för barn som upplever våld. Øverlien (2013) menar att barn som lever i hem där det förekommer våld, ofta lever med rädsla och ständig beredskap som centrala känslor i deras liv. Även Cater, Miller, Howell och Graham-Bermann (2015) hävdar att barn som bevittnar våld emot en förälder löper risk att utvecklas negativt, vilket också kan få konsekvenser på barnets hälsa både i tonåren och i vuxenlivet. Caters et al. (2015) resultat bygger på data från en större svensk studie som undersökt 2500 ungdomars upplevelser av våld och försummelse ur ett retroperspektiv. Resultatet visar att de ungdomar som rapporterat att de utsatts för våld under barndomen har flera psykiska problem, bland annat posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), ångest och depression.
I en annan svensk studie av Eriksson och Christianson (2017), där professionella som har erfarenhet av att arbeta med barn som har exponerats för våld intervjuats, framgår att konsekvenserna av att bevittna våld kan ta sig i uttryck på flera sätt samt påverka barnen både på lång och på kort sikt. I studiens resultat beskrivs olika psykiska och fysiska symtom, beteendestörningar och sociala problem som konsekvenser av att ha bevittnat våld. Resultatet av en metaanalys av 60 olika studier visar också att hälften av studiens 84 barn som bevittnat våld uppfyller kriterierna för PTSD (Evans, Davis & DiLillo, 2008). En nationell utvärdering av stödinsatser riktade till barn som har bevittnat våld visar att åtgärder som stoppar våldet har stor betydelse för om barnen kan tillgodogöra sig olika insatser (Broberg et al., 2011). Utvärderingen visar också att barn till mammor som fortfarande är utsatta för våld förbättras inte i samma utsträckning som barn vars mammor inte längre är utsatta.
Det finns även en betydande mängd forskning som visar att våldet får konsekvenser även för våldsutsatta kvinnor. I en svensk intervjustudie av Almqvist och Broberg (2004) där 50 mammor och 83 barn boendes på kvinnojourer i Göteborg deltagit, uppger mammorna både psykiatriska och psykosomatiska symtom som konsekvenser av det våld de varit utsatta för. Symtom som depression, ångest, värk och smärta är vanligt förekommande. Enligt författarna indikerar resultatet också att 70 % av mammorna lider av PTSD. Även Uppsala universitet har på uppdrag av Brottsoffermyndigheten gjort en kvantitativ studie med syfte att studera omfattningen av mäns våld mot kvinnor (Lundgren, Heimer, Westerstrand & Kalliokoski, 2001). Resultatet visar att 64% av de våldsutsatta kvinnorna uppger att våldet har haft någon negativ konsekvens på dem. De våldsutsatta kvinnorna
har enligt undersökningen både mer och fler fysiska och psykiska besvär än kvinnor som inte hade varit utsatta för våld. Undersökningen visar också att självmordstankar är vanligt förekommande bland kvinnor som utsätts för våld (Lundgren et al., 2001). En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet med koppling till hälsa, gjord av Nationellt centrum för kvinnofrid (2014), bekräftar att våldet påverkar den psykiska hälsan negativt. Enligt undersökningen visade var fjärde kvinna, som hade utsatts för allvarligt våld, tecken på PTSD-symtom, vilket innebär att de symtomen är tre till fyra gånger vanligare än hos kvinnor som inte var utsatta för våld.
Barnets bästa och rätt till delaktighet
En rad forskare har intresserat sig för barns bästa och barns rätt till delaktighet. Svensk politik och lagstiftning förutsätter att föräldrar, efter separation eller skilsmässa, i hög grad ska kunna samarbeta och dela det juridiska ansvaret över barnet vilket också antas vara det bästa för barnet (Ekström, 2015). I den offentliga debatten finns enligt Eriksson (2007) en dominerande tolkning av barnets bästa i form av att barnet ska ha obevakat umgänge med den förälder som den inte bor tillsammans med, oftast fadern. Författaren hävdar dock att begreppet ”barnets bästa” är ett öppet begrepp som går att tolka på olika sätt.
Röbäck och Höjer (2009) har i en studie baserad på domar gällande boende, vårdnad och umgänge under 2001, undersökt hur barnets vilja har uppmärksammats i bedömningen av vad som är bäst för barnet. Resultatet visar att i de fall där barnet hade en negativ eller osäker inställning kring umgänge eller boende ifrågasattes barnet. Det förekom diskussioner i rättssalen kring om barnets önskan var påverkad av någon eller om den verkligen var barnets sanna vilja. I de fall där barnet var positivt inställt till umgänge och boende blev barnet inte ifrågasatt, utan barnet ansågs då ge uttryck för sin sanna vilja. Efter reformen av föräldrabalken 2006 där barns delaktighet förstärktes samt barns skydd i relation till kontakten med sina föräldrar fick en mer framskjuten placering gjorde Röbäck (2011) en ny studie på verkställighetsdomar från 2007 gällande boende, vårdnad och umgänge som hon jämförde med domarna från 2001. Studien visar att fler av barnen får sin vilja beaktad efter reformen av föräldrabalken samt att fler verkställighetsdomar avslås med åberopande till barnets bästa och barnets vilja.
Även internationella forskare har uppmärksammat betydelsen av barns berättelser när det gäller barn som växer upp med våld i nära relationer. Peled och Gil (2011) har gjort en kvalitativ intervjustudie med våldsutsatta mammor i Israel vars syfte har varit att undersöka
mammornas upplevelse av våldets påverkan på det egna föräldraskapet. Trots mammornas upplevelse av att de gjorde allt för att skydda sina barn framgick det av deras berättelser att barnen hade exponerats för olika typer av våld, även om mammorna hade svårt att tillstå det. I en nederländsk studie, baserad på kvalitativa intervjuer med våldsutsatta mammor samt deras barn, har mammornas och barnens berättelser jämförts (van Rooij, van der Schuur, Steketee, Mak & Pels, 2015). Syftet med studien var att undersöka likheter och skillnader i dessa berättelser avseende barnens exponering för våld samt våldets inverkan på barnen och mammornas föräldraförmåga. Enligt van Rooij et al. (2015) uppgav barnen att de exponerats för våld mer än vad deras mammor antog att de hade gjort. Både barnen och mammorna uppgav att mammorna har kämpat med föräldraskapet både när våldet pågick och efter att det hade upphört.
I likhet med de ovannämnda internationella studiernas resultat (Peled & Gil, 2011; van Rooij et al., 2015) bekräftar en annan studie gjord av Øverlien och Hydén (2007) att barns berättelser är viktiga att ta hänsyn till vid bedömning av vad som är bäst för barnet. Studien bygger på intervjuer och inspelade gruppterapisamtal med barn där begreppet ”att bevittna” våld problematiseras. Øverlien och Hydén (2007) menar att begreppet riskerar att utesluta former av våld som barn kan vara utsatta för. Exempelvis kan det handla om att höra våldet, att se sin mammas psykiska och fysiska smärta samt upplevelsen av att leva i en miljö med ständigt hot om våld. Något som var framträdande i Øverlien och Hydéns (2007) studie var att respondenterna hade smärtsamma hörselminnen av våldet.
Van Rooij et al. (2015) påtalar vikten av att yrkesverksamma är medvetna om mammornas och barnens skilda perspektiv när riskbedömningar görs, för att säkerställa barns säkerhet och för att ge tillräckligt stöd. Författarna menar att det är viktigt att våldsutsatta mödrar erbjuds föräldrastöd och att öka deras medvetenhet om våldets konsekvenser på deras barns utveckling. Andra studier har dock visat (Eriksson, 2011; Ekström, 2016) att socialtjänstens lagstadgade ansvar för skydd av barn kan hindra de våldsutsatta kvinnorna från att söka stöd hos socialtjänsten eftersom deras föräldraförmåga då ifrågasätts.
Myndigheters betydelse
Myndigheter har en central roll för våldsutsatta mammor som har separerat från en våldsutövande partner som också är pappa till deras barn. Flera forskare har intresserat sig för hur våldsutsatta mammor upplever mötet med myndigheter. Bland andra har Eriksson (2007) gjort en intervjustudie där våldsutsatta mammor beskriver att vardagen efter
separationen präglas av försök att få myndigheterna att erkänna barnens och deras egen utsatthet samt att uppnå skydd. Vidare beskrivs att det våldsamma och destruktiva beteendet från barnets pappa men också det spelrum som papporna får av familjerätten och yrkesverksamma hindrar mammorna att bli fria från våldet. Eriksson (2007) menar att våldsutövande pappor kan använda sig av lag, ideologin om jämställdhet och ”barnets bästa” för att försöka få vårdnad samt att det finns begränsningar i vilken utsträckning rättsliga åtgärder kan användas för att skydda våldsutsatta kvinnor och barn.
Även Bruno (2018) hävdar att professionellas sätt att hantera våld i nära relationer bidrar till att våldsutövandet kan fortsätta men författaren betonar att det inte handlar om professionellas avsikter utan snarare om effekterna av deras praxis påverkad av organisatoriska, professionella och politiska faktorer. Brunos (2018) påstående är baserat på en studie av familjerättsärenden från 2010 och 2011 som inkluderar våld samt intervjuer av personal inom skolor och förskolor.
Internationella studier pekar på liknande mönster där våldsutsatta mammor upplever sig leva kvar i våldet även efter separationen. Elisabeth (2017) har gjort en studie i Nya Zeeland baserad på intervjuer med våldsutsatta kvinnor som ofrivilligt har förlorat vårdnaden om sina barn efter separationen. Författaren introducerar begreppet ”custody stalking” som innebär att våldsamma fäder använder vårdnads- och umgängesrätten för att utöva kontroll över mamman. Enligt Elisabeth (2017) orsakar “custody stalking” stor emotionell smärta hos mamman och rädsla för att förlora vårdnaden samt äventyrar mammans relation till barnet. Resultaten av en ungersk studie som bygger på intervjuer med kvinnor med erfarenheter av problematiska vårdnadstvister tyder också på att vårdnads- och umgängesrätten kan användas av våldsutövaren som ett medel för att upprätthålla makt och kontroll över den tidigare partnern och barnet (Galántai, Ligeti & Wirth, 2019).
Organisering och samarbete
Tidigare forskning visar att organisering och samarbete är av central betydelse när det gäller socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor. Ekström (2018a) har gjort en intervjustudie med socialarbetare i elva kommuner med varierande storlek och befolkningssammansättning. Studien har fokus på hur socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor är organiserat och socialarbetarnas uppfattning om organiseringens betydelse. Resultatet visar att stöd till våldsutsatta kvinnor inte är helt enkelt att infoga i den specialiserade socialtjänsten då kvinnornas behov ofta sträcker sig över flera olika områden
och kvinnorna tvingas ha många olika kontakter. I sin avhandling baserad på fyra kvalitativa studier lyfter även Ekström (2016) att våldsutsatta kvinnor ofta har behov av stöd från flera olika enheter. Författaren påtalar att våldsutsatta kvinnor har behov av stöd med helhetsperspektiv där till exempel ekonomiskt bistånd, sysselsättning och stöd under rättsprocessen är inkluderat.
Röbäck (2012) har studerat familjerättsdomar från 2001 och undersökt hur professionella uppmärksammar och synliggör frågor om barnets bästa. Röbäck (2012) beskriver det sociala arbetet kring våld i nära relationer indelat i tre olika domäner, nämligen mäns våld mot kvinnor, familjerätt och barnskydd och menar att varje domän har olika fokus och diskurser att förhålla sig till. För att illustrera dessa olika domäner har Hester (2011) utvecklat en ”Three Planet Model” som består av ”the domestic violence planet”, ”the child protection planet” och ”the child contact planet”. Författaren menar att dessa olika arbetsområden är svåra att sammanföra eftersom de befinner sig på olika ”planeter”, utifrån deras olika uppdrag och den lagstiftning som styr arbetet. För att kunna erbjuda stöd till våldsutsatta vuxna och barn krävs enligt Hester (2011) samverkan mellan dessa olika ”planeter”.
Ekström (2018a) menar att samarbetet mellan olika enheter kan vara problematiskt. Orsakerna som bland annat lyfts fram av respondenterna i Ekströms (2018a) studie kan vara bristande kunskap om våld och vilken hjälp kvinnorna kan erbjudas, strikta riktlinjer samt tidsbrist. Det kan även handla om olika uppfattningar om hur våldsutsatta kvinnor ska bemötas och hur våldet ska förstås. I Erikssons (2007) intervjustudie med våldsutsatta mödrar beskrivs att mammorna kan hamna i en ”moment 22- situation” där de förväntas vara goda mödrar som underlättar barnets kontakt med pappan samtidigt som de måste skydda barnet från skada.
Handlingsutrymme
Forskare har även intresserat sig för socialsekreterarnas handlingsutrymme kopplat till socialtjänstens organisering. Ekström (2016) påstår att handlingsutrymmet påverkas av socialtjänstens organisering och menar att specialisering kan leda till att enheter inom socialtjänsten gör olika bedömningar i samma ärende, vilket kan försvåra samarbetet. När samarbetet inte fungerar och de olika domänernas synsätt konkurrerar med varandra kan det leda till konflikter. Det i sin tur kan leda till bristfälligt stöd från socialtjänsten och en begränsning av socialsekreterarnas handlingsutrymme. Vidare menar Ekström (2016) att
socialarbetarens status i organisationen också kan ha betydelse för socialarbetarens handlingsutrymme och i vilken utsträckning dennes förslag på åtgärder uppmärksammas och leder till relevanta insatser.
Även Bruno (2018) menar att professionella inom de olika domänerna har olika sätt att formulera eller inte formulera våld som problem och olika sätt att förstå risk för exponering. Dessa skillnader i bedömningar skapar enligt författaren svårigheter för kvinnor och barn. Bruno (2018) hävdar att människor som arbetar inom de institutionella strukturerna har ett handlingsutrymme och möjlighet att välja olika diskurser och alternativa handlingssätt men handlingsutrymmet kan också begränsas av lagstiftning eller mandat att vidta åtgärder.
Forskningsgenomgången pekar på att våldet får konsekvenser och att våldsutsatta mammor och barn ofta är i behov av stöd och skydd från socialtjänsten. De våldsutsatta mammornas och barnens möte med socialtjänsten kan upplevas som problematiskt. Bland annat framkommer att barnen och kvinnornas upplevelser och behov kan skilja sig åt och att socialtjänstens organisering och specialisering kan leda dels till bristande stöd utifrån ett helhetsperspektiv, dels till att kvinnor och barn tvingas ha flera olika kontakter. Flera av studierna har undersökt socialtjänstens organisering och samverkan kopplat till VINR. Dock saknas det studier som fokuserar på samverkan mellan en VINR-enhet, en BoU-enhet och en familjerättsBoU-enhet, det vill säga specialiserade BoU-enheter som ofta samtidigt är involverade i samma VINR-ärende. Därför finns det behov av att undersöka hur handläggare vid de olika specialiserade enheterna resonerar kring det egna uppdraget.
Teori
I denna uppsats betraktas handlingsutrymmet som centralt och det teoretiska begreppet handlingsutrymme används för att förstå studiens resultat. Vid litteraturgenomgång gällande det teoretiska begreppet handlingsutrymme blir det uppenbart att begreppet ofta förknippas med Michael Lipsky och ”gräsrotsbyråkrater”. Därför inleds det här avsnittet med rubriken Socialarbetare som gräsrotsbyråkrater för att sedan gå över till en närmare beskrivning av handlingsutrymme som begrepp kopplat till socialt arbete under rubriken Handlingsutrymme.
Socialarbetare som gräsrotsbyråkrater
Michael Lipsky myntade begreppet ”street-level bureaucrats” (Lipsky, 2010), vilket Esping (1984, s. 72-76) översätter till gräsrotsbyråkrater. Med gräsrotsbyråkrater avses tjänstemän inom den offentliga sektorn, som exempelvis socialarbetare. Gräsrotsbyråkrater beskrivs som ”den offentliga byråkratins yttersta kapillärer”, de som ”gör förnuft av de allmänna reglerna” (Esping 1984, s. 72-76). Med det avses att socialarbetare i mötet med klienter tolkar och tillämpar lagar och regler, som har skapats av politiker och högre myndigheter, så att de mynnar ut i faktiskt handlande i det enskilda fallet. De befinner sig enligt Esping (1984) längst ner i den offentliga maktordningen i och med att det är de som ska verkställa de beslut som har fattats på högre nivå och omvandla politiska intentioner till faktiskt handlande. Det är således socialarbetarna som ska representera organisationen i mötet med klienterna och som ska fördela en del av samhällets resurser till de individer som är i behov av stöd och hjälp (Lipsky, 2010).
I sin yrkesutövning behöver gräsrotsbyråkrater ta hänsyn till klienters behov och önskemål samtidigt som de måste följa organisationens regler och riktlinjer (Esping, 1984). Detta innebär att gräsrotsbyråkrater i viss utsträckning måste handla efter eget omdöme och göra individuella bedömningar (Lipsky, 2010; Esping, 1984). I utrymmet mellan olika regler och riktlinjer och i dess anpassning till individer skapas ett handlingsutrymme (Lipsky, 2010).
Handlingsutrymme
Handlingsutrymme ger socialarbetarna möjlighet att, utifrån de ramar de tilldelats, välja hur de ska agera (Hjörne, Juhila & van Nijnatten, 2010). Wörlén (2010) menar att lagstiftningen som styr socialtjänsten ger utrymme för ett betydande handlingsutrymme för socialarbetare då lagstiftningen huvudsakligen är av ramlagskaraktär och därför ger utrymme för tolkningar. Dock ska nämnas att till lagstiftningen tillkommer också bindande föreskrifter från Socialstyrelsen som socialtjänsten måste följa vilket begränsar handlingsutrymmet (Ekström, 2016).
Enligt Wörlén (2010) och Hjörne et al. (2010) har socialarbetare ett handlingsutrymme att avgöra vilka som har rätt till hjälp och i vilken omfattning hjälpen ska erbjudas, vilket skapar en maktobalans i mötet med klienter. Svensson, Johnsson, och Laanemets (2008) menar att individuella faktorer hos den enskilde socialarbetaren har stor betydelse för hur maktobalansen hanteras men också faktorer hos individen den möter och vad som sker i samspelet dem i mellan. Vidare menar författarna att hur socialarbetaren väljer att nyttja
sitt handlingsutrymme ser olika ut beroende på tolkningar och erfarenhet hos socialarbetaren. Enligt Lipsky (2010) ställer handlingsutrymme krav på både kreativitet och improvisationsförmåga hos socialarbetaren. Det ställer också krav på kompetens att bedöma konsekvens och rimlighet i olika val (Hjörne et al., 2010). Evans och Harris (2004) menar att socialarbetares handlingsutrymme kan beskrivas som kontentan av att göra bedömningar och fatta beslut och samtidigt anpassa sig efter organisationen.
Metod
Studien har en kvalitativ forskningsansats där handläggarnas tankar och resonemang gällande ärenden där mamman i familjen uppger att hon är våldsutsatt står i fokus. I det här avsnittet beskrivs den metodologiska processen i studien under följande rubriker: Etiska ställningstagande, Urval, Datainsamling, Tematisk analys och Studiens kvalitet.
Etiska ställningstaganden
Inom ramen för denna studie har grundläggande forskningsetiska principer enligt Bryman (2011) och Vetenskapsrådet (u.å.) varit vägledande och följts genom hela arbetsprocessen från planering till genomförande och slutligen rapportskrivning.
Informationskravet innebär att forskaren ska informera berörda personer om studiens syfte, vilka som står bakom studien, vilka moment som ingår i undersökningen samt att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att när som helst avbryta sin medverkan (Bryman, 2011; Vetenskapsrådet, u.å.). Informationen gällande denna studie sammanfattades i enlighet med informationskravet i ett informationsbrev (se bilaga 2) och skickades ut till samtliga handläggare som efter tidigare erhållen information via sin chef hade visat intresse för att delta i studien.
Samtyckeskravet handlar enligt Bryman (2011) och Vetenskapsrådet (u.å.) om att deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Den inledande kontakten togs med respektive enhetschef, vilket kan innebära en risk för att handläggarna kände sig pressade av chefen att delta i studien. En av cheferna lämnade namn på tre handläggare som ville medverka och det är för oss okänt hur den rekryteringen har gått till. Dock gav tre av fyra enhetschefer oss möjligheten att ta kontakt med samtliga handläggare på enheten för att de själva skulle avgöra om de ville delta. Det skulle därför kunna tolkas som om majoriteten av deltagarna själva bestämde över sin medverkan. Samtyckeskravet följdes vidare genom att deltagarna efter erhållen information om studien skrev på en
samtyckesblankett (se bilaga 2). På grund av smittorisk i samband med Covid-19 pandemin kunde samtyckesblanketterna inte överlämnas personligt, därför skannades de påskrivna blanketterna in via e-post. I inledningsfasen av varje intervju upprepades studiens syfte och deltagarna hade möjlighet att ställa eventuella frågor. Även om deltagarna tidigare skriftligt hade samtyckt till inspelning av intervjun ställdes ändå frågan om de godkände inspelning. Uppgifter om alla personer som ingår i studien bevarades i enlighet med konfidentialitetskravet (Bryman, 2011; Vetenskapsrådet, u.å.) så att obehöriga inte kan ta del av dem. I det tidigare nämnda informationsbrevet utlovades deltagarna största möjliga konfidentialitet. Vid all bearbetning av det insamlade materialet, exempelvis transkribering och rapportskrivning avidentifierades all data, för att förhindra att deltagarnas identitet avslöjas. För att minimera risken att intervjusvaren kopplas till viss kommun och därmed deltagarnas identitet avslöjas beskrevs kommunerna som ingår i urvalet inte detaljerat. Av samma anledning kopplades inte intervjupersonerna var för sig till citaten utan endast den enhet de tillhör skrevs ut.
Allt material insamlat inom ramen för denna studie användes endast till studiens syfte, vilket gör att nyttjandekravet (Bryman, 2011; Vetenskapsrådet, u.å.) är uppfyllt.
Urval
Kvalitativa studier är tolkningsinriktade där fokus oftast ligger på ord och hur deltagarna i en viss miljö tolkar den sociala verkligheten (Bryman, 2011). För att få fram deltagare som var relevanta för studien och för att kunna besvara studiens forskningsfrågor har ett strategiskt målstyrt urval enligt Bryman (2011) gjorts. Inledningsvis var avsikten att genomföra tre gruppintervjuer med grupper bestående av barnhandläggare, VINR-handläggare och familjerättsVINR-handläggare. Tanken var att varje grupp skulle bestå av minst tre och högst sex deltagare. En förfrågan om deltagande samt informationsbrev (se bilaga 1) skickades ut via e-post till tre enhetschefer. En av cheferna ansvarar för familjerätten, en för enheten för VINR och en för utredningsenheten barn och unga.
Informationsbrevet innehöll en kort presentation av oss, studiens övergripande syfte, vilka handläggare vi var intresserade av att intervjua, med hänsyn taget till de övergripande etiska forskningsprinciperna. Alla tre tillfrågade enheter visade intresse för studien men situationen med Covid-19 försvårade våra möjligheter att genomföra gruppintervjuer och intervjuer på plats var uteslutna på grund av smittorisk. På grund av handläggarnas sjukfrånvaro och andra praktiska verksamhetsknutna förhinder blev en planerad
gruppintervju med VINR-handläggare inte av. Däremot kunde två enskilda intervjuer genomföras istället. För att komplettera empirin kontaktades ytterligare en enhetschef för VINR-enhet i en annan kommun. Även den enheten visade intresse för studien och en gruppintervju kunde genomföras.
Sammanlagt genomfördes tre gruppintervjuer och två enskilda intervjuer. Grupperna bestod av två till tre barnhandläggare, VINR-handläggare eller familjerättshandläggare, det vill säga en gruppintervju per specialiserad enhet. Ytterligare två VINR-handläggare intervjuades enskilt. Tio handläggare med varierande erfarenhet inom socialt arbete från ett till 20 år deltog i intervjuerna. Informanterna arbetar i tre olika kommuner inom Jönköping län. En BoU enhet och en enhet tillhör samma kommun, en VINR-enhet tillhör en annan kommun och familjerättsVINR-enheten tillhör en tredje kommun. Som redan nämnts har två VINR-enheter från två olika kommuner deltagit i studien. Handläggarna på den ena enheten jobbar enbart med VINR medan handläggarna på den andra VINR-enheten även handlägger mottagning av inkommande ärenden, vilket innebär att de inledningsvis också är involverade i bedömningar som gäller våldsutsatta barn. Fortsättningsvis kommer också den enheten endast att benämnas som VINR-enhet, på grund av hänsyn till informanternas konfidentialitet och risk för att informanternas identitet ska avslöjas. Eftersom informanternas titlar skiljer sig åt benämns alla informanter som handläggare.
Datainsamling
Målet med gruppintervjuer enligt Kvale och Brinkmann (2014) är att få fram deltagarnas olika uppfattningar och synpunkter samt få till ett meningsutbyte mellan dessa. Då studien fokuserade på hur handläggare inom de olika enheterna resonerar kring VINR-ärenden där barn finns involverade, har gruppintervjuer som datainsamlingsmetod eftersträvats för att få så detaljerad data som möjligt. På grund av smittorisk i samband med Covid-19 pandemin har digital teknik använts vid samtliga intervjuer. Tre gruppintervjuer och en enskild intervju genomfördes via videosamtal. På grund av tekniska problem med videolänken genomfördes en enskild intervju via telefon. Samtliga intervjuer har spelats in i enlighet med intervjupersonernas samtycke. För att kunna göra en noggrann analys av vad intervjupersonerna har sagt samt undvika risken att missa viktiga delar av materialet (Bryman, 2011) har inspelningarna transkriberats i sin helhet. Eftersom tematisk analys inte kräver samma detaljnivå som exempelvis vissa typer av diskursanalyser där språkliga
detaljer står i fokus (Braun & Clarke, 2006) har till exempel ljud som ”hmmm” och liknande inte skrivits ut.
Intervjuer
Syftet med gruppintervjuerna var att skapa diskussion där deltagarna tilläts ha olika åsikter och där samspel mellan deltagarna gav upphov till mer välutvecklade svar. Fördelen med gruppintervjuer är att deltagarna ges en större kontroll över samtalet och de frågor som är betydelsefulla för dem kan komma fram, samtidigt som det finns en risk för att gruppledaren tappar kontrollen över samtalet och att irrelevanta synpunkter tar för stor plats (Bryman, 2011; Kvale & Brinkmann, 2014). Dessa svårigheter hanterades genom att försöka hitta en balans mellan att låta samtalet löpa fritt men också gripa in för att med hjälp av följdfrågor fånga upp och utveckla intressanta teman som inte plockats upp av övriga deltagare.
För att öka intervjupersonernas frihet att utforma sina egna svar och på så sätt få tillgång till deras egna tolkningar och tankar inom ramen för ämnet användes en semistrukturerad intervjuform enligt Brymans (2011) definition. En intervjuguide (se bilaga 3) med ett antal öppna frågor utformades där intervjupersonerna var fria att utveckla svar samtidigt som intervjuarna gavs möjlighet att ställa följdfrågor. Frågorna anpassades för att kunna användas i både enskilda och gruppintervjuer. Detta gjordes eftersom en inplanerad gruppintervju, på grund av den ökade sjukfrånvaron i samband med Covid-19 pandemin, snabbt kunde begränsas till en enda deltagare. För att möjliggöra en flexibel intervjuprocess (Bryman, 2011) där alternativa idéer och synsätt tillåts växa fram undveks alltför specifika frågeformuleringar. Ett antal följdfrågor formulerades i förväg för att vid behov få intervjupersonerna att utveckla sina svar och få igång en diskussion. Dessa frågor användes i vissa situationer men framförallt växte följdfrågorna fram under intervjun med hjälp av ett aktivt lyssnande, vilket enligt Kvale och Brinkmann (2014) krävs för att upprätthålla en öppenhet för det som framkommer. Tystnad användes medvetet för att ge deltagarna utrymme för reflektion och association vilket av Kvale och Brinkmann (2014) beskrivs vara effektfullt för att driva intervjun vidare.
Tematisk analys
För att analysera empirin har tematisk analys enligt Brauns och Clarkes (2006) sexstegsguide används. De sex stegen består av att lära känna data, att generera initiala
koder, att söka efter teman, att granska teman, att definiera och namnge teman samt att producera en rapport. Den tematiska analysen av studiens empiri presenteras här stegvis. Första steget, för att lära känna datan påbörjades i samband med transkribering och fortsatte sedan genom läsning av densamma samt genomlyssning av inspelningarna. Initiala tankar som väcktes i samband med denna process antecknades fortlöpande. I steg två gjordes en initial kodning. Kodningen gjordes framförallt med utgångspunkt i studiens forskningsfrågor men har också påverkats av begreppet handlingsutrymme, det vill säga den för studien valda teoretiska utgångspunkten. Enligt Braun och Clark (2006) innebär det att en teoridriven tematisk analys har gjorts, eftersom kodningen har gjorts med specifika frågor i åtanke. Efter en jämförelse av kodningen gjordes vissa modifieringar samt sammanslagningar av vissa koder. Steg tre omfattade en process där koderna som hörde ihop grupperades till gemensamma teman. I steg fyra granskades identifierade teman så att de överensstämmer med de inkluderade koderna. En avstämning mot studiens syfte gjordes för att säkerställa att identifierade teman besvarar studiens forskningsfrågor. Temans bärighet krävde ytterligare modifieringar, exempelvis behövde vissa koder tas bort och andra läggas till. Granskning av teman var en pågående process under bearbetningen och analysen av empirin. Vissa modifieringar behövde göras löpande i syfte att stärka resultatets validitet. I steg fem definierades och namngavs sammanlagt tre olika huvudteman nämligen Barns behov, Kvinnors behov och Samarbete. Identifierade huvudteman och underliggande teman presenteras i nedanstående tabell.
Det sjätte och sista steget innebar att producera en rapport. För att ge exempel på och belysa intervjupersonernas resonemang presenterades en del av deras utsagor i form av citat. För att underlätta för läsaren lyftes citaten ut ur den löpande texten för att belysa viktiga utdrag som har relevans för studiens forskningsfrågor. Delar av citat togs bort i de
Huvudteman Underliggande teman
1. Barns behov Barns behov av skydd prioriteras
Barns rätt till delaktighet- en tolkningsfråga
2. Kvinnors behov Press att uppvisa föräldraförmåga/ förmåga att skydda sina barn Press att medverka till umgänge
3. Samarbete Samarbete är ingen självklarhet Fruktbart samarbete trots specialisering Krock mellan enheternas olika uppdrag
fall då respondenterna avvek från ämnet. I de fall där citaten innehöll en dialog mellan respondenterna återgavs deras utsagor i ett och samma citat. Resultatet analyserades och diskuterades i relation till tidigare forskning samt utifrån begreppet handlingsutrymme. Det teoretiska perspektivet fungerade som ett raster vilket studiens resultat analyserades igenom.
Studiens kvalitet
Validering ska enligt Kvale & Brinkmann (2014) genomsyra hela forskningsprocessen vilket också har eftersträvats under studiens samtliga steg från planering till rapportskrivning. Inom kvantitativ forskning utgör validitet och reliabilitet två viktiga kriterier för att studiens kvalitet ska kunna bedömas (Bryman, 2011). När det gäller kvalitativ forskning råder det delade meningar bland forskarna om huruvida dessa kriteriet är relevanta och på vilket sätt deras betydelse ska anpassas till kvalitativa studier (Bryman, 2011; Kvale & Brinkmann, 2014). Reliabilitet relaterar till frågor om undersökningens resultat kan hålla över tid, det vill säga om andra forskare skulle kunna komma fram till samma resultat vid en upprepning av studien. Begreppet relaterar också till vikten av att medlemmarna inom ett forskarlag tolkar empirin på samma sätt (Bryman, 2011). När det gäller intervjuer kan reliabilitet diskuteras i relation till ledande frågor (Kvale & Brinkmann, 2014). För att minimera påverkan på intervjupersonernas svar undveks ledande frågor både i utformandet av intervjuguiden och under intervjuerna. Eftersom två olika personer transkriberade intervjuerna fanns en risk att det gjordes på olika sätt så att innehållet i texten tolkades olika. För att minimera risken för misstolkningar av den transkriberade texten lyssnades alla inspelningar genom.
Begreppet validitet handlar om huruvida man observerar/mäter det man säger sig observera/mäta (Bryman, 2011). Inom samhällsvetenskaplig forskning handlar validitet om att en metod undersöker det som den påstås undersöka, att slutsatser är korrekt härledda från sina premisser, med giltiga argument som är hållbara, välgrundade och övertygande (Kvale & Brinkmann, 2014). För att försöka behålla ett objektivt förhållningssätt kodades materialet av oss båda separat, för att sedan kunna jämföra och diskutera likheter och skillnader i tolkningen. Studiens resultat relaterades till och diskuterades utifrån tidigare forskning med syfte att uppnå en hållbar och övertygande argumentation som stödjer de slutsatser som drogs. För att ge läsaren av denna uppsats en möjlighet att bedöma studiens kvalitet och om de dragna slutsatserna är berättigade eftersträvades en noggrann beskrivning av hela forskningsprocessen under metodavsnittet.
Validitet handlar också om frågor huruvida resultatet går att generalisera till andra sociala miljöer (Bryman, 2011). När det gäller kvalitativa studier är det problematiskt att generalisera resultateten eftersom de ofta, precis som i denna studie, inkluderar en mindre mängd deltagare (Bryman, 2011). Det var inte heller syftet med denna studie. Fokus låg på att få fram en detaljrik empiri som kan säga något om den sociala verklighet som studerades och som kunde besvara studiens frågeställningar gällande VINR där barn är involverade.
Resultat/ Analys
Med utgångspunkt i den tematiska analysen presenteras i följande avsnitt det empiriska materialet. Resultatet redovisas utifrån tre huvudteman, Barns behov, Mammors behov och Samarbete, vilket även är i linje med studiens syfte och frågeställningar. De presenterade citaten utgör exempel på och belyser intervjupersonernas resonemang. För att säkerställa intervjupersonernas konfidentialitet benämns som tidigare nämnts de intervjuade handläggarna utifrån den enhet de tillhör.
Huvudtema 1. Barns behov
Resultatet visar att i ärenden där våld förekommer inom familjen inleds enligt handläggarna alltid utredning på barnen, med fokus på barns bästa. Däremot nämner handläggare vid alla enheter att det kan vara svårt att bedöma vad som är bäst för barnet i och med att det ofta handlar om komplexa och svåra ärenden. Dock lyfts barns behov av skydd och barns rätt till delaktighet fram som centrala behov att tillgodose.
Underliggande tema: Barns behov av skydd prioriteras
Materialet indikerar att säkerställande av barns behov av skydd är en viktig del i arbetet med att stödja våldsutsatta mammor och barn. Genomgripande påtalar handläggarna vikten av att tillgodose barnets behov av skydd utifrån deras olika uppdrag. Även om exempelvis VINR-handläggare har fokus på den våldsutsatta mamman framgår av deras beskrivningar att de tar hänsyn till barns behov av skydd genom exempelvis en orosanmälan till socialnämnden. Skyddsaspekten framträder vidare som en betydelsefull del i barnutredningar både i samband med skyddsbedömningar men också i familjerättens bedömningar gällande umgänge.
...för vi talar både om att lag, att ja barnen ska skyddas i första hand men hur vet vi här liksom, vi vet egentligen inte, kommer barnen att skyddas här, för vi alla som jobbar här är vuxna, tar vi verkligen barnets parti eller tar vi den vuxnes parti, det är jättesvårt. (VINR-enhet)
Det är inte så att vi har en utredning utan att nämna barnen utan de finns ju med där, vad vi hör att de har upplevt [...] Ja, och sen göra orosanmälan till barnhandläggarna också. (VINR-enhet)
Barnhandläggarnas beskrivningar indikerar att föräldrarnas förmåga att skydda sina barn från våld framträder som en central del i barnutredningar. Skyddsbedömningar görs både i det akuta skedet men också löpande vid behov under utredningstiden. Handläggarna beskriver att en bedömning av föräldraförmågan också behöver göras eftersom det ibland kan finnas en oro kring mammans förmåga att ta hand om barnen på egen hand.
Vårt uppdrag är alltid barnet, vi har alltid barnet i fokus [...]I det akuta skedet måste vi titta på hur föräldrarna kan skydda barnet från att utsättas för våld eller bevittna våld [...] Vi hamnar ju också i det läget att under utredningstiden att vi behöver göra skyddsbedömningar [...] vi kan ju fortfarande ha en utredning som har pågått i tre månader, vi har en månad kvar så händer det någonting. (BoU-enhet)
Enligt barnhandläggarna kan våldsutsatta mammor ibland ha svårt att inse att barnen exponeras för våld. Förklaringar som att barnen sov och att de inte var i samma rum tas upp som exempel. I vissa fall kan det enligt handläggarna vara nödvändigt att tala om för mamman att hon måste skydda sina barn för att undvika ett omhändertagande enligt LVU. En svårighet som tas upp är att mammorna och barnen ibland förnekar våldet eller drar tillbaka de uppgifter de har lämnat tidigare. Även om det finns en misstanke om att barnen far illa kan det ibland vara svårt att ingripa om det inte finns tillräckligt med belägg för ett omhändertagande enligt LVU.
Och då säger vi till kvinnan till exempel, ja om inte du väljer att lämna din man, då måste vi omhänderta dina barn, för du skyddar inte dina barn. (BoU-enhet) Då hamnar man i den här gråzonen att man inte kan, man måste ha ett samtycke till en annan typ av insats men vi inte kan gå via tvångsåtgärd [...] det är jättesvårt att veta hur man ska gå vidare i det, för man vill inte heller avsluta
ett sådant ärende för man vet att det inte blir bättre och där är en stor gråzon i lagen. (BoU-enhet)
Barnets rätt till skydd kan även märkas i handläggarnas beskrivningar av svårigheter som följer med skyldigheten att informera pappan om att utredning på barnen inleds, då risken för att kvinnan och/eller barnen ska bli utsatta för ytterligare våld ökar. Det kan enligt handläggarna innebära att informationen till pappan måste fördröjas eller att han inte får reda på hela sanningen eftersom barnens skydd måste prioriteras.
Nej men alltså det är ju, i första hand så måste barnen skyddas och är det så att vi gör bedömning att det här är för allvarligt då kan vi ju inte informera den andre vårdnadshavaren helt enkelt, fastän vi har en skyldighet att göra det så att det, det är ett dilemma. (VINR-enhet)
Familjerättshandläggarna beskriver att det utifrån forskning och lagstiftning finns många aspekter att ta hänsyn till i frågan om umgänge och barnets rätt att veta om sin förälder. De lyfter att många barn kan längta och uttrycka en vilja att träffa sin pappa. Handläggarna påtalar dock att de i sina bedömningar tar hänsyn till barnets skydd och att deras rekommendation inte alltid är ett umgänge.
[...] det handlar ju om, alltså samhället har ju bestämt att barn har rätt till en nära och god relation till båda sina föräldrar [...] I det så kan det ju också vara så att vi rekommenderar INGET umgänge, så det är ju inte bara så att vi tänker att det, att barnet ska ha båda föräldrarna. För är det tillräckligt illa då, då rekommenderar ju vi inget umgänge också. (Familjerätten)
Underliggande tema: Barns rätt till delaktighet- en tolkningsfråga
Under intervjuerna framgår att barnhandläggarna och familjerättshandläggarna använder olika strategier för att göra barnen delaktiga och få med deras perspektiv i utredningen. Framförallt strävar handläggarna på båda enheter efter att ha barnsamtal men även andra strategier används för att involvera barnen.
Alltså ett barn som inte har ett språk kanske utrycker det på andra sätt och då kan vi se det genom observation, ibland kan barnet ha bara ett fåtal ord men de orden kan ju säga väldigt mycket om vilken miljö barnet lever i. (BoU-enhet)
Både barnhandläggare och familjerättshandläggare beskriver att de försöker ha barnsamtal så långt det är möjligt men att barnets ålder och mognad måste tas med i bedömningen. Exempelvis beskriver handläggarna att de behöver bedöma om barnet uttrycker sin egen vilja. Familjerättshandläggarna uppger att de försöker skapa trygga sammanhang för barnsamtal. De berättar att de i allra flesta fall har barnsamtal på kontoret, som är en neutral plats för barnet och där barnet inte behöver känna oro för att någon ska höra vad de säger.
Sen ska vi ju ta reda vems önskan är det barnet uttrycker, är det ett medskick från föräldern att så här ska det vara, så här skulle vi vilja, det här är nog bra eller är det barnets egen innersta önskan. (Familjerätten)
Under intervjuerna framgår att det kan finnas svårigheter med att genomföra samtal med barn då mamman och barnen befinner sig på skyddat boende, bland annat på grund av det geografiska avståndet till boendet. Både familjerättshandläggarna och barnhandläggarna beskriver att de försöker hitta lösningar, exempelvis möta mamman och barnen halvvägs. I de fall där familjerätten inte får båda föräldrars samtycke till barnsamtal eller om ett samtal inte går att genomföra inhämtas information om barnsamtal från BoU-s utredning, vilket beskrivs finnas i de flesta fall. Både familjerättshandläggare och barnhandläggare beskriver att de använder sig av hembesök och observationer för att få en mer komplett bild av barnets situation. Handläggarna uppger att de även inhämtar referensuppgifter från andra aktörer som är i kontakt med barnet för att på det sättet göra barnens röster hörda.
Men också, vi pratar ju alltid med skola eller förskola och barnen där är ju oftast, de är ju så nära sina förskolefröknar eller lärare att de pratar oftast där, och där kan man också få en lite mer nyanserad bild och på så sätt så kan man lägga pusslet oftast lite bättre. (Familjerätten)
Huvudtema 2. Mammors behov
Materialet indikerar att våldsutsatta mammors behov ofta får stå tillbaka till fördel för barnens. Enligt handläggarnas beskrivningar kan mammorna istället uppleva mötet med socialtjänsten som pressande och bestraffande. Det som framförallt lyfts fram är att mamman utsätts för press att uppvisa föräldraförmåga/förmåga att skydda sina barn och press att medverka till umgänge.
Underliggande tema: Press att uppvisa föräldraförmåga/ förmåga att skydda sina barn
Föräldraförmågan diskuterades i alla intervjuer på olika sätt beroende på enheternas uppdrag. Det som är återkommande är att de våldsutsatta mammorna kan uppleva socialtjänstens utredning av föräldraförmågan som pressande och ifrågasättande. Handläggarnas resonemang indikerar att prioritering av barnens behov av skydd kan åsidosätta mammans behov av stöd på olika sätt.
För jag kan uppleva, i de ärenden där man har utrett föräldraförmågan så blir det ju ibland att pressen blir enorm på den som är våldsutsatt. (VINR-enhet)
Både VINR-handläggare och barnhandläggare påtalar att socialtjänsten sätter press på den våldsutsatta mamman att skydda sina barn och uppvisa föräldraförmåga. Enligt handläggarna förekommer det att pressen på mamman blir större än på den våldsutövande pappan. En av VINR-handläggarna menar att en våldsutövare ofta kan klara sig genom att förneka våldet. Barnhandläggarna beskriver att deras bedömningar av föräldraförmågan och förmågan att skydda barnet från våld kan upplevas kränkande. Nedan beskriver en barnhandläggare hur en mamma som blir pressad att skydda sina barn kan uppleva det.
Då blir hon oerhört kränkt när hon känner sig granskad av oss, för hon menar ju då ”det är ju inte jag som har gjort fel, det är min make som gör fel men det är jag som blir granskad, för att ni ifrågasätter mitt föräldraskap”. (BoU-enhet) Det framkommer att den våldsutsatta mamman kan få stöd i sitt föräldraskap genom öppenvården i båda kommuner, men i och med att våldet ofta diskuteras ur ett föräldraperspektiv, menar en av våldshandläggarna att den våldsutsatta mammans behov av att bearbeta sina egna upplevelser av våldet får stå tillbaka. Handläggaren menar att det beror på enheternas olika uppdrag samt bristande kunskap om våldets konsekvenser. Familjerättshandläggarna menar däremot att de har kunskap om våldets konsekvenser och hur dessa kan påverka en våldsutsatt förälder, men att deras uppdrag inte handlar om att utreda föräldrarnas behov av stöd.
Det är klart att de inte ska tappa bort att de är föräldrar men ibland kan jag uppleva att de får inte ens tänka tanken att de är en våldsutsatt egen individ, men man är ju faktiskt mer än bara sina barn. (VINR-enhet)
Det är ju barnen vi har fått i uppgift att utreda, så det är ju inte föräldrarna, vad som är bäst för dem utan det är ju vad som är bäst för barnet, dess framtid och utveckling. (Familjerätten)
Barnhandläggarna menar att det förekommer att våldsutsatta mammor gör en anmälan för att deras partner ska få hjälp att upphöra med våldet. I stället resulterar det i att de känner sig pressade att lämna relationen för att undvika ett tvångsomhändertagande av barnen enligt LVU. Barnhandläggarna menar att mer frivilliga ingångar och möjlighet att erbjuda stöd till den våldsutövande pappan hade skapat bättre förutsättningar att möta mammans stödbehov.
Det finns ju kvinnor som, vars mål med anmälan eller alltså, det är ju att den som de lever tillsammans med ska få hjälp. När vi då går igång så blir det lätt bestraffande och då vill de inte medverka i utredningen. Men där har vi jättelite att erbjuda i dagsläget tyvärr. (BoU-enhet)
Underliggande tema: Press att medverka till umgänge
Genomgående i alla intervjuer har barnets umgänge med den våldsutövande föräldern diskuterats. Även om handläggarnas syn på umgänge skiljer sig åt indikerar ändå deras resonemang att mamman av olika anledningar pressas att medverka till umgänge, vilket ibland kan innebära att mammans behov av bland annat skydd kan äventyras och att hon på olika sätt kan hållas kvar i våldet.
Men just det här att det finns en umgängesrätt att den andre föräldern även har vad ska man säga en rättighet till umgänge även om man har utsatt till och med barnen. (VINR-enhet)
VINR-handläggarna beskriver att en del mammor trots sin oro och trots att barnet motsätter sig umgänget kan känna sig pressade att motivera barnet till umgänge. Mammornas rädsla för att inte medverka till umgänge framkommer även i familjerättshandläggarnas beskrivningar. Handläggarna berättar att de kan få i uppdrag av tingsrätten att verkställa beslut om umgängesstöd. De påtalar att de inte kan ändra tingsrättens beslut utan att det är i så fall föräldern som kan motsätta sig beslutet och sedan stå för det i domstolen. Familjerättshandläggarna uppger att många mammor är rädda att motsätta sig tingsrättens beslut, bland annat av rädsla att förlora vårdnaden.
