Anestesisjuksköterskans omvårdnadsåtgärder
för att lindra patienters preoperativa oro
Axel Florin
Specialistsjuksköterska, Anestesisjukvård 2020
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad
Anestesisjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att lindra
patienters preoperativa oro
The nurse anesthetist’s nursing interventions to alleviate
patients’ preoperative anxiety
Axel Florin
Kurs: O7036H, Examensarbete inom anestesisjukvård Specialistsjuksköterskeprogrammet
med inriktning mot anestesisjukvård 60 hp Handledare: Josefin Bäckström
Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad SAMMANFATTNING
Bakgrund: Tidigare forskning visar att det finns flera faktorer som bidrar till preoperativ oro, vilket är ett tillstånd som kan orsaka flera negativa konsekvensen både i direkt anslutning till operation som långt senare efter operation. Ett av målen vid ett preoperativt möte mellan anestesisjuksköterskan och patienten är att anestesisjuksköterskan ska minska patientens stress. Därmed är det av värde att göra en översikt avseende aktuell forskning kring omvårdnadsåtgärder som kan vidtas av anestesisjuksköterskor för att lindra preoperativ oro.
Syfte: Studiens syfte var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder som kan att vidtas av anestesisjuksköterskor för att lindra preoperativ oro hos patienten.
Metod: Metod var integrerad litteraturöversikt bestående av 20 vetenskapliga artiklar, varav 14 kvantitativa och sex kvalitativa. Vid litteratursökning användes databaserna CINAHL och PubMed.
Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier som beskriver omvårdnadsåtgärder som
anestesisjuksköterskor kan vidta för att lindra preoperativ oro: Individanpassa den preoperativa
informationen, Skapa en bekväm miljö, Bemöta individanpassat och empatiskt och Ha en lugnande närvaro och kommunikation.
Slutsats: Analysen resulterade i fyra distinkta kategorier gällande omvårdnadsåtgärder mot preoperativ oro. Utifrån komfortteorin är det möjligt att anföra att om anestesisjuksköterskor kombinerar omvårdnadsåtgärder från de fyra kategorierna för att lindra patienters preoperativa oro har patienter större möjlighet att nå total komfort. Framtida forskning behövs avseende effekten av omvårdnadsåtgärder som utförs av just anestesisjuksköterskor samt effekten av patientens egna strategier för att lindra preoperativ oro.
Nyckelord: Komfortteori, Preoperativ oro, Omvårdnadsåtgärder, Anestesisjuksköterska,
Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad ABSTRACT
Background: Previous research has identified several factors contributing to patients experiencing preoperative anxiety, which is a condition that can cause several negative consequences both directly in connection with the surgery, as well as long after the surgical procedure. One of the aims during a preoperative meeting between the nurse anesthetist and the patient is for the nurse anesthetist to ease the patient’s stress. Thus, it is of value to conduct and overview of current research regarding nursing interventions that can be conducted by nurse anesthetists to alleviate preoperative anxiety.
Aim: The aim of the study was to describe what nursing interventions that nurse anesthetists can conduct to alleviate a patient’s preoperative anxiety.
Method: Integrative literature review consisting of 20 scientific articles, of which 14 were quantitative and six qualitative. The literature search was conducted in the databases CINAHL and PubMed.
Result: The analysis resulted in four categories describing nursing interventions that nurse anesthetists can conduct to alleviate a patient’s preoperative anxiety: Individualize the
preoperative information, Create a comfortable environment, Treat individually and empathically and Have a soothing presence and communication.
Conclusion: The integrative literature review with data from the 20 scientific articles resulted in four categories describing nursing interventions to alleviate preoperative anxiety. It is possible to say, based on the theory of comfort, that the patient has a greater chance to reach total comfort if nurse anesthetists combine multiple nursing interventions from the four categories to alleviate the patient’s preoperative anxiety. Future research is suggested to focus on the effect of nursing interventions performed by nurse anesthetists and the effect of the patient’s own strategies to alleviate preoperative anxiety.
Key words: Theory of comfort, Preoperative anxiety, Nursing interventions, Nurse anesthetist,
Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad
Innehållsförteckning
1 Introduktion ... 1
1.1 Det preoperativa ansvaret hos anestesisjuksköterskan ... 1
1.2 Faktorer som påverkar det perioperativa välbefinnandet ... 1
1.3 Kolcabas komfortteori ... 3 1.4 Problemformulering ... 4 1.5 Studiens syfte ... 4 2 Metod ... 5 2.1 Design ... 5 2.2 Urval ... 6 2.3 Datainsamlingsmetod ... 6
2.4 Kvalitetsgranskning av vetenskapliga artiklar ... 8
2.5 Dataanalys ... 9
... 10
2.6 Etiska överväganden ... 11
3 Resultat ... 12
3.1 Individanpassa den preoperativa informationen ... 12
3.2 Skapa en bekväm miljö ... 13
3.3 Bemöta individanpassat och empatiskt... 14
3.4 Ha en lugnande närvaro och kommunikation ... 15
4 Diskussion ... 16 4.1 Resultatdiskussion ... 16 4.2 Metoddiskussion ... 22 4.3 Slutsats ... 24 4.4 Kliniska implikationer ... 24 5 Referenser... 25 6 Bilagor ... 40
1
1 Introduktion
1.1 Det preoperativa ansvaret hos anestesisjuksköterskan
När anestesisjuksköterskan1 möter patienten preoperativt är ett av målen att förbättra copingförmågan och minska stressen (Gran Bruun, 2013, s. 17). Att lindra lidande ingår i sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden och de flesta av anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter innebär att bidra till lindring eller frånvaro av smärta eller obehag.
Anestesisjuksköterskan ska även skapa tillit, förtroende och trygghet till såväl patienten som dennes närstående, behandla patienten som en unik individ med individuella behov samt visa uppmärksamhet gentemot patientens situation (International Council of Nurses (ICN), 2012; Nortvedt, 2013, s. 45). Den preoperativa bedömningen kan med fördel ske i god tid före planerad kirurgi och bör ske i en lugn miljö, eftersom detta bidrar till en avspänd situation då samtalet sker utan att patienten är påverkad av medicin, bär privata kläder och inte för stunden identifierar sig som patient (Marley & Sheets, 2017, s. 311; Valeberg, 2013, s. 321). Utöver obligatoriska upplysningar under det preoperativa samtalet är det av vikt att möjlighet ges för individuella frågor (Gran Bruun, 2013, s. 17). Dock kan den preoperativa bedömningen ske dagen innan en planerad operation på grund av ekonomiska omständigheter (Marley & Sheets, 2017, s. 311).
1.2 Faktorer som påverkar det perioperativa välbefinnandet
Rädsla, stress och oro inför kirurgi och anestesi är individuell eftersom patienter skiljer sig åt när det gäller förväntningar, erfarenhet från tidigare anestesier och sjukhusvistelser, mognad och förmåga att förstå information (Lundberg, 2016, s. 174–175; Valeberg, 2013, s. 315–316;
Stirling, 2006). Att preoperativt dokumentera de faktorer som påverkar patientens sinnesstämning har rekommenderats som adekvat åtgärd för att kunna behandla eventuell oro och därefter
utvärdera effekten av genomförda åtgärder (Rosén, Svensson & Nilsson, 2008).
Flera faktorer kan bidra till preoperativ oro. En faktor som framhävs i flera studier är rädsla för smärta (Hernández-Palazón et al., 2018; King, Bartley, Johanson & Broadbent, 2019;
Feuchtinger et al. 2014; Mavridou, Dimitriou, Manataki, Arnaoutoglou & Papadopoulos, 2012; Svensson, Nilsson & Svantesson, 2016; Ruhaiyem et al. 2016). Att ha en lång väntetid inför en kommande operation och även rädsla över att operationen eventuellt kan bli inställd bidrar till
2 preoperativ oro (Hernández-Palazón et al., 2018; King et al. 2019; Gilmartin & Wright, 2008; Drageset, Lindstrøm & Underlid, 2010).
Oro kring själva operationen handlar till stor del om rädslan för att dö under operationen, men även oro för att komplikationer ska uppstå på grund av kirurgin eller risken att uppleva awareness (Hernández-Palazón et al., 2018; King et al. 2019; Feuchtinger et al. 2014). Ytterligare en aspekt till preoperativ oro är rädsla för att anlända till och se själva operationssalen eller medicinska föremål såsom nålar, drän och medicin som ges intravenöst (King et al. 2019; Mavridou et al., 2012; Mitchell, 2009). Vidare har även preoperativ oro uppstått av anledningar som patienter inte har kunnat förklara (Nigussie, Belachew & Wolancho, 2014).
Preoperativ oro kan också bottna i rädsla för det postoperativa förloppet kring illamående, att bli utskriven alltför tidigt, inte kunna utföra dagliga aktiviteter lika väl som förr, att den kognitiva återhämtningen ska dröja vid uppvaknandet eller att patienten kommer att ha ett inadekvat uppförande postoperativt på grund av läkemedelspåverkan (King et al., 2019; Ruhaiyem et al., 2016). Även oro för förlorad inkomst framhävs som en faktor för preoperativ oro hos patienter bosatta i ett utvecklingsland (Nigussie et al., 2014).
Preoperativ oro kan även relateras till en osäkerhet gentemot vården, både kring en rädsla för att personal är okunnig och för inadekvat hygien såväl på sjukhuset som hos personal (King et al., 2019) eller att förlora kontrollen och vara beroende av personal, alternativt att inte bli hörd av personal och att behöva känna sig exponerad och utsatt (Hernández-Palazón et al., 2018; Svensson et al. 2016). Alltför mycket information från vårdpersonal, alternativt brist på information kan även bidra till preoperativ oro (Indratula et al., 2013; Svensson et al., 2016). Hos äldre, kvinnor och hos personer som är lågutbildade eller ensamboende är den preoperativa oron högre (Nigussie et al., 2014; Yilmaz, Sezer, Gürler & Bekar, 2011; Erkilic et al., 2017; Ocalan, Akin, Disli, Kilinc & Ozlugedik, 2015; Mavridou et al., 2012; Ruhaiyem et al. 2016). Ett starkt socialt nätverk eller en stöttande familj har varit faktorer som föranlett en lägre preoperativ oro (Drageset et al., 2010; Yilmaz et al., 2011; King et al., 2019). Samtidigt har patienter som ska genomgå en operation reflekterat kring hur familjen upplever det faktum av att patienten behöver genomgå en operation, vilket i sin tur har resulterat i preoperativ oro hos patienten (Drageset et al., 2010).
Konsekvenser av preoperativ oro kan uppstå både direkt i anslutning till operationen, men även lång tid efter att operationen är över. Negativa konsekvenser kan yttra sig som högre blodtryck och puls, ökat behov av smärtlindring, ökad smärtproblematik postoperativt, försämrad
3 sårläkning, förlängd vårdtid och ökad risk för infektioner samt ökad missnöjdhet med vården (Bayrak, Sagiroglu & Copuroglu, 2019; Ocalan et al., 2015; Stirling, 2006). Preoperativ oro har även relateras till högre mortalitet och morbiditet hos patienter över 70 år, men forskarna själva menar att ytterligare forskning behövs kring just denna relation (Williams et al., 2013).
Möjligheten att erhålla information från läkaren preoperativt, ha samma anestesiolog vid preoperativ bedömning som vid operation, samtala med medicinsk personal och andra patienter samt ha tillit till sin religiösa tro är betydelsefulla strategier för att hantera sin oro preoperativt enligt patienter själva (Jawaid, Mushtaq, Mukhtar & Khan, 2006; Soltner, Giquello, Monrigal-Martin & Beydon, 2011; Nigussie et al., 2014; Vargas, Maia & Dantas, 2006, citerad i Tavares Gomes, Mendes Espinha & Muniz da Silva Bezerra, 2015; Aust et. al, 2016).
1.3 Kolcabas komfortteori
Den teoretiska bakgrunden i detta arbete utgår från komfortteorin, en mellanklassteori inom omvårdnadsvetenskapen, skapad av Katharine Kolcaba då hon definierade vad komfort innebar. Kolcaba har definierat komfort som ”det omedelbara tillståndet att stärkas genom att ha de
mänskliga behoven av lättnad, bekvämlighet och överskridande tillgodosedda i fyra sammanhang av upplevelse; fysiskt, psykospirituellt, sociokulturellt och miljö”. Komfortteorin definierar lättnad som ett tillstånd då något allvarligt obehag dämpas eller lindras. Bekvämlighet är
avsaknaden av specifika obehag. För att uppleva bekvämlighet behöver en patient nödvändigtvis inte ha upplevt obehag innan, men sjuksköterskan kan vara medveten om benägenheten för specifika obehag. Överskridande kan tolkas som möjligheten att “sättas ovan” obehaget när själva obehaget inte kan dämpas eller lindras. Fysiskt sammanhang innebär kroppsliga upplevelser och sensationer. Det psykospirituella sammanhanget innefattar vad som än ger livet mening, såsom självkänsla, självbegrepp, sexualitet eller livskoncept. Det sociokulturella sammanhanget avser förbindelsen till världen runt en person såsom interpersonella, familjära och sociala relationer och inkluderar patientens utbildning, stöd och finansiella situation. Senare har även kultur blivit en del av sammanhanget och innefattar då språk, traditioner, seder och religiös tro. Miljö inkluderar ting som härrör från miljön och som stimulerar kroppsliga sinnen, exempelvis ljus, ljud, doft och beröring. Enligt detta koncept är välbefinnande ett fluktuerande tillstånd som kan ändras mellan positivt och negativt mycket snabbt. De ovanstående perspektiven av komfort hänger samman och helheten (här definierat som total komfort) är därmed större än dess delar (Kolcaba, 1994; Kolcaba, 2002; Kolcaba, 2003; Wilson & Kolcaba, 2004).
4
1.4 Problemformulering
Forskning från flera olika källor visar att stress och oro är en vanlig upplevelse för patienten inför operation. Denna oro kan bero på flera olika faktorer. Den preoperativa oron kan i det
postoperativa skedet medföra flera olika negativa konsekvenser för patienten. Förslag för att behandla potentiell oro har beskrivits i form av att dokumentera faktorer som påverkar patientens känsloläge för att senare kunna utvärdera effekten av genomförda åtgärder. Patienter har själva beskrivit att ha samma personal perioperativt, samtala med medicinsk personal och andra
patienter, få information av läkaren och använda sin religiösa tro som betydelsefulla åtgärder för att lindra oro.
Genomgång av aktuell forskning visar vilka faktorer som bidrar till stress och oro samt vilka faktorer och åtgärder patienten själv kan vidta för att lindra negativa förnimmelser. Därmed är det av värde att göra en översikt avseende aktuell forskning kring vilka omvårdnadsåtgärder som kan vidtas av anestesisjuksköterskor för att lindra preoperativ oro. Mot denna bakgrund avses en litteraturöversikt att genomföras kring aktuellt forskningsläge avseende omvårdnadsåtgärder i den preoperativa miljön för att motverka preoperativ oro. En sådan översikt kan, utöver att
sammanställa aktuell forskning, även belysa behov av ytterligare forskning och således vara av värde för såväl patienter, deras närstående och även samhället.
Beskrivning av begrepp
Oro kan betecknas som en låg grad av ångest som i sin tur är ett tillstånd som upplevs som en
”känsla av rädsla eller spänning och tryck” (Nationalencyklopedin, 2020).
Omvårdnadsåtgärd är en handling som ”syftar till att främja eller bibehålla hälsa, förebygga
ohälsa eller sjukdom, eller att stärka personens välbefinnande” (Florin, 2019, s. 62).
1.5 Studiens syfte
Syftet var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder som kan vidtas av anestesisjuksköterskor för att lindra preoperativ oro hos patienten.
5
2 Metod
2.1 Design
Studien har genomförts som en integrativ litteraturöversikt. En litteraturöversikt kan göras i avseende att skapa en helhetsbild över ett begränsat område genom att samla publicerad
forskning, att generera nya forskningsfrågor och stimulera till vidare forskning (Friberg, 2017, s. 144; Polit & Beck, 2016, s. 88). Vid en integrativ litteraturöversikt kan både experimentella och icke-experimentella studier inkluderas (Whittemore & Knafl, 2005). En integrativ
litteraturöversikt skiljer sig från en allmän litteraturstudie genom att den integrativa litteraturöversikten även ska syntetisera resultatet från de studier som inkluderats i
litteraturöversikten (Friberg, 2017, s. 150). Genom att göra detta kan resultaten från de olika studierna kallas för ”en ny helhet” (Friberg, 2017, s. 150).
Det är av värde att forskningsfrågan är såväl specifik som övergripande för att finna högkvalitativ forskning (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016, s. 23). För att kunna utföra en adekvat sökning av kvantitativ forskning i databaser har syftet strukturerats till delfrågor enligt PICO-modellen (tabell 1). PICO är en metod som innebär att utefter en frågeställning skapa en strukturerad metod som i sin tur skapar sökstrategier (Forsberg & Wengström, 2016, s. 60–61; Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), 2017). Sökning av kvalitativa studier har skett enligt PEO-modellen (tabell 2), vilket är en modell precis som PICO men som är konstruerad just för kvalitativa studier (Forsberg & Wengström, 2016, s. 60–61).
Population Intervention Control Outcome
Vuxna patienter som ska genomgå
operation
(Omvårdnads)intervention med fokus på att minska
oro
Kontrollgrupp utan intervention (om sådan grupp används i studien)
Minskad oro
Tabell 1: PICO
Population Exposure Outcome
Anestesisjuksköterskor som ger omvårdnad till vuxna patienter inför en operation
Patientens preoperativa oro Val av intervention
6
2.2 Urval
Inklusionskriterier har varit följande: Artiklarna har publicerats tidigast år 2010. Artiklarna ska vara skrivna på antingen engelska eller svenska för att förhindra språksvårigheter. Artiklarna ska vara tillgängliga gratis genom sökdatabaser vid inloggning via universitetet. Artiklarna ska vara godkända av en etisk kommitté samt vara peer-reviewed. Deltagarna i studien ska vara 18 år eller äldre. Då syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder var ytterligare inklusionskriterier att minst en legitimerad sjuksköterska, det vill säga en person med omvårdnadskompetens, ska ha
medverkat i forskningen, alternativt varit delaktig i själva interventionen eller utformandet av den (om en intervention användes). Interventionen ska ha utförts eller vara möjlig att utföra på
sjukhus i den preoperativa kontexten av vårdpersonal vid en operativ vårdenhet.
Exklusionskriterier har varit följande: Artiklar som är litteraturöversikter, opublicerade eller anses ha allt för låg kvalitet utifrån kvalitetsgranskningen.
2.3 Datainsamlingsmetod
Insamling av data har skett i databaserna PubMed och CINAHL (bilaga 1). Båda databaserna har varit tillgängliga genom Luleå tekniska universitetets bibliotek. Vid sökningar i PubMed har MeSH-termer används vilket har lett till att vetenskapliga artiklar sökts fram som har varit indexerade utifrån dessa termer. Vid användning av MeSH-termer har det varit möjligt att använda ”subheading” vilket innebär att sökningen blir mer begränsad inom MeSH-termen som ifråga har använts. Vid sökning i CINAHL har Subject Heading (i sökningen förkortat MH) liknande ovanstående MeSH-termer använts. Sökningar har även gjorts utifrån de termer som sökdatabaserna rekommenderat vid sökning av specifika MeSH-termer och Subject Headings. Sökningar har även skett genom användning av fristående ord och alternativa synonymer till dessa ord. Sökningar med trunkering har även genomförts. Trunkering innebär att ord avslutas med en asterix och leder till att sökningen innefattar varierande ändelser kopplade till det ordet (Polit & Beck, 2016, s. 92). Begreppet ”Explode” (markerat som + i sökning i CINAHL) innebär att sökning har skett med underordnade termer kopplade till den Subject Heading ifråga.
Begreppet ”Noexp” innebär att endast huvudsökordet har använts vid sökningen utan
underordnade termer. Vid sökning i databaserna har boolesk sökteknik använts, vilket innebär att nyckelorden kombinerats med AND, OR och/eller NOT för att kunna förklara vilket samband sökorden ska ha till varandra (Östlundh, 2017, s. 72–73). Detta förfarande gör det möjligt att både kunna begränsa och utöka antalet artiklar (Polit & Beck, 2016, s. 91).
7 Vid sökning i CINAHL begränsades sökningen till vetenskapliga artiklar utifrån
inklusionskriterierna. Vid sökning i PubMed begränsades också sökningen precis som CINAHL. Det fanns ingen möjlighet att filtrera vetenskapliga artiklar i PubMed utifrån kriteriet att de skulle vara Peer-reviewed, men efter kontakt med en bibliotekarie vid Karlstads universitet (personlig kommunikation, 9 mars 2020) kunde det tydliggöras att en artikel var peer-reviewed i PubMed genom att artikeln var markerad som ”[Indexed for Medline]”. Möjligheten att välja mänskliga deltagare gjordes också i PubMed då detta visade sig begränsa antalet artiklar.
Totalt genomfördes 11 sökningar i databaserna PubMed och CINAHL med ovan beskrivna tillvägagångssätt varvid 58 vetenskapliga artiklar bedömdes som relevanta (figur 1). Av dessa blev 56 vetenskapliga artiklar lokaliserade genom sökord. Av dessa 56 artiklar erhölls en artikel i fulltext via e-post efter kontakt med ansvarig korrespondent då endast artikelns abstract kunde erhållas vid sökprocessen. Ytterligare fyra vetenskapliga artiklar med relevanta abstract utan tillgänglig fulltext identifierades vid sökningar i databaserna, men uteslöts då ansvariga korrespondenter för dessa artiklar ej nåddes vid försök till kontakt via e-post. En artikel blev inkluderad efter att PubMed rekommenderat den utifrån angivna sökord. Utifrån denna artikel gjordes en sökning på liknande artiklar varpå ytterligare en artikel inkluderades. Samtliga 58 vetenskapliga artiklar genomgick en sekundär granskning vilket innebar att varje artikel lästes igenom för att undersöka om dessa kunde inkluderas i litteraturöversikten.
Vid sekundärgranskningen exkluderades 38 vetenskapliga artiklar. Ur 18 av dessa framgick inte att någon legitimerad sjuksköterska var delaktig, antingen avseende delaktighet i interventionen eller som författare till studien. Ytterligare sju artiklar exkluderades då deras data ej ansågs relevant för att besvara denna studies syfte efter ingående granskning. Två artiklar exkluderades då dessa visade sig vara skrivna på spanska. Fyra artiklar exkluderades på grund av att de hade interventioner utförda på vårdavdelning som inte kunde tolkas som att de brukade utfördas av operationspersonal. Två vetenskapliga artiklar exkluderades då det inte framgick tydligt att en etisk kommitté hade godkänt studien. En vetenskaplig artikel exkluderades då den visade sig vara en litteraturöversikt. Slutligen exkluderades ytterligare fyra artiklar då dessa fokuserade på omvårdnadsåtgärder kring PCI vilket är en intervention som anestesisjuksköterskor inte deltar i. Ur en kvalitativ studie framgick det inte om en etisk kommitté hade godkänt studien, utan det framgick endast att deltagarna hade givit sitt skriftliga godkännande att delta i studien. Denna studie blev dock inkluderad då deltagarna var anställda vid ett sjukhus och inte patienter, samt att det inte genomfördes någon intervention, utan deltagarna blev endast intervjuade.
8 De 20 studierna som kvarstod efter sekundärgranskningen bedömdes uppfylla
inklusionskriterierna för att kunna inkluderas i en litteraturöversikt. Av dessa var 14 kvantitativa och sex kvalitativa. Den vetenskapliga artikel som var tidigast publicerad och inkluderad i litteraturöversikten var från år 2010. Av de kvantitativa studierna kom en från Spanien, två från Kina, en från Tyskland, en från Portugal, tre från Taiwan, fyra från USA, en från Filipinerna och en från Turkiet. Av de kvalitativa artiklarna kom en från Danmark och fem från Sverige.
2.4 Kvalitetsgranskning av vetenskapliga artiklar
För att säkerställa att de vetenskapliga artiklarna som ingått i litteraturöversikten hållit tillräckligt hög kvalitet har samtliga studier kvalitetsgranskats utifrån granskningsmallar (bilaga 4) av Forsberg och Wengström (2016) avseende studier gjorda som randomiserade kontrollerade studier, kvasi-experimentella studier eller kvalitativa studier. En studie var en kvantitativ observationsstudie och för att kunna kvalitetsgranska denna studie användes SBU:s (2014) granskningsmall för observationsstudier. Då granskningsmallarna hade olika mängd frågor beroende på vilken typ av granskningsmall som användes konverterades erhållna poäng av antal möjliga till procent. Studier som erhöll 80 % eller mer bedömdes ha hög kvalitet. De studier som erhöll 60–80 % bedömdes ha medelkvalitet och de studier som erhöll mindre än 60 % ansågs ha låg kvalitet.
9 Av de 20 vetenskapliga artiklarna bedömdes 18 ha hög kvalitet och två artiklar bedömdes ha medelkvalitet utifrån granskningsmallarna. Den vetenskapliga artikel som erhöll lägst antal procent hade 72 % efter bedömning. Dock gjordes bedömningen att en av de vetenskapliga artiklarna som hade bedömts ha hög kvalitet inte hade en tillräckligt tydlig beskrivning av själva interventionen, därmed bedömdes denna studie vara av medelkvalitet. Den studie som var designad som en observationsstudie var inte möjlig att bedöma utifrån procent, utan bedömdes utifrån SBU:s granskningsmall (2014) som bedömde kvalitet utifrån risk för olika former av bias.
2.5 Dataanalys
Dataanalys vid en integrativ litteraturöversikt innebär att data struktureras, kodas, kategoriseras och summeras till en enad och samordnad slutsats angående det som studerats; en syntes görs av viktiga beståndsdelar eller slutsatser (Whittemore & Knafl, 2005; Friberg, 2017, s. 150). Samtliga steg i dataanalysen skedde med inspiration från Whittemore och Knafl.
Steg 1: En klassificering gjordes i en matris (bilaga 2) där vetenskapliga artiklar ordnades i den följd de hade sökts fram ur databaser. Det gjordes ingen klassificering i undergrupper utifrån metodologi, kronologi, miljö eller dylikt då detta inte bedömdes nödvändigt för att besvara studiens syfte.
Steg 2: Relevant data extraherades från studierna och kodades i en matris (bilaga 3). Vid
extraktionen av relevant data tolkades data utifrån anestesisjuksköterskans fokus, oavsett studiens fokus. Interventioner från de kvantitativa artiklarna kondenserades till meningsbärande enheter. För att få fram relevant data som kunde tolkas som omvårdnadsåtgärder ur de kvalitativa
artiklarna studerades huvudkategorier/teman ur resultaten. Meningar som bedömdes beskriva en omvårdnadsåtgärd extraherades och kondenserades till en omvårdnadsåtgärd. Vid de tillfällen flera meningar bedömdes beskriva ett sammanhang som kunde tolkas som en omvårdnadsåtgärd sattes dessa ihop till en meningsbärande enhet.
Steg 3: De identifierande omvårdnadsåtgärderna fördes över från matrisen till forskningskort, för att systematiskt kunna identifiera likheter, skillnader, överskridande mönster och teman bland de förekommande omvårdnadsåtgärderna.
10 Steg 4: Omvårdnadsåtgärder med innehållsmässiga likheter jämfördes i olika grupper till dess att studieförfattaren uppfattade att en logisk gruppering hade skett. Därefter sammanfördes de omvårdnadsåtgärder med likartat innehåll till underkategorier (figur 2), för att sedan skapa överskridande kategorier, det vill säga analysens fynd. Under denna process återvände
studieförfattaren till originaldata regelbundet för att säkerställa att grupperingar, underkategorier och kategorier stämde med originaldatas innehåll.
11
2.6 Etiska överväganden
Då studien baserats på vetenskapliga artiklar, inhämtade från flera olika databaser, har
objektivitet beaktats i granskningen. Studien har baserats med utgångspunkt i triaden ”Skyldighet
att göra gott”, ”Rättvis behandling” samt ”Respekt för individen” som finns med i
Belmontrapporten (1979) och i enlighet med det som World Medical Association har beskrivit i Helsingforsdeklarationen (2013). Helsingforsdeklarationen beskriver att en studie måste
godkännas av en etisk kommitté innan forskningen kan påbörjas. Av den anledningen har samtliga artiklar som valts ut varit etiskt godkända, förutom en kvalitativ vetenskaplig artikel som dock bedömdes möjlig att inkludera då deltagarna bestod av anestesipersonal samt att dessa hade lämnat skriftligt godkännande för deltagande i studien och endast intervjuades. För att undvika rapporteringsfel har alla studier som kan ge svar på frågeställningen inkluderats, oavsett resultat.
I enlighet med Vetenskapsrådet (2019) för att undvika oredlighet i forskning har inget material förfalskats och inga åsikter eller publikationer av andra forskare har använts. Varje enskild studie har noggrant lästs igenom och granskas med hjälp av granskningsmallar för att minska risk för bias i form av rapporteringsfel och för att säkerställa att de inkluderade studierna är av tillräckligt hög kvalitet. Innan studien påbörjades erhölls etiskt godkännande från Luleå tekniska universitet.
12
3 Resultat
Dataanalysen resulterade i fyra huvudkategorier (figur 3), vilka beskriver omvårdnadsåtgärder som anestesisjuksköterskor kan vidta för att lindra patientens preoperativa oro: Individanpassa
den preoperativa informationen, Skapa en bekväm miljö, Bemöta individanpassat och empatiskt
och Ha en lugnande närvaro och kommunikation.
3.1 Individanpassa den preoperativa informationen
Information som patienten erhåller preoperativt för att lindra oro kan ske såväl i god tid före operation, eller i direkt anslutning till operationen (Guo, East & Arthur, 2012; Heilman et al., 2016; Berg et al., 2013). Målet med att ge information preoperativt syftar, förutom till att ge en förståelse kring själva operationen, även till att ge patienten en förståelse för de olika
behandlingsalternativ som finns tillgängliga. Det kan exempelvis vara att erhålla medicin preoperativt om patienten önskar det (Arakelian, Nyholm & Öster, 2019). Informationen, om än detaljerad, bör alltid ges med anpassning till individen (Arakelian et al., 2019). Informationen kan redogöra för de olika momenten som ingår före, under och efter operationen, eller vara inriktad på att beskriva de olika aktiviteterna som sker kring patienten, beroende på när informationen ges
13 (Guo, East & Arthur, 2012; Bergström, et al., 2018). När information ges i god tid före är det möjligt att kombinera den muntliga informationen tillsammans med lättförstådd skrift och illustrationer, samtidigt som informationen är riktad gentemot de specifika rädslor som patienten har uppvisat (Guo et al., 2012; Heilman et al., 2016). Utöver skriftlig och illustrativ information kan också videofilmer vara användbara för att förmedla information och då med fördel på patientens modersmål (West, Bittner & Ortiz, 2014). Att i samband med operation beskriva de olika aktiviteterna innefattar också att beskriva funktionen av de anestesiologiska anordningarna eller medicinska utrustning som patienten erhåller, såsom drän och katetrar (Bergström et al., 2018). Patienten får således information om orsaken till de olika faserna i den anestesiologiska vården, kirurgin samt ändamålet och effekten av de läkemedel och medicinsk utrustning som patienten erhåller.
3.2 Skapa en bekväm miljö
Bekväm miljö yttrar sig i form av fysisk beröring, estetik, behaglig doft och ljud. Patienten kan få sin preoperativa oro lindrad direkt före operationen genom att händerna masseras med olika beröringstekniker kombinerat med användningen av olja eller bli placerad komfortabelt av operationspersonalen (Çavdar, Yılmaz & Baydur, 2020; Bergström, Håkansson, Warrén
Stomberg & Bjerså, 2018). Förutom att detta leder till en bekväm ställning, ger detta en möjlighet att minska risken för nerv- och tryckskador, vilket också bidrar till ökad komfort hos patienten. Det är även möjligt att erbjuda patienten ett plåster som utsöndrar en doft av lavendel för att därigenom skapa en behaglig miljö genom att behaga doftsinnet (Jaruzel, Gregoski, Mueller, Faircloth & Kelechi, 2019). Är patienten istället i behov av värme är det möjligt att förse
patienten med varma filtar eller värmetäcke, gärna i ett tidigt skede, alternativt erbjuda patienten en varm operationssäng (Clair, Engström & Strömbäck, 2020; Bergström, et al., 2018; Arakelian, Nyholm & Öster, 2019). Den fysiska aspekten kan även bestå av en omvårdnadsåtgärd mot omgivningen för patienten. Patienten kan få en lugn, trygg miljö genom avskärmning mot omgivningen med hjälp av gardiner, alternativt vikbara väggar och att vårdpersonal även ber övriga patienter att vara tysta (Bergström et al., 2018; Krupic, 2019). Ytterligare
omvårdnadsåtgärder som förekommer för att trygga patientens miljö och samtidigt upprätthålla dennes integritet är att anestesisjuksköterskor skyler patienten genom att täcka för dennes kropp med täcken, alternativt hålla kläder ihop för att lindra exponering av patientens kropp (Bergström et al., 2018; Krupic, 2019).
14 Den estetiska aspekten yttrar sig som användning av vackra bilder som visas från en projektor, eventuellt kombinerat med musik (Gómez-Urquiza et al., 2016). Musik som individuell
intervention kan kopplas till aspekten av ljud, där även förinspelat tal ingår som en intervention, och är en märkbar omvårdnadsåtgärd för att lindra preoperativ oro. Patienten får själv välja musik utifrån ett förvalt musikbibliotek, bestående antingen av förvalda låtar eller genrer. All musik är av lugn karaktär med en jämn rytm och ger märkbar effekt att lindra preoperativ oro, även om den spelas under så kort tid som endast under 10 minuter. Patienten har tillgång till musiken via antingen hörlurar eller högtalare och kan i många fall själv välja önskad volym med möjlighet att fortsatt lyssna på musik under induktion av anestesi (Li & Dong, 2012; Lee et al., 2012;
McClurkin & Smith, 2016; Lee, Chao, Yiin, Chiang & Chao, 2011; Ni, Tsai, Lee, Kao & Chen, 2012; Labrague & McEnroe-Petitte, 2016). När guidad visualisering används påbörjas detta med ett lugnande tal som sedan fortsätter med tal kombinerat med musik i en stadig, lugn rytm (Gonzales et al., 2010).
3.3 Bemöta individanpassat och empatiskt
Genom att samtala med patienten preoperativt och då utforska patientens oro inför den stundande operationen, kan anestesisjuksköterskan möta patientens oro med såväl svar, förståelse, acceptans och bekräftelse (Pereira, Figueiredo-Braga & Carvalho, 2016; Arakelian, et al., 2019). När anestesisjuksköterskan förstår vad patientens preoperativa oro grundas i är det av vikt att denne rådgör med patienten kring möjliga behandlingsstrategier, för att därefter utföra och kontinuerligt utvärdera åtgärden (Clair et al., 2020). Utöver de åtgärder som anestesisjuksköterskan kan utföra är det värdefullt att ta hänsyn till patientens egna möjligheter till att lindra oro, såsom att lyssna på egenvald musik från sin egen mobiltelefon (Clair et al., 2020; Arakelian et al., 2019). Om en medicinsk intervention kan vara aktuell för att lindra den preoperativa oron, ska
anestesisjuksköterskan även rådgöra med ansvarig anestesiolog (Clair et al., 2020; Arakelian et al., 2019). Oavsett hur behandlingen av preoperativ oro planeras, är det rekommenderat att anestesisjuksköterskan alltid tar hänsyn till patientens individuella behov och kulturella bakgrund, samt agerar med vänlighet och respekt (Krupic, 2019; Arakelian et al., 2019).
15
3.4 Ha en lugnande närvaro och kommunikation
Kommunikation kan vara verbal såväl som icke-verbal, men oavsett hur kommunikationen framförs måste det gå fram ett tydligt budskap riktat till patienten att anestesisjuksköterskan är närvarande (Berg, Kaspersen, Unby & Hollman Frisman, 2013; Clair et al., 2020; Krupic, 2019; Arakelian et al., 2019). Genom att anpassa sitt tal och sitt beteende som anestesisjuksköterskan förmedlar till patienten är målet att situationen uppfattas som lugnande av patienten.
Anestesisjuksköterskans kommunikation bidrar därmed till en minskad preoperativ oro (Aagaard, Rasmussen, Sørensen, Laursen, 2018; Bergström et al., 2018). Talet i sig behöver inte alltid anpassas till hur det förmedlas, utan val av innehåll och respekt för hur patienten önskar att kommunicera har också betydelse för att minska preoperativ oro. Genom att använda humor, att tala om dagliga händelser eller att vara tyst om patienten så önskar är strategier som
anestesisjuksköterskan kan vidta inom kontexten för kommunikation för att minska preoperativ oro (Clair et al., 2020; Arakelian et al., 2019). Samtalet kan också användas för att förklara anestesisjuksköterskan roll och funktion. Målet med detta tillvägagångssätt är att skapa en
trygghet genom att förmedla en kontinuerlig närvaro som riktar sig mot patienten (Krupic, 2019). Närvaron kan också ta en fysisk, icke-verbal form genom att anestesisjuksköterskan har
kontinuerlig ögonkontakt med patienten och placerar sig på ett sådant sätt att denne alltid är synlig för patienten (Clair et al., 2020; Bergström et al., 2018). Anestesisjuksköterskan förmedlar således sin närhet och fokus till patienten. Trygghet kan också förmedlas från
anestesisjuksköterskan genom beröring av patienten såsom att placera sin hand på patientens axel, bestryka eller hålla patientens hand (Clair et al., 2020; Bergström, et al., 2018; Krupic, 2019; Arakelian et al., 2019).
16
4 Diskussion
4.1 Resultatdiskussion
Dataanalysen utmynnade i fyra kategorier: Individanpassa den preoperativa informationen,
Skapa en bekväm miljö, Bemöta individanpassat och empatiskt och slutligen Ha en lugnande närvaro och kommunikation.
Individanpassa den preoperativa informationen
Resultatet visade att anestesisjuksköterskor har fokus på att delge individanpassad information preoperativt för att lindra oro. Den aktuella forskningen beskriver en mängd olika
tillvägagångssätt för att förmedla information till patienten. Detta stöds av Socialstyrelsen (2015), som har klargjort att vårdgivare har skyldighet att anpassa patientinformationen utifrån individens förutsättning, såsom som ålder, mognad, erfarenhet språk och vilja. Även om
anestesisjuksköterskor därmed behöver vara lyhörda för att enskilda patienter inte önskar att få information bör anestesisjuksköterskor ändå ge nödvändig information eftersom patienter som är välinformerade upplever mindre oro och är även mer positivt inställda till sjukvården (Akyüz & Erdemir, 2013). Samtidigt är den mängd information som en patient behöver individuell
(Christalle, 2019). Både för mycket, men också för lite information kan orsaka oro (Svensson et al., 2016). Ovanstående pekar på att det är viktigt för anestesisjuksköterskor att finna en balans gällande vilken mängd och typ av information patienten behöver för att inte uppleva oro, och framför allt hur den informationen ska förmedlas till patienten.
I resultatet framkom att anestesisjuksköterskor kan genomföra preoperativa samtal antingen i god tid före operationen, eller i direkt anslutning till operationen. En preoperativ bedömning kan med fördel ske i god tid före operation och innefattar att informera och utbilda patienten bland annat om kirurgi och anestesi med målet att minska oro och öka patientens komfort (Valeberg, 2013, s. 321; Marley & Sheets, 2017, s. 311). Det är dock inte alltid en pressad tidssituation gör detta möjligt. Inom den kirurgiska vården ökar användningen av dagkirurgi för att på ett
kostnadseffektivt sätt kunna öka kapaciteten och möta väntetiderna, och på grund av ekonomiska omständigheter kan den preoperativa bedömningen behöva ske dagen före operation (Ingrassia, Mclean, Marek & Souter, 2013; Marley & Sheets, 2017, s. 311). Det kan vara tidsmässigt utmanade att delge patienten information samtidigt som medicinska förberedelser görs eftersom operationsenheten präglas av att vara en stressfylld arbetsplats med krav att arbeta snabbt (Mitchell, 2017; Kingdon & Halvorsen, 2006). Även om sjuksköterskor inom den operativa
17 enheten själva anser sig ha en god kompetens avseende patientutbildning och att ge individuell vägledning (Hamström, Kankkunen, Suominen & Meretoja, 2012) prioriterar sjuksköterskor att gå igenom information rörande själva operationen såsom fasta och intag av mediciner i första hand och desto mindre på detaljer kring operationsmiljön och anestesi (Mitchell, 2017). I dagens högteknologiska samhälle använder sig en stor del av populationen internet för att söka
hälsorelaterad information (Kim et al., 2019). Risken är att patienter tar del av data och fakta kopplat till den operation som ska genomföras, utan att informationen är kvalitativt god eller är säkerställd utifrån aktuell vetenskap och beprövad erfarenhet (Ahmed, Pilling, Ahmed & Buchan, 2019).
I resultatet påvisades användningen av videofilm som en metod för att delge patienten preoperativ information. Detta hjälpmedel kan med fördel användas för att förbättra den
preoperativa informationen (Valeberg, 2013, s. 321; Ahmed et al., 2019). Videofilmen kan göras tillgänglig att ses hemifrån och ger patienter möjlighet att lättare förstå medicinsk information med enkla termer och visuella förklaringar (Kim et al., 2019; West et al., 2013). Patienter kan dessutom få korrekt och lämplig information om vårdpersonal är delaktiga i produktionen av videofilmen (Kim et al., 2019). Användningen av videofilm för patientinformation har påvisat positivt resultat tidigare inom såväl anestesi (S-Y. Lin et al., 2016) som inom andra vårdområden, såsom inför operativa ingrepp eller kirurgiska undersökningar (Ahmed et al., 2019; Luck,
Pearson, Maddern & Hewett, 1999; Shukla, Daly & Legutko, 2012; Y-K. Lin et al., 2018;
Freeman-Wang et al., 2001), inom pediatrik (Ter Laak et al., 2020) och cancervården (Orringer et al., 2005; Ruparel et al., 2019). De positiva resultaten vid användning av videofilm inom olika vårdkontexter kan tolkas som ytterligare ett bevis för användbarheten av videofilm som hjälpmedel i att ge preoperativ information.
Av ovanstående framgår att anestesisjuksköterskor bör använda sin specifika kunskap för att kunna ge patienter information avseende den anestesiologiska vården då den typ av information i övrigt inte prioriteras under dagen för operation. Informationen kan med fördel ges via videofilm eftersom informationen kan bli både korrekt och lättförstådd och bör således kunna tolkas som mer individanpassad genom att fler patientgrupper kan förstå informationen. Att informera, och således utbilda patienter, kan kopplas till att patienter uppnår komfort i form av lättnad inom den sociokulturella kontexten enligt komfortteorin (Kolcaba & Wilson, 2002; Kolcaba, 2003).
Därmed bör anestesisjuksköterskor ha en möjlighet att använda videofilm som ett hjälpmedel när preoperativ information ges till patienter med målet att lindra oro.
18
Skapa en bekväm miljö
Resultatet visade också att anestesisjuksköterskan kan lindra preoperativ oro genom
avskärmning, säkerställa tystnad från övriga närvarande personer och skyla patienten från onödig exponering. Ett sådant agerande är betydelsefullt eftersom patienter befinner sig i en sårbar situation och behöver skylas (Valeberg, 2013, s. 337) och överensstämmer med
anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning som säger att anestesisjuksköterskan ska visa omsorg och respekt för patientens integritet och värdighet (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & svensk sjuksköterskeförening, 2012).
I resultatet framkom att exponering av patienten förhindras genom att anestesisjuksköterskan täcker patientens kropp med täcken, alternativt håller för dennes kläder. Avskärmning kan, enligt resultatet, ske genom att gardiner, alternativt vikbara väggar skärmar av patienten mot
omgivningen. I arbetet med att upprätthålla patienters integritet behöver anestesisjuksköterskor ta hänsyn till att patienter har både ett personligt och ett territoriellt utrymme (Marin, Gasparino & Puggina, 2018). Att bli exponerad, framför allt vid intim omvårdnad, leder till att det personliga utrymmet kränks (Marin et al., 2018; Akyüz & Erdemir, 2013) vilket kan leda till oro och ovilja att samarbeta med vårdpersonal (Lin & Lin, 2011; Karro, Dent & Farish, 2005). Samtidigt kan patienters territoriella utrymme kränkas på andra sätt, såsom till exempel att bli föremål för obehörigas beskådan (Marin et al., 2018; Ebrahimi, Torabizadeh, Mohammadi & Valizadeh, 2012). Av detta kan utläsas att anestesisjuksköterskor behöver säkerställa en trygg, privat miljö för patienter vid omvårdnad, men även visa respekt mot deras privata utrymme för att lindra preoperativ oro. Att uppträda respektfullt mot patientens privata miljö kan vara möjligt med en så enkel handling som att knacka på dörren innan anestesisjuksköterskan går in till patienten,
alternativt genom att inte beröra patientens personliga tillhörigheter eller ommöblera inom det privata utrymmet utan patientens medgivande (Akyüz & Erdemir, 2013; Marin et al., 2018). Patienter upplever dock att sjuksköterskor inte alltid visar denna typ av respekt mot deras privata utrymme (Matiti & Trorey, 2008). Därmed kan det vara av värde att anestesisjuksköterskor i sitt kliniska arbete fokuserar på att både ge patienter en möjlighet att erhålla ett privat utrymme, och även har i åtanke att det utrymmet tillhör patienten ifråga och således bemöter både patienten och dennes utrymme med respekt.
19 Resultatet visade även att anestesisjuksköterskor kan lindra preoperativ oro genom att be övriga närvarande att vara tysta. Detta är betydelsefullt eftersom patienters upplevelse av integritet även är avhängig av miljön runt patienterna; trängsel och brist på faciliteter påverkar patienters
integritet negativt (Y-K. Lin et al., 2013; Ebrahimi et al., 2012). Här kan dock integritetsfrågan bli extra besvärlig att bemästra: Å ena sidan kan patienter lindra sin preoperativa oro genom att tala med andra patienter (Nigussie et al., 2014), men å andra sidan kan samtidigt patienter också bli oroliga över att behöva ta del av andras besvär och höra vårdpersonal tala om andra patienters personliga information (Malmcolm, 2005; Koivula-Tynnilä, Axelin & Leino-Kilpi, 2018;
Søndergård Larsen, Hedegaard Larsen & Birkelund, 2014). Forskning inom vård av äldre (Tao et al., 2018), akutsjukvård (Hartigan, Cussen, Meaney & O'Donoghue, 2018: Y-K. Lin et al., 2013), postoperativ vård (Koivula-Tynnilä, Axelin & Leino-Kilpi, 2018) och onkologisk vård
(Søndergård Larsen et al., 2014) har forskare försökt utreda hur vårdmiljön påverkar patienters integritet och hur miljön kan optimeras. Resultaten i denna forskning är dubbeltydiga: vissa patienter uppskattar den sociala aspekten av att dela utrymme med andra patienter (Søndergård Larsen et al., 2014; Tao et al., 2018), men kan samtidigt uppleva att integriteten förbättrades om dessa fick egna utrymmen, av vikväggar eller dylikt, istället för enkla draperier, avskilt från andra patienter och personalens arbetsstation (Tao et al., 2018; Hartigan et al., 2018: Y-K. Lin et al., 2013; Koivula-Tynnilä et al., 2018). Kontinuerlig utbildning av personal rörande hur de ska arbeta för att upprätthålla patienters integritet och sekretess har också förbättrat patienters känsla av integritet (Y-K. Lin et al., 2013). Eftersom den preoperativa enheten är en plats med hög patientomsättning där patienter befinner sig under kort tid (Mitchell, 2017), är det tänkbart att det inte är lämpligt att fokusera på att skapa ett gemensamt utrymme för patienterna, utan istället bör anestesisjuksköterskor fokusera på att erbjuda patienter ett privat utrymme som respekteras som patienternas eget. Anestesisjuksköterskor bör även själva beakta, samt regelbundet informera övrig preoperativ personal avseende ljudnivå och lämpligheten att tala när patienter är i närheten, beroende på vilken information som framförs. Dessa handlingar kan kopplas till att ge patienter både en lättnad, alternativt bekvämlighet inom den miljömässiga kontexten enligt komfortteorin (Kolcaba 1994; Kolcaba & Wilson, 2003; Kolcaba, 2006), och skulle således med fördel vara en väsentlig del av anestesisjuksköterskors preoperativa arbete.
Bemöta individanpassat och empatiskt
Resultatet inom kategorin ”Bemöta individanpassat och empatiskt” visade att
anestesisjuksköterskor betonar möjligheten för patienter att lyssna på sin egen tillhandahållna musik. Musik som intervention mot oro har tidigare använts inom anestesi (Koch, Kain, Ayoub &
20 Rosenbaum, 1998) med gott resultat och kan innebära att mindre mängd analgetika och
anxiolytika behöver tillföras till patienten (Nilsson, 2008). Musik som intervention mot oro har även använts inför olika typer av kirurgiska operationer (Arslan, Özer & Özyurt, 2008; Cooke, Chaboyer, Schluter & Hiratos, 2005), vid mindre kirurgi (Mok & Wong, 2003), inom kardiologi (Argstatter, Haberbosch & Bolay, 2006; Hamel, 2001), pediatrik (Nilsson, Kokinsky, Nilsson, Sidenvall & Enskär, 2009) och onkologi (Pfaff, Smith & Gowan, 1989; Karagozoglu, Tekyasar & Yilmaz, 2013). Trots att detta påvisar hur väletablerad användning av musik är sedan länge inom olika vårdkontexter, är det sällan patienter har fått välja exakt den musik som dessa önskar. Endast i två studier av ovan nämnda redovisas att patienter fick möjlighet att ta med sig önskad musik hemifrån (Koch et al., 1998; Cooke et al., 2005). I övriga fall spelades musik vald av forskarna (Nilsson et al., 2010), alternativt gavs patienter möjlighet att på olika sätt få lyssna på önskad musik, men ur ett musikbibliotek förvalt av forskarna (Arslan et al., 2008; Mok & Wong, 2003; Argsatter et al., 2006; Hamel, 2001; Pfaff et al., 1989; Karagozoglu et al., 2013). Pågående forskning har uppmärksammat att användning av musik som patienter väljer helt själva för att lindra oro har blivit ytterst sparsamt utvärderat (Petot et al., 2019). Förvald musik är inte alltid optimal för den individuelle patienten, då det finns en stor skillnad kring vilken typ av musik som patienter upplever som mest önskvärd (Heiderscheit, Breckenridge, Chlan & Savik, 2014). Att lyssna på musik som är mer familjär för patienten har ett samband med ökad avslappning (Tan, Yowler, Super & Fratianne, 2012).
Det hör till anestesisjuksköterskans ansvar att tillsammans med patienten skapa förutsättningar för att optimera vårdförloppet och även se patienten som en unik person med individuella resurser (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & svensk sjuksköterskeförening, 2012). Patienten har en unik kunskap om både sig själv och sina behov, och behandlingsresultatet blir bättre om patienten är delaktig i vården (Socialstyrelsen, 2020). Även om musik således är en väletablerad intervention mot oro inom vården tyder ovanstående på ytterligare fördelar kring att patienter lyssnar på sin egen musik för att lindra preoperativ oro, även om mer forskning behövs kring området. Således bör anestesisjuksköterskor i sitt preoperativa arbete uppmana patienter till att lyssna på den musik de själva har valt, både för att lindra sin preoperativa oro men även för att bli mer delaktiga i vårdprocessen. Om anestesisjuksköterskor arbetar utifrån detta, kan patienter uppnå komfort i form av både lättnad, bekvämlighet men även överskridande, både inom den psykospirituella och sociokulturella kontexten enligt komfortteorin (Kolcaba, 1994; Kolcaba, 2003).
21
Ha en lugnande närvaro och kommunikation
I resultatet framkom att anestesisjuksköterskor lägger vikt vid att etablera en kontinuerlig närvaro till patienten för att lindra dennes preoperativa oro. För att ge patienter som genomgår operation en känsla av tillit behöver denne följaktligen en ”livlina”, vilket syftar till att någon ur
operationspersonalen stannar hos patienten under hela processen för att inge tillit och trygghet (Aagaard, Laursen, Rasmussen & Sørensen, 2017). Om ett ointresse att skapa en relation visas från sjuksköterskor, kan det leda till att upplevelsen av god omvårdnad uteblir (Mako, Svanäng & Bjerså, 2016). Om patienter inte känner tillit kan dessa ifrågasätta vårdgivares professionella förmåga (Easley et al., 2016). Genom att samma anestesisjuksköterska möter och vårdar patienten fortlöpande under den preoperativa, intraoperativa och slutligen postoperativa fasen skapas en tillitsfull vård, en s.k. ”kontinuerlig dialog”, vilket leder till att en omtänksam relation skapas mellan anestesisjuksköterskan och patienten, i vilket anestesisjuksköterskan ger patienten ett löfte att inte överge denne (Rudolfsson, von Post & Eriksson, 2007; Lindwall, von Post & Bergbom, 2003; Lindwall & von Post, 2009). Av detta är det möjligt att påstå att genom att en och samma anestesisjuksköterska vårdar patienten genom hela det perioperativa förloppet, skapar denna en förtroendefull känsla hos patienten, vilket resulterar i att patienten upplever minskad oro.
I resultatet framhävdes att målet med kontinuerlig närvaro är att skapa en trygghet för patienten. Forskning har utförts inom flera vårdmiljöer rörande sjuksköterskors kontinuerliga vårdande, såsom inom gynekologisk onkologi (Kobleder, Mayer, Gehrig & Senn, 2017), kardiologi (Chen et al., 2020), eftervård av hjärtsjukdomar (Zakeri, Khoshnood, Dehghan & Abazari, 2020), gynekologi (Wan, Hu, Thobaben, Hou & Yin, 2011) samt inom traumavård (Liu et al., 2019). Trots att ovan beskrivna vårdmiljöer skiljer sig från den anestesiologiska vårdmiljön avseende tidsaspekten för hur länge en patient vårdas av samma sjuksköterska, samt under vilka
förhållanden mötet sker, belyser samtlig forskning att sjuksköterskans kontinuerliga vårdande är av betydelse för patienten. Studierna beskriver hur patienter behöver regelbundna möten i vården av samma sjuksköterska för att skapa en relation baserad på tillit när patienters vårdtid i övrigt formas av korta möten med olika personer (Kobleder et al., 2017). Kontinuiteten uppskattas av både patienter (Wan et al., 2017) och övrig vårdpersonal som menar att patientsäkerheten stärks (Liu et al., 2019). Kontinuerligt vårdande har även visat att patientens engagemang till att delta i och genomföra hälsofrämjande livsstilsförändringar förbättras (Zakeri et al., 2020). Av
ovanstående kan utläsas att kontinuerlig vård är värdefullt för patienters hälsa, uppskattas av såväl patienter som personal och är nödvändigt för att patienter ska uppfatta tillit gentemot
22 sjuksköterskor. Av detta görs bedömningen att anestesisjuksköterskan i sitt yrkesutövande bör informera patienten att anestesisjuksköterskan själv stannar hos patienten under hela den perioperativa processen för att således hjälpa patienten att uppleva trygghet och följaktligen lindra preoperativ oro. Detta skulle kunna leda till att komfort uppnås i form av lättnad, alternativt överskridande av den sociokulturella kontexten enligt komfortteorin (Kolcaba & Wilson, 2002; Kolcaba, 2003).
4.2 Metoddiskussion
Endast studier bestående av primärkällor har använts för analys av data, eftersom detta ger den viktigaste typen av information för en litteraturöversikt (Polit & Beck, 2016, s. 88). Under samling av data för studien användes PubMed och CINAHL som är två användbara databaser för omvårdnadsforskning (Polit & Beck, 2016, s. 92). Vid sökningar användes MeSH-termer eller Subject Headings beroende på databas, antingen med eller utan subheadings, alternativt
fristående ord kombinerat med boolesk sökteknik, för att söka fram så många relevanta artiklar som möjligt. Det är av vikt att strukturera detaljerade inklusionskriterier för att minska risken för överinklusion (SBU, 2017). Inkludering av vetenskapliga artiklar som hade publicerats högst tio år tidigare gjordes för att försöka erhålla så aktuell forskning som möjligt. Att vetenskapliga artiklar endast på antingen svenska eller engelska inkluderades resulterade i att studier skrivna på andra språk exkluderades, trots att de innehöll relevant information utifrån respektive abstract, skulle möjligen ha kunnat påverka resultatet i litteraturöversikten. Fem vetenskapliga artiklar vid primärsökningen var inte möjliga att erhålla i fulltext utan var begränsade till att endast visas i abstractform. Vid noggrannare genomgång bedömdes samtliga fem av dessa vara värdefulla för att besvara litteraturöversiktens syfte. Försök att erhålla dessa gjordes genom att kontakta ansvariga korrespondenter via e-post, men endast en av dessa korrespondenter svarade på
förfrågan. Därmed kunde de övriga fyra artiklarna inte inkluderas, vilket möjligen hade kunnat ha betydelse för det presenterade resultatet.
Datainsamlingsmetoden har blivit grundligt beskriven, både i text och i tabellformat för att kunna visa vilka databaser som används vid vilket tillfälle, vilka sökord som används för varje sökning och hur de har kombinerats till varandra samt begränsningar i sökningar; såsom årtal för
publikation och ålder på deltagare i studien. Att dokumentera sökprocessen minskar risken för duplikation och är ett steg i att göra litteraturöversikten reproducerbar (Polit & Beck, 2016, s. 97– 98). Vid analysen var det inte möjligt att göra en forskartriangulering eftersom
23 kamratgranskning i seminarieform. Validering av de vetenskapliga artiklarna skedde med hjälp av granskningsmallar av både Forsberg och Wengström (2016) och SBU (2014). Eftersom granskningsmallarna av Forsberg och Wengström (2016) bestod av olika mängd frågor beroende på vilken design de inkluderade studierna hade, genomfördes en konvertering av antal erhållna poäng till procent av den totala mängden frågor för att alla studiers kvalitet skulle kunna bedömas så likvärdigt som möjligt, oberoende av studiedesign. Frågor tillhörande granskningsmallen av SBU bedömdes inte vara möjliga att poängsätta, vilket påverkade en studie som endast kunde granskas via SBU:s granskningsmall. Granskningsmallarna av Forsberg och Wengström (2016) angav inget gränsvärde för huruvida en vetenskaplig artikel skulle inkluderas eller inte, således sattes gränsvärdet för inklusion till 60 %, varpå inga av de vetenskapliga artiklarna exkluderades. Att denna bedömning ändå utgick från granskningsmallar skapade av antingen författare inom omvårdnadsforskning, alternativt av en etablerad svensk myndighet, borgar för de vetenskapliga artiklarnas validitet för studien. Att vetenskapliga artiklar inkluderades utifrån subjektiva
bedömningar, men utifrån strikt bedömning enligt granskningsmallarna, får urvalsmetoden hög objektivitet. Med utgångspunkt i ovanstående, samt med beskrivna svagheter i beaktande, skulle validiteten i den genomförda studien kunna betraktas som god.
En möjlig svaghet för den valda datasökningen är att vissa vetenskapliga artiklar inte fokuserade på att beskriva just omvårdnadsåtgärder eller specifikt anestesisjuksköterskors
omvårdnadsåtgärder, och lämnade därmed utrymme för tolkning av vad som i studiernas
textinnehåll kunde anses vara omvårdnadsåtgärder och huruvida omvårdnadsåtgärderna passade in i anestesisjuksköterskors kliniska arbete. Samtidigt skedde all bedömning utifrån handlingar, alternativt åsikter från deltagare eller observatörer som var beskrivna i vetenskapliga data. I och med detta utgick bedömningen av vad som kunde tolkas vara omvårdnadsåtgärder från tydliga källor.
Utifrån strävan att beakta god forskningsetik under arbetet med litteraturöversikten var ett inklusionskriterium att inkluderade vetenskapliga artiklar skulle vara godkända av en etisk kommitté. Ur en kvalitativ studie framgick inte att studien hade erhållit etiskt godkännande, men då deltagarna i studien hade gett sitt skriftliga godkännande till att delta och samtliga var
anestesipersonal som endast intervjuades, fattades beslutet att inkludera studien i litteraturöversikten.
24 De inkluderade studierna var utförda i flera olika länder, men ingen studie kom från Oceanien, Afrika eller Mellanöstern. Avseende de kvalitativa studierna var fem av sex av dessa från Sverige och den sjätte från Danmark, vilket är ett land som kulturellt är närliggande med Sverige. Detta skulle kunna innebära att resultaten kan vara möjliga att överföra till skandinaviska förhållanden samt eventuellt andra miljöer.
4.3 Slutsats
Omvårdnadsåtgärder som kan vidtas av anestesisjuksköterskor för att lindra preoperativ oro hos patienten har redovisats i form av att ge preoperativ information utifrån individens förutsättningar och även i form av att erbjuda patienten en bekväm miljö som främjar dennes integritet, vilket kan genomföras exempelvis genom att skyla patienten från obehörigas insikt, men även genom att patienten erhåller ett utrymme som denne kan hävda som sitt eget. Vidare har
omvårdnadsåtgärder för att lindra preoperativ oro också redovisats i form av att bemöta
individiden bakom själva patienten. Detta kan exempelvis ske genom att anestesisjuksköterskan uppmanar patienten att använda sin egen tillhandahållna musik för att lindra sin oro. Slutligen kan preoperativ oro lindras genom att anestesisjuksköterskan kommunicerar och närvarar på ett lugnande sätt, vilket kan göras exempelvis genom att anestesisjuksköterskan förmedlar till patienten att denna stannar med patientens under hela operationsprocessen. Dessa resultat kan, med referens till komfortteorin, kopplas till olika perspektiv av komfort. Således kan patienter som erhåller flera av dessa omvårdnadsåtgärder under ett och samma vårdtillfälle nå komfort inom flera olika kontexter, med ökad möjlighet att uppnå total komfort.
4.4 Kliniska implikationer
Anestesisjuksköterskor bör kombinera flera olika omvårdnadsåtgärder för att kunna hjälpa patienter att lindra preoperativ oro. Vidare behöver anestesisjuksköterskor aktivt arbeta
tillsammans med patienten för att finna de mest lämpliga omvårdnadsåtgärderna för individen, men även uppmana patienten att själv vara delaktig i interventioner. Framtida forskning bör fokusera på att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder som används av just anestesisjuksköterskan som vårdgivare och effekten av dessa omvårdnadsåtgärder. Forskning bör även genomföras kring patientens egna strategier, såsom användandet av sin egen tillhandahållna musik, och effekten av dessa strategier för att lindra preoperativ oro.
25
5 Referenser
Artiklar som inkluderats i resultaten markeras med *
Aagaard, K., Laursen, B. S., Rasmussen, B. S., & Sørensen, E. E. (2017). Interaction Between Nurse Anesthetists and Patients in a Highly Technological Environment. Journal of
perianesthesia nursing : official journal of the American Society of PeriAnesthesia Nurses, 32(5),
453–463. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.jopan.2016.02.010
* Aagaard, K., Rasmussen, B. S., Sørensen, E. E., & Laursen, B. S. (2018). Patients Scheduled for General Anesthesia: Betwixt and Between Worrying Thoughts and Keeping Focus. Journal of
perianesthesia nursing : official journal of the American Society of PeriAnesthesia Nurses, 33(6),
844–854. https://doi.org/10.1016/j.jopan.2016.10.009
Ahmed, K. J., Pilling, J. D., Ahmed, K., & Buchan, J. (2019). Effect of a patient-information video on the preoperative anxiety levels of cataract surgery patients. Journal of cataract and
refractive surgery, 45(4), 475–479. https://doi.org/10.1016/j.jcrs.2018.11.011
Ahmetovic-Djug, J., Hasukic, S., Djug, H., Hasukic, B., & Jahic, A. (2017). Impact of
Preoperative Anxiety in Patients on Hemodynamic Changes and a Dose of Anesthetic During Induction of Anesthesia. Medical archives (Sarajevo, Bosnia and Herzegovina), 71(5), 330–333. https://doi.org/10.5455/medarh.2017.71.330-333
Akyüz, E., & Erdemir, F. (2013). Surgical patients' and nurses' opinions and expectations about privacy in care. Nursing ethics, 20(6), 660–671.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1177/0969733012468931
* Arakelian, E., Nyholm, L., & Öster, C. (2019). How Anesthesiologists and Nurse Anesthetists Assess and Handle Patients' Perioperative Worries Without a Validated Instrument. Journal of
perianesthesia nursing : official journal of the American Society of PeriAnesthesia Nurses, 34(4),
810–819. https://doi.org/10.1016/j.jopan.2018.09.016
Argstatter, H., Haberbosch, W., & Bolay, H. V. (2006). Study of the effectiveness of musical stimulation during intracardiac catheterization. Clinical research in cardiology : official journal
of the German Cardiac Society, 95(10), 514–522.
26 Arslan S, Özer N, & Özyurt F. (2008). Effect of music on preoperative anxiety in men
undergoing urogenital surgery. Australian Journal of Advanced Nursing, 26(2), 46–54.
http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=c8h&AN=105614975&si te=ehost-live&scope=site.
Aust, H., Rüsch, D., Schuster, M., Sturm, T., Brehm, F., & Nestoriuc, Y. (2016). Coping strategies in anxious surgical patients. BMC health services research, 16, 250.
doi:10.1186/s12913-016-1492-5
Bayrak, A., Sagiroglu, G., & Copuroglu, E. (2019). Effects of Preoperative Anxiety on
Intraoperative Hemodynamics and Postoperative Pain. Journal of the College of Physicians and
Surgeons--Pakistan: JCPSP, 29(9), 868–873. https://doi.org/10.29271/jcpsp.2019.09.868
Bengtsson, Y., Johansson, A., & Englund, E. (2016). Nurse anaesthetists’ experiences of the first intraoperative meeting with anxious adult patients: An interview study. Nordic Journal of
Nursing Research, 36(3), 148–154. doi: 10.1177/2057158516631433.
* Berg, K., Kaspersen, R., Unby, C., & Hollman Frisman, G. (2013). The interaction between the patient and nurse anesthetist immediately before elective coronary artery bypass surgery. Journal
of perianesthesia nursing : official journal of the American Society of PeriAnesthesia Nurses, 28(5), 283–290. https://doi.org/10.1016/j.jopan.2012.10.008
* Bergström, A., Håkansson, Å., Warrén Stomberg, M., & Bjerså, K. (2018). Comfort Theory in Practice-Nurse Anesthetists' Comfort Measures and Interventions in a Preoperative Context.
Journal of perianesthesia nursing : official journal of the American Society of PeriAnesthesia Nurses, 33(2), 162–171. https://doi.org/10.1016/j.jopan.2016.07.004
* Çavdar, A. U., Yılmaz, E., & Baydur, H. (2020). The Effect of Hand Massage Before Cataract Surgery on Patient Anxiety and Comfort: A Randomized Controlled Study. Journal of
perianesthesia nursing : official journal of the American Society of PeriAnesthesia Nurses, 35(1),
54–59. https://doi.org/10.1016/j.jopan.2019.06.012
Chen, Q. Y., Xu, N., Huang, S. T., Lin, Z. W., Cao, H., Chen, L. W., & Chen, Q. (2020). Effect of continuous nursing interventions on valve noise-related anxiety and quality of life in patients who underwent mechanical mitral valve replacement. Journal of cardiothoracic surgery, 15(1), 72. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1186/s13019-020-01117-y
27 Christalle, E., Zill, J. M., Frerichs, W., Härter, M., Nestoriuc, Y., Dirmaier, J., & Scholl, I. (2019). Assessment of patient information needs: A systematic review of measures. PloS one,
14(1), e0209165. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0209165
* Clair, C., Engström, Å., & Strömbäck, U. (2020). Strategies to Relieve Patients' Preoperative Anxiety Before Anesthesia: Experiences of Nurse Anesthetists. Journal of perianesthesia nursing
: official journal of the American Society of PeriAnesthesia Nurses, S1089-9472(19)30380-6.
Advance online publication. https://doi.org/10.1016/j.jopan.2019.10.008
Cooke, M., Chaboyer, W., Schluter, P., & Hiratos, M. (2005). The effect of music on preoperative anxiety in day surgery. Journal of advanced nursing, 52(1), 47–55. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/j.1365-2648.2005.03563.x
Drageset, S., Lindstrøm, T. C., Giske, T., & Underlid, K. (2011). Being in suspense: women's experiences awaiting breast cancer surgery. Journal of advanced nursing, 67(9), 1941–1951. https://doi.org/10.1111/j.1365-2648.2011.05638.x
Easley, J., Miedema, B., Carroll, J. C., O'Brien, M. A., Manca, D. P., & Grunfeld, E. (2016). Patients' experiences with continuity of cancer care in Canada: Results from the CanIMPACT study. Canadian family physician Medecin de famille canadien, 62(10), 821–827.
Ebrahimi, H., Torabizadeh, C., Mohammadi, E., & Valizadeh, S. (2012). Patients' perception of dignity in Iranian healthcare settings: a qualitative content analysis. Journal of medical ethics,
38(12), 723–728. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1136/medethics-2011-100396
Erkilic, E., Kesimci, E., Soykut, C., Doger, C., Gumus, T., & Kanbak, O. (2017). Factors associated with preoperative anxiety levels of Turkish surgical patients: from a single center in Ankara. Patient preference and adherence, 11, 291–296. https://doi.org/10.2147/PPA.S127342
Feuchtinger, J., Burbaum, C., Heilmann, C., Imbery, C., Siepe, M., Stotz, U., Fritzsche, K., & Beyersdorf, F. (2014). Anxiety and fear in patients with short waiting times before coronary artery bypass surgery--a qualitative study. Journal of clinical nursing, 23(13–14), 1900–1907. https://doi.org/10.1111/jocn.12467
