Aggressivitet : Vad har pedagoger och psykologer för tankar om små barns aggressivitet?

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Höstterminen 2004

Examensarbete, 10 poäng

Aggressivitet

Vad har pedagoger och psykologer för tankar

om små barns aggressivitet?

Aggression

Teachers and psychologists opinion about young childrens aggression

Eva Ingildsen

Handledare: Lars Berglund Examinator: Lena Lang

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Höstterminen 2004

ABSTRACT

Ingildsen, Eva. (2007) Aggressivitet. Vad har pedagoger och psykologer för tankar om barns aggressivitet? (Aggression. Teachers and psychologists opinions about young childrens aggression.) Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Syftet med följande arbete är att få en bild över pedagogers och psykologers tankar kring barns aggressivitet.

Med hjälp av intervjuer ville jag undersöka vilka tankar och kunskaper det fanns om barns aggressivitet. Arbetet visar vad två psykologer och tre pedagoger anser om barns

aggressivitet.

Resultatet av mina studier visar på att barn behöver vuxna som de kan spegla sig i och kan leda dem och som kan ge barn förståelse för sina känslor och verktyg att hantera sina känslor. Alla vi vuxna som finns runt barnen måste samarbeta för barnens bästa om de ska kunna växa upp och bli empatiska och hela vuxna och att få en rättvis självbild/självkänsla av sig själva. Annars har vi barn som växer upp och inte mår bra och hamnar i fel gäng och i värsta fall hamnar på andra sidan samhället i kriminalitet osv.

Sammanfattningsvis visar resultatet på att barn behöver vuxna vid sin sida som vägleder dem på sin väg till vuxenlivet.

Nyckelord: Barns aggressivitet, barnsyn, bemötande, föräldrar, goda förebilder, samspel

Eva Ingildsen Handledare: Lars berglund Idegransgatan 9 Examinator: Lena Lang 21362 Malmö

FÖRORD

Jag vill tacka mina respondenter som så villigt har svarat på mina frågor och som har visat ett stort engagemang för barnen och deras problem. Det har varit härligt att möta alla dessa goda pedagoger som lägger ner en stor inlevelse i barnens välmående och utveckling varje dag. Jag skulle önska att alla föräldrar hade vetskap om vilket arbete pedagoger lägger ner i sitt arbete med barnen.

Tack till min familj som peppat mig att fortsätta när min egen motivering till att fortsätta har sinat. Även ett stort tack till Lars Berglund som hjälpte mig att strukturera och få ordning på orden.

”Det är svårt för föräldrar att dra gränser därför att det förutsätter att man samtidigt både är bestämd och mjuk; man måste bli ett slags stålmjukis.”

Tommy Hellsten

”Det är en skyldighet att älska sina barn men ingen skyldighet att älska sina föräldrar.”

INNEHÅLL

1 INLEDNING OCH BAKGRUND 9

2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 11

3 LITTERATURÖVERSIKT 13 4 TEORI 17 5 METOD 21 5.1 Allmänt om metod 21 5.2 Metodval 21 5.3 Undersökningsgrupp 22

5.4 Datainsamling och bearbetning 23

5.5 Etik 23 5.6 Tillförlitlighet 24 5.7 Pilotstudie 24 6 RESULTAT 27 6.1 Intervjuer 27 6.2 Jämförelse av intervjuer 33

7 SAMMANFATTNING OCH ANALYS 35

7.1 Sammanfattning av intervjuer 35

7.2 Analys av intervjuer 36

7.3 Pedagogernas tankar 36

7.4 Psykologernas tankar 37

8 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION 39

8.1 Sammanfattning 39

8.2 Diskussion 40

8.3 Fortsatt forskning 42

Bilaga A 45 Bilaga B 47

1 INLEDNING OCH BAKGRUND

Både under mina år som förskollärare och under min utbildning till specialpedagog har jag stött på barn med ett aggressivt beteende som på olika sätt är ett problem för dem själva, men även för andra i dess omgivning. I hemmet blir det en ständig kamp och i skolan är det svårt att hitta rätt bland kompisar och inlärningssituationen är många gånger oerhört besvärlig. ”All erfarenhet visar också att barn generellt utvecklas optimalt tillsammans med vuxna som förmår och är villiga att ta på sig ledarskapet.”(Juul, Jensen, 2003, s.87) Många som arbetar med barn upplever en ökning av aggressivt beteende. Jag vill prova mina tankar. Om tidig störning av ett barns grundläggande behov inte blir tillfredställda, blir det då en av orsakerna till ett barns aggressiva beteende. Vad är det som kan ligga till grund för barns aggressivitet? Patterson m.fl. (1989) har beskrivit barns aggressivitet och vad aggressiviteten kan grunda sig i. Även i Lpfö98 står att läsa att de som arbetar i förskolan skall ”Stimulera barnens samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt reda ut missförstånd, kompromissa och respektera varandra.” (s.8)

Jag har valt att koncentrera mig på barn i förskoleåldern (förskola/förskoleklass) eftersom barn kan få en bättre start i livet ju tidigare hjälpen kommer. Barn/elever som har en otrygg miljö hemma och i skolan där de upplever att det inte finns vuxna som hjälper dem, visar dem vägen. Ingen som med tydlighet och med kärlek talar om vad som är rätt och fel. Många barn kan då tycka att ingen vuxen bryr sig utan att barnen uppfattar det som om de lämnas åt sig själva till att uppfostra sig själv (min reflektion). Barn/elever behöver vuxna personer att spegla sig i och se och lära var gränserna går för vad som är rätt och fel. Det är också viktigt att barnen/eleverna får känna att de duger och att de kan.

2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING

Vad har psykologer, pedagoger för tankar om barns aggressiva beteende? Mitt syfte är att med intervjuer som metod beskriva vad psykologer och pedagoger anser om barns

aggressivitet i förskola/skola. Detta för att försöka kartlägga hur pedagoger och psykologer uppfattar barns aggressivitet i förskola/skola.

Frågeställningar jag vill ha svar på i arbetet är:

• Hur uppfattar pedagoger och psykologer aggressivitet? • Vilka kan orsakerna vara till barns aggressivitet?

• Vad kan det bero på att vissa barn är mer aggressiva än andra?

• Vilka hinder/möjligheter ser pedagoger/psykologer för optimala förutsättningar för de barn som har problem med sina aggressiva beteenden?

• Vad saknar pedagoger/psykologer i samarbetet med förskola/skola?

Mitt syfte är att jag med intervjuer som metod vill få en bättre förståelse för barns aggressivitet och kunskap om barns aggressiva beteende.

3 LITTERATURÖVERSIKT

Vad står det att läsa om aggression? I Nationalencyklopedin står det att:

”aggression, inom biologin, de olika beteenden varmed en individ eller grupp av individer med våld eller hot om våld förhindrar eller försöker förhindra att en annan individ eller grupp av individer får möjlighet att utnyttja en viss, av båda parter eftertraktad resurs som inte räcker åt båda. Och ”aggression, i psykologin: beteende eller rektion som har till syfte att tillfoga en annan individ (eller ‘individersättning’) skada eller obehag.”

Raundalen (1996) skriver att varje form av beteende som har till syfte att skada någon fysiskt eller psykiskt är aggression. Forskare har blivit ense om att man måste ta hänsyn till angriparens avsikt.

En orsak till dessa aggressiva beteenden anser Raundalen (1997) är att den tidiga spädbarnstiden och samspelet där och anknytningen under de två första levnadsåren inte fungerar. Folkman (1998) beskriver aggressivitet som ett sätt att vilja förändra sin

livssituation. Åhs beskriver (1998) en mängd faktorer som påverkar människan hur man ser på sig själv och omvärlden. Olika saker kan påverka vår självbild positivt men givetvis negativt också. Får barnen inte sina behov tillfredställda och känner sig som förlorare är risken stor att barnen beter sig på olika olämpliga sätt, som till exempel med aggressivitet mot sina kamrater. Även Lind (1995) har skrivit om vikten av barns nära relation med den vuxne. ”Barnets nära relation – med den betydelsefulla vuxna kommer att fungera som ’uppfostran’ genom de reaktioner och känslor den vuxne bemöter barnet med.” (s.15) Brun Hansen (2006) undrar om vi idag har för höga krav på våra barn. Hon säger ”Vilken form av omsorg visar vi det så kallade kompetenta barnet?” (s.13) Åhs (1991) talar liksom Antonovsky (1991) om vikten att se ett sammanhang och att känna sig lyckad. Det är viktigt att fokusera på det friska, det salutogena. Antonovsky (1991) talar om vikten av sammanhang och struktur och att små barn mår bra av att se en klar struktur över dagen och detta ger dem en känsla av trygghet och begriplighet. Detta är en pedagogisk konsekvens som pedagoger kan ta nytta av i sitt arbete med barn. Juul Jensen (2003) säger att när det gäller mindre barn och man talar om ledarskap, måste de vuxna utöva detta ledarskap i frontlinjen. Men ju äldre barnen blir desto mer kan de vuxna ha en mindre dominerande roll och istället en mer konsultativ och vägledande roll. Om gränserna håller, säger Hellsten (1998) följer känslan av trygghet ifall barnet inte har övergivits.

ART, aggression, replacement, training, är ett program som innehåller social färdighetsträning, ilske kontroll och moralutbildning. Denna metod är kanske främst för lite äldre barn (barn i tonåren). För yngre barn finns t.ex. SET, social, emotionell träning.

Liksom ART, går det ut på att man ska lära sig hantera sina känslor och få olika verktyg och förståelse för sina medmänniskor.

Patterson m.fl. (1989) har visat på utveckling av antisocialt beteende kan utveckla sig till aggressivt beteende.s.2000. Se figur 4.1.

Terrie Moffitt (Apropå, brottsförebyggande rådets tidskrift 2006) säger: ”Det börjar med att de här barnen uppfattas som svåra som bebisar. De är hyperaktiva och aggressiva som lite äldre och gillas inte av andra barn.” Barn visar redan tidigt ett aggressivt beteende när ett de inte fått det som ett barn behöver för att bli en hel människa.

Många forskare t.ex. Patterson m.fl. (1989) har visat på att det följer som en röd tråd genom dessa barns liv att de haft en tuff barndom med föräldrar som på olika sätt inte kunnat vara de föräldrar som behövs för att barnen ska bli hela, med hela menar jag att man som barn får det som man behöver för att man ska kunna leva som en hel människa att förstå sig själv och varför man reagerar som man gör. En person som fungerar socialt i samhället. Rangstam och Rougnhaug (1995) menar att barnen som har de här problemen fortsätter att leva efter

principen ”allt genast”.

Farrington (Apropå, brottsförebyggande rådets tidskrift 2006) visar på en rad riskfaktorer för en lång brottslig karriär; dömda föräldrar, lågt skoldeltagande och en splittrad familj. Impulsivitet, hyperaktivitet och en risktagande personlighet vid åtta till tioårsåldern är lika med hög risk för ungdomsbrottslighet. Men hur föräldrarna reagerar på barnens beteende är minst lika viktigt. Den största riskfaktorn vi funnit är frånvaron av uppfostran. Forskarna betonar ändå att en riskfaktor inte gör någon brottslig. Utan ju fler riskfaktorer som stämmer på ett barn, desto större risk för att barnet senare hamnar i en kriminell karriär.

Vilka förväntningar vi har på våra barn är helt avgörande för deras utveckling menar Killén (2000). Förväntningarna kan vara både för stora, men också för små.

Ett bra samspel mellan föräldrar och barn kännetecknas av att de ’dansar i takt’ till samma musik, att de tycker om varandras sällskap, men det innefattar också att barnet kan

in i dess situation och anpassar sig efter den, samtidigt som de driver igenom vissa planer och sätter nödvändiga gränser utan att avvisa barnet.” (s.43)

4 TEORI

Vad finns det för olika teorier som rör aggression?

Här presenterar jag några exempel på olika teorier i syfte att ge en bild över vilka olikheter i synen på aggression det finns.

I NE.se (2007-02-13) kan man läsa om vilka olika uppfattningar och teorier om aggressionens ursprung eller orsaker som finns. Instinktteorin, menar att organismen är utrustad med en specifik aggressiv energi och att detta medför att det byggs upp spänningar, som organismen söker utlopp för på olika sätt. Företrädare till denna teori var flertalet psykoanalytiker, som Freud och ett fåtal etologer (beteende forskare) som bland annat Lorenz.

Reaktiva aggressionsteorin och instinktteorin uppfattar aggression som ett svar på vissa yttre och/eller inre stimuli. I frustrations-aggressionsteorin ser man att aggressivt beteende alltid är följt av en frustration och omvänt leder alltid frustration till aggressivt beteende. Med frustration menas här att en pågående, målinriktad aktivitet hindras. Instrumentell aggression har inte tagits upp till närmre analys av teorins företrädare. Det behöver inte vara så att ett aggressivt beteende enbart uppkommer när någon blivit uppretad eller frustrerad utan även för att uppnå ett mål kan individen visa ett aggressivt beteende som inte har som främsta mål att skada eller vålla obehag.

Patterson (1989) har betonat inlärningens betydelse. Han menar att individen t.ex. kan lära konsekvenserna av aggressivt beteende. De olika delarna av de olika teorierna som kritiserats har betytt förändringar men i stort är fortfarande teorierna aktuella. Patterson (1989) visar på några faktorer, t.ex. kan en svag styrning och kontroll från förälders sida påverka hur

aggressiva tendenser blir bestående hos en individ. Figur 4.1.

Alla barn vill synas och vara någon. Brun Hansen (2006) skriver att då aktiva barn upplever att de inte blir sedda, lästa och förstådda blir självkänslan väldigt dålig. De kämpar för att bli sedda och blir våldsamma istället för att anpassa sig. Brun Hansen (2006) menar att ofta blir föräldrars motdrag att sätta gränser, men barnen känner sig istället ensamma och längtar efter omsorg och kärlek. Det är viktigt att man som barn upplever så realistiska

förväntningar så möjligt så att man inte behöver känna sig otillräcklig. Barn behöver känna att de bemästrar saker och att de lyckas. Detta skriver Killèn (2000).

Hellsten (1998) säger vidare att barn som inte får tydliga gränser blir otrygga. Men för föräldrar kan det vara svårt att både vara bestämd och mjuk. Man får som förälder vara en

”Om gränserna håller följer trygghetskänslan ifall barnet inte har övergivits medan de upplever besvikelsen.” (s.25)

I olika studier har det visat sig att det är rimligt att tänka sig att ärftlighet spelar en viss roll, men framförallt tycks dock att föräldra/barnrelationerna är mycket viktiga.

Barn som blivit lämnade åt sig själva har inte fått sina grundläggande psykiska behov tillgodosedda, skriver Åhs (1998). Många författare har beskrivit detta till exempel skriver Juul, Jensen (2003):

All erfarenhet visar också att barn generellt utvecklas optimalt tillsammans med vuxna som förmår och är villiga att ta på sig ledarskapet. Barn som växer upp i familjer där föräldrarna antingen inte kan eller tror på detta, och i sammanhang där de betydelsefulla vuxna missbrukar sin auktoritet, tappar tilliten till vuxnas ledning och slutar ofta i ett existentiellt och socialt tomrum.(s.87)

Lind (1995) uttryckte det redan för snart tio år sedan så här:

Bristande vuxenengagemang i barns liv och utveckling ger på längre sikt problem även för samhället på olika sätt. Bland annat lider många människor psykiskt på grund av svåra

uppväxtvillkor. Samhället tar sig an familjers svårigheter genom att försöka lappa och laga . Vi saknar förebyggande och behandlande insatser av betydelse.(s.7)

Killèn (2000) säger att föräldrafunktionen och samspel är nära sammankopplade med varandra. Patterson (1989) menar att det är av stor betydelse hur samspelet och styrningen från föräldrarna fungerar mellan barn och föräldrar. (Figur 4.1) Raundalen (1997) beskriver aggression som ett beteende som syftar till att skada någon fysiskt eller psykiskt. Han säger att extremt aggressiva personer är ett problem inte bara för dem själva, men även för samhället. ”Framför allt därför att det går en linje från det aggressiva barnet över den

aggressiva tonåringen till den kriminella och våldsamma vuxna personen.” (s.160). Rangstang och Rougnhaug (1995) skriver om barn med aggressivt beteende och säger så här ” Många av dessa barn har fått uppleva en bristfällig anknytning under de första åren i livet...” (s.44). De säger vidare att dessa barn med ett aggressivt beteende inte har lärt sig att skjuta upp olika former av behovstillfredsställelse.

Figur 4.1 Pattersons teori om aggressivitet.

Tidig barndom Tidig skolålder Tonåren

(Patterson m.fl. 1989 ur Eysenck, 2000)

Svag styrning och kontroll från föräldrars sida Barnen uppvisar beteende problem Avvisas av andra barn Sämre skol- prestation er

Söker sig till avvikande grupper

Kriminalitet och annan avvikelse

5 METOD

5:1 ALLMÄNT OM METOD

Genom olika metoder vill jag få fram sanningen i en undersökning. Det är mitt mål att komma så nära sanningen så möjligt. Man kan som Thorén (2006) uttrycka det så här: ”Kan vi

överhuvudtaget veta någonting, eller är alla s.k. sanningar relativa?”(s.10) Han menar också att dagens sanningar kan vara osanningar imorgon. De är provisoriska. Enligt positivismen kan man bara lita på två källor till kunskap, nämligen det vi kan iaktta med våra sinnen och det vi kan räkna ut. Vi kan inte lita till våra känslor. Thorén (2006) menar att positivisterna missar en stor och viktig kunskapskälla. De tar inte med förståelse och empati i sina studier. Vi människor kan också se in oss själva, introspektivt. Därför kan vi förstå andra människors känslor och vad de upplever eller har upplevt.

Det finns intervjuer som forskningsmetod och det finns enkäter att använda för att få fram svar på olika frågeställningar. Enkäter är ett sätt att få ett så brett och stort underlag så möjligt till en viss undersökning. Men det finns svårigheter, då man inte finns närvarande vid

svarstillfället och då finns det inte möjlighet att ge följdfrågor. Detta kan man ha möjlighet till i en intervju. Jag övervägde enkät men valde att inte ha enkät som metod för jag ansåg att det blivit för tidskrävande för mig som skriver själv. Det bästa skulle kanske ha varit att

kombinera dessa två metoder för att få de mest intressanta resultaten. I en enkät får man många människors åsikter, men kan inte få svar på djupet, då man inte kan ställa följdfrågor.

5:2 METODVAL

Jag kommer att använda mig av ostrukturerade intervjuer. Stukàt (2005) menar att jag som intervjuare kan formulera frågorna så att den jag intervjuar på bästa sätt förstår vad jag menar och vill ha reda på. Fördelar med intervjun är att jag får den intervjuades livsvärld/situation. En annan fördel är också att jag har möjlighet att välja till exempel en halvstrukturerad intervju där det ges större möjlighet att också ställa följdfrågor. I analysen av intervjun kommer jag att använda meningskoncentrering. Det innebär att reducera intervjutexter till kortare, mer kärnfulla formuleringar av innehållet från intervjun. Detta gör jag för att få fram just det som jag vill få fram i mina intervjuer.

När jag övervägde enkät kom jag även fram till att det var ännu en fördel att se den jag intervjuade och kunna ge följdfrågor för att få fram det jag ville undersöka. Stukàt (2005) menar att i enkäter slipper man styrningseffekten som blir en osäkerhetsfaktor, men det är svårare att motivera en större grupp att svara på frågor. Men med intervjuer kan jag välja ett mindre antal respondenter, men å andra sidan kan jag med större sannolikhet få svar på mina frågor. Jag hade tänkt att det skulle bli en intervju till, men tiden var knapp vid

intervjutillfället.

Det har varit givande och intressant att få sitta ner och prata med pedagoger och psykologer om ett specifikt ämne som aggressivitet. Det har gett mig många nya vinklingar både i mitt arbete med barnen och också respekt för hur mycket kunskap det finns ute på förskolor/skolor. Det är lite av det som man pratat om som ”tyst” kunskap, men den är verkligen inte tyst kunskap tycker jag. Pedagoger visar verkligen att de har kunskap och erfarenhet i mina intervjuer med dem. Jag märkte också att det inte alltid var helt lätt för de intervjuade att få fram det de ville. Jag upplevde att de verkligen ansträngde sig för att svara så bra på mina frågor så möjligt. Det var en stor fördel att ha spelat in alla intervjuer. Då kunde jag koncentrera mig på samtalet istället för att skriva ner det som blev sagt. Det var även lättare att kunna ge följd frågor, vilket är betydelsefullt för tillförlitligheten i resultatet.

5:3 UNDERSÖKNINGSGRUPP

Jag valde att intervjua psykologer och pedagoger. Jag ville intervjua pedagoger för att de är i nära kontakt med barnen under deras tid i förskola/skola. De har en relation till barnen som ofta sträcker över en längre tid. Jag valde även psykologer för att de har en annan synvinkel rent yrkesmässigt. De pedagoger jag valde att intervjua hade lång erfarenhet, 20 år eller mer. Valet av erfarna pedagoger gjorde jag för att tillförlitligheten, skulle vara så stor så möjligt och att jag verkligen undersökte det jag ville undersöka. Jag försökte även sprida ut var de jag intervjuade arbetade för att täcka ett större område. På så sätt att det var respondenter som inte arbetade i samma verksamheter. Det var både förskolor, skolor och andra instanser som barnhem. Mina intervjuer gjorde jag med personer som jag kände väl och som jag visste kunde öppna sig och var motiverade att svara så utförligt och eftertänksamt som möjligt Jag har sållat bort de respondenter som varit mindre motiverade att svara på mina frågor och medvetet valt de som varit motiverade och tyckt att det varit intressant. De har också dagligen

Jag intervjuade två psykologer och tre pedagoger varav en är specialpedagog. Min tanke var att intervjua en pedagog till men tiden blev knapp och därför fick jag avstå från detta.

Den ena psykologen har lång erfarenhet från arbetslivet utanför psykolog arbetet och arbetar med stort engagemang med barn i svårigheter. Hon har ett brinnande intresse och en

nyfikenhet inför dessa problem som barn kan komma i. Hon har både arbetat med barn inom institution och som konsult i olika frågor som rör barn och föräldrar inom skola.

Den andra psykologen är inte lika erfaren, men har arbetat ett antal år i ett psykologteam. Hon har också ett stort engagemang och brinner för sin uppgift.

En pedagog har arbetat länge, mer än 24 år inom yrket och säger sig fortfarande gå till arbetet med en nyfikenhet. Hon arbetar i ett område med många invandrare och stora sociala problem. Här möter hon dagligen utmaningar i form av kulturella, språkliga och sociala problem, men också en stor värme och en känsla att man får så mycket tillbaka från både barn och föräldrar.

En pedagog arbetar i ett lite mer ”blandat” område. Hon har också arbetat i många år som pedagog, mer än 23 år, och sett förändringen hur barns villkor har förändrats på olika sätt. Hon är liksom den förra pedagogen fortfarande nyfiken på sitt arbete med barnen och ser det som en utmaning att gå till sitt arbete.

5.4 DATAINSAMLING OCH BEARBETNING

Jag samlade in data genom intervjuer som jag gjorde på plats hos respondenten. För att inte gå miste om något som kom fram i intervjun spelade jag in intervjuerna. Sen skrev jag ut

intervjuerna, ord för ord. Ett tidskrävande arbete men oerhört bra för bearbetningen av texten. Det krävdes upprepade läsningar av den bearbetade intervjun för att se och komma fram till vad respondenten menade och vad svaren på mina frågor fick för svar.

5.5 ETIK

Jag skickade ut ett missivbrev till dem jag skulle intervjua. Jag skickade ut brevet efter att jag per telefon kommit överens om en tid då vi skulle träffas och då informerade jag också om att allt var frivilligt och behandlades konfidentiellt och att de hade rätt att avsluta när de ville och att de fick ta del av materialet.

5.6 TILLFÖRLITLIGHET

För tillförlitlighetens skull är det av stor vikt att jag som intervjuare är den som frågar respondenten och att det inte är många inblandade som kan ha olika tolkningar som påverkar resultatet. Tillförlitligheten i mitt arbete vilar till stora delar på min ärlighet, noggrannhet. I mitt arbete stärks reliabiliteten då jag har varit ensam om att intervjua. Jag har valt ut mina respondenter som har varit villiga och tyckt det var en intressant och viktig uppgift. Det har även varit de pedagoger/psykologer som varit sen tidigare kända för mig och detta ökar också tillförlitligheten i min undersökning. Jag har valt respondenter där de allra flesta har lång erfarenhet och som arbetar dagligen med barn med aggressivt beteende och deras föräldrar.

5.7 PILOTSTUDIE

I min pilotstudie kom det fram att aggressivitet är ett uttryck för frustration och makt.

Respondenten såg det som ett vapen att få som man vill när man inte har något annat sätt att ta till för att nå sina mål. Hon pratade också om att det fanns mycket kraft i aggressivitet, som det inte bara är negativt med. Det kan vara positivt när man vill fokusera på något och kan hjälpa en att få skärpa. Hon såg två sätt att använda sin aggressivitet på, ett konstruktivt sätt att få saker gjorda och ett destruktivt sätt som inte leder framåt.

Respondenten ansåg också att många barn inte får sina behov tillfredställda på ett positivt sätt. Barn saknar en positiv bekräftelse från vuxna. Olika värderingar och många sätt att se på aggressivitet. Ett exempel är att se det som något manligt.

I min pilotstudie hade jag inte tillgång till diktafon eller liknande. Intervju resultatet blev betydligt sämre än det hade blivit om jag kunnat spela in vad som blev sagt. Jag tappade bort mycket av vad respondenten sa, då jag var tvungen att skriva ner vad som hon sa. Jag

upptäckte också att det var svårt att både lyssna och fundera på följdfrågor. Det blev mindre substans i min pilotstudie på detta sätt, därför var det mycket bra att ha gjort detta misstag och kunna lära mig något av det. En annan vinst med pilotstudien var också att jag fick träna på att intervjua, som inte är helt enkelt. Jag kunde också se vilka frågor som var relevanta för min undersökning. Min respondent i pilotstudien var inte så känd för mig som mina andra respondenter i den aktuella uppsatsen. Lokalerna vi satt i vid intervju tillfällena var avskilda och ingen kom och störde och kunde sitta och prata utan att bli störda eller avbrutna.

Min respondent ansåg också att man från skolans håll tar tag i saker för sent när det redan har fastnat i väggarna och då är det svårare att få till stånd en förändring. Att ett samarbete med föräldrar på ett tidigt stadium är ett måste för att kunna förändra. Aggressivitet föder

aggressivitet. Hon säger också att det är viktigt att i tidig ålder prata om vad aggressivitet är innan det finns någon som känner sig som en syndabock.

Jag tog även lärdom av att om en pedagog som inte lika vardagligt i sitt arbete möter barn med aggressivt beteende blir inte tillförlitligheten lika stor som om jag ställer frågorna till någon som dagligen och under en längre tid möter problematiken. Jag upplevde att om man har mindre praktisk erfarenhet, då tar man till teoretiska erfarenheter och i min studie vill jag se vad pedagoger erfarenhetsmässigt anser om barns aggressivitet.

6 RESULTAT

(psykolog)

Psykolog A, menar att ilska som affekt är en god sak men man behöver handledning som liten att förstå när man är arg eller ledsen. Hon talar om intoning och hur viktigt det är att

socialiserings processen fungerar.

Barnet måste få hjälp med att förstå hur det känns i kroppen när jag är arg eller ledsen, menar A. När barnet kan se och känna igen ilska hos andra blir det inte något som man missförstår eller leder till konflikter. När är då ilska ”för mycket”? ”Det är aldrig för mycket, det är hur man hanterar ilskan.” (A). Barn i 2-3 års ålder ska få handledning med hur man förstår och hanterar sin ilska både hemma och på förskolan. A anser att barn är mer aggressiva idag än för 4,5 år sedan och att det är mera coolt att vara aggressiv och att det är något som är belönande från samhället. Det är ett sätt att synas och att sätta sig i respekt.

En generation tillbaka var det en merit att kunna hålla tillbaka sin ilska. Det kunde synas att man blev arg men man skulle kunna hålla tillbaka sitt aggressiva beteende. Nu är det impulsstyrdhet som gäller, språket är grövre men A tror inte att det kommer från andra

kulturer utan att det är helt enkelt accepterat. Allt som far genom huvudet får komma ut, inget betyder något, ingen reagerar. Vad ska man hitta på för att synas?

Både pedagoger och föräldrar upplever många gånger aggressivitet som något väldigt, väldigt farligt. Det är klart att man inte ska slå varandra, men om man som vuxen förbjuder ilska och att det inte skulle vara tillåtet att vara arg, då buteljerar man ilskan och rätt som det är flyger korken ur. För vem ska man prata om sin ilska om den inte finns, frågar sig A? ”Det kan skapa ett dike mellan barnen och deras värld där baren blir hänvisade till varandra” (A). Man utvecklar ilska genom att stoppa ilska och barnen lär sig inte att bli arg på rätt sätt.

Om vi vuxna säger – Fy, fy. Och – Nej, nej, och inte pratar med barnen om vad de känner och vad det står för går man miste om en pedagogisk diskussion med barnet där barnet får en förståelse för sina känslor och hur de ska hantera dem. Barnen lär sig istället att ilska är något fult och en förbjuden känsla. Istället, menar A, att barnet lär sig att man ska älska alla och acceptera alla men det går inte att acceptera allt beteende. Om jag är en liten flicka som är tyst

förstör utan hon är såklart jätteirriterad och är det så att det är förbjudet att vara arg blir flickorna också såklart påverkade.

”Då får flickorna också reda på att de inte får lov att tycka illa om, de ska bara acceptera”.(A). Det innebär att barnen inte har några verktyg att hantera ilska med och det är allvarligt.

Varför blir det då så kan man fråga sig? Barnen belönas på ett visst sätt med att de får höra hur duktiga de är när barnet sitter så stilla och uppför sig så ordentligt. Det kommer med bröstmjölken att flickor ska vara snälla och omhändertagande och det är dessa beteenden som premieras flickor emellan. De flickor som klarar detta tas upp i den sociala gruppen. ”Flickor som ”bär sig åt” får inte vara med och hoppa hopprep” (A) Pojkarna på gården blir däremot ”kingen” på skolgården, kanske inte de allra värsta får vara med. Men det är alltid de som är impulsstyrda och blir arga som gör upp reglerna. ”Barnen hamnar i ett dike och får klara sig själva, uppfostra sig själva, socialisera sig med varandra för föräldrar och andra har inte tid”. Det här skapar vattentäta skott mellan generationer och det är inte bra att barn blir utan det som de behöver tidigt i livet utan blir lämnade åt varandra.

Hur kan då föräldrar underlätta för barnen? Det börjar med generationen innan och de måste ha styr på sitt eget. Man ska vara ett gott exempel för barnen och det är inte alla som har förutsättningar till att vara en bra förebild på grund av sina egna erfarenheter i barndomen av brist på vuxna som goda förebilder. Vi vet alla att barn inte alltid gör som vi säger utan vi måste vara en god förebild också. Så om det finns våld i familjen är det inte konstigt att barnen tar till våld de också. ”För ett barn som inte fått sina grundläggande psykiska behov tillfredställda är den psykiska konstitutionen svag och det kommer att uppleva varje ny situation som ett hot.” (A)

Vad kan man då göra som pedagog för att underlätta för barnen med dessa problem som aggressivt och impulsstyrt beteende? Man måste både som pedagog och förälder ligga steget före, att gränsa och att vara förutsägbar. Det är viktigt att barnen vet vad som gäller.

Då blir livet förutsägbart och då vet barnet hur det ska bete sig och då vet barnet också när det beter sig fel. Barnet kan bara ta ansvar för sitt beteende när det vet vad som gäller. Att som pedagog och förälder föra ett pedagogiskt resonemang om vad som hände när något går fel. Det är på det sättet man lär barnen empati, att förstå hur andra tänker.

Både i skola/förskola och i hemmet finns det jättebra metoder att belöna önskat beteende. Så länge man ger barn uppmärksamhet för fel beteende så cementerar man ett oönskat beteende. ”Det hänger ihop med att man måste kommunicera och förstå varandra och göra det lönsamt för Kalle att ta ansvar och göra kloka val och belöna det” (A) Vuxna måste vara

konsekventa och uthålliga och här är ett samarbete som är oerhört viktigt, där man stöttar varandra i att vara konsekventa. Belöning ska vara något som barnet ser som en motivation.

Intervju B Psykolog

Det finns en sund aggressivitet, ilska. Det handlar då om att barnet värnar om sin intrigitet och sina behov och detta kan vara en brist hos tysta och blyga barn.

Det finns ju en sund aggressivitet ilska kan ju väckas på ett bra sätt för att värna om sina behov när de blir ifrågasatta eller någonting som man kan se en brist av hos blyga barn hos tysta barn så det finns en god aggressivitet tänker jag som man inte får glömma bort. (B)

B anser att det finns en god och positiv aggressivitet. Vi behöver värna om oss själva och våra gränser. Hos en sexåring, till exempel, finns det brister att uttrycka sig verbalt när hans eller hennes gränser blir överskridna. Aggressivitet blir något negativt när det går över till fysisk handling. När barnet inte kan hantera sin ilska eller säger dumma saker. Det är då som aggressiviteten blir något negativt. Om det även är det enda uttryckssättet kan det vara en brist på andra uttryckssätt. Omgivningen i förskolan upplever barnen som är aggressiva som någon som skapar rädsla hos de andra barnen och statusen i barngruppen sjunker ganska snabbt. Det som är positivt med ett aggressivt beteende är att barnet värnar om sin intrigitet och sina gränser. Men ett aggressivt beteende tyder på att barnet har bristande sociala färdigheter. De här färdigheterna handlar väldigt mycket om träning, säger B. Ska man hårdra så går det tillbaks till vilken anknytning barnen fått av sina föräldrar om de har blivit lyssnade på om de fått sina behov tillgodosedda. Det är viktigt att samspelet fungerat och att barnen blivit sedda av föräldrarna. Det är också viktigt att man får lära och träna sig i att fungera i en grupp och att vänta på sin tur och att stå tillbaka för andra.

Idag har barn större krav på sociala färdigheter än man hade för säg, 20 år sedan. Det är större barngrupper och det krävs kunskaper att hantera konflikter. En sexåring har fortfarande svårt att greppa en så stor grupp som 20 barn. Så absolut har det ökat med krav på våra barn. Vi kan ha barn med bristande sociala färdigheter för att deras föräldrar inte har dessa

färdigheter och då måste vi i förskola/skola svara med mer träning. Man måste som pedagog vara där det händer och kunna förklara att det och det hände och hur kan du göra nu osv. Det

B anser att det går att lära sig empati om man säg i sex års ålder inte har förmågan, men det tar längre tid ju äldre man är . Men pedagogerna behöver handledning i detta svåra arbete. Hon anser inte att det är något som pedagogerna ska klara med de resurser de har idag. Ofta behövs både handledning och utbildning. Det bästa hade varit om grupperna hade varit mindre. Orsakerna till barns beteende kan också vara skillnad i temperament. Ett barn med tuffare temperament behöver mer hjälp både från föräldrar och pedagoger i förskola/skola. Det bemötande man får och den tidiga träningen hemma de första åren är viktigt och om man har brister där kan det ge uttryck i t.ex. aggressivt beteende hos barn.

Det kan också bero på andra traumatiska upplevelser som skilsmässa, krig eller andra händelser i ett barns liv. En stor barngrupp eller en alltför ostrukturerad skoldag kan i sig bidra till att ett känsligt barn utvecklar ett aggressivt beteende. Det är viktigt att de som är runt barnen har en gemensam syn på barn, förhållningssätt och regler. Det handlar om att träna barnen i sociala färdigheter. Här är det också viktigt att som pedagog har ett samarbete med föräldrarna till barnet. Det är viktigt att tidigt skapa en relation med föräldrarna. De hinder som finns är att det aldrig blir något samarbete med föräldrarna eller att de språkliga

svårigheterna är för stora, men det finns även sociala och kulturella hinder som gör att vi har svårt att förstå varandra. B tycker att pedagogerna behöver mycket hjälp och stöd i de svåra föräldrasamtalen.

Intervju A Pedagog

Aggressivitet visar sig hos barnen genom att de sparkar och slåss. Ofta händer det att barnen slår till varandra utan anledning någon har bara råkat gå emot den andre. A säger att får man inte som man vill slår man eller skriker högt tills man får det man vill. Det är ett hårdare klimat bland barn nu än för säg 15 år sedan. Barnen har svårt att tolka signaler. A resonerar vidare över om det är tiden som vi inte längre kan ge barnen för vi har så bråttom hela tiden. Barnen har ett fullspäckat schema.

Hon upplever också att barnen lämnas mycket ensamma i sina lekar och när de ser på tv eller spelar dataspel. Då finns det inga föräldrar eller andra vuxna som kan förklara vad som händer på tv eller på dataspel. Toleransen för våld har ökat det som ansågs skadligt och olämpligt för barn tidigare är idag legitimt för barn att titta på. Barn är mer utsatta för våld via tv och andra medier och barn som inte får hjälp att tolka får svårt att hantera det de har fått se.

De aggressiva barnen får svårt med kompisar då de andra barnen inte vill ha med bråkstaken i leken. Även de positiva förebilderna för barn har blivit färre. Tidigare hade barnen fler vuxna kring sig som ”lade sig i” vad barnen gjorde. Och förebilderna fanns i vardagslivet på ett annat sätt. Många föräldrar försöker vara kompisar med sina barn men det fungerar inte. Vi har fel krav på våra barn idag, en treåring behöver inte ha koll på allt som händer och vara med och ta beslut i familjen.

De aggressiva barnen behöver ramar så de vet vad de får göra och inte får, att prata mycket med barnen när det händer något och förklara för dem och visa att man tycker om dem och bryr sig men att man inte tycker om just det beteendet.

Det är viktigt att inte lämna dem ensamma. Det är oerhört viktigt med samarbetet mellan förskola/skola och föräldrar. Som pedagog får man försöka bygga upp ett förtroende tidigt. A anser att många föräldrar har svårt att se att deras barn gör fel och belönar fel beteende. Förr hade föräldrar fler vuxna att rådfråga i sin omgivning och man hade närmre till olika

generationer och barn lyssnade på vuxna på ett annat sätt förr. Många föräldrar har det stressigt och pressat på olika sätt idag därför vill man inte ha några konflikter när man är lediga tillsammans.

När man hämtar barnen har man många gånger inte ens tid att titta på det som barnet har gjort under dagen och då blir det kanske så att det är bättre att bråka och ställa sig på tvären för att få uppmärksamhet från föräldrarna, resonerar A.

Intervju B Specialpedagog

Vad är aggressivitet för dig?

Det handlar mycket om bemötande av barnen, hur vi vuxna bemöter barn och alla barn vill bli älskade. Jag tror aggressivitet uppkommer när vi vuxna bemöter barn på fel sätt. Barn har olika världar, olika nationalitet och vi har olika regler och normer. Det som vi tycker är viktigt behöver inte de tycka är viktigt. (B)

Leka är ingen självklarhet och har barnet inget språk eller ingen erfarenhet av att leka måste vi vara där och visa. Det fungerar också så, säger B, att barn lever upp till sina förväntningar då är det bättre att lyfta det positiva hos barnet och bekräfta barnet med att jag ser dig, jag tycker om dig. Det är viktigt att vi har ett samspel med barnen och med varandra som vuxna. Även om ett barn inte har språket kan vi vuxna visa hur man gör och därigenom vara en god förebild och trygg vuxen. Ibland är det kanske vi vuxna som går in krig med barnen och det kanske inte alltid är meningsfulla krig. A nämner boken Explosiva barn av Greene, där författaren talar om att sortera i olika korgar. Han menar ungefär att ibland är det bra att ”se mellan fingrarna”.

Det aggressiva beteendet bland barn har ökat jag har inget vetenskapligt belägg för det men det är min uppfattning. Det är fler barn i barngrupperna, barn som har det jobbigt av olika anledningar. Det kan vara att man har svårt med språket men även andra sociala problem, föräldrar som inte mår bra osv.

Barn väljer ibland att vara aggressiva för att få uppmärksamhet. Vi behöver mer tid med barnen, mer tydliga vuxna och en viktig sak, att vi bekräftar barnen och talar om att de duger och att vi tycker om dem.

Föräldrar har idag inga förebilder som de hade tidigare. Föräldrar var närmre den äldre generationen och kunde fråga om råd. Detta har man inom cope, The Community Parent Program, försökt lösa genom att låta föräldrar träffas och diskutera olika problem man kan ha som förälder. Det är viktigt att få diskutera hur andra föräldrar har löst olika problem.

De som har en svag impulskontroll behöver lära sig tekniker för att stanna upp och tänka efter innan de tappar kontrollen över sina känslor. Det är viktigt att ha tillgång till alla sina känslor. Det är viktigt att som pedagog jobba mycket med känslor. Vad de här barnen behöver hjälp med är att kunna förhålla sig till situationerna som de inte klarar av och då behöver de en vuxen som stöttar och visar vägen. Det är också viktigt att undanröja vissa saker som skapar problem för de här barnen. Vi är dåliga på att ha en gemensam barnsyn. Vi har inte alltid pratat igenom hur vi ser på barn eller vad vi förväntar oss av dem och vad vi tycker de ska klara av i olika situationer. Pedagoger behöver mer tid till reflektion.

Några av de hinder som B ser är det språkliga, sociala, kulturella som hindrar ett bra samarbete mellan förskolan/skolan och föräldrarna. Vi måste se det så att vi vill alla barns bästa både föräldrar och pedagoger.

Intervju C Pedagog

C menar att man tolkar aggressivitet väldigt olika på grund av sina egna erfarenheter och vilken bakgrund man har. En del upplever aggressivitet väldigt negativt och man blir väldigt illa berörd själv. Det är positivt med känslor och man måste få reagera eller reagera när man blir illa behandlad på något vis. Om man slåss och skadar andra är inte acceptabelt och det måste man tala om för barn. Vi har barn som själv blivit straffade hemifrån och då vet barnet inte hur det ska bete sig. Många barn mår psykiskt dåligt idag och det visar sig genom

aggressivt beteende. Barn ser också mycket på tv, ser program som inte är lämpliga. Man har inga vuxna som sitter med och tittar och förklarar vad barnet ser. Även tv-spel är ofta

våldsamma och går ut på att döda. Det man kan göra är att ha ett samarbete med föräldrar och ha en dialog med dem. Det är viktigt att bygga upp ett förtroende. Jag ser när föräldrar inte kan se när deras barn gör något fel, att de förnekar det och då kan det vara svårt att samarbeta. Det är alltid barnens bästa som ska stå i fokus.

Det är viktigt att ha föräldrar med sig och det kan vara svårt att välja sina ord. Det blir en balansgång för att inte uttrycka sig fördömande eller på annat sätt stöta sig med föräldrarna. C skulle vilja ha mer stöd och hjälp i de svåra samtal som kan förekomma på förskolan.

Barn med dessa problem får ofta en stämpel som det svarta fåret och det är viktigt att man som pedagog hjälper barnet och de andra att se andra positiva sidor hos barnet. Det är annars lätt att det blir en självuppfyllande profetia. Det är också viktigt att all personal har vetskap om det specifika barnets problem så att alla har ett gemensamt förhållningssätt. Det är viktigt att informera ny personal. Man ska fokusera på det positiva hos barnet och stödja och

uppmuntra. Det är viktigt att markera vad som barnet gör fel men inte att lägga för stor vikt vid det. Ibland räcker inte orken till, menar C, för barngrupperna är stora och det är svårt att räcka till för allas behov. C skulle önska färre barn i grupperna.

6.2 EN JÄMFÖRELSE AV INTERVJUER

Pedagoger och psykologer var överrens om att aggressivt beteende har ökat bland barn och att det beror på hur vi som vuxna bemöter barn. Mycket bråk och missförstånd bland barnen

empati. De var också överrens om att det var viktigt att ha en gemensam barnsyn. Barnen blev ofta lämnade själva och detta tyckte både pedagoger och psykologer var en fara. I vardagen kunde det innebära att barnen fick se på tv-program som inte var lämpade för barnets ålder vilket betydde att barnen såg saker som de inte kunde förstå och tolka. Det kunde också vara att barnen var ute själva och fick lösa konflikter som uppkom. Det är viktigt att som vuxen vara tydlig och förutsägbar och kunna sätta gränser för barnen. Man ansåg att det var viktigt för barnen att veta vad som gäller för att för att kunna ta ansvar för sitt beteende.

Det var enbart psykologer som nämnbart pratade om hur viktigt det var med

ilska/aggressivitet som affekt. Här talade man om hur viktigt det är att kunna värna om sin intrigitet och sina behov. Detta såg man som ett problem hos de tysta och blyga flickorna. De har svårt att uttrycka sig när de känner att någon gått över deras gränser och det kan vara ett hinder när den verbala förmågan inte räcker till. Det är oftast pojkar som upplevs som bråkiga och aggressiva, men pedagogerna tog inte upp den aspekten att det kan vara en positiv

reaktion med aggressivitet, på något som är fel.

Patterson (2000) talar om konsekvenserna när styrningen är svag när det gäller att uppfostra sina barn. Barnen vet inte vad som är rätt och fel. Det blir också konsekvenser om kontrollen från föräldrarnas sida är svag. Detta talar både pedagoger och psykologer om i mina

intervjuer. Följderna, menar Patterson (2000) blir ett uppvisat beteendeproblem, till exempel aggressivt beteende. Att barnen senare avvisas av sina kamrater i förskolan/skolan, är också mina respondenter överrens om, liksom Patterson (2000).

7 SAMMANFATTNING OCH ANALYS

I intervjuerna talade respondenterna om bemötande av barnen att det var vi vuxna som var orsaken till barns beteende. Om vi vuxna var bättre förebilder, de goda förebilder som barn behöver för att spegla sig och kanske tänka att, jaha är det så man kan göra om man blir arg på någon. Pedagoger och psykologer talade också om vikten av vara tydlig i vad man vill som vuxen och att vara konsekvent i sina handlingar. Någon av respondenterna menade att det var viktigt att se att det finns en sund aggressivitet. Respondenterna gav uttryck för att ett

samspel mellan barn och vuxna är oerhört viktigt. Att man signalerar att ”vi kan hjälpas åt”. Pedagoger och psykologerna upplever att många barn är ensamma idag och lämnas åt sig själva genom tv och dataspel osv.

De stora barngrupperna kan ge mer stress för barnen och detta kan leda till aggressivitet hos barnen och så små barn som sexåringar hade svårt att greppa en grupp om 20 barn. Barn behöver positiv bekräftelse för att växa som människor. Barnen behöver förebilder så att de vet vad som är rätt och fel, att hitta rätt. Det krävs träning i sociala färdigheter. Både

pedagoger och psykologer upplever att barn idag har svårare att förstå och hantera sina känslor. Det är också viktigt att pedagogerna på en förskola/skola har pratat genom vilken barnsyn man har.

Med olika kulturer som möts idag är det lätt att det blir missförstånd. Respondenterna ansåg i intervjuerna att det var viktigt med tydliga regler. Föräldrarollen, menade respondenterna, var inte så tydlig och enkel som den varit tidigare. Mycket har förändrats i rollen som

förälder. Respondenterna ansåg att det funnits och fortfarande finns tendenser att föräldrar vill vara kompisar med sina barn och att man helt enkelt inte har någon att fråga om råd som man tidigare hade lättare att göra, då de olika generationerna bodde närmre varandra. Det gavs också uttryck för att föräldrar belönade fel beteende. I de svåra samtalen med föräldrar bedömdes det att det skulle behövas mer handledning för pedagoger.

7.2 ANALYS AV INTERVJUERNA

De flesta respondenter jag intervjuade är eniga om att barn behöver tydliga gränser och tydliga vuxna som har ett bemötande där de kan möta barnen där de är. Det behövs kunskap för att möta barn som har det svårt. Barn behöver mycket träning i det sociala, som de inte har fått av sina föräldrar som riktigt små. Detta ställer till med problem i förskola/skola när barnen ska samsas med andra barn. Då måste man kunna ställa sig själv åt sidan och även kunna se att andra barn vill få plats.

Barn får ofta höra, menade en respondent, nu är ni vänner och tar varandra i hand och säger förlåt! Hon menade om barn inte får vara arga och inte får prata om sin ilska. Hur kan barnen då förstå och lära sig att hantera ilskan? Hon menar också att man utvecklar ilska genom att stoppa den. Aggressiviteten blir ett problem då det går över i våld och andra mer verbala sätt att skada andra. Det finns en annan syn på aggressivitet idag. Idag kan det anses som coolt att vara aggressiv och genom att visa sin ilska kan man få viss status i gruppen. Men för någon generation sedan var det bra och fint om man kunde dölja sin aggressivitet. Om man känner igen sin ilska har barnen lättare att förstå andra och det blir inte lika lätt missförstånd när det hettar till. Barn måste ha hjälp med att skilja på hur det känns att vara ledsen och arg. Det är ingen självklarhet menar de jag intervjuade.

7.3 PEDAGOGERNAS TANKAR

Pedagogerna menade att aggressivitet är ett uttryck för att man till exempel inte får som man vill, misstolkar en situation eller ett uttryck för att barnet blivit illa eller orättvist behandlat. De pedagoger som jag intervjuade ansåg att barns aggressiva beteende hade ökat. Aggressivitet visar sig genom att barnen skriker, sparkar eller slåss. Det handlar mycket om hur vi som vuxna bemöter barnen. Barn har olika världar och kommer från olika omgivningar med olika normer och regler.

Omgivningen upplever dessa som orosmoment i barngruppen som kan sabotera till exempel en samling. De förstör leken för de andra barnen genom att gå in i leken utan att fråga först. Ofta bara tar de leksaken de vill ha från något annat barn för att de inte förstått hur man gör. Detta leder till bråk mellan barnen och barnet som inte har social kompetens blir utanför och har svårt att få kompisar. Pedagogerna anser också att det är ett betydligt hårdare

klimat mellan barn. De upplever att barn nästan förutsätter att de andra barnen vill dem illa. En liten knuff av misstag kan tolkas, ”han ville slå mig!”

Som svar på varför barn utvecklar ett aggressivt beteende svarade pedagogerna att de trodde det kunde bero på att barn blev ofta lämnade ensamma. Att det inte fanns närvarande vuxna som kunde berätta och tala med barnen om olika saker, vardagssaker som till exempel om rätt och fel hur man löser konflikter och hur det känns när man är arg respektive ledsen och så vidare. De kanske har blivit slagna hemma och fått lära sig att det är så man löser problem.

Pedagogerna ansåg att alla vuxna i barnets omgivning måste hjälpa barnet att lära sig rätt och fel och de behöver ramar så de vet vad de får göra och vad de inte får göra.

Föräldrar och alla andra vuxna måste prata mer med barnen och förklara saker de inte förstår och att få barnen att känna sig duktiga och betydelsefulla och älskade. De ska känna att de duger genom att man bekräftar dem och ser dem. Det är viktigt att vara så tydlig och så konsekvent så möjligt för att underlätta det för barnen. Det är också viktigt att ha en strukturerad skoldag för barnen som skapar trygget och förutsägbarhet för barnen.

Som pedagog i förskola/skola behöver man tidigt bygga upp ett förtroende mellan pedagog och förälder. Föräldrarna ska känna sig trygga med att ha sina barn i förskolan/skolan. Det kan vara olika tillfällen som man träffas som drop-in, föräldraträffar eller mer traditionella föräldrar möten. Men av erfarenhet vet många som arbetar i förskolan/skolan att det är viktigt att det blir möten som känns intressanta för föräldrarna. Det är av stor vikt att bygga upp ett förtroende hos föräldrarna och en relation. Det kan hindras av att vi kommer från olika kulturer, sociala, språkliga hinder, att man som förälder inte tycker att man har tid.

7.4 PSYKOLOGERNAS TANKAR

Psykologerna menade å sin sida att ilska är en affekt som är en god sak men att man behöver

handledning som liten för att förstå om man är arg och när det är ilska man känner. Det är viktigt att socialiseringsprocessen fungerar och att barnen kan tona in, intoning. Ilska är aldrig för mycket det handlar om hur man hanterar den. Psykologerna anser också att barn är mer aggressiva idag. Man hindrar konflikter om barn förstår sina känslor och vet hur de ska

som är aggressiva som något som skapar rädsla hos de andra barnen och statusen för dessa barn sjunker ganska snabbt.

Det finns en annan syn på aggressivt beteende idag. Det är mer ”coolt” att vara aggressiv idag och det kan betyda makt på så sätt att andra barn ser upp till en. Hon anser att det är ett sätt att synas och att sätta sig i respekt. Många upplever som aggressivitet som något farligt och om barnen inte får ge uttryck för sin ilska blir det tillslut så att ”korken flyger ut”. Om vi vuxna talar om för barnen att ilska inte får finnas, vem ska barnen då prata med om sig ilska? Barn lämnas åt sig själva och får ofta lösa sina egna problem och som tidigare nämnts, så blir följden att inte få lära sig hantera alla känslor, som till exempel ilska, och då utvecklar man ilska och aggression istället.

Psykologerna menar att vi måste ligga steget före och hjälpa barnen, att gränsa och att vara förutsägbara. Det är viktigt att barnen vet vad som gäller och vad som förväntas av dem. Barnet kan bara ta ansvar för sitt beteende när han eller hon vet vad som gäller.

För att barnen ska lära sig empati måste föräldrar och andra vuxna föra ett pedagogiskt resonemang med sina barn om vad som hände när något går fel. Det handlar om socialträning och att träna dessa färdigheter kräver mycket av de vuxna. Barnen måste känna att de blir lyssnade på och att de får sina behov tillgodosedda. Det är också viktigt att barnen får den känslomässiga speglingen av sina föräldrar. Barn har större krav på sig i dag vad gäller de sociala färdigheterna än man hade för 20 år sedan.

Vi vuxna måste ha mer tålamod och vara mer konsekventa och vi måste stötta varandra som vuxna i uppfostran av våra barn.

8 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION

I min undersökning har jag kommit fram till att psykologer och pedagoger anser att

aggressivitet hos barn är en affekt som är nödvändig och en känsla som alla andra, men vissa barn har inte alltid lärt sig hantera känslan. De har inga verktyg och kan inte hantera och tolka känslan rätt. Pedagoger och psykologer tycker också att ilska är ett sätt att värna om sig själv och vad man önskar och vill.

Aggressivitet upplevs som störande för barnen sinsemellan, leken blir svår att genomföra och de blir ovänner och leken avbryts ofta då de inte kan läsa av vad den andre vill och menar, missförstånden blir många. Hos vuxna upplevs aggressiviteten som påfrestande i t.ex. lärosituationer där undervisningen blir påverkad. Ute på gården när barnen leker och det ständigt uppkommer nya konflikter. Detta beror på att barnen misstolkar och inte förstår sina egna känslor och inte kan förstå vad den andre känner och tänker. Ofta tycker barnen att om någon stöter mot dem vill de slåss, det är som om de förutsätter att man vill dem illa.

Orsakerna till det aggressiva beteendet är att barnen inte lärt sig känna igen sina olika känslor och vet inte hur de ska hantera dem. Det handlar om social träning när barnen är små och har man inte fått den träningen i 2-3 års ålder måste man träna den i förskola/skola. Det är ett stort arbete som förskola/skola idag har och det krävs andra resurser anser flera av respondenterna. Pedagoger behöver mer tid till reflektion, handledning, mer kunskap och mindre barngrupper, anser många av de intervjuade.

Ett bra och fungerande föräldrasamarbete är oerhört viktigt för att allt ska fungera. Hos föräldrarna lägger vi grunden för förtroende och förtroende för vårt arbete som pedagoger är förutsättningen för att lyckas. Vi vill alla barnens bästa.

Mina frågor och mina funderingar över barns aggressivitet idag har bekräftats genom mina respondenters svar. En teori jag hade var att om barn inte fick den omsorg de behövde som små så blev det svårare för barnen i förskola/skola med svårigheter i inlärning och socialt umgänge med andra barn. Dessa problem kunde leda till kriminalitet. Som även

Patterson(2000) menar, leder en svag styrning från föräldrarna till ökad risk för problem i tonåren med ökad risk för att hamna i kriminalitet. I mitt arbete anser jag att jag fått min tes styrkt av både respondenternas svar och även teorier som till exempel Pattersons (2000)

8.2 DISKUSSION

I mitt arbete har jag använt mig av ostrukturerade intervjuer som metod och funnit att det varit ett bra sätt för mitt syfte som var att ta reda på vad psykologer och pedagoger har för tankar om barns aggressivitet. Jag hade möjlighet att ställa följdfrågor och på det sättet få ett svar som var så rättvis så möjligt för min undersökning kring pedagogers och psykologers tankar om barns aggressivitet.

Hellsten (1998) talar om spegling. Barnet speglar sig i sina föräldrar och andra människor får sina känslor bekräftade. Men om speglingen inte fungerar av olika anledningar, blir det ett tomrum hos barnet som påverkar barnet. Ett exempel: Pojkar som gråter blir ofta tillsagda att inte gråta. Här ser barnet, menar Hellsten (1998), att rädsla inte är bra och att de inte har behov av tröst. Men de gråtande flickorna tas upp i famn och tröstas. Hellsten (1998) säger vidare att barn som inte får tydliga gränser blir otrygga. Men för föräldrar kan det vara svårt att både vara bestämd och mjuk. Man får som förälder vara en stålmjukis. Som förälder måste man låta sitt barn uppleva frustration och besvikelser ”Om gränserna håller följer

trygghetskänslan ifall barnet inte har övergivits medan de upplever besvikelsen.” (s.25)

Killèn (2000) säger också att barn som har föräldrar och andra vuxna, som kan leva sig in i vad barnen känner och kan trösta och förstå vad de känner.

Mina data visar på att föräldrar behöver ett forum där de kan ställa frågor och ge uttryck för sin oro över sin roll som förälder. Idag när många har sina föräldrar på annan ort är det inte lätt att få ett naturligt forum där man till exempel kan fråga mormor, morfar, farmor eller farfar eller någon annan om råd. Om inte dessa naturliga forum finns, anser jag, med tanke på de svar jag fick vid intervjuerna, att då får vi skapa ett komplement. En del av respondenterna gav uttryck för detta behov. Dessa forum finns redan på många ställen. Cope är ett sådant exempel, som gett bra respons.

Många forskare som t.ex. Patterson (2000) talar bland annat om vikten av tydliga och närvarande föräldrar. Killèn (2000) säger att föräldrafunktionen och samspel är nära sammankopplade med varandra och det kan även jag koppla till mina resultat. Även i mina intervjuer framgick det om inte samarbetet med föräldrarna fungerar är det svårt att få en förändring. Vi pratar ofta om hur viktigt det är att stärka barnen genom bekräftelse men det är minst lika viktigt att bekräfta föräldrarna. Alla föräldrar jag mött vill sina barns bästa hur tokigt det kan se ut i betraktarens ögon. Det är viktigt att se barnen som de är och inte som de ska vara enligt en ”mall”. Vi måste också kunna intressera oss för barnens känslomässiga

Som jag ser det är det inte väldigt mycket som förändrats. Folkman (1998) beskriver hur barn som kan tyckas behöva komma till snälla människor istället hamnar i en psykisk hemlöshet. Barn försöker då skapa en värld som de känner igen och som de kan bemästra. Pedagoger som möter dessa barn måste på ett ärligt sätt se barnet där de är och möta vreden utan att bli

skrämd. Det handlar mycket om att våga vara där och inte tveka inför barnets ilska. Det handlar även om att möta barnet med respekt. Vi vuxna måste också hjälpa barnet att få positiva spiraler istället för de negativa.

För att jag skulle ha fått en större spridning i min undersökning har jag nu under arbetets gång funderat på att om det hade funnits en bättre tidsaspekt hade jag velat göra en

enkätundersökning som hade visat på en större bredd bland psykologer och pedagoger. Att få en bredd på sin undersökning är också en viktig del i forskning enligt min mening. Jag hade även velat intervjua barnen/eleverna om hur de upplever sin situation i förskolan/skolan med tyngdpunkt på barn/elever med problem med ilskekontroll/aggressivitet.

Jag har sammanställt en del punkter, som jag fått fram i mina intervjuer som är viktiga för barns förutsättningar för att eliminera risken att bli det där barnet som förstör leken för de andra barnen på förskolan eller som stör skolundervisningen både för sig själva och sina kompisar och kanske i förlängningen hamnar utanför samhället.

• Att barnet får knyta an och samspela med sina föräldrar som spädbarn • Styrning och gränssättning från föräldrar/vuxna

• Tydlighet och förutsägbarhet • Bekräftelse, ”att du duger”

• Socialträning genom hela barndomen • Närvarande vuxna som vägleder barnet • Och sist men inte minst, kärlek och omsorg

8.3 FORTSATT FORSKNING

En tänkbar undersökning som varit intressant som fortsatt forskning på detta ämne hade varit att ställa två barngrupper mot varandra där den ena av grupperna fick någon form av föräldrar handledning/utbildning och den andra inte. Det hade också varit intressant att se om det hade någon betydelse med handledning/utbildning av föräldrar. Hur påverkades barnen om deras föräldrar fick hjälp i deras roll som förälder? Det hade även varit intressant att se och höra vad föräldrar såg för vinst i detta och vilka skillnader förskola/skola upplevde med de barn och föräldrar som fick handledning/utbildning.

Litteraturförteckning

Antonovsky, A. (1991). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur 1991

Brun Hansen, M. (2006). Kompetenta föräldrar. Stockholm: Margrethe Brun Hansen & Runa förlag 2006

Eriksson, S. (2007). Föräldrar har betydelse för brottslighet. Hämtat 2 mars 2007, från

www.bra.se

Eysenck, M.(2000). Psykologi, ett intergreratperspektiv. Lund: Studentlitteratur Folkman, M-L.(1998). Utagerande och inåtvända barn. Stockholm: Runa förlag 1998 Greene, R W. (2001). Explosiva barn. Stockholm: Cura Bokförlag och Utbildning AB 2003 Hellsten, T. (1998). Flodhästen i vardagsrummet. Stockholm: Cordia (Verbum Förlag AB) Juul, J. Jensen, H. (2003). Relationskompetens i pedagogernas värld. Stockholm: Runa förlag 2003

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur 1997

Killèn, K. (2000). Barndomen vara i generationer. Stockholm: Wahlström & Widstrand 2000 Lind, L. (1995). Närhet känslor utveckling. Stockholm: Liber 1995

Lundgren, M. Persson, B. (2003). Barn och unga i riskzonen samverkan och förebyggande arbete. Svenska kommunförbundet Stockholm: Get AB 2003

Nationalencyklopedin.(2007). Hämtat 5 februari 2007, från www.ne.se Raundalen, M.(1996). Empati och aggression. Lund: Studentlitteratur 1996 Rangstang Eck, O och Rognhaug, B. (1995). Specialpedagogik i förskolan. Lund: Studentlitteratur 1995

Stern, D. (1991). Spädbarnets interpersonella värld. Stockholm: Natur och Kultur 1991 Stukàt, S. (2005) Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur 2005

Thurén, T. (2006). Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Liber AB 2006 Utbildningsdepartementet. (1998). Läroplan för förskolan. Lpfö 98. Stockholm: Utbildningsdepartementet

Bilaga A

Frågor till intervju

1. Hur beskriver du aggressivitet hos 6-åringar?

2. Hur tycker du att den upplevs av omgivningen? (vuxna, kamrater)

3. Vad anser du att det finns för olika orsaker till att barn utvecklar aggressiva

beteenden?

4. Vad har du för uppfattning om hur pedagoger/psykologer/föräldrar… kan

hantera aggressiva beteenden hos 6-åringar?

5. Hur kan ett samarbete mellan skola och hem se ut som syftar till att hantera

sådana beteenden hos barn?

Bilaga B Malmö Högskola Lärarutbildningen Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Eva Ingildsen Hej!

Efter överenskommelse kommer jag till dig den_______________________ kl_____________för att göra en intervju.

Som blivande specialpedagog kommer jag att möta barn med olika behov och svårigheter. Jag har ofta mött barn med stor ilska inom sig. Detta har gjort mig nyfiken på dess orsaker och möjligheter att förstå och hjälpa dessa barn.

Jag tänker att med hjälp av intervjuer med pedagoger och psykolog/er få mer kunskap.

Jag tänker banda intervjuerna. Intervjuerna kommer att behandlas konfidentiellt och du/ni kommer att få ta del av dem om ni så önskar.

Tack på förhand för din medverkan!

Med vänliga hälsningar