Depression, djävulen och förvandling
En semiotisk analys av djävulen som visuell metafor för
depression i den animerade kortfilmen How Have You Been?
Depression, the Devil & Transformation
A semiotic analysis of the devil as a visual metaphor for
depression in the animated short film How Have You Been?
Milena Legowska
Visuell KommunikationExamensarbete på kandidatnivå, 15 hp VT 2021, K3 Malmö Universitet
Handledare: Tina-Marie Whitman Examinator: Anna Arnman
Sammanfattning
Uppsatsens syfte är att analysera hur djävulsgestalten används som visuell metafor för
depression i den animerade kortfilmen How Have You Been? (2020) skapad av Polly Nor och Adam Baker. Detta med målet att skapa bredare förståelse för hur visuella metaforer kan användas inom visuell kommunikation för att gestalta känslor. Studien utförs med hjälp av en semiotisk analys samt metaforanalys med teoretisk utgångspunkt i semiotik och metaforteori. Uppsatsen resulterade i kunskap kring hur den visuella metaforen förstärks genom
personifiering av depression samt en stark relation mellan protagonist o antagonist. Även förvandling av djävulsgestalten har stor betydelse för hur den visuella metaforen tolkas. Ytterligare framkom det att filmskaparna använder symboler samt ickeverbal kommunikation för att förstärka den visuella metaforen.
Abstract
The purpose of this thesis is to analyze how the devil figure is used as a visual metaphor for depression in the animated short film How Have You Been? (2020) made by Polly Nor and Adam Baker. This with the goal to create a wider understanding about how visual metaphor can be used in the field of visual communication to portray emotions. The study is carried out with the help of a semiotic analysis as well as a metaphor analysis with a theoretical basis in semiotics and metaphor theory. The thesis resulted in knowledge about how the visual
metaphor is enhanced through personification of depression and a strong relationship between the protagonist and the antagonist. The transformation of the devil figure is also of great importance for how the visual metaphor is interpreted. Furthermore, it became clear that the filmmakers use symbols and non-verbal communication to enhance the visual metaphor.
Sökord
Visuell metafor, djävulsgestalt, monster, depression, psykisk hälsa, semiotisk analys, symbolism, förvandling
Keywords
Visual metaphor, devil, monster, depression, mental health, semiotic analysis, symbolism, transformation
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 6 2. Bakgrund ... 7
2.1. How Have You Been? - En film av Polly Nor and Andy Baker Studios ____________________ 7 2.2. Depression __________________________________________________________________ 7 2.3. Animation och gestaltande av känslor genom metafor ________________________________ 8 2.4. Monster och djävulsgestalter ____________________________________________________ 8
3. Problemområde ... 9 3.1. Syfte _______________________________________________________________________ 9 3.2. Frågeställning ________________________________________________________________ 9 3.3 Avgränsningar _______________________________________________________________ 10 4. Teori ... 10 4.1. Semiotik ___________________________________________________________________ 10 4.1.1 Symbolism ... 11 4.2 Representation ___________________________________________________________ 12 4.3 Visuella metaforer ____________________________________________________________ 12 4.4 Djävulsgestalten _____________________________________________________________ 13
4.3.1 Monster som visuell metafor ... 14
4.5 Protagonisten och antagonistens roll _____________________________________________ 14 4.6 Ickeverbal kommunikation _____________________________________________________ 15
5. Relaterad forskning ... 16
5.1 Visuella metaforer i ordlösa animationer om depression _____________________________ 16 5.2 Kreativa metaforer för depression i grafiska memoarer ______________________________ 16 5.3 Monstret som metafor för psykisk ohälsa _________________________________________ 17
6.1. Val av material ______________________________________________________________ 18 6.2. Urval av scener ______________________________________________________________ 18
7. Metod ... 20
7.1 Semiotisk analys _____________________________________________________________ 20 7.2 Analys av visuella metaforer ____________________________________________________ 21
8. Resultat ... 22
8.1 Resultat av den semiotiska analysen _____________________________________________ 22 8.2 Resultat av metaforanalys ______________________________________________________ 31
9. Analys av resultat ... 32
9.1 Djävulsgestalt som visuell metafor _______________________________________________ 32 9.2 Relationen mellan protagonisten och antagonisten __________________________________ 33 9.3 Symbolism __________________________________________________________________ 34 9.4 Ickeverbal kommunikation _____________________________________________________ 34
10. Sammanfattning och diskussion ... 35
10.1 Sammanfattning av studien ___________________________________________________ 35 10.2 Diskussion _________________________________________________________________ 35
Figurförteckning
Framsida) Badrummet. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 1) Intro. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Figur 2) Avundsjuka. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 3) Presentabel. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 4) Ankomst. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 5) Uppackad. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 6) Mötet. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 7)Tryggheten. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 8) Transformationen. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Figur 9) Badrummet. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 10) Vardagsrummet. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Figur 11) Dansen. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 12) Avsked. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 13) Avslut. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 14) Avundsjuka. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 15) Presentabel. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 16) Ankomst. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 17) Uppackad. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 18) Mötet. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 19)Tryggheten. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 20) Transformationen. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Figur 21) Badrummet. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 22) Vardagsrummet. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Figur 23) Dansen. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 24) Avsked. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 25) Avslut. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
1. Inledning
Som en person som sedan barnsben hellre kommunicerat med bild än med ord har de bilder och filmer som jag skapat och konsumerat alltid haft en väldigt stor betydelse. Ord som varit för svåra att säga högt har istället hamnat på ett papper i form av bild. Som barn var det bara jag som förstod. Nu som vuxen, som både konsumerar och skapar bilder själv, ser jag betydelsen av att fånga upp det jobbiga och omforma det till meningsfulla bilder som når ut till fler. Under de senaste åren som konsument av visuellt material har jag uppmärksammat att visuella metaforer ofta används för att gestalta känslor, som är ett väldigt personligt och subjektivt ämne. Genom att använda sig av visuella metaforer skapar konstnärer och visuella kommunikatörer en barriär mellan de i många fall tabubelagda tankarna och känslorna och människan. När illustratören Polly Nor i oktober publicerade en animerad kortfilm med titeln
How Have You Been? (2020) på sin Instagram fastnade jag direkt. Sättet som djävulsgestalten
används som en visuell metafor för depression väckte starka känslor inom mig och jag
började fundera på varför och hur det kommer sig. Detta gjorde det självklart för mig att välja filmen som material för denna uppsats.
Psykisk ohälsa har under de senare åren blivit ett mer och mer omtalat problem i samhället. Inte minst har detta varit ett uppmärksammat samtalsämne under det senaste året på grund av Covid-19 pandemin som tvingat många människor till isolering, vilket lett till bland annat ångest och depression i stora grupper av världens befolkning. Aldrig tidigare har visuell kommunikation varit så viktigt som nu, när sättet människor träffas och kommunicerar på har förflyttats från verkligheten till internetforum och kommunikationsplattformer. Oavsett världsläge är en rättvis representation av psykisk ohälsa väldigt viktigt i samhället och
visuella kommunikatörer har ett stort ansvar i att bidra till det. Jag vill i denna uppsats därför undersöka hur djävulsgestalten i filmen How Have You Been? (2020) används för att skapa en bredare bild av hur visuella metaforer kan användas inom visuell kommunikation.
2. Bakgrund
2.1. How Have You Been? - En film av Polly Nor and Andy Baker Studios
How Have You Been? (2020) är en animerad kortfilm skapad av illustratören Polly Nor och
animatören Adam Baker. Filmen publicerades i samarbete med WeTransfer den 22 oktober 2020. Genom att visa den repetitiva och ensamma vardagen som många lever i på grund av Covid-19 pandemin skapar den animerade kortfilmen ett sätt på hur man kan gestalta svåra känslor i bild. Den brittiska illustratören Polly Nor är sedan tidigare känd för sina
illustrationer som ofta porträtterar kvinnor och deras demoner. I en intervju med WePresent (2020) som publicerades i samband med filmsläppet beskriver illustratören kortfilmen som ett sätt för henne att demonstrera tråkigheten och irritationen vi möts av i vårt vardagliga liv, vare sig det handlar om ett uppbrott av en relation, sorg eller depression.
Figur 1) Intro. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
2.2. Depression
Depression är ett av de vanligaste tillstånden när det kommer till psykisk ohälsa och nästan en av var femte person i Sverige har någon gång i sitt vuxna liv fått diagnosen skriver
Folkhälsomyndigheten (2020), det svenska statliga myndigheten med ansvar för
folkhälsofrågor. På 1177, den nationella sjukvårdsrådgivningen, beskrivs depression som en period av två eller fler veckor där man sällan känner glädje eller lust gentemot sådant som
man i normala fall tycker om (Holmér, 2019). En depression kan innebära symptom så som bland annat orkeslöshet, låg självkänsla, ångest och självmordstankar (Holmér, 2019). World Health Organization (2020), ett av Förenta Nationernas fackorgan som syftar till att bland annat främja hälsa, skriver att en depression kan uppkomma på grund av komplexa sociala, psykologiska och biologiska faktorer så som stora trauman och förändringar i livet.
Depression är en sjukdom som kan behandlas på många olika sätt, och i många fall även botas, trots att vissa människor lider av kronisk depression (Holmér, 2019).
2.3. Animation och gestaltande av känslor genom metafor
Animation, vare sig skapat digitalt eller med hjälp av andra tekniker har fördelen att inte behöva förhålla sig till verkligheten skriver David Bordwell, Kristin Thompson och Jeff Smith i boken Film Art: An Introduction (2020, s. 389,). De menar på att animation kan hjälpa filmskapare att förmedla en otrolig bredd av information och narrativ, på ett välfungerande och enkelt sätt (s.389). I artikeln Why Animation is Important (Stonesoup, 2019) skriver Dylan Gibson att animation tillåter oss att kommunicera känslor och idéer på ett sätt som är unikt och enkelt att förstå för både barn och vuxna. Han fortsätter skriva att mediet tillåter filmskapare att gestalta något allvarligt eller sorgligt på ett sätt som uppfattas mindre hotfullt (Gibson, 2019). Charles Forceville argumenterar ytterligare för detta i artikeln Metaphor in
Pictures and Multimodal Representations (2008, s.21) där han skriver att animation är det
perfekta mediet för att använda visuella metaforer, då allt som är synligt och hörbart i en animation är konstgjort
På grund de nämnda fördelarna har mediet vid flera tillfällen använts för att gestalta svåra känslor och psykisk ohälsa. Eftersom en känsla är en väldigt subjektiv upplevelse är det en fördel att gestalta den genom metaforer. I artikeln The Metaphorical
Representation of Depression in Short, Wordless Animation Films (2018, s.101) argumenterar
författarna Charles Forceville och Sissy Paling för att animation har till sin stora fördel möjlighet att presentera metaforer som används för att gestalta känslor på ett sätt som andra medier inte har, då animation kan skapa en egen verklighet.
2.4. Monster och djävulsgestalter
Ängeln och djävulen som dyker upp på varsin axel eller monstret som gömmer sig i ett hörn är inte en ovanlig trop som dyker upp i film och berättelser. Monstret, och därmed
människans allra mörkaste tankar och känslor, då utöver deras initiala funktion som bara monstret i sig. Stephen T. Asma beskriver monstret, vare sig om det är en vampyr, djävul eller zombie i boken On Monsters: An Unnatural History of Our Worst Fears (2009, s.7) som ett koncept som appliceras för att beskriva omänskliga varelser. Han fortsätter med att säga att det idag är en moralisk term, utöver den tidigare biologiska samt teknologiska termen (2009, s.7). Enligt Asma är monstret idag mycket mer än den bokstavliga varelsen vi ser i bland annat religion och folksagor, det är en metafor som spelar en stor roll i hur vi idag ser och uppfattar världen (2019, s.13).
3. Problemområde
Att på ett effektivt sätt skapa mening med hjälp av bild är en av grundstenarna i visuell kommunikation. För att göra detta behöver man en djupare förståelse för många aspekter av hur bildmaterial produceras och sedan tolkas. En viktig del av visuell kommunikation är även att besitta kunskap kring hur man på bästa sätt når ut till specifika målgrupper i samhället. I takt med att psykisk ohälsa blir ett mer och mer påtagligt samhällsproblem är det därför viktigt att förstå hur man som visuell kommunikatör kan ta sig ann problemet. Att
kommunicera tabubelagda eller känsliga ämnen så som depression är aldrig lätt och det finns många vägar att gå. I denna uppsats kommer jag därför undersöka hur man med hjälp av metaforer och andra berättartekniska drag kan gestalta känslig och abstrakt information.
3.1. Syfte
Syftet med denna uppsats är att analysera Polly Nors och Adam Bakers animerade kortfilm
How Have You Been? (2020) för att ta reda hur filmskaparna använder sig av en
djävulsgestalt för att representera depression. Detta genom att fokusera på hur visuella metaforer används för att visa på förändring och utveckling i protagonistens mentala hälsa.
3.2. Frågeställning
• Hur används djävulsgestalten som visuell metafor för att visa på protagonistens mentala hälsa i den animerade kortfilmen How Have You Been (2020)?
3.3 Avgränsningar
Fokus i denna uppsats ligger på metaforen, förvandlingen och relationen mellan protagonisten och antagonisten i berättelsen. För att analysen inte ska bli alldeles för bred behövs därför noggranna avgränsningar.
Först och främst kommer uppsatsen endast att undersöka hur metaforen används för att tala om depression. Detta trots att den mest sannolikt står för mycket mer så.
Anledningen till detta är för att kunna utföra en bred analys kring hur djävulsgestalten som metafor används för depression, inte någonting annat. Fokus kommer därav att ligga på karaktärerna i filmen, vilket även betyder att miljön samt bakgrundsljudet endast kommer att redogöras för och analyserar ifall de anses berätta något om metaforen eller förändringen i relationen mellan karaktärerna.
Karaktärernas ålder, etnicitet och sexualitet kommer även endast analyseras om de bidrar till en djupare analys av berättelsen och karaktärerna. Dessa faktorer skulle dock vara intressanta att diskutera om studien utökades, då alla säkerligen har en stor betydelse för hur berättelsen utformas och sedan uppfattas.
Den animerade kortfilmen innehåller en del bakgrundsljud, detta kommer analysen dock att bortse från dessa då de inte anses relevanta i detta fall. Att utföra en ljudanalys hade dock kunnat utforska ytterligare betydelse för filmen i en senare studie. Bakgrundsljudet kommer därför endast att diskuteras om det behövs för att förstå en situation.
Viktigt att nämna är att studien som utförs med semiotisk analysmetod samt metaforanalys till viss del kan vara påverkad av mina personliga åsikter och baserad på personliga erfarenheter. Detta betyder att studien inte är helt objektiv och resultatet hade kunnat ändras om analysen utfördes av någon annan.
4. Teori
4.1. Semiotik
I boken Visual Methodologies – An introduction to Researching with Visual Materials (2012, s.105) beskriver författaren Gillian Rose semiotik som en teori som består av verktyg som tillåter oss att ta isär en bild, för att sedan följa hur den förhåller sig till en bredare mängd av system och mening som skapas, till skillnad från andra tillvägagångsätt så som innehålls- eller kompositionsanalys. Semiotik, eller läran om tecken som namnet kan översättas till lägger
störst fokus på just tecknet, som består av två delar, the signified och the signifier (Rose, 2012, s.113). Begreppet signified står för objektet eller konceptet i fråga, det som vi ser när vi tittar på en bild, medan signifier är den underliggande information som är kopplad till
signified, så som ett ljud eller bild (Rose, 2012 s.113). Ferdninand de Saussare, lingvisten vars
kunskap till stor grund ligger till förståelsen av semiotik, menar dock på att det aldrig behöver finnas ett samband mellan en viss signified och signifier, skriver Rose (2012, s.113).
Distinktionen mellan de två begreppen är inom semiotiken avgörande, menar Rose, då det visar på att det inte finns en fastställd relation mellan the signified och the signiefier, vilket betyder att relationen kan problematiseras (2012, s.113).
Huruvida teori baserad på lingvistik kan hantera analys av visuellt material har dock ifrågasatts av andra teoretiker och många väljer att utöver Saussares teorier även att vända sig till filosofen Sanders Pierce vars djupare typologi av tecken betraktar hur olika tecken fungerar (Rose, 2012, s.118). Pierce föreslår att det istället finns tre olika tecken, ikoner, index och symboler (Rose, 2012, s.119). En ikon förklaras som en bild där the
signifier representerar the signified genom att uppenbart likna varandra, vilket ofta används i
visuellt material och specifikt fotografier. Ett exempel på detta är att ett fotografi av en bebis är en det ikoniska tecknet av en bebis. Ett index är ett tecken som har en latent relation mellan
the signified och signifier, viktigt att nämna är dock att detta kan vara kulturellt specifikt
(Rose, 2012, s.119). Ett exempel på index som är kulturellt specifikt till västvärlden skulle kunna vara sättet en streckgubbe i kjol eller byxor berättar för oss om vi går in på en dam- eller herrtoalett.
4.1.1 Symbolism
I Kommunikation och information – en bok om människans förmåga att tänka, tala och förstå (Hård Af Segerstad, 2002, s.110) beskrivs symboler som ett tecken för igenkännande, vilket betyder att man genom deras användning sparar plats i minnet och kommunikationsmediet samt ofta minskar tolkningsproblem som kan uppstå på grund av överdriven mängd detaljer. Rose förklarar symboler ytterligare som ett tecken där relationen mellan the signifier och the
signified har en konventionell men samtidigt arbiträr relation, där det egentligen inte finns en
4.2 Representation
Hall beskriver representation i boken Represenation (2013, s.1) som en av de viktigaste delarna av hur mening skapas och rör sig mellan befolkningen i en kultur, genom att använda sig av språk, tecken och bilder som representerar olika ting. Representation tillåter oss att skapa mening av koncepten som finns i vårt sinne genom att använd språk, vilket gör att vi kan referera till både fysiska objekt, människor och situationer men samtidigt även fiktiva sådana (Hall, 2013, s.3).
Hall skriver att det finns två processer eller två system av representation. Det första systemet skapar en korrelation mellan olika sorters objekt, människor och situationer samt kopplar samman dessa med ett antal koncept eller mentala representationer som tillåter oss att överhuvudtaget tolka världen och därav tillåter oss att referera till saker både utanför och innanför våra egna huvuden (2013, s.3). Denna process tillåter oss även att forma koncept som vi egentligen aldrig kommer kunna se, abstrakta saker så som kärlek, vänskap eller döden eller människor och platser vi helt enkelt hittat på (Hall, 2013, s.3). Hall fortsätter och
beskriver systemet för representation som ett sätt att kategorisera och organisera icke-individuella koncept samt skapa komplexa relationer mellan dessa, vilket i sin tur skapar konceptuella kartor som hjälper oss att kommunicera och förstå världen (2013, s.3,).
Det andra systemet förlitar sig på språket, där våra delade konceptuella kartor måste översättas till ett gemensamt språk för att vi ska kunna sammankoppla koncepten med ord, ljud samt bilder, eller som tidigare nämnt; tecken (Hall, 2013, s.4). Tecknet tillsammans med den konceptuella kartan skapar på så sätt system av mening i vår kultur, vilket gör det möjligt för oss att tolka och kommunicera om dessa till andra människor (Hall, 2013, s.4).
4.3 Visuella metaforer
För att förstå vad visuell metafor innebär behövs det först en förståelse i begreppets
utgångspunkt, som kommer från begreppet metafor. Metafor förklaras i Nationalencyklopedin (2021) som ett bildligt uttryckssätt där likheter eller inre överensstämmelser motiverar att en företeelse (sakledet) byts. I boken Metaphors We Live By (1980, s.3) argumenterar författarna George Lakoff och Mark Johnson för att metaforer är ett verktyg vi finner överallt i vårt vardagliga liv. De menar på att metaforerna inte bara är bundna till språk utan även
förekommer i våra tankar och handlingar då systemet vi tänker i argumenteras för att vara till stor del fundamentalt metaforiskt (1980, s.3). För att beskriva metaforen använder Lakoff och Johnson sig av två begrepp, två kognitiva domäner; källdomän och måldomän. Källdomänen
står för något som för människan är konkret, medan måldomänen är mer abstrakt. När den abstrakta informationen från måldomänen översätts till något mer konkret med hjälp av källdomänen kan innehållet av måldomänen organiseras och förstås (1980, s.5).
När det kommer till visuella metaforer utgår man från liknande premisser. Gerard J. Steen skriver dock i boken Visual Metaphor: Structure and Process (2018, s.11) att direkt bildliga metaforer inte finns, det finns bara bilder som tillåter åskådaren att
åstadkomma metaforiska tillstånd som tillåter hen att förstå metaforer. Steen argumenterar även för att bilder, för att fungera som visuell metafor, ofta behöver innehålla ett element som avviker från åskådarnas förväntningar av det visuella materialet och deras förståelse av verkligheten, en så kallad visuell inkongruent. (2018, s.11–12).
Forceville argumenterar i artikeln Metaphor in Pictures and Multimodal
Representations (2008, s.3) att metafor, precis som Lakoff och Johnson påstår inte endast är
bundet till lingvistik, utan även kan appliceras på visuellt material. Forceville argumenterar även för fyra olika visuella metaforer som används i både rörligt material och stillbilder. Den första, kontextuell metafor tyder på att ett föremål blir en metafor på grund av den kontext som föremålet presenteras i. Hybridmetafor, där två olika objekt förs samman fysiskt för att skapa ett nytt objekt. När två objekt istället presenteras bredvid varandra med målet att likna varandra kallar Forceville metaforen för bildsymbol. Den sista metaforen, integrerad metafor, syftar på när ett objekt presenteras på ett sätt som får det associeras med ett annat objekt (2008, s.9). Utöver det argumenterar Forceville även för att när något uppfattas som en metafor betyder det troligtvis att det var menat att vara en metafor då han anser
medvetenheten om människors avsiktliga kommunikation är avgörande för mänsklig interaktion (2008, s.9).
4.4 Djävulsgestalten
Satan, djävulen, shaitan eller lucifer är några namn vi tänker på när vi ser den röda, arga figuren med horn framför oss. Djävulen kan vara en av de mest välkända karaktärerna i västerländsk kultur, skriver Rebecca Denova i artikeln The Orgin of Satan (World History, 2021). Denova förklarar att djävulens existens baseras på människans tidiga behov av att förklara och rationalisera kring ondska, när religiösa system formades i världen (World History, 2021). Ikoniska bilder som inspirerat djävulens nu så välkända utseende kan spåras tillbaka till så tidigt som den grekiska halvguden Pan. Bilden vi idag känner igen har dock blivit till på grund av flera andra figurer så som den keltiska guden Cernunnos (World
History, 2021). I bland annat den kristna tron har djävulen förmågan att ändra form, och förvandlas till andra varelser, för att locka till sig människor eller gömma sig för de (World History, 2021).
4.3.1 Monster som visuell metafor
Precis som djävulsgestalten har en stor betydelse i vårt samhälle har även andra monster fått det. När vi tänker på monster i film tänker nog de flesta av oss på skräckfilm. Bordwell, Thompson och Smith beskriver, i boken Film Art: An Introduction (2020, s.342), ett monster som en varelse som finns i narrativet för att skrämmas eller anspela på något större, till exempel samhällets rädslor. Bordwell, Thompson och Smith menar även på att en skräckfilm ofta börjar med att monstret attackerar det normala livet samt att skräckfilmen endast hamnar inom ramarna för skräck om karaktärerna i filmen blir rädda för det (2020, s.342).
Asma tar upp det faktum att ordet monster ibland appliceras på människan, när något äckligt eller inhumant utförs (2018, s.8). Han menar på att någon eller något är ett monster när en handling som vi inte kan rationalisera utförs (Asma, 2018, s.10). Asma tar upp Lakoffs och Johnsons teorier om hur metafor används för att filtrera och organisera våra upplevelser och menar på att eftersom vi vet vad ett monster är, kan vi också förstå de omänskliga kvalitéer som metaforen syftar på när vi ser en ett monster eller hör ordet (2018, s. 14).
4.5 Protagonisten och antagonistens roll
Bordwell, Thompson och Smith beskriver protagonisten och antagonisten som två av de mest prominenta karaktärerna i en film (2020, s.78). Berättelsen grundas runt protagonisten, eller annars kallad huvudkaraktären, som brukar vara den karaktär som syns på skärmen mest, som åskådaren oftast sympatiserar med mest och som genomgår en större förändring genom berättelsen (Bordwell, Thompson och Smith, s.78). Antagonisten är den karaktären i filmen som motsätter sig protagonisten och ofta ses som boven i berättelsen (Bordwell, Thompson och Smith, s.78). Bordwell, Thompson och Smith skriver att det kan finnas fler än en antagonist och protagonist i en berättelse, samtidigt som det även kan saknas en antagonist helt och hållet, speciellt i berättelser som fokuserar på en karaktärs resa eller vardagliga liv (2020, s.78).
4.6 Ickeverbal kommunikation
När våra hjärnor inte kan ta emot verbal information förlitar vi oss ofta på ickeverbal kommunikation. Våra kroppar tillåter oss att tolka och uppfatta vår miljö, de gör det därför även möjligt för oss att uppfatta andras tankar och känslor genom att kolla på deras kropp, utan att de behöver säga något, skriver Goldman i boken As Others See Us: Body Movement
and the Art of Successful Communication (2004, s.5). Precis som att vi kan berätta om våra
känslor med hjälp av ord kan vår kropp visa våra känslor med hjälp av ett upphöjt ögonbryn, ett skakande huvud eller en knuten näve (Goldman, 2004, s.6). Under hela våra liv lär vi oss att kommunicera och samspela med andra genom att använda kroppen, och många av våra ickeverbala kommunikationssätt sker utan att vi ens behöver tänkta på det, för att hjärnan och kroppen samspelar med varandra (Goldman, 2004, s.6).
Kroppsliga gester kan användas för att vara sociala, funktionella eller symboliska. Symboliska gester framstår då de flesta delarna av kroppen är kopplade med associationer, hemliga meddelanden samt allmän information och mening (Goldman, 2004, s.9). Vi vet att en vinkande hand är ett välkomnande och att en frånvarande blick betyder att samtalet börjar ta slut. När vi däremot lägger vår uppmärksamhet på mer än en sak i taget, till exempel stickar medan vi kollar på film eller skriver ett sms samtidigt som vi har en
konversation blir gesten istället funktionell. Sociala gester används för att förstärka något vi sagt, till exempel ett kort leende när vi ger någon en komplimang eller ett allvarligt ansikte när vi ursäktar oss (Goldman, 2004, s.10). Det finns också gester som kopplas med stress eller nervositet, så som repetitivt kliande i håret eller nagelbitande (Goldman, 2004, s.12).
En gest kan dock inte säga allt, utan samspelar för bäst förståelse med kroppens hållning. Hållningen påverkar hela kroppen och kan till exempel visa andra att du är trött, om du ser väldigt avslappnad ut, med armarna hängandes på sidan (Goldman, 2004, s. 14). Kroppen kan också berätta för andra att du är aktivt lyssnar när din kropp ser alert och fokuserad ut, detta trots att du gör en gest som kanske säger motsatsen, då det är hållningen som sätter grunden för hur man uppfattas (Goldman, 2004, s. 14). Eftersom våra känslor syns i kroppen, både genom vår hållning och gester kan vi utan ord förstå varandra.
5. Relaterad forskning
5.1 Visuella metaforer i ordlösa animationer om depression
I artikeln The Metaphorical Representation of Depression in Short, Wordless Animation
Films (2018) analyserar Charles Forceville och Sissy Paling nio ordlösa animerade kortfilmer
och de metaforer som används i dessa för att gestalta depression. I artikeln argumenterar Forceville och Paling för vikten av analys kring ordlös animerad film som ett sätt att utöka vår förståelse av konceptuell metaforteori då de konceptuella metaforerna inte kan framkallas av tal eller skrift, utan istället görs det via visuellt material (2018, s.101). De diskuterar även animationens fördelar i att visualisera metaforer, då dessa inte behöver förhålla sig till verkligheten, vilket andra medium behöver (2018, s.101).
Forceville och Paling skriver att de vanligaste två konceptuella metaforerna som representerar depression i de nio animerade kortfilmerna är att depression är ett restriktivt mörkt utrymme samt att depression innebär att bli konfronterad av ett mörkt monster (2018, s.113). Vidare skriver de att många av kortfilmerna använder sig av en kombination av båda, vilket ofta görs för att bygga upp en emotionell intensitet för åskådaren samt exemplifiera metaforerna med hjälp av varandra (2018, s.114–115). De menar alltså på att många av de animerade filmerna de analyserat använder sig av en dubbel källdomän, att ett emotionellt tillstånd är en plats, men också ett objekt (2018 s.117).
Ett annat återkommande fenomen i de animerade kortfilmerna är att många av de väljer att personifiera depressionen genom att presentera den som protagonistens alter ego, genom att tydligt visa en koppling mellan dessa, vilket är en stor fördel i just animerad film (Forceville, Palign, s.115, 2018).
5.2 Kreativa metaforer för depression i grafiska memoarer
Genom att undersöka två grafiska memoarer som behandlar ämnet depression diskuterar Elisabeth El Rafaie i artikeln Looking on the Dark and Bright Side: Creative Metaphors of
Depression in Two Graphic Memoirs (2014) hur ämnet gestaltas med hjälp av metaforer. De
grafiska memoarerna som undersöks i artikeln skiljer sig i grund och botten från varandra, men använder sig båda av metaforer som tillåter läsaren att förstå kampen med depression på ett mer gripbart sätt. El Rafaie argumenterar i artikeln att metaforer ofta används för att gestalta depression, där de vanligaste bilderna som får representera sjukdomen är mörker, en tung börda eller att vara fast i ett trångt utrymme (2014, s.150). Hon fortsätter att säga att
metaforer som används om och om igen skapar en tydlighet bland samtida attityder gentemot verkliga fenomen och bidrar till en kulturell delad modell av hur, i detta fall, depression upplevs (s.151). Detta menar hon på kan vara till stor fördel för både visuella skapare men också mottagare av visuellt material, då man skapar en modell för hur något som är otroligt personligt och subjektivt kan delas med andra (2014, s.151).
El Rafaie skriver att narrativ som talar om sjukdom ofta skapas för att förmedla en enskild och unik upplevelse samtidigt som målet är att läsaren ska kunna förstå och känna med det hen ser eller läser (2014, s.170). Metaforer har i detta sammanhang en stor fördel menar El Rafaie, dels på grund av deras kroppsliga och kulturella betydelse, dels på grund av deras flexibla och dynamiska natur som tillåter avsändaren att anpassa de utifrån narrativet de presenteras i (2014, s. 170). Artikeln lyfter även upp problematiken med att alltid använda samma metaforer för depression, som ofta grundar sig i tanken att depression är en ”resa”. El Rafaie menar på att detta kan visa en falsk version av vad depression egentligen är och att det finns en fördel i att använda sig av mer komplexa metaforer, eller använda konventionella metaforer på ovanliga sätt för att visa på att det inte finns ett rätt eller fel när det kommer till lidandet av psykisk ohälsa (2014, s.170).
5.3 Monstret som metafor för psykisk ohälsa
I kandidatuppsatsen Vem är monstret? - En studie om hur psykisk ohälsa visualiseras (2020) undersöker Amanda Nilsson hur psykisk ohälsa visualiseras i musikvideon till låten Drown av Bring Me The Horizon genom att utföra en semiotisk bildanalys av materialet. Uppsatsen fokuserar på att analysera hur psykisk ohälsa visualiseras genom att använda sig av ett monster som metafor och undersöker ämnet med hjälp från teori om skräckestetik.
Materialet som analyseras i Nilssons uppsats skiljer sig mycket från det som denna uppsats analyserar, metoden för analysen var dock till stor hjälp i utformningen av min analys. Nilsson valde att i sin uppsats dela upp materialet i sekvenser, för att lättare kunna utföra en semiotisk bildanalys av sitt valda material. Uppsatsen diskuterar även teori som visade sig vara djupt relevant för denna uppsats, så som Charles Forcevilles artikel Metaphor
in pictures and multimodal representations (2008) och Film Art: An Introduction (2020)
6. Material
6.1. Val av material
Som tidigare nämnt i uppsatsens syfte och presenterat under bakgrund har jag för att besvara på frågeställningen valt att analysera den animerade kortfilmen med titeln How Have You
Been? (2020) skapad av illustratören Polly Nor och animatören Adam Baker. Videon är
hämtad från Polly Nors egna kanal på Youtube.
Valet av material grundar sig delvis i att det finns en tydlig berättelse, som åskådaren får följa från början till slut. Detta gör det möjligt att rättvist analysera vilka förändringar som sker i metaforen, genom hela berättelsens gång, vilket i sin tur kan leda till en mer rättvis analys. Delvis handlar det om att djävulsgestalten, som i detta fall kommer vara metaforen, genomgår flera tydliga förändringar genom berättelsens gång, vilket ger
möjligheten att prata om flera olika aspekter av förändring och dess betydelse. En annan intressant aspekt som bidrog till valet av material är att filmen innehåller väldigt lite dialog, det visuella blir därför ännu viktigare då åskådaren endast kan förlita sig på bilden för att ta emot information. Den sista anledningen till valet av just detta material är att det finns en tydlig relation mellan protagonisten och antagonisten i filmen, som visar på hur förändringen inte endast handlar om metaforen, men även protagonistens egen upplevelse av situationen.
6.2. Urval av scener
Eftersom uppsatsens syfte är att analysera förändringen av metaforen som sker kommer materialet i första hand fokusera på de moment där en förändring syns. Då det är ett rörligt material som undersöks har stillbilderna fått representera materialet för att lättare kunna utföra en analys. Scenerna har även fått ett namn samt tidsstämpel för att förenkla läsningen av denna uppsats.
Scen 1: Avundsjuka (00:14-00:35) Scen 2: Presentabel (00:35-00:50)
Figur 2) Avundsjuka. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 3) Presentabel. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Scen 3: Ankomst (00:50-01:00) Scen 4: Uppackad (01:05-01:09)
Figur 4) Ankomst. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 5) Uppackad. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Scen 5: Mötet (01:10-01-35) Scen 6: Tryggheten (01:36-01:54)
Figur 6) Mötet. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 7) Tryggheten. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Scen 7: Transformationen (01:55-02:37) Scen 8: Badrummet (02:38-03:09)
Figur 8) Transformationen. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Figur 9) Badrummet. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Scen 9: Vardagsrummet (03:10-03:34) Scen 10: Dansen (03:34-03:54)
:
Figur 10) Vardagsrummet. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Figur 11) Dansen. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Scen 11: Avsked (03:35-04:21) Scen 12: Avslut (04:21-04:33)
Figur 12) Avsked. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Figur 13) Avslut. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
7. Metod
7.1 Semiotisk analys
Den semiotiska analysen baseras på att undersöka bildens innehåll där syftet är att ta reda på vad vi ser i bilden faktiskt betyder och berättar för betraktaren skriver Yvonne Waern, Rune Petterson, Gary Svensson i boken Bild och föreställning: om visuell retorik (2004, s.24).
Forskare som tagit fram den semiotiska analysen utgår därför från två nivåer för att utföra analysen, den uppenbara meningen samt den underliggande meningen i bilden (Waern, Petterson, Svensson, 2004, s.38). Den första nivån kallas för denotation och fokuserar på vad eller vem som avbildas på bilden. Denotationen kan tolkas som den självklara informationen vi får fram genom att kolla på en bild, det som direkt kan uppfattas. Den andra nivån,
konnotation, analyserar vilka värden och idéer som komuniceras och representeras i bilden (Waern, Petterson, Svensson, 2004, s.38). Konnotationen är därav allt det andra en betraktare läser in när hen kollar på en bild, så som underliggande betydelser kring symboler, färger och objekt som finnes i en bild.
Genom att dela upp den animerade filmen i 12 scener kan varje scen analyseras på djupet. Varje scen har analyserats utifrån både denotationer och konnotationer som
presenteras tillsammans för att skapa ett helhetstänk kring innehållet. Resultatet av den semiotiska analysen kommer sedan att analyseras utifrån teoriavsnittet i denna uppsats för att besvara frågeställningen. Den semiotiska analysen kommer utöver det ligga som grund till analysen av visuella metaforer i den animerade kortfilmen.
7.2 Analys av visuella metaforer
Forceville argumenterar i Metaphor in pictures and multimodal representations (2008, s.9) för de tidigare nämnda fyra olika metaforerna som kan appliceras på visuellt material, det vill säga kontextuell metafor, hybridmetafor, bildsymbol och integrerad metafor. Dessa har dock tagits fram för att i första hand analysera kommersiella bilder, och inte som i detta fall
animerad film. Vidare skriver han även att visuella metaforer uppfattas väldigt olika beroende på mottagarens kulturella bakgrund (2008, s.12) och syftar på att olika människor kan
uppfatta samma metafor på flera olika sätt.
För att analysera djävulsgestalten som metafor och dess funktioner i den animerade kortfilmen How Have You Been? (2020) och möjligtvis andra visuella metaforer utgår analysen utifrån Lakoffs och Johnsons samt Forcevilles teorier om vad en metafor är. Analysen fokuserar mest på uppbyggnaden av en metafor med hjälp av en måldomän och källdomän samt de olika metaforerna för visuellt material. Eftersom fokus ligger på hur djävulsgestalten fungerar som en metafor för att visa protagonistens mentala hälsa anses det inte relevant att göra en större analys i form av till exempel identifikation av metaforer. Istället kommer den semiotiska analys användas som grund för att plocka fram hur den visuella metaforen används i den animerade kortfilmen. De visuella metaforerna som
identifieras kommer att presenteras under resultat och sedan analyseras vidare under avsnittet analys.
8. Resultat
8.1 Resultat av den semiotiska analysen
Figur 14) Avundsjuka. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Scen 1: Avundsjuka (00:14-00:35)
Filmen börjar med antagonisten som är hemma själv. Hon har precis hällt upp en skål flingor och kollar ut genom köksfönstret. På sig har hon en rosa t-shirt, ett par shorts och slarvigt uppsatt hår. Hon kollar ut genom fönstret och ser in till grannarna mittemot, där ett lyckligt par skämtsamt står och bråkar med varandra medans en av de diskar. Antagonisten kan inte släppa blicken från paret på andra sidan och står länge och kollar på de, tills hon får en notis på telefonen som hon snabbt kollar på. Hon plockar sedan ner telefonen, ställer ner skålen och går mot ytterdörren då hon hör att någon ringer på.
Ljuset tyder på att vi befinner oss mitt på dagen. Köket som är en aning stökigt och fyllt med smutsig disk och kartonger tyder på att antagonisten antingen är slarvig, eller av någon anledning inte har haft tid att plocka upp efter sig. Hennes utseende, som inte är det typiska uppklädda vi är vana att se föreslår ytterligare att någonting är fel. Den långa blicken på paret mittemot kan vara ren nyfikenhet, men också avundsjuka gentemot deras relation.
Figur 15) Presentabel. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Scen 2: Presentabel (00.35-00:50)
När antagonisten går mot dörren stannar hon upp framför spegeln. Hon lägger en hand mot spegelglaset, ser lite förvånad ut och torkar bort vad som ser ut som utsmetad mascara från under ögat. Därefter drar hon lite av sitt hår bakom örat och fortsätter mot ytterdörren. Bakom henne syns resten av lägenheten, som till skillnad från köket verkar vara städad och
organiserad.
När hon kollar sig i spegeln och blir förvånad verkar det som om hon inte kollat sig i spegeln på länge. Den utsmetade mascaran kan vara en symbol för trötthet, eller för att hon tidigare gråtit vilket lett till att den runnit ner och torkat fast på hennes kinder, för att hon inte orkat torka bort den. Trots att hon blir förvånad över hur hon ser ut verkar hon inte lägga någon större vikt på det, utan fortsätter sedan vidare utan att bry sig.
Figur 16) Ankomst. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Scen 3: Ankomst (00:50-01:00)
Hon öppnar ytterdörren med ett leende på läpparna som snabbt försvinner när hon hör bilen köra iväg och ser paketet som ligger på gräsmattan. Hon plockar upp paketet och går tillbaka in i huset.
Karaktärens suck verkar som en besvikelse, för att det inte var någon annan än hen som levererade paketet som ringde på dörren. Detta, tillsammans med den avundsjuka blicken på grannarna i scen 1 förklarar för oss att antagonisten faktiskt känner sig ganska ensam, och väntar på att någon ska höra av sig eller hälsa på.
Figur 17) Uppackad. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Scen 4: Uppackad (01:05-01:09)
Protagonisten öppnar upp paketet adresserat till Rae Young med en stor vass kniv. På
kartongen ser vi även ett klistermärke med texten ”Fragile”. Karaktären håller kvar den vassa kniven i högra handen medan hon packar upp varorna. I kartongen ligger olika grönsaker och en papperspåse. Rae, som vi nu kan anta att protagonisten heter, tar upp ett salladshuvud och håller upp det med vänstra handen medan hon plockar upp papperspåsen från kartongen. På salladsbladet sitter en röd figur och när Rae ser den hoppar hon till och slänger ifrån sig salladshuvudet.
Hennes reaktion när hon öppnar kartongen tyder på att hon förväntade sig innehållet. När hon ser den röda figuren blir hon dock rädd och slänger ifrån sig den. Hon riktar kniven mot figuren som sitter på salladshuvudet, vilket förstärker känslan av att hon blir rädd för den, då hennes initiala reaktion är att skydda sig från den.
Figur 18) Mötet. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Scen 5: Mötet (01:10-01-35)
Rae böjer sig ner mot köksbänken där figuren ligger. Figuren är röd och har formen av en daggmask eller snigel. Den har ögon, öron, näsa och en mun med små vita vassa tänder. Hon kollar på den med stora ögon och plockar sedan upp den med hjälp av kniven hon höll i. Samtidigt som hon lyfter upp kniven mot ansiktet och reser på sig går grannarna på andra sidan ut genom dörren, med en hund. Hon kollar på grannarna och sedan tillbaka på den röda figuren och klappar den försiktigt på huvudet med ett finger. Hon lägger sedan ner figuren i en glasburk och slänger ner ett salladsblad som figuren snabbt börjar äta på. Hon ser glad ut för första gången i filmen och går iväg med glasburken.
Raes första ansiktsuttryck säger oss att hon är rädd och förvirrad över figuren som numera ligger på hennes köksbänk. Eftersom hon lyfter upp den med kniven är det tydligt att hon fortfarande är skeptisk till den och vill bevara ett avstånd mellan henne själv och figuren. Efter att hon ser grannarna som tillsammans går på promenad förändras dock hennes uppfattning kring figuren, hon verkar nästan vara glad att den är där. Hon matar den, vilket tyder på att hon vill ta hand om den.
Figur 19) Tryggheten. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Scen 6: Tryggheten (01:36-01:54)
I scen 6 ligger Rae i sin säng och tittar på mobilen. Bredvid henne på nattduksbordet står glasburken med figuren, omgiven av salladsblad. Rummet hon befinner sig i är stökigt. Tvättkorgen är så full att kläderna ligger utanför den på golvet. Vid ena sidan av sängen står ett askfat med cigaretter. Figuren har nu blivit större och fortsätter äta. Rae kollar bort från mobilen, lägger sig på sidan och drar täcket över sig. Hon kollar på glasburken, ler lite och lägger sedan ifrån sig mobilen och släcker lampan.
Protagonisten uppfattas i början av denna scen som en aning irriterad, som att hon väntar på något som aldrig kommer. När hon dock kollar på figuren på nattduksbordet verkar hon bli lugnare, gladare. Figuren tolkas som en trygghet för protagonisten. Figuren växer och börjar ta mer plats i protagonistens liv, både bildligt och bokstavligt.
Figur 20) Tranfromatonen. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Den sjunde scenen börjar med en längre sekvens av mörker, cirka 13 sekunder. Under den tiden hörs även ett ljud som låter som glas som krossas. Därefter ser vi världen utifrån protagonistens ögon. Hon lyser på golvet med en ficklampa medan hon går ner för trappan. En sörja av någon sort syns på marken och hon följer den in till köket där hon möts av figuren, som verkar ha blivit uppskuren på mitten av magen och ligger bland massa mat som slängts på marken. Vid kylen ser hon två röda men mänskliga ben som visar sig vara en djävulsgestalt. Den påminner om figuren vi tidigare sett men är mycket mer mänsklig, med ben, armar och bröst. Den har två horn på huvudet, är helt naken och håller i vad som ser ut som en cigarett i munnen. I ena handen håller den en flaska vin, i andra en skål med flingor. Rae blir rädd och tänder lampan samtidigt som hon riktar kniven som hon återigen håller i handen mot djävulsgestalten. Djävulsgestalten verkar däremot inte rädd alls, utan ler stort mot Rae. Snabbt ändras dock ansiktsuttrycket då den verkar känna en otrevlig lukt, den kollar på Rae. Tillslut tar djävulen en klunk av vinet direkt från flaskan och börjar röra sig mot Rae. Den snubblar då och välter skålen med flingor över Rae, samtidigt som den blåser ut röken från cigaretten och hela rummet verkar fyllas med rök.
På grund av likheten mellan den första maskliknande figuren och
djävulsgestalten kan vi anta att djävulsgestalten är en utvecklad version av den initiala
figuren. Djävulsgestalten verkar känna sig väldigt hemma hon Rae och reagerar väldigt lite på Raes rädsla gentemot den. Rae verkar vara både rädd och frustrerad över att djävulsgestalten befinner sig i hennes hem. Djävulsgestalten, trots att den smutsat ner hela köket och dricker vin rakt ut flaskan verkar bli upprörd av lukten, som verkar komma från Rae. Detta är intressant eftersom den annars inte verkar bry sig om att vara renlig, men reagerar på Raes hygien. Det faktum att djävulen spiller flingorna över Rae verkar nästan planerad.
Figur 21) Badrummet. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Scen 8: Badrummet (02:38-03:09)
Röken från föregående scen förvandlas till skummet i badkaret. Vi befinner oss nu i ett badrum. Rae sitter i badkaret med knäna uppdragna mot kroppen och armarna i kors över knäna. Djävulsgestalten skruvar av vattnet som rinner in till badkaret och sätter sig på toaletten bredvid. Djävulsgestalten röker en cigarett och dricker ett glas vin. Den sträcker sedan fram både cigaretten och vinet till Rae, som reagerar med en äcklad grimas och stöter bort kroppen från djävulen. Djävulen tar sedan upp klänningen som hänger på badrumsdörren och pekar mot den samtidigt som den kollar på Rae. Rae reagerar då genom att hålla för näsan och dyka ner under vattnet i badkaret. Hon ligger under vattnet en stund, tills hon får ett sms på telefonen som ligger på badkarskanten. Hon ser då glad ut och sträcker sig efter telefonen. Sms:et är en påminnelse om en räkning. Hon suckar.
Det verkar vid denna tidpunkt i narrativet som att protagonisten och
djävulsgestalten, eller möjligtvis antagonisten, har fått en relation till varandra. Samtidigt som djävulsgestalten verkar ha tagit över Raes liv på många negativa sätt verkar den fortfarande försöka uppmuntra henne till saker. Det är djävulsgestalten som såg till att hon tog ett bad, och även den som uppmuntrar henne till att klä på sig. Rae verkar dock vara kvar i samma inställning som i början. Hon är frånvarande, irriterad och väntar konstant på en notis från hennes telefon. Hon väntar på att någon annan än djävulen ska höra av sig till henne.
Figur 22) Vardagsrummet. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020.
Scen 9: Vardagsrummet (03:10-03:34)
I nästa scen av filmen sitter djävulsgestalten och Rae i soffan i vardagsrummet. Rae sitter fortfarande med benen mot kroppen och kollar på sin telefon. Djävulsgestalten kammar
hennes hår. När den drar i det extra hårt reagerar Rae och höjer handen mot den som om hon skulle slå den. Djävulsgestalten slutar då och blåser ut röken från cigaretten den håller i handen. Den släcker sedan cigaretten i ett askfat bredvid och stäcker sig snabbt efter Raes telefon, som den snabbt kastar iväg. Rae blir förvånad och kollar argt på djävulsgestalten. Den reser sig då upp och går mot vinylspelaren som står i rummet och sätter på musik. Rae blir då ännu mer irriterad och håller händerna för öronen innan hon går fram till djävulsgestalten och uppmanar den att stänga av musiken. Hon lägger sig sedan på knä i vardagsrummet och fortsätter hålla för öronen.
I denna scen ser vi återigen relationen mellan djävulsgestalten och Rae. Även här verkar det som att djävulsgestalten, trots dess störiga närvaro försöker hjälpa Rae med vardagliga saker, som att kamma håret. Det verkar även som att musiken är ett försök till något positivt och roligt. Rae är dock inte intresserad av djävulsgestaltens försök att uppmuntra henne, utan blir istället irriterad av närvaron. Det är nästan som att allt positivt, vare sig det är hygien eller underhållning, stör henne.
Figur 23) Dansen. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Scen 10: Dansen (03:34-03:54)
När Rae faller ihop på golvet blir omgivningen plötsligt helt svart. I början ser vi bara Rae, som fortfarande håller för öronen. Det rinner även tårar från hennes vänstra öga. Ungefär samtidigt kommer en ny karaktär in i bilden. Det är en kvinna som dansar runt Rae och tillslut tar tag i hennes händer. De börjar dansa tillsammans och Raes ansiktsuttryck ändras om blir glatt och lugnt. Samtidigt förvandlas den kvinnliga figuren till djävulsgestalten. Rae och djävulsgestalten är nu tillbaka i köket och dansar med varandra.
Denna scen tolkas som något slags alternativt universum eller ett minne Rae tänker tillbaka på. Hon uppfattas som fridfull och man förstår att karaktären vi introduceras till har eller har haft en stor betydelse i hennes liv. När den kvinnliga karaktären förvandlas till djävulen kan man förstå det som att djävulen har tagit hennes plats och på så sätt blivit en trygghet för Rae. Relationen mellan djävulsgestalten och Rae är nu mycket mer fridfull, Rae är inte längre irriterad utan accepterar djävulens närvaro.
Figur 24) Avslut. Stillbild från How Have You Been?. Polly Nor, Adam Baker. 2020. Scen 11: Avsked (03:35-04:21)
Rae står fortfarande i köket omfamnad av djävulsgestalten som ger henne en puss på pannan. Precis då förvandlas djävulen igen, denna gång till något som påminner om en liten drake. Samma röda färg och uttryck, denna gång med vingar. Rae som nu har ett glatt ansiktruttryck hoppar upp för att fånga draken som lägger sig i hennes händer, samtidigt går hon mot dörren och går ut i trädgården. Där låter hon draken, eller djävulsgestalten, att flyga iväg. Samtidigt tar hon fram en cigarett och tänder den. Hon står kvar en stund och kollar på djävulsgestalten som sakta flyger runt. Därefter hör man en telefon som ringer och Rae går tillbaka in i huset. När djävulsgestalten för den sista gången förvandlas till en annan form förstår man att den inte längre behövs i Raes liv. Den har gjort sitt och kan nu ge sig iväg, vilket Rae accepterar genom att släppa ut den i friheten. Detta är den första gången vi ser Rae själv röka en cigarett. Tidigare har bara djävulsgestalten gjort det. Kanske tyder detta på att Rae är redo att släppa ut djävulsgestalten, men att hon fortfarande behöver delar av den för att komma tillbaka till hur livet var utan den. Denna gång är Rae inte heller desperat när hon hör telefonen ringa, utan hon går sansat in.
Scen 12: Avslut (04:21-04:33)
Det sista vi ser av både Rae och djävulsgestalten är när de möts i fönstret. Rae står och pratar i telefon medan djävulsgestalten flyger runt. Det vi hör är att Rae pratar med en kompis som frågar hur hon mår och Rae suckar och ser lättad ut. Samtidigt sträcker hon en hand mot rutan och håller upp den mot djävulsgestalten.
Denna scen är både ett farväl och en ny början för Rae. Trots att
djävulsgestalten är på väg ut från hennes liv har hon vänner som bryr sig och hör av sig. Hon verkar dock något tveksam till att låta djävulen försvinna, då den varit en stor trygghet för henne.
8.2 Resultat av metaforanalys
En djupläsning av materialet med hjälp av en semiotisk analys visar på två tydliga visuella metaforer. Den första är djävulsgestalten som dyker upp i protagonistens liv. Djävulen dyker upp i samma sekund som åskådaren förstår att protagonisten inte mår bra. Den lämnar inte protagonistens sida och upplevs i majoriteten av scenerna som en börda. Trots att den i vissa scener försöker hjälpa protagonisten, till exempel genom att uppmuntra till att ta hand om sin hygien eller göra saker som i allmänhet upplevs som roliga, till exempel lyssna på musik, vägrar protagonisten att ta emot hjälpen. Det är inte förrän protagonisten och antagonisten möts i en kram som det verkar finnas en acceptans från protagonistens sida. Det är även då det är dags för djävulen att ge sig av. Ett intressant fenomen är även att djävulsgestalten vid flera tillfällen transformeras och ändrar form. Efter varje transformation förändras relationen mellan protagonisten och antagonisten.
Den andra visuella metaforen som används i filmen är huset som protagonisten bor i, som dels tolkas som en isolerad plats protagonisten längtar att ta sig ifrån, dels en plats
där Rae känner sig trygg och egentligen aldrig lämnar. Andra mindre visuella metaforer kan hittas i filmen. Paret som bor mittemot Rae verkar vara en metafor för den ultimata lyckan, något som hon aktivt suktar efter. Även hennes telefon skulle kunna vara en visuell metafor för att längta efter något som aldrig kommer, då hon desperat kollar på varenda notis hon får.
9. Analys av resultat
9.1 Djävulsgestalt som visuell metafor
Utgår vi från Lakoff och Johnsons teorier för att förstå uppbyggnaden av en metafor, där källdomänen står för det konkreta och måldomänen för det abstrakta (Metaphors We Live By, 1980, s.5) kan vi konstatera att källdomänen av metaforen i How Have You Been? (2020) representeras av djävulsgestalten medan måldomänen är depression. Djävulsgestalten har sedan länge varit en symbol för ondska bland människor och gör sig igenkännbar genom den röda huden och hornen (Denova, The Orgin of Satan, 2021). Depression är en djävulsgestalt. Eftersom djävulsgestalten för människan är en representation av något konkret på grund av vår förmåga att tolka tecken och kontextualisera dessa (Hall, Representatiom, 2020, s. 3) har vi en förståelse för dess betydelse. Depression, som är en känsla som upplevs på olika sätt av olika personer och dessutom är väldigt svårförklarad är inte lika lätt för oss att förstå. Genom att översätta måldomänen till en mer konkret sak, det vill säga källdomän, kan vi alltså förstå måldomänen (Lakoff, Johnson, 1980, s.5). Samma process kan appliceras på den andra metaforen i filmen, huset som en metafor för depression. Depression är en isolerad plats.
Genom att använda sig av metaforen ”depression är en djävulsgestalt” tillåter filmskaparna av How Have You Been? (2020) åskådarna att bilda sig en uppfattning av depression. Asma skriver att eftersom vi vet vad ett monster är, kan vi förstå hur dess omänskliga kvalitéer skulle kunna appliceras på fenomenet (On Monsters: An Unnatural
History of Our Worts Fears, 2018, s.14). Vi vet att djävulen är definitionen av ondska. Men i
filmen ser vi även andra egenskaper, till exempel att den är väldigt destruktiv gentemot sig själv. Samtidigt verkar den bry sig om Raes, den andras, välmående. Detta föreslår att djävulsgestalten som är depression bryr sig väldigt lite om sitt eget välmående, men trots det bryr den sig mycket om andras.
Djävulen tros inom kristendomen kunna skifta form för att locka till sig människor (Denova, The Orgin of Satan, 2021). I How Have You Been? (2020) har man anspelat på denna uppfattning av djävulen för att ytterligare förstärka den visuella metaforen.
I takt med att djävulen förvandlas till olika figurer utvecklas även relationen mellan djävulsgestalten och protagonisten. Djävulsgestaltens förvandling blir samtidigt en visuell metafor för hur lidandet av depression påverkar människan, och hur olika stadier av
depressionen känns och uppfattas som. Genom transformationen visar filmskaparna inte bara på att en djävulsgestalt är depression, utan även att depression innebär många olika tankar och känslor som hela tiden förändras och varierar på grund av omständigheterna.
Forceville och Paling upptäckte i undersökningen The Metaphorical
Representation of Depression in Short, Wordless Animation Films (2018, s.115) att flera av de
ordlösa animerade filmerna om depression väljer att personifiera diagnosen, det vill säga presenterar depressionen i form av ett alter ego till protagonisten genom att skapa en tydlig visuell koppling mellan de. Man skulle kunna argumentera för att Nor och Baker gjort detsamma i filmen, trots att det inte finns en direkt visuell liknelse mellan dessa. Båda karaktärerna kodas dock som kvinnor, har en liknande kroppsform samt liknande närvaro genom filmens gång. Medan Rae egentligen inte gör eller säger så mycket talar
djävulsgestalten högt om att något inte stämmer, nästan som att vi ser Raes hjärna när vi kollar på djävulsgestalten bredvid henne.
9.2 Relationen mellan protagonisten och antagonisten
Bordwell, Thompson och Smith argumenterar i Film Art: An introduction (2020, s.78) att protagonisten i en film är den karaktär som syns mest, samt den karaktär som åskådaren mest sympatiserar med. I How Have You Been (2020) blir det tidigt uppenbart att Rae är filmens protagonist, eller ska uppfattas som filmens protagonist i alla fall i början av berättelsen. Antagonisten presenteras av Bordwell, Thompson och Smith som en karaktär som motsätter sig protagonisten (2020, s.78). När vi först möter djävulsgestalten när Rae öppnar paketet uppfattas den inte som filmens antagonist. Det är inte förrän den förvandlas till den mer mänskliga versionen som man förstår karaktärens roll. Jag vill dock argumentera för att rollerna inte är fasta, utan varierar beroende på situation. Båda Rae och djävulsgestalten skulle kunna ses som både en protagonist och antagonist samtidigt. Detta då djävulsgestalten, trots att den är en uppenbart irriterande figur i Raes liv, vid flera tillfällen faktiskt inte är boven överhuvudtaget. Den försöker snarare få tillbaka henne till livet innan depressionen. I dessa situationer uppfattas Rae som antagonisten, då hon om och om motsätter sig
djävulsgestalten.
fokuserar på en protagonists resa genom livet ibland saknar en antagonist (2020, s.78). I sådana fall blir djävulsgestalten inte en direkt antagonist, utan bara en del av ett komplicerat mänskligt psyke som kan vara både gott och ont samtidigt. Detta blir extra tydligt när relationen mellan Rae och djävulsgestalten blir bättre och tillslut avslutas, och Raes liv går tillbaka till det vanliga, eller till verkligheten.
Utvecklingen av relationen mellan filmens två karaktärer förstärker dessutom den visuella metaforen. Hall argumenterar för att en av de kognitiva processerna som skapar representation tillåter oss att tolka bland annat människor och situationer för att sedan koppla samman dessa med ett antal koncept eller mentala representationer (Representation, 2020, s.3). Denna process tillåter oss enligt Hall att förstå komplexa tankar och känslor som kärlek eller vänskap. Rae och djävulsgestalten agerar i denna situation som tecken, som tillåter åskådaren att bilda en förståelse för hur depression känns eller fungerar, genom att använda sig av visuella bilder och en utveckling av relationen mellan dessa.
9.3 Symbolism
Hård Af Segerstad beskriver symbolernas användning i boken Kommunikation och
information: en bok om människans förmåga att tala, tänka och förstå (2002, s.110) som ett
sätt att förmedla komplex information med hjälp av endast ett fåtal tecken, vilket bidrar till ett enklare sätt att förmedla information och minskar missförstånd. I How Have You Been? (2020) använder man sig av symboler precis på det sättet Hård Af Segerstad beskriver det som. Genom att placera ut betydelsefulla symboler, främst i bakgrunden av scenerna skapar man en större mening i narrativet utan att egentligen lägga någon större värdering i de.
Viktigt att nämna här är att symbolerna kan ha väldigt olika betydelse beroende vilken kulturell bakgrund åskådaren har, och kan därav tolkas väldigt olika. Detta betyder dock inte att de nödvändigtvis gör det, eftersom åskådaren troligtvis är medveten utifrån vilka kulturella premisser materialet är skapat utifrån och tolkar symbolerna utifrån det.
9.4 Ickeverbal kommunikation
Den ickeverbala kommunikationen i den animerade filmen var en viktigare aspekt än vad jag trott från början. Eftersom How Have You Been (2020) i majoriteten av berättelsen inte använder sig av språk för att framföra tankar eller känslor blir karaktärernas kroppsspråk en viktig del av narrativet. Detta argumenterar Goldman för i As Others See Us: Body Movement
I den semiotiska analysen av filmen observerades främst Raes ickeverbala kommunikation för att undersöka hur hon reagerar på djävulsgestaltens närvaro och agerande. Redan i början uppfattades Rae som nedstämd på grund av hennes något frånvarande hållning och gester som talade om för åskådaren att hon helt enkelt inte bryr sig. Hon använde även en del sociala gester, som Goldman skriver är gester som förstärker något vi säger (2004, s.10). I detta fall säger karaktären inget, men sättet hon till exempel höjer handen mot djävulgestalten i scen 9 (vardagsrummet) berättar för oss att hon uppenbarligen blir arg över hur den
behandlar henne. Vi ser en till social gest i samma scen, när Rae hårt håller för öronen för att signalera och förstärka att musiken som djävulsgestalten spelar stör henne.
10.
Sammanfattning och diskussion
10.1 Sammanfattning av studien
Syftet med denna uppsats var att analysera hur djävulsgestalten används som visuell metafor i den animerade kortfilmen How Have You Been? (2020) skapad av Polly Nor och Adam Baker med hjälp av semiotisk analys samt metaforanalys. Detta för att skapa en bredare förståelse för hur visuella metaforer kan användas inom visuell kommunikation, med syfte att stärka representationen av psykisk ohälsa, främst fokuserat på depression, inom visuellt material. Metaforteori samt semiotik användes som teoretisk utgångspunkt för denna uppsats. Även teorier kring ickeverbal kommunikation låg i grund för undersökningen.
Den semiotiska analysen visade på en stark närvaro av känslor som visualiseras med hjälp av symboler och visuella metaforer samt en stark relation mellan filmens
protagonist och antagonist. I metaforanalysen framgick två huvudsakliga visuella metaforer, depression är en djävulsgestalt samt depression är en isolerad plats. Genom att personifiera depression med hjälp av visuell metafor samt använda förvandling och en relation mellan protagonist och antagonist förstärker filmskaparna den visuella metafor som ligger till grund för representationen av depression. Det framkom även att de visuella metaforerna har
förstärkts med hjälp av symboler samt ickeverbal kommunikation.
10.2 Diskussion
En återkommande tanke under undersökningens gång var att detta i grund och botten är en film som gestaltar en kvinna och är skapad av en kvinna. Att undersöka materialet utifrån feministisk teori hade därför kunnat leda till andra intressanta resultat som kan utöka förståelsen av hur djävulsgestalten används som visuell metafor. Även teorier som
psykoanalys hade varit en intressant ingångspunkt för att vidareutveckla detta arbete och på en djupare nivå analysera djävulsgestalten som representerar depression.
I avsnittet med avgränsningar av denna uppsats diskuteras bland annat att karaktärernas kön, utseende, etnicitet samt sexualitet valts bort i denna analys. Dessa är dock alla relevanta faktorer som bidrar till betydelsen av det visuella materialet. Även det faktum att denna uppsats endast analyserar den visuella metaforen utifrån dess betydelse för
depression hade kunnat breddas i en vidareundersökning för att få en bättre förståelse av materialet.
Att utföra en semiotisk analys bär alltid med sig risker, då en sådan analys aldrig kommer att vara helt och hållet objektiv utan alltid färgas av mina egna erfarenheter och uppfattningar av världen. Det är därför fullkomligt möjligt att resultatet av analysen hade varierat mycket om någon annan utfört den. Detta trots att jag försökte vara objektiv i min analys. Även metaforanalysen som användes i denna uppsats kan förbättras. Det finns flera teorier om hur en analys på visuella metaforer ska utföras, dock ingen som bevisats funka felfritt. Samtidigt är metaforer, precis som semiotik väldigt beroende på vem som ser de. Resultatet av en metaforanalys, oavsett vilken, kan därför variera brett.
Genom att ha en förståelse för olika metoder att skapa visuellt material kan visuella kommunikatörer utöka sin förståelse för hur man kan kommunicera med olika
målgrupper. Att skapa visuellt material som når ut till människor, speciellt när det kommer till tabubelagda eller känsliga ämnen kan alltid förbättras och jag anser att denna studie dels kan uppmana till det, men också bredda förståelsen i alla fall en aning. Jag anser även att det är viktigt att inom visuell kommunikation uppmärksamma dessa ämnen och uppmana folk att ta sig an de, trots att det ofta är väldigt svårt.
