• No results found

Socialarbetares uppfattning om kriminella tonårsflickor

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Socialarbetares uppfattning om kriminella tonårsflickor"

Copied!
44
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete i Social arbete Malmö högskola

10 poäng Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö

Juni 2006 e-post: info@hs.mah.se

Hälsa och samhälle

SOCIALARBETARES

UPPFATTNING OM

KRIMINELLA

TONÅRSFLICKOR

DEXBORG, MARIA

SALOMONSSON, LINDA

HANDLEDARE: TORSTENSSON-LEVANDER,

MARIE

(2)

SOCIALARBETARES

UPPFATTNING OM

KRIMINELLA

TONÅRSFLICKOR

DEXBORG, MARIA

SALOMONSSON, LINDA

Dexborg, M & Salomonsson, L

Socialarbetares uppfattningar om kriminella tonårsflickor. Opinions among social workers on criminal adolescent girls.

Examensarbete i socialtarbete, 10 poäng

Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för Socialt arbete, 2006. Undersökningens syfte var att ta reda på vilka uppfattningar som råder bland socialarbetare i Malmö stad, gällande utvecklingen av en kriminalitet hos tonårsflickor i åldrarna 15-18 år. Uppsatsen grundar sig i att öka kunskap och förståelse i ämnet. Vi vill bidra med kunskap som kan hjälpa till att förebygga kriminalitet bland tonårsflickor samt hitta ett nytt förehållningssätt gentemot flickor då normen utgår från pojkar. För att nå vårt syfte har vi använt oss av

semistrukturerade intervjuer och intervjuat socialarbetare med olika positioner inom Malmö stad. Resultatet vi har kommit fram till är att socialarbetarna anser att det förekommer skillnader i flickor och pojkars kriminalitet. För att en flicka skall bli kriminell menar socialarbetarna att utanförskapet spelar störst roll men även kamrater och skola har stor betydelse. Viktiga förändringar enligt socialarbetarna är att flickor tar efter pojkars kriminella beteende samt att flickors kriminalitet ses som en ny problematik.

Nyckelord: kriminalitet, kriminell livsstil, sociala faktorer, socialarbetare,

(3)

Förord

De personer som vi vill tacka i vårt förord är först och främst våra respondenter. Genom deras deltagande i studien har vi fått en djupare förståelse samt en mer verklighetstrogen bild av hur kriminaliteten ser ut bland tonårsflickor i Malmö. De gav oss även en insikt i vilka uppfattningar som råder bland socialarbetare när det gäller kriminella tonårsflickor.

Utöver det vill vi tacka Marie Torstensson Levander, som varit vår handledare under tiden som vi har arbetat med denna studie. Vi vill även tacka våra partners för att de har stöttat oss genom vår forskningsprocess. Vi är också väldigt glada och tacksamma för den vänskap som har uppstått under studiens gång.

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INLEDNING 6

1.1PROBLEMFORMULERING 6

1.2SYFTE 6

1.3FRÅGESTÄLLNING 6

1.3.1TERMER OCH BEGREPP 7

1.4DISPOSITION 7

2 METOD 7

2.1URVALSFÖRFARANDE 8 2.2UNDERSÖKNINGSMETOD 8

2.3AVGRÄNSNING 9

2.4RELIABILITET, VALIDITET OCH REPRESENTATIVITET 9 2.5BEARBETNING OCH ANALYS 10 2.6ETISKA ÖVERVÄGANDEN 11 3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 11 3.1UTVECKLINGSEKOLOGISKA TEORIN 12 3.2STÄMPLINGSTEORI 13 3.3KONTROLLTEORI 14 3.4INLÄRNINGSTEORI 15 4 TIDIGARE FORSKNING 16

4.1TANKAR OM KVINNLIG KRIMINALITET 17

4.2KRIMINALITET 18

4.2.1KVINNLIG KRIMINALITET I BROTTSSTATISTIKEN 19

4.3SOCIALA FAKTORER 19 4.3.1BOSTADSOMRÅDEN 19 4.3.2FAMILJ 19 4.3.3KAMRATER 20 4.3.4SKOLA 20 4.3.5UTANFÖRSKAP 20 5 RESULTAT 21 5.1PRESENTATION AV INTERVJUPERSONER 21 5.2REDOVISNING AV INTERVJUER 21 5.2.1TANKAR OM TONÅRSFLICKORS KRIMINALITET UR ETT GENUSPERSPEKTIV 22

5.2.2SOCIALA FAKTORER 25

5.2.3TANKAR OM TONÅRSFLICKORS KRIMINALITET IDAG 26

5.2.4FLICKORS FÖRÄNDRING 28

(5)

6 ANALYS 30 6.1FLICKORS EXISTENS 30 6.2KRIMINALITET 31 6.3SKILLNADER 32 6.4BETEENDE 33 6.5UTANFÖRSKAP 34

6.6PERSPEKTIV PÅ KRIMINELLA FLICKOR 35

6.7BEMÖTANDE 36

6.8FLICKOR OCH NORMER 36 6.9SKOLA OCH MEDIA 36 6.10FLICKORS KRIMINALITET GENOM TIDERNA 37

7 SAMMANFATTANDE DISKUSSION 38

8 REFERENSFÖRTECKNING 42

(6)

1 INLEDNING

Ungdomskriminalitet är ett växande problem i Malmö och är därför ett relevant fördjupningsområde för blivande socialarbetare, eftersom det är ett problem vi kommer att möta inom ramen för vår yrkesverksamhet. Olika myndigheter och organisationer i Malmö som polis, socialtjänst och skola upplever både en ökning och en förändring av ungdomsbrottslighetens utseende. Exempelvis har personrånen bland ungdomar ökat kraftigt. Det framkommer även från diverse rapporter att ungdomskriminaliteten har gått ner i åldrarna. Massmedia har lyft fram

problematiken i den offentliga debatten, vilket har lett till att man inom socialtjänsten arbetar mer preventivt idag för att minska ungdomskriminaliteten. Ett exempel på detta är verksamheten ”Socialarbetare för ungdomar” (Malmö stad 2005).

1.1 Problemformulering

Den mesta forskningen visar att pojkar och män är kraftigt överrepresenterade när det gäller kriminalitet (Brå 2005a). Detta innebär sannolikt att pojkar utgör normen i socialtjänstens arbete med ungdomskriminalitet. Eftersom flickorna är en

underrepresenterad grupp är det viktigt att öka kunskapen om flickors kriminalitet. Då normen utgår från pojkar frågar vi oss om flickor är ett tabubelagt ämne eller rent av en bortglömd grupp. Leder detta i så fall till att tyngdpunkten ligger på att

förebygga pojkars kriminalitet? Vi anser att kriminella flickor är i lika stort behov av hjälp som kriminella pojkar. Glömmer man bort flickorna för att normen säger att de inte ska begå brott? Eller är det faktiskt så att flickors kriminalitet inte är ett problem? Vi är medvetna om att det pågår ett arbete inom Malmö stads olika verksamheter för att minska kriminaliteten. Det är därför intressant att ta reda på vilken uppfattning som råder bland socialarbetare inom kommunen när det gäller fenomenet

ungdomskriminalitet bland tonårsflickor i åldrarna 15-18 år. Vi vill också försöka förstå hur det kommer sig att flickor söker sig till kriminalitet. Är det för att de vill identifiera sig med pojkar? Vill de hävda sig för andra grupper? Utöva makt? Vi kommer att fokusera på flickors kriminalitet och faktorer som enligt anställda i

socialtjänsten är centrala för att utveckla kriminalitet. Vi vill förstå snarare än förklara samt bidra med kunskaper om just flickor då pojkar utgör normen, vilket ledde oss fram till vårt syfte.

1.2 Syfte

Syftet med denna undersökning är att utforska vilken uppfattning som råder bland socialsekreterare, behandlare, fältassistenter och fältarbetare inom socialtjänsten i Malmö stad, gällande utvecklingen av en kriminalitet hos tonårsflickor i åldrarna 15-18 år.

1.3 Frågeställning

• Hur ser socialarbetarna på kriminella tonårsflickor ur ett genusperspektiv? • Vilka sociala faktorer spelar roll i tonårsflickors utveckling att bli kriminella? • Hur upplever respektive socialarbetare att kriminaliteten förändrats bland

(7)

1.3.1 Termer och begrepp

Våra huvudbegrepp är kriminalitet, kriminell livsstil, sociala faktorer och

genusperspektiv. Dessa har vi valt eftersom vi tycker att de är centrala begrepp för att nå en förståelse för fenomenet och vår studie.

Kriminalitet. ”Med brott avses huvudsakligen sociala handlingar som bryter mot

regler som definierats i lag” (Torstensson & Wikström, 1995). ”Kriminalitet måste analyseras utifrån dess sociala kontext då det är

majoritetssamhället som definierar vissa handlingar som brott och betraktar en del brott som mer allvarliga än andra” (Kolfjord 2003:18).

Sociala faktorer. ”Inom ramen för en övergripande samhällsstruktur påverkas

brottsligheten också av faktorer i den fysiska och sociala närmiljö en individ lever och utvecklas i” (Brå 2001:11).

Kriminell livsstil. En del ungdomar som börjar begå brott ökar så småningom sin

kriminalitet och fastnar i ett levnadssätt där kriminalitet ingår som en del av livsmönstret, med andra ord är det många gånger på detta vis man hamnar i en kriminell livsstil (Brå 1996).

Genusperspektiv. Vi definierar detta begrepp som likheter och skillnader mellan

pojkar och flickor.

1.4 Disposition

Vi har inlett vår studie med en kort beskrivning om varför vi har valt att studera socialarbetares uppfattning om kriminella tonårsflickor. Därefter har vi förklarat uppsatsens syfte, frågeställningar samt termer och begrepp. I följande kapitel beskrivs vår metod och i den finns en motivering till varför vi har valt att göra en kvalitativ studie. I denna del kan man också finna en redogörelse för vårt urvalsförfarande och undersökningens metod. I detta kapitel ingår även en beskrivning av våra

avgränsningar, studiens validitet och reliabilitet, samt hur vi har bearbetat och analyserat vårt empiriska material. Kapitlet avslutas med de etiska övervägande som vi konfronterades med under forskningsprocessen. I nästkommande kapitel tar vi upp väsentliga teorier kring vårt valda ämne, vilket innebär att vi har tittat på olika

forskares teorier. Kapitlet efter teorin innehåller vår resultatdel, det vill säga en redogörelse för våra intervjuer med socialarbetare inom Malmö stad. Efter vår resultatredovisning följer ett kapitel med vår analys i vilken vi sammankopplar empirin med teorin. Vår studie avslutas med en sammanfattande diskussion där vi har gett utrymmer åt våra personliga åsikter och reflektioner i ämnet.

2 METOD

För att få våra respondenters egna åsikter om kriminella tonårsflickor har vi valt att göra en kvalitativ studie då vi vill låta våra respondenter tala utifrån sina erfarenheter. Vi vill snarare förstå än förklara fenomenet socialarbetares uppfattningar om

(8)

tonårsflickors kriminalitet. När det gäller valet av vårt forskningsämne till uppsatsen har vi sedan tidigare ett stort intresse för ämnet. För att bestämma vilket perspektiv vi skulle ha på studien förde vi en diskussion genom att göra en så kallad tankemodell enligt Arvidsons och Rosengrens anvisningar (Rosengren & Arvidsson 2002). Vi kom fram till att det utforskande forskningsintresset uppfyllde våra önskemål i hur vi ville utföra vår studie. Motivet till vårt val är att vi ville gå ut på fältet för att utforska ett okänt fenomen, samt att vi ville ha en direktkontakt med fältet. På detta vis har vi kommit närmare fenomenet och kunnat se på det ur olika perspektiv.

2.1 Urvalsförfarande

Vi har valt att samla in vårt material genom primär- och sekundärkällor. Primärkällorna består av intervjuer med en socialsekreterare, tre

öppenvårdsbehandlare, en fältassistent samt en socialarbetare. Alla våra respondenter arbetar inom Malmö stad. Rosengren och Arvidson skriver att det för vår del, då vi gör en kvalitativ studie, snarare handlar om val än om urval (Rosengren & Arvidsson 2002). Vi har valt våra respondenter medvetet, det vill säga gjort strategiska val. Detta då de har kännedom om fenomenet samt att vi vill få ett urval som leder till förståelse.

Sekundärkällorna vi har använt oss av är litteratur, Internet, rapporter och

avhandlingar i ämnet. Vi har sökt efter källor som är aktuella och uppdaterade, men med tanke på att litteraturen om kriminella tonårsflickor är begränsad har vi tagit del av de upplagor som finns och som är publicerade på svenska, därmed är inte all vår litteratur så nyskriven som vi hade velat att den skulle vara. För att få hög reliabilitet och en hög validitet har vi tänkt källkritiskt när vi läst en text. Källkritikens uppgift är att kritiskt granska textens trovärdighet och kvalitet (Thurén 2003). Vi har i vårt urval av sekundärkällor varit uppmärksamma på att våra källor har vandrat från grundaren till andra författare, det vill säga tradering. Detta kan medföra tolkningsfel då

individer inte är fria från förförståelse, vilket vi har varit medvetna om.

En aspekt som vi har tagit hänsyn till är kumulativitetsaspekten som innebär att man bygger vidare på existerande forskning. I vårt fall är emellertid forskningen mycket knapp när det gäller tonårsflickor och kriminalitet i Sverige. Vi har, som nämndes ovan, utgått från material som är publicerat på svenska.

2.2 Undersökningsmetod

Vi har i valet av vår datainsamlingsmetod utgått från problemformuleringar och resurser. Vi bestämde oss för att använda ett utforskande forskningsintresse då vi inte hade så mycket information om vårt fenomen. Därav ansåg vi att kvalitativa

intervjuer passade oss bäst eftersom vi ville att våra respondenter skulle tala utifrån sina erfarenheter. Vi tittade på olika intervjualternativ och diskuterade dessa. Det alternativ vi betraktade vara bäst för vår studie är semistrukturerad intervju. Detta då vi menar att intervjun, med samtalet som verktyg, kan berika oss i vår syn i hur det sociala arbetet fungerar i praktiken. Genom att vi har använt oss av intervjuer har vi via våra respondenter fått både beskrivningar och tolkningar kring fenomenet. Den semistrukturerade intervjun bygger på färdiga frågor som respondenterna fritt har fått tala utifrån. En semistrukturerad intervju kan enligt Denscombe definieras som ett samtal med till viss del strukturerade ämnen och frågor (Denscombe 2000). För oss är denna form av intervju högst relevant då den gav oss en möjlighet till att kunna

(9)

utveckla en strukturerad intervjuguide som innehöll både ämnen samt frågor som skulle besvaras (se bilaga 1). Vi har utformat denna genom att först börja med en brainstorming och därefter tagit ut relevanta basfrågor och ämnen som vi har använt i guiden. Efter vår utformning av vårt mätinstrument, reflekterade vi kring om vi verkligen operationaliserar våra huvudbegrepp, det vill säga kontrollerade om vår intervjuguide besvarade vårt syfte.

Vår första kontakt med våra respondenter skedde via e-post och telefon. I samband med detta mailade vi vårt informationsbrev och samtyckesblankett och fick

samtyckesblanketterna underskrivna vid intervjutillfällena. Samma kommunikation har även förekommit när vi har bestämt plats och tid för intervju. För två av våra respondenter, IP2 och IP3, skedde intervjun tillsammans. För att underlätta så mycket som möjligt för våra respondenter fick dessa ta del av vår intervjuguide i förväg. På detta sätt kunde de själva välja om de ville förbereda sig inför intervjun, vilket majoriteten av våra respondenter gjorde. Intervjuerna tog cirka en timme per respondent. För att få en så hög reliabilitet som möjligt har våra intervjuer skett på våra respondenters arbetsplats, detta då vi är medvetna om att omgivningen kan påverka tillförlitligheten (Rosengren & Arvidsson 2002).

En nackdel med semistrukturerad intervju är att det kan vara svårt för nya forskare som oss själva att förbereda sig inför intervjun då vi måste anpassa oss till

respondentens samtalsordning. Med andra ord gäller flexibilitet och lyhördhet i högsta grad (Denscombe 2000). Vi är medvetna om att vi som intervjuare är medskapare till resultatet då det sker en interaktion mellan oss och respondenten. Därmed är vi som intervjuare inte utbytbara då vi hjälper till att få fram ett visst resultat till skillnad från den kvantitativa intervjun där intervjuaren endast används som ett verktyg. Interaktionen kan även påverka respondenten att anpassa sitt svar till vad denne tror att vi som intervjuare vill höra (Rosengren & Arvidson 2002).

2.3 Avgränsning

I vårt syfte har vi begränsat oss till att endast titta på socialarbetarnas syn då det är deras syn och uppfattning vi vill analysera. Vår population är socialarbetare då vi anser att polis och andra myndigheter skulle göra studien alltför stor. För att skapa en bredd om socialarbetarnas uppfattning har vi valt att göra intervjuer med

socialsekreterare, öppenvårdsbehandlare, socialarbetare samt fältassistenter. Detta då vi anser att de arbetar utifrån olika utgångspunkter med kriminella tonårsflickor. Vi har gjort en geografisk avgränsning genom att koncentrera oss på två stadsdelar inom Malmö stad; Centrum och Södra Innerstaden. Vår främsta anledning till denna avgränsning har varit att ”Socialarbetare för ungdomar” bland annat arbetar inom dessa två stadsdelar och de är en av våra nyckelrespondenter.

2.4 Reliabilitet, validitet och representativitet

Vid insamling av data uppstår två frågor; mäter vi rätt sak, validitet, och mäter vi på ett tillförlitligt sätt, reliabilitet. Dessa begrepp uppfattas på olika sätt beroende på om det rör sig om en kvalitativ eller en kvantitativ studie (Rosengren & Arvidsson 2002). Därför har vi valt att fokusera på Kvales definitioner av begreppen då han inriktar sig på den kvalitativa forskningen. Inom kvalitativ forskning kan man inte skatta

(10)

i studier med kvalitativ inriktning handlar om att kunna beskriva hur man har samlat in och bearbetat data på ett systematiskt och hederligt sätt (Kvale 1997).

Ur validitetsaspekten är det viktigt att vara medveten om man verkligen mäter det man avser att mäta (Rosengren & Arvidson 2002). Under våra intervjuer uttalade respondenterna att de ansåg att våra frågor var svåra att svara på, vilket ledde till ett visst internt bortfall.

Reliabilitet innebär att mätningar som sker under arbetets gång genomförs korrekt så att tillförlitligheten blir hög. Det är viktigt att en annan undersökare skall kunna gå tillväga på exakt samma sätt och få samma resultat, vilket innebär att reliabiliteten är stor (Rosengren & Arvidson 2002). Vi är medvetna om att vår reliabilitet är låg i jämförelse med en kvantitativ studie, detta då det är svårt för en annan forskare att få samma resultat eftersom vi har haft en direkt kontakt med våra respondenter. Vid intervjuer kan vi som forskare bli påverkade och påverkas av våra respondenter genom exempelvis bakgrund, erfarenheter, kön och ålder.

Det är alltså svårt att använda sig av begreppen validitet, reliabilitet och representativitet när man utför en kvalitativ studie. Vi är medvetna om att

representativiteten inte kan bli god då vi endast har intervjuat ett fåtal socialarbetare och därmed kan vi inte uttala oss om vilken uppfattning som generellt råder i just de utvalda stadsdelarna. Vårt syfte är inte att skapa representativitet utan vi vill med denna studie skapa en insikt snarare än förklaring.

2.5 Bearbetning och analys

Vår databearbetning inleddes redan i vår insamlingsfas då man i den kvalitativa metoden börjar tolka under denna fas (Rosengren & Arvidson 2002). Tolkning och bearbetning fortsatte sen under transkriberingen av våra inspelade intervjuer (Starrin & Renck 1996). Anledningen till att vi transkriberade intervjuerna var för att få en tydlig överblick, vilket underlättade vår tematisering. För att kunna fortsätta med bearbetningen bekantade vi oss med materialet genom att läsa intervjuerna vid upprepade tillfällen, vilket gjorde att vi bearbetade materialet både medvetet och omedvetet. Vi har använt oss av teknikerna tematisering och kategorisering eftersom vi anser att dessa tekniker kan ge oss en fördjupad bild utav vårt material. Vi har letat efter helhetsaspekter i datamaterialet, det vill säga gemensamma drag i de olika intervjuerna. Utifrån dessa helheter har vi skapat teman. För oss handlar teman om röda trådar och centrala tankegångar i materialet. Eftersom vi fick stora mängder datamaterial har vi med hjälp av teman reducerat datamängden till själva analysen i uppsatsen. Vid kategorisering arbetade vi inte med helheter utan vi bröt ut bitar ur en hel text som kodades. Dessa bitar valdes ut utifrån vårt syfte och frågeställningar och vi har kodat utifrån våra teman. Kodningen har lett till att vi har fått ett nytt sätt att se på materialet.

Vi har fastställt vår analysmetod utifrån studiens syfte, ämne och intervjumaterialets karaktär, det vill säga en kvalitativ analysmetod. Vi har använt oss av utomstående teorier för att tolka och analysera vårt datamaterial. Teorierna har hjälpt oss att skapa sammanhang och förståelse för problematiken.

(11)

Enligt Kvale skall analysen genomsyra alla faserna i studien och utifrån denna tankegång har han utformat sex analyssteg som är genomgående under

forskningsprocessen. Dessa steg har inspirerat oss under vår analys (Kvale 1997). Vad gäller hermeneutiken så bygger den på tolkningslära. Det är genom att man använder minnen och upplevelser tillsammans med känslor och förförståelse en sådan tolkning sker. Vi har i vår uppsats tolkat materialet efter våra egna känslor och

förförståelser, vilket leder till att svaret aldrig kan bli detsamma då alla individer har olika erfarenheter (Thurén 2000).

2.6 Etiska överväganden

Vi har tagit hänsyn till de fyra forskningsetiska principerna information, samtycke, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Gällande information och samtycke har vi utformat särskilda blanketter som respondenterna har fått ta del av i början av vår kontakt. Vi har i informationsbrevet kortfattat beskrivit syftet med vår studie samt respondenternas roll och vilka villkor som gäller för deras deltagande.

Samtyckesblanketten skickades först till respondenternas verksamhetschefer för ett godkännande för intervju med anställda. Därefter har alla respondenter fått ta del av samtyckesblanketten där det bland annat framkommer att de har rätt att avbryta sitt deltagande i vår studie när som helst. All information som vi har tagit del av har behandlats konfidentiellt, vilket innebär att det endast är vi som forskare som tagit del av dessa uppgifter. De uppgifter vi har fått tillgång till genom intervjuer har enbart använts för vår forskning.

Vi har valt att utgå från socialarbetarnas uppfattning istället för att intervjua

kriminella tonårsflickor, då vi ser ett flertal etiska skäl till att det inte vore lämpligt. Dels är det är svårt att finna och få kontakt med dessa flickor och dels är flickor som befinner sig under behandling inte lämpade då vår forskning skulle kunna skada deras behandlingsprocess. Utöver detta anser vi att det är svårt att basera vår forskning på unga flickor som befinner sig i en utvecklingsfas av kriminalitet då de själva kan ha svårt att reflektera kring sin problematik.

3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

Kännedomen om varför människor begår brott är begränsad både på samhällsnivå och på individnivå. Vi har bestämt oss för att i viss mån fokusera på mesonivån, vilket medfört att vi valt den utvecklingsekologiska teorin (Brå 2001). Grundaren till denna teori är Bronfenbrenner, vars teori är influerad av ett systemteoretiskt

tänkande. När det gäller stämplingsteorin har vi valt att utgå från Beckers teori gällande avvikande beteende. Becker anses vara en av grundarna till stämplingsteorin och hans teori passar väl med vår studie då det i vår empiri har framkommit att stämpling är en stor del av problematiken. Kontrollteori handlar om att beskriva de faktorer som hindrar människor från att bli avvikare. Det finns flera olika typer av kontrollteorier för olika strukturella nivåer och vi har fördjupat oss i Hirschis teori om sociala band och självkontroll som ingår i social kontrollteori. Eftersom vi bland annat har valt att utgå från mesosystemet anser vi att denna teori är passande då den

(12)

handlar om individens relation till sin omgivning. Det finns många olika former av inlärningsteorier, vi har utgått från Sutherlands teori om differentiella associationer, då han betraktas som en av grundarna till inlärningsteori. Sutherlands tankegångar har sin utgångspunkt i att alla beteenden är inlärda, likväl det brottsliga beteendet, därav jämställer han alla inlärningssituationer. Hans fokusering kring det brottsliga

beteendet är något som vi har valt att fördjupa oss i.

3.1 Utvecklingsekologiska teorin

Bronfenbrenner har utvecklat den utvecklingsekologiska teorin, vilken är influerad av ett systemteoretiskt tänkande. Den utvecklingsekologiska teorin syftar till att se på barns utveckling genom att man studerar både en inre process hos ungdomen samt dess omgivning. I ett utvecklingsekologiskt perspektiv, menar Bronfenbrenner, att det är viktigt att man fokuserar på ungdomens bestående förändringar i sättet att uppfatta sin omgivning och handla i den. Med andra ord hur ungdomen tänker, önskar,

undviker och lär in samt hur detta i sig förändras i förhållande till de olika miljöer som ungdomen befinner sig i (Haegglund & Sjöblom 2000)

Bronfenbrenner ser människan i samspel med olika strukturella nivåer i samhället dvs. mikro-, meso-, exo- och makronivåer. Människor ingår och berörs på olika sätt av dessa nivåer. Organisationer och möjligheter i samhällets olika nivåer påverkar ungdomen direkt eller via familjen och samhällets institutioner indirekt. Den utvecklingsekologiska teorin möjliggör för ungdomen att delta i samspel i olika roller, relationer och aktiviteter i de organisationer och institutioner inom varje nivå (Haegglund & Sjöblom 2000).

I en mer ingående beskrivning definierar Bronfenbrenner makrosystemet som de ekonomiska, politiska och kulturella ramar som formar det omgivande samhället. Rådande värderingar om kön, familj, barn och samhälle hör också hit. Med mikrosystem menar Bronfenbrenner relationerna till närmiljön, exempelvis består ungdomarnas olika mikrosystem utav familjelivet, skolan, kamraterna eller fritidsaktiviteterna. Barn och ungdomar utvecklas i mikrosystemen (Haegglund & Sjöblom 2000).

När en ungdom förflyttar sig mellan olika mikrosystem benämner Bronfenbrenner detta som ekologiska övergångar. Han betonar även att dessa övergångar är extra känsliga för ungdomar då deras utveckling påverkas av hur smidig övergången är. Med smidig övergång menar han hur medlemmarna ur de olika systemen samspelar kring övergången (Haegglund & Sjöblom 2000).

Allt eftersom ungdomen mognar kommer denne att ingå i flera mikrosystem såsom skola och kamratgäng. Relationer utvecklas mellan de olika systemen, vilket i sin tur påverkar ungdomen. Relationerna mellan de olika mikrosystemen kallar

Bronfenbrenner för mesosystem, då han menar att de olika mikrosystemen bildar ett eget meso. Ett mesosystem kan för en ungdom vara familj, skola, kamrater och fritidsaktiviteter. Bronfenbrenner syftar till att ett bra mesosystem gynnar ungdomen i dess utveckling om det rör sig om mesosystem där det finns länkar inom

mikrosystemen och där värdekonflikterna mellan dessa är små (Haegglund & Sjöblom 2000).

(13)

Det sista systemet som Bronfenbrenner beskriver är exosystemet; ”miljöer som finns i ungdomens närhet, men som de inte direkt deltar i, exempelvis föräldrarnas

arbetsplats och beslutsfattande organ inom kommunen som berör barnens vardagsliv” (Haegglund & Sjöblom 2000:87). Barn och ungdomars utveckling kan påverkas i en negativ riktning på grund av vad som sker i exosystemet, detta genom att till exempel beslutsfattande organ i skolan eller andra kommunala organ stänger ner fritidsgården eller idrottsplatsen eller drar in på personalen i skolan. Barn och ungdomar kan även påverkas negativt om exomiljön som omger föräldrarna är negativ genom exempelvis arbetslöshet, svag ekonomi, långa arbetsdagar och stress (Haegglund & Sjöblom 2000).

3.2 Stämplingsteori

Stämplingsteorierna har utvecklats ur den symboliska interaktionismen och det stämplingsteoretiska perspektivets främsta företrädare anses av många vara Howard Becker. Becker menar att stämplingsteorin handlar om hur vägen in i ett avvikande beteende kan förstås, man är med andra ord inte intresserad av att veta varför en person blir avvikare. Han ansåg att det var omgivningens reaktioner som var

förklaringen till förståelsen av avvikande beteende (Hilte 1996). Eftersom Becker tog fasta på Meads socialisationsperspektiv, Mead är grundaren av symbolisk

interaktionism, menar Becker att avvikande beteende sker genom en process. Med detta menas att avvikare inte är något man är utan snarare något man blir. Inom stämplingsteorier kan man finna makrosociologiska förklaringar, med det menas att det är mot det rådande majoritetssamhället som individer och subkulturer ter sig som avvikare (Berg 2000). Det finns olika sorters stämpling, den kan vara av både formell och informell art. Formell stämpling kan exempelvis en person som döms för ett brott utsättas för, medan mobbning kan vara informell stämpling (Repstad 1998).

Stämplingsteorier bygger på att personer som betraktas som avvikare ytterligare stigmatiseras. Detta då personen i fråga till slut kommer att betrakta sig själv som avvikare och då leva upp till de negativa förväntningar som finns. Med andra ord kan man säga att genom att individen lever upp till de negativa förväntningar som finns, får denne hela tiden sin avvikaridentitet bekräftad genom interaktion med andra. Enligt ett stämplingsteoretiskt synsätt formas alltså vår självbild och identitet genom interaktion med andra (Repstad 1998). Som Howard Beckers säger ”definiera en människa som avvikare och han blir det” (Berg 2000:173).

Stämplingsteoretikerna menar att man finner orsaker till brottsligheten i det

etablerade samhället och dess krav på individen (Sarnecki 2003). Med detta menas att vem som helst kan bli avvikare om man utsätts konsekvent för stigmatisering, med andra ord är en person inte avvikare i sig själv. En avvikare avviker alltid från något i relation till andra, därmed handlar det inte om någon individuell egenskap hos

individen. Det är istället människor med makt som stämplar ett visst beteende som avvikande (Berg 2000).

Becker menar att avvikande beteende inte kan existera utanför den sociala kontexten då den hör ihop med omgivningens reaktioner. Vidare anser han att avvikande beteende handlar om en tillämpning av regler. Med andra ord ses man som en avvikare om man inte lever efter gruppens regler. Viktigt att påpeka är att

(14)

kriminell bara för att denne umgås med kriminella människor. Detta då det kan föreligga andra orsaker än kriminalitet som fört samman människorna (Hilte 1996). Becker framhåller i sin teori att personer med låg status många gånger stämplas som exempelvis kriminell, vilket ger dessa personer begränsade livsmöjligheter. I och med detta anser han att samhället är ojämlikt, det är statusen som avgör vilka egenskaper man får av sin omvärld. Det är med andra ord, menar bland annat Becker, samhällets reaktion på de stämplade personerna som är den faktiska orsaken till kriminaliteten (Sarnecki 2003).

Genom att man kan se avvikelse som en process, menar Berg, att detta synsätt beskriver varför en del personer som avviker inte betraktar sin avvikelse som något negativt. Detta då de avvikande handlingarna passar in med den avvikande gruppens normer och regler, vilket kan hjälpa oss att förstå varför insatser i etablerade

avvikande grupper många gånger inte har någon större effekt (Berg 2000).

Intressant är att stämpling kan vara positivt. Till exempel tar Repstad upp ett exempel där man informerade en lärare i en skola om att en viss grupp elever var mer

intelligenta än andra elever. Eleverna blev slumpmässigt utvalda och förbättrade sina betyg under läsårets gång. Elevernas självbild påverkades i en positiv riktning då läraren bemötte de med en tro om att eleverna var intelligenta. Detta resultat ansågs komma av lärarens stämpling (Repstad 1998).

3.3 Kontrollteori

Kontrollteorin om sociala band utgår från mikro- och mesoperspektiv då den handlar om individens relation till sin omgivning. Dock kan man även se den ur ett

makroperspektiv, då det är samhällets auktoriteter som bestämmer vad som är ett avvikande beteende (Hilte 1996). Denna teori framhåller betydelsen av självkontroll och sociala band till det traditionella samhället (Brå 1994). Hirschi har tillsammans med Michael Gottfredson utvecklat självkontrollteorin som har ambitionen att förklara all form av brottslighet (Sarnecki 2003).

Med självkontroll menar Hirschi & Gottfredson att det förekommer skillnader i individers tendens att begå brott, det vill säga att brott kan förklaras utifrån individers olika grad av självkontroll. Om en individ lever med en kriminell livsstil kan man enligt denna teori utgå från att personen har låg självkontroll. Med låg självkontroll menar Hirschi att man är impulsiv, okänslig, fysisk, risktagande, kortsiktig och icke verbal, med andra ord har man svårt att förstå konsekvenserna för sina handlingar. Det finns olika anledningar till varför en person utvecklar en låg självkontroll och Hirschi anser att de mest centrala orsakerna är att man växer upp under dåliga förhållanden samt att det förekommer brister i uppfostran (Sarnecki 2003).

Kritik mot självkontrollteorin är att den försöker omfatta all form av brottslighet, man kan ifrågasätta om teorin verkligen ser till individen samt om den åstadkommer att förklara allt den avser att förklara (Sarnecki 2003). Annan kritik är att Hirschi utgår från att en bristande självkontroll automatiskt leder till ett avvikande beteende (Hilte 1996).

(15)

• Anknytning: Hirschi syftar här till de kopplingar vi har till personer och aktiviteter. Han menar att beroende av hur nära vi står viktiga personer såsom exempelvis föräldrar, kamrater och skola som lever enligt

majoritetssamhällets normer, desto svårare får vi att falla in i ett avvikande beteende.

• Åtagande: genom denna aspekt belyser Hirschi att vi förbinder oss, exempelvis genom utbildning som leder till självförsörjning samt ett

respektabelt liv, vilket leder till att man kan man förlora allt genom att avvika. • Deltagande: denna utgångspunkt framhäver vikten av deltagande i exempelvis skola, fritids- och föreningsaktiviteter såsom idrott och teater. Hirschi menar att engagemang gör det svårare att ha tid till avvikande beteende. Dock har det visat sig att Hirschi har ändrat sig på denna punkt, då senare forskning menar att ungdomar som är aktiva på sin fritid är lika brottsaktiva som andra

(Hirschi, 1969).

• Tro/moraluppfattning: om man inte tror på majoritetssamhällets normer och värderingar menar Hirschi att det är lättare att frigöra sig från de sociala banden och på så vis falla in i att begå avvikande handlingar (Hilte 1996). Dessa fyra utgångspunkter är relaterade till varandra och måste ses ur individens anknytning till majoritetssamhället (Sarnecki 2003). Förhåller man sig inte till de sociala banden, som beskrivs ovan, finns det en större risk att begå kriminella handlingar och på så vis bli en avvikare (Hilte 1996).

En viktig stomme i kontrollteorin är att alla människor kan begå brott, skillnaden mellan dem som begår brott och de som inte gör det är graden av självkontroll samt styrkan hos de sociala banden den vanliga människan har till sin omgivning. Det är främst under tonårstiden som de sociala banden till närmiljön utvecklas medan självkontrollen utvecklas i barndomen. Risken för att en individ ska begå brott ökar om individen har svaga sociala band till vanliga personer samt låg självkontroll. Dessutom tilltar risken att hamna i ett utanförskap om man endast har svaga sociala band till vanliga personer (Brå 1994).

3.4 Inlärningsteori

Det existerar ett flertal teorier där man anser att kriminaliteten är ett inlärt beteende. Teorierna menar att den kriminelle lär sig att bli kriminell genom sin omgivning såsom kamrater och familj (Bergström 2004). Vi kommer hädanefter att fokusera på Sutherlands tankegångar gällande inlärningsteori, differentiella associationer. Han är en av grundarna till teorin som har sina rötter i Chicagoskolan, vilket man kan se då han har försökt föra samman individ- och miljöbetingade förklaringar (Hilte 1996). Sutherland använde sig av ett sociologiskt perspektiv när det gällde kriminalitet och därmed avvisade han både biologiska och psykologiska förklaringar till fenomenet. Hans utgångspunkt är att allt beteende är inlärt, inklusive det kriminella och att inlärningen främst sker genom människor som står individen nära. Med differentiella associationer menar Sutherland att de relationer individen har till andra människor varierar beroende på frekvens, varaktighet, prioriteringar och intensitet (Sarnecki 2003). En annan översättning av differentiella associationer är skilda umgängen. Här är det den enskilde individens handlingar som motsvarar sitt umgänge, det vill säga

(16)

om en person umgås med kriminella människor är sannolikheten stor att denne själv kommer att begå en kriminell handling (Hilte 1996).

Sutherland utvecklade följande tankegångar om förloppet som leder en individ till att bli kriminell. Han hävdar, som tidigare nämnt, att allt beteende är inlärt, likväl det kriminella. Förklaringen till detta är att inlärningen av beteendet sker i

kommunikationsprocessen och genom interaktioner med andra personer. Dessa sker främst i grupper där medlemmarna står varandra nära samt ansikte mot ansikte. Sutherland har även ett resonemang kring vad som inkluderas i själva inlärningen då han tar upp att det finns både enkla och komplicerade tekniker att använda sig av när man begår brott. Utöver det tar han upp att det alltid finns specifika motiv till den aktuella brottsligheten, exempelvis drivkrafter, rationaliseringar och attityder. I sin teori fördjupar sig Sutherland i de specifika motiven då han konstaterar att dessa lärs in utifrån en tolkning utav lagen som antingen är fördelaktig eller ofördelaktig för individen. I sitt konstaterande påpekar han att det i det västerländska samhället existerar individer som tolkar lagstiftningen som något man kan bryta mot eller som något det inte är lämpligt att bryta mot. Det är i relationerna med dessa individer som inlärning sker oavsett om synen om lagen är fördelaktig eller ofördelaktig. Med detta menar Sutherland att människan begår brott om de tolkningar som är fördelaktiga för ett brottsligt beteende är starkare än de som är ofördelaktiga. Dock är det viktigt att vara medveten om att människans anknytningar till människor med de olika

definitionerna av brott kan variera. Han belyser även gällande inlärningen av ett kriminellt beteende att det är samma mekanismer som involveras som vid andra typer av inlärningssituationer (Sarnecki 2003).

Sutherland poängterar att individen själv tar en aktiv ställning för att följa eller inte följa lagen. Det sker i interaktion med andra, främst de personer i den närliggande miljön (Sarnecki 2003).

Kritik som riktas mot Sutherlands teori är att han inte kan förklara varför en individ som växer upp i en kriminell omgivning eller har ett kriminellt umgänge inte blir kriminell, med andra ord varför vissa människor som är omringad av kriminalitet ändå inte blir kriminella (Hilte 1996).

4 TIDIGARE FORSKNING

Inom kriminologins värld har kvinnor ett begränsat utrymme. Inom den moderna forskningen är det främst feministiska kvinnliga forskare som har uppmärksammat den kvinnliga brottsligheten. De har i sin tur framförallt fokuserat på offeraspekten av brottsligheten och då främst på kvinnor som har utsatts för manligt våld (Brå 1999).

Med andra ord är kvinnors brottslighet ett relativt outforskat område då det saknas både studier och kunskap om exempelvis vilken typ av brott kvinnor begår, när de börjar begå brott samt kvinnornas egna åsikter om sin brottslighet. Kolfjord väcker en intressant tanke angående avsaknaden av kunskap om kvinnors och flickors

brottslighet. Hon ifrågasätter detta fenomen när både välfärdssystemet och rättssystemet har till uppgift att behandla, döma och straffa även denna grupp.

(17)

Forskning kring unga kriminella tonårsflickor i Sverige är mycket begränsad och den absoluta merparten av det arbete som är gjort kring kriminella ungdomar utgår från det manliga könet, detta har lett till generaliseringar när det gäller kvinnors och flickors kriminalitet. Kolfjord tar avstånd från generaliseringar då hon menar att det inte finns någon typisk kriminell kvinna eller flicka. Kvinnor och flickor skiljer sig åt genom sina livsvillkor, positioner och intressen. Den tidigare forskning som finns kring kriminella kvinnor utgår främst från biologiska faktorer och förklaringar. Många av dessa teorier har också varit knutna till de sociala normer som har förekommit under respektive epok (Kolfjord 2003).

4.1 Tankar om kvinnlig kriminalitet

När det gäller kvinnors brottslighet är den mycket låg i jämförelse med männens, det vill säga kvinnor är mindre brottsliga än män. Detta konstaterade kriminologins fader Cesare Lombroso, en av de första som har författat ett helt arbete om kvinnor och brott. 1893 publicerade han ett arbete Den kvinnliga brottslingen, där han menade att kvinnan och den kriminella mannen låg närmre aporna i utvecklingen än vad den normale mannen gjorde. Gällande hjärnkapaciteten och skallar förmodade man förr att kvinnliga brottslingar hade mindre skallar som liknade männens, samt mindre hjärnkapacitet. Lombroso menade att med dessa egenskaper borde kvinnan vara mer brottslig än mannen, dock ansåg han att hon skyddades av rollen som mor/fru, det vill säga att hon var upptagen av barnavård och plock i hemmet. Kvinnan var dessutom mer konservativ än mannen, vilket gjorde att hennes medfödda fallenhet för brott var mindre (Ekbom, Engström & Göransson 1999).

Det finns flera teorier kring orsaken till att kvinnor blir kriminella. Exempel på dessa är biologiska faktorer där orsaker har kopplats till menstruation, havandeskap och övergångsålder. Freud ansåg att det rörde sig om penisavund, kvinnan skulle alltså lida av att inte ha någon penis. I början av 1900-talet pratade man i Sverige om att kvinnan var mer moralisk, vilket ledde till att hon begick färre brott. Dessutom var hon listig och opålitlig, vilket gjorde att när hon väl begick brott gjorde hon det i det dolda. En annan forskare, amerikanen Otto Pollack, ansåg att kvinnan var lika brottsbenägen som mannen. Dock menade han att kvinnans brott riktade sig mot objekt i hemmiljön, vilket gjorde brotten mer svårupptäckta. Eftersom mannen då av sin natur gärna ville framstå som en gentleman blundade han för brottsligheten och därmed slapp kvinnan straff. Dessa förklaringsmodeller utgår från mannen som norm. Mannen ses hela tiden som den normala och kvinnan betraktas som underlägsen mannen (Ekbom, Engström & Göransson 1999).

Kriminologen Johannes Knutsson har i en studie kommit fram till att mellan år 1857 och 1975 var kvinnors brottslighet i början och i slutet hög, medan den kring

sekelskiftet var relativt låg. Anledningen till att brottsligheten var så hög i mitten av 1800-talet var att det var kriminellt med hor- och äktenskapsbrott, vilket

avkriminaliserades 1865. Ökningen på 1950-talet berodde på att självbetjäningen i affärer infördes och det i sig ledde till fler butiksstölder (Ekbom, Engström & Göransson 1999).

Att forskningen kring brottslighet har fokuserat mer på män kan ha sin enkla förklaring i att man har ansett att kvinnor är ett ointressant studieobjekt och att männen har stått för forskningen såväl som samhällsdebatten (Brå 1999).

(18)

4.2 Kriminalitet

Den moderna forskningen har fokuserat på att diskutera orsaker till skillnader mellan könen i brottsbenägenhet. Det förekommer även en allmän uppfattning om att

skillnaderna mellan kön och brottslighetsnivån beror på skillnader i könsrollernas innehåll och förväntningarna på kvinnorna. Detta då den allmänna uppfattningen om kvinnors beteende präglas av tankar om att kvinnor skall vara passiva, mindre

aggressiva, mindre initiativrika och ha mer respekt för lagar och normer än män. När det gäller mäns brottslighet kan den till och med förstärka den manliga identiteten. Dock är det viktigt att påpeka att brottsligheten bland kvinnor är låg även i Sverige, där kvinnor har ett relativt högt deltagande i arbetslivet. Därmed är sambandet mellan brottslighet och deltagande i arbetslivet av begränsad betydelse. I en Brå-rapport (1999) påpekar man att brottsbenägenheten har ganska lite att göra med synen på kvinnans roll i familj och samhälle men desto mer med synen på vad man anser vara ett lämpligt kvinnligt uppträdande att göra. Detta då det i vårt samhälle förekommer könsrollsstereotyper. Dessa könsrollsstereotyper överförs från föräldrar till barn och de har visat sig vara mycket svåra att förändra. Genom skolan bibehålls och förstärks könsrollerna (Brå 1999).

När det gäller brott hos pojkar och flickor förekommer det skillnader. Exempelvis begår pojkar och flickor inte samma typer av brott och pojkar anses vara mer brottbenägna än flickor. Vid misstanke om brott misstänks pojkar fem gånger oftare än flickor, samt för sju gånger så många brott som flickor (Ekbom, Engström & Göransson 1999).

Sarnecki har i sin forskning kunnat utläsa skillnader i flickor och pojkars brottslighet. Om flickornas brottslighet skriver han att deras brottslighet är mycket målorienterad, mogen och genomtänkt. Exempelvis snatteri, då de endast stjäl det de verkligen vill ha. Vidare påstår Sarnecki att flickors brottslighet ändrar karaktär när de begår brott i samverkan med pojkar eftersom de då försöker efterlikna pojkarnas beteende. Med detta menar han att pojkars brottslighet oftast är mycket spontan och för det mesta utan egen vinning då det handlar om gemenskap och spänning. En annan skillnad som Sarnecki framhäver är att flickors asocialitet leder till att de blir självdestruktiva medan pojkar snarare blir utåtagerande. Sarnecki påstår att flickor som umgås med äldre asociala killar ofta blir utnyttjade samt att flickors ingång till kriminaliteten vanligtvis sker via pojkvänner som lever i en kriminell livsstil (Brå 1990). I en Brå-rapport (2001) står det att tendensen att begå kriminell handling oftast grundas tidigt i livet som en följd av individuella egenskaper och social integration. Därför är det viktigt att i tid komma åt de ungdomar som befinner sig i riskzonen, med andra ord innebär det ett preventivt arbete (Brå 2001).

Det är inte bara i brottsligheten det förekommer skillnader mellan kön, det existerar även inom institutioner. Gällande utveckling av institutioner och metoder för arbete med kriminella ungdomar utgår normen från pojkar då dessa utgör majoriteten. Flickorna hamnar därmed i skymundan då man inte ser till deras behov som individer. Utöver det väljer man på institutionerna att inte se flickorna som

gärningsmän utan ser dem istället som offer, eftersom man letar efter andra former av problematik hos flickorna (Andersson 2000).

(19)

4.2.1 Kvinnlig kriminalitet i brottsstatistiken

Var sjätte person som misstänktes för brott under perioden 1975 till 1994 var kvinna.

En Brå-rapport (1999) fastställer att det under de två senaste decennierna har skett en ökning av antalet kvinnor som begår brott. Dock är det fortfarande mer sällsynt att kvinnor begår brott jämförelsevis med män (Brå 1999). Forskning från år 1997 visar att av 1000 kvinnor i Sverige är det åtta kvinnor per år som ställs inför rätta för brott. Motsvarande siffra för männen är 47, det vill säga nästan sex gånger mer. Forskning visar att brottsligheten ökar snabbare bland kvinnor än bland män (Ekbom, Engström & Göransson 1999). Brå:s statistik avser brottsutredningar med misstänkta personer på polisens och åklagarens bord. År 2005 var 20966 kvinnor misstänkta för brott, det vill säga 20 procent av antalet misstänkta och var femte brottsmisstänkt 2005 var kvinna (Brå 2005a). Enligt Brå ligger antalet misstänkta ungdomar, 15-20 år, på samma antal som för 10 år sedan, det vill säga 24 procent av samtliga misstänkta under år 2005. Flest misstänkta finns i åldern 15-17 år, där pojkar står för 5310 personer per 100 000 av medelfolkmängden och flickorna står för 2240 (Brå 2005b).

4.3 Sociala faktorer

Det finns olika sociala faktorer som påverkar en individ i att utveckla kriminalitet samt en kriminell livsstil. Dessa faktorer är individens personliga förutsättningar och egenskaper och sätt att relatera till sin närmaste omgivning. Exempelvis kan

bostadsområdets socioekonomiska struktur leda till en kriminalitet (Brå 2001).

4.3.1 Bostadsområden

Enligt en studie gjord av Wikström (1991) är det vanligare med problem, utsatthet och otrygghet i förorter där majoriteten av befolkningen har svaga sociala- och ekonomiska resurser samt där den sociala integrationen är låg (Brå 1991). Det finns forskning som sedan länge har visat att barn som växer upp i familjer med sämre socioekonomisk status och i bostadsområden med låg socioekonomisk status, löper en större risk för en antisocial utveckling, det vill säga att risken att bli kriminell ökar. Forskarna framhäver att man måste komma ihåg att de flesta av dessa barn trots allt inte blir kriminella. Till skillnad från ovanstående resonemang finns det internationell och svensk forskning som visar att det inte finns något klart samband mellan enskilda familjers socioekonomiska situation och kriminell utveckling hos barnet (Brå 2001).

4.3.2 Familj

Föräldrars egenskaper som exempelvis deras förmåga till omsorg spelar en mycket viktig roll gällande barnets socialisationsprocess, med andra ord är det detta som formar barnets utveckling. Det finns forskning som visar att föräldrar med stora brister i sina uppfostringsmetoder kan gynna en utveckling av personlighetsdrag och beteendemönster som i sin tur kan orsaka att barnets risk för antisocial utveckling ökar när denne kommer i kontakt med övriga samhället som kamrater och skola. Fungerar samspelet mellan barn och förälder, menar en Brå-rapport (2001), att den socioekonomiska statusen spelar mindre roll för barnets utveckling (Brå, 2001). I motsats till ovanstående tankegångar finns det forskning där man har kunnat uppmärksamma samband mellan barns uppväxtvillkor gällande småkriminalitet, skolk och missbruk (Ekbom, Engström & Göransson 1999).

(20)

4.3.3 Kamrater

Kamraters brottsbeteende eller deras syn på brottsligt beteende är en faktor som har stor roll i utvecklingen av en kriminell identitet. Det finns ett flertal studier som påvisar sambandet mellan brottslighet och bakgrundsfaktorer, exempelvis kamraters påverkan på den enskilde ungdomen. Gällande grupperingar av ungdomar har man inom forskningen observerat att det är väldigt sällsynt med kriminella flickgäng. Det framkommer också av forskningen att när flickor är med i könsblandade brottsliga gäng intar de ofta en passiv roll (Brå 1999).

Sarnecki menar att det inom kamratkretsen förekommer olika förväntningar på pojkar och flickor, det vill säga att pojkar utsätts för en viss press att begå kriminella

handlingar vilket inte flickor utsätts för (Sarnecki 1981).

4.3.4 Skola

Det är bland annat i skolan ungdomar socialiserar och lär sig ta del av normer och regler som reglerar samhället (Ekbom, Engström & Göransson 1999). Eftersom skolan är den institution som ungdomarna vistas mest i är det också här ungdomarnas problem blir synliga. Får en ungdom känslan av att vara misslyckad kan det leda till skolk som i sin tur kan leda till kriminalitet, med andra ord vill ungdomen

kompensera sitt misslyckande och skaffa sig status genom exempelvis kriminalitet. Sarnecki menar att det är vanligt att ungdomar som har det svårt i skolan börjar skolka och då söker sig till platser där det finns människor med kriminell livsstil (Sarnecki 1981).

Brå hävdar att många av de brott som begås, begås av ungdomar som fortfarande går i skolan. Den ungdomskategorin som begår mest brott är tonåringar (Brå 2000).

4.3.5 Utanförskap

Utanförskap är oftast ingenting man väljer själv, dock finns det ett flertal olika grupper som lever i ett utanförskap i dagens svenska samhälle. Människor hamnar i ett utanförskap om de har ett avvikande beteende gentemot majoritetssamhället, exempelvis i form av värderingar och levnadssätt. Ett avvikande beteende som stämplas som negativt bemöts ofta av ett avståndstagande från samhällets sida. Det är viktigt att vara medveten om att det som uppfattas som ett avvikande beteende i ett samhälle inte behöver göra det i ett annat och synen på vad som är ett avvikande beteende är inte statiskt utan föränderligt över tid (Ekbom, Engström & Göransson 1999). Kamali menar att många minoritetsgrupper lever i ett utanförskap i det mångkulturella Sverige. Detta då det svenska myndighetssystemets monokulturella förhållningssätt stigmatiserar de grupper som avviker från samhällets normer och värderingar. Boendesegregation, dåligt utrustade förorter, arbetslöshet, avsaknad av goda sociala relationer med majoritetssamhället är faktorer som spelar roll gällande brottsligheten bland invandrargrupper (Kamali 1999).

(21)

5 RESULTAT

För att underlätta för läsaren har vi valt att namnge våra respondenter enligt följande; socialsekreteraren IP1, öppenvårdsbehandlare IP2 och IP3, öppenvårdsbehandlare IP4, fältassistent IP5 samt fältarbetare IP6.

5.1 Presentation av intervjupersoner

IP1 arbetar som socialsekreterare i Södra innerstaden i Malmö. Hon arbetar främst med att utreda kontaktfamiljer och kontaktpersoner. Mycket utav hennes arbete handlar om motivationsarbete, inte minst med föräldrar då hon behöver deras godkännande för en eventuell insats.

IP2 och IP3 arbetar som behandlare inom en öppenvårdsmottagning i Södra innerstaden i Malmö. Klienterna som de möter har oftast utvecklat en kriminell livsstil. Öppenvårdsmottagningen har framställt sin egen arbetsmodell där samtalet är det främsta verktyget. Nätverkskartor är även en viktig del i arbetet.

IP4 arbetar som behandlare på Alinea som är en öppenvårdsmottagning som använder sig av lösningsfokuserat förhållningssätt. Mottagningen är ett samarbete mellan Socialtjänsten och Kriminalvården. Till Alinea kan man komma antingen genom tvång eller av frivillighet. En av deras målgrupper är ungdomar 15-18 år som befinner sig i riskzon för narkotika och kriminalitet. Alinea inkluderar hela nätverket i behandlingsarbetet.

IP5 arbetar som fältassistent och är ute på ungdomarnas arenor såsom skolor, fritidsgårdar och allmänna platser. Samtalet är ett viktigt instrument, då mycket av arbetet handlar om att bygga upp en relation med ungdomarna. Verksamheten styrs av dagens problematik samt behov, för tillfället är kriminalitet inte ett prioriterat ämne. Dock arbetar man mycket förebyggande med yngre barn och ser man problematiken ute på fältet hanterar man situationen där och då.

IP6 arbetar för Socialarbetare för ungdomar och är ute på fältet utanför den officiella myndighetstiden. Deras målgrupp är ungdomar som befinner sig i riskzon för bland annat en kriminell livsstil. Deras främsta verktyg är att samtala med ungdomar och de arbetar utifrån en arbetsmodell som är lösningsfokuserad. Deras upptagningsområde är centrum, Södra innerstaden samt Västra innerstaden. Verksamheten är dock kommunövergripande, det vill säga de arbetar med alla ungdomar som befinner sig inom upptagningsområdet. Det framkommer även att det finns ett nära samarbete med polisen och narkotika kommissionen. Socialarbetare för ungdomar behåller inga ärenden för sig själva utan alla slussas vidare till den enhet som kan ge ungdomarna rätt hjälp. En viktig del utav arbetet är det gröna kortet som innebär ett godkännande från ungdomarna.

5.2 Redovisning av intervjuer

För att göra det lättare för läsaren samt skapa en tydligare bild har vi valt att redovisa vår empiri genom tematisering. Vår redovisning är uppbyggd på följande sätt, varje tema inleds med dem som arbetar med myndighetsutövning därefter behandling och avslutningsvis de som arbetar ute på fältet.

(22)

5.2.1 Tankar om tonårsflickors kriminalitet ur ett genusperspektiv

IP1 anser att kriminella tonårsflickor existerar, men att de är få till antalet

jämförelsevis med pojkarna. Hon framhåller att hon tror att det är normerna som styr på vilket sätt socialarbetarna ser de kriminella ungdomarna. IP1 berättar att när det gäller flickor finns det en föreställning om att de skall vara tysta, snälla, passiva och inåtvända, och om de gör något är det oftast självdestruktiva handlingar medan föreställningen om pojkarna är att de får lov att vara utåtagerande. IP1 anser att denna föreställning genomsyrar många socialarbetare:

”jag hade ett ärende där en flicka lyckades slå ner en vuxen person, hon lyckades skada den här personen. Det blev en del chockerade miner.” IP1:s förslag för att bemöta de stereotypa bilderna av flickor och pojkar är att man på handledningen alltid skall läsa upp samma namn så att man inte skall kunna lista ut om ärendet handlar om en pojke eller flicka.

IP1 ser skillnader mellan pojkar och flickors kriminalitet, dock anser hon att när det gäller snatteri finns det inga direkta skillnader. När hon talar om skillnader syftar hon på orsakerna till varför man begår brotten. IP1 berättar att hon anser att pojkar har mycket mer status, det vill säga ett hierarkiskt tänkande:

”de vill klättra upp.”

Därför handlar pojkarnas kriminalitet främst om misshandel och andra former av våldsbrott. Hennes förklaring till varför flickor begår brott är att de inte utgår från ett statustänkande:

”tjejerna begår mer brott på grund av hämnd och frustration, då de vill få utlopp på känslor. Detta gäller utöver snatteri.”

IP1 säger med en gång att hon inom sitt yrke inte möter speciellt många kriminella flickor, då man inom hennes verksamhet ser mer av självmordsbenägna flickor samt hedersrelaterat våld. Därmed anser hon att kriminella tonårsflickor inte är en

prioriterad grupp inom socialtjänsten. I anknytning till detta har IP1 en tanke om att man inom socialtjänsten inte ställer de rätta frågorna till flickorna då hon menar att man inte vill se flickornas kriminalitet som ett problem. Därav får man inte heller den rätta inblicken i flickornas kriminella värld. IP1 menar att könet avgör vilka frågor som blir ställda. Vidare påpekar IP1 att orsaken till kunnandet om pojkars

kriminalitet grundar sig i att majoriteten av anmälningar kommer från allmänheten. IP2 och IP3 poängterar att kriminella tonårsflickor är färre till antalet jämförelsevis med kriminella tonårspojkar. Utöver det menar de att pojkarna syns mer. Dock tror båda att när det gäller snatteri så är det minst lika många flickor som pojkar som snattar då de får in ett flertal polisrapporter som talar för detta. Både IP2 och IP3 har erfarenhet av flickor som har varit aktiva i gängbråk på skolor där de har utsatt andra jämnåriga flickor för hot och våld. IP2 anser att det finns skillnader i kriminaliteten mellan könen. Detta då hon anser att flickorna i större utsträckning utsätter sig för

(23)

situationer där de kan fara illa. Bland annat menar IP2 att flickorna blir utnyttjade av äldre pojkar:

”de följer med i lägenheter och dricker och blir fulla och kommer inte ihåg vad som hände åh... så att det kanske yttrar sig på ett annat sätt.” När det gäller pojkar och deras kriminalitet tycker både IP2 och IP3 att de oftast umgås i sina kamratgrupper och de begår brottsligheten tillsammans med kamraterna. Gällande arbetet med kriminella tonårsflickor är man medveten om att problematiken finns, dock menar IP2 att det inte är något som är synligt i verksamheten. Det

framkommer av både IP2 och IP3 att de anser sig ha för lite kunskap om vad som händer ute på fältet då deras arbete utförs på ett kontor. Gällande arbetssättet menar IP2 att det inte görs några skillnader mellan kriminella pojkar och flickor:

”det är inte så att vi har någon medveten strategi eller behandlingsplan eller så.”

Båda för en bestämd argumentation om att de inte arbetar utifrån olika normer när det gäller kriminella tonårsflickor och pojkar. Detta då ens egna värderingar inte hör hemma i behandlingsarbetet enligt IP3. Dock är båda behandlarna medvetna om att de har sina egna fördomar precis som alla andra. IP2 och IP3 påpekar att de möter väldigt få flickor i sin verksamhet. Dem de möter har framförallt relationsproblem och man arbetar därför med den problematiken istället för med flickornas

kriminalitet.

IP4 menar att tiderna har förändrats och att det har utvecklats en ny flickkultur som skiljer sig från tidigare. Hon säger att idag är kriminaliteten inte helt ägnat för pojkarna:

”utan det är ju mer och mer flickor som kommer in på dem banorna, att de är mer våldsamma.”

Dock poängterar hon att det finns skillnader mellan könen i den kriminella livsstilen då hon anser att man ägnar sig åt delvis olika typer av brott:

”flickor ägnar sig främst åt snatteri.”

IP4 har också en annan uppfattning när det gäller varför flickorna begår brott. Hon ser brotten som en utveckling av en så kallad kultur där man skall ha statusgrejer såsom parfym, smink och kläder för att få respekt inom kamratkretsen. IP4 tror att flickorna är mer ensamma i sin kriminalitet än pojkarna då hon menar att flickorna inte begår brott i grupp:

”det är inte statusen i att våga stjäla utan mer statusen att komma med skor för 2000 kr.”

IP4 säger att det inte görs några skillnader i arbetet mellan flickor och pojkar. Anledningen till detta är att man i behandlingen ser till individen och dennes behov

(24)

oavsett kön. Dock framkommer det skillnader i hur flickor och pojkar visar sitt psykiska mående, då hon anser att flickor ofta är mer självdestruktiva. IP4 ser en stor skillnad gällande flickor och pojkars kriminalitet:

”killarnas kriminalitet är mer uppenbar för att det kanske då rör sig om rån, alltså mer våldsamma grejer.”

När det gäller skillnader i pojkars och flickors kriminalitet, menar IP5 att dessa existerar. Hon anser exempelvis att ungdomarna blir kriminella av olika orsaker. Hennes uppfattning är att pojkar oftare utsätts för ett hårdare grupptryck än flickor när det gäller att ha status i form av materiella ting. Detta leder pojkarna in i

kriminaliteten i syfte att tjäna snabba pengar, medan hon anser att flickorna ofta förs in kriminaliteten genom att de träffar fel kille som lever med en kriminell livsstil. IP5 påpekar att skillnaderna när det gäller kriminaliteten även kan utmynna i att flickor och pojkar uppfostras olika vilket leder dem in på olika banor när det gäller

kriminalitet. IP5 uppger dock att hennes bild av flickornas kriminalitet inte är så klar. Hennes uppfattning är att flickorna hänger på pojkarna i deras så kallade gäng och att många av flickorna är flickvänner till pojkarna. Ett annat mönster som hon har kunnat utläsa hos flickorna är att de försöker ta efter pojkarnas beteende alltmer:

”ja, de skall försöka vara tuffa och macho. Flickorna har blivit mer framåt och de har blivit grövre.”

IP5 menar att det är bra att flickorna börja ta för sig, men de skall inte göra det på bekostnad av att man trycker ner någon annan.

IP5 erkänner att hon ibland gör skillnad beroende på kön i sitt bemötande, hon är mer omvårdande mot flickorna än mot pojkarna. Hon nämner att hon försöker bemöta ungdomarna jämlikt:

”för mig är en kriminell livsstil en kriminell livsstil oavsett kön.” Detta då hon anser att det finns en likhet i beteendet gällande kriminella pojkar och flickor:

”se mig, bekräfta mig, kan ni inte bara säga att ni älskar mig.”

Med andra ord tycker hon att det handlar om bekräftelse för både pojkar och flickor. IP5 tror inte att man inom socialtjänsten har samma fokus på flickorna när det gäller kriminalitet.

IP6 hävdar att verksamheten inte särskiljer arbetet med kriminella tonårspojkar och kriminella tonårsflickor:

”det är lika allvarligt om en tjej röker hasch som när en kille röker hasch eller om man är full helg efter helg efter helg.”

(25)

IP6 påpekar att flickor endast står för en tredjedel av samtalskontakterna och statistiken har visat så sedan projektet startades år 2002. IP6 har en egen teori om varför statistiken ser ut som den gör:

”tjejer är inte ute, de umgås inte ute på samma sätt som killar. I alla fall inte där vi rör oss.”

5.2.2 Sociala faktorer

Gemensamma drag bland våra respondenter gällande begreppet sociala faktorer, är att utanförskap spelar en stor roll för att utveckla en kriminell livsstil. Med utanförskap syftade de på att människor inte upplever sig delaktiga, det vill säga de har ingen plats i samhället.

IP1 förtydligar dock bilden av utanförskap då hon menar att:

”utanförskap drabbar inte bara familjer med invandrarbakgrund, utan till exempel i Stockholm har många problem att hitta ett bra boende om man inte är höginkomsttagare.”

Hon syftar även på att det handlar om isolering från människor och samhället i stort, exempelvis att föräldrarna inte får jobb.

Samtliga respondenter anser att socioekonomiska faktorer spelar roll gällande

utvecklingen av en kriminell livsstil, dock menar IP2, IP3, IP4 samt IP6 att det inte en avgörande faktor. En tanke som IP4 har, är att bostadsområdets socioekonomiska status inte spelar någon roll gällande vilka kriminella handlingar tonårsflickor gör. IP2 och IP3 tittar mer på individuella faktorer. En annan faktor som var gemensam för IP1, IP3, IP4 och IP5 är kamratskapet och skolan. IP5 berättar att inom hennes stadsdel är det endast ett fåtal flickor som går ut med betyget godkänt, vilket

begränsar deras val inför framtiden. Respondenterna menar även att det är i de tidiga tonåren man utvecklar en personlighet man håller fast vid och man försöker hitta sig en identitet genom att prova olika saker.

Uppväxtmiljö och relationen till sin familj menar IP2, IP4 och IP5 är av en betydande art. IP4 kan även se bland sina klienter att uppväxten har haft en stor betydelse

gällande en kriminell livsstil:

”Det är ju många som inte har haft det så bra när de växte upp. Det är ju definitivt inte alla...”

IP4 och IP6 säger att utanförskap, boendesegregation, trångboddhet och

socioekonomiska förhållanden spelar störst roll för tonårsflickor att utveckla en kriminell livsstil. IP4 säger i intervjun att:

”det är i ett utanförskap som man på något sätt hittar andra som är utanför, delta i en gemenskap på något sätt.”

(26)

Gällande flickor med kriminell livsstil menar IP4 att de, liksom pojkarna, finner en gemenskap i kriminaliteten och utanförskapet, vilket leder till att de bildar sin egen kultur.

5.2.3 Tankar om tonårsflickors kriminalitet idag

Under intervjuernas gång framkom det att flertalet av våra respondenter utgår från lagstiftningen om vad som är kriminellt och inte kriminellt. IP1 definierar kriminalitet som

”när man begår en handling som enligt lag är förbjudet.”

Kriminell livsstil betraktar våra respondenter som upprepade handlingar som gör att man inte lever enligt de normer som finns i samhället, därmed lever man i någon form av utanförskap. IP1 definierar kriminell livsstil enligt följande:

”när man har införlivat verkligheten i sin kriminella identitet, lever med den hela tiden. Man får en roll genom sitt sätt att leva.”

IP1 menar att de ungdomar som fortsätter sin kriminella bana är de som har en tidig debut men som fortsätter leva i utanförskap och droger. Vidare påpekar IP1 att det inte förekommer speciellt många flickor som är kriminella. Vanligast bland kriminella flickor menar IP1 är snatteri, men det förekommer även ett och annat våldsbrott. Gällande våldsbrotten skiljer hon på svenska flickor och invandrarflickor. När det gäller den sistnämnda gruppen syftar IP1 på:

”de som lever i utanförskap på grund av sin etniska bakgrund.” Hon säger även:

”de svenska flickorna faller in i den stereotypa bilden med

självdestruktivheten. Invandrarflickorna fattar ju inte det, de gör ju som grabbarna gör, de går ut i gäng och blir därför mer utåtagerande.” De ärenden IP1 har flest i gällande våldsbrott är kriminella invandrarflickor. Hon tror dock att det alltid har varit lika våldsamt bland flickor.

IP1 anser att flickor är med i blandade gäng och att de gärna hänger runt pojkgängen och blir så kallade hangarounds. Det vill säga att de står och tittar på när pojkarna i gänget begår brottsliga handlingar men deltar sällan själva. Hon menar att flickorna är dåliga på att ta egna initiativ. IP1 tror inte att kriminella tonårsflickor har ökat i antal de senaste åren:

”jag tror att det varit likadant alltid.”

Hon menar även att man ser fenomenet kriminella tonårsflickor på ett annat sätt idag, man uppmärksammar dem mer och lägger märke till dem då man förr inte såg dem:

”Kriminella flickor har alltid funnits, men man har inte alltid vetat om det.”

(27)

IP2 och IP3, menar båda att kriminella flickor inte har den insikten att de handlar fel när de begår kriminella dåd. Flickorna ser sina kriminella handlingar som något positivt, att det är bra att vara kriminell då man både får status och pengar. IP3 säger:

”alltså det har många fördelar med sig, det är väldigt rationellt att vara kriminell, man får pengar, man får status, det är skitkul, alltså det är kanonbra, på kort sikt.”

När det gäller risken att fastna i en kriminell livsstil har IP2 och IP3 skilda åsikter. IP2 menar att flickor snattar mycket och att det inte behöver stanna vid

engångsföreteelser medan IP3 anser att flickors kriminalitet oftast rör sig om engångsföreteelser:

”det är något man testar, två tjejer kanske och sen åker man fast och får rätt taskiga konsekvenser av det och vill gärna sluta med det.”

IP2 pratar mycket om att flickornas kriminalitet är mer dold än pojkarnas. Detta då IP2 tror att kriminella flickor snarare stänger in sig och röker på, än visar sig ute, medan pojkarna är ute och härjar:

”flickorna syns inte i sådana sammanhang.”

IP2 nämner att de pojkar som de har kontakt med ofta är dömda för brott sen tidigare, vilket gör att myndigheter har ögonen på dem på ett annat sätt:

”det kanske finns tjejer som gör minst lika många grejer, men polisen har inte ögonen på dem, åh skolan har inte det på samma sätt.”

IP2 berättar att hon har haft kontakt med ett flertal flickor inom stadsdelen som har rånat jämnåriga eller yngre flickor.

IP4 tror att kriminalitet oftast hör ihop med droger och menar att det inte är vanligt att enbart vara kriminell. IP4 nämner att kriminella tonårsflickor är medvetna om att de gör fel och att de känner skam då de utför kriminella handlingar. IP4 anser att det är just snatteri som är ett förekommande kriminellt beteende hos kriminella

tonårsflickor. Detta då det är viktigt för flickor att visa status, det vill säga att bland annat bära märkeskläder. IP4 säger att det inte var lika tydligt och viktigt att få status genom märkeskläder när hon var ung:

”jag tror att det är samhället, samhällsförändringarna, att status, kläder och pengar är så mycket viktigare i ungdomskulturerna idag än vad det har varit.”

IP5 säger att det visst finns kriminella flickor i den stadsdel hon jobbar i och att hon även har kontakt med några flickor som faktiskt lever ett kriminellt liv:

”det finns ju vissa flickor som vi träffar ibland som jag vet lever utanför lagen.”

References

Related documents

Carlsson (2014) menar dock att dessa händelser inte enskilt kan ses som vändpunkter utan att det oftast är flera parallella processer som leder fram till ett avslut på en

Sammanfattningsvis räcker det inte med att enbart polisen agerar utan hela samhället måste hjälpas åt för att komma åt de kriminella ungdomsgängen, ett viktigt steg i detta är

underlägsna kvalitéer, vilket enligt Brons (2015) är ett sätt för människor att avlägsna sig från “de andra” på, medan polisen som attribueras med “mord” i den

De hänvisar till betänkandet Upphovsrätt och datorteknik (SOU 1985:51 s 64), där upphovsrättsutredningen menade att det andliga innehållet i ett litterärt verk inte är dess

Förutom rena registrerings- uppgifter finns i dokumentationssystemet (kallad dokSOTIS) personblad, journal- blad, löpande anteckningar och eventuella utredningar i ärendet.

Det har framkommit att de flestas föräldrar är ensamstående och har mycket att ta itu med så de hinner inte kolla upp vad deras ungdomar har för sig vilket leder till att dessa

Man känner inte till begreppet etnisk profilering eller vad det innebär – och att etnicitet skulle vara en faktor vill man inte kännas vid.. Det får aldrig vara en faktor,

Det har blivit allt vanligare att unga flickor bantar, vilket är en riskfaktor för att utveckla ätstörningar som anorexia nervosa och bulimia nervosa.. Denna patientgrupp söker sällan