• No results found

”Det är ingen jäkla diktatur!” En studie om förskollärares syn på barns inflytande och delaktighet i förskolan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "”Det är ingen jäkla diktatur!” En studie om förskollärares syn på barns inflytande och delaktighet i förskolan"

Copied!
53
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

1

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn Unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

”Det är ingen jäkla diktatur!”

En studie om förskollärares syn på barns

inflytande och delaktighet i förskolan

“This is not a damn

dictatorship!”

A study about pre-school teacher´s views on

children´s influence and participation in

pre-schools

Sanaz Javanshoja

Therese Malmgren

Lärarexamen 210 hp Handledare: Johan Dahlbeck Barndoms- och ungdomsvetenskap Examinator: Caroline 2011-10-31 Ljungberg

(2)

2

Förord

Alla som var en del av undersökningen och pedagogerna som ställde upp på intervjuer ska ha ett stort tack! Alla andra runt omkring som har diskuterat vårt ämne och vårt material ska också ha ett stort tack – era idéer har varit värdefulla! Främst vi vill tacka vår handledare, Johan Dahlbeck, som gett oss många goda råd och mycket hjälp under studiens gång. Tack! Till sist vill vi också tacka varandra, för ett gott samarbete och ett väl genomfört arbete!

(3)

3

Abstract

Syftet med föreliggande examensarbete är att undersöka och analysera hur pedagoger arbetar och tänker kring begreppen inflytande och delaktighet i förskolan. Vi vill även undersöka vilka verktyg pedagogerna använder sig av när det gäller barns inflytande. Våra frågeställningar i denna undersökning är följande: Vilka verktyg använder sig pedagogerna av för att främja barnens rätt till inflytande? Vad har pedagoger för tankar och uppfattningar kring barnens delaktighet och inflytande? Vilka faktorer kan påverkar arbetet med inflytande?

Undersökningen visar att pedagogerna arbetar med inflytande och delaktighet på ett eller annat sätt. Det har varit svårt att komma underfund med den egentliga innebörden av begreppen, eftersom det är något som ständigt sker i vardagen utan att pedagogerna hinner reflektera över innebörden. Därför har vi använt oss av två teoretiska begrepp, nämligen kompetensdiskurs och bristdiskurs, som genomsyrar vårt arbete och som har gjort det lättare att förstå och reflektera över pedagogers syn och förhållningssätt i demokratiarbetet. Under undersökningens gång tydliggjordes en del viktiga aspekter som spelar roll för det pedagogiska arbetet med inflytande och delaktighet. Aspekter som vi har fått syn på i undersökningen, och som har spelat en viktig roll i arbetet med delaktighet och inflytande, är bland annat miljön, barnens ålder och språk.

Nyckelord: Demokrati, inflytande, delaktighet, pedagogsyn, mognad, kompetensdiskurs, bristdiskurs.

(4)
(5)

5

Innehållsförteckning

1. Inledning………..………...………....7

2. Syfte och frågeställningar………….…………..…...………....8

2.1 Syfte………..…... 8 2.2 Frågeställningar...8 3. Tidigare forskning...9 3.1 Demokratibegreppet ...9 3.2 Begreppet inflytande...…...11 3.3 Begreppet delaktighet...12 3.4 Begreppet mognad...14 4. Teoretiska begrepp...15

4.1 Kompetens och brist...15

4.2 Bristdiskurs...15

4.3 Kompetensdiskurs...16

5. Metodval och genomförande...18

5.1 Kvalitativa intervjuer...18

5.2 Observationer...19

5.3 Genomförande...21

5.4 Urvalsgrupp...22

5.4.1 Avdelningen Pricken på Stjärnans förskola …...22

5.4.2 Avdelningen Rutan på Månens förskola... 22

5.4.3 Avdelningen Randen på Månens förskola...23

5.5 Etiska överväganden...23

6. Resultat och analys...25

6.1 Verktyg för barns inflytande och delaktighet...25

6.1.1 Miljön...25

6.1.2 Samlingen... 31

6.2 Pedagogers föreställningar och uppfattningar...35

6.3 Faktorer som påverkar arbetet med inflytande...40

6.3.1 Tid och resurser...40

6.3.2 Ålder...43

6.3.3 Språk... 45

(6)

6

7.1 Diskussion av resultat...47

7.2 Kritisk diskussion av metod...49

Referenslista...51

(7)

7

1. Inledning

Enligt läroplanen för förskolan Lpfö98, reviderad 2010 ska förskolan vila på demokratins grund. Demokrati är ett av det mest grundläggande värderna i denna läroplan. Men hur stämmer det överens med verkligheten? Med ny gällande läroplan kommer vikten av demokrati, inflytande och delaktighet att lyftas ännu mer. Förskolan ska i enlighet med läroplanen uppfostra barnen till att bli demokratiska medborgare och lära dem grundläggande värden. I läroplanen står det följande angående barnens delaktighet och inflytande:

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter och därmed få möjlighet att påverka sin situation.

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förmågan att ta ansvar för förskolans miljö och för sina egna handlingar.

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att förstå och att handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande. (Skolverket, 2011:14)

Alla barn ska känna sig delaktiga och lyssnade till av de vuxna. I denna undersökande studie är vi intresserade av att ta reda på hur pedagoger arbetar med förskolebarns delaktighet och inflytande. Att arbeta medvetet med inflytande i förskolan är enligt vår uppfattning komplext och har väckt många tankar hos oss. Att barnen ska ha inflytande i förskolan är en självklarhet enligt oss och en rättighet för barnen, men frågan är hur mycket utrymme till inflytande som ges till barnen? På vilket sätt får barnen vara med och utforma innehållet i deras vardag? Ser pedagogerna några aspekter som påverkar arbetet med barns inflytande? Dessa är några frågor som vi tänker undersöka i denna studie.

(8)

8

2. Syfte och frågeställningar

2.1 Syfte

Syftet med föreliggande studie är att undersöka och analysera hur pedagoger arbetar och tänker kring begreppen inflytande och delaktighet i förskolan. Vi vill även undersöka vilka verktyg1 pedagogerna använder sig av när det gäller arbetet med barns inflytande.

2.2 Frågeställningar

 Vilka verktyg använder pedagogerna i arbetet med inflytande och delaktighet?

 Vad har pedagoger för tankar och uppfattningar kring barnens delaktighet och inflytande?

 Vilka faktorer kan påverka demokratiarbetet när det gäller barns inflytande och delaktighet?

(9)

9

3. Tidigare forskning

Här nedan förtydligas begrepp som demokrati, inflytande och delaktighet för att förenkla förståelsen och kunna fördjupa oss inom ämnet för att sedan kunna förankra dessa begrepp i analysen.

3.1 Demokratibegreppet

Vad menas med begreppet demokrati i förskolan? Demokrati används i olika sammanhang och på så vis får demokrati olika innebörd för den enskilda individen. En viktig aspekt är att grunden för demokrati läggs i förskolan för att vidare kunna bygga upp ett samhälle där varje individ ska ha en röst samt kunna göra sin röst hörd. Förskolan har en demokratisk möjlighet där möte sker mellan olika kulturer, kön och olika sociala grupper. Här blir pedagogers uppdrag viktigt. Genom att ha ett medvetet förhållningsätt kan pedagoger ge barnen utrymme för att utvecklas till självständiga individer som kan påverka och fatta beslut för andra och för sig själva. Vidare kan pedagoger ge barnen möjlighet till att skapa goda relationer genom samtal och kommunikation mellan barn, och mellan barn och vuxna. Genom att lyssna på barnen och genom att skapa ett tillåtande miljö där barnen kommer till tals på allvar kan pedagoger utforma en demokratisk förskola.

Kristina Westlund (2010) skriver om demokratibegreppet som inte endast gäller folkval och stora beslut på regeringsnivå, utan även det som råder på förskolorna, nämligen ”små val”. Hon skriver att barn på förskolor ofta får valmöjligheter i form av val av frukt, saga m.m. Enligt henne finns det många sätt att låta barn vara med och bestämma, men mycket handlar om att lyssna på barnen och deras viljor samt diskutera med dem och ta tillvara på deras idérikedomar (Westlund, 2010). Vidare skriver Westlund att eftersom vårt samhälle präglas av demokrati och demokratiska värderingar har förskolan ett stort uppdrag vad gäller att introducera intresset för dessa värderingar för

(10)

10

små barn. Om inte intresset finns kan inte demokratin bli långlivad, menar Westlund. En del av att vara en demokratisk medborgare är att ha rätten till inflytande, och det är det som bör diskuteras som en viktig fråga i förskolesammanhang (Westlund, 2010). För att barnen ska uppfostras till demokratiska medborgare måste pedagogerna själva vara medvetna om vilket förhållningssätt de har gentemot barnen och om detta förhållningssätt genomsyrar deras arbete.

Till skillnad från Westlund (2010) skriver Gert Biesta (2006) i boken Bortom lärandet:

demokratisk utbildning för en mänsklig framtid att demokrati inte är något som

nödvändigtvis går att ”lära ut” till barn, utan sker i mötet med andra människor. Han skriver att det är en generell uppfattning att det är skolans uppgift att göra barnen ”redo för demokrati”. Det finns dock ett hinder med detta påstående enligt honom och det är att om skolan inte lever upp till dessa förväntningar kan den som institution få skulden och har därmed ansvaret för demokratins framtid (Biesta, 2006). Demokrati handlar om rättigheter och skyldigheter som vi har gentemot varandra i samhället. Människan utvecklas ständigt i mötet med andra, men är enbart samspel med andra individer tillräckligt för att barn ska utvecklas till demokratiska medborgare? Enligt Elisabeth Arnér (2009) ska skolan ha en organisation för att barnen ska vänja sig vid att ta hänsyn till andra och på så vis utveckla förståelse för samspel och respekt för varandra. Vidare skriver Arnér att om ett barn har rätt till något-, så är läraren skyldig att tillgodose detta barns rätt. Med detta menar Arnér att barn ska få uttrycka tankar, idéer samt åsikter och därmed få möjligheten att påverka sin situation. Möjlighet till demokrati, delaktighet och inflytande skapas i samspel med andra men en viktig aspekt för att detta ska kunna göras möjligt är läraren syn på barns lärande och fostran. Lärarens förhållningssätt när det gäller att ge barn utrymme och röst är en viktig faktor i demokratiarbetet. De vuxna är viktiga förebilder i det dagliga livet och deras förhållningssätt påverkar barns respekt och förståelse för de rättigheter och skyldigheters som gäller i ett demokratiskt samhälle (Arnér, 2009).

I boken Lyssnandets pedagogik (2000) utgår författarna från att det är viktigt att skapa en förskola som bygger på ett demokratiskt förhållningssätt. För att skapa denna förskola ska pedagogerna vara lyhörda och lyssna på barnen. På förskolan har pedagogerna ansvaret att ge barnen möjligheten att vara delaktiga och kunna påverka och välja innehållet i sin egen vardag. Samtidigt borde pedagogen medvetet lyssna på

(11)

11

det barnen tänker och gör i vardagen. Med detta förhållningssätt kan pedagoger få syn på barns tankar och idéer som de kan ta tillvara på i demokratiarbetet (Åberg & Lenz Taguchi, 2000).

De flesta författare i detta stycke lyfter upp vikten av att lyssna på barnen vilket är en central aspekt för att barnen ska bli hörda, få möjligheten till att påverka sin vardag, bli självständiga och successivt fostras till demokratiska medborgare. I citatet nedan belyser även Clark, Kjørholt och Moss (2005) i boken Beyond listening – Children´s

perspectives on early childhood services vikten av lyssnandet:

Listening involves many senses and many languages: “listening to the hundred, the thousand languages, symbols and codes we use to express ourselves and communicate, and with which life express itself and communicates to those who know how to listen”. (Clark m.fl., 2005:8)

3.2 Begreppet inflytande

Elisabeth Arnér har skrivit boken Barns inflytande i förskolan- en fråga om demokrati som handlar om ett utvecklingsarbete i förskolan där pedagogerna strävar efter att utveckla sitt arbete kring demokrati (Arnér, 2007). Boken handlar om barnperspektiv och barns perspektiv samt utgår ifrån ett antal händelser i förskolan som dokumenterats och analyserats. Författaren försöker beskriva hur pedagoger kan förhålla sig i det demokratiska arbetet när det gäller barns rätt att påverka sin vardag. Arnér skriver om begreppet inflytande snarare än delaktighet eftersom hon anser att barnen i förskolan ska ges möjligheten att påverka sin vardag på ett påtagligt sätt (Arnér, 2007). Detta innebär enligt Arnér att pedagogerna utvecklar innehållet i sin planering med uppmärksamhet på barnens erfarenheter, initiativ och idéer. Detta medför också att pedagogerna är flexibla genom att de är beredda att ändra och utveckla sin planering utifrån barnens perspektiv (Arnér, 2007). Arnér skriver vidare att pedagogerna som är de vuxna har makt att bestämma om barnens röster ska vara hörda och respekteras eller inte.

(12)

12

Nina Johannesen och Ninni Sandvik har skrivit boken Små barns delaktighet och

inflytande – några perspektiv som handlar om barns rätt till delaktighet och möjlighet

till inflytande i förskolan (Johannesen & Sandvik, 2010). Författarna vänder sig i denna bok till pedagoger som arbetar i förskolan för att pedagoger ska utmana sina traditionella föreställningar om de yngsta barnen samt få syn på möjligheterna i arbetet med små barn. Författarna skriver vidare att delaktighet och inflytande inte handlar om att få bestämma utan att det handlar om hur människor samspelar, lyssnar och respekterar varandra i en gemenskap (Johannesen & Sandvik, 2010).

3.3

Begreppet delaktighet

Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi, beskriver i boken Lyssnandets pedagogik (2000) begreppet delaktighet. Författarna skriver att om barnen ska lära sig att förstå ett demokratiskt arbetssätt måste de bjudas in, tillåtas att vara delaktiga, och tro på deras egna förmågor. Genom att pedagoger erbjuder barnen tillfällen i vardagen där de har möjlighet att utrycka sin mening, sina tankar och idéer ges de samtidigt ansvar för sig själva och varandra. Vidare poängterar de att i en förskola som präglas av inflytande och delaktighet, innebär det inte att barnen bestämmer allt och lever utan regler, utan att det handlar om att ge dem utrymme att tänka fritt och lära dem att respektera andras åsikter, samtidigt som den vuxne måste fundera över sin roll så att den inte lägger över allt ansvar på barnen. Barnen ska inte göra precis vad de vill, eftersom det finns gränser för vad som kan tolereras och accepteras (Åberg & Lenz Taguchi, 2000).

Vissa saker måste ses som rena självklarheter. Ingen får slå någon, ingen får kasta sten på någon. Ingen får söndra någon annans bild eller lerfigur. Inför sådant måste de vuxna på förskolan reagera. Detta är inte ”dagisgränser” utan rimliga sociala regler och villkor för mänsklig samvaro. Barnen lär sig något om livets levande på förskolan. (Wallin, 2003:57)

Med detta citat menar författaren att det finns regler på förskolan som barn måste följa. Trots att barn har inflytande i förskolan betyder inte det att de får göra allt de vill

(13)

13

eftersom det finns regler för social samvaro. Författaren menar vidare att barn inte kan vara delaktiga i utformandet av sådana här regler eftersom de är självklara sociala regler för att människor ska kunna samspela med varandra, att ingen får slå någon eller förstöra någon annans sak.

Åberg och Lenz Taguchi skriver vidare om att grunden för delaktighet innebär att pedagoger lyssnar på och respekterar barnens tankar samt ger dem möjlighet att lyssna på varandra. Författarna menar att pedagoger kan få syn på att begreppet delaktighet går i linje med begreppet inflytande, men frågan återstår om det innebär samma sak (Åberg & Lenz Taguchi, 2000).

Åberg och Lenz Taguchi skriver om miljöns viktiga betydelse för vad barn kan eller inte kan göra på förskolan. De menar att pedagoger bör vara medvetna om hur miljön ser ut på avdelningarna. Några frågor som pedagogerna kan ställa till sig själva är om materialen och leksakerna på avdelningen är nåbara för barnen och om barnen kan välja att göra det de vill, när de vill? Några andra frågor som pedagogerna kan använda sig av är om miljön inspirerar barnen till att delta i en aktivitet? Blir det mer lustfyllt? Har barnen inflytande över sin vardag? Författarna menar att det är upp till pedagogerna att organisera miljön på ett sätt så att den är tillgänglig för barnen, att de till exempel har tillgång till färg och penslar och kan syssla med det när de själva känner för det, och inte när pedagogerna har tid (ibid). Vidare menar Åberg och Lenz Taguchi att människor naturligtvis har olika åsikter, tankar och därför bör barn redan i tidig ålder få möjligheten att vara delaktiga i diskussioner. Alla barn i en barngrupp tycker inte på samma sätt och därför menar författarna att det handlar om att lyfta fram meningsskillnaderna och använda dem i gruppen. Det är alltså en viktig uppgift för de verksamma pedagogerna att ge barn möjligheter till att kunna vara delaktiga (ibid).

(14)

14

3.4

Begreppet mognad

Begreppet mognad kommer kontinuerligt att återkomma under arbetets gång och därför behöver det förtydligas. Dion Sommer (2005) skriver i sin bok Barndomspsykologi –

Utveckling i en förändrad värld om att barns utveckling sker genom att det sätts upp

olika utvecklingsfaser som barn genomgår mer eller mindre snabbt med mer eller mindre framgång. Vad är det då som påverkar barnets utveckling? Enligt Sommer finns det olika förhållanden som påverkar barnets utvecklingsnivå. Bland dessa finns

makroförhållanden, som innebär vilket socioekomiskt förhållande barnet lever i, vilken

etnicitet barnet har och vilka arbetsförhållanden föräldrarna har. Detta är påverkningar på samhällsnivå. Andra förhållanden som påverkar barnens utvecklingsnivåer är

nätverksförhållanden som innebär vilket nätverk barnet har, det vill säga vilket stöd det

har, och det kan bland annat komma från förskolan. Relationsförhållanden innebär relationen med föräldrarna och inom familjen. Det kan innebära tiden som föräldrarna spenderar med sina barn och om hur mycket det bråkas hemma.

Barn-som-individ-förhållanden innebär hur barnet är som individ, om det till exempel är sårbart eller har

temperament eller andra egenskaper som barnet har. Dessa beskrivna förhållanden är det som formar barnen i ung ålder. Sammanfattningsvis kan det beskrivas som alla de komponenter som finns runt omkring barnet. Om barnet har starka sådana förhållanden kan det få goda förutsättningar för sin kommande utveckling. Detta är ett sätt att förstå hur barnet formas och mognar i sin tidiga utveckling (Sommer, 2005).

Under examensarbetets gång kommer mognad främst att nämnas som en del av att vara vid en viss ålder, men detta betyder inte att alla barn i samma ålder är på samma utvecklingsnivå, utan det påverkas delvis av ålder och delvis av dessa förhållanden som nämnts ovan.

(15)

15

4. Teoretiska begrepp

4.1 Kompetensdiskurs och bristdiskurs

Här nedan presenteras två teoretiska begrepp som kan hjälpa oss att förstå föreställningar om barn och hur pedagoger ser på deras förmågor och kompetenser. Dessa begrepp är relevanta i diskussionen om delaktighet och inflytande eftersom det handlar om hur de vuxna ser på barnen, huruvida de är kompetenta nog att kunna ha en åsikt och uttrycka den. Det finns många olika föreställningar om barn, inte minst i förskola. Våra föreställningar om barn står ofta i relation till hur det är att vara vuxen. Johannesen och Sandvik menar att barn och vuxna kan ses som ett motsatspar där föreställningarna om vad ett barn är kan förhålla sig till föreställningarna om vad det är att vara vuxen. Författarna skriver vidare att oftast försöker den ena parten ha övertaget över den andra. I detta fall är den vuxna den som har övertaget och därmed är barnen redan från början i underordnad position (Johannesen & Sandvik, 2010).

4.1.1 Bristdiskurs

Johannesen och Sandvik (2010) skriver att bristtänkandet är något som tydligt förekommer i de svenska förskolorna. Konsekvensen av detta är att barnens kompetenser inte blir synliga. Inom detta bristtänkande fokuseras det på vad barnet ännu inte kan och ännu inte vet samt vilka kompetenser och egenskaper som fattas. Att vara icke-verbal är ett exempel på bristdiskurs eftersom det beskriver de yngsta barnens kommunikationssätt genom att beskriva vad den inte är, vilket är verbal. Barn har andra metoder för att kunna kommunicera, genom exempelvis kroppsspråket, vilket är ett sätt att kommunicera med omvärlden. Det icke-verbala språket kan sätta barn i bristposition.

(16)

16

Det är väldigt enkelt att prata om barn som hjälplösa, sårbara och utan erfarenheter. Vidare menar författarna att dessa föreställningar handlar om att vi har en barnsyn som utgår ifrån att barnet ska bli något snarare än att det redan är något. Proust med flera (1998) skriver i boken Theorizing childhood att barn ska lära sig att bli vuxna. Författarna problematiserar bilden av barnet som ”becoming” – att barnet ska lära sig att bli något annat än vad det är, som att bli vuxen (Proust, m fl. 1998). Johannessen och Sandvik (2010) anser att barn redan är fullvärdiga medlemmar i det demokratiska samhället, och det handlar inte om att barn ska lära sig att bli demokratiska medborgare. Författarna skriver vidare att läroplanerna är utformade på så vis att barn sätts i bristposition. I läroplanen står det om att barn ska utvecklas, barn ska uppleva och de vuxna ska uppmuntra samt stimulera barnen. Läroplanen beskriver samtidigt barnens rätt till inflytande och delaktighet vilket innebär att detta förhållningssätt kan anses vara ambivalent (Johannesen & Sandvik, 2010).

Det finns enligt Sandvik och Johannesen en viss uppfattning om att barn kan fungera både som reducerande och marginaliserande. Med reducerande menas att de vuxna inte

anser att barn har intensioner, eller att de kan tänka. Författarna menar att det finns forskning som menar att detta faktum inte är korrekt, då barn både tänker och känner innan de lär sig att uttrycka dessa skillnader med ord. Marginaliserande är däremot när det skapas en gräns mellan det kännande barnet och den tänkande vuxna. Att tänka är något som förknippas med äldre barn och vuxna, enligt författarna, medan barn är styrda av sina känslor (Johannesen & Sandvik, 2010).

4.1.2 Kompetensdiskurs

Enligt Johannesen och Sandvik (2010) har fokus på barnens kompetenser ökat. Författarna beskriver att forskning (Se till exempel; Lokken, 2000, 2004; Eriksen Odegaard, 2007; Greve, 2007) har visat hur barn tänker, har åsikter och har en vilja, även de allra minsta barnen. Att barn ses som kompetenta ger de verksamma

(17)

17

pedagogerna större ansvar vad gäller att lyssna in barnen, och använda den information i planeringen av den pedagogiska verksamheten. Inom denna diskurs ses barn inte som tomma skal som ska fyllas, utan som redan kompetenta individer. Författarna skriver vidare att barn påverkar sin miljö genom att delta, och genom sitt sätt att vara (Johannesen & Sandvik, 2010).

Skillnaden mellan dessa begrepp är att inom kompetensdiskursen talas det om att barn redan har en kompetens som behöver utvecklas, medan inom bristkompetensen talas det om att barn ännu inte äger denna förmåga eller egenskap utan att de ska bli kompetenta (ibid).

(18)

18

5. Metodval och genomförande

5.1 Kvalitativa intervjuer

Eftersom syftet är att undersöka ämnet ur ett pedagogperspektiv använder vi oss av kvalitativa intervjuer. Att intervjua barnen valdes bort med tanke på att det skulle vara ännu mer tidskrävande, då tillstånd av föräldrar krävs. Eftersom att examensarbetet finner sig inom en strikt tidsram fick vi göra dessa begränsningar.

Vi vill härmed förtydliga begreppet intervju, som är ett samtal där intervjupersonen försöker samla information från en respondent. Respondenten är en person som ger svar på frågor av intervjuaren. Under en intervju kan olika hjälpmedel användas, som bandspelare, intervjuguide, videoupptagning med mera. De hjälpmedel vi använder oss av är ljudupptagning i form av mobiltelefon och anteckningsblock för att anteckna under tiden. Anledningen till att inte videoupptagning används är för att i denna typ av undersökning är det endast intressant att undersöka vad respondenten svarar, att analysera kroppsspråk är inte relevant för denna studie.

Under en intervju kan personerna påverka varandra, vilket kan innebära att respondenten ger de svar som förväntas av intervjuaren. Påverkningar kan innebära attityder, förväntningar och olika beteendefaktorer liksom missuppfattningar, frågefel med mera (Andersen, 1990). Det här ställer stora krav på oss som intervjuare att ställa tydliga frågor, ha med rätt material och ha en öppen samt positiv attityd till respondenten. Under intervjun ska intervjuaren försöka vara medveten om han eller hon på något sätt påverkar respondenten för att på så sätt inte påverka svaren. Intervjuaren bör dessutom ställa samma frågor till samtliga som han eller hon har tänkt intervjua. På så sätt kan intervjuaren få en helhetsuppfattning av hur arbetet bedrivs på förskolorna. Vidare ska intervjuaren informera respondenten om att de har möjligheten och rätten att avbryta deltagandet när de vill om de inte känner för att vara med längre.

(19)

19

Under intervjun vill vi även ha ett neutralt förhållningssätt för att inte påverka svaren. Vi ställer följdfrågor i form av öppna frågeställningar som, hur tänker du, vad menar du här, kan du motivera eller utveckla detta? Enligt Davidson och Patel (2009) ger kvalitativa intervjuer respondenten möjlighet att svara med egna ord. Vidare skriver de att syftet med en kvalitativ intervju är att identifiera uppfattningar om det intervjuaren vill få reda på, och på så vis kan intervjuaren inte i förväg avgöra vad som är det rätta svaret (Davidson & Patel, 2009). För att komma åt och få en djupare förståelse av pedagogernas synsätt och arbetssätt är detta enligt oss ett sätt för att kunna besvara frågeställningarna. Alan Bryman (2008) skriver i sin bok Samhällsvetenskapliga

metoder att nackdelen med den kvalitativa metoden är att den kan bli alldeles för

subjektiv. Vidare skriver han att alltför mycket bygger på vad forskaren själv anser är viktigt, och i och med att det byggs upp en relation med undersökningspersonerna kan detta påverka resultatet (Bryman, 2008). I vår undersökning är det subjektiviteten vi vill komma åt, det är den enskilde individens tankar och föreställningar om ämnet vi vill undersöka.

I efterarbetet med intervjuerna har materialet transkriberats. Efter att materialet transkriberats läste båda genom det flera gånger för att få syn på olika teman. Syftet med att läsa genom det flera gånger är vi ständigt får syn på nya saker, och kan efterhand kanske se vissa saker ur andra perspektiv. Intervjuerna transkriberades strax efter att intervjuerna genomförts för att det fortfarande var färskt i minnet. Efter transkriberingen och efter att vi hade läst materialet ett antal gånger, diskuterades materialet oss författare emellan för att få syn på hur materialet tolkats, och vilka mönster vi funnit. Sedan började materialet analyseras noga utifrån frågeställningarna och relevanta slutsatser drogs med hjälp av relevant litteratur. Detta presenteras i resultatavsnittet sedan.

5.2 Observation

För att kunna få en djupare inblick i problemområdet har vi även gjort observationer. Om endast intervjuer sker kan vi få en bild som inte stämmer överens med hur

(20)

20

pedagogerna arbetar med barnens inflytande och delaktighet, men genom observationer kan vi få lite mer substans i ämnet och mer trovärdighet i förhållande till pedagogernas intervjusvar. Detta kallas för deltagande observation vilket Sharan Merriam (1988) skriver om i sin bok Fallstudien som forskningsmetod. Det som är fördelen med observation enligt ovanstående är att det gör det möjligt att undersöka och registrera beteendet i den stunden. Det är enligt författaren en bra metod när en aktivitet, en händelse eller situation ska undersökas. Anledningen till att vi har valt att både intervjua och observera är för att vissa saker kanske inte framkommer under intervjun men som vi kan få syn på under observationen.

Enligt Andersen och Gamgrup (1990) är fördelarna med observation att observatören får direkt insyn i det han eller hon observerar. En annan fördel är att forskaren själv kan kategorisera olika teman efter det han eller hon vill forska inom. Forskaren är inte beroende av att gruppen eller den enskilda individen som observeras förstår ämnet eller behöver komma ihåg något ur observationerna. Det finns också vissa nackdelar med denna undersökningsmetod. En nackdel är att det endast går att observera det som är här och nu, det förflutna går inte att observera. Det är en tidskrävande metod, och med tanke på att forskaren befinner sig i den miljön som observeras kan den också komma att påverka resultatet. Forskaren tvingas att vara selektiv då den inte kan uppfatta allt det som ständigt sker runtomkring (Ibid).

Anledningen till att dessa två metoder används är för att vi anser att dessa är de som kan ge oss bäst analysmaterial. Eftersom examensarbetets studie grundar sig på kvalitativa intervjuer har det som syfte att identifiera och upptäcka den intervjuades uppfattningar om något fenomen (Davidsson & Patel, 2003). Undersökningens syfte är att få fram vad tre pedagoger anser om ett visst fenomen, som i detta fall rör sig om barns delaktighet och inflytande. Detta gör att det kvalitativa synsättet är bäst lämpat för undersökningen.

(21)

21

5.3 Genomförande

För att kunna genomföra denna studie har vi tagit kontakt med två förskolor. Valet av förskolorna har inte skett slumpmässigt utan vi har fått komma till förskolorna genom kontakter som vi haft sedan tidigare. Den ena förskolan är en arbetsplats till en utav oss. Avdelningen som vi har valt att observera är inte den som en utav oss arbetar på, utan en annan. Valet av den andra förskolan är för att en förälder till en utav oss arbetar där. Dock har vi inte intervjuat denna förälder, eller varit på dess avdelning, eftersom vi är medvetna om att detta kan komma att påverka resultatet då föräldern vet vilka vi är och i vilket syfte vi besöker deras förskola. Avdelningarna som vi har våra kontakter på har valts bort eftersom de kan komma att vilja ge ”rätt” svar, vilket stjälper mer än hjälper oss i vår undersökning, och undersökningsresultatet kan komma att påverkas. Undersökningen har därför skett på tre andra avdelningar och vi har valt att intervjua en förskollärare från varje avdelning. Vi har observerat en avdelning där barnen är indelade från åldern ett till fem. Vidare har observationen skett på en ett- till treårsavdelning, och slutligen en renodlad femårsverksamhet. Anledningen till att vi ville undersöka olika åldersgrupper är för att få syn på vilka aspekter som påverkar eller spelar roll i barnens utövande av inflytande och delaktighet, med tanke på barnens ålder. Eftersom syftet är att undersöka pedagogernas förhållningssätt blir detta viktigt för undersökningen. Vi vill inte enbart undersöka vilka faktorer som spelar roll på avdelningarna, vi vill också undersöka om och hur pedagogernas arbetssätt varierar beroende på barngruppens ålder.

Valet av plats där intervjun sker kan också komma att påverka resultatet. Samtliga tre pedagoger vi intervjuat togs bort från avdelningen till en lugn miljö. Detta gör att de har fullt fokus på oss och på intervjun, till skillnad från om de hade varit kvar på avdelningen och hade delvis haft fokus på oss, och delvis på barngruppen. Miljön på avdelningen är bullrig och högljudd och med tanke på det vistades vi i respektive förskolas personalrum.

(22)

22

5.4 Urvalsgrupp

Vi har som sagt valt att vara på tre avdelningar, på två förskolor, och observera hur de arbetar kring inflytande och delaktighet. Här nedan kommer en presentation av de förskolor och avdelningar vi har valt att observera.

5.4.1 Avdelning Pricken på Stjärnans förskola

Avdelningen Pricken är en ett- till femårsverksamhet på en förskola med sex avdelningar på en mindre ort i södra Sverige. I detta område finns för det mesta villor och radhus men även bostadsrättslägenheter i en betydlig mindre skala. Avdelningen består av 18 barn varav hälften av barnen på denna avdelning är etniska svenskar och andra halvan har ett annat etniskt ursprung. På denna avdelning finns fem flickor och resten är pojkar. Arbetslaget består av tre kvinnor mellan åldrarna 30-55 varav två är förskollärare och en är barnskötare. Alla dessa kvinnor har lång erfarenheten av yrket. Vi har på denna avdelning intervjuat en förskollärare som är 55 år gammal och vi har valt att kalla henne för Danuta. Vi har valt att observera en förmiddag på denna avdelning, från klockan åtta på morgonen till klockan tolv, och sedan gå tillbaka till avdelningen för att intervjua förskolläraren eftersom hon inte hade möjlighet att bli intervjuad under samma dag.

5.4.2 Avdelningen Rutan på Månens förskola

På avdelning Rutan som är en ett- till treårsavdelning arbetar tre pedagoger varav två förskollärare och en barnskötare. Åldern på pedagogerna varierar ifrån cirka 35-60 år. En av pedagogerna har lång erfarenhet inom yrket medan de andra två pedagogerna har några års erfarenhet. Denna förskola är belägen i utkanten av en större stad i södra

(23)

23

Sverige. I detta område finns för det mesta hyreslägenheter men även bostadsrätter i en betydligt mindre skala. På denna avdelning finns det 17 barn där barnen har en annan etnicitet än svensk. Det finns nio pojkar och åtta flickor på avdelningen. Vi har på denna avdelning intervjuat en manlig förskollärare som vi har valt att kalla för Kristoffer.

5.4.3 Avdelningen Randen på Månens förskola

På denna avdelning som är en femårsavdelning arbetar tre pedagoger som är mellan 30-50 år varav två är förskollärare och en är barnskötare. Pedagogerna har arbetat tillsammans på avdelningen under en lång period och har en lång erfarenhet inom yrket. Avdelningen består av 21 barn, elva pojkar och 10 flickor. På denna avdelning har vi intervjuat en kvinnlig förskollärare som vi har valt att kalla för Johanna. Intervjun ägde rum på eftermiddagen eftersom förskolläraren hade möjligheten att gå ifrån avdelningen.

5.5 Etiska överväganden

För att forskningen ska ske på ett etiskt och korrekt sätt har vi utgått från riktlinjerna från Vetenskapsrådet (2011). I dessa riktlinjer står det om fyra begrepp som är viktiga att ha med sig in i forskningen. Tystnadsplikt är ett av begreppen. Detta innebär att informationen som vi fått under vår undersökning inte får föras vidare med deltagarnas och förskolornas riktiga namn så att inget går att identifiera för att skydda deras integritet. Detta för oss in på nästa begrepp, som är avidentifiering (kallas också anonymisering). Detta innebär att det inte ska kunna vara möjligt att koppla svar från undersökning till undersökningspersonernas riktiga identitet. Vi kommer att garantera full anonymitet för undersökningspersonerna. Vi kommer inte att ha de riktiga namnen på orter, förskola eller individer, utan denna information kommer att vara fingerad för att skydda undersökningsgruppen mot obehöriga. Konfidentialitet innebär att vi värnar

(24)

24

om uppgifterna och försvarar dessa så att ingen obehörig kan ta del av uppgifterna.

Samtyckeskravet är också en viktig princip, som innebär att deltagarna själva har rätt att

bestämma i hur stor utsträckning de vill vara med i undersökningen. De har också rätt att dra sig ur om de så önskar under undersökningens gång (Vetenskapsrådet, 2011).

(25)

25

6. Resultat och analys

I detta kapitel kommer det empiriska materialet att presenteras. I detta empiriska material analyseras varje frågeställning för sig. Sedan kommer utdrag från observationer och intervjuer att beskrivas samt analyseras.

6.1 Verktyg för barns inflytande och delaktighet

I detta kapitel presenteras det insamlade materialet kring vad pedagoger använder för verktyg för att främja arbetet med inflytande och delaktighet. Med verktyg menar vi metoder eller arbetssätt som gör pedagogers arbete med inflytande synligt i verksamheten.

6.1.1 Miljön

Under alla observationer och intervjuer framkom det att miljön används som ett verktyg för att barn ska kunna vara delaktiga och ha inflytande. Miljön skiljer sig från varandra på de tre avdelningarna som undersökningen genomfördes på. På avdelningen Rutan, som är en ett- till treårsavdelning har de låga hyllor med leksaker på barnens nivå. Förskolläraren, Kristoffer, poängterar att detta är en viktig aspekt. Under intervjun säger han följande:

Jag tror också det påverkar väldigt mycket hur... vad vi har någonstans... vilka saker vi har och var vi har det, om det är på barnens nivå eller om det är där uppe så pekar de väldigt mycket och visar och sen ska vi göra om lite med leksaker o så.

(26)

26

Om leksakerna finns på barnens nivå kan de nå det de vill leka med för stunden, menar Kristoffer. Detta är en form av inflytande då barnen själv kan välja vilken aktivitet de vill ägna sig åt. Om leksakerna hade varit högt upp på hyllor hade det krävts av pedagogerna att vara lyhörda inför barnens önskningar. Kristoffer är medveten om att leksakerna på avdelningen är på barnens nivå och att det är en faktor som påverkar hur barn kan ha inflytande och därför har de på avdelningen anpassat miljön därefter. Under observationen framkom det dock att vissa leksaker som pedagogerna var rädda om, var insatta i skåp högt upp. Om detta sa Kristoffer följande: ”Det som de inte kan nå ska de inte leka med själva, böcker, vissa pussel.. det går inte att lämna på barnens nivå, kanske hos de stora barnen”. Det som Kristoffer påpekar här kan kopplas till bristdiskurs. Kanske anser de på avdelningen att barnen inte är kompetenta nog att ta ansvar för leksakerna i deras miljö, med tanke på att det är en ett- till treårsavdelning. Johannesen och Sandvik (2010) skriver att om pedagoger försöker hitta det barn inte klarar av eller behärskar, så ser de först bristerna och sedan förmodligen barnet (Johannesen & Sandvik, 2010).

Danuta, som arbetar på avdelningen Pricken, som är en ett- till femårsavdelning, anser att alla i åldersspannet ska ha möjlighet till inflytande. Samtidigt finns det leksaker och material som inte är lämpliga för de minsta barnen. Hon menar även att det är svårt att anpassa miljön till alla i åldersspannet med tanke på barnens olika utvecklingsnivåer och ålder. Under observationen syntes det att vissa rum är anpassade för de yngre barnen, och det finns ett större rum där de äldre barnen för det mesta befinner sig i, som i större utsträckning är anpassat efter deras ålder och behov. Pedagogerna har kanske lyssnat in barnens behov och ser barnen som kompetenta genom att de vet att miljön ska vara anpassad till barnen utvecklingsnivåer och att barn ska vara självständiga samt klara av att ha leksaker på deras nivå, samtidigt som vissa rum fortfarande inte är anpassad efter alla barns nivåer. Detta kan kopplas till kompetensdiskurs, då pedagogerna ser barnens utvecklingsnivå och har anpassat miljön efter deras behov, vilja och åsikter.

Johanna som arbetar på avdelningen Randen, som är en femårsavdelning, berättar att deras avdelning bygger på att barnen kan ha inflytande och vara delaktiga.

(27)

27

Alltså jag kan känna lite att det systemet vi har med tavlan, att där har vi fyra platser där, där är fyra platser där, så ingen kan någonsin säga, nej du får inte lov att vara med, på det sättet..eller så blir det bestämt att där inte är fler platser än så, vi jobbar väldigt mycket med barnen.. kompis, man inte behöver vara bästis med alla, man behöver inte älska alla, vi pratar mycket kring barnen, men att vi respekterar varandra, alla får lov att vara med och vi är trevliga mot varandra.

Hon beskriver att de har en tavla, där bilder på rum, aktiviteter och hörnor är uppsatta på en tavla och under dessa bilder finns det rutor som symboliserar antalet barn som befinner sig på samma aktivitet samtidigt. Barnen sätter upp sin bild i en ledig ruta och går sedan till aktiviteten som de har valt att ägna sig åt under en stund. Med detta system menar Johanna att ett barn aldrig kan bli uteslutet, då barnen inte kan säga att ett annat barn inte får lov att vara med om dess bild är på aktiviteten. Detta förutsätter att där finns platser kvar i just det rummet eller vid just den aktivitet som barnet vill vara på samt att barnen alltid har möjligheten att vara delaktiga. Enligt Åberg och Lenz Taguchi kan miljön inspirera barnen till gemensamma upptäckter eller omöjliggöra barnens möjligheter till att lära tillsammans (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). På tavlan finns ett visst antal platser för varje aktivitet vilket kan leda till att barn som vill leka tillsammans inte kan vara tillsammans på grund av att alla platser är tagna för just denna aktivitet, eller att de barn som oftast leker tillsammans inte inspirerar eller inspireras av andra barn. Vår fråga till pedagogerna på denna avdelning var om barnens intressen togs tillvara och om de hade fått möjligheten att bestämma tavlans utformning samt vad som skulle vara med på tavlan. Pedagogerna på avdelningen förklarar att de utgått från barnens intressen till en viss del, men att tavlan annars är utformad enligt pedagogerna. Åberg och Lenz Taguchi skriver att pedagoger genom att lyssna på barnen får syn på barns tänkande och handlande. Detta kan i sin tur skapa en meningsfull miljö som väcker intresse, nyfikenhet och lust till att söka ny kunskap i dialog med varandra hos barnet. Vidare skriver författarna att förskoleverksamheten vilar på en demokratisk grund där pedagoger inte kan välja bort att lyssna på barnen, och det är inte enbart öronen pedagoger bör använda sig av, utan alla deras sinnen (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Clark med flera (2005) menar att barnen lyssnar på livets alla former och färger och de lyssnar på andra genom alla sina sinnen. Genom att smaka, observera, lukta, röra och söka greppar de vad som är nödvändigt för lyssnandet och kommunikationen (Clark m.fl., 2005). Vuxna borde också anamma detta sätt att lyssna genom alla sinnena. Det borde vara en självklarhet för vuxna, precis som det är för barnen. Eftersom pedagoger

(28)

28

förväntar sig att barnen ska lyssna på dem, borde de också tänka att barnen förväntar samma sak från dem.

Eftersom avdelningen som Johanna arbetar på är en femårsavdelning kan pedagogerna ta tillvara på barnens tankar och idéer när det gäller utformningen av tavlan samt använda sig av barnens idéer om hur många de själva tycker att de kan leka i varje rum. Åberg och Lenz Taguchi skriver vidare att de äldsta barnen på förskolan kan bidra med idéer och tankar om utformningen av avdelningen och för att barnen ska kunna göra det ska pedagogerna ge dem möjligheten att ha synpunkter samt ge värde åt barns tankar genom att lyssna på dem (Åberg & Lenz Taguchi, 2005).

Författarna menar att som pedagog har man ansvaret att bjuda in barnen till en dialog där pedagoger och barn resonerar tillsammans om miljön och tar beslut (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Johanna poängterar också att barnen har ett ansvar gentemot miljön de är i och att de arbetar mycket med att lära barnen att ta eget ansvar utifrån tavlan. I läroplanen (2011) för förskolan står det att förskolan ska utveckla varje barns förmåga att ta ansvar för förskolans miljö och sina egna handlingar (Skolverket, 2011). För att barnen ska kunna ta ansvar för miljön på förskolan skriver Åberg och Lenz Taguchi att pedagogerna bör presentera den nya miljön för barnen och ha gemensamma överenskommelser om ansvarsfördelning samt regler på avdelningen (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Eftersom barnen genom att välja sina aktiviteter får inflytande över sin egen vardag anser Johanna att detta verktyg (tavlan) fungerar i demokratiarbetet.

På Johannas avdelning står nästan allt material framme, är synligt för barnen och barnen är för det mesta självständiga med vissa undantag som när de behöver logga in på datorn eller ändra datorspel, från ett spel till ett annat. Förskolläraren förklarar att barnen genom detta arbetssätt kan få pyssla när de själva känner för det och inte bara när fröken har tid. Vad som kan hända eller inte hända i rummet är avgörande för hur pedagoger utformar rummet (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Förskolläraren Johanna fortsätter förklara att på grund av begränsade resurser har barnen inte fri tillgång till allt, då det finns material som är kostsamt, som färgat papper i olika storlekar men att barnen gärna får använda sig av dessa material om de frågar. Här syns ytterligare ett exempel på hur pedagogerna på denna avdelning ser barnen som kompetenta och låter dem vara självständiga. Pedagogerna finns nära till hands, lyssnar till barnen för att stötta och

(29)

29

hjälpa dem om det behövs. På denna avdelning är de som arbetar medvetna om att barnen har egna intensioner och tankar, och de låter barnen utveckla tillit till sen egen förmåga. Johannesen och Sandvik (2010) menar att inflytande och delaktighet inte enbart handlar om att få vara med och bestämma, utan att det även handlar om att vara del av en gemenskap där människor respekteras, lyssnas på och samspelar med varandra (Johannesen & Sandvik, 2010).

Detta kan kopplas till det Åberg och Lenz Taguchi skriver (i stycke 3:3 om delaktighet) om att utformandet av miljön spelar stor roll gällande barnens delaktighet och inflytande. Det är enligt dem upp till pedagogerna att organisera miljön så att den är tillgänglig för barnen (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Under våra observationer kunde vi se att det mesta var på barnens nivå, speciellt på femårsavdelningen. På ett- till femårsavdelningen är det mesta på de små barnens nivå. Detta innebär att leksakerna för de stora barnen inte är lättåtkomliga. Det fodras att pedagogerna på en sådan avdelning måste vara lyhörda inför de stora barnens önskningar eftersom de inte själva kan nå materialen. Som nämnts tidigare finns det rum anpassade för de olika åldrarna, men det mesta av materialen är på de små barnens nivå eftersom det finns flest små barn på avdelningen. I läroplanen (2011) för förskolan står det att arbetslaget ska utveckla det enskilda barnets förmåga att vilja ta ansvar samt utöva inflytande i förskolan (Skolverket, 2011). För att barn ska kunna vilja ta ansvar samt utöva inflytande i förskolan måste de ha möjlighet till detta. Miljön som spelar en stor roll när det gäller barns möjlighet till inflytande ska vara anpassad till barnens olika nivåer. Danuta menar att det är svårt att hinna med att lyssna på barnen och deras önskningar då det händer mycket runt omkring, och då kan de stora barnens lek förstöras när de inte kan nå leksakerna de vill leka med. Detta kan således påverka deras rätt till inflytande och delaktighet. Att utforma miljön på ett sätt som är nåbar för alla barn i olika åldrar är en utmaning för pedagogerna och kräver ständig reflektion samt att pedagoger ständigt måste göra avvägningar när det gäller att ställa de stora barnen mot de små. Genom att ständigt reflektera tillsammans i arbetslaget kan de få syn på hur miljön är utarbetad utifrån leksakernas lättillgänglighet för barnen. Med pedagogisk dokumentation som Hillevi Lenz Taguchi (2000) menar är ett kollektivt arbetsverktyg, kan pedagogerna närma sig svaren, genom gemensamt reflektionsarbete, på frågor som de inte har fått syn på tidigare och därmed gå in i ett förändringsarbete i förskolan. Det förhållningssätt och den barnsyn som pedagogerna har speglar det sätt de utformar miljön och det sett de

(30)

30

väljer att utföra sitt arbete på. Vidare skriver författarna att genom en pedagogisk dokumentation kan pedagogen ständigt se barnet på nytt, samt synliggöra och ifrågasätta teorier, hypoteser samtidigt som pedagogen skapar nya (Lenz Taguchi, 2000).

Miljön kan inbjuda till barns självständighet och rätten att kunna välja innehållet i sin vardag. Tavlans inbjöd maximalt fem barn som kunde delta i varje aktivitet, eller vara i samma rum. Wallin (2003) menar att som pedagogisk ledare betyder det att man har makt och ansvar att organisera dagen samt verksamheten. Genom denna tavla som vi beskrivit, får barnen makten att kunna ha inflytande och kunna välja hur deras dag ska se ut samtidigt som det är pedagogerna som har organiserat och utformat detta arbetssätt. Detta arbetssätt möjliggör för barnen att ta makten över sitt eget lärande och över sin vardag. Lenz Taguchi (2000) skriver om begreppet emancipation, som betyder frihet att ta makten över sitt eget liv och lärande samt att kunskap konstrueras i en kommunikation och i en dialog med omvärlden.

Wallin (2003) menar att pedagogerna genom att organisera sin verksamhet hindrar barn från att störa varandra i leken och barnen blir vana att leka självständigt i små grupper samtidigt som de får välja vem de vill leka med största delen av dagen (ibid). Barnen på avdelningen Randen har stora möjligheter att utforma sin dag och välja lekkamrat, förutsatt att det finns plats på den aktivitet de vill ägna sig åt och att lekkamraten inte är upptagen. Vissa aktiviteter, bland annat datorn, var tidsbegränsad. På denna aktivitet kunde två barn vara samtidigt, 20 minuter per dag och barn. De hade dock möjlighet att välja att spela 20 minuter på en gång, eller dela upp det så att de spelar tio minuter på förmiddagen, och resterade tio på eftermiddagen. Barn som går på Pricken och Rutan har inte samma möjligheter i miljön som barnen på Randen, och detta tror vi är kopplat till barnens mognad, samt hur avdelningen är organiserad. Genom arbetssättet med tavlan anser vi att pedagogerna på avdelningen Randen ser barnen som kompetenta, vilket kan kopplas till kompetensdiskurs. De anser att barnen är kompetenta nog att kunna välja aktivitet utifrån intresse, samt att de är kompetenta nog att ta ansvar för miljön de befinner sig i. Pedagogerna på avdelningen menar att de kan lämna barnen själva i de rum de vill vara i och litar på att de kan hantera allt själva. Pedagogerna finns på avdelningen om barnen vill dem någonting. Huvudansvaret ligger fortfarande på pedagogerna, de har inte släppt taget om ansvaret men de ger även barnen en hel del

(31)

31

ansvar. Detta är ett tydligt exempel på hur kompetensdiskursen blir synlig i verksamheten. Som sagt har barnen på Pricken och Rutan inte samma möjligheter till inflytande på deras avdelningar, på grund av deras utvecklingsnivåer. Barnens mognad i frågan är en viktig aspekt, och inom bristdiskursen fokuseras det på vad barnen ännu inte kan. Då får pedagoger, inom detta tänk med bristdiskurs, anpassa verksamheten till barnens mognad och utgå från var barnen finns utvecklingsmässigt. Att miljön är utformat på ett visst sätt på en ett- till femårsavdelning är förståeligt av säkerhetsskäl, leksaker till de stora barnen kan innehålla små delar som de små barnen kan stoppa i munnen. Det kan vara bra att, som på Prickens avdelning, det finns rum särskilt anpassade för de olika åldrarna. Dock finns det inget som hindrar de små barnen att gå in i rummen som är anpassat för de stora barnen. Det krävs en ständig avvägning av vad som lämpar sig för de olika åldrarna. Att de små barnen inte kan leka med de stora barnens leksaker handlar inte om att sätta dem i bristposition, utan det är av säkerhetsskäl då de kan kvävas av de små delarna.

6.1.2 Samlingen

Under observationerna framkom det att förskollärarna som deltar i undersökningen har olika uppfattningar om samlingen och dess funktion. Kristoffer anser att samlingen är mycket viktig då det är det enda tillfälle under dagen då de kan arbeta med temaarbete. Enligt Johanna är samlingen inte det enda forum för lärande, och Danuta upplever ofta samlingen som kaotisk och stressframkallande. Förskollärarna är dock överens om att samlingen är ett utmärkt tillfälle för att barn ska kunna få uttrycka sina tankar och ha inflytande samt känna delaktighet. Under våra observationer deltog vi i två samlingar, på avdelningen Pricken och Rutan. Danutas uppfattning om att samlingen är kaotiskt och framkallar stress tydliggjordes, under observationen av samlingen, när barnen inte visade vidare intresse för innehållet i samlingen. Innehållet i samlingen var anpassad för de äldre barnen, de gjorde som de blev instruerade att göra, samtidigt som de var ofokuserade och hellre pratade med grannen när det inte längre var deras tur. De yngsta barnen som var med i samlingen bjöds inte in till innehållet. Här kan vi se en motsättning mellan kompetensdiskurs och bristdiskurs. De små barnen var närvarande

(32)

32

vid samlingen men erbjöds inte att vara med i fråga om själva innehållet. Vilka tankar hade pedagogen som höll i samlingen? Tänkte hon att barnen var kompetenta nog att sitta med i samlingen som var anpassad för de stora barnen, men inte tillräckligt kompetenta att ta del av innehållet? Innehållet i samlingen kunde ha anpassats till de små barnens nivå. Även om barn ses som kompetenta, som inom kompetensdiskursen, innebär inte detta att barn kan allting, utan att pedagoger kan anpassa samma aktivitet till barnens utvecklingsnivå. Uppgiften som var lämpad till de äldre barnen var helt enkelt för svår för de små barnen. De stora barnen hade dock kunnat tas till hjälp när de små barnen skulle lösa uppgiften, för att de små barnen också skulle vara delaktiga. Det är enkelt att inom bristdiskursen prata om det barn inte behärskar och vad de inte klarar av. Pedagogerna exkluderade de små barnen från innehållet i samlingen när de inte hade fått en chans att visa om de kunde klara av uppgiften. Det är fördelaktigt både för de yngsta barnen samt de äldre barnen att lösa uppgifter tillsammans. De yngre barnen blir inkluderade i sammanhang de är ”för små för” samt får en starkare självkänsla. De äldre barnen tilldelas ansvar för de yngsta barnen och även deras självkänsla stärks. Johannesen och Sandvik (2010) menar att vi ofta talar om de yngsta barnen som för små. Det synliggörs enligt författarna i hur vi sätter ord på vårt handlande och uttryckssätt. Om en pedagog menar att barnet är för litet för att göra sig förstått, innebär det egentligen bara att pedagogen inte har tillräckliga kompetenser till alla olika uttryckssätt barn har. Det handlar enbart om inställning och vilja att förstå barn (Johannesen & Sandvik, 2010).

De yngsta barnen var överallt runt omkring i rummet och bråkade med varandra. Pedagogen, som ansvarade för samlingen, hade absolut ingen kontroll över vad som hände i rummet. Hon bad den närvarande vikarien att ta ut de yngsta barnen, vilken lugnade ner situationen en del.

Danuta anser att det är svårt att anpassa samlingen så att det passar alla på avdelningen. Så här berättar hon om samlingen:

Det är viktigt att barn kan också kan säga sin mening och vara med och bestämma, det är jättejätteviktigt. Och det är inte alltid det går bra, då får man prata om det kanske. Det är så många olika situationer så att det.. eh, ja samling det är ständigt problem, vet du, för att våra småbarn de sitter jättefint, men våra stora de glömmer

(33)

33

hela tiden vilka regler vi har på samlingen, att vi ska sitta tyst, och ni ska visa att, ja, hur man ska göra .. och det är, ja det är problem.

Danuta överväger att skilja på de yngre barnen och de äldre barnen under samlingarna för att båda grupperna kan få större möjligheter till inflytande och delaktighet. Niss och Söderström (1996) menar att samlingar måste vara lustfyllda för att barnen ska orkar delta och upprätthålla sin koncentrationsförmåga. Genom detta kan de få positiva gruppupplevelser. Vidare menar författarna att oftast är det bättre att dela in barnen i mindre grupper, vilket är speciellt viktigt för de små barnen. Det blir således lättare att anpassa innehållet efter barnens intressen (Niss & Söderström, 1996).

Johanna beskriver att hon inte tror på samlingen som enda forumet för lärande, men däremot anser hon att den har en viktig funktion. Under samlingen anser hon att det finns fantastiska möjligheter för barn att bli lyssnade på, bli sedda och hörda. Ibland brukar de sjunga under samlingen, och då är det barnen som väljer sångerna. Hon anser att de allra minsta besluten, som att få välja sång på samlingen, är lika viktiga som stora beslut som barnen får vara med och besluta om. Kristina Westlund (2010) menar att demokrati inte enbart handlar om de allra största besluten utav även om små val, som att välja sång på samlingen. Johanna har den inställningen att det som är meningsfullt för barnet, vare sig om det är lek eller samling, blir det värdefulla i barns inlärning och att pedagogerna inte behöver avbryta leken för att ha samling. Birgitta Knutsdotter Olofsson (2003) skriver i boken I lekens värld att lek leder till harmoni och god hälsa. Hon skriver dessutom att barn som får leka färdigt blir nöjda och harmoniska, men att barn som blir avbrutna i sin lek blir utåtagerande och aggressiva. Knutsdotter Olofsson skriver vidare att leken kräver koncentration och ostördhet, att den vuxna har ansvaret att i en barngrupp se till att barn inte stör varandra. Vuxna är ofta respektlösa gentemot barnen samt okänsliga för barns lek och avbryter oftast barns lek för att hinna genomföra sin planerade aktivitet och rutiner oavsett om barnen är inne i en lek eller inte (ibid).

I Lyssnandets pedagogik skriver författarna att pedagogerna på avdelningen ställde sig frågan, för vems skull samlingarna var viktiga? När de började reflektera frågade de sig själva om alla barn måste vara med på alla samlingarna samt vilka barn som var intresserade av att delta på samlingarna (Åberg & Lenz Taguchi, 2007). Genom

(34)

34

dokumentation upptäckte pedagogerna värdet av att lyssna på barnen och tog reda på vad barnen ansåg var en meningsfull samling och vilka barn som var intresserade. Barnen tyckte att samlingen blev bättre i mindre grupper (ibid). Kanske skulle det fungera bättre på avdelningen Pricken om de äldre barnen skiljdes från de yngre barnen under samlingarna, då skulle hela situationen bli mer hanterbar, barnen får större utrymme att höras och synas och kan ha inflytande över innehållet i sin vardag. Vi funderar lite över det som Åberg och Lenz Taguchi skriver om, för vem har vi samling? En fråga som varit bra att ställa till pedagogerna var om de utgick från barnens intresse under samlingarna.

Kristoffer har en tydligt annorlunda syn än Johanna har beträffande samlingen. Han anser att samlingen egentligen är det enda tillfället där pedagogerna kan arbeta med tema. I frågan om barnen på denna avdelning har inflytande under samlingarna, svarar han följande: ”Sådär, för samlingen, då ska vi arbeta med det, det är egentligen det enda tillfälle där vi kan arbeta med tema”. Han beskriver vidare att barnen inte alltid har inflytande över samlingarnas innehåll men de har inflytande över vilket tema som de ska arbeta med, då han menar att de utgår ifrån barnens intressen. Han anser dock att det finns vissa saker som barnen måste lära sig, därför kan de inte påverka alltför mycket eller kunna ha alltför mycket inflytande. Enligt Kristoffer är samlingarna de allra viktigaste inlärningsmomenten inom förskolans verksamhet. Detta kan kopplas till vad Johannessen och Sandvik (2010) skriver om bristkompetens. Kristoffer ger intryck av att ha en barnsyn där han ser barnen som tomma kärl som ska fyllas med kunskapen och att det endast är pedagogen som äger all kunskap. Enligt Kristoffer är den viktigaste lärandesituationen samlingarna då kunskapsöverföringen äger rum. Lärandet kan ske under samlingar eller genom lek, bara om barnen upplever det som meningsfullt och lustfyllt. Inom kompetensdiskursen ses inte barn som tomma kärl som ska fyllas, utan som redan kompetenta människor med åsikter och viljor (Johannessen & Sandvik, 2010). Dock är det inte alltid endast det ena eller det andra eftersom barn har åsikter och viljor, som nämnt. Barn är kompetenta och är inte ”tomma kärl” som ska fyllas, trots att alla barn inte redan kan allting. Barn har förmågor och egenskaper som måste tränas upp och stödjas av pedagogerna, utifrån den nivån de befinner sig i. Om alla barn redan hade kunnat allt hade vi inte behövt ha förskolor eller skolor. Bristdiskursen är den som enligt Johannesen och Sandvik (2010) är generellt mer framträdande än kompetensdiskursen i förskolor. Det kan tyckas att det finns en spänning mellan dessa

(35)

35

diskurser eftersom barn inte är färdigutvecklade när de går i förskolan. Det kan vara viktigt att se det barnet ännu inte kan eftersom barnet måste utmanas på den nivån de befinner sig i. Det är naturligt att en ettåring inte alltid kan göra samma saker som en femåring kan på grund av mognadsgrad. Det handlar då inte om att sätta ettåringen i bristposition utan det barnet som inte utvecklats lika mycket som en femåring har. Pedagoger borde därför ta hänsyn till barns mognad, ålder och utvecklingsnivå samt anpassa aktiviteter efter de olika barnens mognadsgrad.

6.2

Pedagogers föreställningar och uppfattningar

Ämnet demokrati och begreppen inflytande samt delaktighet är abstrakta och ganska svårgreppade. Dessa begrepp är diffusa och det är svårt att göra det konkret i praktiken, eftersom demokratiarbetet sker kontinuerligt i verksamheten och pedagoger ofta arbetar med detta omedvetet. Detta märktes när pedagogerna intervjuades då de hade svårt att komma på konkreta situationer som exempel på arbetet med inflytande samt delaktighet och svårigheter med att skilja på begreppen. Kanske hade resultatet blivit annorlunda om pedagogerna haft några dagar på sig att fundera över ämnet. Följande är resultat av intervjuerna om pedagogers föreställningar och uppfattningar kring ämnet.

En fråga som ställdes till pedagogerna var vad begreppen delaktighet och inflytande innebar för dem. Alla tre pedagoger är överens om att det är ett viktigt inslag i barnens vardag att ha möjligheten att kunna bestämma och påverka. Förskollärarna antyder att allt handlar om att kunna lyssna på barnen och vara lyhörda inför deras behov. Så här svarar förskolläraren Johanna på frågan om hon anser att inflytande och delaktighet innebär samma sak:

Nä! Det behöver det nödvändigtvis inte göra, det finns massa olika situationer men inflytande kan vara allt från så himla smått, till att få välja sång till sångsamling till att faktiskt kunna påverka sin dag och kunna välja vad man vill göra. Så inom inflytande kan det vara väldigt stor skillnad om det handlar om en minut eller om det handlar om faktiskt hur hela min dag ser ut. Delaktighet handlar om något annat kan jag känna.. eller det gör det kanske inte, jag har inte funderat på

(36)

36

definitionerna på det sättet. Men delaktigheten.. nja.. jag tänker mer att få vara en del av det som händer runt en eller delaktighet.. inte bara att man får vara med och bestämma, utan faktiskt vara en del utav det som är bestämt.

Danuta säger följande:

ehh... nej det är inte samma sak.. inflytande.. ja det beror på vad man tänker på, men delaktighet.. ja jag tycker att det är två skilda ord, såklart.. ja. Delaktighet ja att.. ja att barn, jag vet inte om jag tolkat det rätt, att barn engagerar sig själva, kommer kanske med idéer till oss, ja att de vill påverka verksamheten kanske.

De är överens om att dessa begrepp har två olika betydelser och innebörd, men har olika uppfattningar om vad det verkligen innebär. Kanske finns det inte ett rätt svar eftersom begreppen är så abstrakta, och eftersom det kanske innebär det som fungerar på respektive avdelningar? Johanna verkar ha en klarare bild av vad det innebär, kanske är det för att hon arbetar på en femårsavdelning där hela verksamheten genomsyras av inflytande och delaktighet, medan Danuta arbetar på en ett- till femårsavdelning där barns inflytande enligt henne blir svårare att arbeta med tanke på utvecklingsnivåerna.

Alla tre förskollärare är överens om att barnen ska få möjligheten till att påverka innehållet i sin vardag. De menar också att barn inte kan vara med och bestämma allt, för det finns naturligtvis regler och rutiner som måste följas. Under intervjun med Danuta påpekade hon den förändrade synen på barn som medbestämmande. Hon menar att det inte fanns lika stort inflytande för barnen i förskolorna förr, jämfört med nu. Så här förklarar hon det:

Jag tycker att det är jätteviktigt, jag har märkt och har lärt mig mycket genom åren att barn måste kunna själv bestämma, inte alltid, för vi har regler här, men att de kan få lov att välja till exempel, vad de vill göra efter frukost, när vi sitter här och äter frukost och så frågar vi dem, vad vill ni göra? Och det är inte som förr att man, jaha, nu går du till målarrummet, nu ritar du, och nu leker du med bilarna. OHH säger de, måste vi göra det? Att de får lov att bestämma själv. Och får de göra det som de vill sitter de fint, kanske en halvtimme och leker.. tycker jag själv, va. Men jag kommer ihåg för 10-15 år sedan, ofta det var mycket strängare, och 'ja...det är jag som bestämmer’. Det hade varit hemskt om barnen inte fått chans att ha inflytande, det är ingen jäkla diktatur!

References

Related documents

Alla föräldrar är unika individer som upplever olika känslor och behov av stöd när deras barn vårdas i ett palliativt skede och efter barnets död.. Behovet av stöd behöver

Utifrån andra kategorin och forskningsfrågan visar resultatet att förskollärare ger barn möjlighet till inflytande och delaktighet genom att vara närvarande pedagog, se till

Åberg och Taguchi (2005: 4) argumenterar för att om barnen skall veta och känna att de har en betydande och inflytelserik roll i verksamheten så bör de även få vara med och

Gjennom andyser av rekken av $isipllna*re institusjoner (fengsel, skole, militæret) skisseres en historisk utvikling, der vi beveger oss fr2 en situasjon der koven, eller

The features I have described, support a hypothesis that law and legal rules mainly are structured to serve the interests of professio- nal law appliers, who master a

Man hade trott att det skulle bli motståndarna till medlemskap i EEC, som skulle bilda regering för att förhandla med Bryssel om ett handelsavtal.. Intresset

Av fil kand Anders Hallengren 67 Den trefaldiga förnekelsen.. Av laborator EgonJosefsson 74 Långtidsutredningen