Styrning och skolutveckling i Kramfors kommun

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Examensarbete

15 högskolepoäng

Styrning och skolutveckling i Kramfors

kommun

School governance and school development in municipality

of Kramfors

Olle de Vahl

Hanna Gunnarsson

Lärarexamen 300 hp Handledare: Ange handledare

Samhällsvetenskap och lärare 2009-06-03

Examinator: Lars Pålsson-Syll Handledare: Jan-Anders Andersson

Innehållsförteckning

Sammanfattning 3

1. Inledning 4

2. Syfte och frågeställningar 5

2.1. Syfte 5

2.2. Frågeställningar 5

3. Kunskapsbakgrund 6

3.1. Kramfors kommun 6

3.2. Centrala begrepp 6

3.3. Skolans organisation och styrning 7 3.4. Kommunens ansvar och inflytande på skolområdet 9 3.5. Likvärdighet och valfrihet i den decentraliserade skolan. 10

3.6. Skolan i glesbygd 11

4. Metod och genomförande 12

4.1. Undersökningsstrategi 12

4.2. Undersökningsdesign 12

5. Resultat 17

5.1 Grundskolans senare år 17

5.2 Gymnasieskolan 25

6. Slutsats och diskussion 29

6.1. Befolkningstätheten som ramfaktor 29

6.2. Elevantalet som ramfaktor 33

6.3. Slutsats 37

6.4. Avslutande reflektioner 38

7. Källförteckning 40

Bilagor 41

Bilaga 1: Intervjufrågor 41

Bilaga 2: Modell över skolområdena 43

Bilaga 3: Styrmodellen 44

Sammanfattning

Det här examensarbetet handlar om skolorganisation och styrning, och är en fallstudie av Kramfors kommun. Vi har utgått från frågeställningar som handlar om vilken typ av styrning av skolan som finns i Kramfors kommun och vilka strategier kommunen har för att hantera de problem som uppstår i och med den låga befolkningstätheten och det minskande elevantalet. Vi har använt kvalitativa intervjuer som metod och intervjuat rektorer, lärare och en politiker som har ansvar för gymnasiet. Intervjuerna gjordes under en veckas fältstudie i Kramfors. Våra resultat är att kommunen styr skolverksamheten med hjälp av olika styrningsverktyg, främst den ekonomiska och ideologiska styrningen. Vi uppfattar att politikerna styr skolverksamheten utifrån ett bytänkande, där tätorter bedöms på olika sätt beroende på i vilken del av kommunen de ligger. Den tydligaste pedagogiska konsekvensen av den låga befolkningstätheten är elevernas pendling. Kommunens låga befolkningstäthet och valet av skolorganisation av små skolenheter i de mindre orterna får bland annat ekonomiska konsekvenser för lärarnas tjänstetilldelning. Det minskande elevantalet ger pedagogiska konsekvenser när skolorna riskerar att bli för små för att den pedagogiska kvaliteten ska kunna upprätthållas. De ekonomiska konsekvenserna av det minskande elevantalet är en sämre resurstilldelning till skolan vilket riskerar leda till nedskärningar och omstrukturering.

Nyckelord: skola, skolutveckling befolkningstäthet, pendling, befolkning, elevantal, centralisering, glesbygd, kommun, Kramfors

1. Inledning

Vi har valt att skriva vårt examensarbete om skolpolitik och skolorganisation i en tätortsnära landsbygdskommun. För att få en god förståelse för tankarna bakom organisationen valde vi att göra en kvalitativ studie av ett enda fall och använda intervjuer som metod. Studieobjektet i vår fallstudie blev Kramfors kommun. Kramfors är inte bara den kommun som en av författarna är uppvuxen i, utan även en Norrlandskommun med låg befolkningstäthet, det vill säga relativt liten befolkning och långa avstånd. Pendling med buss till skolan är vanligt förekommande, vilket gör att Kramfors både liknar och skiljer sig från de kommuner i Skåne vi har lärt känna som lärarstudenter. För en skåning är de stora avstånden i Kramfors, och många andra kommuner i Norrland, något främmande. Vi fann det intressant att studera hur kommunen hanterar de organisatoriska utmaningar som bland annat avstånden ger.

Vårt examensarbete har stor relevans för vårt framtida yrke och ett tydligt samhällsvetenskapligt fokus. Diskussioner om skolorganisation är ofta levande i skolornas personalrum. Vi lärare har genom vår profession ett mycket bra utgångsläge för att delta i skolpolitiska och skolorganisatoriska, och kan tillföra viktiga synvinklar och argument i dessa debatter. Kopplingen till samhällsvetenskapen är given få studien rör nationella och kommunala diskussioner om skolpolitik och skolorganisation.

2. Syfte och frågeställningar

2.1. Syfte

Vi har i detta examensarbete för avsikt att studera skolorganisationen i en tätortsnära landsbygdskommun, med Kramfors kommun som ett fallstudium, för att ta reda på hur befolkningstätheten och det minskande elevantalet påverkar skolan. Syftet är att förstå styrningen, ramarna och villkoren för skolan och undervisningen, samt hur skolledare och politiker tänker kring skolans organisation i en kommun. Vi vill dessutom studera vilka strategier Kramfors kommun har för att hantera de problemområden som nämns ovan, och få förståelse för den organisation vi som lärare kommer att arbeta i.

2.2. Frågeställningar

Vi har i vår studie utgått från två övergripande frågeställningar, som har legat till grund för våra intervjuer och analysen av vårt resultat.

1. Vilken typ av styrning av skolan är mest framträdande i Kramfors kommun?

2. Vilka strategier har Kramfors kommun för att hantera de problem som uppstår i och med befolkningstätheten och elevantalet?

(a) Vilka pedagogiska och ekonomiska konsekvenser får den låga befolkningstätheten i Kramfors kommun på skolan?

(b) Vilka pedagogiska och ekonomiska konsekvenser får elevantalet i Kramfors kommun på skolan?

3. Kunskapsbakgrund

3.1. Kramfors kommun

Kramfors kommun ligger i Ångermanland och tillhör Västernorrlands län. Invånarantalet i kommunen är 19 412 (SCB 2009-05) och dess yta 1705 km2. Det ger en befolkningstäthet på 11,4 invånare/km2 (SCB). Gymnasieskolan ligger i centralorten Kramfors och organisatoriskt drivs den tillsammans med Sollefteå kommuns gymnasieskola i ett gymnasieförbund. Kramfors kommuns förskolor och grundskolor är uppdelade i tre geografiska områden med var sin högstadieskola. Varje område leds av en områdeschef som också är rektor för högstadieskolan i området. I kommunen finns tre skolor för grundskolans senare år och en gymnasieskola. Vi har valt att kalla grundskolorna ”Gs1”, ”Gs2” och ”Gs3” för att anonymisera våra intervjupersoner (se vidare i avsnitt 4.2.7). Gs1 ligger i centralorten Kramfors och har årskurserna 7-9, Gs2 ligger i en av kommunens större orter, cirka en mil från centralorten och har årskurserna 6-9 och Gs3, med årskurserna 7-9, ligger i en liten ort cirka två mil från centralorten. Se figuren i bilaga 2 för en närmare beskrivning av skolområdenas struktur vad gäller grundskolan.

De större orterna i närheten av Kramfors kommun är Härnösand (4 mil), som är både residens- och stiftsstad, Sollefteå (4 mil) och Örnsköldsvik (8,5 mil).

3.2. Centrala begrepp

Vi har i våra frågeställningar valt att arbeta speciellt med två begrepp: befolkningstäthet och elevantal. Vi tycker att begreppet befolkningstäthet utgör grunden för förståelsen av hur Kramfors kommuns skolverksamhet ser ut idag.Befolkningstäthet är ett begrepp som speglar både befolkning och yta, och ger därför en god bild av kommunens struktur. Låg befolkningstäthet signalerar att befolkningen är relativt liten i förhållande till ytan. Kramfors kommun återfinns i övre halvan i storleksordningen bland Sveriges kommuner på 122:a plats 2008 (SCB), medan kommunen till ytan återfinns på 53:e plats i listan på Sveriges största kommuner till ytan. Befolkningstätheten är låg i en nationell jämförelse, där Kramfors kommun hamnar på 221:e plats av Sveriges 290 kommuner. Vi har även valt att ställa frågor och analysera strategier och konsekvenser av det minskande elevantalet. Elevantalet går upp och ner i vågor. De elever som tar studenten 2009 tillhör 1990-talets stora kullar. Under den senare delen av 1990-talet föddes färre barn, för att sedan vända runt 2000. Detta påverkar skolan, då elevantalet bestämmer efterfrågan på både lärare och lokaler. Gymnasieskolan är nu på väg in i period med ett lägre elevantal (medan grundskolans senare åldrar redan upplever detta), något som kan få stora konsekvenser för skolans innehåll och organisation.

Det minskande elevantalet kan sägas vara en av svensk skolas stora utmaningar de kommande åren. När vi formulerade våra intervjufrågor läste vi en artikel i tidningen Dagens samhälle, ”Skolbänkar gapar tomma” (2009-04-12), där problematiken med ett minskande elevantal redovisas. I artikeln framkommer att 3000 lärare i hela landet skulle behöva sägas upp i och med elevminskningen, men att uppsägningar förmodligen inte kommer att ske då ungefär lika många lärare kommer att sluta genom naturlig avgång, genom exempelvis pension. Förutom att behovet av lärare minskar leder det minskande elevantalet, enligt

artikelförfattaren, till att skolan blir dyrare per elev, då färre elever tar plats i lokaler som fortfarande kostar lika mycket. I artikeln framkommer att det under de närmaste tio åren försvinner 100 000 elever, eller var fjärde elev, från gymnasieskolan. Artikelförfattaren menar att i mindre och mer glest befolkade kommuner blir minskningen extra allvarlig, då dessa kommuner även har ett minskande befolkningsantal i övrigt. Kramfors kommun är en sådan kommun där befolkningen minskar varje år. Mellan åren 2005 och 2008 minskade kommunens befolkning med 634 personer1.

3.3. Skolans organisation och styrning

I boken Utbildningsreformer och politisk styrning ger författarna Bo Lindensjö och Ulf. P Lundgren bilden av skolan som en svårstyrd organisation med lång historia. (Lindensjö m.fl., 2000 sid. 13) Utbildningsinstitutionerna har skapats vid olika tillfällen för olika samhällsgrupper, varje gång en skola blidas finns det redan en modell för vad en skola är och bör innehålla. Redan etablerade skolor får ett maktövertag i definierandet av vad en skola är och det måste nya skolor anpassa sig efter. Författarna menar att skolan påverkas av två processer: En samtida reproduktion och en historisk reproduktion. Den historiska reproduktionen är skolans egen historia och traditioner med exempelvis tidigare läroplaner definierar skolans syfte, mål och innehåll. Den samtida reproduktionen består av de kunskaper och färdigheter som människor antas behöva för att kunna klara av att leva i dagens samhälle. Makten över utbildningen blir central då de båda krafterna kan motverka varandra. Samhälls- och arbetslivets krav på kunskap behöver inte stämma överens med skolans. En omfattande utbildningssektor innebär att skolsystemet blir en viktigare del av samhälls- och arbetslivet. (Lindensjö m.fl., 2000 sid. 16f).

I den mål- och resultatstyrda skolan har staten och kommunerna olika roller. De beslut som togs på 1990-talet förändrade statens ansvar från att detaljstyra till att besluta om de övergripande mål som verksamheten skall arbeta för. (Jarl m.fl, 2007 sid. 35) Författarna beskriver att det kan uppstå konflikter mellan kommunalpolitiska beslut och nationellt ställda krav vid styrningen och organiseringen av skolan. De beskriver hur de anställda inom en sådan organisation kan uppleva ett visst dilemma. (Jarl m.fl, 2007 sid. 23)

För att kunna styra skolan är det viktigt att identifiera de instrument som används för styrning av verksamheten. Det första steget handlar om att skilja på skolans förutsättningar (ramar) och resultat. Författarna Lindensjö och Lundgen presenterar Urban Dahllöfs ramfaktormodell med tre komponenter: (ibid, sid 25)

Ramar Process  Resultat

Ramfaktormodellen har utvecklats till en teori om att ramarna begränsar vilka verksamheter som är möjliga. Inom dessa ramar finns olika former eller verktyg för styrning. De benämns som juridisk reglering, ekonomisk styrning och ideologisk styrning. Varje styrningsform måste förhålla sig till skolan som institution med dess historia och tradition.

Styrningen kan dels vara direkt och dels vara indirekt. Direkt styrning är till exempel styrning av innehåll via läroplaner och kursplaner. Med indirekt styrning menas de bestämmelser, regler eller riktlinjer för hur arbetet skall organiseras. Styrningen av innehållet och organisationerna kategoriseras i tre olika styrmedel: juridisk, ekonomisk och ideologisk styrning. (Jarl m.fl, 2007 sid. 25)

Juridisk styrning

Juridisk styrning syftar på styrning med lagar och förordningar som är rättsligt bindande. Det rör sig om både organisatorisk och innehållsmässig styrning. (Jarl m.fl, 2007 sid. 25f) I målstyrningssystemet är det skollag, läroplaner/kursplaner, timplaner samt skolverkets inspektioner som är en del av den juridiska styrningen. Tros att skolinspektionen enbart kan dra in tillståndet att bedriva pedagogisk verksamhet för de fristående skolorna är det kännbart för kommunerna att ”stå vid Skolverkets skampåle” (ibid, sid 40).

Ideologisk styrning

Den ideologiska styrningen syftar till att styra över verksamhetens innehåll (Jarl m.fl, 2007 sid. 26). Fokus ligger på att skapa ett gemensamt tänkande. Målstyrningen medför att styrningen är vägledande i arbetet med att tolka och precisera verksamheten på lokal nivå. Statens medel vid ideologisk styrning är kvalitetsredovisningarna. (ibid, sid. 28f)

Den ideologiska styrningen har förändrats. Den nya lärarutbildningen, rektorsutbildningen samt fortbildning är också exempel på ideologisk styrning. Kommunerna har fått större möjlighet att påverka med ideologisk styrning och kan på lokalt plan använda sig av skolplaner och egna kvalitetsredovisningar. (ibid, sid. 43f)

Ekonomisk styrning

Med ekonomiska styrning menas reglering av en organisations ekonomiska resurser. Genom tillförande av ekonomiska resurser stödja en viss verksamhet eller beteende och dra in ekonomiska resurser för icke önskvärt handlande. (Jarl m.fl., 2007 sid. 26)

I och med kommunaliseringen av skolan under 1990-talet kom kommunernas utgifter för skolverksamheten ställs mot annan verksamhet. Ett kommunalt utjämningssystem som syftar till att utjämna skillnader mellan kommuner infördes. Oberoende av kommunens skattekraft eller befolkningsstruktur ska medborgarna ha tillgång till en likvärdig välfärd. Staten delar dock fortfarande ut öronmärkta pengar, exempelvis till IT-satsningar, maxtaxa i förskola samt personalförstärkning i skola och förskola.(ibid, sid. 41)

Statens möjlighet till ekonomisk styrning är begränsad, medan kommunen har en större roll i den ekonomiska styrningen av skolan. De kan använda sina resurser i olika syften och hur de fördelar resurserna skiljer sig åt. Det finns de kommuner som använder sig av resursfördelningen som ett aktivt politiskt handlande, medan andra har mer politiskt neutrala fördelningssystem. I kommuner som aktivt för en lokal politisk styrning är den ekonomiska styrningen viktig. Enligt Jarl, m.fl. kan det ekonomiska fördelningssystemet en kommun har valt tydligt visa på vart kommunens skolpolitik syftar till. (ibid, sid. 41f)

3.4. Kommunens ansvar och inflytande på skolområdet

Författaren Quennerstedt frågar sig i Jarls Skolan som politisk organisation i vilken utsträckning det är legitimt att lokala politiker ska kunna utforma riktlinjer som påverkar undervisningen. Quennerstedt belyser kommunernas grundlagskyddade princip om självstyre och menar att det konkret innebär att en kommunal majoritet kan styra och driva egna linjer i skolfrågor genom att bestämma hur skolan ska organiseras och finansieras i kommunen. (Jarl m.fl, 2007 sid. 49)

Det som sätter upp ramar och begränsar kommunernas handlingsutrymme är skollagen och kravet på att undervisningen i Sverige skall vara likvärdig. Det blir ett riktmärke för hur kommunerna får lägga upp undervisningen, enligt Quennerstedt (Jarl m.fl, 2007:50). Inför förändringarna på 90-talet kan man identifiera två olika sätt att uppnå likvärdighet. Den ena politiska fraktionen betonade att utbildningens likvärdighet bygger på en gemensam organiserad skola där alla elever erbjuds samma referensramar. Den andra politiska fraktionen betonade föräldrars och elevers fria val att själva välja mellan olika aktörer (offentliga och fristående) den utbildning som passade till deras behov och förutsättningar. (ibid, sid. 55)

Quennerstedt har identifierat tre diskurser kring kommuners uppdrag och inflytande: Den resultatansvariga kommunen, kommunen som icke-part samt den politiskt-ideologiskt handlande kommunen. Beroende på hur kommunens politiker uppfattar sin möjlighet att styra verksamheten väljer de olika handlingsmöjligheter.

I den resultatansvariga kommunen definieras utbildningens kvalitet utifrån vilka resultat eleverna når. Kommunen har ett stort ansvar för att se till att eleverna når de nationellt upprättade målen och är den part som ställs till svars om det är för låg grad av måluppfyllelse. Trots att staten är den som formulerar målen och att det är en profession som genomför undervisningen är det kommunens ansvar att ge de förutsättningar som behövs för att bedriva och utvärdera utbildningen och dess resultat. (Jarl m.fl, 2007 sid. 57) För att säkerställa likvärdighet skall inte kommunen vara delaktig i formulerandet av mål, utan målen skall kommuniceras direkt från den nationella till den professionella nivån. Kommunens roll är mål- och resultatuppfyllelse, det finns inget ideologiskt handlingsutrymme eller andra handlingsgrunder. (ibid, sid. 58f)

När kommunen ses som en icke-part är det staten som bär huvudansvaret för skolan och skolan blir en angelägenhet endast för staten, skolans lärare och de enskilda familjerna. Kommunerna har ingen plats i detta utbildningssystem utan är en icke-part. Skolledare och lärare skall utifrån de direkta statliga direktiven utforma och genomföra en utbildning som staten och familjerna förväntar sig. De är fria i tolkning och omformandet av målen till undervisning. Kommunerna ska inte heller finansiera skolan då kommuners olika ekonomiska förutsättningar antas påverka skolans kvalitet. (Jarl m.fl, 2007 sid. 59) Likvärdighetsbegreppet beskrivs utifrån två håll, dels utifrån resultatkrav och dels från ett ideologiskt perspektiv med betoning på valfrihet. Likvärdighet ses i ljuset av allas olikheter och deras önskningar om utbildning ges lika värde i valet av skola. Stor vikt läggs vid att skolledare och lärare skall vara fria från påtryckningar av kommunen, tjänstemän och politiker. De uppgifter som kommunen kan sköta är exempelvis skolmat, skolskjutsar och yttre och inre lokaler. (ibid, sid. 60)

Den politiskt-ideologiskt handlande kommunen utgår från att kommunen äger rätten att med politiska och ideologiska medel bedriva utbildningspolitik. Skolans organisation kan få en tydlig politisk karaktär beroende på om det är ett valfrihetsbaserat system med skolpeng

eller en stark och gemensam kommunal skola. Vilken likvärdighetstolkning som skolan står för beror på den politiska majoriteten i kommunen. (Jarl m.fl., 2007 sid. 61f)

Dessa tre diskurser finns på olika arenor i samhället. Den dominerande diskursen är den resultatansvariga kommunen och är nästan uteslutande den enda diskursen som förs på nationellt plan. Den politiskt-ideologiskt handlande kommunen är en aktiv motpart till den resultatansvariga diskursen, och bedrivs främst på lokalt plan. Quennerstedt menar att förhållandet mellan dessa båda diskurser kan beskrivas som en kraftfull statlig styrning där staten genom att benämna kommunen som resultatansvarig försöker påverka det kommunalpolitiska agerandet. Genom att inte benämna diskursen om den politiskt-ideologiskt handlande kommunen blir det för staten ett sätt enligt Quennerstedt att inte ta ställning. (ibid, sid. 62)

3.5. Likvärdighet och valfrihet i den decentraliserade skolan.

Från att skolan har varit enhetlig och centralstyrd för att säkerställa jämlikhet har utvecklingen de senaste decennierna mer och mer gått mot en decentralisering av den svenska skolan (Lindensjö m.fl, 2000 sid. 93). Den omfattande förändringen av skolan i början av 1990-talet byggde på en styrningsmodell med två delar (se bilaga 3). Den ena delen handlar om målstyrning och den andra om resultatutvärdering. Målstyrningen ska konkretiseras på lokalt plan och inte av staten. (ibid, sid. 102ff).

Med fler utvärderingar och ett absolut betygsystem har utbildningssystemet blivit mer transparant. Olikheterna har blivit synligare. I Skolverkets utvärderingar av skolan har resultaten varit goda, även i internationell jämförelse. Samtidigt finns det många elever som inte når betyget godkänt i högstadiet och variationen i resultat har ökat mellan skolor. (ibid, sid. 117f)

Decentraliseringen har inneburit ökad skillnad mellan olika skolor och mellan kommuner, vilket återigen aktualiserat jämlikhetsfrågan. De utmaningar och ökade krav om skolans effektivitet och fokus på skolan som en investering som påverkar tillväxt har inneburit att jämlikhet utryckts som likvärdighet. (Lindensjö, sid. 121) Det sker en förskjutning i uppfattningen kring begreppet jämlikhet. Jämlikhet har inte varit ett stabilt mål för utbildningen. Begreppet hade till en början betydelsen av enkel jämlikhet (likhet), för att senare betyda lika möjligheter. Trots jämlikhetsbegreppets förändring har den grundläggande betydelsen funnits kvar, tanken om enkel jämlikhet eller likhet (Lindensjö m.fl, 2000 sid. 93, 117f).

Skolans innehåll är inte neutralt till elevernas olika sociala förutsättningar. Skolan hamnar i ett dilemma då den dels skall vara en del av samhället och dels utjämna skillnaderna som samhället skapar och återskapar. Skolan har haft en utjämnande effekt samtidigt som arbetsmarknaden ställer högre krav på utbildningen. Det livslånga lärandet innebär ett tuffare jämlikhetsideal, där alla ska få lika faktiska möjligheter. För att de ska nås måste det enligt Lindensjö och Lundgren satsas på de som via födseln fått ogynnsamma villkor (ibid sid. 119).

3.6. Skolan i glesbygd

Myndigheten för skolutveckling gjorde 2005 en kunskapsöversikt av ämnet utbildning i glesbygd2 (Thelin m.fl. 2005). I sin sammanställning presenterar författarna den forskning som har gjorts när det gäller skolor och utbildning i glesbygd, ofta i en norsk kontext. Vårt studieobjekt, Kramfors kommun, är inte en glesbygdskommun, men vi menar ändå att deras sammanställning är av intresse då flera av frågeställningarna som tas upp också berörs av våra intervjupersoner.

Thelin och Solstad använder begreppet ”likvärdighet” som en måttstock i sin sammanställning. De strukturerar sitt resultat i tre delar: (1) tillgänglighet och lokalisering av skolan, (2) skolans innehåll och relevans och (3) utbildningens lika värde. I vår studie är det framförallt den första kategorin som är den intressanta. Författarna redogör i detta ämne för den historiska utvecklingen. Skolor placerades i början av 1900-talet ofta mittemellan två eller flera byar. På 1950-talet byggdes infrastrukturen ut och det blev möjligt att flytta skolorna till centralorter och låta eleverna åka skolskjuts. Denna typ av skolor ansågs av den tidens skolpolitiker ha bättre kvalitet än de små och åldersblandade glesbygdsskolorna, en diskussions om pågår än idag. Den forskning som författarna presenterar ser närmare på bland annat restidernas och inackorderingens betydelse på elevernas resultat och välmående (Thelin 2005, sid. 86f). Diskussioner som tas upp i undersökningen är bland annat åldersblandning, rekrytering av lärare, elevernas välmående, förändringar i timplanen för att möjliggöra samläsning och skolan som kulturbärare och dess betydelse för bygdens överlevnad. Författarna presenterar en stor mängd olika studier gjorda från 1960-talet och framåt, som alla kommer fram till sina egna resultat på dessa frågeställningar.

2_{Glesbygdsverket definierar ”glesbygd” som ett område där det är längre än 45 minuters bilresa till närmaste ort}

med 3000 invånare, samt öar utan fast förbindelse till fastlandet. Sveriges kommuner och landsting (SKL) definierar ”glesbygdskommun” som en kommun med färre än 20000 invånare och färre än 7 invånare per km2

4. Metod och genomförande

4.1. Undersökningsstrategi

Vi har valt kvalitativ strategi och använt kvalitativ metod i vår studie. Valet var självklart då vårt fokus är att nå en förståelse för den verksamhet som våra intervjupersoner representerar och försöka förstå våra intervjupersoners sätt att resonera och handla.

En kortfattad beskrivning av kvalitativ strategi är att forskaren lägger vikten vid ord och beskrivningar hellre än siffror och kvantifierad datainsamling. Den kvalitativa strategin är teorigenerande, fokuserar på förståelse samt har ett konstruktivistiskt tankesätt (Bryman 2002, sid 35). Forskaren studerar vanligtvis en begränsad aspekt av ett studieområde, och vill säga något om just den aspekten utan att kräva att forskningen ska kunna generaliseras och vara allmängiltig (Bryman 2002, sid 273). Inom den kvalitativa strategin är det induktiva tillvägagångssättet vanligt. Forskarens mål är att utifrån sitt empiriska material generera en teori. Vårt val av kvalitativ strategi hör ihop med en hermeneutisk (tolkningsinriktad) kunskapssyn. Inom hermeneutiken strävar forskaren efter att förstå människors agerande snarare än att förklara det. För att deltagarens perspektiv ska stå i centrum ska studien gärna göras i deltagarens naturliga miljö (Bryman 2002, sid 273). Inom den kvalitativa strategin är också ett konstruktivistiskt angreppssätt vanligt: den sociala verkligheten är i ständig förändring och ett resultat av samspelet mellan individerna och den miljö de lever i. Därför står de processer som formar och omformar verkligheten i fokus för studien (ibid).

4.2. Undersökningsdesign

4.2.1. Fallstudie

Vi har valt att göra en fallstudie. En fallstudie är ett detaljerat och ingående studium av ett enda fall, exempelvis en kommun, en skola, en organisation eller till och med en person. (Bryman 2002, sid 65). Vi får genom vår studie förståelse för hur skolorganisationen i en viss kommun ser ut och hur den formas och omformas beroende på yttre faktorer som elevantal, pendlingssträckor och politikernas bostadsorter. En fallstudie är av sin natur inte representativ eller ett stickprov och har inte som syfte att generalisera, utan syftet är att forskaren utifrån de empiriska resultaten ska kunna skapa en teori på området. Fallet är inte utvalt för att vara ett typfall, utan utvald för att forskaren av någon specifik anledning är intresserad av just detta fall (Bryman 2002, sid 67). Genomskinligheten vid valet av det speciella fallet anses vara ett mycket viktigt kriterium för forskningens kvalitet, och därför ska beskrivningar av exempelvis urval och hur forskaren har kommit fram till slutsatserna förekomma.

Vi har gjort en fallstudie av skolorganisationen i Kramfors kommun. Kommunen valdes av två anledningar. Kramfors definieras av Glesbygdsverket3 som en kommun i ”tätortsnära landsbygd”, vilket innebär att befolkningen bor inom 5 till 45 minuters bilresa från tätorter

3 _{Glesbygdsverket lades ner 31 mars 2009, men www.glesbygdsverket.se med bland annat definitioner och fakta}

större än 3000 invånare. Det är en ”mellandefinition” mellan tätort och glesbygd, vilket är intressant då kommunen måste förhålla sig till ett geografiska faktum att inte varken ha någon särskilt stor stad eller obebodd landsbygd. Valet av Kramfors kommun är också ett bekvämlighetsurval, då en av författarna ursprungligen kommer från Kramfors vilket ger oss värdefulla förkunskaper och kontakter, och därmed underlättade vårt fältarbete.

4.2.2. Reliabilitet och validitet

De två viktigaste begreppen för att bedöma kvaliteten i forskning är reliabilitet och validitet. Begreppen är svåra att applicera på den kvalitativa forskningen, då reliabilitet och validitet förutsätter att forskaren har en enda absolut bild av verkligheten (Bryman 2002, sid 258). I litteraturen lyfts därför alternativa begrepp och synsätt fram när det gäller bedömning av kvalitativ forskning, och vi kommer därför även att diskutera sådana alternativa synsätt.

Reliabilitet betyder tillförlitlighet och används för att diskutera om forskningen är replikerbar, om det blir samma resultat om en annan forskare gör om studien med samma metoder. Diskussionen om validitet beskriver hur väl forskningen verkligen handlar om det som forskaren har sagt att den ska handla om. I validiteten finns även diskussionen om huruvida resultatet går att generalisera på liknande områden än just det som forskaren har studerat (Bryman 2002, sid 113). Reliabilitetens krav på replikerbarhet är många gånger omöjligt i kvalitativ forskning, då forskaren har studerat ett visst socialt sammanhang under en viss tidpunkt. Även validitetens krav på generaliserbarhet är svår att uppnå för den kvalitativa forskaren, eftersom detta inte är forskningens syfte.

Bryman, baserat på forskarna Guba och Lincoln, alternativa begrepp för granskning av forskningsresultat i kvalitativ forskning: trovärdighet och äkthet. I trovärdigheten ingår tillförlitlighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering (Bryman 2002, sid 260f). Vår studie är tillförlitlig eftersom vi har kunnat gå tillbaka till de inspelade intervjuerna och lyssnat på det som sades igen. Studien har hög överförbarhet då vi menar att diskussionen lätt det går att överföra till andra kontexter. Våra resultat kan appliceras på andra kommuner, och skillnader och likheter i strategier kan studeras. För att nå hög överförbarhet krävs fylliga beskrivningar av den kontext vilken studien är gjord, något som vi har gjort. (Bryman 2002, sid 260). Vår studie är pålitlig då vi har gjort en fullständig redogörelse för alla faser i forskningsprocessen, även om pålitligheten kan sägas minska då den sociala kontexten skolan finns inom är i ständig förändring. Slutligen handlar konfirmering om forskarens kontroll över sina egna värderingar, där vi menar att vi inte har påverkat resultatet av forskningen genom våra egna värderingar och åsikter.

4.2.3. Undersökningsmetod

Inom den kvalitativa strategin finns flera vanliga metoder, som deltagande observation, kvalitativa intervjuer och fokusgrupper (Bryman 2002, sid 251). Vi valde att göra kvalitativa intervjuer, då vi anser att det är en metod som ger oss bra möjlighet att få förståelse för våra intervjupersoners sociala verklighet och sedan kunna tolka deras åsikter och agerande. En kvalitativ intervju lägger tyngdpunkten på intervjupersonens egna synsätt och ståndpunkter. För att ge utrymme åt detta tillåts intervjun att röra sig i olika riktningar och intervjuaren är flexibel för att följa de vägar intervjupersonens tankegångar tar. Målet med intervjun är att få så detaljerade och fylliga svar som möjligt (Bryman 2002, sid 300).

Våra intervjuer hade låg grad av standardisering och var semi-strukturerade. Vid en semistrukturerad intervju använder forskaren en intervjuguide, där ämnen och frågeställningar för intervjun tas upp (se bilaga 1). Guiden behöver inte följas från början till slut utan intervjuaren låter den som intervjuas prata fritt runt en fråga i den ordning det passar och ställer följdfrågor (Bryman 2002, sid 301ff). En intervjuguide gör att intervjuer kan jämföras med varandra då guiden hjälper intervjuaren att komma ihåg alla relevanta teman.

4.2.4. Genomförande av intervjuer

Trost presenterar den kvalitativa intervjuns sju stadier (Trost 2005, sid. 28ff):

(1) Tematisering. Vi bestämde oss tidigt för att vi ville studera skolan i Kramfors kommun utifrån ett perspektiv som handlade om kommunens geografiska struktur. Vår första tanke var att göra en jämförande analys med någon kommun i Skåne, men då vi ansåg det vara för omfattande valde vi att begränsa oss till Kramfors. Vi hade många diskussioner om vad vi ville ha fram och letade efter grundläggande fakta på hemsidor och i statistik.

(2) Forskningsdesign och val av metod. Vårt andra stora beslut var att göra intervjuer med skolledare och politiker under en veckas fältstudie i Kramfors. Vi bokade in intervjuer men lyckades inte få tag i alla de politiker vi ville prata med. Då vi är intresserade av att nå en förståelse av skolledarnas arbete var kvalitativa intervjuer det mest passande.

(3) Genomförande av intervjuer. Vi genomförde intervjuerna under en veckas fältstudie. Under fem dagar gjorde vi sju intervjuer, ungefär en timme långa. Vi gjorde alla intervjuer tillsammans, och vi upplevde det inte som att det var något problem att vara två. Vi var samspelta och hade till viss del delat upp vilka frågor var och en skulle ställa. Då den ena ställde frågor kunde den andra titta ner i papperna och fundera på vilken fråga som passade näst. Inspelningsutrustning användes, efter tillstånd av intervjupersonen. Vid några tillfällen intervjuade vi två personer. I en av dessa intervjuer upplevde vi att det fanns en hierarki mellan intervjupersonerna, men personen med ”lägre status” vågade ändå ha andra åsikter än sin ”chef” vid vissa tillfällen. Vi försökte ställa ”hur”-frågor istället för ”varför”-frågor och inte ställa analyserande frågor, vilket visade sig vara svårt då vi gärna ville sammanfatta under intervjuns gång (Trost 2005, sid. 83). Intervjupersonerna fick ta del av frågorna innan intervjun, för att ha möjlighet att förbereda sig och exempelvis ta fram statistik. De flesta satt med frågorna framför sig under intervjun och hade även gjort lite anteckningar innan.

Det faktum att en av författaren kommer från Kramfors, gjorde att vi fick en bra ingång under intervjuerna. Intervjuerna blev på så sätt detaljrika i diskussioner om kommunens olika byar, skolornas verksamhet och kommunens skolpolitik, tack vare de förkunskaper vi hade. Kopplingen till kommunen gjorde också att intervjuerna blev personliga, med referenser till livet utanför skolan och jämförelser med hur det var på skolan tidigare.

(4) Transkribering. Vi transkriberade intervjuerna redan under fältstudieveckan. Vi lyssnade båda två av intervjuerna oberoende av varandra, i enlighet med den metod som Trost beskriver som ”metod nummer fyra”. Intervjuerna skrevs inte ner ordagrant, utan vi koncentrerade oss på de svar som kom på frågor från intervjuguiden, och resten antecknades bara som stödord och korta sammanfattningar (Trots 2005, sid. 127f).

(5) Bearbetning och analys. Efter intervjuerna kunde vi lätt identifiera tydliga teman. Utifrån dessa teman sammanställde vi och jämförde resultaten med varandra. Under skrivandets gång gick vi ett par gånger tillbaka och lyssnade på delar av intervjuerna igen för att försäkra oss om att vi uppfattat rätt. Resultatet analyserades sedan i ljuset av kunskapsbakgrunden och våra ursprungliga frågeställningar. Analysen av intervjuerna sker

inte bara vid speciella tillfällen, utan även omedvetet när forskaren gör annat (som cyklar eller bakar bröd) (Trost 2005, sid. 129).

(6) Kritisk granskning av resultatet. Under arbetet med sammanställning och analys, samt i arbetet med att beskriva vår metod, granskade vi även resultatet ur ett kritiskt perspektiv vad gäller exempelvis tillförlitlighet och replikerbarhet.

(7) Rapportering. Till sist skrevs resultatet ihop i en rapport där målgruppen främst är våra egna kurskamrater men också de skolledare, lärare och politikern vi intervjuade.

4.2.5. Urval

En studie kan aldrig beskriva allting och alla inom ett forskningsområde, utan ett urval av studieobjekt måste göras. Det är viktigt att forskaren tydligt redogör för hur urvalet gjordes, för att läsaren ska kunna ta ställning till pålitligheten i studien. Urvalet kan ske genom bekvämlighetsurval, kedjeurval, genom personliga kontaktpersoner och någon form av representativt urval utefter kvoter och kriterier (Bryman 2002, sid 312).

Vårt urval för intervjuer var i första hand rektorerna på skolor i Kramfors. Vi valde att besöka samtliga kommunala gymnasier (endast ett) och högstadieskolor (tre stycken). Då vi ville undersöka skolans organisatoriska nivå, och valde vi att kontakta de som har ansvar för just de organisatoriska frågorna. Vi ville också intervjua politiker, och kontaktade både politiker och tjänstemän med ansvar för skolfrågor. Tyvärr lyckades vi bara få en intervju, då flera av politikerna och tjänstemännen var upptagna med budgetberedning under får fältstudievecka. För att få verksamhetens vardagliga perspektiv valde vi också att kontakta några lärare, som vi kontaktade genom rektorerna. Urvalsdirektivet var ”lärare med samordningsansvar”. Lärarna var i samtliga fall en av författarens egna lärare under skoltiden. I inledningen av våra diskussioner om studien diskuterade vi att även intervjua elever. Efter att ha läst litteratur om intervjuer och funderat på syfte och frågor i mer detalj, valde vi att inte ta med elever i vår studie. Detta berodde på att tillstånd då skulle ha behövt inhämtas hos föräldrar, men även på att vår studie har ett organisatoriskt perspektiv och vi insåg att elever förmodligen inte kunde ge svar på de frågor vi ville ställa.

Det faktum att vi valde att göra en fältstudie under en enda vecka ställde i fallet med politikerna till ett problem då politiker och tjänstemän inte gick att få tag på. Av praktiska anledningar hade vi inte möjlighet att åka norrut ännu en gång för dessa intervjuer.

4.2.6. Intervjupersonerna

Vi intervjuade totalt tio personer. Av dessa var fyra rektorer för grundskolans senare åldrar (Gs), en samordnare på skola Gs2 och en rektor/utbildningsledare på gymnasiet med ansvar för bland annat SP, NP, BF, ES och MP-programmen. Bland de resterande finns två lärare på skola Gs3 och en gymnasielärare, samt en politiker med ansvar för gymnasiefrågor. Vi benämner rektorerna och lärarna på grundskolorna på samma sätt som skolorna: Titel och skola Gs1, Gs2 respektive Gs3. De två rektorerna på Gs3 särskiljs med benämningarna Gs3A och Gs3B när de säger något specifikt.

Intervjun med gymnasieläraren var avspänd och kollegial. Intervjun ägde rum i ett avskilt rum bredvid lärarnas arbetsrum och vi blev inte störda. Vi upplevde att han svarade öppet och ärligt på våra frågor med eftertänksamhet och noggrannhet.

Även rektorerna på skolorna svarade ärligt och uppriktigt på våra frågor. De talade öppet om skolornas utmaningar och problem, och var inte rädda för att kommentera

kommunens skolorganisation och skolpolitik. Intervjuerna ägde i samtliga fall rum på rektorernas kontor vid separata konferensbord. Vi två av fyra intervjuer med rektorer (Gs1 och Gs2) blev vi kort störda av telefonsamtal respektive en elev. Lärarna på skola Gs3 intervjuades i ett konferensrum. Vi blev inte avbrutna eller störda under intervjun. Även lärarna svarade uppriktigt och talade fritt om skolans situation. De kompletterade varandra tack vare skilda bakgrunder och erfarenheter och förde under vissa stunder dialog med varandra.

Politikern är socialdemokratiskt kommunalråd och sitter i direktionen för gymnasieförbundet. I direktionen sitter sex politiker från förbundets två städer, Kramfors och Sollefteå, med en ordförande från Sollefteå. Politikern intervjuades i sitt arbetsrum i kommunhuset, vid ena hörnet av ett stort konferensbord. Vi blev inte avbrutna under intervjuns gång. Vi upplevde att politikern såg seriöst på vårt arbete och våra frågor. Politikern växlade mellan att vara resonerande och visionär till att vara mer konkret och redogörande.

4.2.7. Etik

Vi användandet av kvalitativa metoder är diskussionen om forskningsetik extra viktigt. I en intervju kan det framkomma material som kan upplevas som känsligt för den som blir intervjuad. All forskning bör utgå från frivillighet och informerat samtycke (Trost 2005, sid. 105). Konfidentialitet och anonymitet är viktiga delar av forskningsetiken. Grundregeln är att en läsare inte ska kunna identifiera vilken intervjuperson som har sagt vad och att de enskildas integritet ska respekteras (Trost 2005, sid. 107). Om forskaren utlovar anonymitet och tystnadsplikt måste detta löfte följas.

I våra inledande e-brev till intervjupersonerna presenterade vi oss själva och vårt syfte, vilket också skedde i början av varje intervju. Vi har funderat mycket på frågan om anonymitet. Intervjupersonernas anonymitet har hela tiden varit en självklarhet, även om vi inte utlovade detta under intervjuerna, och som ett led i detta har vi valt att ge skolorna kodnamnen Gs1, Gs2 och Gs3 samt ”gymnasieskolan”. Vi anser att det är intressant för läsaren att känna till kommunen och att detta ger läsaren ökad förståelse, men att det inte är av vikt att veta skolornas namn. Anonymitet är ofta svårt att upprätthålla i kvalitativa intervjuer, då forskaren gärna vill göra detaljerade beskrivningar av situationer, platser och sammanhang (Bryman 2002, sid 445). Vi är medvetna om att det ändå kan vara lätt att identifiera de olika skolorna för den som har kunskap om kommunens geografi och organisation.

5. Resultat

5.1 Grundskolans senare år

5.1.1 Geografisk placering

Alla grundskolor berörs av att det finns elever som pendlar med skolbuss till skolan. Gs1 har minst antal elever som åker med skolbuss, ca 25% enligt rektorn, och enligt rektorn på Gs2 åker ungefär hälften av eleverna skolbuss. Till Gs3 är det 98% som åker skolskjuts, vilket beror på skolans geografiska placering.

Placeringen av Gs1 är enligt rektor Gs1 strategiskt perfekt. ”Trots vikande siffror har vi ett stabilt elevunderlag”, menar rektorn. Rektorn betonar närheten till Ådalshallen, idrottsplats och tennishall. Rektorerna för Gs2 och Gs3 resonerar alla om skolornas placering i förhållande till centrum och större orter. Den geografiska placeringen för Gs2 beskrivs i positiva ordalag av rektor Gs2 och samordnaren. De ser inga problem med sin placering och menar att de har en fördel att ligga lite utanför centralorten. ”De [eleverna] springer inte på stan, det är inte lätt att skolka, finns inte så mycket att springa på förutom Ica, Konsum… och OK. Det är också nära till naturen” säger samordnaren. Den ort som Gs3 är placerad i beskrivs som en kompromissort av både rektorer och lärare. Placeringen av skolan var en kompromiss mellan tre andra orter och skolan byggdes mitt i det geografiska området. Rektor Gs3A beskriver området som kustlandskap och ”många ungdomar känner igen sig i vardagliga situationen med att åka buss”.

Enligt lärarna på Gs3 har eleverna ett rimligt avstånd till skolan, men ska man åka någonstans på studiebesök blir det en bit att åka för dem. De beskriver att de har små möjligheter att göra studiebesök och att när det gjort det varit tvungen att få pengar från annat håll, ibland har elevrådet skjutit till pengar för att besöka tingsrätten i Härnösand under samhällskunskapsundervisningen.

Hur långt är det acceptabelt att pendla?

Rektor Gs1 åker själv 2 mil och har personal som åker fyra mil och menar att eleverna kan åka lika långt. Rektorn Gs2 och samordnaren menar att pendling inte är en stor fråga. Ingen har längre än 2 mil och de som åker så långt är ett fåtal. De åker mellan 5-15 km och gränsen för skolskjuts går vid 3-4 km4.

Rektorerna på Gs3 beskriver att de har elever från flera orter med 2-3 mils avstånd från skolan, men de finns de som har fyra mil enkelresa. På frågan huruvida det finns en smärtgräns för elevers pendling till skolan svarade rektor Gs3B att det inte finns någon men att det beror på åldern. Från 13 år kan man få åka fyra mil, och 16-åringarna åker ytterligare två mil för att komma till gymnasiet. Kortare skolskjutsar finns även för yngre barn på små orter. Rektorerna menar att eleverna härdas och är vana. Rektor Gs3B menar att en timmes pendling är rimligt var man än bor i Sverige.

Pendlingens påverkan

På alla skolor påverkas schemaläggningen av elevernas pendlande med buss. Rektorerna på skola Gs3 menar att det är svårt att förändra skoldagen, om inte omöjligt, medan det i en större stad skulle ha varit möjligt för eleverna att åka med lokaltrafiken eller gå hem. Rektor Gs1 beskriver att de vid friluftsdagar måste anpassa sig till de reguljära bussarna och beställa om skolbussarna. De som åker reguljärt får ett busskort och får sköta sig själva. Samordnaren på Gs2 beskriver att schemaläggningen har hittat sina former så att de har ungefär samma start och sluttid. Dessutom menar samordnaren att det har en bra dialog med bussbolagen och att bussbolagen ber om ursäkt om de ändrat busstider efter skolan lagt schema. Rektor på skola Gs1 betonar att de måste anpassa skoldagen så att eleverna inte ska ha så mycket väntetid. På måndag morgnarna har de valt att börja dagen en halvtimme senare, vilket har medfört att elever som åker skolskjuts får vänta en halvtimme på att skolan ska börja. Rektorn menar att man får acceptera den tiden. Eleverna har tillgång till fritidsgården och rektorn säger att morgonen är precis som håltimmarna mitt på dagen.

Geografi och pendlingens påverkan på skolmiljön

Rektorn Gs3B uttrycker att skolans placering har en fördel, ”Platsen blir neutral mark, … ingen äger skolan.” Inte ens 10 % av eleverna bor på orten. Rektorn på Gs3 menar att skolan är en plats där eleverna kan mötas och som är viktig för att skapa nya kontakter. Skolan har en aktiv kafeteria som sköts tillsammans med eleverna. Eleverna har tillgång till pingisbord, uppehållsrum och bibliotek. Lärarna på Gs3 menar att skolan blir elevernas fritid och en möjlighet att träffa kompisar. Eleverna bor långt från varandra och har ofta inte möjlighet att träffas på något annat ställe än i skolan.

Lärarna på Gs3 för ett liknande resonemang som rektor Gs2 och samordnaren om placeringens påverkan på skolan: "Här har vi inte så mycket annat som drar, har inga som röker. Kommer det hit någon så har vi koll på det”. De beskriver att de har koll på ungdomarna och att det inte finns andra saker som drar som det kan finnas i en storstad. Enligt en av lärarna är det en ”stor förmån av att hit kommer man och är under skoldagarna inte så mycket annat som drar eller som man ska ta ställning till”

För eleverna på Gs3 är bussarna också en del av skolmiljön. Med anledning av restiden erbjuder skolan frukost för eleverna för 6 kr/dag. Det brukar vara runt 20 elever som utnyttjar den möjligheten enligt rektorerna på Gs3. Lärarna på Gs3 beskriver hur det då och då uppkommer problem med mobbing på bussarna och att de inte har någon koll på vad som händer på bussarna. De beskriver att de har god kontakt med busschaufförerna och att bussbolaget ansvarar för säkerheten under färden. Enligt dem finns det lärare som ibland åker med bussarna. En lärare nämns speciellt som frivilligt åker med skolskjutsen till och från arbetet, för att åka miljövänligt samtidigt som läraren håller ett öga på eleverna.

Ett annat problem som lärarna upplever är att om Vägverket inte sandar vägarna stannar bussarna. Lärarna menar att vägverket inte längre åker ut och sandar bara för att busschaufförerna anser att det behövs. Det är ett vardagsproblem som alla drabbas av på landsbygden, menar lärarna. Enligt läraren handlar det om ekonomi och numera åker Vägverket ut med egen personal för att kolla om det ska sandas. Lärarna berättar att det händer att elever bli kvar på skolan på grund ut av halkan och att det är en del i deras krisplan. De har en lärare som stannar kvar, ringer föräldrarna och ordnar med fika. Lärarna berättar att

eleverna ibland får vänta länge till 17.30 och föräldrarna ska enligt krisplanen också stanna hemma och inte åka ut på vägarna för att hämta barnen för att undvika olyckor.

5.1.2 Samarbeten

Högstadieskolorna samarbetar nära med skolorna för grundskolans lägre åldrar inom sitt område. Rektor och samrodnare på Gs2 nämner att de måste anpassa sig efter den friskola som finns inom deras område. Det är en F-6-skola medan de kommunala har årskurs F-5. Det innebär att Gs2, som har årskurserna 6-9, får fler elever till årskurs 7 från friskolan vilket innebär problem med språkundervisningen. Placering av Gs1 i centrum med närhet till gymnasieskolan innebär att de samarbetar om Ådalshallen och att de hyr ut lokaler till gymnasieskolan, tex. textilsal till hantverksprogrammet.

För Gs3 har samarbetet med skolorna i området förändrats, rektorerna menar att det är lättare att arbeta mot nuvarande fem istället för sju F-6 skolor. Sammanslagningarna har dock inneburit att Gs3 tappat elever årskurserna F-6. Rektorerna menar att det inte har underlättat då de nu har en överkapacitet lokalmässigt och svårt att klara vissa tjänster som också kunnat jobba i de tidigare åren. Eleverna som gick på en av de skolor som lagts ner har också sökt sig till F-5 skolan i andra orter och den fristående F-6 skolan, vilket i framtiden kan innebära att Gs3 får färre elever och att upptagningsområdet förändras.

Rektorn på Gs2 skolan beskriver hur högstadieskolorna samarbetar med jämna mellan rum och att det denna höst (2008) handlat om gemensamma betygskriterier. Rektorerna på Gs3 beskriver att förutom höstens samarbete om mål och bedömning samarbetar de inom området studie- och yrkesvägledning. De samarbetar även kring skolavslutningarna för niorna och prao enligt rektorerna på Gs3.

Lärarresurser

Alla högstadieskolor har till viss del delade lärartjänster med andra skolor i kommunen för att de inte har elevunderlag som kan ge vissa lärare hela tjänster. Rektorn och samordnaren på Gs2 beskriver fenomenet med ambulerande lärare som ganska nytt. Samordnaren beskriver att en av de lärare som jobbar 80 % på Gs2 och 20 % på Gs1 hade funderat på att gå ner i timmar, men hon konstaterar att det har gått bra att jobba en dag på Gs1 eftersom han velat fortsätta arbeta så. Om det skulle bli fler ambulerande lärare skulle det enligt rektorn på Gs2 bli svårt att locka och behålla kompetenta lärare. Det är en liten skolas sårbarhet menar rektorn (Gs2). Rektorn på Gs1 menar att det är svårt för ämneslärarna att få full tjänst och att kommunen vid uppsägningar ser kommunen som en helhet och inte uppdelad i enskilda skolor. De lärarresurser som skolorna delar är i ämnena slöjd, teknik, idrott och bild. Enligt rektor Gs1 är det dessutom en lärare från gymnasiet som har engelska med en elev på Gs1. En av lärarna på Gs3 arbetar själv någon dag i veckan på en annan skola och beskriver att det ”kan vara bra att få impulser från andra skolor också”.

5.1.3 Skolpolitik och skolorganisation

Rektorerna på alla tre högstadieskolorna tar upp frågan om ”bytänkande” och ”byanda”, och hur detta påverkar de politiska beslutdn om hur skolorganisationen ska se ut. Två krafter identifieras: ett starkt lokalsamhälle med föreningsliv och engagerade medborgare, och skolpolitikernas geografiska bosättning i kommunen.

Rektorer i både område Gs2 och Gs3 berättar att vissa skolor, om de läggs ner, förmodligen skulle drivas vidare med hjälp av föräldrar, föreningar eller lärare. En av rektorerna låter påskina att det till och med är så att en av de minsta skolorna i område Gs3 finns kvar just av den anledningen att det finns ett aktivt föreningsliv i byn som annars skulle driva skolan vidare. På så sätt skulle inte en nedläggning av den enheten göra de andra enheterna i närheten starkare, och kommunen därför väljer att ha kvar skolan i byn. Rektorn i område Gs2 menar att hans egen skola kanske skulle drivas vidare av lärare och föräldrar om kommunen valde att lägga ner den. Föräldrar och andra boende har redan startat stödföreningar för skolans och ortens bevarande, berättar rektorn (Gs2).

Det andra faktorn som påverkar planeringen av skolorganisationen i kommunen är politikernas geografiska bosättning. Samtliga rektorer menar att de flesta politikerna bor i skolområde Gs3:s geografiska område, och att detta påverkar deras beslut i skolorganisatoriska frågor och att det därför är lättare för politikerna att lägga ner skolor i de andra två skolområdena. Han menar att i hans eget skolområde, Gs2, har fem enheter lagts ner, medan det inte lagts ner någon i område Gs3. Rektorerna, speciellt rektor Gs2, uttrycker ilska och irritation över detta och menar att politikerna inte vågar fatta beslut som går emot den egna hembygdens skolorganisation. I denna diskussion ser vi en tydlig geografisk uppdelning i kommunen, där de skolområden där det inte bor skolpolitiker riskerar att missgynnas. Rektorerna är överens om att detta sker på helhetstänkandes bekostnad. Både rektorerna på skola Gs1 och Gs2 anser att kommunens enda friskola uppkom på grund av så kallat bytänkande.

Rektorn på skola Gs2 anser att det inte har tagits något helhetsgrepp om kommunen och att planeringen av skolorganisationen inte har skett enligt samma matris i de olika kommundelarna. De nedläggningar av skolverksamhet som har gjorts har gjorts på ett felaktigt sätt, menar rektorn (Gs2), då husen och allt som hör till det, som trädgårdsskötsel och snöskottning har behållits. När det gäller nedläggning av skolor är det lätt hänt att just bypolitiken tar över, menar rektorn, och att skolledningarnas förslag därför riskeras att inte diskuteras av politikerna.

Rektorn på skola Gs1 vill själv ha frihet att planera organisationen i sitt skolområde, och diskutera med personalen utifrån de resurser politikerna ger. Att lägga ner skolor ger, enligt rektorns erfarenheter, inte alltid vinst. Om nedläggningen inte är tillräckligt välplanerad behövs baracker, som kostar mycket pengar. Ombyggnader kostar också mycket, det räcker inte med den besparing som en färre i bespisningspersonalen eller vaktmästeriet ger.

Rektorn för skola Gs2 menar att det med det vikande elevantalet kanske inte går att ha tre skolområden. Risken är, enligt rektorn att det då blir skola Gs2 som läggs ner, med hänvisning till den politiska diskussionen. Rektorerna för skola Gs3 menar däremot att det inte finns några hot om nedläggningar av skolor, eftersom politikerna inte vågar ta tag i frågan i rädsla för väljaropinionerna. Lärarna på skola Gs3 tycker att det känns svårt rent geografiskt att lägga ner skolan (Gs3). Även de anser att förändringar i skolorganisationen sker på grund av hur aktiva vissa politiker är i de politiska besluten.

Rektorerna i alla tre skolområdena har tänkt mycket på hur skolorganisationen i kommunen skulle kunna se ut för att bli bättre, men känner att deras åsikter inte har tagits i beaktande i tillräckligt hög grad på grund av bypolitiken. Rektorernas åsikter handlar både om nedläggning av enheter (främst i det område där skolpolitikern bor och som anses ha blivit förskonat från nedläggningar tidigare) och om att utöka antalet årskurser på de existerande högstadieskolorna. Rektorerna menar, var för sig, att det främst är område Gs3 som måste

förändras, då de anser att detta område blivit särbehandlat av politikerna och de andra två områdena har fått bära oproportionerligt stor andel av förändringarna. Rektorerna på skola Gs3 har ett förslag på hur man kan lösa problemen med minskande elevantal. Det går ut på att göra om skolan till en skola för årskurs 4-9, årskurser som skolan tidigare har haft, istället för 7-9 som finns idag. Skolorna på de mindre orterna runt omkring får då årskurserna F-3. De har inte fått något svar på sitt förslag från politikerna, och tror att detta beror på att det är en känslig fråga. Många föräldrar väljer hellre närheten till skolan framför en högre pedagogisk kvalitet, tror rektorerna, men att de själva måste sätta det statliga uppdraget om pedagogisk kvalitet högst.

En annan punkt i en av rektorernas resonemang är obalansen i storleken på lokalyta per elev, där område Gs3 har större yta per elev än område Gs1 och Gs2. Det är tydligt, menar rektorn på Gs2, att en elev får kosta mer i personal, lokaler och transporter i område Gs3 än i de andra två områdena. Han menar att det är förödande att bytänkandet har tagit över istället för helhetstänkandet och tycker att politikerna inte har tagit de nödvändiga besluten för att se till kommunens bästa. Detta gäller, menar rektorn, för alla politiker oavsett politisk färg. Centralisering

Frågan om centralisering av högstadieundervisning i kommunen till centralorten Kramfors lyftes under en av intervjuerna. Rektorerna visade sig i intervjuerna ha olika åsikter i frågan. Argumentet för centralisering är det minskade elevantalet. När antalet elever minskar går det inte att upprätthålla tillräckligt bra undervisning på tre olika enheter, bland annat eftersom det är svårt att erbjuda lärarna hela tjänster, och de skulle behöva pendla mellan skolorna för att få ihop sina tjänster. Det framkommer att detta redan är fallet för vissa lärarkategorier, framförallt lärare i praktiska och estetiska ämnen. Lärarna på Gs3 skolan menar att lärare som delas mellan skolor inte alltid är bra för varken elevernas eller kollegornas arbetsmiljö. De pedagogiska vinsterna med en mer centraliserad högstadieskola är, enligt rektorn på Gs2, att det blir fler lärare i varje ämne om skolan hade 6-7 parallella klasser. Eleverna hade nog också tyckt det skulle vara spännande, det är bara föräldrarna som är oroliga, menar han.

Motargumenten är skolans storlek och pendlingsvägarna. Rektorn på skola Gs1 menar att en centraliserad högstadieskola i Kramfors skulle bli för stor. En stor skola kan upplevas som mindre trygg för eleverna och lärarna får svårare att ha bra och nära relationer till eleverna. Skolans betydelse för orten lyfts också fram som ett motargument till en centralisering, framförallt när det handlar om orten där skola Gs2 ligger, precis som den längre pendlingsvägen som många elever skulle få till en skola i centralorten. Det är, enligt en av rektorerna på Gs3, bättre att eleverna får den längre pendlingsvägen när de börjar gymnasiet, medan närhetsprincipen är viktig i de tidigare skolåren. Dock menar rektorn för skola Gs2 att avstånden inte är längre än att eleverna i sjuan skulle kunna pendla till Kramfors.

Skolan betyder mycket för bygden, menar rektorn Gs2, som säger att orten riskerar att förlora ännu mer service om skolan läggs ner. När man är liten ska man ha en kort skolväg, menar rektorerna för skola Gs3. Frågan är hur länge eleverna ska vara kvar på skolorna i sina hemorter och när de ska börja åka skolskjuts till andra orter. Rektorerna (Gs3) ser två möjligheter: behålla eleverna i skolområdet till årskurs 9 eller låta dem åka in till Kramfors i årskurs 7, och menar att man verkligen kan fundera på de olika möjligheterna ur pedagogisk synvinkel. Som det är idag är eleverna kvar på ”hemmaplan” till årskurs 9, något som de uppfattar som positivt. En av rektorerna påpekade att eleverna får en närmare kontakt med

sin hembygd om de stannar där under högstadietiden. De tre åren som skiljer mellan år 7 och första året på gymnasiet är viktiga för att bygga upp elevernas hemkänsla med bygden menar de. Lärarna på skola Gs3 uttryckte att eleverna nu är på ”hemmaplan” hela högstadietiden, även om de ofta får pendla, vilket man kanske kan mena leder till ökad trygghet.

Skolans storlek

I diskussionen om skolornas storlek lyfter både den rektor (Gs1) och de lärare på Gs3 som diskuterade denna fråga fram det faktum att det kan vara svårt för vissa elever att hitta vänner på en mindre skola, speciellt de elever som inte anses ”passa in” i den skolan de går på. På en stor skola finns en större mångfald av olika typer av människor, med olika intressen och bakgrunder, vilket skulle kunna tänkas öka många elevers sociala nätverk. För få elever på en skola kan på så sätt störa harmonin. Rektorn och lärarna är ense om att små skolor inte per definition är eftersträvansvärt, och att eleverna brukar uppskatta att komma till en större skola när de byter stadium. I diskussionen om centralisering lyfts dock argumentet fram att en enda högstadieskola skulle vara för stor där eleverna kanske skulle riskera bli för anonyma och känna otrygghet. Rektorn på skola Gs1 menar att det finns en idealiserad bild av små skolor. Enligt hans erfarenhet tycker både eleverna och lärarna att det är roligt att komma till en större skola. På små skolor är det svårt att få ihop tjänsterna, det blir tveksamma lösningar och kompetensen blir lidande. Att små skolor skulle vara bättre för eleverna är överskattat, menar rektorn. En bra liten skola är jättebra men en dålig liten skola är väldigt dålig, fortsätter han.

5.1.4 Elevantal

Rektorerna på de tre grundskolorna ser alla att de kommer att minska i antalet elever i framtiden, men att elevantalet de närmaste åren kommer att vara stabilt på den lägre nivån. Rektorerna ger inte sken av att se minskningen av elevantalet som något speciellt stort hot, även om de ser problem med outnyttjade lokaler och att fler lärare kan komma att bli tvungna att få deltidstjänster. Rektorerna uttrycker en oro för att det kommer att vara svårt att rekrytera lärare med rätt behörighet då, och menar att det alltid är svårt på små skolor. Lokalerna är också en faktor som påverkas av det minskande elevantalet, där skolor som ligger i centralorten Kramfors har lättare att hyra ut sina lokaler eller inhysa annan kommunal verksamhet. Två av tre skolor (Gs1 och Gs3) anger en tydlig minimigräns för högstadiets verksamhet: 150 elever. De menar alltså att det blir betydligt svårare och kräver fler resurser om man ska bedriva verksamhet med färre elever än så.

Skola Gs1 har haft mellan 240 och 360 elever de senaste 13 åren, den tid då rektorn har jobbat på skolan. Skolan kommer vara stabil på 240 elever under överskådlig tid, enligt rektorn, men kommer att ha en liten dipp till ungefär 220 elever, under någon period. Om skolan tappar elever måste man tänka om när det gäller exempelvis utnyttjandet av lokaler, menar rektorn. De har sparat pengar genom att sänka personaltätheten och fritidsgården, som inte är lagstadgad, kan riskera att försvinna. På skola Gs2 finns, enligt rektorn, idag 200 elever. Den kull som kommer till skolan till hösten är den minsta i historien, bara 25 elever och en klass, istället för två paralleller som skolan har nu. De fyra närmaste åren kommer skolan ha runt 175 elever, sedan är den tillbaka på normalkullar om 200 elever igen.

Rektorerna på skola Gs3 menar att skolan hade kunnat klara en parallellklass till, men med de små klasserna finns idag pedagogiska fördelar då lärarna lättare kan hjälpa alla elever. Skolan kommer att sjunka till runt 160 elever. Rektorerna menar att de inte har några

strategier för att bemöta detta, utan att besluten om skolorganisation inte ligger hos dem själva. De har, som vi sett tidigare, gett förslag på hur skolan ska se ut i framtiden, men inte fått några reaktioner från politikerna.

5.1.5 Pedagogisk kvalitet och största utmaningarna för framtiden

Högstadieskolornas rektorer på Gs1 och Gs2 beskriver att den största utmaningen är elevernas resultat och kommunens låga betygsnitt. Rektor Gs1 framställde läget i kommunen som lägst betygsnitt i landet och att de har många elever i gråzonen, de som är på gränsen till att gå i särskola. Rektorn refererar till kommunens skolpsykolog som sagt att ungefär 12 % i landet går på särskola medan det i Kramfors och Sollefteå ligger på 15-17 %. Även rektor Gs2 nämner att skolpsykologen har sett att det är många elever i deras område som ligger i gråzonen. Rektorn beskriver att de har sämst resultat i hela Västernorrland och att det inte är de inflyttade familjerna som ofta kommer till elevkonferenser utan det är barnen från familjer som ursprungligen kommer från orten. Rektor Gs2 ger ett frustrerat intryck då han säger att de har ett helt batteri med åtgärder de gjort, men att det är mycket de inte begriper: ”det är inte så att vi har värstingar, utan de handlar om att de inte lyckas nå godkänt”. Rektorn uppger att de på nationella prov i årskurs fem har 40-50 % inte godkänt i svenska och det blir ”sent att vända skutan i sexan. Det är en seger om vi når 20 %”.

Rektorn på Gs1 betonar att målsättningen är att alla som gör sitt bästa ska kunna nå godkänt och att kommunen lägger stora resurser på specialundervisning och stödåtgärder. Rektor Gs1 arbetar för att alla elever, även de med extra stöd eller nyanlända ensamkommande flykting barn ska ha en klasstillhörighet. Enligt rektorerna på Gs1 och Gs2 har Kramfors en god resurstilldelning för denna grupp. Det är, enligt rektor Gs2, bättre än i större städer och att det trots dålig ekonomi har varit generösa tilldelningar av resurser.

Gs3-skolans rektorer beskriver också att de har bekymmer med resultaten. Lärarna på Gs3 upplever att resultaten varierar från klass till klass och upplever ingen stor skillnad över åren. Rektorerna betonar dock statusen för lärare och effekten av en krympande organisation. Rektorerna på Gs3 beskriver att det kommer bli svårare att hitta behöriga lärare till en krympande organisation och att de kommer ha problem med att skapa attraktiva tjänster. De ser problem med att dela lärarresurser med andra skolor då är risk för att läraren ”blir en främmande fågel” om man är här två dagar och det blir svårare att vara mentor för en klass.

Rektorn och samordnaren på Gs2 menar också att det är en stor vinst i att behålla deras skola, då de har bra gemenskap, samarbete och upplever att alla trivs. Återkommande betonar de att eleverna blir sedda i alla situationer och de nämner att de på skolan har ett jättebra antimobbingteam. ”Eleverna känner trygghet här och det är a och o” säger samordnaren. Även enligt lärarna på Gs3 att det viktigaste är att skapa trygghet för eleverna och motverka mobbing. De menar att de behöver skapa trivsel och trygghet för att kunna ge kunskaper. Rektor Gs2 menar att skolan måste bibehålla en sådan kvalitet att ”barnen vill vara här och har vi inte föräldrarna i ryggen och eleverna inte vill gå här har vi lagt ner oss själva”.

Rektorerna på Gs3 menar att en god undervisningskvalitet är en trygg och trivsam lärandemiljö med engagerade och kompetenta lärare. Lärarna på Gs3 uttrycker oror för antalet undervisningstimmar och menar att en tidigare förändring från 17 till 18 timmars undervisning påverkar dem mer än vad som de hade väntat sig. Det krävs enligt dem tillgång till bra fysiska förutsättningar så som lokaler och teknik. Rektorerna på Gs3 beskriver att de är styrda av ekonomin men att de försöker se till att utrusta lokalerna med det som behövs. De betonar vikten av tillgången till datorer med Internetuppkoppling och delar en datatekniker

med de övriga skolorna i Gs3-området. En strategi de har för att stärka undervisningskvaliteten är att de på skolan försöker specialläraren med i klassrummet.

Rektor och samordnare på Gs2 menar att det viktigaste för att bibehålla en god pedagogisk kvalitet är att de har behöriga lärare. Samordnaren betonar att de på skolan känner alla elever och att de vet deras goda och eventuella svaga sidor. Rektorn på Gs2 säger att det ”inte är lätt att locka lärare i en utflyttningskommun”. Han menar att de får hoppas att lärarna inte flyttar på sig och att de får vara rädda om sina lärare. Det är viktigt att få de goda pedagogerna att trivas och att ge dem en bra löneutveckling. Problemet är att de konkurrerar om lärarna med andra skolor till exempel i Sollefteå och att antalet lärarstudenter på skolan tunnas ut.

Rektorn på Gs1 menar att i utmaningen med att förbättra resultaten och arbeta för en god pedagogisk kvalitet är de skriftligt omdöme bra. Rektorn ser de skriftliga omdömena som formativa eller vägledande i deras arbete för att förbättra och synliggöra varje elevs prestation. Rektorn beskriver att skriftliga omdömen och kvalitetsredovisningarna är som ”ett led i ett hjul”. Det är viktigt att få all personal att inse att kvalitetsredovisningarna inte är till för Skolverket eller tjänstemännen utan för verksamheten på skolan. Rektorn beskriver hur kvalitetsredovisningarna blir en modell att jobba efter och att de fokuserar på några områden i taget.