Malmö högskola Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Magisteruppsats 10 poäng
Yoga, och elevers upplevelse a Yoga, och elevers upplevelse aYoga, och elevers upplevelse a
Yoga, och elevers upplevelse av stressv stressv stressv stress
Kan yoga Kan yogaKan yoga
Kan yoga göra stress han göra stress han göra stress hanterbar? göra stress hanterbar?terbar?terbar?
Yoga and pupils experience of stress Can yoga be helpful in stressful situations?
Mariann Malmström
D-uppsats i specialpedagogik, 61-80 poäng Examinator: Lars Berglund Höstterminen 2007 Handledare: Ingrid Sandèn
3 Malmö högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Magisterkurs i specialpedagogik, 61-80 poäng Höstterminen 2007
Mariann Malmström (2007). Yoga och elevers upplevelse av stress. Kan yoga göra stress mer hanterbart? Skolutveckling och ledarskap, magisterkurs i specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Abstrakt
Syftet med studien är att undersöka vilka uppfattningar sex elever, som regelbundet praktiserat yoga, har om yogans betydelse för stress, koncentration och lärande.
Studien bygger på en kvalitativ undersökning av djupgående intervjuer med yogapraktiserande elever, på litteratur och på forskningsrapporter. Syftet var, att med intervjuerna som grund, ta reda på om yoga har någon effekt på stress och om den kan skapa bättre förutsättningar för koncentration och för lärande.
Sammanfattningsvis visar resultatet att eleverna uppfattar att yogapraktiken gett dem ett instrument att hantera stress. De kunde uppfatta ett gynnsamt samband mellan yogapraktik och skolarbete. Yoga som komplement i specialundervisningen skulle sålunda kunna vara en enkel och lättillgänglig metod för att minska den stress som påverkar inlärning och koncentration negativt. Skolans uppgift måste vara att se till att elever får alla de verktyg som behövs för hälsa, välbefinnande och stresshantering för att kunna klara sina studier efter egna förutsättningar.
Nyckelord: avslappning, begriplighet, hanterbarhet, helhetstänkande, motivation, stress och yoga
Mariann Malmström Handledare: Ingrid Sandèn Sångarevägen 10 D
224 71 Lund Examinator: Lars Berglund 046-157422
FÖRORD
Arbetet har varit en mycket spännande process. När jag började visste jag inte att det skulle bli så intressant! Eftersom jag delar upp mitt arbetsliv med att både arbeta som specialpedagog på ett högstadium på dagarna och som yogalärare på kvällarna, har arbetet fungerat som en bro mellan mina olika lärarroller. Det har varit glädjande att se hur yogaeleverna i mina intervjuer så tydligt uttryckte att yogapraktiken har en lugnande effekt på deras förhållningssätt till skolan. Denna nya kunskap har gett mig nya krafter att gå vidare,
Jag vill speciellt tacka min man Elias som har intresserat sig, stöttat mig, och hjälpt mig med formuleringar när jag fastnat! Och tack till min handledare som också intresserat sig och lärt mig mycket, och till de vänner som uppmuntrat mig. Ert stöd har varit ovärderligt!
5 INNEHÅLL 1 INLEDNING 7 1.1 Bakgrund 8 2 SYFTE 9 2.1 Problemformulering 9
3 TIDIGARE FORSKNING OCH LITTERATURSTUDIER 10
3.1 Stress 10
3.2 Stress och rörelse 12
3.3 Waldorfpedagogik 13
3.4 Stress och avslappning 14
3.5 Yoga och meditation 18
3.6 Yoga 19
3.7 Viktiga begrepp 20
3.8 Hatha yoga 21
3.9 Hatha yogans tekniker 21
3.10 Satyanandayoga 23 3.11 Yoga Nidra 23 4 TEORI 25 4.1 Aaron Antonovsky 26 5 METOD 28 5.1 Val av metod 28 5.2 Urval 29 5.3 Genomförande 30
5.4 Bearbetning och analys 30
5.5 Tillförlitlighet, reabilitet och validitet 31
5.6 Etik 32
6 RESULTAT 33
6.1 Yoga och stress 33
6.2 Yoga och koncentration 36
6.3 Yoga och lärande 37
7 DISKUSSION 41
7.1 Hanterbarhet 41
7.2 Begriplighet 42
7.3 Meningsfullhet och motivation 43
7.4 Fortsatt forskning 45
8 REFERENSER 46
9 BILAGOR
Bil. 1 Yoga Nidra 48
Bil. 2 Yogaprogram 50
Bil. 3 Intervjufrågor 52
Bil. 4 Brev 1 53
7
YOGA OCH ELEVERS UPPLEVELSE AV STRESS
1. INLEDNING
Skolstress med dess negativa följder på hälsa och skolarbete har diskuterats mycket på senare tid. Emellertid är det enligt min mening intressantare att hitta positiva sidor av begreppet hälsa och stress och få mer kunskap om vilka faktorer som bibehåller hälsan, än att söka faktorer som skapar ohälsa.
Vad elever själva anser har betydelse för att må bra, och därmed känna sig motiverade i skolan, har inte lyfts fram. Ofta har de en klar bild av vad de behöver för att klara studierna på bästa sätt. Det är därför viktigt att skolungdomar får lära sig hur de själva kan påverka sin livsstil för att förebygga stressrelaterad ohälsa. Eftersom långvarig stress kan inverka negativt på inlärnings- och koncentrationsförmågan är det viktigt att elever redan från tidig ålder får lära sig hur de kan känna igen stressymptom. Skolan borde erbjuda undervisning i vad stress är och hur den kan hanteras och förebyggas, samt erbjuda en tydlig struktur beträffande skolstudier där elever själva får delta. En samverkan mellan all skolpersonal vore idealet.
1994 fick grundskolan ett nytt styrdokument, Lpo 94, som poängterar en helhetssyn på barns utveckling. I läroplanens värdegrunder och uppdrag fastslås att:
Skolan ska präglas av omsorg om individen, ha omsorg om den enskildes välbefinnande, och främja elevernas harmoniska utveckling. (Lpo, 94)
Vidare ska skolan ansvara för och ha som mål att varje elev efter genomgången grundskola ska:
ha grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa,
samt ha förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan och för miljön (Lpo, 94) Även i läroplanen för grundskolan Lgr 69 framgår det att elevens svårigheter ska beaktas utifrån en helhetssyn (Johansson, 2005).
Enligt läroplanen är det skolans skyldighet att se till att alla elever utvecklas harmoniskt och har de verktyg som behövs för att lära sig hantera sin kropp och sitt sinne på ett effektivt och hälsosamt sätt. Det finns många idéer och pedagogiska förslag om hur detta kan uppnås; hårdare krav och tidigare betygssättning, mer idrott, eller mindre klasser med mer resurser, osv. Många anser att stress bäst bemästras med utgångspunkt från kropp, rörelse och avslappning. Det finns mycket litteratur och forskning i ämnet, ett urval presenteras i kap 3.
I västvärlden har vi inga traditionella avslappningstekniker att använda oss av vid stress, men de senaste åren har österländska avslappningsmetoder uppmärksammats. Yoga är en teknik som har blivit ett populärt alternativ för många. Bara för ett tiotal år sedan betraktades den som något exotiskt och filosofiskt, men nu har den mer och mer utvecklats till en populär träningsform tillgänglig för alla oavsett ålder och hälsotillstånd. Yoga erbjuder tekniker som traditionellt betraktats som stressreducerande, och skulle därför kunna vara lämpliga att använda i skolan i förebyggande syfte.
1.1 Bakgrund
Jag är specialpedagog och certifierad yogalärare till yrket. På min arbetsplats som specialpedagog möter jag elever med läs- skriv- inlärnings- och koncentrationssvårigheter. Många av dem klagar på stress vilket skapar en oförmåga för dem att strukturera sina studier. Följden blir dåligt självförtroende, vilket i sin tur påverkar skolresultaten. Många har inte lärt sig att hantera sina studier på ett konstruktivt sätt, vilket skapar en dålig skolmotivation. Ytterligare en stressfaktor blir jämförelsen med andra.
Jag har i många år undervisat i yoga, och i mitt arbete som yogalärare hör jag också att folk klagar på stress. Många säger att de upplever att yoga ger en vila och en avkoppling, och jag har vid ett flertal tillfällen både sett och hört hur yogans tekniker kan lindra vid stress och okoncentration. Yoga och meditation har använts i tusentals år av många människor för att hämta nya krafter, och därmed också skapa en bättre förutsättning för att ta tag i sin livssituation.
Eftersom jag sett och hört så många positiva reaktioner av yogans metoder, vill jag prova och se om yogatekniker kan ha någon betydelse för koncentration och ökat lärande i skolan, särskilt för elever i behov av särskilt stöd. Jag vill inte dra alltför vittgående slutsatser enbart av mina iakttagelser, men enligt min åsikt är det viktigt att lära ut redskap som man vet skulle kunna fungera.
Jag vill med detta arbete vetenskapligt undersöka om dess metoder skulle kunna vara tillämpbara i specialpedagogiken, genom att undersöka om yogans tekniker skulle kunna leda till en förmåga att hantera sin skolsituation på ett mer konstruktivt sätt. Jag vänder mig närmast till pedagoger som arbetar med elever i behov av särskilt stöd pga. okoncentration och därmed också inlärningssvårigheter.
Arbetet behandlar elevers uppfattning om yogans betydelse för lärande och koncentration, och som stresshantering. Jag har med hjälp av intervjuer lyssnat till elevers upplevelse av stress och yogapraktik, och vill med dessa samt med litteratur- och forskningsrapporter ta reda på om yoga har någon effekt, utifrån elevernas uppfattning, i förhållande till stress, lärande och koncentration.
Om metoderna som yoga erbjuder hjälper vid stress, kan de med fördel användas i specialpedagogiken.
9 2. SYFTE
Syftet med undersökningen är att undersöka vilka uppfattningar sex elever, som regelbundet praktiserat yoga, har om yogans betydelse för minskad negativ stress, koncentration och ökat lärande.
2.1 Problemformulering
Utifrån syftet med undersökningen vill jag veta om nedanstående områden kan vara av specialpedagogiskt intresse och ingå i specialpedagogiska åtgärder.
kan yogaövningar:
- göra stress hanterbar
- förbättra koncentrationsförmågan
- påverka lärandet i positiv riktning; med detta avses bättre motivation samt bättre förmåga till att strukturera sina studier
3. TIDIGARE FORSKNING OCH LITTERATURSTUDIER
I detta kapitel presenterar jag ett urval av litteratur där författare skrivit om lärandet och stresshantering med utgångspunkt från kroppen i form av kroppsrörelser och avslappning. Jag har inriktat mig på de områden som jag anser vara speciellt intressanta i förhållande till yoga.
Ett vanligt problem i skolan är läs- och skrivsvårigheter. Detta kan leda till koncentrationssvårigheter med stress som följd, eftersom elever med denna problematik inte kan ta till sig undervisningen på ett tillfredställande sätt. Många pedagoger menar att barn med läs- och skrivsvårigheter och koncentrationsproblem också har problem med motoriken, därför måste denna tränas. Andra menar att avslappning och fysisk aktivitet är lösningen. Några menar att stress är problemet, eftersom den skapar oreda och kaos. För att kunna strukturera och planera sina studier utifrån sina egna förutsättningar, och därmed skapa en större motivation till att lära, måste elever lära sig att göra stressen hanterbar.
Jag inleder med en beskrivning av vad stress är, därefter följer en presentation av författares olika teorier. Jag har samlat ämnena under tre rubriker för att få det mer överskådligt och för att kunna jämföra: stress och rörelse, stress och avslappning samt avslutningsvis yoga och meditation. Den sista inriktningen står i centrum, eftersom den är temat för mitt arbete.
3.1 Stress
Stress är egentligen inget nytt fenomen, den har alltid funnits, men idag verkar stress leda till sjukdom oftare än tidigare. När det uppstår en obalans mellan aktivitet och vila tar negativ stress överhanden, och vi hamnar i ett tillstånd som kan leda till stressrelaterade sjukdomar. Det är därför nödvändigt att vi lär oss att slappna av mellan varven för att återhämta krafterna. Både barn och vuxna kopplar gärna av framför teven eller datorn, och skapar en livsstil som utesluter regelbunden motion (Hannaford, 1997). Men både hjärnan, kroppen och sinnet behöver slappna av fullständigt från yttre stimuli för att kunna fungera på bästa sätt.
Stress är en nödvändig överlevnadsinstinkt och behöver inte vara negativ, även om vi är vana vid att tänka på den som dålig (Ben-Menachem, 1984). Men det vi betraktar som stress är mycket individuellt, och även om man befinner sig i en stressituation behöver det inte nödvändigtvis leda till en negativ reaktion. Vi tål påfrestningar i olika hög grad. Vi kan till och med njuta av att vara stressade när vi håller på med något intressant och kreativt och se det som en utmaning och en stimulans. Varje människa behöver positiv stimuli för att må bra. Först när det blir för mycket stimulans och aktivitet och för lite vila och återhämtning, talar vi om stress som negativt. Vad som stressar oss är också mycket individuellt, utmaningar och stimulans behövs för att vi ska utvecklas. Genom
11
medvetenhet och kunskap kan vi sortera bort stimuli som vi egentligen inte behöver och lära oss att hantera pressade situationer. Vår hälsa är beroende av en balans mellan aktivitet och avspänning (Serrander, 2003). Enligt yogan är stress ett tecken på obalans mellan vår yttre och inre värld, eller mellan stimulering och återhämtning. För att återskapa en balans behövs kunskap om hur vi ska kunna hantera pressade situationer. Att utveckla strategier och metoder för detta är viktigt, samt att bli medvetna om hur vi reagerar. Hur vi hanterar den negativa stressen är mycket individuellt, både känslor, anlag, hälsotillstånd och social situation är faktorer som påverkar.
I en stressituation frigöres adrenalin från hypofysen till blodet och binjurarna. Detta gör att andningen blir snabbare, hjärtat slår snabbare, musklerna spänns, och matsmältningen försämras. Kroppen sätts i en form av alarmberedskap och förbereder sig för handling och utvecklar sk ”kamp- och flykt” hormoner (Ben-Menachem, 1984). Dessa reaktioner är inte negativa utan nödvändiga när vi behöver reagera snabbt. Men om det upprepas för ofta, och om kroppen inte hinner hämta sig emellan, kan kronisk stress utvecklas. Detta kan få långtgående skadliga följder och kan inverka negativt på inlärningsförmågan, minnet och koncentrationen. Kroppens samspel mellan olika organ minskar. Man kan säga att stress och avslappning är två motpoler (Wolmesjö, 2002).
Hjärnan fungerar som ett styrorgan i stressproceduren (Ben-Menachem, 1984). Den är skapt för att reagera på fara och hot. Hjärnan samverkar med både immun- och nervsystemet Vid påfrestningar uppstår obalans, och stressreaktioner i hjärnan sker automatiskt. Hjärnans elektriska rytmer betecknas med grekiska bokstäver. Alfa-rytmen är lugn och stabil, hjärnan håller vanligtvis en alfa-rytm när vi inte behöver koncentrera oss. När hjärnans aktivitet ökar ändras denna rytm till beta. När man är stressad är beta den vanligaste rytmen. För stressminskning under avslappning och meditation strävar man vanligtvis efter en alfa-aktivitet
Kroppen har också system som motverkar negativ stress och som populärt kallas för ”lugn- och ro systemet” (Währborg, 2002). Hormoner, sk oxytocin, bildas i hypotalamus vid avspänningstekniker, motion och massage, och via blodet transporteras dessa ut i kroppen och skapar en känsla av välbefinnande. Vid balanserad fysisk träning utsöndras även sk endorfiner eller morfiner, en förkortning av endogena morfinliknande substanser, eller kroppens eget morfin. Även dessa skapar en känsla av välbefinnande och ger ökad koncentration. Vid fysisk träning ökar även syreupptagningen i blodet, vilket är viktigt för inlärningsförmågan. Enligt Währborg (2002) bemästrar därför människor som motionerar regelbundet stress bättre.
3.2 Stress och rörelse
Hannaford (1997) har efter att ha arbetat med barn med inlärningssvårigheter kommit fram till att rörelse är grundläggande för all form av inlärning samt förmåga till att hantera stress, och har utifrån sina erfarenheter utvecklat ett system för detta.
Hennes teorier går ut på att tänkandet och inlärning inte enbart sitter i huvudet, utan även kroppen fungerar som en integrerad del i våra intellektuella processer. Hon anser att det är av vikt att vi blir mer medvetna om kroppens roll i inlärningen eftersom fysisk rörelse spelar en viktig roll i skapandet av nervceller. Hon ser det som en stor villfarelse i vårt samhälle att tänka på kroppen och själen som åtskilda, samt att rörelse inte har något att göra med intellektet.
I sitt arbete med barn upptäckte hon att de fick lättare att lära när lektionerna började med enkla rörelser där hela kroppen aktiverades. Hon går vidare och menar att rörelse förbättrar inte bara inlärning, utan även kreativitet, samt bemästrande av stress.
Hon visar på det invecklade samspelet mellan hjärna och kropp, varje gång vi rör oss på ett balanserat sätt sker full aktivering och integrering av hjärnan, och dörren till inlärning öppnas på ett naturligt sätt. Dessutom menar hon, kan vi genom rörelse klä tankar och känslor i ord och handlingar.
För att uppnå en meningsfull inlärning måste vi lära oss att hantera stress, eftersom den påverkar både inlärningen och hjärnan i negativ riktning. Ökad stress är relaterad till minskad inlärning, och problem med både minne och koncentration ger enorma konsekvenser för hälsan. För att hjärnan ska lära, tänka aktivt och minnas ny information, är det nödvändigt att utestänga onödiga stimuli och behålla koncentrationen. Detta kan vi lära oss i en miljö med goda förebilder där man uppmuntrar lugn och ro och koncentration. Att hantera stress betyder att man använder hela systemet kropp/själ på ett effektivt och hälsosamt sätt.
I sin bok ”Lär med hela kroppen” presenterar hon olika förslag på att stimulera inlärning samt förebygga stress med olika former av rörelser. Främst använder hon sig av Paul Dennisons tekniker. Dennison var en lärare från Kalifornien som genom sin dyslexi och synsvårigheter satte ihop ett rörelseprogram för att integrera kroppen och intellektet. Han kallade denna teknik för ”hjärngymnastik”. Dennison utvecklade sina övningar till snabba, enkla, speciellt riktade rörelser, särskilt anpassade till elever med specifika språksvårigheter, men som givetvis kan användas av alla. Hjärngymnastiken är lätt att lära och att använda. Ett exempel är sk ”korsgång” där man går korsvis på stället. Genom att vidröra vänster knä med höger armbåge och sedan höger knä med vänster armbåge, aktiveras stora områden i båda hjärnhalvorna samtidigt. Rörelserna bör utföras långsamt. Denna enkla rörelse ska enligt Dennison vara bra för att aktivera full hjärnfunktion.
13
Förutom hjärngymnastiken går det enligt Hannaford bra med vilken rörelse eller idrottsutövning som helst, bara den utövas utan onödig konkurrens. Hon hänvisar även till andra framstående pedagoger såsom Steiner, Montessori, Ayres, Gardner, m.fl, som alla har gemensamt att de anser att rörelse är viktig för inlärningen.
Rörelse är porten till all inlärning. P E Dennison
3.3 Waldorfpedagogik
Waldorfpedagogiken har jag valt att ta med eftersom den betonar rörelse som en av människans grundläggande behov (Ritter, 1997). Speciellt barn har ett stort rörelsebehov, och för att kunna utvecklas på ett bra sätt måste detta behov tillgodoses. Rörelseglädje och rörelseförmåga betraktas som grunden för all utveckling, samt en förutsättning för inlärning, självförtroende, arbetsglädje och minnesförmåga. Dessutom är rörelse stressförebyggande.
Jag börjar med en beskrivning av waldorfpedagogikens uppkomst, samt därefter en introduktion till dess grundtankar.
Uppfostrar man barnen enbart intellektualistiskt, krymper deras förmåga, förtvinar deras mänskliga krafter
Rudolf Steiner
Rudolf Steiner skapade en kunskapsväg där han utgick från naturvetenskaplig forskning (a.a). Han studerade det andligas inverkan på jorden, människan och naturen. Denna väg kallade han antroposofi eller ”läran om människan”. Han ville ge människor bildning utifrån vad han såg som den själsligt-andliga- och den fysiskt-materiella världen. Denna kunskapsväg skulle innehålla filosofi, religion samt även det praktiska livet, och utvecklades så småningom till waldorfpedagogiken.
Antroposofin ser på människan som en fysisk, själslig och andlig varelse där själen är vårt inre liv. Människan ses som en helhet, och stor hänsyn lägges vid utveckling av både tanken, känslan och viljan. Ur denna filosofi föddes waldorfpedagogiken. Den första Waldorfskolan startade i Tyskland år 1919. Det var den första skolan i Tyskland för både pojkar och flickor ur alla samhällsklasser. Steiner såg på bildning som en kontinuerlig livsprocess som omfattar hela människan och alla hennes förmågor (Lejon, 1987).
Livet måste betraktas som en skola. Rudolf Steiner
I waldorfpedagogiken fäster man stor vikt vid lek och rörelse och ser detta som ett grundläggande behov (Ritter, 1987). Rörelseförmåga och rörelseglädje anses vara grunden för utvecklingen av barns mentala förmåga, samt en förutsättning
för inlärning, självförtroende och arbetsglädje. Dessutom är kroppsrörelser avstressande och ger avkoppling. Genom lek och fysisk rörelse övar barnet sin motorik och kroppsskicklighet.
Stor vikt lägges även vid konstnärligt skapande, vilket är grundläggande för all intellektuell förståelse. Steiner menar att det andliga i människan kommer till uttryck i hennes skapande kreativa förmåga.
Det är först när människan är fri, skapande och konstnärlig som hon vill och förmår handla moraliskt och av kärlek
Rudolf Steiner
Rudolf Steiner utformade en helhetspedagogik (Lejon, 1997). Grundtanken är att hela människan ska gå i skolan, vilket ställer krav på en varierad undervisning i hantverk, gymnastik, konstnärlig verksamhet, samt intellektuell träning. Skolan bygger på människans naturliga livsrytm och psykiska förmåga till kunskapsinhämtning, och undviker därför ett uppsplittrat undervisningsschema (a.a).
För att hela människan ska utvecklas har en egen rörelseträning i waldorfpedagogiken utvecklats (Frisk, 1993). Det finns en bestämd uppfattning om utvecklings- och mognadsfaser både i kroppslig, själslig och andlig bemärkelse. En konstart eller rörelseform, eurytmi, som betyder ”synligt tal” eller ”synlig gång”, tränas regelbundet i en waldorfskola. Genom eurytmin kan man ex framföra en saga eller dikt utan ord, och man ser på dessa rytmiska rörelseprocesser som läkande. Språkkänslan övas också på detta sätt med kroppsliga gester och rytmövningar. Denna fungerar även som läkepedagogik för barn med speciella behov.
Rudolf Steiner har utarbetat en pedagogik som innefattar både kroppen och själen. Dessutom finns det ett väletablerat skolsystem utifrån denna filosofi som är accepterat i många länder. Rudolf Steiners waldorfpedagogik har mycket gemensamt med yogans filosofi i sitt sätt att omfatta hela människan.
3.4 Stress och avslappning
En av den moderna människans största problem är stress och spänningar på såväl fysisk som mental nivå (Kalpananda, 1999). Dessa spänningar kan leda till huvudvärk, magproblem, sömnsvårigheter, etc. Det är viktigt att kroppen någon stund varje dag får tillfälle till avslappning av någon form. Det behöver inte vara en speciell teknik, utan det kan vara musik eller naturupplevelser.
Om man väljer att använda sig av en teknik, måste man viljemässigt leda tankarna från laddade ämnen till något som är neutralt (Setterlind, 1983). Det finns många olika metoder för detta. Man kan använda sig av medvetande om olika kroppsdelar, andningen eller visualiseringstekniker. Det finns flera olika
15
slags avslappningstekniker, både österländskt och västerländskt inspirerade. Några av dem används som psykologiska behandlingsformer.
Jag redogör för två författare som skrivit och forskat om olika avslappningstekniker.
Setterlind (1983) har skrivit en avhandling om avslappningsträning i skolan. Han menar att eftersom stress och överstimulering ökat i samhället, är det viktigt att bryta denna utveckling med hjälp av olika hälsoförbättrande åtgärder. Enligt honom bör avslappningsträningen ingå i skolans förebyggande verksamhet. På så sätt får elever kunskap om hur stress och stressreaktioner fungerar. Elever bör få lära sig att analysera olika stressituationer för att sedan ta ställning till vilka handlingsalternativ som kan användas för att minska stressens negativa verkningar.
Han betonar att de olika träningsförslagen dock inte ska ses som ett sätt att anpassa elever till överstimulering i skolan och i samhället, utan istället öka elevernas kroppsuppfattning och hälsomedvetande genom att få kunskap om sin kropp och bli lyhörd för dess signaler. Detta för att i tid kunna uppmärksamma kroppens signaler på spänning och stress. Skolan behöver upplysa om fler metoder för att förebygga och hantera stress och överstimulering, och träningen skulle kunna vara en del av förebyggande friskvård.
Hans bok är uppdelad i två delar:
Del 1 innehåller en översikt och utvärdering av de vanligast förekommande avslappningsteknikerna för stresshantering, kritisk granskning av forskning som gjorts, en jämförelse mellan de olika teknikerna, samt en pedagogisk modell för inlärning av avslappning. Han börjar med en egen klassificering av olika avslappningstekniker:
1. Aktiv avslappning med autogen träning och progressiv avslappning. En aktiv avslappning betyder strukturerade övningar efter ett visst schema där personen själv är aktiv. I den autogena träningen koncentrerar man sig på fysiologiska processer i kroppen, ex tyngd, värme, etc. Syftet är att kunna nå total avslappning enbart genom att tänka på dessa ord. Tillståndet man uppnår kan jämföras med ett meditativt tillstånd (se meditation, kap 3:9). Den progressiva avslappningen syftar till avspänning i kroppens alla muskler genom en systematisk växelverkan mellan anspänning och avslappning i musklerna.
2. Passiv avspänning, ex meditation (se meditation, kap 3.9, samt TM, kap 3:5).
3. Kombination av dessa olika tekniker
Setterlind hänvisar till studier och forskning som gjorts på dessa olika tekniker, men är kritisk, eftersom han anser att forskningsmetoderna har uppenbara
brister. Jämförelsevis anser han att det är väldigt liten skillnad av effekterna mellan teknikerna. Likheter är att de alla kräver regelbundenhet och en lugn omgivning.
Som en pedagogisk modell rekommenderar han en kombination av alla. Även fysisk aktivitet i kombination med meditation kan ge ett bra resultat.
Del 2 innehåller författarens eget forskningsprojekt där syftet var att utarbeta och utvärdera enkla avspänningstekniker för elever i grundskolan och på gymnasiet. Målsättningen var att komma fram till korta enkla program som kan tillämpas i skolan, men även i vardagslivet. Syftet var att se vilka lång- eller kortsiktiga effekter ett enkelt träningsprogram kan ha, mäta fysiologiska och återhämtningseffekter av avslappningen, samt om avslappningen haft någon effekt på skolarbetet i övrigt. Andra frågeställningar var bl.a. att se om avslappningsträningen kan vara stressreducerande, om avslappningsträningen påverkar kroppsuppfattningen och självtilliten, och om det räcker med träning 2-3 gånger i veckan.
Huvudstudien, som förberetts med ett antal pilotundersökningar, genomfördes under sex veckor på fem olika skolor. 294 elever på högstadiet och gymnasiet ingick, och 287 elever i kontrollgruppen. Även lärar- och specialstudier av fysiologiska effekter gjordes. En uppföljningsundersökning ingick för att mäta eventuella långtidseffekter.
Träningen varade ca 8 – 12 minuter på slutet av en idrottslektion, och startade med att med att läraren redogjorde för vad stress och avslappning är. Efter varje träningstillfälle samlades eleverna och läraren och samtalade om deras erfarenheter och upplevelser. Mätinstrument såsom enkäter och intervjuer användes.
Resultaten från huvudundersökningen visar att hälften av eleverna upplevde avslappningen som mycket skön och de kände sig utvilade efteråt. Ca 40 % upplevde den som ganska skön. Över hälften tyckte det var ganska lätt att slappna av. Endast ca 3 % tyckte det var svårt. Drygt hälften uppgav att de klarat av sitt skolarbete bättre, och en tredjedel att sömnen förbättrats. Sammanfattningsvis upplevde eleverna att:
- det var lätt att lära sig avslappning,
- de föredrog en metod där de fick vara passiva
- många elever har haft nytta av avslappningen i stressiga situationer, ex vid prov, när de är trötta, eller när det varit svårt att somna
- ca 90% av eleverna kände sig lugna, nöjda och glada direkt efter avspänningsträningen, ca 3 % tyckte att det varit dåligt.
Sammanfattningsvis menar Setterlind att ingen teknik är bättre än den andra när det gäller fysiologiska och psykologiska effekter, utan var och en får hitta den
17
metod som passar bäst. Avslappningsträning ska inte ses som ett sätt att anpassa elever till ett överstimulerat samhälle och skola, utan öka deras kroppsuppfattning för att de i god tid ska kunna uppmärksamma kroppens signaler på spänning och stress. De bör lära sig att analysera olika stressituationer för att kunna hantera dem. Elever med större svårigheter och som behöver mer tid på sig, kan träna avslappning i mindre grupp med ex skolkurator eller skolpsykolog och därefter få utrymme till samtal.
Ben-Menachem (1984) beskriver i sin bok vad avslappning är, hur det fungerar, samt vad som händer i kroppen och i hjärnan. Enligt honom finns det ett system i kroppen som motarbetar stresstillståndets skadeverkningar, ex genom avslappningsövningar. Han ger en beskrivning av olika metoder och vad som händer fysiologiskt i kroppen när man utför dem.
Enligt honom är koncentrationssvårigheter de vanligaste problem som skolbarn kämpar med. Ofta beror det på stress, men även på okunskap om hur man kan arbeta systematiskt. Man kan nå ett koncentrerat tillstånd med hjälp av de flesta avslappningstekniker, och med hjälp av dessa skapa en bra studiemiljö. Dålig koncentration skapar ofta en dålig självkänsla.
Det viktigaste enligt honom med all avslappningsträning är att känna skillnad mellan spänning och avslappning, och det finns många olika metoder för att träna upp detta. Han beskriver österländska avslappningsmetoder såsom yoga, Zen-meditation och transcendental meditation. Därefter beskriver han olika västerländska avslappningstekniker, samt avslappningens användningsområden, ex i skolan. Skolhälsovården skulle kunna arbeta mer profylaktiskt för att skapa en lugnare atmosfär i skolan.
I sin doktorsavhandling redovisar han i första hand resultat från tillämpning av avslappning i kliniska sammanhang (Setterlind, 1984). Men han har även gjort studier om avslappningsreaktionen hos ungdomar på en gymnasieskola (Ben-Menachem, 1984). Han ville undersöka om valet av avslappningsteknik hade någon inverkan på avslappningsreaktionen, och om sättet på hur de olika teknikerna introducerades hade någon betydelse. Resultatet visade:
- att man kan använda vilken teknik som helst
- för inlärning av avslappning behövs inga långa kurser
- en övning kan vara kort, fem minuter kan räcka för att skapa ett avslappnat tillstånd
- det går bra att använda sig av avslappning under en idrottslektion
Han refererar till den bulgariske pedagogen Lazarov som förespråkar inlärning med hjälp av avslappning där suggestion och musik används. Eleverna ökar på detta sätt sin inlärningsförmåga genom en förhöjd koncentration
Sammanfattningsvis menar han att målet måste vara att med hjälp av avslappning arbeta förebyggande, och skapa en miljö i skolan där de vanligaste spänningsproblemen inte hinner bli aktuella.
3.5 Yoga och meditation
Yoga är ett gammalt beprövat redskap för att balansera stress och spänningar för att kunna hantera sitt vardagsliv på bästa sätt. Avsnittet som följer om yoga är det mest genomgripande, eftersom det är temat i mitt arbete.
Det finns många olika slags yogainriktningar, ingen är sämre eller bättre än den andra. Jag har valt att fokusera på Satyanandayoga (yoga, 3:10) eftersom det är traditionen jag är utbildad i och kan mest om. Jag redogör också för en väl beprövad meditationsteknik i väst, nämligen Transcendental meditation eller TM, eftersom denna teknik har provats i skolan både i Sverige och i USA.
Transcendeltal meditation (TM) är en form av meditation som blivit mycket populär i väst (Ben-Menachem, 1984). Den har lanserats som en religiöst neutral stressreducerande metod, och har också introducerats i skolsammanhang (Setterlind, 1983).
TM grundades av Maharishi Mahesh Yogi som lanserade en världsomfattande kampanj för att introducera sin meditationsteknik. Trots att rörelsen har ett indiskt ursprung, har den anpassats till västerländska förhållanden (Frisk, 1993). Man har velat ge rörelsen en vetenskaplig prägel, och använder därför hellre begrepp och termer knutna till modern fysik och hjärnforskning än begrepp från de indiska religionerna. Flera studier har gjorts om teknikens positiva fysiologiska effekter (Setterlind, 1983).
Tekniken lärs ut av särskilt utbildade lärare, och är förhållandevis lätt att lära sig. Den går ut på att man upprepar en kort stavelse eller ett mantra ca 10-15 min 2 gånger dagligen. Meditationen innebär att man utestänger yttre stimuli och vänder uppmärksamheten inåt, dock utan att anstränga sig alltför mycket. Metoden får inte fungera som en verklighetsflykt, därför ska man inte meditera mer än två gånger om dagen. Det är viktigt att inte utvärdera själva meditationen, utan effekten ska mätas i det vardagliga livet.
Olika effekter vid TM har studerats, ex minskad syreförbrukning samt lägre andningsfrekvens och puls (a.a). Men det har visat sig att många andra meditations- och avslappningstekniker också kan framkalla samma avslappningsreaktioner, TM är bara en av många. Det viktiga med meditationen är:
19 - att omgivningen är lugn
- att man har ett mentalt medel; ett mantra, eller att rikta sin uppmärksamhet till andningen
- en behaglig sittställning
- en passiv hållning, dvs inte bekymra sig över hur bra man utför tekniken
Fysiologiska förändringar uppstår tydligtvis under meditation. TM är en av många tekniker som fungerar som motpoler till de fysiologiska förändringar som uppträder vid alarmtillstånd (Ben-Menachem, 1984). Dessa skillnader utgör grundvalen för meditationens kliniska användning.
3.6 Yoga
Antagligen är yogan är minst 4000 år, kanske mer (Kalpananda, 1999). Från början var det en teknik som endast användes av särskilt initierade, men på senare århundrade har den kommit till väst och kan utföras av alla. Den betraktas inte som en religion utan som en teknik med en filosofisk bakgrund med flera inriktningar, men innehåller också en praktisk väg med olika övningar
Indiernas sätt att se på livet och andlighet skiljer sig markant från det västerländska. Man ser på människan som en del av naturen och helheten, och intuition och insikt är viktiga egenskaper. I väst värderar man mer den materiella världen. För att få en förståelse av yogans grund börjar jag med en kort historik av den religiösa traditionens ursprung, samt om de viktigaste gamla skrifterna som står som grund till yogan (Setterlind, 1983).
Vedaskrifterna är indiernas andliga källa som skrevs ett par tusen år före Kristus. Den sista delen Upanishaderna innehåller hinduismens andliga budskap (Prabhavanda & Manchester, 1980). Grunden i dessa skrifter handlar om att allt det materiella runt omkring oss inte är den riktiga verkligheten, utan den yttersta verklighetens grund kallas Brahman, att få uppgå i denna är den yttersta nåden. Dessa skrifter saknar anvisningar om praktiska tekniker.
Så småningom utvecklades yogan till ett eget praktiskt system med en självständig filosofi (Kalpananda, 1999). I skriften Yoga Sutras (verser om yoga) finner man detaljerade anvisningar om hur meditationen ska förberedas och utföras, skriven av en man som hette Patanjali, som levde ca 500 år före Kristus. Hans system kallas för Raja yoga eller kungsyoga. Han börjar med tio levnadsregler (yamas och niyamas) som följs av asana (kroppsställningar), pranayama (andningsövningar), avslappning och meditation. Patanjalis Yoga Sutras finns även utgiven med förklaringar och kommentarer i Swami Satyandadas Four Chapters of freedom (1976).
Ur Rajayoga har andra yogainriktningar vuxit fram. En av dem är Hathayoga. Jag kommer att mer detaljerat gå in på denna i kap 3:9.
Den viktigaste av alla yogatexter är Bhagavad-Gitan från omkring 400 år f Kr (J. Mascaro, 1962). Den kallas för hinduismens bibel och handlar om hur man uppnår befrielse genom att sköta sina plikter i livet.
Själen som rör sig i sinnenas värld, men ändå håller sinnena i balans
finner sin vila i tystaden Bhagavadgita
3.7 Viktiga begrepp inom yoga
Det finns många viktiga begrepp inom yogan, men jag har endast valt ut två av dem, eftersom just dessa är viktiga inom stressproblematiken. Jag nämner också namnen på sanskrit, vilket är ett gammalt indiskt språk. Dessa begrepp är viktiga om man vill förstå vad yoga handlar om.
Genom att fokusera på det som är viktigt i livet och reducera onödig stimuli, hitta sin livsväg och hålla fast vid den, kallas dharma, eller livsväg (Kalpananda, 2007). Begreppet bygger på tanken att det finns en harmoni och en ordning som håller ihop naturen, både på ett materiellt och på ett moraliskt plan. Enligt denna princip är det viktigt att utveckla sin intuition och lära känna inifrån vilken som är ens egen livsväg. Vissa handlingar leder till harmoni, andra till lidande. Enligt yogan ska man inte jämföra sig med någon annan, utan vars och ens livsväg är unik, och inte bättre eller sämre än någon annans. Det gäller att hitta sanningen inom sig själv och göra den till insikt eller intuition.
Ett annat begrepp är karma, vilket betyder handling (a.a). Enligt karmabegreppet bör alla handlingar vara i harmoni med dharma för att få positiva konsekvenser. Det innebär att vi har ett moraliskt ansvar för alla våra handlingar och tankar. Vi bör därför utföra det vi håller på med så bra som möjligt efter egen förmåga och med största möjliga närvaro och omsorg. Annars kan stress uppstå, och då har vi inte längre har kontroll över sitt liv. För att undvika stress bör både över- eller understimulering undvikas genom att inte göra alltför många saker samtidigt. Det yogiska förhållningssättet innebär att omvärdera och släppa taget om de stimuli som vi inte behöver, träna på att vara fria i förhållande till påfrestningar, och se på livet som en kreativ process både i ner- och i uppgångar (Janekananda, 2006).
Jag ser på livet som en kreativ process. Den äger rum inför mina ögon, och jag är både åskådare och deltagare. Janekananda
21 3.8 Hathayoga
Hathayogan, den variant inom yoga som även kallas den fysiska yogan eftersom man utgår från kroppen, är den vanligaste i väst (Serrander, 2003). I yogans filosofi går sinnet och intellektet hand i hand med praktiska tekniker, kunskap ses inte enbart som en intellektuell företeelse, utan sitter även i kroppen (Kalpananda, 2007). Teknikerna kombinerar kropps- och andningsövningar som syftar till balans mellan kropp och sinne. Jag börjar med en kort beskrivning av hathayogans ursprung.
Hathayogans klassiska text är Hatha yoga Pradipika, i vilken olika yogaställningar och andningsövningar som utgör grunden för det moderna yogautövandet beskivs (Lidell, 1990). Hathayoga är den yogainriktning som växt ur Rajayoga och som mest har utvecklat de praktiska tekniker som börjar med kroppen. Det är en andlig och en praktisk teknik vars fundament består av kroppsställningar, andningsövningar, avslappning samt meditation. Hatha betyder balans, och yoga betyder förening. Ordet Hatha är en sammansättning av Ha och Tha som betyder ”sol” och ”måne”. De symboliserar de positiva och negativa energierna i kroppen. Hathayoga syftar till att balansera både kroppen och vår personlighet och lär ut tekniker där detta tränas (Serrander, 2003). 3.9 Hatha yogans tekniker
Jag kommer att hålla mig till Hathayoga eftersom den innehåller många lämpliga tekniker som kan praktiseras för stressreducerig, samt ett praktiskt och handfast program som går att lära ut till elever som komplement till övrig undervisning. Kroppsställningar, andningsövningar och avslappningsövningar är det första en nybörjare lär sig. För att förstå skillnaden mellan spänningar och avslappning finns det många tekniker att använda sig av.
Kroppsställningar, kroppspositioner eller asanas tränas för att stärka kroppen och för att öka kroppsmedvetandet. Ordet asana är sanskrit och betyder kroppsställning (Serrander, 2003). Det finns många ställningar att välja på; sträckande ställningar, ställningar som stillar tankarna, samt ställningar som befrämjar sömnen. Vissa asana påverkar muskler, andra körtlar, andra organ i kroppen. Det finns övningar som är anpassade till allas behov och förutsättningar. Kroppsövningarna utföres på ett mjukt och medvetet sätt med fokusering på den meditativa aspekten av yoga, snarare än på fysisk träning. Rörelserna praktiseras i koordination med andningen, eftersom man i yogan ser på andningen som en länk mellan kroppen och sinnet (a.a).
Andningsövningar, eller pranayamas, syftar till att öka kroppens energi genom att man fördjupar andetagen och därmed ökar lungornas syreupptagningsförmåga (Kalpananda, 1999). Med andningsövningar lär man sig att andas på rätt sätt, och är utformade så att andningsorganen och cirkulationen ska fungera så bra som möjligt. Ordet pranayama betyder ”kontroll av livsenergi”. Andningen används också för att förstärka kroppspositionen. När man andas rätt ökar lungkapaciteten och blodet syresätts, men andningen påverkar även sinnet. En långsam och djup andning ger ett lugnt och avslappnat sinne och ger oss en bättre förmåga till att hantera stress (a.a). Avslappning är en viktig del och ingår egentligen i alla kroppsställningar och andningsövningar. Ett av den moderna människans största problem är stress och spänningar, samt en oförmåga att hantera dessa (a.a). Det är därför viktigt att kroppen dagligen får en chans att återhämta sig för att få ny energi.
Det finns också en separat avslappningsövning i yogan, sk yoganidra (yogisk sömn). Denna återkommer jag till i kap 3:11, eftersom jag först redogör för teknikens ursprung i kap 3:10.
Meditation innehåller både en fysiologisk och en psykologisk sida (Setterlind, 1983) och syftar till att ge inre lugn och klarhet. Det finns många olika slags meditationstekniker, och man får prova sig fram till den som man tycker passar bäst. Från början betraktades den som yogans kärna (Kalpananda, 1999). Många har upplevt någon form av meditation spontant, kanske i naturen, eller någon annan lyckoupplevelse. Meditation handlar om att bli absorberad av en positiv känsla.
I meditationen riktas uppmärksamheten och koncentrationen till en punkt med hjälp av olika tekniker, ex en stavelse eller ett sk mantra (TM, 3:5), andningen, eller ett föremål.
Det finns olika nivåer i meditationen:
- att kunna sitta stilla i en position utan att röra sig
- att kunna dra tillbaks sina sinnen och koncentrera sig på det man gör genom att stänga ute andra stimuli
- att uppnå full koncentration
- slutligen, att uppnå fullständig absorbering. Detta djupa meditationstillstånd framträder inte förrän vi löst våra psykologiska problem. Innan dess är all meditation en koncentrationsträning.
23 3.10 Satyanandayoga
Swami Satyananda Saraswati är grundare till Satyanandayoga (Kalpananda, 1985). Han föddes 1923 i Indien. 1963 grundade han Bihar School of Yoga, ett yogauniversitet dit folk från hela världen kan komma för att lära sig om yoga. 1984 bildades Yoga research foundation, en organisation för vetenskaplig forskning om yoga och meditation. Satyanadayoga fäster stor vikt vid avslappning och meditation, och kroppsövningarna utföres på ett mjukt och medvetet sätt snarare än på fysisk träning (www.sys.se).
3.11 Yoga nidra eller yogisk sömn
Som jag nämnt tidigare finns det många olika avpänningstekniker. I yoga är avslappning en viktig del av alla yogaövningar, men i Satyanandayoga finns också en längre avspänningsteknik som Swami Satyananda har utvecklat från gammal indisk tradition, sk Yoganidra eller yogisk sömn (Satyananda, 1976). Metoden är en aktiv process där man medvetet leder sin uppmärksamhet till olika delar av kroppen och till olika känslor och attityder, samt en systematisk guidad metod för total avslappning som syftar till att slappna av spänningar av såväl fysisk som mental och emotionell natur. I denna teknik lär man sig en djup medveten avslappning där kroppens muskler slappnar av trots att sinnet förblir vaket. I yoganidra ligger man på rygg och lyssnar på instruktioner från yogaläraren. Efter instruktioner låter man medvetandet cirkulera genom olika delar av kroppen, vidare leds uppmärksamheten till andningen, samt olika slags visualiseringar. Under träningen ska man helst hålla sig vaken, men det krävs ingen koncentration. Yoganidra kan också tränas med hjälp av en CD skiva. Exempel på en kort variant av yoganidra finns på bilaga 1.
3.12 Likheter mellan de olika teorierna
Jag har redogjort för ett urval av olika teorier om rörelsens, avslappningens och kroppens betydelse för att hantera och förebygga stress, samt om kroppens betydelse för lärandet. Flera framstående pedagoger och filosofer anser att kroppsaktiviteter är lika viktiga som intellektuell träning, och alla har gemensamt att de anser att rörelsen har stor betydelse för vår utveckling, även om deras syn på varför skiljer sig ifrån varandra. Många likheter finns. Antroposofin (waldorfpedagogiken) är en filosofi som praktiskt tillämpar sina teorier i sin skola. Många likheter finns mellan yogans och antroposofins tankesätt, och flera termer är lika (Frisk, 1993).
Varken yoga eller antroposofi betraktas som en religion utan som en kunskapsväg. Även TM betonar att det är en kunskapstradition, och inte en religion (a.a).
I yoga och i antroposofi tänker man på människan som en helhet, dvs kropp, själ och ande. I antroposofin betraktas ”jaget” som människans sanna väsen (a.a). Liknande termer finns inom yogan som begrepp på människans olika existensformer. Begreppen reinkarnation och karma finns i såväl antroposofin som i yogan. Enligt reinkarnationstanken utvecklas människan vidare i flera liv. Ordet karma betyder handling (3:7). I antroposofin betonas vikten av att leva ett verksamt och utåtriktat liv, och att inte dra sig undan sina förpliktelser. Även i yogan talar man om att inte dra sig undan livet, utan att livet grundas i den materiella världen som vi lever i. Det är viktigt att fullfölja sina plikter, och leva sitt liv till fullo både med kroppen, sinnet och intellektet (Satyananda, 1985). I TM betonas att effekten ska mätas i det vardagliga livet, man ska meditera högst två gånger om dagen för att tekniken inte ska bli någon verklighetsflykt.
Ta reda på dina problem och blockeringar, och använd ditt vardagliga liv som ett medel att uppnå ett högre medvetande
Swami Satyananda
Yoga och TM har gemensamt att de har sitt ursprung i en gammal filosofisk grund. Yoga bygger på en gammal kunskap och filosofi, men det är fullt möjligt att endast använda sig av de praktiska teknikerna utan att studera filosofin. Även TM bygger på den vediska traditionen (yoga, 3:4), även om deras begrepp ofta är nyskapade för att anpassas till västerländskt tänkande (Frisk, 1993). Antroposofin grundar sig i Rudolf Steiners teorier från början på 1900-talet, men har också fått sin inspiration från österländska termer och ideér.
Hannafords (1997) teorier bygger på egna erfarenheter, och de tekniker hon mest använder sig av är den sk ”hjärngymnasiken” skapade på 1970-talet av Dennison. Setterlind (1983) och Ben-Menachem (1984) presenterar olika tekniker, och framhäver ingen särskild. Gemensamt är att de anser att teknikerna ska användas i förebyggande syfte. Setterlind (1983) har i sin forskning kommit fram till att ingen särskild avslappningsteknik är att föredra framför en annan beträffande fysiologiska och psykologiska effekter. Även Ben-Menachem (1983) menar att man kan använda vilken avslappningsteknik som helst bara den innehåller grundelementen för avslappning. I waldorfpedagogiken är rörelse ett mänskligt grundläggande behov och en förutsättning för inlärning, samt förmågan till att hantera stress. Hannaford (1997) har samma uppfattning.
25 4. TEORI
Det var inte lätt att hitta någon lämplig teoretiker eftersom det inte finns någon som skrivit om ämnet yoga och inlärning. Först tänkte jag använda mig av enbart yoga, men eftersom mitt arbete handlar om elevers skolsituation, har jag sökt efter ytterligare en teori som komplement där hälsoperspektivet finns med som en utgångspunkt.
Jag fann att den israeliska medicinsociologen Aaron Antonosky med sitt salutogena perspektiv (salutogenis härleds från begreppen genesis; ursprung, samt saluto; hälsa) (Lundgren & Persson, 2003) väl stämmer överens med yogans positiva grundsyn. Med ett salutogent synsätt försöker man förstå hur människor trots svår stress kan bibehålla sin hälsa. Jag fann att det centrala i detta synsätt, som handlar om individens förståelse av omvärlden, har en hel del gemensamt med yogans syfte.
Jag upptäckte under intervjuernas gång att eleverna såg ett tydligt samband mellan yogapraktik och sänkt stressnivå. Ur detta avstressade tillstånd formades en önskan att göra studierna begripliga och hanterbara. Utifrån denna nya kunskap bestämde jag mig för att använda Aaron Antonovskys (1987) teorier om begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, samt yogans filosofi och praktiska tillämpning, som teori och analysinstrument.
Yogans teorier är gamla och välbeprövade, teknikerna syftar till ökad koncentration, fokusering och klarhet i tanken, samt inbegriper både kropp, sinne och intellekt. Antonovskys teorier om begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet kan därmed sägas följa som en konsekvens av yogans stressreducering. En ökad fokusering, samt ett mer avslappnat förhållningssätt till studierna, skulle kunna leda till en bättre studiemotivering och till ökad lust att lära. Detta stämmer väl överens med elevernas uttalanden och de slutsatser jag dragit.
Antonovsky använder inte kroppen och avslappningstekniker som medel för stresshantering. Han poängterar vikten av att definiera problemets karaktär, för att sedan hitta lämpliga strategier för att sortera bort oviktiga stimuli och därefter fokusera på det som är viktigt. För att i lugn och ro kunna inse sina behov och plocka fram de resurser som behövs, är ett avstressat förhållningssätt nödvändigt. Jag menar att yogans tekniker med fördel kan användas i detta syfte.
Antonovskys begrepp KASAM (känsla av sammanhang), dvs. att göra de stimuli som vi ständigt konfronteras med begripliga, har mycket gemensamt med yogans syn på att öka medvetenheten om vad det är som skapar stress.
4.1 Aaron Antonovsky
Antonovsky (1987) utvecklade begreppet det salutogena perspektivet utifrån de faktorer och omständigheter som skapar hälsa, och inte utifrån de faktorer som skapar ohälsa. Nyckeln till det salutogena perspektivet är vår känsla av sammanhang, (KASAM) (Ingesson, 2007). Han definierar KASAM som en tillit till att saker och ting kommer att kunna ordna sig på bästa sätt, och att både den inre och yttre världen är någorlunda förutsägbar. De som har en hög KASAM har en större förmåga till att använda de resurser som finns tillgängliga för att lösa problemsituationer. Enligt Antonovsky utvecklas vår känsla av sammanhang under barn- och ungdomstiden, och betonar vikten av trygga familjeförhållanden (a.a). Men han hävdar också att det aldrig är för sent att förändra sin situation i en positiv riktning (Lundgren & Persson, 2003).
Antonovsky (1987) ser på stresshantering som en process som ständigt förändras eftersom stressfaktorer och olika stimuli alltid är närvarande, de är en del av livet, och ingenting som vi kan fly ifrån. Vi står ständigt inför problem som måste lösas. Därför måste vi lära oss att hantera detta och inte tro att vi kan fly undan. Dessutom behöver ej stressfaktorer vara av ondo.
Ofta tänker vi på stress som något som kommer utifrån, men det kan också vara krav som kommer inifrån, ouppfyllda ambitioner eller livshändelser. Men stress behöver inte vara negativt, det kan också upplevas som en stimulans och en utmaning. Negativ överbelastning handlar om oförmågan att skilja mellan spänning och stress För att handskas med negativa stressfaktorer på ett konstruktivt sätt måste vi lära oss att skilja mellan positiva och negativa stimuli och bli medvetna om hur vi hanterar spänning. Risken att spänning omvandlas till stress eller leder till sjukdom blir då mindre (a.a).
Eftersom vi alltid reagerar alltid på stressfaktorer både med spänning och med känslor, är det bättre att låta känslorna komma upp till ytan istället för att tränga bort dem. När de uppmärksammats och hanterats tänker man klarare. Sedan kan man handskas med, definiera och se klarare på själva problemet, konstruera en problemformulerng, och utifrån denna definition handla på ett konstruktivt sätt (a.a).
Spänning är något som uppstår när hjärnan har konstaterat att man har ett behov som är otillfredställt, ett krav har ställts på en som måste bli bemött
Antonovsky
Antonovsky talar om framgångsrik problemhantering genom att utgå från det som är positivt och fungerar bra och inte blunda för hur verkligheten ser ut. Han betonar vikten av att utgå från sitt eget perspektiv och anpassa sitt arbete efter egna förutsättningar, samt få utrymme för egna beslut. Detta kallar han för att
27
genom att studierna anpassas efter elevens förmåga, och ge eleven utrymme till eget inflytande. När elever själva får vara delaktiga i att definiera sina problem kan det bli enklare att hitta resurser för att klara ut dem. Om inte de egna resurserna räcker är det viktigt att veta var man kan söka hjälp (Lundgren & Persson, 2003). På en samhällsnivå krävs det att förutsättningar skapas för ett aktivt deltagande från elevens sida.
Antonovsky refererar inte till någon speciell teknik att använda sig av vid stressituationer, men de faktorer som han anser stå till grund för framgångsrik problemhantering är: begriplighet, hanterbarhet, och meningsfullhet (Ingesson, 2007). Det är utifrån dessa tre begrepp som jag i hög utsträckning kommer att analysera mitt arbete.
- Begriplighet: att uppleva både yttre och inre stimuli som sammanhängande och strukturerade, och känna tillförsikt att saker och ting kommer att ordna sig. En person med en hög känsla av begriplighet förväntar sig att de stimuli hon kommer att möta är någorlunda förutsägbara, och har en någorlunda stabil förmåga till att bedöma verkligheten som den är.
- Hanterbarhet: att inte känna sig som ett offer för omständigheter, utan istället använda sig av de resurser som finns tillgängliga både inifrån eller med hjälp utifrån för att hantera stress- problemsituation.
- Meningsfullhet: att känna sig delaktig i sitt dagliga liv och välkomna utmaningar, att skapa mening och göra det bästa av situationer.
Utmärkande för Antonoskys teorier är en livsoptimism, en tilltro till den egna förmågan i kombination med strategier för att hantera problemsituationer, men även att kunna söka hjälp om så krävs (Lundgren & Persson, 2003).
Jag kommer att tolka mitt arbete utifrån yogans tekniker, samt Anonovkys termer meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet utifrån vad intervjuresultaten visar. Detta för att se om yogans stressreducerande tekniker kan leda till en större livsoptimism och ett mer avslappnat förhållningssätt, och huruvida detta i sin tur kan skapa insikt om vikten av hanterbarhet och begriplighet av studierna genom planering och struktur. Även frågan om större skolmotivation hos eleven finns därmed anledning att undersöka.
5. METOD
Jag har gjort en undersökning utifrån syftet att få kunskap om elevers uppfattningar om yogans betydelse för stress, koncentration och lärande. För att kunna få en djupare insikt om, och för att kunna beskriva de intervjuades upplevelser, har jag valt att använda mig av en kvalitativ metod med djupgående intervjuer i samtalsform, eftersom denna metod utgår från studiepersonernas perspektiv (Alvesson, Sköldberg, 1994). En kvantitativ metod skulle ha krävt ett större urval av elever (Kvale, 1997). Metoden har jag anpassat utifrån att vara både lyssnare och samtalspartner, och på så sätt försöka sätta mig in i den intervjuades värld och erfarenheter. Intervjuerna har haft en tydlig struktur och ett bestämt syfte.
5.1 Val av metod
Jag har använt mig av den hermeneutiska metoden där dialog, samtal och ämnesinnehåll är det viktigaste (Kvale, 1997). En upplevelse kan ses som utgångspunkten för all kunskap, och eftersom elevernas upplevelse står i centrum för mitt syfte och i mina frågeställningar, och för att jag ville göra djuptolkande intervjuer, var detta förfaringssätt det mest naturliga. Min utgångspunkt i intervjuerna har varit en ambition att förstå och att känna empati för eleverna och deras upplevelser, utforska underliggande mönster, och på så sätt få en djupare insikt om deras erfarenheter (Alvesson & Sköldberg, 1994).
För att skapa en djupare förståelse av intervjutexterna sker en ständig växling mellan helhet och delar i den hermeneutiska tolkningen (a.a). Meningen hos en del kan endast förstås om den sätts i samband helheten. Denna växling mellan helhet och delar har jag använt mig av genom att först läsa genom intervjusvaren för att bilda mig en allmän helhetsuppfattning. Jag har därefter gått tillbaka för att utveckla och fördjupa tolkningen. Detta tillvägagångssätt har jag tillämpat flera gånger för att skapa en djupare mening. Med denna metod har jag velat kartlägga intervjutexterna (Kvale, 1997).
I intervjuerna har min egen kunskap och förförståelse om ämnet haft stor betydelse för att kunna tolka svaren (Alvesson & Sköldberg, 1994). Det har också bidragit till att kunna ställa relevanta följdfrågor.
Eleverna som jag intervjuat fick gott om tid att berätta om sin bakgrund, sitt skolarbete och sina erfarenheter av yogapraktik kontra stress. Jag har inte alltid hållit mig till manualen utan eleverna har i stor utsträckning utformat sina tankar och åsikter på sitt eget sätt (Holme & Solvang, 1997). Intervjuerna har spelats in på band.
29 5.2 Urval
Jag har intervjuat sex flickor som regelbundet tränar/tränat yoga i minst en termin, fyra av de intervjuade tränar fortfarande minst en gång i veckan, en av dem lite då och då.
Eleverna gick på mellanstadium, högstadium eller gymnasium under tiden för yogapraktiken. De har inte valt att gå på yoga pga. svårigheter i skolan, utan för att de upplevt stress i samband med skolarbetet. Fyra av eleverna har varit i behov av särskilt stöd.
Yogaträningen har varit frivillig och på deras fritid. Tre har gått på yoga för mig, och de övriga i tre olika yogagrupper i Malmö-Lund trakten. Två av dem går i samma grupp.
Först hade jag tänkt starta en yogagrupp för elever i behov av särskilt stöd, antingen beroende på stress, koncentrationssvårigheter eller andra problem. Jag valde bort detta eftersom tiden var för kort och inget resultat skulle antagligen hinna visa sig. Dessutom skulle det kunna bli en stressfaktor om eleverna vet att jag förväntar mig eller önskar ett resultat. Jag valde att intervjua elever som tränat utan några krav på resultat eller prestation. Alla eleverna uppgav att just prestation och krav är faktorer som skapar negativ stress. Enligt yogan ska man inte förvänta sig något resultat eller jämföra sig med någon annan, utan försöka vara så förutsättningslös som möjligt (Kalpananda, 1999).
Elev 1: Anna år 9, har gått på yoga en och en halv termin och går fortfarande. Har behov av särskilt stöd pga dyslexi och har haft behov av särskilt stöd för att lära sig hantera detta med tekniska hjälpmedel. Tycker att hon nu klarar sig ganska bra, men upplever mycket stress i skolan.
Elev 2: Britta, som nu går på högskola, började med yoga när hon var 17 och tränar fortfarande regelbundet en gång i veckan. Var i behov av särskilt stöd på högstadiet, speciellt i matte och svenska. Hon började för att hon inte tycker om gympa, och ville ha ett alternativ. Idrottsläraren tipsade på yoga. Har upplevt mycket stress i samband med skolarbetet, men tycker att det blivit bättre.
Elev 3: Cecilia år 9, har gått på yoga en och en halv termin och går fortfarande. Hon har varit i behov av särskilt stöd i matte, och upplever mycket stress i skolan.
Elev 4: Disa går nu på gymnasiet, började på yoga när hon var 17 och gick en termin. Går inte nu, men planerar att börja igen. Går sista året på gymnasiet och
är inte i behov av särskilt stöd. Upplever mycket stress i samband med skolarbetet.
Elev 5: Elsa år 6, började på yoga när hon var 10 och gick i två terminer. Slutade, men började igen. Hon har inte varit i behov av särskilt stöd. Hon började för att hon tyckte att det verkade kul, men också för att hon upplevde stress i skolan. Hon upplever fortfarande mycket stress i skolan, och märkte skillnad när hon inte gick på yoga.
Elev 6: Frida har gått ut gymnasiet, gick på yoga tillsammans med en kompis första och andra året på gymnasiet, sedan sporadiskt på enstaka kurser. Har varit i behov av särskilt stöd både på högstadiet och på gymnasiet. Hon har upplevt stress i samband med skolarbetet.
5.3 Genomförande
Jag började med att ta kontakt med sex elever som praktiserat yoga regelbundet under minst en termin, berättade om min studie och syftet med den, och undrade om de ville ställa upp för en intervju. Tre av de elever som jag kontaktade kände jag redan, eftersom de gått/går i mina yogagrupper. De andra tre fick jag kontakt med via kolleger yogalärare. De uppringda eleverna samtyckte alla till intervjuer. Därefter skickade jag ut ett brev till föräldrar och till dem som skulle intervjuas (bilaga 4). Intervjutillfället inledde jag med att åter presentera mig själv och mitt syfte, och att jag tänkte föra anteckningar och spela in intervjuerna på band. Alla samtyckte till bandinspelningen.
Jag upplevde intervjuerna som mycket positiva, och även de intervjuade visade stort intresse. Samtalen blev därför långa och utförliga. Ett par av eleverna uttryckte att de fick ett stort utbyte och nya insikter av samtalen. Jag utgick från intervjufrågorna som jag sammanställt innan, men fick vid flera tillfällen ställa ytterligare frågor. De sammanställda intervjufrågorna finns med i bilaga 3. Intervjutiden tog mellan en och en halv till två timmar.
5.4 Bearbetning och analys
Syftet med min kvalitativa undersökning var att få en djupare kunskap om ämnet elever, stress och yoga, samt att förstå och analysera intervjuerna (Patel, Davidson, 1994). Bearbetningen började redan under intervjuerna med bandinspelningar och egna anteckningar. För att sedan kunna analysera materialet skrev jag ut bandinspelningarna i sin helhet. Jag skrev sedan löpande anteckningar och anmärkningar i marginalen för att använda dem längre fram i analysen (Holme & Solvang, 1997). Därefter, vid upprepade tillfällen, har jag gått tillbaka och läst genom materialet. Jag använde mig av en helhetsanalys som kan delas in i tre faser:
31
- att välja ut viktiga teman och problemområden och kategorisera dem - utifrån dessa teman formulera olika frågeställningar
- slutligen, göra en systematisk analys utifrån de frågor som ställts upp (a.a).
Utifrån de olika teman som skapats under tolkningsprocessen har svaren presenterats i resultatdelen. I redovisningen använde jag mig av meningskoncentrering (Kvale, 1997). Meningarna som intervjupersonerna uttryckt formulerades med koncist och långa uttalanden har pressats samman till kortare uttalanden och formuleringar Jag valde att löpande sammanfatta intervjuerna, och därefter belysa med enskilda direkta citat för att betona innebörden på de olika frågeställningarna (Holme & Solvang, 1997).
5.5 Tillförlitlighet, realibitet och validitet
I den kvalitativa metoden är det intervjuarens uppfattning och tolkning av informationen som står i förgrunden (Holme & Solvang, 1997). Jag är medveten om att mina intervjufrågor kunde betraktas som ledande och oavsiktligt inverka på svaren, och att resultaten kan betraktas som ogiltiga eftersom de bygger på subjektiva tolkningar (Kvale, 1997). Dessutom uppstår det en närhet mellan mig och de intervjuade som gör det svårt att vara objektiv, eftersom de intervjuade då kan bete sig på ett sätt som de tror att jag förväntar mig (Holme & Solvang, 1997). Detta har jag varit medveten om och därför försökt vara så neutral som möjligt i mina frågor och analyser, även om jag inte alltid fått de svar jag önskat eller förväntat mig. För att få en så stor bredd som möjligt, och för att tillförlitligheten skulle bli större, har jag intervjuat elever från tre olika yogagrupper. För att öka tillförlitligheten har direkta citat tagits med i redovisningen.
För att förstärka realibiteten har jag använt mig av bandinspelningar av intervjuerna (Patel & Davidson, 1994). Jag har, för att försäkra mig om att jag uppfattat allt korrekt, avlyssnat intervjuerna ett flertal gånger. Intervjufrågorna har föranlett ingående berättelser om de intervjuades upplevelser. Jag har i mina utskrifter av intervjuerna varit noggrann och återgett allt i sin helhet. Intervjuerna har förplanerats, även om flera nya frågeställningar dykt upp under samtalets gång. Tolkningsarbetet har underlättats av att min bakgrundskunskap om det aktuella ämnesområdet är stort.
Min undersökning, som handlar om elevers upplevelse om yoga och stress, kan betraktas som abstrakt (Patel & Davidson, 1994). Det kan därför vara svårt att säkerställa sanningsbegreppet. Sanning i hermeneutiken är det samma som avslöjande av väsentliga, men tidigare okända, förhållanden (Alvesson & Sköldberg, 1994). Sanningen kan vara svår att mäta, men för att öka validiteten,
