Allsidig rörelsekompetens hos
barn och ungdomar
En kartläggning av skolelevers
funktionella motorik
Marie Nyberg
Anna Tidén
Allsidig rörelsekompetens hos
barn och ungdomar
En kartläggning av skolelevers
funktionella motorik
Marie Nyberg
Anna Tidén
Rapport nr 5 i serien Skola-Idrott-Hälsa
Februari 2006Abstract
Gross motor skills among Swedish pupils. An overview of functional motor abilities among Swedish children and adolescents Anna Tidén, Marie Nyberg
Stockholm University College of Physical Education and Sports, Sweden Introduction
Physical Education (PE) teachers in Sweden have noticed that pupils are getting worse in their ability to manage gross motor skills and in their aerobic practice. The gross motor skills and coordinative skills are the solid ground for sports and other health activities. If not developing their gross motor skill children tends to avoid taking part in games and sports. The benefits of sports and outdoor activities such as social and health benefits can therefore be missed. In the spring 2001, a multi-disciplinary study started: School, Sports & Health. The aim of the study was to investigate 2000 pupils in school year 3, 6 and 9 concerning their: physical and health status, the level of physical activity and conception of the subject “PE and health”. The selection of pupils was based on randomly chosen schools and classes from Sweden. The aim of this part of the study, the motor skills test, was to make a survey of what Swedish pupils can manage in gross motor skills today. Based upon these results we can in the future tell whether the pupils are maintaining today’s level of gross motor skills or not. The Swedish curriculum for “sports and health” states that pupils should manage gross motor skills in the 5th year of school. Can they
manage to do that? Method
The study started with the construction of the gross motor and coordinative skill tests. The movements selected for the test were based on gross motor skills, coordinative skills and combinations of these skills. The test included 16 movements measured on a scale from 1 to 4. The levels of the scale have a written description to support the ocular observations. The highest score to achieve was 64 and the lowest was 16. Examples of skills tested were; skipping, jumping, crawling, rolling, being upside down, bouncing and throwing balls. The pupils were not able to practice on the test before the test situation. The results have been analyzed using SPSS (Statistical Package for the Social Sciences).
Results
The results are analyzed both on an aggregated level here referred to as gross motor skills profile, as well as on a single movement level. The results indicate that 29% of the pupils in the 6th school year are not able to manage the gross motor skill
tests without remarks. The pupils with the lowest scores can be found among young female children with low strength and overweight. The test also shows that in the 9th school year boys are stronger than girls. Boys and girls in the lower ages (school
year 3 and 6) are more similar in the gross motor skills profile but not on the single movement level. It can also be noted that girls are better in skipping and some of the movements of more gymnastic character whereas boys are better in throwing balls and beanbags. Boys and girls have nearly identical results in the test of balance, walking on a balance beam where gender or age does not seem to have any affect.
Discussion/Conclusion
From the main findings of the tests we can observe that the younger pupils have not yet developed the gross motor skills. It is also noticeable that many of the pupils in the 6th school year are achieving poor results in the tests even though the Swedish
curriculum for “sports and health” states that the pupils should have achieved these skills already in the 5th school year. Many
of the girls in the 9th school year are very poor in the movements that included some strength ability. This weakness is
important for PE teachers to pay attention to, at an early stage of the girl’s physical development when girls do not develop the same strength as boys during their puberty.
If children do not have the gross motor skill and some strength it is more likely that they will choose other activities or have other interest then physical activities and sports on their leisure time. This may in the future give them health problems because we know from fact that physical inactivity is one of the main causes to bad health.
Innehållsförteckning
Sammanfattning ………... 8
Tabell och figurförteckning ……… 11
Förord ………. 13
1 Inledning ……….. 14
1.1 Tidigare forskning ... 18
1.1.1 MUGI ... 18
1.1.2 TOMI och Movement ABC ... 19
1.1.3 FBH-provet ... 20
1.1.4 Se, upptäcka och förstå ... 21
1.1.5 Jämförelse mellan olika motoriktest ... 21
2 Teoretisk bakgrund………... 25
2.1 Allsidig rörelsekompetens och funktionell motorik ... 25
2.2 Motorik ... 25 2.2.1 Grovmotoriska grundformer ... 26 2.2.2 Kombinationsmotorik ... 26 2.2.3 Idrottsspecifika grundformer... 29 2.2.4 Motorisk överföring ... 29 2.3 Motoriska färdigheter ... 30 2.3.1 Motorisk klassificering ... 31
2.4 Teorier och tidigare forskning om barns motorik och allsidig rörelsekompetens... 33
4 Metod………37
4.1 Metodval... 37
4.2 Undersökningsgruppen ... 38
4.2.1 Urval av skolor och elever ... 38
4.3 Deltagandefrekvens och bortfall – motorikstudien... 39
5 Resultatredovisning del I, NyTidstestets utformning ……….. 41
5.1 Urval av rörelser ... 41
5.1.1 Grundformer ... 42
5.1.2 Grundformer i kombination ... 43
5.2 Bedömning av elevernas utförande ... 44
5.2.1 Funktionärer ... 47
5.3 Genomförande av NyTidstestet ... 48
5.4 Validitet och reliabilitet ... 48
5.4.1 Samband mellan olika rörelsemoment... 48
5.4.2 Testets reliabilitet och interbedömbarreliabilitet ... 49
5.5 Sammanfattning av NyTidstestets konstruktion... 50
6 Diskussion – NyTidstestets konstruktion ……….51
7 Resultatredovisning, del II. Kartläggning av allsidig rörelsekompetens ……….54
7.1 Motorikprofil ... 54
7.1.1 Resultat motorikprofil... 55
7.1.2 Motorik, kön och ålder... 58
7.1.3 Motorik och övervikt ... 60
7.1.4 Motorik och styrka... 61
7.2 Resultat grundformsstationer... 63
7.3 Enskilda rörelsestationer... 64
8 Diskussion – kartläggning av allsidig rörelsekompetens ……….72
8.1 Motorikprofil ... 72
8.2 Faktorer som påverkar motorikprofilens sammanlagda poäng ... 73
8.3 Enskilda stationer... 74
8.4 Elevgruppen med stora brister i motorik ... 75
8.5 Pedagogisk potential... 75
8.6 Att kunna – en förutsättning för att vilja ... 76
9 Avslutande tankar ……… 77
9.1 Förslag till fortsatt forskning ... 78
8
Sammanfattning
Uppsatsen behandlar en studie om barns och ungdomars funktionella motorik. Studien ingick som en delstudie i det omfattande forskningsprojektet Skola - Idrott - Hälsa som genomfördes 2001 och vars syfte var att söka svaren på frågor om:
• Barns totala fysiska aktivitetsgrad på fritid med kompisar, med familjen, i idrottsrörelsen, på raster samt på undervisningstid.
• Barns fysiska status och hälsotillstånd
• Ämnet Idrott och Hälsa, innehåll, upplägg samt barns upplevelse av ämnet
För att erhålla en så komplett bild som möjligt av skolelevernas fysiska status var det även viktigt att kartlägga deras allsidiga rörelsekompetens. Vi har valt att använda termen allsidig rörelsekompetens som ett samlingsbegrepp för grundformer, kombinationsmotorik och idrottsspecifika grundformer.
Motivet till studien är den förändrade livsstilen med mer stillasittande aktiviteter och den reducerade tiden till ämnet Idrott och hälsa i skolan som båda kan ha inneburit minskade möjligheter till allsidig rörelseträning. Att det inte tidigare gjorts en nationell studie av barns och ungdomars funktionella motorik på motsvarande sätt var ytterligare ett skäl till studiens genomförande. Allsidig rörelsekompetens har också betydelse för hur lek och idrott upplevs och uppskattas. Barn och ungdomar med god motorik uppvisar ofta ett större självförtroende och tillit till den egna kroppens rörelseförmåga, något som även har betydelse för den sociala statusen i umgänget med kamrater.
Det övergripande syftet med studien var att kartlägga barns och ungdomars funktionella motorik för att göra bilden av den fysiska statusen mer komplett. För att möjliggöra detta behövde ett motoriktest kon-strueras.
Delsyfte I blev därför att konstruera ett test som mäter barns och ungdomars allsidiga rörelsekompetens och visar vilka rörelser som behärskas av elever i år 3, 6 och 9. Testet benämns ”NyTidstestet” efter författarnas namn, (Nyberg och Tidén).
Delsyfte II var att pröva testet för att senare bearbeta och analysera resultaten och enligt det övergripande syftet kunna uttala oss om barns och ungdomars allsidiga rörelsekompetens och eventuella skillnader mellan olika åldrar och kön. Vi ville även pröva om ett sammanlagt resultat kunde utgöra en grund för
9
vad barn i olika åldrar bör behärska. Denna grundläggande nivå skulle kunna motsvara ett av kursplanens uppnåendemål för elever i år 5 som återfinns i kursplan för idrott och hälsa och som anger att de grovmotoriska rörelserna ska behärskas.
Testet konstruerades utifrån frågeställningar kring urval av rörelser, bedömning och genomförande. NyTidstestet innehåller rörelsestationer som representeras en bas av grundrörelser. Antalet stationer bestämdes till 16 stycken för år 3 och 18 stycken för år 6 och 9 för att omfatta samtliga relevanta grundformer, såväl grundformerna enskilt som i kombination. Rörelseutförandet utvärderas med hjälp av observation och bedömning efter noggrant utformade bedömningskriterier.
I kartläggningen av den allsidiga rörelsekompetensen redovisas dels en motorikprofil som utgörs av summan av de 16 stationer som alla elever genomförde, dels resultat från enskilda stationer. Det är totalt sett betydligt fler elever som befinner sig i de lägre poängintervallerna än vad vi förväntat oss. 40 procent av eleverna i år 6 kan inte utföra motoriska grundformer på ett tillfredställande sätt. Det är fler elever i år 9 som återfinns i de högre poängintervallerna i jämförelse med de yngre barnen. D.v.s. de äldre är bedömda att vara motoriskt skickligare. Pojkarna i år 6 och 9 har i detta test bedömts vara motoriskt skickligare. Det är lika många elever med bristande motorik vid summering av resultat från de åtta stationer som består av enbart en grundform.
När det gäller resultat från enskilda stationer kan konstateras att:
• De flesta elever kan utföra jämfotahopp och enbenshopp. Det är 10-15 procent som inte kan hoppa jämfota i år 6 och år 9. I år 3 är det 70 procent av pojkarna som inte klarar av jämfota hopp.
• Det är 40 procent av eleverna som inte kan utföra balansgång tillfredställande oavsett ålder och kön.
• I år 6 och 9 är det mellan 40-60 procent som inte kan utföra kullerbytta.
• De äldre eleverna har bättre resultat på stationerna kullerbytta, sidhopp samt att studsa en boll. Vi vet dock inte med utgångspunkt från denna studie om det har med ålder eller träning att göra. • Pojkarna är bättre på såväl stillastående kast som kast med ansats. Flickorna är bättre på
rephopp-ning.
• Drygt 6 av 10 flickor i år 9 kan inte lyfta sin kropp tillräckligt för att hänga och svinga i en lina. Vid fortsatt användning av NyTidstestet kan vissa revideringar bli aktuella. Ska det finnas med två
10
kaststationer, vilket gynnade bra kastare? Ska rörelser till musik inkluderas i testet för att utvidga moto-rikprofilen? Den fyrgradiga bedömningsskalan var lämplig vid bedömning av grundformer i kombination, däremot svår att tillämpa vid bedömning av enskilda grundformer.
De resultat som kartläggningen av allsidig rörelsekompetens visar bör ge ansvariga på olika nivåer i såväl skola som idrottsrörelse ett bättre underlag. Underlaget kan ligga till grund för de prioriteringar som görs vid såväl tidstilldelning av ämnet idrott och hälsa, som vid val av innehåll på lektioner och träningspass.
11
Tabell och figurförteckning
Tabell 1. Sammanställning av några vanligt förekommande motoriktest………. 22
Tabell 2. Samband mellan motorisk inlärningsnivå och motorisk prestation ……….. 31
Tabell 3. Förenklad version av Gentiles system. Förändringar av yttre förutsättningar och förändring av rörelse krav……….. 32
Tabell 4. Fördelning av poängintervall, frekvens och procent………. 55
Tabell 5. Andel överviktiga i gruppen med svag respektive god motorik……… 61
Tabell 6. Sammanställning av resultaten från regressionsanalys………. 62
Figur 1. Andel flickor och pojkar i respektive poängintervall……… 56
Figur 2. Andel elever i respektive poängintervall från de olika skolåren……… 56
Figur 3. Andel pojkar i respektive poängintervall från de olika årskurserna……….. 57
Figur 4. Andel flickor i respektive poängintervall från de olika årskurserna……….. 57
Figur 5. Spridning av sammanlagd motorikpoäng i respektive ålder och kön……….59
Figur 6. Spridning av sammanlagd motorikpoäng i respektive ålder och kön……… 60
Figur 7. Andel pojkar i respektive poängintervall från de olika årskurserna på de åtta mest grundläggande stationerna……… 63
Figur 8. Andel flickor i respektive poängintervall från de olika årskurserna på de åtta mest grundläggande stationerna……… 64
Figur 9. Andel flickor och pojkar som utför jämfotahopp och enbenshopp tillfredsställande och mycket tillfredsställande………. 64
Figur 10. Andel flickor och pojkar som utför balansgång på bom tillfreds- ställande och mycket tillfredsställande……….. 65
Figur 11. Andel flickor och pojkar som utför kullerbytta tillfredsställande och mycket tillfredsställande………. 66
12
Figur 12. Andel flickor och pojkar som utför stillastående kast samt kast med
ansats tillfredsställande och mycket tillfredsställande………... 66 Figur 13. Andel flickor och pojkar som utför rephoppning tillfredsställande
och mycket tillfredsställande………. 67 Figur 14. Andel flickor och pojkar som utför förflyttning till sittande på plint
med hjälp av lina tillfredsställande och mycket tillfredsställande…………. 68 Figur 15. Andel flickor och pojkar som utför ”flå katt” tillfredsställande och
mycket tillfredsställande……… 69 Figur 16. Andel flickor och pojkar som utför plintgång tillfredsställande och
mycket tillfredsställande……….... 70 Figur 17. Andel flickor och pojkar som utför ”bygga tak” tillfredsställande och
mycket tillfredsställande……… 71
Bild 1. Hoppa rep. Instruktionen var att hoppa 10 st. jämfotahopp med
mellanstuds, 10 jämfotahopp utan mellanstuds samt 10 springsteg……….. 67 Bild 2. Linor. Instruktionen var att greppa linan högt och svinga sig till
sittande på plinten……….. 68 Bild 3. Flå katt. Instruktionen var att göra en kullerbytta bakåt, sätta i fötterna
med en lätt studs, direkt kullerbytta framåt……….. 69 Bild 4. Plintgång. Instruktionen var att stödja på armarna, hänga still i två
sekunder för att därefter förflytta sig framåt med sex handförflyttningar…. 70 Bild 5. ”Bygga tak.” Instruktionen var att klättra baklänges till handstående
med spänd kropp. Sträva efter att förflytta händerna till den innersta
13
Förord
Denna uppsats behandlar den motorikstudie som ingick i forskningsprojektet på Idrottshögskolan som benämns Skola - Idrott - Hälsa, SIH-studien 2001.1 När studien planerades var projektgruppen enig om att
en motorikundersökning skulle ingå som kunde kartlägga barns och ungdomars allsidiga rörelse-kompetens.2 I uppsatsen beskrivs ett test som konstruerades för att undersöka barns och ungdomars funktionella motorik samt resultat från genomförande av testet.
Vi som konstruerat motoriktestet och genomfört kartläggningen av elevernas allsidiga rörelsekompetens heter Anna Tidén och Marie Nyberg, båda utbildade idrottslärare vid GIH Stockholm, med minst 10 års erfarenhet som idrottslärare på grund- och gymnasieskola. I idrottsrörelsen har Marie arbetat för Svenska Gymnastikförbundet bl.a. som tränare och domare. Anna har varit aktiv och tränare inom bollspelsidrotter och friluftsliv. I dagsläget är båda anställda som högskoleadjunkter inom idrottens metodik på Idrottshögskolan i Stockholm. Marie undervisar i gymnastik och dans, rytmik och rörelse och Anna undervisar i bollspel och friluftsliv. Båda har varit ansvariga för handledarutbildningar och undervisar även i idrottsdidaktik med kurser i barns och ungdomars utveckling. Vi har under åren samlat god erfarenhet av idrott och undervisning samt ett gemensamt kunnande inom ett brett idrottsligt fält. Dessutom har vårt intresse för barns motoriska utveckling ökat då vi upplevt att en förändring har skett och att allt färre barn tillägnar sig grundläggande allsidig rörelsekompetens.
Vi vill tacka alla som tillhör arbetsgruppen i SIH-projektet för uppmuntrande stöd och givande diskus-sioner. Vi vill även tacka Lars-Magnus Engström, vetenskaplig ledare för projektet, för hans positiva inställning och uppmuntran till att denna motorikstudie skulle ingå i SIH-studien. Sist men inte minst vill vi tacka vår omsorgsfulla handledare Karin Redelius. Samtliga delar i uppsatsen är bearbetade och skrivna av båda författarna.
1 Lars-Magnus Engström, ”En kortfattad beskrivning av bakgrund, syfte och uppläggning”, Svensk Idrottsforskning, (2002:3),
s. 4 ff.
2 Allsidig rörelsekompetens används i denna studie som ett samlingsnamn för grundformer, kombinationsmotorik samt
14
1 Inledning
Den här uppsatsen handlar om den motorikstudie som ingick i forskningsprojektet på Idrottshögskolan som benämns Skola - Idrott - Hälsa, SIH-studien 2001.
Ett huvudsyfte med SIH-studien var att studera hur barns och ungdomars fysiska status ter sig i vår tid, speciellt med tanke på debatten om barns stillasittande och ökande vikt.3 För att komplettera bilden av
den fysiska statusen har även barns och ungdomars funktionella motorik kartlagts, utöver de tester som mäter styrka, rörlighet och kondition. Syftet var att tillföra kunskap om barns och ungdomars rörelse-mönster ur en kvalitativ aspekt, genom att studera hur barn och ungdomar utför olika rörelser och vilka rörelser som behärskas. Det handlade således om att undersöka i vilken utsträckning de unga idag behärskar olika motoriska grundformer, såsom att rulla, hoppa, hänga, stödja, klättra, kasta och fånga, samt kombinationer av dessa rörelser.
Det finns flera motiv till att studera barns och ungdomars allsidiga rörelsekompetens. Ett är att den för-ändrade livsstilen med mer stillasittande aktiviteter, kan ha inverkat negativt på individens funktionella motorik. Vi har valt att använda termen allsidig rörelsekompetens som ett samlingsbegrepp för grund-former, kombinationsmotorik och idrottsspecifika grundformer och begreppet funktionell motorik för det urval av rörelser vi testar. Vi testar funktionell motorik och uttalar oss om allsidig rörelsekompetens. Ett annat motiv är att den reducerade tiden till ämnet idrott och hälsa i skolan kan ha minskat möjlig-heterna till allsidig rörelseträning. Dessutom medger den senaste läroplanen och kursplanen i Idrott och hälsa att ämnet utformas på olika sätt på skilda skolor, då styrdokumenten inte reglerar innehåll och arbetsformer i detalj.
I flera olika avhandlingar och rapporter konstateras att barn och ungdomar rör sig mindre, att andelen överviktiga ökar samt att detta får konsekvenser för den fysiska och psykiska hälsan.4 Det är inte längre lika självklart att barn väljer lek och idrott som fritidsaktivitet. Tvärtom innebär många av de aktiviteter
3 Håkan Larsson & Karin Redelius (red.), Mellan nytta och nöje: Bilder av ämnet idrott och hälsa. (Stockholm:
Idrottshögskolan rapport nr 2 i serien Skola - Idrott - Hälsa, 2004), s 11.
4 Se exempelvis, Örjan Ekblom, ”Physical fitness and overweight in Swedish youths” (diss. Stockholm: Idrottshögskolan och
Karolinska Institutet, 2005), s. 9.; Lars-Magnus Engström, Idrott som social markör (Stockholm: HLS Förlag, 1999), s. 58 ff.; Annika Strandell & Lars Bergendahl, Sätt Sverige i rörelse, Rapport om förskolan/skolan(Stockholm: Statens
15
som lockar barn och ungdomar inte någon fysisk träning. Det växande teveutbudet samt data- och teve-spel har ökat konkurrensen om den lediga tiden. ”Förr i tiden gick barnen ut för att hitta på något spännande, idag finner de spänningen inomhus framför datorn eller teven”, som Lars-Magnus Engström har uttryckt det. Andelen aktiva medlemmar i organiserad föreningsidrott har förändrats och varierar mycket mellan olika regioner och skolor.5 Barns och ungdomars livsstilsförändringar är något som även uppmärksammats av regering och riksdag. I de senaste styrdokumenten finns en uppmaning att skolorna skall öka den ”dagliga dosen” av fysisk aktivitet inom ramen för skoldagen.
I skolan har alla barn fysisk aktivitet i ämnet Idrott och hälsa. Ämnet är obligatoriskt och har ett uttalat ansvar för att undervisningen utformas så att den inspirerar till ett bestående intresse för fysisk aktivitet.6
Idrott och hälsa har studerats ur flera aspekter, bl.a. har timplan, ämnesinnehåll, betygssättning samt elevers och lärares åsikter om ämnet undersökts.7 SIH-studien som påbörjades år 2000 är en av de mest omfattande flervetenskapliga studie som har genomförts i Sverige. Studien undersöker ämnet i flera traditionella aspekter samt i relation till närmiljö, kultur och historik.8 Ämnet har under årens lopp ändrat karaktär, bytt namn från Gymnastik, 1962, till Idrott, 1980, och nu senast till Idrott och hälsa, 1994. Antalet obligatoriska timmar i Idrott och hälsa har minskat totalt sett. Den totala minskningen från den tidigare läroplanen, Lgr 80 motsvarar ca 20 min i veckan för elever i årskurs 6 och årskurs 9. År 1994 reducerades timantalet i grundskolan från 537 till 460 för att sedan 1998 öka 40 timmar till 500. Detta innebär fortfarande en minskning och den totala tiden för ämnet uppgår nu till i genomsnitt c:a 90 minuter per vecka.9 Den särskilt anslagna tiden för friluftsverksamhet togs bort 1994 vilket medförde att den
sammantagna tiden till fysisk aktivitet reducerades ytterligare. De tidigare styrdokumenten var mer reglerande vad gäller såväl innehåll som arbetsformer, medan dagens styrdokument istället fastställer ämnets mål. Därmed ges skolorna stor frihet att i lokala arbetsplaner bestämma vägarna till målen. Studier har visat att det under de senaste decennierna har skett en förändring av ämnesinnehållet. Bollspel och
5 Se exempelvis Lars-Magnus Engström, ”Barns och ungdomars idrottsvanor i förändring”, Svensk Idrottsforskning, (2004:4),
s. 10 ff. ; Per Nilsson, Den allvarsamma fritiden (Stockholm: Statens ungdomsråd, 1994) s. 42 ff.
6 Skolverket; http://www.skolverket.se (acc.2004-05-24).
7 Se exempelvis, Annika Strandell & Lars Bergendahl, Sätt Sverige i rörelse, Rapport om förskolan/skolan(Stockholm: Statens
Folkhälsoinstitut, 2002:10); Skolverket, Den Nationella utvärderingen av grundskolan (Stockholm: Liber, 1993); Marie Nyberg & Anna Tidén, ”Är Idrottsläran relevant för ämnet Idrott och hälsa”, B- uppsats 5 p i pedagogik med idrottsinriktning 1997, Lärarhögskolan i Stockholm.
8 Håkan Larsson & Karin Redelius (red.), Mellan nytta och nöje: Bilder av ämnet idrott och hälsa. (Stockholm:
Idrottshögskolan rapport nr 2 i serien Skola - Idrott - Hälsa, 2004).
9 Håkan Larsson & Karin Redelius (red.), Björn Sandahl, Ett ämne för vem? i Mellan nytta och nöje, Bilder av ämnet idrott
16
andra idrotter, som inte alltid involverar alla grundformer, har fått ett större utrymme på bekostnad av exempelvis gymnastik.10 Detta kan ha haft betydelse för den allsidiga rörelsekompetensen. 11 Kursplanen i Idrott och hälsa ger dock tydliga anvisningar om ämnets uppbyggnad och karaktär. Där står bland annat:
Att utveckla allsidiga rörelseaktiviteter är centralt i ämnet och en allsidig rörelse-repertoar kan lägga grund för en aktiv och hälsofrämjande livsstil. En positiv upplevelse av rörelse och rytm är i sin tur en grund för individuella och kollektiva övningar och främjar på så sätt såväl den improvisatoriska och estetiska som den motoriska förmågan. Detta ger möjligheter att utveckla tanke och känsla, rörelse och idrottsfärdigheter samt träna kondition, styrka och rörlighet. 12
Mål att sträva mot är exempelvis att eleven utvecklar sin fysiska, psykiska och sociala förmåga samt utvecklar en positiv självbild. I uppnåendemålen anges vilka mål eleverna ska nå för att vara godkända i ämnet. Ett sådant mål för år 5 är:
Eleven skall behärska grovmotoriska grundformer och utföra rörelser med balans och kroppskontroll samt kunna utföra enkla danser och rörelseuppgifter till musik.13
De flesta unga människor har ett stort rörelsebehov och en vilja att lära sig nya rörelser. I leken och idrotten utvecklar de sin motorik samt bygger upp sitt förråd av rörelser. När rörelseförmågan utvecklas ökar även möjligheten att känna trygghet och tillit till den egna kroppen.14 Allsidig rörelsekompetens kan därför ha stor betydelse för hur lek och idrott upplevs och uppskattas.15 Individer med bristande tilltro till den egna kroppens förmåga kan därför välja att inte delta i lek och idrott och riskerar därmed att gå miste om både rörelseträning och social samvaro. Om barnen tillägnar sig grundläggande funktionell motorik finns bättre förutsättningar för att uppleva rörelseglädje och känna lust till fysisk aktivitet i såväl unga år som senare i livet. Då motorisk träning är extra gynnsam under åren fram till puberteten är det särskilt
10 Exempelvis, Marie Nyberg & Anna Tidén, ”Är Idrottsläran relevant för ämnet Idrott och hälsa”, B-uppsats 5 p i pedagogik
med idrottsinriktning 1997, Lärarhögskolan i Stockholm. s. 34; Suzanne Lundvall, Jane Meckbach, Britta Thedin Jakobsson, ”Lärarnas syn på ämnet idrott och hälsa”, Svensk Idrottsforskning, (2002:3), s. 17 ff.
11 Allsidig rörelsekompetens används i denna studie som ett samlingsnamn för grundformer, kombinationsmotorik samt
idrottsspecifika grundformer.
12Skolverket; http://www.skolverket.se (acc.2004-05-24). 13Ibid.
14 Liv Duesund, Kropp, kunskap och självuppfattning (Stockholm: Liber Utbildning, 1996) s. 75 ff. 15 Olle Åhs, Utveckling genom lek och idrott (Stockholm: Natur och Kultur, 1986) s. 27 f.
17
viktigt att lek och idrott stimuleras under dessa år.16 Om de motoriska grundformerna befästs blir
färdigheter som att simma, cykla, åka skidor och skridskor lättare att lära. De tidigt inlärda rörelserna tycks individen kunna bibehålla upp i vuxen ålder, något som kan vara avgörande för i vilken utsträckning man som vuxen ägnar sig åt fysisk aktivitet. Det är viktigt att lyfta fram de samband som påvisats i tidigare undersökningar, där idrottsbetyg, vänners aktivitetsgrad, utbildningsnivå samt uppväxtmiljö är viktiga faktorer för i vilken utsträckning man som vuxen är fysiskt aktiv.17 Det är
betydelsefullt att vuxna är fysiskt aktiva då det är en av de viktigaste friskfaktorerna i vår tid.18
När barn och ungdomar väljer att sysselsätta sig med aktiviteter som innebär att de rör sig mindre, när tiden för idrottsundervisningen i skolan minskat och när ämnesinnehållet bestäms lokalt, är det befogat att studera hur det förhåller sig med barns och ungdomars funktionella motorik. Det finns även ett egenvärde i att kartlägga hur det förhåller sig med skolelevernas rörelsekompetens. Avsaknad av motsvarande studie var ytterligare ett skäl till undersökningens genomförande. Kartläggning av barns och ungdomars allsidiga rörelsekompetens, d.v.s. vilka rörelser som behärskas av elever i år 3, 6 och 9 var därför befogad. Kartläggningen kan senare ligga till grund för framtida jämförelser och uppföljningar inom området motorik och rörelsekompetens samt för att utvärdera olika insatser. För att möjliggöra denna kartläggning behövdes ett test konstrueras. Vid utformandet av testet har vi fört djupgående diskussioner med lärare i grundskolan samt kollegor och studenter på Idrottshögskolan. Vidare har motoriktester som använts i andra sammanhang och med andra syften studerats. Dessa diskussioner och studier låg till grund för det test som konstruerades. I denna uppsats redovisas hur testet konstruerades, på vilka grunder rörelserna valdes samt hur testning och bedömning genomfördes. Resultat från enskilda stationer samt summering av stationerna kommer att redovisas, liksom skillnader mellan olika årskurser samt mellan pojkar och flickor. Möjligen kan ett sammanlagt resultat från testet vara utgångspunkt för att beskriva för vad barn i olika åldrar bör behärska. Denna nivå skulle kunna motsvara det uppnåendemål för elever i år 5, som lyder; ”Eleven skall behärska grovmotoriska grundformer och utföra rörelser med balans och kroppskontroll samt kunna utföra enkla danser och rörelseuppgifter till musik”.19
16 David L. Gallahue, John C. Ozmun, Understanding Motor Devolopment (New York: McGraw Hill, 1998) s. 187 ff. 17 Lars-Magnus Engström, (1999), s. 71 ff.
18 Folkhälsoinstitutet, Vårt behov av rörelse. (Göteborg: Förlagshuset Gothia AB, 1996). s 42. 19Skolverket; http://www.skolverket.se (acc.2004-05-24).
18
1.1 Tidigare forskning
Då ett av syftena med denna studie var att konstruera ett test för att kunna undersöka barns och ungdo-mars allsidiga rörelsekompetens, gjordes först en genomgång av befintliga tester som tidigare använts. För att ta del av så stor information som möjligt gjordes att antal sökningar på olika databaser. Dessa sökningar gjordes på databaserna Sportdiscus, Pub Med samt Eric med sökord som motor control, motor learning, motor skills, motor development, gross motor skills samt olika kombinationer med dessa begrepp och ordet test. Sökningarna gav en stor mängd träffar, men vid en närmare granskning visades att majoriteten av träffarna låg inom det medicinska området. De studier med tester som gjorts var främst riktade till personer med olika skador och handikapp som exempelvis dyslexi, epilepsi, stroke och olika hjärnskador. De studier och tester som var av relevans presenteras kortfattat.
1.1.1 MUGI 20
Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har det genomförts en studie i Sverige av Ingegerd Ericsson som visar att tidigt insatt ökad fysik aktivitet och motorisk träning i skolan har positiva effekter på barns motoriska utveckling.21 Studien visar även att prestationer i ämnena matematik och svenska påverkats positivt. Det är framför allt skriv- och läsförmåga, rumsuppfattning, taluppfattning och tanke-verksamheter som studerats. Lärare på skolorna där studien genomförs har även uppmärksammat ökad koncentrationsförmåga hos eleverna. Undersökningen har genomförts inom det så kallade Bunkeflo-projektet – en hälsofrämjande livsstil. I Bunkeflomodellen är målet att skolan skall stimulera barnen till en hälsofrämjande livsstil. Det innebär bl.a. att alla elever i årskurs1-3 på Ängslättskolan skall ha en timmes fysisk aktivitet varje dag. För att utvärdera barnens motorik använder skolan sig av observationer enligt MUGI-projektet. I urvalet av rörelser som observerades i MUGI har Ericson utgått från framförallt två test, MPU-testet22 samt FBH-provet.23 Vissa av övningarna återfinns även i BOTMP-testet där nio olika rörelseövningar observerades. 24 Med nyanseringar som höger och vänster samt delar av hinderbana eller ”härmövningar” så blir det totalt 15 olika rörelsebedömningar. Inga bedömningar har gjorts som
20 MUGI är en förkortning av Motorisk Utveckling som Grund för Inlärning, konstruerat av Ingegerd Ericsson 1985-1987. 21 Ingegerd Ericsson. Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer (diss. Malmö: Malmö Högskola, 2003). 22 Britta Holle m fl. Motorisk-Perceptuell Utveckling 0-7 år Tvärfackligt behandlingsunderlag = MPU-testet (Stockholm:
Psykologiförlaget, 1978).
23 Bo Bille m. fl., FBH-Provet, (Örebro: Motorika, 1992).
24 Ericsson, s. 40. se R.H.Bruininks, Bruininks-Oseretsky Test of Motor Proficiency, (USA: American Guidance Service,
19
mäter styrka, snabbhet eller maximal ansträngning. Skalan har varit tvågradig med kriterierna, mindre svårighet, osäkerhet eller tveksamhet 1 poäng samt stor osäkerhet 2 poäng. Testerna genomfördes som en gymnastiklektion i halvklass där miljön skulle kännas trygg och naturlig. Det ges inga gemensamma instruktioner eller genomgångar, läraren skall istället förvissa sig om att eleven förstått uppgiften. Eleverna bedömdes efter att ha fått göra rörelsen 1-2 gånger.
I MUGI testet ingår övningar med stor boll, hoppa på ett ben, hålla balansen på ett ben samt härma diagonala rörelser i leken ”Gör si gör så” och en hinderbana med ”höjd- och längdhopp”.25
När MUGI-testet och andra tester som använts tidigare studerades upptäckte vi två huvudsakliga in-riktningar. Den ena inriktningen var tester utförda på yngre barn upp till 5-6 års ålder i syfte att finna eventuella avvikelser från en normal motorisk utveckling. De andra inriktningarna var tester som bestod av moment som antingen var för specifika, finmotoriska eller statiska och som vi därför uppfattade som mer inriktade mot neuromotorisk kontroll istället för generell rörelsekompetens.
Vad vi ville studera var rörelser av mer funktionell karaktär som bygger på grovmotoriska rörelser som exempelvis rulla, stödja, springa, kasta och hoppa samt kombinationer av dessa rörelser.26
Här följer några exempel på tidigare genomförda tester inom området:
1.1.2 TOMI och Movement ABC27
Test Of Motor Impairment, (TOMI) var ett försök att sammanställa den kunskap om barns motoriska utveckling som dokumenterats dittills.28 Före TOMI hade det utvecklats en del tester för att mäta funk-tionsnedsättningar hos barn bla, Oseretsky test of Motor proficiency.29 Dessa tester har sedermera legat till grund för utveckling av tester och varit ett gott referensmaterial till sina efterföljare. Sheila E Henderson gjorde under 1970-talet och under början av 1980-talent en revidering av TOMI. Det nya
25 Ericsson, s. 101 ff samt bilaga 1.
26 Exempelvis, ”Manual Training of FIG- certificate Instructors in General Gymnastics”, 1994 Häfte, Marie Nyberg,
Idrottshögskolan i Stockholm. s. 26 f. ; Steig Eiberg & Peder Siggaard, Boldbasis, (Hovedland: Institut for idreat, 2001) s. 60
ff. ; Marie Nyberg & Tage Sterner, Didaktik i gymnastik, (Stockholm: Idrottshögskolan Idrotteket, 1998) s. 13. bild; Ulla Berg m. fl., Metodik i redskap, (Stockholm: Svenska gymnastikförbundet, 1991) s. 4.
27 Sheila E Henderson & David A Sugden, Movement ABC, Manual Svensk översättning, (Stockholm: Psykologiförlaget,
1996).
28Scott m.fl., TOMI-Test of Motor Impairment (1972). 29 Bruininks(1978).
20
testet kom att heta Movement Assessment Battery for Children (Movement ABC). Övningar som ingår är rita, kasta ärtpåse, rulla boll, balansera på ett ben, hoppa jämfota gå baklänges, kasta och fånga boll med en hand mm. Övningarna kan delas in i handfunktioner, bollfärdigheter samt statisk och dynamisk balans. I Movement ABC test delas övningarna in i 5 olika delar där:
Del 1 Barnet är stilla och omgivningen stilla Del 2 Barnet är i rörelse och omgivningen är stilla Del 3 Barnet är stilla och omgivningen är föränderlig Del 4 Barnet är i rörelse och omgivningen är föränderlig
Del 5 Beteendemässiga faktorer relaterade till motoriska svårigheter
I del 1-4 finns en fyrgradigbedömningsskala. Där 0 motsvarar (mycket bra), 1 (OK), 2 (nästan) och 3 (inte alls). Del 5 bedömdes som 0 (sällan) 1 (då och då) och 2 (ofta). Utifrån resultaten på de olika delarna försöker man ta fram en motorisk profil eller en resultatprofil. Man kan då se på vilka delar barnet presterat sämre. Delarna är progressiva och oftast klarar ett barn inte del 2-4 om det inte klarat av del 1. Dock finns det många barn som kan ha svårigheter rakt igenom eller nätt och jämt klarar av alla delar. Vid genomförandet av testet är det viktigt med testledarens kompetens kring testning och motorik. Testledaren skall uppmuntra barnen och söka god kontakt med barnet. Instruktionerna skall vara exakta och delges på samma sätt till alla. Till övningar finns en detaljrik instruktion om genomförande, material, demonstration, övning och protokollskrivning. Testet inriktar sig på barn i åldrarna 4-12 år.30
1.1.3 FBH-provet31
FBH-provet (FBH förkortning av Folke Bernadotte Hemmet) syftar till att fånga in barn med perceptuella och motoriska svårigheter i förskola och skola. I testets rörelsedel återfinns både finmotoriska och grovmotoriska övningar. Här testas ”dynamisk balans”, ”spatial manipulation” ”statisk balans” och ”rytm i motsatta rörelser”. Testet innehåller 15 olika rörelser. Protokoll eller observationsschema används och bedömningarna sker efter en tvågradig skala med en eller två felpoäng. Bedömningarna har kriterier för utförandet. Vid genomförandet utnyttjas en gymnastiksal och gruppen testas i ca 60 min men kan delas upp på två tillfällen. Två personer bör leda eller observera och instruktionerna bör vara både muntliga och visuella dock ej krav på exakthet. Barnen får öva på övningarna innan testet. I testet ingår bl.a.
30 Henderson & Sugden, s. 40 ff. 31 Bille, (1992).
21
enbenshopp och jämfotahopp framåt och bakåt, löpning i cirkel, ”längdskidhopp” och diagonala rörelser. I FBH-provet finns även en test del som innehåller övningar med papper, penna och sax och som prövar barns finmotorik.
1.1.4 Se, upptäcka och förstå 32
Författarna Gun Sandborg Holmdahl och Yvonne Jansson anser att vi måste ge barnen mer motorisk stimulans och rörelse som kompensation för en mer stillasittande vardag. Den här boken visar hur man med leken som metod kan observera barns motoriska förmåga. De har utvecklat en metod som i huvudsak riktar sig mot barn i sex- sjuårsåldern för att se om de ”klarar kroppen” tillräckligt bra för att fungera i skolan, d.v.s. har en motorisk skolkompetens.33 Det handlar om att behärska sin kropp och sina rörelser så att man klarar av vardagliga situationer som att klä på sig själv, bära matbrickan, hinna ut på rasten för att leka. Om barnet exempelvis inte kan resa sig, sätta sig, ta upp saker från golvet etc. utan att till största delen vara koncentrerad på den motoriska aktiviteten kommer barnet att ha svårt att lyssna, se och koncentrera sig på något annat samtidigt. Om barnet inte klarar vanliga vardagsrörelser utan besvär, går energi och uppmärksamhet åt till det i stället för till inlärning av skolfärdigheter. Via observationerna erhålls bättre kunskap om respektive barns behov och vilka som behöver extra mycket rörelseträning. Rörelseaktiviteter som ingår i ”Se, upptäcka och förstå” är av karaktären lekar, rörelsesagor och redskapsbanor innehållande både grovmotorik och finmotorik. Boken erbjuder inte ett test i sig utan behandlar olika moment kring testning och bedömning av motorik hos barn. Utifrån den kunskapen skapas sedan ett urval av lekar och rörelser som är lämpliga att bedöma. Boken ger svar på frågor som, vilka moment är viktiga att kunna och varför, hur skall de genomföras korrekt, hur kan man bedöma? Bedömningskriterierna är; tillfredställande förmåga eller bristande förmåga. Övningar som ingår är motorik som: åla krypa, springa, rulla, kasta fånga etc. Testen genomförs med observation under lek och redskapsbanor och bygger på bedömarnas kunskap och erfarenhet.
1.1.5 Jämförelse mellan olika motoriktest
Vid en jämförelse av olika motoriktest noteras skillnader i syfte, urval, bedömning samt vid genom-förandet av testet. Testerna är anpassade för olika åldersgrupper samt olika målgrupper, därav skillnader i
32 Gun Sandborgh Holmdahl & Yvonne Jansson, Se upptäcka och förstå, (Solna: Ekelunds förlag, 1992). 33Sandborgh Holmdahl & Jansson, s. 21 ff.
22
urval av rörelser. Bedömning av rörelserna sker med olika bedömningsnivåer och kriterier. Vissa tester är strikt formulerade med exakta instruktioner och anvisningar medan andra är mer övergripande observationsinstrument. En del test genomförs enskilt och andra i grupp.
Tabell 1. Sammanställning av några vanligt förekommande motoriktest
”TEST” Syfte Urval Bedömning Genomförande
MUGI En kartläggning av barns motoriska statuts i skolår 1och 2 i Sverige. Fånga upp och ge barn med motoriska brister stöd.
Grovmotorik 9 övningar, 15 rörelse-bedömningar
2 gradig skala I grupp under ”lektion” i gymnastiksal
Ej strikt instruktion eller bedömningskriterier
TOMI/ Movement ABC
Identifiering, screening- klinisk undersökning och åtgärdsplanering samt utvärdering av
åtgärdsprogram för barn med motoriska problem. Vara ett forskningsinstrument
Grov- och finmotorik Olika rörelser i olika åldrar Ca 8 rörelser/ åldersgrupp. Del 1-4 i testet, 4 gradig skala Del 5 i testet, 3 gradig skala Strikt genomförande exakta instruktioner och bedömning.
FBH-Provet Steg 1. Screening av alla
barn i en klass.
Steg 2. Identifiera avvikelser från Steg 1 och hjälpa barnen där
Steg 3. Remittera till specialist för diagnos.
Grov- och finmotorik. Del 1. Större rörelser Del 2 ”papper, sax och penna” Mindre rörelser
2 gradig skala Gymnastiksal, i grupp bedömningskriterier ej exakta instruktioner
Se, upptäcka och förstå
Att under leksamma former observera barns motorik och bedöma om de har en ”Motorisk skolkompetens”
Grovmotorik och grundformer, en del finmotorik
2 gradig skala Observation under lekar och redskapsbanor
MUGI bygger som tidigare nämnts på MPU-testet och på BOTMT-testet samt på FBH-provet.34 De flesta tester som finns dokumenterade har som syfte att testa barn i 5-10 års ålder för att identifiera grov- och finmotoriska avvikelser från en normal utveckling. Vissa av testerna har en tydlig och väl genomarbetad
23
manual med tydliga bedömningskriterier, andra saknar både bedömningskriterier och funktionärs/testledarinstruktioner. Antalet bedömningsnivåer varierar från två till fyra steg och i vissa tester finns endast olika nivåer för avvikelser. I dessa tester finns inte värdering av normalt eller godkänt utförande, vilket gör att en tvågradig skala i praktiken är tregradig i de fall godkänt resultat räknas. De tester som inte har tydliga bedömningskriterier kan vara vanskliga att använda i större studier eller i forskningssammanhang då krav på reliabilitet är hög. Dessa tester kan däremot användas för en screening av grupper och klasser för att få en indikation på var barnen befinner sig i sin motoriska utveckling. Vissa forskare anser att det är bättre att testerna inte har fasta instruktioner och bedömningskriterier för att barnen inte skall känna sig pressade eller kontrollerade.35
Dessa tester kan inte användas för att göra en studie av allsidig rörelsekompetens då de är för begränsade och inriktade på lägre åldrar samt innehåller för få grovmotoriska rörelsemoment samt grundformer i kombination.
I Österrike har det genomförts en undersökning, ”Comparison of coordinative skills in two male and
female groups”, på en grupp 10-12 åringar och på en grupp 17-18 åringar där man har testat motoriska
övningar i gymnastiksal. Elever från fyra olika österrikiska skolor deltog. Motiveringen till undersök-ningen var att idrottslärare tyckt sig märka en försämring av den allmänna motoriken hos elever under sina gymnastiklektioner. Studien genomfördes under ett läsår, 2000-2001. Testet innehöll 15 övningar inom de fem områdena; balansförmåga, reaktionsförmåga, rumsorientering, differentiering samt övningar innehållande rytmiska moment. Dessutom testades eleverna i en ”hinderbana” innehållande moment som; springa, ta sig över hinder, hoppa, rulla mm. Testerna genomfördes under en gymnastiklektion. Resultat av testerna visade inga stora skillnader inom åldersgrupperna vad gäller de enskilda rörelserna. Däremot var det stora skillnader mellan åldersgrupperna då 17-18 åringarna bedömdes vara betydligt bättre än 10-12 åringarna. Mycket stora skillnader fanns dock mellan pojkar och flickor när det gällde ”hinderbanan” där pojkarna var mycket mer ”aktiva” vid genomförandet. Studien resulterade i diskussioner om att främja elevernas rörelsekompetens genom ”daily lessons of movement” / ”dagliga lektioner med rörelse”.36
35 Dorrit Stenberg, KTK-testet: Der Körperkoordinationstest für Kinder, TIG, 1996 nr. 8 s. 23-25.
36 Presentation av Ulrike Aldrian, Institute of Sports Science, University of Gratz, Österike vid ECSS konferens, Salzburg
20031107, Comparison of coordinative skills in two male and female groups, Abstract book, O112l-4, s. 221, Anna Tidén,
24
En annan internationell studie som genomförts i Australien hade som syfte att studera sambandet mellan motorisk förmåga och mängden fysisk aktivitet. Resultaten baserades på inhämtat underlag från de deltagande eleverna om mängden fysisk aktivitet, uppgifter om sociodemografiska förhållanden samt grovmotoriska tester. De grovmotoriska rörelser som testades var löpning, vertikala hopp, överhands kast samt att fånga och sparka en boll. De ingående fysiska aktiviteterna gavs ett så kallat MET value (Metabolic Energy Turnover), ett mått på energiåtgång. Slutsatser från studien är att ungdomar som ängar mer tid till organiserad träning, klarar de motoriska testerna bättre, dvs. har en bättre motorisk förmåga. Studien visade att den tid som ägnades åt organiserad fysisk aktivitet gav större effekt på den motoriska färdigheten hos flickorna än hos pojkarna. Brister i studien var att aktiviteterna var självrapporterade samt test batteriet hade för få moment.37
På ECSS konferensen 2002 presenterades en studie där resultat jämförs mellan en motorisk studie genomförd 1988 med resultat från en motsvarande undersökning 2002. Forskarna hävdar utifrån resul-taten att bulgariska elevers koordinativa förmåga över tid har försämrats. Den minskade undervis-ningstiden i gymnastik anges som ett skäl till försämringen.38
Sammantaget var inga av de beskrivna testerna ändamålsenliga för de studier vi önskade genomföra.
37 Okely, A.D., Booth, M.L. & Patterson, J.W. “ Relationships of physical activity to fundamental movement skills among
adolescents” I Tidskriften Medicine & Science in Sports & Exercise, vol 33:11, (2001) ss. 1899-1904.
38 Mileva, E., Peneva, B. & Mineva, M. ”The effects of physical education on children’s movement coordination in school
age” 7 th Annual Congress of European College of Sport Science Proceedings volume I & II. University of Athens ( 2002) s .
25
2 Teoretisk bakgrund
2.1 Allsidig rörelsekompetens och funktionell motorik
Med allsidig rörelsekompetens syftar vi på ett motoriskt kunnande som möjliggör deltagande i lek, spel och idrott. Allsidig rörelsekompetens används i denna studie som ett samlingsnamn för grundformer, kombinationsmotorik samt idrottsspecifika grundformer, begrepp som senare definieras. Valet av begreppet allsidig rörelsekompetens grundar sig på den långa erfarenhet vi har inom skola och idrotts-rörelse. Där har vi konstaterat att barn med bred rörelserepertoar uppvisar rörelseglädje, initiativförmåga och lust att lära sig nya rörelser. Dessa barn antar gärna olika utmaningar och utstrålar självförtroende. Med en god kroppskontroll ökar möjligheten till ett större självförtroende och en positiv självbild. 39 Det
är därför väsentligt att barnen tränar funktionell motorik så att de kan utveckla en allsidig rörelsekompetens.
2.2 Motorik
Motorik har att göra med de olika funktioner och system av funktioner på olika nivåer som tillsammans utgör vår totala rörelsekapacitet.40 Då begreppet motorik omfattar det mesta från neuromotorisk kontroll till det faktiska utförandet av rörelseuppgifter, finns en mängd olika begrepp där ordet motorik ingår. Exempelvis är psykomotorik samspelet mellan motorik och psykiska faktorer som stress och motivation. Sensomotorik innebär att rörelsen bygger på sinnesimpulser och deras perception. De ger i sin tur ett preceptoriskt svar, som genom återkoppling styr rörelser. Viktiga sinnen för styrning av rörelser är balanssinne, led- och muskelsinne, känsel, syn och hörsel. Sensomotoriken är viktig vid inlärning av rörelser då den utgör en erfarenhetsgrund via kontinuerlig återkoppling.
39 Duesund, s. 75 ff.
26
2.2.1 Grovmotoriska grundformer
Med grovmotorik avses rörelser som involverar stora muskelgrupper till skillnad från finmotorik som är mer precisa rörelser. Exempel på grovmotoriska rörelser är att gå, hoppa och krypa medan däremot att skriva och sy är exempel på finmotoriska aktiviteter. Utveckling av rörelser går via behärskande av stora grovmotoriska rörelser till ett mer detaljerat och förfinat utförande. De grovmotoriska rörelserna utvecklas enligt samma mönster hos alla individer men i olika takt och vid olika åldrar. Utvecklingen sker enligt två principer, dels den proximodistala principen som innebär att rörelser med centralt belägna kroppsdelar utvecklas före rörelser med perifera kroppsdelar som händer och fingrar, dels den cephalokaudala principen som betyder att rörelser utvecklas från huvudet och nedåt.41 Till grovmotoriska rörelser hör rörelser som involverar hela kroppen. Dessa är rulla, åla, stödja, krypa, gå, balansera, springa, hoppa, hänga, klättra, kasta och fånga och kallas för grundformer.42 När det i kursplanen för ämnet Idrott och hälsa i grundskolan står att de grovmotoriska grundformerna skall behärskas, är det bl.a. dessa rörelser som åsyftas.43 Dessa grundformer kan sedan utvecklas till mer idrottsspecifika grundformer.
2.2.2 Kombinationsmotorik
I den fortsatta rörelseutvecklingen kombineras de enskilda grundformerna med varandra. Detta kallas för kombinationsmotorik.44 Grundformer och grundformer i kombination kan utföras med skiftande rörelsekvalitet på olika utvecklingsnivåer. Dessa nivåer kan utryckas som utvecklingssteg 1 – outvecklad form, utvecklingssteg 2 – utvecklad form, utvecklingssteg 3 – förfinad form.45 Denna indelning används även i boken ”Understanding motor development” och nivåerna kallas där för initial, elementary samt mature. På svenska översätter vi nivåerna till initialt, elementärt och moget.
41 Philip Hwang & Björn Nilsson, Utvecklingspsykologi, (Stockholm: Natur och kultur,1995), s. 80.
42 “Manual Training of FIG- certificate Instructors in General Gymnastics”; Nyberg; Eiberg; Nyberg & Sterner; Berg. 43 Skolverket; http://www.skolverket.se (acc.2004-05-24).
44 Åhs, s. 33.
45 Åhs, s. 52 f. se; D. Blume, Wissenschaftlicher Zeitschrift der Deutschen Hochschule für Körperkultur nr. 2, s. 73 f. (Leipzig:
27
Här ser vi tre bildserier på hur utvecklingen av gång på balansbom utvecklas. På första serien ser vi hur
personen hela tiden behöver titta på bommen, ta ett steg i taget samt med svårigheter att hålla balansen på ett ben i taget. På serie två är överkroppens position något mer upprätt och personen kan hålla balansen på ett ben i taget men fortfarande med blicken på
bommen. En väl utvecklad balansgång karakteriseras av att personen kan gå obehindrat framåt med upprätt överkropp och huvud med blicken riktad framåt, d.v.s. som i serie tre.
Denna bildserie visar hur koordinationen utvecklas när vi lär oss studsa en boll. Från början är hand- och armrörelser osynkroniserade i förhållande till bollen och kroppskontakten med bollen sker under kort tid. Blicken är hela tiden fäst på bollen och överkroppen är framåtlutad. Med träning så följer handen med bollen i studsrörelsen men fortfarande med en framåtlutad position av överkropp samt blicken fäst på bollen. Ett moget rörelsemönster ses på tredje bildserien där personen kan stå i upprätt position samt följa bollen med handen utan att behöva titta på den.
28
På detta sätt kan man kvalitativt urskilja olika rörelsemönster, bedöma hur automatiserade de är samt se hur de utvecklas med träning och mognad. Rörelseutvecklingen från nybörjarstadiet till ett moget ut-förande kan ligga som grund för bedömningskriterier för olika rörelser.
På dessa bildserier ser vi hur ett enhandskast utvecklas från en ovan kaströrelse till en mer ändamålsenlig kaströrelse. På serie ett kastas bollen med hjälp av endast handen och kastet har ingen stödjande rörelse från resten av kroppen. På serie två ser vi hur kroppen användes men att timing och höftvridning saknas så att fel ben, dvs. samma ben som kast arm, leder kastet. På sista bildserien ser vi hur kastet utförs med att
armbågen leder kaströrelsen, höften på kastarmens sida vrids bak i initialskedet av kastet så att höft och
överkropp kan stödja kaströrelsen och ge kraft åt kastet i slutskedet.
På bilderna ser vi hur rörelsemönstret i en kullerbytta utvecklas under tre faser. I fas ett har personen svårt att ”vika” in huvudet och rulla ”mjukt” på ryggen samt fastnar i sittande position. Kullerbyttan utvecklas sedan till att bli ”rundare” och ”mjukare” men fortfarande med svårigheter att koordinera benen så att man avslutar i stående position. Tredje bilden visar en kullerbytta med ett rörelseekonomiskt och korrekt utförande där personen även lyckas resa sig upp i slutfasen av kullerbyttan.
29
2.2.3 Idrottsspecifika grundformer
När kombination av olika grundformer behärskas kan dessa utvecklas vidare och bli mer idrottsspecifika. I friidrott utgår alla grenar från grundformerna springa, hoppa och kasta. I löpgrenar springer man kort och långt samt ibland med hinder längs vägen. Hopp kan utföras såväl långt som högt och i kastgrenarna återfinns kärnkastet som grund. I redskapsgymnastiken utgår de olika momenten bl.a. från grundformerna balansera, stödja, rulla/rotera, hänga.46 Gymnastikens volter är utveckling av grundformen rulla/rotera, barr- och räckövningar en utveckling av att hänga. Friluftslivet har utvecklat sina förflyttningssätt utifrån grundformerna balansera, gå, springa, hoppa samt klättra. Att glida och flyta i vatten, på snö eller is utgår från grundformen balans. I bollspelen återfinns de flesta grundformerna samt förfiningar av de samma, t.ex. gripa/greppa, föra/fösa, dämpa med kropp, fot eller klubba, upphopp etc.47 Dessa idrottsspecifika grundformer är exempel på funktionell motorik som utvecklas till allsidig rörelsekompetens och därmed blir lek, idrott och friluftsliv.
2.2.4 Motorisk överföring
Studier har gjorts för att undersöka om motorisk överföring förekommer. Med motorisk överföring menas att motoriska program från tidigare inlärda rörelser tas till vara när man skall lära sig nya rörelser. Har man nytta av dessa program så att man lär sig snabbare eller påverkar dessa tidigare inlärda program inte alls? Exempelvis om man kan utföra enhandskast med en boll kan man då dra nytta av detta när man skall lära sig att slå en serve i tennis då rörelsen i kroppen är mycket lik eller nästan identisk. I boken ”Motor
Learning and Performance” diskuteras utifrån tre aspekter, positiv transfer, negativ transfer eller ingen
transfer alls.48 Med positiv överföring/transfer menas att man kan dra nytta av tidigare erfarenheter och motoriska program men de kan även inverka negativt för att lära in en ny rörelse. Det är svårt att studera hur dessa överföringar sker och om de sker då inlärning påverkas av många andra faktorer som miljö, motivation och rörelseuppgiftens svårighetsgrad.
46 Marie Nyberg & Tage Sterner, Didaktik i gymnastik, (Stockholm: Idrottshögskolan Idrotteket, 1998), s. 13. bild. 47 Eiberg & Siggaard, s. 60 ff.
48 Exempelvis, Richard A. Schmidt & Craig A Wrisberg, Motor Learning and Performance: A problem-based learning
approach, (Champaign: IL Human Kinetics, cop. 2000), s. 179 ff; Ronald G. Marteniuk, Information processning in motor skills, (1976), s. 221 ff.
30
Det är dock allmänt vedertaget att barn som lär sig motoriska grundformer som att kasta, hoppa, springa åka skridskor etc. har nytta av det när de skall lära sig andra mer komplexa idrotter.49
2.3 Motoriska färdigheter
Motoriska program är en serie motoriska kommandon som är förstrukturerade på beslutsnivå och som fastställer de väsentliga delarna i en skickligt utförd rörelse.50 Detta medför att individen kan använda sina rörelseerfarenheter nästa gång motsvarande rörelse ska utföras. Företeelsen brukar ibland kallas automatisering och är oftast gynnsam, men kan ibland vara till nackdel om man vill avbryta en påbörjad rörelse eller lära om en felaktigt inlärd rörelse. Motorisk färdighet innebär förmåga att lösa givna rörelseuppgifter. Motorisk prestation innebär förmåga att nå målet med maximal sannolikhet och med minimal tids- och energiåtgång.51 Motorisk färdighet i kombination med en bättre motorisk prestation
betyder att en rörelse utförs med lyckat resultat, utan onödiga rörelser och på optimal tid, vilket kan definieras som motorisk skicklighet. Motorisk inlärning innebär förändringar i den inre processen som bestämmer förmågan att utföra en rörelse. Nivån höjs genom träning och bestäms av att prestationerna ligger på en jämn nivå. I boken Idrottens rörelselära beskrivs denna inlärning i olika faser.52 Tabellen beskriver och identifierar en rörelses utveckling från en sämre utförande till ett bättre.
49 Schmidt & Wrisberg, (2000), s. 179 ff; Marteniuk, s. 221 ff.
50 Richard A. Schmidt & Craig A Wrisberg, Idrottens rörelselära, motorik och motorisk inlärning, (Stockholm: SISU
Idrottsböcker, 2001), s. 103.
51 Schmidt & Wrisberg, (2001); se E.R Guthrie, The psychology of learning, (New York: Harper & Row, 1952). 52 Schmidt & Wrisberg, (2001), s. 20.
31
Tabell 2. Samband mellan motorisk inlärningsnivå och motorisk prestation/utförande.
Sämre prestation i början av inlärningen
Samband inlärning – prestation
Bättre prestation senare under inlärningen
Stel Mer avslappnad Automatisk
Ingen prestation Bättre prestation Precis
Inkonsekvent Mer konsekvent Konsekvent
Långsam, tveksam Mer flyt, stabilare Flyt
Ängslig Bättre självförtroende Självsäker
Obeslutsam Mer beslutsam Säker
Ingen anpassning Mer anpassningsbar Anpassningsbar
Ineffektiv Mer effektiv Effektiv
Många fel Färre fel Känner igen fel
Prestationer som utförs under det tidiga inlärningsstadiet kännetecknas av dålig precision, långsamhet, inkonsekvens och stelhet. Man saknar självförtroende och är därför tveksam och obeslutsam. Även när nybörjaren gör rätt är de inte säkra på hur de gjord.53
2.3.1 Motorisk klassificering
Ytterligare en aspekt som har betydelse för hur komplicerad en rörelse är, är graden av förutsägbarhet, dvs. i vilket sammanhang och i vilken miljö rörelserna ska utföras. En kullerbytta som ska utföras på en matta kan verka relativt enkel i förhållande till att ha kontroll över en boll, sig själv samt med- och motspelare i en bollek. Vid kullerbyttan är du medveten om vad som skall göras, mattan ligger stilla och ingen annan person kommer att vara involverad. I bollekar kan du däremot inte veta vart dina kamrater kommer att springa eller vart bollen kommer att kastas så ditt rörelsemönster måste anpassas till detta. På detta sätt kan man klassificera olika rörelser och sporter vad gäller graden av krav på anpassning i
32
utövandets stund. Beroende på i vilket sammanhang rörelsen skall utföras kan vi placera olika rörelsemoment längs en skala där slutna färdigheter (closed skills) befinner sig i den ena änden och öppna färdigheter (open skills) i den andra.54 I vårt exempel hör kullerbyttan till de slutna rörelserna och bolleken till de öppna. Från den grova indelningen i öppna och slutna färdigheter har sjukgymnasten Gentile utvecklat en mer förfinad och differentierad modell.55 Modellen omfattar både de krav som måste uppfyllas för att man ska kunna utföra själva rörelsen och de krav som de yttre förutsättningarna ställer. Tabell 3. Förenklad version av Gentiles system. Förändringar av yttre förutsättningar och förändring av rörelsekrav. Rörelsekrav Varken kropps-förflyttning eller hantering av föremål Endast hantering
av föremål Endast kropps-förflyttning Både kropps-förflyttning och hantering av föremål Varken förutsättning eller sammanhang ändras Hålla balansen
stående Skriva på tavlan Promenera på en trottoar
Gå på en bom Promenera på en trottoar med barnvagn Bara sammanhangen ändras Använda teckenspråk klappramsor Ge i kortspel dart Hoppa hage Hoppa längdhopp Piruett med handredskap i gymnastik Bara förutsättningarna ändras Stå i en rulltrappa som är i rörelse
Åka lift ståendes
Stå still och studsa
en basketboll Gå i en rulltrappa som är i rörelse
Gå eller springa på ett löpband Springa och dribbla en fotboll utan motståndare Både förutsättningar och sammanhang ändras Balansera på växelvis höger och vänster ben i en rulltrappa som är i rörelse
Balansera på ett ben i taget i skidlift
Spela tv-spel med
joystick Springa genom ett köpcentra fullt med folk
Dribbla en fotboll mot en
motståndare
54 Schmidt & Wrisberg ,(2001), s. 16.
55 Schmidt & Wrisberg, (2001), s. 17.; se A M Gentile, Skill acquisition: Action movement and the neuoromotor processes,
33
Tabellen visar hur man kan klassificera olika rörelser beroende på rörelsernas komplexitet och i vilket sammanhang de utförs. Till synes enkla rörelser kan vara svåra att utföra i olika sammanhang om de skall utföras under kort tid och med många alternativ till lösningar.
Som framgår av denna teoretiska genomgång är det många motoriska begrepp att utgå ifrån då motorik är ett komplext område. Mot denna bakgrund har vi valt att använda termen allsidig rörelsekompetens som ett samlingsnamn för grundformer, kombinationsmotorik och idrottsspecifika grundformer och begreppet funktionell motorik för det urval av rörelser vi testar. Vi testar funktionell motorik och uttalar oss om allsidig rörelsekompetens.
2.4 Teorier och tidigare forskning om barns motorik och allsidig rörelsekompetens
Tidigare studier har visat att barn med en väl utvecklad fysik och motorik klarar sig bättre, blir lättare accepterade och får en högre status i olika grupper i jämförelse med andra barn. Detta gäller framförallt pojkar där fysisk status och en god motorik verkar vara särskilt viktiga faktorer vid socialisering. De fysiskt och motoriskt utvecklade barnen blir också bättre behandlade av vuxna och åtar sig oftare ledar-roller i grupper.56
Att god motorik har betydelse för hur man uppfattar sig själv och uppfattas av andra är något som Liv Duesund skriver om i sin bok ”Kropp, kunskap och självuppfattning”.57 Där skriver hon bl.a. att flera forskare har kommit fram till att personer som är fysiskt aktiva har en mer positiv självuppfattning än personer som är fysiskt inaktiva. Personer som är i god fysisk form verkar också ha en bra självuppfatt-ning och en bättre kroppsuppfattsjälvuppfatt-ning än de som är i dålig form. Vissa forskare har även rapporterat om positiv korrelation mellan muskelstyrka och självuppfattning hos män. Författaren refererar även till Hutzler som 1989 kom fram till att fysiska färdigheter måste anses vara en nyckelfaktor i hela självupp-fattningsprocessen. Självuppfattning tycks starkast påverkas av förbättrad behärskning av kroppen.
56 Bryant J Cratty, Perceptual and motor development in infants and children (London: Prentice-Hall 1979), s. 234 f. 57 Liv Duesund, Kropp, kunskap och självuppfattning (Stockholm: Liber Utbildning AB 1996), s. 79 ff.
34
I boken ”De sju intelligenserna” urskiljs flera olika intelligenser däribland kroppslig-kinestetisk och
social intelligens. Genom att stimulera alla intelligenser från en individuell utgångspunkt ger man barnen en möjlighet att utvecklas efter sin potential.58
Carla Hannaford menar att vissa rörelser inverkar lugnande och avstressande samt ökar möjligheten till bättre nyttjande av de motoriska och intellektuella kompetenserna. Rörelser som korsar mittlinjen ökar möjligheten att arbeta med hela sin förmåga och inte hämmas av dominanta reflexer. Andra gynnsamma rörelser är rytmiska rörelser, gungningar och vissa stretchande övningar.59
58 Howard Gardner, De sju intelligenserna, (Jönköping: Brain Books, 1994).
35
3 Syfte och problemformulering
Det övergripande syftet var att kartlägga barns och ungdomars funktionella motorik. För att möjliggöra detta behövde ett motoriktest konstrueras.
Delsyfte I innebar därför att konstruera ett test som avspeglar barns och ungdomars allsidiga rörelse-kompetens i åldern 10-16 år. När testet skulle konstrueras var nedanstående frågeställningar kring urval och bedömning av rörelser samt genomförande av dessa aktuella.
• Urval av rörelser
Vilka moment/rörelser var relevanta att ha med i ett motoriktest?
Hur skulle stationerna där rörelserna utfördes standardiseras och anpassas till olika årskurser?
Hur många moment/rörelser behövdes för att ge en bred uppfattning om individens rörelsekompetens? Vilka rörelser skulle ingå så att kön eller idrottsbakgrund inte fick för stor betydelse i ett sammanlagt resultat? • Bedömning
Hur skulle rörelserna bedömas?
Hur många nivåer behövdes för att skilja på olika utföranden?
Hur skulle kriterierna utformas för att göra bedömningen så tillförlitlig som möjligt? Vilka skulle bedöma rörelserna?
Hur skulle de som bedömde rörelserna utbildas? • Genomförande
Vad var viktigt att tänka på vid själva genomförandet av testet med hänsyn till hur barn och ungdomar uppfat-tar/upplever situationen?
Hur skulle stationerna och testgrupperna organiseras för att uppnå en optimal testsituation?
Delsyfte II var att ge en bild av barns och ungdomars allsidiga rörelsekompetens, identifiera skillnader mellan olika åldrar och kön och hur eleverna presterade i olika rörelsemoment. En möjlighet var dess-utom att pröva om ett visst sammanlagt resultat från testet kunde utgöra en grund för vad barn i olika åldrar bör behärska. Denna nivå skulle kunna motsvara ett av uppnåendemålen för elever i år 5. I upp-nåendemålet står att eleven skall behärska grovmotoriska grundformar och utföra rörelser med balans och kroppskontroll samt kunna utföra enkla danser och rörelseuppgifter till musik.60 Genom att pröva testet på en stor undersökningsgrupp kunde poängintervaller fastställas för olika nivåer av funktionell motorik.
36
Dessa poängintervaller kan senare användas för att studera eventuella förändringar.
Delsyfte III var att studera hur motorikresultatet är relaterat till andra resultat i SIH-studien så som styrka, vikt och aktivitetsnivå i ämnet Idrott och hälsa.
Vår förhoppning är att denna studie kan bidra till ett bättre underlag för diskussioner om tidstilldelning, innehåll och arbetsformer i ämnet idrott och hälsa samt inom idrottsrörelsens olika aktiviteter.
