Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Kd Richard Spjuth OP 17–20
Handledare Antal ord: 11 967
Marjam Bjarnesen
KLASSISK COUNTERINSURGENCY – THOMPSON I NORDIRLAND
OCH HELMAND
ABSTRACT:
Insurgencies have been a nuisance for modern armies to deal with for centuries and recent conflicts in Afghanistan and Northern Ireland supports that claim. Counterinsurgency theories present differ-ent solutions for the same problems and old proven theories get challenged by modern ones. Re-searchers therefore differ in their opinions whether the classical proven theories are still relevant to guide modern counterinsurgency. A lot of modern counterinsurgency doctrines are still heavily based on these classical theories which leads to the purpose of this study, to investigate if an old theory still can explain the outcome of modern counterinsurgency operations. A fitting theory for this goal is the British theorist Thompsons which’s influence still can be observed in modern coun-terinsurgency doctrines.
The study’s findings indicate that an old theory such as Thompsons still contributes to explain the outcome of modern counterinsurgency operations. The analysis illuminates that the greater extent of observance according to the principles of the theory will result in a more successful counterin-surgency overall. Though further research is required to consolidate these affirmations.
Nyckelord:
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 3 1.1PROBLEMFORMULERING... 3 1.2FORSKNINGSÖVERSIKT ... 4 1.3SYFTE ... 8 1.4FORSKNINGSFRÅGA ... 8 1.5CENTRALA BEGREPP ... 8 1.6AVGRÄNSNINGAR ... 9 1.7DISPOSITION ... 9 2. TEORI ...112.1TEORIMOTIVERING OCH KRITIK ... 11
2.1.1KLASSISKA TEORETIKER ... 12
2.2ROBERT THOMPSON ... 12
2.4TEORETISKT RAMVERK ... 13
3. METOD ...17
3.1FORSKNINGSDESIGN ... 17
3.3FORSKNING OCH FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 18
3.4VAL AV FALL ... 19
3.5EMPIRIDISKUSSION ... 19
3.6ANALYSMODELL ... 20
3.7ANALYTISKT VERKTYG ... 21
4. ANALYS ...24
4.1BAKGRUND COUNTERINSURGENCY I NORDIRLAND ... 24
4.2ANALYS NORDIRLAND 1969–1976 ... 24
4.3BAKGRUND STORBRITANNIENS COUNTERINSURGENCY I AFGHANISTAN ... 29
4.4ANALYS AV COUNTERINSURGENCY OPERATION HERRICK,HELMAND ... 30
4.5ANALYSRESULTAT ... 34 5.0 AVSLUTNING ...37 5.1DISKUSSION ... 37 5.2SVAR PÅ FRÅGESTÄLLNING ... 37 5.3RELEVANS FÖR YRKESUTÖVNING ... 38 5.4VIDARE FORSKNINGSFÖRSLAG ... 39
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Clausewitz talar redan i sitt klassiska verk ”Om kriget” hur beväpning utav folket kan ge en god militär effekt och att detta är problematiskt att hantera även för den mest välutbildade ar-mén.1 Mao Zedong var av liknande uppfattning och såg gerillakrigföringen med insurgentrö-relser som ett effektivt sätt att nå sina mål och samtidigt försvåra för motståndaren att nå sina mål.2 Dessa personer var dock inte de första som nyttjade denna del i den irreguljära
krigfö-ringen utan exempel sträcker sig från antiken till dagens konflikt i Afghanistan.3
Gunnerius-son och Bachmann argumenterar för att insurgenter även kommer fortsätta att spela en stor roll i framtida konflikter.4 Hoffman är av samma åsikt,5 vilket visar tecken på att denna typ av krigföring kommer fortsätta vara ett problem även för framtidens militära styrkor.
Konflikten i Afghanistan är ett exempel på hur dominanta arméer inte lyckats nå betydande framgång emot denna typ av motståndare. Detta visar tydligt att det inte räcker med överläg-sen militär och teknologisk förmåga för att nå framgång i dessa typer av konflikter.
Det som däremot behövs är en bredare och djupare förståelse för hur detta ska hanteras. Detta omfattar en förståelse för konfliktregionens sociala förhållanden, kultur och historia kombine-rat med en stor kvantitet och kvalitet på de militära aktörerna i området. Detta för att kunna tillgodose säkerhet för den inhemska befolkningen och på så sätt skapa framgång.6 För att fylla detta behov har flertalet teorier om counterinsurgency(counterinsurgency) skapats vilka kan bidra med vägledning. Det leder till funderingen om konflikterna i modern tid och proble-matiken med counterinsurgency ser likadana ut fortfarande eller om de artar sig på andra sätt än tidigare? Problematiken i denna fundering återfinns i att de klassiska teorierna som flera av dagens counterinsurgencydoktriner baseras på anses vara bristande i sin förmåga att förklara modern counterinsurgency. Hoffmans argument påminner om Kilcullens, nämligen att de klassiska teorierna ignorerar väsentliga delar av modernare konflikter. Exempelvis i kolonial-krigen om självständighet där alltför generaliserade slutsatser av teoriernas principer dras.7
1 Clausewitz, Carl von, Om kriget, Bonnier fakta, Stockholm, 1991,481 2 Mao, Zedong, On guerilla warfare, MTM, Johanneshov, 2013, 66-70 3 Murray. Hybrid warfare, 2012, 25, 83, 262
4 Bachmann, Sascha, Håkan Gunneriusson, Russias Hybrid Warfare in the East: Using the Information Sphere
as Integral to Hybrid Warfare,198-211
5 Hoffman, F. G., Neo-classical counterinsurgency? Parameters, 37(2), 2007, 1-2
6 Mansoor, Peter R, Hybrid warfare: fighting complex opponents from the ancient world to the present, Cam-bridge University Press, CamCam-bridge, 2012, 1–2
Problematik återfinns utifrån deras argumentation då flera moderna doktriner avseende counterinsurgency är baserade på klassiska teorier. Den brittiska chefen över counterinsur-gency och författare av den brittiska arméns counterinsurcounterinsur-gencydoktrin, Alexander Alderson, förklarar att deras doktrin är influerad av Sir Robert Thompsons teori om counterinsurgency. Alderson belyser även Thompsons teoris stora betydelse i den amerikanska doktrinen för counterinsurgency FM 3–24.8
Således är det därför med hänsyn till ovan nämnda argument intressant ur ett krigsvetenskap-ligt perspektiv att pröva Sir Robert Thompsons teori om counterinsurgency och dess förkla-ringsvärde i två olika moderna konflikter där counterinsurgency-operationer utförts med olika resultat.
1.2 Forskningsöversikt
Detta kapitel avser presentera det aktuella forskningsläget kring den tidigare nämnda pro-blemformuleringen kring debatten hur counterinsurgency bedrivs mest effektivt. Ett fåtal stu-dier har upptäckts som behandlar problemformuleringen. Eftersom detta motsvarar en mycket liten andel av det totala forskningsläget kring upprorsbekämpningseffektivitet anser författa-ren att det stärker det behov som finns av denna typ av undersökning. Efter sökning inom forskningsområdet har det visat sig att det råder en diskrepans i huruvida de klassiska teori-erna kan förklara utfall av counterinsurgency i modteori-erna fall. Författaren har i forskningsöver-sikten försökt finna för- och motargument mot dessa teoriers tillämpbarhet på både äldre och moderna fall. Särskilt fokus har lagts på att finna forskning kring Sir Robert Thompson teoris tillämpbarhet då denna florerat i flertalet sammanhang, både som inspiration i moderna counterinsurgencydoktriner och även avseende kritik mot de äldre teoriernas tillämpbarhet.
Tovy argumenterar för att Thompsons teori kombinerat med Galulas,vilka båda är betydande klassiska teoretiker, haft en stor betydelse i utvecklandet av moderna counterinsurgency-teorier. Bidraget från de båda till moderna counterinsergencyteorier anser han varit betydande då de utöver att citeras i amerikanska counterinsurgencydoktrinen FM 3–24 även styrks i sin tillämpbarhet i hans fallstudie av counterinsurgency under Vietnamkriget. Enligt Tovy är Thompsons teori högst relevant och tillämpbar på konflikter även i framtiden då principerna
8 Alderson, Alexander, Understanding counterinsurgency: doctrine, operations, and challenges, Routledge, London, 2010, 34
för framgång i den är tidlösa.9 Gentile är av samma uppfattning som Tovy och menar att kon-ventionella arméer kan bedriva framgångsrik counterinsurgency utifrån klassiska teorier såsom Thompsons.10 Detta fungerade i Malaysia, Vietnam och Iraq 2003. Problemet Gentile ser är att principerna inte följs i sin helhet utan den övergripande strategin blir ofta bristande vilket resulterar i misslyckad counterinsurgency såsom Iraq 2007.11 Gentile menar alltså att det inte teorin i sig som är felkällan utan brukaren som inte uppfyller samtliga punkter i den.
David Kilcullen beskriver i sin artikel hur tillvägagångssättet för insurgenter bytt skepnad allteftersom globaliseringen fortgått och länder moderniserats. Hans viktigaste tes är att de äldre teoriernas sätt att bemöta uppror på inte längre är lika applicerbara då insurgenternas uppträdande moderniserats och förändrats. 12 Hoffman är av samma mening och argumenterar även han för de äldre teoriernas oförmåga till att förklara utfallet av modern counterinsur-gency.13 Då insurgenter moderniserats och nu kan verka över landsgränser och nyttja ny
tek-nik, som exempelvis internet, för att sprida sitt budskap krävs det att t.ex. definitionerna av seger i counterinsurgency omdefinieras i dessa teorier. Risken att det bildas nya celler ur as-kan av den tidigare motståndaren är annars hög.14 Slutsatserna Kilcullen drar är att de gamla teorierna inte är oanvändbara men kräver avsevärd förändring, granskning och behöver pröv-ning för att hänga med i tidens gång.15 Hoffman precis som Kilcullen beskriver hur den för-ändrade världsbilden gjort att tidigare principer av de klassiska counterinsurgencyteorierna såsom att isolera den stat eller insatsområde man verkar inom ifrån omvärlden inte längre fun-gerar.16
Sammanfattat är Hoffman av samma åsikt som Kilcullen och kritiserar teoriernas oförmåga till beaktande av insurgenternas modernisering och att det därmed leder till negativa konse-kvenser i modern counterinsurgency. Detta är av vikt eftersom flertalet counterinsur-gencydoktriner såsom exempelvis amerikanska arméns FM 3–24 är baserade på dessa teo-rier.17
9 Tovy, T. (2012). Learning from the Past for Present Counterinsurgency Conflicts: The Chieu Hoi Program as a Case Study. Armed Forces & Society, 38(1), 144-145
10 Gentile, G. P. (2012). A strategy of tactics: Population-centric COIN and the army. Parameters, 41(4), 1-12. 11 Gentile, A strategy of tactics: Population-centric COIN and the army. Parameters, 8-9
12 David Kilcullen, Counter-insurgency Redux, Survival, 48:4, 2006, 111-130
13 Hoffman, F. G., Neo-classical counterinsurgency? Parameters, 41(4), 1–17, 2012, s. 3 14 David Kilcullen, Counter-insurgency Redux, Survival, 48:4, 2006, 111-130
15 Ibid, 125
16 Hoffman, F. G., Neo-classical counterinsurgency? Parameters, 41(4), 1–17, 2012, s. 3 17 Ibid, s. 1-2
Pritchard och Smith har i sin undersökning prövat Thompsons counterinsurgencyteori på den brittiska counterinsurgencyinsatsen i Afghanistan.18 De, likt Kilcullen och Hoffman, har också identifierat att Thompsons teori influerat moderna counterinsurgencydoktriner.19 Indi-katorerna han prövar är Thompsons fem principer om upprorsbekämpning som han tvingas anpassa till modern kontext för att kunna analysera fallet genom sin operationalisering.20 De fem principerna som presenteras är:
• ”Staten måste ha ett långsiktigt politiskt mål” • ”Staten måste följa lagen”
• ”Staten måste ha en övergripande plan”
• ”Staten måste prioritera att bekämpa politisk subversion” • ”I guerillafasen utav ett uppror skall basområden säkras”21
Undersökningen jämför dessa principer med brittiska operationer i Helmandprovinsen. Resul-tatet visar att de inledningsvis i planeringsfasen följde det teoretiska ramverket förutom den andra och fjärde principen.22 Dock visar det sig att under insatsens gång att britternas miss-lyckas med att fortsätta följa dessa. Principer som inledningsvis följdes, som exempelvis första principen ”Ha ett långsiktigt politiskt mål”, slutade följas och detta leder till en miss-lyckad counterinsurgency i sin helhet.23 Pitchard och Smith trycker även på att misslyckandet av princip fem, ”säkra ett basområde” är det tillfälle som fastslår att britternas agerande uti-från Thompsons teori och verkligheten i Helmand inte längre överensstämmer. Detta miss-lyckande ledde till att de andra principerna hade svårt att uppfyllas då de civila operationerna inte kunde komplettera de militära på grund utav säkerhetsläget i provinsen 24 Slutsatserna
Pritchard och Smith drar av undersökningen är att britterna misslyckats med att följa princi-perna och att det lett till misslyckad couinterinsurgency. Författarna ifrågasätter även ifall en teori kan vara ett universalverktyg för counterinsurgency då alla konfliktområden är unika.25 De finner dock att Thompson teori bidragit till att förklara orsakerna till utfallet.26
18 Pritchard, James, and M.L.R Smith, "Thompson in Helmand: Comparing Theory to Practice in British
Coun-ter-insurgency Operations in Afghanistan.", Civil Wars 12.1-2 (2010): 65-90.
19 Pritchard, James, and M.L.R Smith, "Thompson in Helmand: Comparing Theory to Practice in British
Coun-ter-insurgency Operations in Afghanistan.”, 67
20 Ibid, 67–68 21 Ibid, 66 22 Ibid, 85–86 23 Ibid, 85-86 24Ibid, 85–86 25 Ibid, 86 26 Ibid, 70–86
Dixon har gjort en liknande studie som James och Smith där han undersökt britternas counterinsurgencyoperationer i Nordirland med perspektiv utifrån klassisk counterinsurgen-cyteori.27
Den brittiska counterinsurgencyteorin menar Dixon, likt Kilcullen och Tovy, influerats av Thompson teori.28 Undersökningen genomförs genom att Dixon analyserar de fyra klassiska brittiska principerna för counterinsurgency med Nordirland som empiri.29
Slutsatserna Dixon kommer fram till är att de klassiska teorierna om counterinsurgency är tvetydiga och kan uppfattas på flertalet olika sätt.30 Dixon menar att detta är ett problem då
det är nyckeldelar i teorierna som uppfattas på olika sätt. ”Hearts and mind” är en sådan där det skulle kunna arta sig i både brutala, tvingande och bestraffande metoder utförda av militä-ren men även genom en mjukare helt motsatt inriktning som fokuserar mer på mänskliga rät-tigheter. Huvudtesen Dixon för är att aktörernas valda tillvägagångssätt har rätten på sin sida beroende på hur teorin väljs att tolkas.31 Slutsatserna leder till resultatet att Dixon inte anser
att teorin förklarar utfallet av den framgång som skett i Nordirland avseende counterinsur-gency. Dixon framhäver att det inte finns några bevis att den brittiska armén vunnit befolk-ningens stöd och tillit s.k. ”hearts and minds” hos nationalisterna. Han menar att det var den politiska viljan i Storbritannien, Irland och USA som valt att inleda politiska förhandlingar med IRA som varit orsaken till framgång.32 Teorin var alltså inte bidragande till framgången enligt Dixon utan den är enbart applicerbar i teorin men i praktiken är den för tvetydig och ur-holkas i militära sammanhang.33
Sammanfattat har forskningsöversikten presenterat forskning som både kritiserar och styrker de klassiska teoriernas förklaringsvärde för utfall av counterinsurgency. Thompsons teori har prövats på flera olika moderna fall med avvikande resultat och slutsatser där den i vissa undersökningar försvagas men styrks av andra. Författaren identifierar att forskarna är oeniga i sina åsikter inom detta område vilket gör att det är problematiskt att ta ställning till frågan. Visserligen kan författaren förstå kritikernas poäng avseende generaliserbarheten hos teorin men som deras meningsmotståndare anser är teorin inte utformad för att vara ett multiverktyg
27 Dixon, Paul, "'Hearts and Minds'? British Counter-Insurgency Strategy in Northern Ireland.", Journal of Stra-tegic Studies 32.3, 2009, 445-474
28 Dixon, Paul, "'Hearts and Minds'? British Counter-Insurgency Strategy in Northern Ireland.", 447-448 29 Ibid, 446
30 Ibid.", 469-470 31 Ibid, 470 32 Ibid, 472-473 33 Ibid, 378, 472–473
som kan nyttjas över ett helt spektrum. Argumenten för teorins tillämpbarhet som en inrikt-ning i counterinsurgency är troligare, beaktat det sammanhang som teorin skapats i.
Det fastställs därmed att det råder delade meningar om de klassiska teoriernas förklarings-värde vilket bekräftar problemformuleringen och gör undersökningen relevant.
1.3 Syfte
Undersökningen syftar till att undersöka förklaringskraften av en äldre counterinsurgencyteori i moderna fall. Detta genom att analysera två olika moderna fall och med hjälp av resultatet kunna stärka eller försvaga den äldre teorins förklaringsvärde och generaliserbarhet. Detta ge-nomförs genom att nyttja Thompsons teori om counterinsurgency för att förklara utfallet i de två moderna fallen av counterinsurgency i Nordirland och i Helmandprovinsen Afghanistan.
1.4 Forskningsfråga
Detta leder till forskningsfrågan:
- I vilken utsträckning kan Sir Robert Thompsons teori om counterinsurgency förklara utfall av counterinsurgency i modern kontext?
För att kunna svara på huvudfrågeställningen resulterar detta i delfrågorna:
- Hur kan Thompsons teori om counterinsurgency förklara Storbritanniens utfall av counterinsurgency i Helmandprovinsen i Afghanistan? och
- Hur kan Thompsons teori om counterinsurgency förklara Storbritanniens utfall av counterinsurgency i Nordirland?
1.5 Centrala begrepp Counterinsurgency
Counterinsurgency är ett samlingsnamn för upprorsmotverkan som framställer de olika hand-lingar och åtgärder som används under upprorsbekämpning. Dessa handhand-lingar avser de poli-tiska, sociala, militära, ekonomiska, psykologiska, och juridiska som med en politisk strategi skall syfta till att bekämpa uppror.34 De olika aktörerna strävar efter att nå legitimitet hos po-pulationen.35 Denna legitimitet bör betraktas som de olika parternas resurs för det politiska
utrymmet i landet där populationen endast kan stötta en av parterna åt gången.36
34 Försvarsmakten, Militärstrategisk Doktrin, Stockholm: Högkvarteret, 2011, 28 35 Kilcullen, David, Counterinsurgency, London: Hurst, 2010, 1–2
36 Ångström, Jan & Widén, Jerker, Contemporary military theory: the dynamics of war, Routledge, Milton Park, Abingdon, Oxon, 2013, 119-120
Insurgency
Insurgency eller uppror har betydelsen att en organiserad del av populationen försöker nå uppsatt mål som ofta är att avsätta regeringen i staten alternativt försvaga dess kontroll och legitimitet. Detta genomförs genom att nyttja både subversion och våld.37
Irreguljär krigföring
Irreguljär krigföring är en typ av krigföring som vanligen förs mellan en statlig och en icke statlig aktör eller aktörer. Krigföringen syftar till att erhålla den för konflikten aktuella popu-lationens stöd, legitimitet och auktoritet över denna. Krigföringen karaktäriseras vanligen av asymmetriska angrepp men kan likväl innebära konventionella angrepp. Konflikten karaktäri-seras mer av politik än militär och syftar till att slita ut motpartens inflytande hos civilbefolk-ningen och motpartens vilja och förmåga.38
Framgångsrik counterinsurgency
Thompson menar att framgång i upprorsbekämpningen uppnåtts när området är kontrollerat av egna styrkor, befolkningen inom detta uppvisar en välvilja emot regeringen och infiltrat-ionen av insurgenter upphört.39
1.6 Avgränsningar
Undersökningen avser att behandla två specifika insatser där counterinsurgency bedrivits. Det finns hundratals exempel på counterinsurgency men denna studien avgränsar sig till att under-söka ett fall i Afghanistan respektive Nordirland. Det ena fallet som undersöks är Operation Herricki perioden 2006–2009 och det andra fallet är Storbritanniens bedrivna counterinsur-gency i Nordirland mellan 1969–1976. Dessa insatser kommer utgöra empirin som avgränsats till att behandla händelser som kombinerat med tid och rum påverkat operationernas utfall i de olika fallen. Den teoretiska avgränsningen att huvudsakligen nyttja principerna i Thompsons teori motiveras med att möjliggöra att kunna genomföra djupdyk i varje princip och därmed finna mer komplexa svar.
1.7 Disposition
I efterföljande kapitel två presenteras Sir Robert Thompsons teoretiska ramverk med en redo-görelse för de principer som ska efterföljas i counterinsurgency och en diskussion kring te-orins styrkor och svagheter.
37 Kilcullen, David, Counterinsurgency, Hurst, London, 2010, 1
38 Larson, Eric V. (red.), Assessing irregular warfare [electronic resource] a framework for intelligence
analy-sis, Rand Corp., Santa Monica, CA, 2008, 10
Kapitel tre redogör för undersökningens forskningsdesign som nyttjats med tillhörande moti-vering och kritik. Därefter diskuteras forskningsetiska överväganden och valet av fall. Därnäst följer en empiridiskussion kring det valda materialet och slutligen presenteras både analysmo-dellen och motiveringen för operationaliseringen av teorin.
Fjärde kapitlet presenterar en kortfattad bakgrund och själva analysen av de två fallen som slutligen framställs till ett resultat.
Det sista och femte kapitlet utgör avslutningen på undersökningen. Detta kapitel omfattar en diskussion kring resultatet, svar på huvudfrågeställningen och delfrågorna och avslutningsvis en diskuterande del med undersökningens relevans för professionen och ytterligare förslag på vidare forskning.
2. Teori
2.1 Teorimotivering och kritik
Forskningsöversikten identifierade att de äldre teorierna om counterinsurgencys förmåga att förklara modern upprorsbekämpning var omtvistade. En del talade för och andra emot deras tillämpbarhet. Thompsons teori är en av dessa klassiska teorierna och även en av de teorier som diskuterats om huruvida den fortfarande är tillämpbar.40
Författaren har i denna undersökning valt att nyttja sig av Thompsons teori eftersom det är en klassisk teori och att den skapats baserat på erfarenheter av upprorsbekämpning i olika delar av världen. Det är intressant att nyttja just Thompsons teori då Storbritannien i båda fallen ge-nomfört upprorsbekämpning med sin doktrin baserad på Thompsons teori. Teorin har även skapats ifrån två skilda konflikter där counterinsurgency genomförts med olika utfall. Två olika utfall där det ena ledde till ett gynnsamt resultat och det andra till ett mindre gynnsamt resultat.41 Ytterligare motiv som tidigare nämnts i både forskningsöversikten och inledningen är att teorin legat till grund för moderna counterinsurgencyteorier vilket gör den högst aktuell att pröva då delar av den återfinns i modernare teorier om counterinsurgency.
Teorin blev tidigt efter skapandet en viktig grundstomme även i Storbritanniens tankar kring counterinsurgency. Eftersom empirin i denna undersökning till del nyttjar sig av just brittiska counterinsurgencyoperationer blir valet av teorin som dessa operationer är baserade mycket lämpligt.42
Kritik mot valet av teori är de i forskningsöversikten nämnda argumenten och att Thompson själv i förordet i sitt verk beskriver att teorin inte är komplett och tillräckligt djupdykande i alla aspekter av counterinsurgency. Thompson hävdar att dess nytta delvis skall ses som ett bidrag till bättre förståelse inom området och att den inte är fulländad och därmed inte bör ses ur kontext. Thompson menar dock att principerna i teorins ramverk är tillämpbara även i andra fall och att de därmed är generella.43
40 Pritchard, James, and M.L.R Smith, "Thompson in Helmand: Comparing Theory to Practice in British
Coun-ter-insurgency Operations in Afghanistan.", Civil Wars 12.1-2 (2010): 65-90
41 Thompson, Robert Grainger Ker, Defeating communist insurgency: experiences from Malaya and Vietnam, Chatto & Windus, London, 1966, 9-10
42 Rid, Understanding counterinsurgency, 2010, 34
2.1.1 Klassiska teoretiker
Utifrån de i forskningsöversikten nämnda klassiska teorier är David Galulas teori om counterinsurgency en som valts bort. Galulas teori om counterinsurgency beskriver likt Thompsons att counterinsurgency handlar om rätten att erhålla kontroll över befolkningen. Dessa har båda influerat flertalet moderna counterinsurgencydoktriner och de båda anses ha varit ledande inom utvecklingen av upprorsbekämpning.44 Galulas verk var tillsammans med Thompsons inspirationen för den amerikanska counterinsurgencydoktrinen FM 3–24. Däre-mot var den inte influens till den brittiska doktrinen vilket gör Thompsons teori mer relevant i undersökningen.45
Ytterligare en teori som valts bort är den franske teoretikern Roger Trinquiers klassiska teori om counterinsurgency. Trinquier teori är lik tidigare nämnda teoretikers och även han anser att nyckeln till framgång är befolkningens stöd och att detta stöd skall behållas till varje pris.46
Det betonas däremot att både Trinquiers och Galulas forskning grundar sig i egna erfarenheter ifrån det mer brutala franska sättet att bedriva counterinsurgency på.47 Detta gör att en
klas-sisk brittisk teoretiker mer relevant för denna undersökning som undersöker empiri där en brittisk counterinsurgencydoktrin nyttjats.
2.2 Robert Thompson
Robert Thompson inledde sin karriär i det brittiska flygvapnet i begynnelsen av andra världs-kriget. Han gjorde sedan karriär som statstjänsteman i Malaysia där han skapade sig en stor erfarenhet av counterinsurgency.48 Thompson fortsatte sedan att göra karriär inom counterin-surgency och var på 60-talet rådgivare åt de amerikanska styrkorna i Vietnam. Under denna tid publicerades boken ”Defeating Communist Insurgency: Experiences from Malaya and Vi-etnam” som är baserad på Thompsons slutsatser och lärdomar under sin aktiva tid i dessa län-der. Thompsons syfte med sitt verk var att bidra till en bättre förståelse avseende counterin-surgency och därigenom skapa förutsättningar för att kunna bemöta denna typ av konflikt mer effektivt.49
44 Kilcullen, David, Counterinsurgency, Hurst, London, 2010, 149
45 Hoffman, F. G., Neo-classical counterinsurgency? Parameters, 2007, 71
46 Trinquier, Roger, Modern warfare: a French view of counterinsurgency, [New ed.], Praeger Security Interna-tional, Westport, Conn., 2006, 17,
47 Heuser, Beatrice. "The Cultural Revolution in Counter-Insurgency." Journal of Strategic Studies 30.1 (2007), 155
48 Thompson, Defeating communist insurgency: experiences from Malaya and Vietnam, 1, 9 49 Ibid, 1
2.4 Teoretiskt ramverk
Thompson teori grundar sig i fem basprinciper för counterinsurgency som tillsammans med fyrstegskonceptet ”clearing”, ”hold”, ”winning” och ”won” skall förklara den typ av operat-ioner och den strategi som krävs för att bekämpa ett uppror.50 En tyngdpunkt i Thompsons te-ori läggs i att det första staten måste genomföra är att försöka övervinna ett uppror när det är i begynnelsefasen. Det som är problematiskt under denna fas är svårigheten att finna tydliga tecken och signaler på att uppror håller på att växa fram. Staten måste alltså välja mellan att vidta restriktiva åtgärder i förtid och minska bevis för subversion i landet eller riskera att tappa stöd hos befolkningen eftersom de då ignorerar hoten och riskerar att en konflikt blossar upp. Thompson menar med detta att det som ger störst effekt är att arbeta förebyggande sna-rare än att försöka bemöta motståndarens drag.51
Teorin säger att det måste finnas en övergripande handlingsplan för att koordinera militära och civila insatser och prioritera mellan dessa. Huvudfokus skall läggas på att slå ned den po-litiska subversionen och inte insurgenterna i sig. Samtidigt skall staten säkra sina basområden för framtida operationer. När det ovan nämnda scenarierna utspelar sig i verkligheten kan de fyra olika skedena ”clearing”, ”hold”, ”winning” och ”won” observeras. Thompson menar att detta koncept uppnås genom att konstatera att prevention är bättre än botemedel och att rege-ringen måste ha viljan att bemöta upproret. Om detta koncept efterföljs utifrån de fem princi-per som ska vägleda och genomsyra alla de statliga åtgärder som genomförs mot upproret kommer framgång att nås.52
Princip ett: Tydlig politisk målbild
Staten skall sträva efter att skapa en fri, oberoende och enad nation som är stabil både ekono-miskt och politiskt. Denna princip medger Thompson vara väldigt bred och svår att uppnå men betydelsen av den är inte att förringa då ett uppror i framförallt underutvecklade länder endast är ett av flera möjliga problem. Upproret må kräva prioritet av staten men kan som ti-digare nämnt inte behandlas enskilt eftersom att upproret endast är en del av alla problem. Statens uppgifter sträcker sig långt och genomsyrar hela samhället vilket gör att ett bredare perspektiv bör antas. Counterinsurgency är ett krig om befolkningens stöd och därmed ett krig om folket vilket innebär att ett uppror inte kan bekämpas som en isolerad del utan måste vä-vas samman med statens övriga åtaganden. Statens svagheter måste decimeras eftersom dessa
50 Thompson, Defeating communist insurgency: experiences from Malaya and Vietnam, 50, 111 51 Ibid, 50
är av samma vikt som alla militära operationer. En svaghet såsom korruption kan vändas till motståndarens fördel och förstora stödet för upprorsrörelsen. Om nationens svagheter inte decimeras kommer även nya upprorsrörelser skapas allteftersom de gamla bekämpats på grund av politisk instabilitet och ett ekonomiskt missnöje inom nationen. De militära operat-ionerna får alltså sämre effekt utan ett civilt stöd som åtgärdar statsmaktens brister. Utan väl-utbildad personal och effektiv statsapparat kommer inte de militära operationerna få resultat i ett långsiktigt perspektiv.53
Princip två: Staten rättar sig efter lagen
Det finns en frestelse för staten att under upprorsbekämpning börja handla utanför lagens spelrum. Ofta med ursäkterna att de juridiska processerna är för trögarbetade och lagrummen inte är utformade för denna typ av säregna uppgift som upprorsbekämpning faktiskt är. Pro-blemet när staten handlar utanför det juridiska spelrummet blir att lagarnas betydelse försva-gas hos befolkningen då de uppenbarligen inte har laga kraft över regeringen själv. Detta skapar motsättningar hos befolkningen och statens validitet försämras när de förväntar sig att folket ska följa lagrum som regeringen själva inte rättar sig efter. Thompson menar att en re-gering som inte själv följer sina lagar förverkar rätten att ens kalla sig rere-gering och kan där-med inte förvänta sig att befolkningen ska handla efter givna lagrum. Kostnaden för att handla utefter föreskrifter och lagrum är liten sett ur den fördel som tillkommer av att kunna utmärka sig som regering. I Malaysia beskriver Thompson hur även de strängaste lagar och regler ac-cepterades av befolkningen så länge de kunde urskilja dess effektivitet i upprorsbekämp-ningen och att lagen var lika för alla. Detta innebar att det inte endast är befolkupprorsbekämp-ningen som kunde hållas ansvarig för sina handlingar utan även regeringen. Om staten inte rättar sig efter lagen är upprorsbekämpningen snarare ett inbördeskrig där ingen sida kan göra anspråk på att vara staten och populationen får svårt att se skillnad på parterna i konflikten. Populationen har i dessa fall ingen anledning att stå på statens sida. Vikten av att genomföra offentliga rätte-gångar betonas för att bevisa för populationen att lagen efterföljs och att dessa rätterätte-gångar sker rättvist. Detta agerande gör att statens handlande ställs i kontrast mot insurgenternas van-ligen brutala metoder för rättvisa. Detta synliggör brutaliteten hos motparten och sätter insur-genterna i samma psykologiska kategori som de kriminella hos populationen. Följer inte sta-ten sina egna lagar förlorar de detta övertag.54
53Thompson, Defeating communist insurgency: experiences from Malaya and Vietnam, 50-52 54 Ibid, 52-55
Princip 3: Staten har en gemensam genomförandidé och målbild
Denna genomförandeidé och målbild ska omfatta både de militära och civila åtgärder som ge-nomförs. Dessa är säkerhetsåtgärder, militära operationer, sociala, ekonomiska, politiska, ad-ministrativa, polisiära och övriga åtgärder som påverkar upprorsbekämpningen positivt. Sär-skilt viktigt är det att de olika rollernas uppgifter är väl definierade och respektive dels an-svarsområde är klarlagt. Detta är viktigt så att inga delar utelämnas av åtgärderna som vidtas eller att samma åtgärder repeteras av olika parter. Thompson trycker även på vikten av balans mellan de militära och civila åtgärderna för att nå framgång. Om de militära insatserna inte får uppföljning av civila när ett område rensats från insurgenter kommer inte framgångarna vara långvariga. Likasom att civila insatser som inte stöttas och följs upp av militära i områden med mycket insurgenter inte får god effekt. Statens resurser är begränsade och därför krävs det att dessa inte kastas bort utan prioriteras till områden där de har störst effekt för tillfället. Exempelvis om insurgenterna verkar över ett helt land bör resurserna inledningsvis koncen-treras mot ett område istället för att sprida ut. På så sätt kan regeringen kraftsamla sina resur-ser och bekämpa upproret genom att få insurgenterna att reagera på deras åtgärder istället för att reagera på insurgenternas. Genom att prioritera resurser och fokusera på enstaka områden först med stöd i en övergripande genomförande idé och målbild uppnås därmed framgång.55
Pincip fyra. Staten skall prioritera att bekämpa politisk subversion
Denna princip menar Thompson ha lika stor vikt innan som under upprorsbekämpningen. Sammanfattat kan inte insurgenterna besegras om inte deras stöd eller påtryckningar av be-folkningen kan neutraliseras. Thompson beskriver det som att rensa bort fiskarna från de lilla vattnen så att deras öde blir ofrånkomligt. Om regeringen lyckas skära av de celler med in-surgenter och deras stöd ifrån övriga populationen kommer övriga insurgentrörelsen gradvis nötas ner och bekämpas till följd av brist i befolkningsstöd, rekrytering, manskap och mate-riel. I denna process skall även fokus läggas på underrättelser för att identifiera kvarvarande insurgenter. Noggrann underrättelseinhämtning inom området genomförs och staten isolerar insurgenterna ifrån populationen. Om dessa åtgärder är framgångsrika tvingas insurgenterna ta risker för att nå populationen och de resurser de behöver vilket gör dem sårbara för rege-ringens trupper. Området mellan insurgenterna och population blir en s.k. ”killing ground” där staten agerar som en sköld mellan parterna där insurgenterna bekämpas. På grund av detta
tvingas insurgenterna ut ifrån befolkningscentrum och tar flykten till mer svåråtkomliga åtgär-der. I dessa områden blir de sedan mer greppbara för kraftsamlade regeringsstyrkor att be-kämpa.56
Princip fem. Basområden måste säkras
I början av ett uppror ska basområden säkras. Likt princip tre gäller det för staten att priori-tera vilket område som skall säkras och då tas olika aspekter i beaktande. Huvudsakligen skall regeringen tillse att säkra de mer utvecklade områdena i landet då dessa även innehåller de största antalet invånare och innehåller viktig infrastruktur. Genom detta aktiva val accepterar även regeringen att insurgenterna för stunden kan verka i andra delar av landet till följd av sin prioritering av basområde. Detta motverkas effektivt genom att regeringen utgår ifrån sitt bas-område och sedan metodiskt expanderar sin kontroll utifrån detta. Fördelen med detta är även att det normalt är enklare att ta kontroll över mer utvecklade delar av landet vilket gör att upp-rorsbekämpningen når framgång tidigt. På så sätt får staten en självförtroendehöjning och ökat stöd från populationen. Det långsammare metodiska tillvägagångssättet är att föredra ge-nom att förbereda sig för en lång kamp. Thompson argumenterar för att en snabb lösning i in-surgentkontrollerade delar med våldsamma militära aktioner bör undvikas då vare sig befolk-ningen eller staten är redo för konsekvenserna av detta.57
56 Thompson, Defeating communist insurgency: experiences from Malaya and Vietnam, 55-57 57Ibid, 57–58
3. Metod
3.1 Forskningsdesign
Det som bestämmer hur undersökningen skall utföras är forskningsdesignen.58 Eftersom undersökningens syfte är att besvara forskningsfrågan som sätter teorins tillämpbarhet i fokus är en teoriprövande fallstudie därmed lämplig. Detta eftersom en förklaring avseende Thomp-sons teoris tillämpbarhet är det som eftersöks och resultaten samt slutsatserna i undersök-ningen kommer antingen försvaga eller stärka teorin.59
Kritik kan ges avseende generaliserbarheten av fallstudiens resultat med tanke på att denna nedgår då endast två fall kommer att analyseras.60 Dock är två fall bättre än ett vilket styrker
generaliserbarheten jämfört med om endast ett fall bara analyserats. Det krävs även två fall, i denna undersöknings analysenheter, för att kunna jämföra resultatet av analysen.61 För att styrka resultatvaliditeten i undersökningen krävs hög begrepps- och resultatvaliditet.62 Be-greppsvaliditeten beaktas därmed noga och systematiska fel eftersträvas av författaren att mi-nimeras.63 Reliabiliteten i undersökningen uppmärksammas noga för att minimera slump- och
slarvfel. Författaren avser bemöta detta genom noggrannhet i samtliga delar av analysen utav empirin. Vikt läggs även på att skapa ett tydligt operationaliserat analysverktyg, då det är vik-tigt för att motverka låg reliabilitet.64
Avseende valet av fall kan ytterligare kritik framställas emot att författaren kan ha varit par-tisk i detta val. Detta för att de beroende och oberoende variablerna som skall analyseras kan ha valts för att de varit lämpliga i kontrast till forskningsproblemet. Författaren har därmed tagit hänsyn och beaktat detta vid valet av fall.65
58Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Towns, Ann E. & Wängnerud, Lena, Metodpraktikan:
konsten att studera samhälle, individ och marknad, 87–88
59 Ibid, 41–42 60 Ibid, 108
61 Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Towns, Ann E. & Wängnerud, Lena, Metodpraktikan:
konsten att studera samhälle, individ och marknad, 108–110
62 Ibid, 60 63 Ibid, 59 64 Ibid, 59–65
65 George, Alexander L. & Bennett, Andrew, Case studies and theory development in the social sciences, MIT, Cambridge, Mass., 2005, 24
3.2 Kvalitativ textanalys
Anledningen till att den kvalitativa metoden har valts är för att forskningsfrågan är utformad så att ett komplext svar krävs för att besvara denna. Detta svar ska bidra med en förklaring till huruvida Sir Robert Thompsons teori kan förklara utfallet av modern counterinsurgency. Uti-från att den valda empirin som består utav textresurser som skall analyseras är därmed denna metod lämplig. Metoden hjälper författaren att återfinna de allra viktigaste beståndsdelarna av teorin som är dolda i empirins text. Eftersom det är en så pass komplex frågeställning är det en djupare förståelse författaren vill komma åt i empirin och den kvalitativa ansatsen är där-med mycket lämplig för denna typ av undersökning. 66
Eftersom syftet är att undersöka huruvida den äldre teorin är tillämpbar på moderna fall är en deduktiv ansats lämplig. Den deduktiva ansatsen lämpar sig väl då fokus är på att bekräfta te-orins tillämpbarhet utifrån verkligheten dvs. empirin.67 Kvalitativa textanalyser kan arta sig på
flertalet olika sätt men i denna undersökning nyttjas den systematiska vilket är den vanligaste metoden. Syftet med denna är att urskilja det som är av störst vikt i texten och även bilda en tematiskt och systematisk meningsförståelse. Genom detta tydliggörs idéstrukturen i texten och essentiella aspekter förs fram som inte hade uppmärksammats vid en enkel genomläs-ning.68
3.3 Forskning och forskningsetiska överväganden
I genomförandet av undersökningen skall historiska fall studeras där våldsanvändning tilläm-pats. Ur det forskningsetiska perspektivet är det på grund av detta av stor vikt att beakta det etiska i genomförda intervjuer och undersökningar. Det är viktigt trots att undersökningen inte kommer nyttja sig av vare sig intervjuer eller försök. Detta eftersom resultatet av undersök-ningen kan bidra till att stärka läsarens förståelse för hur våld skall nyttjas.69 Utifrån detta kommer undersökningen genomsyras av ett etiskt förhållningssätt i enighet med svenska ve-tenskapsrådets vetenskapsetiska principer för samhällsforskning.70 Undersökningen
66Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Towns, Ann E. & Wängnerud, Lena, Metodpraktikan:
konsten att studera samhälle, individ och marknad, 211
67 Johannessen, Asbjørn & Tufte, Per Arne, Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 1. uppl., Liber, Malmö, 2003, 35
68 Johannessen, Asbjørn & Tufte, Per Arne, Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 211–214 69 Ibid, 61
förs systematiskt med hjälp av analysverktyget och dess resultat som skapats av de identifie-rade indikatorerna i den valda empirin. Dessa resultat skall vara hederliga och inte fabriceras vilket gör att författaren skall vara trogen till sitt analysverktyg och inte välja fallen med av-sikt att bekräfta sin tes. Detta kräver att det föreligger en transparens genom hela undersök-ningen för att möjliggöra en god insyn och granskning för andra forskare.71
3.4 Val av fall
Då undersökningen syftar till att ta reda på teorins tillämpbarhet i modern tid krävs det att moderna fall analyseras. Detta för att få en så hög relevans som möjligt utifrån forskningsfrå-gan.72 Eftersom teorin som tidigare nämnts är en del av grunden i den brittiska
gencydoktrinen lämpar det sig därmed att undersöka två moderna fall av brittisk counterinsur-gency eftersom teorin genomsyrat dessa insatserna. Två sådana moderna fall är upprorsbe-kämpningen i Nordirland samt upprorsbeupprorsbe-kämpningen under operation Herrick i Afghanis-tan.73
3.5 Empiridiskussion
Empirin avseende Nordirland består av ett urval av litteratur som behandlar olika aspekter av konflikten. The british approach to counterinsurgency, beskriver Storbritanniens tillväga-gångssätt avseende upprorsbekämpning från Malaysia till Afghanistan. Den består av flertalet olika författares verk men den nyttjade empirin är författad av professor Brice Dickson vid Queens university Belfast och redigerad av Paul Dixon vid Kingston University.74 Rethinking western approaches to counterinsurgecncy, skriven av Russel Gwenn senior lecturer i mili-tära operationer och nationella säkerhetsstrategier vid University of Canberra, den ger en de-taljerad inblick i moderna fall av västmakternas upprorsbekämpning i flertalet olika delar av världen däribland Nordirland. Boken hyllas av både den amerikanska generalen Petraeus samt counterinsurgencyteoretikern Kilcullen.75 Counterinsurgency and collusion in Northern Ire-land, skriven av professor Mark Mcgovern, är en kritisk analys av den brittiska
71 Johannessen, Asbjørn & Tufte, Per Arne, Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 24–27 72 Jensen, Tommy & Sandström, Johan, Fallstudier, Studentlitteratur, Lund, 2016, 49–50
73 Dickson, Brice, British approach to counterinsurgency from Malaya and Northern Ireland to Iraq and
Af-ghanistan, 302; Cowper-Coles, Sherard, British approach to counterinsurgency from Malaya and Northern Ire-land to Iraq and Afghanistan, 337
74 Ibid, x-xi
75 Glenn, Russell W., Rethinking Western approaches to counterinsurgency: lessons from post-colonial conflict, Routledge, Abindon, Oxon, 2015
kämpningen i Nordirland baserad på tidigare opublicerade bevis, vittnesberättelser och ögon-vittnen.76 Avseende empirin för Operation Herrick nyttjas som tidigare nämnt The british
ap-proach to counterinsurgency. Utöver detta nyttjas British Counterinsurgency, av John Newsinger, professor i krigsvetenskap, som fokuserar på brittisk counterinsurgency.77 Slutli-gen nyttjas The Afghan Papers, som är en djupdykning i Storbritanniens insats i Afghanistan av flertalet olika författare och redigerad av professor Michael Clarke, strategisk rådgivare vid försvarsministeriet.78
Författaren har strävat efter att empirin ska utgå ifrån de fyra källkritiska reglerna: äkthet, oberoende, samtidighet och tendens.79 Kravet för äkthet uppfylls då uppgifterna som erhållits bekräftas i de för varandra oberoende källorna.80 Oberoendekravet är tillförlitligt då det före-kommer både förstahandskällor och sekundärkällor som bekräftas av varandra i olika
material. Däremot är just två av dessa tre källor sekundärkällor vilket försvagar andra aspekten om oberoende till viss del.81 Samtidighetskravet är av god kvalitet då empirin
skap-ats inom skälig tidsperiod efter att händelserna ägt rum samt att den även till del består av de-taljerade samtidiga berättelser.82 Avseende det slutliga kravet, tendens, har författaren varit aktsam med att välja empiri som inte bedöms vara tillrättalagd för att ge en förvanskad be-skrivning av skeenden och omständigheter. Kritik kan ges mot McGoverns källa då den syftar till att vara just kritisk mot den brittiska regeringen, men detta är ett medvetet val dels för att öka variationen av empirin dels för att möjliggöra en inträngande analys.83
3.6 Analysmodell
Utifrån Thompsons fem principer om counterinsurgency i teoriavsnittet har dessa nedan kon-struerats om till olika operationella indikatorer. Det teoretiska konceptet har legat till grund för skapandet av flertalet olika variabler samt indikatorer vars uppgift är att vara fundamentet i den djupare analysen av empirin. Viktigt att påpeka är att dessa konstruktioner av operation-aliseringen är subjektiva utifrån författarens egen tolkning. Det är därmed av vikt att beakta de val av indikatorer som genomförts. Dessa val har genomförts efter noggrant utformade
76 McGovern, Mark, Counterinsurgency and collusion in Northern Ireland, Pluto Press, London, 2019
77 Newsinger, John, British counterinsurgency, 2nd edition., Palgrave Macmillan, Basingstoke, Hampshire, 2015 78 Clarke, Michael (red.), The Afghan Papers: committing Britain to war in Helmand, 2005-06, Routledge Jour-nals, Colchester, 2011 79 Esaiasson, Metodpraktikan, 288 80 Ibid, 291–292 81 Ibid,292–293 82 Ibid, 294 83 Ibid, 294–295
tolkningar och väl motiverade argument för att forskningsresultatet skall hålla hög kvalitet.84 Eftersom undersökningen strävar efter god validitet där de operationella indikatorerna över-ensstämmer väl med den teoretiska definitionen skapad av Thompson är detta avgörande för att slutsatserna utav undersökningen skall vara trovärdiga och överensstämma med verklig-heten.85 Begreppsvaliditeten stärks eftersom samtliga indikatorer har utformats utefter teorins principer som beskrivits tidigare i kapitel två vilket möjliggör en god transparens i processen hur det tagits fram.86 För att de ovan nämnda indikatorerna skall erhålla någon relevans behö-ver de sammanlänkas med ett mätvärde som beskribehö-ver hur ofta eller hur mycket indikatorn fö-rekommer i empirin.87
I undersökningen nyttjas tre mätvärden; Inträffade, Inträffade till viss del, Inträffade inte. För att Inträffade skall uppfyllas krävs det att majoriteten av delmätvärdena Ja uppfyllts. För att inträffade delvis skall uppnås krävs det att enstaka eller flertalet delmätvärden uppfyllts. För att inträffade inte skall uppnås krävs det att majoriteten av delindikatorerna Nej uppfyllts. Delindikatorerna förekomst i empirin nyttjar sig även av delmätvärden för att bekräfta upp-fyllnad av delindikatorerna. Dessa delmätvärden är ”Ja”, ”Delvis” och ”Nej”. Delmätvärdet ”Ja” uppfylls om det mycket tydligt förekommer i empirin att delindikatorn påträffas vid fler-talet tillfällen och staten har varit konsekventa i sitt agerande. ”Delvis” uppfylls om delindika-torn påträffas vid enstaka tillfällen eller om staten agerar inkonsekvent utifrån delindikadelindika-torn. ”Nej” innebär att ingen indikator återfinns i den undersökta empirin.
Som nämnt i början av kapitlet är delindikatorerna författarens subjektiva tolkning av de fem principerna i teorin. Med hjälp av Thompsons teori med sina fem principer avser författaren i undersökningen analysera de operationer och olika åtgärder staten nyttjar sig utav i sin counterinsurgency för att nå framgång i den valda empirin.
3.7 Analytiskt verktyg
84 Esaiasson, Metodpraktikan, 56 85 Ibid, 56–57
86 Esaiasson, Metodpraktikan, 64–65
Indikator (Princip) Delindikator (Kvalitativ tolkning av princip) Delmätvärde
(Ja, Delvis, Nej)
Mätvärde
(Inträffade, fade delvis, Inträf-fade inte)
Princip ett: Tydlig politisk målbild
Den militära organi-sationen och den po-litiska har unison ge-nomförandeidé Militära operationer följs upp av civila in-satser
Staten förbereder sig för att hantera en ut-dragen konflikt Princip två: Staten
rättar sig efter lagen
Regeringen agerar utifrån fastställda lagrum
Civila undviks i hög utsträckning från att riskera hamna i risk för våldsanvänd-ningen.
Princip tre: Staten har en gemensam genomförandeidé och målbild
Operationer genom-förs tillsammans av militär och polis
Tillgängliga resurser inuti insatsområdet prioriteras och kraft-samlas utifrån defini-erade ansvarsområ-den.
Insatser för infra-struktur, politiska re-former, psykologi och ekonomiska pro-jekt genomförs i in-satsområdet och stöt-tas av statsapparaten
Princip fyra: Staten skall prioritera att bekämpa politisk subversion
Våldsanvändning nyttjas i ”killing ground”
Den civila populat-ionens kontakt med insurgenterna spärras
Underrättelseinhämt-ning nyttjas erforder-ligt
Princip fem: Basom-råden skall säkras
Basområde säkras och operationer utgår ifrån eget säkrat om-råde
Befolkningscentra prioriteras
Populationen be-skyddas i det försva-rade området
4. Analys
Nedan presenteras analysen utav empirin, framtagen med hjälp av ovan presenterat analys-verktyg.
4.1 Bakgrund counterinsurgency i Nordirland
Upprorsbekämpningen i Nordirland även kallat ”The Troubles” syftar på konflikten mellan den republikanska sidans paramilitära organisationers kamp emot de lojalistiska paramilitära organisationerna.88 Konflikten mellan de katolska republikanerna och de protestantiska loja-listerna härstammar ifrån Storbritanniens annektering av 1100-talets Irland och har varit orsa-ken till flertalet uppror genom historien med större konflikter under början på 1900-talet. Från 1924–1969 var Irland relativt fredligt och Nordirland förklarade sig självständigt ifrån Stor-britannien. Nordirland existerade därefter som en liten fattig, outvecklad stat där den katolska kyrkan spelade en central roll i samhället vilket ledde till splittringar då de flesta industrier drevs av protestanter.89 Katolikerna bildade egna enklaver av företag i förorterna till Belfast vilket ledde till att produktionen i helhet minskade. Dock ökade både arbetslösheten och im-migrationen samtidigt som födelsetalen ökade vilket i sin tur ledde till missnöje och stora pro-tester. Protesterna skenade till slut iväg utom kontroll vilket ledde till sammandrabbningar mellan lojalister och republikaner med dödlig utgång som resultat. Därefter sattes den brit-tiska armén in för att stävja konflikten och bekämpa de organiserade upprorsrörelserna där-ibland den mest välkända rörelsen IRA.90
4.2 Analys Nordirland 1969–1976 Princip ett. Tydlig politisk målbild
Den militära och politiska organisationen har en unison genomförandeidé
Delvis. Den brittiska befälhavaren Kitsons strategi var utformad för att nyttja sig av omfat-tande underrättelseverksamhet och var orsaken till att han åt politiskt håll advocerade för för-enklade juridiska processer.91Dessa processer fick stöd politiskt i Storbritannien efter brutala
attacker emot brittiska soldater. Till följd av detta fick Kitsons övergripande strategi stöd i form av förenklade möjligheter att internera, fängsla och arrestera misstänkta personer utan
88 Starr, Jim, Insurgencies and counterinsurgencies: national styles and strategic cultures, Cambridge University Press, New York, 2016, 212
89 Starr, Jim, Insurgencies and counterinsurgencies: national styles and strategic cultures, Cambridge University Press, 214-215
90 Ibid, 214–215
rättegång.92 Trots att detta var i enighet med den till synes brutala övergripande strategin som utformats av Kitson stöddes inte detta beslut av flertalet militära befälhavare. Dessa proteste-rade och menade att det skulle motverka deras operationer i området vilket tyder på att det var splittring i organisationen om genomförandeidén.93Efter fortsatta attacker mot brittiska trup-per fick de brittiska befälhavarna stöd av politikerna som erhöll de truppbidrag de äskat om. Detta gav dem tillräckligt med manskap för att kunna bedriva upprorsbekämpningen även i de mer utsatta områdena och våldskurvan skulle aldrig nå en så hög nivå som den låg på innan förstärkningarna. Politikerna hade alltså samma genomförandidé som befälhavarna och insåg behovet av större truppvolymer.94
Militära operationer följs upp av civila insatser
Delvis. I enighet med ovan nämnda diskrepans avseende genomförandeidé var de civila åtgär-derna även drabbade. På grund av politikers skilda åsikter om vad som skulle genomföras ledde detta till att de åtgärder som väl vidtogs inte blev kontinuerliga och effekten av dessa uteblev. Detta då dessa folkvalda representanter byttes ut innan projekten hunnit genomfö-ras.95 Det saknades även vägledning för att sammankoppla de militära operationerna med de
ifrån London beslutade åtgärder som skulle genomföras avseende diplomatiska, politiska, ekonomiska och den polisiära verksamheten på Nordirland. Detta innebar att den totala syner-gieffekten uteblev och därigenom blev den civila uppföljningen bakom de militära operation-erna lidande.96 Det var först i slutet av 70-talet som styrningarna blev tydligare och kapital från London förvaltades på ett bättre sätt. Detta ledde till nya bostäder och ekonomiskt bi-stånd till den fattiga populationen i Nordirland som kombinerat med juridiska förändringar gav ökat ett stöd för staten. Om det inledningsvis genomförts på detta sätt skulle utgången av upprorsbekämpningen artat sig annorlunda.97
Staten förbereder sig för att hantera en utdragen konflikt
Ja. Regeringen i Storbritannien vidtog åtgärder för en utdragen konflikt. Truppbidraget för-blev högt igenom hela insatsen och minskades endast något i slutet av den vilket påvisar ett engagemang för att kvarstanna i konflikten trots hög kostnad.98 Strategin kretsade även kring
92 Glenn, Russell W., Rethinking Western approaches to counterinsurgency: lessons from post-colonial conflict, 82-83 93 Ibid, 83 94 Ibid, 84-85 95 Ibid, 87-88 96 Ibid, 99 97 Ibid, 99
upprorsbekämpningen och resurserna till denna prioriterades över andra alternativ.99 Brice Dickson beskriver flertalet IRA-ledares insikter om att ju mer våld de nyttjat desto starkare blev Storbritanniens vilja att inte ge sig av vilket ytterligare styrker regeringens åtgärder för en utdragen konflikt.100 Försvarsdepartementet utökade även rotationslängden på de insatta förbanden i syfte att ge en ökad effekt i upprorsbekämpningen vilket tyder på en vilja från statligt håll att vinna konflikten på lång sikt.101
Princip två. Staten rättar sig efter lagen
Regeringen agerar utifrån fastställda lagrum
Nej. Först och främst var befälhavaren, general Kitson tvetydig i sin uppfattning om hur lagen skulle uppfattas. Det som är olagligt skulle undvikas men samtidigt menade han motsägelse-fullt att nödvändigheten styr över medlen. Han menade att upprorsbekämpningen skulle bli omöjlig att genomföra om alla lagrum skulle gälla för både insurgenterna som för regerings-styrkorna. Nödvändigheten skulle alltså styra spelreglerna och lagarna anpassas utefter dessa.102 Det föreligger bevis för att Kitson haft en aktiv roll i införandet av s.k.
pseudogrup-taktik i Nordirland vilket innebar speciellt uttagen underrättelsepersonal som under falsk flagg utförde operationer förklädda till fiendens handlingar såsom rena avrättningar och spräng-dåd.103 Det var inte enbart högsta ledningen som inte följde lagar utan även på soldatnivå tänj-des gränserna på vad som var lagligt. Arméadvokater förberedde soldater och utbildade tänj-dessa i vilka uttalanden som skulle ge dem fördelar i rättegång. Detta ledde till en ström av statliga mord där offren ofta påståtts gjort hastiga rörelser och försök till att greppa vapen trots att de varit obeväpnade.104 Vittnen talar även om oskälig behandling av arresterade och
förhind-rande av statskritiska åsikter i media.105
Civila undviks i hög utsträckning från att riskera hamna i risk för våldsanvändningen
Nej. De ovan nämnda pseudo-gruppernas operationer var riktade mot republikanska mål men civila hamnade ofta i skottlinjen. Bilbombningar utanför pubar i storstäder förekom ofta och orsakade stora skadeutfall på civila. Dessa statligt stöttade lojalistgrupper var inte ovanliga
99 McGovern, Mark, Counterinsurgency and collusion in Northern Ireland, 40
100 Dickson, Brice, British approach to counterinsurgency from Malaya and Northern Ireland to Iraq and
Af-ghanistan, Palgrave Macmillan, Basingstoke, 2012, 303
101 Glenn, Russell W., Rethinking Western approaches to counterinsurgency: lessons from post-colonial conflict, 99
102 McGovern, Mark, Counterinsurgency and collusion in Northern Ireland, 17-18 103 Ibid, 20, 31
104 Ibid, 73
105 Dickson, Brice, British approach to counterinsurgency from Malaya and Northern Ireland to Iraq and
och flertalet av dessa härjade aktivt under 1970-talet och under det värsta året 1972 mördades ca 250 personer.106
Det var dock även konventionella soldater som förorsakade civila förluster såsom exempelvis SAS som vid flertalet tillfällen under sina operationer mördade civila som hamnat i skottlin-jen.107 Det största och mest kända exemplet på civila förluster förorsakade av regeringstrupper är ”Red Friday” 30 januari 1972 där soldater ifrån det brittiska fallskärmsregementet ifrån Derry sköt ihjäl 14 obeväpnade civila män.108
Princip 3. Staten har en gemensam genomförandidé och målbild Operationer genomförs tillsammans av militär och polis
Delvis. Inledningsvis under 1970-talet styrdes den i Nordirland militära verksamheten separat ifrån den polisiära. Detta innebar att även om de arbetade på samma sida var inte insatserna synkroniserade med varandra vilket påverkade resultatet negativt.109 Däremot blev samarbetet mer tillfredställande i den senare delen av 70-talet. Detta då den primära policyn för både den politiska och militära ledningen var att det polisiära arbetet skulle fokuseras och det militära skulle understödja. Detta gjorde polisen mer delaktig i räder mot insurgenter och organisationen specialiserades för upprorsbekämpning.110
Tillgängliga resurser inuti insatsområdet prioriteras och kraftsamlas utifrån definierade ansvarsområden.
Ja. Regeringen i London hade uttryckligen som största militära prioritet att förinta insurgent-organisationen PIRA.111 Regeringen prioriterade även att kraftsamla den mängd trupp som
krävdes i området för att möta den militära ledningens behov vilket tyder på att de tillgängliga resurserna i form av soldater och materiel kraftsamlas till de områden som definierats som oroliga. Ytterligare skapades under början på 1970-talet nya ”regional Tasking and co-ordina-ting groups” vars syfte var att kraftsamla spetsorganisationer såsom SAS, SRU och MI5 emot prioriterade delar av insatsområdet. Detta tydliggjorde ansvarsområdena och en mer grundlig underrättelsebild och generell effektivitet av insatsen blev påföljden.112
106 McGovern, Mark, Counterinsurgency and collusion in Northern Ireland, 29-31 107 Ibid, 66
108 Dickson, Brice, British approach to counterinsurgency from Malaya and Northern Ireland to Iraq and
Af-ghanistan, 302-303
109 Glenn, Russell W., Rethinking Western approaches to counterinsurgency: lessons from post-colonial conflict, 95
110 McGovern, Mark, Counterinsurgency and collusion in Northern Ireland, 39-40 111 Ibid, 66
Psykologiska insatser, insatser för infrastruktur, politiska reformer och ekonomiska projekt genomförs i insatsområdet och stöttas av statsapparaten
Ja. Redan 1972 i början av konflikten genomförde den konservativa regeringen fredssamtal och försök till politiska reformer tillsammans med motparten. Utmaningen var att de resultat som mötena resulterade i omkullkastades när insurgentgrupper såsom PIRA bröt framför-handlade vapenvilor eller när regeringstrupper gjorde misstag såsom ”Bloody Sunday”.113
Även psykologiska operationer genomfördes för att stärka opinionen för regeringstrupperna där insurgenterna framhävdes som kriminella och våldsamma.114 Ytterligare psykologiska
op-erationer var förändrat patrulleringssystem där regeringstrupperna gick från att vara uppsuttna i fordon till ett mer personligt bemötande av civilbefolkningen genom fotpatruller.115 Pengar investerades även för att bygga upp infrastrukturen i de mer fattiga områdena vilket resulte-rade i nya bostäder och jobb.116 London stödde med substantiella summor den katolska
be-folkningen för att motverka den tidigare ekonomiska klyftan mellan dem och den protestan-tiska befolkningen.117
Pincip fyra. Staten skall prioritera att bekämpa politisk subversion Våldsanvändning nyttjas i ”killing ground”
Delvis. Vid flertalet tillfällen sker stridigheterna innanför de områden som skulle försvaras med civila förluster som utgång.118 Däremot genomförs även insatser som syftar till att
be-kämpa insurgenterna i ”kill zonen” genom planerade angrepp som britterna kallar för ”set piece-operations”.119
Den civila populationens kontakt med insurgenterna spärras
Nej. Upprorsbekämparna lyckades inte med att förvägra populationens kontakt med insurgen-terna då de både kunde rekrytera och föra framgångsrik propaganda mot regeringstrupperna inom det område som skulle försvaras.120 PIRA beskrivs även som pionjärer i att skapa stöd
113 McGovern, Mark, Counterinsurgency and collusion in Northern Ireland, 37
114 Glenn, Russell W., Rethinking Western approaches to counterinsurgency: lessons from post-colonial conflict, 80 Ibid, 94-95
115 Ibid, 90 116 Ibid, 96 117 Ibid 99
118Glenn, Russell W., Rethinking Western approaches to counterinsurgency: lessons from post-colonial conflict, 85
119 McGovern, Mark, Counterinsurgency and collusion in Northern Ireland, 31-35, 67-78
120 Dickson, Brice, British approach to counterinsurgency from Malaya and Northern Ireland to Iraq and
för sin sak genom att bilda opinionsstöd både i internationell media och genom att hota de lo-kala medierna vilket innebär att de hade god kontakt med civilbefolkningen.121
Underrättelseinhämtning nyttjas erforderligt
Delvis. Underrättelsearbetet beskrivs som att det inledningsvis under Kitsons ledning var mycket ineffektivt med spretig organisationsstruktur i början av 1970-talet. Sedan effektivi-serades det till att bli mycket framgångsrikt senare i konflikten.122 Denna dåliga koordinering beskrivs som orsaken till den dåliga effekten av den inledande upprorsbekämpningen och i slutet av 1970-talet var en av åtta brittiska soldater aktiv inom underrättelseområdet.123
Princip fem. Basområden måste säkras
Basområde säkras och operationer utgår ifrån eget säkrat område
Ja. Basområden säkrades i städerna och utgjordes främst av militärbaracker där sedan ”set-pieces” eller fotpatrulleringar utgick ifrån.124
Befolkningscentra prioriteras
Ja. De brittiska militärbaserna var baserade inuti de större städerna som Derry och Belfast. Underrättelsecentrum var baserade i samma områden som den brittiska arméns i större bebyg-gelser såsom Derry, Castlereagh och Armagh.125
Populationen beskyddas i det försvarade området
Nej. Populationen var inte säker inom de försvarade områdena. Vid flertalet tillfällen skedde attacker ifrån insurgenterna och civila förluster inträffade.126 Som tidigare nämnt orsakade
även regeringsstyrkorna civila förluster inom de område det skulle beskydda som till exempel ”Red Friday”.127
4.3 Bakgrund Storbritanniens counterinsurgency i Afghanistan
Upprorsbekämpningen i Afghanistan bestod av två sidor där koalitionsmakterna var på ena och talibanerna på den andra. Talibaner är en kollektiv benämning på ett antal insurgentorga-nisationer baserade i Pakistan med utbrett nätverk sträckandes över Afghanistan.128 Sedan
121 Glenn, Russell W., Rethinking Western approaches to counterinsurgency: lessons from post-colonial conflict, 101
122 McGovern, Mark, Counterinsurgency and collusion in Northern Ireland, 19, 38-39 123 Ibid, 94–65
124 Glenn, Russell W., Rethinking Western approaches to counterinsurgency: lessons from post-colonial conflict 9
125 McGovern, Mark, Counterinsurgency and collusion in Northern Ireland, 38-39 126 Ibid, 28-35
127 Dickson, Brice, British approach to counterinsurgency from Malaya and Northern Ireland to Iraq and
Af-ghanistan, 302-303
128 Johnson, Rob, Insurgencies and counterinsurgencies: national styles and strategic cultures, Cambridge Uni-versity Press, 246
2001 har koalitionen med USA i spetsen med stor påfrestning försökt besegra dessa insurgen-ter i Afghanistan.129 Brittiska trupper anlände till Afghanistans södra provins Helmand våren 2006 med en styrka på 3200 man med ansvarsområde över en yta lika stor som Kroatien. I Helmand misslyckades det brittiska truppbidraget att få bäst effekt av de begränsade resurser de hade tillgång till för uppgiften. De få styrkor de hade spreds ut för långt vilket stred mot grunden i counterinsurgency. Kombinerat med detta var den övergripande operativa strategin divergerande mellan olika regementen vilket påverkade upprorsbekämpningen.130 Insatsen syftade till att stötta USA i kampen mot internationell terrorism genom att störta den taliban-regim i området som tillhandahöll fristad för Al-Qaeda. Över tiden förändrades uppdraget att inkludera både counterinsurgency, återuppbyggnad av staten, narkotikabekämpning samt be-skyddande av mänskliga rättigheter.131
4.4 Analys av counterinsurgency Operation Herrick, Helmand Princip ett. Tydlig politisk målbild
Den militära och politiska organisationen har en unison genomförandeidé
Nej. Den taktiska militära målbilden och den strategiska politiska var inte unison. Den mili-tära nödvändigheten i området stöttades inte politiskt vilket ledde till kompromisser som för-svagade insatsen. Dels följdes inte den ursprungliga planen som var att ta och kontrollera ett område för att sedan utvidga detta. Istället blev truppbidraget sanktionerat ifrån politiskt håll och endast en tredjedel av det som önskats av militären godkändes. Strategin omkullkastades och förändrades flera gånger och den rådande counterinsurgencydoktrinen frångicks. Det rådde därmed en stor diskrepans mellan politikernas vilja och den militära.132
Militära operationer följs upp av civila insatser
Nej, Inledningsvis var planen att de civila insatserna skulle komplettera de militära. Dock var dessa planer för optimistiska eftersom det rådande läget gjorde dessa insatser omöjliga att ge-nomföra. Läget gjordes ytterligare spänt när beslut om ökad aggressivitet av militären togs och operationer började genomföras i hela provinsen. Dock var de civila insatserna redan före detta beslut misslyckade då den rådande infrastrukturen gjorde logistiken ohållbar och brist på
129 Johnson, Rob, Insurgencies and counterinsurgencies: national styles and strategic cultures, 246-247
130 Egnell, Robert, Ucko, David H., Insurgencies and counterinsurgencies: national styles and strategic cultures, Cambridge University Press, 43
131 Ibid, 44-45
132 Clarke, Michael (red.), The Afghan Papers: committing Britain to war in Helmand, 2005-06, Routledge Jour-nals, Colchester, 2011, 7-9, 14-18, 27
