En sund själ i en sund kropp : Hälsofrämjande faktorer som bidragit till att unga kvinnor tillfrisknat från ätstörning

(1)

En sund själ i en sund kropp

Hälsofrämjande faktorer som bidragit till att unga kvinnor tillfrisknat från

ätstörning

Elin Silfversten

Hannah Berglund

Hälsopromotion, kandidat 2018

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

(2)

Elin Silfversten & Hannah Berglund

Förord

Det är viktigt för oss som hälsovägledare att vara en del i utvecklingen av hälsofrämjande verksamhet i dagens samhälle, bland annat för att bidra till att människor ska må bättre. Kvinnor utsätts för höga krav i tidig ålder och för vissa kan följderna av detta leda till ohälsa. Intresset för det valda området kommer dels från egna erfarenheter av ätstörningar, tidigare arbete med ätstörningar samt från att vi båda haft kvinnor i vår närhet som drabbats. Men vad får dessa kvinnor att bli friska? Det känns betydelsefullt att ge kvinnor utrymme att identifiera vad som gjort att de tillfrisknat. Detta kan inspirera till ytterligare arbete med friskfaktorer där resultatet blir ett minskat antal insjuknade i ätstörning eller en möjlighet att lättare ta sig ur det vilket leder till stärkt hälsa i samhället.

Tack till vår handledare Anitha Risberg som varit ett stort stöd för oss under detta arbete. Vi vill också rikta ett extra stort och varmt tack till de kvinnor som valde att dela med sig till oss av sina tankar och berättelser. Utan er hade detta inte varit möjligt.

(3)

Abstrakt

Bakgrund: Man kan se att en stor andel unga kvinnor lider av ätstörning samtidigt som det är

brist på kunskap om vilka hälsopromotiva åtgärder som är viktiga vid tillfrisknande. Syftet med studien var att undersöka vilka hälsofrämjande faktorer som bidragit till att unga kvinnor tagit sig ur en ätstörning. Metod: Kvalitativ metod med snöbollsurval och bekvämlighetsurval användes för att nå deltagarna. 17 kvinnor i åldrarna 19-59 år medverkade i studien. Öppna brev användes för att samla in data. De öppna breven analyserades enligt kvalitativ

innehållsanalys med latent ansats där författarna tog ut meningsbärande enheter, koder, kategorier och teman. Analysen resulterade i tre huvudteman: Jag och min starka kropp, En

främjande och glädjefylld miljö där jag kan vara mig själv och “Det löser sig nog -” stärkande insatser. Sex subteman skapades: Inom mig, Lyssna på kroppens olika behov, Balans mellan krav och stöd från betydelsefulla människor i min närhet, Faktorer i min omgivning , Konsten att sköta kosten och Professionell personal och preventiva verktyg som resurs. Resultat: Det som framkommer i resultatet är att flera olika faktorer främjade hälsa

hos de unga kvinnorna och bidrog till att de tillfrisknande från ätstörning. Dessa faktorer var; att acceptera den man är och ge sig själv kärlek. Att få stöd och uppmuntran från nära. Aktiviteter och positiva sammanhang. Matstöd och preventiva åtgärder på klinik samt

vägledning av utbildad personal. Slutsats: Riskåldern för att drabbas av ätstörning är 13-30 år och därför är det viktigt att jobba med hälsofrämjande insatser redan i ung ålder. I den här studien framkom det att flera olika faktorer är viktiga för tillfrisknande från ätstörning men även för att stärka hälsa hos kvinnor som är friska.

Nyckelord: anorexia nervosa, bulimi, hälsa, hälsofrämjande, hälsopromotion, kvinnor,

(4)

Abstract

Backgound: A large population of young women suffers from eating disorders and at the

same time there is a lack of knowledge about which health promotive tools are important in the fight to get well. The aim of the study was to investigate which health promoting factors that contributed to the womens recovery. Methods: Qualitative method with snowball

sampling and convenience sampling was used to find the participants. 17 women in the age of 19-59 years participated in the study. Data was collected by open letters and then analyzed with latent qualitative content analysis where the authors arranged meaning units, codes, categories, sub-themes and themes. The analysis resulted in three main themes: Me and my

strong body, An encouraging and joyful environment where I can be myself and "It will all be alright" - strong efforts. Six sub-themes were created: Within me, Listening to the different needs of the body, Balance between demands and support from important people in my environment, Factors in my environment, The art of manage the diet and Professional staff and preventive tools as a resource. Results: What is evident in the results is that several

factors promote health for the young women and contributed to the recovery from eating disorders. To accept who you are and give yourself love. To get support and encouragement from near. Activities and positive contexts. Food support and preventive methods at the clinic and guidance of healthcare professionals. Conclution: Most common age to suffer from eating disorder is 13-30 years old. Therefore, it is important to work with health promotive efforts at a young age. In this study, it emerged that several factors are important for recovery from eating disorders, but also for strengthening the health of women who are healthy.

Keywords: anorexia nervosa, bulimia nervosa, eating disorders, health promotion, health,

(5)

Innehållsförteckning

INTRODUKTION ... 1

HÄLSA OCH HÄLSOPROMOTION ... 1

ÄTSTÖRNINGAR OCH DESS OMFATTNING ... 2

ÅTGÄRDER ... 4 RATIONALE ... 6 SYFTE ... 7 METOD ... 8 URVAL ... 8 DATAINSAMLING ... 9 ETIK ... 9 DATAANALYS ... 10 RESULTAT ... 11 METODDISKUSSION ... 19 RESULTATDISKUSSION ... 22

FRAMTIDA FORSKNING MED HÄLSOPROMOTIV INRIKTNING ... 28

SLUTSATS ... 30

(6)

Introduktion

Hälsa och hälsopromotion

World Health Organisation, (WHO, 1986) anser att hälsa bör ses ur ett holistiskt perspektiv. Begreppet holistisk grundas i holism, vilket innebär att man fokuserar på en helhet istället för små omständigheter och i olika kontexter utgår man ifrån en helhet för att skapa en förståelse av de små komponenterna (Nationalencyklopedin [NE], 2018). Antonovsky (1996) menar att hälsa är ett växlande tillstånd som inte är konstant och att man kan uppleva olika mycket grad av hälsa i olika kontexter. Fysiska, psykiska och sociala faktorer utgör grunden för hälsa (WHO, 1986). Kostenius och Lindqvist (2006) anser att det finns ytterligare två dimensioner av hälsa och det är den existentiella samt emotionella och de väljer att definiera begreppet hälsa enligt följande:

” Hälsa är ett jämviktstillstånd av fysiskt, psykiskt, emotionellt, socialt och andligt välbefinnande, vilket både är en resurs och en förutsättning för mänskligt liv.” (s. 34)

Hälsopromotion har ett fokus på friskfaktorer och vad som får människor att må bra (Antonovsky, 1996). Enligt Kostenius och Lindqvist (2006) är hälsopromotion ett av tre områden inom hälsoarbete där man jobbar med hälsofrämjande insatser. Prevention är en annan del inom hälsoarbete som bygger på att förhindra att ohälsa uppstår eller blir värre samt att bota sjukdom (Orth-Gomér & Perski, 1999). Synsättet i hälsopromotion kallas salutogenes och har ett fokus på att identifiera vad som vidmakthåller och stärker hälsa hos olika individer (Antonovsky, 1996). Enligt WHO (2018) baseras begreppet hälsopromotion på vikten av faktorer som miljö, socialt sammanhang och samhällsstruktur. WHO (2018) menar även att begreppet ska ha en positiv betoning med fokus på vad som är möjligt snarare än

begränsande. Hälsopromotion är enligt WHO (1986) en process som skapar möjligheter för människor att kontrollera och främja sin hälsa. För att uppnå kontroll behöver människan förmåga att fastställa vilka faktorer som behövs för att fullfölja ett mål, förändra nuläget eller för att hantera en viss miljö (WHO, 1986).

Begreppet empowerment kan definieras som processen att tillhandahålla förmågan att styra och kontrollera sitt eget liv och utesluta känslor av maktlöshet (Mitroi, Sahak, Sherzai & Sherzai, 2016). Empowerment handlar om hjälp till självhjälp som en grundläggande förutsättning för bestående beteendeförändringar (Forsberg & Starrin, 1997). Forsberg och

(7)

Starrin (1997) menar vidare att empowerment dels är en process och dels ett mål med centrala komponenter av makt, kontroll, självtillit och stolthet.

Antonovsky (1996) utvecklade begreppet The Sense Of Coherence [SOC], på svenska kallat Känsla Av Sammanhang [KASAM]. Genom att ha ett starkt KASAM menar han att man är mer motståndskraftig mot stress och har lättare att bibehålla hälsa och att KASAM består av beståndsdelarna hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet (Antonovsky, 1996).

Hanterbarhet kan ses som kvinnans förmåga att definiera vilka resurser som finns när hon ställs inför olika komplicerade situationer, dessa resurser kan vara bland annat egna

erfarenheter, vänner eller Gud (Antonovsky, 1991). Begriplighet kan innebära att ha vetskap om vad hon kommer ställas inför, definiera olika krav som kommer att ställas på henne och hur hon ska bemöta dem för att bibehålla hälsa (Bergqvist, 2012). Meningsfullhet är en viktig faktor för tillfrisknande, genom att känna meningsfullhet kan personen blicka framåt och se en innehållsrik och betydelsefull framtid (Antonovsky, 1991).

Ätstörningar och dess omfattning

American Psychology Assocation, (APA, 2017) menar att ätstörningar är en ihållande obalans i en persons ät-beteende som resulterar i förändrat upptag av mat som får en stark påverkan på personens fysiska och psykiska hälsa. Fairburn, Cooper och Shafran (2003) menar att de flesta personer värderar sig själva utifrån deras upplevda prestationer inom olika områden i livet så som relationer, föräldraskap och yrke, medan personer med ätstörning värderar sig i stor utsträckning uteslutande utifrån matvanor, kroppsform, vikt och deras förmåga att kontrollera dessa. Ätstörning definieras i första hand av anorexia nervosa och bulimi (NE, 2018). En av kriterierna för att få anorexia nervosa är bland annat vägran att behålla en normal vikt

(Paulson-Karlsson, 2012). Vikten hos de drabbade sjunker ofta till under 85 % av deras ideala kroppsvikt och personer som är sjuka försöker hela tiden hitta nya vägar för att tappa vikt (Bulik, Reba, Siega-Riz & Reichborn-Kjennerud, 2005). Vidare kriterier för att få diagnosen är en stark rädsla för att gå upp i vikt och karaktäristiskt för anorexia nervosa är också att de drabbade ofta har en väldigt skev kroppsuppfattning och värderar sig själva helt utifrån deras kroppsvikt (APA, 2017). En vanligt använd definition av kroppsuppfattning är den inre bild av kroppen vi har och hur den ser ut för oss som ges av Gyllensen (citerad i Gyllensen &

Gard, 2008).En person med anorexia nervosa är extremt upptagen med tankar om mat och

tillståndet är ofta associerat med depression, utåtagerande beteende, minskad social samvaro och sömnlöshet (Björk, 2008). För kvinnor med ätstörningsproblematik är det vanligt att få

(8)

hormonella besvär och utebliven mens (Kunskapscentrum för ätstörning [KÄTS] 2017). Enligt APA (2017) så kännetecknas bulimi av återkommande episoder av hetsätning och efterföljande kompenserande beteende, så som framkallade kräkningar, intag av

laxeringsmedel eller överdriven träning. APA (2017) beskriver vidare att hetsätning är att under en tidsbegränsad period äta en mängd mat som är betydligt större än vad de flesta individer skulle äta under en liknande tidsperiod och att personer som hetsäter känner att de tappar kontrollen över sitt ätande och inte kan sluta. Fairburn et al. (2003) menar att

hetsätning i stor utsträckning är ett resultat av de drabbades väldigt strikta och återhållsamma dieter som ofta är väldigt svåra att följa, och att minsta lilla misslyckande leder till en stark känsla av brist på självkontroll. För bulimiker följs oftast hetsätningen av ett kompensatoriskt beteende för att förhindra viktökning (APA, 2017).

Av de som drabbas av ätstörningar i Sverige är 90 % kvinnor och 10 % män (Socialstyrelsen, 2009). I en undersökning av Rädda Barnen (2014) uppger 17 % av flickor i årskurs 6 till gymnasiet att de haft en ätstörning det senaste året. KÄTS (2013) menar att anorexia nervosa ofta utvecklas i tonårsperioden och att bulimi är vanligare efter tonåren. APA (2017)

beskriver att anorexia är vanligast bland ungdomar och unga vuxna. Riskåldern för ätstörningar är 13-30 år och statistik från 2005 visar att 10 000 unga kvinnor uppfyller kriterierna för anorexia nervosa och 20 000 uppfyller kriterierna för bulimi i Sverige (KÄTS, 2017). Anorexia nervosa, bulimi och hetsätning är vanligast bland unga kvinnor från de västerländska samhällena (Vanderliden, Buis, Pieters & Probst, 2007). Ovanstående siffror och statistik får dock betraktas som osäkra eftersom det har uppskattats att knappt 50% av män och knappt 70% av kvinnor med ätstörningar söker hjälp (KÄTS, 2017).

Enligt Statens Folkhälsoinstitut (2006) är de tre centralaste bestämningsfaktorerna för ätstörning kvinnligt kön, ung ålder samt intensiv bantning. Enligt APA (2017) så börjar både anorexia nervosa och bulimi ofta utvecklas i samband med stressiga livshändelser, exempelvis vid flytt hemifrån eller uppbrott med partner. Bristande självkänsla är något man kan se hos stor del av de som lider av en ätstörning (Mann, Hosman, Shaalma & Vries, 2004). I en studie av Murray, Maras och Goldfield (2016) kunde man se att unga kvinnor som spenderar stor del av sin tid på sociala medier i högre grad är mer missnöjda med både sin vikt och sitt utseende. En riskfaktor är också om man lever med föräldrar som har ett missbruk eller lider av psykisk ohälsa (Nordström, 2015). Något annat man kunnat se är att unga elitidrottande kvinnor inom bland annat uthållighetssporter, bollsporter och estetiska sporter så som dans och gymnastik löper risk för att drabbas av ätstörningar (Statens Folkhälsoinstitut, 2006). Man har även sett

(9)

att frekvensen för ätstörning är vanligare i privata skolor än i kommunala (Rastam et al., 1989). Slutligen kan även omständigheter som övervikt, försämrad livskvalité och genetiska faktorer ge upphov till ätstörning (Smink, van Hoeken & Hoek, 2012).

Åtgärder

Enligt Vanderlinden et al. (2007) är ätstörningar kända för att vara svåra att behandla och tar ofta många år att bli fri från. Enligt Björk (2008) är det svårt att veta hur många som

tillfrisknar från ätstörning eftersom kliniker och behandlingshem har olika kriterier för att definiera frisk. Dock har Steinhausen (2002) gjort en översiktsartikel som tittat på hur många som tillfrisknat från anorexia. Studien omfattade 119 artiklar med 5590 deltagare och vad man kunde se var att 46 % av patienterna med anorexia nervosa tillfriskna helt, en tredjedel av patienterna tillfrisknar delvis med vissa kvarvarande symtom och 20 % av de drabbade förblir kroniskt sjuka (Steinhausen, 2002). I Mora finns M.H.E-kliniken som jobbar med en

helhetssyn på människan samt ett empowermentinriktat arbete och statistiska beräkningar på resultatet från kliniken efter två års uppföljning visade att 71 % av patienterna inte hade någon ätstörning kvar och efter fem år visade 78 % av patienterna ingen ätstörning längre. I en studie där man följde upp patienter med anorexia nervosa efter nio och 21 år kunde man se att

ungefär hälften av dessa var fullt återhämtade (Löwe et al., 2001). Det man också kunde se var att flertalet av de som ej återhämtat sig inte heller hade tagit emot någon form av behandling, vilket tyder på att det är viktigt för de som är kroniskt sjuka att fortsätta

behandling även efter lång tid för att öka chansen för tillfrisknad (Löwe et al., 2001). Sverige erbjuder olika typer av behandling beroende på sjukdomsnivå och person och de flesta kombinerar psykologisk behandling med praktisk måltidsträning (KÄTS, 2017). De tre övergripande stegen i behandling av anorexia nervosa är; att engagera patienten och om möjligt familj och anhöriga i en behandlingsallians, att uppnå medicinsk stabilisering och motverka de kognitiva effekterna av svält genom att häva svälten och det sista steget är

strukturerad psykologisk behandling (Wallin, Sandeberg, Nilsson & Linné, 2015). Behandling av patienter med bulimi sker oftast i öppenvård, och psykoterapeutiskt behandling

rekommenderas som primär behandlingsinsats (Wallin et al., 2015). I första hand inriktas psykoterapin på beteendeförändringar, personlighetsutveckling samt att patienten får hjälp med att äta regelbundet och bryta det kompensatoriska beteendet (Wallin et al., 2015).

(10)

Vanderlinden et al. (2007) menar att man vet väldigt lite om vilka inslag vid behandling av ätstörningar som är viktiga för tillfrisknande. I en studie jämförde man patienternas och terapeuternas uppfattning om vilka delar i behandlingen som var till störst hjälp, och såg att det inte var någon signifikant skillnad (Vanderlinden et al., 2007). Det som kom fram var att förbättrad självkänsla, förbättrad kroppsupplevelse och problemlösningsförmåga upplevdes som de mest hjälpsamma delarna i behandlingen (Vanderlinden et al., 2007). Självkänsla handlar om vilket värde vi sätter på oss själva (Meesuaisint, Pathumcharoenwattana & Boonprakob, 2018). Flera författare menar att det är viktigt att jobba med att stärka självkänsla hos personer med ätstörning (Furnham, Badmin & Sneade, 2002; Mann et al., 2004; Ghaderi & Parling, 2007). Självmedkänsla är ett annat begrepp som inte ska förväxlas med självkänsla och som också är starkt kopplat till ätstörningssymptom (Taylor, Krietsch & Daiss, 2015). Självmedkänsla handlar om att vara vänlig och förstående mot sig själv, att vara öppen för sina misslyckanden, brister och lidanden för att istället se det som mänskligt (Neff, 2003). Taylor, Krietsch och Daiss (2015) menar att en hög grad av självmedkänsla minskar risken för att drabbas av en ätstörning.

Man har också sett att fysisk aktivitet kan vara till stor hjälp i behandling mot hetsätning (Vancampfort et al., 2013). Vancampfort et al. (2013) menar att både konditionsträning och yoga har visat sig minska abstinens till hetsätningar hos drabbade patienter. Bergqvist (2012) har gjort en studie där hon intervjuat kvinnor med ätstörning och ställt frågor som “vad är meningsfullt för dig?” och “vad mår du bra av?”. Man kunde se att faktorer som stöd från vänner och familj, djur och natur samt trygghet i sig själv och hos andra var av stor betydelse för kvinnornas känsla av meningsfullhet (Bergqvist, 2012). Wallin et al. (2015) menar att det är viktigt att vid långvarig och svår anorexia nervosa fokusera på och jobba för förbättrad livskvalité. Enligt Folkhälsomyndigheten (2017) behövs samarbete av flera instanser, både globalt, nationellt samt på föreningsnivå, även utbildning och vägledning för alla som jobbar

eller kan komma i kontakt med personer med ätstörning är av stor betydelse.Statens

Folkhälsoinstitut (2006) menar att när man vill utveckla insatser för att förebygga ätstörningar behöver man utveckla hälsofrämjande åtgärder.

(11)

Rationale

Det finns tydlig och omfattande forskning om vad ätstörningar är, vilka som drabbas och hur man jobbar med behandlingar och andra preventiva åtgärder. Till skillnad från den forskning som redan finns så ger denna studie röst åt vad kvinnorna själva ansett varit viktiga under sitt tillfrisknande, både i och utanför behandling. Något som också är unikt i vår studie är att vi vänder oss till kvinnor som är friska på grund av att det kan vara svårt att identifiera

friskfaktorer när man är sjuk. Vi vet att de flesta som insjuknar i ätstörning är kvinnor i tonåren. Vi vet också att olika hälsopromotiva åtgärder stärker hälsa hos människor och gör att vi håller oss friska. Genom att ta reda på vad unga kvinnor anser hälsofrämjande så kan vi bidra med fakta som kan användas i arbete med unga kvinnor och unga kvinnor med

ätstörning. Vi är övertygade om att detta leder till att kvinnor i högre utsträckning kan bibehålla sin hälsa, aktivt påverka sitt eget liv och genom detta så kan vi stärka hälsa på samhällsnivå.

(12)

Syfte

Syftet med studien är att undersöka vilka hälsofrämjande faktorer som bidragit till att unga kvinnor tagit sig ur en ätstörning.

(13)

Metod

Forskarna använde sig av kvalitativ forskningsmetod med öppna brev. Kvalitativ forskning har en holistisk ansats och skapar förståelse för samband mellan olika processer (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU], 2014). I denna studie kan processen ses som förhållandena mellan hälsopromotivt arbete och vägen till tillfrisknande från ätstörning. Den kvalitativa metoden är användbar när man vill undersöka upplevelser och utforska personliga och känsliga teman och metoden kan också hjälpa till att identifiera potentiella faktorer för att kunna förbättra vårdarbete (Tong, Sainsbury & Craig, 2007). Kvalitativ forskning undersöker faktorer utifrån deltagarnas synvinkel och får förståelse om personens egna erfarenheter och uppfattningar om en bland annat livskvalité eller en specifik händelse (SBU, 2014).

Urval

Bekvämlighetsurval och snöbollsurval användes i studien. Bekvämlighetsurval innebar att man på flera olika sätt kan hitta deltagare som uppfyller kriterierna för studien (Emerson, 2015). Snöbollsurval går ut på att kontakta en person som stämmer in på den givna

målgruppen och sedan be denne identifiera andra personer inom samma grupp (Handcock & Gile, 2011).

Författarna valde att rikta sig till kvinnor med anorexia nervosa och bulimi eftersom de är de två ätstörningarna som de forskats mest om. Först kontaktade författarna tre kvinnor som haft anorexia nervosa eller bulimi och som är över 18 år och frågade om de var intresserade av att delta. Att ha en diagnos från läkare var inget kriterium för att delta. Dessa tre kvinnor hade författarna personlig kännedom om. De fick välja mellan att fortsätta kontakten via Facebook eller övergå till kontakt via mail. Kvinnorna ombads också om att tipsa om en annan person som uppfyllde samma deltagarkriterier som författarna efterlyste. Till de kvinnor som visade intresse skickades ett informationsbrev ut med detaljer om studien, etik och samtycke. Via snöbollsurval nådde författarna fyra av deltagarna. Övriga deltagare nåddes genom

bekvämlighetsurval, där den huvudsakliga rekryteringskanalen var Facebook. Författarna vände sig till Facebook-grupper riktade uteslutande till kvinnor samt även författarnas privata Facebook-sidor för att säkerställa tillräckligt antal deltagare. Antalet deltagare som skickade in samtycke var 19 stycken, av dessa fullföljde 17 stycken studien med fullständig

(14)

Datainsamling

Författarna använde sig av öppna brev där kvinnorna fick förklara med egna ord vad de upplevde som hälsofrämjande och bidrog till att de blev friska. Öppna frågor har förmågan att ge svar som är mer detaljerade och målande, samt mer meningsfulla för deltagaren än vid enkla ja- och nej-frågor (Farrelly, 2013). Att jobba med öppna frågor skapar tillgänglighet och öppnar upp för att se på befintligt material på ett annat sätt eller från ett nytt perspektiv

(Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2013). Begreppet Openess förklaras på ett sätt där forskaren har förmåga att vara öppen för oväntade och oförutsägbara resultat eller svar (Dahlberg et al., 2013). Det öppna brevet baserades på en öppen frågeställning och bestod av början på en mening där deltagarna ombads fortsätta på meningen genom att beskriva vilka faktorer som var hälsofrämjande för dem när de var sjuka i ätstörning. Deltagarna fick även skriva ner sin ålder i det öppna brevet. Den öppna frågan löd: ”Nu ska jag berätta om vad som var

hälsofrämjande för mig när jag var sjuk. Det kan handla både om en eller flera olika faktorer, både i eller utanför eventuell behandling. Det jag upplevde stärkte min hälsa och bidrog till att jag blev frisk från min ätstörning var...” Deltagarna uppmuntrades till att uttrycka sig fritt

med så mycket eller lite reflektion och detaljer de önskar. Samma frågeställningar användes i alla öppna brev. De öppna breven skickades till deltagarna och de hade sju dagar på sig att skriva de öppna breven. Därefter skedde insamling av breven via mail eller Facebook.

Etik

Enligt Vetenskapsrådet (2002) finns fyra huvudkrav inom forskningsetiken och dessa är: informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekravet. Ett

informationsbrev (se bilaga 2) användes för att uppfylla informationskravet.

Informationsbrevet innehöll information om studien samt vilken del som den medverkande kom att utgöra i studien och utrymme att anteckna sitt samtycke till deltagande. Det framkom även i informationsbrevet att det är helt frivilligt att delta och att den deltagande har rätt att avbryta när helst hon vill, utan att det medför några konsekvenser. Facebook användes som redskap för att kontakta våra deltagare och för att sedan beakta konfidentialitetskravet fick deltagarna välja om de vill fortsätta kontakten via mail eller Facebook eftersom Facebook är en öppen kanal där obehöriga kan komma att se chattar och meddelanden. Varje underskrivet informationsbrev samt de öppna breven numrerades för att de ej ska kunna spåras till

(15)

avsändaren. Material som samlades in användes endast till dataanalys för att skapa ett resultat kopplat till studien syfte, vilket uppfyller nyttjandekravet.

Dataanalys

Baserat på Graneheim och Lundman (2004) används systematisk kvalitativ innehållsanalys. Författarna läste igenom analysenheten flera gånger. Breven lästes igenom av båda författarna för att skapa sig en bild oberoende den andres tankar och åsikter. Ord, meningar eller stycken

togs ut som meningsenheter och sedan bildade meningsenheterna koder.Koderna bildar tre

teman och sex subteman och materialet tolkas med latent ansats. Den latenta ansatsen fokuserar på en djupare analys och tolkning av texten, man vill se vad som ligger bakom texten och skapa ett större djup (Graneheim & Lundman, 2004).

(16)

Resultat

Utifrån den kvalitativa innehållsanalysen utformades tre huvudteman: Jag och min starka

kropp, En främjande och glädjefylld miljö där jag kan vara mig själv och ”Det löser sig nog”

- stärkande insatser samt sex stycken subteman: Inom mig, Lyssna på kroppens olika behov,

Balans mellan krav och stöd från betydelsefulla människor i min närhet, Faktorer i min omgivning, Konsten att sköta kosten och Professionell personal och preventiva verktyg som resurs. Dessa huvudteman och subteman strukturerar kvinnornas upplevelser av

hälsofrämjande faktorer vid tillfrisknande från ätstörning (Figur 2).

Figur 2: Översikt av resultat.

Jag och min starka kropp

Inom mig

Deltagarna upplevde att det var en viktig del av tillfrisknandet att lära sig att älska sig själv, att respektera sig själv och att förstå sitt eget värde.

“Att jag började behandla mig själv med mer respekt och kärlek och inte lika destruktivt som innan” - Deltagare 5.

Det upplevdes också som betydelsefullt att kunna studera sina känslor och tankemönster objektivt och på så sätt ifrågasätta impulserna som annars kunde leda till destruktiva

Huvudtema Subtema

Jag och min starka kropp

En utvecklande och glädjefylld miljö där jag kan vara mig själv

“Det löser sig nog “ - Stärkande insatser

Inom mig

Lyssna på kroppens olika behov

Balans mellan krav och stöd från betydelsefulla människor i min närhet Faktorer i min omgivning

Konsten att sköta kosten

Professionell personal och preventiva verktyg som resurs

(17)

beteenden. Det var väsentligt att kunna känna in sitt eget mående och sin ork för dagen. Att acceptera sina tankar. Att ändra sitt synsätt och skapa ett nytt ideal för sig själv där både fysiskt, psykiskt och själsligt välmående kommer före utseende. Leva sitt eget liv och att förstå vad som är viktigt i livet och att på så vis växa som person utan att behöva bekräftelse från andra.

“En stor del i mitt tillfrisknande har handlat om mitt egenvärde och att verkligen få insikt om att jag lever mitt liv och att andras åsikter och tankar inte ska kunna påverka det.” -

Deltagare 17

Att skaffa sig kunskap och förståelse för hur sjukdomen fungerar och vad som bidragit till insjuknandet beskrevs som ytterligare en faktor till tillfrisknande. Att läsa om kroppens fysiologi var också viktigt eftersom det gjorde att deltagarna kunde koppla viktuppgången till något positivt, exempelvis i form av att blodtrycket blev stabilare. Att också förstå vilken negativ påverkan svält har på kroppen. Det var även essentiellt för deltagarna att lära sig att ångesten alltid är övergående. För vissa deltagare ledde denna varierande kunskap till

sjukdomsinsikt och för vissa ledde sjukdomsinsikten till viljan av att skaffa sig kunskap och i båda fall ledde detta till ett steg mot ett friskare liv. En kvinna berättar att det var en

avgörande insikt för henne att förstå att anorexi och bulimi är sjukdomar, och att man för att bli frisk från sjukdom behöver vila.

“När jag tvingade mig själv att förstå att jag inte var ätstörd, utan att jag hade en ätstörning. Som att ätstörningen var djävulen på axeln som jag hade låtit ta kontrollen under alldeles för

lång tid”. - Deltagare 13

En deltagare skrev i sitt brev att hon fick en vändning när hon insåg att livet hade så mycket att erbjuda.

“Det är svårt att sätta fingret på vad som exakt fick mig att bryta mitt destruktiva mönster, men jag tror att det var när jag själv insåg att livet hade så mycket mer att erbjuda och att jag

faktiskt gick miste om det.“ - Deltagare 6

Att sätta gränser och säga nej var viktigt. En annan deltagare beskrev att det var betydelsefullt för henne att vara förberedd på vilka situationer som skulle kunna bli jobbiga för att på så sätt kunna undvika dessa, alternativt för att kunna vara förberedd på eventuella jobbiga tankar.

(18)

Detta kan ses som en strukturering. Även målmedvetenhet var viktigt, både för att nå kortsiktiga men även långsiktiga mål. Ett exempel på ett mål var en kvinna som beskrev sin drömresa som hon skulle få åka på om hon åt middag varje dag under ett helt år.

“Våga säga nej och avboka saker jag inte orkar med. Våga lyssna på och bejaka kroppens signaler” - Deltagare 11

För flera av deltagarna kom det att spela en stor roll att kunna se skillnad på sig själva och på sjukdomen. En deltagare beskrev det som att se ätstörningen som en ond kraft istället för en del av sig själv. Deltagarna skrev att man ska skilja på hälsa och utseende. En kvinna

berättade i sitt brev att det var avgörande för henne att sluta fokusera på utseendet. En annan kvinna skrev att det är mer hälsosamt att ha lite fett men att vara vältränad, än att vara pinnsmal men ha urkass kondition och inga muskler.

“Det var härligare att ha lite muskler, än att vara pinnsmal. Det var härligare att kunna skratta genuint åt ett minne, än att aldrig minnas någonting alls. Det var härligare att äta allt

gott, än att förbjuda mig att äta alls.” - Deltagare 10

En deltagare beskrev att den grundläggande faktorn till hennes tillfrisknande var sin egen motivation och genuina vilja att bli frisk och må bra. Och att inse att det faktiskt är möjligt att bli helt frisk.

“Men mitt egna genombrott som gjorde att jag gick ifrån att tänka ”aja jag ska se till att jag kan bli utskriven här ifrån så att börja svälta igen” till att jag tänkte ”jag vill inte vara sjuk,

jag vill ju vara frisk och må bra!” - Deltagare 14

Slutligen handlade det om att fortsätta jobba för att bli frisk även fast det är tungt.

“Det handlar om att våga säga åt ätstörningen att hålla käften, och att fortsätta gå framåt även när det känns som att hela livet gör ont. Det är inte livet som gör ont, det är

ätstörningen som gör ont!” - Deltagare 10

Att lyssna på kroppens olika behov

Olika nivåer av fysisk aktivitet bidrog till tillfrisknande. Flera deltagare beskrev vikten av att se träningen från ett perspektiv där den bidrar till en stärkt hälsa och att skapa glädje istället

(19)

för att enbart leda till viktnedgång. Gymträning, crossfit och löpning skapade en känsla av styrka och sågs som positiva träningsformer.

“Träning och rörelse var hälsofrämjande. Efter ett träningspass eller efter en period av träning så kände jag att kroppen var stark, och klarar av vad fan som hels! “ - Deltagare 13

“Träningen var inte längre ett tvång, och jag kunde skippa ett löp-pass om jag inte kände för det, vilket hade resulterat i ångest förr.” - Deltagare 16

Mindre intensiva aktiviteter som yoga och mindfulness bidrog till att deltagarna fick bättre kroppskännedom och började behandla sina kroppar med respekt och fick självmedkänsla.

“Jag började även träna yoga, vilket medförde en ökad respekt för min kropp och mig själv i allmänhet.” - Deltagare 12

Flera kvinnor var även överens om att det var betydelsefullt att lyssna på kroppens signaler. Vila och återhämtning kunde vara såna behov och detta var avgörande för att kroppen skulle orka kämpa för ett friskare liv.

“Våga lyssna på och bejaka kroppens signaler” - Deltagare 11

Att planera ordentligt och ha rutiner för att undvika hjärnspöken var en faktor som en deltagare tog upp. Sysselsätta sig och göra roliga saker.

“För att inte spendera kvällarna ensam med antingen överdriven träning och undvikande av mat eller hetsätning har det varit viktigt för mig att planera in saker på kvällarna som jag

mår bra av.” - Deltagare 17

Att reducera olika faktorer som skapade stress och negativ energi var värdefullt.

“Några små praktiska saker jag även gjorde var; tog bort vågen och slutade väga mig själv, avföljde alla triggande människor på sociala medier, slutade umgås med folk som var dåliga

(20)

En utvecklande och glädjefylld miljö där jag kan vara mig själv

En balans mellan krav och stöd från betydelsefulla människor i min närhet.

Att öppna upp och berätta om ätstörningen var ett betydelsefullt kliv till en friskare vardag för flera deltagare. Genom att öppna upp finns det möjlighet för personer i ens närhet att finnas där, visa uppskattning och respekt. Deltagarna mådde bra av få göra sin röst hörd samt av att få bekräftelse från nära.

“ Att bli lyssnad och trodd på och även respekterad då av mamma och sedan även av min pojkvän som jag träffade senare stärkte min självkänsla” - Deltagare 3

“ Han uppskattade mig och gav mig bekräftelse varje dag på att jag duger precis som jag är. Där och då släppte jag min ständiga jakt på den “perfekta kroppen” och började fokusera på

att må bra i stället.“- Deltagare 1

Att ha en familj som inte gav upp utan istället anpassade kraven och satte upp rimliga gränser skapade en känsla av trygghet.

“Jag hade familj och vänner som aldrig gav upp på mig.” - Deltagare 2

Flera nämner att det var skönt att slippa tjat och skuldbeläggning men att övervakning var betydelsefullt.

“Det jag upplevde stärkte min hälsa och bidrog till att jag blev frisk från min ätstörning var att jag hade stöd från min familj utan skuldbeläggande, äckel eller lösningar i stil med ”men sluta spy då…” De ställde också krav på mig vilket gjorde att jag hade någon annan att mäta

mig mot än mig själv.” - Deltagare 8

När nära och kära hade förståelse och inte satte för hög press skapades möjligheter för att tillsammans jobba för ett friskare liv.

“...mina vänners och min familjs vakande ögon samt ständiga, men samtidigt varsamma,

(21)

Även att få stöd från andra i samma situation. Att både vilja vara en hälsosam förebild för andra och att ha en egen hälsosam förebild bidrog till tillfrisknande.

“Min bror fick sin första dotter och hon blev en bidragande orsak till mitt

tillfrisknande…., när hon kom ville jag försöka vara en hälsosam förebild och stabil vuxen i hennes liv (mission accomplished!).” - Deltagare 4

Faktorer i min omgivning

I breven framkom det att omgivningen spelat stor roll i deltagarnas tillfrisknande. En deltagare berättade att en flytt till en annan del av landet bidrog till en ny start. En annan deltagare beskrev att hon kände stort stöd i att flytta hem till sina föräldrar under tiden hon var sjuk. Nytt jobb var en annan faktor som stärkte några av deltagarna.

“Jag skulle nog vilja säga att det blev min stora räddning, miljöombyte.” - Deltagare 1

I ett av breven beskrevs vistelse i naturen som främjande för hälsan. Även att vistas i vänliga och glada miljöer var en central faktor.

Att träffa nya människor i samband med nytt jobb eller via ett gym beskrevs som stärkande faktorer. Andra aktiviteter som enligt deltagarna varit till hjälp är att skriva och läsa, att lyssna på musik och att blogga.

“För mig har det varit viktigt att få uttrycka mig på olika sätt. Prata och skriva har fungerat väldigt bra för mig.” - Deltagare 11

Några av deltagarna berättade i sina brev att deras husdjur varit till stor hjälp under tillfrisknandet. De beskrev att det var till stor hjälp att ha någon annan att ta hand om och fokusera på och att de på så vis tog bättre hand om sig själva också.

“I samband med att jag började hitta en väg tillbaka fick jag även en hundvalp och att flytta fokus från mig själv och mina tankar till någon som behövde mig var också till hjälp.” -

Deltagare 3

(22)

Konsten att sköta kosten

Deltagarna beskrev att det stöd kring olika situationer med mat och ätande kom att spela en stor roll. Att få hjälp med att successivt trappa upp matportionerna och stöd i att praktiskt lägga upp portioner för att få en bild över hur en matportion ska se ut. Det var betydelsefullt att äta god mat och en deltagare skrev att det var viktigt att äta sig extra mätt.

“Så mina anhöriga la upp små portioner som utökades med tiden. Dom jag bodde med på den tiden såg till att bara laga mat jag tyckte var god. För att det var lättare att få ner.” -

Deltagare 7

Att bilda sig förståelse och kunskap för kostens betydelse. Att förstå att det är viktigt med en regelbunden kosthållning som bränsle för kroppen för att orka prestera. Deltagarna beskrev att det var bra att få en syn på mat i form av näring istället för något dåligt och att få en förståelse över vad som är bra att äta.

“Det var viktigt att få en syn på mat i form av näring och inte bara som något som fyllde en med ångest och gjorde en tjock.” - Deltagare 5

En deltagare gick en kostkurs för att bilda sig kunskap och lära sig om kost och näringsämnen utifrån egna behov.

“Sedan behandlingen så har jag även tagit en kurs i mat, med fokus på att utöka mina kunskaper kring näringsämnen och vad som behövs för att må bra. Kursen hjälpte mig att

sätta maten i förhållande till mitt välmående, men den har även hjälpt mig att strukturera mina matvanor utifrån mina behov“ - Deltagare 9

Professionell personal och preventiva verktyg som resurs

En rad olika typer av preventiva åtgärder lyftes i de öppna breven. En deltagare berättade att massage och akupunktur var en viktig del av hennes behandling. Att hon upplevde beröringen som något positivt och att hon då fick en bild över vart hon fysiskt började och slutade.

Flera av deltagarna blev inlagda eller gjorde en egen anmälan till en ätstörningsklinik och upplevde att de fick professionell hjälp och stöd därifrån. Kvinnorna kände att det var betydelsefullt med stöd från läkare, psykologer och kontaktpersoner som de kunde ha

(23)

Elin Silfversten & Hannah Berglund regelbunden kommunikation med.

“Jag fick en kontaktperson jag kunde prata med regelbundet/när jag behövde och även fick träffa en läkare/psykolog som guidade mig igenom sjukdomen.” - Deltagare 11

” Jag kommer ihåg en mening specifikt; ”jag kan inte hjälpa dig, jag kan hjälpa dig att hjälpa dig själv”.” – Deltagare 17

På klinik kunde de bland annat få hjälp genom föreläsningar, mätningar och olika

terapiformer; gruppterapi, samtalsterapi och familjeterapi. Familjeterapi skapar förutsättningar för att stärka familjebanden och för att hjälpa föräldrarna att få en större förståelse för

sjukdomen. Deltagare 11 förklarar familjeterapi på följande sätt:

... jättebra för att stärka banden mellan mig och mina föräldrar och för att hjälpa mina föräldrar att förstå sig på sjukdomen, för att vi tillsammans skulle kunna kämpa emot

sjukdomen.” - Deltagare 11

En annan typ av terapi som var viktigt är KBT som bland annat innebar att gradvis exponera sig för situationer som skapade ångest. En deltagare berättade att antidepressiv medicin var till hjälp under tiden hon mådde som sämst, samt att bioidentiska hormontillskott gjorde att hon fick tillbaka en regelbunden mens och ett stabilare mående. Att läsa självhjälpsböcker lyfte en annan av deltagarna som en viktig del i sitt tillfrisknande. Hon beskrev att det blev som att hon lurade sig själv till ett friskare tänk genom att läsa dessa.

(24)

Metoddiskussion

Kvalitativ metod användes i studien. Med kvalitativ forskning får man en förståelse för en persons egna erfarenheter och uppfattningar om specifika händelser (SBU, 2014). Eftersom syftet med studien var att undersöka vilka hälsofrämjande faktorer som bidragit till att unga kvinnor tagit sig ur en ätstörning ansågs kvalitativ metod som passande. Däremot kunde kvantitativ metod ha varit till nytta för att få svar från ett större antal människor samt för att få mer generaliserade resultat men eftersom syftet var att ta reda på deltagarnas personliga upplevelser och för att få en större bredd på svaren ansågs kvalitativ metod vara mer lämpligt. Med hjälp av kvalitativ metod kan man också identifiera potentiella faktorer för att förbättra vårdarbete (Tong et al., 2007). Författarna hoppas att det material som framkommit i studien kan vara till nytta i framtida vårdarbete med ätstörningar, men framförallt att det kan

användas i promotivt och främjande arbete som ett komplement till vårdarbete.

Öppna brev användes för att kvinnorna skulle få förklara med egna ord vad de upplevde som stärkande för deras hälsa under tiden de var sjuka i anorexia nervosa eller bulimi. Samma frågeställning användes i alla de öppna breven. Att använda sig av samma frågeställning ökar sannolikheten för att få svar på samma fråga från de olika deltagarna och därför ökar

trovärdigheten (Graneheim & Lundman, 2004). Öppna brev tillåter deltagarna att i skrift reflektera över sin upplevelse i sin egen takt och med sitt eget språk vilket möjliggör ett representativt material (Farrelly, 2013). En fördel med att använda öppna brev i jämförelse med att intervjua deltagarna är att människor kan vara mer bekväma med att öppna upp sig i skrift än i tal (Rich & Ginsburg, 1999). De menar vidare att en nackdel om man jämför dessa två metoder är att öppna brev kan begränsa deltagare som har läs- och skrivsvårigheter (Rich & Ginsburg, 1999). Ytterligare en begränsning med att använda öppna brev är att det inte går att komplettera det skrivna ordet i efterhand på samma sätt som det går att göra vid en

intervju, då det finns möjlighet att ställa ytterligare frågor (Olsson & Sörensen, 2011). I studien var några av breven mer kortfattade och mer problematiska att analysera, medan några av breven var väldigt innehållsrika och utförligt beskrivna. Intervju hade kanske därför kunnat bidra med en ännu djupare förståelse och ett rikare material med möjligheten att ställa

följdfrågor. Författarna ansåg dock att öppna brev var en mer användbar metod eftersom de kan skrivas på kvinnornas egen nivå och utifrån hur mycket eller lite de vill skriva, samt att de kan skrivas i lugn och ro utan tidspress och påverkan från intervjuaren.

(25)

För att nå deltagare användes snöbollsurval och bekvämlighetsurval. Med snöbollsurval kan man nå personer som annars kan vara svåra att nå på grund av att man inte känner personerna själva eller vet vilka de är. Eftersom metoden baseras på att kontakta vänner och bekanta finns en risk att deltagarna i studien kommer från samma bakgrund och kan ha flera egenskaper eller erfarenheter som ser likadana ut vilket kan ge ett snävare resultat (Emerson, 2015). Eftersom författarna inte fick tag i tillräckligt antal deltagare via snöbollsurval användes sedan bekvämlighetsurval urval som komplement. Facebook-grupper användes som

huvudsaklig kanal för detta och därigenom nåddes en större bredd av deltagare, eftersom de valda Facebook-grupperna var rikstäckande.

Författarna till studien tog beslutet att inte vända sig till en ätstörningsklinik för att hitta deltagare, vilket både hade för- och nackdelar. En nackdel är att alla personer som deltagit i studien inte varit bevisat sjuka i anorexia nervosa eller bulimi, utan personerna som valde att delta har själva fått gjort bedömningen över om de haft anorexia nervosa eller bulimi. Diagnos kan ha förekommit hos deltagarna men det kontrollerades aldrig. Att ha en diagnos från läkare var inget kriterium, vilket kan ge en stor variation i hur allvarligt sjuka de deltagande varit, vilket i sin tur kan ge en stor variation i resultatet. Detta innebär också att trovärdigheten inte blir lika stark som om författarna hade vänt sig till en klinik. Dessvärre var det svårt att inom ramen för detta arbete finna tid till att skriva en etikansökan och få den godkänd för att få tillgång till en ätstörningsklinik. Det ansågs dock som mest relevant att deltagarna i fråga själva ansåg sig haft anorexia nervosa eller bulimi eftersom det var deltagarnas egna upplevelser av sjukdomarna som var huvudfokus i studien.

Olsson och Sörensen (2011) menar att det som forskare aldrig går att vara fullständigt objektiv eftersom alla bär på egna erfarenheter så som socialt arv och uppfostran som

påverkar analysen. Graneheim och Lundman (2004) menar vidare att det är viktigt att visa på hur forskarna i ett arbete stärkt trovärdigheten i en studie eftersom kvalitativ forskning alltid innehåller tolkningsbar data. De menar vidare att det finns fyra sammankopplade begrepp som ska eftersträvas för att nå en hög trovärdighet och det är; giltlighet [credability]),

tillförlitlighet [dependability] , bekräftelsebarhet [confirmability] och överförbarhet

[transferability]. För att uppnå giltighet har datainsamling, urval, dataanalys och resultat

beskrivits noggrant i studien. Att ha ett tydligt fokus och kontext är också viktigt för att uppnå giltighet, vilket uppfylls i denna studie genom att det finns en röd tråd genom hela arbetet med

(26)

tydlig och omfattande fakta om ätstörningar i bakgrunden samt en datainsamling där deltagarna besvarar studiens frågeställning.

Att man visar på hur meningsbärande enheter kondenserats till koder bidrar till en högre tillförlitlighet (Graneheim & Lundman, 2004). Detta presenterar författarna i studiens resultat, se Figur 1 på sida 12. Graneheim & Lundman (2004) menar även att man genom att visa citat från insamlat data stärker studiens tillförlitlighet vilket gjordes i resultatdelen. Alla deltagare i studien fick samma instruktioner via Facebook och via informationsbrevet och

datainsamlingen skedde löpande. För att hinna analysera breven i tid fick varje deltagare en tidsram på en vecka. Att deltagarna i studien får bekräfta forskningsresultatet är trovärdigt bidrar till bekräftelsebarhet (Graneheim & Lundman, 2004). I vår studie fick deltagarna läsa det färdiga arbetet och uttrycka sina åsikter.

Slutligen menar Graneheim & Lundman (2004) att en studie behöver ha en överförbarhet, vilket innebär att resultatet av den aktuella studien ska kunna överföras till en generell population eller andra relevanta grupper inom en population. För att detta ska uppfyllas behövs en större mängd deltagare än vad som fanns i denna studie. Detta kunde ha uppfyllts med en kompletterande kvantitativ studie, dock fanns inte tidsutrymme för detta. Något som hade kunnat stärkt överförbarheten ytterligare är om mer persondata hade samlats in för att kunna se möjliga skillnader och variationer inom målgruppen.

(27)

Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var att undersöka vilka hälsofrämjande faktorer som bidragit till att unga kvinnor har tagit sig ur en ätstörning. Analysen resulterade i tre huvudteman med vardera tre subteman; En sund själ i en sund kropp, Lyssna på kroppens olika behov, Balans

mellan krav och stöd från betydelsefulla människor i min närhet, Faktorer i mig omgivning, Konsten att sköta kosten och Professionell personal och preventiva verktyg som resurs.

En sund själ i en sund kropp presenterar bland annat att deltagarna tyckte att det var en viktig

del i tillfrisknandet att lära sig att älska och respektera sig själv. En studie visade att patienter med ätstörningar kände mindre skam efter perioder med högre grad av självmedkänsla, och att just känslan av skam ofta orsakade starkare ätstörningssymptom (Kelly & Tasca, 2016). Detta innebär med andra ord att en högre grad av självmedkänsla kan underlätta

tillfrisknandet, vilket även lyfts i denna studie där deltagarna berättar om att självmedkänsla har varit till stor hjälp i deras tillfrisknande. Taylor et al. (2015) menar att en hög grad av självmedkänsla minskar risken för att drabbas av en ätstörning. Detta stärks även av en studie där man jämförde patienters och terapeuters syn på vilka delar i en behandling som är

viktigast (Vanderlinden et al., 2007). I studien kom man fram till att förbättrad självkänsla och förbättrad kroppsuppfattning var de viktigaste elementen i behandlingen både enligt

patienterna och terapeuterna (Vanderliden et al., 2007).

En annan del i detta subtema var att kvinnorna tyckte det var viktigt att objektivt kunna studera sina känslor och tankar och att kunna känna in sitt mående och acceptera sina tankar. Att också leva sitt eget liv utan att behöva bekräftelse från andra. I en liknande studie kom man också fram till att en stor del i tillfrisknandet handlade om självacceptans; att acceptera sina tankar, sitt mående, sitt humör och sina åsikter (Björk & Ahlström, 2008). Björk och Ahlström (2008) fann också i sin studie att självrespekt var viktigt för tillfrisknandet, att sätta gränser, stå upp för sig själv och göra saker för sin egen skull. Detta sågs även i denna studie där kvinnorna beskrev att det var viktigt att kunna sätta gränser och säga nej.

För flera av deltagarna blev det en vändpunkt när de fick insikt i sin sjukdom och förstod att de var sjuka. De beskriver att det var viktigt att skaffa sig kunskap och förståelse om

ätstörningen och att kunna skilja på sig själva och sjukdomen. Att få insikt för att sedan aktivt göra något åt det går i linje med Antonovskys teori KASAM (Antonovsky, 1991). Den första

(28)

delen i KASAM; hanterbarhet, handlar om att definiera vilka resurser som finns, vilket i detta fall kan innebära kvinnornas insikt i sin sjukdom (Antonovsky, 1991). Begriplighet, som är den andra delen i KASAM kan handla om att ha kunskap om vad man kommer att ställas inför, vilket för kvinnorna i studien innebär att skaffa sig kunskap om sin sjukdom och om vad den innebär (Bergqvist, 2012). Den sista delen, och kanske den viktigaste, handlar om meningsfullhet och att man genom att känna meningsfullhet kan blicka framåt och se en betydelsefull framtid (Antonovsky, 1991).

Lyssna på kroppens olika behov visar att olika typer av fysisk aktivitet bidrog till

tillfrisknande. Deltagarna lyfte både mer intensiva aktiviteter som crossfit och löpning samt lugnare aktiviteter som yoga. Flera av deltagarna lyfte yoga som stärkande och beskrev att yoga och mindfulness bidragit till bättre kroppskännedom och självmedkänsla, och att det i sin tur lett till att de velat behandla sina kroppar med mer respekt. Boudette (2006) menar att stretchingen, meditationen och avslappningen i yoga bidrar till möjlighet till

självmedvetenhet, reflektion och inre frid, vilket hon har sett hjälpt i tillfrisknande från ätstörningar. Detta stärks i ytterligare en studie där man kommit fram till att yoga kombinerat med mer traditionell ätstörningsbehandling på öppenvård kan minska ångest, depression och negativ kroppsbild utan att påverka kroppsvikten, på det sätt som annan fysisk aktivitet kan göra (Hall, Ofei-Tenkorang, Machan, & Gordon, 2016). Det var också av värde för kvinnorna att se träningen ur ett perspektiv där den bidrar till stärkt hälsa och glädje istället för bara viktnedgång. I en studie jämförde man deltagare med olika grad av ätstörningar och deras relation till träning och det man fann var att de som hade medel till hög grad av ätstörning kände högre känsla av skuld och press kopplat till träning (Bardone-Cone et al., 2016). De som hade återhämtat sig från en ätstörning kände betydligt mindre skuld över att ha missat ett träningspass än deltagarna som hade en delvis aktiv eller fullt aktiv ätstörning (Bardone-Cone et al., 2016). Detta var ett fynd även i denna studie, där kvinnorna beskrev det som något positivt att kunna se träningen som något glädjande och hälsofrämjande istället för något ångestfyllt och att inte längre få dåligt samvete över att missa ett pass. Vancampfort et al., (2013) har sett att fysisk aktivitet kan vara till hjälp i behandling mot hetsätning och menar att både konditionsträning och yoga kan minska abstinens till hetsätningar hos drabbade

patienter. I en annan studie ville man testa att införa ett träningsprogram för kvinnor med ätstörningar för att se om det kunde vara till hjälp i deras behandling och om de kunde få en mer hälsosam relation till träning (Calogero & Pedrotty, 2004). Kvinnorna fick träna fyra gånger i veckan och huvudfokus under träningen var att känna efter hur kroppen kändes (Calogero & Pedrotty, 2004). Redan efter fyra veckor kunde man se att kvinnorna som deltog

(29)

hade mindre destruktiva tankar och beteenden kopplade till träning, och de fick också en snabbare viktuppgång än de som inte deltog (Calogero & Pedrotty, 2004).

Något annat viktigt för kvinnorna var att lära sig lyssna på kroppens signaler och att våga ge den vila och återhämtning. Detta var också något som Björk och Ahlström (2008) fann i sin studie, där det beskrevs som viktigt att värdera och prioritera sin hälsa och lyssna på kroppens signaler.

Att också reducera olika faktorer som skapade stress och negativ energi var värdefullt för deltagarna, till exempel att rensa bland sociala medier. Att detta är en klok åtgärd stärks av studier som visar att frekvent användande av sociala medier ofta skapar ett missnöje över kropp och vikt (de Vries, Peter, de Graaf & Nikken, 2016; Murray, Maras & Goldfield, 2016). I en annan studie kunde man däremot se att besökare till ett forum för personer med

ätstörningar fick positiva effekter av att dela erfarenheter med personer i samma situation (Aardoom, Dingemans, Boogaard & Van Furth, 2014). Resultaten visade att de som besökte hemsidan kände sig mer aktiva i hanteringen av sin ätstörning och genom att ge stöd till varandra upplevde de stärkt empowerment (Aardoom et al., 2014). Detta tyder på att användning av sociala medier kan ge både negativa och positiva konsekvenser beroende på vilket typ av användande.

I enlighet med Bergqvist (2012) presenterar subtemat Balans mellan krav och stöd från

betydelsefulla människor i min närhet att kvinnorna fann det värdefullt med socialt stöd från

både vänner, familj och andra i dess närhet. Även Linville, Brown, Strum och McDougal (2012) studie på kvinnor som tillfrisknat från ätstörning menar att stöd från familj och nära relationer var viktigt. I en annan studie om kvinnor och ätstörning hittade man också att relationen var stärkande, dock såg de att det var kontakten utanför familjen som var viktigast (Tozz, Sullivan, Fear, McKenzie & Bulik, 2003). Vad författarna kunde se i denna studie var å ena sidan att det var viktigt med krav från olika personer; krav att hålla sina rutiner, krav på kosthållning samt gränssättning, å andra sidan var det också viktigt med förståelse och stöd; att föräldrar och vänner gav henne tid och försökte sätta sig in i kvinnans situation, utan att skuldbelägga och skapa en känsla av skam. Bland annat genom att våga börja prata om sjukdomen, öppna upp och berätta hur hon mådde möjliggjorde det för anhöriga att ge detta stöd och att ställa rimliga krav och skapa förståelse. Linville et al., (2012) har funnit att stöd från förebilder i form av andra kvinnor som varit med om samma sak var betydelsefullt vid tillfrisknande och detta var även något som författarna såg var av stor vikt för kvinnorna i

(30)

denna studie. En studie har gjorts om att ha stödgrupper online (Campbell Eichhorn, 2008). I denna studie deltog både kvinnor och män som fick publicera och kommentera inlägg online i ett forum, de delade med sig av olika erfarenheter och kunskap (Campbell Eichhorn, 2008). Campbell Eichhorn (2008) såg att deltagarna fick en stark känsla av samhörighet samt stöd och hon såg även att de inläggen som innehöll information om sjukdomen var ett större stöd än de som gav konkreta verktyg. Wiklander (2012) har gjort en studie om kvinnors

upplevelser av ätstörning och resultatet i den studien visar på två avgörande faktorer för tillfrisknande; stöd från nära samt omgivningen. Subtemat Faktorer i min omgivning

uppmärksammar att de fanns olika faktorer i kvinnans miljö och aktiva sammanhang som var av stor betydelse för en stärkt hälsa. Att flytta till en ny plats för att få en nystart sågs som främjande. Trots detta visar en studie att flytt kan ses som en traumatisk händelse och kan vara en bidragande faktor för att utlösa en ätstörning (APA, 2017). Dock tror författarna att detta dels beror på att stödet från föräldrarna då minskar och denna studie visar att dela boende med sina föräldrar var något som visade sig vara positivt för tillfrisknandet. Att

befinna sig i nya glädjefyllda sammanhang och sysselsätta sig med hobbys. Wiklander (2012) kunde även se att kvinnor med ätstörning mådde bra av att ägna sig åt intressen och

evenenang. Aktiviteter som att läsa och skriva var viktigt. Pennebaker & Seaga (1999) fann i sin studie att skriva om personliga upplevelser ger förbättrad mental hälsa och det visade sig att skriva om positiva upplevelser var mest gynnsamt. Att vistas ute i naturen samt att spendera tid med djur ansågs vara av betydelse, en kvinna beskrev att det var bra att få ha någon annat att ta hand om för att släppa allt fokus runt henne själv. Bergqvist (2012) menar också att djur och natur är meningsfullt för tillfrisknandet från ätstörning. Musik kan ge fysiologiska effekter på bland annat puls, immunsystem, hjärnan, hormoner och andning påverkas. För personer med stress och ångest kan man tänka sig att det vore positivt med musik som får ner puls och andning (Theorell, 2010). Vidare kan musiken tänkas vara ett bra hälsopromotivt redskap eftersom ätstörning ibland leder till olika grad av

hormonrubbning (KÄTS, 2017). Författarna kunde se att musiken hade fungerat som stöd vid tillfrisknandet i denna studie.

Deltagarna tyckte att det var viktigt med stöd kring mat och olika matsituationer vilket presenteras under Konsten att sköta kosten. De beskrev att det var viktigt att få hjälp med hur stora portioner de skulle äta, hur ofta de skulle äta och också att rent praktiskt få hjälp med att lägga upp maten på tallriken i en lagom stor portion. Det var också av viktigt för kvinnorna att få ökad kunskap om kost och näring, att få en bild av mat som näring och bränsle och att äta god mat. Detta går i linje med andra studieresultat där deltagarna fann ett värde i att lära sig

(31)

äta regelbundet utan att förbjuda olika livsmedel (Björk & Ahlström, 2008; Noordenbos, 2011). Noordenbos (2011) såg i sin studie att före detta patienter tyckte det hade varit värdefullt att äta regelbundet, att få en mer avslappnad attityd till mat och att våga äta alla typer av mat utan att dela in den i ‘bra’ och ‘dålig’.

Vad författarna såg i Professionell personal och preventiva verktyg som resurs var bland annat att olika personer i vården var ett stort stöd vid tillfrisknandet. Psykologer, terapeuter och kontaktpersoner var några av de som kom att spela en stor roll i tillfrisknandet och flera kvinnor skriver om betydelsen av att ha en kontakt att vända sig till när behovet fanns, till exempel vid ångest. En av kvinnorna skriver om en psykolog som uttalar sig på följande sätt:

”jag kan inte hjälpa dig, jag kan hjälpa dig att hjälpa dig själv”.

Här visar psykologen tydligt på ett empowermentinriktat arbetssätt och hjälper kvinnan att komma till insikt om att självhjälp är vägen till tillfrisknande. Vidare visar han även på att flera olika professioner kan jobba hälsopromotivt. Som tidigare nämnts i bakgrunden är empowerment en process som skapar egenmakt och kontroll och ses som en viktigt

beståndsdel för bestående beteendeförändringar (Forsberg & Starrin, 1997). Genom att skapa verktyg tillsammans med olika personer kan kvinnorna lära sig att hantera olika situationer för att klara sig självständigt.

Författarna såg att olika implement av beröring var viktigt vid tillfrisknandet, till exempel massage och akupunktur. Hart, Field, Hernandez-Reif, Nearing, Shaw, Schanberg & Kuhn (2010) fann i sin studie med kvinnor i ätstörningsbehandling att massage bland annat minskade ångest, hade humörhöjande effekter samt att kvinnorna fick lägre poäng i ett formulär om ätstörning.

Linville et al. (2012) visade att terapi var en viktig del i tillfrisknande. Kvinnorna i vår studie uppmärksammade olika typer av terapi; KBT, samtalsterapi, gruppterapi och familjeterapi. I resultatet nämndes att familjeterapi var viktigt för att hela familjen skulle få förståelse för sjukdomen. Dock visade en enkät av Paulsson-Karlsson (2012) en signifikant skillnad mellan hur föräldrar och patienterna upplevde familjeterapin och det man då såg var att föräldrarna var mer tillfredsställda av terapin. Författarna anser att det är viktigt att involvera familjen i ätstörningen bland annat eftersom det framkommit i resultatet att det är viktigt för

(32)

för att skapa förståelse för sina barn och för att kunna vara ett stöd.

Även fast många av de faktorer som framkommit i studien inte har haft med behandling att göra, så finns det starka evidens för att personer som söker behandling har stor chans att tillfriskna (Brewerton & Costin, 2011). Socialstyrelsen (2017) menar vidare att tidig upptäckt och snabbt insatt behandling är den viktigaste insatsen för en god prognos vid anorexia nervosa. I en studie där man följde upp patienter som fått behandling på ätstörningsklinik cirka fyra år efter utskrivning kunde man se att 89 % av de med anorexia nervosa och 75 % av de med bulimi hade återhämtat sig helt eller delvis (Breweton & Costin, 2011). Man har också kunnat se att patienter med anorexia nervosa som ej tagit emot eller fått tillgång till behandling efter 21 år fortfarande varit sjuka (Löwe et al., 2001). Detta tyder på att det är essentiellt att få professionell hjälp med sin ätstörning, men att faktorer utanför behandling, såsom exempelvis socialt stöd, miljö, fysisk aktivitet, yoga och meditation kan påskynda eller underlätta tillfrisknandet.

(33)

Framtida forskning med hälsopromotiv inriktning

Den här undersökningen har gett kunskap om vilka faktorer som stärker hälsa hos unga kvinnor och som bidrar till tillfrisknande från ätstörning. Författarna har både genom introduktionens litteratursökning och genom resultatet i denna studie fått en bred bild över vilka olika beståndsdelar som är värdefulla att jobba med för att tillfriskna från ätstörning, men det finns fortfarande mycket kvar att undersöka. Det vore betydelsefullt att göra en studie av kvantitativ ansats för att ta reda på i vilken utsträckning de hälsofrämjande faktorer som vi ser i studieresultatet anses betydelsefulla för större grupp av kvinnor, detta kan alternativt göras i form av en enkät som skickas ut till olika kliniker och behandlingshem för att nå en stor grupp kvinnor som även får vara anonyma, denna typ av studie skulle även bidra med bättre generaliserbarhet.

Målgruppen i denna studie var unga kvinnor och ytterligare vore det stor betydelse att även undersöka vad män anser hälsofrämjande vid tillfrisknande, om det finns någon skillnad. Det finns mycket fler studier om kvinnor och ätstörningar än om män och beror troligtvis på att man historiskt har sett att det är mycket färre män som insjuknar i ätstörning är kvinnor (KÄTS, 2017). Dock har man under senare studier sett rapporter och resultat om att det är många fler män som insjuknar än vad vi tidigare har trott (Murraya, et al, 2017; Cohn, Murray, Walen & Wooldridge, 2016). Att man inte uppmärksammat männen kan bero på bland annat att diagnoskriterierna varit anpassade för kvinnor, att män inte vill förknippas med den stereotypa personen med ätstörning som i samhällets ögon främst är en ung kvinna. Att killar och män inte får information i samma uträckning om hur ätstörningar ter sig kan även vara en faktor, en del tror att kompenserande träning och drastisk viktnedgång är normalt. Att införa hälsovägledande åtgärder som informationsarbete och diskussioner med skolklasser och idrottsgrupper innehållande både killar och tjejer skulle kunna skapa en större jämställdhet i detta ämne.

Majoriteten av de som insjuknar i ätstörning är unga (APA 2017). På grund av detta så skulle det vara intressant att ta reda på hur arbete med hälsofrämjande ser ut i skolorna. Enligt Skolverket (2011) ska undervisningen bidra till att skapa ett kritiskt förhållningssätt både till kroppsideal kopplat till kön och identitet samt att kritiskt analysera samhällets och individens attityder om kroppsideal. Hur skolverket och olika skolor jobbar för att uppfylla dessa krav

vore intressant att ta reda på.Folkhälsomyndigheten (2017) har tagit fram en rapport; Förslag

(34)

fysisk aktivitet. Problem kring fetma, övervikt och inaktivitet presenteras och de menar att för

en förändring av dessa problem krävs ett samarbete mellan olika aktörer, bland annat förskola och skola, hälso- och sjukvård, föreningsliv, livsmedelskedjan, omsorg och närområde. Ätstörningar förekommer en gång i den 359 sidor långa rapporten. De menar då att föreningslivet har som uppgift att utveckla metoder för att förebygga ätstörningar inom idrotten. Behövs hälsoarbete kring ätstörningar endast i föreningslivet? Vilka metoder har föreningslivet utvecklat för att främja hälsa och minska risken för ätstörning hos unga? Här finns mycket utrymme för att utveckla hälsopromotiva åtgärder både för arbete med att utforma riktlinjer men även för att jobba med föreningsliv och hälsofrämjande verktyg. Trots att den största delen av de som drabbas är unga känns det väsentligt att också titta på vuxnas tillfrisknande från ätstörning. Mangweth-Matzek, et al. (2006) menar att man kan insjukna i ätstörning i vilken ålder som helst men att grunden ofta skiljer sig. Det var komplicerat att hitta studier kopplat till vuxna och ätstörning vilket också gör att det känns värdefullt att se vilka hälsofrämjande faktorer som är av betydelse när vuxna insjuknar, detta skulle bland annat vara viktigt för hälsovägledare som jobbar inom företag där den här åldersgruppen finnas.

Flera kvinnor i denna studie upplever att det inte var behandling eller preventiva åtgärder som bidrog till deras tillfrisknande. Vanderlinden et al. (2007) menar att det är anmärkningsvärt att de flesta studier om detta ämne inte tagit hänsyn till patientens syn på vilken del i en

behandling av ätstörning som är viktigast. Därför vore en möjlig inriktning för framtida studier att ta reda på hur det hälsofrämjande arbetet ser ut på kliniker och behandlingshem och att utvärdera det utifrån patienternas syn på vad som är viktigast. Som nämns i resultatet så var det bland annat familj och vänner som ansågs vara en stor hälsofrämjande faktor, därför känns det väsentligt att få stöd i att hålla i sina kontakter. Även att komplettera med mera hälsofrämjande verktyg i vården känns väsentligt för påskynda tillfrisknandet. Dessa kunde vara djur och skrivande, promenader samt att efter individnivå få stöd och handledning i den kunskap som kvinnan är intresserad av och anser viktig. Det vore intressant att se en

jämförelse mellan kvinnornas resultat om de går i behandling med eller utan hälsofrämjande implement.