1
Träffpunkten
Sociala relationers betydelse för människor med
missbruksproblem
Sofia Karlsson
Mälardalens Högskolan VT10
Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling Sociologi med socialpsykologisk inriktning 61-90
Handledare: Mohammadrafi Mahmoodian Examinator: Jonas Lindblom
Sammanfattning
I denna studie har jag undersökt vad sociala relationer betyder för människor med missbruksproblem i form av droger och alkohol. De sociala relationerna har kommit att inbegripa andra missbrukare men även människor som jag definierar befinner sig utanför missbruket och därmed är accepterade och inräknade som en del av samhället. Människor med missbruksproblem står utanför samhället, de har inte en plats som människor som lever ”normalt”. Människor med
missbruksproblem har även svårt att bli accepterade av samhället och deltagarna i denna studie upplever att de aldrig får en chans att komma tillbaka.
Jag valde att använda mig av en hermeneutisk metod, som handlar mycket om att sätta sig in i den andres livsvärld. Jag intervjuade fem män som är gäster på den öppna föreningen Träffpunkten. Resultatet visar på att Träffpunkten har blivit till en livlina för gästerna. De kommer bort från sitt missbruk, upplever en
samhörighet och att de har en plats. På Träffpunkten är alla accepterade och alla är välkomna. Det är ingen som dömer en och alla har förståelse för dem.
Tillsammans med teorier och tidigare forskning inom områden som socialt kapital, sociala ritualer, ontologisk trygghet och meningslöshet, tolkar och förklarar jag det deltagarna har delat med sig av sina tankar och känslor för mig, för att sprida en förståelse för deras liv och Träffpunktens betydelse.
Nyckelord: socialt kapital, sociala ritualer, ontologisk trygghet, meningslöshet, socialt stöd, missbruk
Innehållsförteckning
1. Inledning ...1
2. Syfte och frågeställningar ...2
3. Bakgrund ...2
3.1 Träffpunkten ...2
4. Disposition ...3
5. Tidigare forskning ...4
5.1Stigmatisering och sociala relationer - hinder för tillfrisknande ...4
5.2 Positiva inverkningar för ett tillfrisknande ...5
5.3 Den sociala kontaktens inverkan på hälsan ...6
5.4 Sammanfattning ...7
5.5 Min studies bidrag ...8
6. Teoretisk och begreppslig referensram ...8
6.1 Socialt kapital ...9 6.2 Sociala ritualer ...10 6.3 Social trygghet...12 6.4 Social meningsfullhet ...13 6.5 Sammanfattning ...14 7. Metod ...14 7.1 Hermeneutik ...15
7.2 Datainsamling och datamaterial ...16
7.2.1 Urval ...16 7.2.2 Empiri ...17 7.2.3 Analysförfarande ...18 7.2.4 Etiska principer ...20 7.3 Min förförståelse ...20 7.4 Metodens begränsningar ...20 7.5 Påverkan ...21 8. Resultat ...21 8.1 Personalens stöd ...21 8.2 Hopp- en livlina ...23
8.3 Sedd, omtyckt och saknad ...24
8.4 Bort från missbruket ...26
8.5 Förutsättningar för en eventuell trygghet ...27
8.6 Hopplöshet och utstötthet ...27
8.7.1 Samhällets stämpel ...29
8.7.2 Acceptans och lättnad ...29
9. Diskussion ...29
9.1 Resultat i relation till syfte och frågeställningar ...30
9.2 Resultat i relation till tidigare forskning ...30
9.2.1 Sociala relationer ...31
9.2.2 Förhöjd livskvalité ...32
9.2.3 Sammanfattning; Cirkulär relationspåverkan ...33
9.3 Resultat i relation till teoretisk och begreppslig referensram ...34
9.3.1 Socialt kapital ...34 9.3.2 Sociala ritualer ...35 9.3.3 Ontologisk trygghet ...38 9.3.4 Meningslöshet ...39 9.3.5 Sammanfattning ...40 9.3.5.1 Generaliserad reciprocitet ...40 9.3.5.2 Energiproducerande visualisering ...40
9.4. Självkritik och förslag på vidare forskning ...41
Referenslista ...43 Bilaga 1- intervjuguide ...
1
1. Inledning
Jag har under tidens gång funderat över varför jag valde att göra en studie om människor med missbruksproblem, deras subjektiva tankar och känslor om relationer till andra människor. Anledning till att mitt intresse låg inom detta område var delvis min undran över på vilket sätt människor betyder för varandra, speciellt för människor som kan anses vara i extra behov av hjälp och stöd av andra människor. Jag vill möta de människor som knappt har en plats i samhället, de som har blivit socialt utstötta. Människor med missbruksproblem får ofta klara sig själva, vårdplatserna räcker inte till och inte heller pengar finns för att utöka dem. I de flesta fall har de inte ens ett hem att gå till, något som människor som står inom samhällets ramar ser som en självklarhet. Jag upplevde att deras situation, tankar och känslor behövdes lyftas fram för att samhället ska få en tydligare bild av hur deras liv ser ut, och hur de själva tänker och känner angående deras liv.
Jag anser att det är sociologiskt intressant att undersöka och fördjupa förståelsen kring vilken påverkan sociala relationer har på olika aspekter i en individs liv. Sociala interaktioner är en väldigt stor del av människans liv, och människor som har ett missbruksproblem av någon form och därmed blir utstötta från samhället, kan ses vara i större behov av ett socialt stöd än gemene man är. Människor med missbruksproblem saknar ofta de resurser som den största delen av allmänheten har, bostad, mat, arbete, pengar. De ges heller inte samma möjligheter till att få hyra en lägenhet eller att få en anställning som de flesta i samhället har. Människor med missbruksproblem möts ofta av förutfattade meningar och tilldelade egenskaper av samhället. De stämplas med egenskaper som att de är smutsiga, opålitliga, kriminella, och oärliga etcetera. Den största delen av samhället ser ner på dessa människor, anser att de får skylla sig själva som har ett missbruk och behandlar dem som en andra klassens medborgare (Lander, I & Wallbom, S 2007). I många fall ligger det en sjukdom bakom utvecklandet av missbruket, och i andra fall ligger det ett jobbigt liv där dessa människor inte har orkat med annat än att försöka fly från de känslor som har uppstått. Att bli fri från ett narkotikamissbruk är en svår process och en kamp som kräver mycket av missbrukaren själv. För många är kampen omöjlig utan stöd från olika instanser i samhället, till exempel socialtjänsten eller sjukvården. Förutom en medicinsk behandling mot missbruket är det sociala och psykiska stödet en viktig del för människor med missbruksproblem då de kämpar mot sitt missbruk (Wijnbladh, O 2003; Lander I, Wallbom S 2007). Ofta saknar missbruksvårde i Sverige ett socialt stöd för missbrukare. Man fokuserar så mycket på vilka medicinska metoder som finns att tillgå, men glömmer att man har med människor att göra. ”Det goda mötet” med en person som lyssnar, stöttar, har empati och utstrålar medmänsklighet har en stor betydelse för en person som annars är van att slussas runt som en vara mellan olika instanser, utan att uppleva en riktig hjälp någonstans. Missbruksvården har i ett flertal fall blivit för fylld av regelverk som är för byråkratiska och som inte är tillräckligt flexibla för att behandla människor. Den saknar humanitet (Lander I, Wallbom S 2007). Jag vill även med denna studie lyfta fram vikten av sociala relationer i samband med kampen mot ett missbruk. För många är det självklart att sociala relationer är en viktig del i en människas liv, men få har insikt i hur denna viktiga del verkar i en annan människas liv, speciellt hos en människa med missbruksproblem och som upplever att de inte längre har en plats i samhället.
Jag tog kontak med Nyköpings öppna mötesplats för människor som är socialt utsatta, Träffpunkten. Där arbetar man med att stärka individer med missbruksproblem för att få dem att inse att de är värda mer och uppmuntra och stödja dem i ett beslut att besegra sitt missbruk. På Träffpunkten arbetar människor, som enligt min definition är en del av samhället och som befinner sig utanför missbruket. Gästerna vänder sig främst till de två kvinnor som har en fast tjänst på Träffpunkten, och som praktiskt taget jämt är där, då de behöver prata, det är mellan
2
dem som förtroendet är som högst. Vidare i denna uppsats är det dessa två kvinnor som jag ser som den främsta personalen på Träffpunkten och anser att då de inte håller på, och så vitt jag vet aldrig har hållit på med droger, är socialt accepterade av samhället och även befinner sig utanför missbrukarkretsen. De som ingår i missbrukarkretsen definierar jag dem som har ett aktivt missbruk men även de som har blivit av med det. Anledningen till att jag räknar in de före detta missbrukarna i definitionen missbrukarkrets är den att jag anser att samhället endast accepterar dem så länge det inte framkommer att de i ett tidigare liv missbrukat droger och alkohol.
På Träffpunkten är alla människor välkomna och redan när man kliver innanför dörren känner man värmen som finns i lokalen, den gemenskap och det lugn som ligger över lokalen. Den största delen av stadens invånare verkar inte ha någon större förförståelse angående
Träffpunkten, mer än att det är en lokal där människor med missbruksproblem går för att söka sig till gemenskapen. Då det inte finns något som påvisar hur det är i föreningen kan inte heller allmänheten ha någon större uppfattning än den som de har i nuläget. Genom denna studie vill jag presentera en bild av vad Träffpunkten betyder för människor med
missbruksproblem, ge allmänheten en förståelse kring föreningens betydelse för dess besökare och vilken inverkan den har för de människor som regelbundet besöker Träffpunkten.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med min studie är att försöka att få en djupare förståelse för vad sociala relationer innebär för människor med missbruksproblem och som är socialt utstötta. Vilken inverkan andra människor har på missbrukarnas liv och speciellt vilken betydelse och innebörd Träffpunkten har för missbrukarna.
Frågeställning:
Vad innebär det för människor med missbruksproblem att de har en plats som Träffpunkten att gå till?
Vad innebär det för människor med missbruksproblem att umgås med människor som står utanför missbruket?
3. Bakgrund
Under bakgrunden ger jag en beskrivning av vad Träffpunkten är för något och på vilket sätt de önskar hjälpa deras gäster. Texten är baserad på samtal med föreståndaren, gästerna samt en broschyr som de själva har skrivit ihop och delar ut i samband med att de söker bidrag av företag och allmänheten.
3.1 Träffpunkten
Träffpunkten startades i början av 2000-talet och är en ideell förening som strävar efter att ge människor som lever i en utsatt situation en tryggare självbild och en starkare självkänsla. Gästerna på Träffpunkten är på olika sätt socialt utstötta från samhället, det rör sig om människor med psykiska sjukdomsbesvär och/eller missbruksproblem, där de flesta saknar egen bostad. Majoriteten av Träffpunktens gäster har ett missbruksproblem, vilket lett till att denna studie fokuserar på dem. Träffpunkten är en förening som avser att vara öppen för de som blivit utstötta av samhället och som behöver värme, omtanke, uppmärksamhet och hjälp. Träffpunktens vision är att hålla en värdighetsgaranti för alla levande; ingen ska känna sig utstött eller betydelselös, hos Träffpunkten förmedlar man uppmuntran, tillit och hopp
3
(broschyr från Träffpunkten). Träffpunkten avser att stödja och motivera till ett liv utan missbruk. Genom att umgås på Träffpunkten håller sig gästerna borta från de olika preparaten och uppmuntras till att komma bort från sitt missbruk. En viktig del av Träffpunktens motto är att alla är välkomna, där blir ingen dömd. Förlåtelse och acceptans är en stor del inom deras gemenskap. Personalen på Träffpunkten hjälper dem även med eventuell kontakt med myndigheter, de finns där som stöd under möten, eller ringer ett samtal åt dem till deras kontaktpersoner.
Träffpunkten startades av ett gäng missbrukare som inte längre stod ut med att ha det som de hade; ingen toalett, ingen sovplats, ingenstans att ta vägen förutom att sitta någonstans och dricka alkohol eller ta droger. Genom stöd från kyrkan öppnades Träffpunkten sin första lokal där det bjöds på smörgåsar och ett ställe att hålla till. Några år senare utökades Träffpunkten, de flyttade till en större lokal, fick personal och mer mat att erbjuda. I dagens läge är de två stycken som delar på en heltidstjänst samt att de har ca 25 volontärer.
På en dag uppskattar föreståndaren att de har ca 50 besökare, varav 30 av dem är de som kommer i stort sett varje dag. Resterande gäster kommer alltifrån ett par dagar i veckan till en gång i månaden. Träffpunkten har öppet sex dagar i veckan från klockan 7 på morgonen till klockan 2 på eftermiddagen. Under dessa tider erbjuds gästerna möjligheter att tvätta sina kläder, duscha samt att få nya, hela kläder som har skänks till föreningen. Träffpunkten erbjuder även sina gäster tre sovplatser i en husvagn som de äger. Utöver detta har de även tillgång till ett specialistteam som volonterar, detta team består av tandläkare, beteendevetare samt en allmänläkare. Majoriteten av gästerna har inte pengar till att besöka dessa och att specialistteamet volonterar innebär att brukarna kan få den vård som behövs.
I nuläget finns det inget samarbete mellan Träffpunkten och Nyköpings kommun. Av de pengar som de får kommer det största bidraget från svenska kyrkan, samt en mindre summa från Röda korset och Hjortenbergskyrka. Övrig donation får de genom bidrag från
allmänheten samt företag, som då betalar en medlemsavgift på 100 kronor om året eller mer om de önskar. Dessa bidrag hjälper inte alltid hela vägen fram och att få ihop pengar är tufft för föreningen. Träffpunkten önskar ett samarbete med kommunen, vilket skulle innebära mer pengar och därmed längre öppettider. Föreståndaren på Träffpunkten menar att ett samarbete skulle vara eftertraktansvärt för båda parterna då Träffpunkten skulle göra det möjligt för kommunen och socialtjänsten att vara en länk mellan gästerna och myndigheterna.
4. Disposition
Här följer en kort beskrivning av hur jag lagt upp texten i den resterande delen av uppsatsen. I min uppsats har jag tagit upp tidigare forskning för att belysa de resultat som forskare har presenterat rörande missbruk, sociala relationer och hälsa. Forskningen används för att stärka de resultat som har framkommit i min studie. Som teoretisk och begreppslig referensram har jag valt att använda mig av teorierna socialt kapital, sociala ritualer, samt begreppen
ontologisk trygghet och meningslöshet. Jag anser att dessa kompletterar varandra samt vara förklarande och stärkande i relation till mina resultat. I metoddelen presenterar jag den valda metoden, hermeneutik. Jag ansåg att hermeneutiken skulle passa mitt syfte; att få en
förståelse av vad det innebär för människor med missbruksproblem att ha människor runt omkring en som visar en genuin omtanke, genom att den gör det möjligt att ta med min förförståelse i tolkningsarbetet. Metoddelen behandlar även processen av hur min
4
resultatdelen har jag lyft fram mina tolkningar med hjälp av citat från deltagarna. Jag
presenterar de citat och tolkningar jag har gjort i form av sex teman; personalens stöd; hopp- en livlina; sedd, omtyckt och saknad; bort från missbruket; förutsättningar för en eventuell trygghet; hopplöshet och utstötthet . Dessa lyfter fram svaren till mitt syfte och mina frågeställningar om vad det betyder för människor med ett missbruksproblem att de har människor utanför missbrukarkretsen som bryr sig om dem, och mer specifikt vad
Träffpunkten betyder för dem som besöker föreningen regelbundet. I diskussionen går jag djupare in i de tolkningar som jag presenterade i samband med de citat som jag lyft fram i resultatdelen och väver samman resultatet med de teorier och tidigare forskning som jag valt att använda för tolkningen. Här finns det även kort om självkritiska reflektioner och förslag på vidare forskning.
5. Tidigare forskning
I detta kapitel presenterar jag den forskning som jag funnit relevant för min uppsats. Jag har använt mig av databasen Sociological Abstract för att söka efter artiklar som behandlar några av mina teorier och begrepp: socialt kapital, sociala ritualer, ontologisk trygghet och
meningslöshet. Dessa sökningar har skett tillsammans med sökord som drogmissbruk och beroende. Forskningen rör ämnen som; hur samhället i många fall hindrar ett tillfrisknande hos missbrukarna, vad sociala relationer har för betydelse för missbrukarna och hur dessa kan främja ett tillfrisknande samt vilken inverkan ett socialt kapital har på individens hälsa. Vidare i detta kapitel presenterar jag forskning som behandlar vikten av trygghet hos missbrukare, som främjar till ett bättre liv. Avslutningsvis sammanfattar jag kort samtlig forskning.
5.1 Stigmatisering och sociala relationer - hinder för tillfrisknande
Radcliffe och Stevens (2008) har utfört en kvalitativ studie, för att undersöka missbrukares syn på den stigmatiserade bilden samhället har av missbrukare och missbrukarvården. Begreppet som författarna använder sig av är det engelska ordet ”junkie” (= pundare). Det är ett begrepp med en negativ värdeladdning som associeras med de flesta missbrukare.
Missbrukarna menar att det är ett skamfullt begrepp som bör undvikas att bli associerad med. Istället för att få en hjälpande hand med sitt missbruk får de en negativ stämpel av att vara dåliga människor och nedtyngande för samhällets image. Genom denna stigmatisering sluter sig samhället för dem vilket leder till att brukarna ofta drar sig för att söka vård och därmed undviker denna association som en ”pundare”. Radcliffe och Stevens (2008), menar att brukarnas umgänge med andra brukare och det skamfulla begreppet ”junkie” inte leder till ett tillfrisknande, tvärtom, de faller tillbaka i gamla vanor med fortsatt missbruk då umgänget runt omkring gör detsamma. Detta visar hur viktigt det är att missbrukarna har ett fungerade socialt nätverk utanför missbrukarkretsen för att ta bort upplevelse av att ingå i kategorin ”junkie”.
För att öka samhällets förståelse kring missbrukarnas beteende och umgängeskrets utförde Hawkins och Abrams (2007) en kvalitativ studie där de undersökte hur de sociala nätverken inom ett missbruksumgänge såg ut och vilken inverkan de hade på missbrukarnas livsstil. Studien utfördes även för att få en inblick i på vilket sätt umgänget med andra missbrukare och umgänget med människor utanför missbruket skiljer sig och vilken inverka respektive umgänge kan ha på missbrukarna och deras livsstil. Hawkins och Abrams (2007) menar att umgängespreferenserna var uppdelade i grupper bland missbrukarna; en grupp föredrog att
5
umgås med likasinnade då de upplevde att de hade en större förståelse för varandra, medan andra var medvetna om att deras umgänge med andra missbrukare hindrade dem från ett tillfrisknande då chanserna för återfall ökade i samband med att de utsätta sig själv för frestelser och att hamna i gamla vanor.
För att utveckla varför missbrukare tenderar att vilja umgås med andra missbrukare, vare sig de försöker bli fria från droger eller inte, utförde Kirsts (2009) en kvalitativ studie för att påvisa hur de sociala relationerna mellan missbrukare blir till en viktig del för missbrukarna och vilken påverkan detta umgänge har på individernas välbefinnande. Kirst (2009) menar, att återgå till de gamla umgängeskretsarna blir ett enkelt steg för missbrukarna då de har upplevt en oacceptans och utstötthet från allmänheten. Inom missbrukarkretsen skapas det snabbt en grupptillhörighet där individerna upplever att de får en roll och en plats. De respekterar och accepterar varandra, vilket är betydelsefullt för dem, då de lever i ett samhälle där de varken har en roll eller acceptans och förståelse för deras liv från allmänheten. Kirsts (2009) studie visar även på att det är viktigt för varje missbrukare att följa gruppens normer, allt för att inte riskera att bli utesluten ur gruppen, då denna grupp innebär ett stort stöd och en känsla av att höra hemma någonstans. Dessa studier, gjorda av Kirst (2009), Hawkins och Abrams (2007) samt Radcliffe och Stevens (2008), visar på hur svårt det kan vara att ta sig ur ett missbruk. Missbrukarna hindras från att ta sig ur sitt missbruk då de upplever sig oaccepterad i
samhället och inte alltid får hjälp, detta leder till att det är lättare och tryggare att fortsätta med sina livsvanor, som i sin tur innebär ett hinder för ett tillfrisknande.
5.2 Förutsättningar för ett tillfrisknande
De Maeyer et al. (2008) har gjort en kvalitativ studie om hur missbrukare upplevde tiden då de försökte bli fria från missbruket och hur de ser på sin livskvalité efter att ha gått igenom en behandling mot missbruk. Deltagarna i studien menar på att de inte skulle ha klarat av att bli friska om det inte hade funnits ett socialt stöd för dem. För deltagarna i studien var det en mycket viktig del i tillfrisknandet att de kände sig accepterade och värdefulla, att det fanns någon som tog sig tid att lyssna på dem och som visade en förståelse för dem, som visade dem respekt och ömhet. För deltagarna var det viktigt att de hade det här stabila och trygga
nätverket för att hitta styrka och motivation till att besegra sitt missbruk. Deltagarna i studien gjord av De Maeyer et al. (2008) hade inte någon familj eller några vänner att vända sig till för att få detta sociala stöd, detta på grund av att de inte har någon familj, eller en dålig kontakt med denna, då familj och vänner tagit avstånd från dem på grund av deras missbruk. Istället blev det vårdarna på behandlingen som blev deras sociala stöd. För deltagarna var inte det viktiga vem som gav dem det stödet, det viktiga var att de fick det stödet.
För att undersöka varför nätverken hos en människa med missbruksproblem är små utförde Hawkins och Abrams (2007) en kvalitativ studie med deltagare som hade missbruksproblem och ett mindre socialt nätverk. Deras resultat visade att en av anledningar till det är att familj och vänner har minskat på grund av dödsfall. För deltagarna i Hawkins och Abrams (2007) studie var detta en svår erfarenhet och inverkan var så pass stor att de hade svårt att komma andra nära, vilket bidrog till att de istället drog sig undan nya relationer. En andra anledning berodde på att missbruket var tärande på deras relationer, vilket ledde till att familj och vänner drog sig undan. Delvis drog sig familj och vänner undan då missbrukarna var aggressiva och krävande gentemot familj och vänner, men även missbrukarna drog sig undan då de upplevde att familjen och vännerna försökte påverka deras missbruk, exempelvis genom att de ställde krav på missbrukarna, vilket skapade konflikter och vid vissa tillfällen även var en bidragande orsak till att brukarna tog sig ett återfall. Familj och vänner kan i många fall innebära en
6
trygghet för människor, speciellt för människor som lever i en utsatt situation, som missbrukare ofta gör.
De Maeyer et al. (2008) menar att stabilitet och en känsla av trygghet är en förutsättning för tillfrisknande för människor med missbruksproblem. Vänner och familj symboliserar ofta trygghet, i bilden av trygghetens källor ingår även bilden av ett hem. Ett hem representerar stabilitet och trygghet för många i dagens samhälle. Padgett (2007) , Dupuis och Thorns (1998) har genom kvalitativa studier undersökt hur ett hem kan skapa en känsla av trygghet och stabilitet samt vad ett hem betyder för människor som lever i en utsatt situation. Padgetts (2007) studie visar att efter det att deltagarna hade fått ett hem upplevde de en frihet och en känsla av att ha makten över sina egna liv och att leva ett ”normalt” liv, detta i sin tur ledde till att de upplevde en högre tillfredsställelse med sina liv. Dupuis och Thorns (1998) menar att hemmet är den plats där människor upplever den största kontrollen över sina liv, detta beror på att det är där de upplever en frihet att få vara sig själva och där ingen övervakar deras livsstil. Dupuis och Thorns (1998) menar att kontrollen är en stor del av känslan av en
ontologisk trygghet. Ontologisk trygghet är ett omedvetet emotionellt fenomen som får individen att uppleva en känsla av förankring i vardagen, av omgivningen men även en förankring i sig själv. Tillsammans med kontroll medför även ett hem möjligheten till rutiner och en upplevelse av omgivningens kontinuerlighet, vilket är grunden för att individen ska uppleva ett lugn inför livet och att allt är som det ska vara. Padgett (2007) menar att det är nödvändigt med ett hem som en bas för att en människa ska uppleva en ontologisk trygghet, där en identitet kan formas och repareras, vilket medför att individen stärker sin
jaguppfattning och vet vem denne är och upplever att en stabilitet inom sig själv, något som är grundläggande för att en känsla av trygghet ska uppstå. Padgett (2007) poängterar dock att endast ett hem i sig inte innebär att en ontologisk trygghet uppstår för individerna. De är även i behov av hopp inför framtiden, ett arbete att gå till, att njuta och ha ett stöd av andra samt vara en del av samhället. Även om ett hem inte är en garanti för ett tillfrisknande, innebär det en stabil plattform för dessa människor och ett mer ”normalt” liv, något som är bidragande till beslutstagandet av att bli fri från missbruket.
5.3 Den sociala kontaktens inverkan på hälsan
Ferlander (2007) har i sin teoretisk-kvantitativa studie undersökt olika sociala kapital och dess vikt de har inför människors hälsa. I detta fall används inte sociala kapital efter Bourdieus begrepp där det sociala kapitalet ses som en tillgång för att förbättra sin position inom samhället. I denna och nästföljande forskning används begreppet socialt kapital som ett begrepp för sociala relationer, begreppet inbegriper mindre begrepp, som exempelvis socialt stöd, tillit, socialt deltagande, reciprocitet och sociala nätverk. Det har att göra med ett begrepp som beskriver en relation och dess komponenter människor emellan.
Ferlander har i sin studie sammanställt ett flertal forskares resultat kring det sociala kapitalets betydelse för hälsan. Ferlander (2007) skriver att forskare runt om i världen menar att sociala relationer kan vara både negativt såväl som positivt för människor. Det finns forskning som tyder på att sociala relationer har betydelse när det gäller vissa hälsorelaterade beteenden; bantning av alla dess slag, rökning, missbruk och fysisk aktivitet på fritiden. Det är även en orsak till att vissa sjukdomar breder ut sig; förkylning, HIV, depression, etcetera (Ferlander 2007). Det sociala bandet mellan människor fungerar även som en skyddshinna inför traumatiska livshändelser som medför depressioner. Forskning som Ferlander (2007) presenterar visar på hur de individer som har ett starkt band till sina nära och kära klarar av negativa livshändelser bättre än de med ett svagt socialt band till dessa. Ferlander (2007) lyfter även fram forskning kring hur relationer kan ha en negativ påverkan; realtioner och dess
7
medföljande sociala band kan vara lika mycket ett hinder som ett stöd för individerna. Relationerna kan bli till en ansträngning vilket i sin tur leder till konflikter, avundsjuka och besvikelser, som blir ett resultat av försämrad hälsa. Ett flertal forskare har i olika delar av världen funnit ett positivt samband mellan sociala resurser och individers självuppfattade välhälsa samt att sociala interaktioner främjar livslängden. Då ett emotionellt stöd ökar får det i sin tur chanserna för överlevnad hos individer att öka. Är de redan fysiskt eller psykiskt sjuka stärker sociala relationer och det emotionella stödet deras vilja och styrka att överleva vad det är de kämpar med (Ferlander 2007).
Forskningen Ferlander (2007) presenterar tar upp vilken utkomst sociala relationer har på hälsan. Nieminen et al (2010) har utfört en kvalitativ studie om hur individen själv uppfattar (self-rated) sitt eget hälsotillstånd och dennes psykiska välmående, som kompletterar
Ferlanders (2007) studie kring vilka fysiska yttringar som kan uppmärksammas på individens hälsa efter sociala umgängen. Nieminen et al. (2010) undersöker hur olika dimensioner av socialt kapital påverkar individen och dennes hälsotillstånd. De använde sig av faktorerna tillit, reciprocitet samt socialt deltagande och socialt nätverk, för att mäta sambandet mellan det sociala kapitalet och en psykisk och självuppfattad välhälsa. Resultatet visar att ett högt socialt deltagande, tillit, reciprocitet och nätverk hos individer bidrar till en väl
självuppskattad hälsa och ett psykiskt välmående. För en hög självuppskattad god hälsa var de tre dimensionerna viktigare än att de hade ett socialt stöd. Det var alltså viktigare för
deltagarna att de kände tillit, reciprocitet samt att de var deltagande i ett socialt nätverk än att de upplevde ett socialt stöd, som man i många fall räknar som en del av ett socialt kapital (Nieminen et al 2010). Nieminen et al (2010) visar även i sin studie att utkomsten av ett psykiskt välmående var större påverkat av tillit och reciprocitet än av de andra faktorerna (deltagande, nätverk, socialt stöd) i deras studie. Detta visar på att det är viktigt för människor att omge sig av andra människor för att må bra. I denna studie undersökte de inte det faktiska måendet, utan hur individer själva uppfattar sitt välmående, även om de var fysiskt sjuka upplevde de att de mådde betydligt bättre då de omgav sig av andra människor än om de gick igenom sjukdomen själva eller helt enkelt stod utanför sociala relationer och de band som dessa skapar mellan individerna.
5.4 Sammanfattning
Dessa studier som jag har presenterat har visat hur sociala relationer är viktiga för människor, men även vilken betydelse och innebörd de kan ha i en missbrukares liv. Samhället i stort har en negativ attityd gentemot människor med missbruksproblem, vilket missbrukarna själva är mycket väl medvetna om. Detta resulterar i att de som vill ha vård inte alltid kan få det eller vågar söka den då de är rädda för att bli ännu mer utstötta genom att ”acceptera” samhällets stigmatisering av missbrukare. För att komma ur ett missbruk är det dock fler faktorer som spelar in, det är inte bara det fysiska intaget av droger och dess beroende som behöver tas bort. I samtliga artiklar tar de upp att det sociala kapitalet har en betydande roll i
tillfrisknandet från ett missbruk. Det sociala kapitalet inbegriper bland annat socialt stöd, reciprocitet, socialt umgänge och tillit. Detta har visat sig vara väldigt viktigt för människor i missbruk då de behöver uppleva att det finns människor som accepterar dem och som
värdesätter dem. Missbrukare är människor och människor behöver varandra vare sig samhället är medveten om det eller inte. Någonstans på vägen verkar det som att samhället har glömt bort att de är människor som behöver stöd och hjälp, och istället puttar de dem bort från samhället då deras livsstil inte är socialt accepterad. En viktig del för ett tillfriskande är en plats i samhället. De behöver ett hem för att känna sig trygga och för att reparera sina identiteter och lära sig att stå stadigt på båda benen. De behöver värme och ömhet från människor utanför missbrukarkretsen för att komma bort från dåliga vanor, de behöver även
8
sociala relationer för att må bra generellt. De behöver en sysselsättning där de får en inkomst och därmed ett ansvar att vårda.
5.5 Min studies bidrag
Ingen av de forskningsbidrag som jag har sökt bland har tagit upp vad det betyder för
missbrukare att de har människor utanför missbrukarkretsen som bryr sig om dem, som finns där för dem och uppmuntrar till ett liv utan droger. Jag anser att min undersökning kan bidra genom att göra missbrukarnas egna röster hörda för vad andra människor, främst utanför missbrukarkretsen betyder för dem och vad de har för inverkan på missbrukarnas liv. Min studie kan bidra med att ge allmänheten en tankeställare kring hur livet upplevs för en människa med ett missbruksproblem.
6. Teoretisk och begreppslig referensram
Här presenterar jag mina valda teorier och begrepp som jag har funnit relevanta och
intressanta för min uppsats. Som teorier har jag valt att använda mig av socialt kapital samt sociala ritualer. Många teoretiker har utvecklat teorin om det sociala kapitalet, jag har valt att använda mig av James Coleman samt Bryan Turner för att belysa det. Inom sociologin kopplar man främst samman socialt kapital med Pierre Bourdieu. För Bourdieu (1986: 245-248) handlar det sociala kapitalet om ett socialt kontaktnät som individen kan använda sig av för att stärka sin position, exempelvis på arbetsmarknaden genom att ha rätt kontakter för att få en viss tjänst. Jag har dock valt att använda mig av Coleman och Turner som ser det sociala kapitalet som något som finns inom sociala relationer.
När det gäller sociala ritualer använder jag mig av Randall Collins, en av många som
utvecklat teorin kring sociala ritualer. Valet för dessa två teorier föll sig tämligen naturligt när jag började utveckla mitt syfte. Jag avser i min uppsats att ta reda på vad sociala relationer betyder för människor med missbruksproblem.
Sedan följer en presentation av mina valda begrepp som jag anser vara både givande och intressanta för att få ett djup i min uppsats. Teorierna och begreppen kompletterar varandra och bidrar med att ge ett ytterligare djup i uppsatsen. De valda begreppen är ontologisk trygghet av Anthony Giddens samt meningslöshet av Irvin D. Yalom. Sociala interaktioner sker konstant runt omkring oss, men vad kan de egentligen betyda för en människa? Vilken roll spelar en trygghet för en människa med missbruksproblem och som har blivit socialt utstött? För att få en djupare förståelse kring innebörden av sociala relationer och det sociala stödet till människor med missbruksproblem, ansåg jag att det var nödvändigt att försöka belysa den inre upplevelsen, jag valde därför att använda mig av dessa två begrepp som, enligt mig, gör det möjligt att få en förståelse kring människors inre upplevelser. I denna studie har jag valt att fokusera på den del av den ontologiska tryggheten som fokuserar på de sociala delarna av begreppet och som sedan ligger till grund för hur individen kan komma att hantera sociala sammanhang och vad dessa kan komma att betyda. I och med detta har jag valt att kalla detta för ”social trygghet”, då jag anser att detta är mer förenligt med mitt försök att uppnå en djupare förståelse kring sociala relationers betydelse för människor med
missbruksproblem. Vidare har jag valt att kalla Yaloms begrepp meningslöshet för ”social meningsfullhet”, då jag tar upp de aspekter av hans begrepp som belyser hur sociala relationer kan ge en individ en känsla av meningsfullhet.
9
6.1 Socialt kapital
Socialt kapital innebär ett kapital av sociala resurser som finns mellan människor. I socialt kapital ingår tillit, socialt nätverk, socialt stöd, socialt deltagande och reciprocitet, som innebär att ömsesidigt ge och ta inom ett umgänge. Enligt Coleman (2000) innebär socialt kapital en struktur mellan människor. Genom bland annat tillit och aktiviteter skapas,
bibehålls och förhöjs denna struktur. Denna struktur är inte något som man kan se eller ta på, det är endast något osynligt som finns inom relationer mellan människor. Dessa resurser kan både främja och stjälpa en individ, samtidigt som de uppmanar människor att gå framåt kan de hålla tillbaka människor. Coleman (2000) tar upp ett exempel där ett barn kan ha en talang för fotboll, men när barnet endast får möjlighet att utöva sin talang på det området håller föräldrarna tillbaka barnets talang inom andra områden och även barnets möjligheter att utforska sin talang (Coleman 2000: 16-19, 23). Vidare menar Turner (2004) att man främst ser det sociala kapitalet som främjande för individer. Det sociala kapitalet påverkar
människors livskvalité och välmående, fysiskt såväl som psykiskt. Genom reciprocitet, att ömsesidigt ge och ta i umgänget med andra människor, och genom att delta i sociala aktiviteter upplever människor en glädje, grupptillhörighet och styrka, som får människans livskvalité och välmående att höjas (Turner 2004: 8,10).
Enligt Coleman (2000) är det viktigt att individerna inom en grupp känner att de kan lita på sina medlemmar, att de gör det de är förväntade att göra samt att de återgäldar det de har fått sedan tidigare, för att en social struktur ska kunna uppnås och fortskrida. Det krävs även att gentjänster finns inom gruppen, för att den ska överleva. En sådan tjänst och gentjänst kan innebära allt ifrån att individer hjälper varandra med mat för kvällen, en sovplats, till en respekt att inte ta med sig alkohol och droger till ett ställe som gör det möjligt för
gruppmedlemmarna att hålla sig borta från sitt missbruk. För att gruppen ska överleva är det mycket viktigt att medlemmarna känner en trovärdighet gentemot varandra. Trovärdighet tillsammans med en känsla av att andra räknar med en, att tilltron på att det går att lita på individen stärker relationer mellan människorna, men bidrar även till att gruppen stärks och håller ihop. En grupp som har mer tillit gentemot varandra kan uppnå mål mer effektivt än grupper som har en låg tillit gentemot varandra. (Coleman 2000: 20, 21).
Normer inom en grupp håller den samman och stärker den. En outtalad norm inom en grupp är att medlemmarna ska tänka på gruppens bästa, de ska sätta sina egna behov åt sidan för att sedan lägga all energi på att lyfta fram gruppens intressen. Genom detta får individen ett stort socialt stöd av sina gruppmedlemmar. Normen om att Träffpunkten ska vara en miljö där de inte använder sig av droger eller alkohol är vad som gör det möjligt att behålla föreningen som en drogfrimiljö. Att gå emot gruppens norm vore att vanhedra den samt att det finns en stor risk att bli utesluten. Coleman (2000) skriver även att de normer som finns inom gruppen inte bara stärker och utvecklar gruppen, utan de kan även i viss mån hålla tillbaka vissa beteenden; genom att bara lägga energi och engagemang i behandling mot sitt missbruk, genom att exempelvis hålla sig borta från andra som missbrukar, kan individen avskärma sig från den grupp av människor som fortsätter att missbruka, som individen tidigare tillhörde och som ofta betyder stöd och trygghet för denne, något som skulle främja behandlingen samt stärka individen (Coleman 2000: 22-23).
Turner (2004) skriver att ett socialt kapital är viktigt för både den fysiska och mentala hälsan. För att må bra behöver människor omge sig av andra, man behöver känna en tillit gentemot andra och man måste aktivera sig inom ett socialt nätverk. Detta i sin tur leder till att tilliten och det sociala stödet bidrar till att människan klarar av de psykiskt påfrestande situationerna i livet bättre. Turner (2004) tar upp psykiskt påfrestande situationer som depression och
10
skilsmässa, i samband med min uppsats kopplar jag dessa situationer till återfall, dödsfall, hemlöshet och problem med myndigheter etcetera. För att människan ska klara av att hantera dessa situationer är det viktigt att individerna omger sig av människor som de kan lita på, som finns där, stödjer och hjälper till när det behövs (Turner 2004: 19, 23).
Genom att delta i sociala nätverk och sociala aktiviteter, samt att ha ett socialt stöd, får individer ett skydd mot olika sjukdomar samt att de tillfrisknar fortare genom att vara aktiv i sociala sammanhang (Turner 2004: 4). Turner (2004) skriver även att isolering från sociala aktiviteter och andra människor leder till att människans hälsa försämras avsevärt.
Ensamheten tär på individen vilket gör det lättare för denne att insjukna, utveckla eller fortsätta med ett skadligt beteende och livsstil, exempelvis missbruk. Ett högt socialt kapital bidrar till att individen anammar en mer hälsosam livsstil, att individen söker sig bort från skadligt beteende, blir mer villiga att söka hjälp för sitt beteende, samt främjar den mentala hälsan (Turner 2004: 19-20, 23-24).
6.2 Sociala ritualer
Att ha ett socialt kapital och att umgås med andra människor ökar individens välmående och livskvalité. Teorin kring sociala ritualer förklarar hur grupper bildas och hur det kommer sig att grupper bibehålls.
En social ritual är en process där en grupp av människor utvecklar gemensamt fokus för exempelvis en aktivitet, de drar in varandra i deras emotioner och kroppsrörelser. Dessa processer bildar en solidaritet inom gruppen, blir till en symbolik där deras eftersträvanden sammanfaller samt en emotionell energi uppstår som får dem att känna en samhörighet, en mening, de känner sig uppfyllda av varandra (Collins 2004: 47). Människor söker sig till de ritualer och handlingar som medför att den emotionella energin inom individen förstärks (Collins 2004: 44).
Sociala interaktioner är en förutsättning för att ett samhälle ska kunna existera. Genom att studera de sociala interaktionerna kan man få en förståelse över hur samhället är uppbyggt, hur det är möjligt att grupper har olika status inom samhället. Människor agerar på ett visst sätt i olika situationer och söker sig till andra som lever för samma intressen och tro. Sociala ritualer leder till en följd av nya ritualer, och dessa ritualer fungerar om styrande inom samhällens uppbyggnad. En central fråga inom mikrosociologin är ”vad är det som håller ihop samhället”? Svaret på den frågan, skriver Collins (2004), är mekanismerna inom de sociala ritualerna. Under förutsättning att de sociala ritualerna utförs och lyckas med att avge emotionell energi och en känsla av solidaritet, håller de ihop samhället (Collins 2004: 40-41). Energiutbytet och solidaritetskänslan uppstår inom individerna i gruppen, en lyckad ritual medför upprymdhet hos individerna som i sin tur leder till en strävan efter att upprätthålla gruppen. Medan en misslyckad ritual tömmer individerna på energi och strävan efter att upprätthålla och förbättra gruppen försvinner (Collins 2004: 50- 53). Genom att stå utanför en social ritual, att inte vara välkommen eller att bli illa behandlad av en medför även det en uttömning på individens emotionella energi och sänker självförtroendet. Collins (2004: xii-xiii) menar att emotionell energi driver människan framåt i livet, som hjälper till att motivera individerna att uppnå de mål de önskar uppnå. Vare sig man interagerar med individer av högre eller lägre status än den egna ger detta en stöt inom individen och påverkar individens emotionella energi, positivt eller negativt. Den sociala strukturen, som kan ses inom ett samhälle påverkas av stratifieringen som den emotionella energin ger upphov till. På samma sätt som sociala ritualer skapar ett band, solidaritet mellan människor, skapar ritualerna konflikter inom samhället då varje grupp har en egen ritual, och har skapat ett eget
11
värdesystem. Konflikterna uppstår mellan grupper när deras ritualer ifrågasätts av andra grupper och deras ritualer, en kamp om ett upprätthållande uppstår och medför därmed en konflikt (Collins 2004: 41-42).
Collins (2004) menar att sociala ritualer består av fyra olika delar som bör inträffa för att en tillfredställande utkomst kan ske, och därmed en lyckad ritual. Enligt Collins (2004) (1) bör det vara minst två individer som fysiskt närvarar på samma plats, vid samma tidpunkt. (2) Dessa människor bör sedan sätta upp en barriär för utomstående, detta för att individerna ska uppfyllas av en gemenskap, en vi och dem känsla. (3) Det är nödvändigt att gruppen har gemensamt fokus på ett objekt eller en aktivitet som de utför. (4) Genom att kommunicera det gemensamma fokuset till varandra, samt att dela en sinnesstämning eller en erfarenhet med varandra blir de varse om de andras fokus och känslan av gemenskap förstärks. Dessa fyra punkter är sammanflätade; sinnesstämningen och delandet av fokus förstärker varandra. Människor som exempelvis befinner sig på samma fotbollsmatch blir till en grupp som delar fokus på en match. Denna fokus skapar en entusiasm, som smittar av sig på resten av gruppen. Denna entusiasm, bildar i sin tur en känsla av solidaritet och ett utbyte av emotionell energi. Under tiden som matchen håller på upplever gruppmedlemmarna en känsla av samhörighet, de delar en respekt för matchen och dess innebörd. I många fall besöker tittarna matchen för den känsla som följer med då de befinner sig på arenan, inte för spelet i sig. Många fans vill uppfyllas av den känslan att tillhöra en grupp, att känna energin som sprider sig över läktarna och att känna sig som en del av något viktigt och betydelsefullt. Under förutsättning att dessa fyra punkter uppfylls under en ritual, ger de i sin tur upphov till fyra utkomster, som spelar en viktig roll för både gruppen och varje enskild medlem. Collins (2004) (1) menar att det är viktigt att gruppmedlemmarna upplever en känsla av solidaritet, att känna att man är en del i en grupp. Detta (2) ger i sin tur en uppkomst av emotionell energi, som ger upphov till känslor som, självförtroende, förtjusning, entusiasm, styrka. Grupper tenderar att skapa fysiska
symboler (3), gester eller ord, som är associerade till deras grupp. Dessa symboler blir till ett objekt som gruppmedlemmarna skyddar till varje pris, det är en symbol som representerar deras grupp. För (4) att en ritual ska ses som lyckad bör det vid en uppstå en moralisk rättfärdighet. Individerna i grupperna skyddar både gruppen och dess symboler mot
människor som inte följer gruppens regler, att skydda gruppen mot olämpligt eller felaktigt beteenden blir mycket viktigt för medlemmarna (Collins 2004: 47-49, 56-59).
För att beskriva ritualer delar Collins upp dem i olika, mindre typer av ritualer. För det mesta talar människor om formella ritualer då de talar om ritualer i största allmänhet. Formella ritualer innebär ett stereotypiskt beteende, de utförs på samma sätt varje gång. Exempel på formella ritualer kan vara de religiösa ritualerna, som konfirmationer. Dessa ritualer har ett stereotypiskt tillvägagångssätt som sker varje år, oftast på samma sätt. Formella ritualer tenderar att vara mindre kraftfulla för individerna då de utförs på ett bestämt sätt, blir framtvingade och tomma, det ligger inte något spontant och genuint i dem. Collins (2004) presenterar och definierar även naturliga ritualer. Naturliga ritualer är interaktioner mellan människor som delar fokus och som därmed bygger upp införlivande av de medföljande ritualerna, utan att bestå av ett förutbestämt och stereotypiskt tillvägagångssätt. Dessa
naturliga ritualer sker helt enkelt av sig själva, de kan uppstå var som och tenderar att bli mer kraftfulla, då det gemensamma fokuset och den delade emotionen är högre, än ritualer som sker på ett bestämt sätt, vid samma tidpunkt. Naturliga ritualer tenderar att bli, till skillnad från formella ritualer, spontana och genuina. Det är en känsla som ligger bakom dem och inte en rutinartad handling. Enligt Collins (2004) kan ritualer misslyckas på ett flertal sätt; de kan tyna bort eller möta ett motstånd från samhällets individer, exempelvis. Ritualer, formella som naturliga, misslyckas då medlemmarna inte upplever en solidaritet, då deras symbol inte behandlas med respekt eller om utbytet av emotionell energi inte längre finns eller försvinner
12
allt mer. En misslyckad ritual tömmer individen på energi vilket resulterar i att upplevelsen av ritualen och människorna blir intetsägande och platt. Drivet att fortsätta med ritualen
försvinner och gruppen löses upp (Collins 2004: 49-53).
6.3 Social trygghet
Sociala ritualer, interaktioner med andra människor, bildar en känsla av trygghet för individerna inom dessa. Genom de rutinartade ritualerna uppstår en känsla av samhörighet mellan människor, som i sig kan komma att fungera som en plattform för en känsla av ordning, stabilitet, tillit och trygghet.
Ontologisk trygghet är ett begrepp som sociologen Anthony Giddens utvecklat; en ontologisk trygghet är ett omedvetet emotionellt fenomen som de flesta människor upplever, tyvärr inte alla. Den ontologiska tryggheten medför att människan upplever att omvärlden består av en ordning och stabilitet. Den blir till en kärna av en inre trygghet som håller människan trygg i sig själv och i sin omgivning oavsett hur dessa kan förändras. Enligt Giddens (1997) är den ontologiska tryggheten stabil samtidigt som den är skör. Den är stabil då den bygger på att människan delar sin verklighetsuppfattning med sina medmänniskor. Människor handlar efter ett mönster som alla känner igen, genom att de handlar efter dessa mönster får det
omgivningen att känna sig lugn och trygg, allt är som det ska vara, vi litar på att våra medmänniskor upprätthåller vår upplevda verklighetsuppfattning. På samma sätt som individen litar på att medmänniskorna agerar som de ”bör” agera är det viktigt att individen agerar på ett korrekt sätt inför sina medmänniskor. Detta medför dock att den ontologiska tryggheten även blir skör. Vår tillit ligger hos våra medmänniskor, men när de går emot våra handlingsmönster gör det oss andra osäkra, förvirrade och ibland ångestfyllda. Detta kan i sin tur leda till att människan börjar ifrågasätta sin egen jaguppfattning samt omvärldens existens och samhällets sammansättning. Människans identitet har vuxit fram ur omgivningen,
identiteten ses som ett faktum, och börjar människan då ifrågasätta omgivningen förloras förankringen till både jaget och omgivningen, inget är längre sant och stabilt, det blir ett inre kaos (Giddens 1997: 48-49, 83). Det är även viktigt att individerna upprätthåller ett ”korrekt” beteende gentemot sina medmänniskor för att skydda dem från en ångest. Detta sker genom en artig ouppmärksamhet. Genom att inte uppmärksamma en individs fysiska eller psykiska hälsotillstånd, som märkbart mår dåligt, kan man genom undvikandet av att fråga hur denne mår, skydda individen från den möjliga ångest som kan komma att bli utpekad för individen som mår dåligt. Istället för att lyfta fram varför individen mår dåligt kan den andre individen markera att denna har uppmärksammat den andres mående men utav respekt och skydd inte tar upp det till samtal. Människor skyddar varandra mot en ångest genom att inte fråga om dess uppkomst, man är helt enkelt artigt ouppmärksam (Giddens 1997: 60-61).
Giddens (1997) menar att den ontologiska tryggheten är en del av människans
säkerhetssystem. Kärnan av den, som människan bär inom sig fungerar som ett ankare i livet. När ångesten kryper inpå livet finns detta ankare med oss och håller oss kvar i vår trygghet, vår verklighets- och jaguppfattning. Ett sätt att upprätthålla vårt säkerhetssystem är att skapa rutiner. Människan är i behov av att uppleva att saker och ting är som de brukar vara, rutiner kan därför bli en viktig del i en människas liv. Även i detta fall är det viktigt att individerna uppfattar sitt ansvar gentemot sina medmänniskor och att de inte frångår rutinerna. Detta kan bli för mycket för en människa som håller på att bygga upp sin uppfattning kring
omgivningen och sitt jag. Är inte människan förankrad i en stabil uppfattning kan en för stor ändring av en rutin innebära en oro och ångest. Den verklighets- och jaguppfattning som människan byggt upp är ännu inte tillräckligt stabil för att klara av handlingar utanför
13
hålla individen säker i sin verklighets- och jaguppfattning, och detta kräver att individen kan böja på sina rutiner för att denne inte ska uppleva en ångest och oro när något frångår
vanorna. (Giddens 1997: 51-53, 68-69).
Giddens skriver i sin bok modernitet och självidentitet (1997) att den ontologiska tryggheten uppkommer i barndomen, att det är där grunden läggs. Enligt Giddens (1997) är den
grundläggande tilliten till sina signifikanta andra, exempelvis föräldrar, ett emotionellt vaccin mot en existentiell ångest, den skyddar mot faror och hot och medför därmed att individen kan bevara sin känsla av hopp och mod i psykiskt krävande situationer. Tilliten medför även en avskärmning mot risker och faror, som gör det möjligt för individen att upprätthålla sin livsaktivitet. Detta skulle innebära att de barn som inte växer upp med några signifikanta andra inte kommer att utveckla en grund för tillit och ontologisk trygghet, och kommer därför i vuxen ålder inte uppleva en trygghetskänsla, och heller inte en tillit för att omvärlden har en ordning och en stabilitet. De vuxna skulle även ha svårigheter att hålla tankarna kring möjliga riskfyllda situationer under kontroll, vilket skulle innebära en ångestfylld känsla och rädsla inför livets risker då denne ser riskerna i större utsträckning än de som har en ontologisk trygghet. Tillit till andra människor är grundläggande för en känsla av trygghet (Giddens 1997: 48-52, 83).
6.4 Social meningsfullhet
Att inte känna en stabilitet och trygghet med sig själv och sin omgivning kan för en del medföra att en känsla av meningslöshet uppstår. Människan är en social varelse och utan de sociala interaktionerna som man ständigt tar del av kan en känsla av ensamhet uppstå, och med den, en känsla av meningslöshet.
Yalom (1980) menar att människan upplever en meningslöshet då denne kommer till ett skede där en känsla att något saknas eller känns tomt på ett eller annat sätt, väcker liv i frågor som; vad är meningen med livet? Vad är meningen med mitt liv? Varför lever vi och varför har vi blivit placerade just här? Vad lever vi för? Som mycket annat är individuellt i livet är även känslan som föder frågor om mening individuell. I samband med en kris i livet, exempelvis förlusten av en släkting uppstår känslor av ensamhet, tomhet, saknad, hopplöshet och en ovishet inför framtiden, som i sin tur leder till funderingar kring meningen med livet. I samband med dessa frågor undrar människan; om inget är för evigt, om vi kommer att dö till slut, vad är då meningen med allt? Helt plötsligt är inget begripligt. Enligt Yalom (1980: 8) är människan ”en meningssökande varelse, inkastad i ett meningslöst universum”; det är enligt Yalom viktigt för varje människa att själv finna det som inbringar en känsla av
meningsfullhet. Det finns inte en universell mening för livet. Att finna sin egen känsla av meningsfullhet blir viktigt för att människan inte ska fyllas av funderingar kring livets mening, vilket i sin tur kan vara ångestfyllt och hålla tillbaka människan i dennes liv. Enligt Yalom är det viktigt att människan känner en motivation i livet, att individen är betydelsefull och värdefull, att ens handlingar är viktiga för en själv likväl som för samhället. Att livet fyller någon slags funktion, en funktion som är individuell men ändå fyller människor med samma känsla av att man har en roll i samhället och känner sig behövd och att man bidrar med något, detta är något som inbringar en känsla av meningsfullhet i människans liv. Att känna att man inte har en plats i samhället eller fundera över varför man existerar för med sig existentiella funderingar som leder till en känsla av meningslöshet och ångest (Yalom 1980: 434-436, 459).
Yalom (1980) menar att det finns två påståenden kring problematiseringen av mening för människan. Dessa står i motsats till varandra men är lika sanna för det. Det första påståendet
14
rör sig om att människan är i behov av att känna en mening med livet. Utan mening, mål, värderingar och ideal framkallas en inre kris hos människan. Yalom (1980) menar även att människan har ett starkt behov av att leva efter strikta riktlinjer och ideal som lotsar oss fram i livet. Dessa riktlinjer vill människan tro är givna för världen, att något högre än människan själv har framställt dem. Det andra påståendet som Yalom (1980) presenterar handlar om att det inte finns några fullkomligheter. Dessa strikta ideal som människan söker, strävar efter och lever efter finns egentligen inte. Den upplevda sanningen kring världen existerar bara på villkor att människan efterlever dennes egna skapta ideal och riktlinjer. Det är människan som har skapat sin värld och sig själv inom denna värld, en värld som inte sitter på en absolut mening med livet som människan är i stort behov av att tro på. Det finns heller inte några sanna riktlinjer för hur människan ska leva sitt liv förutom dem som de själva har skapat. Allt som är, skulle mycket väl kunna vara på ett annat sätt. För att uppfattningen om att dessa riktlinjer är givna är det viktigt att de människor man omger sig av delar samma syn på dessa riktlinjer, som delar ideal och på detta sätt bekräftar varandras uppfattningar om att deras levnadssätt är korrekt utefter världens givna riktlinjer. Genom att riktlinjerna blir bekräftade som sanna undviker människorna tillsammans att uppleva en känsla av ångest och
meningslöshet, som skulle komma att uppstå om det blev tydligt för människan att
verkligheten är en produkt av människorna själva och sociala interaktioner. Yalom (1980) avslutar problematisering kring att uppleva en mening med frågeställningen: how does a being who needs meaning find meaning in a universe that has no meaning? (Yalom 1980: 422- 423, 431,437).
6.5 Sammanfattning
Genom att interagera med andra människor föds i sin tur en rad olika känslor och förmågor. Känslor och förmågor som kan vara grundläggande för människan. Det kan vara känslan av trygghet, som i sin tur gör det möjligt för människan att kunna hantera motgångar i livet, något som stärker individen inifrån och låter denne utsätta sig för nya situationer. Denna trygghet kommer från interaktioner med andra människor, först och främst från signifikanta andra. En känsla av solidaritet kan även den bidra till en känsla av trygghet, det blir till något som stärker en, som blir en del av individen och som hjälper denne att hantera och bearbeta livets motgångar. För att denna känsla av trygghet ska kunna uppstå är det viktigt att
individen känner en tillit till de människor som denne har runt omkring sig. Dessa aspekter är en del av individens allmänna hälsotillstånd. För att må psykiskt och fysiskt bra behövs det inte bara mat och vatten, utan en närhet till andra människor, som ser och bekräftar en. Som påminner individen att denne är värd mer än vad denne kanske tror. Små grundläggande saker kan spela en stor roll i en människans liv. Det ena föder det andra; ensamhet och försummelse kan leda till en sårbarhet och en otrygghet, som i sin tur leder till funderingar kring
meningslöshet, känslor av ångest och förtvivlan.
7. Metod
Valet av kvalitativ metod presenteras och motiveras för att läsaren ska få en förståelse av mitt tillvägagångssätt och vad det innebär när man tolkar och försöker uppnå en förståelse. Jag kommer under metodavsnittet att beskriva hur jag har gått tillväga under min studie. Jag beskriver bland annat min urvalsmetod och min empiriinsamling för att sedan gå vidare med att presentera min förförståelse angående uppsatsens syfte som handlar om att undersöka vad de sociala relationerna innebär för människor med missbruksproblem.
15
7.1 Hermeneutik
Som kvalitativ metod i min uppsats har jag valt att använda mig av hermeneutiken. Den föll sig naturlig efter mitt syfte, att förstå vad det innebär för människor med missbruksproblem att det finns människor som ställer upp för dem, som ger dem ett socialt stöd. Hermeneutiken handlar om att förstå människor inom deras livssituation, att sätta sig in i en annan människas värld för att uppnå en förståelse kring andra livsvärldar och det var detta jag ville uppnå med min studie: en förståelse kring vad sociala relationer innebär för människor med
missbruksproblem.
Hermeneutikens grundtanke är att det finns fler än ett sätt att förstå verkligheten på,
människor har alltid olika erfarenheter och kunskaper kring olika områden. Hermeneutiken handlar även om att ta med sig denna förförståelse i tolkningsarbetet, vilket medför att tolkningen av ett undersökningsområde kommer att gestalta sig olika. Då jag redan har en förförståelse kring vad sociala relationer innebär och betyder för människor med
missbruksproblem valde jag att använda mig av hermeneutiken som metod då den handlar om att tolka och omtolka för att få en djupare förståelse. Genom att inte bara lägga fram en beskrivning av hur människor upplever, exempelvis ett socialt stöd, går hermeneutiken till en högre abstraktionsnivå där empirin tolkas för att uppnå en djupare förståelse kring det. Detta för att man som forskare inom hermeneutiken, ska uppnå en djupare förståelse kring vad ett socialt stöd innebär. Jag är ute efter att få uppnå en förståelse av vad det innebär, och betyder för människor med missbruksproblem, att det finns människor som ställer upp för dem och innefattar ett socialt stöd (Ödman 2007: 23-24,62-64).
Inom hermeneutiken handlar det om att tolka det material man får utav, i mitt fall,
intervjuerna för att få en förståelse för informanternas livsvärld. Men vad tolkning innebär kan vara svårt att definiera. Ödman (2007:24) skriver att tolkning blir till en förmedling mellan två olika förståelsehorisonter för att få dessa att uppnå ett samförstånd. När vi står inför något nytt i våra liv använder vi oss av vår förförståelse för att greppa den nya
informationen, vi använder oss av den redan innehavda kunskapen och de erfarenheter som vi redan har för att på det sättet kunna sätta in den nya informationen i relation till vår
förförståelse. När det är någon ny information som vi inte kan sätta i relation till vår tidigare kunskap och då förförståelsen inte räcker till blir det nödvändigt för oss att tolka. Man kan aldrig riktigt förstå något helt nytt på det sätt det presenterar sig för första gången, det krävs att man använder sig av sådant man redan vet för att på det sättet förstå det som uppenbarar sig för första gången. Vi har nog alla varit med om hur något slags information eller problem ändrat karaktär från den gången man stötte på det för första gången till någon vecka efter. Efter en tids betänketid och bearbetning, kan man förstå informationen på ett annat sätt, den ges en ny tolkning. Jag tänker på tolkning som liknande denna bearbetning; man ser
informationen i ett annat ljus och oftast har man kunnat uppnå en djupare förståelse än vid första mötet (Ödman 2007: 58, 71-72).
Hermeneutiska teoretiker menar att vardagstolkningar och förförståelser är en stor del av människans liv och att negligera dessa som forskare innebär att man inte får en riktig förståelse, om ens någon. Det vardagliga behövs för att man ska kunna tolka, förklara och förstå (Ödman 2004: 74-75). Vårt vardagstolkande sker ofta omedvetet och det är därför viktigt att poängtera att forskaren bör hålla sina tolkningar kontrollerade och reflektera över dem. Det är viktigt att man är vaken och uppmärksam då man utför en hermeneutisk studie, där man välkomnar en teoretisk förförståelse såväl som den egna förförståelsen. Detta för att förförståelserna inte ska ta över tolkningen. Samtidigt som kontrollen kan ses som ett
16
spekulativ, en ”åsiktshermeneutik”, som Ödman uttrycker det. Det är alltså viktigt att kontrollen och skapandet sker i ett samspel, något som forskaren bör vara uppmärksam över (Ödman 2004: 81). Forskaren kan aldrig ta avsteg från sig själv, det är omöjligt att inte använda sig av sina förförståelser vid tolkningar. Samtidigt som man använder sig av sin förförståelse för att tolka, ändras den förförståelsen i samband med tolkningen, man bör alltså vara beredd på att förändra sig själv. Detta är viktigt för att man ska uppnå en förståelse och göra en ordentlig hermeneutisk studie. Det är viktigt att man tar in största möjliga information från andras verklighet för att få en så sann förståelse av deras verklighet som möjligt (Ödman 2007: 13-15, 105- 106).
Inom hermeneutiken talar man om den hermeneutiska cirkeln samt den hermeneutiska spiralen. Från början fanns det som hermeneutiker kallar för cirkeln. Cirkeln innebär att forskaren har möjlighet att pendla mellan del och helhet under studiens gång. Teoretiker inom hermeneutiken fick sedan uppfattningen att cirkeln var för statisk, den bekräftar bara sig själv; det enda som den medförde var att forskaren återkom till sin tidigare tolkning, istället för att utveckla en ny och därmed öppna sina sinnen för nya saker som materialet kan komma att avslöja. Cirkeln markerade gränserna för vad förståelsen kunde innebära. Att arbeta i en spiral innebär även det att forskaren under analysens gång går hela tiden mellan delarna och
helheten i sitt tolkningsarbete för att uppnå en förståelse. Förståelsen kan utvidgas och genom att arbeta i en spiral blir detta möjligt då spiralen inte har några gränser som markerar
forskarens möjliga förståelsehorisont. Att tolka materialet och att uppnå en förståelse av materialet är en process, som kräver att forskaren ständigt är uppmärksam på vad som kommer att visa sig i materialet. Under hela tolknings- och förståelse processen är det nödvändigt att forskaren fokuserar på att pendla mellan del och helhet (Ödman 2007: 103-105).
7.2 Datainsamling och datamaterial
7.2.1 Urval
Då jag inte kände några av Träffpunktens gäster, ansåg jag att det lämpligaste sättet att
komma i kontakt med deltagare var att be föreståndaren om hjälp. Jag använde mig helt enkelt av ett så kallat bekvämlighetsurval. Jag bad föreståndaren att tala med några av gästerna och fråga om de skulle vara intresserade av att tala med mig. Anledningen till att jag ansåg att detta skulle vara ett bra sätt att komma i kontakt med dem är att föreståndaren har arbetat där ett bra tag, hon vet vilka som är ”talvänliga” och vilka som inte alltid är i ett skick att tala. En annan anledning är att det finns en tillit mellan föreståndaren och gästerna, min tanke var att de skulle känna sig mer bekväma med att först tala med henne, eventuellt ställa frågor kring vem jag var, vad jag ville med mina intervjuer och så vidare, innan de beslutade sig för om de ville ställa upp eller inte (Bryman 2002: 114-115, 302-303). Urvalet består av fem män i 40 årsåldern som kom att representera fyra olika stadier i ett missbruk. En av dem har slutat helt med droger och alkohol, medan en annan inte har några planer på att sluta helt. De resterande tre har antingen tagit steget mot en behandling eller kämpar för att beviljas behandling. Namnen är fingerade.
Johan är 44 år gammal och har hållit på med droger i över 20 år. Han började använda sig av alkohol och hasch när han var i 13-14års åldern. När han var runt 19-20 år gammal började han bruka amfetamin. Han säger själv att amfetamin och hasch är det som han brukar mest men att alkohol även finns med i bilden, dock inte i någon större utsträckning. Det Johan önskar mest är att få ett eget hem, ett ställe där han kan få ha ett privatliv och kunna stänga en dörr om sig samt ett arbete. Han önskar kunna kliva upp på morgonen göra sig i ordning för
17
jobbet och sedan ägna dagen på arbetsplatsen. Helst av allt skulle han önska sig ett jobb på ett lager där han får sköta sig själv och utföra sina arbetsuppgifter i lugn och ro.
Thomas är 44 år gammal och började missbruka alkohol när han var 12-13 år gammal. Därefter började han med att ta hasch samt amfetamin. Nu förtiden rör han inte amfetamin, han är helt fri från den drogen. I dagens läge tar han alkohol och vid vissa tillfällen, även hasch. Thomas har en egen lägenhet men nämner vid ett flertal tillfällen att han inte trivs i den. Hans föräldrar har gått bort men han har fyra syskon i sin närhet som han kan vända sig till när han behöver dem. Thomas hoppas på att få någon form av sysselsättning inom en snar framtid, samt att ordna upp livet för att sedan kunna ta itu med sitt missbruk och en dag bli fri från det.
Henrik är 39 år gammal och började missbruka hasch när han var i 12 års ålder. Alkohol finns med i bilden som ett substitut då det inte finns något annat att få tag i. I nuläget saknar Henrik både hem och sysselsättning. Han försöker komma in på ett behandlingsprogram som han deltog i tidigare, men fick sluta på grund av ett återfall. Till skillnad från de andra deltagarna får inte Henrik något större bidrag från socialtjänsten, det han får är mat på träffpunkten, som faktureras till socialtjänsten, alltså inga pengar han ser. Henrik kämpar för att komma tillbaka till behandlingen för att kunna ta itu med sitt missbruk och i framtiden bli av med det, få en bostad samt ett arbete.
Robert är 42 år gammal och började missbruka alkohol och hasch när han var i 13-14 års ålder. När han var cirka 18 år gammal började han även med amfetamin. I dag saknar Robert både en bostad och en sysselsättning, tidigare arbetade han som snickare och säger att han gärna skulle vilja arbeta med det igen. Även Robert försöker få en plats på behandlingen för att kunna ta ett steg i riktningen mot ett liv fritt från droger och alkohol.
Niklas är 45 år gammal och började missbruka hasch, alkohol när han var i 15års åldern, vid en ålder runt 19 år började han med amfetamin. I dagens läge brukar han inte längre droger. Han har två barn som han tar ansvar för och värdesätter högt. Niklas var med och drog igång föreningen i början av 2000-talet, då stadens brukare lagade mat tillsammans en gång i veckan. Även han saknar sysselsättning men ser till att hålla sig sysselsatt genom att exempelvis hjälpa till en hel del på Träffpunkten samt att ta hand om sina barn. 7.2.2 Intervjuer
Jag utförde fem intervjuer med människor som har eller har haft ett missbruksproblem och som besöker Träffpunkten regelbundet. Intervjuerna skedde på Träffpunktens kontor under cirka en timme vid samtliga tillfällen. Jag använde mig av en semistrukturerad intervjuguide som bestod av fem olika teman; Sociala nätverk, Trygghet, Träffpunkten, Missbruk och Meningslöshet. Genom att använda sig av en semistrukturerad låter man deltagaren tala fritt om det tänkta ämnet, detta för att få en detaljerad och fyllig förståelse kring det deltagaren berättat samt att intervjuaren får en uppfattning av vad deltagarna upplever som relevant och viktigt. Då jag innan intervjuerna samlade in den tidigare forskningen och teorier dök det upp frågor kring dessa som jag ansåg vara relevanta inför mina intervjuer. Dessa frågor var mer som ett stöd för mig under intervjuerna, med hjälp av dem höll jag mig själv till syftet med intervjuerna samt att jag hade hjälp av dem för att styra in informanterna i den riktning uppsatsen ämnar behandla. Efter varje intervju blev mina frågor allt mer förfinade, jag upptäckte vilka som var mer givande och som gav deltagarna möjligheten att tala mer fritt, vilket för min del innebar en större insikt i deras livsvärld än de frågor som ledde till mer kortfattade svar. Varje deltagare fick likadana frågor, även om de var olika formulerade. Genom att omformulera frågorna blev de mer öppna, vilket för min del innebar färre ställda
