Örebro universitet
Institutionen för hälsovetenskap och medicin Arbetsterapi C, Examensarbete 15 hp
Höstterminen 2015
Arbetsterapeuters erfarenheter av sitt
arbete i gymnasieskolan, ett nytt
arbetsområde inom arbetsterapi i Sverige
Occupational therapists’ experiences of work in secondary
schools, a new working area in Swedish occupational
therapy
Författare: Victoria Pettersson Karin Solback
Örebro Universitet
Institutionen för hälsovetenskap och medicin Arbetsterapi C
Arbetets art: Examensarbete omfattande 15 högskolepoäng, inom ämnet arbetsterapi
Svensk titel: Arbetsterapeuters erfarenheter av sitt arbete i gymnasieskolan, ett nytt arbetsområde inom arbetsterapi i Sverige
Engelsk titel: Occupational therapists’ experiences of work in secondary schools, a new working area in Swedish occupational therapy
Författare: Victoria Pettersson och Karin Solback Datum: 2016-01-20
Antal ord: 7112 ord Sammanfattning:
Bakgrund: Andelen elever som slutar gymnasieskolan utan att ha högskolebehörighet eller avbryter sina studier ökar. Enligt svensk skollag finns inget krav på arbetsterapi som stödinsats i
gymnasieskolan, men elever har rätt till lärande utifrån sina individuella förutsättningar och behovet av åtgärder är stort. Arbetsterapi i gymnasieskola är ett nytt arbetsområde för arbetsterapeuter i Sverige, till skillnad från USA där arbetsterapi i skolan för elever med funktionsnedsättning funnits i över 25 år. Forskning om arbetsterapins nytta inom framför allt amerikansk skola finns, men saknas inom svensk gymnasieskola. Syfte: Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av sitt arbete i gymnasieskolan. Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie med sex
arbetsterapeuter verksamma inom kommunal gymnasieskola. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i två teman som beskriver
arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta i gymnasieskolan; arbetsterapeutiska arbetsmetoder i gymnasieskolan samt organisation och utveckling av arbetsterapeutisk profession inom
gymnasieskolan. Elevernas aktivitetsbegränsningar var utgångspunkt för arbetsterapeutiska arbetsmetoder i gymnasieskolan, oavsett om eleven hade en diagnos eller inte. Interventionerna bestod oftast av strategier och tekniska hjälpmedel t.ex. applikationer i smartphone. Samarbetet med elever, skolpersonal och andra professioner fungerade oftast bra. Deras aktivitets- och klientcentrerade helhetssyn kompletterade elevhälsan. Arbetsterapeuterna arbetade i gymnasieskolan med individuella insatser för elever med funktionsnedsättningar. Centrala styrdokument att arbeta utifrån saknades och endast ett fåtal hade en tydlig arbetsbeskrivning. Vikten av att visa arbetsterapins nytta för gymnasieskolan påtalades och evidens som styrker detta efterfrågades. Slutsats: Arbetsterapeuterna upplevde att de genom sin aktivitets- och
klientcentrerade helhetssyn och insatser för eleverna var ett komplement inom elevhälsan. Ytterligare forskning för att påvisa arbetsterapins effekt i svensk skola efterfrågas.
Författarna vill rikta ett stort tack till alla arbetsterapeuter som deltagit i studien. Ni tog er tid och delade med er av era erfarenheter av att arbeta i gymnasieskolan. Författarna tackar även
handledarna Ingvor Pettersson och Lis Sjöberg för ert stöd och kloka ord under arbetet. Tack!
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund ... 1
2.1. Gymnasieskolan... 1
2.2. Aktivitetsbegränsningar för elever i gymnasieskolan ... 1
2.3. Arbetsterapeuters arbetsmetoder i skolan ... 2
2.4. Internationell forskning ... 2 2.5. Projekt i Sverige ... 3 2.6. Problemformulering ... 3 3. Syfte ... 4 4. Metod ... 4 4.1. Design ... 4 4.2. Urval ... 4 4.3. Datainsamling ... 4 4.4. Analysmetod ... 5 4.5. Forskningsetiska överväganden ... 5 5. Resultat ... 5
5.1. Arbetsterapeutiska arbetsmetoder i gymnasieskolan ... 5
5.1.1. Elevens aktivitetsbegränsningar ... 5
5.1.2. Kartläggning av elevernas aktivitetsbegränsningar ... 6
5.1.3. Arbetsterapeutiska interventioner ... 6
5.1.4. Uppföljning ... 7
5.1.5. Samarbete med elever, vårdnadshavare och andra professioner ... 7
5.2. Organisation och utveckling av arbetsterapeutisk profession inom gymnasieskolan ... 8
5.2.1. Organisation ... 8
5.2.2. Utveckling av ett nytt arbetsområde ... 9
6. Diskussion ... 10
6.1. Metoddiskussion ... 10
6.2. Resultatdiskussion ... 11
6.2.1. Arbetsterapeutiska arbetsmetoder i gymnasieskolan ... 11
6.2.2. Organisation och utveckling av arbetsterapeutisk profession inom gymnasieskolan ... 13
7. Slutsats ... 14
1
1. Inledning
Arbetsterapi i gymnasieskolan är ett nytt arbetsområde för arbetsterapeuter i Sverige, men är vanligt förekommande i t.ex. U.S.A. (1). Enligt amerikansk lagstiftning ska arbetsterapeuter arbeta i skolan med elever som har funktionsnedsättning (2). Deras arbete ska grunda sig på forskning och evidens (3), vilket kan förklara att ämnet är relativt beforskat där. I svenska skollagen (4) finns krav på insatser från elevhälsan, men arbetsterapi nämns inte som en specifik stödinsats som eleven har rätt till. Arbetsterapeuter från habiliteringen arbetar individuellt med barn och ungdomar med
funktionsnedsättningar som påverkar aktivitetsutförandet i såväl hem- som skolmiljö. De arbetar på uppdrag av vårdnadshavarna och träffar sällan eleven i skolan. Andelen elever som inte fullföljer gymnasieskolan eller slutar utan att vara behöriga ökar. Den nya läroplanen, GY 2011, kräver mer av eleverna och har försämrat statistiken ytterligare (5). Misslyckade skolprestationer och arbetslöshet har påverkat ungdomars psykiska hälsa negativt. Det finns ett behov av åtgärder som skapar bättre förutsättningar för elever att klara gymnasiet (6). Vår studie handlar om hur arbetsterapi underlättar för elever med funktionsnedsättning i gymnasieskolan. Det finns ännu ingen publicerad forskning om arbetsterapins nytta i svensk gymnasieskola varför vi väljer att fördjupa oss i detta ämne.
2. Bakgrund
2.1. Gymnasieskolan
Alla elever som slutat grundskolan har rätt att fortsätta på gymnasieskolan. Gymnasieskolan är treårig och består av olika slags program; nationella program som ger yrkesutbildning eller är högskoleförberedande, lärlingsutbildningar samt introduktionsprogram för elever som inte nått behörighet till något av de nationella programmen (7).
Skollagen (4), som även innefattar gymnasieskolan, påtalar elevers rätt till ledning och stimulans för att nå utbildningens mål och rätt till stödinsatser och anpassningar om risk finns för att
kunskapskraven inte kommer att nås. Skollagen gäller även elever som har rätt till gymnasiesärskola, som dock inte ingår i den här studien. I gymnasieförordningen från 2010 (8) gällande organisation av gymnasieskolan framgår att elever med särskilda behov i gymnasieskolan kan få ett individuellt anpassat program, gå om en kurs, ta bort en del ämnen och gå ett reducerat program, förlänga studietiden, få studiehandledningen på modersmålet samt gå i specialklass. Specialklasser får inrättas för elever med syn- eller hörselnedsättning, rörelsehinder eller andra svårigheter som hindrar eleven att delta i den vanliga undervisningen.
2.2. Aktivitetsbegränsningar för elever i gymnasieskolan
Elever med fysiska, psykiska och sociala funktionsnedsättningar behöver olika sorters stöd i skolan. Enligt ICF-CY (Barn och ungdomsversion av WHO:s klassifikation av funktionstillstånd) innebär funktionsnedsättning “problem med kroppens funktioner eller uppbyggnad i form av en betydande
avvikelse eller förlust” (9:63). Aktivitetsbegränsningar kan vara talsvårigheter, olika sjukdomar, syn-
och hörselnedsättning eller rörelsehinder (9). Andraaktivitetsbegränsningar kan vara att eleven har svårt att förstå instruktioner och regler i klassrumssituationer, svårt med socialt samspel, distraheras lätt eller har svårt att sitta stilla (10). Aktivitetsbegränsningar kan enligt Kadesjö försvåras av en ostrukturerad skolmiljö för elever som har svårt att tyda omgivningens regler och förväntningar (11). I tonåren märks de sociala problemen i form av skolk, aggressivitet, tidig rökdebut och missbruk. Svårigheter att läsa och skriva skapar stora problem i högstadiet. På gymnasiet är studietakten högre än tidigare och medför att mycket tid spenderas på skoluppgifter. Problematiken kvarstår ofta i vuxen ålder och psykosociala svårigheter är vanliga, så som problem att sköta och behålla en anställning (12).
2
2.3. Arbetsterapeuters arbetsmetoder i skolan
Aktivitet definieras som vardagliga aktiviteter som personen vill eller behöver utföra och är grunden till hälsa och välmående. Faktorer som påverkar människans aktivitet är vilja, vana, utförande och miljö. Personens förutsättningar, den omgivande miljön och aktivitetens svårighetskrav påverkar aktivitetsutförandet, och kan bestå av såväl möjligheter som begränsningar. Funktionsnedsättningar försvårar aktivitetsutförandet och arbetsterapi kan möjliggöra aktivitet på olika sätt, t.ex. anpassning av miljön. Arbetsterapeuten arbetar aktivitet- och klientcentrerat, har en helhetssyn och utgår från personens vardagsaktiviteter, vilja, utförandekapacitet och miljö. Arbetsterapi kan bidra till att aktivitetsutförandet av vardagliga aktiviteter underlättas. Detta kan ske genom att åstadkomma ett annat sätt för elever att utföra sina aktiviteter under mer gynnsamma förhållanden än tidigare. En elev som har begränsad förmåga att utföra aktiviteten, kan med hjälp av kompenserande hjälpmedel, återträning av förmåga, strategier eller lämpad miljö, klara av att utföra uppgiften (13).
Arbetsterapeutens arbetssätt innehåller bedömning av elevens behov och aktivitetsutförande, målsättning, åtgärder samt uppföljning av målen. För att kunna förstå elevens behov, kunna välja och formulera lämpliga mål är det betydande att arbetsterapeuten gör en grundlig bedömning (13). Elevens hela skoldag, både klassrumssituationer och raster, måste vara med i bedömningen (11). Inom arbetsterapi används olika metoder för att bedöma aktivitetsutförandet. Strukturerad bedömning innebär att arbetsterapeuten använder ett bedömningsinstrument (13).
Några arbetsterapeutiska instrument för bedömning av elevens aktivitetsförmåga anpassade till svensk skola är School Assessment of Motor and Process Skills (School-AMPS) och Bedömning av anpassningar i skolmiljön (BAS). Svensk forskning (14) visar att bedömningsinstrumentet skol-AMPS är ett validerat och användbart instrument för att kartlägga elevers behov av stöd i skolan. Med hjälp av skol-AMPS identifieras skillnader i utförandet av skolarbetet mellan elever med milda svårigheter och elever utan, och även vilka färdigheter som är svåra att utföra (15). Bedömningsinstrumentet BAS är utvecklat i Sverige och kartlägger elevens aktivitet och delaktighet i skolmiljö. Med hjälp av BAS identifieras miljöns påverkan på elevens vardagliga aktiviteter i skolan och kan användas för elever med såväl neuropsykiatriska, sociala som fysiska funktionsnedsättningar (16).
Utifrån den individuella bedömningen sätter arbetsterapeuten relevanta mål tillsammans med eleven som ska öka elevens förutsättningar till att utföra skolaktiviteter. Mätbara mål som graderas utifrån en femgradig skala underlättar att se vilken förändring som uppnåtts. Arbetsterapeuten och eleven diskuterar sig därefter fram till vilka interventioner som passar bäst för att uppnå målen. Interventioner kan t.ex. vara elevens placering i klassrummet och strategier som förbättrar aktivitetsutförandet (2). För att följa upp och utvärdera måluppfyllelse används samma
bedömningsinstrument som vid kartläggningen. Utfallet av uppföljningen visar om ärendet kan avslutas, om det finns ytterligare mål att arbeta mot eller om nya aktivitetsbegränsningar uppkommit (13).
2.4. Internationell forskning
Forskning utförd i skolor motsvarande svensk grundskola i U.S.A, Sydafrika och Australien visar att arbetsterapeuters yrkesroll behöver synliggöras för att skolan ska kunna tillgodogöra sig deras yrkeskompetens (17, 18, 19, 20). Arbetsterapeuter och lärare ser en del utmaningar med den relativt nya professionen inom skolan så som okunskap om varandras yrkesroller, och att inom
arbetstidsramen hinna träffas i organiserade former (17, 18, 19). En amerikansk enkätundersökning med 450 arbetsterapeuter visar att de upplever en avsaknad av kunskap om skolan för att kunna göra en optimal arbetsinsats (1). Lärare upplever ett behov av att lätt kunna få kontakt med arbetsterapeuter även om de inte fysiskt är på plats (17). Många arbetsterapeuter är inte anställda direkt av skolan utan kommer vid behov. Kunskap om arbetsterapeuters yrkesroll och yrkesspråk skulle underlättas om de vore anställda i skolan för att de då skulle ses som en del av personalen och
3 då skulle även de informella kontakterna öka. Det ökade samarbetet skulle leda till att
arbetsterapeuters roll och kompetens synliggörs (17, 18, 20).
En studie i Australien påvisar gott samarbete mellan arbetsterapeut och lärare trots att de upplevde frustration över att mötena oftast var informella och inte schemalagda. För eleverna resulterade samarbetet i olika problemlösande strategier som förbättrade alla områden gällande skolresultat, aktivitetsutförande samt sociala relationer i skolan och på fritiden (19). Samarbete mellan olika yrkesprofessioner i skolan behövs för att tolka och bemöta elevers styrkor och svagheter på bästa sätt (21).
2.5. Projekt i Sverige
För att möta elevens behov behövs kunskap och resurser inom skolan (11, 12,). För höga krav kan leda till att eleven känner sig uppgiven och bedrövad men med passande stöd kan funktionshindret minskas. I skolan kan passande stöd vara en kombination av elevens fysiska miljö och regler men även synsätt och handlingar hos skolpersonal och andra elever (13).
Arbetsterapi i skolan, ATiS, ett projekt i Umeå kommun mellan 2006 och 2010, för elever mellan 4 och 15 år, kännetecknades av tidiga insatser och förebyggande arbete på individnivå, gruppnivå och organisationsnivå. Arbetsterapeuten använde bedömningsinstrumentet skol-AMPS och utgick från elevens svårigheter, inte från eventuell diagnos. Projektet syftade till att öka förutsättningarna för eleven att klara skolmålen. Arbetsterapi var ett komplement till elevhälsan och arbetsterapeuten samarbetade med övrig berörd skolpersonal och vårdnadshavare. Ärendena berörde planering, strukturering och uthållighet, vilket kunde bero på bristande uppmärksamhet, smärta eller ångest hos eleven men kunde även orsakas av den omgivande miljön eller att uppgiften var för kravfylld (22).
Hjälpmedelsinstitutet drev på uppdrag av regeringen projektet Teknikstöd i skolan mellan 2011 och 2013 för elever i gymnasieskolan och vuxenutbildning. Syftet var att prova om teknikstöd kan hjälpa elever med kognitiva svårigheter som har svårt att klara målen i skolan. För att kartlägga elevernas behov av stöd och anpassning, användes bedömningsinstrumentet BAS. Stödet valdes ut tillsammans med eleven. Interventioner som användes var bland annat surfplattor och smartphone med många individuellt anpassningsbara funktioner, t.ex. kalender, sms‑påminnelser och timer. Personer som upplevde problem med sömn och koncentration provade tyngdtäcken. Projektets resultat visade att relativt små insatser kan öka elevens motivation och måluppfyllelse i skolan. Arbetsterapeuter vid två av tre kommuner, anställdes efter projektets slut (23).
2.6. Problemformulering
Forskning världen över påvisar att arbetsterapeuters yrkesroll behöver synliggöras för att skolan ska kunna tillgodogöra sig deras yrkeskompetens samt att ytterligare forskning om samarbete mellan olika professioner i skolan och dess vinster behövs för att säkerställa evidens (17, 18, 19, 20). Kielhofner (13) skriver att när evidens saknas från relevant forskning får arbetsterapeuten lita på de studieresultat som finns i ämnet men även evidens från andra arbetsterapeuters erfarenheter. I nuläget får arbetsterapeuter i Sverige förlita sig på utländsk forskning och utvärderingar av projekt utförda i svensk skola. I utvärderingen av ATIS-projektet, 2010, efterfrågas ytterligare forskning i hur arbetsterapi i skolan ska organiseras (22). I utvärderingen av projektet Teknikstöd i skolan, 2013, rekommenderas mer forskning om projektets effekt samt dess utfall i grundskolan (23). Författarna har inte hittat någon ny forskning på arbetsterapi inom svenskt skolväsen och ser därmed en kunskapslucka inom detta område. Då lärare och elevhälsans personal inte har den bästa
kännedomen om arbetsterapi i gymnasieskolan väljer författarna att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av sitt arbete inom gymnasieskolan.
4
3. Syfte
Syftet är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av sitt arbete i gymnasieskolan.
4. Metod
4.1. Design
Studien är en kvalitativ intervjustudie (24). Datainsamlingen skedde genom intervjuer med
arbetsterapeuter med gymnasieskolan som arbetsplats. Informationen analyserades med kvalitativ innehållsanalys (25).
4.2. Urval
Inklusionskriteriet för deltagande i studien var legitimerad arbetsterapeut med gymnasieskola som arbetsområde. Exklusionskriteriet var arbetsterapeuter verksamma i gymnasiesärskola.
Urvalet av deltagare följde en ändamålsenlig urvalsmetod (24). Inledningsvis kontaktades en forskare som studerat arbetsterapi i skolan. Forskaren gav oss kontaktuppgifter till nio arbetsterapeuter som arbetar i gymnasieskola. Urvalet övergick därefter i snöbollsurval då en av dessa tipsade om
ytterligare en person som svarade mot inklusionskriteriet. Genom tips från en studiekamrat erhölls kontaktuppgifter till ännu en möjlig deltagare.
De 11 arbetsterapeuterna kontaktades via mail med en intresseförfrågan. Tre personer tackade nej. En svarade att inklusionskriteriet inte stämde med de nuvarande arbetsuppgifterna. Övriga sju svarade ja till mer information. Ett informationsbrev mailades med studiens syfte, information om intervjuernas genomförande, publicering i offentlig databas och etiska aspekter (26). Samtliga sju arbetsterapeuter tackade ja till att delta i studien. Godkännande efterfrågades av
arbetsterapeuternas chef och erhölls via mail. Arbetsterapeuternas yrkeserfarenheter varierade från 10 år till 26 år och deras anställning i kommunal gymnasieskola varierade från 2 månader till 8 år. Samtliga arbetsterapeuter hade tidigare erfarenhet från arbete inom habilitering. De sju
arbetsterapeuterna var geografiskt spridda över mellersta och södra Sverige.
4.3. Datainsamling
En studiespecifik intervjuguide med frågeområden till semistrukturerade intervjuer utarbetades (27), se bilaga 1. Frågeområdena grundade sig på de vetenskapliga artiklarna och litteraturen som
användes i bakgrunden. För att säkerställa att intervjuguiden ger relevant information är det av vikt att den granskas av en kunnig person (26). Därför gav två erfarna arbetsterapeuter respons på intervjuguiden vilket kompletterade frågeområdena angående uppdrag, samarbete och bedömningsinstrument.
Innan intervjun började delgavs arbetsterapeuterna muntligt samma information som de fått i informationsbrevet. Där poängterades att samtliga ljud- och textfiler kommer att raderas efter godkänd uppsats. En intervju ställdes in då deltagaren lämnade återbud och därmed ströks ur studien. Studien stödjer sig således på sex deltagare.
Intervjuerna skedde på arbetsterapeuternas arbetsplatser eller via telefon. För att understödja en grundlig analys (27) spelades samtliga intervjuer in. Inför intervjun är det viktigt att kontrollera inspelningsutrustningen, dess placering vid inspelningen samt att informanterna får välja en avskild och lugn plats (28). Innan intervjuerna kontrollerades diktafon och applikation i mobil noga.
Intervjuerna varade från 40 till 60 minuter, vilket överensstämde med den tidigare informationen som arbetsterapeuterna fått om intervjuernas tidsram. Båda författarna deltog vid samtliga intervjuer. Huvudansvaret för intervjuerna fördelades jämnt mellan studiens båda författare. Den huvudansvarige för respektive intervju ställde frågor utifrån intervjuguiden. Den andre kontrollerade att samtliga områden i intervjuguiden berördes och kompletterade med frågor när det behövdes.
5
4.4. Analysmetod
Samtliga intervjuer transkriberades ordagrant med pauser och skratt. Transkriberingen utfördes av den författare som haft huvudansvaret för respektive intervju och kontrollästes med stöd av ljudinspelningarna. Båda författarna läste samtliga intervjuer och utförde analysen tillsammans, så kallad triangulering (28), vilket innebär att två eller flera källor jämförs (13). Intervjuerna
avidentifierades och tilldelades en siffra. I studien nämns deltagarna t.ex. som ”arbetsterapeut 1”, vilket avser deltagaren i den första intervjun. Materialet lästes återigen igenom och utifrån syftet separerades relevant text, vilket uppskattades till ungefär 75 % av den totala textmassan. Texterna baserades på arbetsterapeuternas erfarenheter och lästes förutsättningslöst. En kvalitativ
innehållsanalys utfördes, med induktiv ansats (25). Meningsenheter som svarade mot studiens syfte markerades. Då upptäcktes att några meningsenheter innehöll flera betydelser och delades upp, varpå de kondenserades. Kondensering innebär att meningsenheterna förkortas men innebörden finns kvar (25). De kondenserade meningarna var för långa och svåra att dela in i koder, varpå dessa förkortades med hjälp av frågan vad innehållet handlade om. Utifrån de kondenserade
meningsenheterna gjordes koder. En kod är en kort beskrivning av respektive meningsenhets innehåll (25). Koderna fick nummer och fördelades i 14 underkategorier och sju kategorier. Kategoriernas innehåll tolkades och sammanställdes slutligen i två teman. Exempel på
analysprocessessen kan ses i bilaga 2. Resultatet presenteras utifrån de två teman som framkom vid analysen och återfinns i rubrikerna i resultatet. Enligt Lundman och Hällgren-Graneheim (25), möjliggör ett citat för läsaren att bedöma studiens trovärdighet varför citaten placerades textnära.
4.5. Forskningsetiska överväganden
Studiens forskningsetiska överväganden eftersträvades utifrån vetenskapsrådets riktlinjer formulerade i fyra principer; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (29).
Utifrån informationskravet, där studiens syfte, frivilligt deltagande, rätten att avbryta och undersökningens genomförande, framställdes informationsbrevet som mailades till
arbetsterapeuterna. Samtyckeskravet innebär att deltagarna bestämmer sin medverkan själva. I telefonintervjuerna lämnade arbetsterapeuten sitt samtycke muntligt och de övriga undertecknade samtycket vid intervjutillfället. Det förelåg inget beroendeförhållande mellan författarna och arbetsterapeuterna. Med hänsyn till konfidentialitetskravet uteslöts arbetsterapeuternas arbetslivserfarenhet, arbetsort, kön etc. Arbetsterapeuterna informerades om att det insamlade materialet endast skulle användas till denna studie och att samtliga ljudfiler och transkriberat material raderas efter godkänd uppsats, enligt nyttjandekravet.
5. Resultat
Resultatet grundar sig på de sex intervjuer som genomfördes och beskrivs utifrån två framträdande teman; arbetsterapeutiska arbetsmetoder i gymnasieskolan samt organisation och utveckling av
arbetsterapeutisk profession inom gymnasieskolan.
5.1. Arbetsterapeutiska arbetsmetoder i gymnasieskolan
5.1.1. Elevens aktivitetsbegränsningar
Arbetsterapeuterna märker att kraven på eleverna ökar från grundskolan till gymnasiet, vilket de saknar strategier för. Den nya gymnasieförordningen har ytterligare försvårat för eleverna. Elever som fått extra stöd i grundskolan, t.ex. undervisning i liten grupp, har fått det svårare att utföra förväntade aktiviteter. Arbetsterapeuterna märker också att skolan tror att elever generellt är tekniskt kunniga, men de saknar ofta den datorvana som skolan förväntar sig. Eleverna kan inte hantera filer i mappar och glömmer inloggningsuppgifter.
6 Arbetsterapeuterna är frustrerade över att inte kunna ge eleverna den stöttning som behövs. De beskriver att det är en framgång för många elever att de fått tillgång till arbetsterapi och därmed går kvar på gymnasiet.
”…dom känner man sig frustrerad över, att skulle de komma lite mer och få den här stöttningen…” (arbetsterapeut 3)
Elever med stor frånvaro har stora svårigheter i skolan. Många elever med hög frånvaro har sociala problem, saknar kompisar och mår psykiskt dåligt. För att eleverna ska nå en förbättring måste de vilja ha stöd. En del elever tror att de ska klara sig utan stöd på gymnasiet men det visar sig senare att de behöver stöd.
Arbetsterapeuterna arbetar utifrån elevernas svårigheter, oavsett om de är diagnostiserade eller inte. Eleverna har funktionsnedsättningar av olika slag, exempelvis kognitiva svårigheter, ADHD, autism spektrum tillstånd, synnedsättning, reumatiska sjukdomar, hörselnedsättning, rörelsehinder, smärtproblematik, traumatisk hjärnskada och psykisk ohälsa. Många elever har svårt att koncentrera sig under lektionerna, komma i tid, läsa och skriva, utföra studierna i samma takt som andra,
anteckna i ett högt tempo och de saknar strategier för att planera eller läsa läxor.
”Vad är svårigheterna och vad ska man göra? Vad behöver eleven för att lyckas? Strunt i diagnosen…” (arbetsterapeut 5)
5.1.2. Kartläggning av elevernas aktivitetsbegränsningar
Arbetsterapeuterna jobbar mot målet att öka elevens måluppfyllelse. Vid kartläggning av elevernas aktivitetsbegränsningar använder sig ingen av arbetsterapeuterna av ett specifikt
bedömningsinstrument utan de har gjort egna varianter utifrån BAS, som enligt dem själva fungerar. ”…den bygger på instrumentet BAS, som är anpassad för skolmiljö. Jag ska inte säga…jag använder den till punkt och pricka som instrumentet är utan jag har det mer i bakhuvudet när jag gör en kartläggning utifrån den.” (arbetsterapeut 6)
Antingen använder de delar av frågeformuläret eller kompletterar med egna frågor. Flera
arbetsterapeuter upplever svårigheter att använda BAS-instrumentet fullt ut eftersom det ofta är många deltagare på det första mötet där elevens svårigheter kartläggs. De motiverar sitt val av BAS som inspiration till egna bedömningsinstrument med att många arbetsterapeuter använder det, det är utvecklat och anpassat till skolmiljö samt att ingen särskild utbildning krävs för att använda det. Vid mötet för kartläggning arbetar ingen av arbetsterapeuterna ensamma med eleven utan det kan vara från tre till 16 deltagare. Arbetsterapeuterna utgår från sitt modifierade bedömningsinstrument. Flera arbetsterapeuter poängterar, utifrån sin erfarenhet, vikten av att skapa en god relation till eleven.
5.1.3. Arbetsterapeutiska interventioner
Arbetsterapeuternas interventioner är strategier och rutiner men även tyngdtäcken och tekniska hjälpmedel, t.ex. applikationer och kalendrar. Ett exempel på goda rutiner är vila och energi som i kombination med planering, påverkar elevens skoldag positivt. Många elever har redan tillgång till smartphone och dator, och arbetsterapeuten kan anpassa och förenkla dessa för individen.
”Förut lånade vi ut datorer, smartphones, allt möjligt, men nu har man ju allt redan.” (arbetsterapeut 1)
Interventionerna är ofta till nytta för andra elever t.ex. att arbetsmaterial delges eleverna digitalt eller att prov inte pågår under alltför lång tid.
7 Arbetsterapeuterna anser att förebyggande arbete på skolorna skulle underlätta för många elever och arbetsterapeuterna önskar att skolorna uppmärksammar behoven i ett tidigt skede. Vissa gymnasieskolor planerar elevens skolsituation för skolstarten i samarbete med överlämnande grundskola. För att eleven inte ska känna sig misslyckad är det viktigt att planera hela skolgången tidigt, exempelvis att eleven behöver gå ett fjärde år på grund av krävande studier i kombination med begränsad aktivitetsförmåga.
5.1.4. Uppföljning
Uppföljning sker på ett möte med eleven, där de identifierade behoven och de gemensamt uppsatta målen som framkommit under kartläggningen, följs upp. Den kan även ske via mail eller SMS. Ingen arbetsterapeut använder bedömningsinstrument vid uppföljningen, men kan ändå se nya
aktivitetsbegränsningar utifrån att elevens studier förändras, t.ex. olika kurser.
Arbetsterapeuterna träffar vissa elever under hela gymnasietiden och ärendet avslutas när eleven slutar gymnasiet. Andra ärenden sker under kortare tid, t.ex. en elev som fått ett hjälpmedel som fungerar tillfredsställande. Längden på ett ärende är individuellt och beror på elevens problematik.
5.1.5. Samarbete med elever, vårdnadshavare och andra professioner
Arbetsterapeuterna framhåller att de alltid arbetar aktivitets- och klientcentrerat i samarbetet med eleven. Exempelvis vänder de sig alltid till eleven oavsett om de träffar eleven ensam eller i möte med andra professioner. Eleven bestämmer om vårdnadshavare ska vara med på mötena. Diskussionen om detta sker smidigt och det ger sig utifrån ärendets art och vilken elev det är. De flesta eleverna är positivt inställda och tycker inte det är konstigt att träffa arbetsterapeuten. Eleverna ser arbetsterapeuten som ett oskrivet blad, utan maktposition, som det är helt ofarligt att gå till.
”... Jag är en oskriven person på skolan, en arbetsterapeut, det är ofarligt. Att gå till kurator och sånt där va, är laddat. Och sen, sen sätter jag inga betyg heller, så då når man eleven på ett helt annat sätt också, jag sitter inte i nån maktposition liksom.” (arbetsterapeut 3)
De flesta arbetsterapeuterna träffar eleverna i skolan medan andra träffar eleverna på sin arbetsplats utanför skolan. Båda platserna har sina fördelar. I skolan finns all annan personal nära medan mötet blir mer neutralt då man träffas utanför den vanliga skolmiljön.
Arbetsterapeuterna har positiva erfarenheter av samarbete med elevhälsans personal, rektorer och oftast även med mentorer och lärare. Arbetsterapeuterna ser att de kompletterar specialpedagogen och breddar elevhälsan med sin helhetssyn på individen:
”Jag och specialpedagogen lyfter varandra… Jag ser på individnivå, yttre struktur, att kunna planera. De kollar det pedagogiska… Jag ser det på ett nytt sätt; ser helheten med fritid, sömn och en fungerande aktivitetsbalans.” (arbetsterapeut 3)
Arbetsterapeuternas kontinuerliga samarbete med elevhälsan, mentor och vårdnadshavare är en förutsättning för att nå elever med hög frånvaro. Skolpersonal ser behovet av arbetsterapeutisk kompetens och är tacksamma för råd och hjälp. Exempelvis tar många mentorer tacksamt emot råd och ser att de behöver anpassa sitt arbetssätt med tydligare klassrumsrutiner, kontinuerliga
veckouppföljningar med eleverna och tätare kontakt med hemmen för att tillsammans med vårdnadshavare motivera eleverna. En arbetsterapeut har god erfarenhet av att agera medlare mellan skola, elev och vårdnadshavare när relationerna har varit ansträngda. Arbetsterapeuten har då setts som en neutral person man kan vända sig till och som ser till elevens dagliga aktivitetsbalans och inte bara till skolsituationen. Vårdnadshavare är ofta lättade och tacksamma för
8 Arbetsterapeuterna erfar att deras och skolpersonalens synsätt på eleven skiljer sig åt. Pedagoger och annan skolpersonal har inte ett klientcentrerat synsätt, utan diskuterar om eleven istället för med eleven. Arbetsterapeuterna arbetar klientcentrerat och fokuserar på att möjliggöra elevens aktivitetsutförande och det är inte alltid likställt med skolans måluppfyllelse som mer koncentrerar sig på det pedagogiska.
”…jag fokuserar på vad jag kan göra för att eleven ska klara skolans aktiviteter så säger ju det ingenting om att eleven kommer att få godkända betyg…i min roll som arbetsterapeut så har jag ju en annan möjlighet att fokusera på...strategier att klara aktiviteter som är viktiga i skolan…kunna läsa, att kunna klara enkel ekonomi för att gå och handla…Även om det inte påverkar elevens måluppfyllelse i skolan så påverkar det elevens möjligheter till att kunna leva ett vardagsliv när gymnasiet är avslutat.” (arbetsterapeut 2)
Enligt arbetsterapeuterna har vissa mentorer svårt att inse hur deras klassrumsrutiner kan underlätta för eleverna. De förväntar sig att eleverna ska klara att strukturera upp sitt skolarbete självständigt. Trots olika elevsyn arbetar arbetsterapeuterna klientcentrerat och koncentrerar sig på sitt uppdrag gentemot elevens bästa.
I ett specifikt elevärende upplevde arbetsterapeuten att eleven och inblandade professioner tyckte olika. Kommunikationsmissar och otydlig ansvarsfördelning påverkade elevens inlärningssituation negativt. Erfarenheten visar att arbetsterapeuten skulle stått på sig och förklarat sin tanke på ett tydligare sätt.
5.2. Organisation och utveckling av arbetsterapeutisk profession inom gymnasieskolan
5.2.1. Organisation
Arbetsterapeuterna arbetar på individnivå, men anser att arbetet gör indirekt nytta även på grupp- och organisationsnivå. Uppdragen gäller elever med funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska svårigheter samt elever som riskerar att avbryta sin gymnasieutbildning. Flera arbetsterapeuter började arbeta i projektform, där verksamhetsformen i de flesta fall permanentats. Uppdragen har ändrats sedan anställningens början för några arbetsterapeuter. Tidigare arbetade de i projektform där projektets mål styrde deras arbete och deras gemensamma erfarenhet är att de numera får utrymme för hela sin kompetens. Arbetsterapeuterna upplever både tydliga och otydliga arbetsbeskrivningar. De arbetsterapeuter som arbetar i inarbetad verksamhet har tydliga arbetsbeskrivningar, men de arbetsterapeuter som startat upp ny verksamhet i gymnasieskolan upplever svårigheter att jobba i ett nytt arbetsområde när centrala direktiv saknas. Uppdragen kommer från rektor eller direkt från specialpedagog, mentor, lärare, skolhälsa eller vårdnadshavare. Den snabba kontakten mellan arbetsterapeut och skolpersonal upplevs smidig och tidsbesparande då den inte kräver någon remiss. En svårighet är att prioritera bort ärenden, vilket i sin tur resulterar i många ärenden och att det blir svårt att hinna med. De arbetar mot skolmiljö till skillnad mot arbetsterapeuter inom landstinget som oftast arbetar mot hemmiljö.
Arbetsterapeuterna samarbetar med elever, vårdnadshavare, skolpersonal och ibland med
arbetsterapeuter och annan personal från landstingets verksamheter. Det finns ett nära samarbete med elevhälsans personal och främst då med specialpedagogen. De har kontinuerlig kontakt med elevens mentor som har det övergripande elevansvaret, men kontakt med andra lärare samt studie- och yrkesvägledare förekommer också. Ibland sker samarbete med habiliteringen,
hjälpmedelscentrum, syncentralen och andra verksamheter där landstinget är uppdragsgivare. Arbetsterapeuterna erfar att skolans organisation ibland hindrar arbetet med eleverna. Bristande organisation av elevhälsan i en del skolor leder till att elever i behov av stöd missas. Andra skolor har bristfällig organisation av frånvarorapportering, vilket hindrar arbetsterapeuten och elevhälsan att få en korrekt bild av elevens problematik. En arbetsterapeut berättar om elever som inte tar emot hjälp
9 trots god organisation, t.ex. har en skola en lugn studiehörna med personal där eleverna kan få hjälp med studierna, men de elever med mest behov går inte dit.
Arbetsterapeuterna berättar att de styrs av Hälso- och Sjukvårdslagen vad gäller förskrivningsrätt och journalföring, medan Skollagen styr deras verksamhet i skolan. Arbetsterapeuterna upplever
begränsningar i journalsystemet på grund av sekretessreglerna. De har tillgång till elektroniskt journalsystem, men kan endast se sina egna journalanteckningar och inte ta del av andras, t.ex. skolsköterskans. Deras verksamhet påverkas ekonomiskt av kommunens politiska styre, vilket medför en osäkerhet för arbetet i skolan.
5.2.2. Utveckling av ett nytt arbetsområde
Arbetsterapeuterna anser att de har god användning av sin tidigare yrkeserfarenhet från
habiliteringen i sitt nuvarande arbete. Det kan också vara en fördel med förkunskaper om skolans organisation, men det är inte nödvändigt. För att utvecklas i sitt yrke är det, förutom att ha kontakt med arbetsterapeutkollegor, viktigt att ta in nya forskningsrön, gå på mässor, läsa bloggar och nyhetsbrev samt hålla sig uppdaterad inom teknik, bl.a. nya applikationer för smartphone och Ipad och nya dataprogram för eleverna.
Arbetsterapi i skolan börjar sprida sig, men fortfarande finns okunskap om yrkets funktion i skolan. En del tror att en arbetsterapeut bara jobbar med hjälpmedel och främst inom äldreomsorgen. En lärare trodde att deras arbets- och sittställning skulle kontrolleras. Synen på arbetsterapi inom skolan har förändrats positivt när skolpersonal och vårdnadshavare sett att arbetsterapi förbättrat elevers skolsituation.
Arbetsterapeuterna menar att arbetsterapi kan spridas i gymnasieskolan genom att föregå med gott exempel, visa att arbetsterapi kompletterar elevhälsan och delta i nätverk för arbetsterapeuter som arbetar med barn och ungdomar. Verksamheten kan visas för rektorer och skolpolitiker, men även genom att ta emot studiebesök och informera vårdnadshavare.
Flera arbetsterapeuter påtalar att det är viktigt att visa uppdragsgivare och skolpolitiker goda resultat av deras arbete med elever, men det kan vara svårt att se kopplingen mellan insatsernas resultat, högre betyg och måluppfyllelse. Dessutom är det svårt att se vems insatser som gett resultat
eftersom de sker i nära samarbete med övriga elevhälsan. Ytterligare en svårighet är att visa mätbara resultat då utvärderingarna av interventionerna endast visar elevens upplevda förändring av sin skolsituation. De efterfrågar forskning på praktiskt användbara utvärderingsinstrument som ger mätbara resultat. Eftersom arbetsterapi inte är inarbetat i skolan behöver forskning kopplas till behovet av arbetsterapeutisk kompetens i skolan och arbetsterapeuterna påtalar även vikten av att forskningen behöver nå ut till skolvärlden. De ser också behov av arbetsterapi i såväl grundskolan, gymnasieskolan som Komvux för att få en helhet. Ofta kommer vissa barn och ungdomar till insikt om sitt lärande något senare och många skulle behöva få hjälp när de går på Komvux.
“ofta är dom här ungdomarna, kanske lite senare i sin mognad än vad andra ungdomar är och…på Komvux…är dom på spåret på ett annat sätt.” (arbetsterapeut 4)
Arbetsterapeuterna tycker att många elever skulle behöva få hjälp med rutiner och struktur redan i grundskolan och de är dåligt rustade vad gäller detta när de börjar på gymnasieskolan. I Skollagen finns krav på specialpedagogisk kompetens, men det står inte uttryckligen att arbetsterapeuten kan utföra de stödinsatser och anpassningar som eleven har rätt till. Arbetsterapeuternas erfarenheter visar att budgeten påverkar om skolan bara tillgodoser kravet på specialpedagog eller kompletterar med arbetsterapeut.
10
6. Diskussion
6.1. Metoddiskussion
Studien är en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats (25) som baserades på material från intervjuer med sex legitimerade arbetsterapeuter yrkesverksamma inom
gymnasieskolan. Kristensson (28) menar att den kvalitativa metoden utgår från informanternas egna upplevelser och erfarenheter, vilket skapar en trovärdig bild som ger läsaren en djup förståelse för det aktuella ämnet. Metoden valdes utifrån att den svarade väl på syftet att beskriva
arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta i gymnasieskolan. Studiens syfte skulle vara svårt att besvara i en kvantitativ enkätundersökning där endast organisation och arbetssätt skulle
framkomma, men inte arbetsterapeuternas erfarenheter. Eftersom forskning i ämnet under svenska förhållanden saknades uteslöts möjligheten att göra en litteraturstudie.
För att få deltagare som svarade mot syftet användes en ändamålsenlig urvalsmetod, som beskrivs i litteraturen (24). Eftersom antalet arbetsterapeuter som arbetar i gymnasieskola är begränsat ansågs denna urvalsmetod vara bäst lämpad. De arbetsterapeuter som i intresseförfrågan tackat ja till mer information, fick ett utförligt informationsbrev om bland annat intervjuernas maximala längd, för att inte ta mer av deras arbetstid. En utförlig information ger deltagarna trygghet och sammanhang inför deltagandet (26). Arbetsterapeuternas deltagande i studien skulle godkännas av respektive chef, vilket var omständligt då många chefer inte arbetade på arbetsterapeuternas arbetsplats.
Arbetsterapeuterna hade även stor frihet att själva bestämma över sitt arbete. Tänkbara deltagare behöver tid för att fundera över sitt deltagande (28), varför deltagarna i den här studien fick en veckas betänketid utifrån studiens tidsplan. Tidsramarna för studien var begränsad vilket medförde att antalet deltagare ansågs tillräckligt, trots att en av de sju arbetsterapeuterna avbröt sin
medverkan. Arbetsterapeuterna berättade utförligt om sin yrkesroll, arbetssätt och erfarenheter, vilket gav författarna ett innehållsrikt material. Tiden för intervjuerna var tillräcklig och avslutades med att arbetsterapeuterna gavs tillfälle att tillägga information som de inte fått chansen att
framföra tidigare. Kristensson (28) skriver ”…bättre att ha sex längre intervjuer med fylligare innehåll än tolv korta som inte har något djup”.
För att samla in information och stärka studiens trovärdighet utformades en intervjuguide som enligt Kristensson (28) ger struktur i arbetet och underlättar deltagarnas berättande utifrån studiens syfte. Utformningen av intervjuguiden var tidsödande och försenade författarna gentemot tidsplanen. För att säkerställa att intervjuguiden knyter an till studiens syfte är det viktigt att lägga tid på dess utformning av frågeområden (28). I början av intervjuguidens utformning är det vanligt att den innehåller för många frågor och att den inte fullt ut svarar mot syftet (26). Studien koncentrerades därför till de fyra frågeområden som ansågs viktiga. Öppna frågor utifrån förutbestämda områden anpassades efter deltagarnas berättelse. Fördelarna med frågeområden var att arbetsterapeuterna beskrev sina erfarenheter med egna ord.
Båda författarna deltog vid samtliga intervjuer och upplevde en trygghet i att få/ge stöd under intervjuerna. De frågor som berörde arbetsterapeuternas yrkesbakgrund användes till att beskriva deltagarna och spelades inte in. Enligt Lantz (26) skapar faktafrågor i intervjuns inledning ett avslappnat klimat. Arbetsterapeuternas geografiska spridning medförde att telefonintervjuerna inleddes med ett muntligt samtycke av praktiska skäl. Författarna ställer sig frågan om det ur ett forskningsetiskt perspektiv hade varit mer korrekt med ett skriftligt samtycke för samtliga deltagare. Vid en intervju är det viktigt att lyssna aktivt och inte vara rädd för pauser (28). I telefonintervjuerna förekom pauser men även att intervjuare och arbetsterapeut pratade i munnen på varandra, vilket sällan hände vid de andra intervjuerna. Kanske berodde detta på att kroppsspråket inte kunde avläsas vid telefonintervjuerna. Litteraturen påtalar vikten av att ställa neutrala öppna frågor och undvika att ställa flera frågor samtidigt (26, 28). Detta var svårt att genomföra praktiskt men var något som författarna försökte hålla sig till. Författarna upplevde att arbetsterapeuterna var vana att bli intervjuade och de besvarade frågorna utförligt. Då författarna var ovana vid att intervjua
11 förtydligades vissa frågor genom att intervjuaren återgick till den tidigare berörda frågan eller
kompletterades av medintervjuaren. Efter den första intervjun korrigerades placeringen av inspelningsutrustningen eftersom arbetsterapeuten hördes svagare än intervjuaren.
Transkriberingen var tidskrävande, det var svårt att uppfatta alla ord och vissa delar lyssnades på igen. Intervjuerna spelades upp medan texten kontrollästes och därigenom säkerställdes att
intervjun var korrekt nedskriven. För att stärka studiens trovärdighet (28) skrevs texten ut och lästes förutsättningslöst av båda författarna. Det här förfarandet stärkte författarnas kännedom om materialet.
Båda författarna utförde den kvalitativa analysen tillsammans. Syftet med kvalitativ innehållsanalys är att utifrån textens likheter och skillnader få fram variationer som delas in i kategorier och teman (25). Genom att båda författarna deltog vid samtliga intervjuer och därmed hade kännedom om hela materialet underlättades analysarbetet. För att försäkra att resultatet analyseras förutsättningslöst tolkades materialet tillsammans, s.k. triangulering, vilket ökar trovärdigheten (28). Något som ytterligare stärker resultatets trovärdighet är de textnära citaten. Författarna har försökt vara neutrala och inte värderat innehållet i intervjuerna. Författarna har beskrivit urvalsprocess, datainsamling, analysprocess och de yttre omständigheterna kring intervjuerna, vilket ökar trovärdigheten. Läsaren har då möjlighet att bedöma trovärdigheten i studien samt avgöra om resultatet är överförbart till andra sammanhang (25), t.ex. grundskolan.
6.2. Resultatdiskussion
Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenhet av sitt arbete i gymnasieskolan. Resultatet redovisades utifrån de två teman som framkom vid dataanalysen. Dessa diskuteras i förhållande till bakgrunden och relevant litteratur.
6.2.1. Arbetsterapeutiska arbetsmetoder i gymnasieskolan
Studiens resultat visade att en stor andel av arbetsterapeuternas insatser riktade sig till elever med kognitiva svårigheter. Arbetsterapeuterna erfar att många elever saknar strategier för att klara gymnasiets höga studietempo och interventionerna består till stor del av just strategier och applikationer i smartphone och Ipad. Svårigheten att planera (11) skapar problem och kan underlättas av kognitiva hjälpmedel i form av kalender eller klocka (30). Resultatet av projektet Teknikstöd i skolan, som drevs av Hjälpmedelsinstitutet, visade att förhållandevis små insatser av teknikstöd höjde elevens motivation och måluppfyllelse. Insatserna gynnade även eleven i vardagliga aktiviteter utanför skolan, så som att få en påminnelse i mobilen när det är dags att gå hemifrån. Resultatet visade även socioekonomiska vinster. Projektets kostnad beräknad per deltagande elev som fått arbetsterapeutiska insatser i form av teknikstöd betalar sig när eleven kommer ut i arbetslivet direkt efter avslutade studier (23). Författarna är eniga med Hjälpmedelsinstitutets rekommendation till regeringen där en nationell satsning bör göras för att höja kunskapen om kognitiva svårigheter och teknikstöd i skolan. Författarna ser arbetsterapi som ett medel för att höja den kunskapen då arbetsterapeuter har den kompetensen.
Arbetsterapeuterna såg ytterligare kognitiva svårigheter som visade sig i att eleverna var dåligt rustade för att klara gymnasieskolans ökade krav på självständighet, jämfört med grundskolan, där arbetssättet är mer styrt av personalen. Enligt Skolverket (5) ökar andelen elever som inte fullföljer gymnasiet eller slutar utan högskolebehörighet. Dåliga skolprestationer är en bidragande orsak till ökning av ungdomars psykiska ohälsa. Sjukvård av ungdomar med självskadebeteende och
depression har fördubblats på 20 år. Därför behövs åtgärder som hjälper elever att klara grundskolan och gymnasiet (6). Arbetsterapeuterna ansåg också att elever med aktivitetsbegränsningar skulle behöva arbetsterapi i grundskolan, gymnasieskolan samt Komvux för att få hjälp med rutiner och struktur. Ett dilemma för att nå dit är att Skollagen (4, kap. 2, 25§) inte uttryckligen kräver arbetsterapeutisk kompetens. I elevhälsan ska skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och specialpedagog finnas för att tillgodose elevernas behov av hälsovård och pedagogiskt stöd. Det finns
12 också en ekonomisk aspekt på det hela och skolan väljer då att tillgodose de kompetenser som anges i lagen. Tidigt insatta åtgärder i form av arbetsterapi möter elevernas växande behov och skulle vara en långsiktig ekonomisk vinst för samhället, anser författarna.
Arbetsterapeuterna i den här studien utgår från elevens aktivitetsbegränsning och ingen diagnos krävs för att ta del av arbetsterapi i skolan. Detta både förvånar och gläder författarna vars
erfarenhet av att arbeta i grundskolan är att arbetsterapeuter vid speciella behov kan verka i skolan och kommer då från habiliteringen. Kadesjö skriver att elever utan diagnos tenderar att bli utan hjälp eftersom ingen instans har skyldighet att ge dem lämpligt stöd (11) trots att olika styrdokument påvisar att stöd ska ges (10).
Arbetsterapeuterna använde modifierade modeller av bedömningsinstrumentet BAS för att kartlägga elevens aktivitetsbegränsning, eftersom de upplevde svårigheter att utföra det i sin helhet då
deltagarna på första mötet för kartläggning ofta är många. Trots ett lämpligt bedömningsinstrument är det svårt att påvisa vad gymnasieelevens förändrade aktivitetsutförande beror på. Möjliga orsaker kan t.ex. vara arbetsterapeutens interventioner, olika kurser eller olika lärare. Arbetsterapeuterna uttrycker ett behov av forskning kopplat till nyttan av arbetsterapi i skolan samt att forskningen behöver nå ut till skolan. Författarna föreslår att arbetsterapeuterna genomför kartläggningen med enbart eleven där bedömningsinstrumentet BAS används i sin helhet. Författarna anser att forskning på arbetsterapi inom gymnasieskola kan bedrivas när instrumentet används i sin helhet och
jämförelser av interventionernas resultat blir möjliga. Ingen av arbetsterapeuterna använde bedömningsinstrument vid uppföljningen, vilket författarna tycker bör göras, med stöd av
litteraturen, som påvisar det arbetsterapeutiska resonemanget där bedömningsinstrument används både vid kartläggning och uppföljning för att se eventuell förändring (13). Författarna finner det intressant att alla arbetsterapeuter utgick från BAS och inte från skol-AMPS, trots att deras uppdrag hade olika inriktningar. En tänkbar förklaring kan vara att AMPS-utbildningen är resurskrävande, vilket kan påverkas av skolornas ansträngda ekonomi. Författarna undrar om studiens resultat angående bedömningsinstrument är överförbart på hela landet eller om andra arbetsterapeuter i svensk gymnasieskola använder skol-AMPS.
Arbetsterapeuterna såg att de kompletterade specialpedagogens och elevhälsans kompetens med sin helhetssyn. Morberg (31), som studerat skolsköterskans yrkesroll, skriver att eleverna ska ses i ett helhetsperspektiv. Arbetsterapeuternas upplevelser får stöd av en australiensk studie (19) som visade på gott samarbete med skolpersonalen, vilket resulterade i förbättrade skolresultat, aktivitetsutförande och sociala relationer för eleverna. Författarnas åsikter överensstämmer med svensk skollitteratur (21) som påtalar vikten av samarbete mellan olika professioner för att bemöta elevers styrkor och svagheter på bästa sätt.
Resultatet visade att arbetsterapin och skolan har olika perspektiv på eleven. Arbetsterapi är klient- och aktivitetsfokuserat och innebär att arbetsterapeuten utgår från personens egenskaper.
Relationen mellan arbetsterapeut och elev påverkar arbetsterapins utfall (13). Kielhofner (32) beskriver ett samarbetande förhållningssätt, vilket passar i arbete med ungdomar då det under ungdomstiden är en naturlig del i utvecklingen att bli mer självständig och uttrycka sina egna idéer (33). Arbetsterapeuterna berättade att de alltid vänder sig till eleven och efterfrågar dennes åsikter och upplevelser av sin situation, medan skolpersonal ofta pratar om eleven. Den här skillnaden i förhållningssättet skulle, enligt författarna, kunna vara en förklaring till varför arbetsterapeuterna ansåg att de oftast hade en god relation till sin klientgrupp. Ett grundläggande mänskligt behov är, enligt Maslow, att bli sedd och bekräftad (34), vilket också kan påverka relationen i positiv riktning. Dessutom berättar arbetsterapeuterna att de är ett oskrivet blad för eleverna utan maktposition som inte sätter betyg, vilket författarna tror påverkar deras relation positivt.
13
6.2.2. Organisation och utveckling av arbetsterapeutisk profession inom gymnasieskolan
Arbetsterapeuternas uppdrag var på individnivå, men insatserna gjorde indirekt nytta på grupp- och organisationsnivå. Författarna är eniga med litteraturen som menar att insatser på grupp- och organisationsnivå skulle kunna användas till att förebygga skolmiljön för både elever och personal (2).
Resultatet visade att flera arbetsterapeuter hade börjat sin anställning i projektform som senare övergått i permanent verksamhet. Flera arbetsterapeuter påtalar att de saknar centrala
styrdokument som är tydliga att följa. För en arbetsterapeut blev det under intervjutillfället uppenbart att styrdokument skulle klargöra uppdraget. De arbetsterapeuter som hade tydliga uppdrag och arbetade efter väletablerade rutiner upplevde trygghet och tillfredsställelse i sitt arbete. I utvärderingen av ATIS-projektet som avslutades 2010 framkom svårigheten att organisera
arbetsterapi inom skolan (22). Författarna ser att problematiken efter fem år fortfarande kvarstår. Arbetsterapeuterna i den här studien fick sina uppdrag från gymnasieskolan eller förankrade ansökan i elevhälsan om uppdraget kom från elev eller vårdnadshavare och hade ett nära samarbete med olika professioner i gymnasieskolan. Eftersom eleven blir myndig under gymnasietiden skedde alltid arbetsterapeuternas samarbete med vårdnadshavare i samförstånd med eleven och därmed var vårdnadshavarnas roll diffus. Samarbete med vårdnadshavare skedde indirekt via elevens mentor, som hade det övergripande ansvaret för eleven och därmed också kontakten med vårdnadshavare. Arbetsterapeuter vid habiliteringen får sina uppdrag från vårdnadshavare som de har ett nära samarbete med (35). Författarna ser en koppling mellan verksamheternas uppdragsgivare, dess arbetssätt och samarbetspartner. Författarna ser fördelar med både habiliteringens och
gymnasieskolans samverkansformer. Fördelar med att ha ett nära samarbete med vårdnadshavare är att de involveras i elevens skolsituation på ett konkret och tydligt sätt. Fördelar med att ha ett nära samarbete med professioner inom gymnasieskolan och låta eleven bestämma vårdnadshavares eventuella medverkan är att eleven ses som en självständig och vuxen person som tar ansvar för sin situation.
Resultatet visade att arbetsterapeuternas samarbete med mentorer oftast fungerade bra, men ibland sämre. Författarna anser, med stöd i litteraturen, att det kan bero på oklarheter och
missförstånd om varandras yrkesroller. Forskning (17, 18, 19, 20) visar att arbetsterapeuters yrkesroll behöver synliggöras för att skolan ska kunna tillgodogöra sig deras yrkeskompetens. Ett sätt att tydliggöra arbetsterapeuternas yrkesroll är, enligt författarna med stöd i litteraturen, att förklara användning och fördelar med bedömningsinstrument för andra professioner (13). En amerikansk enkätundersökning (1) visar att arbetsterapeuter efterfrågar mer kunskap om skolan för att kunna förbättra sin arbetsinsats, men arbetsterapeuterna i den här studien menade att kunskap om skolans organisation inte var nödvändig, även om det underlättade arbetet.
Resultatet visade att arbetsterapeuterna upplevde begränsningar i gymnasieskolans journalsystem. Inom sjukvården finns fungerande journalsystem mellan olika professioner men i gymnasieskolan kan skolsköterska, kurator, specialpedagog och arbetsterapeut inte ta del av varandras
journalanteckningar. Elevhälsans olika professioner finns på gymnasieskolan men organisationen försvårar samarbete mellan dem. Deras kommunikation kan enbart ske genom möten där de delger varandra information gällande samma elev. Elevhälsans olika aktörer arbetar därmed enskilt utifrån sin profession eftersom det inte finns något system för samarbete. Skolsköterska har funnits i skolvärlden sedan 1919 (31) men ändå har inte journalsystemet anpassats efter att andra
professioner anslutits. Anställda inom såväl gymnasieskola som sjukvård undertecknar sekretessavtal vid anställningens början. Författarna anser att det borde innefatta även journalanteckningar och elevarbetet skulle underlättas om berörda professioner hade tillgång till aktuell journal. Enligt Hälso- och Sjukvårdslagen (36) krävs en vårdrelation till personen för att läsa journalen. Den elektroniska inloggningen möjliggör kontroll av eventuell lagöverträdelse, vilket verkar för att stärka
14 gymnasieskolans organisation har i nuläget inget adekvat journalsystem. Författarna konstaterar att det finns en hel del att utveckla inom gymnasieskolans organisation.
7. Slutsats
Arbetsterapeuterna upplevde sig som ett komplement till elevhälsan. Alla hade inte en tydlig arbetsbeskrivning, uppdragen såg olika ut och centrala styrdokument att arbeta utifrån saknades. Förmågan att se gymnasieelevernas aktivitetsutförande ur ett helhetsperspektiv bidrog till att förbättra skolsituationen för många elever i gymnasieskolan. Det individuella arbetet hade effekter på grupp- och organisationsnivå, vilket skulle kunna användas mer i förebyggande arbete.
Författarna drar slutsatsen att arbetsterapi i gymnasieskolan fyller en funktion och skulle genom att spridas både i landet och i flera skolformer, underlätta för elever och skolpersonal. För att skapa evidens för arbetsterapins positiva effekt i svensk gymnasieskola efterfrågas mer forskning inom ämnet.
15
8. Referenser
1 Brandenburger-Shasby S. School-based practice: Acquiring the knowledge and skills. Am J Occup Ther. 2005, 59, 88–96.
2 Bazyk S, Case-Smith J. School-based occupational therapy. In: Case-Smith J, O'Brien JC, editors. Occupational therapy for children. 6. ed. Maryland Heights, Mo.: Mosby/Elsevier; 2010. p. 713-743. 3 Spencer KC. Transition services: From school to adult life. In: Case-Smith J, O'Brien JC, editors. Occupational therapy for children. 6. ed. Maryland Heights, Mo.: Mosby/Elsevier; 2010. p. 812-832. 4 Skollagen (SFS 2010:800). Stockholm: Utbildningsdepartementet.
5 Skolverket. Betyg och studieresultat i gymnasieskolan 2013/2014 [Internet]. Stockholm: Skolverket Utbildningsstatistikenheten, [uppdaterad 2015-08-21; citerad 2015-11-27 ]. Hämtad från:
http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/betyg-bedomning
6 Statens folkhälsoinstitut. Barns och ungas hälsa. Kunskapsunderlag för folkhälsopolitisk rapport [Internet]. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut, [uppdaterad 2015-10-15; citerad 2015-11-27]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12660/R2011-14-Barns-o-ungas-halsa.pdf
7 Skolverket [Internet]. Stockholm: Skolverket, [uppdaterad 2015-05-21; citerad 2015-11-27 ]. Hämtad från: http://www.skolverket.se/skolformer/gymnasieutbildning
8 Gymnasieförordningen (SFS 2010:2039). Stockholm: Utbildningsdepartementet.
9 Lagerkvist B. Barns hälsa, funktionsnedsättningar och habiliteringsverksamhet. In: Lagerkvist B, Lindgren C, editors. Barn med funktionsnedsättning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur; 2012. p. 55-74. 10 Persson B. Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap. 3., omarb. uppl. Stockholm: Liber; 2013.
11 Kadesjö B. Barn med koncentrationssvårigheter. 2., [aktualiserade] uppl., Liber, Stockholm; 2005. 12 Gillberg C. Ett barn i varje klass: om ADHD och DAMP. 2., [rev.] uppl. Stockholm: Cura; 2005. 13 Kielhofner G. Model of human occupation: teori och tillämpning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur; 2012.
14 Fisher AG, Munkholm M. Differences in school performance between typically developing students and students with mild disabilities. Occup Ther J. 2008;28(3):121-32.
15 Fisher AG, Bryze K, Hume V, Griswold LA. School AMPS: School Version of the Assessment of Motor and Process Skills. 2. ed. Fort Collins, CO: Three Star Press; 2007.
16 Hemmingsson H, Egilson S, Hoffman O, kielhofner G. Bedömning av anpassningar i skolmiljö (BAS), version 3,1. Nacka: Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (FSA); 2014.
17 Hargreaves AT, Nakhooda R, Mottay N, Subramoney S. The collaborative relationship between teachers and occupational therapists in junior primary mainstream schools. South Afr J Occup Ther. 2012 Apr; 42(1):7-10.
18 Kennedy S, Stewart H. Collaboration between occupational therapists and teachers: definitions, implementation and efficacy. Aust Occup Ther J. 2011 Jun;58(3):209-14.
19 Barnes KJ, Turner KD. Team collaborative practices between teatchers and occupational therapists. Am J Occup Ther. 2001;55(1):83-9.
16 20 Joosten A, Rens L. Investigating the experiences in a school-based occupational therapy program to inform community-based paediatric occupational therapy practice. Aust Occup Ther J. 2014 Jun;61(3):148-58.
21 Brodin J, Lindstrand P. Perspektiv på en skola för alla. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur; 2010. 22 Carlblom M, Nordström S. Utvärdering av projektet Arbetsterapi i skolan. Umeå: Umeå kommun; 2010.
23 Hjälpmedelsinstitutet. Teknikstöd i skolan – slutrapport. [Internet]. Stockholm: Hjälpmedelsinstitutet, [uppdaterad 2013-10-04; citerad 2016-01-14]. Hämtad från: www.hi.se/publikationer/rapporter/teknikstod-i-skolan-slutrapport/
24 Polit DF, Beck CT. Essentials of nursing research: appraising evidence for nursing practice. 7., [updated] ed. Philadelphia PA: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins; 2009[2010]. 25 Lundman B, Hällgren Graneheim U. Kvalitativ innehållsanalys. In: Granskär M, Höglund-Nielsen B, editor. Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur; 2012. s. 187-202.
26 Lantz A. Intervjumetodik. 3., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur; 2013.
27 Bryman A. Samhällsvetenskapliga metoder. 1. uppl. Malmö: Liber ekonomi; 2002.
28 Kristensson J. Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur; 2014.
29 Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Internet]. Stockholm: Vetenskapsrådet; 2014 [uppdaterad 2015-11-26; citerad 2015-11-30] Hämtad från: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
30 Eliasson A-C. Arbetsterapi. In: Lagerkvist B, Lindgren C, editors. Barn med funktionsnedsättning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur; 2012. p. 333-352.
31 Morberg S. Ensam i sin profession i skolans värld – skolsköterskans upplevelser av förutsättningar att utöva och utveckla yrket [dissertation]. Stockholm: Karolinska institutet; 2008.
32 Kielhofner G. Conceptual foundations of occupational therapy practice. 4. uppl. Philadelphia: F.A. Davis Compmany; 2009.
33 Vroman K. In transition to adulthood: The occupations and performance skills of adolescents. In: Case-Smith J, O'Brien JC, editors. Occupational therapy for children. 6. ed. Maryland Heights, Mo.: Mosby/Elsevier; 2010. p. 84-107.
34 Case-Smith J, Law M, Missiuna C, Pollok N, Stewart D. Foundations for occupational therapy practice with children. In: Case-Smith J, O'Brien JC, editors. Occupational therapy for children. 6. ed. Maryland Heights, Mo.: Mosby/Elsevier; 2010. p. 22-55.
35 Föreningen Sveriges Habiliteringschefer. Policy för specialistområdet habilitering i Sverige [Internet]. [uppdaterad 2015-06-11; citerad 2015-12-05]. Hämtad från:
http://www.habiliteringschefer.se/policy.html
Intervjuguide bilaga 1 Syftet är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av sitt arbete i gymnasieskolan, ett nytt
arbetsområde inom arbetsterapi.
Introduktion (berätta, förklara, ge exempel, bra/mindre bra, fördelar/nackdelar) introduktion till at om arbetsplatsen och samarbetsparternas yrkesroll
information om yrkesrollen till samarbetspartnerna (lärare, specialpedagoger, elevhälsa, vårdnadshavare, eleverna själva, BUP)
-ditt uppdrag
utmaningar med nytt arbetsområde för at
Arbetssätt (berätta, förklara, ge exempel, bra/mindre bra, fördelar/nackdelar) mål/arbetsbeskrivning/styrdokument
-arbetsgång
-varifrån kommer ärendet?
kartläggning, mål, interventioner, uppföljning -instrument
aktivitetsbaserat evidensbaserat
utmaningar i det dagliga arbetet
Samarbete (berätta, förklara, ge exempel, bra/mindre bra, fördelar/nackdelar) andra professioner
elever
-förändras samarbetet när eleven blir myndig? vårdnadshavare
andra professioner utanför gymnasiet utmaningar med samarbete
Framtid (berätta, förklara, ge exempel, bra/mindre bra, fördelar/nackdelar) forskning/evidens
framtida utmaningar för arbetsterapi i gymnasiet
Exempel från analysprocessen bilaga 2
Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet
Kod Underkategori Kategori Tema
… jag träffar, försöker skapa en relation, det är jätteviktigt… Sen är det ju det här med, om vi går tillbaka med det här med relationer. Jag är en oskriven person på skolan, en
arbetsterapeut, det är ofarligt. Att gå till kurator och sånt där va, är laddat. Och sen, sen sätter jag inga betyg heller, så då når man eleven på ett helt annat sätt också, jag sitter inte i nån maktposition liksom. Arbetsterapeuten ofarlig utan maktposition, underlättar relationer med elever. Möjligheter med elev Möjligheter med samarbete Samarbete med elever, vårdnads-havare och andra professioner Arbetsterapeutiska arbetsmetoder i gymnasieskolan
… man skulle nog behöva skriva om skollagen tror jag. För det finns krav på specialpedagogisk kompetens och elevhälsa finns det krav på att det ska finnas, men det står inget om att det ska finnas arbetsterapeuter och tyvärr är det så att skolan gör det de måste och jaa det det finns pengar till, men det här extra är svårt att få in. För allra bäst vore att få det till den nivån så det blir ett politiskt beslut Skriva om skollagen. Krav på specialpedagogisk kompetens och elevhälsa, men inget krav på arbetsterapeuter. Skolan gör det de måste och det, det finns pengar till. Bäst vore att få ett politiskt beslut. Erfaren-heter av behov Utveckling utifrån erfarenheter Utveckling av ett nytt arbetsområde Organisation och utveckling av arbetsterapeutisk profession inom gymnasieskolan
