• No results found

Kom ihåg att glömma : Adaptiv glömska, oro, ruminering & påträngande tankar

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Kom ihåg att glömma : Adaptiv glömska, oro, ruminering & påträngande tankar"

Copied!
49
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Kom ihåg att glömma

Adaptiv glömska, oro, ruminering & påträngande tankar

Jonas Lindell & Arvid Sylvan

Institutionen för Juridik, Psykologi och Socialt Arbete, Örebro Universitet

Handledare: Professor Jonas Persson

Examensuppsats Psykologprogrammet, 30 hp

(2)

Sammanfattning

Retrieval induced forgetting är ett fenomen som uppstår när återkallande av information skapar glömska för annan relaterad information. Detta tros vara en av processerna som understödjer adaptiv glömska, en process där icke-relevant och störande information inhiberas för att premiera minne för relevant information. Tidigare forskning har sett samband mellan låga nivåer av

adaptiv glömska och negativa tankeprocesser. I denna studie undersöktes sambandet mellan svårigheter att glömma irrelevant information och oro, ruminering och påträngande tankar. 34 deltagare rekryterades i Örebroregionen. Deltagarna fick genomgå ett minnestest för att sedan fylla i enkäter kopplade till oro, ruminering och påträngande tankar. Nivå av störning från irrelevant information hos deltagarna korrelerade negativt med nivå av oro och ruminering. Dessa resultat är motsatta de resultat som kan förväntas utifrån teorin. Alternativa teorier och förklaringar till detta resultat diskuteras. På grund av omständigheterna för studien bör resultaten tolkas med viss försiktighet.

Nyckelord: adaptiv glömska, retrieval-induced forgetting, oro, ruminering, påträngande tankar

(3)

Abstract

Retrieval induced forgetting is a phenomenon that occurs when the recall of information creates forgetting of other related information. This is believed to be one of the processes that support adaptive forgetting, a process through which irrelevant and disruptive information is inhibited in favor of relevant and adaptive long term-memory information. Previous research has shown a link between low levels of adaptive forgetting and negative thought processes. In this study, we examine the relationship between the difficulty with forgetting irrelevant information and anxiety, rumination, and intrusive thoughts. 34 participants were recruited in the Örebro region. The participants performed a memory test and then filled out questionnaires linked to worry, rumination and intrusive thoughts. The level of disturbance from irrelevant information among the participants was negatively correlated with levels of worry and rumination. These results are opposite to the results that could be expected from theory. Alternative theories and explanations for this result are discussed. Due to the circumstances of the study, the results should be

interpreted with caution.

Keywords: adaptive forgetting, retrieval-induced forgetting, worry, rumination, intrusive

(4)

Introduktion

Minnet är en grundläggande förutsättning för mänsklig kognitiv funktion. Utan minnet hade basala funktioner som motorfunktion och språkförmåga inte fungerat och medvetet målinriktat agerande hade varit omöjligt. Minnet brukar traditionellt delas in i långtidsminnet och arbetsminnet (Squire, 2004).

I långtidsminnet lagras både deklarativ och icke-deklarativ information under längre tid. Deklarativa minnen är de minnen som medvetet kan framkallas och beskrivas av personen. Icke-deklarativa minnen innefattar alla minnen som personen inte kan ta fram medvetet och istället tar sig uttryck i förändrat beteende. Deklarativa minnen kan vara episodiska, alltså att de är

kopplade till en specifik episod eller situation i personens liv, eller faktabaserade, som innebär att de består av icke-specifik kunskap eller information om världen. Icke-deklarativa minnen

inbegriper motoriska eller icke medvetna responser kopplade till tidigare erfarenhet (Smith och Kosslyn, 2013), som till exempel den motoriska förmågan att cykla och inlärda rädslo-responser. (Norby, 2015).

Arbetsminnet har också möjlighet att lagra information, men endast under en kortare period. I arbetsminnet återaktiveras tidigare information och relateras till den nuvarande

situationen, för att på så sätt vägleda individens agerande i denna nya situation. Arbetsminnet är en förutsättning för mänsklig problemlösning och medvetet målinriktat beteende. I Baddeleys arbetsminnesmodell (Baddeley, 2010) delas arbetsminnet in i fyra delar: centralexekutiven, visuospatiala anteckningsboken, fonologiska loopen och episodiska buffern. Visuospatiala skissblocket (synintryck och andra visuella stimuli), fonologiska loopen (auditiva stimuli) och episodiska buffern (där information från olika sinnen kan sättas ihop till ett fullständigt

(5)

2010). De brukar kallas för de kortsiktiga buffrarna. Den centrala exekutiva delen av

arbetsminnet har som uppgift att styra vilken information som lagras i de kortsiktiga buffrarna samt att integrera och koordinera information från de tre buffrarna. Huvudsakligen så analyserar, förändrar och manipulerar centralexekutiven informationen som återkallas från långtidsminnet (Smith och Kosslyn, 2013).

Det finns ett flertal teorier gällande hur information från långtidsminnet återaktiveras och tas upp i arbetsminnet. Något som dessa teorier är samstämmiga om är att varje stimuli i vår omgivning aktiverar mer än bara den information som är aktuell för den nuvarande situationen. Detta gör att en selektion av information måste genomföras för att inte överbelasta arbetsminnet. För att fokusera resurser och bearbeta information som är aktuell för stunden måste människor kunna välja bort och ignorera information som inte är hjälpsam i den nuvarande situationen (Norby, 2015).

Hjärnan och minnet

Det centrala nervsystemet är grunden till mänsklig minnesfunktion. Som tidigare

beskrivits finns det olika former av minnen och olika processer i minnet (semantiska, episodiska, arbetsminnet, återkallning, konsolidering etc.). Dessa skiljer sig inte bara i sin funktion utan även hur de representeras i hjärnan (Nyman & Bartfai, 2014). Exempelvis aktiveras vänstra

parietalloben när verbalt innehåll behandlas (Kolb & Whishaw, 2015). Registrering av samt aktiv bearbetning av information ger istället högre aktivering i prefrontala områden (Nyman & Bartfai, 2014). Då den aktuella studien främst kommer att fokusera på långtidsminnet och arbetsminnet kommer nedanstående beskrivning fokusera på de neurologiska aspekterna av dessa

(6)

Arbetsminnet är involverat i komplexa och krävande uppgifter (Nyman & Bartfai, 2014). Vid bearbetning av komplex information, exempelvis att minnas ett antal siffersekvenser,

aktiveras framförallt de prefrontala delarna i hjärnan (Nyman & Bartfai, 2014). Mer specifikt verkar dorsolaterala prefrontala cortex aktiveras vid manipulering av information (exempelvis vid att hålla ord-/bildsekvenser i medvetandet). Ventrolaterala prefrontala cortex aktiveras i stor utsträckning vid passivt registrerande av information. Förutom den prefrontala aktiveringen verkar parietalloben också involveras då arbetsminnet är aktivt (Kolb & Whishaw, 2015). Vänstra delen av parietalloben verkar spela en roll när det handlar om verbalt innehåll. Vid återkallning av information ses aktivering i högra prefrontala cortex. Slutligen ses aktivering i främre gyrus cingulum, men detta tros ha mer med uppmärksamhet och fokusering än med själva arbetsminnesfunktionen att göra (Nyman & Bartfai, 2014). Även äldre strukturer så som

cerebellum (lillhjärnan) och hippocampus tros spela en roll i arbetsminnets funktion (Cabeza & Nyberg, 2000). Dessa strukturer är också associerade med inkodningen av information i

långtidsminnet, specifikt när det gäller episodisk information (Nyman & Bartfai, 2014).

Återkallning av information som lagras i långtidsminnet ger aktivitet i prefrontala områden, då speciellt i höger hemisfär (Nyman & Bartfai, 2014, Kolb & Whishaw, 2015).

Hjärnans roll vid inkodning av semantisk information är inte vetenskapligt säkerställd (Nyman & Bartfai, 2014). En studie av Reilly et. al. (2019) fann stöd för att processeringen av semantisk information ger bilateral aktivering av den anteriora temporalloben. Författaren diskuterar också bristen av evidens som finns om det friska fungerandet av det semantiska minnet och kontrasterar detta mot mängden evidens som finns i ämnet angående kliniska populationer, som exempelvis personer med demens (Reilly et al., 2019).

(7)

Återkallning och framplockning av information från det semantiska minnet verkar aktivera stora delar av hjärnan. Vilken eller vilka delar av hjärnan som aktiveras verkar bero på vilken typ av information det är som ska hämtas och användas (Nyman & Bartfai, 2014). Här spelar många faktorer in: finns det en känslomässig komponent i informationen? Hur komplex är informationen? Är informationen kopplad till en händelse? Dessa faktorer gör det svårt att precisera exakt var i hjärnan återkallandet av information från det semantiska minnet sker eftersom minnes-informationen sällan är endimensionell. I återkallandet av ord verkar dock vänster temporallob samt brocas område spela en viktig roll (Nyman & Bartfai, 2014). Även framplockning av bilder verkar aktivera temporalloben (Kolb & Whishaw, 2015).

Det finns alltså neurologiska orsaker till varför individer minns olika företeelser som de gör. Men vilka stimuli är relevanta för minnet att behålla och vilken information glöms bort?

Adaptiv glömska

Det finns individer som kan återkalla samtliga av sina episodiska minnen näst intill perfekt, en förmåga som generellt verkar påverka deras funktion på ett negativt sätt (LePort et al., 2012). En kvinna som har denna förmåga upplever det som att ett flöde av episodiska minnen kommer upp och hon beskriver upplevelsen som “Non-stop, uncontrollable and totally

exhausting” (Parker, Cahill, & McGaugh, 2006). Detta styrker vikten av att glömma och kunna sålla bort information som inte längre är användbar för oss, för att bespara våra begränsade kognitiva resursernaochanvända dem så effektivt som möjligt (Norby, 2015). Denna selektion kan anses vara en form av glömska i enlighet med American Psychological Association’s (APAs) definition av glömska: “misslyckandet att minnas information som tidigare har blivit inkodad” (APA, 2020). Eftersom denna glömska har en adaptiv funktion kommer den hädanefter refereras till som adaptiv glömska.

(8)

Inom forskningen på adaptiv glömska finns två teorier som kommit att dominera litteraturen: inhiberingsteorier (inhibition based theories) och konkurrensbaserade teorier (competition based theories) (Murayama et al., 2014). I denna studie kommer

inhiberingsparadigmet användas eftersom evidensen pekar på att det paradigmet har mest forskningsstöd, även om konkurrensbaserade teorier också fått visst stöd (Murayama et al., 2014). Enligt inhiberingsteorierna behöver “glömska” inte betyda att den information som har “glömts” försvunnit permanent: under rätt förutsättningar och med rätt signaler från

omgivningen kan denna information återkallas (Norby, 2015). Viss glömska uppstår istället vid framplockningsfasen, då icke-relevant information inhiberas för att premiera relevant

information. Denna typ av glömska, som uppkommer vid eller på grund av återkallande av annan information benämns som Retrieval induced forgetting (RIF; Anderson et al., 1994). RIF är alltså ett fenomen där återkallande av viss information försvårar återkallningen av icke-återkallad relaterad information. Man kan alltså säga att återkallandet av relevant information gör att glömska för icke-relevant information ökar. RIF är ett fenomen som har påvisats i en mängd olika experiment (Murayama et al., 2014). Det verkar som att RIF successivt minskar

aktiveringen i de områdena som är kopplade till den icke-relevanta informationen. Detta ställer lägre krav på exekutiv kontroll, då mindre kognitiva resurser behövs för att trycka undan denna information, vilket sänker den kognitiva belastningen (Kuhl et al., 2007). Detta fynd ligger i linje med inhiberingbaserade förklaringar för RIF. Det verkar tydligt att det finns fördelar med att “glömma” icke-relevant information då detta leder till mindre belastning av våra kognitiva resurser som då kan användas till att bearbeta relevant information (Kuhl et al., 2007). Man kan alltså säga att RIF är en av processerna genom vilken adaptiv glömska uppstår.

(9)

Då inhibering och framgångsrik glömska verkar vara avhängig på exekutiv kontroll borde individuella skillnader i exekutiv funktion påverka förmågan att nedprioritera oönskad

information och minnen. Levy och Anderson (2007) benämner denna hypotes som “executive deficit hypothesis”. Denna hypotes baseras på RIF-forskningen och stödjer en

inhiberingstolkning av detta fenomen. Bland annat verkar de hjärnområden som är associerade med inhibering av motoriska responser vara samma områden som är associerade till inhiberingen av kognitiva responser. Detta har påvisats i så kallade “No-think experiment”, där en person antingen ombeds att aktivt tänka på eller inte tänka på ett objekt när ordet för det objektet presenteras. Proceduren för dessa experiment är som följer: ett ord presenteras antingen i grönt eller rött. Grönt betyder att personen aktivt ska tänka på objektet och rött betyder att personen aktivt ska försöka att inte tänka på objektet (Hellerstedt et al., 2016). Amygdala och

hippocampus har visat sig vara mindre aktiva när individen aktivt ska tänka bort objektet jämfört med när individen ombeds att aktivt tänka på objektet. Lägre aktivitet observerades också i dessa delar av hjärnan när individen aktivt ska tänka bort ett objekt jämfört med när individen endast tittar på en blank vit bild. Detta ger stöd för att personerna medvetet kan inhibera aktivitet i hippocampus när de ombeds att inte tänka på ett specifikt objekt (Levy & Anderson, 2007). Studier av hjärnaktivitet under RIF-tester visar aktivering av områden associerade med exekutiv kontroll i moment av testning där inhibering krävs (Kuhl et al., 2007). Det verkar alltså som att individer har en förmåga att aktivt inhibera oönskad information och att denna förmåga är associerad till individens exekutiva funktioner. Detta indikerar att personer med högre exekutiv funktion bör ha en bättre förmåga att inhibera irrelevant information. Detta fenomen har påvisats i ett antal experimentella studier (Levy & Anderson, 2007).

(10)

Proaktiv interferens

Ett begrepp som bör tas upp i denna kontext är proaktiv interferens. Proaktiv interferens är ett begrepp för att beskriva den störning som skapas av gammal, distraherande och irrelevant information i arbetsminnet när ny inlärning eller återupptagandet av annan relevant information ska genomföras (Jonides & Nee, 2006). Det verkar som att det är proaktiva interferens som personer med god inhiberingsförmåga lyckas hantera bättre i jämförelse med personer med sämre inhiberingsförmåga. Individer som upplever högre grad av proaktiv interferens upplever alltså högre grad störande information när de ska sålla i minnesinformationen. En konsekvens av svårigheter med adaptiv glömska är att individen upplever högre grad av proaktiv interferens (Jonides & Nee, 2006).

Oro och ruminering

Oro och ruminering kan båda klassas som upprepade negativa tankar (Wahl et al., 2019), där oro innehåller negativa tankar om framtida händelser (Wells, 2009) och där ruminering oftast innebär ältande av tidigare negativa händelser (Zetsche et al., 2018).Norby (2018) argumenterar för att glömska kan ha en emotionsreglerande funktion och att svårigheter i att glömma negativa upplevelser, både deklarativa och icke deklarativa, kan leda till kliniska nivåer av oro och ruminering. Han kopplar detta till executive deficit hypothesis och menar att nedsatt exekutiv funktion kan försvåra inhiberingen och glömskan av negativa upplevelser, något som kan leda till högre nivåer av oro och ruminering. Norbys (2018) argument grundas på ett antal studier som påvisat att det finns en association mellan problem med att glömma samt ångest- och depressionsproblematik. Ett flertal andra studier som har undersökt detta har visat att det verkar finnas en association mellan olika negativa kognitiva processer och individens

(11)

2020). Det verkar därför som att låga nivåer av adaptiv glömska kan vara en bidragande faktor till de negativa kognitiva processerna som är en del av många affektiva störningar såsom egentlig depression och generell ångest (American Psychiatric Association, 2013).

Påträngande tankar

I den inhiberingsmodell som denna studie utgår från antas RIF uppstå på grund av inhibering av de icke-relevanta minnena som uppkommer i respons på ett stimulus (Raaijmakers et. al., 2013). Denna inhibering av icke-relevanta minnen har hypotiseras kunna vara en del av processen som undertrycker påträngande tankar (Hellerstedt et al., 2016). Enligt APAs ordlista på psykologiska termer definieras påträngande tankar som mentala händelser som stör flödet av uppgiftsrelaterade tankar trots försök att undvika dem (APA, 2020). Påträngande tankar, minnen och impulser är en del av ett antal psykiatriska diagnoser såsom PTSD och tvångssyndrom och det är därav rimligt att spekulera i att nedsatt adaptiv glömska är en riskfaktor och eventuellt en del av denna problematik (Groome, et al., 2008). Svårigheter att inhibera och trycka ner

påträngande tankar bör därför kunna vara en riskfaktor för utvecklingen av psykiatrisk problematik där negativa påträngande tankar är en del av symtombilden. Det vore därför intressant att undersöka om det finns en association mellan nivåer av RIF och nivåer av påträngande tankar.

Den aktuella studien

Tidigare forskning visar på att det verkar finnas individuella skillnader i förmåga att glömma och inhibera irrelevant information vid återkallning av relevant information samt att denna förmåga verkar vara kopplad till exekutiva funktioner. Nedsatt förmåga att glömma irrelevant information verkar vara associerat med högre grad av upprepade negativa tankar i form av oro och ångest. Syftet med denna studie är att replikera tidigare studier som har sett

(12)

associationer mellan RIF, proaktiv interferens och grad av negativa tankar i form av

oro/ruminering, med förhoppningen att kunna få liknande resultat. Syftet är också att undersöka om grad av proaktiv interferens är associerat med graden av påträngande tankar. Allt detta ska undersökas hos en personer tagna ur ett icke-kliniskt sample.

Tillvägagångssätt

För att skapa större förståelse för hypoteserna (som följer nedan) och deras koppling till experimentet följer här en kort beskrivning av experimentet. En mer utförlig beskrivning av de delar som experimentet bestod av återfinns i metoddelen i denna uppsats.

Deltagarna fick först en introduktion till testproceduren samt information om studiens syfte. Efter att de tagit del av denna information fick deltagarna ge skriftligt samtycke till sitt deltagande i studien.

Sedan genomfördes minnestestet. Detta gjordes på en stationär dator där det

standardiserade automatiserade minnestestprogrammet startades av testledaren. I testet kopplades ett ordbaserat stimuli utskrivet med bokstäver, tex “big ben” till två olika bildstimulin.

Deltagarna ombads senare att tänka på den första bilden när de senare i testet fick se det ordbaserade stimulit. I enlighet med teorin om RIF borde den andra bilden inhiberas för att premiera framtagning av den första bilden. Sedan testades deras långtidsminne i två separata moment. I det första momentet fick deltagarna se ett ord, ombads att tänka på den första

associerade bilden och sedan indikera om denna bild var av en plats, ansikte, objekt eller om de inte kunde komma ihåg. Svarsalternativ av intresse i denna del av testet var korrekta responser men även responser där testpersonen indikerat ett svar som överensstämde med den

konkurrerande bilden, då detta antydde att personen inte lyckats inhibera eller glömma denna association och att proaktiv interferens i form av en störande bild gjorde att de svarat fel på

(13)

testet. I det sista momentet fick deltagarna se två liknande bilder och sedan indikera vilken av bilderna de sett tidigare i testproceduren. Här antogs utifrån RIF-teori att deltagarna generellt skulle ha fler korrekta svar för bilder som de hade ombetts att komma ihåg tidigare än för bilder som inhiberats och även ha fler korrekta svar för bilder som agerat som baseline och inte använts i testet än inhiberade bilder. Detta då inhiberingen av dessa bilder i teorin gjort att de har glömts bort och därför är svåra att framkalla.

Efter att deltagaren genomfört minnestestet fick hen fylla i enkäter kopplade till oro, ruminering och påträngande tankar. Deltagaren skrev därefter på ett gåvobevis och mottog två biobiljetter för sitt deltagande. Se Figur 1 för en sammanställning av detta.

(14)

Figur 1: Studiens procedur

Hypoteser utifrån detta:

1. Deltagarna kommer att ha fler distraktionsresponser än orelaterade felsvar

2. Nivå av störning från proaktiv interferens kommer vara positivt korrelerad med nivå av oro och ruminering.

3. Nivå av störning från proaktiv interferens kommer vara positivt korrelerad med nivåer av påträngande tankar.

(15)

Metod

Deltagare

Rekrytering av deltagare genomfördes i Örebro via posters som sattes upp i Örebro

universitets lokaler, via inlägg i facebookgrupper för studenter vid Örebro universitet och mailutskick till studenter vid Örebro universitet. För att inkluderas i studien skulle deltagarna vara minst 18 år gamla och inte ha allvarliga minnessvårigheter, lida av allvarliga synfel som inte kan kompenseras med glasögon eller linser, tala flytande svenska, inte ha diagnosticerade

minnessvårigheter samt inte ha någon allvarlig neurologisk eller psykisk sjukdom (ex. grav ADHD, bipolär sjukdom, psykossjukdom, pågående djup depression). Deltagarna fick två

biobiljetter som ersättning för att delta i studien. 34 individer rekryterades och testades. Av dessa identifierade sig 18 som män och 16 som kvinnor. Medelåldern var 25.59 år (SD=3.65,

range=19-34) och medianåldern var 25 år.

Minnestest

Det test av långtidsminnet som använts i denna studie är baserat på det test som först togs fram av Wimber et al. (2015) . Det som följer är en beskrivning av testets uppbyggnad del för del.

Deltagaren fick först se samtliga bild-stimuli som skulle användas i testet tillsammans med namnet för detta stimuli och fick indikera om de kände igen motivet. Detta gjorde

deltagarna genom att trycka vänster pil för att indikera att de kände igen stimulit eller höger om de inte kände igen stimulit. De stimuli som deltagarna inte kände igen visades ytterligare än gång. Syftet med denna del av testet var att göra samtliga bild-stimulin familjära för deltagarna och jämna ut den individuella igenkänningsfaktorn hos varje enskild deltagare.

(16)

som deltagarna senare i testet ombads att återkalla. Deltagarna fick se ord-bildpar som presenteras på skärmen. De ombads att memorera denna association och uppmanades att använda valfri minnesteknik för att hjälpa dem att komma ihåg denna association. Ett exempel på ett ord- bildpar som användes var “korg” och en bild på Bruce Willis. Sedan presenterades endast ordet och deltagaren ombads att tänka på bilden som var associerad till ordet för att sedan indikera vilken av två liknande bilder som tidigare har associerats till ordet. För att använda tidigare presenterat exempel så presenteras först ordet “korg” och sedan två bilder av Bruce Willis, där en av bilderna av Bruce Willis tidigare blivit associerad med ordet korg och den andra är en liknande bild på Bruce Willis. Denna återkallning av bilder blev upprepad två gånger för dem bilder som senare var “targets”, för att skapa en starkare koppling än de associationer som senare kom att användas som “non-targets”.

Proceduren genomfördes igen med samma ord men med nya bilder. Dessa nya ord-bildpar kom senare att fungera som “non-targets”, alltså bilder som deltagarna inte ombads återkalla. Dessa nya ord bild associationer återkallades endast en gång. Non-targets, alltså distraktionerna i testet, syftade till att skapa proaktiv interferens hos deltagarna vid återkallning av target-orden.

Deltagaren ombads sedan återkalla de första bilderna som de kopplade till orden. De presenterades med ordet och ombads visualisera den första bilden associerat med ordet. Sedan indikerade deltagarna om den första bilden som var associerad till ordet föreställde ett objekt, en plats eller en person. Endast bilder som var targets återkallades i denna fas och varje target bild blev återkallad sammanlagt fyra gånger. En fjärdedel av cue-orden användes inte vid denna punkt för att senare agera som baseline för att se effekterna av återupprepad återkallning av target bilderna. Denna del av testet kallas för selektiv återkallningsträning.

(17)

Den sista delen av testet och det egentliga testet för om RIF har uppstått hos deltagarna, fick deltagaren se två liknande bilder och indikera vilken av bilderna som de tidigare har associerat med ett ord. Detta test kallas för tvingad bildigenkänning. Här används bilder som har varit targets, non-targets och baseline. Se Figur 2 för en visuell översikt av testet.

Figur 2

(18)

På grund av ett fel vid kodningen av programvaran som användes i testningen fanns det en avsaknad av bilder som skulle läras in för att agera som baseline och non-targets i det slutgiliga tvingad-bildigenkännings-testet och de tilltänkta analyserna av datan från detta test gick därför inte att genomföra. Tilltänkt inducering av RIF vid den selektiva återkallningsfasen genomfördes inte heller, då targetbilderna endast återkallades en gång istället för fyra. De analyser som beskrivs under resultat är därför baserade på data insamlat under den selektiva återkallningsdelen av testet. Tolkningen som är möjlig att göra utifrån detta avhandlas i diskussionen.

Mätinstrument

Ruminative Response Scale - Brooding and Rumination (RRS-BR) användes för att

mäta graden av ruminering hos deltagarna. RRS-BR består av 10 påståenden där personen får bedöma hur väl de överensstämmer med hur de tänker och agerar när de är nedstämda och/eller ledsna. Detta görs genom att ringa in ett nummer på en 4-gradig likertskala där 1 står för “Nästan aldrig” och 4 står för “Nästan alltid”.Minimipoäng på enkäten är 10 och maxpoäng är 40. Denna enkät skapades av Nolen-Hoeksema och Morrow (1991) och förfinades av Treynor et al., (2003) till den nuvarande versionen. RRS-BR är tänkt att mäta ruminering och inte depressiva symptom, något som Treynor et., al (2003) har lyckats påvisa i sin studie. En svensk version av RRS-BR har visat sig ha god validitet och reliabilitet för mätning av ruminering (Cronwall, 2019).

Penn State Worry Questionnaire (PSWQ) (Meyer et. al., 1990) användes för att mäta

graden av oro hos deltagarna. PSWQ är en enkät med 16 påståenden som handlar om oro. Dessa påståenden skattas på en likertskala från ett till fem där ett motsvarar “Stämmer inte alls” och fem motsvarar “Stämmer fullständigt”. “Jag är alltid orolig för någonting” är ett exempel på påståenden. PSWQ är välvaliderat och anses vara ett reliabelt mått på oro (Meyer et. al., 1990). I

(19)

en svenska population var genomsnittspoängen på PSWQ 44.27 (SD=11.44) (Carlbring, 2005). Maxpoängen är 80.

Det mått som valdes för att mäta påträngande tankar var Intrusive Thought Scale (ITS) som är en subskala av Whitebear Thought Supression Index (WBSI) (Wegner & Zanakos, 1994). ITS består av 8 påståenden gällande påtränganden tankar. Dessa påståenden skattas på en 5-gradig likertskala, där 1 motsvarar “stämmer inte alls” och 5 motsvarar “stämmer fullständigt”. Minimipoäng är 8 och maxpoäng är 40. WBSI är ett väletablerat mått för att mäta nivå av och hantering av påträngande tankar (Groome, et al., 2008) som har visat sig ha god validitet och reliabilitet (Muris, Merckelbach & Horselenberg, 1995). Subskalan ITS har visat sig ha god konvergent validitet med andra mått som mäter nivå av påträngande tankar (Groome, et al., 2008).

Eftersom WBSI och därav också ITS inte fanns i svensk version gjordes en egen

översättning. Back-translation användes för att kontrollera att översättningen blivit korrekt. Detta gjordes genom att översätta enkäten från engelska till svenska och sedan be oberoende personer översätta den svenska versionen tillbaka till engelska. Den ursprungliga enkäten jämfördes sedan med den enkät som gått igenom back-translation. Två påståenden var så pass annorlunda att de fick justeras för att stämma med original enkäten. Se Bilaga A i appendix för slutgiltig svensk översättning.

Material

En dator med tillhörande 24-tumsskärm samt ett svenskt tangentbord. Minnestest baserat på Wimber et. al. (2015) samt ovan nämnda mätinstrument. Biobiljetter.

Etiska överväganden

(20)

kring studiens etiska aspekter fördes aktivt av författarna. Alla deltagare fick ta del av villkoren för testet innan testets början och fick där information om samtycke, att de när som helst fick avbryta utan angiven anledning och att deras personuppgifter inte skulle användas i studien. Deltagarna fick sedan ge skriftligt samtycke till sitt deltagande, se bilaga B i appendix för att se informationsbladet som delades ut och skrevs under . De fick även skriva på ett gåvobevis efter att de fått sina biobiljetter. Deltagarna fick möjlighet att ställa frågor efter testets genomförande där testledaren svarade gällande upplägget och studiens syfte. Det fanns även tillgång till handsprit. Allt ifyllt material makulerades efter studiens slutförande för att skydda testpersonernas personuppgifter samt för att upprätthålla rätten till anonymitet.

Testningen genomfördes under pågående coronapandemi och anpassades därefter. Inga testdeltagare togs i hand och avstånd mellan testdeltagaren och testledaren anpassades efter de då rådande restriktionerna. Folkhälsomyndighetens restriktioner efterföljdes under hela testförloppet (Folkhälsomyndigheten, 2020).

Statistiska analyser

Datan som erhölls analyserades i IBM SPSS Statistics version 27 (hädanefter benämnt endast SPSS). Medelvärde och standardavvikelse togs fram för samtliga variabler, dessa

presenteras i tabellform under resultatdelen. Analyser för kontroll av normalfördelning av datan visade att fördelningen av distraktionsresponserna, fel-responserna, vet ej, och “värde saknas” inte uppfyllde antagandet om normalfördelning. Detta sågs genom att använda Shapiro-Wilks-testet och genom att undersöka kurtosis och skevhet. Icke-parametriska tester användes vid alla efterföljande analyser för att kompensera för att delar av datan inte var tillräckligt

normalfördelad (Field, 2013). Se nedan för beskrivning av dessa.

(21)

“Related-Samples Wilcoxon Signed Rank Test”. Två test genomfördes. Alfavärdet p<.05 användes. Resultat som överskred detta alfavärde benämndes som icke-signifikanta. Dessa analyser genomfördes för att se huruvida variablerna signifikant skiljde sig från varandra eller inte.

Korrelationer mellan de tre enkäterna undersöktes med hjälp av “Pearsons korrelationskoefficient”. Återigen användes alfavärdet p<.05. Delar av datan var inte normalfördelad, mer specifikt datan för distraktionsresponserna, och därför gjorde även här korrigeringar för detta. Eftersom normalfördelningsantagandet inte möttes användes icke-parametriska test här. Implikationerna som kommer av att använda icke-icke-parametriska test avhandlas i diskussionen. Kendall’s tau användes som icke-parametriskt test för att undersöka korrelationen mellan måttet av proaktiv interferens (det vill säga distraktionsresponser) och de tre enkäterna. Detta gjordes för att testets noll-hypotes skulle kunna förkastas vid

icke-parametriska resultat som tytt på detta. Kendall’s tau har visat sig vara ett mer träffsäkert test vid mindre dataset och användes därför istället för det vanligare Spearman-testet (Field, 2013).

Även interaktionen mellan korrelationerna undersöktes. Denna analys genomfördes för att undersöka om korrelationen mellan enkäterna och distraktionsrespons samt enkäterna och korrekt respons var signifikant skilda från varandra. Utifrån hypoteserna hypotiseras en negativ korrelation mellan poängen på enkäterna och distraktionsresponser samt en positiv korrelation mellan enkätsvaren och korrekt respons. Webbsidan Quantpsy (Lee & Preacher, 2013) användes för att räkna ut detta då SPSS inte stödjer den typen av korrelationsjämförelse.

Resultat

Deltagarnas svar i återkallningsfasen delades in i 5 svarskategorier. Dessa var som följer: korrekt respons, distraktionsrespons, orelaterade felsvar, vet ej-respons och värde saknas.

(22)

“Distraktionsrespons” (så kallad competitor response) innefattade alla svar som var fel men där deltagaren indikerat en kategori som överensstämde med den kategori som non-target tillhört. “Orelaterade felsvar” var samtliga svar som inte tillhörde den kategori som non-target tillhört. “Vet ej-respons” innefattade samtliga responser där deltagaren indikerat att de “ej vet” vilket alternativ som var rätt svar. Slutligen kodades alla responser där personen inte hunnit svara inom den avsatta tidsgränsen, som var på 5 sekunder, som responser vars värde saknades. Detta

gjordes på grund av svårigheten att veta om denna icke-respons uppkommit på grund av att deltagaren inte visste svaret eller om hen behövde mer än 5 sekunder på sig för att återkalla det korrekta svaret. Studien följde Potter et al. (2017) rekommendationer och deras procedur för icke-respons. Där kodades Icke-respons som “Värde saknas”. Medelvärde och

standardavvikelse för de olika svars-kategorierna presenteras i Tabell 1.1.

Tabell 1.1

Medelvärde och standardavvikelse för de olika svars-kategorierna samt deltagarnas svar på enkäterna. Korrekt respons Distrakti ons- respons Fel- respons Vet ej- respons Värde saknas PSWQ RRS-BR ITS Medelvärde 29,03 13.68 3.85 5.50 2.00 43.41 20.32 24.65 Standardavvi kelse 9.34 8.19 3.20 6.25 2.92 12.28 5.78 7.62

Kommentar. Medelvärden och standardavvikelser i studien. Penn State Worry Questionnaire (PSWQ), Ruminative Response Scale - Brooding and Rumination(RRS-BR) och Intrusive Thoughts Scale (ITS).

(23)

Individuella poäng på enkäterna räknades ihop enligt rättningsmall för varje enskilt formulär. Gruppens medelvärde räknades sedan ut och presenteras i Tabell 1.1.

Jämförelser mellan korrekta responser, distraktionsresponser och orelaterade felsvar

Som tidigare nämnts användes ett icke-parametriskt test för att jämföra värdena på korrekt respons, distraktionsrespons och orelaterade felsvar då data inte uppfyllde kraven för normalfördelning. Deltagarna hade generellt fler korrekta responser (Median: 28.50) än

distraktionsresponser (Median: 11). Ett Related-Samples Wilcoxon Signed Rank Test visade att denna skillnad var statistiskt signifikant (T=40, z=-4.19, p=0.00). De hade även generellt fler distraktionsresponser (Median: 11) än orelaterade felsvar (Median: 4). Ett Related-Samples Wilcoxon Signed Rank Test visade att även denna skillnad var statistiskt signifikant (T=11.5, z=-4.81, p=0.00).

Korrelationsanalys

Korrelationer mellan PSWQ, RRS-BR och ITS undersöktes. Då datan från dessa tre enkäter var normalfördelad användes ett parametriskt test för att undersöka korrelationen. PSWQ och RRS-BR hade en statistiskt signifikant stark positiv korrelation, r(32)=.778, p=.001. PSWQ och ITS hade en statistiskt signifikant medelstark positiv korrelation, r(32)=.501, p=.05). RRS-BR och ITS hade en statistiskt signifikant medelstark positiv korrelation, r(32)=.598, p=.001. Samtliga enkäter verkar därför korrelera med varandra.

Korrelationer mellan korrekta responser och de tre enkäterna analyserades. Det fanns inga statistiskt signifikanta korrelationer mellan korrekt respons och de tre enkäterna (alla p-värden> .1).

Sedan undersöktes hur antalet distraktionsresponser korrelerade med deltagarnas svar på de enskilda enkäterna. Som nämnts tidigare var datan för distraktionsresponser inte

(24)

normalfördelad och en icke-parametrisk korrelationsanalys gjordes därför. Svaga men statistiskt signifikanta negativa korrelationer kunde påvisas mellan distraktionsresponser och PSWQ (Figur 3.1; τb=-.268., p=.03) samt mellan distraktionsresponer och RRS-BR (Figur 3.2; τb=-.254., p=.042). Ingen statistisk signifikant korrelation kunde påvisas mellan distraktionsresponser och ITS, denna korrelation närmade sig noll (τb=-.033., p=.789).

En jämförelse mellan korrelationerna för korrekt respons-enkäter och

distraktionsrespons-enkäter genomfördes. Korrelationen mellan korrekt respons och PSWQ var inte signifikant skild från korrelationen mellan distraktionsrespons och PSWQ (z=1.51, p=.066). Korrelationen mellan korrekt respons och RRS-BR var inte signifikant skild från korrelationen mellan distraktionsrespons och RRS-BR(z=1.28, p=.099). Korrelationen mellan korrekt respons och ITS var inte signifikant skild från korrelationen mellan distraktionsrespons och ITS (z=0.06, p=.475).

(25)

Figur 3.1

(26)

Figur 3.2

Korrelation mellan distraktions-respons och RRS-BR

Diskussion

Syftet med studien var att undersöka relationen mellan RIF och olika typer av så kallad negativ tankeverksamhet. En association mellan RIF och oro samt ruminering har tidigare påvisats (Goller et. al., 2020, Vrshek-Schallhorn et. al., 2019, White et. al., 2020). Syftet att replikera Wimber et. al. (2015) studie och få liknande resultat kunde inte uppnås. Studien syftade dessutom till att undersöka huruvida RIF kunde kopplas till graden av påträngande tankar.

Resultatet visade att det fanns en positiv korrelation mellan oro samt ruminering och lägre antal distraktionsresponser, men inte någon korrelation mellan nivå av påträngande tankar och antal distraktionsresponser. Studien fann också att de olika måtten för negativa kognitiva processer

(27)

korrelerade med varandra.

Något som är viktigt att ta upp innan diskussionen av resultaten och hur resultatet relaterar till studiens hypoteser är att det, som tidigare nämnts, uppstått ett fel vid

programmeringen av det test som användes i denna studie. Detta påverkade

tolkningsmöjligheterna av den data som samlades in. Konsekvenserna av detta fel i programmeringen var huvudsakligen att RIF inte inducerades på ett korrekt sätt under den selektiva återkallningsfasen och att den primära beteendedatan som skulle komma ur det tvingad-bildigenkännings-testet inte kunde produceras. Analyserna för att undersöka hypoteser kopplade till RIF-paradigmet gjordes därför istället på beteendedata från den selektiva återkallningsdelen av testet. Tidigare studier som använt detta minnestest har använt antal felsvar där deltagaren svarat en bildkategori kopplad till det konkurrerande bildstimulit, alltså distraktionresponser, som en indikation på nivå av proaktiv interferens och störning (Wimber, 2015). Denna studie har därför i analyserat denna datan för att undersöka nivå av adaptiv glömska och hur den är

associerad med oro, ruminering och påträngande tankar.

Hypotes 1: Deltagarna kommer att ha fler distraktionsresponser än orelaterade felsvar

Studiens första hypotes visade sig korrekt i testet: beteendedatan bekräftade att testdeltagarna hade signifiknat fler distraktionsresponser än orelaterade felsvar. Detta kunde påvisas då antalet distraktionsresponser skiljde sig markant från antalet orelaterade felsvar. En tolkning av detta är att det administrerade minnestestet effektivt skapat olika typer av stimulin i form av antingen target-stimulin eller distraktion-stimulin samt att inkodningen av competitors skett på ett korrekt sätt. Då testets baslinje och inducering av RIF inte programmerats korrekt, kan inte detta med säkerhet konstateras. Tendensen som återfanns i testet ska inte förringas. Se avsnittet om studiens styrkor för vidare utveckling av detta. Inhiberingsparadigmet är fortsatt

(28)

intressant i så väl den här studien som i fortsatt forskning.

Hypotes 2: Nivå av störning från proaktiv interferens kommer vara positivt korrelerad med nivåer av oro och ruminering

Resultaten visade en signifikant negativ korrelation mellan antalet distraktionsresponser och oro samt ruminering. Detta betyder att testpersoner som hade lägre antal

distraktionsresponser i minnestestet rapporterade en högre grad av oro och ruminering. Detta är intressant då tidigare forskning påvisat svårigheten att bortse från irrelevant information hos personer med hög grad av negativa tankeprocesser (Zetsche et al., 2018) och därmed inte är i linje med det samband som antogs utifrån teorin. Denna studie använder dock ett annat mätinstrument för minnesprestation än det som används i Zetsche et. al. (2018) vilket gör att resultaten möjligtvis mäter olika typer av minnesprocesser. Testet som används i denna studie syftar till att mäta långtidsminnets prestation, medan Zetsche et. al. (2018) genomför ett antal arbetsminnestester. Dock finns det även studier som pekar på svårigheter att glömma negativa upplevelser i långtidsminnet hos personer med ångest och depression (Norby, 2018).

Korrelationerna i denna studies data är svaga och bör tolkas med försiktighet. Då de är korrelationer kan de inte heller ange riktning eller orsak till sambandet mellan de variabler som undersökts. Det är dock troligt att en studie med större stickprov än det som fanns i den här studien skulle ha gett ett mer robust statistiskt samband. Det verkar finnas en faktor hos personer med högre grad av oro och ruminering som kan relateras till lägre nivå av proaktiv interferens. Teoretisk tolkning av detta resultat återfinns senare i diskussionen.

Hypotes 3: Nivå av störning från proaktiv interferens kommer vara positivt korrelerad med nivåer av påträngande tankar.

(29)

interferens och påträngande tankar. Från beteendedatan återfanns en insignifikant korrelation som var nära noll mellan påträngande tankar och distraktionsresponser. Att en korrelation inte kunnat påvisas bör tolkas med försiktighet i och med de tidigare nämnda felkällorna i själva minnestestet. Det bör därför inte uteslutas att det existerar ett eventuellt samband mellan adaptiv glömska och påträngande tankar.

Även om denna studie inte fann några signifikanta resultat kring denna hypotes anser författarna att ämnet bör undersökas vidare. Med ett fungerande test och andra förutsättningar för att genomföra en mer påkostad och storskalig testning skulle resultatet med stor sannolikhet se annorlunda ut. Groome et. al. (2008) belyser vikten av ämnet i deras studie om RIF och

påträngande tankar. Även om deras studie diskuterade kliniska populationer är det rimligt att spekulera att påträngande tankar kan ha en association med adaptiv glömska i andra populationer också, inte minst då sambandet mellan liknande negativa tankeprocesser och adaptiv glömska påvisats tidigare (Goller et. al., 2020, Vrshek-Schallhorn et. al., 2019, White et. al., 2020). Om det är så att påträngande tankar kan inhiberas med hjälp av exekutiva funktioner kan detta innebära att individer skulle kunna lära sig att inhibera oönskade tankar till högre grad. Se avsnittet framtida forskning för vidare diskussion kring detta.

Generellt om resultatet

De svar från enkäterna som testpersonerna genomförde i studien visade sig vara korrelerade med varandra. Särskilt stark var korrelationen mellan PSWQ, måttet på oro, och RRS-BR, måttet på ruminering. Korrelationen mellan båda dessa och ITS, måttet av påträngande tankar, var medelstark. En tolkning är att oro och ruminering i sin representation liknar varandra mer än de liknar påträngande tankar. Påträngande tankar skulle kunna vara kopplat till andra faktorer i högre grad än till de två ovanstående. Ett exempel på en sådan faktor är

(30)

uppmärksamhet. Tidigare forskning har funnit en länk mellan att träna upp sin uppmärksamhet och att uppleva färre påträngande tankar (Nassif & Wells, 2014). Detta skulle kunna vara ytterligare en indikation på att uppmärksamhet och andra exekutiva funktioner påverkar graden av påträngande tankar och i förlängningen även antalet distraktionsresponser på testet i den här studien.

Det är fortsatt intressant att undersöka relationen mellan oro, ruminering och påträngande och de korrelationer som hittats i denna studie stärker teorin att dessa faktorer samverkar.

Resultaten som erhållits har också gett en fingervisning i att de tre ovanstående faktorerna är intressanta att vidare undersöka inom det paradigm som studien utgår ifrån, möjligtvis med undantag av påträngande tankar.

Studiens styrkor

Studien har ett antal styrkor och applikationsområden även utan korrekt kodning av testet. Det faktum att de tre enkäterna som användes i denna studie korrelerade medelstarkt till starkt positivt med varandra kan tolkas på flera sätt. Det kan tyda på att de tre enkäterna mäter olika delar av samma bakomliggande konstrukt eller att de är tre bakomliggande konstrukt som mäts är associerade med varandra. Resultatet ligger i linje med Barlows (Barlow et al, 2014) välbeforskad teori som argumenterar för neuroticism som den underliggande faktorn bakom ångest- och depressionsproblem. Om det är så att det finns en association mellan RIF och ångest- samt depressionsproblematik, något som studier indikerar, kanske det vore intressant att

undersöka om det finns en association mellan RIF och neuroticism då neuroticism skulle kunna vara den bakomliggande faktorn som förklarar associationen mellan RIF och ångest- eller depressionsproblematik.

(31)

oro, ruminering och kognitiv funktion bör undersökas vidare. Den negativa korrelation mellan oro, ruminering och distraktionsresponser som hittas i testet visar att mycket finns kvar att upptäcka i relationen mellan dessa variabler. Se avsnittet “Framtida forskning” för en diskussion kring detta.

Det kan anses vara en styrka att våra resultat visar en statistiskt signifikant korrelation mellan distraktionsrespons och oro/ruminering trots användandet av icke-parametriska tester då de är mer restriktiva vid testning av signifikans i jämförelse med parametriska tester(Field, 2013). Det betyder alltså att den data som samlats in var var tillräckligt robust för att klara av en mer restriktiv analys än den som var tilltänkt.

En styrka som studien har är att minnestestet i vissa avseenden har hög intern validitet. Proceduren i test var standardiserad och minnestestet genomfördes på en dator. Alla deltagare har alltså genomfört nära nog exakt samma test. Testet är dessutom redan validerat som minnestest i Wimber (2015) vilket även det bidrar till att stärka testets validitet. Det hot som dock finns mot den interna validiteten är givetvis felkodningen i minnestestet, vilket gjorde att studien inte kunde mäta allt den avsågs mäta. De enkäter som användes i studien är validerade sedan tidigare (möjligtvis bortsett från översättningen av WBSI) och dessa bör på ett

tillfredsställande vis representera de variabler som studien avser mäta. I studien skiljdes oro och ruminering åt vilket kan ses som en styrka då det bör ha gett ett mer känsligt test. Det möjliga undantaget från detta är ITS där en egen översättning gjordes. Se avsnittet om studiens begränsningar för en diskussion kring detta. Det finns dock fördelar med att det nu finns en översatt version av måttet, inte minst för kliniker men även för framtida studier. Givetvis behöver den svenska versionen valideras om den ska användas i såväl klinisk som i forskningsmiljöer.

(32)

Studiens begränsningar

Studien har flera begränsningar. Konsekvenserna av felprogrammering är att det var svårt att säga att en inducering av RIF hos non-targets har skapats hos deltagarna då den upprepade selektiva återkallningen av target bilder inte genomfördes. Det som kan ha skapat en

differentiering och inducerat RIF är att deltagarna fått öva på target-bilderna dubbelt så många gånger som non-targets tidigare i testet. Tolkningen av resultaten är baserade på ett antagande om att detta har räckt för att göra en differentiering mellan targets och non-targets. Problemet med användning av sekundär beteendedatan är att den inte mäter adaptiv glömska. Den sekundära beteendedatan kan ge en ungefärlig bild av den nivå av proaktiv interferens som skapats av non-targets via nivån av distraktionsresponser men då måste det antas att detta kan förutse resultaten på det faktiska testet av adaptiv glömska. Något som inte är en självklarhet. Det faktum att våra analyser fick genomföras på sekundär beteendedata, att baseline inte inducerats under testets gång samt att den huvudsakliga induceringen av RIF inte genomfördes på ett korrekt sätt gör att våra resultat bör tolkas med försiktighet.

Som tidigare nämnts uppfyllde stora delar av datan från minnestestet inte antagandet om normalfördelning. Dessa antaganden krävs för att analyseras datan med hjälp av parametriska test och parametriska test användes därför istället. Det finns begränsningar med icke-parametriska analyser som därför bör nämnas. Parametriska tester har fördelen att ha mer statistisk power. Med valet av icke-parametriska tester finns det en risk att nollhypotesen har antagits, trots att det faktiskt finns en skillnad i populationen. Detta är ett så kallat typ 2-fel (Field, 2013). Icke-parametriska tester ger heller inte en tydlig bild av den faktiska styrkan och variationen på associationerna i den populationen som vi är intresserade att uttala oss om (Field, 2013). Dessa begränsningar gör att generaliserbarheten av resultaten påverkas och det blir

(33)

svårare att göra uttalanden om det faktiska förhållandet mellan adaptiv glömska och negativa tankeprocesser i populationen.

Forskning har visat att personer som gör uppmärksamhetskrävande uppgifter får sämre prestation och mer mental utmattning med tid(Ackerman, 2011). Då testningen i studien kunde vara upp till 1 och en halv timme lång, inklusive ifyllnad av enkäterna kan det vara rimligt att anta att deltagarnas uppmärksamhet försämrades under testets gång. Detta kan ha påverkat det slutgiltiga beteendetestet. Ett flertal av deltagarna kommenterade längden av testet och att de upplevde en stor mental utmattning, detta är endast subjektiva och anekdotiska redogörelser men indikerar att testet ställt stora krav på utdragen uppmärksamhet. Det kan därför vara så att istället för att undersöka skillnader i deltagarnas processande av information i långtidsminnet så

undersöktes deltagarnas individuella skillnaderna i förmåga att hålla uppmärksamhet under längre tid och hur denna uppmärksamhet är associerad med negativa tankeprocesser. Detta borde inte vara ett problem bara för denna studie utan även för andra studier som använder

långtidsminnestester som kräver uppmärksamhet under en längre tid. För att förbättra och

säkerställa att uppmärksamhet inte blir en variabel som påverkar testningen bör framtida testning kontrollera för och mäta uppmärksamhet. Pauser kan även införas som en del av proceduren, då pauser har visat sig att de kan ha en positivt påverkan på individens prestation på tester som är uppmärksamhetskrävande (Lim och Kwok, 2016).

Själva urvalet av deltagare är ett potentiellt problem med studien. Personerna som rekryterades var alla universitetsstudenter i åldrarna 19-34 år. Det är rimligt att anta att dessa personer liknar varandra på många sätt. Exempelvis var många av testpersonerna

psykologstudenter vilket kan ha påverkat de förväntningar och den förkunskap som testpersonerna eventuellt kan ha haft på och om testet. Man kan därför ifrågasätta

(34)

generaliserbarheten i de resultat som hittats när studien har ett så homogent urval: vad säger studiens resultat egentligen om andra personer än svenska universitetsstudenter? Går det att anta att alla personer i samma ålder som personerna i urvalet presterar på den nivå som testet visat? Även generaliserbarheten från ett datoriserat minnestest till verkliga livet kan ifrågasättas då man inte kan vara helt säkra på att det test som genomförts går att applicera på minnets funktion i människors vardag.

En faktor som kan ha påverkat resultaten i testet är att deltagarna uppmanades att använda minnesregler under testningen. Efter testningen gjordes ingen särskild uppföljning av huruvida en minnesteknik använts eller om den i så fall hade upplevts som effektiv eller inte. Detta gjordes för att replikera proceduren i studien av Wimber (2015). Detta har flera effekter på studien. För det första kan man inte med säkerhet avgöra den eventuella effekt som

minnesteknikerna hade hos de deltagare som använde dem. Det är möjligt att de som använde sig av faktiskt eller upplevt effektiva minnestekniker presterade bättre än de som inte gjorde det. För det andra kan man inte med säkerhet säga om minnesteknikerna faktiskt var hjälpsamma eller störande för personerna som använde dem. Sannolikt användes en hel uppsättning av olika minnestekniker av studiens deltagare. Dessa bör ha varit mer eller mindre effektiva beroende på hur de sett ut och hur väl de var anpassade till minnestestet. Om alla deltagare eller en kohort av deltagarna hade använt en och samma minnesteknik på ett standardiserat vis hade detta kunnat utvärderats.

Reliabiliteten i studien kan ifrågasättas. Studien kunde inte fullfölja syftet att replikera de resultat som Wimber (2015) fann, mycket på grund av felkodningen i testningen. Däremot bör studien ha hög interbedömarreliabilitet då testledaren inte deltog i själva datortestets eller i enkäternas besvarande utan snarare fanns i rummet som ett stöd. Båda testledarna hade ett

(35)

standardiserat förhållningssätt under testningen och följde en mall i sina instruktioner. Dock kan testledarna varit en potentiellt störande faktor då de var i rummet under testningen. Bedömningen gjordes att en av testledarna skulle befinna sig i rummet under testningen för att svara på eventuella frågor om testets instruktioner och innehåll. Detta beslut togs eftersom minnestestet var relativt komplext och att detta skulle sänka risken för fel på grund av

missförstånd gällande instruktionerna. Detta visade sig vara nödvändigt för många testdeltagare då många frågor uppkom under testningen. Endast frågor angående testet och hur detta skulle genomföras besvarades. Även om många deltagare blev hjälpta att förstå testet och dess instruktioner finns risken att testledaren upplevdes som en distraktion i rummet. Då testet är kognitivt krävande behövde testpersoner förmå sig att bibehålla uppmärksamheten under en längre tid. Om testdeltagarna inte kunde fokusera på testet på grund av testledarens närvaro ger detta givetvis oönskade effekter på resultatet.

Det är möjligt att den översättning av ITS, mer specifikt INT, som gjordes inom studien påverkade utfallet. Även om back translation användes kanske vissa termer i enkäten inte översattes på ett vis som var tillräckligt likt originalet. ITS är inte från början utformat efter en svensk kontext, vilket möjligen kan ha påverkat resultatet. Den finns heller inte någon forskning ännu på den svenska versionen av ITS, vilket gör det svårt att uttala sig om huruvida den

överensstämmer med originalet gällande huruvida enkäten faktiskt mäter påträngande tankar eller inte.

Studien hade ett relativt litet stickprov. Även om stickprovet är stort nog för att ge resultat med tillräcklig statistisk styrka (Field, 2013), skulle ett större stickprov ha kunnat hitta andra eventuella korrelationer eller stärkt korrelationerna som återfunnits i studien. I och med det relativt lilla stickprovet riskeras förkastandet av hypoteser som faktiskt är sanna, alltså ett

(36)

typ-2-fel. I och med den rådande situationen med en pågående coronapandemi kunde studien heller inte testa personer äldre personer (Folkhälsomyndigheten, 2020), vilket hade kunnat ge

intressanta gruppjämförelser utifrån ålder. Det finns heller inte något sätt att veta något om den kognitiva funktionsnivån på de deltagare som inkluderats i studien: det är mycket möjligt att dessa personer hade antingen högre eller lägre funktionsnivå än genomsnittet. Då stickprovet består av universitetsstudenter är det rimligt att spekulera i att dessa har en högre kognitiv funktionsnivå än genomsnittet. Om så är fallet är detta givetvis en faktor som påverkar resultatet och de slutsatser som kan dras utifrån det.

Testningen genomfördes under coronapandemin, något som inte bara påverkade vilket urval som kunde göras utan även resultatet och dess tolkning. Pandemin kan ha medfört en högre grad av ångest hos deltagarna, vilket i så fall skulle kunna ha påverkat hur de svarade på

enkäterna i studien. Det går också att spekulera i att studien hade kunnat få in fler deltagare om restriktionerna inte funnits och pandemin varit över. Pandemin medförde också att jämförelser mellan olika åldersgrupper blev omöjlig eftersom de rådande restriktionerna inte tillät testning av äldre personer.

Framtida forskning

Resultaten ger en uppsjö av intressanta och viktiga forskningsfrågor om

minnesinkodning, återkallandet av information, exekutiva funktioner och glömska samt deras relation till negativa tankeprocesser. Studiens resultat är till viss del applicerbara i kliniskt arbete. Om man tolkar resultaten med antagandet att de uppkommit på grund av felet i

programmeringen, så bör kopplingen mellan RIF och negativa affektiva tillstånd som tidigare forskningar har visat istället vägleda fortsatt forskning och behandling av dessa tillstånd. Norby (2018) argumenterar att om personer med kliniska nivåer av depression och ångest har ett

(37)

underskott av adaptiv glömska så borde tekniker som tränar minnet och de exekutiva

funktionerna vara hjälpsamma vid dessa tillstånd. Memory Therapeutics är ett samlingsord för tekniker som är till för att träna långtidsminnet med målet att få en terapuetiskt effekt först. Memory Therapeutics benämndes först i en studie av Dalgleish and Werner-Seidler (2014). Författarna till studien föreslår att dessa anpassade minnesövningar kan bryta de kognitiva processerna som understödjer bland annat depression. Det är i så fall möjligt att denna medvetna övning av långtidsminnet skulle kunna öka den adaptiva glömskan. Även övningar som

mindfulness och attention training techniques med syfte att öva på att flytta och bibehålla uppmärksamheten borde öka exekutivt funktion och därmed adaptiv glömska. Något som sedan skulle kunna sänka nivåerna av kliniska affektiva problem. Det vore därför intressant för fortsatt forskning att undersöka effekten av insatser med målet att förbättra den exekutiva funktionen och hur denna ökning påverkar nivåer av adaptiv glömska samt affektiva problem.

Den negativa korrelation som påvisades där en positiv korrelation förväntades utifrån teori och tidigare forskning kan rimligtvis vara på grund av problemet som uppstått vid

programmeringen och de många andra begränsningar som tidigare har tagits upp. Dock finns det också en teoretisk baserad tolkning av detta resultat. Davey et al. (1991) argumentera i sin studie att oros- och ångestbenägenhet är två separata konstrukt, då oro var associerat med bättre

problemlösningsförmåga och ångest var kopplat till sämre. Liknande samband kan uppvisas vid test av episodiskt långtidsminne (Pajkossy et al., 2017). Oro har visat sig vara associerat med prefrontal cortex medan amygdalastorlek inte var associerat med oro (Mohlman et al., 2009). Oro har av vissa forskare kallats för intellektets skugga då förmåga till problemlösning och planering också är en förutsättning till förmågan att oroa sig (Pajkossy et al., 2017). Forskning ger stöd till detta antagande då oro och diagnosen generaliserat ångestsyndrom är associerat med

(38)

ökad kognitiv förmåga och överaktivitet i frontalloben (Mohlman et al., 2009).

En alternativ förklaring till de resultat som presenteras kan därför vara att de mått som använts mäter de tankemässiga komponenterna av ångest och depression. Som tidigare nämnts så verkar dessa komponenter när de skiljs från ångest och depression ha en positiv korrelation med exekutiv funktion, inhiberingsförmåga samt minnesförmåga. En annan förklaring kan vara att det test som användes mer liknade ett test av de episodiska minnet, än ett test i linje med

RIF-paradigmet. Detta skulle förklara varför en negativ korrelation uppvisades istället för den förväntade positiva korrelationen mellan antalet distraktionsresponser och de negativa tanke-processerna.

Framtida forskning bör därför ha i åtanke att skilja på oro och ångest då dessa

samvarierande processer kan interagera med våra minnesfunktioner på skilda sätt. Det kan vara så att tidigare forskning har haft en tendens att titta på antingen inducerad ångest eller

ångestbenägenhet och antagit att oro är den kognitiva delen av dessa tillstånd, men en separation av ångest och oro bör säkerställas, då de verkar ha motsatta associationer med adaptiv glömska.

Sammanfattning

Deltagarna fick fler korrekta svar än distraktions- och felsvar. Nivå av oro och

ruminering visade sig korrelera negativt med nivån av proaktiv interferens, något som gick emot teorin och de hypoteser som sattes upp i studien. Ingen relation mellan påträngande tankar och proaktiv interferens hittades i studien. Studien har ett antal begränsningar, där de tydligaste kan konstateras vara frånvaron av baseline i minnestestet samt inducering av RIF vilket

omöjliggjorde flera av de analyser som var tilltänkta. Studien har dock även styrkor, där den tydligaste och mest relevanta för framtida forskning är korrelationen mellan oro samt ruminering och proaktiv interferens, som visade sig vara negativ. Detta ger upphov till en rad intressanta och

(39)

viktiga forskningsfrågor angående oro, ruminering och olika minnesfunktioner. Ytterligare forskning kring inhiberingsmodeller angående glömska uppmuntras också. Forskning på både kliniska populationer och på normalpopulationer uppmuntras.

(40)

Referenser

Ackerman, P.L. (2011). Cognitive fatigue: Multidisciplinary perspectives on current research and future applications (1 uppl.). American Psychological Association, Washington, DC

American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5 uppl.). American Psychological Association, Washington, DC

American Psychiatric Association. (10 november 2020). Forgetting https://dictionary.apa.org/forgetting

American Psychiatric Association. (10 november 2020). Intrusive thoughts. https://dictionary.apa.org/intrusive-thoughts

Anderson, M. C., Bjork, R. A., & Bjork, E. L. (1994). Remembering Can Cause Forgetting: Retrieval Dynamics in Long-Term Memory. Journal of Experimental Psychology: Learning, Memory, and Cognition ,20(5), 1063-1087. https://doi.apa.org/doiLanding?doi=10.1037%2F0278-7393.20.5.1063

Baddeley, A. (2010). Working memory. Current Biology, 20(4), 134-140. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1016/j.cub.2009.12.014

Barlow, D. H., Sauer-Zavala, S., Carl, J. R., Bullis, J. R., & Ellard, K. K. (2014). The Nature, Diagnosis, and Treatment of Neuroticism: Back to the Future. Clinical Psychological Science, 2(3), 344– 365. https://doi.org/10.1177/216770261350553213505532

Cabeza, R. & Nyberg, L. (2000). Neural bases of learning and memory: functional neuroimaging evidence. Curr. Opin. Neurol. 13(4), 415-421. https://doi.org/10.1097/00019052-200008000-00008

(41)

Cronwall, E. (2019). Psykometrisk evaluering av RRS-BR och BSRI i svensk översättning (Masteruppsats, Stockholms universitet, Stockholm). Hämtad från

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-174301

Dalgleish, T., & Werner-Seidler, A. (2014). Disruptions in autobiographical memory processing in depression and the emergence of memory therapeutics. Trends in Cognitive Sciences, 18(11), 596–604. https://doi.org/10.1016/j.tics.2014.06.010

Folkhälsomyndigheten. (10 oktober 2020). Lokala allmänna råd för covid-19.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/lokala-allmanna-rad/

Field, A. (2013). Discovering statistics using IBM SPSS statistics : And sex and drugs and rock 'n' roll (4 uppl.). Sage.

Goller, H., Banks, J. B., & Meier, M. E. (2020). An individual differences investigation of the relations among life event stress, working memory capacity, and mind wandering: A preregistered replication-extension study. Memory & Cognition, 48(5), 759–771.

https://doi-org.db.ub.oru.se/10.3758/s13421-020-01014-8

Giebl, S., Storm, B. C., Buchli, D. R., Bjork, E. L., & Bjork, R. A. (2016). Retrieval-induced forgetting is associated with increased positivity when imagining the future. Quarterly Journal of

Experimental Psychology, 69(2), 351–360. https://doi.org/10.1080/17470218.2015.1085586 Groome, D., Thorne, J. D., Grant, N., & Pipilis, Y. J. (2008). Retrieval-induced forgetting and unwanted

thought intrusions. European Journal of Cognitive Psychology, 20(4), 723–737. https://doi.org/10.1080/09541440701811965

(42)

Hellerstedt, R., Johansson, M., & Anderson, M. C. (2016). Tracking the intrusion of unwanted memories into awareness with event-related potentials. Neuropsychologia, 89(1), 510–523.

https://doi.org/10.1016/j.neuropsychologia.2016.07.008

Jonides, J., & Nee, D. (2006). Brain mechanisms of proactive interference in working memory. Neuroscience, 139(1), 181-193. https://doi.org/10.1016/j.neuroscience.2005.06.042 Kolb, B., & Whishaw, I. Q. (2003). Fundamentals of human neuropsychology (5 uppl.). Worth

Publishers.

Kuhl, B. A., Dudukovic, N. M., Kahn, I., & Wagner, A. D. (2007). Decreased demands on cognitive control reveal the neural processing benefits of forgetting. Nature Neuroscience, 10(7), 908–914. https://doi.org/10.1038/nn1918

Lee, I. A., & Preacher, K. J. (8 december 2020). Calculation for the test of the difference between two dependent correlations with one variable in common [Computer software]. Available from http://quantpsy.org.

Levy, B. J., & Anderson, M. C. (2008). Individual differences in the suppression of unwanted memories: The executive deficit hypothesis. Acta Psychologica, 127(3), 623-635.

https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1016/j.actpsy.2007.12.004

LePort, A. K. R., Mattfeld, A. T., Dickinson-Anson, H., Fallon, J. H., Stark, C. E. L., Kruggel, F., Cahill, L., & McGaugh, J. L. (2012). Behavioral and neuroanatomical investigation of Highly

Superior Autobiographical Memory (HSAM). Neurobiology of Learning and Memory, 98(1), 78–92. https://doi.org/10.1016/j.nlm.2012.05.002

Lim, J., & Kwok, K. (2016). The Effects of Varying Break Length on Attention and Time on Task. Human Factors: The Journal of the Human Factors and Ergonomics Society, 58(3), 472–481. https://doi.org/10.1177/0018720815617395

(43)

Meyer, T., Miller, M., Metzger, R., & Borkovec, T. (1990). Development and validation of the Penn State Worry Questionnaire. Behaviour Research and Therapy, 28(6), 487- 495. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1016/0005-7967(90)90135-6

Mohlman, J., Price, R. B., Eldreth, D. A., Chazin, D., Glover, D. M., & Kates, W. R. (2009). The relation of worry to prefrontal cortex volume in older adults with and without generalized anxiety disorder. Psychiatry Research: Neuroimaging, 173(2), 121–127.

https://doi.org/10.1016/j.pscychresns.2008.09.010

Moran, T. P. (2016). Anxiety and Working Memory Capacity: A Meta-Analysis and Narrative Review. Psychological bulletin, 142(8), 831-864.

https://doi.apa.org/doiLanding?doi=10.1037%2Fbul0000051

Muris, P., Merckelbach, H., & Horselenberg, R. (1996). Individual differences in thought

suppression. The White Bear Suppression Inventory: Factor structure, reliability, validity and correlates. Behaviour Research and Therapy, 34(6), 501–513.

https://doi.org/10.1016/0005-7967(96)00005-8

Murayama, K., Buchli, D., & Miyatsu, T. (2014). Forgetting as a Consequence of Retrieval: A Meta-Analytic Review of Retrieval-Induced Forgetting. Psychological bulletin, 140(5), 1383-1409. https://doi.apa.org/doiLanding?doi=10.1037%2Fa0037505

Nassif, Y., & Wells, A. (2014). Attention training reduces intrusive thoughts cued by a narrative of stressful life events: A controlled study. Journal of Clinical Psychology, 70(6), 510–517. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1002/jclp.22047

Nolen-Hoeksema, S., & Morrow, J. (1991). A prospective study of depression and posttraumatic stress symptoms after a natural disaster: The 1989 Loma Prieta earthquake. Journal of Personality and Social Psychology, 61(1), 115-121. https://doiorg.db.ub.oru.se/10.1037/0022-3514.61.1.115

References

Related documents

[r]

(280) Den händelsen vore inte en händelse – den kan inte hända med mindre än att den upphäver all tid, den linjära kronologin likaväl som den cykliska tiden. Likafullt kan

As an artist I am often drawn to creating works that discuss unique aspects of my identity or human experience.. My earliest work as a student often explored loss and the

Att genomföra åtgärder för att påverka till exempel antalet lodjur nationellt eller i en region och sedan följa upp dem genom inven- tering är inte ett exempel på

Forskning inom området [1, 38] nämner främst två olika sensorer som klarar av att mäta avstånd som är upp till 250 m, radar (Radio Detection and Ranging) som använder sig

Dessa ideal är för många ouppnåeliga attityder och föreställningar om de kroppar som inte når upp till idealet och hur detta påverkar ungdomar, vilket i värsta

Inom policyforskningen har man intresserat sig för hur det kommer sig att chefer ibland ”kullkastar politiska dagordningar” (Hill, 2007, s. 86f) och det finns olika teorier som

Denna avhandling har finansierats med medel från den Nationella Forskar- skolan i Pedagogiskt Arbete, NaPA, som koordineras av Fakultetsnämnden för lärarutbildning, Umeå