Våld i nära relationer- Sjuksköterskans upplevelse av att identifierautsatta kvinnor

(1)

Våld i nära relationer- Sjuksköterskans upplevelse av att identifiera utsatta kvinnor

Intimate partner violence- Nurses experience with identification of exposed women

Författare: Malin Sass och Nalin Ucar

VT 2021

Examensarbete: Kandidat, 15 hp

Huvudområde: Sjuksköterskeprogrammet, Omvårdnadsvetenskap Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.

Handledare: Malin Karlberg Traav, universitetsadjunkt, Örebro universitet Examinator: Annica Kihlgren, professor, Örebro universitet

(2)

Sammanfattning

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett växande folkhälsoproblem. Konsekvenserna är allvarliga för de utsatta och antal fall om våld i nära relationer är underrapporterat i världen. Sjuksköterskor i Sverige är skyldiga enligt lag att rapportera våldsbrott om det finns någon under 18 år i hemmet.

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att identifiera kvinnor utsatta för våld i nära relationer

Metod: En litteraturstudie med en systematisk sökning utfördes med datainsamling från databaserna Cinahl och Medline. 10 stycken artiklar valdes ut och sammanställdes till resultatet samt kvalitetsgranskats med SBU:s granskningsmallar.

Resultat: Resultatet upplyste sjuksköterskans bristande utbildning och kunskap angående våld i nära relationer. Detta leder till att våld i nära relationer är underrapporterat världen över och att sjuksköterskor inte anser att det är deras ansvar. Arbetsgivares bristande motivation i frågan ledde till bristande riktlinjer och dåligt anpassade lokaler på arbetsplatsen för

sjuksköterskan att arbeta i.

Slutsats: Sjuksköterskor behöver utökad kunskap, utbildning och erfarenhet inom området för att kunna identifiera en utsatt kvinna. Frågor om våld bör ställas till alla patienter som en kontrollfråga. Sjuksköterskor ska bemöta patienten som människa-människa då chansen att patienten själv berättar ökar när den auktoritära ställningen försvinner.

(3)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 4

2. Bakgrund ... 4

2.1 Definition av våld mot kvinnor ... 4

2.2 Prevalens och konsekvenser ... 4

2.3 Global anmälningsplikt ... 5 2.4 Sjuksköterskans arbete ... 5 2.5 Teoretiskt förhållningsätt ... 6 3. Problemformulering ... 6 4. Syfte ... 6 5. Metod ... 6 5.1 Design ... 6 5.2 Datainsamling ... 7 5.3 Urval ... 7 5.4 Dataanalys ... 7 6. Kvalitetsgranskning ... 7 7. Forskningsetiska överväganden ... 8 8. Resultatredovisning ... 8

8.1 Att ställa frågan ... 9

8.1.1 Utbildning, kunskap & erfarenhet ... 9

8.1.2 Arbetsplatsen ... 9

8.2 Sjuksköterskans attityder ... 10

8.3 Identifiering genom fysiska och psykologiska tecken ... 10

8.4 Sjuksköterskans bemötande ... 10 9. Resultatsammanfattning ... 11 10. Diskussion ... 11 10.1 Metoddiskussion ... 11 10.2 Resultatdiskussion ... 12 11. Slutsatser ... 14 12. Fortsatt forskning ... 14 13. Referenslista ... 15

(4)

1. Inledning

Historiskt sett har våld mot kvinnor varit en del av äktenskapet. År 1734 förbjöds män att misshandla sin hustru så grovt att hon avled. År 1864 blev det förbjudet för en man att aga sin hustru. År 1965 blev det förbjudet att som man våldta sin hustru och år 1982 klassades

kvinnomisshandel in som allmänt åtal och det måste inte längre vara kvinnan själv som anmälde misshandeln. I takt med att våld mot kvinnor inte längre accepteras bildas det istället ett folkhälsoproblem där samhällets synsätt inte har förändrats i samma takt. Majoriteten utav personerna som blivit utsatta för våld i nära relationer är kvinnor som blivit utsatta av män (Nationellt Centrum för Kvinnofrid, NCK, 2010). Detta arbete kommer att fokusera på sjuksköterskans bemötande av dessa kvinnor.

2. Bakgrund

2.1 Definition av våld mot kvinnor

Inledningsvis understryker Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK, 2010) att våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem som har ökat med åren. Begreppet innebär att offret har en nära relation till gärningsmannen. Våldet kan ske med en partner (både nuvarande och föredetta samt mellan homosexuella eller hetrosexuella par), syskonrelation eller familjerelation där offret har ett känslomässigt band till gärningsmannen.

Vidare poängterar Socialstyrelsen (2019) att våld i nära relationer kan delas in i fem grupper. Den första gruppen är fysiskt våld, vilket innebär slag, knuffar och sparkar. Den andra är sexuellt våld, som medför sexuella handlingar där offret inte kan eller vågar säga nej. Vidare till den tredje gruppen som är psykiskt våld, vilket innebär att offret upplever hot. Dessa hot kan vara både direkta och indirekta mot offret, anhöriga eller husdjur. Fjärde gruppen är social utsatthet, vilket innebär att den utsatte hindras från att träffa familj och vänner samt inskränkning av frihet att utföra önskade aktiviteter. Sista gruppen är materiell eller ekonomisk utsatthet, där förövaren avsiktligt förstör den utsattas personliga tillhörigheter.

Vidare betonar Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK, 2010) att denna typ av våld grundar sig i att kontrollera offret genom att straffa personen med våld, vilket i sin tur skapar en rädsla hos offret som därmed lyder för att inte bli slagen. Dessutom sker denna typ av våld

upprepade gånger vilket resulterar i en normalisering för kvinnan. På grund av det slutar kvinnan reagera efter en längre tid, trots att våldet ökar och blir allt grövre.

2.2 Prevalens och konsekvenser

World Health Organisation (WHO, 2021) uppskattar att ca 30% av världens kvinnor någon gång har blivit utsatta för fysiskt eller sexuellt våld i en nära relation. Eftersom de flesta fall sker bakom stängda dörrar är mörkertalet stort. I Sverige har Brottsförebyggande rådet (BRÅ, 2020) gjort en nationell kartläggning av brott i nära relationer under år 2012. Denna

kartläggning visade att 6,8% av den svenska befolkningen har blivit utsatta för brott i nära relationer. Av kvinnorna var det 6,8% som utsatts för psykiskt våld och 2,2% som utsatts för fysiskt våld.

Prevalensen att som kvinna bli utsatt för våld i en nära relation ser olika ut världen över. Exempelvis är prevalensen i Finland 7,6% (Hisasue, Kruse, Raitanen, Paavilainen, &

(5)

Herbell & Bullock, 2020). Prevalensen i England ligger på 23,8% (Khalifeh, Hargreaves, Howard, & Birdthistle, 2013).

WHO (2021) menar även att våld i nära relationer går att förebygga och att sjukvården har ett stort ansvar för det preventiva arbetet. Vården har även ansvar att vårda dessa kvinnor samt att hänvisa dem vidare vid behov.

Konsekvenser av våld i nära relationer kan vara exempelvis en ökad risk för självmord, skador, oönskade graviditeter, gynekologiska problem och riskfyllda aborter. Våld i nära relationer ökar inte bara risken för missfall och för tidig födsel samt depressioner,

ätstörningar, posttraumatisk stress men även problem som huvudvärk, ryggvärk, magont och ett nedsatt allmäntillstånd (WHO, 2021).

2.3 Global anmälningsplikt

Sveriges sjukvårdspersonal har enligt lag skyldigheter att förhålla sig till om de har

identifierat våld i hemmet. Enligt 14 kap. 1 § Socialtjänstlagen (2001:453) skall vårdpersonal identifiera om barn under 18 år vistas i familjer där våld misstänks förekomma och därmed anmäla det till socialtjänsten.

Vårdpersonal kan dock inte anmäla till ingripande myndigheter att en patient utsätts för våld, utan patientens samtycke. I Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 10 kap. 23 § fastslås det att för att ett brott ska anmälas av vårdpersonal till en ingripande myndighet, utan

samtycke av patienten, skall brottet vara av den karaktär där straffet är minst ett år, detta i avsikt att inte bryta mot sekretesslagen. Kvinnan bör få information om vad hälso- och sjukvården kan erbjuda för hjälp utifrån de våld hon upplevt, samt vad andra organisationer eller vad socialtjänsten har att erbjuda för hjälp.

Vidare understryker Chattopadhyay (2019) att våld i nära relationer är underrapporterat världen över och att sjuksköterskor inte alltid rapporterar när de möter patienter som blivit utsatta för våld i nära relationer. I första hand uppmärksammar Chattopadhyay (2019) en undersökning gjorts av National Family and Health Survey i Indien. Undersökningen visar att 27,4 % av vårdpersonal anmält fysiskt våld och att 6% har anmält sexuellt våld. Detta menar Chattopadhyay (2019) beror på att vårdutbildningar inte lyfter genus-perspektiv som leder till att personal inte utbildas till att ha förståelse för kvinnans utsatthet. Kvinnors upplevelse om klagomål, smärta och lidande blir då svåra att uppfatta, vilket i sin tur leder till minskat omhändertagande av kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Ytterligare understryker Bradbury-Jones, Appleton & Watts (2016) att våld i nära relationer underrapporterats i Storbritannien, trots skyldigheter om rapportering. Brister att rapportera kommer enligt Bradbury-Jones, Appleton & Watts (2016) från uppfattningen om att “någon annan” kommer att ta ansvaret att anmäla fallet, och därför anser sjuksköterskorna att just de inte behöver anmäla misshandeln.

2.4 Sjuksköterskans arbete

I svensk sjuksköterskeförenings (2014) översättning av International Council of Nurses “THE ICN CODE OF ETHICS FOR NURSES” (2012) beskrivs sjuksköterskans fyra

grundläggande ansvarsområden som att lindra lidande, att förebygga sjukdom samt att återställa och främja hälsa. I ett regionalt vårdprogram från 2019 framtaget av Hälso- och sjukvårdsförvaltningen understryks det att sjuksköterskan och andra professioner har ansvar att omhänderta dessa patienter och ge en medicinsk- samt psykosocialvård då våldet påverkar både den psykiska och fysiska hälsan. Därtill betonas det att i sjuksköterskans grundläggande

(6)

ansvar ingår det att kunna ge god omvårdnad och främja hälsa genom att fråga patienter om våld vid symtom eller tecken för misstanke om våldsutsatthet.

Vidare rekommenderar Socialstyrelsen (2019) att frågor om våld ställs som en rutin, främst inom mödrahälsovården och inom psykiatrisk vård. Socialstyrelsen understryker vikten av att veta hur frågor ska ställas, ha en förtroendeingivande personalgrupp, ha en trygg och bekväm miljö samt kunna hänvisa patienten till rätt hjälp. Sjuksköterskan och andra professioner skall kunna identifiera, göra bedömningar, ge rätt vård och behandling samt utföra remisser för vidare hjälp och utredning. Socialstyrelsen uppmärksammar vikten av ett etiskt bemötande, ett respektfullt samtal och frågor till den som utsatts för våld. Hooker, Nicholson, Hegarty, Ridgway & Taft (2020) poängterar att sjuksköterskan skall kunna utföra en

säkerhetsplanering med kvinnan som inkluderar vidare sjuksköterskebesök, hänvisningar till olika stödtjänster och hjälporganisationer för våldsutsatta.

2.5 Teoretiskt förhållningsätt

Författarna har valt att fördjupa sig i Jean Watsons omvårdnadsteori då teorin betonar vikten av den medmänskliga omsorgen och omvårdnaden. Watsons teoretiska ram är lämplig att tillämpa i denna litteraturstudie då författarna fokuserar på sjuksköterskans bemötande. Sjuksköterskans omvårdnad ska beaktas som en vetenskap och en konst enligt Watson. Relationen mellan sjuksköterskan och patienten ska vara som ett möte mellan två likvärdiga medmänniskor. Watson har ett holistiskt synsätt där hela människan är i fokus och människan består av mer än en kropp som ska botas. Själen behöver läka i samband med att kroppen läker. I sjuksköterskans yrke ska inte de medicinska uppgifterna vara i fokus enligt Watson utan den mänskliga omsorgen och omvårdnaden av hela människan (Watson, J., 2012).

3. Problemformulering

Våld i nära relationer innebär att personen som utsätts för våld har ett känslomässigt band till gärningsmannen och majoriteten av fallen är kvinnor som har blivit utsatta av män.

Konsekvenserna av våldet ökar risken för självmord och kan även leda till dödsfall. Detta är ett globalt folkhälsoproblem då incidensen stiger med åren. Det finns ett stort mörkertal på grund av att det sker bakom stängda dörrar och för att det är underrapporterat av

sjuksköterskor, trots att det ingår i professionens grundläggande ansvar. Sjuksköterskan är oftast i frontlinjen inom vården och möter dessa våldsutsatta kvinnor i stor utsträckning. Den här litteraturstudien bidrar med att beskriva hur sjuksköterskan upplever det första mötet med den potentiellt våldsutsatta kvinnan samt vilka faktorer som avgör om frågan om våld ställs eller inte.

4. Syfte

Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att identifiera kvinnor utsatta för våld i nära relationer

5. Metod

5.1 Design

(7)

5.2 Datainsamling

Vetenskapliga artiklar söktes till litteraturstudien från databaserna Cinhal och Medline. Utifrån syftet i litteraturstudien valdes det ut kärnord till sökningen i databasen. Det

diskuterades mellan författarna och kärnorden som valdes var “nurse attitudes” och “intimate

partner violence”. Indexord söktes då fram i databasen Cinahl samt i Medline och de

indexord som använts var MH “domestic violence”, MH “intimate partner violence”, MH “battered women”, MH “Nurses”, MH “perception”. Fritextorden som användes var “Nurse” och “Attitude”. Sökblock utformades där MH “domestic violence”, MH “intimate partner

violence” och MH “battered women” kombinerades med sökoperanden OR. MH “nurses”

kombinerades med fritextordet “nurse” där sökningen gjordes med sökoperanden OR. Även MH “Perception” användes tillsammans med fritextordet “attitude” där sökoperanden OR användes. De tre sökblocken kombinerades tillsammans med sökoperanden AND.

Sökningen gjordes tillsammans med avgränsningarna peer reviewed, english language samt år 2010 - 2021.

Se sökmatris i bilaga för respektive sökord.

5.3 Urval

För att avgränsa sökningen användes inklusionskriterier och exklusionskriterier för att begränsa sökningen till relevanta artiklar för litteraturstudiens syfte.

De valda inklusionskriterierna innebar att artiklarna skulle handla om våld mot kvinnor i nära relationer och sjuksköterskans bemötande i en vårdmiljö. Förhållandet mellan kvinnan och sjuksköterskan skulle vara patient-vårdare.

Exklusionskriterierna var artiklar som handlade om våld mot barn, våld mot män, perspektiv från annan profession än sjuksköterskan samt med fokus på sjuksköterskestudenter.

Sökningen gav 139st artiklar från Cinahl och 80st från Medline. I första urvalet granskades alla artiklarnas titlar och de artiklar vars titlar svarade mot syftet valdes ut, 89 st från Cinahl och 40 st från Medline valdes ut. Det fanns dubletter i databaserna och artiklarna redovisas från vart författarna hittade de först. I andra urvalet lästes de utvalda artiklarnas abstract och 21 st av dem valdes ut. I tredje urvalet lästes alla de utvalda artiklarna i sin helhet och 10 st valdes ut och användes i resultatet. De valda artiklarna var med både kvalitativ och kvantitativ ansats.

5.4 Dataanalys

Dataanalysen utgick från en integrerad innehållsanalys från Kristensson (2014). Den integrerade innehållsanalysen utfördes i flera steg. I första steget granskades alla de utvalda artiklarna av författarna och de lästes igenom individuellt. Författarna markerade ut väsentlig information digitalt och gjorde sedan en sammanfattning om varje artikel. I andra steget kom författarna överens om tillfälliga kategorier som den väsentliga informationen kunde fördelas under. Därefter sammanställdes och bearbetades artiklarna och författarna kunde bearbeta fram slutliga kategorier.

6. Kvalitetsgranskning

Gallringen av artiklarna gjordes efter metoden Kristensson (2014) beskriver, där artiklar vars abstract svarade på arbetets syfte lästes igenom i fulltext, för att säkerställa relevansen. De

(8)

artiklar som svarade på arbetets syfte granskades genom SBU:s (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2020) granskningsmallar. Granskningsmallar som överensstämde med studiens metod valdes ut och användes för granskning av studiens styrkor, svagheter och tillförlitlighet. De artiklar som hade en kvalitativ ansats granskades utifrån SBU:s kvalitativa mall. De artiklar där ingen mall passade helt så kombinerades ett flertal mallar för att säkra tillförlitligheten. Författarna diskuterade kvaliteten i artiklarna utifrån artiklarnas uppbyggnad och etiska överväganden. De tio artiklar som valdes ut till resultatdelen var de artiklar med högst kvalitet och tillförlitlighet efter granskningsstegen. Granskningsstegen genererade en poängsättning där artiklarna gavs låg, medel eller hög kvallité. En artikel valdes bort på grund av låg tillförlitlighet. (Se artikelmatrisen under bilagor).

7. Forskningsetiska överväganden

Ett etiskt övervägande är viktigt att ha i en litteraturstudie. Deltagarna i en studie har rätt till att få rätt information om studien, ett självbestämmande samt haft med skriftligt samtycke. Författarna har endast inkluderat artiklar som är godkända av en etisk kommité. En artikel valdes bort av författarna då etiken ansågs bristfällig när forskningsetiken granskades enligt punkterna i Kristenssons bok Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik (2014). Våld i nära relationer är ett känsloväckande ämne, därför har författarna arbetat utifrån tydliga ramar och kriterier i valet av artiklarna (Kristensson, 2014). En ständigt pågående dialog har förts mellan författarna genom hela uppsatsen, för att förförståelsen ej ska kunna påverka texten utan behålla det objektiva perspektivet. I författarnas arbete med artiklarna har fokus legat på en noggrann och korrekt översättning och tolkning av artiklarna så att resultatet inte blir snedvinklade på grund av en språkbarriär. Författarna har inte uteslutit avgörande information från artiklarna eller medvetet försökt vinkla faktan. Alla artiklarnas resultat har redovisats oavsett vad de har kommit fram till, bara de svarat utifrån syftet.

Författarna anser att resultatet av kandidatuppsatsen kan göra gott och inte skada, genom att sjuksköterskor kan ta del av informationen och använda det vid möte med patienter som är utsatta för våld.

8. Resultatredovisning

Resultatet grundas i 10 st vetenskapliga artiklar med kvantitativ och kvalitativ ansats som har sammanställts. Resultatredovisningen är uppdelad i olika rubriker och underrubriker enligt tabellen nedan.

Rubrik Underrubrik

Att ställa frågan Utbildning, kunskap & erfarenhet

Arbetsplatsen Sjuksköterskans attityd

Identifiering genom fysiska och psykologiska tecken Sjuksköterskans bemötande

(9)

8.1 Att ställa frågan

8.1.1 Utbildning, kunskap & erfarenhet

Sjuksköterskor beskrev att de inte hade tillräcklig utbildning och kunskap för att kunna identifiera våldsutsatta kvinnor och hänvisa dem vidare efter den eventuella identifieringen (Alhalal, 2020). De sjuksköterskor som frågade om våld var de som hade erfarenhet av att undersöka och identifiera utsatta kvinnor (Lee et al., 2015; Natan & Rais, 2010). Många av de sjuksköterskor som behandlade våldsutsatta kvinnor uppgav svårigheter i omvårdnaden och omhändertagandet. De svårigheter som beskrevs var att tillämpa processen som startade efter upptäckten, den kommunikativa biten där språkbarriärer samt tidsbegränsningar ingick. Svårigheter med att kvinnan inte ville yttra sig samt bristande kunskap om hur det typiska utseendet av skadorna såg ut, då kvinnans beskrivning om vad som har hänt inte alltid var kompatibelt med skadans utseende beskrevs (Davidov, Nadorff, Jack, & Coben, 2012; Leppäkoski, Åstedt-Kurki & Paavilainen, 2010; Beynon, Gutmanis, Tutty, Wathen & MacMillan, 2012).

Sjuksköterskor som själva blivit utsatta för våld eller haft våld i sin nära omgivning har visats vara mer benägna att ställa frågan, ta upp ämnet samt lade större vikt på att försäkra sig om att kvinnan fick hjälp. Liknande var det med sjuksköterskor som erhållit utbildning inom ämnet, även de var mer benägna till att ställa frågan (Sundborg et al., 2015; Sprague, Hatcher, Woollett, & Black, 2015; Leppäkoski, Åstedt-Kurki & Paavilainen, 2010).

8.1.2 Arbetsplatsen

Sjuksköterskor ansåg att tidsbegränsningar och arbetsplatsens begränsningar var hinder för att identifiera utsatta kvinnor. Arbetsplatsen visade sig bristande till att uppmuntra sjuksköterskor till undersökningar vid misstanke om våldsutsatthet, brist på resurser ledde till svårigheter att arbeta med identifiering. Även möjlighet till en privat miljö där kvinnan kunde känna sig trygg var inte möjliggjort överallt. Den bristfälliga uppmuntran från arbetsplatsen visades även kunna leda till att sjuksköterskan inte upplevde att det var deras ansvar att ställa frågan om våld (Alhalal, 2020; Cho et al., 2015; Sundborg et al., 2015; Beynon, Gutmanis, Tutty, Wathen & MacMillan, 2012).

Sjuksköterskor uppgav att de saknade riktlinjer från arbetsplatsen för hur de skulle agera och rapportera, många ansåg att övergreppsproblematik inte tillhörde deras profession. En önskan från sjuksköterskor om fler och tydligare riktlinjer samt rutiner för identifiering av dessa kvinnor frambringades. De sjuksköterskor som rapporterade trots brist på riktlinjer ansåg att det krävdes tydligare riktlinjer för sjuksköterskor för att underlätta processen om rapportering. Många sjuksköterskor uppgav att det inte fanns några eller att de inte var medvetna om några riktlinjer gällande hur de skulle hantera och hjälpa de kvinnor som var utsatta för våld (Natan & Rais, 2010; Alhalal, 2020; Sprague, Hatcher, Woollett, & Black, 2015; Cho, Cha & Yoo, 2015; Sundborg et al., 2015).

Generella direktiv från arbetsplatsen önskades av sjuksköterskor för att minska känslan av att peka ut vissa kvinnor istället för att ställa frågan till alla. Undersökningen av en misstänkt våldsutsatt patient var en stor inblandning av vårdpersonal. Detta kunde leda till konsekvenser där de potentiellt utsatta kvinnorna förlorade sin integritet om inte arbetsplatsen var anpassad och tydliga direktiv fanns (Anderzen-Carlsson et al., 2018; Sundborg et al., 2015; Beynon, Gutmanis, Tutty, Wathen & MacMillan, 2012).

(10)

8.2 Sjuksköterskans attityder

Sjuksköterskans attityd har visats vara en aspekt som kan leda till att våld inte upptäcktes och att det inte skedde någon identifiering av dessa kvinnor. Känslor av obehag, frustration, rädsla av att förlora kontroll, förnekelse, skuld, brist på medvetenhet samt känsla av att göra intrång i någons privatliv och att situationen är för komplicerad kunde leda till att frågan om våld inte ställdes (Beynon, Gutmanis, Tutty, Wathen & MacMillan, 2012; Sundborg et al., 2015; Natan & Rais, 2010).

Sjuksköterskor beskrev att de kunde uppleva det enklare att ignorera varningstecken än att ställa frågan. Sjuksköterskorna som hade rapporterat vidare när de mötte våldsutsatta kvinnor har sedan visat ökad benägenhet att fortsätta rapportera på grund av tacksamheten och

feedbacken de fått av de utsatta kvinnorna. Dock påvisades det att sjuksköterskorna som påbörjade processen men blev stoppade av kvinnan blev av frustration mindre benägna till att göra det igen (Natan & Rais, 2010; Sprague, Hatcher, Woollett, & Black, 2015; Sundborg et al., 2015; Beynon, Gutmanis, Tutty, Wathen & MacMillan, 2012).

8.3 Identifiering genom fysiska och psykologiska tecken

Sjuksköterskor beskrev positiva upplevelser av strukturerade instrument för att prata och fråga om våld i nära relationer. Ett frågeformulär med standardiserade, specifika frågor upplevdes ge bredare svar och mer information jämfört med att ställa frågan om personen någonsin blivit utsatt för våld i nära relationer (Natan & Rais, 2010; Anderzen-Carlsson et al., 2018; Sundborg et al., 2015).

Det visades att risken för upprepade övergrepp i relationen ökade om individen inte fick den hjälp den behöver. Sjuksköterskor uppmärksammade inte ifall det fanns skador under kläder eller yttre skador som inte var uppenbara, vilket gjorde att färre sjuksköterskor ställde frågor om våldet eller förknippade symptom med våld. Kvinnans hudkostym samt palpatorisk ömhet skall undersökas i syfte att hitta tecken på skador. Många sjuksköterskor ansåg dock att de inte ville undersöka kroppen om patienten inte var medveten om syftet till undersökningen, på grund av rädsla att förolämpa patienten. Våldsutsatta kvinnor beskrev dock att de vill bli upptäckta, förfrågade och undersökta, de upplever då en högre vårdkvalité. Erfarna

sjuksköterskor använde sig av flera steg för att identifiera våldet. Steg ett var att prata med kvinnan om våld samt att fråga och att läsa av kvinnans uttryck för att bedöma om hon talar sanning. Steg två var den fysiska undersökningen efter tecken och steg tre handlar om att hänvisa vidare (Lee et al., 2015; Sprague, Hatcher, Woollett, & Black, 2015).

8.4 Sjuksköterskans bemötande

Sjuksköterskan borde vara respektfull och empatisk mot kvinnan, ta hänsyn till kvinnans utsatthet, kön och kultur samt vara uppriktig och lyssna. Både kvinnan och sjuksköterskan upplevde att de knöt ett starkare band vid samtal om våldsutsatthet och en kvinna som blivit tillfrågad beskrevs uppleva det enklare att gå tillbaka och berätta om våld skulle uppstå. Sjuksköterskans bemötande var även väsentligt för att kvinnan skulle inse att våld inte är rätt då kvinnan var benägen i en hög grad att försvara förövaren (Davidov, Nadorff, Jack, & Coben, 2012; Anderzen-Carlsson et al. 2018; Sprague, Hatcher, Woollett, & Black, 2015; Beynon, Gutmanis, Tutty, Wathen & MacMillan, 2012).

Sjuksköterskor upplevde att om de rapporterade misshandeln kunde det skada patienten ytterligare genom att riskera att kvinnan utsattes för ännu mer misshandel. Det kunde även

(11)

leda till att relationen mellan patient och sjuksköterska begränsades, att patienten inte ville vårdas av den sjuksköterskan mer. Det har visats att när vårdpersonal anmälde våld i en nära relation och inte vetat hur de skulle följa upp patienten, kunde det leda till att patienten utsattes för ännu mer våld. Flertalet sjuksköterskor uppgav att de inte visste om sina

skyldigheter att rapportera vidare vid misstanke om våldsutsatthet. Detta visade en osäkerhet hos sjuksköterskan och dess rapporteringsskyldigheter, beteende och attityder till

obligatoriska rapporteringar (Davidov, Nadorff, Jack, & Coben, 2012; Cho et al., 2015; Sundborg et al., 2015).

9. Resultatsammanfattning

Resultatet visade att sjuksköterskans bemötande av kvinnor, utsatta för våld i nära relationer, grundade sig i flera olika viktiga faktorer. Sjuksköterskans utbildning och kunskap om våld i nära relationer var grunden för att kunna ha förståelse om patientens situation. Kunskap om våldet kunde även leda till en bättre identifiering av symtom och tecken av våld. Tydligare riktlinjer för sjuksköterskor att arbeta efter, kunde skapa tydligare möjligheter för patienten att ta sig ur situationen. Sjuksköterskans attityd och fördomar mot våldsutsatta kvinnor

påverkade bemötandet negativt, detta genom att vissa sjuksköterskor blundade för våldet och inte ville inse att patienten var utsatt samt ansåg vissa att det inte ingick i deras

arbetsuppgifter att hantera sådana frågor.

10. Diskussion

10.1 Metoddiskussion

Denna litteraturstudie med systematisk sökning består av artiklar från olika databaser som kritiskt granskats och sammanställts (Forsberg & Wengström, 2008). I denna litteraturstudie har författarna granskat data från två olika databaser, Cinahl och Medline, och sammanställt informationen. Att två databaser har använt kan ses som en svaghet då forskning publicerat i andra databaser har uteslutits. Samtidigt är de två databaserna som använts de främsta inom omvårdnadsvetenskap och då de mest relevanta. En empirisk studie där sjuksköterskor

intervjuas skulle kunna varit ett relevant tillvägagångssätt för att besvara syftet. I sådan studie hade det funnits möjlighet att välja sammanhang för deltagarna; exempelvis sjuksköterskor från ett avgränsat område eller sjuksköterskor med viss erfarenhet. Med tanke på de givna tidsramarna för denna studie, hade inte det varit möjligt att genomföra med tillförlitligt resultat.

Indexord kombinerades med fritextord då endast indexord genererade en för smal sökning. Författarna följde då anvisningen från Kristensson (2014) och lade till fritextord som genererade en bredare sökning men med risken att irrelevanta artiklar dök upp. Ordet

“perception” valdes att användas istället för “treatment” då “treatment” syftar på behandling medan “perception” syftar på bemötandet. Trunkering användes ej på något ord då det ej genererade fler artiklar vid testsökningar. Engelska språket valdes som limiter då engelska är språket som används inom omvårdnadsvetenskap. I sökningen valde författarna att inte använda “adult” eller “middle age” som en limiter då det ansågs efter testsökningar att det sorterade bort relevanta artiklar. Författarna läste istället igenom artiklarna för att komma fram till om studien var gjord på en relevant åldersgrupp utifrån de exklusions- samt inklusionskriterier författarna bestämt. Sökningen begränsades till forskning publicerad mellan år 2010–2021 för att få fram den nyaste forskningen. Resultatet har en hög

överförbarhet då de valda artiklarna beskrev liknande problem, trots att de var tagna från olika delar av världen.

(12)

Författarna var något sena med att kvalitetsgranska artiklarna vilket ledde till att två stycken artiklar sorterades bort sent, vilket saktade ner processen. Detta kunde ha undvikits genom att strukturera upp arbetet som Kristensson (2014) beskriver att ha alla artiklar granskade och godkända innan resultatet påbörjades. Granskningsmallarna som användes togs ur SBU:s metodbok (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2020). Mallarna valdes utifrån studiens utformning. Den kvalitativa mallen användes för de kvalitativa studierna och i de fall där ingen mall passade, kombinerades olika mallar. Alla artiklar granskades med granskningsmallar som är evidensbaserade, detta ökar litteraturstudiens trovärdighet (Forsberg & Wengström, 2008).

Artiklar från flera länder har valts att inkluderas, där studierna var gjorda i bland annat USA, Storbritannien och Indien. Detta för att få ett globalt perspektiv. Det medför även kulturella skillnader och olika genusperspektiv.

En integrerad analys har använts för att analysera arbetets resultat. Författarna har analyserat artiklarna enskilt och fördelat texten i kategorier. Kategorierna jämfördes mellan författarna och resultatet visade att författarna hade liknande uppfattningar. Detta medför ökad

trovärdighet. Därefter har författarna gemensamt sammanställt texten och diskuterat fram slutgiltiga kategorier (Kristensson, 2014). Författarna anser att litteraturstudiens resultat är pålitligt och har hög överförbarhet.

En stor del av kommunikationen mellan författarna har skett online på grund av

omständigheterna rörande pandemin. Författarna anser att kommunikationen online inte har varit ett problem dock föredras det att träffas i verkligheten. Att ha träffats i början av arbetet för att gå igenom instruktionerna och göra en tydlig planering kanske skulle kunnat bidra till att författarna kunnat hålla sig till en tydligare struktur och plan.

10.2 Resultatdiskussion

Resultatet visar att sjuksköterskor saknar den utbildning som krävs för att hjälpa våldsutsatta kvinnor, genom att bland annat att kunna identifiera utsatta kvinnor och kunna hänvisa dem vidare. Utbildning om våld i nära relationer är något som rekommenderas till all vårdpersonal enligt Socialstyrelsen (2019) och i synnerhet sjuksköterskan. Författarna anser att

sjuksköterskeutbildningen behöver ta mer ansvar i att undervisa om våld i nära relationer och i hantering av utsatta patienter, för att öka modet att fråga patienter.

Det saknas tydliga riktlinjer att arbeta efter angående våld i nära relationer som sjuksköterska vilket även beskrivs av Poreddi, Gandhi, Reddy, Palaniappan & BadaMath (2020). Bristande uppmuntran från arbetsplatsen kan leda till att många sjuksköterskor finner svårigheter att hjälpa utsatta kvinnor.

Det medföljer att sjuksköterskan inte vet hur de ska förhålla sig till detta ämne, de vill inte göra intrång i patientens privatliv och vet inte hur de ska föra informationen vidare efter ett erkännande av patienten (Baird, Saito, Eustace & Creedy, 2017). Enligt författarna bör det finnas bättre förutsättningar för sjuksköterskan att hantera sådana situationer, tydligt veta hur de ska föra ärendet vidare och vad det kommer innebära för patienten. Det bör finnas riktlinjer angående identifikation av utsatta kvinnor genom att granska deras verbala samt icke-verbala beteende, patientens behov och ställa frågor om våld i dess närhet. Samtidigt kan det funderas över hur sjuksköterskans bemötande skulle se ut om Watsons (2012) omvårdnadsteori skulle implementeras mer i sjuksköterskans arbetssätt. Perspektivet på sjuksköterskeproffesionen skulle då kunna förändras såtillvida att sjuksköterskan skulle kunna se våldsutsatthet som en

(13)

mer central del av sitt yrke. Detta eftersom Watsons teori handlar mycket om det inre välmåendet.

Frågor om våld bör användas som kontrollfrågor för alla patienter då en utredning efter tidiga tecken på utsatthet minskar risken för större skada. Inom vården är det vanligt förekommande att patienten har en anhörig närvarande vid vård, vilket innebär en utmaning för

sjuksköterskan då denna anhöriga potentiellt kan vara förövaren. Det är viktigt att man frågar om våldet i en avskild miljö med patienten vilket kan vara svårt om patienter delar rum. Sjuksköterskan bör rutinmässigt be om ensamtid med patienten, oavsett vad patienten söker vård för (Deboer, R Kothari, C Kothari, Koestner & Rohs, 2013).

Enligt Watsons (2012) teori ger en mer mänsklig kontakt ett större förtroende, därför kan det i fall där sjuksköterskan och patienten har en stark mänsklig kontakt, till exempel om

sjuksköterskan har tidigare erfarenheter av våld i nära relationer, ge ett starkt förtroende och en större benägenhet att kvinnan berättar om sin situation. Med Watsons teori behöver inte hela fokuset vara på den medicinska hjälpen utan även att den holistiska omvårdnaden ska stå i fokus. Sjuksköterskor som själva blivit utsatta för våld eller haft våld i sin närhet är mer benägna att ta upp ämnet, än sjuksköterskor som inte har någon egen erfarenhet. Författarna anser att sjuksköterskor inte ska behöva uppleva våld för att kunna ta del utav denna kunskap. Utbildning ska finnas för sjuksköterskor att ta del av för att få en ökad kompetens inom området.

Enligt en studie utförd av Deboer, R Kothari, C Kothari, Koestner & Rohs (2013) väljer kvinnor ofta att dölja sanningen om våldet de utsätts för, på grund av skammen efter att ha blivit utsatt. Våld i nära relationer har länge varit ett tabu-ämne, vilket styrker resultatet som författarna till denna litteraturstudie framfört. 93% av sjuksköterskorna i studien av Deboer et al. (2013) beskriver att de skulle förlora patientens förtroende om de ställde frågor om våld i nära relationer. Att våga prata om detta ämne, leder till att ämnet blir normaliserat. När sjuksköterskan och patienten kan behandla situationen utan obehag, kan man nå fler utsatta kvinnor.

Enligt Nationellt Centrum för Kvinnofrid (2010) är våld i nära relationer ett

folkhälsoproblem, lagen har förbjudit våldet men människans syn på våld i nära relationer har inte förändrats i samma takt. Enligt en studie gjort av Gandhi, Poreddi, Reddy, Palaniappan & Math (2018) beskrivs det att 50% av deltagarna från Indien inte är medvetna om de lagar som skyddar kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer. Om patienterna inte är medvetna om sina rättigheter är det svårt att hjälpa dem, därmed anser författarna att hela samhället behöver en ökad kunskap om ämnet. Författarna anser att hela samhället behöver ta ett ansvar för att uppnå en förändring, exempelvis bör skolor sprida kunskap om ämnet för att barn i tidig ålder ska lära sig att stå emot våld.

Offentlighets- och sekretesslagen 10 kap. 23 § beskriver att för att sjuksköterskan ska få anmäla ett brott som exempelvis polisen ingriper i måste det potentiella straffet vara ett år i fängelse eller högre. Detta innebär att sjuksköterskan tvingas att bedöma en eventuell

strafflängd innan en anmälan kan utföras. Detta innebär att lindriga fall eller tidiga stadier av våld i nära relationer blir förbisedda. Författarna anser därför att det bör utföras mer forskning om det finns en risk att sjuksköterskor avstår att anmäla brott på grund av rädsla av att

(14)

11. Slutsatser

Sjuksköterskor behöver förbättra sin kunskap och utbildning inom ämnet våld, för att kunna och våga identifiera de utsatta kvinnorna. Detta bör upplysas av arbetsgivaren och i

sjuksköterskans grundutbildning för att minska det högaktuella problemet. En otillräcklig utbildning leder till att få våldsutsatta kvinnor identifieras och får hjälp och därmed eskalerar eller kvarstannar problemet. Sjuksköterskor med olika erfarenheter inom våld, har en större benägenhet att fånga upp dessa kvinnor.

Sjuksköterskor bör fråga om våld som en kontrollfråga för alla patienter, separera anhöriga från patienten och ha en dialog med patienten som människa-människa istället för

sjuksköterska-patient som Jean Watson förespråkar. Det kan resultera i att patienten inte känner sig underlägsen och därmed vågar berätta och besvara frågorna.

12. Fortsatt forskning

Författarna av denna studie anser att det bör ske mer forskning om hur sjuksköterskor bör bemöta och kommunicera med patienter vid misstanke om utsatthet. Det kan hjälpa sjuksköterskor att identifiera våldsutsatta kvinnor och hjälpa dem vidare. Därmed krävs forskning för vilka riktlinjer sjuksköterskor ska arbeta efter. Författarna anser även att det behövs forskningen angående vilken typ av utbildning som ger bäst resultat i förebyggande av våld i nära relationer.

(15)

13. Referenslista

Referenser med * ingår i resultatredovisningen.

*Alhalal, E. (2020). Nurses’ knowledge, attitudes and preparedness to manage women with intimate partner violence. International Nursing Review, 67(2), 265-274.

doi:10.1111/inr.12584

*Anderzen-Carlsson, A., Gilla, C., Lind, M., Almqvist, K., Lindgren Fändriks, A., Källström, Å. (2018). Child healthcare nurses’ experiences of asking new mothers about intimate partner violence. J clin nurs. 27(13-14), 2752-2762. https://doi.org/10.1111/jocn.14242

Baird, M. K., Saito, S. A., Eustace, J., & Creedy, K. Debra. (2017). Effectiveness of training to promote routine enquiry for domestic violence by midwives and nurses: A pre-post

evaluation study. Women and Birth 31. 285–291 https://doi.org/10.1016/j.wombi.2017.10.014 *Beynon, C. E., Gutmanis, I. A., Tutty, L. M., Wathen, C. N., & MacMillan, H. L. (2012). Why physicians and nurses ask (or don’t) about partner violence: a qualitative analysis. BMC

Public Health, 12(1). https://doi.org/10.1186/1471-2458-12-473

Bradbury-Jones, C., Appleton, Jane V & Watts, Suzanne. (2016). Recognising and responding to domestic violence and abuse: the role of public health nurses: The Journal of the Health Visitors' Association. Community Practitioner, 89(3), 24-28.

Brottsförebyggande rådet (2020). Våld i nära relationer. Hämtad 2 april 2021 från https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-i-nara-relationer.html Chattopadhyay, Sreeparna. (2019). The Responses of Health Systems to Marital Sexual Violence – A Perspective from Southern India. Journal of Aggression, Maltreatment &

Traum. https://doi.org/10.1080/10926771.2018.1494235

*Cho, O.-H., Cha, K.-S., & Yoo, Y.-S. (2015). Awareness and attitudes towards violence and abuse among emergency nurses. Asian Nursing Research, 9(3), 213–218.

https://doi.org/10.1016/j.anr.2015.03.003

*Davidov, D. M., Nadorff, M. R., Jack, S. M., & Coben, J. H. (2012). Nurse home VISITORS’ perceptions of mandatory reporting of intimate partner violence to law enforcement agencies. Journal of Interpersonal Violence, 27(12), 2484-2502. doi:10.1177/0886260511433511

Deboer, M., Kothari, R., Kothari, C., Koestner, A., & Rohs, R. (2013). What Are Barriers to Nurses Screening for Intimate Partner Violence? Journal Of Trauma Nursing.

doi;10.1097/JTN.0b013e3182al71bl

Donnelly, Elaine, & Holt, Stephanie. (2021). On the Margins: The Challenges of Identifying Domestic Violence in Mental Health Services. Findings of a Qualitative Irish Study. Journal

of Family Violence., 36(4), 481-492. doi: 10.1007/s10896-020-00205-w

Forsberg, C. & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier – Värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur och kultur.

(16)

Gandhi, S., Poreddi, V., SS, N., Palaniappan, M., & Math, S. (2018). Indian novice nurses’ perceptions of their role in caring for women who have experienced intimate partner violence. British Journal of Nursing. Vol 27, No 10.

Hisasue, T., Kruse, M., Raitanen, J., Paavilainen, E., & Rissanen, P. (2020). Quality of LIFE, psychological distress and violence among women in close RELATIONSHIPS: A population-based study in Finland. BMC Women's Health,20(1). doi:10.1186/s12905-020-00950-6 Hooker, L., Nicholson, J., Hegarty, K., Ridgway, L., & Taft, A. (2020). Maternal and Child Health nurse's preparedness to respond to women and children experiencing intimate partner violence: A cross sectional study. Nurse Education Today,96, 104625. doi:

10.1016/j.nedt.2020.104625

International Council of Nurses (2012). The ICN code of ethics for nurses. Hämtad 27 april 2021 från

https://www.icn.ch/sites/default/files/inline-files/2012_ICN_Codeofethicsfornurses_%20eng.pdf

Khalifeh, H., Hargreaves, J., Howard, L. M., & Birdthistle, I. (2013). Intimate partner

violence and socioeconomic deprivation in england: Findings from a national cross-sectional survey. American Journal of Public Health, 103(3), 462-472. doi:10.2105/ajph.2012.300723 Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik: för studenter

inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur

Kristensson, J. (2014). Uppsatsarbetets olika steg: val av population och urvalsstrategi. Stockholm: Natur & Kultur.

*Lee, F., Yang, Y., Huang, J., Chang, S., Wang, H., & Hsieh, H. (2015). Clinical

competencies of emergency NURSES toward violence against women: A delphi study. The

Journal of Continuing Education in Nursing, 46(6), 272-278.

doi:10.3928/00220124-20150518-03

Li, Y., Bloom, T., Herbell, K., & Bullock, L. F. C. (2020). Prevalence and risk factors of intimate partner violence among Chinese immigrant women. J adv nurs. 2020(86), 2559-2571. doi:10.1111/jan.14458

*Leppäkoski, T., Åstedt-Kurki, P., & Paavilainen, E. (2010). Identification of women exposed to acute physical intimate partner violence in an emergency department setting in Finland.

Scandinavian Journal of Caring Sciences, 24(4), 638–647.

https://doi.org/10.1111/j.1471-6712.2009.00754.x

*Natan, M. B., & Rais, I. (2010). Knowledge and attitudes of nurses regarding domestic violence and their effect on the identification of battered women. Journal of Trauma Nursing,

17(2), 112-117. doi:10.1097/jtn.0b013e3181e736db

Nationellt centrum för kvinnofrid (2010). Att fråga om våldsutsatthet som en del av

anamnesen. Uppsala: Uppsala universitet.

Poreddi, V., Gandhi, S., Reddy, S. N., Palaniappan, M., & BadaMath, S. (2020).

Effectiveness of nurses training in routine screening of violence against women with mental illness: A randomized controlled trail. Archives of Psychiatric Nursing, 34(4), 200–205. https://doi.org/10.1016/j.apnu.2020.05.003

(17)

Region Stockholm (2019). Regionalt vårdprogram – Våld i nära relationer. Stockholm: Hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Hämtad den 15 april 2021 från:

https://vardgivarguiden.se/globalassets/kunskapsstod/vardprogram/vald-i-nara-relationer-190314.pdf?IsPdf=true

SFS 2009:400. Offentlighets- och sekretesslag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/offentlighets--och-sekretesslag-2009400_sfs-2009-400 SFS 2001:453. Socialtjänstlag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453

Smith JS, Rainey SL, Smith KR, Alamares C, & Grogg D. (2008). Barriers to the mandatory reporting of domestic violence encountered by nursing professionals. Journal of Trauma

Nursing, 15(1), 9–11. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1097/01.jtn.0000315782.20213.72

Socialstyrelsen (2019). Att upptäcka och ställa frågor om våld i nära relationer. Hämtad 2 april 2021 från

https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/vald-och-brott/vald-i-nara-relationer/upptacka-vald/

Socialstyrelsen (2019). Våld i nära relationer. Hämtad 2 april 2021 från

https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/vald-och-brott/vald-i-nara-relationer/

*Sprague, C., Hatcher, A. M., Woollett, N., & Black, V. (2015). How nurses in johannesburg address intimate partner violence in female patients: Understanding ipv responses in low- and middle-income country health systems. Journal of Interpersonal Violence, 32(11), 1591-1619. doi:10.1177/0886260515589929

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2020) SBU:s metodbok:

granskningsmallar. Hämtad maj 2021 från https://www.sbu.se/sv/metod/sbus-metodbok/

*Sundborg, E., Törnkvist, L., Saleh-Stattin, N., Wändell, P., & Hylander, I. (2015). To ask, or not to ask: the hesitation process described by district nurses encountering women exposed to intimate partner violence. Journal of Clinical Nursing, 26(15-16), 2256–2265.

https://doi.org/10.1111/jocn.12992

Svensk sjuksköterskeförening (2014). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Hämtad 27 april 2021 från

https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c0030623146a/1584003553081/icns%20et iska%20kod%20för%20sjuksköterskor%202017.pdf

Watson, J. (2012). Human caring science: a theory of nursing. Jones & Bartlett Learning World health organisation (2021). Violence against women. Hämtad 5 april 2021 från https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/violence-against-women

(18)

Bilagor

Bilaga 1 Sökmatris

Databas Sökord Resultat av

sökningen Antal träffar Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa abstract Urval 3 Antal artiklar till studien Cinahl 2021-04-05 Kl. 11.00 Begränsningar • språk: engelska • år 2010-2021 • ålder: adult 19-44, middle aged 45-64 •peer review MH "Domestic Violence" OR MH "Intimate Partner Violence" OR MH "Battered Women" 19562 MH “Nurses” OR Nurse 550619 MH “Perception” OR attitudes 374745 S1 AND S2 AND S3 139 139 89 7

(19)

Bilaga 2 Sökmatris

Databas Sökord Resultat av

sökningen Antal träffar Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa abstract Urval 3 Antal artiklar till studien Medline 2021-04-12 Kl. 17.30 Begränsningar • språk: Engelska • år: 2010-2020 •peer review MH “Intimate partner violence” OR MH “Battered woman” OR MH “Domestic violence 11449 nurse OR MH “Nurses” 367017 Attitude OR MH “Perception” 468965 S1 AND S2 AND S3 80 80 40 3

(20)

Bilaga 3 Artikelmatris

Författare, år, titel, tidskrift, sidnr. och land

Syfte Metod Värdering Resultat

Alhalal, E. (2020). Nurses’ knowledge, attitudes and

preparedness to manage women with intimate partner violence. International Nursing Review, 67(2), 265-274. doi:10.1111/inr.1258 4 Saudiarabien To investigate nurses’ knowledge , attitudes and practices related to intimate partner violence among women in Saudi Arabian healthcare settings. Inklusionskriterier: Heltids sjuksköterska, arbetat mer än 6 månader, vårdar kvinnor eller integrerar med patienternas mödrar, underteckna ett samtyckesformulär Exklusionskriterier: De får inte vara personer från samma avdelningar. Urvalsförfarande: 114 st sjuksköterskor från olika enheter, icke-slumpmässig (beroende på tillgänglighet) 29 personer bortföll. Slutlig studiegrupp: 104st sjuksköterskor, från olika avdelningar, medelålder 35. Datainsamlingsmeto d: frågeformulär, före och efter utbildning om våld, som jämfördes. Analysmetod: kvasi-experimentell studie. Etiska godkänd av Institutional Review Board i King Saud University och Institutional Review Board i Health Department. Styrkor: Gjort undersökninge n grundat av riktlinjer av WHO. Tydlig beskrivning av datainsamling. Svagheter: Inget tydligt syfte. Tillförlitlighet: Medel Den aktuella studien visade att ett utbildningsprogra m för "våld i nära relationer" för sjuksköterskor effektivt kan förbättra deras upplevda beredskap, upplevda kunskap, faktiska kunskap och attityder och övertygelser. Förbättringarna av kunskap och attityder kan förändra vårdkulturen och i slutändan förbättra omvårdnaden.

(21)

Författare, år, titel, tidskrift, sidnr. och land

Anderzen-Carlsson, A., Gilla, C., Lind, M., Almqvist, K., Lindgren Fändriks, A., Källström, Å. (2018).

Child healthcare nurses’ experiences of asking new mothers about intimate partner violence. J clin nurs. 27(13-14), 2752-2762. https://doi.org/10.1111/joc n.14242 Sverige To investigat e child healthcare nurses’ experienc es of asking mothers of 8- month-old children about intimate partner violence using a two-step questionn aire Inklusionskriteri er: Sjuksköterskor arbetande på de tillfrågade arbetsplatserna Exklusionskriteri er: De som inte fullföljde studien Urvalsförfarande : 2 personer hoppade av. Slutlig studiegrupp: 13 sjuksköterskor, Datainsamlings metod: Intervjuer. 2-stegs frågeformulär. Analysmetod: Tematisk analys. Godkänd av Etikkommittén i Uppsala, Sverige Styrkor: Tydligt beskriven metod Svagheter: Liten undersöknings grupp Tillförlitlighet: Medel Frågeformulä ret Våld i familjer ansågs vara ett användbart verktyg och kunde därför genomföras i praktiken. Det är dock viktigt att erbjuda sjukskötersko rna utbildning innan man genomför en rutin för att fråga om våld i nära partner i barnomsorge n.Att använda ett frågeformulär kan göra det lättare att ställa, men frågeformulär et måste vara kort och enkelt att använda. Vidare måste tid och plats för att inleda ett samtal om detta känsliga ämne väl väljas.

(22)

Beynon, C. E., Gutmanis, I. A., Tutty, L. M., Wathen, C. N., &

MacMillan, H. L. (2012). Why physicians and nurses ask (or don’t) about partner violence: a qualitative analysis. BMC

Public Health, 12(1).

https://doi.org/10.1186/1 471-2458-12-473 Land avser det land där studien genomförts “The overall objectiv e was to identify barriers and facilita- tors to asking about IPV among a large, randoml y selected sample of nurses …” Inklusionskriterier: Sjuksköterskor som möter kvinnor och mammor dagligen. Exklusionskriterier : De som ej fullföljer formuläret. Urvalsförfarande: Randomiserat ändamålsenligt urval Slutlig studiegrupp: 931st. Datainsamlingsmet od: Frågeformulär. Analysmetod: Kvalitativ analys Styrkor: Stor studiegrupp. Svagheter: Något tunt beskrivet urvalsförfaran de Tillförlitlighet : Medel Sjuksköterskor na beskriver att de önskar mer utbildning inom ämnet våld. De beskriver även hinder som tidsbrist och arbetsplatsens begränsningar.

(23)

Syfte Metod Värderin

g

Resultat

Cho, O.-H., Cha, K.-S., & Yoo, Y.-S. (2015).

Awareness and attitudes towards violence and abuse among emergency nurses.

Asian Nursing Research, 9(3), 213–218. https://doi.org/10.1016/j.anr .2015.03.003 Genomförd i Sydkorea “This study identifi es degree of awaren ess and legal knowle dge about overall abuse and violenc e, and investig ates attitude s towards domesti c violenc e in emerge ncy nurses. ” Inklusionskriterier: Sjuksköterskor arbetandes på akutenheten på sjukhus med över 500 vårdplatser. Exklusionskriterier: Sjuksköterskor som inte ville delta samt de som inte fullföljde formuläret. Urvalsförfarande: Bekvämlighetsurval Slutlig studiegrupp: - 131st sjuksköterskor. Medelåldern var 28,1 och 88,6% var kvinnor Datainsamlingsmetod:Fr ågeforumlär Analysmetod: Statistisk analys Styrkor: Tydligt beskriven data. Svagheter : Något svagt beskriven data analys Tillförlitli ghet: Medel Sjuksköters korna beskrev att de visste att de skulle rapportera om de upptäckte våldsutsatta kvinnor, dock visste väldigt få om att det var enligt lag. Sjuksköters kornas attityd var att kvinnan inte borde lämna hemmet om det finns barn närvarande, även fast de var våldsutsatta .

(24)

Syfte Metod Värdering Resultat

Davidov, D. M.,

Nadorff, M. R., Jack, S. M., & Coben, J. H. (2012).

Nurse home VISITORS’ perceptions of

mandatory reporting of intimate partner violence to law enforcement agencies. Journal of Interpersonal Violence, 27(12), 2484-2502. doi:10.1177/0886260511 433511 USA The purpose of this study was to examine nurse home visitors’ perspec- tives regardin g the mandato ry reportin g of IPV, specifica lly focusing on their attitudes toward reportin g, perceive d awarene ss of reportin g require- ments, and intended reportin g behavior s. Inklusionskriteri er: Sjuksköterska som arbetar inom hemvård. Exklusionskriteri er: De som inte arbetade inom hemsjukvården. De som inte hade giltiga e-mail adresser. Urvalsförfarande : 1093 st sjuksköterskor fick skickat till sig enkätformulär. 561 bortföll. Slutlig studiegrupp: 532 deltagare, från 30 av 32 olika delstater. Medelålder 44år. Sjuksköterskor. Datainsamlings metod: Digital enkätsfrågor Analysmetod: En kvantitativ tvärsnitts forskningsdesign Styrkor: Deltagarna är från olika stater i USA, ger ett brett spektrum. Svagheter: 561 personer bortföll, gav svarsfrekvs en på 49% Tillförlitlig het: Medel Den aktuella studien antyder att det finns en stor osäkerhet för hembesökande sjuksköterskors medvetenhet om rapporteringsskyldi gheter, rapporteringsbeteen de och attityder till obligatorisk rapportering av IPV. En osäkerhet att på ett rätt handlingssätt stöda kvinnan.

(25)

Lee, F., Yang, Y., Huang, J., Chang, S., Wang, H., & Hsieh, H. (2015). Clinical competencies of emergency NURSES toward violence against women: A delphi study. The Journal of Continuing Education in Nursing, 46(6), 272-278. doi:10.3928/0022012 4-20150518-03 Utförd i Taiwan Land avser det land där studien genomförts “to develop clinical competenci es for emergency nurses to provide adequate care for women experiencin g IPV” Inklusionskriterier: Arbetat minst 3 år eller har publicerat studier om våld i nära relationer. Ska kunna använda en dator samt vara villiga att delta. Exklusionskriterier: De som ej fullföljde frågeformuläret Urvalsförfarande: Ändamålsenligt urval Slutlig studiegrupp: 30st. Ålder 28-57. 30% var män och 70% var kvinnor Datainsamlingsmeto d: Strukturerat frågeformulär Analysmetod: Statistisk analys Styrkor: Urvalet bestod av så kallade experter inom området. Svagheter: Något svagt beskriven urvalsprocess Tillförlitlighe t: Medel Bemötandet bör vara respektfullt och empatiskt. Undersökning en skall utföras i en privat miljö. Kunskap i hur situationen ska hanteras är av stor vikt.

(26)

Leppäkoski, T., Åstedt-Kurki, P., & Paavilainen, E. (2010). Identification of women exposed to acute physical intimate partner violence in an emergency department setting in Finland. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 24(4), 638–647. https://doi.org/10.1111/j.1 471-6712.2009.00754.x Utförd i Finland “The aim is to describe the frequency of visits by women exposed to physical IPV estimated by ED professiona ls and identificati on of acute IPV”. Inklusionskriterier: De som arbetade på de utvalda sjukhusen och fullföljde formuläret. Exklusionskriterier: De som ej fullföljde formuläret. Urvalsförfarande: Bekvämlighetsurva l Slutlig studiegrupp: 28st. 80% var kvinnor och medianåldern var 38 år. Datainsamlingsmet od: Formulär med strukturerade frågor, avslutningvis någon öppen fråga. Analysmetod: Statistisk metod användes för den kvantitativa delen och en kvantitativ innehållsanalys gjordes på den kvalitativa datan Styrkor: God beskrivning av metoddelen Svagheter: Få studiedeltaga re Tillförlitlighe t: Medel Ungefär hälften av deltagarna upplevde problem med att identifiera kvinnorna. Svårighete r som att en närstående är närvarand e eller arbetsmilj ön beskrevs.

(27)

Natan, M. B., & Rais, I. (2010).

Knowledge and attitudes of nurses regarding domestic violence and their effect on the identification of battered women. Journal of Trauma Nursing, 17(2), 112-117. doi:10.1097/jtn.0b013e318 1e736db Utförd i Israel “to examine the effect of nurse knowledg e, departme nt routines, and attitudes on the identificat ion of battered women” Inklusionskriteri er: Sjuksköterskor som arbetar med kvinnor och mammor på en daglig basis Exklusionskriter ier: De som ej fullföljde formuläret. Urvalsförfarande : Bekvämlighetsur val Slutlig studiegrupp: 100st. 91,5% var kvinnor och 8,5% var män. Ålder 22-64. Datainsamlings metod: Strukturerade frågeformulär Analysmetod: Statistisk analys Styrkor: Hög svarsgrad och tydlig beskrivning av resultat som undersöknings metod. Svagheter: Något tunt beskriven dataanalys men bedöms vara okej Tillförlitlighet: Medel Sjukskötersk orna i studien har i hög grad inte erhållit någon utbildning inom ämnet våld. Ungefär hälften uppger att det finns rutiner på arbetsplatsen angående att fråga kvinnor om våldsutsatthe t.

(28)

Sprague, C., Hatcher, A. M., Woollett, N., & Black, V. (2015). How nurses in johannesburg address intimate partner violence in female patients:

Understanding ipv responses in low- and middle-income country health systems.

Journal of Interpersonal Violence, 32(11), 1591-1619. doi:10.1177/0886260515589 929. Utförd i Sydafrika “Research Question 1: Do nurses engage female patients to ascertain whether they have experience d violence (e.g., through screening and case finding)? Research Question 2: What actions do nurses take in relation to IPV in female patients, if any? Research Question 3: What are their predomina nt attitudes and motiva- tional factors toward IPV in patients?” Inklusionskriterier : Kvinnliga sjuksköterskor arbetande på avdelningar som vårdade: gravida, förlösta, gynekologi samt abortvård. Exklusionskriterie r: Manliga sjuksköterskor Urvalsförfarande: Ändamålsenligt urval Slutlig studiegrupp: 25st. Sjuksköterskor rekryterades tills resultatet var mättat. Datainsamlingsme to: Semistrukturerad intervju Analysmetod: Kvalitativ analys Styrkor: Välvald urvalsgrupp med ett tydligt beskrivet resultat. Svagheter: Endast kvinnliga sjukskötersk or ger ett smalare resultat. Tillförlitligh et: Medel Erfarna sjukskötersk or använder sig av flera steg för att identifiera och prata om våld. Det beskrivs en brist på resurser för att hjälpa de utsatta hela vägen.

(29)

Syfte Metod Värderin

g

Resultat

Sundborg, E., Törnkvist, L., Saleh-Stattin, N., Wändell, P., & Hylander, I. (2015). To ask, or not to ask: the hesitation process described by district nurses

encountering women exposed to intimate partner violence. Journal

of Clinical Nursing, 26(15-16), 2256–2265. https://doi.org/10.1111/jo cn.12992 Utförd i Sverige “To improve the understan ding of district nurses’ experienc es of encounter ing women exposed to intimate partner violence” Inklusionskriterier: Sjuksköterskor arbetande på slumpmässigt valda vårdcentraler i Stockholm. Exklusionskriterier: Urvalsförfarande: Ett bekvämlighetsurval som var ändamålsenligt. Slutlig studiegrupp: 11st kvinnliga sjuksköterskor medverkade. Inga män arbetade på de valda vårdcentralerna. Datainsamlingsmetod:In dividuella öppna in-depth intervjuer användes Analysmetod: En kvalitativ analysmetod användes. Styrkor: Urvalet genererade sjuksköter skor som ofta bör vara i kontakt med ämnet Svagheter: Få deltagare och endast kvinnliga deltagare ger en smal bild. Tillförlitli ghet: Medel Sjuksköter skor önskar mer strategier för att kunna bemöta kvinnorna bättre. Flera upplever även att det inte är deras ansvar och att det kan göra mer skada än nytta att ta upp ämnet.