Hegemonisk maskulinitet inom skolidrotten
Maktstrukturer, identitetsskapande och didaktiska
förhållningssätt
Hegemonic masculinity in the subject of PE
Power structures, forming of identity and pedagogical
perspectives
Författare: Jonas Nilsson och Rasmus Karlsson
Vårterminen 2018
Examensarbete: Grundläggande nivå, 15 HP
Huvudområde: Idrottsvetenskap, Ämneslärarprogrammet, Idrott & hälsa IVb, hälsovetenskap
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Joacim Andersson, Universitetslektor, Institutionen för hälsovetenskaper vid Örebro universitet
Examinator: Marie Öhman, Professor, Institutionen för hälsovetenskaper vid Örebro universitet
Abstract
A certain type of masculinity often appears to be in superior position within sporting contexts. This phenomenon has come to be called hegemonic masculinity and seem to be governing in the formation of children and adolescents gender identity and furthermore their beliefs about those entitled to access in different contexts.
Purpose: The aim of the current study is to investigate how to inform children and adolescents on the topic of gender and sex stereotypes and their influence on identity formation, and what strategies PE-teachers can employ to pinpoint and discourage the reproduction of gender stereotypical behaviour in the physical educational classroom.
Method: The chosen method, i.e., a systematic literature study, seeks to find what research has found in regard to the purpose of the current study. The current study has complied 23 academic articles which consist of interviews, observation, literature studies, intervention studies and questionnaires.
Results: The results show that gender and identity are connected, and the latter’s formation is influenced by the prevailing norms and the surrounding’s perceptions. The results also show that the prevailing gender norms reproduce values that affect an individual’s temporary and futural social status in the social hierarchy. However, the current study shows that the teachers’ progressive spurs can affect the reproduction of gender power structures and thusly make the children and adolescents mentally aware of the connection between gender an identity with the aim at creating a more gender-balanced and open society in terms of gender equality.
Conclusion: The results show the importance of critical thinking and discouraging of traditional teaching approaches in physical education because they may exclude students, which in turn may make it difficult for the excluded students to partake in the physical education and are thusly not given the opportunity to fully adopt the values that physical education is attempting to convey. A way to include these students, is to use progressive teaching methods, such as queer teaching, which make it possible for students to increase their sense of belonging in the physical educational classroom.
Sammanfattning
Inom idrottsliga kontexter tycks en viss typ av maskulinitet ofta hamna i överordnande position. Detta fenomen har kommit att kallas hegemonisk maskulinitet och uppfattas vara styrande i barn och ungas formande av den egna könsidentiteten och i förlängningen deras föreställningar angående vilka som har rätt till tillträde inom olika arenor.
Syfte: Studien syftar till att undersöka och synliggöra hur hegemonisk maskulinitet inom skolidrotten kan påverka barn och ungas könsföreställningar och identitetsskapande, och hur kön kan vara en inkluderande och exkluderande faktor. Utöver detta kommer studien söka finna didaktiska åtgärder och strategier idrottslärare kan använda för att förändra
reproduktionen av stereotypa könsmönster.
Metodologi: Genom sammanställning av 23 vetenskapliga artiklar, som innehåller intervjuer, observationer, litteraturundersökningar, interventionsstudier och
enkätundersökningar söker vald metod finna vad aktuell forskning kan förmedlar angående nämnda syfte.
Resultat: Resultatet synliggör hur kön och identitet skapas utifrån rådande normer och omgivningens föreställningar. Vad som även kan utrönas är att rådande könsnormer
reproducerar värden som påverkar individens aktuella och framtida sociala ställning i den samhälleliga hierarkin. Studien visar dock att lärare med hjälp av progressiva incitament kan häva reproduktionen av könsmaktstrukturer och därmed vidga barn och ungas köns-/ och identitetsmedvetande, vilket in sin tur syftar till att skapa ett mer jämställt och accepterande samhälle.
Slutsats: Resultatet styrker påståendet av att ifrågasätta och utmana traditionella förhållningssätt då dessa kan leda till avsaknad av elevens känsla för inkludering, vilket kan medföra att eleven får svårigheter att anamma skolidrottens kunskaper och värden. Genom progressiva metoder som queerundervisning möjliggörs att elevers känsla för tillhörighet inom idrott och hälsa ökar.
Innehållsförteckning
... 1 Abstract ... 2 Sammanfattning ... 3 Innehållsförteckning ... 4 Introduktion ... 6Problemet med hegemonisk maskulinitet ... 7
Från sär- till samundervisning ... 8
Queerundervisning och paradoxal pedagogik ... 9
Sammanfattning... 9 Syfte ... 11 Frågeställningar ... 11 Metod ... 12 Design... 12 Urvalskriterier ... 12 Kvalitetsgranskning ... 12
Inkludering- och exkluderingskriterier ... 13
Analysprocess ... 13
Etiska överväganden ... 14
Resultat ... 15
Hur påverkar den hegemoniska maskuliniteten barn och ungas könsföreställningar, identitetsskapande och känsla av inkludering/exkludering? ... 15
Kön som identitetsskapare ... 15
Vad skapar en ”riktig” pojke? ... 16
Idrottens hierarkiska roller ... 16
Flickor och den maskulina diskursen ... 17
Vad händer när individen bryter mot normaliteten? ... 17
Didaktik som reproducerar kön ... 18
Vilka didaktiska strategier kan användas för att öka inkludering i idrottsundervisningen och vidga barn och ungas könsföreställningar? ... 18
Sär- och samundervisning ... 18
Sär- och samundervisningens paradox ... 19
Genusdidaktik kan öka inkludering ... 19
Queerpedagogik – en paradoxal undervisningsstrategi ... 20
Varför utmana och ifrågasätta rådande heteronorm? ... 21
Diskussion ... 23
Huvudfynd ... 23
Resultatdiskussion ... 23
Metoddiskussion ... 26
Slutsats ... 27
Förslag på ytterligare forskning ... 28
Referenslista ... 29
Bilaga 1 ... 33
Bilaga 2 ... 35
Introduktion
”Ibland gör aktiviteterna mig så nervös att jag blir illamående. En gång kräktes jag inför ett lopp vi skulle genomföra, därför det är en av de saker jag inte är duktiga på. Jag ville inte att de andra barnen skulle se mig springa” - Nike 15 år (Tischler & McCaughtry 2011; 43 – egen översättning)
Citatet ovan är hämtat ur den amerikanska artikeln ”PE is not for me” i vilken maskulint marginaliserade pojkar ger uttryck för sina upplevelser av maktstrukturer som förekommer inom idrottsämnet, maktstrukturer som grundads i kön och maskulinitet. Trots att många skolmyndigheter i västvärlden idag tycks uttala sig om att skolan ska vara en plats för alla och ska motverka reproduktionen av normativa könsmönster visar de studier vi har tagit del av att det fortfarande kvarstår utmaningar, något som inte minst visar sig inom idrottsämnet där den hegemoniska maskuliniteten tycks ha en framträdande roll och som många barn och unga ständigt brottas med, flickor liksom pojkar.
En viktig del av att växa upp är att fyllas av känslan av att vara normal, att känna samhörighet och att det finns en given plats i det offentliga rummet (Larsson 2016). Den heteronorm som länge näst intill setts som naturlig inom alla kontexter har medfört att endast de som känner tillhörighet till maskulina heteronormer inkluderas i gemenskapen, medan övriga, som inte känner denna tillhörighet, behöver ibland maskera sig för att inte riskera exkludering (ibid). Tillhörighet uppnås genom ”rätt” agerande i olika kontexter, exempelvis genom rörelser, tankar och värderingar samt genom sociala interaktioner. Idrottsliga arenor tenderar att täckas av ett maskulint skimmer där, även om idrotten explicit uttrycker att den är en arena för alla, endast de som uppfyller specifika maskulina värden upplever ett faktiskt tillträde (Tischler & McCaughtry 2011).
Hegemoni, maskulinitet och hegemonisk maskulinitet är centrala begrepp som genomsyrar stora delar av uppsatsen och kan behövas förtydligas för att dessa ska bli
begripliga. Hegemoni kan enkelt förklaras som den person eller gruppering som är i styrande position inom en viss kontext, och sätter därmed agendan för vad som är eftersträvansvärt (norm) och vad som är förkastligt (Butler 2010). Maskulinitet däremot tenderar vara ett mer tvetydligt begrepp, först sprungen ur en biologisk och dikotomin syn på kön där män och kvinnor ses som varandras motpoler, men har sedan 1900-talets mitt med hjälp av bland annat
Michel Foucault och Judith Butler kommit att ses som en social konstruktion, där den mångfasetterade termen genus är mer bruklig att använda.
Utifrån ett sociokulturellt perspektiv menar progressiva förespråkare som Butler och Foucault att genus är ett mer flytande begrepp, där de attribut som tillräknas kön i olika sociala kontexter är i ständig förändring (Connell 1995). Därmed kan sägas att kön både är något statiskt (biologiskt) och något dynamiskt (sociokulturellt), och att maskulinitet kan sägas ha sin tillhörighet i det sistnämnda.
Connell (2008) myntade begreppet hegemonisk maskulinitet då en viss typ av maskulinitet genom historien ofta tycktes hamna i ledande ställning. I likhet med vanlig maskulinitet är även detta begrepp kontextuellt och därmed föränderligt men används för att visa på maktstrukturer som förekommer, där ofta typiskt manliga kvalitéer tillfaller den ”naturlige” ledaren.
Problemet med hegemonisk maskulinitet
Idrotten är en arena som länge dominerats av traditionellt maskulina värden, där kampvilja, dominans, styrka och vinna till varje pris näst intill setts som självklara värden. Nämnda värden är inte dåliga i sig men kan över tid, om de inte utmanas och/eller kompletteras, bidra till skapandet av ojämlika maktstrukturer (Connell & Messerchmidt 2005). Historiskt sett har samhällen världen över länge präglats av ett patriarkat vilket kraftigt har bidragit till
formandet av synsättet av vem som kan och bör vara i ledande position, något som Foucault (Connell 1995) var bland de första att uppmärksamma. Även om man kan finna tendenser av patriarkala strömningar inom en variation av arenor finns sedan en tid motkrafter som inflytandet av demokratiska ideal och allas lika värde. Dessa har sökt att neutralisera och motarbeta tidigare maktupprätthållande och förtryckande förhållningssätt (Connell 1995; Connell & Messerchmidt 2005). Genom åren har aktörer både inom skolans praktiska verksamhet och idrottspedagogisk forskning sökt att uppmärksamma, motverka och förändra sådana maktstrukturer.
Till skillnad från många mer teoretiskt inriktade ämnen, grundar sig mycket av kunskapserövringen inom idrott och hälsa genom kroppsliga uttryck och rörelser. Lärare i ämnet måste därför välja sina praktiska aktiviteter med stor omsorg då många av de idrotter och rörelser som eleverna möter besitter reproducerande värden. Där barn och ungas har mer eller mindre medvetna föreställningar beträffande vad som är manligt respektive kvinnligt och riskerar värderas därefter. Detta kan medföra att aktiviteter värderas olika och att vissa ses
som mer värdefulla än andra. Generellt sett visar pojkar i högre grad dras till idrotter som involverar explicita kvalitéer som prestige, dominans och utslagning. Detta, medan flickor är mer benägna att dra sig till aktiviteter som ger uttryck för mer diskreta värden som estetik och rörelseupplevelse, medför att pojkarnas agenda ofta vinner mark inom idrott och hälsa
(Larsson 2016). Självklart är detta en förenkling av vad flickor och pojkar gillar, och det bör påpekas att flickor, liksom pojkar, kan känna stark tillhörighet inom bägge arenor eller till och med bara den motsatta arenan. Ett problem som då kan uppstå inom idrott och hälsa är att genom normbrytande beteenden och rörelser riskerar pojkar och flickor att stigmatiseras och inte ses som ”riktig pojke/flicka” (Shilling & Bunsell 2009; 2014).
Från sär- till samundervisning
Ett tydligt paradigmskifte skedde i och med den nya läroplanen (Lgr80) som tog i bruk under 80-talets början, medförde att man ville införa samundervisning inom idrottsämnet för pojkar och flickor med motiveringen att öka jämställdheten mellan könen och därmed undkomma reproduceringen av stereotypa könsmönster. Den tidigare särundervisning hade lett till en tydlig normalisering av manliga och kvinnliga idrotter där flickor främst hade ägnat sig åt estetiska och individuella idrotter som dans och gymnastik medan pojkar mer hade sysslat med lagidrotter med emfas på tävling och rangordning. Men istället för att undervisningen skedde mer jämlikt där bägge könen fick möjlighet att tillträda nya arenor tog skolidrotten pojkarnas parti och blev näst intill uteslutande av vad som idag klassas av maskulina idrottsliga inslag, något som har rotat sig och kan ses än idag i skolidrotten (Alsarve., Jakobsson & Helgesson 2017; Connell 2008; Gorely, Holroyd & Kirk 2003; Larsson, Redelius & Fagrell 2009; Larsson Redelius & Fagrell 2011; Renold 2001). De dominerande maktstrukturer som idag präglar idrott och hälsa premierar inte sällan tävlingsinslag som bland många idrottsliga pojkar skulle klassa som prestigefyllda och där främst barn med idrottslig bakgrund gynnas medan de som inte vill tillkännage sig dessa hyper-maskulina attribut missgynnas. Denna macho-jargong som har etablerats inom skolidrotten över tid är svår att utmana och förändra då detta är starkt fäst i många elevers habitus, sätt att socialisera och knyta an till andra (Hickey 2008; Larsson & Fagrell 2010). Habitus är det, av Pierre Bourdieu, mångfasetterade begrepp som kan förklaras som de handlings- och förhållningssätt som ter sig naturliga för individen/gruppen inom olika kontexter. Att bryta mot sitt habitus anses därför vara mycket svårt och möter ofta starkt motstånd eller förvirring, externt likväl som internt hos individen/gruppen. Angående idrott och hälsa upplever många att det finns ett
eftersträvansvärt habitus med tydligt maskulina markörer som deltagarna bör uppnå för att räknas som fullgoda deltagare (Campbell, Gray, Kelly & MacIsaac 2018; Colley, James, Dimert & Tedder 2003; Ferry & Lund 2018; Gerdin 2017; Gorely et al. 2003; Rønholt 2002; Swain 2006). De elever som uppnår detta ”önskvärda” habitus blir en del av den hegemoni som utgör det sociokulturella rättesnöre resten av deltagarna har och bör förhålla sig till.
Queerundervisning och paradoxal pedagogik
Svensk skola har en värdegrund och likabehandlingsplan vilka syftar till att alla ska uppleva trygghet, meningsfullhet och delaktighet. Genom didaktiskt arbete utifrån nämnda mål kan individens utveckling blomstra, något som överensstämmer med läroplanens riktlinjer som kan läsas nedan:
Undervisningen ska medvetandegöra och motverka stereotypa föreställningar om vad som anses vara manligt och kvinnligt samt belysa konsekvenserna av olika kroppsideal. Den ska också behandla andra frågor om etik och moral i relation till idrottsutövande (Lgy 11; 83).
Idag söker undervisningen vara genomsyrad av normkritiska inslag, där mer eller mindre normkritiska ställningstaganden genomförs då följden annars riskerar bli att maktstrukturer cementeras och ojämlikheten ökar, en utmaning som många lärare och pedagoger försöker finna sätt att bemöta. Larsson (2016; 276f) påtalar komplexiteten hos normkritisk
undervisning, och att det mest framgångsrikt sker genom dolda företeelser, genom göranden. Genom synlig normkritisk undervisning där man talar öppet om vad som är normalt/onormalt har det visat sig att detta förhållningssätt mer stjälper än hjälper. Då det i hög grad är de som redan tillhör normen som kan/får komma till tals, för att sedan knappt uppnå någon förändring i sina förhållningssätt till normen. Larsson talar då om en paradoxal pedagogik som kräver didaktisk medvetenhet hos de som verkar inom skolan, där alternativa handlingsplaner i olika situationer kan utövas för att vidgas barns och ungas könsföreställningar.
Sammanfattning
Skolidrotten är till synes det ämne som i hög grad reproducerar stereotypa könsmönster, vilket kan förstärka föreställningar om olikheter mellan könen som i sin tur kan leda till motstånd för den jämställdhet som bör råda i skolan liksom samhället. Studien syftar till att undersöka hur hegemonisk maskulinitet inom skolidrotten kan påverka barn och ungas
könsföreställningar och identitetsskapande, och hur kön kan vara en inkluderande och exkluderande faktor. Utöver detta kommer studien söka finna didaktiska åtgärder och strategier idrottslärare kan använda för att förändra reproduktionen av stereotypa könsmönster.
Syfte
Studien syftar till att undersöka hur hegemonisk maskulinitet inom skolidrotten kan påverka barn och ungas könsföreställningar och identitetsskapande, och hur kön kan vara en
inkluderande och exkluderande faktor. Utöver detta kommer studien söka finna didaktiska åtgärder och strategier idrottslärare kan använda för att förändra reproduktionen av stereotypa könsmönster. Ovannämnda har senare mynnat ut i två frågeställningar vilka kommer
föranleda studiens resultat:
Frågeställningar
Hur påverkar den hegemoniska maskuliniteten barn och ungas könsföreställningar, identitetsskapande och känsla av inkludering/exkludering?
Vilka didaktiska strategier kan användas för att öka inkludering i idrottsundervisningen och vidga barn och ungas könsföreställningar?
Metod
Design
De riktlinjer som vi har valt att arbeta utefter i vårt examinerande arbete är att den ska vara av ”systematisk litteraturstudie” – tradition (Bryman 2011; Barajas, Forsberg & Wengström 2013), vilket inneburit att vi samlat och sovrat mellan ett 20-tal vetenskapliga artiklar. Utgångspunkten för artikelläsningen var att utröna tematiseringar med koppling till hegemonisk maskulinitet och hur kön skapas, detta med didaktisk förankring inom ämnet idrott och hälsa för grund – och/eller gymnasieskolan samt relevanta, närliggande områden.
Urvalskriterier
Vi valde inledningsvis att granska följande tidskrifter med utgångspunkten
”genusmedvetenhet och maskulinitet inom idrott och hälsa”: Sport, education and society, physical education and sport pedagogic och European physical education reviewed. Valet av nämnda tidskrifter bestod i deras höga relevans för idrottsdidaktisk forskning. Sökord som inledde vår sökning med var gender och physical education för att därefter bredda vår sökning med termerna masculinity och hegemonic masculinity. Genom att djupgranska artiklar som först påträffats i vår sökning tillkom ytterligare sökord som sedan användes i en mer noggrann, systematisk sökning där sökord kombinerades (se bilaga 1). Sökord som tillkom var physical education, situated learning, discourses of gender, sporting capital, coeducation, physical activity, sexual identities, school, queering, intervention, single-sex classes’, idrott och hälsa, maskulinitet och habitus.
Kvalitetsgranskning
Denna systematiska litteraturstudies resultat infattar endast artiklar som påträffas inom vetenskapliga tidskrifter och är antingen av kvantitativ eller kvalitativ forskningstradition, varav en övervägande del är av det sistnämnda, mycket på grund av att denna tradition är mest lämpad inom området humaniora. Granskningsmatriser (Karlsson & Nilsson 2018; bilaga 2), i vilken det går att finna en sammanfattning av valda artiklar, har varit det verktyg för att avgöra artiklarnas kvalitet och i vilken grad de har använts i vår litteraturstudie. Kvalitén och användningsgrad rangordnad som hög, medel eller låg. 19 artiklar bedömdes uppnå kravet för hög kvalitet, fyra artiklar höll medelkvalitet, och två artiklar exkluderades på grund av låg kvalitet, var ej peer review och/eller avsaknade relevans. Av 25 funna artiklar återstod
slutligen 23 vetenskapliga artiklar (se bilaga 1 och 2). I SportDiscus användes kvalitetskravet peer review, och i DiVA och PubMed att sökandet begränsades till endast vetenskapliga tidskrifter. I hemsidor för tidskrifter (Talyor & Francis Online) var kvalitetskravet det samma som tidigare nämnda.
Inkludering- och exkluderingskriterier
Artikelsökningen skedde i databaserna SportDiscus, PubMed, Taylor & Francis Online och DiVA. De inkluderingskriterier som vi har förhållit oss till i valet av artiklar ska vara peer review, vara äldst från 2000 för en samtida relevans av fenomenet, ingå i tidskrift och behandla olika maktstrukturer och könsmönster bland barn och unga främst inom idrottsliga kontexter. Inkluderingen infattar kvalitativa undersökningar, kvantitativa undersökningar och litteraturstudier, där doktorand är lägsta befattningsgrad. Odokumenterad och anekdotisk bevisföring och artiklar som saknade peer review samt studentuppsatser exkluderades.
Analysprocess
Inledningsvis användes ett så kallat snöbolls- och kedjeurval (Barajas et al 2013). Genom denna sökning påträffades ett fåtal artiklar som appellerade med vårt syfte och upplevdes vara relevanta för vårt arbete. Detta resulterade till en artikelsökning där närmare 300 artiklar valdes ut utifrån sina rubriker, av dessa lästes ett 50-tal abstrakt, för att slutligen granska artiklarna mer grundligt vilket föranledde till ytterligare gallring tills det slutligen kvarstod 23 artiklar. Dessa skulle fungera studiens empiriska rådata som skulle föranleda uppsatsens slutliga resultat. I samband med ytterligare läsning av utvalda artiklar skedde detta genom forskartriangulering och innehållsanalys (ibid), där författarna (Karlsson & Nilsson 2018) först värderade materialet var och en för sig för att söka skapa en oberoende bild av varje artikel, något som skriftligt dokumenterats som sedan diskuterats, jämförts och slutligen reducerats till ett gemensamt resultat i en matris (se bilaga 2). I matrisen framgår Karlsson och Nilssons tolkning av artiklarnas syften, metoder, deltagare, resultat och slutsatser, samt grad av relevans/kvalitet.Detta för att skapa överblick och möjlighet att sovra mellan
artiklarnas olika innehåll, något som bidrog till uppkomsten av resultatets två frågeställningar och underliggande tematiseringar. Bilaga 2 syftade även till att synliggöra mönster och motsättningar hos artiklarna, något som avslutningsvis möjliggjorde en övergripande bild av studiens resultat och slutsats.
Etiska överväganden
För att hålla god forskningsetik har vi, i samstämmighet med Bryman (2011), lagt stor vikt vid att redovisa det som artiklarna faktiskt presenterar utan dra vilda, vitt utdragna slutsatser, för att inte riskera kontamination av vår trovärdighet och därmed vår systematiska
litteraturstudie. Vi har därför exkluderat de artiklar som inte uppvisat god forskningsetik, exempelvis deltagares medgivande i en interventionsstudie eller vid svarandet av en enkät, eller utelämnande av data som riskerar att utelämna deltagarens identitet.
Resultat
Med hegemonisk maskulinitet inom skolidrotten som utgångspunkt har detta föranlett till formuleringen av två frågeställningar. Inledningsvis påträffas frågeställningen ”Hur påverkar den hegemoniska maskuliniteten barn och ungas könsföreställningar, identitetsskapande och känsla av inkludering/exkludering?”. Frågeställningen problematiserar skapandet av
könsidentitet inom idrottsliga kontexter och söker synliggör hur detta kan påverka känslan av att vara inkluderad/exkluderad. Detta efterföljs av frågeställningen ”Vilka didaktiska
strategier kan användas för att öka inkludering i idrottsundervisningen och vidga barn och ungas könsföreställningar?” vilken tudelas i subgrupperingarna ”sär- och samundervisning” och ”queerundervisning”, vilka söker synliggöra olika undervisningsstrategiers förtjänster, förluster och dilemman.
Hur påverkar den hegemoniska maskuliniteten barn och ungas könsföreställningar, identitetsskapande och känsla av inkludering/exkludering?
Kön som identitetsskapare
Det finns många barn och unga som känner oro till att delta i skolidrotten. Då identitet och rörelse kan förknippas betyder det att varje rörelse och dess prestation som utförs är ett synliggörande av elevers identitet, vilket kan kännas utelämnande och ”naket”, något som Rønholt (2002) redogör för när hon observerar en klass 8-åringar när de ska springa en slinga i skogen. Pojkarna förväntas springa hela vägen, för att inte klassas som en ”fjolla” (sissy) av de pojkar som är i maktposition. Dessutom förmedlar rörelser och prestationer en viss typ av värden som styrs av normer som avgör om rörelsen/prestationen är antingen maskulin eller feminin. Rörelser kan därför ses som markörer för individens identitet men även hur dennes kön avspeglas (Larsson et al. 2011). Shilling och Bunsell (2009;2014) problematiserar normativa könsmönster och menar att det medföljer en risk för individen om denne agerar på ett sätt som överträder till en arena som inte är normativt överensstämmande med individens biologiska kön. Risken blir, menar Shilling och Bunsell, att en för kraftig överträdelse mot normativa könsmönster kan resultera i att individen stigmatiseras och bli en ”gender outlaw”. I det egna könets ögon har individen i fråga gjort ett informellt brott mot vad som är
överensstämmande det förväntade habitus som förknippas med individens kön och ska därför stötas bort från den arenan han/hon försöker inta. Inte helt ovanligt blir att denne även stötts bort från den arena hen ”bör” tillhöra (ibid.)
Vad skapar en ”riktig” pojke?
Idrotten är och har länge varit en arena där det implicita lärandet är vad det är som krävs för att uppnå rätt mandoms kodex - ett sorts bevis på den könsidentitet individen kan tillskansas (Silva et al. 2012). För att klassas som ”riktig” pojke förväntas denne ha försmak för och kunna hantera typiskt maskulina idrotter/företeelser för att inte riskera att klassificeras som ”bög”, ”fjolla” eller inte fullständig man (Bramham 2003; Hickey 2008; Saar & Nordberg 2016; Tischler & McCaughtry 2011). Genom observationer och intervjuer för Gerdin (2012; 8 f) detta i bevis när pojkar ger uttryck för att det finns en sorts upplevd, osynlig matris för maskulinitet som i viss grad måste uppfyllas för att kunna räknas som ”riktig” pojke, både av sig själv liksom av andra. Det visar sig även att i extremt homogena miljöer har progressiva tankar och handlingssätt svårare att vinna mark, jämförelsevis med arenor som har
könsbaserad samundervisning. Detta till trots att elever och andra krafter påpekar att idrotten i dessa miljöer snarare exkludera än inkluderar (Gerdin 2017; Swain 2006).
Idrottens hierarkiska roller
Peter Bramham (2003; 69) kategoriserar pojkar som varar inom idrotter som antingen Hard Boys, Conformists, eller Victims, en kategorisering som liknar den som återfinns i Swain (2006) vilka härstammar från Connells (1995) begrepp ”hegemoniska maskulinitet”. ‘Hard Boys’ är de pojkar och unga män som appellerar till och anammar de värden som leder till maktposition inom idrotten (styrka, stoicism och våld). Dessa blir de som utvecklar den diskurs (som ofta vilar på hypermaskulina värden) vilken avgör om övriga pojkar ska klassas som ”riktiga” eller inte. ‘Conformists’ - konformister antar rollen att likt sociala kameleonter inta lämplig ställning och anpassa sig för att undvika stigmatisering, även om detta skulle innebära att det direkt bryter med dennes identitet. ‘Offret’ är enligt Bramham den kategori som inte kan/vill kännas vid det maskulina klimatet som kan förekomma under
idrottslektioner och känner därför att idrotten är en arena som inte välkomnar honom/henne. Därför, för att undvika att stigmatiseras, tar ”offret” sin tillflykt till mer estetiskt lagda verksamheter som, i avsaknad av hypermaskulin diskurs, behöver inte individen pådyvla sig traditionellt maskulina uttryck. Genom elevintervjuer har Tischler och McCaughtry (2011) kunnat redogöra för hur elever ibland tar till desperata åtgärder för att undvika
idrottsundervisningen såsom att de ofta är ”sjuka”, ”skadade” och/eller ”glömmer” idrottskläder. Allt för att få en imaginär frisedel från idrotten. Liknande strategier för att undkomma ämnet påträffas även i Bramhams (2003), Saar och Nordberg (2016) och Hickeys (2008) undersökningar.
Flickor och den maskulina diskursen
Hypermaskulina diskurser som ofta förekommer inom skolidrotten påverkar inte bara pojkars syn på sin egen maskulinitet. Flickor ses traditionellt som pojkarnas motparter där dessa ska uppvisa rörelser och förhållningssätt som är traditionellt ”feminina”, såsom omhändertagande, nätta, tillmötesgående och ringa tävlingsinriktade (Rønholt 2002). Inte sällan behöver
pedagogen fråga flickorna rakt ut och ibland använda bedjande strategier för att locka över flickor till mer mansdominerade arenor något som Rønholt observerar när en klass 8-åringar ska springa en skogsslinga. Läraren ställer först frågan till två av flickorna: ”Vad säger ni Celine och Nanna?”. När väl en av flickorna beslutar sig för att springa visar pedagogen positiva uttryck för detta genom att säga: ”Bra jobbat, Celine!” (Ibid; 29 - egen översättning).
Den maskulina diskursen som ofta förekommer inom idrotten gör det även påmint om att de som identifierar sig med det kvinnliga könet inte har samma tillträde till verksamheten som sin motpart. När Rønholt (2002) redogör för detta drar hon slutsatsen att om pojkarnas macho-jargong fortgår obehindrat som exempelvis ”var inte en kärring”, riskerar ”riktiga” flickor uppleva att den idrottsliga arenan är en plats som kräver maskulinitet och därmed inte inkluderar dem. Rønholt menar att ord och uttryck inom arenor i förlängningen är med och formar könsuppfattningar och skapar värden om vad som är och ska accepteras. De flickor som väl tar inträde i den maskulina diskursen gör det utifrån pojkarnas premisser och riskerar därigenom att stämplas som ”tom-boys” – pojkflickor och därmed inte ”riktiga” flickor (Larsson et al. 2016; Renold 2006; Shilling & Bunsell 2009).
Vad händer när individen bryter mot normaliteten?
För att nå framgång inom idrottsliga arenor har det visat sig att just traditionellt maskulina förhållningssätt och värden är att föredra (Bramham 2003; Tischler & McCaughtry 2011; Saar & Nordberg 2016; Hickey 2008). Detta har lett till att vissa flickor och kvinnor som
appellerats av normativt maskulina idrotter har anammat dessa värden för att på så sätt nå ökad framgång. Men som nämnt i resultatets inledning görs detta sällan utan sociala
konsekvenser. Ett exempel på hur detta kommer till uttryck finner vi i observationsstudien av Shilling och Bunsell (2009; 2012) där man undersökte den kvinnliga bodybuilder-kulturen, en arena som av många klassas som ultramaskulin. Det visade sig att kvinnor som anammat denna maskulina kultur för kraftigt mötte motstånd i sina försök att interagera med andra kvinnor. Även män som inte var en del av bodybuilder-kulturen visade sig har svårt att acceptera kvinnor som visade allt för maskulina drag. Dessa kvinnor fann endast acceptans inom den egna bodybuilder-sfären. Istället för att dessa kvinnor gav uttryck till variationer av
vad en kvinna kan anses vara sågs de av hegemonin som monstruösa varelser, med varken kvinnlig eller manlig könstillhörighet, som ett exkluderat kön (gender outlaw) (Shilling & Bunsell 2009).
Didaktik som reproducerar kön
Barn och ungas könsföreställningar påverkas inte bara av eleverna själva och/eller av varandra. Även lärare kan stå för stereotypisering av könsmaktsordning om denne saknar en tydlig genusmedvetenhet. I den forskning som Alsarve Jakobsson & Helgesson (2017) och Larsson, Redelius & Fagrell (2009) bedrivit synliggörs detta genom att vissa lärare gör distinkta skillnader i sitt sätt att kommunicera elever emellan, grundat i huruvida det är en pojke eller en flicka som läraren interagerar med. Lärare kan exempelvis, som Larsson beskriver, återkoppla pojkars prestationer på ett ironiskt sätt. Denna typ av ironiska återkopplingar mottog mycket sällan flickorna, som istället i hög grad fick motta positiv bekräftelse och uppmuntrande kommentarer (ibid). Alsarve menar att lärarens sätt att
kommunicera kan medföra att olika könsmaktsordning inte utmanas, utan istället upprätthålls.
Vilka didaktiska strategier kan användas för att öka inkludering i idrottsundervisningen och vidga barn och ungas könsföreställningar?
Sär- och samundervisning
Ett didaktiskt tillvägagångssätt för att försöka inbjuda till inkludering och jämna ut
skillnaderna eleverna emellan är frågan om sär- och samundervisning. Problematik som kan uppstå i en sådan uppdelning är att en distinktion mellan pojkar och flickor synliggörs vilket inkorporerar de bägge könen i två homogena grupper, där man menar att pojkar är si och flickor är så. En sådan binär uppdelning mellan kön existerar emellertid inte, utan det finns flera andra aspekter som spelar en avgörande roll för en individs identitet och tycke för olika aktiviteter än det biologiska könet. Trots en sådan medvetenhet talas det ofta om en
uppdelning mellan just kön i fråga om sär- och samundervisning (Alsarve et al. 2017; Connell 2008; Hills & Croston 2012; Jackson 2002; Larsson et al. 2009; Rønholt 2002). Till följd av en sådan uppdelning påvisar läraren, möjligen indirekt, att det finns en förväntan på vad pojkar respektive flickor ska föredra för typ av aktivitet och vilka habitus som är eftersträvansvärda inom aktiviteten. Traditionellt sett förväntas pojkarna vilja tävla och flickorna förväntas föredra en lugnar och mer estetisk verksamhet. En sådan uppdelning gynnar troligtvis vissa individer, dock inte alla.
Sär- och samundervisningens paradox
En könsuppdelad undervisning beskrivs exempelvis användas i syfte att öka delaktigheten och för att skapa ett supportande klassrumsklimat i första hand för flickor. På så sätt kan flickor ta del av lärarens feedback utan att pojkar finns som störningsmoment i form av retningar, kränkningar och exkludering, då framför allt i samband med lagidrotter där tävling och att vinna är något som prioriteras i högre grad av pojkar (Hills & Croston 2012; Jackson 2002). Jackson påtalar i sin undersökning att flickor tycks gynnas av särundervisning eftersom klassrumsklimatet upplevs lugnare och mer accepterande jämfört med samundervisning, vilket till följd innebär att koncentration och prestationen kan komma att gynnas. Pojkarnas upplevelse i studien visade sig däremot i högre grad än flickorna vara för samundervisning, eftersom ”pojkigheten” och ”machoattityden” ökade då flickorna inte närvarade. Flickor tycks i fall som detta ha en positiv inverkan på pojkar men kan själva drabbas negativt som en följd av det samkönade undervisningsklimatet. Flickors egna inställning till huruvida sär- eller samundervisning bör bedrivas har dels att göra med vilka förmågor flickor tar i besittning, samt vilken typ av aktivitet som står på agendan. Det är framför allt i samband med
tävlingsmoment och kontaktsidrott, där pojkar har biologisk fördel (exempelvis storlek och styrka) och därför gynnas, som flickor missgynnas. De flickor som själva är förtjusta i lag- och tävlingsidrotter är i mindre grad bekymrade över samundervisning (Hills & Croston 2012).
Genusdidaktik kan öka inkludering
Genom att bortse från individens kön, undoing gender som Hills och Croston (2012)
beskriver det, kan individer få möjlighet att leva ut sig själva med friare rörelsemönster och på så sätt gå utanför normen och de förväntningar som finns inom ramen för verksamheten. Hills och Croston menar fortsättningsvis att undervisning bör uppmuntra till inkludering och samarbete. Istället för att dela upp individerna baserat på kön bör undervisningen anpassas genom att exempelvis minska offentlig uppvisning, att individer inte behöver uppleva sig betraktade; samt låta pojkar och flickor reflektera kring könsnormer och beteenden vilket i sin tur kan leda till social förändring. Rønholt (2002) är inne på ett liknande spår och menar att genusskillnaderna alltid är mer eller mindre synliga i ett klassrum men inom ämnet idrott och hälsa blir dessa extra tydliga eftersom kroppen och fysiken spelar en avgörande roll i
lärprocessen. Hon beskriver fortsättningsvis att lärare i ämnet idrott och hälsa bör inneha kunskap och medvetenhet angående genusskapande för att därigenom kritiskt kunna reflektera och reagera på ett pedagogiskt sätt i en undervisningssituation.
Uppdelningen mellan pojkar och flickor kan även kopplas till skolans
demokratiuppdrag. Connell (2008) hävdar att det eftersträvansvärda är att lära eleverna om, och att reflektera kring genusrelationerna istället för att ta den enklare vägen (”take the easy way out”) och dela upp och skilja eleverna från varandra. Genom en sådan uppdelning stärks skillnaderna, menar hon, vilket går i motsättning mot demokratiuppdraget vars syfte bland annat innefattar acceptans, samarbete och inkludering.
Queerpedagogik – en paradoxal undervisningsstrategi
Ett tillvägagångssätt i arbetet med att motverka traditionella könsmönster och öka elevers känsla av inkludering i ämnet idrott och hälsa kan vara att använda sig av Queerpedagogik, något som studerats både nationellt och internationellt av bland annat Alsarve et al. (2017), Connell (2008), Gorely et al. (2003), Jewkes et al. (2015), Larsson et al. (2009), (2011), (2014) och Renold (2001) i relation till undervisning.
Larsson et al. (ibid) som i sin tur refererar till Kevin Kumashiro, propagerade för idéen om att lärare bör undervisa paradoxalt (teach paradoxically). Detta för att utmana de sociala och kulturella könsnormer som han själv upplevde existera i ämnet. Kumashiro insåg att endast genom att låta eleverna tala om de normer, stereotypa och könstraditionella mönstren som finns i ämnet förstärktes dessa i högre grad än tidigare. Tillvägagångssättet blev dels ”för öppet”, på så sätt att elever fick möjlighet att uttrycka sig homofobt och heterosexistiskt, men heller inte ”tillräckligt öppet” eftersom HBTQ-personer trycktes ned i än högre grad än tidigare då de upplevde svårigheter med att komma till tals. Kumashiro insåg att han istället behövde förändra undervisningen, vilket innebär att undervisa eleverna om de kulturella dimensionerna av en specifik praktik, och att alla praktiker innehar normativa implikationer som bör upptäckas och utmanas. Larsson et al. (2014) uppmanar följaktligen i studien att läraren för det första ska söka skapa situationer där idrotters implicita och explicita
heteronormer synliggörs och reaktioner som i sin tur kan därigenom inbjuda till diskussion och ifrågasättande. Lärare behöver därför inte nödvändigtvis göra allt för att undvika könsstereotypa normer i sin undervisning. För det andra bör läraren vara utrustad med specifika ”verktyg” för att skapa och även bemöta eventuella queer situations. En queer situation innebär en situation som skiljer sig från det normativt förväntade inom ramen för en viss kontext. För det tredje gäller det att utrusta eleverna med ett kritiskt förhållningssätt för att kunna utmana de kulturella normer som råder inom ämnet. Eleverna kan då avbryta
lektionen och ta ställning kring rådande praxis och då få tillfälle att reflektera kring rådande normer.
I Queering physical education (Larsson et al. 2009) intervjuas lärare i fråga om hur rådande könsmönster tas i uttryck i undervisningen och blir tillfrågade hur de tillmötesgår dessa strukturer. Resultatet visar att flera av de tillfrågade lärarna är väl medvetna om strukturerna och att könsskillnader existerar men menar också att utmana dessa får
konsekvenser för rådande undervisning i form av exempelvis avbrott från rådande aktivitet. De menar att undervisningen ska ”flyta på” och genom att utmana normerna i medföljer ett intrång hos individerna och deras sätt att handla, vilket kan vara förödande för aktiviteten.
Baserat utifrån studier, exempelvis Gerdin (2017), tycks ungdomar som på ett eller annat sätt upplever sig queer, dvs. som inte finner sig själva till rätta i den traditionella könsnormen, placerade vid sidan av aktiviteter, och riskerar därmed bli marginaliserade i undervisningen i idrott och hälsa. Med anledning till detta uppmanas lärare till att utmana de stereotypa och traditionella könsnormerna för att inkludera alla elever i den högsta grad som kan tänkas möjlig. Detta även om det kan medföra nya utmanande konsekvenser för rådande aktivitet.
Varför utmana och ifrågasätta rådande heteronorm?
Många av de barn och unga som påträffas i artiklar som exempelvis Larsson et al (2011) och Renold (2001) upplever att rörelser och uttryck är starkt förknippade med manlighet
respektive kvinnlighet. Larsson et al (ibid) beskriver det som att det finns osynliga mål, en sorts matris, som pojkar och flickor upplever att de måste uppnå för att kunna tillgodoräkna sig sin könsidentitet. För att utmana rådande, som Larsson et al. (ibid) beskriver det, heterosexuella matris, menar Larsson et al. att stor vikt bör läggas vid att låta eleverna utforska betydelsen och känslorna som uppstår när det gäller att röra sig på nya sätt. Istället för att endast låta elever ägna sig åt aktiviteter och rörelsemönster som de upplever sig trygga med lägges stor vikt att vidga repertoaren av olika rörelsemönster. Larsson et al. (2011) och Renold (2001) menar dock att det finns en rädsla för, pojkar som flickor, att gå utanför vad som beskrivs som det ”normala”, dvs. den heterosexuella matrisen. Det kan handla om en individs rörelsemönster, hur kroppen är byggd, vad som uttalas eller klädsel i förhållande till undervisningen inom idrott och hälsa. Om en individ ”träder över på den andra sidan” krävs ett alibi, för att undvika att uppfattas som avvikande, queer eller homosexuell.Gorely et al. (2003) påtalar också att genusarbetet i undervisningen bör uppmuntra både pojkar och flickor att i så hög utsträckning som möjligt känna sig fria i att använda sin fulla kroppsliga förmåga
och få möjlighet att använda sin kropp med nya, ibland främmande sätt. För att få eleverna att våga detta krävs en öppen och accepterande miljö där alla individer får uttrycka sin
kroppslighet utefter egen vilja och inte enbart utefter vad som förväntas av dem. Gorely hävdar fortsättningsvis att genusrelaterad undervisning, även kallad queerundervisning, måste vara relevant och anpassas till element som individers ålder, social klass och/eller religion. Gruppkonstellationer och situationer skiljer sig alltid mer eller mindre åt, vilket medför att tillvägagångssätten varierar, och en metod som fungerar väl i ett sammanhang behöver nödvändigtvis inte göra det i ett annat. Det krävs därmed vidgad kompetens av läraren för att kunna upptäcka och bemöta den könsmaktsordning som råder och förstå dess betydande grunder.
På liknande sätt menar Connell (2008) då hon talar om att undervisa för demokrati (teaching for democracy). Hon hävdar att det centrala målet för genusundervisningen är att utrusta pojkar och flickor med förmågor, kunskap och värden som de är i behov av för att leva i en demokrati. Genusrelationer, menar hon, är inte problematiska i sig. Alla individer i alla kulturer behöver på ett eller annat sätt dela upp och strukturera sin omgivning.
Genusrelationerna förmår dock bli problematiska så länge dessa är odemokratiska – vilket de är om exempelvis maktobalans, exkludering, utnyttjande, våld, förtryck eller brist på social jämlikhet råder.
Slutligen påtalar Larsson et al (2014) och Connell (2008) vikten av att föra en genus- och normbrytande undervisning, och att detta dessutom bör genomsyra all undervisning. Renold (2001) styrker detta påstående och manar till arbete med queerinspirerad undervisning och att det dessutom bör ske i skolans tidiga åldrar. Detta då föreställningar kring genus och könsmaktsordning skapas i ung ålder och därmed i förlängningen vidmakthålls. Jewkes et al. (2015) beskriver att det inte är helt ovanligt att skolor under kortare perioder arbetar med olika typer av genus- och normbrytande projekt. Jewkes menar dock också att projekt som dessa sällan är tillräckliga för att uppnå någon större långsiktig förändring av rådande genusordningen. Med det sagt instämmer hon med Larssons et al (2014) påstående om en övergripande undervisning som har en tydlig genusprägel.
Diskussion
Huvudfynd
I vår systematiska litteraturstudie har det framkommit att värden som många gånger finner företräde inom idrottsliga arenor ofta är förankrade i maskulinitet, där värden som våld, beslutsamhet, mod, smärttolerans, övervakning och fysisk styrka är framträdande (Campbell et al. 2018, Silva et al. 2012). Vad som också är påfallande är det faktum att det endast är individer av manligt kön som får göra anspråk på nämnda traditionella maskulina markörer. Kvinnor som ger uttryck för traditionellt maskulina värden och förhållningssätt riskerar få ett annat bemötande än manliga motparter. Dessa kvinnor riskerar att ses som någonting udda, något som inte passar in i ett binärt könssystem. Dessutom tycks denna problematik även förekomma inom akademiska arenor, inte minst inom skolidrotten, där hegemonin blir den kraft som avgör vad individer förväntas göra och tycka, och vem som är/inte är välkommen att delta. Men genom didaktisk medvetenhet och undervisning med progressiva inslag som queerundervisning kan elevers könsföreställningar vidgas och känslan av inkludering öka.
Resultatdiskussion
Vi kan genom vårt resultat konstatera att den hegemoniska heteronorm som tycks florera i undervisningen för idrott och hälsas sätter en tydlig prägel på barn och ungas föreställningar beträffade vad skolidrotten kan förvänta av dem. Att endast vid visande av ”rätt” agerande och tyckande, i förhållande till Butlers heterosexuella matris, ses individen som fullvärdig. Detta gör att undervisningen inom idrott och hälsa är en starkt inkluderande arena (för vissa) men innehar även dolda exkluderande faktorer, vilket innefattas av att om heteronormen inte följs, riskerar individer marginaliseras. Vårt resultat visar även att elevers föreställningar beträffande manlighet och kvinnlighet påverkas av både traditionella och progressiva undervisningsstrategier, vilket får till följd att normer inte är fasta, utan kan ändras och vidgas. Detta kräver dock att undervisningen präglas av kritiska förhållningssätt till normer, där det traditionella ifrågasätts och utmanas. Vi vill dock poängtera att kritiskt
förhållningssätt inte nödvändigtvis betyder ”bekämpa” eller ”motarbeta” normer, utan att vi lägger emfas vid att vidga och bredda rådande normer.
Mycket av den genus-/ jämställdhetsproblematik som tycks skapas i idrotten grundar sig i ämnets tradition. Det bör sägas att många av de lärare som framträder i valda artiklar är
medvetna om detta och söker att finna sätt och vägar för att utmana och motverka
maktstrukturer (Alsarve et al. 2017; Larsson et al. 2014; Saar & Nordberg 2016). Vad som är problematiskt inom skolidrotten är det dolda/implicita lärandet som läraren förmedlar, och det blir ofta detta som reproducerar den hegemoniska maskulinitet som kan bli problematisk (Silva et al. 2012). Vad som kan ses som synnerligen oroväckande är också det som Shilling och Bunsell (2009) beskriver som ”the gender outlaw”. Att genom agerande utanför
normativa könsmönster riskera bli stigmatiserad och i värsta fall helt sakna könstillhörighet istället för en könsvariant visar hur mycket som samhället och skolan behöver göra.
I fråga huruvida sär- och samundervisning är att föredra som undervisningsform tycks det finnas motsättningar. Flera studier (Alsarve et al. 2017; Connell 2008; Hills & Croston 2012; Jackson 2002; Larsson et al. 2009; Rønholt 2002) menar att uppdelning på basis av kön riskerar att stärka skillnaderna. Connell menar att uppdelningen strider mot skolans
demokratiuppdrag och riskerar att gå i motsatt riktning mot de värden skolan ska förmedla. Dock anser vi att ”take the easy way out”, som Connell beskriver, också är ett sätt för läraren att faktiskt inkludera elever, vilket vi menar är en paradox i relation till undervisningen.
Flickor upplever sig i många fall dra fördel till följd av särundervisning. Vi menar till följd av detta att en könsuppdelad undervisning inte nödvändigtvis behöver ses som
förkastlig, eftersom elever faktiskt också gynnas. Däremot anser vi, i likhet med Connell (2008), att en könsuppdelad undervisning delvis strider mot skolans demokratiuppdrag, som bland annat beskrivs enligt följande i läroplanen för gymnasieskolan:
Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värden. Undervisningen ska dessutom bedrivas i demokratiska arbetsformer och utveckla elevernas förmåga och vilja att ta personligt ansvar och aktivt delta i samhällslivet (Lgy11).
”Demokratiska arbetsformer” tolkar vi som att inkludering och acceptans ska vara premierat och i särundervisningen finns en risk att olikheterna stärks istället för att minskas, men kan ibland kan ses som en pragmatisk lösning för att få undervisningen att fungera.
Larsson et al. (2009) menar att personer som upplever sig queer känner sig
marginaliserade i undervisningen på grund av de könsnormativa värden som både lärare och många elever reproducerar, vilket då snarare gör att queerundervisning kan komma att
användas som en didaktisk metod för inkludering. Queerundervisningen syftar till att bryta de könsnormativa mönster som lärare och elever låter verka och på olika sätt reproducerar. Lärare menar sig ofta vara medvetna om strukturerna men upplever också att de inte vill
avbryta rådande aktiviteter eftersom det riskerar att försämra undervisningen. Vi finner det tänkvärt som Larsson et al. (2014) beskriver att det inte är tillräckligt att tala om
heteronormen, då denna endast tycks förstärkas. Det handlar snarare om att förändra undervisningen och för läraren att införskaffa sig ”verktyg” för att kunna undervisa paradoxalt och bemöta queer situations som uppstår. Det innefattas också av att tillförse eleverna med ett kritiskt förhållningssätt till heteronormen som råder och undervisningens utformning.
Gorely et al. (2003) talar om vikten av att vidga individers rörelsemönster och att undervisningen bör sträva efter att eleverna får använda sin kropp på nya och främmande sätt, likt Hills och Croston (2012) som talar om undoing gender. En problematik med undoing gender är att det även kan beskrivas som att identiteten tillintetgörs, då genusskapandet och identitet är en del av samma skapande process, vilket medför ett intrång och ifrågasättande av individers självaste ”jag” och kan därmed bli ett orosmoment hos individen och till följd av det undervisningen (Colley et al. 2003; Renold 2001; Jewkes 2015) Detta upplever vi är en starkt bidragande orsak till att lärare i hög utsträckning låter könsmaktsordningen florera i ämnet. I förlängningen anser vi dock att om heteronormen och den hegemoniska
maskuliniteten står sig stark, bör dessa utmanas och ifrågasättas för att vidga individers acceptans för olikheter och möjligheter till att bredda sina föreställningar om vad som anses vara manligt respektive kvinnligt. Att vidga den kroppsliga förmågan beskrivs i ämnets syfte:
Undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska syfta till att eleverna utvecklar sin kroppsliga förmåga att planera, genomföra och värdera olika rörelseaktiviteter som allsidigt främjar den kroppsliga förmågan. Vidare ska undervisningen bidra till att eleverna utvecklar intresse för och förmåga att använda olika rörelseaktiviteter (Lgy11).
Till skillnad från äldre läroplaner, där vi kan utröna en könsnormativ reproduktion av de mönster som existerar, syftar dagens läroplan snarare till att utmana dessa och uppmuntrar elever att röra sig på nya och främmande sätt. Framtidsutsikten angående detta tema upplever vi handlar om att från ett tidigt stadium i barn och ungas liv skapa medvetenhet, acceptans och nyfikenhet beträffande olika rörelseuttryck. Samt att lärare i ämnet idrott och hälsa tillgodogör sig verktyg och en didaktisk medvetenhet om genus och könsmaktsordning, och hur dessa kan bemötas.
Metoddiskussion
Fenomen förankrade i mänskliga beteenden är oftast mångfasetterade och därmed svårtydda. Genom att ha tagit del av 23 vetenskapliga artiklar med stor internationell spridning som alla angränsar till fenomenet hegemonisk maskulinitet inom idrottsliga arenor, påträffas ett stort antal påverkande faktorer, möjliga resultat och tillvägagångssätt, alla av komplex art. Genom att göra en systematisk litteraturstudie för nämnda fenomen möjliggörs att påverkande faktorer, möjliga resultat och tillvägagångssätt kan reduceras och i viss mån förenklas, detta för att skapa en, visserligen avgränsad men ändå nyanserad, helhetsbild av fenomenet, dess varande och hur problematiska företeelser kan tänkas bemötas.
Vad som bör nämnas är att vår systematiska litteraturstudie innehåller en övervägande del artiklar som är grundade i kvalitativa tillvägagångssätt genom exempelvis observationer och semi-strukturerade intervjuer. Genom att förhålla oss kritiska mot valda artiklar söker vi sätta deras progressiva teser i paritet till varandra och till mer traditionella förhållningssätt, detta för att synliggöra mönster och skapa trovärdighet i vår forskning.
I samlande och sovrande av vetenskapliga artiklar gjordes valet att ingen skulle vara äldre än från år 2000. Motivet till denna avgränsning var att vi ville granska problematik som var relativt samtida med de utmaningar idrottsliga kontexter står inför idag. Att undersöka hur nämnda problematik togs i uttryck ur ett historiskt perspektiv är visserligen intressant, men kan inta perspektiv som saknar relevans för dagens samtida debatt angående temat.
Gällande artiklarnas internationella spridning kan ses att en överhängande del ingår i en västerländsk anglosaxisk kontext. Anledningen till detta kan delas upp i två motiv. Det ena motivet var att forskningen skulle ha relevans och kunna kopplas till en svensk kontext, och det andra motivet var att i princip all forskning som framkom i våra sökningar tycktes härstamma från västerländska och anglosaxiska länder som USA, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och Sverige. Det har också framkommit i vissa artiklar, som
exempelvis Gerdin (2017), att etnicitet och kulturell bakgrund är starka påverkande faktorer i skapandet av identitet och könsföreställningar, men då vi upplevde att det data vi hade utöver Gerdin knappt i någon mån nämner etnicitet och kulturell bakgrund, blev valet att inte inkludera nämnda påverkansaspekter i vår studie.
Studiens kunskapsbidrag
Ur ett idrottsdidaktiskt perspektiv syftar studien till att öka förståelsen och förse lärare med strategier som dessa kan använda för att medvetandegöra, både för sig själva och sina elever, om de könsmaktstrukturer som kan förekomma inom idrott och hälsa, men också inom andra kontexter, och hur de kan bemötas. Genusmönster existerar på flera olika plan, där
förväntningar baserat på kön förekommer inom såväl samhällsliv, arbetsliv, föreningsliv och utbildning. Genom att uppmärksamma genus- och könsmönster kan läraren vidga sin
didaktiska medvetenhet och vidare söka skapa queer situations, som då kan bli de sociala markörer som syftar till att häva reproduceringen av stereotypa och könstraditionella värden. Istället för traditionell undervisning där förekomsten av stereotypa könsroller blomstrar bör idrottsundervisning bedrivas där tolerans och öppenhet har en tydlig prägel, detta för att framtida elever får möjligheten till att möta nya rörelsemönster och sociala uttryck och därigenom reproducera värden och förhållningssätt som bidrar till att framtida samhälle får en vidgad syn av kön och genus.
Slutsats
Utifrån valda artiklar och den litteratur vi tagit del av har vi fått bilden av att barn och unga som inte kan/vill tillmötesgå de maskulina värden som idrottsämnet kräver inte sällan tar till flykten med känslan att idrotten inte är en arena som inkluderar. Med hjälp av Larssons et al. (2014) queerteori kan dock lärare söka skapa en miljö och strukturer där barn och unga får möjligheter till vidgande av sina föreställningar av maskulinitet och femininitet. Vi vill ytterligare uppmana lärare och pedagoger som varar inom skolväsenden, utöver att adaptera Larssons queerteori, att själva söka bli didaktiskt medvetna beträffande heteronormer och könsmaktsordning för att på så vis utforma undervisning med queera situationer som kan hjälpa till att bryta reproduktion av stereotypa könsmönster och hegemonisk maskulinitet. Genom dessa progressiva metoder möjliggörs känslan av tillhörighet inom idrott och hälsa också för de elever som inte upplever sig höra hemma i de traditionella och stereotypa
könsnormerna. Därför kan det i förlängningen vara av värde att queerteorin skrivs in i skolans läroplan vilket gör att det blir en explicit uttalad riktlinje alla som varar inom skolan därför bör förhålla sig till.
När majoriteten pojkar utför handlingar som traditionellt anses vara traditionellt feminina så slutar handlingarna anses vara feminina. Det visar att förändringar av könsnormer är möjliga.
(Pedagogiska magasinet 2, 2018; 10)
Dock bör en varningens finger lyftas angående kritiska förhållningssätt gentemot normer, då allt för progressiva förhållningssätt kan leda till att de som identifierar sig med traditionella värden och förhållningssätt upplever marginalisering. Detta då det kan antydas att deras sätt att vara och agera är ”fel” och eventuellt skadligt om progressiva tankar får för stort
genomslag i utbildningen. Utöver eventuell identitetskris dessa elever kan uppleva sätter progressiva förhållningssätt som queerteorin en enorm press på lärare som kan uppleva att de måste omforma hela sin undervisning och sitt förhållningssätt utefter normkritiska stadgar. Dessutom poängterar Öhman & Öhman (2014), som refererar till Foucault, vikten av att läraren förhåller sig kritiskt transparent gentemot teorier som talar om ”sanningar”, och det farliga i att endast adoptera ett förhållningssätt, vare sig det är traditionellt eller progressivt. Gorely et al (2003) påtalar även vikten av att när väl progressivt laddade teorier
implementeras i undervisningen, bör dessa vara pragmatiskt anpassade där tid, plats och sammanhang tas i beaktning.
Förslag på ytterligare forskning
Denna systematiska litteraturstudie har bland annat syftat till att undersöka och synliggöra hur fenomenet hegemonisk maskulinitet påverkar barn och ungas identitetsskapande och
könsföreställningar, detta i samband med idrottsundervisningen. Undersökningen har lett till att vi lyckats skapa en relativt övergripande bild av valda problematik. Det bör dock sägas att vår studie intar ett västerländskt perspektiv av fenomenet hegemonisk maskulinitet i
idrottsliga kontexter, där alla deltagarna under sammanhang beskrivs relativt homogent – där alla deltagare är si, och alla skolor så. Vad som inte tagits i beaktning i vår studie är aspekter som ålder, etnicitet, kulturell bakgrund, pedagogens idrottsliga intressen och ett
icke-västerländskt perspektiv. Med detta sagt kan därför vidare forskning angående fenomenet hegemonisk maskulinitet inom idrott ansättas med ytterligare forskning med utgångspunkt i nämnda aspekter, detta för att vidga förståelsen och skapa ordning i fenomenets
Referenslista
Alsarve, D., Jakobsson, J & Helgesson, J. (2017) Idrottsundervisning och maskulinitetens hegemoni, genus och inflytande i gymnasieskolans ämne ”Idrott och hälsa” Scandinavian Sport Studies Forum ISSN 2000 – 088x Volume Eight, 2012, 197 – 219
Bramham, P. (2003) Boys, Masculinities and PE Sport, Education and Society, Volume 8, 2003 – Issue 1
Butler, J. (2010) Bodies that matters London: Förlag Routledge
Bryman, A. (2008) Samhällsvetenskapliga metoder Stockholm: Liber
Campbell, D., Gray, S., Kelly, J & MacIsaac, S. (2018) Inclusive and exclusive masculinities in physical education: a Scottish case study Sport, Education and Society, Volume 23, 2008 – Issue 3
Colley, H., James, D., Dimert, K & Tedder, M. (2003) Learning as becoming in vocational education and training: class, gender and the role of vocational habitus Journal of Vocational Education & Training, Volume 55, 2003 – Issue 4
Connell, R. W. (1995) Masculinities Cambridge, UK: Polity Press.
Connell, R. W & Messerschmidt, J. W. (2005) Hegemonic masculinity: Rethinking the concept. Gender and Society 19, 829–859
Connell, R. (2008) Masculinity construction and sports in boys’ education: a framework for thinking about the issue Sport, Education and Society, Volume 13, 2008 – Issue 2
Eriksson Barajas, K., Forsberg, C & Wengström, Y. (2013) Systematiska litteraturstudier i utbildningsvetenskap. Vägledning vid examensarbeten och vetenskapliga artiklar Stockholm: Natur & Kultur
Ferry, M & Lund, S. (2018) Pupils in upper secondary school sports: choices based on what? Sport, Education and Society, Volume 23, 2018 – Issue 3
Gerdin, G. (2017) ‘It's not like you are less of a man just because you don't play rugby'—boys' problematisation of gender during secondary school physical education lessons in New Zealand Sport, Education and Society, Volume 22, 2017 – Issue 8
Gorely, T., Holroyd, R & Kirk, D. (2003) Muscularity, the Habitus and the Social
Construction of Gender: Towards a gender-relevant physical education British Journal of Sociology of Education, Vol. 24, No. 4, September 2003
Hickey, C. (2008) Physical education, sport and hyper-masculinity in schools Sport, Education and Society, Volume 13, 2008 – Issue 2
Hills, L A & Croston, A. (2012) ‘It should be better all together’: exploring strategies ‘undoing’ gender in coeducational physical education Sport, Education and Society, Volume 17, 2012 – Issue 5
Jacksson, C. (2002) Can Single-sex Classes in Co-educational Schools Enhance the Learning Experiences of Girls and/or Boys? An Exploration of Pupils' Perceptions British Educational Reseach journal, Volume 2008, 2002 – Issue 1
Jewkes, R., Morrell, R., Hearn, J., Lundqvist, E., Blackbeard, D., Lindegger, G., Quayle, M., Sikweyiya, Y & Gottzén, L. (2015) Hegemonic masculinity: combining theory and practice in gender interventions Culture, Heath & Sexuality, Volume 17, 2015 – Issue sup2
Larsson, H. (2016) Idrott och hälsa: igår, idag, i morgon Stockholm: Liber
Larsson, H & Fagrell, B. (2010) Föreställningar om kroppen - kropp och kroppslighet i pedagogisk praktik och teori Stockholm: Liber AB
Larsson, H., Redelius, K & Fagrell, B. (2009) Queering physical education. Between
benevolence towards girls Physical Education & Sport pedagogy, Volume 14, 2009 – Issue 1
Larsson, H., Redelius, K & Fagrell, B. (2011) Moving (in) the heterosexual matrix. On heteronormativity in secondary school physical education Physical Education & Sport Pedagogy, Volume 16, 2011 – Issue 1
Larsson, H., Quennerstedt, M & Öhman, M. (2014) Heterotopias in physical education: towards a queer pedagogy? Gender and Education, Volume 26, 2014 – Issue 2
Renold, E. (2001) Learning the 'Hard' Way: Boys, hegemonic masculinity and the negotiation of learner identities in the primary school British journal of Sociology of Education, volume 22, 2001 – Issue 3
Rønholt, H. (2002) 'It's Only the Sissies … ‘: Analysis of Teaching and Learning Processes in Physical Education: A Contribution to the Hidden Curriculum Sport, Education and Society, Vol. 7, No. 1, pp. 25 – 36, 2002
Saar, T & Nordberg, M. (2016) Att göras till "riktig" pojke – Maskulinitetsskapande i skolans praktik KAPET Karlstads universitets Pedagogiska Tidskrift, årgång 12, nr 2, 2016
Skolverket (1980) Mål och riktlinjer för grundskolan 1980 Stockholm: Skolverket
Skolverket. (2011) Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 Stockholm: Skolverket
Shilling, C & Bunsell, T. (2009) The female bodybuilder as a gender outlaw Qualitative Reseach in Sport and Exercise, Volume 1, 2009 – issue 2
Shilling, C & Bunsell, T. (2014) From iron maiden to superwoman: The stochastic art of self-transformation and the deviant female sporting body Qualitative Research in Sport, Exercise and Health, Volume 6, 2014 – Issue 4
Silva, P., Botelho-Gomes, P & Vilodre Goellner, S. (2012) Masculinities and sport: the emphasis on hegemonic masculinity in Portuguese physical education classes International journal of Qualitative Studies in Education, Volume 25, 2012 – Issue 3
Swain, J. (2006) The role of sport in the construction of masculinities in an English independent junior school Sport, Education and Society, Volume 11, 2006 – Issue 4
Öhman, M & Öhman, J (2014)
”Att uppmärksamma makt I undervisningens innehåll”. I Lundegård, Iann., Wickman, Per-Olof & Jakobson, Britt (red.) Lärande i handling - en pragmatisk didaktik Lund:
Studentlitteratur
Tischler, A & McCaughtry, N. (2011) PE Is Not for Me: When Boys’ Masculinities Are Threatened Research Quarterly for Exercise and Sport, Volume 82, 2011 – Issue 1
Bilaga 1
Datum Databas Sökord Antal
träffar Lästa rubriker Lästa abstract Valda artiklar 300318 Taylor &
Francis Online
[in Journal: Sport, Education and Society] “Physical education” and “hyper-masculinity” and “Sport” and “School” 595,523 2 075 795 680 20 3 1 300318 Taylor & Francis Online
[in Journal: Sport, Education and Society]
“Physical education” and “situated learning” and “discourses of gender”
226,842 234 40 8 1 300318 Taylor & Francis Online “PE” and “masculinity” and “Boys” 1,593 40 6 2 300318 Taylor & Francis Online
[in Journal: Sport, Education and Society] “Physical education” and “gender” and “habitus” 158,792 93 10 2 1 300318 Taylor & Francis Online
[in Journal: British Educational Research Journal] “single-sex classes” and “co-educational” and “school” 101 10 3 1 300318 Taylor & Francis Online
[in Journal: Sport, Education and Society]
“Physical Education” and “hegemonic masculinity” and “sport” 157 30 6 2 300318 Taylor & Francis Online
[in Journal: Sport, Education and Society]
“hegemonic masculinity” and “sexual identities” and school 1,044 869 30 5 1 300318 Taylor & Francis Online
[in Journal: Sport, Education and Society]
“Physical education” And “habitus”
And “gender” 206
10 3 1
300318 Pubmed “Hegemonic masculinity” And “intervention”
66
20 6 1
300321 SportDiscus “Physical activity” and “gender” and “masculinity” 54,083 3,387 48 20 4 1
300321 SportDiscus “Physical Education”
and “Hegemonic masculinity” 74,565 26 10 3 1 300321 SportDiscus “Physical Education”
and “gender”
and “Coeducation” 3546 26
12 5 1
300321 SportDiscus “Habitus”
and “sporting capital” 214 11 5 3 1 300321 SportDiscus “Physical Education”
300321 SportDiscus “Physical Education” and “gender”
and “masculinity” 73
20 3 3
300321 SportDiscus “Physical education” and “masculinity” and “gender” 158 73 12 6 1 300321 SportDiscus “Habitus” and “masculinity” 52 8
Sökdatum Databas Sökord/(författare
år) Antal träffar Lästa rubriker Lästa abstract Valda artiklar
300322 SportDiscus Larsson, Håkan (2011) 1 1 1 1 300322 Taylor & Francis Online Larsson, Håkan 155 10 6 1 300322 Taylor & Francis Online
Shilling & Bunsell 21 10 2 2
300322 Taylor & Francis Online
Colley , James ,
