"Vilka byxor vill du ha?": Hur vård- och omsorgspersonalen uppfattar självbestämmande för brukare samt hur de anser att det kan främjas

EXAMENSARBETE

"Vilka byxor vill du ha?"

Hur vård- och omsorgspersonalen uppfattar självbestämmande för brukare

samt hur de anser att det kan främjas

Anna-Karin Andersson

2016

Filosofie kandidatexamen Psykologi

Luleå tekniska universitet

”Vilka byxor vill du ha?”

Hur vård- och omsorgspersonalen uppfattar självbestämmande för

brukare samt hur de anser att det kan främjas

Anna-Karin Andersson

Filosofie kandidat Psykologi

Luleå tekniska universitet

Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle Teknisk psykologi

Abstract

The right to self-determination is perhaps taken for granted by most people, but there are in fact scientific studies that show faults in self-determination for elderly people living in a sheltered housing. The purpose of this study was to examine how staff working in sheltered housing percieve self-determination, and how they think it can be encouraged for the elderly living there. A qualitative research method has been used where ten interviews have been conducted during spring of 2016. The results show that the staff thought self-determination was something very important, and that the elderly people living in sheltered housing should have influence over the overall daily life. The staff further described different types of complexities when it comes to determination, where the elderly living in sheltered housing at times had their self-determination limited or denied. This could be the direct effect of either their disease or the staff`s lack of time. Furthermore the result in this study shows that the staff viewed individualization as self-determination for the elderly living in sheltered housing. Skill development and the staff itself, through treatment and being present in the moment, where viewed as ways to enhance self-determination.

Sammanfattning

Rätten till självbestämmande är kanske självklar för de flesta, men det finns studier och rapporter som visar brister i självbestämmande för personer som lever på vård- och omsorgsboenden. Denna studie har haft som syfte att undersöka hur vård- och omsorgspersonal uppfattar självbestämmande – samt hur de anser att självbestämmande kan främjas – för brukare som bor på vård- och omsorgsboende. En kvalitativ forskningsmetod har använts där tio semistrukturerade intervjuer genomförts under våren 2016. Det framkom att respondenterna såg brukarnas självbestämmande som något viktigt och att brukarna ska ha inflytande över vardagen på boendet. Respondenterna beskrev även flera former av komplexitet gällande självbestämmande, där brukarnas självbestämmande emellanåt blev begränsat eller fråntaget, antingen med anledning av sjukdomsbilden eller personalens tidsbrist. Vidare visar studiens resultat att vård- och omsorgspersonalen såg individanpassning som självbestämmande. I resultatet framkom att kompetensutveckling och personalen själva, i form av bemötande och att vara närvarande, är nyckeln till att främja brukarnas självbestämmande.

1

Inledning

I den västerländska kulturen är individens rätt till självbestämmande ett överordnat värde, där människan kan ses som en ”förnuftsvarelse” som endast följer de etiska lagar och principer hon ger sig själv (Henriksen & Vetlesen, 2013). Att få vara självständig och göra sina egna val i livet anses nog av de flesta som en självklarhet. Självbestämmande kan handla om bestämmande i stort och smått, allt från att välja sin partner till valet av kläder för dagen eller om ett vinglas önskas intas till middagen. Det händer dock att en individ av olika anledningar inte förmår att uttrycka sin vilja, eller att den förminskas och negligeras. Det kan även handla om att någon tar sig rätten att veta hur en annan vill ha det (Socialstyrelsen, 2012). I vårdandets natur finns en obalans i maktförhållande mellan den som behöver vård och den som ger vården. Detta blir tydligt för äldre som lever på ett vård- och omsorgsboende, då en mängd orsaker försvårar deras möjlighet till självbestämmanderätt (Harnett, 2010). Det kan handla om svårigheter att kommunicera eller kognitiv svikt och sjukdomar så som demens. Äldre personers rätt till självbestämmande uttrycks i både Socialtjänstlagen samt i Socialstyrelsens allmänna råd (Socialstyrelsen, 2012). Socialtjänstlagens bestämmelser utökades 2009 efter proposition 2009/10.116 där man lade till bestämmelser om en nationell värdegrund som skulle gälla för all social omsorg. Den nya värdegrunden innebär att individen ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Vidare ska verksamheten enligt lagstiftning bygga på respekt för individens självbestämmande och integritet (Socialstyrelsen, 2012). EU (2002) har tagit fram en deklaration som handlar om äldres rätt till självbestämmelse och betonar också personens rättigheter vad gäller självbestämmande trots behov av vård och omsorg. Det finns således styrdokument både på nationell och EU-nivå som starkt framhåller den äldres rätt till självbestämmande.

Personalen som arbetar med äldre på vård- och omsorgsboenden har stort ansvar för att stödja äldres självbestämmande. Detta ansvar sträcker sig till all personal som arbetar inom vård och omsorg av äldre. De äldre som tar emot vård står ofta i en beroendeställning och personal har således ett särskilt ansvar att i det direkta mötet vara inlyssnande och stödjande (Socialstyrelsen, 2012). Socialstyrelsens (2015a) årliga enkätundersökning angav att 54 % av de tillfrågade sällan eller aldrig kunde påverka tidpunkt för olika hjälpinsatser. Även forskning visar att det förekommer brister inom äldreomsorgen när det kommer till äldres rätt att bestämma och ha inflytande

2

(Harnett, 2010; Hellström, 2005; Möller, 1996; Wikström, 2005; Wiersma & Dupuis, 2010). Dessa brister kommer vidare att belysas/beskrivas i denna uppsats.

Begrepp

I studien används begreppet självbestämmande. I gällande lagstiftning har begreppet inte konkretiserats, utan tas som självklart (Wikström, 2005). Ekelund et al. (2014) definierar självbestämmande i sin begreppsanalys som: ”En process i vilken en individ har kontroll och lagliga- samt etiska rättigheter, samt har kunskap och förmågan att ta ett beslut baserat på sin egen fria vilja”. Med förmåga menas den kognitiva förmågan, men även att den äldre är tillåten att ha förmågan. I studien används begreppet brukare, som menas den individ som blir beviljad vård och omsorg i enlighet med Socialtjänstlagen kap 4, § 1 och som bor på ett särskilt boende (vård- och omsorgsboende). Författaren väljer även att benämna brukare som ”de äldre” och ”individ” i vissa delar av studien. Ett vård- och omsorgsboende, i lagen kallat särskilt boende, är ett boende för individer som har ett omfattande vård- och omsorgsbehov. Här får individen hjälp med den dagliga livsföringen och hjälpen individanpassas med hänsyn till individens behov av trygghet, gemenskap och självbestämmande. Individen bor i egen lägenhet med tillgång till gemensamma utrymmen. På vård- och omsorgsboendet arbetar en sjuksköterska samt vård- och omsorgspersonal. Även läkare, fysioterapeut och arbetsterapeut finns knutna till boendet (Socialstyrelsen, 2013).

Tidigare forskning

I en studie av Hellström (2005) intervjuades 11 personer om självbestämmande, som alla bodde på ett vård- och omsorgsboende. I studien beskrivs hur äldre ofta blir nekade rätten att fatta individuella beslut, mycket på grund av brukarens oförmåga eller sin begränsade kompetens. I resultatet framkom en känsla av maktlöshet och att miljön inte stärkte de äldres självbestämmande (Hellström, 2005). Vidare visar studiens resultat stora brister till inflytande och information, där information sällan eller aldrig gavs direkt till de äldre utan istället ryktesvägen vilket skapade stor oro. Hellström (2005) beskriver en vardag där de äldre fick rätta sig efter verksamhetens rutiner och där de upplevde en känsla av uppgivenhet. I studien lyfts vikten av självbestämmande för en persons välbefinnande (Hellström, 2005).

3

Harnett (2010) har studerat makt och inflytande inom äldreomsorgen. Harnett (2010) beskriver att personal riskerar att se äldres önskemål som mindre viktiga och som något personal tar sig rätten att bestämma över. Då de äldre är i beroendeställning får personalen makt, vilket i sin tur påverkar hur personalen talar om – och ser på – de äldres önskemål. Resultatet blir att de äldres självbestämmande begränsas genom exempelvis rutiner. Det kan handla om en individ som vill se TV klart men som påverkas att gå till sängs innan nattpersonalen kommer (Harnett, 2010). Forskaren redogör för två begrepp, trivialiseringsretorik och maktresurs, som personal inom vård och omsorg använder sig av. Med dessa menas att de äldres klagomål, viljor och önskemål beskrivs som gnäll och småsaker (Harnett, 2010).

Wikström (2005) redovisar att hälften av hjälptagarna över 80 år ville ha inflytande över hjälpinsatserna och upplevde samtidigt att det fanns brister. Wikström (2005) redogör även att det trots lagstiftning och diverse styrdokument, som alla otvivelaktigt tar ställning för brukarinflytande och självbestämmande, råder ett glapp mellan lagstiftning och praxis i frågan. Lagstiftaren säger inte hur självbestämmande ska förstås, vilket lämnar ett stort tolkningsutrymme (Wikström, 2005). Möller (1996) beskriver en uppgivenhet hos äldre i deras försök att påverka och menar att äldre upplevde att de inte hade möjlighet att påverka, och därmed inte heller ville försöka. De äldres känsla av underläge kunde resultera i att försök till inflytande till och med minskade. Även internationell forskning visar brister i inflytande och självbestämmande för äldre. Wiersma och Dupuis (2010) beskriver hur de äldres önskemål får stå tillbaka för personalens önskemål och behov och lyfter ett exempel där personal påtvingar en kvinna ett hjälpmedel, som kvinnan inte vill ha, men som hjälper personalen i deras arbete. Den äldre kvinnan tvingas till anpassning.

Tidigare forskning har visat hur äldres välbefinnande inom äldreomsorgen är kopplat till graden av självbestämmande. Det finns studier som visar på brister vad gäller inflytande, delaktighet och information. Rutiner har angivits som potentiell orsak till den bristande graden av självbestämmande. Likaså visar forskning hur personalen har ett maktövertag och använder sig av trivialiseringsretorik. Tidigare forskning har dock inte belyst hur personalen själva resonerar kring främjandet av självbestämmande. Därför syftar denna uppsats till att undersöka hur vård- och omsorgspersonalen ser på självbestämmande och hur de anser att självbestämmandet kan främjas för äldre som bor på vård- och omsorgsboende.

4

Syfte

Denna studie syftar 1; dels till att undersöka hur vård- och omsorgspersonal uppfattar självbestämmande för brukare som bor på ett vård- och omsorgsboende, samt 2; hur vård- och omsorgspersonalen anser att självbestämmandet kan främjas.

Avgränsning

Studien avgränsas till att endast undersöka självbestämmande för äldre som är beviljade vård och omsorg och i behov av särskilt boende med stöd av Socialtjänstlagen. Studien avgränsas vidare till att utgå från ett personalperspektiv där vård- och omsorgspersonal delger sin uppfattning om självbestämmande och hur denna kan främjas.

Metod

Forskarens förförståelse

Författaren har arbetat som vårdbiträde och senare som enhetschef inom äldreomsorgen och personlig assistans.

Val av metod

Studien har en induktiv ansats. För att bäst besvara syftet har en kvalitativ forskningsmetod använts. Metoden valdes för att den gör det möjligt att tolka och förstå fenomen utifrån den innebörd människor ger dem (Alvesson & Sköldberg, 2009). För insamling av data valdes semistrukturerade intervjuer. Under de semistrukturerade intervjuerna ställdes ett fåtal större frågor med utrymme för följdfrågor och samtal, där respondenterna gavs tid att reflektera och fundera över frågorna. Intervju valdes eftersom den förmedlar kunskap, upplevelser, attityder, åsikter, erfarenheter och värderingar (Jacobsen, 2009).

Tillvägagångssätt och urval

Intervjuguiden innehöll åtta större frågor samt ett antal följdfrågor. En pilotstudie för att testa frågeguiden genomfördes, där respondenten var en studiekamrat. Därefter justerades frågeguiden utifrån resultatet och studiekamratens kommentarer kring tydligheten och lättheten att förstå frågorna. Ett strategiskt urval ansågs lämpligt då endast personal som arbetar på vård- och omsorgsboende var aktuella för studien. Berörd områdeschef hänvisade vidare till enhetschefer för ett utvalt vård- och omsorgsboende, där enhetscheferna rekryterade 10 deltagare ur personalen. Skriftlig information samt samtyckesblankett delades ut till samtliga. Efter återbesök samlades blanketterna in och kontakt togs via telefon. Respondenterna informerades om att

5

deltagandet var frivilligt samt att deras svar är anonyma. Intervjuerna tog 20-40 minuter och spelades in på en mp3-spelare. Av totalt tio frivilliga intervjuades slutligen åtta personer. För att få det antal intervjuer som krävdes kompletterades data med ytterligare två respondenter ur bekantskapskretsen som bägge arbetade på vård- och omsorgsboende. Intervjuerna hölls i en lokal på det vård- och omsorgsboende där respondenterna arbetade, med undantag för de två intervjuer som författaren höll med bekanta. Totalt har tio vård- och omsorgspersonal intervjuats. Samtliga respondenter är kvinnor med en genomsnittsålder på 40,7 år.

Bearbetning och analys av data

Processen med att bearbeta data inleddes med att lyssna på intervjuerna flertalet gånger. Nästa steg var att transkribera intervjumaterialet i ett Word-dokument. Till denna studie valdes en ortografisk transkribering som betyder att man skriver ned ord för ord, utan att ta hänsyn till hur orden sägs (Howitt, 2012). För att analysera data valdes en tematisk analysmetod där man analyserar vad som sagts och inte hur det sägs (Howitt, 2012). Det transkriberade datamaterialet analyserades genom att försöka hitta breda teman, som kan sammanfatta materialet. När det transkriberade materialet skrivits ut på papper kodades data. I detta steg arbetade författaren med detaljerna i den insamlade data, som sedan ledde till de breda teman som presenteras i resultatdelen. Under kodningsprocessen läste författaren grundligt igenom all text och gav en rubrik till var 2-3:e rad av text. Totalt erhölls 209 koder i det insamlade materialet. Nästa steg i analysprocessen var att leta teman bland de 209 koderna som tagits fram. Här letade författaren efter mönster i kodningen, vilka koder kan höra samman med vilka.

Etiska överväganden

De deltagande inom forskning ska skyddas och detta tydliggörs genom fyra allmänna huvudkrav (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet uppfylldes genom att delge dem syfte och generell information om studien. Informationen gavs även muntligt innan intervjun ska starta. Samtyckeskravet innebar att deltagarna har erhållit skriftlig information om att deltagandet sker på frivillig basis, samt att de kan avbryta sitt deltagande när som helst under processen – utan att delge anledning. Vid förfrågan om deltagande i studie följde en svarstalong med där deltagarna gav samtycke.

Konfidentialitetskravet uppfylldes genom att deltagarnas anonymitet garanterades

6

Nyttjandekravet innebar att deltagarna gav samtycke i att det insamlade materialet

används till denna studie.

Resultat och analys

Analysen resulterade i sex teman som presenteras i löpande text utifrån det tudelade syftet (tabell 1).

Tabell 1

Teman inom de två delsyftena.

Delsyfte 1; att undersöka hur vård- och omsorgspersonal uppfattar

självbestämmande för brukare som bor på vård- och omsorgsboende

Delsyfte 2: hur personal anser att självbestämmandet kan främjas

De vardagliga besluten Rätt person på rätt plats Komplexitet i att upprätthålla

självbestämmande

Kompetensutveckling och samtal

Individanpassning via genomförandeplaner och levnadsberättelser

Att det finns maktaspekter att beakta

Delsyfte 1: Att undersöka hur vård- och omsorgspersonalen uppfattar självbestämmande för brukare som bor på vård- och omsorgsboende

De vardagliga besluten.

Respondenternas tankar om begreppet självbestämmande handlar mycket om rätten att bestämma över sitt eget liv och att ens åsikter ska respekteras och lyssnas till. Respondenterna menade att självbestämmande är viktigt. Samtidigt menade några att självbestämmande inte var något man reflekterat över. Det föll sig naturligt enligt respondenterna. I en av intervjuerna beskrev respondenten följande: ”Svåra frågor, ingen man reflekterar över…det känns som så självklart att de ska få bestämma” (Intervju, 12 april, 2016).

Respondenterna visade enighet i att brukaren ska ha inflytande över sin vardag på boendet och respondenterna menade att det i brukarens fall ofta handlar om att vara delaktig i de vardagliga beslut som ska tas. Självbestämmande för en brukare kan vara att bestämma vilka kläder denne ska ha på sig eller om personen önskar vatten eller

7

mjölk till maten. Det handlar om att välja kläder, bestämma dryck till maten och att ha rätten att bestämma när du ska kliva upp samt gå och lägga dig. Så här beskrev en respondent vad självbestämmande kunde vara för någon som bor på ett vård- och omsorgsboende; ”Men det kan ju vara vill du ha mjölk eller vatten till maten? Välj, det är du som väljer. Eller hur många potatisar vill du ha? Vad vill du ha på dig för kläder idag?” (Intervju, 7 april, 2016).

Komplexiteten i att upprätthålla självbestämmande.

Samtliga respondenter tog upp att självbestämmande för brukare på ett vård- och omsorgsboende kan vara en väldigt komplext och inte alltid så enkel fråga. Samtidigt som respondenterna ansåg att självbestämmande var viktigt så beskrev de att de ibland får begränsa och neka självbestämmande för den brukare som inte alltid har förmågan att bestämma själv. Att begränsa en brukares självbestämmande ansågs ibland nödvändigt, med anledning av att brukaren inte alltid ansågs kapabel att fatta genomtänkta och rationella beslut på grund av av sin sjukdom eller funktionsnedsättning. Detta sågs av flertalet som komplext och inte så enkelt. En av respondenterna uttryckte att brukaren ska få bestämma själv så långt det går, men att personalen ibland måste neka rätten att bestämma själv i vissa situationer. Så här beskriver respondenten.

Ibland kan det ju hända om man måste tvätta någon när det hänt en olycka. Då när man måste ta bort det. Men sen blir de ju glad när man tar bort det. Och då kränker man ju. Men jag tänker att jag hade ju inte velat gå omkring ute med en olycka i byxorna. Om jag inte vet mitt eget bästa så hoppas jag att någon annan gör det. (Intervju, 7 april, 2016)

Vid samtliga intervjuer samtalade respondenterna kring nekandet av självbestämmande och vissa beskrev hur svårt det ibland kunde kännas, eftersom de innerst inne tyckte att självbestämmande var viktigt. För att utföra en handling som strider mot ens värderingar hade personalen hittat olika strategier. Ett sätt att hantera denna överträdelse kunde vara som respondenten beskriver ovan, att helt enkelt sätta sig själv i samma situation och fundera över hur man själv hade velat ha det. En annan respondent använde dusch som exempel och menade att personalen kan bli anmäld om de inte sköter brukarens hygien, samt att det är en rättighet att få vara hel och ren.

Vi kan bli anmälda, då träder Lex Sarah in där, vi kan ju bli anmälda, asså att inte…vi kan ju anmäla oss själva…att vi inte har kunnat sköta

8

din omvårdnad. Och det är absolut inte okej i Sverige 2016. det är ju allas rätt att få vara hel och ren. Men sen måste man ju finna vägar dit. Man kan inte tvinga någon men det går ju, alltså om någon säger nej så kan ju inte vi bara säga okej och sen strunta i dusch. Så noterar man det. Man måste trixa och locka, vi har bastu, spa och det finns alla möjliga sätt,

men det kan ta tid.

(Intervju, 10 april, 2016)

Självbestämmandets komplexitet tas i uttryck av att personalen inte får tvinga, men måste av olika skäl ändå försöka motivera en brukare till att göra olika moment som exempelvis dusch och tvätt, trots att denne egentligen har rätten att bestämma själv. En respondent beskriver följande; ”Man får ju lirka. Man våldar ju inte in någon i duschen, utan då får man ju komma tillbaka senare eller om vi provar att någon annan duschar brukaren.” (Intervju, 8 april, 2016).

Vidare kan självbestämmandets komplexitet tas i form av brukarens svårighet att uttrycka sin vilja och sina önskemål. Det kan vara en utmaning för personalen att förstå vad brukaren vill. Svårigheten kan grunda sig i ett funktionshinder eller en sjukdom. Här uttryckte samtliga respondenter en självklarhet i att använda sig av kroppsspråk och att se signaler hos brukaren. Respondenterna sade att de använder sig av kroppsspråk och att läsa av ögonen. Det kan vara ytterst små subtila signaler som brukaren ger, men som enligt flertalet respondenter gick bra att tolka då man lärt känna personen och skapat en relation. Även anhöriga kunde vara behjälpliga med att berätta om brukaren och vad denne tycker om. Så här beskriver en av respondenterna hur hon arbetar med självbestämmande för den som inte kan uttrycka sin vilja med tal; ”Då ser jag på ansiktsuttrycken, kroppsspråket. Man lär ju oftast känna en som bor här, och då brukar jag säga ” nu ska vi ta på byxorna” och då ser jag på han eller henne om personen reagerar. Man ser kroppsspråket.” (Intervju, 8 april 2016).

Individanpassning via genomförandeplaner och levnadsberättelser.

Genomgående under intervjuerna menar samtliga att försök till individanpassning finns. Den generella synen hos respondenterna är att individanpassning är ett sätt att arbeta med självbestämmande. Denna individanpassning beskrivs av flertalet respondenter som att försöka se varje individ och att individanpassa den omsorg man ger. Respondenterna uttrycker att det finns en individanpassning för brukare på det vård och omsorgsboende som de arbetar vid, som enligt dem är ett sätt att garantera

9

och arbeta med brukarens rätt till självbestämmande. Denna individanpassning har sin grund i en så kallad genomförandeplan som görs vid ankomst till vård- och omsorgsboendet. I en genomförandeplan finns alla delar av brukarens vardag med, där det detaljerat står beskrivet hur brukaren vill ha det. Det kan vara hur många gånger per vecka denne ska duscha och i vilka moment brukaren kan delta själv. Respondenterna är positiva till en genomförandeplan, som även kan fungera som ett sätt för nyanställda att snabbt lära sig hur brukaren vill att dagen ska se ut. Genomförandeplanen görs av en kontaktperson tillsammans med brukaren och anhöriga, men detta kan skilja sig åt beroende på brukarens sjukdomsbild. En av respondenterna uttryckte dock en osäkerhet kring huruvida genomförandeplanen följs och att det svåra ligger i själva verkställandet av planen.

När brukaren flyttar in så gör man genomförandeplan, det är ofta anhöriga som beslutar om brukaren ska vara med. Men det är ju det lätta arbetet att sitta och skriva en genomförandeplan, men sen…det svåra arbetet är ju efteråt, då man ska jobba efter den. Gör man verkligen det? Det står så fint på pappret hur personen vill ha det, men ibland hinner vi ju inte. (Intervju, 8 april, 2016)

Här beskriver respondenten en sorts krock mellan de mål som finns i genomförandeplanen och sen verkligheten av att inte hinna med. Under intervjuerna framkommer även att det inte alltid går att genomföra individanpassning till fullo. Verksamheten är styrd av rutiner som samtliga brukare och personal anpassar sig till. Även faktorer som bemanning och ekonomi påverkar graden av individanpassning och rätten att bestämma själv. En av respondenterna berättade följande situation:

Till exempel en hemtjänstgrupp i stan. Där jobbar det väldigt mycket killar, det vet jag. Och det är ju bra, men med en bekants gamla mamma hade de suttit och frågat och sagt att du får bestämma precis hur du vill nu. Det första hon hade sagt var att hon inte vill bli duschad av en man. Och de hade de ju sagt att det inte går för de har ju bara anställda män i den här gruppen. Och då hade ju hon sagt att ”ja men då får jag ju inte bestämma”. Där har vi ju ett exempel på hur problematiskt det kan bli.

(Intervju, 9 april. 2016)

Flera av respondenterna förklarade att det blir mer stress och mer att göra om någon är sjuk och ingen vikarie tas in. Ju mindre bemanning desto mindre hinner man med.

10

Personalens tid hos varje brukare blir helt enkelt mindre, vilket också försvårar individanpassning och självbestämmande då en stor del av självbestämmandet görs genom att personalen ställer frågor och ger utrymme för brukaren att välja själv. Detta är något som tar tid och vid mindre bemanning riskerar därmed personalens arbete med individanpassning och självbestämmande att minska. En respondent beskrev hur hon hört kollegor berätta för brukare att de var mindre personal och att denne därmed måste stiga upp; ”Jag kan höra att kollegor säger: ’nu är vi bara två så du måste komma upp nu’” (Intervju 13 april, 2016).

En respondent vill överhuvudtaget inte kännas vid denna ekvation och menar istället att sådana faktorer aldrig får hindra självbestämmandet och individanpassningen. Hon menar att självbestämmandet aldrig får kompromissas. Istället handlar det om att planera sin dag och att förmedla ett lugn.

Men det finns inga hinder. Det handlar om planering, och planera kan alla. Om jag blir ensam så då är det min planering, men jag går aldrig över ditt självbestämmande. Jag har jobbat ensam själv, med 10 dementa. Om jag är lugn så är alla andra lugna. Allt hänger på planering. Varför ska du visa att du är stressad? Då blir det 10 gånger värre för dig. (Intervju, 14 april, 2016)

Ett annat sätt att arbeta med självbestämmande, tillika ett uttryck för individanpassning är en så kallad levnadsberättelse. En levnadsberättelse är ett dokument som fylls i av anhöriga, där brukarens intressen, familjeförhållanden och bakgrund står beskriven. Levnadsberättelsen blir ett effektivt verktyg för att lära känna brukaren och hur denne kan tänkas vilja ha det. En annan fördel som nämns i intervjuerna är att ny personal lär känna brukaren snabbare om denne läser levnadsberättelsen. En av respondenterna var relativt ny och berättade hur tacksamt det är att ha levnadsberättelser och genomförandeplaner som verktyg i arbetet; ”Jag kan komma till en avdelning där jag aldrig har varit och ändå göra rätt och veta vad jag

ska göra.”

(Intervju, 13 april, 2016).

Vidare beskriver respondenten verksamhetens teamträffar som ett sätt att säkerhetsställa individanpassning och att ha en brukare i fokus. Under en teamträff samlas hela teamet som finns runt brukaren; enhetschef, arbetsterapeut, fysioterapeut och vårdpersonal. Under mötet går man igenom brukarens behov och önskemål och

11

efteråt uppdateras genomförandeplanen. Det framkommer i flera intervjuer att enhetscheferna uppmuntrar och påminner om värdegrundsfrågor under både teamträffar men även arbetsplatsträffar. De påminner om att hela tiden ha ett brukarfokus. En respondent förklarar hur enhetscheferna ofta påminner om vikten av att vara inlyssnande till brukarens behov.

Att det finns maktaspekter att beakta.

Vid intervjuerna framkommer en generell uppfattning att respondenterna anser att vård- och omsorgspersonal har ett stort ansvar i att stödja brukarens självbestämmande. I samband med ansvarsdiskussion framträder reflektioner om makt. Flertalet respondenter menar att de har makt i relationen brukare-vård- och omsorgspersonal, sen är det relevanta kring hur man brukar makten. Brukarna hamnar i ett storts underläge då denne är beroende av hjälp för att klara av de vardagliga bestyren. En av respondenterna menar att som vård- och omsorgspersonal har man makten att ta ifrån brukarens självbestämmande relativt enkelt. Nedan beskriver respondenten följande; ”Ja jag kan ju plocka av något det om jag vill, på en gång. Jag har ju den makten. Ska jag säga något så elakt och grovt så har ju jag den makten att inte låta de bestämma det.” (Intervju, 6 april, 2016).

Framförallt gäller fråntagandet av makt de brukare som inte kan uttrycka sitt självbestämmande, de som har svårigheter med att uttrycka sin åsikt. Där kan personal till exempel välja kläderna åt dem, att helt enkelt inte ge alternativ som annars är ett sätt som personalen arbetar med självbestämmande på. Men personalens makt kan även framträda i arbetet med de allra äldsta brukarna. En respondent menar att de äldre som bor på ett vård- och omsorgsboende är mer tacksamma och villiga att låta personal bestämma. Så här beskriver respondenten; ”För just de här gamla människorna vill ju inte vara till besvär, utan de accepterar om man säger att idag måste du ha den röda tröjan men de kanske inte vill ha den, men de gör det ändå” (Intervju, 1 april, 2016).

En av respondenterna var mycket kritisk till den låga grad av självbestämmande som brukarna har och hur personal och verksamhet tar sig makten att styra brukarnas vardag genom ett förutbestämt schema. Så här beskriver respondenten sin syn.

Det är ju det som är så svårt på ett äldreboende för att om man ser över hela dagen, så har de ju inte så mycket självbestämmande kan jag tycka. Alltså du ska upp innan klockan 10, för att…ja du måste ju upp för att äta

12

och ta dina mediciner. Du ska sen äta lunch vid halv 12. Tycker du inte om maten får du en filtallrik och en smörgås. Sen så ska du ju vila för då är man ju trött, när man är gammal. Och sen är det ju någon underhållning och då ska ju alla ner på den. Och sen kommer man upp på avdelningen och många blir oroliga efter det för att många har demens. De bli oroliga av för mycket stimuli. Sen ska du ju äta middag. Och sen efter två timmar är det kvällsfika och sen är det god natt. Så nä jag tycker inte att många äldre har självbestämmande. (Intervju, 8 april

2016)

Delsyfte 2: Hur vård- och omsorgspersonalen anser att

självbestämmande kan främjas för brukare som lever i ett vård- och omsorgsboende

Rätt person på rätt plats.

Ett av studiens större teman som trädde fram under bearbetning av data var personal, dels personalens agerande i det direkta mötet med brukarna, men även att det är ”rätt person på rätt plats” som handlade mer om vilka personer som rekryteras till arbetet inom vård och omsorg. Merparten av respondenter menade att självbestämmande kan främjas i det direkta mötet mellan brukare och personal genom att personalen är närvarande och fullt fokuserad på brukarnas behov och omsorg. Respondenterna nämnde vikten av att vara ”här och nu” när personalen är inne hos brukarna och hjälper dem med de vardagliga bestyren. Den koppling som tycks göras är att personalen då blir mer lyhörda och mottagliga för brukarnas signaler på vad de vill, vilket i sin tur gör att främjandet av självbestämmande kan bli en realitet; ”Jag tror det är viktigt att stanna upp och försöka att inte stressa, att låta dem välja själv så mycket som det bara går.” (Intervju, 7 april, 2016).

Respondenten ovan nämner den upplevda stressen, vilket även det var ett återkommande ämne i några av intervjuerna. Man menade att stress kan göra att självbestämmande begränsas då självbestämmandet till stor del handlade om att fråga och göra brukarna delaktig i de vardagliga besluten. Ju färre personal desto mindre tid hos respektive brukare och därmed blir självbestämmande och främjandet svårare. Några respondenter menade att personalen då måste gå in i sig själv och ställa sig frågan varför man stressar. Så här förklarar en respondent.

13

Man kanske ska vara tre när vi jobbar, men sen är någon sjuk så vi är plötsligt bara två. Då är det bemötande och självbestämmande som blir en annan form. Alla måste komma upp. Alla larmar och du ska vara här och där. Då kan jag tycka att då fallerar det. Och då måste man jobba med, hur ska vi jobba då? Vars har jag bråttom? Man måste börja hos sig själv och fråga sig vars jag har bråttom? Det finns ingen anledning

att stressa.

(Intervju, 13 april, 2016)

Det respondenten menar är med andra ord att det hänger på dig som personal att strukturera upp din arbetssituation och att göra det bästa efter de förutsättningar som råder. Att självbestämmandet inte ska bortprioriteras på grund av yttre faktorer. Åter igen är det hos personalen, dennes egenskap att hantera stress och att kunna prioritera som är en förutsättning för att främja självbestämmande.

En annan respondent pratar mycket om att personal måste vilja ge brukarna självbestämmande, att främjande endast är möjligt om du som personal vill och tycker att det är viktigt. Först då kan självbestämmandet främjas ytterligare; ”Det handlar mycket om hur du är som person, att vilja ge dem självbestämmande. Att detta är vuxna människor. Ha respekten, och vara ödmjuk. Se dem som individer bakom sjukdomen. ” (Intervju, 8 april, 2016).

Respondenten nämner även vikten av att se individen bakom sjukdomen, något som även tre andra respondenter gör. Då personal ibland tvingas neka brukarnas självbestämmande, eller åtminstone begränsa den, är det med anledning av deras sjukdomsbild. Denna begränsning eller nekande hade inte nödvändigtvis skett om brukarna varit friska och kapabla att fatta beslut själv. Här menar istället respondenten att man bör se bakom sjukdomsbilden och se individen så som denne hade varit om den hade varit frisk. Hon fortsätter förklara; ”Ja men att om jag ser henne som en individ utan sjukdom, att jag försöker tänka bort den för en stund, så kanske jag vill och kan främja självbestämmande ännu mer…ibland tror jag att vi glömmer det helt enkelt” (Intervju, 8 april, 2016).

Att ha rätt personer som kommer in i yrket var något som många respondenter uttryckte. Att personerna som kom till vården dels hade utbildning inom omvårdnad, men främst att de som börjar arbeta verkligen vill arbeta med människor. Flertalet av respondenterna upplevde att de sett människor som börjat arbeta inom vård och

14

omsorg som egentligen inte ville arbeta inom branschen, men som av olika anledningar hamnat där ändå. Här drog man kopplingen att omotiverad personal försvårar främjandet av självbestämmande. Så här beskriver en respondent.

Man måste locka folk som verkligen vill jobba så att det inte är folk som är inom vården som egentligen inte vill vara där, då bryr de sig inte. De bara gör sitt jobb och går hem. Då blir det nog inte prio att främja självbestämmande. De vill sitta av tid.

(Intervju, 8 april 2016)

Kompetensutveckling och samtal.

Ett ytterligare framträdande tema för främjandet av självbestämmande var vikten av kompetensutveckling och att faktiskt prata och påminna om självbestämmande. Respondenterna menade att ett samtal om självbestämmande skulle vara ett sätt för att främja brukarnas självbestämmande, exempelvis på en arbetsplatsträff. Det man menade var att mycket sker på rutin, att man som personal behöver påminnas och medveterliggöras om självbestämmande för att på så vis kunna fortsätta arbeta med att främja det; ”Vi tänker nog inte alltid på självbestämmande, det skulle vara bra att ta upp det på en APT eller en planeringsdag så man blir påmind om det.” (Intervju, 6 april, 2016).

En respondent menade att personalen även skulle behöva få ta del av lagstiftningen. Så här beskriver hon.

Man vet ju på äldreboende är det socialtjänstlagen som styr och inom personlig assistans är det LSS. Det är det man vet och lär sig. Som chef däremot lär man sig säkert lagen, men jag som undersköterska har ingen aning om vad den säger egentligen.

(Intervju, 8 april, 2016)

En annan av respondenterna var mycket engagerad i frågan och planerade att hålla en utbildning i bemötande där även självbestämmande kunde ingå. Hon passade själv på att påminna om självbestämmande till sina kollegor emellanåt. Hon tillsammans med en annan respondent menade att nyckeln till främjande i självbestämmande kunde ligga i just utbildning och kompetensutveckling. Båda hade själva gått en utbildning där hade man berört värdegrundsfrågor, där självbestämmande var en del i det värdegrundsarbetet. Respondenten beskriver följande.

15

Det är ju så att jag läst om självbestämmande och lite då och då kastar jag in vad man kan tänka på. Jag tar upp det när vi har olika utbildningar, att alltid komma ihåg självbestämmande. Det är något jag fått med mig i min utbildning

(Intervju, 14 april, 2016)

Diskussion

Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var att undersöka hur vård- och omsorgspersonal uppfattar självbestämmande för brukare som bor på ett vård- och omsorgsboende, samt hur de anser att självbestämmande kan främjas. I resultatet framkom sex teman; de vardagliga besluten, komplexitet, individanpassning, makt, rätt person på rätt plats samt kompetensutveckling och samtal. Resultatet visade att personal ansåg självbestämmande vara viktigt för äldre som bor på ett vård- och omsorgsboende, men att det även var en komplex fråga då man ibland tvingas neka eller begränsa självbestämmande. Personalen ser och erkänner maktaspekten i relationen till de äldre och ser verksamhetens arbete med individanpassning som självbestämmande. Vidare visade resultatet att personal har en nyckelroll för främjandet av självbestämmande, där de anser att de bör vara närvarande och vilja främja självbestämmande. Därutöver ansåg respondenterna att kompetensutveckling är ett sätt att främja äldres självbestämmande.

Begreppet självbestämmande har en stark ställning i svensk lagstiftning. I Socialtjänstlagen fastslås att äldre har rätt till ett värdigt liv och att känna välbefinnande, i vilket självbestämmande ingår (Socialstyrelsen, 2012). Detta till trots finns brister som påvisats i flertalet forskningsrapporter (Harnett, 2010; Hellström, 2005; Möller, 1996; Wikström, 2005; Wiersma & Dupuis, 2010). Dessa i likhet med denna studies resultat visar på komplexitet och flertalet potentiella hinder och faror för de äldres självbestämmande. Studiens resultat visar hur faktorer som de äldres sjukdomsbild, verksamhetens organisation och egenskaper hos personal i själva verket kan begränsa graden av självbestämmande. Även maktaspekten är intressant att lyfta,

16

det faktum att stor del av respondenterna är medvetna om det ”maktövertag” personalen har och hur enkelt det är att neka självbestämmande.

Studiens resultat visar att respondenterna uppfattade självbestämmande för äldre på vård- och omsorgsboende som viktigt. Respondenterna ansåg att de genom att ställa frågor om vardagliga beslut, exempelvis att fråga vilka kläder man vill ha kunde självbestämmande för den äldre uppnås. Detta hänger samman med den del av resultatet som handlar om organisation, bemanning och den upplevda stressen. Vad händer med personalen när de inte hinner stödja självbestämmande i form av att fråga om kläderna och maten? I resultatet framträder en olöslig ekvation och en potentiell risk för samvetsstress. Samvetsstress kan beskrivas som en konstant känsla av otillräcklighet enligt Åhlin (2015). Effekterna av samvetsstress beskrivs av Åhlin (2015) som påtalar att vårdpersonal har höga nivåer av samvetsstress, att de ofta kunde få dåligt samvete när de upplevde att arbetsförhållandena försämrade vårdkvalitén och att nära 38 % av de tillfrågade beskrev hur de ofta ”dövade” sitt dåliga samvete. Om självbestämmande är att få välja de vardagliga besluten på boendet, och vård- och omsorgspersonalen ska fråga och främja detta, tar det mycket tid i anspråk – vilket i sin tur ställer krav på en bra bemanning. Enligt Socialstyrelsen (2015b) förekommer dock brister i bemanning på boenden runt om i Sverige. Under 2010-2011 genomförde Socialstyrelsen tillsyn på 248 boenden och upptäckte brister i form av låg bemanning. Faran ligger i att det blir mindre tid för varje brukare, vilket kan leda till en känsla av otillräcklighet och därmed en ökad risk för samvetsstress. Den olösliga ekvationen består i krocken mellan direktiven och verkligheten där personalen ska upprätthålla självbestämmande och följa genomförandeplaner. Även Åhlin (2015) gör samma resonemang och beskriver hur dåligt förankrade direktiv från ledningen samt de dagliga rutinerna hamnar i en konflikt. Denna olösliga ekvation kan vara en anledning till den trivialiseringsretorik som Harnett (2010) beskriver. Att trivialisera blir en försvarsmekanism som personalen använder sig av för att orka med de höga krav som ställs. En oförmåga att möta de krav och vårdbehov som finns kanske gör att personalen bagatelliserar de äldres önskemål – man mäktar helt enkelt inte med. Respondenter i denna studie ansåg att främjandet av självbestämmande var viktigt, samtidigt som de uppgav att det var något som många i personalgruppen behövde mycket tid att tänka över. Detta kan bero på flertalet faktorer, exempelvis berättade respondenterna att självbestämmande inte var något som man pratade om i någon

17

större grad på arbetsplatsen. För att främja självbestämmande behövs kompetensutveckling och utrymme för reflektion enligt respondenterna. Tid till reflektion lyftes som mycket viktigt. Henriksen och Vetlesen (2013) lyfter det etiska dilemmat som existerar inom vård- och omsorgsyrken, att omsorgen har en dubbel uppgift som ska främja självbestämmande för äldre i beroendeställning. Att ha möjlighet och tid för etisk reflektion är ett intressant förslag från respondenterna som skulle kunna ge vård- och omsorgspersonal verktyg för att främja självbestämmande. Frågan bör upp på agendan inom berörda organisationer. Ervin Goffmans (1961) forskning styrker personalens behov av kompetensutveckling vad gäller komplexiteten i självbestämmande. Enligt Goffman (1961) inskränker institutioner på individens fria vilja. När en individ flyttar till en institution innebär detta en rollförlust, mycket med anledning av den stora förändring som flytten innebär, men även den avskildhet som individen kan uppleva. Individen måste plötsligt anpassa sig till verksamhetens rutiner och regelverk. Detta bör all vård- och omsorgspersonal ges tillfälle att reflektera över. Resultatet i studien visade att främjandet av självbestämmande kunde bestå i att rekrytera rätt personal, med andra ord att ha ”rätt personal på rätt plats”. För att främja de äldres rätt att bestämma bör vård- och omsorgspersonalen vilja och se individen bakom sjukdomen, samt ha förmågan att vara inlyssnande och kunna hantera stress. Respondenterna upplevde att det rekryterades människor som inte ville arbeta inom äldreomsorgen, men som fick arbete detta till trots. Att överhuvudtaget rekrytera personal till vård och omsorgen är en utmaning. Utvecklingen visar på ett underskott av utbildad personal inom vård och omsorg (Arbetsförmedlingen, 2002). Rapporten beskriver även ett lågt intresse hos unga att välja omsorgsprogram på gymnasiet. För varje år sjunker antalet förstahandssökande till omsorgsutbildningarna. Samtidigt som intresset minskar så ökar behovet i verksamheterna, framförallt behovet att specialistkompetens och arbetslivserfarenhet (Arbetsförmedlingen, 2002). Att rekrytera ”rätt” personal blir då en ännu större utmaning som bör lyftas och diskuteras bland beslutsfattare.

Metoddiskussion

Tidigt i forskningsprocessen valdes semistrukturerade intervjuer som huvudsaklig metod. Det finns flera fördelar med intervjuer. En intervju ses som flexibel och lätt att anpassa till ett syfte (Howitt, 2012). Framförallt ansåg författaren att semistrukturerade intervjuer var den datainsamlingsmetod som var bäst lämpad då personals syn och perspektiv var av intresse. Inledningsvis var en intention att

18

komplettera intervjuer med en fokusgrupp. Den tematiska analysmetod som användes i studien är omdebatterad och ifrågasatt, mycket på grund av dess brist på systematik och ett gemensamt tillvägagångsätt kring bearbetningen av data (Howitt, 2012). Metoden valdes då den anses som lämplig för den som är nybörjare (Howitt, 2012) Vid val av deltagare var det enhetscheferna som tillfrågade anställda som de ansåg lämpliga att delta. Här finns en fara för bias då de kan ha tillfrågat personal som vill ge en positiv bild av hur självbestämmande fungerar vid enheten. Studien kan ha påverkats negativt då ett annat urval eventuellt hade resulterat i en bredare åsiktskarta. Fördelen med att enhetscheferna tillfrågade vissa i personalen kan dock vara att de valde individer som brinner för sitt jobb och som har många tankar och åsikter kring främjandet av självbestämmande. Vidare var det ett bortfall på två deltagare. Beslut att komplettera med deltagare från bekantskapskretsen togs för att samla tillräckligt datamaterial. Frågan kring huruvida att författaren kände deltagarna är viktig att belysa – kan det ha påverkat deltagarnas svar? Författarens förförståelse består av erfarenhet av att arbeta inom vård om omsorg, både som vårdbiträde och tjänsteman. Även detta faktum bör beaktas. Dock anser författaren att förförståelse aldrig helt går att ”komma ifrån”, vi har alla våra erfarenheter och kunskaper som vi använder när vi tolkar vår omvärld – att helt förutsättningslöst genomföra forskning av en kvalitativ ansats är inte något som författaren menar är genomförbart. För att styrka studiens trovärdighet har citat använts. De ger djupare mening och förståelse för de teman som framträdde i resultatet. Vidare styrks studiens trovärdighet då metoden är detaljerat beskriven. Studiens relevans bekräftas då delsyftet kring främjande av självbestämmande är något som kan komma till användning inom vård och omsorg.

Slutsats

Att ta tillvara på vård- och omsorgspersonalens tankar om främjandet av självbestämmande är enligt författaren grundläggande då det är personalen som arbetar direkt med brukaren. För att förbättra och arbeta med självbestämmande bör kännedom och kunskap kring personalens synsätt finnas. Denna studie särskiljer sig från andra då dess delsyfte varit att undersöka hur vård- och omsorgspersonal anser att självbestämmande kan främjas för brukare på vård- och omsorgsboende. Studiens resultat kan med fördel användas och läsas av verksamheter som önskar arbeta med värdegrundsarbete. Det finns en grundläggande problematik i den delen av resultatet som handlar om att kunna rekrytera personal som genuint är intresserad av vård- och

19

omsorgsyrket. Forskning om attraktionskraft vad gäller yrket kan förslagsvis i framtiden beforskas, likaså hur man inom organisationen ska hålla diskussionen om självbestämmande levande och som en del i vardagen.

20

Referenslista

Arbetsmarknadsstyrelsen (2002). Tillgång och rekryteringsbehov till år 2015. Stockholm: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Alvesson, M., & Sköldberg, K. (2009). Tolkning och reflektion – Vetenskapsfilosofi och

kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.

Ekelund, C., Synneve-Dahlin, I., & Eklund,K. (2014). Self-determination and older people – A concept analysis. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, 21(21), 116-124.

Goffman, J. (1961).Asylums: Essays on the Social Situation of Mental Patients and Other Inmates. New York: Anchor Books.

Hartnett, T. (2010). The trivial matters, everyday power in Swedish elder care (Doktorsavhandling, Jönköping University, School of Health sciences).

Hellström, U. (2005). Äldres upplevelse av självbestämmande på särskilda boenden (Doktorsavhandling, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap).

Henriksen, J.-O., & Vetlesen, A.-J. (2013). Etik i arbete med människor. Lund: Studentlitteratur.

Henricson, M. (2009). Vetenskaplig teori och metod – från idè till examination inom

omvårdnad. Lund: Studentlitteratur.

Howitt, D. (2012). Introduction to qualitative methods in psychlogy. UK: Pearson Education.

Jacobsen, J. (2009). Intervju: Konsten att lyssna och fråga. Lund: Studentlitteratur. Möller, T. (1996). Brukare och klienter i välfärdsstaten. Om missnöje och

påverkansmöjligheter inom barn- och äldreomsorg. Stockholm: Gotab.

Prop. 2009/10:116. Värdigt liv inom äldreomsorgen. SFS 2001:453. Socialtjänstlag.

Socialstyrelsen. (2015a). Så tycker de äldre om äldreomsorgen 2015. En

rikstäckande undersökning av äldres uppfattning om kvaliteten i hemtjänst och äldreboenden. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen (2015b). Konsekvensutredning – förslag till föreskrifter och allmänna

råd om ansvaret för äldre personer och bemanning i särskilda boenden. Stockholm:

Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2012). Äldreomsorgens nationella värdegrund. Stockholm: Socialstyrelsen.

21

Socialstyrelsen. (2013). Din rätt till vård och omsorg – en vägvisare för äldre. Stockholm: Socialstyrelsen.

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Wiersma, E. & Dupuis, S. (2010). Becoming institutional bodies: Socialization into a long-term care home. Journal of Aging Studies, 24, 278-291

Wikström, E. (2005). Inflytandets paradox – Möjligheter och hinder för

självbestämmande och inflytande i hemtjänsten (Doktorsavhandling, Växjö

universitet).

Åhlin, J. (2015).Stress of conscience and burnout among healthcare personnel working in residential care of older people (Doktorsavhandling, Umeå University,

Department Of Health).

2000/364/EU.Charter of fundamental rights of the European Union. Bryssel: Europeiska Unionen.

22

Bilagor

Bilaga 1: Information och förfrågan om deltagande i studie

Mitt namn är Anna-Karin Andersson och jag läser sista året på Psykologiprogrammet vid Luleå tekniska universitet. I vår gör jag mitt examensarbete som kommer handla om självbestämmande för personer som bor på vård- och omsorgsboende. Till detta behöver jag DIN hjälp! Jag önskar intervjua dig som arbetar på ett vård- och omsorgsboende för att höra dina tankar om självbestämmande.

Studiens syfte är att hitta sätt att arbeta med självbestämmande, samt hur självbestämmande kan främjas för brukare inom vård och omsorg. Studien kommer att publiceras i rapportform och finnas tillgänglig på www.ltu.se.

Deltagandet i studien är frivilligt och sker på arbetstid när det finns möjlighet. Din identitet är anonym genom hela processen. Intervjun kommer ta cirka 30-45 minuter och kommer att spelas in med en bandspelare. Du kan avbryta intervjun när du önskar utan att behöva motivera varför. De uppgifter du lämnar kommer endast att användas till denna studie. Uppgifterna du lämnar kommer endast att bearbetas av mig för att sedan kastas.

Önskar du delta i studien – lämna ifylld svarstalong till din chef senast 3 april. Jag kommer kontakta dig för att bestämma dag och tid för intervju. Intervju sker vecka 14-16.

För frågor eller mer information kan du vända dig till mig eller min handledare. Student Anna-Karin Andersson Handledare Malin Wass 072-553 9029 malin.wass@ltu.se

23

Bilaga 2: Intervjuguide

Yrke Ålder Kön

Hur länge har du arbetat inom vård- och omsorg?

Intervjufrågor

Vad tänker du när du hör ordet självbestämmande?

Kan du ge ett exempel på självbestämmande för brukarna?

Hur arbetar ni med självbestämmande för brukarna där du arbetar?

- Säkerhetsställs att hjälp och stöd anpassas till brukarens önskemål, förutsättningar och behov?

- Har man ett förhållningssätt som inbjuder den äldre att föra fram önskemål och åsikter?

- Anpassas kommunikationen till brukarens behov och förutsättningar? Har ni pratat om självbestämmande, t ex arbetat med värdegrundsfrågor?

Kan du se om ni är stödjande i brukarens rätt till självbestämmande, och på vilket sätt i så fall?

- T ex Hur gör du är en brukare inte kan uttrycka sin åsikt eller sitt önskemål?

Finns det hinder i er verksamhet för att uppnå självbestämmande? (Kultur, kollegor, resurser, rutiner)

- Om rutiner – hur göra för att brukarens behov inte ska kollidera med verksamhetens rutiner?

Hur skulle du kunna göra för att främja brukarens självbestämmande i det direkta mötet med denne?

Hur tänker du att ledningen kan främja självbestämmande för brukaren? Övrigt att tillägga?

Följdfrågor

Hur menar du nu? Kan du vidareutveckla

Jag förstår inte riktigt, kan du förklara… Varför?