Bilden av partiledaren: Hur manliga och kvinnliga partiledare framställs på bild i traditionella nyhetsmedier och sociala medier

Linköpings Universitet

Institutionen för kultur och samhälle Medie- och kommunikationsvetenskap 3

Bilden av partiledaren

Hur manliga och kvinnliga partiledare framställs på

bild i traditionella nyhetsmedier och sociala medier

Sandra Algebrant Roger Brännlund

C-uppsats H.T. 2020 Handledare: Christian Svensson Limsjö

1

Abstract

The Image of the Party Leader: How Male and Female Party Leaders are Portrayed in Pictures in Traditional News Media and Social Media.

The purpose of this Bachelor’s thesis is to investigate how party leaders appear in pictures in newspapers in relation to how they portray themselves in pictures in their own social media.

We have conducted a quantitative content analysis of pictures from two newspapers and two social media. The material consists of pictures of party leaders from the six largest parties in the Swedish Parliament.

Research findings are that civic and everyday environments appear to a greater extent in the pictures on social media. Close-ups appear to a greater extent in the newspapers. The party leaders smile and look into the camera to a greater extent at the pictures on social media than they do in the news media. The female party leaders smile and look into the camera to a greater extent than the male ones. Images where party leaders express themselves with gestures are rare.

2

Innehåll

1. Introduktion ... 1

1.1. Syfte och frågeställningar ... 1

2. Teori och tidigare forskning ... 2

2.1 Självpresentation ur ett dramaturgiskt perspektiv ... 2

2.1.1 Framträdande... 2

2.1.2 Fasad ... 3

2.1.3 Region ... 4

2.2 Nyhetsmedier och sociala medier ... 5

2.2.1 Facebook och Instagram ... 5

2.2.2 Nyhetsspridning i sociala medier ... 6

2.2.3 Politiska kandidater i sociala medier ... 6

2.3 Genusperspektiv på medier ... 7

2.3.1 Personifiering ... 7

2.3.2 Stereotyper... 7

2.3.3 Bilder i medier ... 8

3. Material och metod ... 9

3.1 Urval ... 9

3.2 Avgränsningar ... 10

3.3 Analysmetod ... 11

3.4 Tillvägagångssätt ... 13

3.5 Variabler och kodschema ... 13

3.6 Bearbetning och analys av materialet ... 14

3.7 Reliabilitet, validitet och replikerbarhet ... 14

3.8 Etik ... 15

4. Undersökning och analys ... 17

4.1 I vilken miljö framträder partiledarna på bilderna? ... 17

4.2 I vilken utsträckning framgår partitillhörigheten på bilderna? ... 18

4.3 Vilket avstånd till kameran används för att porträttera partiledarna? ... 19

4.4 Vilket kameraperspektiv används för att porträttera partiledarna? ... 21

4.5 Med vilken klädsel framträder partiledarna på bilderna? ... 22

4.6 I vilken utsträckning framträder partiledarna ensamma på bilderna? ... 23

4.7 I vilken utsträckning framträder partiledarna på samma bild som andra politiker? ... 24

4.8 I vilken utsträckning framträder partiledarna på samma bild som medborgare? ... 26

4.9 I vilken utsträckning framträder partiledarna på samma bild som familjemedlemmar? ... 27

4.10 I vilken utsträckning ler partiledarna på bilderna? ... 28

4.11 I vilken utsträckning tittar partiledarna in i kameran på bilderna? ... 30

4.12 I vilken utsträckning gestikulerar partiledarna på bilderna? ... 31

5. Avslutning ... 33

5.1. Slutsatser och diskussion ... 33

5.1.1 Miljö ... 33

5.1.2 Partitillhörighet ... 33

5.1.3 Porträtt ... 34

3 5.1.5 Medaktörer ... 35 5.1.6 Leenden ... 36 5.1.7 Blick in i kameran ... 36 5.1.8 Gester ... 37 5.2 Avslutande reflektion ... 38

5.3 Förslag till fortsatt forskning ... 40

Käll- och litteraturförteckning ... 41

Bilaga 1: kodschema ... 42

Bilaga 2: kodmanual ... 44

Figurförteckning

Figur 2: Miljö relaterat till kön och medium ... 17

Figur 3: Miljö per partiledare ... 18

Figur 4: Partitillhörighet framgår relaterat till kön och medium ... 18

Figur 5: Partitillhörighet framgår per partiledare ... 19

Figur 6: Porträttering relaterat till kön och medium ... 20

Figur 7: Porträttering per partiledare ... 20

Figur 8: Klädsel relaterat till kön och medium ... 22

Figur 9: Klädsel per partiledare ... 23

Figur 10: Framträder ensam relaterat till kön och medium ... 23

Figur 11: Framträder ensam per partiledare ... 24

Figur 12: Samma bild som andra politiker relaterat till kön och medium ... 25

Figur 13: Samma bild som andra politiker per partiledare ... 25

Figur 14: Samma bild som medborgare relaterat till kön och medium ... 26

Figur 15: Samma bild som medborgare per partiledare ... 27

Figur 16: Samma bild som familjemedlemmar relaterat till kön och medium ... 27

Figur 17: Samma bild som familjemedlemmar per partiledare ... 28

Figur 18: Ler relaterat till kön och medium... 29

Figur 19: Ler per partiledare ... 29

Figur 20: Tittar in i kameran relaterat till kön och medium ... 30

Figur 21: Tittar in i kameran per partiledare ... 31

Figur 22: Gestikulerar relaterat till kön och medium ... 31

1

1. Introduktion

En förutsättning för en fungerande demokrati är att människor betraktar sig som medborgare. Nyhetsmedier är betydelsefulla när det handlar om att få medborgare att känna sig delaktiga och engagerade i samhällsfrågor. På samma vis som nyhetsmedier kan få medborgare eller medborgargrupper att känna sig inkluderade i samhället, kan de få dem att känna sig

exkluderade – genom att antingen skriva negativt om dem eller låta bli att skriva om dem över huvud taget (Hammarlin, s 10). Forskning visar att män får betydligt mer utrymme i

traditionella nyhetsmedier än vad kvinnor får. Kvinnor får endast 30 procent av medieutrymmet (Hammarlin, s 9).

Större delen av de nyheter som sprids i sociala medier kommer från de traditionella nyhetsmedierna. Därför är nyhetsmedierna viktiga kanaler när politiker ska förmedla sina budskap (Weibull, s 256). De sociala medierna ger emellertid politikerna egna plattformar där de har möjlighet att själva väcka debatt och uttrycka sina åsikter (Weibull, s 271).

Men hur visualiseras manliga och kvinnliga partiledare som framställs på bild i traditionella nyhetstidningar? Skildras de på samma villkor eller med hjälp av könsstereotyper? På vilket sätt skiljer sig bilderna i nyhetsmedierna från bilderna på partiledarnas egna konton i sociala medier? Tidigare studier har visat att det finns skillnader i hur manliga och kvinnliga

partiledare framställs i nyhetsrapporteringen. Till exempel visar studierna att män ofta

avbildas med gester, som uttrycker engagemang och handlingskraft – medan kvinnor avbildas med leenden, som uttrycker tillgänglighet och välvilja (Hirdman, s 49).

1.1. Syfte och frågeställning

Syftet med undersökningen är att ta reda på om det går att urskilja några likheter respektive skillnader i hur manliga och kvinnliga partiledare framställer sig själva på bilder i sociala medier i förhållande till hur journalister framställer dem på bilder i traditionella nyhetsmedier. Vi arbetar utifrån hypotesen att män och kvinnor närmar sig varandras genusstereotyper när de själva publicerar inlägg i sociala medier. Vi utgår från följande frågeställning:

 Hur framställs manliga och kvinnliga partiledare på bilder i traditionella nyhetsmedier jämfört med hur partiledarna framställer sig själva på bilder i sociala medier?

2

2. Teori och tidigare forskning

Genom att titta och lyssna på samt växelverka med människor i vår omgivning, lär vi oss vilka normer, värderingar och regler som är godtagbara i den kultur som vi utgör en del av. Denna process kallas för socialisation (Giddens, s 205). Under de första levnadsåren är familjen den viktigaste socialisationsagenten – därefter blir även vänner, institutioner och inte minst nyhetsmedier betydelsefulla (Giddens, s 224).

2.1 Självpresentation ur ett dramaturgiskt perspektiv

Erving Goffman liknar mänsklig interaktion vid skådespel, där människor hela tiden antar olika roller och agerar inför varandra när de möts. Till skillnad från en teaterföreställning sker emellertid interaktionen på riktigt och den saknar manus. Alla i samhället deltar i pjäserna genom att agera, någonting som sker såväl medvetet som omedvetet (Goffman, s 26). Till skillnad från en riktig teaterföreställning finns det ingen genuin publik, utan deltagarna utgör publik växelvis eller samtidigt som de agerar (Goffman, s 9).

2.1.1 Framträdande

Det är bland annat de erfarenheter som vi gör i livet – när vi interagerar med andra människor – som bidrar till att utveckla våra personligheter. För att hantera de situationer som vi ställs inför, går vi in i olika roller – för varje roll tar vi på oss en mask. Varje sådan roll rymmer det som vi strävar efter att vara, och ger oss en framtoning. Så småningom blir vi så förtrogna med uppträdandet och framtoningen att vi antar rollerna utan att vara medvetna om det, varpå rollerna och maskerna blir en del av vår självbild (Goffman, s 26 f).

Den aktivitet som äger rum när någon agerar inför sin publik kallar Goffman för

framträdande. Under framträdandet har den som agerar visst inflytande över publiken. Ett framträdande blir trovärdigt när den som agerar tror på sig själv och det som förmedlas, samtidigt som publiken blir övertygad om att det som framförs är äkta (Goffman, s 25). För att bedöma hur uppriktig den som agerar är lyssnar åhörarna inte bara till det som sägs – de lägger också märke till signaler som avslöjar till exempel individens kompetens, sociala ställning, attityd till omgivningen eller uppfattning om sig själv. Åhörarna definierar situationen med ledning av sådant som kan utläsas (Goffman, s 11).

3 2.1.2 Fasad

Till sin hjälp under sitt framträdande har den som agerar en fasad, som upplyser publiken om vad den har att vänta sig och därmed underlättar tolkningen av det som framförs (Goffman, s 28). Fasaden består av expressiv utrustning som kan vara knuten antingen till platsen där framträdandet äger rum – själva scenen – eller till individen som genomför framträdandet – den som står på scenen.

Figur 1: Fasad enligt Goffman

Den expressiva utrustning som är knuten till scenen kallas för inramning, och består av möbler, dekor och annan rekvisita som används till att förstärka framträdandet. Inramningen är så gott som alltid knuten till någon fysisk plats, vilket innebär att den inte följer med den som agerar – såvida det inte handlar om särskilda inramningar, som begravningskortege eller parad, där inramningen av naturliga skäl rör sig (Goffman, s 29). Riksdagshuset och tv-studior är exempel på inramningar där partiledare framträder frekvent och återkommande. Partiledare kan även göra framträdanden på gator och torg, när de vill tala direkt med sina väljare – vid sådana tillfällen kan till exempel flaggor, valstugor eller podier användas som inramning. Den expressiva utrustning som är knuten till individen kallas för personlig fasad, och består av attribut som ger ledtrådar om vem den individ som framträder på scenen är och som i någon mån genererar förväntningar hos publiken. Vissa attribut är mer beständiga respektive påverkbara än andra – allt från ålder, kön och etnicitet till kläder, ansiktsuttryck och gester utgör attribut som hör till den personliga fasaden (Goffman, s 30).

Fasad

Personlig fasad

Uppträdande Manér

4

Den personliga fasaden kan delas in i uppträdande och manér. Uppträdande är expressiv utrustning som avslöjar individens sociala position i samhället – till exempel bostad eller bil. Uppträdande kan även visa individens rituella tillstånd – om hen för stunden deltar i någon formell eller informell aktivitet (Goffman, s 30). Manér är expressiv utrustning som hänger samman med individens fysiska framtoning och sätt att uttrycka sig – till exempel det ansiktsuttryck, den kroppshållning, de gester och det ordval som individen använder. För att vinna publikens förtroende och lämna ett övertygande intryck, bör uppträdande och manér harmoniera med varandra. Om individens manér står i konflikt med uppträdandet, infrias inte publikens förväntningar, vilket kan ge förtroendet en törn (Goffman, s 30 f). Ett exempel på detta som vi gärna vill lyfta fram, trots att det inte anknyter till vår undersökning, är då utrikesminister Ann Linde, vid en intervju i tysk television om Sveriges strategi för hanteringen av covid-19, kände sig angripen och svarade aggressivt. Inte bara journalister reagerade, utan även kollegor inom politiken, som ifrågasatte uppförandet – hennes manér harmonierade inte med de förväntningar som publiken har på en utrikesminister. Ann Linde antyder dessutom att hennes manér inte heller harmonierar med de förväntningar som publiken har på en kvinna: ”Det är möjligt att man kan vara lite trevligare, le lite mer och möjligen vara lite mer kvinnlig när man säger svaren.” (Aftonbladet, 22 juni 2020)

Sociala fasader som ter sig självklara tenderar att institutionaliseras och därmed ge upphov till stereotypiska förväntningar – oavsett vilket uppdrag som för tillfället utförs, är fasaden stabil och förverkligas på egen hand. Den som antar en sådan vedertagen roll, upptäcker snart att fasaden finns där redan från början (Goffman, s 33). Det skulle till exempel kunna finnas en förväntan hos publiken hur en partiledare ska klä sig och uttrycka sig – likaså hur män respektive kvinnor ska framträda.

2.1.3 Region

Med region avser Goffman en plats som på något sätt avskärmas, så att vem som helst inte kan ta del av det som händer i regionen. Den främre regionen är den plats som publiken har tillgång till och där framträdandet äger rum, medan den bakre regionen är den plats som är avskild från publiken, vilket gör det möjligt för den som agerar att träda ur sin roll (Goffman, s 97; s 102). I den främre regionen hittar vi alltså scenen, medan vi i den bakre regionen befinner oss bakom kulisserna.

Sociala inrättningar kallar Goffman platser där gränsen mellan främre och bakre region är väl definierad och där särskilda slags aktiviteter genomförs regelbundet. De som agerar i den

5

sociala inrättningen verkar tillsammans för att se till dels att de framträdanden som ska äga rum genomförs – men också att publikens uppfattning om den sociala inrättningen och de normer som förknippas med den upprätthålls. Åskådarna hindras från att vistas i den bakre regionen, där de skulle kunna ta del av framträdanden som inte är avsedda för dem (Goffman, s 207). Exempel på sociala inrättningar skulle kunna vara Riksdagshuset och Rosenbad, där presskonferenser äger rum – men även tv-studior, där partiledare deltar i debatter och intervjuer.

2.2 Nyhetsmedier och sociala medier

Sociala medier kännetecknas av att det framför allt är dess användare som skapar innehållet, till skillnad från traditionella nyhetsmedier där redaktioner producerar och sammanställer sådant som ska publiceras. Traditionella medier, som press, radio och tv, ägnar sig åt i huvudsak enkelriktad kommunikation och strävar efter att nå många människor vid samma tidpunkt, medan sociala medier går ut på att få användarna att interagera med varandra – de producerar inte något eget redaktionellt innehåll. Den journalistik som de traditionella

medierna ger upphov till sprids emellertid i allt större utsträckning i sociala medier, samtidigt som traditionella medier kan lägga märke till händelser som sprids i sociala medier och göra nyheter av dem (Weibull, s 18).

2.2.1 Facebook och Instagram

Sociala medier kan huvudsakligen vara utformade för att antingen utveckla relationer, som Facebook, Twitter eller Linkedin – eller göra material tillgängligt, som Instagram, Youtube eller Pinterest. Hos Facebook, som utgör den största aktören, består användarna av både privatpersoner och offentliga respektive privata organisationer (Weibull, s 193 f). I Sverige har Facebook lockat en stor, varierad mängd användare (Weibull, s 196). Instagram används främst till att göra stillbilder tillgängliga, och har en starkare ställning än Facebook bland användare i åldersgruppen 15-24 år (Nordicom, s 7).

Facebook utgör den viktigaste kanalen för att sprida nyheter. Material från traditionella

nyhetsmedier är det som delas i störst utsträckning i sociala medier, och många tar därmed del av nyheter samtidigt som de interagerar med andra användare (Weibull, s 207 ff). Knappt 80 procent av befolkningen använder sociala medier dagligen, medan en tredjedel tar del av traditionella medier via Internet (Weibull, s 207 ff). Andelen av befolkningen som tar del av just nyheter via Facebook är 28 procent. Motsvarande räckvidd för Instagram är 16 procent.

6

Bland yngre mediekonsumenter har dock Instagram högre räckvidd än Facebook – till exempel tar 43 procent av användarna i åldersgruppen 15-24 år dagligen del av nyheter via Instagram (Nordicom, s 96).

2.2.2 Nyhetsspridning i sociala medier

Sociala medier gör det möjligt för vem som helst att både producera och konsumera

medieinnehåll, till skillnad från traditionella medier som främst producerar åt en publik som konsumerar. De flesta väljer emellertid att även i sociala medier passivt ta del av innehåll och därmed hålla sig utanför offentligheten. Aktiviteten bland användarna är störst i de sociala medier som riktar sig till den privata sfären (Weibull, s 211).

Även om nyheter sprids via sociala medier som Facebook eller Instagram, har de i regel sitt ursprung i nyhetsrapporteringen hos traditionella nyhetsmedier. Nyhetsrapporteringen i samhället domineras av den offentliga sfären, det vill säga ämnen som rör exempelvis politik, ekonomi eller näringsliv. Stora, inflytelserika aktörer har blivit medvetna om den medielogik och de principer för nyhetsvärdering som redaktionerna följer, vilket får till följd att det många gånger blir maktens perspektiv som kommer till uttryck i nyhetsmedierna (Weibull, s 256). Att nyheter sprids i de sociala medierna medför att redaktionerna tappar kontroll över en del av sitt nyhetsmaterial, som både kan förvanskas och användas i andra sammanhang än vad det var avsett för från början. De traditionella medierna har även fått konkurrens av

politikerna själva, som numera kan göra sin röst hörd på sociala medier (Weibull, s 271). 2.2.3 Politiska kandidater i sociala medier

Dennis Steffan har undersökt hur politiska kandidater i sju västerländska demokratier använder bilder i sociala medier. Utgångspunkten är de visuella ramar som Maria Elizabeth Grabe och Erik Bucy (2009) i sina studier av amerikanska presidentvalskampanjer har identifierat som vanligast: den ideala kandidaten, som uttrycker sådana egenskaper som en presidentkandidat borde ha och den populistiska kampanjen, som uttrycker närhet till folket och förståelse för vanliga människors behov. Steffan finner att politiska kandidater föredrar den idealiska kandidatramen framför den populistiska kampanjramen – de lyfter helst fram sådana egenskaper som utmärker ledare. Steffan finner också att kandidaterna föredrar Instagram framför Facebook när de ska presentera sig själva visuellt (Steffan 2020).

7 2.3 Genusperspektiv på medier

Medan begreppet kön avser det biologiska kön som vi föds till, avser genus det sociala könet, som utgör ett resultat av vår kultur – det vill säga, hur vi i vår kultur tolkar biologiska

skillnader mellan män och kvinnor. Genusforskningen lägger fokus vid kulturella mönster, symboliska föreställningar och maktstrukturer som kan relateras till kön (Hammarlin, s 13 f). 2.3.1 Personifiering

Personifiering är en vinklingstyp inom medielogiken som går ut på att lyfta fram någon enskild person eller grupp att representera ett helt skeende (Hvitfeldt 1989, s 104 ff). Det handlar om att förenkla och åskådliggöra någonting som annars skulle riskera att te sig komplext eller ointressant. Ofta är det personer från samhällets ekonomiska eller politiska elitskikt som blir föremål för denna personifiering (Hvitfeldt 1989, s 107 ff). De

berättartekniker som medielogiken ger upphov till kan även öka utsikterna för enskilda nyheter att bli föremål för nyhetsurvalet och därmed placeras på dagordningen (Strömbäck, s 163). Att närma sig medielogiken gagnar följaktligen de politiska partierna, som strävar efter medialt utrymme där de kan framföra sina budskap. Det betyder emellertid inte att det råder samstämmighet mellan makthavarna och deras granskare – för samtidigt som politikens företrädare anpassar sig till journalistikens förutsättningar, strider de med journalisterna om tolkningsföreträdet i de frågor som behandlas (Hammarlin, s 18). Genom att till exempel diskutera och kommentera en fråga på sitt Instagram-konto, kan en politiker med egna ord ge uttryck för sin uppfattning – och på så vis blir det inte bara journalistens vinkling av frågan som publiken kan ta del av.

2.3.2 Stereotyper

Stereotyper utgör en annan del av medielogiken – även de används för att göra det lättare för publiken att ta till sig innehållet i en artikel eller ett inslag (Jarlbro, s 72). Föreställningar om personer, institutioner eller händelser förenklas kraftigt, ofta med hjälp av förutfattade meningar. Stereotyperna åstadkommer och bevarar slentrianmässiga uppfattningar om verkligheten, som framställs av journalisterna utifrån på förhand givna mönster, för att sedan tolkas på ett likriktat sätt av mediepubliken (Hvitfeldt, s 95 ff). Män framställs stereotypiskt som rationella och resultatorienterade, medan kvinnor framställs som känslosamma (Jarlbro, s 63). Stereotyperna framträder i bilder på män som befinner sig på sin arbetsplats och talar samtidigt som de gestikulerar och i bilder på kvinnor som befinner sig i privat miljö och ler samtidigt som de kontaktsökande tittar in i kameran (Jarlbro, s 68 f).

8 2.3.3 Bilder i medier

Sådant som vi kan se, tror vi på. Bilder förstärker den upplevda sanningshalten – särskilt om vi kan relatera det som vi ser till egna erfarenheter, och därmed bekräfta för oss själva att det verkligen är sant. En bild kan bidra till att skapa en relation med oss, så länge som vi bedömer att den händelse som vi tar del av är rimlig och känner igen oss i det som skildras (Hirdman, s 41 ff).

Vid presskonferenser eller andra händelser där partiledare träffar journalister, tas en mängd bilder för redaktionen att välja bland inför publicering. Redaktionen kan alltså avgöra om den bild som publiceras ska följa stereotypiska uppfattningar om vad som är manligt respektive kvinnligt, utifrån exempelvis kameravinklar eller poser (Jarlbro, s 65).

Hos varje bild där motivet utgörs av en person kan vi urskilja en mängd retoriska

komponenter – till exempel gester, mimik eller blickar – som dels talar om hur vi ska tolka det som vi ser och dels bidrar till att forma vår relation till bilden. Avstånd och

kameraperspektiv kan användas för att uttrycka förtrolighet och maktförhållanden. Vid längre avstånd syns ofta hela personen och mycket av bakgrunden, medan närbilden har huvud och axlar i fokus. Ju närmare ansiktet bilden är tagen, desto mer kan vi uppfatta känslor hos personen, vilket ger ett mer förtroligt tilltal. Den som blir fotograferad underifrån ser större ut på bilden, och uppfattas därför som stark och auktoritär – medan en vinkel ovanifrån får samma person att verka mindre och svagare. I svensk pressjournalistik är parallellperspektivet vanligast, där objektet hamnar i samma nivå som betraktaren. Gester och ansiktsuttryck används för att gestalta den som avbildas. Medan det utstrålar engagemang och handlingskraft att gestikulera, ger det uttryck för tillgänglighet och välvilja att le. Ofta gestaltas män med gester och kvinnor med leenden (Hirdman, s 48 f).

9

3. Material och metod

3.1 Urval

Vid studier av frågor som diskuteras på övergripande samhällsnivå och som påverkar många individer bör urvalet bestå av medier som används av många och som har stort genomslag – effektorienterad urvalsprincip (Nilsson 2000). Vi väljer därför den morgon- respektive kvällstidning som vid tidpunkten för undersökningen har störst räckvidd – Dagens Nyheter och Aftonbladet – samt de sociala medier som har flest användare i Sverige – Facebook och Instagram (Orvesto; Nordicom). Urvalet ger oss möjlighet att upptäcka skillnader dels mellan nyhetsmedier och sociala medier och dels mellan morgon- och kvällspress samt mellan sociala medier ämnade att skapa och upprätthålla relationer respektive sprida information. Vi väljer att granska artiklar om och inlägg av lika många manliga som kvinnliga partiledare. Vi väljer de manliga respektive kvinnliga partiledare som företräder de partier som har fått flest mandat i senaste riksdagsvalet: Stefan Löfven (S), Ebba Busch (KD), Ulf Kristerson (M), Jimmie Åkesson (SD), Annie Lööf (C) och Nyamko Sabuni (L). Undersökningen genomförs mitt i mandatperioden.

Vårt urval består av tre manliga och tre kvinnliga partiledare. Vi undersöker 20 bilder av varje individ från de nyhetstidningar respektive sociala medier som ingår i vår studie, sammanlagt 80 bilder per partiledare. Vi analyserar bilder som förekommer i de 20 senaste artiklarna och inläggen från tiden närmast innan nyhetsrapporteringen kom att domineras av den globala pandemin, det vill säga före den 1 mars 2020. Därmed kan det hända att de inte har

publicerats inom exakt samma tidsperiod, det vill säga de kanske inte har publicerats samma vecka. Vi får emellertid en jämnare fördelning mellan partiledarna på det här viset. Med ett sådant urval undviker vi en ojämn fördelning mellan objekten i vårt insamlade analysmaterial då en partiledare skulle kunna hamna betydligt mer i fokus i nyhetsmedierna under någon vecka än de andra partiledarna.

Initialt bestod vårt urval av bilder från de 20 senaste artiklarna respektive inläggen där partiledarna framträdde. Det faktum att rapporteringen kring covid-19 ligger högst på dagordningen i nyhetsmedierna får emellertid till följd att Stefan Löfven i egenskap av statsminister blir överrepresenterad i förhållande till de andra partiledarna – samtidigt som bilderna på honom får en särprägel som mer kan anknytas till tidpunkten och situationen än till individen och partiledaruppdraget. Till exempel framträdde på samtliga bilder från

10

Aftonbladet en bekymrad, formellt klädd statsminister med svenska flaggor i bakgrunden – visserligen med olika kostymer och slipsar, men alltid samma allvarliga min och samma elitmiljö. Därför analyserar vi bilder från nyhetsartiklar och inlägg i sociala medier som har publicerats innan pandemin kom att dominera nyhetsrapporteringen.

3.2 Avgränsningar

Följande kriterier tillämpar vi vid val av bilder att analysera:

 De bilder som vi analyserar ska utgöra en del av artikeln. Det händer att bilder förekommer i anslutning till den klickbara rubriklänk som leder till artikeln, för att sedan inte finnas med i själva artikeln – sådana bilder analyserar vi inte.

 När samma bild eller bilder som uppenbart har tagits vid samma tillfälle förekommer flera gånger i samma medium – till exempel om Aftonbladet i samma artikel eller flera artiklar publicerar bilder på en partiledare från ett och samma framträdande –

analyserar vi bara en av dessa bilder. Skulle samma bild eller andra bilder från samma tillfälle förekomma i något av de andra medierna som ingår i vårt urval, blir den dock föremål för analys.

 Fotomontage, där till exempel bilden på partiledaren har klippts ut och placerats mot någon annan bakgrund eller tillsammans med någon annan person, analyserar vi inte.

 Vi analyserar en bild per artikel, och det är den första bild på partiledaren som

förekommer. Vi definierar den bild som har placerats högst upp och längst till vänster som först. Vid klickbara serier av bilder väljer vi den som först visas när vi öppnar artikeln. Skulle vi emellertid välja bort den första bilden av skäl som anges ovan, väljer vi – om det finns någon sådan – den andra bilden i artikeln, sedan den tredje, etc.

 Det händer att samma bild blir föremål för analys flera gånger. Om till exempel Ebba Busch och Ulf Kristersson framträder på samma bild tillsammans, kan bilden falla inom ramen för vårt urval både när vi ska analysera bilder på Kristersson och när vi ska analysera bilder på Busch.

 Vi analyserar endast stillbilder – rörliga bilder analyserar vi inte.

Annie Lööf framträder på ett påtagligt högre antal bilder i hemmiljö eller vardagsmiljö samt framträder oftare än de andra partiledarna på bild tillsammans med familjemedlemmar. Det skulle kunna vara en följd av att partiledaren blev mamma under den tidsperiod då de bilder av henne som ingår i vårt urval har publicerats. Vår testkodning – då vi granskade ett antal

11

bilder från en tidsperiod då hon inte var blivande eller nybliven förälder – visade emellertid samma tendens, att Annie Lööf ofta framträder i hem- eller vardagsmiljö tillsammans med familjemedlemmar.

3.3 Analysmetod

Vi väljer att genomföra en kvantitativ innehållsanalys, eftersom en sådan lämpar sig väl till att analysera en stor mängd material. En kvantitativ innehållsanalys är även lämplig med tanke på att vi vill jämföra olika medier. (Nilsson 2000).

Kvantitativ innehållsanalys går ut på att utforma standardiserade frågor att ställa till innehåll, för att kunna tilldela variabler olika värden, som sedan används för att utföra olika

beräkningar. Det handlar alltså om att räkna förekomster av enskilda företeelser i materialet, för att sedan utföra beräkningar som gör det möjligt att ta reda på dels i vilken utsträckning olika variabler förekommer – men också om det går att urskilja några samband mellan variablerna (Nilsson 2000).

Vi vill ta reda på hur vanligt det är att manliga och kvinnliga partiledare framställs på ett genusstereotypiskt sätt i nyhetsrapporteringen i relation till hur vanligt det är när de framställer sig själva i sociala medier. Vi intresserar oss även för i vilken omfattning de framställs i privata eller offentliga sammanhang och om det ur ett genusperspektiv går att urskilja några mönster.

Metoden går ut på att dra generella slutsatser genom att lyfta ut och studera enskilda detaljer. I en innehållsanalys ställs standardiserade frågor med fasta svarsalternativ för att öka

kunskapen om det innehåll som undersöks. I vår studie utgör innehållet bilder som har publicerats i nyhetstidningar och i sociala medier (Nilsson 2000).

Generaliseringen gäller bara det som vi faktiskt har undersökt, vilket innebär att vi endast kan uttala oss om bilder i nyhetstidningar och sociala medier samt de partiledare som ingår i vårt urval under den mandatperiod då studien genomförs. Vi kan alltså inte dra några slutsatser om samtliga nyhetsmedier, sociala medier eller partiledare (Bryman, s 93).

Eftersom det bara är enskilda delar av innehållet som studeras, blir det svårare att nå ett helhetsperspektiv. Förutsättningarna saknas att analysera betydelsen av resultatet, det vill säga vad företeelsen beror på (Nilsson 2000). Genom att räkna förekomster och relatera dem till

12

varandra kan vi fastställa att verkligheten förhåller sig på ett visst sätt. Det säger emellertid ingenting om orsakerna till de förhållanden som vi ser (Arvidsson 2000). Det innebär att vi har möjlighet att konstatera om exempelvis de kvinnliga partiledarna som ingår i vår studie oftare än de manliga framställs i personliga miljöer – men för att kunna förklara slutsatserna behöver vi anknyta till teori och tidigare forskning inom området.

Bryman lyfter fram innehållsanalys som en lämplig metod för att analysera dokument och texter. Kategorier ställs då upp i förväg med intentionen att innehållet ska kunna kvantifieras (räknas) på ett systematiskt och replikerbart sätt (Bryman, s 9). Bernard Berelsons definition av kvantitativ innehållsanalys är den som har blivit mest känd:

Innehållsanalys är en forskningsteknik som för en objektiv, systematisk och kvantitativ beskrivning av det konkreta och manifesta innehållet i kommunikationen (Bryman, s 190).

 Systematik handlar om att fastställa hur vi går till väga för att analysera materialet. Med tydliga urvalskriterier har vi angivit vad studien ska omfatta och vad som är viktigt att mäta. Vi har utformat ett analysschema med tillhörande manual, som innehåller instruktioner hur varje variabel ska tolkas. På så vis minimerar vi tolkningsutrymmet, så att variablerna kan anges likartat oavsett vem som hanterar materialet.

 Objektivitet innebär att resultatet ska bli detsamma oavsett vilken forskare som genomför analysen. Med vår noggranna systematik säkerställer vi objektiviteten och ser till att studien blir replikerbar, vilket innebär att andra forskare kan använda samma material och metod för att nå samma resultat.

 Kvantitet innebär att de variabler som analysschemat ger upphov till ska gå att mäta. Vi ser till att varje fråga kan besvaras med något svarsalternativ samt att ingen fråga kan besvaras med mer än ett alternativ. Vi kan då använda dem till att beskriva frekvens eller omfång, vilket gör det möjligt att relatera dem till varandra och fastställa statistiska samband.

 Manifest innehåll betyder att endast det som var och en tydligt kan utläsa ur materialet ska utgöra föremål för analys – det subjektiva tolkningsutrymmet ska vara minimalt, variablerna ska framstå som otvetydiga. Vi analyserar ingenting annat än det manifesta innehållet, vilket ger oss entydiga variabelvärden. Det enda som behöver tolkas är sådant som framstår som uppenbart – till exempel om partiledaren ler på bilden eller inte (Nilsson 2000).

13 3.4 Tillvägagångssätt

Vi inledde studien med att dels läsa ett antal nyhetsartiklar som behandlade olika partiledare och dels ta del av flera partiledares inlägg på deras konton i sociala medier. Vi ville bekanta oss med det fenomen som vi avsåg att undersöka, för att underlätta för oss att tolka och analysera det material som vi senare skulle samla in (Bryman, s 305).

Vid en kvantitativ innehållsanalys ska processen bestå av ett antal moment, som ska äga rum i en bestämd ordning: definiera problem, definiera urval, definiera variabler, utforma

kodschema, testa kodschema samt behandla och analysera data (Nilsson 2000).

Vi tillämpar ett deduktivt synsätt, vilket innebär att vi låter teori och tidigare forskning bilda utgångspunkt för de frågor som vi behöver ställa till innehållet (Bryman, s 15). Det första momentet – att definiera problemet – går enligt Bryman ut på att utifrån en teori utforma en hypotes som sedan prövas. Bryman tillägger dock att i praktiken saknar en stor del av den kvantitativa forskning som förekommer hypotes – snarare väljer forskaren teori efter intresseriktning, för att sedan samla in relevant data med utgångspunkt i teorin (Bryman s. 78). Vi har en deskriptiv ansats i vår studie. Den omfattar både hypotes och det som Bryman kallar för teori utifrån intresseområde.

3.5 Variabler och kodschema

Variabel kallas den enhet som kan tilldelas olika värden, utifrån de frågor som vi ställer till innehållet i vårt material. Till exempel kan variabeln medium hos oss anta värdet Aftonbladet, Dagens Nyheter, Facebook eller Instagram – och för att tilldela variabeln något av dessa värden, måste vi fråga vilket medium som vi tittar på.

Vi använder två huvudtyper av variabler – dels standardiserade variabler som har utformats i förväg i syfte att besvara frågeställningarna i undersökningen och dels tekniska variabler med syftet att underlätta identifieringen av varje enskild analysenhet. De tekniska variablerna behövs för att det ska vara möjligt att gå tillbaka och reda ut eventuella oklarheter eller rätta till fel som uppkommit under analysen. Då vi är två som kodar materialet har vi även lagt till en variabel som anger vem av oss som har kodat vad (Nilsson 2000).

Varje fråga ska bara kunna ge upphov till ett enda svarsalternativ, och dessa definierar vi samt anger i analysschemat. Vissa frågor har även svarsalternativet oklart/framgår ej. Det

14

något svarsalternativ (Nilsson 2000). Respektive svarsalternativ kodas till ett numeriskt variabelvärde i statistikverktyget IBM SPSS som vi använder för att utföra våra beräkningar. Till kodschemat bifogar vi även en kodmanual som beskriver hur varje enskild variabel ska hanteras av den som kodar materialet. Med hjälp av kodmanualen kan vi se till att vår kodning blir konsekvent, oavsett hur många som kodar (Bryman, s 199 ff). Det är svårt att helt och hållet undvika tolkning – det förekommer så gott som alltid något moment som kräver att någonting tolkas. Genom att i förväg utforma tydliga och grundliga instruktioner till kodschemat minimeras emellertid behovet av att tolka innehållet (Nilsson 2000). 3.6 Bearbetning och analys av materialet

Slutligen, när hela materialet har kodats, bearbetar vi materialet med statistikverktyget IBM SPSS. Vid kvantitativ forskning kan sedan det insamlade materialet analyseras på två olika vis. Det ena går ut på att de hypoteser som forskaren har angivit i början av studien prövas mot de data som har samlats in. Det andra går ut på att forskaren ställer de insamlade uppgifterna mot varandra i förhoppning att få fram och upptäcka nya samband (Nilsson 2000). Vi tillämpar båda utgångspunkterna i vår analys.

3.7 Reliabilitet, validitet och replikerbarhet

Intrakodarreliabilitet handlar om att kodningen ska vara konsekvent över tid (Bryman, s 202). Det är ingenting som vi behöver ta hänsyn till, då vår studie inte är longitudinell, det vill säga inte sträcker sig över någon längre tid (Bryman s. 73). Intrakodarreliabilitet handlar dock samtidigt om att varje variabel ska kodas så konsekvent som möjligt (Nilsson 2000). Det säkerställer vi genom att utforma en kodningsmanual med tydliga instruktioner (Bryman, s 201).

Interkodarreliabilitet rör huruvida flera forskare kodar och analyserar materialet på ett liknande sätt. Det kan vara lämpligt att sprida ut materialet mellan olika forskare för att säkerställa att det inte uppstår några systematiska fel på grund av att forskarna kodar på olika sätt. Då vi undersöker Aftonbladet och Dagens Nyheter samt Facebook och Instagram hade det varit direkt olämpligt att låta bara en av oss koda Aftonbladet och Facebook medan den andra kodar Dagens Nyheter och Instagram. I stället sprider vi materialet mellan oss. I början av kodningsfasen testar vi det här genom att gå tillbaka för att rätta till eventuella olikheter. Vi genomför även ett liknande test efteråt, när all kodning är slutförd (Nilsson 2000).

15

Vi kan se att vår validitet är hög då vi kan härleda samtliga av våra variabler till den tidigare forskning och teori som vi har utgått från i vår studie – vi ställer frågor som bidrar till att besvara frågeställningarna. Våra tester har visat att vi har hög reliabilitet, och därför kan vi utgå från att studien är replikerbar (Nilsson 2000).

3.8 Etik

Att forskning bedrivs är viktigt både för den enskilda individen men även för samhällets utveckling. Forskningen behöver därför förhålla sig till samhällets forskningskrav som innebär att forskning ska utövas med fokus på väsentliga frågor av hög kvalitet. De

medlemmar av ett samhälle som är delaktiga i en forskningsstudie skyddas av det så kallade individskyddskravet. Det delas upp i fyra huvudgrupper: informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Individskyddskravet handlar om att ge enskilda individer skydd mot otillåten insyn i deras privatliv och att se till att individer inte lider psykisk eller fysiskt skada till följd av forskningen (Vetenskapsrådet, s 5).

Vår undersökning berörs inte av informationskravet då individerna som ingår inte deltar aktivt. Vi har inte genomfört några intervjuer, delat ut enkäter eller genomfört någon observation eller något experiment där individerna hade behövt delta aktivt. Vi behövde därför heller inte informera dem i förväg att vi skulle granska bilder av dem (Vetenskapsrådet, s 7). Samtliga bilder som ingår i vår undersökning fanns vid tidpunkten för undersökningen redan publicerade i traditionella nyhetstidningar och i sociala medier. Det har därmed inte funnits något krav att inhämta samtycke från de individer som ingår i undersökningen (Vetenskapsrådet, s 9).

Vår undersökning innehåller inte några konfidentiella eller känsliga uppgifter som kan uppfattas som kränkande av dem som berörs eller av deras efterlevande (Vetenskapsrådet, s 12). De individer som vi studerar ger visserligen uttryck för sina politiska åsikter – men de utgör offentliga personer vars huvudsakliga uppdrag är just opinionsbildning, samtidigt som den information som vi granskar har publicerats för allmänheten. Att till exempel

statsminister Stefan Löfven är socialdemokrat kan därmed inte betraktas som någon känslig uppgift (imy.se).

Nyttjandekravet innebär att insamlade personuppgifter endast får användas till forskning (Vetenskapsrådet, s 14). Eftersom vi undersöker bilder med koppling till särskilda individer,

16

granskar vi material av personlig karaktär. Det rör sig emellertid om bilder som finns

tillgängliga publikt och som därmed ger oss möjlighet att granska dem. Vi använder dessutom vårt insamlade material i forskningssammanhang, eftersom vi genomför en studie i form av en c-uppsats. Det innebär att andra forskare tillåts att använda vårt insamlade material för vidare forskning. Materialet får däremot inte spridas vidare i kommersiella syften.

17

4. Undersökning och resultat

Vi har analyserat 20 bilder per partiledare och medium, vilket innebär sammanlagt 60 bilder för varje medium och 80 bilder av varje partiledare. För de diagram som visar antal bilder på partiledare i förhållande till medium utgör därför 60 det högsta möjliga värdet, och för de diagram som visar antal bilder totalt per partiledare utgör 80 det högsta möjliga värdet.

4.1 I vilken miljö framträder partiledarna på bilderna?

Figur 2 nedan visar antal bilder där manliga respektive kvinnliga partiledare framträder i elitmiljö, medborgarmiljö, vardagsmiljö samt hemmiljö i förhållande till det medium där bilden har publicerats.

Figur 2: Miljö relaterat till kön och medium

Diagrammet visar att elitmiljö förekommer i störst utsträckning på bilderna i

nyhetstidningarna, medan medborgar- och vardagsmiljö förekommer i störst utsträckning på bilderna i de sociala medierna. Bilder tagna i vardagsmiljö förekommer i mer än fem gånger så stor utsträckning hos de kvinnliga partiledarna som hos de manliga bland bilderna i Dagens Nyheter. Bilder tagna i elitmiljö förekommer i mer än dubbelt så stor utsträckning hos de manliga partledarna som hos de kvinnliga bland bilderna på Instagram.

Figur 3 på nästa sida visar hur bilderna där respektive partiledare framträder i elitmiljö, medborgarmiljö, vardagsmiljö samt hemmiljö fördelar sig på individnivå.

0 10 20 30 40 50 60

Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Aftonbladet Dagens Nyheter Instagram Facebook Hemmiljö Vardagsmiljö Medborgarmiljö Elitmiljö

18

Figur 3: Miljö per partiledare

Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson är de partiledare som i störst utsträckning framträder på bilder i elitmiljö. Annie Lööf och Stefan Löfven framträder i störst utsträckning på bilder i vardagsmiljö. Bilder i hemmiljö förekommer i minst utsträckning hos samtliga partiledare. 4.2 I vilken utsträckning framgår partitillhörigheten på bilderna?

Figur 4 nedan visar antal bilder där partitillhörigheten hos manliga respektive kvinnliga partiledare framgår i förhållande till det medium där bilden har publicerats.

Figur 4: Partitillhörighet framgår relaterat till kön och medium

Diagrammet visar att partitillhörigheten framgår i större utsträckning på bilderna i nyhetstidningarna än på bilderna i de sociala medierna. I Aftonbladet är de manliga

0 10 20 30 40 50 60 70 Hemmiljö Vardagsmiljö Medborgarmiljö Elitmiljö 0 10 20 30 40 50 60

Aftonbladet Dagens Nyheter Instagram Facebook

Man Kvinna

19

partiledarnas andel dubbelt så hög som de kvinnliga partiledarnas – det är emellertid Stefan Löfven som står för mer än hälften av dessa bilder.

Figur 5 nedan visar det totala antalet bilder där partitillhörigheten hos respektive partiledare framgår.

Figur 5: Partitillhörighet framgår per partiledare

Stefan Löfven och Ebba Bush är de partiledare där partitillhörigheten i störst utsträckning framgår på bilderna. Vi kan inte se någon betydande skillnad mellan de manliga och de kvinnliga partiledarna.

4.3 Vilket avstånd till kameran används för att porträttera partiledarna? Figur 6 på nästa sida visar antal bilder där manliga respektive kvinnliga porträtteras med distansfoto, helfigur, halvfigur, närbild samt extrem närbild i förhållande till det medium där bilden har publicerats.

0 10 20 30 40 50 60 70 80 Stefan Löfven Ulf Kristersson Jimmie Åkesson Nyamko Sabuni

20

Figur 6: Porträttering relaterat till kön och medium

Diagrammet visar att de manliga såväl som de kvinnliga partiledarna oftast framträder i halvfigur, oavsett medium. Närbilder och extrema närbilder förekommer i större utsträckning i nyhetstidningarna, medan helfigurs- och distansbilder förekommer i större utsträckning i de sociala medierna.

Figur 7 nedan visar hur bilderna där respektive partiledare porträtteras med distansfoto, helfigur, halvfigur, närbild samt extrem närbild fördelar sig på individnivå.

Figur 7: Porträttering per partiledare

Diagrammet visar att samtliga partiledare oftast framträder i halvfigur. Övriga skillnader som vi kan urskilja är små – vi kan inte urskilja något betydande mönster på individnivå.

0 10 20 30 40 50 60

Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Aftonbladet Dagens Nyheter Instagram Facebook Extrem närbild Närbild Halvfigur Helfigur Distans 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Extrem närbild Närbild Halvfigur Helfigur Distans

21

4.4 Vilket kameraperspektiv används för att porträttera partiledarna?

Figur 8 nedan visar bilder på de manliga respektive kvinnliga partiledarna tagna ur parallell-, fågel- respektive grodperspektiv i förhållande till det medium där bilden har publicerats.

Figur 8: Kameraperspektiv relaterat till kön och medium

Diagrammet visar att parallellperspektivet dominerar både på bilderna i nyhetstidningarna och på bilderna i de sociala medierna. Det finns ingen betydande skillnad mellan de manliga och de kvinnliga partiledarna. I de fall då fågel- eller grodperspektiv används handlar det sällan om några tydliga vinklingar, utan snarare tillstymmelser till respektive kameraperspektiv.

Figur 9 nedan visar hur parallell-, fågel- och grodperspektiv fördelar sig på individnivå.

Figur 9: Kameraperspektiv per partiledare

0 10 20 30 40 50 60

Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Aftonbladet Dagens Nyheter Facebook Instagram

Grod Fågel Parallell 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Grod Fågel Parallell

22

Det finns inga betydande skillnader mellan partiledarna på individnivå – parallellperspektivet är det perspektiv som används i störst utsträckning.

4.5 Med vilken klädsel framträder partiledarna på bilderna?

Figur 10 nedan visar antal bilder där de manliga respektive kvinnliga partiledarna framträder i formell, semiformell respektive ledig klädsel i förhållande till det medium där bilden har publicerats.

Figur 10: Klädsel relaterat till kön och medium

Diagrammet visar att de manliga partiledarna framträder med formell klädsel i större utsträckning än de kvinnliga, som i störst utsträckning framträder med semiformell klädsel. Skillnaden är betydande i de båda nyhetstidningarna och särskilt påtaglig på bilderna i Dagens Nyheter. Semiformell klädsel förekommer oftare på bilderna i de sociala medierna än på bilderna i nyhetstidningarna hos såväl de manliga partiledarna som de kvinnliga. Det är emellertid endast på Instagram som skillnaden inte är betydande. Partiledarna framträder i liten utsträckning med ledig klädsel – och sådana bilder hittar vi i störst utsträckning på de sociala medierna.

Figur 11 på nästa sida visar hur bilderna där respektive partiledare framträder i formell, semiformell respektive ledig klädsel fördelar sig på individnivå.

0 10 20 30 40 50 60

Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Aftonbladet Dagens Nyheter Instagram Facebook Ledig Semiformell Formell

23

Figur 11: Klädsel per partiledare

Diagrammet visar att de manliga partiledarna har formell klädsel i större utsträckning än de tre kvinnliga, som oftare har semiformell klädsel. Annie Lööf är den partiledare som i minst utsträckning framträder med formell klädsel, och hon är även den partiledare som i störst utsträckning framträder med ledig klädsel. De manliga partiledarna framträder med formell klädsel i näst intill samma utsträckning, medan Ebba Busch oftare än Nyamko Sabuni och Annie Lööf framträder med formell klädsel.

4.6 I vilken utsträckning framträder partiledarna ensamma på bilderna?

Figur 12 nedan visar antal bilder där de manliga respektive kvinnliga partiledarna framträder ensamma på bild i förhållande till det medium där bilden har publicerats.

Figur 12: Framträder ensam relaterat till kön och medium

0 10 20 30 40 50 60 70 80 Ledig Semiformell Formell 0 10 20 30 40 50 60

Aftonbladet Dagens Nyheter Instagram Facebook

Man Kvinna

24

De kvinnliga partiledarna framträder ensamma på bild i större utsträckning än de manliga. Det är emellertid endast i Dagens Nyheter som skillnaden är betydande. Nyhetstidningarna har en högre andel bilder där partiledare framträder ensamma än de sociala medierna. På Instagram framträder partiledarna ensamma i minst utsträckning. Högst andel har Aftonbladet, där partiledarna framträder ensamma på drygt hälften av samtliga bilder.

Figur 13 nedan visar det totala antalet bilder där respektive partiledare framträder ensam på bild.

Figur 13: Framträder ensam per partiledare

Stefan Löfven är den partiledare som i lägst utsträckning framträder ensam på bild. Bland de övriga partiledarna finns ingen betydande skillnad på individnivå.

4.7 I vilken utsträckning framträder partiledarna på samma bild som andra politiker?

Figur 14 på nästa sida visar antal bilder där manliga respektive kvinnliga partiledare

framträder på samma bild som en eller flera andra politiker i förhållande till det medium där bilden har publicerats.

0 10 20 30 40 50 60 70 80 Stefan Löfven Ulf Kristersson Jimmie Åkesson Nyamko Sabuni

25

Figur 14: Samma bild som andra politiker relaterat till kön och medium

Partiledarna framträder på samma bild som andra politiker i större utsträckning på bilderna i nyhetstidningarna än på bilderna i de sociala medierna, och i större utsträckning på bilderna i Dagens Nyheter än på bilderna i Aftonbladet. Vi kan inte urskilja någon betydande skillnad mellan de manliga och de kvinnliga partiledarna.

Figur 15 nedan visar det totala antalet bilder där respektive partiledare framträder på samma bild som en eller flera andra politiker.

Figur 15: Samma bild som andra politiker per partiledare

Jimmie Åkesson är den partiledare som i störst utsträckning framträder på samma bild som andra politiker. Det finns emellertid ingen betydande skillnad mellan partiledarna på individnivå. 0 10 20 30 40 50 60

Aftonbladet Dagens Nyheter Instagram Facebook

Man Kvinna 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Stefan Löfven Ulf Kristersson Jimmie Åkesson Nyamko Sabuni

26

4.8 I vilken utsträckning framträder partiledarna på samma bild som medborgare?

Figur 16 nedan visar antal bilder där manliga respektive kvinnliga partiledare framträder på samma bild som medborgare i förhållande till det medium där bilden har publicerats.

Figur 16: Samma bild som medborgare relaterat till kön och medium

Diagrammet visar att det framför allt är i de sociala medierna som partiledarna framträder på samma bild som medborgare. Manliga partiledare förekommer på en övervägande andel av bilderna. På Facebook står Stefan Löfven ensam för knappt en tredjedel av alla bilder där även medborgare förekommer, och på Instagram står Stefan Löfven och Ulf Kristersson tillsammans för drygt hälften av dessa bilder.

Figur 17 på nästa sida visar det totala antalet bilder där respektive partiledare framträder på samma bild som medborgare.

0 10 20 30 40 50 60

Aftonbladet Dagens Nyheter Instagram Facebook

Man Kvinna

27

Figur 17: Samma bild som medborgare per partiledare

Diagrammet visar att Stefan Löfven och Ulf Kristersson tillsammans står för en majoritet av de bilder där partiledare framträder på samma bild som medborgare.

4.9 I vilken utsträckning framträder partiledarna på samma bild som familjemedlemmar?

Figur 18 nedan visar antal bilder där manliga respektive kvinnliga partiledare framträder på samma bild som familjemedlemmar i förhållande till det medium där bilden har publicerats.

Figur 18: Samma bild som familjemedlemmar relaterat till kön och medium

Diagrammet visar att bilder där partiledarna framträder på samma bild som

familjemedlemmar sällan förekommer – och när sådana bilder förekommer, är det framför allt i de sociala medierna som vi hittar dem.

0 10 20 30 40 50 60 70 80 Stefan Löfven Ulf Kristersson Jimmie Åkesson Nyamko Sabuni

Ebba Busch Annie Lööf

0 10 20 30 40 50 60

Aftonbladet Dagens Nyheter Instagram Facebook

Man Kvinna

28

Figur 19 nedan visar det totala antalet bilder där respektive partiledare framträder på samma bild som familjemedlemmar.

Figur 19: Samma bild som familjemedlemmar per partiledare

Diagrammet visar att Annie Lööf står för fler bilder där familjemedlemmar förekommer än de andra partiledarna tillsammans – och därför ser det i figur 18 ut som att de kvinnliga

partiledarna i större utsträckning lägger ut sådana bilder. I själva verket hittar vi fler bilder där familjemedlemmar förekommer hos de manliga partiledarna än hos Nyamko Sabuni

respektive Ebba Busch.

Det totala antalet bilder där familjemedlemmar förekommer är litet – sammanlagt handlar det om 31 bilder.

4.10 I vilken utsträckning ler partiledarna på bilderna?

Figur 20 på nästa sida visar antal bilder där manliga respektive kvinnliga partiledare ler i förhållande till det medium där bilden har publicerats.

0 10 20 30 40 50 60 70 80 Stefan Löfven Ulf Kristersson Jimmie Åkesson Nyamko Sabuni

29

Figur 20: Ler relaterat till kön och medium

Diagrammet visar att de kvinnliga partiledarna ler i större utsträckning än de manliga, såväl på bilderna i nyhetstidningarna som på bilderna i de sociala medierna. Både de manliga och de kvinnliga partiledarna ler i större utsträckning på bilderna i de sociala medierna än vad de gör i nyhetsmedierna. Skillnaden mellan de manliga och de kvinnliga partiledarna är störst på Instagram, där de kvinnliga ler i mer än dubbelt så stor utsträckning som de manliga.

Figur 21 nedan visar det totala antalet bilder där respektive partiledare ler.

Figur 21: Ler per partiledare

Annie Lööf är den partiledare som i störst utsträckning ler på bild, medan Ulf Kristersson ler i minst utsträckning. Diagrammet visar att samtliga kvinnliga partiledare ler i större

utsträckning än de manliga på de bilder där de framträder. 0 10 20 30 40 50 60

Aftonbladet Dagens Nyheter Instagram Facebook

Man Kvinna 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Stefan Löfven Ulf Kristersson Jimmie Åkesson Nyamko Sabuni

30

4.11 I vilken utsträckning tittar partiledarna in i kameran på bilderna? Figur 22 nedan visar antal bilder där manliga respektive kvinnliga partiledare tittar in i kameran i förhållande till det medium där bilden har publicerats.

Figur 22: Tittar in i kameran relaterat till kön och medium

Bilder av de manliga partiledarna som tittar in i kameran i nyhetstidningarna är relativt få och fördelningen dem emellan är lika. De manliga partiledarna tittar in i kameran i mindre

utsträckning än de kvinnliga. Både de manliga och de kvinnliga partiledarna tittar in i kameran i större utsträckning på bilderna i de sociala medierna än på bilderna i

nyhetsmedierna. Skillnaden är störst i Dagens Nyheter, där de kvinnliga partiledarna tittar in i kameran i tre gånger så stor utsträckning som de manliga.

Figur 23 på nästa sida visar det totala antalet bilder där respektive partiledare tittar in i kameran. 0 10 20 30 40 50 60

Aftonbladet Dagens Nyheter Instagram Facebook

Man Kvinna

31

Figur 23: Tittar in i kameran per partiledare

Ingen av partiledarna tittar in i kameran i särskilt stor utsträckning. Diagrammet visar dock att samtliga kvinnliga partiledare tittar in i kameran i större utsträckning än de manliga på de bilder där de framträder.

4.12 I vilken utsträckning gestikulerar partiledarna på bilderna?

Figur 24 nedan visar antal bilder där manliga respektive kvinnliga partiledare gestikulerar i förhållande till det medium där bilden har publicerats.

Figur 24: Gestikulerar relaterat till kön och medium

Diagrammet visar att bilder där partiledarna gestikulerar förekommer i större utsträckning i nyhetstidningarna än i de sociala medierna. Endast i Dagens Nyheter hittar vi fler bilder där de kvinnliga partiledarna gestikulerar än de manliga. Vi kan emellertid inte se någon

0 10 20 30 40 50 60 70 80 Stefan Löfven Ulf Kristersson Jimmie Åkesson Nyamko Sabuni

Ebba Busch Annie Lööf

0 10 20 30 40 50 60

Aftonbladet Dagens Nyheter Instagram Facebook

Man Kvinna

32

betydande skillnad mellan de manliga och de kvinnliga partiledarna. Bilder där partiledarna gestikulerar förekommer i liten utsträckning.

Figur 25 nedan visar det totala antalet bilder där respektive partiledare gestikulerar.

Figur 25: Gestikulerar per partiledare

Vi ser ingen betydande skillnad mellan partiledarna – även om Stefan Löfven framträder med gester i störst utsträckning medan Annie Lööf gör det i minst utsträckning, skiljer det bara sex bilder dem emellan.

0 10 20 30 40 50 60 70 80 Stefan Löfven Ulf Kristersson Jimmie Åkesson Nyamko Sabuni

33

5. Avslutning

5.1 Analys och slutsatser

Vi analyserar resultatet av vår undersökning med utgångspunkt i Erving Goffmans teori om självpresentation, och relaterar löpande vårt resultat till tidigare forskning inom området. 5.1.1 Miljö

Elitmiljön – oftast riksdagen eller någon tv-studio – dominerar bland nyhetstidningarnas bilder, medan medborgar- och vardagsmiljö förekommer i större utsträckning på bilderna i de sociala medierna. Att nyhetstidningarna använder den inramningen kan bero på att

journalister brukar få tillträde till elitmiljön och därför har möjlighet att ta bilder där.

Elitmiljön kan dessutom ge det bästa tillfället för att ta en bild, då politiker allt mer tenderar att göra sig oåtkomliga för journalister (Hammarlin & Jarlbro, s 18).

De manliga partiledarna tycks föredra bilder från elitmiljön när de publicerar inlägg på Instagram, medan vardagsmiljön förekommer i störst utsträckning bland bilderna som de kvinnliga partiledarna publicerar på Facebook. Partiledare som framträder i elitmiljö befinner sig alltid i den främre regionen, som publiken har tillgång till – medan andra miljöer skulle kunna tillhöra den bakre regionen, där partiledarna kan träda ur sina formella roller (Goffman, s 102). Partiledarnas Facebook- och Instagramkonton är emellertid tillgängliga för vem som helst, och därför äger något framträdande rum på varje bild av respektive partiledare som publiceras på dessa konton – partiledaren lyder den etikett som följer av att befinna sig inom syn- eller hörhåll för publiken (Goffman, s 98). Oavsett om en bild är tagen i elitmiljö och publicerad i någon av nyhetstidningarna eller om den är tagen i hemmiljö och publicerad på Instagram eller Facebook, befinner sig partiledaren i den främre regionen, på scenen. 5.1.2 Partitillhörighet

När partitillhörigheten framgår, blir det tydligt att partiledaren vid just det tillfället framträder som representant för sitt parti. Att till exempel fästa en pin på kavajslaget eller att stå framför en storbildsskärm där partiets logotyp lyser, är liktydigt med att ta på sig den mask som innebär att de agerar i rollen som partiledare (Goffman, s 26 f). Symbolerna kan betraktas som dekor – en del av inramningen som talar om för publiken vad de har att vänta sig (Goffman, s 29). Att partitillhörigheten framgår oftare på bilderna i nyhetstidningarna än på bilderna i de sociala medierna kan bero på att journalisterna har tillträde till de officiella sammanhangen,

34

där partiledaren agerar representant för partiet, men inte andra sammanhang, där partiledaren antar andra roller och inte behöver eller vill ange partitillhörighet.

Vi hade väntat oss att partitillhörigheten skulle framgå i större utsträckning hos de kvinnliga partiledarna, eftersom de befinner sig i en miljö som ofta betecknas som typiskt manlig, bland andra politiker och ledare (Weibull, s 259). Det råder emellertid ingen betydande skillnad mellan de manliga och de kvinnliga partiledarna. Aftonbladet tycks vara det medium där skillnaden mellan de manliga och de kvinnliga partiledarna är störst. Förklaringen står att finna på individnivå – Stefan Löfven står för mer än hälften av bilderna i Aftonbladet där partitillhörighet framgår.

5.1.3 Porträtt

Porträttet – partiledarens avstånd till kameran – avgör hur stor del av den expressiva utrustningen som ska framgå av bilden. Till exempel ser vi hela inramningen vid

distansbilder, medan vi inte ser någonting av inramningen vid extrema närbilder. Bilder där partiledarna porträtteras i halvfigur dominerar, oavsett vilket av medierna som bilderna förekommer i eller vilken partiledare som framställs.

Ju närmare ansiktet en bild är tagen, desto förtroligare blir tilltalet (Hirdman, s 48).

Partiledarna tycks alltså föredra ett mindre förtroligt tilltal när de själva publicerar bilder på sociala medier. Det tyder på att partiledarna hellre visar inramningen, så att publiken kan se vilken miljö och vilket rituellt tillstånd som de befinner sig i – till exempel när Stefan Löfven visar att han åker tunnelbana eller Nyamko Sabuni visar att hon deltar i Pridefestivalen (Goffman, s 30). Journalister däremot fokuserar gärna vid personen, vilket kan bero på att det ökar utsikterna att fler tar del av nyheten (Weibull, s 261).

5.1.4 Klädsel

Klädseln utgör det stimuli som dels avslöjar individens sociala status, men också vilken social aktivitet som individen för tillfället ägnar sig åt (Goffman, s 30 f). Partiledare som befinner sig i officiella sammanhang, som representant för sitt parti, bär formell eller semiformell klädsel. Att de manliga partiledarna bär formell klädsel i större utsträckning än de kvinnliga skulle kunna bero på att män förväntas bära kostym och slips i högre grad än kvinnor förväntas bära kavajklänning. Ebba Busch kan delta vid ett formellt möte iklädd polotröja under kavajen, medan många troligen skulle reagera om Stefan Löfven hade liknande utstyrsel.

35 5.1.5 Medaktörer

Nyhetstidningarna har en högre andel bilder där partiledare framträder ensamma än de sociala medierna. På Instagram framträder partiledarna ensamma i minst utsträckning.

Någonting som inte ingår i vår studie men som vi har lagt märke till, är att samma bild ofta förekommer flera gånger i nyhetstidningarna. Bilden kan ha beskurits, ansiktet kan ha zoomats in digitalt, partiledaren kan ha klippts ut från ursprungsbilden och placerats mot en annan bakgrund – men likväl är det samma bild. Det kan ha sin grund i de kommersiella nyhetskriterierna, där materialet ska vara snabbt och enkelt att producera (Weibull, s 261). Vid närbilder, där partiledaren framträder ensam på bild, framgår det inte vilken inramningen är och det går därmed inte att avgöra vid vilket tillfälle bilden har tagits. Vi har visserligen valt bort montagebilder – men de närbilder som vi har analyserat kan mycket väl härröra från något annat tillfälle än det som artikeln behandlar. Det kan vara en förklaring till den högre andelen bilder med ensamma partiledare i nyhetstidningarna.

Vi kan inte urskilja någon betydande skillnad mellan de manliga och de kvinnliga partiledarna när de framträder på bild tillsammans med andra aktörer. Ytterligare någonting som vi har lagt märke till – men som inte ingår i vår studie – är att partiledare tycks vilja rikta

uppmärksamheten mot olika rituella tillstånd. Till exempel framträder Stefan Löfven och Ulf Kristersson i större utsträckning än andra partiledare på samma bild som medborgare – vilket skulle kunna bero på att de vill visa att de brukar träffa sina väljare. Annie Lööf framträder på samma bild som familjemedlemmar i större utsträckning än de andra partiledarna – vilket skulle kunna bero på att hon låter publiken glänta – eller åtminstone ger dem en känsla av att glänta – på dörren till den bakre regionen, där hon inte gör något officiellt framträdande utan i stället framträder som privatperson. Genom att rikta uppmärksamheten mot sådana tillstånd, låter partiledarna publiken se med egna ögon att de inte bara är partiledare utan också helt vanliga människor.

Att partiledarna framträder på samma bild som andra politiker i större utsträckning på bilderna i nyhetstidningarna än på bilderna i de sociala medierna skulle kunna bero på att de flesta av nyhetstidningarnas bilder har tagits i elitmiljöer, där politiker framträder. Vi kan inte urskilja någon betydande skillnad mellan de manliga och de kvinnliga partiledarna.

36 5.1.6 Leenden

Vår undersökning visar att de kvinnliga partiledarna ler i större utsträckning än de manliga, såväl på bilderna i nyhetstidningarna som på bilderna i de sociala medierna. Det stämmer överens med den stereotypiska bilden, där kvinnor framställs leende oftare än män (Jarlbro, s 68 f). Både de manliga och de kvinnliga partiledarna ler i större utsträckning på bilderna i de sociala medierna än vad de gör i nyhetsmedierna. De manliga partiledarna tycks publicera fler bilder där de ler på Facebook än på Instagram. Då Instagram används främst till att sprida information, medan Facebook används till att skapa och upprätthålla relationer, antar vi att de manliga partiledarna vill framstå som handlingskraftiga när de sprider sina budskap och gemytliga när de inbjuder till relationer (Weibull, s 194 f).

Skillnaden mellan de manliga och de kvinnliga partiledarna blir särskilt påtaglig på Instagram, där de kvinnliga partiledarna ler i mer än dubbelt så stor utsträckning som de manliga. De kvinnliga partledarna ler alltså i ännu större utsträckning än de manliga när de själva väljer vilka bilder som ska publiceras. Det torde därmed inte vara journalisterna som åstadkommer denna stereotypiska framställning – snarare tror vi att förklaringen står att finna i den sociala fasaden, där de stereotypiska förväntningar som finns inbyggda i rollen ger upphov till det leende som fotografen fångar på bild. Leendet manifesterar den sociala fasad som har blivit institutionaliserad, utan att den som bär leendet ens reflekterar över det (Goffman, s 33). 5.1.7 Blick in i kameran

Den som tittar in i kameran, möter blicken hos den som senare tittar på bilden. Genom att titta in i kameran använder alltså partiledaren sin expressiva utrustning för att uttrycka närvaro på bilden – det blir en del av ansiktsuttrycket (Goffman, s 30). Vår undersökning visar att de kvinnliga partiledarna inte bara ler utan också tittar in i kameran i större utsträckning än de manliga, såväl på bilderna i nyhetstidningarna som på bilderna i de sociala medierna. Det stämmer överens med den stereotypiska bilden, där kvinnor kontaktsökande tittar in i kameran medan männen ser upptagna ut (Jarlbro, s 68 f). Vi har visserligen lagt märke till att flera av de bilder som vi har granskat har tagits vid tillfällen då det har funnits flera fotografer närvarande, och att partiledaren tittar in i någon annan kamera än den som har tagit just den bild som ingår i vår undersökning. Det har vi emellertid inte fäst något avseende vid, eftersom vi analyserar den bild som har valts ut för publicering (Jarbro 2013, s 65). När en journalist väljer en bild där någon partiledare tittar in i kameran, är det oftare en kvinnlig partiledare än en manlig.