Kandidatuppsats
Hälsopedagogiskt program 180 hp
Barnkonventionens betydelse för fotboll
- En studie om fotbollstränares förhållningssätt i relation
till barnkonventionen
Pedagogik 15 hp
Halmstad 2021-03-31
Titel Barnkonventionens betydelse för fotboll
-En studie om fotbollstränares förhållningssätt i relation till barnkonventionen
Författare Linnea Asservik, Carl Bruno & Klas Tideman Ström
Akademi Akademin för hälsa och välfärd
Handledare Krister Hertting
Examinator Linn Håman
Tid VT20
Sidantal 40
Nyckelord Barnkonventionen, fotbollstränare, frigörande pedagogik, hälsa, känsla av sammanhang, pedagogik.
Sammanfattning
Det blir vanligare att barn och ungdomar slutar spela fotboll när dem blir äldre vilket bland annat beror på avsaknad av tillhörighet, brist på autonomi och en känsla av otillräcklig kompetens, delar som är centrala i barnkonventionens grundprinciper. I Sverige blev barnkonventionen lag den första januari 2020 efter att Sverige kritiserats av FN:s barnrättskommitté, där brister upptäckts. För fotbollstränare innebär lagändringen ett ökat ansvar att arbeta i linje med barnkonventionen. Syftet med studien var att beskriva fotbollstränares uppfattningar av hur de, utifrån
barnkonventionen, arbetar med att skapa goda förutsättningar att främja en hälsosam och pedagogisk miljö för barn i fotbollsföreningar. Det empiriska materialet har inhämtats från nio fotbollstränare genom intervjuer och bearbetats genom en kvalitativ innehållsanalys. Den teoretiska referensramen utgår från frigörande pedagogik och känsla av sammanhang. Den insamlande empirin analyserades och skapade följande kategorier i resultatet: genom arbete med jämlikhet, genom att se till varje individ och genom att skapa delaktighet. Resultatet visade att fotbollstränares arbetssätt i förhållande till barnen gick emot barnkonventionen men att det även fanns arbetssätt hos tränarna som gick i linje med barnkonventionen. Tränarna ansåg att dem arbetade med jämlikhet och lika villkor för barnen. Samtidigt förekom vissa skillnader mellan könen samt selektering där barn kunde exkluderas. Det ansågs viktigt att se till barnens bästa men att fokus ibland hamnade på prestation istället. Tränarna arbetade med delaktighet men brister förekom även här. Vid de situationer som tränarna arbetar i linje med barnkonventionen kan vi se att de främjar en hälsosam och pedagogisk miljö.
Title The convention on the rights of the child and it’s importance for soccer - A study about soccercoaches approach in relation to CRC.
Authors Linnea Asservik, Carl Bruno & Klas Tideman Ström
Department School of Health and Welfare
Supervisor Krister Hertting
Examiner Linn Håman
Period Spring 20
Pages 40
Key words Convention on the rights of the child (CRC), critical pedagogy, health, pedagogy, sense of coherence, soccercoaches.
Abstract
It’s becoming more common for children and young people to stop playing football when they grow older due to lack of belonging, lack of autonomy and a sense of inadequate competence, parts central to the Convention on the Rights of the Child (CRC). In Sweden, the CRC became law on the first of January 2020 after Sweden was criticized by the UN Committee on the Rights of the Child, where shortcomings were discovered. The amendment increases responsibility on football coaches to work along the law. The purpose of the study was to describe football coaches
perceptions of how, based on CRC, they work to create good conditions for promoting a healthy and pedagogic environment for children in football clubs. Empirical material has been obtained from nine football coaches through interviews and processed through a qualitative content
analysis. The theoretical frame of reference is based on critical pedagogy and sense of coherence. The empirics were analyzed and created these categories in the result: through work with equality, by seeing each individual and by creating participation. Results showed that the coaches worked both against and along CRC. Selections occured where children could get excluded and there were inequalities between genders, even though the coaches established that they worked with equality. To look after the children's best interests was considered important but the focus sometimes ended up on performance instead. The coaches worked with participation but shortcomings also occurred here. When the coaches worked along with CRC it promoted a healthy and pedagogic
Förord
Denna kandidatuppsats har genomförts på Hälsopedagogiskt program av tre studerande fotbollsentusiaster på Högskolan i Halmstad. Vi vill tacka alla fotbollstränare som deltagit i studien och gjort detta möjligt för oss genom deras tid och engagemang.
Vi vill också rikta ett stort tack till vår handledare Krister Hertting på Högskolan i Halmstad som gett oss stöttning och vägledning genom hela processen. Tack för ditt engagemang och genuina intresse gentemot vår studie.
Arbetet har fördelats lika mellan samtliga studenter genom hela processen (se tabell 1) och samarbetet har fungerat bra. Vi vill därför även tacka varandra för ett gott samarbete och engagemang.
Linnea, Carl & Klas 2020-06-04
Tabell 1. Författarnas bidrag
Arbetsuppgift Procent utförd av Linnea/Carl/Klas
Planering av studien 33/33/33 Litteraturundersökning 33/33/33 Datainsamling 33/33/33 Analys 33/33/33 Skrivande 33/33/33 Layout/Formalia 33/33/33
1. Introduktion ___________________________________________________________________________________________ 1 1.1Problemformulering _________________________________________________________________________________ 2 2. Syfte _____________________________________________________________________________________________________ 2 2.1Frågeställningar ______________________________________________________________________________________ 2 3. Bakgrund _______________________________________________________________________________________________ 3 3.1Begreppsgenomgång _______________________________________________________________________________ 3 3.2Tidigare forskning ___________________________________________________________________________________ 5 3.3Teoretisk referensram ______________________________________________________________________________ 8 4. Metod _________________________________________________________________________________________________ 10
4.1Vetenskapsteoretiska och metodologiska utgångspunkter _______________________________ 10 4.2Urval ___________________________________________________________________________________________________ 11 4.3Datainsamling _______________________________________________________________________________________ 12 4.4Databearbetning och analys ______________________________________________________________________ 13 4.5Etiska överväganden _______________________________________________________________________________ 14
5. Resultat _______________________________________________________________________________________________ 15
5.1Genom arbete med jämlikhet _____________________________________________________________________ 15 5.2Genom att se till varje individ ____________________________________________________________________ 18 5.3Genom att skapa delaktighet _____________________________________________________________________ 19
6. Diskussion ____________________________________________________________________________________________ 21
6.1Metoddiskussion ____________________________________________________________________________________ 21 6.2Resultatdiskussion _________________________________________________________________________________ 23
7. Slutsatser och implikationer _____________________________________________________________________ 28
Förslag till vidare forskning ___________________________________________________________________________ 28
8. Referenser ___________________________________________________________________________________________ 29
Bilagor ___________________________________________________________________________________________________ 33
1. Introduktion
Lagstiftningen av barnkonventionen i januari 2020 innebär att alla vuxna individer såsom lärare, föräldrar och idrottstränare har ett större ansvar att se till att lagens 54 artiklar följs (Unicef, 2020). Regeringens förhoppningar med den nya lagen är enligt Hedenborg och Norberg (2019) att lättare kunna synliggöra samt stärka barns rättigheter. Riksidrottsförbundet (2019) menar att brister i barns möjlighet till att vara med och påverka upptäcktes under regeringens förarbete inför lagändringen. Även Unicef (2020) anser att det funnits brister i både praxis och lagstiftning trots att Sverige skrivit på avtalet om att följa barnkonventionen. Kritik har riktats åt Sverige från FN:s barnrättskommitté som arbetar med att granska de stater som följer barnkonventionen vilket resulterat i lagändringen. Riksidrottsförbundet (2019) skriver att den nya lagen kan förbättra möjligheterna till att syna och förbättra idrottsverksamheten.
Idrottsmiljön kan enligt Riksidrottsförbundet (2017) bidra till en rad positiva effekter hos
människor såsom ökad fysisk, psykisk och social hälsa, personlig utveckling, kunskaper om kost, träning och hälsa, kunskap i att samarbeta med andra, sätta upp egna mål och lära sig hantera konflikter. Persson och Thomas (2008) anser att idrottsföreningar kan ge utveckling åt samhället genom att bidra med att främja psykisk, fysisk och social hälsa. Eftersom idrottsföreningar har förmågan att innefatta stora grupper kan dessa främjande insatser nå en stor population. Enligt Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna (2016) har idrottsrörelsen flest aktiva vid elva års ålder, men därefter minskar antalet aktiva kontinuerligt upp till 35 års ålder. Även SCB (2019) visar att deltagandet i svensk idrott för personer födda innan 2017 är störst i åldrarna sju till tolv och att antalet deltagartillfällen därefter minskar betydligt ju äldre de blir.
Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna (2016) menar att en orsak till att flertalet individer väljer att sluta idrotta beror på att det ofta fokuseras mer på tävling och resultat längs med idrottarnas stigande ålder. Detta har skett genom till exempel rangordning, fler och
intensivare träningstillfällen, selektering samt ett ointresse i att idrottarna ska ha möjlighet till att påverka sin egna utveckling. Dessa arbetssätt har i sin tur lett till tidig specialisering och en ensidighet i träningen som missgynnat idrottarnas motivation samt utveckling. På grund av detta har flera individer upplevt att dem inte längre passar in i föreningen och därför valt att sluta idrotta. Temple och Crane (2016) menar också i sin studie att barn och ungdomar slutar spela fotboll i takt med att deras ålder stiger men att det inte finns ett universellt svar på varför. Några faktorer som identifierades i studien var brist på autonomi, minskad känsla av tillhörighet och upplevd känsla av otillräcklig kompetens. Dessa faktorer strider mot artiklar i barnkonventionen där barns rätt till självbestämmande och lika värde är centrala faktorer.
I en studie av Eliasson (2017) framkom att idrottstränare inte hade kunskap om att
barnkonventionen införlivats i idrottspolitiken i Sverige. Resultatet i studien visade även att tränarna inte hade kunskap om barnkonventionens innehåll. Det är dock inte lika säkert att denna okunskap innebär att dem inte arbetar i linje med barnkonventionens artiklar. De riktlinjer som Riksidrottsförbundet (RF) har tagit fram sedan tidigare är i linje med barnkonventionen. Enligt Fahlström, Glemne, Hedberg och Linnér (2018) har idrottstränare ett stort ansvar att skapa goda lärandemiljöer eftersom lärande sker i idrotten inte endast gällande den specifika sporten utan
även i flera områden som till exempel socialt samspel. Det anses också av stor vikt att tränarna får utbildning i pedagogik och att deltagarna har möjlighet att ansvara för sin egna utveckling. Ämnet pedagogik har således betydande relevans för vår studie. Då det är framförallt de vuxnas ansvar att se till att barnkonventionen följs och tränarna är dem som i första hand arbetar nära barnen i föreningarna kommer studien utgå från tränare för barn under 18 års ålder. Enligt Riksidrottsförbundet (2018) är fotbollen den idrott som har flest medlemmar i Sverige med ungefär 900 000 medlemmar. Med anledning av fotbollens stora medlemskap genomförs undersökningen på fotbollstränare i olika föreningar runt om i Sverige.
1.1 Problemformulering
Sedan lagstiftningen av barnkonventionen den första januari 2020 är det de vuxnas ansvar att se till att barnkonventionen följs. Hurvida idrottsledare följer konventionen samt hur detta arbete kan se ut i praktiken finns det begränsad information att erhålla. Denna kunskapslucka vill vi undersöka samt hur barnkonventionen kan bidra till en hälsosam och pedagogisk miljö. Dessa delar är centrala i studiens syfte om att beskriva fotbollstränares uppfattningar av hur de, utifrån
barnkonventionen, arbetar med att skapa goda förutsättningar att främja en hälsosam och pedagogisk miljö för barn i fotbollsföreningar.
Forskningsfrågorna utgår från artiklarna 2, 3 och 12 ur barnkonventionen då dessa har relevans inom idrotten samt för studiens syfte. Med hjälp av dessa ska vi studera hur fotbollstränare arbetar med barnkonventionen i dagsläget samt eventuella brister i att förhålla sig till lagen. Enligt Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna (2016); Temple och Crane (2016) arbetar tränare och föreningar emot barnkonventionen där diskriminering, tidig elitsatsning och brister i barnens möjlighet till delaktighet förekommer. Bristen på delaktighet anses vara problematisk eftersom Fahlström et al. (2018) menar att det är av stor vikt att idrottsdeltagarna har möjligheten att bidra till sin egna utveckling för att goda pedagogiska miljöer ska uppstå. Dessa
problemområden presenteras utförligare under rubriken tränare och barnkonventionen.
2. Syfte
Syftet med studien var att beskriva fotbollstränares uppfattningar av hur de, utifrån barnkonventionen, arbetar med att skapa goda förutsättningar att främja en hälsosam och pedagogisk miljö för barn i fotbollsföreningar
2.1 Frågeställningar
1. Hur arbetar fotbollstränare med barns lika värde och rättigheter?
2. Hur uppmärksammar fotbollstränare barnens bästa vid beslut som rör barn i fotbollsföreningar?
3. Hur skapar fotbollstränare utrymme för barnen att uttrycka sin mening i frågor som rör barnet i fotbollen?
3. Bakgrund
3.1 Begreppsgenomgång 3.1.1 Barnkonventionen
FN har under många år arbetat med frågor kring mänskliga rättigheter. År 1979 började arbetet med ett gemensamt beslut kring barns rättigheter, arbetet resulterade i barnkonventionen som trädde i kraft år 1990. Barnkonventionen kallas även för FN:s konvention om barnens rättigheter och är ett rättsligt, internationellt avtal med 54 artiklar kring barns rättigheter (Unicef, 2020). Barnombudsmannen (u.å.) menar att barnkonventionen innefattar alla barn under 18 år och beskriver övergripande barnkonventionens syfte som “Barnkonventionen syftar till att ge barn oavsett bakgrund rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals”. 196 länder har skrivit på avtalet om att följa barnkonventionens föreskrifter och i januari 2020 blev den svensk lag (Unicef, 2020).
Denna studie utgår från artikel 2, 3, och 12 vilket är tre av de 54 artiklar som utgör
barnkonventionen. Anledningen till att dessa tre artiklar valdes var att dem ansågs relevanta för studiens syfte. De tre artiklarna tillsammans med artikel 6: Barn har rätt till liv, överlevnad och
utveckling, ingår dessutom i vad som enligt Hedenborg och Norberg (2019) kallas för
barnkonventionens grundprinciper. Här nedan förklaras dessa tre artiklar för att få en djupare förståelse av dess innebörd.
Artikel 2: Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.
Denna grundprincip i barnkonventionen innebär att ingen får diskrimineras på grund av kön, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, funktion, egendom, börd eller övrig ställning (Hedenborg & Norberg, 2019).
Artikel 3: Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Artikelns syfte är enligt Hedenborg och Norberg (2019) att belysa att barn har samma
värde och rättigheter som vuxna även om de fortfarande är i behov av omsorg och skydd. Detta innebär att vuxna alltid ska fundera över vilka konsekvenser deras handlingar kan betyda för barnen och dessa handlingar ska utföras med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet.
Artikel 12: Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad. Budskapen med denna
artikel är enligt Hedenborg och Norberg (2019) att vuxna ska ta barns åsikter på allvar. Barn har rätt att komma till tals samt ha möjligheten att vara delaktiga och att påverka sin egna situation.
3.1.2 Hälsosam miljö
Enligt Lalonde (1974) är vår omgivande miljö en huvudfaktor för vad som påverkar vår psykiska och fysiska hälsa. Vad som är en hälsosam miljö är inte helt oproblematiskt att definiera.
Beroende på kontext och vem som definierar begreppet verkar det framkomma olika betydelser och faktorer. I en rapport av Folkhälsomyndigheten (2017) behandlas miljöfaktorer som påverkar människans hälsa ur ett folkhälsoperspektiv där bland annat faktorer som buller och
luftföroreningar nämns. Riksidrottsförbundet (2017) behandlar begrepp som är kopplade till en hälsosam idrottsmiljö såsom tillhörighet, ett uppgiftsinriktat klimat, delaktighet och frånvaro av selektering. Detta är några av många faktorer som ingår i begreppet en hälsosam miljö. Vi lyfter upp faktorer som har tydlig relevans utifrån studiens syfte vilken resulterar i att vi endast
behandlar en liten del av begreppet en hälsosam miljö. I studien definieras en hälsosam miljö likt Riksidrottsförbundets (2017) definition där tillhörighet, ett uppgiftsinriktat klimat, delaktighet och frånvaro av selektering är centrala. Utöver RF:s definition har vi valt att tillägga begreppet inkludering i studiens definition. Här anser vi att inkludering är en viktig aspekt i idrottsmiljöer för att främja psykiskt välmående hos individer. Enligt Riksidrottsförbundet (2019) innebär en inkluderande miljö inom idrotten att ta tillvara på olika kompetenser, erfarenheter, talanger och se möjligheter att utveckla dem. I en inkluderande miljö ska varje individ ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. I en studie av Casey et al. (2017) där deltagarna var tonårsflickor framkom att majoriteten tyckte att en inkluderande miljö påverkar deras deltagande i
idrottsföreningen. Vidare menade deltagarna att en inkluderande idrottsmiljö kan bidra till att underlätta deltagarhinder som oro över sin kropp, självkänsla och kompetens. Robertson, Eime och Westerbeek (2019) menar att deltagande i idrottsföreningar kan påverka individens fysiska, psykiska och sociala hälsa. En inkluderande idrottsmiljö är således en viktig del inom idrotten då inkludering verkar ha en positiv inverkan på lärande och hälsa.
3.1.3 Pedagogisk miljö
Den pedagogiska idrottsmiljön menar Fahlström et al. (2018) skall vara till för alla och att miljön skall tillgodose en likvärdig utbildning och utveckling efter personens individuella behov. Alla skall bli sedda och allas åsikter skall tas på allvar. För att främja lärandet är det positivt om idrottsmiljön öppnar upp för att prova på och utforska, det är således viktigt att miljön upplevs trygg för idrottsutövarna. Vidare menar Fahlström et al. (2018) att idrotten inte enbart är en miljö för kunskap om den specifika idrotten utan lärandet sker kontinuerligt gällande fler aspekter som bland annat socialt samspel. Vi definierar en pedagogisk miljö som en miljö där möjlighet ges till kontinuerlig utveckling för individen och där lärande sker som en ständigt pågående process. Av denna anledning är begreppet lärande centralt i studien då vi anser att lärande är den primära delen i en pedagogisk miljö.
3.2 Tidigare forskning
3.2.1 Fotbollsföreningars bidrag till individ och samhälle
Ørntoft et al. (2018) menar att det finns ett samband mellan fysisk inaktivitet vid lägre åldrar och kroniska sjukdomar senare i livet och studien visar att barn som är med i idrottsföreningar har bättre kondition och muskelstyrka jämfört med de som inte är aktiva i idrottsföreningar. Vidare visar en studie av Nielsen, Bugge och Andersen (2016) att barn som är aktiva i en
fotbollsförening har en hög nivå av fysisk aktivitet. I studien framkom även att dem är mer benägna att vara fysisk aktiva i andra sammanhang i vardagen eftersom det ofta finns möjlighet att spela fotboll, till exempel på rasterna i skolan. Nielsen et al. (2016) skriver även att barn som är fysisk aktiva ökar sin sociala förmåga samt deras kulturella färdigheter såsom normer och värderingar när barnen interagerar med andra.
Rosso och McGrath (2012) menar att ingå i en fotbollsförening kan bidra till att öka spelarens sociala förmågor och öka sitt sociala nätverk som vidare kan skapa motivation, stöd samt en känsla av acceptans. Enligt Geidne, Quennerstedt och Eriksson (2013) är idrottsföreningar en del av samhället och föreningarna utgör en stor plattform för ungdomar där det finns möjlighet att arbeta med samhällets hälsofrämjande insatser. Persson och Thomas (2008) vidareutvecklar detta resonemang och menar att det finns förväntningar att föreningar utvecklar sociala interaktioner i samhället och främjandet av hälsa hos befolkningen vilket har både för- och nackdelar. Fördelen med att idrottsföreningar fungerar som en arena där sociala interaktioner och hälsa skapas är att idrottsrörelsen innefattar en stor mängd av människor, speciellt barn och därför når dessa inriktade insatser en stor population. Nackdelen är att idrottsföreningar drivs och byggs upp genom ideell kraft och det kan därför vara problematiskt att ge denna typ av
samhällsuppbyggande ansvar.
3.2.2 Hur skapas hälsa och lärande i fotbollsföreningar?
En studie av Tjomsland et al. (2015) visar att barn trivs i en miljö där lagarbete byggs upp och tränarna bidrar med en känsla av meningsfullhet för laget. Vidare framhäver studien att en av anledningarna till att barn deltar i fotboll är för att de mår bra av det framförallt eftersom de får umgås med vänner, samarbeta med lagkamrater samt lära sig nya färdigheter. Det framkom även i studien att tränarna var en central aspekt av lärandet för barnen. Genom att bidra med rätt förutsättningar kunde barnen förbättra sina förmågor och glädjen kunde medfölja per automatik. Spelarna påpekade själva att lärandet ofta kom av sig själv genom övning, men att tränarna organiserade spelsekvenser och gav stöd vilket hjälpte dem att utveckla sina färdigheter. I en studie av Eliasson (2019) framkom att tränare inom organiserade och strukturerade föreningar kan bidra till att barnen utvecklas inte bara som atleter utan även som människor. Den personliga kontakten mellan tränare och barn har betydelse för barnens utveckling men också deras
Zwolinsky, Kime, Pringle, Widdop och McKenna (2018) menar att barn som spelar fotboll skapar närmare sociala band än de barn som inte spelar fotboll. De som deltog i
fotbollsföreningar hade större inverkan i sitt sociala lärande samt att fotbollen var ett sätt för barn med liknande intresse att skapa närmare vänskapsband med andra. Det som gjorde att barn lärde sig var genom interaktion med andra. Mossman och Cronin (2018) menar däremot i sin studie att det inte är självklart att barn utvecklar sin sociala förmåga genom fotbollen men att det finns tendenser att barnens sociala beteende kan utvecklas i en mindre grad. Vidare visar studien att barn ofta lär sig informellt förutsättningsvis att tränarna bidrar med en trygg miljö och
möjligheter att utveckla sina förmågor via träning eller match (Mossman & Cronin, 2018).
I en studie av Camire, Trudel och Forneris (2012) uppmärksammas att tränare bör sträva efter en positiv ungdomsutveckling för att främja barnens hälsa och positiva aspekter av barnets
mänskliga utveckling. För att en positiv ungdomsutveckling ska infrias läggs stor vikt på att tränare bidrar med deras kompetens och kunskap i barnens utveckling. Tränarna i studien menade att deras förhållningssätt och tidigare erfarenheter kring ledarskap från deras aktiva karriär kunde ha en betydande påverkan på barnens personliga utveckling samt lärande. Tränarna kunde
därmed förmedla till barnen att ta lärdomar vid aktiviteter genom både positiva men också negativa resultat och att resultatet i tävlingssammanhang spelade mindre roll. Vidare framhäver Camire et al. (2012) att tränare bör engagera sig i barnens hälsa och ständigt söka efter
inlärningsmöjligheter för utveckling av barnens personligheter men också agera förebilder för dem. Flertalet tränare menade att med goda kunskaper och utbildning kunde de förstå andras perspektiv och ta hänsyn av andras tankar samt känslor. Tränare med god erfarenhet och utbildning visade sig också besitta goda pedagogiska förmågor. Dessa tränare hade även förmågan att ta lärdomar av sina egna tidigare tränare i såväl goda som negativa aspekter. Tjomsland et al. (2015) menar att fotbollen har potential att bidra med en hälsosam och utvecklande miljö för barn oavsett deras förmåga eller begåvning.
I en studie av Wickman, Nordlund och Holm (2018) framkom att barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) kunde öka sitt självförtroende och få en bättre självbild genom olika aktiviteter som till exempel fotboll. Tränare fick anpassa dessa fysiska aktiviteter för barn med NPF vilket visade att barnen inte bara ökade sin fysiska förmåga utan också deras självbild och självförtroende till att fortsätta vara fysiskt aktiva. Utifrån denna studie visade det sig att barnen med NPF hade samma självförtroende och positiva självbild som barn utan NPF när de utförde aktiviteterna. Studien framhäver vikten av att tränarna har kompetens för att anpassa samt förmedla budskapet och lärandet i aktiviteterna. Genom att barnen fick röra på sig utvecklades kunskap om deras egen hälsa och olika egenskaper som var viktig för deras självkänsla.
3.2.3 Tränare och Barnkonventionen
I en studie av Ekholm, Dahlstedt och Rönnbäck (2019) där frånvaron av flickor i
fotbollsföreningar undersöktes visade resultatet att en utav orsakerna till frånvaro var att flickorna inte hade möjlighet att påverka sin egna utveckling genom enskilda behov och önskemål.
Barnens behov och önskemål bedöms av tränarna och inte utifrån barnens egna uppfattningar. Hedenborg och Norberg (2019) skriver att om inte barn får möjlighet att påverka sin egen utveckling eller inte får höras kring frågor som rör barnet strider mot barnkonventionens artikel 12 om att barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn
ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.
Vidare menar Ekholm et al. (2019) att en hög brist på kvinnliga ledare inom idrotten gör att flickor saknar likasinnade förebilder vilket minskar möjligheten för flickorna att känna samhörighet. Genom att endast använda sig av manliga tränare brister uppvisandet av goda föredömen för jämlikhet vilket i sin tur kan ge en känsla av att alla inte är lika mycket värda. Rosso och McGrath (2012) skriver att den vanligaste anledningen till att kvinnor i södra Australien slutar spela fotboll beror på socioekonomiska aspekter, i detta fall årsavgifter samt transportavgifter. Höga medlemsavgifter utesluter de individer som inte har råd att betala. I en studie av Jacobs, Smits och Knoppers (2016) utförd på idrottstränare framkom att diskriminering var vanligt förekommande i tränarnas arbetssätt mot idrottsutövarna. Utöver att använda metoder så som att skrika på barnen förekom även fall där tränare tvingat vissa utövare att väga sig ett antal gånger i veckan. Obalans mellan kvinnliga och manliga ledare, diskriminering, ojämlikhet och ekonomiska förutsättningar är något som Hedenborg och Norberg (2019) tar upp i
resonemanget kring barnkonventionens artikel 2 alla barn är lika mycket värda och har samma
rättigheter. Ingen får diskrimineras. Hedenborg och Norberg (2019) menar att de ovan nämnda
faktorerna är omständigheter som kan leda till diskriminering och exkludering och är en stor utmaning inom idrottsrörelsen.
Barnkonventionens artikel 3 vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som
bedöms vara barnets bästa ingick i Eliasson (2017) studie där deltagarna var barn och tränare
inom olika idrotter. Deltagarna hade svårt att definiera vad som är barnets bästa och hade inget enhetligt svar på denna fråga. Några faktorer som framkom från barnen var att idrotten skall vara en inkluderande miljö men även att de ska känna sig lyckliga och trygga. Några tränare uttryckte att det är svårt att veta vad som är barnens bästa medans andra arbetade i linje med barnens åsikter genom att skapa inkluderande och trivsamma miljöer. Några tränare menade att barnen har svårt att ha ett framtidsperspektiv och att tränarna då skall hjälpa barnen att se till deras bästa i ett längre perspektiv. Detta kan resultera i att tränarna inte ser till barnens bästa i den rådande situationen utan ser istället till vad som bäst för barnen i framtiden. Riksidrottsförbundet (2017) problematiserar även tidig elitsatsning som en aspekt vilken går emot vad som är bäst för barnet. Här menar RF att tidig elitsatsning kan leda till ensidig funktionell utveckling, överträning, psykosociala störningar och risk för fysiska och psykiska övergrepp. Vidare visade en studie av Jacobs et al. (2016) att idrottstränare själva uppgav att dem inte såg till utövarnas bästa vid träningstillfällena. En tränare uppgav att hen kände stor press av att vinna poäng till laget och ansåg därför att idrottarna behövde “offras” för att åstadkomma poäng. Det framkom också att flertalet tränare inte reflekterade över idrottarnas egna utveckling, fokus låg istället på elitsatsning och ett “tufft” klimat där tränarna ansåg att barnen behövde lära sig att bli “tuffa”. I en studie av Eliasson (2015) där deltagarna bland annat var idrottstränare visade resultatet att tränarna tyckte
det var viktigt med sportslig utveckling hos barnen de tränar. Vissa tränare i studien menade att det är viktigt att barnen har roligt men att de inte får bli på bekostnad av den sportsliga
utvecklingen. Några tränare visade en viss självkritik i sitt sätt att coacha barnen. En tränare uppgav att han ibland är för hård och får påminna sig själv om att det ska vara roligt för barnen.
3.3 Teoretisk referensram
I avsnittet teoretisk referensram presenteras de teorier som används för att analysera det empiriska materialet. Studien ämnade till att beskriva fotbollstränares uppfattning av hur de, utifrån
barnkonventionen, arbetar med att skapa goda förutsättningar att främja en hälsosam och pedagogisk miljö för barn i fotbollsföreningar. För att kunna analysera och tolka om tränares arbetssätt bidrar till en hälsosam och pedagogisk miljö valde vi att analysera empirin i relation till KASAM samt frigörande pedagogik.
3.3.1 Frigörande Pedagogik
Paulo Freire myntade begreppet frigörande pedagogik som i grunden riktar sig mot de förtryckta. Freire kritiserade den så kallade ”bankundervisningen” som kan ses som en traditionell pedagogik där kunskap överförs från lärare till elev och kan liknas med att tränaren sätter in kunskap på barnens kunskapsbank. Detta kan skapa en maktobalans där barnen inte har möjlighet att ta ansvar för sin egna utveckling och bilda sina egna uppfattningar utan endast hämta in kunskap som tränaren besitter, vilket kan hindra barnens förmåga att utvecklas utifrån sina individuella förutsättningar. Freire menar att denna typ av pedagogik leder till att barnen inte lär sig att vara kritiska och uppmanas inte att använda sin fantasi och rationalitet. Freire förespråkar därför en pedagogik där undervisningen utgår från elevens erfarenheter och tankar där barnet kan ställa sig kritisk till undervisningen och de maktstrukturer som finns i samhället. Freire menar även att dialog är en viktig del i den frigörande pedagogiken då Freire anser att genom dialog mellan lärare och elever skapas undervisningen i interaktion med eleven och inte för eleven. Genom detta tillvägagångssätt menar Freire att den traditionella lärar- elev relationen upphör och ett samspel sker där eleven och läraren skapar en gemensam kunskap (Spaaij & Jeanes, 2013).
Enligt Kohan (2018) kan den frigörande pedagogiken beskrivas som en problemlösande pedagogik vilket innebär att utbildningsområden ska utnyttja barnens kompetens kring deras upplevelser. Vidare menar Smidt (2016) att om eleverna själva får reflektera över vad de lärt sig kan det ge ett större perspektiv och på så sätt utvidga kunskapsnivån. Frigörande pedagogik utgår från att uppfatta andra människors perspektiv och ta lärdom av varandra. Det är genom samtal med andra kunskap skapas där alla ska ha rätt till att uttrycka sig utan att bli dömd, vilket i sin tur stärker individens självförtroende och autonomi. Spaaij och Jeanes (2013) skriver att enligt Freire har varje individ förmågan att skapa sin egna världsbild och genom att dela med sig av sin syn till andra kan det vidga vår syn på världen. Genom människors reflektioner kan nytt lärande skapas utifrån personens tänkande. Frigörande pedagogik kan användas som ett inslag inom idrotten för att skapa social inkludering samt ett hjälpmedel för barns individuella utveckling av idrottsliga färdigheter. Lärande kan ske inom idrotten genom att barnen och tränare kommunicerar med
varandra vilket skapar möjligheter till att barnen själva får bidra med sin idrottsliga färdigheter och samtidigt utvidga deras kritiska tänkande. Frigörande pedagogik kan därmed bidrar till att barnen innehar egen makt till sin utveckling samt bidrar till att tränare förstår barnens egna tankar, känslor och motiv.
Spaaij och Jeanes (2013) menar att utifrån ett frigörande pedagogiskt synsätt kan lärande ske även utanför skolan som bland annat i idrotten. Idrottstränare har ofta stor entusiasm och vilja att göra skillnad utifrån deras egna kunskap om sin idrott snarare än att utbilda idrottarna inom andra områden eller stödjande ungdomsutveckling. Spaaije, Oxford och Jeanes (2016) påpekar att Freires teori inom idrotten kan ses som en hjälpande hand för barns egna individuella utveckling. Studien påpekar vikten av att kommunikationen mellan barn och tränare är viktig men också att barnen får tänka kritisk och reflektera över deras egen prestation. Vidare menar studien att
idrottens värde blivit allt viktigare då idrotten även kan ses som en miljö där barns social förmåga utvecklas genom interaktion mellan andra. Spaaij och Jeanes (2013) menar att det krävs mod och trygga miljöer för att barn ska våga uttrycka sina åsikter. Barn lär sig inte enbart i sociala
interaktioner i sporten utan måste uppleva sportsliga erfarenheter samt goda pedagogiska förmågor bland tränarna.
Studiens resultat kommer att tolkas och analyseras utifrån den frigörande pedagogiken i syfte att undersöka om arbete enligt barnkonventionens artiklar 2, 3 och 12 kan bidra till en pedagogisk miljö för barn i fotbollsföreningar. Det kommer därför dras paralleller mellan den ovan nämnda beskrivningen av den frigörande pedagogiken och tränarnas uttalanden i intervjuerna, detta presenteras i resultatdiskussionen.
3.3.2 Känsla av sammanhang
Känsla av sammanhang (KASAM) grundar sig i det salutogena perspektivet där fokus ligger på vad som främjar hälsa. Antonovsky (2005) menar att människor ständigt pendlar mellan ohälsa och hälsa på ett kontinuum. Därför menar Antonovsky (2005) att vi bör fokusera på de faktorer som gör att vi rör oss mot sidan på kontinuumet där hälsa befinner sig. Vad är det då som avgör i vilken riktning på kontinuumet vi rör oss? Antonovsky (2005) menar att KASAM är svaret på den frågan, då ett högt KASAM gör att vi rör oss i riktningen mot hälsa och en låg KASAM gör att vi rör oss mot ohälsa. Vad som bidrar till vilken nivå av KASAM en människa har utgörs enligt Antonovsky (2005) av tre faktorer: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.
Begreppet begriplighet handlar om hur inre och yttre stimuli är begripbart. Vid en känsla av hög begriplighet kan personen förstå den stimuli som kommer till en, att ha kunskap och förståelse för varför saker sker (Antonovsky, 2005). Detta kan i fotbollsföreningar liknas med barn som förstår syftet med aktiviteter inom fotbollsföreningen. Vårt antagande är att fotbollstränaren kan bidra till en känsla av begriplighet hos barnen genom att tydligt förklara syftet med en viss aktivitet och genom att vara pedagogisk. Enligt Antonovsky (2005) är hanterbarhet när en individ upplever sig ha resurser och förmågan att klara av utmaningar i livet. En persons resurser i detta sammanhang kan även vara resurser som kontrolleras av sin omgivning som en partner, läkare eller som i detta fall en fotbollstränare. Av dessa kan personen få hjälp med att hantera svåra situationer vilket gör
att en människas resursbredd är större än sina personliga resurser. Vårt antagande är att barn känner hanterbarhet när hen upplever sig ha förutsättningar och förmågan att klara av aktiviteter kopplade till fotbollsföreningen. Barn i fotbollsföreningar kan uppnå en känslan av hanterbarhet när aktiviteter och träningar är formade utifrån barnets individuella nivå. Meningsfullhet kan ses som motivationskomponent och har en mer känslomässig grund. Människor med en känsla av hög meningsfullhet har enligt personen själv värdefulla sammanhang som denna ingår i och att
personen upplever att livet har en känslomässig innebörd (Antonovsky, 2005). Inom
fotbollsföreningar är exempelvis inkludering och att skapa trygga miljöer komponenter som kan bidra till att barn känner att dem tillhör ett sammanhang vilket i sin tur kan skapa en känsla av meningsfullhet. När barnen får vara delaktiga och trivs i föreningen ökar möjligheterna för barnet att känna meningsfullhet till fotbollen. Antonovsky (2005) menar att en hög meningsfullhet bidrar med känslan av att de krav och svårigheter som dyker upp i livet är värda att lägga sin energi på.
Tillsammans utgör alltså dessa tre komponenter begreppet KASAM. Ett högt KASAM, det vill säga höga nivåer av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet gör att vi människor rör oss närmare hälsa på kontinuumet. Det skall dock tilläggas att en människa inte måste ha höga nivåer av samtliga komponenter för att uppnå en god hälsa, dessa tre komponenter är dynamiska och följer inte ständigt varandra (Antonovsky, 2005). Winroth (2018) menar att individer med ett högt KASAM har bättre förmåga att klara av prövningar och kriser i livet.
Antonovsky (2005) menar att i barn och ungdomsåren lägger en människa grunden för sitt KASAM som sedan byggs på än mer i vuxen ålder. Det är således viktigt att se från ett KASAM perspektiv genom hela livet och vara medveten om att situationer och livserfarenheter i tidig ålder kan komma att påverka en människas KASAM genom hela livet. Vi anser därav att ett KASAM perspektiv hos fotbollstränare för barn skapar förutsättningar för att främja en god hälsa hos barnen. I en studie av Super, Hermens, Verkooijen och Koelen (2018) framkom det att deltagande i idrott hade en positiv effekt på KASAM. Utifrån studiens syfte vill vi undersöka om arbete enligt barnkonventionens artiklar 2, 3 och 12 kan bidra till en hälsosam miljö för barn i
fotbollsföreningar. Detta genom att dra paralleller från det insamlade materialet från tränarna för att sedan ställa detta mot ett KASAM perspektiv och därav undersöka om det finns förutsättningar för barnen att känna begriplighet, hanterbarhet samt meningsfullhet inom fotbollsföreningarna.
4. Metod
4.1 Vetenskapsteoretiska och metodologiska utgångspunkter
Studien grundade sig i en hermeneutisk epistemologisk ansats då tolkningar sågs som en central del i studien. Andersson (2014) menar att tillämpa en hermeneutisk utgångspunkt betyder att en förståelse skapas utifrån empirin snarare än att förklara den. Eftersom olika personer besitter olika erfarenheter kan resultatet av en tolkad text bli olika, vi kan därför inte påstå att det finns en universell sanning i en text. Då studien grundade sig i empiri från fotbollstränares berättelser kunde vi inte påstå att deras uppfattningar stämmer överens med andras uppfattningar. En berättelse är enligt Wiklund, Lindholm och Lindström (2002) ingen objektiv återuppbyggnad av livet utan istället är berättelser personliga uppfattningar, det vill säga en personlig tolkning vilket
var ett till argument till varför hermeneutiken var en god strategi vid intervju. Likaså
bearbetningen och tolkningen av den insamlade datan grundade sig i våra erfarenheter och kunde således inte påstås vara den sanna tolkningen. Detta resonemang stärkte vårt val av en kvalitativ metod, då kvalitativa metoder används bland annat för att göra tolkningar utifrån insamlad data (Lundman & Hällgren Granheim, 2017). Wiklund et al. (2002) menar att vid en
forskningsintervju är det vanligt förekommande att använda sig av en hermeneutisk ansats för att förstå och tolka det som sägs. Denna studie inhämtade såldes datamaterial via intervjuer.
4.2 Urval
Enligt Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) är den forskningsfråga som ska studeras helt avgörande för vilken målgrupp som ska väljas ut. I vårt syfte framkom att studien skulle undersökas i fotbollsföreningar utifrån ett tränarperspektiv vilket även innebar att denna
målgrupp behövde tillhöra det urval som gjordes. Eftersom studiens innehåll var tydligt kopplat till barnkonventionen var det även viktigt att dessa fotbollstränare var tränare för barn under 18 års ålder. Variationen av målgruppens erfarenhet som fotbollstränare var mellan 3–25 år (se tabell 2).
Tabell 2. Tränarnas erfarenhet som fotbollstränare
Intervjuperson Erfarenhet som fotbollstränare i antal år
För att få spridning mellan de olika tränarna kontaktades uppskattningsvis lika många
flicklagstränare som pojklagstränare i varierande åldrar. För att få kontakt med fotbollstränare användes Fogis som sökmotor där vi sökte efter fotbollsföreningar i olika delar av Sverige, även detta för att få en vidare spridning mellan större och mindre föreningar. Eftersom intervjuerna valdes att hålla via digitala verktyg kunde en lättare spridning uppnås av föreningarnas
geografiska belägenhet eftersom vi inte fysiskt behövde befinna oss på flera olika platser. Ett tvåstegsurval gjordes där mail skickades ut först till olika föreningar där dem själva sedan fick ta ställning till om de ville delta samt vilka tränare vi kunde kontakta. Sammanlagt kontaktades 79 olika föreningar via mail där 26 föreningar svarade och tackade ja till att delta. Av dessa 26 deltog tillslut nio föreningar med en tränare från varje. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) menar att det många gånger räcker med sex till åtta intervjuer för att öka chansen att det material som samlas in inte endast tillhör enskilda personers egna åsikter och tankar. För att
säkerhetsställa detta satte vi som mål att hålla mellan åtta och tio intervjuer vilket gjorde att vid nio fastställda intervjuer av personer som tackat ja behövdes inte ytterligare intervjuer eftersom det skulle ge tillräckligt med material. Av den målgrupp som tackade ja till att delta var endast en tränare för flickor medans de övriga åtta tränade pojkar vilket resulterade i en mer ojämn
könsfördelning än önskat. Samtliga av intervjupersonerna var män. Spridningen av åldrarna på barnen blev större, här 5-17 år. Föreningarnas omfattning varierade i storlek sett till antal medlemmar, detta finns dock ingen exakt data på. Varje fotbollstränare har benämnts med en siffra och IP (intervjuperson) samt siffran under citaten i resultatet.
4.3 Datainsamling
Empirin hämtades från enskilda intervjuer i form av videosamtal via FaceTime och Zoom. Anledningen till att det gjordes enskilda intervjuer var huvudsakligen att förenkla för
Intervjuperson 1 4 Intervjuperson 2 8 Intervjuperson 3 5 Intervjuperson 4 25 Intervjuperson 5 10 Intervjuperson 6 5 Intervjuperson 7 17 Intervjuperson 8 3 Intervjuperson 9 Uppgav ej
intervjupersonerna då vi ville ha en stor geografisk spridning. Eftersom intervjupersonerna var från olika föreningar runt om i landet hade det varit svårt med en gemensam träff. Ett annat centralt argument till att de enskilda intervjuerna var på distans var uppkomsten av covid-19, vilket skulle kunna innebära fara för intervjupersonerna vid fysiska träffar.
Ett missivbrev skickades ut via mail (se bilaga 1) till samtliga intervjupersoner i god tid innan intervjuerna skulle ske. Inledningen av intervjun startades med att presentera studiens syfte. Därefter gavs frågan till intervjupersonerna om samtycke till att medverka i studien samt tillåtelse att spela in intervjun. Att inleda intervjuerna på detta sätt är något som Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) förespråkar, som menar att intervjuerna bör inledas med att presentera studiens syfte samt fråga om tillåtelse att spela in. I samband med detta gavs även information om konfidentialitet. Intervjuguiden (se bilaga 2) bestod av 15 frågor, sju övergripande frågor om tränaren, föreningen och barnkonventionen samt sju frågor med tillhörande följdfrågor som var riktade mot de tre artiklarna från barnkonventionen som studien utgick ifrån. I slutet angavs även en avslutande fråga. Anledningen till de övergripande frågorna var att få en bild av personen samt identifiera vilken generell kunskap personen hade om barnkonvention. De sista sju frågorna var de frågor som främst svarade på studiens syfte och frågeställningar. Intervjuerna spelades in från den datorenhet där intervjun genomfördes samt från en närliggande mobiltelefon som fungerade som säkerhetskopia. Anledningen till att intervjuerna spelades in var att förenkla senare
transkribering av materialet. Under intervjuerna var en person huvudansvarig, det vill säga den person som förde samtalet medans en annan person antecknade med papper och penna. Denna person hade även förfogande att inflika i samtalet med följdfrågor eller vid behov av eventuella förtydliganden. Eftersom vi som genomförde undersökningen var tre personer roterades dessa roller vid olika intervjuer. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) menar att egna anteckningar med papper och penna är grundläggande att tillämpa trots användning av inspelningsteknik då personen som antecknar kan notera eventuellt kroppsspråk samt skriva frågor som kan tas upp senare i intervjun. Intervjuernas genomsnittliga tid varade cirka 40 minuter och tränarna intervjuades en gång. Intervjuerna gjordes med minst tre timmars mellanrum för att dels ha utrymme om intervjun blev längre än bestämt samt att förberedelserna till nästkommande intervju kunde ske med noggrannhet. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) skriver att normaltiden för en intervju är mellan 45–60 minuter och att det är fördelaktigt att ha god tid emellan intervjuerna för att ha möjlighet att skriva anteckningar om saker som kom upp.
4.4 Databearbetning och analys
Intervjuerna transkriberades ordagrant utifrån det inspelade materialet allteftersom intervjuerna genomförts. Transkriberingen bör ske så nära inpå intervjun som möjligt eftersom intrycken från intervjun då ligger närmre i minnet (Öberg, 2015). För att tidseffektivisera valde vi att dela upp dessa mellan oss och transkriberade tre intervjuer var. Det inspelade materialet lyssnades därefter igenom av samtliga författare igen och jämfördes med det transkriberade materialet för att se så att inget material missats. Empirin analyserades sedan genom en kvalitativ innehållsanalys då Lundman och Hällgren Graneheim (2017) menar att denna metod framförallt används inom
vårdvetenskap, humanvetenskap samt beteendevetenskap vilket ligger inom vårt område. Materialet analyserades induktivt som enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017) innebär att texten bearbetas förutsättningslöst utan utgångspunkt från teorier eller modeller. Från det transkriberade materialet märktes meningsbärande enheter (MBE) ut från samtliga texter vilka ansågs relevanta för studiens syfte samt forskningsfrågor. Dessa MBE listades i en tabell (se bilaga 3) för att få en överblick över det empiriska materialet som vi markerade ut. Dem MBE som var långa valde vi att kondensera då det enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017) förenklar processen. Nästa steg var att sätta koder utifrån de kondenserade meningsenheterna som enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017) beskrivs som en etikett på en MBE som
sammanfattar dess innehåll. Koder som liknar varandra ska i sin tur sättas ihop och på så sätt skapa kategorier för det empiriska materialet. I denna analys sattes kategorierna: genom arbete med jämlikhet, genom att se till varje individ och genom att skapa delaktighet. Lundman och Hällgren Graneheim (2017) menar att det är av stor vikt att dessa kategoriernas innehåll är närbesläktat och att kategorierna skiljer sig ifrån varandra så att inget material kan tillhöra två kategorier. För att undvika att flera resultat kunde hamna under flera kategorier gick vi flera gånger igenom varje kategori tillsammans och flyttade på MBE som vi ansåg tillhörde en annan kategori. I vissa fall skapades nya rubriker på kategorierna med bredare innebörd. Resultatet från intervjuerna ryms i kategorierna och svarar på frågeställningar och syfte.
4.5 Etiska överväganden
Studien har följt vetenskapsrådets principer för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning där hänsyn framförallt tagits till individskyddskravet. Enligt Vetenskapsrådet (2011) kan detta krav tydliggöras i fyra delar såsom informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att författaren måste informera deltagare i studien om deras roll i arbetet samt varför studien görs. Studiens syfte ska presenteras för deltagaren samt information om frivillighet till att delta. Inför denna studie gavs denna
information till samtliga deltagare ut i ett missivbrev som skickades ut via mail. Vid utförandet av intervjuerna frågade vi varje deltagare om dem fått information gällande studien och påvisade även att de inte behövde svara på alla frågor. Här ställdes även frågan om tillåtelse till att spela in intervjun samt om dem samtycke till att delta i studien. På detta sätt följdes även samtyckeskravet som enligt Vetenskapsrådet (2011) innebär att deltagare i en studie har rätt att själva bestämma över sin egna medverkan och att forskaren skall erhålla deltagarnas samtycke.
Konfidentialitetskravet innebär att deltagarna i studien ska ges konfidentialitet samt att insamlade
personuppgifter ska sparas på ett sätt som gör att ingen utomstående skall kunna komma åt dem. I det utskickade mailet stod information gällande behandling av personuppgifter inom ramen av dataskyddsförordningen. Vid intervjun informerades intervjupersonen om att ingen information gällande individen eller föreningen skulle nämnas i studien som skulle kunna avslöja vem som intervjuats. Det sista kravet i vetenskapsrådets principer är nyttjandekravet och innebär enligt Vetenskapsrådet (2011) att den data som samlas in gällande de medverkande i studien inte får användas eller utlånas i något annat syfte än i vetenskapligt syfte. Även detta kan konstateras att vi tagit hänsyn till då informationen endast har används i syftet att genomföra studien.
5. Resultat
Nedan presenteras studiens resultat utifrån den insamlade empirin från intervjuerna som efter analysen skapade kategorierna: genom arbete med jämlikhet, genom att se till varje individ och genom att skapa delaktighet. I figuren nedan (se figur 1) visas vilken kategori som svarar på vilken forskningsfråga samt kategoriernas underrubriker.
Hur uppmärksammar fotbollstränare barnens bästa vid beslut som rör barn i fotbollsföreningar? genom att se till varje individ Anpassa arbetssättet efter barnen Fokusera på individuell utveckling Hur skapar fotbollstränare utrymme för barnen att uttrycka sin mening i frågor som rör barnet i fotbollen? genom att skapa delaktighet Skapa förutsättningar för självbestämmande åt barnen Skapa trygga miljöer
Figur 1. Visar forskningsfrågor, kategorier och underkategorier.
5.1 Genom arbete med jämlikhet 5.1.1 Skapa möjlighet för alla att delta
Tränarna ansåg att alla fick och hade möjlighet att delta i respektive förening. De tränare som hade uttagningar till matcher ansåg att det var viktigt att de barn som blivit uttagna fick spela oavsett resultatet i matchen. Genom att dem gav stöd till de barn som inte hade samma
ekonomiska förutsättningar eller svårigheter med det svenska språket arbetade tränarna för att
Hur arbetar fotbollstränare med genom arbete barns lika värde och med jämlikhet rättigheter? Skapa möjlighet för alla att delta Arbeta för att motverka diskriminering
alla skulle ha möjlighet att delta. Vissa tränare nämnde även att dem hade anpassade grupper för barn med olika funktionsvariationer.
I min grupp har vi 12 eller 13 olika nationaliteter och många som har ensamstående föräldrar, många syskon sådär som inte har samma ekonomiska förutsättningar som kommer från andra regioner i stan. Vi har verkligen en spridning i vårt lag, alla etniciteter det är ju väldigt festligt att det är så men vi hjälper dem så gott vi kan o då är det framförallt stötta dem ekonomisk så att dem kan följa med på cuper och betala sin medlemsavgift och såna grejer (IP 7).
Tränarna belyste vikten av att få nya barn att känna sig inkluderade i laget och att dem lägger det ansvaret på hela gruppen. Att vara välkomnande, trevlig och öppen gentemot nya medlemmar i föreningen ansågs som viktiga aspekter för tränarna.
Alla ska verkligen vara välkomna och de är någonting vi jobbar med. Jag jobbar ju en del med utvecklingen i föreningen och sånt där och det är någonting vi påpekar och är noga med varje gång vi träffas att alla ska kännas sig välkomna, alla ska känna sig viktiga och värdefulla /.../ Vill man inte spela match så så behöver man inte det heller och just det här tycker vi är viktigt också att om jag är 13 år och vill börja spela fotboll så är det inga hinder utan självklart ska man kunna vara nybörjare även i den åldern och om jag hållit på med fotboll och slutat eller haft uppehåll några år, att man ska känna att man är välkommen tillbaka om motivationen kanske kommer tillbaka (IP 9).
Vissa tränare nämnde att förekomsten av selektering kunde bli allt vanligare vid ett
prestationsfokuserat arbetssätt i föreningen vilket kunde påverka barnens speltid och intresse kring fotbollen. Spelare kunde känna sig missnöjda över bristen på speltid medan andra kunde tvivla på sin individuella förmåga som kunde få dem att sluta med fotbollen. Vissa tränare
menade att alla hade möjlighet att spela matcher men att speltiden kunde vara begränsad när laget spelade för att vinna matcher. Vidare påpekades att träningsnärvaron kunde påverka möjligheten för barnen att bli uttagna till matcher. Vissa tränare påpekade att vid en viss ålder började några föreningar med elitsatsning vilket kunde frambringa en viss osäkerhet kring att barnen kanske inte fick chansen att delta. Det framkom även åsikter om att alla föreningar kanske inte var till för alla och att i föreningar där en tidig elitsatsning sker skulle nya spelare med brist på
fotbollserfarenhet hänvisas till andra föreningar.
Vi pratar jättemycket om hur vi ska hitta rätt i det och vi har alltid olika nivåer på varje träning asså där är den gruppen som kommit längre och där en den som kommit mittemellan och en som kommit mindre långt. Samtidigt, de är ju lite utpekande i de och ingen vill ju vara i den gruppen som kommit kortast till exempel förstås så de är ju skitsvårt. Och de är ju känsligt, fotbollen tappar ju väldigt mycket spelare, jag tittade på Göteborgs Fotbollförbund har vi tappat 50 procent av spelarna mellan sjuan och nian och /.../ då har man inget lag liksom (IP 5).
Vissa tränare menade att ekonomiska begränsningar kunde få barnen att välja bort fotbollen på grund av höga medlemsavgifter och andra kostnader som kunde tillkomma. Samtidigt påpekade vissa tränare att dem bidragit med hjälp åt barn som hade det svårt ekonomiskt. Tränarna menade att frånvaron av barn med fysiska funktionsvariationer kunde förekomma i föreningarna och vissa tränare sa att de inte alls hade barn med fysiska funktionshinder.
5.1.2 Arbeta med att motverka diskriminering
Tränarna uppgav även att de arbetat med att skapa förståelse att respektera barnens olikheter. Detta handlade främst om barn som kunde ha andra religiösa eller kulturella bakgrunder och personliga förutsättningar, vilket tränarna påpekade att varje individ skulle respektera. Vissa tränare menade också att föreningen skulle eftersträva en öppen miljö där varje individ vågar vara sig själv.
Alla är vi olika och alla har olika förutsättningar men alla ska få vara med och allt det där pratar man mycket om. Hur ska vi ha det hos oss i våran grupp och i våran förening sånt. Jag tror man kan förebygga väldigt mycket tolerans, acceptans för olikheter hos varandra om man visar som ledare själv att man verkligen får vara sig själv och får vara den man är och att man får vara med utifrån sina egna förutsättningar (IP 9).
Vissa tränare sa att dem arbetat mycket med att dem tillsammans med barnen satte upp regler och värdegrunder för att motverka diskriminering inom föreningen. Här sattes till exempel regler upp för hur spelarna skulle kommunicera med varandra i laget och hur dem skulle bemöta
motståndarlag vid matcher. Dessa regler följdes sedan upp tillsammans med tränarna för att se om spelarna förhåller sig till de regler dem själva satt upp. Tränarna beskrev även att dem var noga med att markera att det inte fick förekomma någon slags diskriminering alls i laget och att dem i vissa fall fått stänga av spelare som upprepade gånger brutit mot föreningens värdegrund. De ansåg även att det var viktigt att ingripa när det uppstod konflikter mellan spelarna.
Betydelsen av utbildning framkom för att få kompetenta och kunniga tränare med kunskap om att hantera dessa problem och frågor gällande diskriminering. Även teambuilding ansågs vara en viktig del med resonemanget att barnen då lärde känna varandra vilket i sin tur motverkade diskriminering. Jämlikhet och barns lika värden var två andra ämnen som tränarna ansåg vara betydande i deras arbete med barnen. Dem ansåg att alla barn hade samma förutsättningar i föreningen och att dem arbetat mycket med rotation så att alla skulle få testa på alla positioner. Tränarna nämnde även vikten av att uppmärksamma varje individ och att ge alla lika mycket uppmärksamhet oavsett hur mycket plats barnet tog eller inte tog i laget.
För mig är det ju en självklarhet att alla lika värde oavsett hur duktig du är /.../ däremot så gäller det att fånga upp varje spelare varje träning och ge dem någon form av förstärkning. Man hälsar på dem när dem kommer, ser till att dem blir sedda, oavsett färdighetsnivå, oavsett var dem kommer ifrån, oavsett allt sånt. Oavsett hur sociala dem är, vissa barn är ju väldigt sociala och vill snacka mycket, vissa är lite mer tystlåtna men dem ska vi försöka se också. Dem är ju lika värda som den personen som kommer och tjoar och skojar och vill liksom, är social (IP 4).
Gällande flickor och pojkars förutsättningar var meningen dock delad mellan tränarna gällande jämlikhet. Vissa tränare menade att det fanns skillnader i förutsättningar mellan könen medans andra ansåg att dessa skillnader inte existerade i deras föreningar. I vissa fall nämndes att anledningen till skillnaderna berodde på att föreningen inte haft damverksamhet lika länge som herrverksamhet. Andra skillnader som nämndes under intervjuerna var framförallt att pojkarna oftast hade bättre träningstider och bättre materiella förutsättningar. Det framkom även att fotbollen för pojkarna i föreningarna ofta var mer seriös medans flickornas var mer
grundläggande och att olikheten berodde på ett tankesätt om att denna skillnad existerade mellan pojkar och flickor.
Jag skulle säga man mycket tidigare i pojkfotboll gör det seriösare och det är på gott och ont. Jag kan ju tycka min dotter till exempel, att deras träning är lite för basic för där dem är idag. Dem skulle kanske behöva få lite mer träning medan många grabblag tränar för hårt alldeles för tidigt. Och det är inte så mycket lek utan det är mycket allvar från början, där är den stora skillnaden skulle jag säga och de har inte med ekonomi göra det har inte med förutsättningar för planer eller så utan de tror är med hela vår tankebubbla liksom det är bara en tanke att killar ska bli drillade mycket hårdare från början medan tjejer kommer senare liksom och där tycker jag vi är fel på det, åt båda håll skulle jag säga (IP 7).
5.2 Genom att se till varje individ 5.2.1 Anpassa arbetssättet efter barnen
Fotbollstränarna menade att varje beslut som togs kring barnen skulle ske i första hand utifrån barnens bästa. Vad som ansågs vara barnens bästa varierade mellan tränarna. Tränarna var tydliga med att det viktigaste var att barnen hade roligt och att deras välmående alltid kom först. Det ansågs viktigare med ett långsiktigt tänkande kring barnens fotbollsintresse istället för att
fokusera på matchresultatet och därmed lät de barnen spela match oavsett resultatet. Vissa tränare ansåg att fråga barnen om deras åsikter och lära känna deras personlighet var sätt att synliggöra vad som är barnens bästa. För dessa tränare var det viktigt att alltid ta hänsyn till att fotbollen var för barnen.
Det är barnen det är deras idrott det är deras fotboll. Dem är dem viktigaste, det är därför vi har en verksamhet de är för deras skull inte för någon annans. Sen om vi lyckas med det 100% det gör vi kanske inte alltid men man måste påminna sig själv tror jag, att när vi pratar om saker och ting, är det för oss själva eller är det verkligen för barnens bästa? Medvetandegöra oss själva helt enkelt (IP 9).
Vissa tränare menade att föräldrar kunde till viss del ha åsikter gällande tränarnas beslut kring barnen under match. Föräldrar kunde skrika under match att om inte en viss spelare kom in skulle laget förlora. Vissa av tränarna menade att föräldrar kunde ha brist i
5.2.2 Fokusera på individuell utveckling
Vidare menade tränarna att de tillgodosåg barnens behov och vilja att utveckla deras färdighetsnivåer. Tränarna anpassade träning och match utifrån barnens egna individuella
förutsättningar. Detta gjordes bland annat genom att fokusera på individuella prestationer istället för att fokusera på att vinna. Under intervjuerna påpekades att det kunde finnas svårigheter att tillfredsställa spelares behov utifrån deras individuella spelnivå. I vissa fall kunde spelare som kommit längre i sin utveckling söka sig till andra föreningar om tränaren anpassade sig för mycket till dem med lägre spelnivå. Vissa barn kände sig sämre än andra och att dem kunde förstöra för laget vilket ibland resulterade i att barn slutade med fotboll. Vissa tränare berättade att de inte hade något resultatinriktad fokus alls medan andra tränare hade fokus på resultat i form av prestationer. Tränarna beskrev att varje spelare skulle ha möjlighet till att få spela och inte lämnas utanför vid matchdagar oavsett deras individuella fotbollsnivå. Det framkom även att tränarna själva inte fokuserade på resultatet men att andra tränare i laget kunde ha betydligt mer fokus på resultat.
Resultatet är för mig ovidkommande men jag har också folk i min egen tränargrupp där resultatet betyder extremt mycket för dem och det handlar inte om att resultatet betyder mycket för tjejerna utan man märker på vissa ledare att resultatet betyder mycket för dem personligen, dem får en kick av att gå långt i en cup det är liksom för mig helt främmande /.../ det är skitkul att spela matcher men de det är inte där vi blir bra, de är det absolut inte utan det är när vi tränar (IP 2).
Vissa tränare påpekade att ju högre upp i åldrarna barnen kom desto mer resultatinriktad miljö kunde det bli. Detta innebar att selektering förekom i vissa föreningar och att fokus på tävling samt resultat blev vanligare redan från 12 års ålder. I vissa föreningar antydde tränarna att de började med selektering relativt sent till skillnad från andra föreningar, här vid 16 års ålder. Detta för att kunna ge bra förutsättningar åt de barn som eventuellt skulle spela i A-laget.
Sen såklart ju äldre så blir de ju vissa utmaningar kan man säga i form av att speltid kan vara mer varierande. Dem yngre åldersgrupperna tar vi hänsyn till att samtliga spelare ska få spela en match alla ska spela liksom på helgerna, alla som tränar ska ha möjlighet för att spela, alla ska ha möjlighet att delta på träning, men att bedömningen blir nånstans att från 16, 17 behöver vi specialisera mer, kanske prioritera vissa spelare utifrån bedömningen utifrån vilka vi tror på sikt som kommer kunna ta en plats i ett A lag (IP 8).
5.3 Genom att skapa delaktighet
5.3.1 Skapa förutsättningar för självbestämmande åt barnen
Tränarna ansåg att det var viktigt att barnen fick vara delaktiga samt att dem hade möjlighet att påverka miljön de befann sig i och att detta var något dem kontinuerligt arbetade med. Dem nämnde att vid vissa tillfällen utfördes träningspass som var helt eller delvis anpassade utefter barnens önskemål. Vissa tränare sa att dem låtit barnen själva hålla och planera ungefär ett träningspass i månaden i syfte att skapa förståelse för tränarens uppgift men också att barnen
skulle få känna att dem var självgående och fick ta beslut själva. Under intervjuerna framkom även att tränarna ville att barnen själva skulle vara med och ta ansvar för sin egna utveckling. Detta arbete skedde genom att skapa individuella utvecklingsplaner och mål utifrån barnens egna önskemål. På så sätt fick barnen känna att dem och deras utveckling är viktig. Tränarna belyste även vikten av att barnen själva kom med önskemål till tränarna om vad dem ville bli bättre på.
De är ett av våra mål att få dem att driva sin egen utveckling, det är liksom svårt för oss att dra det lasset utan dem har möjligheten och dem får redskapen att kunna göra det (IP 8).
Under intervjuerna framkom att vissa tränare använde sig av individuella utvecklingssamtal för att varje barn skulle få möjlighet att uttrycka sina åsikter och tankar gällande bland annat
träningar, matcher och tränarnas arbetssätt. Tränarna som använde sig av dessa samtal menade att det var ett sätt att visa att spelarna var viktiga och att dem har möjlighet att vara med att påverka. Tränarna ansåg att det var viktigt att uppmärksamma hela individen och inte endast
fotbollsspelaren i sig.
Det är så oerhört värdefullt den tiden när man sätter sig enskilt med och då visar man väldigt påtagligt att den spelaren är viktigt, om spelarens åsikter att jag är lyhörd för dem och man kan ställa frågor till spelaren /.../ Det är minst lika viktigt att jag är intresserad av /.../ hur det funkar i skolan och hur dem har det på sin fritid och om den har andra intressen liksom. Det är hela människan inte bara fotbollsspelaren, det är ju en förutsättning om man ska lyckas och utvecklas och må bra det är liksom att ha harmoni och balans i livet i huvudtaget. Där kan det vara något som kanske har det kämpigt och tufft och då kanske komma till en fotbollsträning kan vara det
viktigaste andningshålet för den killen, tjejen. Så där kan man fylla en extra viktig funktion för nån som har extra kämpigt hemma (IP 9).
Även om tränarna beskrev flera exempel på när barnen fick vara delaktiga framkom även några brister eller begränsningar. Vissa tränare uppgav att de brustit i att ge tid och utrymme åt barnen att få sin åsikt uttryckt genom exempelvis individuella samtal eller gemensamma samlingar efter träningarna. Tränarna sa att dem försökt låta barnen vara delaktiga ibland men att dem också hade mål och ansvar att styra träningarna på ett visst sätt vilket gjorde att dem inte kunde ändra för mycket på träningsupplägget. Under intervjuerna framkom det att barnen inte hade stora möjligheter att påverka men att tränarna ändå försökte lyssna och ta till sig av spelarnas åsikter.
Nej träningar har dom väl inte egentligen jättemycket att säga till om, men samtidigt hade dem kommit och sagt något nån gång så hade man väl lyssnat och diskuterat de med dom liksom (IP 1).
Att förklara syftet med tränarnas val av upplägg eller handlingar för barnen är något som vissa utav tränarna ansågs vara viktigt. Dem menade att många gånger när barnen varit missnöjda har det berott på att dem inte förstått varför dem till exempel behövde göra en viss övning.
Vi har exempelvis en spelare som inte vill spela högerback utan som spelar högerytter det är missnöje men där tar vi hänsyn till barnens berättande sen är det klart att vi har en öppen och ärlig dialog med spelaren om att vi tror att du har störst chans att bli så bra som möjligt här på den positionen /.../ Sen får dem spelare liksom den har mycket inflytande om det sen behöver vara medveten om konsekvenserna av att du kanske inte är längst fram som yttermittfältare du kanske kommer få mindre matchtid sett över hela säsongen om du väljer att spela yttermittfältare (IP 8).
