Arbetsmiljöns inverkan på arbetsförmåga i
ett tidigt skede av arbetsrelaterad psykisk
ohälsa
Tove Lassenius
Arbetsterapi, master 2020
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för hälsa och rehabilitering
Arbetsmiljöns inverkan på arbetsförmåga i ett tidigt skede av
arbetsrelaterad psykisk ohälsa
The impact of working environment on work ability at an early stage
of work-related mental disorders
Författare: Tove Lassenius
Examensarbete master i arbetsterapi, 15 hp. Vårterminen 2020
Lassenius, T.
Arbetsmiljöns inverkan på arbetsförmåga i ett tidigt skede av arbetsrelaterad psykisk ohälsa
The impact of working environment on work ability at an early stage of work-related mental disorders
Examensarbete i arbetsterapi, 15 poäng, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, 2020.
Sammanfattning
Arbetsrelaterad psykisk ohälsa orsakar årligen en ansenlig mängd sjukskrivningar. Behovet av allt tidigare åtgärder, som fokuserar på att anpassa arbetskrav med arbetsförmåga samt samhälleliga strukturer som stödjer dessa har framlyfts. En utmaning är den otillräckliga kunskapen om tidiga arbetsplatsnära åtgärder. Arbetsterapi blir oftast inte aktuellt förrän de negativa konsekvenserna av både tillståndet och sjukskrivningen är betydande.
Syftet i denna studie var att utforska och beskriva hur personer som drabbats av
arbetsrelaterad psykisk ohälsa, men som inte är sjukskrivna, upplever sin arbetsmiljö samt att undersöka hindrande och stödjande faktorer i arbetsmiljön.
Metod: Studien genomfördes med en Mixed Methods design. Data samlades in
med Work Environment Impact Scale (WEIS). Analys av kvalitativa data kombinerade deduktiv och induktiv ansats. Kvantitativa data analyserades med deskriptiv statistik.
Resultatet framlyfte en flerdimensionell och individuellt varierad miljöpåverkan
både i och utanför arbetet som bidrog till upplevelsen av nedsatt arbetsförmåga. Detta är implikationer för behovet av att i ett tidigt skede stödja arbetsförmåga ur ett perspektiv som beaktar den drabbade individens vardagliga helhetskontext. Anpassning av arbetssituationen baserad på en analys av faktorer kopplade till individen, arbetet och miljön, behövs i större utsträckning. Arbetsterapeuters metoder och kompetens kan bidra till ökad kunskap om tidiga åtgärder samt till at stödja individer att undvika sjukskrivning. Denna kompetens berikar och
kompletterar de arbetssätt som redan är praxis inom företagshälsovård.
Arbetsterapeuters expertis borde i tidigare skede och högre grad finnas tillgänglig som stöd vid arbetsrelaterad psykisk ohälsa.
Keywords: arbetsrelaterad psykisk ohälsa, stressrelaterad psykisk ohälsa, WEIS, arbetsterapi, arbetsplatsnära åtgärder, tidiga åtgärder
Lassenius, T.
The impact of working environment on work ability at an early stage of work-related mental disorders
Arbetsmiljöns inverkan på arbetsförmåga i ett tidigt skede av arbetsrelaterad psykisk ohälsa Examensarbete i arbetsterapi, 15 poäng, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, 2020.
Abstract
Work related mental disorders continue to cause significant amounts of work absenteeism. The need of matching working conditions to the individuals’ work ability has been emphasized. The lack of knowledge concerning early
interventions is though challenging. Occupational therapy is often offered at too late a point when the negative consequences of the sick-leave or the condition already are significant.
The aim of this study was two-fold. Firstly, to explore and describe how people
affected by work related stress but not on sick leave, experience their working environment. Secondly, to investigate interfering and supporting aspects in the working environment. A Mixed methods design was chosen, and data collected using the Work Environment Impact Scale (WEIS). The qualitative content analysis employed both deductive and inductive approach. Descriptive statistics were used to analyse gradings.
The results reflected a multidimensional environmental influence in and outside
the work leading to an experience of decreased work ability. The results imply the necessity to early support of work ability embracing the general daily context of the individual affected. Matching the individual and the work to each other, based on an analysis of individual, environmental and work-related factors, should be more common. The methods and the competence occupational therapists possess can contribute to gaining knowledge concerning early interventions and also support individuals to avoid sick leave. This expertise enrichens customary occupational health services practice and should be more commonly provided.
Keywords: work related common mental disorders, exhaustion syndrome, burnout, clinical burnout, WEIS, occupational therapy, workplace involvement, early interventions
Innehåll
1.INLEDNING ... 6
2.BAKGRUND ... 7
2.1.Arbete, aktivitet och hälsa ... 8
2.2.Arbetsförmåga ... 9
2.3.Arbetsmiljö ... 9
2.4.Den transaktionella modellen ... 11
2.5.Arbetsrelaterad psykisk ohälsa ... 12
2.6.Arbetsplatsnära åtgärder ... 12
2.7.Arbetsterapi och arbetsrelaterad psykisk ohälsa ... 13
2.8.Problemformulering ... 14 3.SYFTE ... 15 4.METOD ... 15 4.1.Design ... 15 4.2.Deltagare ... 16 4.3.Datainsamling ... 17 4.4.Kontext ... 17 4.5.Procedur ... 18 4.6.Analys av data ... 18
4.6.1.Kvalitativ analys av data ... 18
4.6.2.Statistisk analys av data... 20
5.RESULTAT ... 22
5.1.Viljan att bidra – de egna kraven i förhållande till arbetsmiljön ... 22
5.1.1.Arbetets temporala flöde som en källa till välbefinnande och arbetsförmåga ... 23
5.1.1.1.När den ostörda platsen för arbete inte finns ... 23
5.1.1.3.När arbetet tar över vardagen ... 25
5.1.2.Förväntningar och förutsättningar som grund för arbetsförmåga ... 26
5.1.2.1.När förväntningarna inte är tydliga ... 26
5.1.2.2.När förutsättningarna att göra ett gott arbete brister ... 27
5.1.3.Det sociala sammanhanget som en grund för bekräftelse, stöd och arbetsförmåga .... 28
5.1.3.1.När återkopplingen är otydlig ... 29
5.1.3.2.Arbetsgemenskapen som grund för utveckling och välbefinnande ... 29
5.1.3.3.Ledarskapet som moderator för stöd och hinder i arbetsmiljön ... 30
5.2. Deskriptiv statistisk analys ... 31
5.3.Upplevd arbetsförmåga som utfall i en komplex situation ... 33
6.DISKUSSION ... 35 6.1.Resultatdiskussion ... 35 6.2.Metoddiskussion ... 39 6.3.Etiska överväganden ... 41 7.SLUTSATS ... 42 KÄLLOR ... 43 BILAGOR ... 48
6
1.INLEDNING
Arbetslivet har genomgått en omfattande transformation som lett till att många av de tidigare i arbetslivet frekvent förekommande arbetsrelaterade sjukdomarna har minskat eller försvunnit medan nya har uppkommit. Psykisk ohälsa är en av dessa nyuppkomna. Den Europeiska kommissionen uppskattade att ungefär 50 – 60% av de förlorade arbetsdagarna inom unionen redan år 2009 hade en koppling till arbetsrelaterad stress (European Agency for Safety and Health at Work, 2009). Idag är sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa orsaken till nästan hälften av alla nya sjukskrivningar i Sverige och den största ökningen har skett i sjukfrånvaro på grund av anpassningsstörningar samt reaktioner på svår stress (Sveriges Kommuner och Landsting, 2017; Försäkringskassan, 2018).
Arbetsplatsnära åtgärder har en lovande effekt på arbetsåtergång vid sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa (FORTE, 2015). Svensk lagstiftning befäster en arbetstagares rätt till aktiva åtgärder på arbetsplatsen som stödjer arbetsförmågan (SFB 2010:110, 30 kap.). Det är
arbetsgivarens plikt att erbjuda dessa inom organisationens verksamhet (AML 1977:1160, 2 kap.) samt att upprätta en plan för återgång i arbete vid sjukskrivning (SFB 2010:110,30 kap. 6 §). Arbetsgivarens möjligheter erbjuda anpassade arbetsuppgifter begränsas dock ofta av otillräcklig kunskap och sen involvering då en medarbetare drabbats av psykisk ohälsa Min kliniska erfarenhet som hälso- och rehabvägledare och arbetsterapeut inom Skandias Hälsoförsäkring överensstämmer med uppfattningen om att arbetsgivare har varierande förutsättningar att stödja nedsatt arbetsförmåga då en medarbetare drabbats av psykisk ohälsa. Samarbete för att undvika sjukskrivning och planera återgång tas vanligen positivt emot. Chefer är oftast måna och engagerade om sina medarbetares hälsa. Allra bäst blir utfallet då generella riktlinjer kan fördjupas utifrån den enskilde medarbetarens arbetsförmåga och upplevda utmaningar i arbetsmiljön. En arbetsterapeutisk kartläggning av arbetsmiljö har ofta ökat medarbetarens insikt i faktorer som bidrar till sänkt välbefinnande samt ökat tilltron och förmåga att själv genomföra förändringar på arbetsplatsen.
Arbetsterapi blir tyvärr vanligtvis aktuellt i ett skede i vilket de negativa konsekvenserna av skada, sjukdom eller sjukskrivning redan är betydande. En fördjupning av kunskap hur arbetsterapeuter i ett tidigt skede av psykisk ohälsa kan stödja arbetsförmåga är speciellt viktig då ökningen av arbets- och stressrelaterad psykisk ohälsa inte visar tecken på att klinga av trots riklig och omfattande forskning inom ämnesområdet.
7
2.BAKGRUND
Arbetsmiljöverkets (2018) rapport från 2018 visar att närmare en tredjedel av den sysselsatta befolkningen drabbats av arbetsrelaterade besvär. Av dessa hade en knapp tredjedel varit frånvarande från sitt arbete på grund av besvären. Den vanligaste typen av arbetsorsakade besvär var trötthet. Bland vanligt förekommande besvär framkom även fysisk smärta och värk, sömnstörningar, oro, ångest, problem med minne, koncentration och tankeförmåga samt symtom på depression och utmattning (Arbetsmiljöverket, 2018).
Arbetsmiljö, yrke och bransch har en påvisad inverkan på sjukfrånvaro (Försäkringskassan, 2018 b). Vanligt förekommande orsaker till arbetsrelaterade besvär är hög arbetsbelastning, otydliga eller motstridiga krav från arbetsgivaren samt krävande kontakt med kunder, patienter, anhöriga, elever och dylika (Arbetsmiljöverket, 2018). Psykiskt ansträngande arbete, höga krav, låg kontroll, obalans mellan ansträngning och belöning, samt rollkonflikter utgör ytterligare faktorer som bidrar till en påvisat ökad risk för sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa (FORTE, 2015).
Begreppet psykisk ohälsa är inte entydigt definierat (FORTE, 2015). Det syftar till olika tillstånd av lättare psykisk ohälsa, det vill säga olika typer av depression och
depressionssymtom, ångest, utmattningssyndrom samt andra stressrelaterade tillstånd. Begreppet arbetsrelaterad psykisk ohälsa avgränsar dessa till den del de är orsakade av
faktorer kopplade till arbetet eller påverkar arbetsförmågan (Institutet för miljömedicin, 2015; Socialstyrelsen, 2017). Konsekvenser för arbetsförmågan vid arbetsrelaterad psykisk ohälsa kan vara av kroppslig, kognitiv eller emotionell karaktär. På sikt kan dessa medföra
funktions- och aktivitetsnedsättningar som märkbart försämrar arbetsförmågan leder till ett behov av sjukskrivning (Institutet för miljömedicin, 2015; Socialstyrelsen, 2017). Jag
kommer i detta arbete att, utan noggrannare specificering av diagnos, i fortsättningen använda begreppen psykisk ohälsa då kopplingen till arbete inte är entydig samt arbetsrelaterad
psykisk ohälsa då jag avser psykisk ohälsa med en tydlig koppling till arbete.
Arbetsåtergång efter sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa kan vara en invecklad process med bakslag och symtomökning. Därför rekommenderas den planeras individuellt i
samverkan med den sjukskrivna samt de aktörer som är involverade, till exempel
arbetsgivaren, arbetsförmedlingen, försäkringsinstanser och hälso- och sjukvården (FORTE, 2015; Institutet för miljömedicin, 2015). Arbetsåtergång påbörjas ofta innan fullständig återhämtning och är en del i återställandet av arbetsförmåga. Fullständigt återställd
8 arbetsförmåga inte ett kriterium för påbörjad arbetsåtergång (Statens offentliga utredningar, 2020).
Sedan 2000-talet har flera förändringar i svenska samhälleliga policys syftat till att ändra på de ökande sjukskrivningarna. Införandet av Förskriften om organisatorisk och social
arbetsmiljö (AFS 2015:4) förtydligar och uppmärksammar arbetsgivarens arbetsmiljöansvar medan införandet av rehabiliteringskedjan samt förändringar i Försäkringskassans villkor för beviljande av sjukpenning haft en sekundär effekt på arbetsåtergång (Bertilsson, Beijerholm & Ståhl, 2017) Rehabiliteringsgarantin, syftade till att främja arbetsåtergång vid lätt till medelsvår psykisk ohälsa men konstaterades otillräcklig och inte leda till önskade effekter på sjukskrivning eller arbetsåtergång. I Riksrevisionens rapport (2015) konstaterades bland annat att det i högre utsträckning behövs tidiga bedömningar samt att fokuset på att aktivt stödja arbetsåtergång bör stärkas. Slutbetänkandet ”Tillsammans för en välfungerande
sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess” (Regeringskansliet, 2020) framlyfter likaledes behovet att förstärka det arbetsplatsinriktade stödet. Trots att arbetsgivare enligt lag ansvarar för dessa insatser konstaterades i utredningen brister i arbetsgivares förutsättningar att erbjuda stöd, deras kunskap om stöd samt i att företagshälsovård och liknande oberoende
expertresurser användes alltför sällan. Bland rekommendationerna nämndes att arbetsgivare i högre grad skall konsultera experter för att utföra en bedömning av behövda åtgärder på arbetsplatsen som stödjer arbetsåtergång (Regeringskansliet, 2020).
I det här arbetet har jag fokus på tidiga insatser. Med begreppet avser jag åtgärder som vidtas innan behov av sjukskrivning har uppstått.
2.1.Arbete, aktivitet och hälsa
Arbete är en avgörande del i en generell aktivitetsbalans och kan vara både en källa till hälsa och ohälsa. Dess form och funktion varierar i livets olika skeden. I vuxen ålder är arbete både en samhällelig förväntning och en rättighet som befäster socialt status (Dorsey, Ehrenfried, Finch & Jaegers, 2019; Wilcock & Hocking, 2015). Vid sidan om sömn är det den aktivitet som vi lägger mest tid på och som i högst grad påverkar våra dagliga vanor (Sandqvist & Ekbladh, 2017). För individen har arbete ett mångdimensionellt värde i personlig och sociokulturell bemärkelse (Taylor, Pan & Kielhofner, 2017). Yrkesval baserar sig ofta på intressen, upplevd kapacitet och förväntningar. Därigenom påverkar arbetet identiteten samt kopplar till en persons förflutna men också till framtida målsättningar, planer och möjligheter (Taylor, et.al., 2017; Wilcock & Hocking, 2015).
9 Balans i arbetslivet hänvisar ofta i folkmun till balansen mellan arbete, vila och fritid
(Wilcock & Hocking, 2015). Inom arbetsterapi ser man mera specifikt på aktivitetsbalans som en subjektiv upplevelse av lagom mängd och variation aktivitet (Wagman, Håkansson & Björklund, 2012). Upplevelsen av aktivitetsbalans har vidare noterats ha en interpersonell influens och vara bunden till miljön (Wagman & Håkansson, 2019). Upplevelsen av balans, välbefinnande och hälsa rubbas då vardagens aktiviteter inte motsvarar det man kan, vill eller bör göra. Obalans kan vara ett resultat av att kapacitet överansträngs eller underbelastas. Likväl kan obalans grunda sig i en upplevelse av att i sin vardag inte ha möjligheten att delta i meningsfulla, hanterbara, nödvändiga eller rutinmässiga aktiviteter på ett tillfredsställande sätt (Taylor, 2017; Wagman, et.al., 2012; Wagman & Håkansson, 2019; Wilcock & Hocking, 2015).
2.2.Arbetsförmåga
Model of Human Occupation (MoHo) definierar arbetsförmåga som sammanbundet med delaktighet i arbete, utförandet av arbetsuppgifter samt individuell kapacitet. Dessa omfattar såväl rollen som arbetande, utförandet av arbetet på ett tillfredsställande sätt samt de fysiska och psykologiska funktioner som individen besitter (Sandqvist & Ekbladh, 2017).
Arbetsförmåga uppstår i en dynamik mellan den arbetande individen, arbetsaktiviteten och arbetsmiljön. Faktorer hos individen som påverkar arbetsförmågan är värderingar, intressen, vanor, roller, kapacitet, kompetens samt förväntningar riktade gentemot den egna förmågan (Rigby, Trentham & Letts, 2019; Sandqvist & Ekbladh, 2017). Arbetsuppgifterna ställer krav på kapacitet och kompetens medan miljön både i och utanför arbetet ger förutsättningar att utföra aktiviteten (Ekbladh, Thorell & Haglund, 2010 a; Sandqvist & Ekbladh, 2017, Taylor, et.al., 2017). En förändring i någon av dessa tre, det vill säga hos individen, i
arbetsuppgifterna eller i arbetsmiljön, har alltid en inverkan på de övriga två elementen och oftast därmed även på upplevelsen av arbetsförmåga. Dessa förändringar kan innebära mer eller mindre frivilliga och önskade förändringar i roller, vanemönster och identiteten samt på upplevelsen av balans, välbefinnande och hälsa (Taylor, et.al., 2017; Wilcock & Hocking, 2015).
2.3.Arbetsmiljö
Miljö definieras i MoHo som de fysiska, sociala, ekonomiska, politiska och kulturella komponenter samt möjligheter till olika arbetsrelaterade aktiviteter, som omger en individ.
10 Modellen kategoriserar miljö i tre helheter, fysisk- och social miljö samt aktiviteter och
övergripande kontext. Av dessa innefattar den fysiska arbetsmiljön arbetets fysiska
sammanhang. Den sociala arbetsmiljön utgörs av personer och relationer medan omgivande attityder och strukturer på både lokal och samhällelig nivå skapar en samhällelig kontext som påverkar den sociala arbetsmiljön. Arbetsmiljöns aktiviteter och övergripande kontext avser i vilken mån tillfällen till olika typer av aktiviteter erbjuds. Detta avser i vilken grad
arbetsuppgifter upplevs som meningsfulla och motsvarar personens kompetens, kapacitet, intressen, roll eller kulturella värderingar. Kategorin omfattar även hur arbetsuppgifter förläggs, organiseras och struktureras över tid men också så att de formar relevanta,
förutsägbara och flexibla kontinuiteter. Möjlighet till pauser, val, planering och delaktighet i beslut är aspekter som starkt kopplar denna kategori till välbefinnande och hälsa (Fisher, Parkinson & Haglund, 2017).
Arbetsmiljö kan på otaliga sätt stödja eller begränsa arbetsförmåga (Fisher, et.al., 2017; Heerkens, Brouwer, Engels, van der Gulde, & Kant, 2017). Begreppet miljöpåverkan refererar till de möjligheter, det stöd, de krav och de begränsningar som en miljö erbjuder en individ att utföra en aktivitet (Fisher, et.al., 2017). Dessa påverkar individens motivation samt hur
aktivitet utförs och organiseras i vardagen (Rigby, et.al., 2019). Utöver den direkta
miljöpåverkan i arbetssituationen på arbetsplatsen, påverkas människor av mera övergripande nivåer av miljö (Wilcock & Hocking, 2015). I sina direkta närmiljöer agerar individer enbart i sitt hem, på sitt arbete eller i sin skola. I en lokal kontext påverkas dessa närmiljöer av
varandra. Mera övergripande förutsättningar bottnar i samhällets politiska, kulturella och sociala strukturer. Dynamiken, som sker över tid, mellan olika miljöer och nivåer, bidrar till hur möjligheter och hinder uppstår och utvecklas för individer och grupper att handla eller delta i aktivitet (Rigby, et.al., 2019). De strukturer som i samhället styr utformandet av arbetsmiljöer blir alltså avgörande förutsättningar för befolkningen att upprätthålla hälsa och välbefinnande (Heerkens, et.al., 2017; Rigby, et.al., 2019; Wilcock & Hocking, 2015).
Wilcock och Hocking (2015) understryker ytterligare den miljöpåverkan som balansen mellan omgivningens och individens värderingar, krav och förväntningar utgör. Samhällsattityder, trender och omgivningens förväntningar speglas mot och i individernas aktivitetsval, vilket kan leda till både enhetlighet och diskrepans. De påpekar att all miljöpåverkan som leder till att människor gör aktivitetsval som strider mot egna värderingar eller intressen, kan
potentiellt bidra till stress, frustration, ilska och slutligen psykisk ohälsa (Wilcock & Hocking, 2015).
11
Figur 1. De närmiljöer individen interagerar med, interagerar med varandra i en lokal kontext samt påverkas av den samhälleliga nivån (Rigby, et.al., 2019).
2.4.Den transaktionella modellen
Fokus på och förståelse för arbetsmiljöns inverkan på arbetsförmåga är viktigt (American Occupational Therapy Association, 2014). Likt MoHo fokuserar de flesta arbetsterapeutiska teorier på interaktionen mellan individen, arbetsuppgiften och arbetsmiljön. Fokuset i dessa är alltså huvudsakligen individualistiskt eller dualistiskt. Individen ses i lägre eller högre
utsträckning skapa sin arbetsförmåga. Det transaktionella perspektivet (Dickie, Cutchin och Humphry, 2006; Bunting, 2016) grundar sig däremot i en pluralistisk holism. Perspektivet introducerades inom aktivitetsvetenskapen av Dickie, Cutchin och Humphry (2006) och har därefter utvecklats vidare samt beskrivits av bland andra Bunting (2016, s. 328 & 329) som en ”lins” som fångar komplexiteten i aktivitet, vilket fördjupar förståelsen för
situationskontextens inverkan på aktivitet. År 2019 publicerade Fisher och Martella (2019) den transaktionella modellen för aktivitet (”Transactional Model of Occupation”). Modellen kombinerar det transaktionella perspektivet på aktivitet med den processdrivna
arbetsterapeutiska modellen Occupational Therapy Intervention Practice Model (OTIPM). Modellen strävar till att stödja både arbetsterapeutiskt resonemang och utformning av intervention. Syftet är att erbjuda stöd att greppa det holistiska och komplexa samspel vars utfall är aktivitet och i vilken individen och miljön är delelement (Fischer & Martella, 2019). Den transaktionella modellen beskriver människan, aktiviteten och situationskontexten som oupplösligt bundna till varandra. Aktivitetens mening, form, funktion och förutsättningar skapas genom situationens olika element. Välbefinnandet i ett situationselement är beroende av välbefinnande i de övriga elementen (Fischer & Martella, 2019). Eftersom arbetsrelaterad psykisk ohälsa i forskning har påvisats uppstå i en komplex, kontinuerlig dynamik i
12 arbetsmiljön (Heerkens, et.al., 2017) blir den transaktionella modellens perspektiv på aktivitet intressant. Arbetsförmåga blir härmed ett utfall i en pågående situation som sträcker sig utöver miljön (Fischer & Martella, 2019).
2.5.Arbetsrelaterad psykisk ohälsa
Att ogynnsamma arbetsförhållanden kan bidra till uppkomsten av psykisk ohälsa är välbefäst inom forskning (Harvey, Modini, Joyce, Milligan-Saville, Tan, Mykletun, Bryant,
Christensen & Mitchell, 2017; Joyce, Modini, Christensen, Mykletun, Bryant, Mitchell & Harvey, 2016). Arbetsförhållanden har konstaterats ha en koppling till både en ökning av psykiska symptom och till utveckling av mera omfattande psykisk ohälsa (Nieuwenhuijsen, Bruinvels & Frings-Dresen, 2010). Kunskapsbasen om vilka arbetsmiljörelaterade faktorer som ökar risken för uppkomsten av psykisk ohälsa är numera god, men i och med att förhållandet mellan psykiskt välbefinnande och arbetsplatsen är komplext, är såväl den nationella som den internationella kunskapen om praktiska, tidiga eller preventiva, arbetsplatsnära åtgärder tillsvidare otillräcklig (Bertilsson, et.al., 2017; FORTE, 2015; Harvey, et.al., 2017; Joyce, et.al., 2016; Nieuwenhuijsen, Bruinvels & Frings-Dresen, 2010; Ruotsalainen, Verbeek, Mariné & Serra 2015).
Erkända riskfaktorer har av Harvey, et.al. (2017) introducerats inbegripna i en ny
övergripande modell i vilken de kategoriserats i tre helheter (1) Obalanserad utformning av arbete, (2) anställningsosäkerhet samt (3) avsaknad av värde och respekt på arbetsplatsen. I dessa helheter ingår arbetsrelaterade karakteristika som i tidigare teorier och forskning framkommit som centrala men avskilda element såsom oregelbundna arbetstider, osäker anställning, höga arbetskrav, låg arbetskontroll, ojämlika möjligheter samt ojämlikt bemötande, obalans mellan ansträngning och belöning, rollkonflikter, avsaknad av socialt stöd, organisatoriska förändringar samt konflikter och kränkande särbehandling (Harvey, et.al., 2017).
2.6.Arbetsplatsnära åtgärder
Arbetsrelaterad psykisk ohälsa är inte endast möjlig att behandla utan även möjlig att förebygga (Joyce, et.al., 2016). Vid tidiga åtgärder, med syfte att undvika sjukskrivning är arbetsplatsen en given miljö och forskning lyfter att fokus i allt högre grad borde ligga på att minska riskfaktorer i arbetsmiljön (Harvey, et.al., 2017). Stödåtgärder och interventioner syftar dock oftast till att öka individens resiliens samt till att minska symptom (Harvey, et.al.,
13 2017; Joyce, et.al., 2016). Bland de frekvent använda, evidensbaserade åtgärderna
förekommer vila, kognitiv beteendeterapi (KBT), multimodal stressrehabilitering (MMSR) och fysisk aktivitet (Björnskov-Mikkelsen & Rosholm, 2018; Ruotsalainen, et.al., 2015; Wallenstein, Åsberg, Wiklander, & Nager, 2019). En utmaning ligger dock i att man
konstaterat att symptomlindring och arbetsförmåga är två skilda fenomen som inte reagerar på samma åtgärder (Joyce, et.al., 2016).
Allt fler interventioner har utvecklats för att stödja arbetsåtergång vid sjukskrivning. Denna har konstaterats påskyndas av arbetsplatsnära åtgärder, det vill säga åtgärder som konkret riktas till arbetssammanhanget och arbetsmiljön (Björnskov-Mikkelsen & Rosholm, 2018; Harvey, et.al., 2017; Wallenstein, et.al., 2019). De arbetsplatsnära insatserna innefattar förändring av förhållanden på arbetsplatsen, en god kommunikation med arbetsgivaren, anpassning eller begränsning av arbetsuppgifter samt en successiv upptrappning av arbetstid och -uppgifter (Björnskov-Mikkelsen & Rosholm 2018; Ruotsalainen, et.al., 2015;
Kärkkäinen, Saaranen, Hiltunen, Ryynänen, & Räsänen, 2017; Wallenstein, et.al., 2019). Den senaste forskningen framlyfter behovet att i ett allt tidigare skede stödja arbetsåtergång genom att anpassa arbetets krav och den anställdes arbetsförmåga till varandra (FORTE, 2015; Kärkkäinen, et.al., 2017; Wallenstein, et.al., 2019). En utmaning är dock att kunskapen om vilka åtgärder, effektmått och önskade utfall som kan och skall kopplas till att stödja arbetsförmåga genom arbetsplatsnära interventioner är otillräcklig (Joyce, et.al., 2016).
2.7.Arbetsterapi och arbetsrelaterad psykisk ohälsa
Inom arbetsterapi har arbete en lång tradition som både mål och medel (Dorsey, et.al., 2019). Även miljön är ett traditionellt viktigt redskap (Rigby, et.al., 2019). Trots detta är
arbetsterapeuter fåtaliga inom företagshälsovård i Sverige. Metoderna att bedöma
arbetsförmåga och arbetsliv samt stödja arbetsförmåga och delaktighet i arbete är dock flera och fokus kan ligga på såväl förebyggande som tidiga och rehabiliterande insatser (Sveriges Arbetsterapeuter, 2018). Arbetslivsinriktade interventioner för att främja hälsa och
välbefinnande har utvecklats på både individ- och gruppnivå och riktar sig till såväl individen som arbetsuppgifter och arbetsmiljön (Fisher, et.al., 2017; Rigby, et.al., 2019; Sandqvist & Ekbladh, 2017). Traditionellt har dock fokus i arbetslivsinriktad arbetsterapi legat på
rehabilitering av nedsatt arbetsförmåga, att motarbeta dess negativa konsekvenser och alltså att möjliggöra arbete trots sjukdom eller skada (Dorsey, et.al., 2019; Rigby, et.al., 2019; Taylor, et.al., 2017).
14 Arbetsterapeutisk forskning har påvisat att förväntad arbetsframgång, ansvarstagande och dagliga rutiner hos individen har en koppling till arbetsåtergång vid arbetsrelaterad psykisk ohälsa (Ekbladh, Thorell & Haglund, 2010 b). Också en förändrad upplevelse av arbetsmiljön har konstaterats ha ett samband med arbetsåtergång samt ökat välbefinnande (Wästberg, et.al., 2016). I en studie vars syfte var att beskriva miljöfaktorers hindrande eller stödjande inverkan på arbetsutförande, tillfredsställelse och välbefinnande, konstaterades att mera kunskap behövs för att på ett meningsfullt sätt kunna anpassa arbetsuppgifter, arbetsmiljö och individ till varandra. Studiens datainsamling skedde med Work Environment Impact Scale (WEIS), som kartlägger hur arbetsmiljöfaktorer påverkar arbetsutförande samt tillfredsställelse och välbefinnande i arbete. Resultaten framlyfte att, interaktion med andra, arbetets mening samt delaktigheten i arbetsgemenskapen upplevdes som de mest stödjande komponenterna i arbetsmiljön. Tidskrav, arbetsuppgifternas krav samt erhållen återkoppling eller belöning för utförda insatser upplevdes som de mest betydande hinder för arbetsförmåga. Forskarna konstaterade att flera studier behövs för att undersöka upplevelsen av arbetsmiljö samt att en speciellt intressant jämförelsegrupp vore personer som inte är sjukskrivna (Ekbladh, et.al., 2010 b).
2.8.Problemformulering
Kunskapen om tidiga arbetsplatsnära arbetsterapeutiska åtgärder är otillräcklig. För att kunna utveckla dessa behövs mera kunskap om vilka aspekter i arbetsmiljön som är viktiga att fokusera på i ett tidigt skede av arbetsrelaterad psykisk ohälsa. Hur upplever personer som drabbats av arbetsrelaterad psykisk ohälsa att deras arbetsmiljö påverkar deras arbetsförmåga? Vilka faktorer i arbetsmiljön hindrar respektive stödjer bibehållandet av arbetsförmåga? Att kartlägga hur arbetsmiljön påverkar arbetsförmåga i ett tidigt skede av arbetsrelaterad psykisk ohälsa möjliggör att man därefter kan diskutera fortsatt utveckling av preventiva arbetsplatsnära arbetsterapeutiska åtgärder. Härefter kan även meningsfulla utfallsmått för tidiga, arbetsplatsnära åtgärder diskuteras. Samhälleligt bidrar detta till en kunskapsökning för att motarbeta sjukskrivning.
15
3.SYFTE
Syftet var att utforska och beskriva hur personer som drabbats av arbetsrelaterad psykisk ohälsa, men som inte är sjukskrivna, upplever sin arbetsmiljö. Syftet var dels att beskriva hur personer upplever att arbetsmiljön påverkar arbetsförmågan, dels att ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv undersöka hindrande och stödjande faktorer i arbetsmiljön.
4.METOD
4.1.Design
Studien genomfördes som en mixed methods studie av så kallad convergent design. Mixed methods är en studiedesign som kombinerar användningen av kvalitativa och kvantitativa data. Valet av mixed methods design kan bottna i ett behov av att jämföra, validera eller förklara kvantitativa resultat med kvalitativa resultat eller vice versa. Metodvalet kan även motiveras med ett behov att kompensera för metodologiska svagheter i respektive metoder eller med att forskaren har tillgång till båda typerna av data (Creswell & Creswell, 2018). Mixed methods av convergent design innebär att datainsamling samt analys av både kvalitativa och kvantitativa data sker parallellt (Creswell & Cresswell, 2018).
Datainsamlingarna i denna studie gjordes samtidigt. Analyserna genomfördes separat från varandra, som självständiga processer. Då analyserna var genomförda sammanställdes och jämfördes resultaten. Datainsamling och analys illustreras nedan. Creswell & Creswell (2018) betonar att det är en fördel att använda samma eller motsvarande variabler eller begrepp för båda typerna av data för att resultaten skall vara jämförbara med varandra. I denna studie baserar sig allt data på samma instrument, vilket medför att begreppen är enhetliga.
16
Figur 2. Förlopp av datainsamling och analys enligt Creswell & Cresswell (2018)
4.2.Deltagare
Under februari och mars 2020 erbjöds personer som fyllde urvalskriterierna att delta i studien. Urvalskriterierna var:
1. Inte sjukskriven
2. Söker stöd hos Sophiahemmet Rehab Center (SRC) pga. arbetsrelaterad psykisk ohälsa
3. Har tillsammans med sin hälso- och rehabvägledare kommit överens om en rehabiliteringsplan i vilken en arbetsterapeutisk intervju ingår
Målet var att rekrytera tio deltagare vars intervjuer skulle spelas in, transkriberas och analyseras. Utbrottet av Covid-19 samt därpå följande restriktioner och förändringar i arbetslivet påverkade rekryteringen avsevärt. Tiden för rekrytering och datainsamling
förlängdes därför. Det slutliga antalet deltagare var nio. På grund av det låga antalet deltagare beskrivs de enbart som grupp.
Av deltagarna var tre män och sex kvinnor. Åldersspannet var 25–55 år. De representerade medarbetare, chefer och ledning i medelstora och stora företag. Fem personer hade familj med barn. Dessa bestod av såväl kärnfamiljer som bonusfamiljer. De flesta beskrev en
stressrelaterad problematik som pågått en längre tid än sex månader. En del hade en längre bakgrund med stressrelaterad problematik men ingen hade tidigare, systematiska
rehabiliteringsåtgärder. Alla var nya klienter inom SRC:s verksamhet och hade en påbörjad rehabilitering bestående av varierande åtgärder, däribland hälso- och
17 rehabiliteringsvägledning, kognitiv beteendeterapi, yrkeslivsplanering, basal kroppskännedom och medicinsk bedömning.
4.3.Datainsamling
Datainsamlingen gjordes med Work Environment Impact Scale (WEIS) (Ekbladh & Haglund, 2010), ett intervjuinstrument som kartlägger subjektiv upplevelse av arbetsmiljö samt
graderar 17 olika miljökomponenters inverkan på arbetsförmåga utgående ifrån en ordinalskala med fyra steg. Skalans poäng 1 och 2 innebär att miljökomponenten har en hindrande effekt på arbetsförmåga. Poäng 3 och 4 innebär att komponenten stödjer
arbetsförmåga. Instrumentets syfte är att identifiera hur fysiska och psykosociala faktorer i arbetsmiljön påverkar utförandet av arbete (Ekbladh, Fan, Sandqvist, Hemmingsson, Taylor, 2014). Instrumentet baserar sig på den teoretiska modellen Model of Human Occupation (MoHo), en frekvent använd teori inom arbetsterapi, som beskriver hur mänskligt görande är ett utfall av en dynamisk process mellan miljö, aktivitet samt individ (Taylor, 2017). WEIS har både internationellt och nationellt konstaterats ha goda psykometriska egenskaper (Ekbladh, et.al., 2014; Kielhofner, Haglund, Ekbladh & Hedlund, 1998)
Datainsamlingen, det vill säga intervjuerna, ingick i och skedde enligt varje klients
individuella rehabiliteringsplan. Intervjuernas längd varierande mellan 35 och 75 minuter och de genomfördes inom SRC:s verksamhet av författaren till detta examensarbete. Intervjuerna gjordes utifrån WEIS-instrumentets struktur med följdfrågor som fördjupade förståelsen kring hur och varför personen upplevde att framkomna arbetsmiljörelaterade faktorer påverkade arbetsförmågan.
4.4.Kontext
Detta examensarbete genomfördes inom Sophiahemmet Rehab Centers (SRC) kontext. SRC erbjuder inom försäkringsbolaget Skandias Hälsoförsäkring, tjänster på individ-, grupp- och organisationsnivå med ett övergripande syfte att hållbart stödja hälsa i arbetslivet. Under åren 2016 - 2018 genomfördes ett utvecklingsprojekt i samarbete med Sveriges Kommuner och Regioner (opublicerad slutrapport). Projektet riktade sig till personer som var sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa och syftade till att utvärdera effekterna av en aktivitetsbaserad bedömning av arbetsförmåga bestående av ett flertal instrument samt kontakt med
arbetsgivare, sjukskrivande läkare och Försäkringskassan. Utfallet påvisade att alla parter upplevde insatsen och samarbetet som berikande. Ur verksamhetens synvinkel har den då
18 erbjudna insatsen visat sig svårimplementerad och resurskrävande. Fortsatt utveckling av flexibla insatser av olika omfattning är därför motiverat.
4.5.Procedur
Samtliga intervjuer genomfördes av författaren. De gjordes enligt befintlig klinisk rutin inom SRC:s verksamhet och ingick i varje deltagares individuella rehabiliteringsplan. Skillnad gentemot befintlig rutin uppstod enbart i och med att intervjun spelades in, analyserades samt att materialet används i aktuell studie.
Personer som blev inbokade för en arbetsterapeutisk intervju med fokus på arbetsmiljö och som fyllde urvalskriterierna fick muntlig och skriftlig information (bilaga 1) om studien av sin hälso- och rehabiliteringsvägledare. Författaren till den aktuella studien var involverad enbart i rollen som intervjuande arbetsterapeut samt som den som utför analysen. Den ursprungliga planen var att få information om samtycket genom att en presumtiv deltagare i samband med intervjun överräckte samtyckesblanketten. Samhällsrestriktioner orsakade av Covid-19 ledde till att all verksamhet på SRC omdirigerades till distanskontakt i ett skede där enbart tre intervjuer var genomförda. Övriga sex intervjuer gjordes online, via Visiba Health Care. Dessa deltagare uttryckte sitt muntliga samtycke till den intervjuande arbetsterapeuten i samband med intervjun. Härefter beslöts hur skriftligt samtycke skulle inhämtas.
Allt insamlat material avidentifierades innan analys. Alla ljudfiler, transkriberade intervjuer samt analysmaterial förstördes efter att examensarbetet publicerats.
4.6.Analys av data
Analysen genomfördes i tre skeden. Först genomfördes den kvalitativa analysen varefter den statistiska analysen gjordes. Härefter gjordes en syntetiserande analys i vilken resultaten jämfördes och samstämmighet samt diskrepanser lyftes i enlighet med de riktlinjer Creswell & Creswell (2018) presenterar.
4.6.1.Kvalitativ analys av data
Analys av inspelade samt transkriberade intervjuer kombinerade deduktiv och induktiv ansats. Tematisk analys gjordes utifrån ett analysschema (Bilaga 2) som formulerades enligt riktlinjer beskrivna av Mayring (2014) och utgick ifrån hur begreppen arbetsförmåga och arbetsmiljö definieras i MoHo (Fisher, et.al., 2017). Analysen påbörjades då tre intervjuer var
19 analysschemat samt analysens kodningsprocedur specificerades. Härefter genomfördes
analysen i sin helhet allteftersom intervjuer gjordes.
Transkriberade intervjuer lästes igenom upprepade gånger. Stycken och meningar vilkas innehåll motsvarade analysschemats kategorier markerades och deras tillhörighet antecknades i marginalen. För att säkerställa att analysen var känslig för nyanser i materialet var den minsta möjliga komponenten, kodningsenheten, en kombination av minst två ord som tydligt gav uttryck för en mening eller betydelse. Den största komponenten, kontextenheten, var stycken som tydligt påvisade en avgränsbar upplevelse av ett förhållande mellan arbetsmiljö och arbetsförmåga (Mayring, 2014). Enheterna grupperades utifrån analysschemat enligt exempel i tabell 1. I de fall där en enhet kunde klassas in under flera kategorier granskades dess innehåll mot sin kontext och den övergripande intervjun för att identifiera den mest betydelsefulla meningen. Detta skede resulterade i tre kategorier med två underkategorier var.
Tabell 1. Exempel på analysens deduktiva skede
Citat Kodningsenhet Kategori Underkategori
Jag har en lista på ansvarsområden… den viktigaste… går inte att speca ner…… jag vet ungefär vad jag skall göra…men jag
känner…inte att jag lever upp till det.
…jag vet ungefär vad jag skall göra …
men jag känner…inte att jag lever upp till det.
Aktivitet/görande
Utförande av arbetsuppgift
Analysens induktiva skede inspirerades av det Lundman och Hällgren-Graneheim (2012) beskriver som analys av innehållets genomlöpande, latenta mening. Denna fas av analys användes för att framlyfta underliggande mening i materialet som den deduktiva analysen inte belyste tydligt. Analysens induktiva skede resulterade i en lätt omgruppering med fokus förhållande i miljön som hade konsekvenser för arbetsförmåga. samt i tabell 2 hur den induktiva analysen fortsatte.
Tabell 2. Exempel på hur den induktiva analysen fortsatte efter den deduktiva analysen
Kod Konsekvens för arbetsförmåga Kategori
Jag vet…(bara) ungefär vet vad jag (förväntas) göra…
…Känner…inte att jag lever upp till det… När förväntningarna inte är tydliga
Den slutliga mängden grupperingar av koder var 22. Dessa grupperades vidare och sammanlänkades slutligen i ett övergripande tema samt tre teman med två respektive tre underteman. Tabell 3 visar exempel på grupperingens gång medan slutliga teman presenteras i tabell 4.
20
Tabell 3. Exempel på gruppering
Kod Gruppering Kategori
Ingen arbetsbeskrivning
Ingen arbetsbeskrivning
När förväntningarna inte är tydliga Ingen tydlig uppgift
Arbetsbeskrivningen är otydlig
Otydlig arbetsbeskrivning Jag vet inte vad som förväntas av mig
Budgeten är orimlig
Jag kan inte påverka kraven
När förutsättningarna att göra ett gott arbete brister
Resultatet duger aldrig Jag kan inte nå målen Inget anpassas
Jag kan inte påverka arbetssätten
Jag kan inte påverka vad jag jobbar med
Tabell 4. Det kvalitativa resultatets övergripande tema, tre teman samt kategorier
Övergripande tema: Viljan att bidra – de egna kraven i förhållande till arbetsmiljön
Tema 1: Arbetets temporala flöde som en källa till välbefinnande och arbetsförmåga
Kategorier: När den ostörda platsen för arbete inte finns
När arbetstempot blir för högt När arbetet tar över vardagen
Tema 2: Förväntningar och förutsättningar som grund för arbetsförmåga
Kategorier: När förväntningarna inte är tydliga
När förutsättningarna att göra ett gott arbete brister
Tema 3: Det sociala sammanhanget som en grund för bekräftelse, stöd och arbetsförmåga
Kategorier: När återkopplingen är otydlig
Arbetsgemenskapen som grund för utveckling och välbefinnande Ledarskapet som moderator för stöd och hinder i arbetsmiljön
4.6.2.Statistisk analys av data
Den statistiska analysen fokuserade på syftets senare del, det vill säga analysen av hindrande och stödjande komponenter i arbetsmiljön. På grund av litet antal deltagare och begränsad mängd data gjordes enbart en deskriptiv analys (Carter & Lubinsky, 2015) av skattningarnas frekvenser efter att skillnaden mellan antal stödjande respektive hindrande uträknats.
Analysens statistiska del besvarade frågorna:
1. Vilken är den mest frekvent förekommande hindrande miljöfaktorn? 2. Vilken är den faktor som minst frekvent graderats som hindrande? 3. Vilken är den mest frekvent förekommande stödjande miljöfaktorn? 4. Vilken är den faktor som minst frekvent graderats som stödjande?
21 5. Vilken typ av miljöfaktorer; fysiska, sociala eller arbetsuppgiftsrelaterade faktorer har
störst frekvens av graderingar av hindrande faktorer?
6. Vilken typ av miljöfaktorer; fysiska, sociala eller arbetsuppgiftsrelaterade faktorer har störst frekvens av graderingar av stödjande faktorer?
22
5.RESULTAT
Den kvalitativa analysen resulterade i ett övergripande tema, ”Viljan att bidra – de egna kraven i förhållande till arbetsmiljön” samt tre teman som presenteras i figur 2. Resultatets teman beskriver arbetsuppgiftens, den fysiska arbetsmiljöns samt den psykosociala
arbetsmiljöns inverkan på arbetsförmåga men motsvarar inte uteslutande miljökategorierna i MoHo eftersom de uppkom ur en dels deduktiv dels induktiv analys. Analysens statistiska skede besvarade forskningsfrågorna och kompletterar den kvalitativa analysen genom att ge en indikation om med vilken frekvens miljöfaktorer skattades som stödjande respektive hindrande.
5.1.Viljan att bidra – de egna kraven i förhållande till arbetsmiljön
Balansgången mellan deltagarnas egna, inre krav och hur dessa ställdes mot krav i
arbetsmiljön är det övergripande temat som påverkade deltagarnas upplevelser genomgående. Balansen mellan inre och yttre krav hade konsekvenser för välmående och hälsa genom att det påverkade deltagarnas sätt att välja, agera och hantera förhållanden och förutsättningar.
Arbete upplevdes generellt mycket viktigt. Detta samt viljan att och strävan till att bidra både i arbetet och genom arbete var grundläggande i den balans som temat beskriver.
”Arbete är viktigt för mig. Det är viktigt för mig att lyckas. Jag vill visa att jag är
kompetent och jag klarar av det här. Jag är inte svag. Det fick mig att vara kvar så länge trots att jag aldrig trivts där.”
23
Figur 3. Samspelet mellan det övergripande temat samt tre teman som påverkar upplevd arbetsförmåga.
5.1.1.Arbetets temporala flöde som en källa till välbefinnande och
arbetsförmåga
Arbetets temporala flöde hade en inverkan på arbetsförmåga och välbefinnande i arbete, i både fysisk och kognitiv bemärkelse. Häri beskrivs främst upplevelser kopplade till
arbetsuppgiften och den fysiska arbetsmiljön. Det temporala flödet omfattar möjligheten till ostört arbete, arbetets tempo samt hur arbetet är förlagt över tid samt balansen mellan arbete och livet utanför arbetet.
5.1.1.1.När den ostörda platsen för arbete inte finns
Möjligheten att arbeta ostört upplevdes både möjliggöra koncentration samt resultera i ett gott arbete och på längre sikt stödja att orka i arbetet. Att inte ha möjligheten att arbeta ostört eller fördjupa sig i lugn och ro i arbetet, upplevdes försämra både önskad kvalitet och önskat resultat. Deltagarna berättade vidare att svårigheter att koncentrera sig och fokusera på arbetet försämrade möjligheterna att göra ett välplanerat, genomtänkt arbete.
24 Deltagarna önskade få jobba ostört men upplevde ofta att möjligheter till detta inte fanns. Delade och öppna arbetsutrymmen upplevdes oftast försvåra ostört arbete. Flera deltagare berättade vidare om att placeringen av deras arbetspunkt bidrog till att de frekvent blev avbrutna, inte hade uppsikt över omgivningen eller upplevde sig bevakade. Detta resulterade i att arbetssätt anpassades samt en sänkt upplevelse av arbetsförmåga.
” …jag …är liksom lite på min vakt... min chef sitter rygg i rygg med mig… Det tycker jag
är det största problemet. … en kreativ del i mitt jobb blir lidande. Där jag kanske skjuter upp det för att jag känner mig inte trygg i den här miljön att göra det utan det blir mer checkar-lista. Jag går till jobbet …för att få saker gjort. Mer än att tänka fritt.”
Viljan att synas och vara tillgänglig kunde upplevas hindra möjligheten att söka sig till avsidesplacerade, tysta och lugna arbetspunkter. Deltagarna ville kunna bevisa sin närvaro och beskrev en rädsla att gå miste om något som var avgörande för utförandet av
arbetsuppgifter. Detta bidrog till att deltagarna valde att fortsätta arbeta i den hindrande arbetsmiljön trots upplevt behov av lugn och ro. Effekten på såväl den fysiska som den kognitiva och emotionella energin blev väldigt uppenbar och direkt.
”…jag behöver ha mitt ”space” liksom. Det finns inte... Det är som på de flesta
arbetsplatser. Alla mötesrum är bokade. Jag har inte riktigt mage att boka ett mötesrum för att sitta och jobba själv även om det skulle finnas. … jag känner mig inte riktigt så där att jag har mitt ”space”. Det finns ingen … tyst zon eller nåt sånt.”
5.1.1.2.När arbetstempot blir för högt
De flesta av deltagarna uttryckte att de generellt gillade ett högt tempo i sitt arbete och hade kanske till och med på grund av detta sökt sig till branschen eller arbetet i fråga. Att ha möjligheten att andas ut mellan arbetsuppgifter och arbetshelheter upplevdes dock fundamentalt gynna både arbetsförmågan och arbetets kvalitet. Deltagarna ville ha den tidsmässiga möjligheten att planera och summera sitt arbete likväl som de önskade tillräcklig tid att lära sig. Att inte kunna sänka tempot i perioder eller ta paus under dagen ledde i första hand till en upplevelse av att arbeta reaktivt och hastigt med den snabbt påföljande
konsekvensen, att inte ha en uppfattning om helheten.
”…man springer till det ena mötet efter det andra och från det ena mötet till det andra … och så är det nån som frågar en fråga och så är det nån som frågar nån annan fråga och … jag jobbade mycket mer än 8 timmar per dag… jag upplever att jag gick in i en
torktumlare och så snurra jag liksom runtrunt runtrunt runtrunt och jag tyckte jag gjorde det väldigt effektivt och snabbt och så när jag snurrade ut ur den här torktumlaren klockan sju - åtta på kvällen så …. Visste jag liksom inte vad har jag gjort idag? Ha jag gjort nånting bra? Vad har jag missat? det bara… ingen tydlighet på nånting…”
25 Att sakna en uppfattning om helheten riskerade eskalera till en mera omfattande upplevelse, att inte behärska det förväntade, att inte förmå sig ge sitt bästa eller inte se lösningar på problem. Detta upplevde deltagarna strida mot den egna strävan att utföra ett gott arbete samt viljan att bidra med nya idéer och lösningar.
” Jag presterar inte till min fulla potential eftersom jag är så stressad och hela tiden
påkopplad. ”
Att arbetstempot var hög upplevdes även vara en av de grundläggande orsakerna till trötthet och koncentrationssvårigheter. Deltagarna berättade om trötthet och irritation vilket ledde till en ond cirkel av trötthet och ansträngning, arbetet tog längre tid att utföra, vilket ökade tidsbristen och försämrade ytterligare upplevelsen att kunna utföra ett gott arbete. Ofta var förbättringsbehoven i arbetssätten uppenbara och något som deltagarna ville ändra på, men då tid utgångsmässigt var en bristvara, prioriterades dessa bort. Speciellt då högt arbetstempo kombinerades med otillräcklig tid att utföra arbetet framkom mera omfattande inverkan även på vardagen utanför arbetet.
5.1.1.3.När arbetet tar över vardagen
Balansen mellan arbetet och livet utanför arbetet upplevdes som en källa till såväl återhämtning och ökat välbefinnande som ytterligare obalans och stress. Deltagarna var välmedvetna om sitt behov av vila och rekreation men då arbetstiden upplevdes otillräcklig blev tankarna på arbetet svåra att bryta varefter deltagarna upplevde ledighet stressande. Arbetet kröp allt oftare in i vardagen även hemma och deltagarna uppgav sig tillbringa allt mer av sin fritid med arbetsuppgifter, vilket kopplades ihop med ökande fysiska symtom och en accelererande svårighet att orka jobba.
”… jag jobbar väldigt mycket… Jag har inte… tid … att umgås med människor… jag har fortfarande inga vänner här… om det är en lite lugnare period så försöker jag
promenera… när jag behöver en paus… och sen… efter jobbets slut så blir jag bara sittande i soffan... men fortfarande ... med tankarna på jobbet.”
Tekniska lösningar så som datorer, smarttelefoner och applikationer, som möjliggjorde arbete hemifrån, uppgavs trigga till arbete utanför arbetstid. Detta försvårade ofta förmågan att balansera mellan det egna kravet på ett gott arbetsresultat och behovet av återhämtning och vila. Förpliktelser utanför arbetet kändes allt oftare som ytterligare stressande. Tid eller krafter för umgänge med familj och vänner fanns inte. Upplevelsen av otillräcklig arbetsförmåga och prestation på arbetet underströks av att arbetstiden bröts av vardagens övriga behov.
26 Under våren 2020 bidrog Covid-19 pandemin till att deltagarnas fysiska arbetsmiljö
förflyttades hem. Arbetet skedde härefter huvudsakligen hemma och online. De samhälleliga restriktioner som medföljde pandemins utbrott orsakade ytterligare negativ miljöpåverkan genom att vardagliga miljöer blev otillgängliga och aktivitet i varierande miljöer begränsades.
”…det är svårt att säga vad som beror på vad… men …hade det inte varit dåligt privat hade jag inte mått dåligt på jobbet heller. Då hade jag klarat det bättre. Nu känner jag mig svagare, inte så stark och då blir det jobbigt på jobbet också”
5.1.2.Förväntningar och förutsättningar som grund för arbetsförmåga
Att ha en tydlig uppfattning om arbetsuppgifter, om förväntningar kopplade till dessa samt att kunna påverka både innehåll och utformning av arbete utgjorde en källa för engagemang och inspiration. Deltagarna ville utföra ett gott arbete, de ville lära sig, de ville utvecklas i sina roller. Att då känna till vad som förväntas och kunna påverka förutsättningarna upplevdes som grundläggande för att uppleva välbefinnande i arbetet och uppnå önskad arbetsförmåga. Då förutsättningarna till detta brast hade konsekvenserna för arbetsförmågan en större emotionell tyngd. Upplevelsen av otillräcklighet skapade rädsla och oro samt att den egna kompetensen och kapaciteten ifrågasattes. Avsaknad av engagemang och motivation å sin sida påverkade även det konkreta utförandet av arbete.
5.1.2.1.När förväntningarna inte är tydliga
Deltagarna upplevde att otydligheter och brister i arbetsbeskrivningen påverkade deras förutsättningar att känna att de bidrog och gjorde ett gott jobb. Att ha en tydlig uppfattning om förväntningar skapade en möjlighet att fokusera på att göra ett gott jobb och utvecklas. Att känna till enbart målet men ha friheten att disponera sitt arbete upplevdes inte alltid
tillräckligt tydligt inte heller att ha en detaljerad arbetsbeskrivning av dagliga uppgifter utan att dessa kopplades till större helheter.
”Det är otydligt! Jag känner inte att jag bidrar på något sätt och jag känner inte att jag gör ett bra jobb! …Det finns inget sätt att mäta sig på för att förstå om man presterar bra eller dåligt.”
Otydlighet ledde till oförutsägbarhet och osäkerhet gällande såväl resultat som sätt att nå resultatet. Förväntningar och krav kunde då komma överraskande eller plötsligt och skapa en upplevelse av misslyckande. Upplevelsen att vara tvungna att prova sig fram och lära sig genom misstag, ledde till en känsla att i efterhand tvings motivera sitt handlande, korrigera
27 misstag eller förbise att något blivit fel. Dessa bidrog till en bekräftelse av misslyckande och en ökande osäkerhet kopplad till den egna arbetsförmågan.
”Ofta kommer riktlinjer för sent. Man har redan hittat en lösning… Riktlinjerna blir onödiga… till och med motsägelsefulla… Jag kanske får veta det inte var min grej att göra…”
Avsaknaden av en arbetsbeskrivning kopplade till en osäkerhet gällande den egna arbetsbelastningen. Deltagarna upplevde press att prestera tillräckligt samtidigt som de upplevde att deras börda ökade på grund av bristande ansvarsfördelning och delegering. Att då avgöra ifall man uppfyllde förväntningar och kunde skatta sin arbetsförmåga som god blev svårt. Otillräcklighet bekräftades speciellt ifall deltagarna observerade stress hos sina ledare eller bland sina kolleger. Detta tolkades vara ett tecken på att man själv hade gjort ett dåligt arbete.
Mest påtagligt påverkade otydliga förväntningar de egna kraven. Då arbetsgivarens förväntningar inte var tydligt uttalade, kom de egna kraven att växa till sig och kännas övermäktiga. Speciellt i koppling till frihet att disponera över sitt arbete framkallade otydliga förväntningar en upplevd svårighet att sätta gränser och värna om sin arbetsförmåga.
”Det är mina egna krav som ställs på mig och dom är hårda ibland. När det inte är tydliga direktiv, då får man välja själv och då blir det kanske för hårda krav.”
5.1.2.2.När förutsättningarna att göra ett gott arbete brister
Att begränsas av förutsättningar bidrog till att tappa motivationen och tilltron gentemot sin arbetsförmåga samt längre fram till en upplevd förlust av välbefinnande i arbetet. Bristande förutsättningar kopplade starkt till upplevelse av övermäktiga krav och orimlig arbetsbörda i förhållande till resurser och förmågor. Speciellt då deltagarna inte upplevde sig kunna påverka dessa, blev konsekvensen en upplevelse av kraftigt nedsatt arbetsförmåga och försämrat välbefinnande i arbetet.
” Att kunna påverka sin arbetssituation skapar effektivitet, engagemang och innovation.” Att kraven upplevdes övermäktiga kunde bottna i att målsättningarna i sig upplevdes
orealistiska, att medlen att nå målen var otillräckliga eller att man inte hade fått tillräcklig introduktion för att kunna utföra arbetet. Att jobba på sätt, med uppgifter och produkter som man trodde på och för en arbetsgivare som delade egna värderingar upplevdes skapa grunden för arbetsförmåga och välbefinnande i arbetet. Frustrationen steg och motivationen led då arbetsprocesserna eller medlen framstod bristfälliga.
28
”Jag kan inte jobba med sådant jag inte tror på eller inte tror jag kan lyckas med… Jag gör ett sämre arbete…”
Upplevelsen av att ha kunskapsluckor hindrade utveckling och upplevelsen av att ha tillräcklig arbetsförmåga. Härav uppstod vidare ett behov att ge skenet av att göra förmer. Denna osäkerhet ökade successivt till att påverka det faktiska utförandet av arbete. Att vilja undvika eller faktiskt undvika vissa arbetssituationer eller arbetsuppgifter var en ytterligare konsekvens.
Övermäktiga krav genererade känslor av otillräcklighet, vanmakt och rädsla, vilket påverkade motivationen, engagemanget och självförtroendet negativt. Vid längre tids belastning och upplevelse av nedsatt arbetsförmåga uppstod en mera omfattande rädsla över att inte heller klara av att återuppbygga arbetsförmågan i framtiden. Deltagarna upplevde sin självrespekt i arbetet påverkad, sitt arbetssätt förändrat och kände i värsta fall inte igen sig själv i sin osäkerhet.
Att arbetets förmåner och avlöningssystem var generösa kompenserade inte för upplevelsen av att inte få tillräckliga förutsättningar att göra ett gott jobb. De otillräckliga
förutsättningarna avspeglade sig i en upplevelse om att inte vara uppskattad samt en
upplevelse att arbetsgivaren inte delade fundamentala värderingar. Trivsel och att arbeta för ett värdefullt mål på sätt man upplevde ändamålsenliga ansågs av deltagarna ha en större effekt på arbetsförmåga och välbefinnande i arbete än att ha en hög lön.
” Det är mycket förmåner… många fördelar… men bara materiella. Men själva arbetet är inte jag”
5.1.3.Det sociala sammanhanget som en grund för bekräftelse, stöd och
arbetsförmåga
Att få återkoppling på sitt arbete, att bli sedd och hörd samt att få stöd, var för deltagarna faktorer som bekräftade den egna arbetsförmågan både i positiv och negativ bemärkelse. Arbetsgruppens gemenskap upplevdes som viktig i sig och stärka välbefinnandet. Samarbete å sin sida upplevdes berika arbetet och leda till utveckling. Rubbningar i dessa ledde till i första hand emotionella reaktioner, frustration, ilska, besvikelse och osäkerhet. Längre gångna upplevdes dessa energidränerande, skapa en känsla av ensamhet samt minska på engagemang i arbetssituationer. Detta tema har en tonvikt av arbetsmiljöns psykosociala aspekter och föreföll i analysen ha den största upplevda miljöpåverkan.
29
5.1.3.1.När återkopplingen är otydlig
Deltagarna uppgav sig arbeta väldigt hårt för att svara mot prestationskrav. Önskan om uppmuntran samt rädslan för kritik var betydande drivande faktorer. Alla uttryckte en önskan att i högre grad få tack för välgjort arbete och bekräftelse för den faktiska arbetsprestationen. Då återkoppling saknades tenderade deltagarna skapa en negativ uppfattning om sitt arbete. Otydlig eller indirekt återkoppling på utfört arbete upplevdes leda till en kontinuerlig stress., en fortgående rädsla att framstå otillräcklig. Indirekt återkoppling förekom i situationer där man upplevde sig bli ifrågasatt av chefer, kolleger eller medarbetare, på möten, i samband med gemensamma arbetsuppgifter eller i samband med att fråga om råd.
”Jag upplever oftare att det går jättedåligt. Men i utvecklingssamtalen får jag bra betyg, vilket överraskar mig. Får man negativa kommentarer ofta blir det lätt det man tänker på. Inte att man tänker ’å vad bra gjort’…”
Att bli ifrågasatt skapade frustation och ilska i stunden. Eftersom ifrågasättandet tolkades bottna i en bedömning att arbetet verkligen var dåligt gjort, skapades hos deltagarna ett
missnöje med det egna arbetet samt en upplevelse av inkompetens. Deltagarna berättade att de tappade motivation och driv, de kände sig besvikna och trötta och upplevde detta ytterligare sänka upplevelse av arbetsförmågan. Att bevara den egna tilltron gentemot sin arbetsförmåga och speciellt sitt sätt att utföra arbete var då svårt.
”Jag gör inte saker utifrån hur jag skulle göra mitt jobb på bästa sätt – utan utifrån vilka frågor jag tror chefen kommer att ställa”
Att bli tilldelad ansvar eller utmanande, intressanta uppgifter framkom som en ytterligare form av indirekt återkoppling. Deltagarna upplevde det viktigt att deras styrkor blev sedda och beaktade i arbetsuppgifterna. Detta speglade en önskan att göra skillnad, att bidra och göra ett gott jobb. Att inte få möjlighet att visa sina styrkor skapades en upplevelse av att bli förbisedd och hindrad i sin utveckling men framförallt en upplevelse av att inte framstå som kompetent.
” … vad min chef … eller… mina kollegor ...eventuellt tycker … men som dom inte har
sagt … påverkar att jag gör… enkla fel. Jag vet att jag klarar av en sån här uppgift, det här är inte så rocket-science, men det gör att min arbetsförmåga blir sämre för att jag tar in väldigt mycket externa förväntningar.”
5.1.3.2.Arbetsgemenskapen som grund för utveckling och välbefinnande
En god gemenskap värderades högt inte enbart för trivseln utan också för att det ansågs skapa effektivitet och engagemang genom ett förtroende och en vilja att göra tillsammans. Skratt
30 men också att kunna prata av sig då man mådde sämre var viktigt, likväl att dela vardagens utmaningar. Vice versa framlyftes arbetsgruppens potentiellt negativa effekt på
arbetsförmåga. Gruppens dynamik och normer kunde upplevas leda till destruktiva arbetssätt. Att kollegor mådde dåligt var ett ytterligare exempel på fenomen i arbetsgruppen som kunde ha negativa effekter på deltagarnas välbefinnande och arbetsförmåga.
”Jag har blivit likadan. Jag äter vid datorn, jag skippar pauser, jag jobbar kvällar och helger…”
Framförallt upplevdes arbetsförmåga stärkas av möjligheten till utbyte och gemensam utveckling. Att erbjudas tillfällen att utbyta erfarenheter, lära sig av varandra och lösa problem tillsammans nämndes bland de mest stärkande aspekterna i arbetsmiljö. Ifall dessa saknades, upplevdes arbetet inte ge utbyte och arbetsförmågan upplevdes inte nå sin fulla potential.
”Jag blir som en annan person i ett sammanhang där man bollar frågor aktivt, där man tillsammans lägger upp planer, diskuterar, filar, formar...”
5.1.3.3.Ledarskapet som moderator för stöd och hinder i arbetsmiljön
Ledarskapet framstod vara en faktor som ensam kunde stödja över många miljörelaterade utmaningar men även stärka negativa upplevelsen eller skapa dessa. Många problem som hade sitt ursprung i annat föreföll reflekteras i ett missnöje med ledarskapet. Ledarskapets roll accentuerades då det förekom osäkerhet eller förändring i miljön, till exempel i
konfliktsituationer eller under organisationsförändringar. Under våren 2020 blev önskan om ett tydligt ledarskap speciell uttalad i kombination med den generella samhälleliga osäkerhet som Covid-19 pandemin orsakade.
Uppfattningen om otydligt ledarskap grundade sig i upplevelsen att få motstridiga
meddelanden, att inte bli hörd eller beaktad, inte få det stöd man bad om. Ofta riktade sig dessa till den närmaste chefen. Ovannämnda faktorer återspeglade sig i deltagarnas
arbetsförmåga i form av osäkerhet och otrygghet och upplevdes i längden leda till trötthet och uppgivenhet. Gruppfenomen som följde av otydligt ledarskap var uppkomsten av dolt
ledarskap, otydlighet i roller och speciellt för deltagare i ledarposition ifrågasättande av den egna arbetsförmågan och rollen. Konsekvenser för arbetsförmågan var en svårighet att orka arbeta, upprätthålla motivationen och engagemanget då man kände sig lämnad ensam.
” min chef … kan inte svara sansat och lugnt … utan går… i försvarsläge. Så förstör hen vår relation! Och så gör hen ändå vissa saker som jag har sagt att det vore bra att göra …det är många motstridiga signaler man får hela tiden!”
31 Modet att be om hjälp minskade då man upplevde sig sakna stöd. Att kunna be om och få stöd i arbetsrelaterade frågor var generellt viktigt, men allra mest påverkades deltagarna ifall de upplevde sig sakna stöd då de kämpade med upplevelsen av nedsatt välbefinnande och hälsa. De beskrev avsaknaden av stöd öka upplevelsen av stress, otillräcklighet och ensamhet samt leda till en ambivalens mellan känslan av oförmåga samt viljan att förbise problemet, öka takten och arbeta ännu hårdare.
Flera av deltagarna lyfte en upplevelse av att problemet projicerades på dem själva då de flaggat för att de inte mådde bra i sin arbetssituation. De upplevde att ansvaret att agera för en förändring enbart lades på dem. De upplevde sig ombedda att förändra sitt förhållningssätt gentemot arbete, lära sig acceptera ogjort arbete, lära sig lämna arbetet på kontoret eller lära sig koppla loss då arbetet inte krävde närvaro. Dels förekom upplevelser om att arbetsgivaren nekade att upplevda krav och förväntningar existerade, dels förekom upplevelser att
arbetsgivaren kopplade de höga kraven till rollen och förmånerna. Projiceringen av
problematiken ledde till en osäkerhet hos deltagarna ifall de kunde balansera kraven samtidigt som de gjorde ett gott jobb och bibehöll arbetsförmåga.
”Men, när hen säger… att jag …inte ska göra allt… inte behöver tömma hela
mailkorgen...det...är inte lösningen! Det hen säger är inte görbart! Jag måste göra alla dom greijerna! Om jag inte gör det… så att pusselbitarna inte är på plats… man kan inte se helhetsbilden! Jag kan inte lämna in ett pussel där 100 bitar av 1000 saknas så att du inte ser helhetsbilden!”
Deltagarna upplevde en maktlöshet att ta hand om sitt välbefinnande och sin arbetsförmåga då omständigheterna framstod förbli oförändrade. Att behovet av stöd inte besvarades skapade kraftiga känsloreaktioner samtidigt som flera uttryckte en förvåning över hur lite de
egentligen behövde för att få stöd för sin arbetsförmåga.
”Ibland hjälper det att nån annan stödjer att få kontroll över vad det är man är stressad över… genom att bena ut saker tillsammans.”
5.2. Deskriptiv statistisk analys
I analysens kvantitativa del har data analyserats med deskriptiv statistik. Detta redovisas nedan grafiskt samt beskrivs i text, i vilken forskningsfrågorna besvaras.
Fördelningen mellan stödjande och hindrande skattningar, visade sig vara ytterst jämn. Fördelningen av skattningarna presenteras i diagram 1. Den mest frekvent förekommande
32 hindrande miljöfaktorn var förväntad prestation i arbetet (8), som uteslutande skattades som hindrande, vilket svarar både på fråga 1 och 4. Den variabel som mest sällan skattades som hindrande var interaktion med andra (10). Interaktion med andra hänvisar till kontakt med kunder, elever klienter och dylika (Ekbladh & Haglund, 2010). Efter att antal hindrande och stödjande skattningar beaktats framstod variablerna interaktion med andra (10) samt
medlemskap i gruppen (6) som de miljöfaktorer som oftast skattades som stödjande. En jämförelse av grupperade miljöfaktorer (arbetsuppgiften, fysisk- respektive social miljö) påvisade likväl en jämn fördelning. Enbart marginella skillnader mellan grupperna kunde urskiljas. Faktorer kopplade till den psykosociala miljön skattades något oftare som hindrande medan faktorer kopplade till den fysiska miljön inte lika ofta upplevdes som aktuella som de övriga två grupperna. Statistisk signifikans kunde ej uträknas på grund av lågt antal
observationer.
Figur 4. Fördelningen av skattningarna av de 17 variablerna i WEIS i fallande ordning från mest stödjande, då skillnaden mellan antal skattningar som stödjande/hindrande beaktats.
-9 -7 -5 -3 -1 -1 -1 0 0 1 2 3 3 3 3 4 5 -10 -8 -6 -4 -2 0 2 4 6
8. Förväntningar på prestation i arbetet 7. Samspel med chef 2. Arbetsuppgiftens krav 9. Utformning av arbetsuppgifter 12. Sensoriska egenskaper 13. Disponering av arbetsutrymmen 15. Arbetsredskap 1. Tidskrav 4. Arbetstid 5. Samarbete med arbetskamrater 16. Personalutrymmen 3. Arbetets stimulans 11. Förmåner 14. Stämningen på arbetsplatsen 17. Arbetets värde och betydelse 6. Medlemskap i grupp 10. Interaktion med andra
