Hypoteser kring anklagelser i en vårdnads- och
umgängesutredning, barnavårdsutredning (BBIC) m.fl.
dokument
Bo Edvardsson Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete 2013
Sammanfattning. I dokumenten kring en vårdnads- och umgängestvist gällande en flicka i förskoleålder förekommer påståenden om problembeteenden hos barnet. Det yttrande som här utarbetats fokuserar genom ett antal hypoteser på hur påstådda problembeteenden kan tolkas. Tankefel i utredningsmaterialet listas.
Bakgrund
Fadern FF till flickan M har 0001-12-20 per postöverskick av material gett mig i uppdrag att på kritisk-vetenskaplig grund granska utredningsmetodik och tolkningsmöjligheter i ett utredningsmaterial angående vårdnad och umgänge. Fokus i granskningen skall ligga på frågan om hur en del påstådda beteenden hos barnet kan ha uppkommit och hur de kan tolkas. Granskningen syftar inte till något ställningstagande i frågor om vårdnad och umgänge, men kan eventuellt tillföra information som kan vara relevant för de som har att ta ställning till helheten.
Jag har ingen tidigare kännedom om, relation till eller släktskap med i fallet berörda personer. Material
Ett antal dokument har översänts till mig. Till de mer centrala verkar höra följande:
- skrivelse från socialtjänsten 0001-12-14 till Stockstads tingsrätt - socialförvaltningens uppdrag till fördjupad utredning
0000-10-20
- vårdnads. och umgängesutredning 0001-04-20 - barnavårdsutredning enligt BBIC 0001-10-09
- journalanteckningar för M, från S sjukhus 0000-09-15. 0000-09-16, 01, 0001-08-02, 0001-08-03,
0001-08-07
- referentsamtal med leg psykolog Åsa Eriksson 00001-10-20 - skrivelser/anmälningar från leg psykolog Åsa Eriksson 0000-06-28, 0001-03-29, 0001-04-18
- sista protokollet från Stockstads tingsrätt 0001-11-08
Därutöver har jag haft tillgång till kopior av ett flertal anmälningar, ett flertal tidigare protokoll från Stockstads tingsrätt, ett flertal utskrifter av mailkorrespondens mellan fadern och socialtjänsten och skrivelser från fadern till socialtjänsten, kopia på badhusbiljett, bild av dottern sittande på en fyrhjuling, ett brev från modern till fadern. I den mån det skulle finnas behov av hänvisning kan jag hänvisa till något av detta material. Det kan påpekas att
Den sakkunniges arbetssätt
Genomgång av översänt material har gjorts och med inriktning på frågan om hur flickans påstådda beteenden kan tänkas ha uppkommit. Några generella anmärkningar görs och ett antal tolkningshypoteser (förklaringshypoteser) formuleras och kommenteras i någon mån. Brister och luckor i materialet samt tillförlitlighetsproblem utgör härvid begränsningar och felkällor. Föreslagna tolkningshypoteser grundas dels i uppgifter i utredningsmaterialet och dels i psykologisk forskning. Tolkningshypoteserna kan inte prövas på ett knapphändigt och partiskt material, men det kan ändå ge uppmärksamhet åt att vissa faktorer eller felkällor finns med eller kan finnas med på spelplanen, Några få referenser kommer här att ges. För fler referenser hänvisas till referenslistor på de angivna referenserna.
Några allmänna utredningsmetodiska anmärkningar
I BBIC-utredningen 0001-10-09 används i båda utredningens frågeställningar begreppet
”sexualiserat/avvikande beteende” utan att det klargörs vad som skulle kunna menas. Det är
inom utvecklingspsykologin klarlagt att barn genomgår en psykosexuell utveckling från tidiga år och uppåt, inte minst har intervjuer med och observationer gjorda av daghemspersonal klarlagt detta (se t.ex. Edvardsson 2001; Friedrich et al., 1991; Langfeldt, 1987;
Martinson,1994; Palmqvist & Robach, 1993; Rutter, 1971). Det är således normalt och inte avvikande att förskolebarn (även i låg ålder) uppvisar beteenden som vuxna uppfattar ha någon sexuell innebörd och barn påverkar varandra till sexuella beteenden.
En ytterligare viktig aspekt är att ett beteende som uppfattas som sexuellt av en vuxen inte behöver ha den innebörden för barnet i en specifik situation, t.ex. kan det för barnet vara frågan om utforskande, nyfikenhet, sökande efter kunskap, en testning av egen kompetens, ett sätt att leka, ett sätt att busa, ett sätt att provocera, ett sätt att protestera, ett sätt att få
uppmärksamhet, ett sätt att bredda det egna språket m.m. Exempelvis förekommer hos en del barn övergående upprepning av vissa ord eller fraser som ett inslag i språkutvecklingen – ibland kan sådana upprepningar ha någon sexuell anknytning.
En viktig kritisk fråga är således vilken funktion ett visst beteende har för barnet i just den aktuella iakttagna situationen. Klargörande av sammanhanget behövs alltså innan ett beteende tolkas som just sexuellt till sin innebörd. Omgivningens reaktioner kan göra att ett beteende ökar eller försvinner. Social uppmärksamhet (innebärande positiv förstärkning) kan leda till ökad förekomst/frekvens. Ignorerande och att den vuxne i stället ger uppmärksamhet för andra (önskvärda) beteenden kan ge en minskning eller försvinnande av beteendet. De beteenden som redovisas i materialet kan anses ingå i en normalvariation (lämpliga referensgrupper kan vara grupper av andra förskolebarn i jämförbar ålder), Men det är
givetvis så att vanligheten hos olika beteenden varierar mellan barnen och att olika beteenden kan förekomma hos olika barn. En del barn kan inom ramen för normalvariationen således uppvisa mer av påstådda sexuella beteenden än andra.
Vad som i det här fallet mest verkar kunna berättiga till beteckningar som ”sexualisering” eller ”avvikande” är de vuxnas sätt att ge omfattande uppmärksamhet och söka skapa
konfliktklimat kring de beteenden som barnet påstås uppvisa. Ett barn är inte opåverkat av ett konfliktklimat. I detta fall är det åtminstone en av barnets föräldrar som verkar vara
konfliktsökande.
Det anförs flera typer av evidens i frågan om påstådda sexuella övergrepp på barnet, nämligen - uttalanden av barnet
- fysiska beteenden gentemot andra personer typ ta tag i någon - känsloladdade beteenden som orosbeteende, att vara uppvarvad
- medicinska evidens (åtminstone görs försök att anföra sådana evidens, men verkar stanna vid någon rodnad i underlivet, som kan ges olika tolkningar)
Vad gäller de tre första evidenstyperna så är det uppenbart att de uppkommer i interaktion med andra människor. Språk har väsentligen interaktiv karaktär (även om det också går att tala för sig själv). Fysiska beteenden gentemot andra har interaktiv karaktär, dvs. båda parter gör något. Vid känsloladdade beteenden föreligger också ofta en interaktivitet, dvs. andra personer i omgivningen är på något sätt medaktörer. Vad jag vill ha sagt med detta är att barnet inte kan ses som en från omgivningen isolerad varelse, utan är en varelse i interaktion med omgivningen, vilken då kan ge upphov till, medverka i och vidmakthålla (t.ex. genom uppmärksamhet eller andra reaktioner) de beteenden som tillskrivs barnet.
Barnet bor hos modern som är vårdnadshavare och vistas mycket på förskola. Barnet kanske även vistas en del hos personer i moderns nätverk och kan ha viss interaktion med sin bror i boendet. Hos fadern verkar barnet endast vistas några få procent av tiden (och umgänget har periodvis inte fungerat som avsett). Det är i huvudsak modern och förskolan som har haft möjlighet att påverka barnet. Det är utredningsmetodiskt närmast självklart att
uppkomstfaktorer bakom barnets påstådda problembeteenden borde ha sökts i barnets samspel med dessa. Var blev till exempel moderns oro och dess möjliga påverkan av barnet av? Var blev förskolebarnens sexuella kultur och beteenden och deras påverkan av barnet av? En annan aspekt är att utredningsmaterialet innehåller en del icke eller föga relevanta uppgifter. Hur fadern skötte sin bokföring för något tiotal år sedan, med påföljd kopplat till detta, har inte relevans för vare sig frågan om sexuella övergrepp eller frågor om vårdnad och umgänge. Återkommande i materialet är dock att modern vid upprepade tillfällen vill lägga fram en bild av fadern som en kriminell person. Om detta görs i syfte att generellt ställa fadern i dålig dager, innebär det samtidigt att trovärdighet i andra frågor bör ifrågasättas. Det åligger utredare att inte påföra en utredning obehövliga och därmed för sakfrågorna störande uppgifter. Men någon som är föremål för utredning bör ha möjlighet att anföra även icke relevanta uppgifter (något som ger information om hur personen tänker).
En grundläggande generell svaghet hos utredningsmaterialet är att alternativa hypoteser till anmälningshypotesen inte utreds. Dock råder här och var återhållsamhet i texterna i att ta ställning för anmälningshypotesen. En text där alternativa hypoteser anförs utgör
journalnoteringen från Stockstads sjukhus 0001-08-01 där läkaren angående påstådd ”rodnad
i underlivet” vid sidan av möjligheten av sexuellt umgänge talar om infektion med till
exempel svamp eller streptokocker, vilket anges inte vara helt ovanligt i flickans ålder och talas om ”friktion av annan genes” (ursprung). Denna sista alternativa orsaksgrupp kunde gärna konkretiserats – gissningsvis rymmer den vissa aktiviteter och lekar och kanske påverkan av klädesplagg. Det framgår inte tydligt om det kan finnas fler orsakstyper än de som nämns eller om detta endast var tänkt som några exempel ur en större uppsättning. I vart fall ser vi här påtalande av flera alternativa tolkningar – en viktig utredningsmetodisk princip till skillnad från den hindrande principen att envetet och ensidigt bita sig fast vid en
anmälningshypotes, som ofta har lägre sannolikhet än en del möjliga alternativa hypoteser (ett tankefel som kan kallas för omvänt basfrekvensfel).
Ett ur utredningsmetodisk synvinkel omdömeslöst dokument är den skrivelse 0001-12-14 från socialtjänsten till Stockstads tingsrätt där bl.a. BUP påstås ha meddelat följande bedömning.
”Den sammantagna bilden av M:s symtom, varaktighet samt att symtomen kunnat observeras både i hemmet, på förskolan och av Er på socialförvaltningen talar för att M är utsatt för sexuella övergrepp.”
Detta är vad som i internationell facklitteratur rörande utredning av sexuella övergrepp brukar betecknas som ”symtombevisning” och varnas för då den är logiskt ohållbar.
Symtomen kan ha andra och vanligare och även ovanligare orsaker än sexuella övergrepp och det gäller även om de är flera, har uppvisat en viss varaktighet och förekommit i flera miljöer (som samtliga t.ex. kan ha bidragit till uppkomsten av symtomen och kan ha förstärkt
symtomen). Det saknas angivanden av vari de sakliga grunderna för påståendena i uttalande skulle bestå och saknas kritisk-vetenskapligt stöd för påståendena i uttalandet.
Till det osakliga i BUP:s bedömning hör även att denna bedömning görs utan att BUP presenterat symtomutredningar för de åsyftade symtomen och utan något som helst utredningsarbete där alternativa tolkningshypoteser borde ha prövats.
Bedömningen torde vara ett fall för anmälan till sjukhusledning och/eller socialstyrelsen. Människor skall inte behöva drabbas av osakliga uttalanden av detta slag. Det är
anmärkningsvärt att socialtjänsten förmedlar uttalande till domstol i stället för att utöva lite elementär källkritik.
Förslag till tolkningshypoteser vad gäller påstådda problembeteenden hos barnet Då innebörden av barnets påstådda beteenden är oklar är det lämpligt att tala om påstådda problembeteenden i stället för att tala om sexualiserade eller avvikande beteenden. Termen ”påstådda” är lämplig då det inte behöver vara frågan om problembeteenden utan naturligt och vanligt förekommande beteenden (observera begreppet basfrekvens) och det finns föga av övertygande dokumentation kring vad som faktiskt inträffade. Moderns uppgifter som
levereras i ett konfliktklimat är givetvis källkritiskt mycket problematiska då hon iakttar, påverkar och tolkar världen genom sin egen övertygelse om att fadern utsätter barnet för övergrepp. Bättre ur källkritisk synpunkt är den rätt tunna lista med daterade beteenden (påhäftad BBIC-utredningen) som härrör från förskolan. Men denna är mycket öppen för olika tolkningar.
Utredningsmaterialen är inte nöjaktiga för prövning av hypoteserna, men jag bedömer ändå att det kan ha ett visst värde att påvisa ett antal tolkningshypoteser och något lite kommentera dem. Dock utan att göra anspråk på att det är frågan om prövning utan mer om att motivera framläggande av respektive hypotes. Det bör betonas att en hypotes (här betecknad med H1, H2 osv.) är per definition ett osäkert påstående, som behöver prövas genom allsidiga, relevanta och rimligt säkerställda uppgifter. Det bör även påpekas det inte är frågan om antingen eller vad gäller hypoteserna utan snarare en fråga om att faktorer som utpekas i flera hypoteser bidrar och samverkar, dvs. samtidig giltighet för flera hypoteser är en realistisk möjlighet. Beteenden kan ha multifaktoriell etiologi, dvs. ha uppkommit genom flera samverkande orsaksfaktorer.
Det kan även vara så att uppkomstfaktorer och vidmakthållande faktorer är olika. Exempelvis kan ett tillfälligt lekbeteende komma att vidmakthållas genom att det får uppmärksamhet från någon eller några vuxna.
H1: Fadern har begått sexuella övergrepp på M.
Som stöd för denna hypotes anförs som nämnts en flora av fenomen hos barnet. Ett grundläggande logiskt problem med att anföra dessa är att det finns andra möjliga och närmare tillhands liggande förklaringar än att fadern begått sexuella övergrepp. Som nämnts avvisas s.k. symtombevisning i internationell utredningslitteratur kring dessa slag av fall. Kring denna hypotes kan även anmärkas att det inte tycks finnas några påtagliga
riskindikationer kopplade till fadern. Psykiatriprofessorn Ottosson (2001) anför i sin lärobok som faktorer vid far-dotter-incest ”…en eller flera av faktorerna ekonomisk, kulturell och
emotionell misär, trångboddhet, arbetslöshet, disharmoniskt äktenskap eller
samboförhållande, psykisk störning hos mannen (missbruk, antisociala personlighetsdrag) och ibland subnormal begåvning hos flickan.”
Utredningsmaterialet ger inte saklig grund för att hävda något i riktning mot dessa
riskindikationer. Varken antisociala personlighetsdrag eller missbruk framtonar kring fadern som verkar ha en god socio-ekonomisk situation. De bokföringsbrott m.m. långt tillbaka i tiden som modern upprepat påtalar utgör rimligen inte någon riskindikation utan kan bedömas som i detta sammanhang konfliktdrivande, icke-relevanta personargument (se
juridikprofessorn Westberg, 1992 angående ”knölargument”) och påvisar omdömesbrist hos modern. Av materialet framgår vidare att umgänge med fadern endast skett dagtid och att umgänge skett under en period då fadern varit väl medveten om den utredning som startats. Detta är ytterligare faktorer som bör vägas in i riskbedömning gentemot fadern.
H2: Modern har begått sexuella övergrepp på M.
Detta skulle kanske närmast kunna bestå i sådant som att skapa en rodnad som hon kan gå till läkare med, manipulativt lära barnet att göra sexuella uttalanden eller sexuella beröringar och sedan anföra barnets beteenden. Detta är fullt möjligt men liksom H1 knappast en
förstahandshypotes.
Jämför med hur mödrar agerar vid s.k. ”Munchhausen syndrome by proxy”, dvs. åsamkar eget barn skador som sedan söks vård för. Att modern inte antog de erbjudanden om fördjupad utredning som gavs av socialtjänsten pekar i riktning mot H2, även om annan tolkning är möjlig. Det är även ovanligt att det finns praktiskt taget inga uppgifter om vad modern skall ha sagt till eller frågat barnet om. För det mesta brukar finnas referatfragment. Om modern hållit tyst om det så är frågan varför. För att dölja påverkan? En annan möjlighet är att utredarna har censurerat sådant som modern påstått sig ha sagt eller frågat till barnet. Har utredarna inte ställt frågor om detta till modern är frågan varför? Var de så okunniga att de inte förstått att detta kan vara en viktig påverkansfaktor? Enligt min erfarenhet av
dokumenterade (inspelade eller dialogutskrivna) lekmannautfrågningar rör det sig mycket om förutsättande, ledande, upprepade, pressande etc. frågor, vilket kan leda till att ett barn säger det som den vuxne vill höra. Barnet är i beroendeställning när en förälder agerar utredare. I detta fall har modern sökt något utreda, vilket det bör varnas för. En förälder skall hålla sig till sin föräldraroll och inte söka utreda bl.a. därför att föräldern är partisk och kan förvärra för eller skada barnet och skada relationen till barnet och sabotera en opartisk, saklig utredning. Ett påstått problembeteende kan förvärras genom ökad uppmärksamhet och press från förälder kan få barn att säga saker som inte stämmer, men som barnet tror att föräldern vill höra. Det är i detta fall oklart hur långt moderns utredande gått och om det förstärkt
symtombilden. T.ex. har barnets underliv fått uppmärksamhet och fotograferats av modern, som ingivit sådant material.
H3: Barnet har lärt sig beteenden genom observationsinlärning.
Andra använda termer för observationsinlärning är imitation, kopiering, social modellering. Det gäller barnets observation av de vuxna, (t.ex. modern, daghemspersonal, som har de stora tidsvolymerna, men även av fadern – engångsinlärningar kan förekomma) och av andra barn och av figurer i media. Människans nervsystem är utrustat med s.k. spegelneuroner som underlättar imitation av andras beteenden. Det ett barn har sett kan lagras i långtidsminnet och dyka upp vid ett långt senare tillfälle och även för så små barn som M.
Om t.ex. en förälder eller annat barn eller TV-figur säger något så kan barnet ta efter omedelbart eller senare och då enligt barnets förmåga troligen kortare fragment eller
nyckelord, t.ex. ”snopp”. Barnet kan även ta efter rörelser, t.ex. om någon vuxen råkat ta på kläderna utanpå könsorganet så kan barnet då eller vid senare tidpunkt kopiera beteendet och det behöver inte ha någon sexuell innebörd för barnet och behövde inte nödvändigtvis ha det för den vuxne heller. Om modern som det påstås uppvisar stor oro, så kan barnet kopiera denna beteendemässigt. Barnet kan även kopiera sin brors beteenden – en möjlighet som inte verkar alls ha undersökts.
Det saknas i fallet dokumentation av vad den omedelbara sociala omgivningen (vuxna och barn) samt medier kan ha visat upp för barnet av språkliga uttalanden, rörelser etc.
H4: Valda beteenden får ökad frekvens och vidmakthålls genom positiv förstärkning.
Vissa beteenden som intresserar de vuxna har valts av de vuxna och utsatts för
uppmärksamhet (positiv förstärkning). Eventuellt har förstärkningen skett kontinuerligt men beteenden vidmakthålls mer effektivt genom att oregelbundet, då och då, utsättas för positiv förstärkning (något som bl.a. framgår av hur lätt det är att lura av stora mängder vuxna mycket pengar genom slumpspel, lotterier etc.)
Moderns agerande tyder på att påstått sexuella uttalanden och beteenden åtminstone då och då, har fått hennes uppmärksamhet. Samma kan gälla för förskolan, där personalen efterhand kan ha blivit påverkad att mer uppmärksamma barnets beteenden (som då kan öka). För fadern kan det vara helt andra aktiviteter som kan ha fått dennes uppmärksamhet och kanske skapat t.ex. en ”uppvarvning”.
H5: Modern påverkar omedvetet barnet känslomässigt.
I psykodynamisk facklitteratur har bl.a. barnpsykoanalytikern Melanie Klein gett upphov till begreppet projektiv identifikation. En summarisk förklaring ges i Wikipedia.
”Projektiv identifikation är en psykologisk process mellan två individer där en person överför sina egna känslor till någon annan.
En person som har svårt att hantera en viss känsla kan använda sig av projektiv identifikation för att få viss kontroll. Omedvetet uppför sig då personen på ett sådant sätt gentemot en annan person att samma känsla framkallas hos den andra.”
Psykoanalytikern Robert Langs talar om ”psykisk dumpning” på omedveten nivå, t.ex. terapeutens dumpning av egna jobbiga känslor till sin klient. Inom empirisk psykologisk forskning talas om ”emotionell smitta”. Den svenske experimentalpsykologen Ulf Dimberg har visat hur människor imiterar andras känslor snabbare än vi tänker (observera t.ex. hur snabbt ett skratt kan sprida sig i en grupp).
Det talas i utredningsmaterialet på en mängd ställen om moderns oro. Det ter sig mycket osannolikt att denna oro inte skulle påverka barnet.
Själv brukar jag gällande utredningsmaterial tala om ”doktrinen om nollpåverkan”, dvs. att utredare i stort sett aldrig inser eller medger att de påverkar dem som är föremål för utredning. Detta sker eller kan ske på flera sätt (H3, H4, H5, H6, H7). Ibland skapar utredare påstådda evidens, t.ex. genom påståenden eller ledande frågor, som de sedan anför som evidens.
H6: Fenomen hos barnet uppkommer genom förväntanseffekter.
Förväntansforskningen har i hundratals studier under ett halvt sekel med Rosenthal (se ref-listan) som ledande forskare sysslat med inverkan av förväntningar på djur, vuxna och barn. Förväntningar överförs och får verkan utan att de uttalas språkligt. Ett 30-tal kanaler används, t.ex. blickar, ansiktsuttryck, tonfall, tystnader, rörelser, placeringar osv.
Att utredningsmaterialet ger indikationer på förväntningar om sexuella övergrepp från modern och även från andra torde stå klart. Se bl.a. anmälningar.
H7: Fenomen hos barnet uppkommer genom suggestioner.
Det framgår på ett par ställen att barnet är åhörare (psykologbesök, läkarbesök) när modern talar om misstankar om sexuella övergrepp – eventuellt har det förekommit många gånger och inkluderar även telefonsamtal. Att utsättas för ett flertal läkarundersökningar med fokus på underlivet innebär också påverkan. Det framgår av materialet i liten utsträckning att modern och andra skulle gjort uttalanden eller ställt frågor till barnet kring vad fadern kan ha gjort. Det brukar dock ske i den här typen av fall. Enligt den forskning som Ceci, Bruck och andra redovisat (se översikt hos Cederström, 1996, och hos Bruck, Ceci & Principe, 2006) så räcker det med att ställa en ledande fråga några gånger för att en avsevärd andel av förskolebarn skall börja utveckla en berättelse om vad som skett, t.ex. fråga om barnet fastnat med fingret i en råttfälla (se forskningsgenomgång av Cederström, 1996). Även experiment av Loftus m.fl. med inplantering av falska minnen hos barn pekar på att det kan räcka med någon
knapphändig antydan för att en falsk berättelse skall uppkomma. Exempelvis en fråga om barnet minns att det blivit borttappat i ett varuhus.
Utredningsmetodiskt är det viktigt att söka klarlägga vilka påståenden och frågor som barnet utsatts för i ett fall av detta slag. Så har inte alls skett och det tycks saknas uppvisad
medvetenhet om problemet (som dock är rätt allmänt känt) i utredningsmaterialet. Det bör tilläggas att suggestioner även kan komma från andra barn och från medieinnehåll såsom TV- och videofilmer. Utredare bör därför intressera sig även för sådana möjliga påverkningar. Givetvis bör även fadern höras i fråga om vilka suggestioner som kan ha förekommit till barnet från honom och andra som varit i interaktion med barnet.
H8: Beteenden hos barnet är neuropsykiatriskt betingade.
Allmänt gäller att neuropsykiatriska störningar anses i hög grad påverkade av genetiska faktorer men kan även skapas av olika preparat, droger, gifter etc. genom att hjärna och nervsystem påverkas.
Barnet verkar enligt påståendena om dess beteende uppvisa bl.a. hyperaktivitet. Detta är en välkänd komponent i det neuropsykiatriska tillståndet ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder). Detta kan bl.a. vara påverkat av vad som skett under graviditeten. Enligt
www.praktiskmedicin.se
så gäller beträffande orsaker bl.a. ”Hög ärftlighet” Vidare gäller
”Samband mellan ADHD och rökning under graviditeten, exponering för passiv rökning under småbarnsåren liksom exponering för bly i barndomen”.
Enligt fadern gäller för honom själv att han var ”väldigt aktiv som barn och nästan aldrig stilla”, men ”hade inte några problem med skola och andra sociala situationer” och beskriver sig fortfarande vara en ”väldigt aktiv” person. En far har hälften av genuppsättningen
gemensam med sitt barn. En hypotes är att barnet kan ha ärvt något av sin aktivitet från fadern. Även kan fadern ha agerat som social modell för barnet under de begränsade tider umgänge skett.
Enligt Zhu et al (2012) gäller:
”Cigarette smoking …during pregnancy are associated with cognitive disabilities later in life in children exposed prenatally to nicotine. The disabilities include attention deficit
hyperacitivity disorder (ADHD) and conduct disorder. ”
(Översättning: Cigarettrökning under graviditeten är kopplad till kognitiva störningar senare i livet hos barn som utsatts för nikotin före födelsen. Störningarna inbegriper störning av uppmärksamhet och hyperaktivitet (ADHD) och störning av uppförande/beteende.)
Det omnämnda beteendet distanslöshet uppvisar enligt uppgifter från vetenskapliga studier en viss samförekomst med hyperaktivitet och det kan misstänkas att genetiska faktorer och t.ex. alkohol- eller nikotinpåverkan före födelsen kan finnas med i orsaksbilden även kring detta. Närmare medicinsk och neuropsykologisk utredning vore lämplig kring dessa påstådda beteenden som anförs mot fadern. Det är ett förekommande fenomen att föräldrar ibland ges skulden för neuropsykiatriska störningar hos ett barn, vilket är ett tveksamt synsätt vad gäller genetiska faktorer. Vad gäller droger under graviditet kan förstås ansvar hävdas.
Jag har inte uppfattat någon utredning kring vare sig hereditet (ärftlighet) eller förhållanden under och efter graviditeten som skulle kunna vara faktorer vid hyperaktivitet eller
distanslöshet.
Vid förfrågan uppger fadern att modern rökt under hela graviditeten och modern skulle på så sätt kunna ha bidragit till överrörlighet hos barnet. Det framgår inte om den oro hos modern som det talas om fanns hos henne som barn.
H9: Påståenden om problembeteenden uppkommer genom perceptuella och kognitiva distorsioner.
Vi uppfattar inte verkligheten exakt som den är utan med större eller mindre avvikelser/fel i förhållande till det korrekta sakläget. Exempelvis skjuter älgjägare då och då på sådant som inte är en älg, utan en annan jägare, häst, buske eller skjul etc. Men de har i önsketänkande tyckt sig uppfatta en älg. Detta är en förvrängd varseblivning (perceptuell distorsion). I anslutning till socialtjänstfall upplever vuxna bedömare ibland att de uppfattat beteenden som inte ägt rum, t.ex. att ett barn gjort en sexuell gest. Det kan även ske ett korrekt uppfattande av ett barns beteende, men tolkningen är felaktig (s.k. kognitiv distorsion) i linje med
bedömarens egna föreställningar.
Exempelvis kan ett faktiskt, icke-sexuellt beteende uppfattas korrekt, men utsättas för en felaktig sexuell tolkning. Exempelvis förekommer ibland rapporter från föräldrar och andra om ett barns beteende, där det antyds att beteendet skulle ha haft en sexuell innebörd, men där det är svårt att se hur det skulle ha gått att säkerställa eller andra tolkningar ligger närmare tillhands. Det kan verka som det sker kognitiva distorsioner utifrån den vuxnes invanda tänkande, som inte alls behöver vara barnets tänkande.
I det här aktuella fallet är påståenden om beteenden föga preciserade och det är vanskligt att bedöma omfattningen av perceptuella och kognitiva distorsioner. Att stämningen hos och kring modern verkar uppdriven kan dock reducera det kritiska tänkandet och öka förekomst av distorsioner, dvs. misstag i uppfattande och i tolkning.
H10: Förskolekulturen har gett upphov till eller förstärkt vissa beteenden.
Det redovisas i utredningsmaterialet inget om hur den aktuella förskolans kultur ser ut vad gäller påstådda sexuella beteenden och även andra påtalade beteenden kring främst oro, rastlöshet och distanslöshet hos det aktuella barnet. Hur ser basfrekvensen (vanligheten) ut för de andra barnen och erfarenhetsmässigt, enligt personalen, för de påstådda beteenden som här anförs? Barnen genomgår en psykosexuell utveckling och beteenden som kan tolkas sexuellt förekommer rimligen och säkert sådana beteenden som är mer tydligt sexuella än de som anförs rörande M. Fler och tydligare sexuella beteenden bör enligt undersökningar förekomma från en del barn som är äldre än M och de kan då utgöra sociala modeller (förevisare) för M. Även vad gäller icke sexuella beteenden av typ oro, rastlöshet och
distanslöshet kan förskolekulturen tänkas ha en roll som upphovsfaktor eller förstärkare. Detta är frågor som mörkats i materialet.
Påhäftad BBIC-utredningen 0001-10-09 finns en förteckning med daterade noteringar kring barnet M för tidsperioden 0001-06-29 till 0001-10-15. Även frånräknat semester är detta en rätt lång tidsperiod och det som anförs är 24 noteringar kring bajsningar och andra händelser m.m. av vilka några få skulle kunna ges en sexuell innebörd och några få en innebörd av överaktivitet. Det saknas för hela perioden helt notering av att M skulle ha sagt något med sexuell innebörd (inget citat, inget referat). Men det finns ett halvdussin korta referat av uttalanden som M gjort om annat. Det saknas för hela perioden även helt notering av vad andra barn skulle ha sagt till eller gjort gentemot M. Till de händelser som möjligen kan mest (men inte nödvändigtvis) ges en sexuell innebörd av en vuxen bedömare hör
två fall, där hon i anslutning till toabesök, vidrört en förskolepojkes snopp och ett fall då hon tog av sig kläderna framför en jämnårig pojke. Dessa beteenden kan nog bedömas ha sexuell innebörd men ter sig utvecklingspsykologiskt föga anmärkningsvärda (samtliga tre gäller beteende gentemot andra barn av motsatt kön). Ett par andra händelser innebär att M skall ha tagit en pappa mellan benen, ha kramat en pappa runt låret och försökt ta en pappa bak på låret.
Om dessa beteenden har någon sexuell innebörd ter sig oklart då det kan vara frågan om lek- eller busbeteenden eller provokationer eller utagerande av överaktivitet eller brist på annat att ta sig för. Det kan för övrigt anmärkas att ett litet barn som M inte kroppsligt sett når särskilt högt upp på en vuxen man – vid beröringskommunikation finns benen att tillgå. Det saknas i dessa noteringar från förskolepersonalen helt bedömningar av basfrekvensen (vanligheten) hos något av de noterade beteendena. Det görs heller inga värderingar eller tolkningar kring de beteenden/händelser som noterats. De påstås alltså inte ha någon sexuell eller annan innebörd. Att M noteras ha bajsat på sig bl.a. så sent i tid som 0001-10-15 kan kanske vara av intresse vad gäller i annat sammanhang påstådd rodnad i underlivet.
H11: Stress hos barnet ger upphov till eller förstärker påstådda problembeteenden.
Stress hos barn är ett förekommande problem och kan ha ett flertal grunder. Barnets
beteenden kan uppkomma genom stress eller förvärras genom stress. I detta fall finns ingen stressutredning redovisad. Exempel på stressande faktorer skulle kunna vara moderns oro, alltför många kontakter och aktiviteter, långa dagar på förskolan, många resor, kaotisk miljö i
förskolan, att barnet vill hinna med mycket eller erbjuds mycket aktivitet vid
umgängestillfällena med fadern (möjligt att dessa är för korta eller för innehållsrika) osv.
H12: Bristande gränssättning kan ha gett upphov till eller har förstärkt vissa beteenden.
Barn kan vara olika lätta/svåra att gränssätta och föräldrar och förskola kan vara olika bra på att genomföra åldersadekvat gränssättning. I detta fall kan gränssättning ha komplicerats av att barnet får uppmärksamhet för beteenden det inte borde uppvisa.
Sådan uppmärksamhet kan leda till att ett beteende ökar i stället för att minska. Ökningen av beteendet kan leda till att uppmärksamheten ökar och en uppåtgående spiral inträffar
(uppmärksamhetsökning ger beteendeökning som ger uppmärksamhetsökning som ger beteendeökning som ger…) Dessvärre kan möjligen själva gränssättningen innebära förstärkande uppmärksamhet. Ett alternativ är att ignorera icke önskade beteenden och positivt förstärka önskade beteenden.
H13: Skärpt konfliktklimat påverkar barnets beteende.
Utredningsmaterialet ger bilden av att modern (hos vilken barnet bor) höjt konfliktnivån genom anmälningar, anklagelser av icke relevant art och genom vägrade umgängen. Syftet med dessa ansatser kan vara att utifrån misstanke om sexuella övergrepp skydda barnet och/eller hämnas och förfölja fadern. Dock förekom ansatser från modern före frågan om sexuella övergrepp aktualiserades. Allmänt gäller vid konflikter att uttalade och faktiska motiv kan uppvisa avsevärda skillnader. Barn känner av konfliktklimat mellan föräldrarna och bor här hos den förälder som torde vara mest konfliktdrivande, något som kan leda till att barnet mår dåligt och uppvisar problembeteenden. Det kan bara dottern som får betala ett känslomässigt pris för moderns agerande. Som i många andra konflikter mellan föräldrar i liknande situation är det ett gott psykologiskt råd att för barnets/barnens skull tagga ner så mycket som möjligt. Barn far illa av att vara indragna i konfliktaktioner mellan mamma och pappa.
H14a: Modern har svårt att svara upp mot barnets behov, vilket ger upphov till eller förstärker problembeteenden.
Det finns uppgift om rökning under hela graviditeten, om inställt umgänge under längre perioder, om skärpt konfliktklimat (se H13).
Modern har även ytterligare ett barn (M:s bror) att ha omsorg om.
Barnet M skulle kunna få för lite uppmärksamhet och som kompensation uppvisa beteenden som kräver uppmärksamhet.
H14b. Inte bara moderns utan även faderns förmåga att svara upp mot barnets behov bör klarläggas genom likartad hypotes kring honom. Fadern anklagas bl.a. för att åka runt med flickan och därmed kanske bidra till rastlöshetsbeteende eller stress.
Dock är faderns tidsmässiga möjligheter att påverka barnet mycket mindre än moderns och förskolans.
H14c. Även förskolans förmåga att svara upp mot barnets behov bör prövas med likartad hypotes. Det är inte säkert att miljön på förskolan är lämplig för just M.
H15: Sexuella vanföreställningar gör att en del vuxna överreagerar.
Även förskolebarn genomgår en normal psykosexuell utveckling (se ett flertal tidigare nämnda referenser).
Dock tycks okunnigheten kring detta vara stor bland både lekmän och sådana som borde uppvisa professionalitet i frågan. Diverse enligt befintlig forskning normala och helt åldersadekvata beteenden anförs ibland som tecken på sexuella övergrepp. Till exempel förekommer bland förskolebarn sådant som att visa könsorgan, ansatser till samlag, onani, sexuellt pratande om ”snoppar” m.m. Inom familjer förekommer olika normer kring nakenhet och delvis med nödvändighet intima beröringar (se Friedrich et al, 1991; Rosenfeld et al, 1986; Söderberg, 1998). Allra vanligast är beröringar mellan mödrar och döttrar. En del beröringar är hygien- eller vårdbetingade, t.ex. vid blöjbyte eller badning/duschning och torkning.
H16: En psykolog medverkar till uppkomsten av anklagelser om sexuella övergrepp
Det framgår av referentsamtal med och tre anmälningar/skrivelser från en psykolog att psykologen etablerade föräldrastödjande kontakt med modern i juni 0000 och hade kontakt med modern på kvällen den 14 september, dvs. kvällen före modern går till läkare för att få barnet undersökt utifrån misstankar om sexuella övergrepp. Frågan är väl hur mycket psykologen har underblåst konflikten och hur lämpligt det är att göra det utifrån barnets behov. Psykologens omdöme verkar kunna diskuteras. Av referentsamtal 0000-10-20 framgår bl.a.:
”Vid träffen den 14 september såg de hur M tog fram en docka och försökte ta av henne underbyxorna men när de krånglade gav M upp. Åsa tror att detta hade kunnat vara ett tillfälle att se hur M genom lek visar vad hon har varit med om
Psykologen verkar här, kvällen före moderns aktualisering av anklagelsen hos läkare, förutsätta att sexuella övergrepp ägt rum.
Det kan tilläggas att det finns en hel del studier kring s.k. anatomiska dockor och att ännu har de inte kunnat användas för att avgöra om ett barn blivit utsatt för sexuella övergrepp eller inte. Det har visat sig att icke utsatta barn kan leka på samma sätt med dockorna som utsatta. Dessutom ser vi här som felkälla moderns och psykologens förväntningar och
uppmärksammande. Vad skulle de flesta små flickor i samma ålder göra om de fick en likadan docka med underbyxor (eller mer) på sig?’
H17: Modern har starkt kontrollbehov,
Enligt fadern (se t.ex. vårdnads- och umgängesutredning sid. 10) har modern ett starkt kontrollbehov. Detta kan stämma med moderns agerande för att begränsa umgänge mellan barnet och fadern. Det kan nämnas att inom socialpsykologin och utifrån vardagslivets erfarenheter så finns anledning räkna med att motkontroll uppkommer när en person blir utsatt för stark kontroll. En del av de påstådda problembeteenden som barnet uppvisar kan tolkas som motkontroll-beteenden (se sid. 8, första stycket, vårdnads- och
umgängesutredningen)(
Skrivelse från socialtjänsten till Stockstads tingsrätt 0001-12-14
I en tidigare nämnd skrivelse från en teamledare vid socialtjänsten till tingsrätten påstås utan något sakligt godtagbart underlag (preciserade beskrivningar, källor, källkritisk prövning, övervägande av tolkningar) barnet ha uppvisat ett flertal problembeteenden. BUP:s osakliga bedömning kring dessa anförs och har tidigare kommenterats av mig. Såvitt kan förstås har fadern inte kommit till tals i samband med upprättande av skrivelsen och givits möjlighet till att anföra uppgifter och ge genmäle/replik.
Fadern uppger att socialtjänsten har talat med honom två tillfällen under ett års utredningstid. Teamledaren anför mot slutet av skrivelsen att
”M visar tydlig oro före och efter umgänge med fadern varför detta umgänge snarast måste stoppas.”
Detta är en opreciserad uppgift från ena parten i en konflikt som teamledaren utan hörande av den andra parten och övervägande av olika tolkningsalternativ tänker sig som en saklig grund för att umgänget ”måste stoppas”.
Det är viktigt att söka klarlägga hur barnet och fadern ser på detta.
Vid förfrågan anför fadern till mig per mail följande (avidentifiering har skett av mig):
Att M skulle vara orolig före och efter umgänge med mig är också en uppgift som bara kommer från modern, i skrivelsen från teamledaren framstår det dock som konstaterat. När jag hämtar M kommer hon alltid springande med ett stort leende och hoppar upp till mig. Detta bekräftas av modern i utredningen, som dock vill påskina att detta sker först då hon ser mig och att hon precis före detta har en annan sinnesstämning. Vidare är det så att M oftast inte vill åka med sin mamma hem då hon ska hämta dottern efter lördagsumgänge. M fäktar och slår på sin mamma att hon vill stanna kvar. Givetvis kan det därför bli en konstig stämning efter umgänge. Att M kan vara utåtagerande och uppe i varv när hon kommer hem till sin mamma är något som mycket väl kan stämma
Detta är, som jag ser det, också en indikator på att umgänget med mig är alldeles för begränsat.
---
Jag har omedvetet gjort allt och lite till för att ta igen förlorad tid och därför blivit lite för mycket 'lekpappa'. M är otroligt trygg med mig och jag har faktiskt inte upplevt ett enda tillfälle då hon agerat direkt illa mot mig. Den beskrivning som framkommer i
vårdnadsutredningen delas till 100% av de personer som har insyn i umgänget. Sedan modern kom med sina beskyllningar i september förra året har jag inte haft en enda
övernattning med min dotter och jag har alltid haft släkt och vänner närvarande, dels för att jag vill att hon ska få relationer till min sida av släkt och vänner och dels för att ha vittnen på hur umgänget fortlöpt. Dessa personer har hittills aldrig fått komma till tals, varför jag välkomnar en prövning i rätten.
Ett exempel, som kanske redan framkommit i det material som du fått, är vid senaste helgumgänge jag hade M. Vi hade då spenderat hela söndagen ute hos ett par goda vänner tillsammans med deras barn. M var helt underbar hela dagen och en riktig solstråle. Min vän, som för övrigt är överläkare, kommenterade vid avfärd för överlämning till modern vilken totalt förvriden bild som framkommer i utredningen i förhållande till det som M uppvisar tillsammans med mig.
Inför överlämning var M jätteglad men efter att modern lyft upp henne spände M ögonen i modern och sa - Du är dum, du är dum! Modern försökte tillrättavisa henne varefter M säger 'snopp' säkert 7 gånger i rad.
Jag blev lite chockad, men som jag ser det är det ett tecken på att hon vill provocera sin mamma och vet vilka verktyg hon ska använda. Enligt modern är det ett tecken på övergrepp...”
Jag har svårt att förstå att något mått av ”oro” hos ett barn inför och efter umgänge skulle behöva föranleda att umgänget stoppas. Det är inte heller självklart att oron måste tolkas negativt. Positiva förväntningar, glädje och förhöjd aktivitetsnivå kan tolkas som oro.
Möjligheten finns även att oro hos modern överförs till dottern inför överlämning och efter hämtning. Mer allvarligt hade varit om barnet absolut inte ville träffa fadern.
Skrivelsen från teamledaren till tingsrätten ger bilden av en socialtjänst som agerar partiskt och könsdiskriminerande, som sätter sig i den ena partens knä i en konflikt. Jag brukar kalla detta slag av agerande för ”knäsittningens praktik”.
Bedömningen i BBIC-utredningen så sent som 0001-10-09 var att ”M är i behov av att lära sig kroppsregler och gränser”, inte att stoppa umgänget. Samma teamledare har undertecknat även detta dokument.
Frågan om att stoppa umgänget
Umgänget har stoppats med hänvisning till barnets påstådda problembeteenden. Av teamledaren inom socialtjänsten har modern uppmanats ”stoppa M:s umgänge med fadern tills vidare.” Det har inte visats att några påstådda problembeteenden skulle ha uppkommit genom faderns agerande. Det finns som jag påvisat ett antal andra möjliga tolkningshypoteser. Det är även så att umgänget stoppats utan att vare sig fadern eller barnet fått komma till tals i frågan. Enligt FN:s barnkonvention, artikel 12, har ett barn rätt att komma till tals i fråga som rör barnet – ingen nedre åldersgräns finns stipulerad.
Det bör påpekas att det inte behöver vara likhetstecken mellan påstådda problembeteenden och hur ett barn mår känslomässigt.
Exempelvis skulle det kunna anses som friskt att uppvisa några utvecklingspsykologiskt normala sexuella beteenden eller att busa gentemot en vuxen. Även om den vuxne kan känna oro etc. för det så behöver inte barnet nödvändigtvis må dåligt. Dock kan ibland beteenden behöva elimineras eller reduceras av sociala skäl.
Om umgänget med fadern stoppas kan det följas av att något eller några påstådda
problembeteenden minskas eller försvinner. Det är dock vanskligt att hävda varför det skedde. Andra faktorer än umgänget med fadern kan ha inverkat, t.ex. moderns oro kan ha minskat, barnet kan ha vuxit ifrån beteendet eller bemötandet av barnet eller någon annan miljöfaktor kan ha ändrats. Om vissa påstådda problembeteenden minskar så behöver det inte innebära att barnet mår bättre psykiskt utan barnets mående kan ha försämrats. En del mående tar sig inte uttryck i observerbara beteenden. Exempelvis skulle barnet kunna må dåligt av att inte få träffa sin pappa.
En annan möjlighet är att påstådda problembeteenden fortsätter.
Som framgår av tidigare förslag på tolkningshypoteser finns ett flertal faktorer som kan fortsätta ha verkan även om fadern bortkopplats.
Risken att det kommer att hävdas att påstådda problembeteenden minskat trots att situationen är oförändrad eller förvärrad torde finnas i den strävan att koppla bort fadern som råder. Socialtjänsten är ofta obenägen att medge felaktiga bedömningar.
En ytterligare möjlighet är att påstådda problembeteenden ökar som följd av att umgänget stoppas. Barnet kan reagera med nya eller förstärkta påstådda problembeteenden på att det inte får träffa sin pappa eller på något annat som inverkar på barnet. Det kan även tänkas att barnet kan må dåligt av att inte få träffa sin pappa, men att det inte blir tydligt i påstådda problembeteenden.
Tankefel: en summering
I utredningsmaterialet antyds eller kan konstateras tankefel (betträffande begreppet se t.ex. Edvardsson, 0001; Reisberg, 2010).
- alternativa tolkningshypoteser ignoreras. Detta utgör ett fall av tankefelet imperfecta enumeratio (ofullständig uppräkning så att relevanta faktorer etc. förbises)
- argumentum ad hominem, dvs. irrelevanta personargument anförs beträffande fadern - basfrekvensfel, dvs. vanligheten hos fenomen ignoreras och vägs inte in
- doktrinen om nollpåverkan, dvs. utredare väger inte in egen påverkan av dem som är föremål för utredning. I detta fall gäller doktrinen även moderns påverkan, medan fadern tänks ha stor påverkan på barnet.
- felmaximering, dvs. i detta fall att leta och anföra så mycket fel som möjligt kring både barnet och fadern
- förnekande av utvecklingspsykologisk forskning vad gäller små barns sexualitet - kognitiva distorsioner, dvs. felaktiga tolkningar i linje med egen övertygelse
- källkritiska misstag, dvs. uppgifter accepteras utan kritisk prövning, t.ex. mängder av uppgifter från modern
- könsdiskriminerande tankefel, dvs. det antas att ena parten ger upphov till påstådda problembeteenden och sökarljuset riktas inte mot båda
- normalvariation ignoreras, dvs. komplexa mänskliga beteenden/egenskaper är
normalfördelade. (en klockformad kurva). De flesta mätvärden ligger kring medelvärdet och längre bort från medelvärdet finns färre individer. Exempelvis är få människor mycket aktiva, rätt många mer måttligt aktiva och få är mycket lågaktiva. Genetiska och miljömässiga
faktorer gör att normalvariationen uppkommer. Normalvariationen gäller även olika beteenden i barns psykosexuella utveckling, t.ex. sexuellt färgat prat.
- omvänt basfrekvensfel, dvs, en mer ovanlig/osannolik orsak anförs när det finns en eller flera mer vanliga/sannolika.
- patologisering av beteenden inom normalvariationen
- perceptuella distorsioner, dvs, förvrängda/felaktiga varseblivningar-
- sanningsillusioner, dvs. sådant som påstås uppfattas som sant, något som kan missbrukas. Vidare leder upprepningar till att ett uttalande ter sig mer trovärdigt (s.k. validitetseffekt). - ”symtombevisning”, dvs. i detta fall den felaktiga föreställningen att sexuella övergrepp skulle kunna bevisas genom påstådda problembeteenden, där det finns ett flertal närmare tillhands liggande orsaker att överväga.
- vaghetsfel, dvs. vaga, icke sammanhangs- och förloppspreciserade uppgifter, anförs -- överkonfidens, dvs. övertro på egen bedömning
- övertygelsefixering, dvs. bita fast vid en uppfattning och inte överväga alternativ Fler tankefel kan tänkas.
Referenser och litteratur
Asplund, J. (1987). Det sociala livets elementära former. Göteborg: Korpen.
Baddeley, A., Eysenck, M.W., & Anderson, M.C. (2009). Memory. Hove, UK: Psychology Press.
Bruck, M., Ceci, S.J., & Principe, G.F. (2006). The child and the law. Chapter 19 in W. Damon, & R.M. Lerner. Handbook of child psychology. 6th ed. Vol 4. Chichester: Wiley.
Cederström, A. (1996). Forskning om förhör med barn. Sid 195-212 i U. Sjöström (red.), Barns utsagor i
utredningar vid misstanke om brott. Forskningsrapport,
Vittnespsykologiska laboratoriet, Stockholms universitet.
Doverborg, E., & Pramling, I. (1991). Att förstå barns tankar:
Metodik för barnintervjuer. 2:a uppl. Almqvist
&Wiksell.
Edvardsson, B. (2001). Kan vi komma ihåg vad som sagts i samtal. Örebro universitet, Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete. Artikel. Fulltext på DiVA och SwePub.
Edvardsson, B. (2003). Kritisk utredningsmetodik – begrepp,
principer och felkällor. 2;a rev, uppl. Stockholm: Liber.
(omtryckt 2008, 2009,2010)
Edvardsson, B. (2011). Normala sexuella beteenden hos barn. Örebro universitet, Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete. PM. Fulltext på DiVA och SwePub. Edvardsson, B. (2012a). Tankefel i mängder. Örebro
universitet, Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete. Rapport. Fulltext på DiVA och SwePub. Edvardsson, B. (2012b). Källkritik vid utredningsarbete –
problem och indikationer. Bokmanus på förlag.
Edvardsson, B., & Sund, L. (1998). Immediate free recall of brief conversations in investigative work. Örebro universitet, Institutionen för samhällsvetenskap. Konferensbidrag. Fulltext på DiVA och SwePub.
Friedrich, W.N. et al (1991). Normative sexual ehavior in children. Pediatrics, 88, 456-464.
Hughes, M., & Grieve, R. (1980). On asking children bizarre questtions. First Language, I, 149-160
Martinson, F.M. (1994). The sexual life of children. London: Bergin& Garvey. Ottosson, J-O. (2001). Psykiatri. Stockholm: Liber.
Palmqvist, C., & Robach, P. (1993). Sexuellt beteende hos daghemsbarn. Örebro universitet, Institutionen för samhällsvetenskap. Rapport. Fulltext på DiVA och SwePub.
Reisberg, D. (2012). Cognition. Exploring the science of the
mind. New York: Norton.
Rosenfeld, A. et al (1986). Determining incestuous contact between parent and child: Frequency of children touching parents´ genitals in a nonclinical population. Journal of the American
Academy of Child Psychiatry, 25(4), 481-484.
Rosenthal, R. (1963). On the social psychology of the
psychological experiment. The experimenter´s hypothesis as unintended determinant of experimental
results. American Scientist, 51, 268-283.
Rosenthal, R. (1966). Experimenter effects in behavioral research. New York: Appleton-Century-Crofts.
Rosenthal, R., & Rosnow, R. (Eds) (1969). Artifact in behavioral research. New York: Academic Press.
Rosenthal, R., & Rubin, D.B. (1978). Interpersonal expectancy effects: The first 345 studies. Brain and Behavioral Sciences, 3, 377-386. Rutter, M. (1971). Normal psychosexual development. Child Psychol.
Psychiat. 11, 259-283.
Södergård, S. (1998). Intima kroppsberöringar och intimt tal mellan föräldrar och barn. Örebro universitet, Institutionen för samhällsvetenskap, rapport. Fulltext på DiVA och SwePub.
Westberg, P. (1992). Förklaringsbörda och knölargument i brottmål – den moderne domarens vapen i kampen mot brottsligheten? Juridisk Tidskrift, 4, 878-896.
Zhu, J. et al. (2012). Prenatal nicotine exposure…The Journal of
Neuroscience, 4 July 0001, 32(27): 9410-9418.
