TRYGGHET, BROTT
OCH FYSISK MILJÖ
En jämförande analys av två stadsdelars
fysiska förutsättningar att inge trygghet och
verka brottspreventivt i enlighet med
CPTED
Rebecca Borg och Diana Tahseen
Kandidatuppsats i Kulturgeografi Vårterminen 2020 Handledare: Krister Persson
1
Sammanfattning
Vi har med hjälp av observationer och en enkätundersökning besvarat frågeställningar som berör trygghet och brottslighet i förhållande till ansatsen Crime Prevention Through
Enviromental Design (CPTED) i två områden med olika fysisk utformning och
socioekonomisk demografi: Vivalla och Ladugårdsängen i Örebro. Genom att studera de två områdena har vi sett tydliga skillnader i både fysisk utformning, och hur trygghet upplevs av de boende i områdena.
Vivalla är byggt under 1960 - 1970-talet och är en del av Sveriges miljonprojekt. Detta tar sig uttryck i slutna gårdar och en tydlig funktionsuppdelning i området. Det finns låga
förutsättningar för den kollektiva övervakningen av området och dess gårdsmiljöer då
fönstren i området är vända mot innergårdarna. Detta i kombination med dålig belysning och låg aktivtetsgrad -då de boende rör sig främst i centrum – innebär att området inte uppfyller principerna för CPTED.
Ladugårdsängen är byggt med stadsmässighet och den livfulla staden i åtanke. Detta innebär husfasader mot gatan, en blandad bebyggelse och trafikerade gator genom området. Då husfasaderna har fönster åt alla väderstreck finns förutsättningar för en kollektiv övervakning, men denna försvåras i vissa delar av en undermålig belysning. Dock är gatorna mer livfulla och används mer än de i Vivalla, vilket främjar trygghet enligt boende i området.
Brottsligheten är högre i Vivalla än i Ladugårdsängen, men den är inte markant högre med en brottslighet på 0,14 anmälda brott per capita i förhållande till Ladugårdsängens 0,11 brott per capita. Vidare finns fler faktorer än fysisk miljö för brottsbenägenhet, vilket gör att det är omöjligt att besvara varför fler brott begås i Vivalla med denna studie.
Vad som utlöser känslan av otrygghet har visat sig vara främst dålig belysning, men också uppfattningen av hur stor brottsligheten är i områdena har gett positivt utslag på otrygghet. Detta innebär att inte enbart fysisk utomhusmiljö kan pekas ut som en faktor även för upplevd otrygghet. Det vi med denna studie kan fastställa är dock att den fysiska miljön har en påverkan på otrygghet, och att dålig belysning är en faktor för vissa brott – dock i
kombination med flera andra faktorer.
2
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 1
1. Inledning ... 3
1.1 Syfte och frågeställning... 5
1.2 Disposition... 5
1.3 Socioekonomisk översikt för Ladugårdsängen och Vivalla ... 6
1.4 Förtydligande av Ladugårdsängens indelning och våra benämningar... 7
2. Metod ... 7
2.1 Avgränsning och begränsningar ... 10
2.2 Forskningsetik ... 11
3. Bakgrund ... 11
4. Empiri... 17
4.1 Observation av den fysiska miljön ... 17
4.2 Brottsstatistik ... 23
4.3 Enkät ... 25
5. Analys ... 28
5.1 CPTED och den fysiska miljön ... 29
5.2 Trygghet hos de boende ... 31
5.3 Lider Vivalla verkligen av högre brottslighet?... 32
6. Slutsats ... 34
7. Avslutande reflektioner ... Fel! Bokmärket är inte definierat. Referenslista ... 36
3
1. Inledning
Enligt BRÅs rapport Brott och otrygghet i Örebro från år 2000 kände sig 55% av Örebroarna sig trygga i sitt bostadsområde. I Vivalla var denna siffra 45%, vilket innebär att otryggheten var högre i Vivalla än genomsnittet i Örebro kommun. Antalet brott per invånare i Örebro var högre än det nationella genomsnittet, och för år 1998 togs 18 000 anmälningar om brott emot av polismyndigheten. De flesta brott skedde i centrala Örebro, varefter Vivalla-Lundby följer (Brottsförebyggande rådet (BRÅ), 2000, ss. 16; 37). När rapporten publicerades år 2000 var antalet invånare i Örebro 123 602, vilket har ökat markant till 155 696 invånare år 2019 (SCB, 2019). Enligt Glaeser & Sacerdote (1999, s. 225) ökar andelen brott med en större befolkning. Detta är dock inte fallet med Örebro, där antalet brott visserligen har ökat med en ökande befolkning men där antalet brott per 100 000 invånare har sjunkit från år 2000 till år 2019 (Brå, 2000; Brå, 2019).
Crime prevention through environmental design (CPTED) är en ansats som utgår från att en den fysiska utformningen av platser kan påverka brottsbenägenhet, och den ser till både större och mindre aspekter av design. CPTED bygger på sex grundstenar: territorialitet, tillträdeskontroll, övervakande, försvårande av brottsgenomförande, imagebyggande och aktivering av platsen (Boverket, 2019a). Cozens & Love (2015, s. 397) identifierar en sjunde princip: ”target hardening”, vilket är åtgärder som försvårar brottsgenomförande på en microskala.
4
I Örebro kan istället skillnader mellan olika bostadsområden konstateras, både i den fysiska utformningen såväl som förutsättningarna för de boende i områdena. Vivalla byggdes mellan år 1967–1970 och består av cirka 2400 lägenheter. Majoriteten av lägenheterna är tvåvåningshus med fyra lägenheter i varje trapp. Stadsdelen är ett av Örebro kommuns miljonprojekt, och har kantats av problematik inom den socioekonomiska ramen (Gustavsson & Elander, 2013, ss. 15; 20). Dock är stadsdelen i förändring. ÖBO, Örebros kommunala hyresvärd, har renoverat ett av kvarteren i stadsdelen i sitt pilotprojekt ”Mitt Gröna Kvarter”. Dessa förändringar kan komma att tillämpas i övriga kvarter i Vivalla, och innefattar bland annat energieffektivisering av tvättstugor och införande av solceller och solpaneler. Vidare innebär projektet en förändring av den fysiska strukturen i området, där varannan huslänga har vänts för att skapa en offentlig framsida och privatare bakgårdar som också inrymmer ytor för sociala aktiviteter och grönytor (Boverket, 2017).
Ladugårdsängen består av två delar, där den äldre (norra) delen stod klar år 1992 och är en del i projektet Bo 92. Detaljplanen för Ladugårdsängen anger att målet var ett stadsliknande bostadsområde, och det skulle byggas efter ledorden mångfald och variation. Vikt läggs här också på mellanrummen som bildas mellan husen, och hur de utformas i syfte att skapa en identitet i området. En önskan om att blåsa liv i stadsdelen genom att integrera service och arbetsplatser är också en del i detaljplanen (Örebro kommun, 1990, ss. 6-12). Detaljplanen för Södra Ladugårdsängen antogs år 2009 och stadsdelen är ännu i uppbyggnad. Trots detta är dock stora delar av Södra Ladugårdsängen färdigställt. Målet med Södra Ladugårdsängen är att bygga fram en aktiv stadsdel med mycket grönska. Örebro kommun har således planerat för flertalet aktivitetsytor samt gång- och cykelstråk. Gårdarna är bilfria, och biltrafiken har sin plats på huvudgatorna, vilket ska skapa förutsättningar för handelsverksamhet såväl som övriga verksamheter längs med dessa. Parkering finns i anläggningar delvis eller helt under mark. För att motverka den socioekonomiska splittringen som brukar ske vid nyproduktion har Örebro kommun även planerat för andra boendeformer. Dessa innefattar bland annat lägenheter med uthyrningsrum, kompisboenden och kollektiva byggprojekt (Örebro kommun, 2019).
Vi har länge haft ett intresse för hur den fysiska utformningen av olika områden kan påverka de människor som bor och rör sig inom dem. Efter att ha kommit i kontakt med begreppet CPTED under termin fem på samhällsplanerarprogrammet sökte vi finna sätt att implementera ansatsen i vår kandidatuppsats utan att tappa den mänskliga faktorn som kännetecknar
5
kulturgeografin. Genom att studera människans upplevda trygghet i relation till både den fysiska utformningen och brottsstatistik har vi gjort en jämförande studie mellan ett problemtyngt område och ett problemfritt område, utan att gå över till kriminologi där CPTED ofta florerar. För oss som är Örebroare och har kommit i kontakt med båda områdena, har det varit särskilt intressant att studera dessa två områdena för att undersöka huruvida den fysiska miljön kan ha svar på skillnaderna i Ladugårdsängen och Vivalla - områden som vi både sett och rört oss i.
1.1 Syfte och frågeställning
Vi har i denna kandidatuppsats studerat huruvida CPTED är en effektiv metod för att genom åtgärder i den fysiska miljön förhindra brott och öka tryggheten i ett område. Studien antar ett jämförande perspektiv för att se om skillnaderna upplevd trygghet och brottsfrekvens kan förklaras av skillnaderna i den fysiska miljön. För vår observation av den fysiska miljön har vi vår utgångspunkt i de områden som identifierats som avgörande i CPTED, och som vi berör närmare i kapitel tre. I studien har vi även undersökt hur trygghetskänslan i de utvalda områdena ser ut samt om det kan kopplas till den fysiska utformningen av området. Vi har valt att studera både ett utsatt område i Örebro (miljonprojektet Vivalla) samt ett nybyggt område med låg kriminalitet (Ladugårdsängen) (Polisen, 2020).
De frågor vi söker besvara med denna studie är:
Frågeställning 1. Ger den fysiska utformningen av stadsdelarna Ladugårdsängen och Vivalla förutsättningar för minskad brottslighet i enlighet med CPTED?
Frågeställning 2: Hur ser den faktiska brottsligheten ut i området?
Frågeställning 3: Hur upplevs tryggheten i området av de boende?
Frågeställning 4: Finns det någon korrelation mellan CPTED och upplevd trygghet?
1.2 Disposition
Uppsatsen börjar med ett inledningskapitel där uppsatsens tema presenteras. Vi beskriver här också syftet med vår studie och presenterar våra frågeställningar. I kapitel två kommer vi att beskriva metod, följt av en forskningsbakgrund för att ge en övergripande blick över ämnet vi berör i det tredje kapitlet. I det efterkommande kapitlet presenterar vi våra empiriska resultat
6
på vilka vi avser bygga vår analys. I det femte kapitlet kommer vi att analysera vår data och våra resultat, och ställa det mot rådande forskning i syfte att ge vår slutsats tyngd och visa var vår uppsats ligger i det rådande forskningsläget. Uppsatsen avslutas sedan med ett sjätte kapitel där vi besvarar våra frågeställningar tydligt och knyter ihop den röda tråden.
1.3 Socioekonomiska faktorer i Ladugårdsängen och Vivalla
Som tidigare nämns har de boende olika förutsättningar i de två utvalda stadsdelarna. Vivalla har en markant högre arbetslöshet än mer än kommungenomsnittet, och även medelinkomsten låg under kommunens genomsnitt. Situationen i Ladugårdsängen ser annorlunda ut, med lägre andel arbetslösa och högre medelinkomst än både övriga kommunen och Vivalla (Örebro kommun, 2014, Örebro kommun 2018a). I Vivalla är ohälsan högre än i övriga kommunen, med ett ohälsotal på 121,2 år 2015. Ohälsotalet i Vivalla är nästan dubbelt så högt som kommungenomsnittet, och det går också att se skillnad på män och kvinnors ohälsotal, där männen hade 102,5 dagar och kvinnor 140,2 dagar med ersättning från Försäkringskassan under året (Örebro kommun, 2015). Ohälsotalet i Ladugårdsängen för män år 2015 var lägre än kommungenomsnittet (33,5 i förhållande till 50,9), men för kvinnorna var det desto högre. För kvinnorna var ohälsotalet 109,2, vilket är högre än det kommunala genomsnittet på 75,6. Det genomsnittliga ohälsotalet för Ladugårdsängens låg under år 2015 på 72,1. I genomsnitt har boende i Ladugårdsängen haft något fler dagar med ersättning för nedsatt arbetsförmåga från Försäkringskassan under året än hela kommunen.
Även vad gäller utbildningsnivå går det att se skillnader mellan de olika områdena. Utbildningsnivån är i Vivalla lägre än kommungenomsnittet, medan de boende i Ladugårdsängen har högre utbildning än genomsnittet i Örebro kommun (Örebro kommun, 2017). Områdets socioekonomiska skillnader blir också tydliga i befolkningssammansättningen. Vivalla har en högre andel med utländsk- och invandrarbakgrund än kommunen och Ladugårdsängen Örebro kommun, 2018b). Till skillnad från Vivalla har Ladugårdsängen en lägre andel invånare med utländsk bakgrund än kommungenomsnittet (Örebro kommun, 2018b).
7 Tabell 1. Socioekonomisk statistik för de två stadsdelarna. Källa: Örebro kommun (2015, 2014, 2018a, 2018b)
1.4 Förtydligande gällande benämningar av Ladugårdsängen
Ladugårdsängen är indelad i två delar, en äldre del byggd under 1990-talet och Södra Ladugårdsängen som ännu är under byggfasen. Studien är genomförd i båda delar, då de tillhör samma statistiska indelning. När vi talar om den äldre delen kommer vi beskriva den som Norra Ladugårdsängen, Södra Ladugårdsängen kommer benämnas som sådan och när vi istället talar om hela området kommer enbart Ladugårdsängen användas som term. Norra Ladugårdsängen är den del av Ladugårdsängen som är norr om Parken Hagen. Södra Ladugårdsängen hänvisar till delen söder om Parken Hagen.
2. Metod
Vi har använt oss av kompletterande metod, vilket innebär att vi har använt oss av fler än en metod för att studera fenomenen vi avser undersöka. Anledningen till detta är att vår frågeställning kräver olika metoder för de olika frågeställningarna vi vill besvara. Att metoden är kompletterande innebär att vi integrerar metoderna för att få fler perspektiv på det vi söker studera – den fysiska miljön i relation till CPTED och upplevd trygghet. Det innebär också att fokus flyttas till målet med studien, och olika metoder ses inte som motsatspar. Genom att använda både kvalitativ och kvantitativ metod avser vi att kunna besvara på vår frågeställning på ett nyanserat sätt. (Hjerm et.al., 2014, ss. 186-187).
Vi kommer genom observation studera de utvalda stadsdelarna i Örebro. Observation är sedan länge intressant inom det geografiska vetenskapsfältet, där den har utvecklats från att vara lexiografisk under kolonialismens tid till att bli kvantitativ efter andra världskriget då regionalgeografin kom att ta fäste. På senare år är den upplevda geografin, där den som Ladugårdsängen Vivalla Örebro Kommun
Medelinkomst (år 2014) 279 900 kr/år 128 000 276 500 Arbetslöshet (år 2018) 3,30% 23,20% 6,10% Ohälsotal (år 2015) 121,2 72,1 63,6 Utländsk bakgrund (år 2018) 20,30% 83,50% 25,30% Utlandsfödda (år 2018) 13,80% 56,70% 18,30%
8
observerar deltar i en aktivitet, allt mer förekommande (Nayak & Jeffrey, 2013, ss. 291-292; Åquist, 2003, ss. 1; 4-5). Vår observation är dock strukturerad, och vi söker observera den fysiska miljön och inte människors förhållande till den genom vår observation. Således är det en kvalitativ insamling. Vår enkätundersökning är både kvalitativ och kvantitativ. Vi har använt oss av enkäten för att samla in en större mängd data, men även för att fördjupa oss i de boendes upplevelser genom att ha flera öppna svarsalternativ. Vidare kommer vi att studera brottsstatistik.
Observation
Vår observation bygger på CPTED, vilket innebär att vi kommer studera den fysiska miljön utifrån de kriterier som ansatsen har för en trygg och brottspreventiv fysisk miljö. Vi har utefter fokuspunkterna i CPTED utformat ett observationsprotokoll som berör den fysiska miljön (se bilaga 2). Vi har genomfört observationerna vid samma tid på dygnet i Ladugårdsängen och i Vivalla under två tillfällen i vardera områden, en gång vid 14-tiden och en gång på kvällstid vid 22-tiden. Anledningen till detta är att områden kan ändra karaktär från dag till natt beroende på belysningens effektivitet, varför stadens belysning dygnet runt måste tas i åtanke (ARUP, 2015, ss. 13-14). Under observationen har vi studerat belysning, buskage och sikt, säkerhetsåtgärder så som kodlås och övervakning, funktionsblandningen och rörelsen i områdena samt nedskräpning/social orede då dessa punkter i CPTED pekas ut som viktiga aspekter att beakta för en brottspreventiv miljö (BRÅ, 2019). Vi har även studerat möjligheterna till aktiviteter i den fysiska miljön, till exempel fotbollsplan, lekparker, parkfunktioner och andra fysiska åtgärder i miljön som bjuder in till aktiviteter.
Vår observation har genomförts av två kvinnor i samma ålder, vilket kan påverka utfallet. Hur människan uppfattar sin fysiska miljö är kopplat till bland annat kön, ålder och både fysisk och psykisk hälsa, vilket innebär att resultatet kan ha sett annorlunda ut om sammansättningen av de observerande också skiljde sig (Listerborn, 2000, s. 252, Jackson, 2009, s. 16). När vi har mätt avstånd i observationen har vi stegat måtten, vilket innebär att det finns utrymme för felaktigheter.
Enkät
Vi hade till en början planer på att göra walking interviews i området. Detta visade sig dock vara svårt att utföra, då vi upplevde att människor är mindre benägna att tacka ja till fysiska träffar under den rådande Covid-19-pandemin. Istället för att hålla intervjuer har vi valt att ha
9
en utökad mängd med öppna svarsalternativ i vår enkät för att kunna samla in kvalitativa data utöver den kvantitativa som enkäten initialt hade syfte att samla in. Vi har valt att sprida enkäten i två olika Facebook-grupper: Dom kallar oss studenter samt Tips i Örebro. Eftersom vi vill nå ut till alla i områdena, oavsett ålder och bakgrund, var det enligt oss viktigt att inte enbart informera om enkäten i en studentgrupp. Vi valde därför ut den andra gruppen, med en större diversitet bland medlemmarna vad gäller ålder.
Enkäten har som syfte att mäta trygghet och trivsel hos de boende, och respondenterna har fått svara på frågor om främst detta. Vi har även ställt frågor som rör aktivitet i området. Genom att ha fler öppna frågeställningar och utökat antal frågor har vi genom vår enkät fångat en bild av hur de boende i områdena uppfattar miljön och vad deras trygghetskänsla/otrygghet grundar sig på. För de frågor där vi har velat kvantifiera resultatet har vi inte ställt frågor som är öppna för tolkning, då frågor som ger utrymme för subjektiva tolkningar försvårar för analyser och organisering (Hjerm, Lindgren och Nilsson, 2016, s. 171).
För att kvantifiera svaren vi samlat in har vi valt att presentera resultatet i andelar istället för antal. Detta har både för- och nackdelar. Trots att det ger en bättre överblick över resultatet, kan resultatredovisning i procentenheter också vara missvisande när statistikunderlaget är litet då vi inte får svar i heltal. Istället kräver det att vi avrundar talen.
Vidare är skevheten i svarsfrekvens något som vi har reagerat på. Av de 67 respondenterna är enbart 12 hemmahörande i Vivalla. Det är svårt att säga att de svarande står för alla boende i de utvalda områdena, då det trots allt bor sammanlagt över sammanlagt 10 000 personer i de två områdena. Dock bedömer vi att underlaget är stort nog för att kunna ge en nyanserad bild av hur områdena uppfattas av de boende. Detta då vi har fått in nyanserade svar, där både för- och nackdelar lyfts fram. Att vi genom enkäten fått en god överblick blir än mer tydligt i kombination med observationen, där respondenterna i flera fall har lyft fram delar i den fysiska miljön som vi själva observerat. Det resultat som vi presenterar i avsnitt 4.3 anser vi således ge en god bild av områdena, men en större studie skulle behöva genomföras för att tala om bestämda förhållanden då ett lägre antal respondenter kan leda till större osäkerhet i studien (Hjerm, Lindgren och Nilsson, 2016, s. 184).
Statistik
Sveriges officiella brottsstatistik går att hitta på Brottsförebyggande rådets (Brå) hemsida. Dock redovisar de statistik på stadsdelsnivå enbart för Sveriges storstadsområden: Stockholm,
10
Malmö och Göteborg. Vi kontaktade Brå i ett försök att få brottsstatistik för Örebros stadsdelar, men fick svaret att det inte förs någon sådan. Istället kontaktade vi Polisen i Örebro, som för statistik över anmälda brott per stadsdel och fick på detta sätt ta del av brottsstatistiken. Den statistik vi redovisar i kapitel fyra är således hämtad från de uppgifter vi mottagit från polisen.
Det är dock viktigt att ha i åtanke att vissa av brottsrubriceringarna är så kallade egeninitierade brott. Detta innebär att den statistik vi redovisar för trafik- och narkotikabrott, men även andra brott som påverkas av polisens närvaro, kan påverkas av den polisiära närvaron i området. Detta gäller särskilt Vivalla, där polisen har haft en utökad närvaro under en längre tid (Polisen, 2020).
2.1 Avgränsningar
Vi har valt ut våra studerade områden på grunderna att de skiljer sig åt på flera punkter, där den viktigaste enligt oss är den fysiska utformningen. Som tidigare nämns är Vivalla en del av miljonprojekten och har byggts enligt det dåvarande stadsidealet, medan Ladugårdsängen byggs utefter dagens rådande idealet av en funktionsblandad och levande stad (Örebro kommun, 2008, s. 6). Detta ger oss förutsättningar att se tydliga kontraster i den fysiska bebyggelsen och miljön. Vidare skiljer de sig åt på en socioekonomisk skala, vilket har visat sig vara en faktor för vissa brott (Entorf & Spengler, 2000, s. 99).
Vår studie har haft för avsikt att ha fokus på skillnaderna i de två stadsdelarnas fysiska miljö, snarare än hur olika faktorer påverkar uppfattningen av den fysiska miljön. Vårt urval består därför av alla boende i områdena Ladugårdsängen och Vivalla. Vi kunde ha valt ut ytterligare faktorer att ta hänsyn till, men vi har inte gjort avgränsningar med avseende på kön, ålder eller andra faktorer då vi avser att studera den fysiska miljöns korrelation till upplevd trygghet i stor skala. Det kan dock vara intressant att göra en liknande studie där också andra faktorer som kan påverka den upplevda tryggheten tas i åtanke.
Vi har också valt att avgränsa oss till de sex principer som är fastställda och som identifieras som tillhörande till CPTED. Detta innebär att vi inte kommer studera ”target hardening” närmare, då detta är en princip som är omdiskuterad.
11
2.2 Att studera ett stigmatiserat område
Vivalla är ett stigmatiserat område. Som vi nämner senare i studien, ligger det en problematik i att fortsatt lyfta fram det utsatta området i ett negativt ljus. I vår studie har vi beskrivit området sakligt och även presenterat resultat från båda områdena utan att låta våra erfarenheter och upplevelser av områdena väga in i hur vi väljer att utföra studien, utforma enkäten eller tolka de svar vi har fått in. Genom att använda oss av ett observationsprotokoll som är baserat på CPTEDs principer och forskning kring ansatsen, har vi minimerat risken för att låta våra åsikter återspeglas under observationen. Dock finns de faktorer som påverkar individers uppfattning av fysiska miljöer och som är relaterade till upplevd trygghet kvar, något som vi nämner tidigare i detta kapitel.
Vi har även försökt frånse de fördomar som finns om Vivalla, och som till viss del också existerar hos oss. Genom att ha lyft fram både positiva och negativa aspekter och åsikter från de boende i båda områdena, hoppas vi att vi har minimera vår effekt på den stigmatisering som Vivalla idag erfar och gett en rättvis bild av ett område som är uppskattat av majoriteten av respondenterna i vår enkät.
3. Bakgrund
Vi kommer här att lyfta fram rådande teorier och forskning i de ämnen som vår studie berör. Detta innefattar dels CPTED, men även omständigheter som råder i utsatta områden.
CPTED
Sadat Naghibi et al (2015, s. 272) visar på att sambandet mellan den fysiska miljön och människans trygghet i ett område är stark. Detta innefattar bland annat ett serviceutbud på stora delar av huvudleden, grönytor som inte skymmer sikten och hög grad av rörelse i området (Sadat Nagibi et. al., 2015, ss. 269-270).
Crime prevention through environmental design (CPTED) är en ansats som utgår från att en plats utförande kan påverka brottsbenägenhet och ser till både större och mindre aspekter av design. CPTED bygger på sex grundstenar: territorialitet, tillträdeskontroll, övervakande, försvårande av brottsgenomförande, imagebyggande och aktivering av platsen (Boverket, 2019a).
12
Territorialitet behandlar känslan av platstillhörighet och ansvarskänsla gentemot området hos
de boende, något som kommer att minska benägenheten hos förövare att begå brott på en specifik plats enligt CPTED. Det finns flera olika sätt för att öka territorialiteten i ett område genom fysiska, såväl som symboliska åtgärder. Exempel på sådana åtgärder är markerade ingångar som skiljer på vad som är privat, offentligt och semioffentligt, avlägsnande av tecken på oroligheter som klotter och skräp samt genom att platsen används för sociala aktiviteter. Genom tillträdeskontroll (kodlås och porttelefoner) till byggnader försvåras möjligheten att begå brott (BRÅ, 2019).
Övervakningen av en plats kan vara direkt eller indirekt, där den direkta övervakningen kan
ske genom användandet av övervakningskameror eller genom att placera ut väktare/polis. Den indirekta övervakningen sker genom fysiska åtgärder, som att placera fönster ut mot områden som behöver övervakning, genom förbättring av belysning eller genom en minskning av buskage och skymmande växtlighet. Detta ger en naturlig övervakning genom att sikten och överskådligheten förbättras i ett område. Ansatsen framhåller även att det är möjligt att försvåra
brottsgenomförandet genom att använda lås, staket och inbrottslarm. Ytterligare åtgärder är att
förbättra ett områdes image genom att göra platsen attraktiv och ta till åtgärder som visar på en ordning i området. Att uppmuntra till positiva aktiviteter på platsen genom aktivitetsstöd, åtgärder som frammanar aktivitet i området, kan också minska brottsbenägenheten. Exempel på aktivitetsstöd är skapandet av mötesplatser, men också planering av funktioner på platser där en ökning av genomströmning och aktivitet önskas (BRÅ, 2019).
Vem har rätt att vara här och vem håller koll?
CPTEDs princip om en ”kollektiv övervakning” går i linje med Jacobs klassiska idéer om den levande staden. Jacobs beskriver hur en stad utan ögon är en osäker stad där brott lättare kan
Territorialitet Tillträdeskontroll Övervakning Försvårande av
brottssgenomförande Image Aktivitetsstöd Avlägsna
klotter Kodlås Fönsterplacering Lås
Skapa en attraktiv plats Mötesplatser Markerade ingångar Porttelefoner Grindar
Belysning Staket Ordning Ökade
funktioner
Sociala aktiviteter
Minska
växtlighet Inbrottslarm Aktivitet & liv
Kameror
Vakt/polis
13
begås (2005, s. 64). Gatan tillskrivs trygghetsingivande funktioner, förutsatt att den uppfyller vissa krav: offentligt och privat måste skiljas åt och det måste finnas rörelse på den så att ögon lockas dit genom fönster. I områden med mer omfattande sociala nätverk, ett slags ”alla-känner-alla”, kan också prat, skvaller och liknande fungera som en regulator. Det är dock inte fallet i mer anonymiserade områden (Jacobs, 2005, ss. 56-57). Genom att öka genomflödet och aktiviteten på en gata kan också tryggheten öka. Aktiviteter som innebär att en någorlunda jämn mänsklig närvaro existerar i områden ökar tryggheten. Det är det tomma rummet som föder obehag (Sadat Naghibi et al.. 2015, s. 269).
En stad kan enligt Jacobs ses som fylld av främlingar, och för att upprätta trygghet måste individer känna sig trygga bland dessa – något som uppkommer genom den kollektiva övervakningen. Denna naturliga övervakning behövs för att skydda både boende och ”goda främlingar”. För att uppnå detta behövs butiker och andra inrättningar längst med gatorna, inte minst efter mörkrets infall (Jacobs, 2005, ss. 51-52; 57-59). Utöver detta har de områden med möjlighet till högre grannskapsövervakning över fönster och dörrar visat sig ha färre inbrott. Med grannskapsövervakning avses här möjligheten till en naturlig övervakning från bostad till möjliga ingångspunkter för inbrott (Amiri et.al., 2019, s. 105).
Staden efter mörkrets infall
När mörkret faller ändras förutsättningarna för visibilitet utomhus, och det intryck som skapas av staden under natten bygger på vad som faktiskt är upplyst. Den mänskliga aktiviteten tar inte slut efter mörkret faller, många av städernas invånare rör sig utomhus under nattetid. Under nattetid blir gatubelysningens roll stor i den naturliga övervakningen och trygghetskänslan hos de som rör sig i ett område (Kim & Park, 2017, s. 240; ARUP, 2013, ss. 19-23).
Kim och Park (2017, s. 236) talar om tre olika slags artificiell belysning som har olika funktioner för visibilitet i mörker: horisontell belysning för säker transport på vägar samt vertikal och semi-cylindrisk belysning som påverkar ansiktsigenkänning. Genom att göra förändringar och förstärka belysning kan förutsättningarna för visibilitet i området förbättras. Förutsättningarna för en förändring i linje med CPTED i aspekter som fönsterplacering och gatudesign kan vara svår att implementera i äldre, redan färdigbyggda områden. Det blir därför viktigt att se över gatubelysningen för att bygga en trygghetskänsla i sådana områden (Kim & Park, 2017, s. 240).
14
Problematiken med dålig belysning är att brott lättare kan begås obemärkt. Det är inte det totala mörkret som skapar den största risken. Det är istället det svaga ljuset som hjälper förövare att begå brott. I det totala mörkret är det lika svårt för alla att se, men ett svagt sken ger tillräcklig belysning utan att vara för ljust för att brottsutövare riskerar att upptäckas under utförandet (Fennelly, 2013, s. 181).
Är CPTED verkligen effektivt för brottsförebyggande?
CPTED har visat sig vara en effektiv metod att följa för att minimera risken för brott och öka den upplevda tryggheten i ett område, genom att försvåra brottsgenomförandet (Davies, 2004, s. 7; Cozens & Love, 2015, ss. 400-401). Davies (2004, ss. 53-84) ger flera exempel på hur brottsreducerande åtgärder har påverkat olika områden i Storbritannien. Genom åtgärder som god övervakning, förbättrande av belysning och ökad aktivering av områden har brottsligheten minskat till följd. Detta till trots är det inte självklart att åtgärder inom CPTED faktiskt reducerar brott, och studier visar varierande resultat i dess effektivitet som brottspreventiv modell (Cozens & Love, 2015, s. 401). Piroozfar et.al (2019, ss. 9-10) visar i sin studie på att brottsligheten har minskat till följd av brottspreventiva åtgärder. De boendes röster ekar dock samstämmigt att de önskar att mer hade gjorts. En av anledningarna till missnöje anges vara brist på kommunikation mellan olika aktörer och intressenter i området, men ett lika stort problem uppger Piroozfar et. al. (2019, s. 10) vara en motvillighet att implementera CPTED i tidiga skeden av planeringen. Istället används det som ett verktyg för att i efterhand behandla kriminalitet i områden.
Utsatta områden, stigmatisering och medias roll
Områden med lägre socioekonomisk status har visat sig ha en stor påverkan på den upplevda tryggheten. Underprivilegiering av områden har visat sig ha en större påverkan på trygghetskänslor än den fysiska miljön i sig, trots att den fysiska miljön har en stor roll att spela. Ett fysiskt nedgånget område har en direkt korrelation till uppfattningen av detsamma som kantat av social oreda. Samtidigt hemsöks områden med en hög koncentration av minoriteter och personer med lägre socioekonomisk ställning av historiska och strukturella problem med brott och oreda. Detta är rotade problem som troligtvis inte kan lösas genom kortsiktiga åtgärder (Sampson & Raudenbush, 204, ss. 329-330; 337).
Vivalla cirkulerar ofta på listor över ”utsatta områden” i Sverige, och toppade år 2015 polisens lista över särskilt utsatta områden. Enligt Nationella operativa avdelningen (Noa) finns det i ett
15
så kallat ”särskilt utsatt område” problematik, vilken kräver insatser från flera olika aktörer i samhället för att lösa problemen. Desto längre tid ett område har varit utsatt, desto svårare är det dock att återinrätta ordning och lösa problemen då en normalisering av problemen sker både hos de boende och hos aktörer som polis och andra myndigheter. Ofta har områden som betraktas som utsatta en historik av problemlösande åtgärder som inte gett frukt, och i kombination med en polisnärvaro som främst varit reaktiv i områdena har tilltron till myndigheter påverkats negativt (Noa, 2015, ss. 4-5; 10).
De flesta utsatta områdena återfinns i miljonprojektsbebyggelse, med samlade centrumfunktioner, trafikseparering och parkeringsplatser i återvändsgator vilket har gett dem en sluten karaktär. Miljonprojektsområdena har också haft en funktion som övergångsbostäder, där de boende som lyckats nå en annan, högre socioekonomisk status har lämnat området till de med lägre resurser. De som nu bor i områdena är ofta de med invandrarbakgrund eller de som lever i ett socialt utanförskap (Noa, 2015, s. 8).
Polisen kan i utsatta områden uppleva svårigheter med att fullfölja åtgärder. En problematisk faktor i utsatta områden är de kriminellas påverkan på lokalsamhället, vilken kan nå till den grad att övriga boende känner otrygghet till följd av direkta eller indirekta påtryckningar. Exempel på påtryckningar är hot, utpressning och offentliga brottshandlingar. Majoriteten av de utsatta områdena lider av våld i offentlig miljö, både mellan olika grupper av kriminella men även mot övriga boende. En tydlig effekt av det upplevda hotet mot boende är att torg och andra platser i området är folktomt på kvällarna till följd av rädslan att utsättas för brott. Otryggheten i sig leder även till att övriga boende inte anmäler brott eller medverkar i rättsprocesser till följd av brott (Noa, 2015, ss. 13; 16).
Miljonprojekt runtom i Sverige ställs framför samma problematik, och benämningen ”miljonprojekt” är redan laddat med stigmatiserande värderingar, i vilka den sociala konstruktionen av platsen tar sig form med negativa toner (Backvall, 2019., s. 11-12). Den territoriella stigmatiseringen behöver således inte spegla de faktiska omständigheterna, utan fördomarna om ett område kan vara så starka att de får skadliga sociala konsekvenser (Wacquant, 2007, s. 68). Trots att nyhetsmedia aktivt försöker gå emot den stigmatiserade bilden av förorten, så förekommer det oftare att dessa artiklar är i form av debatt- eller krönikeartiklar snarare än en del av nyhetsrapporteringen. Av de 142 nyhetsartiklarna som
16
Backvall har studerat i sin avhandling kring diskursen ”utsatta områden”, var enbart 44 av de kritiska mot stigmatiserande diskurser (Backvall, 2019, ss. 57-59; 63).
Brott och socioekonomiska faktorer
Det går att se korrelationer mellan vissa brott och sämre socioekonomiska förutsättningar i Sverige. Bilstölder, inbrott och även narkotikainnehav har enligt Nilsson och Agell (2003, ss. 13-14; 25) visat sig ha samband med arbetslöshet. Minskad arbetslöshet resulterade i studien även i minskat brottsgenomförande. Även inkomst har visat sig vara en faktor för brottslig aktivitet, särskilt inom brottskategorin egendomsbrott. Etnicitet har också visat sig ha en koppling till ökad brottslighet, men är däremot inte direkt kopplat till våldsbrott (Nilsson, 2004, ss. 18; 28).
Stadsbyggnadsidealens utveckling i Örebro
Städer växer och utvecklas, men idealet kring hur staden ska se ut har inte varit statiskt. Howard (1965, ss. 7; 50-57) beskrev år 1898 den funktionsuppdelade trädgårdsstaden, med sina olika funktioner i ringar kring stadskärnan. Denna stad skulle vara fylld av grönska i form av parker och alléer, och där bilarna leds bort från stadens gator. Trädgårdsstaden kom att få kritik av bland annat Jacobs (2005, ss. 39-43), då den trots att få verkliga trädgårdsstäder byggdes influerat stadsbyggnadsideal starkt. Det är främst funktionsuppdelningen och isoleringen som här kritiseras, men även det begränsade handelsutbudet och odynamiska bilden som Howard målade upp av den färdigbyggda trädgårdsstaden mottas negativt av Jacobs. Istället efterfrågar hon de egenskaper som beskrivits tidigare i kapitlet: funktionsblandning, rikt utbud av handel och servicefunktioner samt konstant rörelse och aktivitet i staden (Jacobs, 2005, ss. 51-52; 57-59).
Örebro kommun (2008, s. 6) beskriver utvecklingen som har skett i Örebro över tid, där kommunen fram till mitten av 1900-talet planerade staden enligt ett hus utmed gatorna i ett rutnät. Under 1950- till 1980-talet började dock planeringen svara på den ökade bilismen, och nya planläggningsformer med funktionsuppdelning, trafikseparering och -differentiering bytte ut det gamla idealet. Bostäder och arbetsplatser hamnade åtskilda, och de olika områdena skiljdes åt av mark som i vissa fall är användbara rekreationsytor men i andra är restytor. I och med trafiksepareringen har bil-, och cykel-/gångtrafik skiljts åt vilket innebär att fot- och cykeltrafik i dessa områden sker vid sidan av områden där den mänskliga rörelsen är som störst. Detta har gett upphov till ökad otrygghet. I och med avståndet mellan områdena och
17
stadskärnan blir också bilresorna längre och avgasutsläppen högre. Exempel på områden i Örebro som byggts enligt dessa principer är Varberga, Brickebacken, Baronbacken, Markbacken, Oxhagen och Vivalla.
Sedan 1990-talet har i Örebros stadsbyggnadsideal dominerats av den traditionella gatubilden och innerstadskänslan. Genom att blanda service, arbetsplatser och bostäder får är syftet att blåsa liv i området under dygnets alla timmar. Trafiken ska ledas genom rutnätet och skapa rörelse flest möjliga gator. Byggnaderna ska även spegla kvartersstaden, och det ska finnas en koppling mellan centrum och den fysiska bilden av området. Det är enligt dessa principer som Norra Ladugårdsängen planerades på 1990-talet, och det är denna modell Södra Ladugårdsängen följer idag (Örebro kommun, 2008, ss. 6-14). Dock har efterfrågan på butikslokaler varit svag. Vissa av Norra Ladugårdsängens lokaler har omvandlats till bostäder och mark planlagt för affärsverksamhet har stått orörd.
Glorifieringen av det funktionsblandade idealet har, trots att det idag uppmålas som en lösning på problematik som uppstår i förorter och miljonprojekt, fått motta kritik. Tunström (2009, s. 155) lyfter fram problematiken med dagens diskurs inom stadsplanering och den ”traditionella” staden, då diskursen kring den goda staden befäster bilden av den ”moderna” staden som karaktärslös. Diskursen belyser även den modernt planerade staden, där förorterna och miljonprogrammen klassar in, som problematisk. Problembilderna målas upp kring de funktionsseparerade områdena pekar på dålig hälsa och ekonomi, och dålig miljö och skapar negativt laddade normer. Istället efterfrågar Tunström nya begrepp och nya laddningar i dagens begrepp kring staden, med utgångspunkt i dagens verklighet (Tunström, 2009, ss. 159-171).
4. Empiri
Här presenterar vi vår insamlade data, som vi samlat in genom observationer av de utvalda områdena Ladugårdsängen och Vivalla, samt en enkät kring trygghet som boende i de två stadsdelarna har fått besvara. Utöver detta presenterar vi även brottsstatistik från områdena.
4.1 Observationer av den fysiska miljön
18
Ladugårdsängen är som tidigare nämnt indelat i två delar. Genom den redan befintliga Parken Hagen kopplas Södra Ladugårdsängen samman med Norra Ladugårdsängen som byggdes år 1992. Södra Ladugårdsängens färdiga byggnation är idag centrerad till Termikgatan, Gyrosgatan och Lillbackavägen. Något vi tidigt observerade är att samtliga av Ladugårdsängens byggnader i form av flerbostadshus är utrustade med portlås. Det finns även en tydlig blandning av hustyper, där radhus blandas med flerbostadshus. Även villor är kopplade till stadsdelen, i den västra utkanten av Ladugårdsängen.
Vi har inte observerat de tecken på social oreda som identifieras i CPTED: klotter och nedskräpning (Brå, 2020b). Det är välskötta gräsytor och gårdsmiljöer. Det finns en större park för aktiviteter i området, Parken Hagen, men vissa av gårdsytorna är även utrustade med lekplatser. Det finns lägenheter och annan bebyggelse utmed den större parken, med fönster riktade mot parken. Dock observerar vi att belysningen i parken lämnar mycket att önska, då den på flera håll under kvällstid ger upphov till oupplysta punkter.
I Södra Ladugårdsängen är utbudet av utomhusrekreation är idag begränsat till en större park på baksidan av Termikgatan och Gyrosgatan. Det finns även en lekpark på den öppna gårdsytan på Termikgatan, samt en på Gyrosgatan. Dessa är dock inramade av lägenhetshusen och deras fönster, och således finns en naturlig övervakning av rekreationsområdet (Cozens & Love, 2015, s. 396). Den större parken lider av samma problem som Parken Hagen, där den under mörkrets inbrott saknar god belysning. De boende i Södra Ladugårdsängen har också Grönpepparparken på gångavstånd. Här finns utöver vanliga parkytor och lekplatser också ett utegym.
Det finns två stora parker som de boende har gångavstånd till, men Grönpepparparken tillhör stadsdel Sörby i den officiella uppdelningen vilket är anledningen till att vi har valt att inte ta med parken i observationen. Det finns dock fler utomhusaktiviteter som erbjuds i området, som till exempel lekparker, Parken Hagen, fotbollsplaner och golfbanan. Det finns även en pool till de boende på Termikgatan samt odlingslotter på samma gård. Dessa aktiviteter är dock inte tillgängliga för allmänheten. Även Backahallen, som erbjuder tennis, finns i Norra
Bild 3 Parken Hagen under kvällstid. Källa: egen bild (2020)
19
Ladugårdsängen. En av Friskis och Svettis anläggningar finns i handelsområdet i Södra Ladugårdsängen.
Det finns affärslokaler i nedre plan utmed huvudleden med restaurang- och livsmedelsutbud i Norra Ladugårdsängen. Till Södra Ladugårdsängen planeras företagslokaler finnas i bottenplan på husen utmed de större vägarna, och redan idag används några av dem som affärslokaler (Örebro kommun, 2019). Idag finns en större matbutik och gym på Lillbackavägen.
Det finns i Norra Ladugårdsängen tydliga markörer mellan privata och offentliga rum, där staket och grindar leder oss framåt på huvudleden. Detta är något som skiljer sig från bebyggelsen i Södra Ladugårdsängen, där innergårdarna inte har tydliga gränser. Istället är utgör husfasaderna, som är vända mot gatan, avgränsande block in mot gårdarna. De öppna ytorna som vi rör oss i präglas av låga buskage och växtlighet.
Belysningen i Norra Ladugårdsängen är förhållandevis god. Det skapas få mörka punkter utmed trottoarbelysningen, och ljusskenet är medelstark. Entréer är upplysta, och belysningen vid entréer är stark, och såväl som på innergårdarna. Södra Ladugårdsängen påverkas i dagsläget mycket av att vara under uppbyggnad. Dels finns det många oupplysta punkter utmed den ofärdigställda huvudleden i området (Termikgatan), men även parkeringen i anslutning till Termikgatan saknar belysning. Gårdsmiljöerna i Södra Ladugårdsängen är bättre upplysta.
Observationspunkt Kommentar Belysning
God i Norra Ladugårdsängen. Södra
Ladugårdsängen har sämre belysning. Parkerna dåligt upplysta.
Buskage och sikt
Välskött växtlighet.
Säkerhetsåtgärder
Portkod på samtliga flerfamiljshus. Bild 4. Tydliga gränsdragningar i Ladugårdsängen. Källa:
20
Övervakning Enbart naturlig. Huskroppar ut mot gatan och innergårdar.
Aktiviteter och rörelse i området Finns rekreationsmöjligheter. Fler rör sig ute på
dagen än kvällen/natten, med mycket rörelse utmed huvudlederna på dagtid.
Social oreda
Inga tecken på klottring, nedskräpning eller trasiga husfasader, fönster, parkutrustning eller liknande i utomhusmiljön.
Gränsdragningar
Staket och grindar skärmar av gatan från innergårdar vid majoriteten av bebyggelsen.
Tabell 3. Observationer i Ladugårdsängen. Källa: Egen tabell 2020.
Vivalla
Vivalla består ännu till störst del av husen som upprättades på slutet av 1960-talet. De delar som genomgått renovation och nybyggnation är ännu begränsade till ett fåtal gator. Vi gjorde vår observation i en nyrenoverad/nybyggd del samt en av de ännu icke-renoverade delarna för att kunna uppmärksamma skillnaderna i den fysiska miljön.
I de äldre delarna var växtligheten på många håll i höjd med oss, och väldigt tät. Många av förråden står intill denna växtlighet och skapar gömställen vilka är oupplysta. Vidare är förråden tillhörande lägenheterna fristående, och bildar flera skymda hörn i linje med smala gångvägar.
Bild 5 Exempel på oupplyst gömställe i Vivalla. Källa: egen bild (2020).
21
Detta är åtgärdat i de nyrenoverade/nybyggda delarna, där ingångarna är breda och öppna. Gårdsmiljön mellan husen har låg och spridd växtlighet, och lägenhetsförråden är inte längre kvar. Denna breddning av avståndet mellan husen har också dragits nytta av genom att tillåta för parkering på trottoarer mellan husen.
Flera av husen både i de nybyggda/renoverade och äldre delarna av
Vivalla kantas av klotter. Frånsett detta är det ett välstädat område, men flera av grönytorna är oskötta och vildvuxna.
Polisen var närvarande på flera platser vid det tillfället som vi gjorde vår observation på dagtid, och områdespolisen i Örebro har idag en avdelning i Vivalla. Detta medför att den icke-naturliga övervakningen är hög, och polisens närvaro är tydlig i området. I de äldre områdena har dock inga andra säkerhetsåtgärder tagits, och husen saknar portlås. Detta är något som åtgärdats i de nya delarna, där samtliga renoverade och nybyggda entréer har kodlås.
Vivallas centrumfunktioner är samlade till Vivalla centrum, där det finns en liten galleria med butiksutbud, restaurang och bibliotek. Området Boglundsängen är under uppbyggnad, och där är idag redan en större matbutik och annan handel lokaliserad (Örebro Kommun, 2019). Det finns flera fotbollsplaner i området, men en gemensam park saknas. Området har flera kolonilotter, både mellan de olika gårdsmiljöerna men även i anslutning till Vivalla centrum. Det finns också grillplatser på dessa öppna ytor, och andra aktiviteter finns i närheten till bostäderna. Vi observerar tre bollplan på den gatan vi går på. Fönster ut mot de öppna ytor saknas dock, då de är vända in mot innergårdsplan. På skolgården finns även en basketplan.
Parkering finns i anslutning till varje gata, men gårdarna är trafikseparerade i de äldre delarna och bilförbud råder på gårdsmiljöerna mellan husen och de olika gatorna som skiljs åt av grönytor och lekparker i innerområdet. Uteplatserna har staket runt, men det finns ingen skarp skiljelinje mellan lederna runt bostäderna in till gårdarna. Istället smalnar gångvägen in av något.
Tabell 4. Observationer i Vivalla. Källa: Egen tabell 2020.
Bild 6 Parkering på gatan i en ombyggd del av Vivalla. Källa: egen bild (2020).
22
Belysningen är enligt de mått vi gjort observationen på dålig. Det finns flera mörklagda punkter och vid flertalet punkter också felriktad. Belysningen som finns utmed gångvägarna genom området är svag, och även den på innergårdarna avger ett svagt sken. På den nyrenoverade gatan observerar vi till exempel att belysningen riktas mot bilvägen, och att trottoarens belysning till följd av detta blir lidande. Även ytan vid de nybyggda höghusen är förlagt i mörker, bortsett från belysning i entrén. På gatorna runt husen är lyktstolparna placerade med ca tre meters mellanrum, vilket ger upphov till mörka fläckar dit belysningen inte når med den styrka den idag har. Överlag har vi i både nya och äldre delar i Vivalla uppmärksammat att belysning kring entréer finns, men att den vid flera av de äldre byggnaderna är ur funktion. Belysningen på parkeringarna varierar i effektivitet, det är bara i bilarna parkerade i anslutning till ljuskällor som har en visibilitetsgrad vilken tillåter insikt in i bilen.
Observationspunkt Kommentar
Belysning God vid entréer. Baksidan av huskroppar har svagt ljus, främst från fönster. Dålig utmed gågatorna. Parkering stundtals väl upplyst.
Buskage och sikt Mycket hög och ej omhändertagen växtlighet skapar vrår. Nybyggda delen präglas av välskötta grönytor.
Säkerhetsåtgärder Portkod i nybyggt område.
Övervakning Hög polisiär närvaro. Dålig naturlig
övervakning i alla delar utom centrum, med fönster ut mot ytorna däromkring.
Aktiviteter och rörelse i området Hög rörelse i och kring centrum samt
Boglundsängens handelsplats. Låg kring övrig bebyggelse under dagen. Kväll/natt rör sig få i Vivalla.
Social oreda Viss nedklottring och nedskräpning. Står mycket tomma lokaler, både i centrum men också skol-/aktivitetslokaler i gårdsmiljöerna.
Gränsdragningar Inga mot innergårdar. Tabell 5. Observationer i Vivalla. Källa: Egen tabell (2020)
Bild 7, En bild som visar den oupplysta utomhusmiljön i Vivalla. Källa: egen bild
23
4.2 Brottsstatistik
Bilden nedan visar på den statistiska indelningen av stadsdelsområdena som Polisen i Örebro gör.
För Ladugårdsängen innebär detta att Norra Ladugårdsängen och Södra Ladugårdsängen ingår i samma statistikindelning i dagsläget, även om Södra Ladugårdsängen planeras bli en egen stadsdel till framtiden (Örebro kommun, 2019).
Som även nämns i kapitel två, så kan den polisiära närvaron påverka statistiken för trafik- och narkotikabrott samt vissa andra brott där polisens observation och anmälan kan innebära att fler brott anmäls än om dessa gick osedda. Detta gäller i detta fall Vivalla, där polisen har haft en förstärkt närvaro (Polisen, 2020). Något som också får tas hänsyn till är att antalet boende i Vivalla är fler än i Ladugårdsängen, med 7401 invånare i Vivalla och 2850 i Ladugårdsängen år 2017. Denna statistik är dock från år 2017, och med fler bostäder i Ladugårdsängens södra del kan det till år 2019 ha ökat. Befolkningsprognosen säger att Ladugårdsängens befolkning kan ha ökat till 3937 personer år 2019, och Vivallas befolkning kan ha upplevt en ökning till 7517 invånare (Örebro kommun, 2017; Örebro kommun, 2019).
24 Diagram 1. Bygger på statistik från Polisen (2020). Källa: eget diagram (2020).
I Örebro kommun uppgick antalet anmälda brott förra året till 20760 anmälningar (Brå, 2019). Av dessa stod 1217 av anmälningarna från brott anmälda i Vivalla och 402 i Ladugårdsängen.
Vivalla
I Vivalla anmäldes 1217 brott år 2019, de flesta inom kategorin brott mot person, tillgrepps- och skadegörelsebrott. Detta innebär att fördelningen av brotten ser ut som följer: 16% av
0 5000 10000 15000 20000 2016 2017 2018 2019
Antal anmälda brott
Ladugårdsängen Vivalla Örebro Kommun
727 192
298
Brottstyp Vivalla 2019
Brott mot person, tillgrepps- och skadegörelsebrott Narkotika- och trafikbrott
Annan brottslighet
Diagram 2. Statistik över brottstyper. Bygger på statistik från Polisen (2020). Källa: eget diagram (2020).
25
brotten berör narkotika och trafik. 60% av anmälningarna är inom kategorin brott mot person, tillgrepps- och skadegörelsebrott och 24% berör annan brottslighet.
Antalet anmälda skadegörelsebrott var under året 201 st, medan 19 stycken anmälda inbrott i bostad anmäldes. Anmälningar om våld i offentlig miljö var under samma år 51 stycken. Anmälda våldsbrott uppgick under samma år till 266 stycken anmälningar, vilka innefattar misshandel, olaga hot, rån, mord och dråp, våldtäkt, grov kvinnofridskränkning, våld och förgripelse mot tjänsteman. (Polisen, 2020).
Ladugårdsängen
Totalt 402 brott anmäldes i stadsdelsområde Ladugårdsängen under år 2019. Även här var det övervägande kategorin brott mot person, tillgrepps- och skadegörelsebrott som brotten berör. 21% av brotten berörde år 2019 narkotika och trafik, 68% inom kategorin brott mot person, tillgrepps- och skadegörelsebrott och resterande 11% var anmälningar riktade mot övriga brott (Polisen, 2020).
Det begicks under år 2019 nio anmälda våldsbrott i offentlig miljö och 48 brott gällande skadegörelse anmäldes. Inbrotten uppgick i 17 anmälningar år 2019. I Ladugårdsängen anmäldes 40 brott under brottskoden våldsbrott samma år (Polisen, 2020).
4.3 Enkät
Enkäten har besvarats av 67 personer, varav 55 är boende i Ladugårdsängen. Resterande 12 bor i Vivalla. I genomsnitt har respondenterna från Vivalla varit bosatta i sitt område i 12,3 år,
272 86
44
Brottstyp Ladugårdsängen
2019
Brott mot person, tillgrepps- och skadegörelsebrott Narkotika och trafikbrott
Annan brottslighet
Diagram 3. Statistik över brottstyper. Bygger på statistik från Polisen (2020). Källa: eget diagram (2020).
26
med värden mellan 1-24 år. För de boende i Ladugårdsängen är motsvarande siffra 2,3 år, med värden mellan tre månader upp till 20 år.
Hela 88% av respondenterna har uppgett att de trivs i sin stadsdel. I Ladugårdsängen uppgav 95% av respondenterna att de trivs och i Vivalla var motsvarande andel 62,5%. Av de som uppgett att de inte trivs är de främsta anledningarna i Södra Ladugårdsängen att det inte känns färdigbyggt samt tätbebyggelsen. De som uppger att de trivs uppger lugnet och närheten till city som anledningarna, men även matbutik och aktivitetsutbud uppges vara anledningar till trivseln. I Vivalla har respondenterna uppgett våld och otrygghet som den största faktorn till vantrivsel. Vi har även mottagit svar som är negativt inställda mot invandrartätheten i området. De som trivs reagerar istället på öppenheten hos de boende och den familjära känsla som finns i området. Även närheten till grönska har uppgetts vara uppskattat, likaså närheten till motorvägar.
I Ladugårdsängen uppger 80% att de känner sig trygga i sitt område. Anledningarna till detta uppges vara att det sällan rapporteras om kriminell aktivitet, att området uppfattas som lugnt med en stor andel studenter, barnfamiljer och pensionärer samt att det är öppet och upplyst. I stadsdelen upplever 20% en otrygghetskänsla, som enligt respondenterna är kopplat till det mord som skett vid golfbanan och samt en rad inbrott som ska ha skett. Vidare uppges trafiksituationen i Södra Ladugårdsängen vara problematisk där det inte är färdigbyggt, likaså belysning. Att röra sig i Parken Hagen efter mörkrets inbrott är också något som inger
62,5% 95% 37,5% 5% 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Vivalla Ladugårdsängen
Trivsel i de utvalda stadsdelarna
(andel)
Trivs Trivs ej
27
otrygghet. I Ladugårdsängen uppger fyra av respondenterna att de blivit utsatta för cykelstölder.
På frågan om trygghet svarar 36% att de känner sig trygga i Vivalla. Respondenterna som upplever trygghet i området känner att bilden som byggs upp kring Vivalla är fel, och att det är väldigt lite som egentligen händer. De respondenter som känner sig otrygga (64%) uppger att gängaktivitet, polisiär närvaro och dålig belysning bidrar till känslan av otrygghet. Flera av respondenterna har bevittnat våld i området i form av skottlossningar. Åtta av respondenterna från Vivalla har själva blivit utsatta för brott. Brotten har varit i form av rån, stöld, hot och kränkningar.
55% hade inte vetskap om aktivitetsutbudet i sin stadsdel, men av de som har insikt i de aktiviteter som erbjuds anger 62,5% av respondenterna i Ladugårdsängen att de brukar gym i området, både utomhus och Friskis och Svettis lokala anläggning. 12,5% använder golfbanan och 87,5% nyttjar parkerna i området. I Vivalla är fotboll en mer populär aktivitet, vilket 33% av respondenterna som har vetskap om vilka aktiviteter området erbjuder ägnar sig åt. Dock uppger respondenter också att de saknar en ”riktig” park och en sammanhållenhet i området. Bristen av detta uppges göra att området känns splittrat och anonymt.
36% 80% 64% 20% 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
Trygghet i Vivalla Trygghet i Ladugårdsängen
Trygghet i stadsdelarna
(andel)
Trygg Otrygg
28
Sammanfattning
Från vår empiriska insamling kan vi konstatera att Vivalla har en högre brottslighet och upplevd otrygghet än Ladugårdsängen. Dock har otryggheten i Ladugårdsängen ökat med rapporteringar av brott i området. Vidare är trivseln högre i Ladugårdsängen, dock med en hög andel även i Vivalla. De boende i Vivalla har bott längre i sin stadsdel, och trivseln ökar desto längre individen har varit hemmahörande i området.
Kortfattat vill vi avsluta detta kapitel med att säga att Ladugårdsängens fysiska miljö är mer samstämmig med CPTED:s principer än Vivallas. Den fysiska miljön skiljer sig markant. Vivalla är funktionsuppdelat, med låg naturlig övervakning och gårdsmiljöer med låg aktivitet. Ladugårdsängen är byggt stadsmässigt, vilket innebär att det följer dagens ideal med blandad bebyggelse där affärslokaler finns utspridda i bottenplan utmed lederna i området. Vidare använder fler sin närmiljö till aktiviteter i Ladugårdsängen, och de aktiviteter de boende ägnar sig åt ser olika ut i de två områdena. I Ladugårdsängen är Parken Hagen och Grönpepparparken uppskattade utomhusmiljöer, medan Vivallas invånare ägnar sig mer åt fotboll på någon av områdets fotbollsplan. Vidare lämnar Vivallas belysning mycket att önska. Detta är även fallet i vissa delar av Södra Ladugårdsängen, men då området ännu är under uppbyggande är det svårt att bedöma det i dagsläget. Den naturliga övervakningen är bättre i Ladugårdsängen, och i Vivalla sker istället övervakning i form av polisiär närvaro.
5. Analys
I detta kapitel har vi till att börja med analyserar resultaten från de separata metoderna som vi har använt oss av för vår studie i relation till CPTED. Detta följs av en övergripande och sammanfattande analys där de olika momenten kopplas samman. Det finns idag inte ett vedertaget mätverktyg för CPTED. För att kunna analysera ljuset har vi istället utgått från Kim och Park samt Fenelly (2017, s. 236; 2013,s. 186-187) för att göra en bedömningsskala från 0-3 baserat på de faktorer som tas upp av författarna. Nedanstående tabell beskriver skalan.
29
För övriga punkter i ansatsen beskriver vi istället förhållandena i området i relation till ansatsens mål och visioner.
5.1 CPTED och den fysiska miljön
De två stadsdelarna har byggts under två, för stadsbyggnadsidealets, olika tidsepoker (Örebro kommun, 2008, s. 6). Detta blev tydligt under vår observation. Från observationen och även detaljplaner för Ladugårdsängen går det att göra bedömningen att stadsdelen har planerats i enlighet med CPTEDs principer, oavsett om det är avsiktligt eller inte. Vi har i utformningen av den fysiska miljön observerat öppna ytor med fri sikt och blandad bebyggelse med låghus och flervåningshus, och där servicefunktioner har byggts in i bottenplan utmed gatorna. I och med att ingång till flera av bostäderna och affärslokalerna är riktad mot gatan och även fönster finns mot trottoarer skapas den naturliga övervakningen som är eftersträvad i CPTED (BRÅ, 2019). I detaljplanen för Södra Ladugårdsängen beskrivs en önskan om en ”stadskänsla” (Örebro kommun, 2008, ss. 6-8).
Området är fritt från klotter och växtligheten ger ett välvårdat intryck (Brå, 2020). Detta är något som också i enkäten framkom som en faktor för trivsel i området, i kombination med det lugn som stadsdelen uppfattas ha. Att området ännu är under konstruktion är något som har visat sig minska trygghetskänslan i området enligt de svar som inkommit enkäten. Belysningen är dålig kring huvudleden i området samt i anslutning till och på parkeringen. Byggandet i kombination med försämrad belysning har gett upphov till en försämrad trafiksituation för cyklister och fotgängare.
Belysningen varierar dock beroende på var i området den undersöks. I Parken Hagen är den som tidigare nämnt väldigt dålig, och vid flera punkter uppfattas totalt mörker under nattid och uppnår därför stundtals enbart 0 på skalan. Vid entréer är den istället väldigt god. Då ingångspunkter som har en naturlig övervakning är mindre utsatta för inbrott är denna aspekt i den fysiska planeringen en stark faktor för att minska brott som går under denna kategori (Amiri et.al., 2019, s. 105). Utmed gatorna uppgår den till en 3:a på vår skala, då mänsklig rörelse går att uppfattas inom 90 meter på majoriteten av gatorna. På innergårdarna varierar belysningens effektivitet, och är beroende av den sekundära belysningen (från hushållen), men är trots allt god. De boende i Norra Ladugårdsängen och till viss del i Södra Ladugårdsängen uppfattar också belysningen som god och har uppgett att det är en av faktorerna för deras upplevda trygghet.
30
Som tidigare nämns utgör Vivalla en del av miljonprojekten, en del av stadsutvecklingens historia som ses på som ett misslyckande (Tunström, 2009, s. 172). Här ser den fysiska miljön annorlunda ut, och stora delar av området är bebyggt med exakt samma huslingor. Viss variation finns dock utmed Vivallaringen, men vi valde att göra vår observation i den delen som idag är representativ av området.
Området kantas av en trafikseparering, vilket för Vivalla innebär att trafiken leds runt hela området på vägen Vivallaringen. Det finns parkering i anslutning till varje gata i Vivalla, men ingen trafik är tillåten i grönytorna mellan gårdsmiljöerna. Detta gör att området kan uppfattas som slutet, vilket är en miljö som pekats ut som försvårande för polisen att utföra sitt arbete i (Noa, 2015, s. 8). Det är också något som respondenterna i enkäten har reagerat på, då de uppfattar det som att Vivalla är väldigt anonymt och att det inte finns ett utbyte mellan gårdarna. Detta minskar också rörelsen i innerområdet och står i kontrast med CPTED.
I ett stadsmässigt byggt område är motiveringen att rörelse och aktivitet ökar då människor drar sig till trottoaren och gatan (Jacobs, 2005, s. 59, Örebro kommun, 2008, s. 14). En större grad av aktivitet och rörelse ska sedan i sin tur leda till en naturlig övervakning och högre trygghet. Stora delar av Vivalla saknar idag dessa förutsättningar, i och med den funktionsseparering som finns i området. Dock har exemplet Visgatan lyft fram att en förändring är möjlig för området. Här har tryggheten ökat till följd av de förändringar som gjort i den fysiska miljön. Dels har cykel- och gångväg dragits om för att öka rörelsen mellan huskropparna, och riktningen på fasaderna har ändrats. Utöver detta har belysningen förbättrats (Boverket, 2020). Som Kim och Park (2017, s. 240) skriver är det lättare att förbättra belysning än att ändra väderstreck på fönster och dra om vägar för att förbättra tryggheten och minska brottsligheten i ett område. Trots att Visgatan nu har förbättrad trygghet, har vi observerat liknande problematik som i övrig bebyggelse – det finns till viss del ingen naturlig övervakning av aktiveringsytorna på gårdsmiljöerna utan enbart på innergårdarna. Det blir därför viktigt att belysningen är god, vilket den dessvärre inte var under vår observation. Det finns således utrymme för förbättringar i detta avseende.
Den naturliga övervakningen blir mot innergårdarna, som är väsentligt mycket mindre än övriga öppna ytor i området. Enligt ansatsen CPTED kan dock övervakningen också vara icke-naturlig, vilket är fallet med Vivalla (BRÅ, 2019). Den polisiära närvaron var hög vid observationstillfället, och polisen gick dels runt i området men åkte även i bilar.
31
Belysningen i Vivalla visade sig under vår observation vara undermålig. Avståndet mellan belysningspunkterna var för stort för att kunna uppfatta mänsklig rörelse på 90 meter i utrymmena mellan gårdarna. De mörka punkterna blev ett särskilt stort problem i och med den vegetation som finns i Vivalla, vilka skapar potentiella platser för gärningsmän att nyttja. Växtligheten var till viss del högvuxen och oomhändertagen, vilket ytterligare försämrar sikten i området. Flera av respondenterna reagerade på att Vivalla är dåligt upplyst och uppgav detta som ett skäl för deras upplevda otrygghet. I Ladugårdsängen är det främst boende i den södra delen som har reagerat på dålig belysning på parkering och huvudled, och vi kunde observera detta i parkmiljöerna. I detta avseende står både Ladugårdsängen och Vivalla i kontrast till principerna i CPTED, där belysningen lyfts fram som väldigt viktig för minskad brottslighet och ökad trygghet (Boverket, 2019a)
Som nämns i kapitel tre är problematiken med en dålig belysning är att brott lättare kan begås obemärkt. Det är inte det totala mörkret som skapar den största risken, utan det svaga ljuset som skapar bättre förutsättningar för brott (Fennelly, 2013, s. 181). Då entréer är väl upplysta i båda områden, frånsett från de med trasig belysning i Vivalla, innebär det att sannolikheten för inbrott den vägen är låg. Detta förstärks genom kodlås i Ladugårdsängen och de nyrenoverade delarna av Vivalla. Dock kvarstår risken för inbrott genom fönster och även andra brott som sker i utomhusmiljö. Cykelstölder är något som respondenter i området reagerat på, och som kan begås obemärkt på en dåligt upplyst plats. Parker i Ladugårdsängen utlöser en rädsla hos de boende. Vi ser också att den dåliga belysningen i parkerna kan utgöra ett hot för de som rör sig i kvällstid så den undermåliga belysningen ger möjlighet till obemärkta brottsgenomföranden. Detta är även fallet i stora delar av det orenoverade Vivalla, både på gårdsmiljöer och innergårdar.
5.2 Trygghet hos de boende
Trygghetskänslan skiljer sig markant mellan de två områdena, där hela 80% uppger att de känner sig trygga i Ladugårdsängen. I Vivalla uppger 36% av invånarna att de upplever en trygghetskänsla. Vi har visserligen observerat att det finns skillnader i den fysiska miljön som kan påverka trygghetskänslan hos de boende, men flertalet i både Ladugårdsängen och i Vivalla uppgav även brottslighet i området som en faktor till deras otrygghet. Detta är intressant, då respondenterna uppgav att de kände sig trygga innan de hörde om brott som begåtts i området trots att de själva inte blivit utsatta. Det upplevda hotet är då baserat på rapportering av brott,
