Kandidatuppsats, 15 hp Handledare: Tobias Johansson Examinator: Jan Greve
HT 2011/2012-01-13
EARNINGS MANAGEMENT
En studie om förekomsten av resultatmanipulering i svenska
börsföretag före och efter införandet av IFRS/IAS
Författare:
Jenny Granholm, 851205 Erica Holmberg, 890215 Sara Molander, 851006
2
Sammanfattning
Denna studie fokuserar på effekten av IFRS/IAS på earnings management. Huvudsyftet är att identifiera earnings management före och efter införandet av IFRS/IAS för att klargöra om de internationella redovisningsstandarderna har påverkat förekomsten av resultatmanipulering inom svenska börsbolag. Perioden som studeras är åren 2002-2008. För att identifiera earnings management används den modifierade Jones-modellen som går ut på att detektera förekomsten av godtyckliga periodiseringar som ett mått på resultatmanipulering. Vi kontrollerar även för om variablerna storlek och bransch kan förklara förekomsten av företeelsen före och efter införandet av IFRS/IAS. Urvalet är de 144 företag som var listade på Small-Cap, Mid-Cap och Large-Cap på stockholmsbörsen november 2011. Resultaten visar att IFRS/IAS inte har påverkat earnings management då förekomsten av godtyckliga periodiseringar förhåller sig relativt konstant under tidsperioden. Slutligen kunde vi finna resultat som visar att förekomsten av earnings management förekommer i större utsträckning bland företagen på Small-Cap och i IT- & Telekombranschen.
Nyckelord: Earnings management, resultatmanipulering, godtyckliga periodiseringar,
3
Abstract
This study focuses on the effect of IFRS/IAS on earnings management. The main purpose is to identify earnings management before and after the adoption of IFRS/IAS to clarify if the international accounting standards have had any effect on the presence of earnings
management in Swedish listed companies. The studied period is the years between 2002 and 2008. In order to identify earnings management we use the modified Jones-model which detects the presence of discretionary accruals as a measure of earnings management. Other variables such as firm-size and industry are also examined to see whether these firm specific features may explain the amount of discretionary accruals before and after implementation of IFRS/IAS. We consider a sample of 144 firms listed on Small-Cap, Mid-Cap and Large-Cap on the Swedish stock market in November 2011. The results show that IFRS/IAS has had no effect on earnings management, as discretionary accruals have remained relatively constant during the period before and after the adoption. Finally, the results indicate that firms listed on Small-Cap tend to manage earnings in a larger proportion than firms listed on Mid-Cap and Large-Cap. Also, there seems to occur significant more earnings management in firms of the Information Technology & Telecom Industry.
4
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.1 Bakgrund ... 5
1.2 Problemdiskussion ... 5
2. Teori och tidigare forskning ... 9
2.1 Agentteorin... 9
2.2 Earnings Management ... 9
2.3 IFRS/IAS ... 11
2.4 Hypoteser ... 12
3. Metod ... 15
3.1 Metod för att mäta earnings management ... 15
3.2 Applicering av den modifierade Jones-modellen i denna studie ... 18
3.3 Urval och datainsamling ... 20
3.4 Analysmetoder ... 21
3.5 Problem med att mäta earnings management ... 22
4. Resultat & Analys ... 24
4.1 Earnings management före och efter införandet av IFRS/IAS ... 25
4.2 Har storleken på företaget någon betydelse? ... 27
4.3 Finns det några skillnader mellan branscher? ... 30
4.4 Multipel paneldataregression ... 32
5. Slutsats ... 34
5.1 Avslutande diskussion och studiens begränsningar ... 34
5.2 Förslag till vidare forskning ... 36
Källförteckning ... 37 Bilagor ...
5
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Företag är idag tvungna att upprätta ekonomiska rapporter i syfte att minska den informationsassymetri som uppkommer mellan företaget och dess intressenter. Den
finansiella information som offentliggörs förutsätts därför visa en korrekt bild av företagets ekonomiska ställning. För att i bästa möjliga mån kunna kontrollera att företagen upprättar korrekta och sanningsenliga rapporter har ett gediget regelsystem utvecklats med ett antal redovisningsstandarder som måste följas. Emellertid ger dessa standarder ett visst utrymme för företagen att själva välja bland olika sätt att redovisa eftersom företagsledningen måste göra egna avvägningar. Subjektiva bedömningar och vissa antaganden krävs vid beslut gällande exempelvis värderingsposter och olika periodiseringar.
När företagsledningen utnyttjar denna valmöjlighet finns risken för manipulering av företagets redovisning på ett opportunistiskt sätt. Detta förfarande brukar benämnas som resultatmanipulering eller earnings management. Earnings management är alltså ett sätt för företagsledningen att manipulera redovisningen till sin egen fördel. (Healy & Wahlen, 1999) Vad som manipuleras beror på vilket resultat som vill uppnås, det kan vara högt eller lågt, beroende på vilka bakomliggande incitament som åligger hos företagsledningen. Dessa incitament kan exempelvis vara bonusrelaterade eller grunda sig på aktiemarknadens förväntningar. (Healy, 1985; Kasznik, 1999)
Det finns en uppsjö med tidigare studier och forskning som påvisar att earnings management existerar i företag och att företagsledningarna justerar resultatet för att uppnå önskvärt resultat (Jones, 1991; Dechow, Sloan, & Sweeney, 1995; Balsam, 1998; Healy & Wahlen, 1999). Fenomenet uppmärksammas mer och mer, kanske just på grund av det tumult och den oro som finanskrisen inneburit för många. Det finns några kända fall, bland annat i USA, där earnings management har lett till omfattande krascher, exempelvis World Com och Enron. Fallet Enron handlade i korthet om att företagsledningen, på grund av att de ville hålla
aktiekursen uppe och vidmakthålla bilden av det starka och effektiva företaget, övervärderade vinster och dolde förluster (SVT, 2006). I likhet med Enron manipulerade även World Com sina siffror i redovisningen. Kostnader på flera miljoner dollar doldes i redovisningen under några år vilket innebar att årens vinstsiffror innehöll luft. (Sydsvenskan, 2005) Som tidigare nämnts är det därför av stor betydelse att de regelverk och lagar som finns är utformade på ett sätt som förhindrar förekomsten av earnings management i så hög grad som möjligt.
1.2 Problemdiskussion
Lagar och regelverk styr som sagt hur de finansiella rapporterna upprättas och dessa rapporter är alltså till för att marknadens aktörer ska ha möjlighet att ta del av och kunna bedöma företagets ställning, resultat och framtida utsikter. Det ställs givetvis olika krav på olika sorters företag, dels beroende på storlek men också beroende av dess externa intressenter. De finansiella rapporter som företagen redovisar ska enligt Fagerström och Lundh (2005) vara begripliga, relevanta, tillförlitliga och jämförbara. De menar att rapporterna bör utformas på ett sådant sätt att de är relativt lätta för användarna att förstå, detta även om användarna självklart kan förväntas besitta vissa grundläggande förkunskaper i ämnet. Informationen i
6
rapporterna ska bidra till att intressenter kan fatta riktiga beslut, information ska alltså lämnas om inträffade, aktuella och framtida händelser som påverkar företagets ställning på ett eller annat sätt. Informationen får heller inte komma för sent då den då kan förlora sin relevans. Den tredje aspekten som bör beaktas är det faktum att informationen i rapporterna ska vara tillförlitlig, upplysningarna får således inte på något sätt vara vinklade utan ska spegla företagets affärshändelser på ett neutralt sätt. Hänsyn bör även tas till osäkerhet och redovisningen ska därför ske med försiktighet. Till sist bör de finansiella rapporternas
intressenter även ha möjlighet att använda dem för att göra jämförelser. Detta gäller dels över tid, men även företag emellan. (Fagerström & Lundh, 2005, s. 14)
Det är ingen hemlighet att världen vi lever i blir mer och mer gränslös, att nationsgränser suddas ut och att handel sker allt mer ”worldwide”. Att företag från olika länder konkurrerar på samma marknad gör således att det ovan förda resonemanget bör kunna appliceras
oberoende av företagens nationstillhörigheter. Det blir dock ett problem när olika länder tillämpar olika regelverk då olika sätt att värdera samma sorts tillgångar kan resultera i enorma skillnader. Med detta i åtanke har International Accounting Standards Board (IASB) utformat internationellt gångbara regler vilka har kommit att kallas International Financial Reporting Standards (IFRS) samt International Accounting Standards (IAS). Detta för att harmonisera redovisningen universellt och tillgodose just jämförbarheten mellan företag över landsgränser. I början av 2000-talet togs beslutet att även Sverige skulle följa de
internationella standarderna och sedan 1 januari 2005 är alla börsnoterade svenska bolag tvingade att följa IFRS/IAS. (PriceWaterHouseCoopers, 2010)
Införandet av det nya regelverket har inneburit vissa förändringar för de berörda företagen. Enligt Fagerström & Lundh (2005) kan de mest markanta skillnaderna skönjas i exempelvis värdering av varulager, entreprenadavtal, anläggningstillgångar, leasingavtal och goodwill. När det gäller varulager har det enligt svensk lagstiftning endast varit tillåtet att värdera tillgångarna enligt metoden först in, först ut (FIFU). De nya reglerna tillåter även värdering enligt metoden sist in, först ut (SIFU). Vad gäller entreprenadavtal ger svensk lagstiftning bolagen möjlighet att redovisa enligt färdigställandemetoden vilket gör att
intäktsredovisningen kan skjutas upp och på så vis även bolagsskatten, detta är enligt IFRS/IAS inte möjligt. Ytterligare en avgörande skillnad är att tillgångar enligt det
internationella regelverket får värderas till verkligt värde istället för anskaffningsvärde. Till sist kan stora skillnader även skönjas i redovisningen av immateriella tillgångar, detta vad gäller avskrivning av goodwill. Det är enligt IFRS/IAS tillåtet att istället för avskrivning tillämpa nedskrivning, detta betyder att som alternativ till att skriva av tillgången över förväntad nyttjandeperiod kan såkallade impairmenttest göras. Detta för att ta reda på tillgångens verkliga värde och i en förlängning avgöra om, och i så fall med hur mycket, tillgången ska skrivas ned. (Fagerström & Lundh, 2005, ss. 83f)
I och med ovannämnda identifierade skillnader mellan IASBs ramverk och de svenska redovisningsprinciperna kan vi ställa oss frågan vilka effekter införandet av IFRS/IAS kan ha inneburit för de svenska börsnoterade företagen. Fagerström och Lundh (2005) lyfter fram att den största skillnaden mellan IASBs ramverk och de svenska redovisningsprinciperna ligger i
7
hur stor vikt som läggs vid försiktighetsprincipen. Enligt årsredovisningslagen läggs stor tyngd på försiktighetsprincipen, anskaffningsprincipen och lägsta värdets princip till skillnad från IASBs regelverk där dessa principer frångås till förmån för värdering till verkligt värde. (Fagerström & Lundh, 2005, s. 29)
Den övergripande uppfattningen är att IFRS/IAS ger företagen större valmöjlighet mellan olika värderingsmetoder vilket, enligt Fagerström och Lundh (2005, ss. 83f), ifrågasätter objektivitetsprincipen då dessa valmöjligheter ger företagsledningen större möjlighet att styra redovisningen i önskvärd riktning. När det exempelvis gäller värdering av goodwill är det enligt IAS 38 tillåtet att värdera posten till sitt aktuella verkliga värde vilket årligen ska testas för att se om något nedskrivningsbehov föreligger. Detta om något innebär en godtycklig och subjektiv uppskattning av det verkliga värdet vilket ökar risken för att värdet inte uppskattas med försiktighet utan bestäms utifrån att det ska passa företagets räkenskaper. Det är med andra ord stor risk att manipulation av siffror och värden ökar. (Fagerström & Lundh, 2005, s. 104)
Vidare ska, enligt IAS 37, begreppet bästa uppskattning användas vid värdering av möjliga förluster. Detta är inte heller helt förenligt med de svenska rekommendationerna som är starkt kopplade till försiktighetsprincipen. Begreppet bästa uppskattning kan anses som aningen luddigt och föranleder till egen tolkning, vilket kan orsaka stora skillnader
redovisningsmässigt som i sin tur kan förändra företagens resultat avsevärt. (Fagerström & Lundh, 2005, s. 110)
Det kan alltså konstateras att det lämnas ett visst utrymme för en del subjektiva bedömningar i företagens redovisning som kanske inte alltid ger en rättvisande bild. I och med införandet av IFRS/IAS ifrågasätts inte bara försiktighetsprincipen utan även tillförlitligheten eftersom ett företag har större möjlighet att själva påverka utgången av resultatet genom att anpassa värderingen av sina tillgångar. Det skulle med andra ord kunna innebära att företagen numer ges större möjlighet till att manipulera sin redovisning.
van Tendeloo och Vanstraelen (2005) genomförde en studie i Tyskland gällande denna problematik. De undersökte huruvida de företag som tidigt anammade IFRS/IAS kunde associeras med lägre earnings management än de företag som höll kvar vid de tyska redovisningsprinciperna in i det sista. Deras undersökning visade att det inte fanns någon skillnad i earnings management mellan de företag som tillämpade IFRS/IAS och de som fortfarande använde de tyska redovisningsprinciperna.
Jeanjean och Stolowy (2008) utförde en liknande studie. De undersökte vilken effekt IFRS/IAS haft på redovisningens kvalitet, närmare bestämt earnings management, i
Australien, Frankrike och Storbritannien. Resultatet av deras undersökning visade att earnings management låg kvar på samma nivå i Australien och Storbritannien efter införandet av de nya standarderna. De kom dock fram till att det hade ökat i Frankrike.
Callao och Jarne (2010) undersökte vilka effekter IFRS/IAS haft på earnings management i EU. Även de kunde fastställa att earnings management intensifierats efter införandet, detta då godtyckliga periodiseringar ökat perioden efter implementeringen. De menar att resultatet
8
indikerar att variationen av earnings management kan förklaras av att de internationella standarderna lämnar ökat utrymme för manipulation, i jämförelse med de nationella standarderna.
Införandet av IFRS/IAS har sålunda gett olika effekter på earnings management i olika länder. Det ska dock icke förglömmas att regelverket inte ensamt påverkar förekomsten av earnings management, utan även andra förhållanden har betydelse. Abarbanell och Lehavy (2003) undersökte exempelvis om incitamenten till earnings management påverkas av aktiens priskänslighet när finansiella nyheter släpps och kom fram till att ett sådant positivt samband existerade.
Trots att det på senare år har genomförts mycket forskning inom området för earnings
management har vi funnit att det fortfarande finns outforskade områden att studera. Det finns en uppsjö av studier som behandlar earnings management och det finns även en hel del forskning om de ”nya” internationella redovisningsstandarderna IFRS/IAS. Dock finner vi att det finns få studier som behandlar dessa två ämnen på den svenska marknaden och framförallt som integrerar dessa två ämnen med varandra, alltså undersöker om bytet från svenska
redovisningsstandarder till IFRS/IAS haft några effekter på förekomsten av earnings
management. Med stöd i ovanstående resonemang torde det inte råda några oklarheter kring studiens problemformulering som lyder som följer:
Har införandet av de internationella redovisningsstandarderna IFRS/IAS haft någon inverkan på förekomsten av earnings management?
Syftet med denna uppsats är sålunda att identifiera earnings management före och efter införandet av IFRS/IAS för att klargöra om de internationella redovisningsstandarderna har påverkat förekomsten av earnings management inom svenska börsbolag.
Det huvudsakliga bidrag som denna studie lämnar är en klargörelse över vilken effekt införandet av de internationella redovisningsstandarderna IFRS/IAS haft på earnings management i Sverige. Eftersom EU-kommissionen valt att dessa standarder ska införas i Europa i syfte att bland annat förbättra kvaliteten på företagens finansiella rapporter, bidrar denna studie till att tydliggöra om så har varit fallet i Sverige. Våra resultat kompletterar den tidigare forskningen som finns inom ämnet och kan vara användbar för företagen i sig, men även för investerare, kreditgivare och andra intressenter.
Resterande papper är disponerat på följande sätt: I kapitel 2 presenteras teori och tidigare forskning inom området. Kapitel 3 beskriver tillvägagångssättet för mätning av earnings management. Studiens resultat presenteras och analyseras i kapitel 4. Avslutningsvis, i kapitel 5, summerar vi de slutsatser som kan dras utifrån resultaten, vi diskuterar dessa slutsatser med ett kritiskt öga samt ger förslag till vidare forskning.
9
2. Teori och tidigare forskning
Detta avsnitt behandlar teori och tidigare forskning. Inledningsvis beskrivs agentteorin och sedan förklaras begreppet earnings management utifrån dels den teori som finns inom området och även utifrån tidigare forskning. Detta för att identifiera möjliga förklaringar till förekomsten av earnings management och se hur företeelsen kan komma att påverkas vid byte av regelverk. Därefter beskrivs innebörden av IFRS/IAS och de mest centrala skillnaderna mellan IFRS/IAS och svensk redovisningsstandard klarläggs. Allt detta sammantaget mynnar ut i studiens hypoteser.
2.1 Agentteorin
Människan beskrivs ofta som en varelse vilken många gånger är egoistisk och handlar utefter egen maximal vinning (March, 1962; Pfeffer, 1981). Vad gäller ekonomi är detta beteende inget undantag, det är många gånger en självklarhet för företagare att försöka uppnå bästa möjliga resultat för att i det långa loppet erhålla så hög avkastning som möjligt. Ekonomi handlar om att hushålla med knappa resurser och fatta viktiga beslut på ett så rationellt sätt som möjligt. Detta brukar med ekonomiska termer förklaras utifrån begreppet the economic man. Begreppet syftar till att beskriva människan som en nyttomaximerande varelse vilken alltid söker det alternativ som ger maximal egen vinning (Higgins, 1947). Till synes kanske inte ovannämnda beteende verkar utgöra några problem, dock uppstår komplikationer när företagsledningens egenintresse inte går i linje med aktieägarnas. Ledningen och ägarna har oftast tillgång till olika sorters information om företaget och ingen av parterna kan vara helt säkra på att den information som förmedlas till dem överensstämmer med verkligheten. (Pettigrew, 1973). Detta förfarande brukar förklaras utifrån den såkallade agentteorin. Enligt Artsberg (2005, p. 84) utgår agentteorin från antagandet om att människan är en rationell och nyttomaximerande varelse. Jensen och Meckling (1976) menar att agentteorin handlar om förhållandet mellan principalen (uppdragsgivaren) och agenten (uppdragstagaren). Detta fenomen uppstår enligt Fama och Jensen (1983) när en separation sker mellan ägarskap och ledning i en organisation. Detta förhållande kan tydligt ses inom företagsvärlden där en VD fått i uppdrag att leda företaget å aktieägarnas vägnar. Artsberg (2005, p. 84) menar vidare att relationen mellan aktieägarna och företagsledningen är konfliktartad och att
företagsledningen försöker maximera sin egennytta. Detta skulle betyda att företagsledningen inte alltid handlar i linje med aktieägarnas intresse. Även Jensen (1994) är inne på samma spår och menar att människan i grund och botten är nyttomaximerande och handlar enbart utifrån eget intresse. Det finns exempelvis fall när företagsledningen (agenten) avsiktligt manipulerar resultatet till önskad nivå för egen vinning, detta förfarande kallas earnings management (Davidson, Stickney & Weil, 1987, citerad av Schipper, 1989).
2.2 Earnings Management
Earnings management, eller resultatmanipulering som den svenska översättningen lyder, innebär precis det benämningen säger; manipulering av resultatet. Enligt Healy och Wahlen (1999) förekommer earnings management då företagsledningen strukturerar om transaktioner och förändrar finansiella rapporter för att missleda aktieägare angående företagets
10
De tidigare nämnda forskarna kan alltså anses eniga om att earnings management innebär att företagsledningen använder sig av olika tekniker för att uppnå önskat resultat genom
manipulation. Trots att tidigare studier påvisat att earnings management är ett återkommande fenomen hos många företag konstaterar Healy och Wahlen (1999) att det är oerhört
komplicerat att bevisa förekomsten av den. Detta för att en estimering av vad resultatet skulle ha varit innan manipulering är nödvändig men oerhört invecklat att göra korrekt. Beneish (2001) lyfter fram att forskare inom området främst fokuserar på godtyckliga periodiseringar som en indikator på om earnings management förekommer eller ej.
Young (1999) anser att det vanligaste sättet att manipulera resultatet är just genom
godtyckliga periodiseringar, detta då de är relativt enkla och billiga att genomföra samt svåra att upptäcka. För att ta reda på om och i vilken utsträckning earnings management
förekommer är alltså ett vanligt tillvägagångssätt att identifiera företagsledarnas incitament till resultatmanipulering och om det finns godtyckliga periodiseringar som skulle kunna kopplas till dessa incitament. Det är absolut inte enkelt att varken uppskatta de godtyckliga periodiseringarna eller att förstå företagsledningens incitament till manipulering, vilket har bidragit till att metoden genom åren fått utstå en hel del kritik. Detta till trots är metoden flitigt använd då tillfredställande alternativ lyser med sin frånvaro.
Incitament till earnings management
Det finns i tidigare forskning ett antal identifierade incitament till varför företagsledningar kan tänkas vilja utnyttja earnings management. Huvudsakligen används earnings management för att nå olika förutbestämda mål. Dessa mål kan exempelvis vara att nå upp till
aktiemarknadens förväntningar, visa en uppåtgående trend eller uppnå en bonuströskel (Healy, 1985; Kasznik, 1999). Enligt Degeorge, Patel och Zeckhauser (1999) ökar incitamenten att manipulera resultatet ju närmare företaget ligger dessa mål.
Vidare menar Dechow och Sloan (1991) att det i vissa fall även finns incitament för att
redovisa ett sämre resultat. Manipulering av resultatet nedåt förekommer då företaget ligger så långt under sina mål och inte ser någon möjlighet att kunna uppnå dessa. Att i en sådan
situation passa på att sänka sina resultat ytterligare gör ingen skillnad och bäddar istället för att senare år kunna göra riktigt bra eller i alla fall mycket bättre resultat. Detta fenomen benämns som Big bath accounting.
När det gäller manipulering av resultatet uppåt har studier av Nichols och Wahlen (2004) påvisat att korrelation råder mellan företagens förmåga att nå upp till kapitalmarknadens förväntningar och bibehållet eller ökat aktievärde. Ett incitament till att använda earnings management är således att genom manipulation av ett lågt resultat bibehålla aktiens värde, detta har Kasznik (1999) funnit bevis för då hans studier visar att resultatmanipulering tillämpas av företag som inte når upp till förväntade resultat.
Det är inte ovanligt förekommande att stora företag använder sig av såkallade bonussystem. Detta innebär att företagsledare ofta har avtal som ger dem ekonomisk kompensation utöver sedvanlig lön i de fall angivna resultat uppnås. I de fall gränsen för kompensationen finns inom räckhåll har forskning av bland annat Healy (1985) påvisat att positiv manipulering (manipulering av resultat uppåt) förekommer.
11
Ett tredje incitament som kan ge upphov till resultatmanipulering är såkallade kontraktsavtal. Långivare, exempelvis, kan ställa krav på utebliven utdelning eller sätta upp restriktioner gällande ytterligare belåning om inte vissa resultatnivåer uppfylls. (Lev, 2003)
Vidare kan det även finnas politiska incitament för resultatmanipulering. Enligt Healy och Palepu (2003) kan hårda regleringar leda till manipulation. Företag kan tänkas vilja redovisa förluster eller resultatminskningar för att exempelvis slippa krav på sänkta priser,
fackföreningsförhandlingar eller för att kunna få politiska fördelar.
Som ovan nämns, förekommer det alltså att företagsledningen i vissa fall även manipulerar resultatet nedåt, de gör ett såkallat big bath. Christensen, Paik och Stice (2008) menar att big bath accounting är en extrem form av earnings management. Ett år då företaget går lite sämre och resultatet förväntas bli lågt kan ledningen välja att redovisa större kostnader än befogat, i form av kraftiga nedskrivningar, för att sänka resultatet ytterligare. Nästkommande år belastar således dessa kostnader inte resultaträkningen och företaget gör då ett högre resultat än vad de skulle ha gjort utan influens av big bath accounting föregående år. (Christensen, Paik, & Stice, 2008) Anledningen till att big bath accounting förekommer tror Jordan, Clark och Vann (2007) beror på att marknadens syn på företaget inte påverkas nämnvärt av att resultatet går från dåligt till ännu sämre.
Det finns ett antal olika anledningar till att företagsledare väljer att använda sig av big bath accounting. Studier har exempelvis visat att en nytillsatt VD ofta använder sig av företeelsen. Geiger och North (2011) menar att nytillsatta personer i VD-position ofta väljer att ta stora kostnader sitt första år för att sedan kunna göra bra resultat senare år och på så vis ge intryck av att deras intåg i organisationen varit lyckosamt. Latif, Strickland och Yang (2011) påpekar även att det kan bero på att lönen i ledande positioner ofta är bonusrelaterad, genom att använda sig av big bath accounting kan troligtvis förväntningarna på företaget sänkas och då också lägstanivåerna för bonus. Detta bäddar för att företagsledningen i framtiden kan plocka ut stora ekonomiska kompensationer.
2.3 IFRS/IAS
Sedan 2005 har det varit tvingande för alla börsnoterade företag i Europa, och således även i Sverige, att använda International Financial Reporting Standards (IFRS) och International Accounting Standards (IAS). Finansiella rapporter från företag med vinstsyfte ger information om resultat, ställning och kassaflöden som kan hjälpa aktieägare, kreditgivare, anställda och allmänheten att fatta finansiella beslut. IFRS/IAS är avsedda för just dessa företag för att främja jämförbarheten både med företagets egna rapporter för tidigare perioder och med andra företags finansiella rapporter. (PriceWaterHouseCoopers, 2010)
Europeiska Kommissionen ger exempelvis följande argument till att använda gemensamma, redovisningsstandarder över hela Europa (European Union, 2002):
(1) Etablering av gemensamma, internationellt accepterade, finansiella rapporteringsstandarder av hög kvalitet.
12
(2) Medverka till effektivisering och kostnadseffektivisering av kapitalmarknaden. Kommissionens mål är att skydda investerare genom att bevara (eller öka) förtroendet för finansmarknaden, vilket i sin tur kan reducera kapitalkostnaderna för företag i EU. (3) Öka den globala konkurrensen mellan företag i EU och genom detta även förbättra ekonomin i EU.
Det första argumentet handlar kort och gott om att pusha företag till att förbättra kvaliteten på sin redovisning genom att strama åt redovisningsstandarderna. I linje med detta argument konstaterar även Ewert och Wagenhofer (2005) att stramare standarder kan reducera
utnyttjandet av earnings management och öka redovisningskvaliteten. Emellertid, att minska diskretionen i redovisningen kan göra det svårare för företagen att förmedla information i årsrapporten (Watts & Zimmerman, 1986).
Det andra argumentet syftar till att göra det mindre kostsamt för investerare att jämföra företag över landsgränser. Enligt Armstrong, Barth, Jagolinzer och Riedl (2007) förväntade sig investerare att dra fördel av införandet av IFRS/IAS genom bland annat ökad
informationskvalitet och minskad informationsasymmetri. Barth, Clinch och Shibano (1999) och Ball (2006) hävdar att införandet av IFRS/IAS ska underlätta för investerare då
jämförbarheten mellan företag över landsgränser främjas samt att det blir mindre kostsamt att utvärdera kvaliteten av de finansiella rapporterna företagen emellan.
Detta resonemang leder oss per automatik in på det tredje argumentet som helt enkelt handlar om att öka konkurrensen mellan företag i EU för att på så sätt förbättra ekonomin i EU. Om jämförbarheten mellan europeiska företag förbättras och kostnaderna för investerarna minskar, torde detta kunna underlätta för landsöverskridande investeringar och således integrera kapitalmarknaderna. Härav öppnas det alltså upp för ökad konkurrens. (Covrig, DeFond, & Hung, 2007)
Även om intentionen med IFRS/IAS var att förbättra kvaliteten på redovisningen står det fortfarande inte helt klart om denna förhoppning har inbringats. Barth, Landsman och Lang (2008) undersökte redovisningskvaliteten före och efter implementeringen av IFRS/IAS i ett urval av 327 företag som frivilligt övergick till standarderna mellan 1994 och 2003. De kunde bevisa att kvaliteten hade ökat och earnings management minskat för dessa företag efter introduceringen av IFRS/IAS. I motsats till detta resultat kom dock Jeanjean och Stolowy (2008) fram till att genomträngligheten av earnings management inte minskade i varken Frankrike, Storbritannien eller Australien efter införandet. De kunde till och med finna bevis för att earnings management ökat i Frankrike efter införandet av IFRS/IAS. I linje med deras resultat påvisade även Callao och Jarne (2010) att earnings management ökade efter
implementeringen av IFRS/IAS i EU.
2.4 Hypoteser
Det kan alltså konstateras att införandet av IFRS/IAS har gett olika effekter på
redovisningskvaliteten, eller närmare bestämt på earnings management, i olika länder. Detta kan säkerligen bero på flera olika faktorer; nationella lagar och regler, institutionella faktorer, politik samt hur de nationella redovisningsstandarderna såg ut innan IFRS/IAS.
13
I Sverige finns väletablerade redovisningsstandarder, men som tidigare nämnts är
börsnoterade företag sedan 2005 tvungna att följa IFRS/IAS. För dessa företag har således övergången till IFRS/IAS inneburit en del stora förändringar. Det finns tyvärr få studier som fokuserar på vilken effekt IFRS/IAS haft på förekomsten av earnings management på just den svenska marknaden. De studier som inkluderar Sverige är främst de som fokuserar på Europa som helhet (Leuz, Nanda, & Wysocki, 2003; Aussenegg, Inwinkl, & Schneider, 2008; Callao & Jarne, 2010).
Det finns emellertid antydningar, i tidigare jämförelse mellan regelverken, att tillämpningen av IFRS/IAS inneburit en övergång till något lösare standarder för svenska företag, i motsats till andra länder där IFRS/IAS inneburit en övergång till stramare standarder. Detta beror naturligtvis på att regelverken som företagen i EU tillämpat innan IFRS/IAS sett olika ut i olika länder. Utifrån detta resonemang skulle det alltså kunna förväntas att övergången till IFRS/IAS gett svenska börsföretag större utrymme att styra sin redovisning åt önskvärt håll. Det som talar för att kvaliteten på redovisningen skulle förändras grundas även till viss del på antagandet att tillfället gör tjuven, vilket leder fram till studiens huvudhypotes:
H1: Earnings management förekommer i större utsträckning efter införandet av IFRS/IAS
Enligt ovan förda resonemang finns det en hel del incitament till earnings management och mycket tidigare forskning som utreder fenomenet. Gaio (2010) påvisar i sin studie att den mest avgörande faktorn för earnings management är företagsspecifika variabler. Författaren menar att även om landsspecifika förhållanden har betydelse är detta inte den primära källan till variation. En god idé kan därför vara att även kontrollera för om andra variabler skulle kunna förklara förekomsten av earnings management. Med detta i åtanke har det i denna studie valts att kontrollera för variablerna företagsstorlek och bransch.
Flertalet forskare (Dechow & Dichev, 2002; Lee & Choi, 2002; Kim, Liu, & Rhee, 2003; Sun & Rath, 2009) har undersökt om det finns något samband mellan företagsstorlek och earnings management. Dechow & Dichev (2002) bevisar att kvaliteten i periodiseringar är positivt korrelerade med företagsstorlek. Lee och Choi (2002) och Kim, Liu och Rhee (2003) visar i sina studier att små företag tenderar att använda earnings management, för att undvika
förluster, mer frekvent än större företag. I linje med detta har även Sun och Rath (2009) starka bevis för att mindre företag är mer benägna att ägna sig åt earnings management än större företag.
Dessa forskare antyder med andra ord att earnings management förekommer i större utsträckning i mindre företag än i större företag. En möjlig förklaring till detta är att större företag är mer utsatta för politisk exponering än mindre företag samt att större företag granskas i högre utsträckning än mindre företag. (Watts & Zimmerman, 1986) Detta resonemang leder fram till den första kontrollhypotesen:
14
Ett antal forskare har även undersökt användningen av earnings management i specifika branscher. Exempelvis påträffar McNichols och Wilson (1988) resultatmanipulation, för att minska resultatet, i trycknings- och publiceringsföretag, dagligvaruhandeln och
servicesektorn. En studie av Kim, Liu och Rhee (2003) fastslår dock att branschtillhörighet inte har någon som helst inverkan på earnings management till skillnad från Beasley, Carcello, Hermanson och Lapides (2000) som menar att olika tekniker för earnings management tillämpas i olika branscher. De menar att teknologiföretag tenderar att främst manipulera intäkter och kostnader medan finansbranschen utnyttjar kryphål i
tillgångsvärderingen. Vidare påvisar exempelvis Nelson, Elliott och Tarpley (2002) att det förekommer betydligt mer earnings management i elektronikindustrin, till skillnad från Maijoor och Vanstraelen (2002) som menar att det är företag i servicesektorn som tenderar att utnyttja earnings management mer jämfört med andra branscher.
För att summera ovanstående resonemang kan det konstateras att de studier som finns angående branschtillhörighets påverkan på förekomsten av earnings management går isär. Detta till trots anser vi att denna variabel bör kontrolleras för. Dock, eftersom det är uppenbart att tidigare studier givit skiftande resultat, och att det därmed inte går att se några mönster, anser vi att vi inte med rätta kan prediktera i vilken riktning våra resultat skulle kunna komma att landa. Kontrollhypotes nummer två är därför inte riktad och lyder som följer:
15
3. Metod
Inledningsvis presenteras en beskrivning av hur earnings management kan mätas, främst utifrån Jones-modellen, samt hur denna modell har applicerats i vår undersökning. Vidare presenteras tillvägagångssättet och bortfall vid datainsamlingen. En reflektion över de problem som finns vid mätning av earnings management avslutar kapitlet.
3.1 Metod för att mäta earnings management
Enligt McNichols (2000) finns det tre olika tillvägagångssätt för att mäta earnings
management; mätning av aggregerade periodiseringar, mätning av specifika periodiseringar samt att studera fördelning av redovisat resultat. McNichols (2000) menar att det vanligaste sättet att mäta earnings management är genom att studera de aggregerade periodiseringarna. Vid mätning av aggregerade periodiseringar är den mest förekommande modellen den som Jones utvecklade 1991. I denna uppsats har fokus lagts på att identifiera just de aggregerade periodiseringarna och då framförallt de av godtycklig karaktär.
Godtyckliga periodiseringar är periodiseringar av onormal karaktär och det är dessa som används i syfte att manipulera resultat. Mycket forskning har genom åren bedrivits i ämnet och redan 1985 presenterade Healy en modell där han uttrycker hur godtyckliga
periodiseringar kan mätas. Detta genom att först fixera de totala periodiseringarna, för att sedan uppskatta de icke godtyckliga periodiseringarna och i ett sista steg subtrahera dessa från de totala. Resultatet blir således att de godtyckliga periodiseringarna isoleras.
Till att börja med måste alltså totala periodiseringar fastställas, detta kan göras genom två olika tillvägagångssätt. Dessa två har olika utgångspunkter då de utgår från olika finansiella värden. Healy (1985), DeAngelo (1986), Jones (1991) och Dechow, Sloan och Sweeney (1995) beskriver alla ett tillvägagångssätt där totala periodiseringar isoleras genom att förändringen i kortfristiga skulder, förändringen i likvida medel och kostnader för
avskrivningar och nedskrivningar subtraheras från förändringen i omsättningstillgångar. Till detta adderas förändringen i den kortfristiga delen av långfristiga skulder och tillslut divideras sedan denna summa med totala tillgångar från föregående år, vilket även åskådliggörs i formeln nedan. I modellerna som Healy (1985), DeAngelo (1986), Jones (1991) och Dechow, Sloan och Sweeney (1995) beskriver kommer värdena från balansräkningen.
TAt = (ΔCAt - ΔCLt - ΔCasht + ΔSTDt - Dept) / (At-1)
TA = Total accruals
ΔCA = Change in current assets ΔCL = Change in current liabilities
ΔCash = Change in cash and cash equivalents ΔSTD = Change in debt included in current liabilities Dep = Depreciation and amortization expence A = Total assets
16
Den andra metoden för att fastställa totala periodiseringar beskrivs av Collins och Hribar (2002) och utgår från värden från kassaflödesanalysen. Enligt modellen, som illustreras nedan, beräknas totala periodiseringar genom att operativt kassaflöde subtraheras från resultatet före extraordinära poster och avvecklade verksamheter.
När de totala periodiseringarna fastställts, oavsett vilken metod som använts, är det då dags att fastslå hur stora de icke godtyckliga periodiseringarna är. Healy (1985) var den första att presentera sin modell men sedan dess har mycket forskning pågått inom området och flertalet modeller har på senare år presenterats. De mest förekommande utgår från Healys modell och dessa har därför valts att presentera nedan. Det bör dock tas i beaktning att de inte presenteras i originalform utan så som Dechow, Sloan och Sweeney (1995) modifierat dem, detta för att de för läsaren ska vara något mer jämförbara. Som synes nedan har vi valt att behålla
modellernas originalspråk, detta för att göra studien mer reliabel. Tanken bakom detta är att modellerna lätt ska kunna kännas igen från den tidigare litteraturen samt att undvika
översättningsproblematik. Eftersom posterna i den databas som används innehar samma benämningar som modellerna anser vi även att vi underlättar datainsamlingen genom att inte översätta. Detta torde kunna minska risken för uppkomsten av fel vad gäller datainsamlingen.
Healy-modellen
Healy är inom forskning gällande earnings management en riktig legendar, redan 1985
publicerade han som sagt sin modell för beräkningen av icke godtyckliga periodiseringar. Han var av uppfattningen att företag gör likartade periodiseringar år efter år och byggde därför sin modell på otaliga observationer av totala periodiseringar. Healy (1985) menar att de icke godtyckliga periodiseringarna kan urskiljas genom att summera flera års observationer av totala periodiseringar som dividerats med föregående års totala tillgångar och sedan dividera dessa med antal år av observationer. Detta illustreras i modellen nedan.
TAcf = EBXI - CFOcf
TAcf = The total accrual adjustments provided on the cash flow
statement under the indirect method
EBXI = Earnings before extraordinary items and discontinued operations CFOcf = Operating cash flows taken directly from the statement of cash flows
Källa: Collins och Hribar (2002)
NDA = Estimated nondiscretionary accruals TA = Total accruals scaled by lagged total assets
t = 1, 2,...T is a year subscript for years included in the estimation period τ = A year subscript indicating a year in the event period.
Källa: Dechow, Sloan och Sweeney (1995) Σ TAt
T NDA τ=
17
DeAngelo-modellen
DeAngelo var inte långt efter med att presentera sin modell gällande samma problem, alltså identifiering av icke godtyckliga periodiseringar, närmare bestämt ett år. 1986 publicerades den modell som kommit att kallas DeAngelo-modellen. Enligt DeAngelo (1986) kan icke godtyckliga periodiseringar identifieras genom att dividera föregående års totala
periodiseringar med totala tillgångar. Det finns alltså stora likheter mellan de två hittills beskrivna modellerna, det som skiljer dem åt är Healys antagande om att många år behöver studeras för att korrekta slutsatser ska kunna dras.
Jones-modellen
1991 introducerade sedan Jones sin modell, skaparna av de tidigare modellerna hade sett icke godtyckliga periodiseringar som konstanta men inte Jones (1991). Hennes modell försöker ta hänsyn till den effekt förändringar i företagets ekonomiska situation eventuellt har på icke godtyckliga periodiseringar. Icke godtyckliga periodiseringar räknas fram genom att företagsspecifika parametrar1 multipliceras med förändringar i intäkter och
anläggningstillgångar.
Modifierade Jones-modellen
Dechow, Sloan och Sweeney (1995) har i sin studie utvärderat de tidigare nämnda modellerna (Healy, 1985; DeAngelo, 1986; Jones, 1991) och konkluderat att dessa modeller är aningen bristfälliga. De påpekar att alla modeller har både för- och nackdelar men att de lider av barnsjukdomar. Till skillnad från Jones (1991) anser Dechow, Sloan och Sweeney (1995) att ledningen även kan manipulera företagets intäkter. Därför har modellen modifierats med
1 De företagsspecifika parametrarna bestäms utifrån en regressionsbaserad beräkning. Parametrarna skattas alltså genom att totala periodiseringar regredieras på förändringen i intäkter och anläggningstillgångar för varje företagssampel, med längsta möjliga tidsserie av data före året som undersöks. Med andra ord används historisk data för att prediktera såkallade vägningstal som är typiska för företagen. De estimerade parametrarna från regressionen multipliceras sedan med intäkter och anläggningstillgångar för det året som undersöks. (Jones, 1991)
NDAt = TAt-1
NDA = Estimated nondiscretionary accruals TA = Total accruals scaled by lagged total assets
Källa: Dechow, Sloan och Sweeney (1995)
NDAit = α1(1/ At -1) + α2(ΔREVt) + α3(PPEt)
NDA = Estimated nondiscretionary accruals
ΔREVit = Revenues in year t less revenues in year t-1 scaled by total assets at t-1
PPEit = Property plant and equipment in year t scaled by total assets at t-1
At-1 = Total assets at t-1
α1, α2, α3 = Firm-specific parameters
18
hänsyn till företagets försäljning på kredit och fått namnet Modifierade Jones-modellen. Skillnaden modellerna emellan är att den senare även tar hänsyn till förändringar i kundfordringar.
3.2 Applicering av den modifierade Jones-modellen i denna studie
Som rubriken ovan insinuerar används i denna studie den modifierade Jones-modellen vid beräkning av förekomsten av icke godtyckliga periodiseringar. Denna modell har valts eftersom det är den mest etablerade inom området samt att den anses som den mest effektiva vid mätning av earnings management (Dechow, Sloan, & Sweeney, 1995). Fördelen med modellen är att den liksom Jones (1991) tar hänsyn till att periodiseringar inte behöver vara konstanta från år till år. Modellen har ytterligare en fördel på sin sida, detta med tanke på att den även tar hänsyn till den manipulation som kan ske via intäkterna i form av förändring i kundfordringar.
Som tidigare nämnts identifierar alltså de flesta modeller, som ämnar utreda förekomsten av earnings management genom aggregerade periodiseringar, såkallade godtyckliga
periodiseringar genom att först ta fram totala periodiseringar och icke godtyckliga periodiseringar. Detta tillvägagångssätt sker i fyra steg.
Steg 1
Nedan presenteras den formel som används vid beräkning av varje enskilt företags totala periodiseringar. Som formeln visar subtraheras operativt kassaflöde från resultat före extraordinära poster och avvecklade verksamheter.
Den uppmärksamme läsaren torde nu inse att formeln ovan innehåller värden tagna från kassaflödesanalysen och inte balansräkningen. Detta av den enkla anledningen att författare
NDAt = α1(1/At-1) + α2 (ΔREV - ΔRECt) + α3 (PPEt)
NDAt = Estimated nondiscretionary accruals
ΔREVt = Revenues in year t less revenues in year t-1 scaled by total assets at t-1
ΔRECt = Net receivables in year t less net receivables in year t-1 scaled by total assets at t- 1.
PPEt = Property plant and equipment in year t scaled by total assets at t-1
At-1 = Total assets at t-1
α1,α2 och α3 = Firm-specific parameters
Källa: Dechow, Sloan och Sweeney (1995)
TAcf = EBXI - CFOcf
TAcf = The total accrual adjustments provided on the cash flow statement under the indirect method
EBXI = Earnings before extraordinary items and discontinued operations CFOcf = Operating cash flows taken directly from the statement of cash flows
19
som exempelvis Collins och Hribar (2002) identifierat vissa tillkortakommanden vad gäller metoden som utgår från balansräkningen. De anser att periodiseringar är tätt sammankopplade med fusioner och förvärv, avvecklade verksamheter och till viss del även med
valutaomräkningar. Med en metod som utgår från balansräkningen menar Collins och Hribar (2002) att dessa viktiga komponenter faller mellan stolarna och att undersökningar gjorda med metoden ifråga sannolikt kommer fram till felaktiga slutsatser.
Steg 2
När de totala periodiseringarna har beräknats ska de icke godtyckliga periodiseringarna urskiljas, för att kunna göra detta måste koefficienterna α1, α2 och α3 först skattas. Detta görs
enligt följande formel:
Riktningskoefficienterna a1, a2 och a3 beräknas utifrån en multipel regressionsanalys och
minsta kvadratmetoden. I formeln ovan är alltså totala periodiseringar den beroende variabeln som påverkas av de oberoende variablerna intäkter och anläggningstillgångar.
Minsta-kvadrat-metoden används för att ta fram den linje som bäst beskriver sambandet i datauppsättningen. Detta är aningen invecklat och sker därför i ett datorbaserat
statistikprogram. Metoden går ut på att utifrån observationerna utgå från en godtycklig linje. För varje punkt mäts avståndet mellan punkten och linjen, detta avstånd kvadreras.
Kvadraternas ytor bildar en summa och enligt minsta-kvadrat-metoden ska den linje som ger minsta möjliga kvadratsumma väljas. Detta räknar alltså statistikprogrammet ut och ger oss värden på riktningskoefficienterna a1, a2 och a3. (Løvås, 2006, s. 273)
Jones (1991) använder en lång tidsserie med data för att skatta relationen mellan totala periodiseringar och de oberoende variablerna. Tillämpning av denna metod resulterar i koefficienter som är företagsspecifika. I denna studie beräknas dock koefficienterna med tvärsnittsregressioner branschvis. Detta av den enkla anledningen att flertalet forskare som exempelvis Jeter och Shivakumar (1999), McNichols (2000) och Bartov, Gul och Tsui (2001) framhåller vissa svagheter med Jones tidsserieregression. Metoden kräver minst 10 års data, vilket kan innebära flera problem. För det första kan det vara svårt att hitta tillgänglig data för en så pass lång tidsserie. För det andra genereras en begränsad mängd data med denna metod, på grund av att nystartade företag samt företag som gått i konkurs faller bort. Följaktligen har därför tvärsnittsregressioner valts, vilket, i linje med ovan nämnda forskare, innebär att
TAit = a1(1 / At-1) + a2(ΔREVit)+ a3(PPEit) + εt
TAit = Total accruals
ΔREVit = Revenues in year t less revenues in year t-1 scaled by total assets at t-1
PPEit = Property plant and equipment in year t scaled by total assets at t-1
At-1 = Total assets at t-1
a1,a2 och a3 = Estimates of the industry-specific parameters α1,α2 och α3 εt = The residual
20
koefficienterna a1, a2 och a3 inte blir företagsspecifika utan branschspecifika. Denna metod
introducerades av DeFond och Jiambalvo (1994) och kallas för the cross-sectional model.
Steg 3
I detta skede ska alltså de icke godtyckliga periodiseringarna fastställas med följande formel:
Som synes ovan räknas de icke godtyckliga periodiseringarna fram genom att de branschspecifika parametrarna multipliceras med intäkter minus kundfordringar och anläggningstillgångar (allt delat med totala tillgångar).
Steg 4
När de totala och icke godtyckliga periodiseringarna är konstaterade är det relativt enkelt att beräkna de godtyckliga periodiseringarna. Detta görs genom att de icke godtyckliga
periodiseringarna subtraheras från de totala periodiseringarna enligt formeln nedan:
3.3 Urval och datainsamling
Då denna studie ämnar undersöka om förekomsten av earnings management är större efter införandet av IFRS/IAS studeras en period som innefattar några år före och några år efter införandet. Populationen i undersökningen är alla de 255 företag som var listade på
stockholmsbörsen under november 2011 (se bilaga 1, tabell 1). För att kunna kontrollera för korrelationen mellan earnings management och variablerna företagsstorlek samt
branschtillhörighet har alla företag kodats efter storlek och bransch. De branscher som ingår i populationen är; finans- och försäkring, energi, material, industri, sällanköpsvaror,
dagligvaror, hälsovård, IT, telekom och kraftförsörjning.
Tidsperioden som studeras är åren 2002-2008 med undantag för 2005. I likhet med Jeanjean och Stolowy (2008) har år 2005 uteslutits med anledning av att införandet av IFRS/IAS år
NDAt = α1(1/At-1) + α2 (ΔREV - ΔRECt) + α3 (PPEt)
NDAt = Estimated nondiscretionary accruals
ΔREVt = Revenues in year t less revenues in year t-1 scaled by total assets at t-1
ΔRECt = Net receivables in year t less net receivables in year t-1 scaled by total assets at t- 1.
PPEt = Property plant and equipment in year t scaled by total assets at t-1
At-1 = Total assets at t-1
α1,α2 och α3 = Industry-specific parameters
Källa: Dechow, Sloan och Sweeney (1995)
DAt = TAt - NDAt
DAt = Discretionary accruals TAt = Total accruals
NDAt = Non-discretionary accruals
21
2005 medförde ändrade redovisningsregler. Formlerna för beräkning av förekomsten av earnings management kräver siffror både för innevarande och föregående år. Jämförbara siffror för 2004 och 2005 finns inte att tillgå och därför har 2005 uteslutits ur undersökningen. Detta innebär att tre år före och tre år efter införandet av det nya regelverket granskas. I linje med flertalet andra forskare (Armstrong et al., 2007; Barth, Landsman och Lang, 2008; Jeanjean och Stolowy, 2008; Sun och Rath, 2009)sker datainsamlingen via Datastream, vilken är en etablerad databas inom ämnesområdet företagsekonomi, där finansiella nyckeltal och mått finns lagrade för en stor mängd företag och år. Det insamlade datamaterialet
kontrolleras noggrant för att i bästa möjliga mån säkerställa att korrekt information erhålls. Detta görs genom att min- och maxvärden, medelvärden samt median beräknas för att kontrollera att inga extremvärden som verkar orimliga förekommer.
Som ovan nämnts var intentionen att jämföra de tio branscher vilka finns representerade på stockholmbörsen, dock har det efter närmare eftertanke valts att exkludera de 40 företag som återfinns i finans- och försäkringsbranschen (se bilaga 1, tabell 2). Detta med anledning av att branschen lyder under speciella regler för rapportering och därför inte blir jämförbar med övriga (Callao, Ferrer, Jarne, & Laínez, 2009; Sun & Rath, 2009). Ytterligare åtta företag vars uppgifter saknas i databasen Datastream har även de eliminerats (se bilaga 1, tabell 3). Till slut exkluderades även de företag som inte funnits noterade på stockholmsbörsen under hela den undersökta perioden samt de som inte har fullständiga dataserier tillgängliga i databasen (se bilaga 1, tabell 4). Detta har resulterat i att urvalet som undersöks består av 144 företag. Fördelningen mellan bransch och storlek bland dessa företag åskådliggörs i tabellen nedan.
Tabell 1 – Tabell som visar fördelningen mellan bransch och storlek i urvalet
Som synes i tabellen har vissa branscher slagits ihop, detta med anledning av att branscher så som exempelvis energi, material, kraftförsörjning och dagligvaror innefattar väldigt få företag. Att försöka dra några slutsatser utifrån sampel så små som dessa skulle kunna anses aningen dumdristigt. Som mått på företagsstorlek används de redan erkända
storleksindelningarna Small-Cap, Mid-Cap och Large-Cap. I Small-Cap ingår alla företag med ett börsvärde som understiger 150 miljoner euro, Mid-Cap innefattar alla företag med ett börsvärde över 150 miljoner euro men under en miljard euro och Large-Cap inrymmer alla företag med ett börsvärde på över en miljard euro (Swedbank, 2011).
3.4 Analysmetoder
Den data som insamlas bearbetas och sorteras i Excel där även enklare beräkningar görs, för att sedan kunna utföra mer avancerade tester. För att analysera det bearbetade datamaterialet
Bransch Antal företag Small-Cap Mid-Cap Large-Cap
Energi, Material, Kraftförsörjning 15 6 3 6
Industri 48 19 14 15
Sällanköpsvaror, Dagligvaror 23 7 11 5
Hälsovård 17 10 3 4
IT, Telekom 41 29 7 5
22
används ett antal olika analysmetoder. Dessa analysmetoder finns att tillgå i SPSS, vilket är det statistikprogram som vi använder oss av vid genomförandet av testerna. Jämförelser sker mellan medelvärden, medianer och standardavvikelser. Dessutom används något mer
avancerade analysmetoder som bland annat ANOVA-test samt multipla regressionsanalyser. ANOVA, eller ”analysis of variance”, är en analysteknik som används för att jämföra
medelvärden i flera grupper samtidigt. Utifrån denna variansanalys kan sedan variationen inom grupperna jämföras med variansen mellan dem. (Løvås, 2006) Eftersom vi vill jämföra förekomsten av earnings management mellan olika år, och även mellan storlek på företagen och branschtillhörighet, kommer denna variansanalys vara till god hjälp.
En multipel regressionsanalys kontrollerar om det finns statistiskt samband mellan en responsvariabel (beroende) och en eller flera förklaringsvariabler (oberoende). Enlig Løvås (2006, s. 288) är denna regressionsanalys ett av statistikens mest användbara verktyg som kan användas för att finna det bästa linjära sambandet mellan responsvariabeln och de olika förklaringsvariablerna. Denna analysmetod används dels vid skattning av de branschspecifika parametrarna och dels för att kunna fastställa om och hur införandet av IFRS/IAS,
branschtillhörighet samt storlek på företaget har för påverkan på earnings management. När denna regression genomförs, kommer vi att göra en såkallad pooled regression. Detta innebär att tidsserier för flera tvärsnitt kombineras. För att en sådan regression ska vara möjlig att genomföra med de kvalitativa variablerna år, bransch och storlek, kodas dessa om till dikotoma, dvs. att de enbart antar två olika värden. De dikotoma variablerna kvantifieras och bildar såkallade dummy-variabler. (Körner & Wahlgren, 2006, s. 400)
3.5 Problem med att mäta earnings management
Som tidigare nämnts kan det vara problematiskt att mäta förekomsten av earnings
management. Även de mest etablerade modellerna av Jones (1991) och Dechow, Sloan och Sweeney (1995) innehar svagheter och brister. Den modifierade Jones-modellen har fått utstå en hel del kritik, speciellt för sin låga effektivitet att upptäcka förekomsten av earnings management. En undersökning av Ruhani och Zamri (2011) påvisar den modifierade Jones-modellens svaghet i att fastställa resultatmanipulering i Bangladesh och menar att modellen inte är särskilt trovärdig. Detta styrks även av Dechow, Sloan och Sweeney (1995) som riktar en hel del kritik till den modifierade Jones-modellen och pekar på dess brister i att upptäcka låga nivåer av earnings management samt att extrem earnings management endast upptäcks i tio procent av fallen. Författarna tillägger dock att den modifierade Jones-modellen ändå är effektivare än de modeller som Healy (1985), DeAngelo (1986) samt Jones (1991) tagit fram för att identifiera förekomsten av resultatmanipulering.
Anledningen till att den modifierade Jones-modellen fått den ovan nämnda kritiken är att godtyckliga periodiseringar inte är optimalt för att mäta förekomsten av earnings
management. Enligt Hansen (1999) kan dagens modeller innehålla betydande mätfel och många empiriska undersökningar vars syfte är att mäta earnings management kan då sakna empiriskt stöd för sina resultat.
23
McNichols (2000) menar också att det kan vara extremt svårt att veta om godtyckliga periodiseringar är rätt mått för att mäta earnings management. Att anta att godtyckliga periodiseringar automatiskt skulle innebära manipulering av resultatet kan anses aningen förhastas då det är svårt för en utomstående att utröna syftet till ett företags godtyckliga periodiseringar. McNichols (2000) påpekar även att det krävs en viss försiktighet vid tolkning av resultat som tyder på att resultatmanipulering inte förekommer, detta då modellerna som mäter godtyckliga periodiseringar är bristfälliga. Sammanfattningsvis är det alltså svårt att uttala sig om förekomsten av earnings management, detta gäller både om det förekommer eller ej.
Enligt ovanstående resonemang kring problematiken att mäta förekomsten av earnings management bör det alltså tas i beaktning att de etablerade modeller som används inom området är långt ifrån perfekta. Till och med etablerade forskare som Dechow, Sloan och Sweeney (1995) finner svårigheter i att mäta resultatmanipuleringens existens. Dock finns det idag ingen beprövad metod som bättre mäter förekomsten av fenomenet. Metoden där
earnings management detekteras genom godtyckliga periodiseringar dominerar dagens forskning och vi har därför ansett att denna metod är den mest lämpliga att tillämpa även i denna studie.
Som tidigare nämnts, används the cross-sectional model vid beräkning av de branschspecifika parametrarna istället för Jones tidsserieregression som ger företagsspecifika parametrar. Detta har valts på grund av den ovan nämnda kritik som Jones tidsserieregression fått av flertalet forskare som på senare tid därför förespråkar the cross-sectional model. Emellertid finns det även brister med denna modell som gör att den inte är perfekt. Jeter och Shivakumar (1999) menar att det finns en möjlighet att modellen inte fångar alla godtyckliga periodiseringar. Om det exempelvis förekommer liknande resultatmanipulering bland de flesta företag i en och samma bransch kommer endast sådan manipulation som skiljer sig relativt från vad som är normalt för branschen att upptäckas. De företag som manipulerar resultatet i linje med andra företag i samma bransch kommer således inte att klassificeras som earnings management trots att manipulering har skett. Det betyder alltså att det kan finns begränsningar med denna modell i att finna bevis för earnings management i vissa fall. Detta är något vi måste ta i beaktning, när vi i linje med flertalet andra forskare, (Subramanyam, 1996; Peasnell, Pope, & Young, 1999; Jeter & Shivakumar, 1999) tillämpar denna metod.
24
4. Resultat & Analys
I detta kapitel presenteras och analyseras de resultat som studiens datamaterial genererat. Först utreder vi om studiens huvudhypotes, om earnings management har ökat efter
införandet av IFRS/IAS, kan bekräftas eller förkastas. Därefter kontrolleras det för om variablerna storlek och bransch kan förklara förekomsten av earnings management. En förutsättning för att förekomsten av earnings management ska skilja sig före och efter införandet av de internationella standarderna är att det överhuvudtaget existerar earnings management i urvalet. Om godtyckliga periodiseringar motsvarar värdet noll betyder det att ingen earnings management existerar. Ett positivt värde tyder på att resultatet har
manipulerats uppåt och ett negativt värde indikerar att resultatet manipulerats nedåt.
Diagram 1 - Histogram som visar förekomsten av godtyckliga periodiseringar bland företagen
Diagram 1 illustrerar förekomsten av negativa och positiva godtyckliga periodiseringar, fördelningen är normalfördelad. Som synes i diagrammet ligger de flesta observationer relativt nära noll och medelvärdet i populationen är 0,001532. Medelvärdet i denna studie ligger alltså tämligen nära noll vilket indikerar att det existerar relativt lite earnings management bland de berörda företagen. Detta ligger i linje med tidigare studier (Leuz, Nanda, & Wysocki, 2003) som bekräftar att förekomsten av earnings management är relativt låg i Sverige jämfört med andra länder.
Att medelvärdet är positivt, och inte negativt, indikerar att företagen tenderar att manipulera sitt resultat uppåt. Dock är det inget som säger att företagen manipulerar sitt resultat i samma
25
riktning från år till år, det kan mycket väl vara så att resultatet manipuleras upp några år och ner andra år. Om så är fallet finns således risken att positiva och negativa manipuleringar tar ut varandra vid beräkning av medelvärden. För att komma runt denna problematik har vi därför valt att hädanefter endast redovisa godtyckliga periodiseringar i absoluta tal. Medelvärdet i absoluta tal är 0,064558 vilket är högre än det samma i icke absoluta tal. Resultatet är snarlikt med det som Bergmark och Gårdenberg (2011) redovisar i sin studie vilket insinuerar att resultatet är rimligt.
4.1 Earnings management före och efter införandet av IFRS/IAS
Studiens huvudsyfte är som sagt att identifiera om förekomsten av earnings management har ökat efter införandet av de nya redovisningsstandarderna IFRS/IAS. För att på ett enkelt sätt undersöka detta gör vi en jämförelse mellan de tre åren före och de tre åren efter.
Tabell 2 - Tabell som visar förekomsten av godtyckliga periodiseringar åren före och åren efter införandet av IFRS/IAS
Som tabellen åskådliggör kan vi se att resultatet av jämförelsen visar på en viss skillnad åren emellan. Både medelvärdet och medianen är något lägre åren efter införandet än åren före införandet. Medianen är lägre än medelvärdet vilket tyder på att det förekommer några observationer med högre värden. Standardavvikelsen visar att det förekommer stor spridning på observationerna. I tabell 3 åskådliggörs en variansanalys för att kontrollera om skillnaden på medelvärdet mellan perioderna är signifikant eller inte.
Tabell 3 - ANOVA-test
I tabellen ovan kan vi utläsa att medelkvadratsumman, vilken tas fram genom att
kvadratsumman divideras med antalet frihetsgrader, är större mellan grupperna än inom grupperna. Då variansen således är större mellan respektive period än inom perioderna tyder detta på att en skillnad mellan åren förekommer. Dock säger p-värdet på 0,172 att vi inte kan finna stöd för att det skulle skilja sig mellan perioderna då resultatet inte är statistiskt
signifikant.
Även om vi inte kan se någon större skillnad i förekomsten av earnings management när vi har slagit ihop de tre åren före införandet och de tre åren som följer efter införandet, finns det ändå en möjlighet att fenomenet skiljer sig mellan enstaka år. Vi väljer därför att även
År Antal observationer Medelvärde Median Standardavvikelse
2002-2004 432 0,068258 0,044763 0,0849935
2006-2008 432 0,060857 0,039385 0,0737375
864 0,064558 0,042592 0,0796049
Kvadratsumma Frihetsgrad Medelkvadratsumma F p-värde
Mellan grupperna 0,012 1 0,012 1,869 0,172
Inom grupperna 5,457 862 0,006
5,469 863
26
specificera förekomsten av earnings management per år. Tabellen nedan visar alltså hur fördelningen av godtyckliga periodiseringar ser ut för respektive år.
Tabell 4 - Tabell som visar förekomsten av godtyckliga periodiseringar under åren 2002-2008
Som kan utläsas i tabellen ligger medelvärdet på en relativt jämn och låg nivå mellan åren. Medianen är märkbart lägre än medelvärdet samtliga år vilket tyder på att det finns
extremvärden; alltså några observationer med högre värden. Detta innebär att det finns ett fåtal företag som har utnyttjat earnings management i betydande högre grad än de andra. Standardavvikelsen visar också att det är relativt stor spridning på observationerna, vilket visar att förekomsten av earnings management skiljer sig tämligen mycket mellan företagen. Vid en närmare granskning av medelvärdet kan vi se en antydan till att förekomsten av earnings management var aningen högre år 2004, precis innan införandet av IFRS/IAS, och åren med minst earnings management är 2006 och 2007, åren precis efter införandet. Medianen visar liknande samband, även om skillnaden med detta mått är mindre. För att bättre kunna avgöra huruvida denna iakttagelse är av betydelse görs även här en variansanalys för att kunna utläsa om dessa skillnader har någon statistisk signifikans.
Tabell 5 – ANOVA-test
Utifrån ANOVA-testet ovan kan vi alltså jämföra variationen inom grupperna med
variationen mellan dem. Eftersom medelkvadratsumman är densamma mellan grupperna som inom grupperna tyder detta på att de olika medelvärdena mellan grupperna beror på slumpen snarare än tiden. Detta styrks även av p-värdet som anger att resultatet inte har någon
statistisk signifikans.
Studiens huvudhypotes att earnings management förekommer i större utsträckning efter
införandet av IFRS kan därmed alltså förkastas. Vi finner att förekomsten av earnings
År Antal observationer Medelvärde Median Standardavvikelse
2002 144 0,06673901 0,04528500 0,08345066 2003 144 0,06244190 0,04418100 0,06845320 2004 144 0,07559438 0,04647800 0,10016130 2005 - - - -2006 144 0,05853928 0,03976450 0,06610385 2007 144 0,05465139 0,03412450 0,06243094 2008 144 0,06938086 0,04776900 0,08945960 864 0,06455781 0,04259150 0,07960487
Kvadratsumma Frihetsgrad Medelkvadratsumma F p-värde
Mellan grupper 0,042 5 0,008 1,314 0,256
Inom grupper 5,427 858 0,008
5,469 863
27
management förhåller sig relativt konstant över åren vilket pekar på att införandet av IFRS/IAS inte har påverkat förekomsten av earnings management. Detta ligger även i linje med tidigare studier (Jeanjean & Stolowy, 2008; van Tendeloo & Vanstraelen, 2005), vilka visar liknande resultat. Som tidigare nämnts har emellertid andra forskare (Barth, Landsman, & Lang, 2008; Callao & Jarne, 2010) kommit fram till motsatsen. Detta indikerar att
införandet av de internationella standarderna gett olika resultat i olika länder.
Det finns inte mycket forskning inom detta område som fokuserar på just den svenska marknaden, däremot finns flertalet studier där effekten av IFRS/IAS undersökts i Europa. Vi kan i likhet med exempelvis Aussenegg, Inwinkl och Schneider (2008) konstatera att
förekomsten av earnings management i Sverige inte skiljer sig mellan tiden före införandet av IFRS/IAS och tiden efter införandet. Aussenegg, Inwinkl och Schneider (2008) menar att detta inte ter sig särskilt märkligt eftersom det i Skandinavien, jämfört med andra länder, förekom relativt lite earnings management redan innan införandet. Dock ligger detta resultat inte helt i linje med exempelvis Callao och Jarne (2010) som i sin undersökning kom fram till att earnings management ökade i Europa efter införandet av IFRS/IAS. Dock poängterar Callao och Jarne (2010) att deras resultat inte var statistiskt signifikanta när det gällde vissa länder som exempelvis Sverige.
Vi kan alltså konstatera att ingen större skillnad i förekomsten av earnings management kan skönjas mellan åren före och efter införandet av IFRS/IAS. Frågan är om vi med rätta kan säga detta utan att kontrollera för ytterligare variabler? Som inledningsvis nämnts kontrollerar vi därför i denna studie även för företagsstorlek och branschtillhörighets inverkan på
resultatmanipulering. Ett möjligt förfarande skulle kunna vara att förekomsten av earnings management har ökat bland exempelvis mindre företag medan det minskat bland de större. Vid medelvärdestest i ett tvärsnitt av samtliga branscher och storlekskategorier skulle dessa förändringar falla mellan stolarna. I nästkommande avsnitt redogör vi därför för
företagsstorleks påverkan på existensen av godtyckliga periodiseringar och i kapitel 4.3 undersöks om det finns några skillnader mellan branscher.
4.2 Har storleken på företaget någon betydelse?
För att kontrollera hypotesen om earnings management existerar i högre grad bland mindre företag har medelvärde, standardavvikelse samt median beräknats. I tabellen nedan
åskådliggörs dessa resultat i absoluta tal. Alla medelvärden ligger tämligen nära nollpunkten vilket påvisar att det förekommer relativt lite resultatmanipulering i de olika
storlekskategorierna Small-Cap, Mid-Cap och Large-Cap. Detta är inte särskilt
anmärkningsvärt då, som tidigare nämnts, Leuz, Nanda och Wysocki (2003) konstaterar i sin studie att förekomsten av earnings management är relativt låg i Sverige jämfört med andra länder.
