Stadsdelsförnyelse för vem? -En studie om gentrifiering i stadsdelarna Markbacken och Vivalla

Örebro universitet

Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap Kulturgeografi

Stadsdelsförnyelse för vem?

En studie om gentrifiering i stadsdelarna Markbacken och Vivalla.

Zejnab Hamid & Helbin Saad Ali

Kandidatuppsats i kulturgeografi

Vårterminen 2019

Handledare: Eva Gustavsson

Sammanfattning

Den här uppsatsen handlar om att undersöka två renoveringsprojekt i Örebro kommun. Uppsatsens centrala ämne handlar om två statliga renoveringsprojekt i stadsdelarna Markbacken och Vivalla. Syftet är att undersöka om stadsdelarna har genomgått en gentrifiering eller en gentrifieringsprocess, samt vilken påverkan den sociala hållbarheten har gett stadsdelarna. En intervju, våra egna

observationer och tidigare forskning har använts som metod för att besvara uppsatsens syfte och frågeställning. De teoretiska begreppen som analysen utgår ifrån är gentrifiering och social hållbarhet.

Resultatet och analysen från intervjun, observationerna och tidigare forskning har visat att Markbacken har genomgått en gentrifiering. I Vivalla finns det spår av en gentrifieringsprocess i kvarteret Visgatan som genomgått en renovering. Vad som kännetecknar Markbackens gentrifiering kan bland annat ses i sociala aspekter och förändringarna som har skett i stadsdelen. Dessa

förändringar har påvisats genom den fysiska och sociala miljön i området, exempelvis höjda hyror, brottsstatistiken har minskats samt ökat social blandning. Vad gäller Vivalla har liknande åtgärder som i Markbacken genomförts, vilket har resulterad i en gentrifieringsprocess. Även om gentrifiering ofta förknippas som något negativt har det visats vara positivt för stadsdelarna Markbacken och Vivalla.

Nyckelord: Gentrifiering, gentrifieringsprocess, social hållbarhet, miljonprogrammet och “mitt gröna kvarter”.

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

Syfte och frågeställning 2

Avgränsning 2 Disposition 2 2. Metod 3 Tillvägagångsätt 3 Observation 3 Intervju 5 Validitet 6

3. Teori och tidigare forskning 7

Miljonprogrammet - Bakgrund 7

Vivalla – Bakgrund 8

Markbacken – Bakgrund 9 Social hållbarhet som begrepp 11

Gentrifiering som begrepp 13

Tidigare forskning - Gentrifiering 15

4. Empiri 17 Observation – Markbacken 17 Observation – Vivalla 18 Intervju – Vivalla 19 5. Analys 22 Gentrifiering 22

Markbacken – Lokala investeringsprogram 24

Vivalla – Mitt gröna kvarter 27

Lip kontra MGK 29

6. Slutsats och avslutande diskussion 32

Käll– och litteraturförteckning 35 Bilaga

1. Inledning

“Home sweet home”, det privata rummet, det vill säga hemmet som ligger nära människans hjärta och återspeglar människors trygghet i vardagen. När förändringar sker kan atmosfären i rummet förändras. Det är just det som kan hända människor som bor i ett miljonprogramsområde som ska genomgå en renovering. Miljonprogrammet var ett regimprogram, det vill säga ett projekt som dåtidens regering genomförde för att bota den bostadsbrist som rådde i Sverige efter andra världskriget. Riksdagen bestämde sig för att bygga en miljon nya bostäder under en tioårsperiod (1965–1974). Idén var att bygga moderna och ekonomisk effektiva bostäder till befolkningen. Ett miljonprogramsområde är bostadsområden som byggdes under 1965–1974. I dagsläget behöver många av dessa bostäder en upprustning vilket också har skett och sker i många miljonprogram bostadsområden runt om i Sverige (Särnbratt 2006, s. 39). Ett sådant miljonprogramsområde som genomgår en renovering i dagsläget är stadsdelen Vivalla i Örebro kommun, ett annat bostadsområde i Örebro som redan har rustats upp är stadsdelen Markbacken. Trots att Markbacken utformades innan miljonprogrammet har

bostadsområdet många likadana karaktärsdrag som andra miljonprogramsområden. Konsekvenserna av en sådan renovering kan bidra till gentrifiering.

Gentrifiering är både en process och ett tillstånd, en gentrifieringsprocess leder fram till gentrifiering genom olika steg. Konsekvenserna av renoveringar i socioekonomiskt svaga bostadsområden kan orsaka gentrifiering, vilket kan bidra med både positiva och negativa effekter för en stadsdel. En av de negativa konsekvenserna berör främst de som har en låg inkomst och inte längre har råd att bo kvar i området, oftast på grund av att hyrorna höjs vilket även kan orsaka segregering i staden mellan olika samhällsklasser. Dock är både politiker och stadsplanerare positiva till denna process, då det enligt dem främjar många positiva aspekter, exempelvis att fastighetsvärden höjs, människor med starkare socioekonomisk bakgrund flyttar in vilket ökar tryggheten i bostadsområdet samt att dessa nämnda åtgärder skapar en attraktiv karaktärsbild (Thörn, Krusell & Widehammar 2016, s.11).

Markbacken är ett bostadsområde i Örebro kommun, området byggdes före miljonprogrammet under 1959–1962 med ambitioner att skapa ett välfungerande bostadsområde med avsikt att ge bostäder för yrkesarbetare och tjänstemän. Renoveringen av Markbacken startades år 2000 och var ett statligt program för det som idag kallas för delegation för hållbara städer, programmet finansierades delvis av lokala investeringsprogram (LIP). Målet med programmet var att förbättra den fysiska och sociala miljön i bostadsområdet. Vivalla är ett miljonprogramsområde som har genomgått en renovering i kvarteret Visgatan. Projektet “mitt gröna kvarter” (MGK) är namnet för Örebrobostäders (Öbo) investeringsprojekt som just nu pågår i Vivalla.

Syfte och frågeställning

Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka två renoveringsprojekt i Örebro kommun som har pågått och pågår, mer specifik stadsdelarna Vivalla och Markbacken. Vi ska undersöka om dessa stadsdelar kan förstås som gentrifierade utifrån följderna av renoveringarna, samt vilken påverkan den sociala hållbarheten har gett stadsdelarna.

• Vilka förändringar har skett i bostadsområdena Vivalla och Markbacken? • Hur kan dessa förändringar förstås i relation till renoveringarna?

• Vilken påverkan har Markbacken och Vivalla fått ur ett socialt hållbarhetsperspektiv?

Avgränsning

Uppsatsens områden kommer att avgränsas inom Örebro kommuns miljonprogramsområde Vivalla samt Markbacken som karaktäriseras som ett miljonprogramsområde. När det berör området Vivalla kommer det att begränsas främst till Visgatan, då det hittills bara är detta kvarter som har genomgått en renovering med projektet MGK. Vad gäller Markbacken finns inga begränsade områden utan bostadsområdet ses ur ett helhetsperspektiv. Tidsmässigt vad gäller Vivalla kommer fokus ligga på de senaste 10 åren, vad gäller Markbacken berör det perioden 1950-talet till idag.

Disposition

Efter detta inledande kapitel följer kapitel 2 som redovisar studiens metoder utifrån val av observation och intervju. I kapitel 3 lyfts bakgrund, teorier och tidigare forskning upp, där de teoretiska begreppen social hållbarhet och gentrifiering förklaras. Det redovisas även bakgrund om miljonprogrammet, Markbacken och Vivalla. Kapitel 4 redovisar empiridelen med våra egna observationer samt en intervju med en anställd hos Öbo. I kapitel 5 presenteras analysen som en redogörelse för det empiriska materialet och tidigare forskning. Kapitel 6 redovisar uppsatsens slutsats och avslutande diskussion, där syftet och frågeställningen resoneras utifrån tidigare material.

2. Metod

Detta kapitel tar upp tillvägagångssättet som har gjort det möjligt för att kunna besvara uppsatsens syfte och frågeställning. Det material som har använts är vetenskapliga avhandlingar, litteratur, våra egna observationer, intervju, vetenskapliga skrifter och artiklar samt databaser. Vid sökningar i

databaser har sökord som gentrifiering, miljonprogrammet, Markbacken, Vivalla och social hållbarhet använts för att avgränsa sökorden. Andra begränsningar var val av studieområde, det vill säga

Markbacken och Vivalla i Örebro kommun. Stadsdelarna Markbacken och Vivalla valdes främst på grund av att det har pågått en renovering i Markbacken och i Vivalla pågår det en renovering i dagsläget.

Det finns två grova indelningar inom metod, dessa är kvalitativ och kvantitativ. Kvantitativ metod är mätbara resultat genom siffror och det benämns som hårddata. Kvalitativ metod används när det ska beskriva något, exempelvis människors känslor och detta beskrivs som mjukdata. Den metod som har använts som ett redskap för att ge svar på uppsatsens syfte och frågeställning är av kvalitativ metod. Kvalitativ metod arbetar med ord och är en teoridriven forskningsprocess, vilket leder till att den kvalitativa forskningen används som redskap för att förstå och tolka forskarens förståelse för en utgångspunkt (Holme & Solvange 1997). I vårt metodval har vi använt oss av två kvalitativa metoder, dessa är våra observationer av stadsdelarna och en intervju med en aktör som representerar Öbo vad gäller projektet MGK. Vi har kompletterat uppsatsen med kvantitativa sekundärdata där vi har läst dokument och utifrån Örebro kommuns statistikdatabas tagit fram figurer.

Observationer

Observationer kan användas som metod för att undersöka en miljö genom att se och höra i området som har valts ut för att undersökas. Att använda observation som en teknik har visats vara positivt när det gäller forskning av specifika platser, många gånger ger det en fördel för den utomstående som studerar den “naturliga” livsmiljön. Genom att se och höra platsen som ska undersökas kan man som forskare fånga handlingar mellan grupper ur en social kontext. En annan fördel med observation som metod i studier är att det underlättar för observatören att förstå slutna system och lokalsamhällen och detta kommer till användning i obekanta kulturer och miljöer. I vårt fall genomfördes det en dold observation, vilket innebär att de som befann sig i området inte visste att det pågick en observation, detta har sin styrka då vi fick se den naturliga miljön i området. Även under dolda observationer måste vi som observatörer tänka på de etiska svårigheterna som kan finnas. I vårt fall som observatörer

tänkte vi på att vi kliver in i människors privata områden och att en viss information om deras livssituation kan komma att bli offentlig (Holme & Solvange 1997, s. 110–113).

Vi valde att observera stadsdelarna Markbacken och Vivalla i Örebro kommun. Syftet med

observationerna var att undersöka bostadsområdena vi valde att skriva om, detta för att skapa oss egna uppfattningar om bostadsområdet då det var ganska okänt territorium för oss. Samt få en ökad

förståelse för bostadsområdets utformning, exempelvis vad gäller områdets arkitektur, atmosfär, människor och livsmiljön. Båda observationerna skedde under samma dag, det var fredag den 19 april 2019. Vi ägnade lika mycket tid åt båda platserna, observationerna tog cirka 5 timmar sammanlagt och det skedde på dagtid (09.00-14.00). Vi samlade in informationen som förmedlades till oss genom fältanteckningar och genom att ta bilder med vår mobilkamera. Genom att anteckna och ta bilder gav det oss en visuell bild som vi kunder återgå till om minnet skulle bedra (Holme & Solvange 1997, s. 116–117). Vi antecknade bostadsområdenas fysiska struktur såsom arkitekturen, tillgängligheten i form av service för de boende. Vi antecknade även vilka grönytor som fanns i området och studera folklivet, det vill säga folkrörligheten och aktiviteter. Det sammanställda materialet har analyserats i vår empiri. Hur materialet har använts och sammanställts har gjorts genom att återgå tillbaka till våra fältanteckningar som togs under våra observationer.

Vi började med att observera Markbacken på grund av områdets geografiska läge låg närmre vår startposition (Örebro Universitet). Vi började i Markbackens centrum vid livsmedelsbutiken Netto och ungdomsföreningen Tegelbruket, där vi cirkulerade runt, många gånger stannade vi till för att

anteckna och ta bilder. Vid vår nästa observationsplats besökte vi den färdigrenoverade Visgatan i Vivalla, likt Markbacken promenerade vi runt och tog anteckningar samt foton. Efter att ha observerat Visgatan gick vi vidare till Krönikegatan, vilket också är ett kvarter i stadsdelen Vivalla men som ännu inte genomgått sin renovering, detta för att kunna jämföra de två olika gatorna med varandra. Innan vi besökte dessa platser hade vi en observationsunderlag (se bilaga 1). Vi hade i förväg ett systemschema om vad vi ville observera i bostadsområdena. I vårt systemschema ingick flera punkter som vi ville undersöka (se bilaga 1). Först ut var att observera människorna som befanns sig i

bostadsområdena, dock så behövde nödvändigtvis dessa förbi passerade inte vara bosatta i områdena. Sedan observerade vi arkitekturen och livsmiljön i bostadsområdena för att få en förståelse för områdenas utveckling och hur det ser ut idag. Vi valde att observera två kvarter i Vivalla,

Krönikegatan och Visgatan. Detta för att se hur mycket ett nyrenoverat kvarter skiljer sig gentemot ett kvarter som inte har genomgått en renovering. Den data som vi samlade in under våra observationer gav oss en bättre förståelse för att kunna analysera Markbacken med Vivalla.

Intervju

Att använda sig av kvalitativa intervjuundersökningar är ett sätt att samla in material som kan underlätta och ge ökad förståelse vid skrivandet av ett uppsatsarbete ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Samtalsintervjuer ger en djupare förståelse för problematiken när det gäller att besvara utmaningar i en uppsats. En intervjusituation kräver mycket förståelse för både den som intervjuar och blir intervjuad, den som intervjuar måste lyssna och även förstå icke – verbala reaktioner men även se till att få fram viktiga fakta. Det finns tre olika typer av informanter vid en intervju. Dessa kan vara individer som representerar sig själva, den andra typen är expertintervjuer vilket kan exempelvis vara forskare, den tredje gruppen är representanter för verksamheter och organisationer. Vi är medvetna om att vi bara hade en intervju och det var en representantintervju, vilket kan innebär att informanten inte hade möjligheten att svara fritt utan måste utgå ifrån verksamhetens (Öbo) värderingar om vad som får sägas eller inte (Holme & Solvang 1997, s. 99–105).

Då syftet innebär att studera stadsdelen Vivalla och dess pågående projekt valde vi att intervjua en representant från Öbo som arbetar med projektet MGK. I och med att projektet fortfarande pågår underlättade det för oss som författare att intervjua och få information om MGK, då det i förövrigt var svårt att få fram tillräcklig information för att besvara uppsatsens kriterium. Efter en rekommendation av vår handledare och kontakt med Öbos bosocial chef, Anna-Carin B Magnusson, kände vi att hon var mest lämpad för att besvara våra frågor då hon har arbetat med projektet och arbetar med sociala frågor. Intervjun dokumenterades genom anteckningar och ljudinspelning med tillstånd från

intervjupersonen, detta främst på grund av att underlätta tillvägagångssättet när intervjudelen skall kodas i uppsatsen (Eliasson 2006, s. 24–25). Med godkännande av intervjupersonen fick vi ange hennes namn och citera henne. Citaten som används i denna uppsats har justerats på grund av att det ska bli lättare för läsaren att förstå språket.

Vi var noga med att informera intervjupersonen i förväg genom att skicka intervjufrågorna och syftet med vår uppsats via mejl en vecka innan den bokade intervjutiden men först efter att ha fått

godkännande av vår handledare. Intervjun ägde rum den 24 april 2019, i ett av mötesrummen på Öbos huvudkontor bakom stängda dörrar där ingen annan hade tillgång till eller kunde höra det som sades. Val av plats var praktiskt för både intervjupersonen och för oss som intervjuar då intervjun kunde utföras ostört. Intervjun pågick i cirka en timme där hon på slutet hade möjlighet att kunna yttra sig om annat än de frågorna som ställdes. Under intervjun ställdes 12 frågor som berör stadsdelen Vivalla, specifikt Visgatan som pågått en renovering. Frågorna som ställdes handlade bland annat om områdets sociala förhållanden och följder av renoveringen (Se bilaga 2). Material från intervjun gav oss

tillräckligt med information för att sammanställa och analysera innehållet i uppsatsen, detta gjorde vi genom att koda intervjusvaren. Svaren från intervjun reducerades till användbart material för att få en

förståelse om vad som egentligen sägs. Essensen av vissa meningar omvandlade vi till flera citat. Det sista steget i vår kodning var att dra slutsatser av materialet.

Vi informerade även om de etiska förhållningssätten till intervjupersonen. En av dessa är samtyckeskravet som innebär att det är frivilligt för intervjupersonen att medverka och ge sitt samtycke. Informationskravet innebär att intervjupersonen ska informeras om vårt forskningssyfte, konfidentialitetskravet handlar om att de data som samlas in ska hållas privat, det vill säga att inga obehöriga kan ta del av informationen. Nyttjandekravet innebär att de uppgifter som har samlats får endast användas för vårt forskningsmål i denna uppsats och inte återanvändas till annat material. Genom att vara uppmärksam under intervjun och tillföra öppna frågor där intervjupersonen får besvara frågorna med egna synpunkter skapas en tillit mellan den som intervjuar och intervjupersonen, detta leder till att studien och svaren blir mer värdefulla för uppsatsen (Holme & Solvange 1997, s. 105).

Validitet

Oavsett metodval bör forskare ha ett kritiskt förhållningssätt gentemot sitt arbete och ha en förståelse för att arbetet kommer att ha styrkor och svagheter beroende på hur de använder sitt material i sin forskning. Vi var medvetna om att vi skulle utföra observationerna fredag den 19 april men vi var omedvetna att det var en röddag (långfredag). Vi var även medvetna om att en annan dag eller tidpunkt skulle kunnat gett oss andra synvinklar och annat material som skulle kunna utöka vår förståelse om livsmiljön i området. Tiden vi utförde vår forskning kan även det ha påverkat hur mycket människor som rörde sig ute i bostadsområdena då det var en helgdag under en högtid (Påsk). Det faktum att vi bara var i dessa områden i några få timmar gjorde det svårt att fånga platsens livsmiljö och ge området en rättvis bild, då det är omöjligt att lära känna området på så kort tid. Nackdelen med att genomföra en dold observation är att man som forskare blir begränsad i vad som sägs och hörs. Som observatörer sätter detta gränser då vi inte kan störa den naturliga miljön genom att ställa frågor till de som känner till området för då riskerar vi att bli upptäckta. Vi hade en tanke om att ha en öppen observation för att kunna kommunicera med hyresgästerna i stadsdelarna, men valde dock att inte göra det på grund av val av metod som skulle kunna besvara vårt syfte och frågeställning. För att ytterligare ge en ökad redogörelse för vår uppsats hade en intervju med Markbackens

representant vad gäller programmet LIP kunnat bidra till ökat förståelse och information om Markbackens renovering och situation. Vi valde en kvalitativ metod att utgå ifrån när vi skrev vår uppsats, dock är en kombination av flera metoder en så kallad triangulering såsom att kombinera en kvalitativ metod med en kvalitativ metod bättre för att få en djupare förståelse. Triangulering stärker kunskapen om ämnet som dessutom skulle kunna ge uppsatsen en tydligare uppfattning och flera synvinklar (Eliasson 2006, s. 31).

3. Teori och kunskapsöversikts

Det här avsnittet börjar med en bakgrund om miljonprogrammet, Vivalla och Markbacken för att senare gå vidare till våra teoretiska begrepp, vilket är social hållbarhet och gentrifiering. Under tidigare forskning har vi fördjupat oss om gentrifiering och gentrifieringsprocessen.

Miljonprogrammet – Bakgrund

Miljonprogrammets framväxt formades efter andra världskriget. På grund av stora folkomflyttningar, högkonjunktur och urbanisering, blev bostadsbygget en viktig del i politiken. Bostadspolitikens mål under 1940–1950-talet var att ge befolkningen oavsett ekonomisk bakgrund chansen till en anständig bostad, dessa bostäder skulle utgå ifrån ett behovsperspektiv för människan snarare än ett

marknadsperspektiv. En god bostad ansågs nämligen vara en grundläggande social rättighet som inte skulle utgå från vilken klass en människa tillhörde. Trots att Sverige var aktiv med bostadsbyggandet innan projektet miljonprogrammet, blev målet ändå att bygga 1 miljon nya bostäder under perioden 1965–1974. Dessa bostäder skulle vara till för hela befolkningen och skulle byggas till rimliga kostnader för både staten och hyresgästerna. Staten ville dock i lika stor utsträckning främja fler bostäder för att lösa bostadsbristen som drabbade Sverige efter andra världskriget som de ville främja en ekonomiskt tillväxt inom näringslivet, vilket också blev fallet. Bostadspolitiken och byggindustrin var en av de drivande apparaterna som höll upp högkonjunkturen efter andra världskriget (Arnstberg 2000, s. 37–49).

Vad gäller arkitekturen för miljonprogrammet fick den sin inspiration från 1800-talets utopi om “den nya storstaden”, modernitet och funktionalismen (Arnstberg 2000). Under miljonprogrammet byggdes det många olika former av bostäder, dessa var småhus, punkthus, med flera, men den allra vanligaste formen var lamellhus på tre våningar. Vad gäller fasadmaterial så användes det trä, tegel, betong, puts med flera (Vidén 1999). Trots att miljonprogrammet var både under tid- och kostnadspress så

slarvades det inte med detaljerna (Arnstberg 2000, s.48–49). Utformningen av bostäderna var noga uträknade med en helhetsbild, det fanns säkra trafik- och gångbanor, lek- och grönytor. Rymliga bostäder med eget kök och badrum, hissar anpassade för funktionsnedsatta var andra positiva delar med idén och utförandet av bostadsbygget under miljonprogrammet (Vidén 1999). Dock fanns det brister med miljonprogrammets design, konsekvensen av att både vara kostnadseffektiv samt hitta stora ytor att bebygga nya bostäder ledde till att många miljonprogramsområden byggdes i utkanten av staden, i det som kallas för förorten. En annan konsekvens blev allt för likartade och enformiga arkitekturer, trots att det fanns olika bostadsformer var mallen ganska variationslös och rationell (Särnbratt 2006, s. 39–40).

Den negativa kritiken mot miljonprogrammet växte fram redan på slutet av 1960-talet och då låg fokus på miljonprogrammets förorter där befolkningen hade en svagare socioekonomisk status. Projektet miljonprogrammet har hjälpt och förbättrat många människors bostadssituation runt om i landet men den negativa förorten (betongförorten) sattes i fokus av media. I förorten finns problem som

boendesegregation och utanförskap, där ingen vill bo och där områden benämns som “icke-svenskt” (Ericsson, Molina & Ristilammi 2007). Än idag finns fortfarande den generaliserade bilden av miljonprogrammets förorter kvar. Dagens miljonprogramsområden kännetecknas som en plats där många av de boende har en invandrarbakgrund med låg inkomst, låga utbildningsnivåer, hög

arbetslöshet, högt bidragsberoende, större ohälsa samt en plats där många brott begås. Många av dessa föreställningar beror på hur media framställer dessa områden och dess miljöer (Arnstberg 2000).

Redan på 1980-talet började miljonprogramsområden rustas upp genom förnyelse och ombyggnation av bostäder. I hur stor grad dessa bostäder har byggts om och moderniserats har varierat, i vissa bostadsområden har hus rivits ner medan det i andra områden har snyggats upp med exempelvis nya balkonger och nytt ytskikt. Orsakerna bakom renoveringarna sägs ha varit tekniska brister såsom ohållbart och föråldrat material. Andra motiv handlar om miljonprogrammets image, här vill Sveriges kommuner ändra den negativa bilden av miljonprogramsområden genom ändringar i arkitekturen såsom ny färgsättning och nya takformer. Stegvis har synen på hur miljonprogrammet ska

modernisera ändrats till att på långt sikt skapa hållbara förvandlingar, inte bara vad gäller bostädernas image och arkitektur utan även vad gäller de sociala aspekterna exempelvis den sociala integrationen i dessa områden och miljöer (Särnbratt 2006, s. 40–47).

Vivalla - Bakgrund

Öbo startade som en stiftelse år 1946 och är idag ett allmännyttigt kommunalt bostadsbolag i Örebro kommun. Öbo har idag 42 500 hyresgäster och 22 501 lägenheter i Örebros olika stadsdelar (Öbo u.å.). Cirka 5 kilometer nordväst om centrala Örebro ligger bostadsområden Vivalla som byggdes under miljonprogrammet 1965–1974 (Öbo u.å.). Stadsdelen Vivalla är ett av de största

bostadsområden i Örebro kommun med en befolkning på cirka 7400 registrerade människor, siffran är dock högre på grund av olovlig andrahandsuthyrning då mörkertalet är stort. Majoriteten av

lägenheterna i området ägs av Öbo, Öbo har cirka 2400 lägenheter i Vivalla i dagsläget (Gustavsson & Elander 2015, s. 3). Vad gäller arkitekturen i bostadsområdet är tvåvåningshus i tegel vanligast, utöver detta finns det även höghus och radhus. Storleken på lägenheten varierar mellan ett rum med kök till fem rum med kök, det finns även seniorboende i Vivalla (Öbo u.å.). Bostadsområdet har ett centrum där det finns diverse samhällsservice till exempelvis livsmedelsbutik, sjuk- och tandvård, café, polisstation, bibliotek med mera. Innan bostadsområdet byggdes användes marken för jordbruk och trädgårdsskötsel, den gröna sidan av bostadsområdet präglar fortfarande Vivalla än idag. Vivalla är en

grön stadsdel med många grönytor som allmänheten kan nyttja (Gustavsson & Elander 2015, s. 10). Stadsdelen Vivalla är i dagsläget förknippad med många negativa karaktärsdrag, området är

stigmatiserad med segregation, sociala utmaningar och identitetsproblem (Gustavsson & Elander 2015, s. 1–2). Invånarna i Vivalla har jämfört med övriga stadsdelar i Örebro generellt högre arbetslöshet, lägre inkomst, lägre utbildningsnivåer och andra svaga sociala resurser som präglar bostadsområdet (Gustavsson & Elander 2015, s. 11–12).

Markbacken – Bakgrund

Bostadsområdet Markbacken ligger cirka 2,5 kilometer väster om Örebro centrum. Området byggdes innan miljonprogrammet under 1950-talet och stod klart 1962. Bostadsområdet byggdes i tre etapper, första etappen byggdes 800 lägenheter, sedan 300 lägenheter och slutligen 60 radhuslägenheter. Redan under 1960-talet var bostadsområdet segregerat och området hade en låg status. Området var känd för ”det gråa Markbacken” (Kiviloog 1995, s. 16) av människor som inte bodde i bostadsområdet men hyresgästerna själva kallade området för ”vita Markbacken” (Kiviloog 1995, s. 16).

Lägenheterna var små, 50% av de totala 1259 lägenheterna var utformade från ett rum och kokvrå till två rum med kök. Utformningen på utsidan för dessa lägenheter var byggt med tillgång till innergårdar för lek och gemenskap som var slutna till bostäderna, det fanns bollplaner och odlingsmark mellan gårdarna och bilfria gårdar (Kiviloog 1995, s. 16–17). I dagsläget har Öbo 1200 lägenheter i Markbacken och alla är hyresrätter, bostäderna består av flerfamiljshus och höghus på tre till åtta våningar. Dessa lägenheter är fortfarande små men i bra skick och vissa av dessa lägenheter har tillgång till hiss. Bostadsområdet har fortfarande bilfria innergårdar som är barnvänliga och grönområdet har bevarats (Öbo u.å.).

Helena Kiviloog (1995) skriver om Markbacken i sin arbetsrapport ”släng inte allt uti samma säck… En jämförande studie om engagemang och delaktighet för en bättre miljö i stadsdelarna Markbacken och Ladugårdsängen” om bostadsområdets ambitioner när Markbacken planerades och vilka resultat samt effekter bostadsområdet fick, dessa effekter blev:

· ”Genomtänkta gårdsmiljöer med kringbyggda gårdar för att skilja privata och offentliga, vilket skulle stärka vi-känsla.

· Bilfria gårdar genom sträng trafikseparering · Separata parkeringsplatser

· Parkeringshus för cyklar och mopeder · Friliggande tvättstugor

· Affärer och små arbetsplatser · Skola, dock ingen barnstuga

· Fritidsgård

· Barnavårdscentral” (Kiviloog 1995, s. 16).

Det bodde 3000 personer i Markbacken när området stod klart år 1962. Hyresgäster hade tillgång till service, föreningslivet, fritidssysselsättning, skola, bank, postkontor, frisör, skomakare, konditori och fiskaffär. Helen Kiviloog skriver i sin arbetsrapport (1995) att näringslivet i området visade på strukturer för att säkerställa boendenas behov vad gällde närservice, vilket var en viktig del i området då närservice bidrog till sociala strukturer, detta menar Kiviloog var viktigt för att stoppa utflyttningen från bostadsområdet. Kiviloog skriver i sin arbetsrapport att Markbacken i början av byggnationen hade en bra status och det fanns en stolthetskänsla hos invånarna, men några år senare formades det ”mindervärdeskänslor”. Statistiken visade också på att invånarsiffran hade minskat under de 30 åren till 1776 invånare från att området byggdes. Hon skriver att det inte bara handlar om hållbarhet när det talas om förnybart byggmaterial, el, sopor och vatten, utan att det är viktigt att diskutera de platserna invånarna använder i bostadsområdet och till vilket syfte de används till (Kiviloog 1995, s. 17).

Bostadsbristen var stor efter andra världskriget, det fanns en stor befolkningsomflyttning till städerna vilket slutade med att många barnfamiljer hamnade i det nya bostadsområdet Markbacken. I och med att det var många barnfamiljer som flyttade till bostadsområdets anpassades den offentliga servicen till den nya befolkningen, där bland annat en låg-och mellanstadieskola byggdes. Då det byggdes små lägenheter i bostadsområdet var det svårt för barnfamiljer att hitta anpassande lägenheter i

bostadsområdet. Några år senare ändrades befolkningssammansättningen i Markbacken för att det skedde stora utflyttningar vilket bidrog till att invånarantalet minskades samtidigt som antalet småhushåll ökade. Till följd därav minskade tillgängligheten för den lokala servicen vilket ledde till att bostadsområdet försämrades. Med tiden försvagades och bostadsområdet fick en negativ

utvecklingsspiral där grupper med högre socioekonomisk bakgrund flyttade från bostadsområdet och andelen av de boende som kvarstod bestod av ekonomiskt och socialt svaga grupper. Detta ledde till att områdets bostadssociala problem uppmärksammades under 1980-talet av staten och därefter genomfördes olika satsningar genom åren, exempelvis en satsning på initiativ av

kommundelsnämnden. Inga större renoveringar hade genomförts sen bostadsområdet byggdes 1962 (Naturvårdsverket 2005). Undantaget var på 1980-talet då det byggdes 28 radhuslägenheter (Kiviloog 1995, s. 16).

Redan på mitten av 1990-talet var bostadsområdet Markbacken i behov av att renoveras. De befintliga byggnaderna var slitna och det samma gällde utemiljön. De tekniska installationerna, exempelvis ledningarna för vatten och avlopp behövde bytas ut. År 1997 skapades LIP med utgångspunkt från världskonferensen om miljö och utveckling i Rio år 1992. Syftet med LIP var att det lokala

miljöarbetet inom Agenda 21 skulle stärkas med hjälp av LIP-bidrag. Åren 1998–2002 bidrog LIP med att fördela totalt 6,2 miljarder kronor till cirka hälften av landets kommuner, en av dessa kommuner var Örebro. Förnyelsen i Markbacken, som delvis var finansierat med LIP-bidrag, pågick mellan åren 1998–2002 och gällde endast en del av Markbacken, det gällde totalt 158 lägenheter. I dag bor det 300 invånare i denna del av Markbacken som renoverades, där 42 procent av dessa är

utlandsfödda. Projektets totala investeringskostnad gick upp till 78,4 miljoner kronor och den

miljörelaterade investeringen till 10,2 miljoner kronor, och själva LIP-bidrag var 2,5 miljoner kronor. Målet med projektet för Markbacken var att skapa vackrare arkitektur, bättre utemiljö, ökad trygghet, minska biltrafiken, energibesparing och minska på utsläppet av koldioxid och kvävedioxider

(Naturvårdsverket 2005). Hyrorna för de delarna i bostadsområdet som genomgick en renovering ökade, år 1997 låg priset per kvadratmeter på 630 kr/kvm och år 2004 det vill säga efter renoveringen var priset 720 kr/kvm (se figur 1). Förvärvsinkomsten i området förändrades också efter renoveringen, från 1997 (innan renoveringen) fram till 2003 (efter renoveringen) hade inkomsten hos invånarna i området ökat med cirka 20 000 tkr/år (se bilaga 3, figur 4).

Social hållbarhet som begrepp

Social hållbarhet kan definieras på olika sätt beroende vem det är som studerar begreppet. Forskarna Nicola Dempsey, Glen Bramley, Sindéad Power och Caroline Brown menar att det finns tre centrala begrepp inom social hållbarhet, dessa är, social rättvisa, jämlik tillgång och hållbart lokalsamhälle (Dempsey et.al. 2011). En annan forskare, Dick Magnusson, menar att det går att bryta ner dessa begrepp i icke-fysiska och fysiska faktorer som sedan bidrar till att det skapas social hållbarhet. Bland de icke-fysiska faktorer finns exempelvis utbildning, integration, tillgång till arbete, hälsa och

blandade boendeformer. Bland de fysiska faktorerna finns exempelvis tillgänglighet, attraktiva boendemiljöer, kvalitet på lokalmiljö och bostäder som anses vara bra (Magnusson 2015). I forskningen om begreppet social hållbarhet upplever många forskare som exempelvis Suzanne Vallance, Perkins Harvey och Jennifer Dixon att social hållbarhet sammanhänger med mångfald. Baserat på dessa har de förgående forskarna utvecklat tre teoretiska dimensioner. Den första dimensionen är utvecklandet av social hållbarhet, denna dimension handlar om de grundläggande behoven och det sociala livets element, social rättvisa, social jämlikhet och social kapital. Den andra dimensionen är överbryggande social hållbarhet, dimensionen beskriver olika sociala,

icke-transformativa och radikala icke-transformativa beteendeanpassningar som eftersträvar att uppnå målen för miljö och hållbarhet. Den tredje dimensionen är upprätthållande av social hållbarhet, dimensionen handlar om att vara som ett skydd för sociokulturella seder när det gäller miljöförändringar. Forskarna anser att alla dessa dimensioner är viktiga vad gäller utvecklingen av urban infrastruktur samt en följd när det gäller de sociala konsekvenserna (Vallance, Perkins & Dixon 2011).

Gustavsson och Elander har genomfört en studie där de analyserar begreppet social hållbarhet inom åtta byggnadsprojekt i Sverige. Tre av dessa projekt handlar om avgränsade innerstadskvarter, fyra handlar om miljonprogramsområden när de förnyas och det sista projektet fokuserar på så kallade hållbara stråk. Författarna Gustavsson och Elander menar att det inte är lika lätt att arbeta med social hållbarhet som exempelvis transportanvändning, då social hållbarhet inte är mätbar. Författarna fortsätter att diskutera tre delar av social hållbarhet i sina resultat, dessa delar är social inkludering, deltagande och platsidentitet. Gustavsson och Elander menar att social inkludering får människor att ha större tillgång till andra resurser än bara de ekonomiska, detta för att människor ska kunna ta del av samhällslivet och kunna använda samt påverka sina livsstilar utifrån de resurser de har tillgång till (Gustavsson & Elander 2013).

Den andra delen av social hållbarhet handlar om deltagande, Gustavsson och Elander skriver att invånarna ska vara deltagande i arbetslivet, samhällslivet och fritiden. Detta skapar möjligheter för invånarna att bli mer socialt inkluderade i samhället. Deltagande är även viktigt i andra former i samhället, exempelvis ur ett inflytande- och maktperspektiv, planerings- och beslutsprocesser och i dialog mellan boende och de som fattar beslut. Den tredje delen handlar om platsidentitet, denna del har varit mest uttalad av författarna i arbetet. Olika teman av platsidentitet lyfts fram och dessa är bland annat Identitetsmarkörer vilket innebär en form som skapar en speciell karaktär till platsen, antingen vid förnyelse eller framhävandet av kulturhistoriskt arv. Platsidentitet ur ett

boendeperspektiv är en viktig del vid arbetet med att göra ett område mer attraktivt, men även för att skilja området från andra stadsdelar. Platsidentitet utifrån visar hur andra aktörer ser på ett område. Media har makten att påverka bilden av ett bostadsområde, detta är också ett användbart sätt att locka in nya människor till området och skapa en positiv bild av bostadsområdet. Sista temat är att länka samman stadsdelarna, detta görs genom kollektivtrafik, cykel- och gångbanor och bilförbindelser för att inkludera alla stadsdelar. Sammanfattningsvis kom författarna fram till att det finns olika åtgärder som bör arbetas med för att nå social hållbarhet, men det är särskilt viktigt att arbeta med frågor som inkludering, deltagande och platsidentitet (Gustavsson & Elander 2013).

Dick Magnusson skriver i sin rapport om hur Boverket resonerar om att det alltid har funnits historisk oenighet när det gäller vilka åtgärder som det ska arbetas med för att hantera segregationsfrågan. Oenigheten ligger i om dessa åtgärder ska omfatta hela staden eller en stadsdel? Eller om det ska åtgärda den fysiska planeringen eller de sociala problemen? I dagsläget vill politiker och forskare att dessa problem ska bearbetas vid ett och samma tillfälle, det vill säga inom samma projekt. Vid renovering av en stadsdel är det viktigt att titta på vilka andra brister som behöver åtgärdas, det kan exempelvis vara att öka tryggheten i bostadsområdet eller minska brottsligheten. Politiker anser att miljonprogramsområden i Sverige är i behov av att rustas upp, därför går det att sammanställa dessa åtgärder i samma projekt. Boverket påpekar andra viktiga och liknande dimensioner i anknytning till

social hållbarhet, dessa är helhetssyn, samband, identitet och inflytande. Enligt Boverket kan det ske konflikter vid upprustning eller omvandling i ett svagt bostadsområde vilket kan skapa svårigheter för boendesegregation, de resurssvaga hushållen riskerar att flyttas ut när de resursstarka invånarna flyttar in (Magnusson 2015, s. 28). Detta kan kopplas till en av gentrifieringen många konsekvenser, som innebär att förnyelse i ett svagt område sker genom att de resurssvaga grupperna flyttas till ett annat svagt område istället för att åtgärda de problemen som finns (Thörn, Krusell & Widehammar 2016, s. 11).

Gentrifiering som begrepp

Begreppet gentrifiering härstammar från engelskans gentry som betyder ”fint folk” eller som ett uttryck för samhällsklassen närmast adeln (Glass 1964). Begreppet användes av bland andra sociologen Ruth Glass på 1920-talet när hon studerade stadsdelen Islington i London (Glass 1964). Gentrifiering handlar i grunden om hur ett bostadsområde eller en stadsdel ändrar sin karaktär genom att gå från att vara en fungerande livsmiljö som anses vara ”sliten” till att bli upprustad och få ett bättre anseende. Det som sker är exempelvis att bostäderna renoveras, bostadsområdets karaktärsbild förändras samt att hyrorna höjs. Att hyrorna höjs påverkar hyresgästerna med låg inkomst i

bostadsområdet eftersom de troligen inte kommer ha råd att bo kvar efter att en renovering har skett. Både politiker och stadsplanerare är oftast positiva till gentrifiering, dels för att fastighetsvärden höjs men också för att människor med bättre socioekonomisk bakgrund flyttar till området vilket ger området en trygg och attraktiv karaktärsbild (Thörn, Krusell & Widehammar 2016, s. 11). En

gentrifieringsprocess är vad som leder fram till gentrifiering, gentrifieringsprocessen pågår under den tiden en stad eller stadsdel genomgår förändringar såsom renovering. En gentrifieringsprocess innebär att de som bor, arbetar eller använder bostadsområdet i annat syfte byts ut mot mer resursstarka grupper samtidigt som det sker nya investeringar i området som inte är anpassade för de befintliga invånarna (Clark 2014).

Det finns två gentrifieringsdiskurser som är övergripande, samtidiga och motstridiga inom gentrifieringsforskningen. Dessa diskurser är revanchist diskursen och emancipatory city-diskursen. Inom revanchist city-diskursen beskrivs ett kritiskt perspektiv på effekterna av

gentrifiering, medan emancipatory city-diskursen fokuserar på de positiva och frigörande krafterna inom gentrifieringsprocessen. Skillnaderna mellan dessa två diskurser visar betydelsen att se på gentrifiering som ett uttryck. Uttrycket för revanchist city-diskursen innebär att det finns en vilja att locka kapital till vissa områden medan uttrycket för emancipatory city-diskursen innebär att det finns en vilja att utifrån en process av postindustriell frigörelse få gamla normer i anknytning till boende och livsstil. Emancipatory city-diskursen betonar de positiva aspekterna gällande effekterna av

gentrifiering medan revanchist city-diskursen betonar de negativa följderna (Atkinson & Bridge 2005).

Tabell 1. Positiva och negativa följder av gentrifiering

Källa: Tabell av Atkinson & Bridge 2005, s. 5. Med vår översättning.

Det finns en rad uttalanden som visar vad gentrifiering inte är. Det nämns att gentrifiering inte är detsamma som upprustning, då upprustning skulle kunna ske med hänsyn till de samhällsklasser som bor i ett bostadsområde. Gentrifiering är inte heller detsamma som att ”utveckla” staden, alltså är det inget positivt i de flesta fallen och inte alltid för olika samhällsgrupper. Det är inte heller en förändring som sker ”naturligt”, oftast är det en politisk process, då dessa projekt framställs utifrån hyressättning, stadsplanerings normer, regleringar och fastighetsspekulation (Thörn, Krusell & Widehammar 2016, s. 11).

Gentrifiering kan leda till segregering mellan olika stadsdelar med hög-och låg socioekonomisk bakgrund. Under en gentrifiering förflyttas invånare med låg inkomst som är bosatta i bostadsområdet stegvis från stadsdelen som rustats upp. Även butiksägare blir påverkad av gentrifiering, detta genom att området ändrar karaktärsbild och invånarna ersätts med resursstarka grupper med andra

förutsättningar, behov och starkare ekonomi. Nackdelen för butiksägarna blir att de ställs inför kravet att anpassa sina verksamheter till de nya invånarna, efterfrågan, de höjda lokal hyrorna och hänsyn till andra verksamheter som etablera sig i området. Oftast är de nyetablerade verksamheterna i form av nya restauranger och butiker som är mer attraktiva än de befintliga verksamheterna och är mer anpassade för konsumenter och sociala grupper med högre inkomst (Thörn, Krusell & Widehammar 2016, s. 11–12).

Begrepp som förnyelse och hållbarhet nämns oftast för att beskriva förändringar som sker i Sveriges kommuner. Det finns en tendens hos politiker, byggherrar och fastighetsägare att tala om gentrifiering som något positivt, detta genom att beskriva hur ett område kommer att förbättras genom att

Positiva effekter Negativa effekter

Nedgångna områden stabiliseras Hyreshöjningen orsakar bortträngning Fastighetsvärden ökar Folk blir av med sina hem och livsstil

Ökade skatteintäkter på lokal nivå Segregering mellan starka och svaga bostadsområden En förbättring för fortsatt utveckling Boendeförlust för lägre samhällsklasser med låg inkomst Social blandning i bostadsområden Ohållbar fastighetsmarknad

Upprustning av gamla byggnader Ökade kostnader för lokal service och befintliga verksamheter

Trygghetskänsla i området Kommersiella och industriella verksamheter blir bortträngda Finare karaktärsbild Risk för förlust av social mångfald

renoveras. När det talas om fysisk planering i samband med renovering av socialt svaga

bostadsområden planeras även hur ett bostadsområde skall upplevas av någon annan. Oftast tas hänsyn till de som inte bor i området det vill säga de nya hyresgästerna istället för att uppfylla de behoven som de befintliga hyresgästerna i bostadsområdet har. De sociala konsekvenserna nämns och värdesätts sällan för människor som bor i området när det diskuteras om att förnya bostadsområdet utifrån ett hållbarhetsperspektiv, istället döljs förändringen och dess konsekvenser för dessa boenden (Thörn, Krusell & Widehammar 2016, s. 12).

Tidigare forskning – Gentrifiering

Forskaren Eric Clark beskriver definitionen av gentrifiering på ett annat sätt än upprustningen

av ”slitna” stadsdelar. Likt andra forskare nämner Clark att människor som investerar i fastigheter i ett bostadsområde, ersätts med andra samhällsgrupper med starkare socioekonomisk bakgrund. Dock lyfter Clark upp att gentrifiering talas väldigt ofta om att det förekommer i innerstäderna och sällan att någon talar om att en gentrifieringsprocess eller gentrifiering kan ske utanför staden. Clark tar upp ett exempel där han hävdar att gentrifiering kan förekomma i fastigheter med sjönära lägen, detta på grund av fastigheternas attraktiva befintlighet gör att priserna höjs, vilket leder till fastigheterna säljs dyrare samt att de befintliga boende och ägare blir bortträngda och ersätts av folk med högre inkomst (Clark 2014).

I Sverige under 1900-talet fanns det olika uppfattningar om blandade eller segregerade boenden verkligen var det bästa alternativet. Göran Sidenbladh, stadsbyggnadsdirektören i Stockholm, nämnde år 1948 att de bästa förutsättningarna för att skapa en bättre gemenskap är genom grupper av

människor som tillhör samma samhällsklass eller socialgrupp (Bergsten 2010, s. 99 – 100). Stadplanedirektören i Stockholm Sven Markelius höll med Sidenbladh till viss del, dock tyckte Markelius att det borde finnas inkomstgrupper och olika yrken i alla stadsdelar och menade att befolkningen inte skulle tillhöra olika kategorier (Bergsten 2010, s. 101). Under 1970-talet var osäkerheten om blandade boenden borta. Bostadsutredningen under den tiden visade på att blandade grupper skulle komma att motverka segregation på bostadsmarknaden samt öka toleransen och

gemenskapen mellan olika sociala grupper (Bergsten 2010, s. 105). Politiker och myndigheternas syfte med renovering av ett bostadsområde är att det skall skapas fler blandade boenden i ett bostadsområde. Tanken med blandade boenden är att det skall ge positiva effekter i stadsdelen för de boende,

grannskapet och staden i sig (Thörn & Holgersson 2014). Vilka är då dessa positiva effekter politikerna och myndigheterna vill nå? Historien har visat att de sociala problemen har berott på att människor med olika sociala grupper levt avskilt och isolerat från varandra (Bergsten 2010, s. 29).

Den brittiska forskaren Loretta Lees ifrågasatte idén om blandade boenden, Lees tvivlade på om det verkligen fanns några samband mellan sociala grupper i ett blandat bostadsområde och menade att den som planerar för social blandning i ett bostadsområde saknar vetenskaplig grund. Lees är kritisk mot politiker och påpekar samtidigt att politiker inte kan förklara hur en lyckad social blandning skall se ut, inte heller kan politiker på något sätt föra fram några exempel på områden som har lyckats med en god social blandning. Vidare nämner Lees att politiker använder begrepp som stadsförnyelse,

stadsutveckling och hållbara städer istället för begreppet gentrifiering när politikerna beskriver förändringen av olika stadsmiljöer. Politikerna försöker oftast framhäva förändringarna som något positivt, därför används inte begreppet gentrifiering då det anses vara något negativt. Gentrifiering kanske används i ett syfte för att framhäva den sociala blandningen i ett bostadsområde men vad den egentligen gör är att den bidrar till bortträngning av svaga samhällsgrupper, exempelvis grupper med låginkomst. Lees menar i sin kritik att detta är en strategi för att anpassa bostadsområden åt

medelklassen samt att gentrifiering inte leder till social blandning. Lees lyfter fram en undersökning som har gjorts i ett bostadsområde där det har skett en gentrifiering och där olika sociala grupper blivit blandade. Resultatet visade att olika sociala grupper i bostadsområdet inte umgicks med varandra i någon större utsträckning, den sociala blandningen har istället resulterat till att olika samhällsgrupper lever åtskilda (Lees 2014).

Då människor ur olika samhällsklasser inte umgicks i delar av Storbritannien tog arbetarepartiet ställning till att skapa mer socialt blandade bostadsområden. Forskaren Mark Davidson arbetade med att titta närmre på socialt blandade grupper från olika samhällsklasser som bosätter sig i samma bostadsområde och om detta skulle leda till några sociala interaktioner. Davidsons arbete pågick i tre delar av Storbritannien där det hade byggts nya bostäder och där en gentrifiering hade skett. Arbetet gick ut på att det delades ut enkäter till de boende i bostadsområdet, dessa var gamla hyresgäster som hade en svagare ekonomi, de nyinflyttade hyresgästerna som hade en starkare ekonomi och till medelklassen. Resultatet visade att det fanns få kontakter mellan hyresgästerna. Davidson ser tre förklaringar som kan vara orsaken till detta. Första förklaringen beror på att sociala relationer inte skapas av närhet, andra förklaringen är att det finns olika uppfattningar om de sociala skillnaderna och den sista punkten är att olika samhällsgrupper exkluderar sig från andra. Undersökningen visade att grupperna i bostadsområdet hade andra värderingar och andra livsstilar än den motsatta gruppen. Svaren från medelklasshyresgästerna var att de bara såg bostadsområdet som en plats de besökte då och då eftersom de arbetar någon annanstans. De nyinflyttade hyresgästerna i bostadsområdet tyckte att det fanns större engagemang i området och mer öppenhet gentemot gruppen som bott i området innan det skedde en gentrifiering. Gruppen som bott i bostadsområdet längst och innan gentrifieringen inträffade visade tecken på mer medvetenhet för bostadsområdet (Davidson 2008, s. 534 – 536).

4. Empiri

I det här avsnittet tar vi upp vårt eget material, vilket är våra observationer i stadsdelarna Markbacken och Vivalla, samt en intervju med en representant från Öbo.

Observation - Markbacken

Samhällsservice och tillgänglighet

Under observationen av Markbacken framgick det att den närservice som finns i bostadsområdet inte har förändrats relativt mycket i relation till tidigare kunskapsöversikt. Det som finns kvar i

bostadsområdet idag är verksamheter såsom frisör, matbutiken Netto, kiosk och skönhetssalong. Observationen visade att boendena har tillgång till fritidslivet, föreningslivet och samhällsservice. Idrott och kultur kvarstår och är en del av Tegelbruket som är en ungdomsverksamhet. Tegelbruket består av bland annat ett bibliotek, ett ute gym och restaurang/café. Verksamheten erbjuder flera sporter som exempelvis basket, boxning och dans samt rikt kulturutbud, tegelbruket är dock för hela Örebros befolkning. Tegelbrukets vision är att skapa en mötesplats för alla oavsett bakgrund, deras värderingar grundar sig på FN :s mänskliga rättigheter (Tegelbruket u.å.). Vad gäller tillgängligheten för bostadsområdet så finns det cykel- och gångbanor, flera trafikleder och kollektivtrafik, dessa förbindelser når ut till och från olika stadsdelar i Örebro. Busslinjerna 3 och 4 åker till och från Markbacken till bland annat city, Mellringe, Brickebacken Och Adolfsberg.

Arkitektur och den fysiska miljön

Vad gäller utformningen av bostäderna har arkitekturen utvecklats, idag är vissa av byggnaderna i färgerna röd, beige, grönt och vit istället för grå och vita. De nya byggnaderna består av trevåningshus med parkering och lokaler på bottenplan, med gemensam bakgård och friyta med lekplats och

grillplats. Det finns även nybyggda höghuslägenheter på sex våningar. De gamla byggnaderna består av tre våningar, dessa lägenheter har gemensamma bakgårdar, det finns dock inga aktiviteter i form av lekplats anpassat för barnfamiljer i det gamla lägenhetsområdet. Under vår observation såg vi broar och tunnlar som är anslutna till bostadsområdena Hjärsta och Varberga. Dessa broar och tunnlar skapar också tillgängligheten för de boende och andra förbi passerande att på ett effektivt sätt kunna ta sig till och från dessa stadsdelar, exempelvis finns det en bro som korsar stadsdelarna Markbacken och Varberga.

Folklivet och aktiviteter

Det fanns inte mycket aktiviteter eller folkrörlighet under vår observation som vi kunde lägga märke till, vi såg några människor i bostadsområden men kunde inte urskilja om de var boenden eller förbi passerande.

Observation – Vivalla

Samhällsservice och tillgänglighet

Vivalla har ett centrum som har ett utbud vad gäller samhällsservice och tillgänglighet, detta ligger cirka 5–10 minuter gångavstånd från kvarteret Visgatan. I Vivalla centrum finns samhällsservice i form av livsmedelsbutiker, café, restaurang, polisstation, bibliotek, vårdcentral, kiosk med flera. I Vivalla finns det tillgång till kollektivtrafik som är ansluten till tre olika busslinjer, dessa linjer är 1, 2 och 10 som åker till och från Lundby, Universitetet, Brickebacken och Mosås. Det finns ingen ansluten kollektivtrafik till kvarteret Visgatan utan de boende får ta sig till Vivalla centrum. Visgatan har bra tillgänglighet till gång- och cykelbanor som sträcker sig till alla andra kvarter i Vivalla. Det finns även trafikleder för bilar som är anslutna till Visgatan.

Arkitektur och den fysiska miljön

Vad gäller arkitekturen i Visgatan är den formad på ett sådant sätt att det skapar en gemenskap inom grannskapet, de nya bostäderna är utformade på så vis att bakgårdarna möter varandra och skapar en mötesplats för hyresgästerna. De allra flesta nyrenoverade bostäderna i Visgatan är lägenheter på två våningar med sedumtak, färgerna på byggnaderna är gröna och orangea. Det finns bil- och

cykelparkering i närheten av bostäderna, det fanns även bilparkering på innegårdarna för människor med funktionedsättning. Andra bostadsformer som vi såg under vår observation var ett sexvåningshus.

Folklivet och aktiviteter

Vi såg inte många förbi passerande i kvarteret under vår observation men vi såg många boenden i deras bakgård och balkonger. Många av dessa var barnfamiljer, då vi såg många barn som var ute och lekte.

Visgatan och Krönikegatan

För att få en uppfattning av hur Vivalla såg ut innan renoveringen av Visgatan bestämde vi oss för att observera kvarteren Visgatan och Krönikegatan. Först observerade vi det färdigrenoverade kvarteret Visgatan sedan gick vi vidare till det icke renoverade kvarteret Krönikegatan för att kunna jämföra med Visgatan. Varför vi jämförde dessa kvarter var för att se hur dessa två gator skiljer sig åt och för att se hur renoveringen har ändrat den fysiska miljön på platsen. Det finns bara en gata mellan dessa kvarter och de ligger bara 600 meter från varandra, men ändå tycker vi som observatörer att livsmiljön och områdets karaktär skiljer sig åt. I Krönikegatan var det ibland svårt att skilja mellan den privata och allmänna sfären, bakgården skapade en barriär mellan grannarna vilket gör det avskilt och ingen gemenskap kan formas. Medan i Visgatan skapade bakgården en gemenskap för de boendena. En annan sak som vi la märke till under vår observation var att det fanns mer liv och rörelse på Visgatan jämfört med Krönikegatan. I Visgatan anmärktes både vuxna och barn ute i kvarteret, medan i Krönikegatan träffade vi inte på en enda människa. I både Visgatan och Krönikegatan var de flesta byggnaderna på två våningar men färgerna och utformningen skiljs åt.

Intervju - Vivalla

Grundtanken med MGK handlade om ett stort renoveringsbehov för bostäderna i Vivalla, då många av dessa bostäder är i dåligt skick och i behov av renovering samt för att hantera med områdets sociala utmaningar. Målet med MGK blev att renovera bostäder och få med det sociala, ekologiska och ekonomiska aspekterna i bygget för att skapa långsiktiga och god bebyggda bostäder. Öbos styrelse beslutade år 2009 att genomföra projekten MGK men det fysiska arbetet började först våren 2013. Slutprodukten blev att renovera och rusta upp Öbos bostäder som finns i stadsdelen Vivalla. Öbos strategi är att renovera i omgångar det vill säga ett kvarter i taget. Varför de valde att renovera Visgatan först var strategisk, detta för att invånarna i kvarteret Visgatan hade en starkare

socioekonomisk bakgrund än många andra kvarter i Vivalla och därmed också bäst lämpade att klara av en sådan renovering. Visgatan hade även en fördel och det var kvarterets geografiska läge. Visgatan ligger i utkanten av Vivalla och kvarteret är i anslutning till Hjärstaskogen och gränsar med nya Hjärsta vilket anses vara attraktiva områden. Öbos hade en vision om att korsa dessa stadsdelar som en del av kommunens stadsutveckling. Vad gällde Visgatans renovering innebar det en rivning på 2 hus med sammanlagt 23 lägenheter, samt ombyggnation av tre andra hus. De resterande 100 lägenheter som återstod renoverades de med. Efter renoveringen är det beräknat att 16 nya lägenheter ska placeras i ett punkthus på 4 våningar samt nya radhus. Innan renoveringen fanns det 123 lägenheter, efter renoveringen fanns det 111 nya lägenheter. Nyproduktionen i Visgatan blir både bostads- och hyresrätter. Enligt Öbo kommer dock inte alla kvarter i Vivalla renoveras i lika stor utsträckning som Visgatan på grund av för stora kostnader (Intervju med Magnusson 2019).

Trots att hyresgästerna förväntade en hyreshöjning försäkrade Öbo att de ska bygga så ekonomiskt som möjligt. Det vill säga att de bara ska åtgärda det nödvändiga för en gynnsam renovering för alla de inblandade partner. Öbo eftersträvade att så många som möjligt skulle bli nöjda ekonomiskt vad gäller den nya hyreshöjningen. Den genomsnittliga hyreshöjningen låg på 18 %, men kunde bli något högre beroende på de boendes önskemål, exempelvis om hyresgästens ville ha större kök/badrum. Jämfört med andra hyreshöjningar i Örebro kommun exempelvis Varberga är 18 % hyreshöjning inte särskild hög, i Varberga höjdes hyrorna med 30–50 % på de nyrenoverade bostäderna som utfördes av Öbo. Medan projektet MGK pågick fick hyresgästerna i Visgatan tillfälliga boende, efter

ombyggnationen fick de boende möjligheten att välja om de ville flytta tillbaka eller bo kvar i det tillfälliga boende som då skulle bli deras permanenta bostad. Öbo var väldigt generösa med sin evakueringsplan under renoveringen, de boende fick i princip välja vilken stadsdel de skulle bosätta sig i, förutsatt att Öbo hade bostäder i dessa områden. Av 123 hushåll återvände bara 9 när

ombyggnationen var färdigställd (Intervju med Magnusson 2019).

Namnet “mitt gröna kvarter” betonar vad Öbo ville uppnå med sitt renoveringsprojekt, varje ord betonar en aspekt som skulle bidra till att Öbo skulle kunna nå sitt mål och det anger även syftet med projektet för deras vision för stadsdelen (Intervju med Magnusson 2019).

Benämningen “mitt” i “mitt gröna kvarter” står för invånarnas känsla till stadsdelen. Öbo ville öka invånarnas samhörighet till bostadsområdet samt öka gemenskapen mellan grannar för att stärka invånarnas kvarterskänsla. Då miljonprogrammets byggnader kan vara enformiga och anonyma ville Öbo öka boendenas platsidentitet till området samtidigt skapa kvarter som ger samhörighet och trygghet. Utformningen av arkitekturen i Visgatan behövdes formas om då det var otydlig för utomstående och boende att urskilja mellan det privata och den gemensamma sfären. Öbo ville med renoveringen ändra detta för att öka tydligheten och utformningen av den privata och gemensamma sfären. Det “gröna” markerar både ekologisk hållbarhet men även det gröna som de boende i Vivalla faktiskt kan se och bruka såsom buskar, träd, trädgårdar och grönytor. Vad gäller ekologisk hållbarhet berör det alla aspekter av ekologisk hållbarhet, det vill säga skapa mer hållbara och långsiktiga förändringar som skulle nyttja miljön. Projektet skulle genomsyra ekologiska hållbara förändringar såsom minskad energiförbrukningen, sophantering, möjlighet till odling och användning av hållbara material. Samtidigt ville Öbo behålla den gröna känslan som Vivalla har, då den är en grön stadsdel med många grönytor. Fokusen i “kvarter” ligger på att skapa en tydligare kvarterskänsla snarare än en stadsdelskänsla, det vill säga att invånarnas identitetskänsla gentemot sitt kvarter skulle öka. Öbo ville att kvarteret skulle skapa en hemkänsla för hyresgästerna i Vivalla och ge kvarteret i Vivalla ett unikt karaktärsdrag så att det avviker från den enformiga miljonprograms mallen. Invånarnas nya kvarter

skulle bidra till stolthet, välbehag och ökad trygghet, detta för att genom ett genomgripande delaktighetsarbete (Intervju med Magnusson 2019).

Bostäderna som byggdes under miljonprogrammet håller inte den ekologiska standard som förväntas idag. Med hjälp av dagens teknologi kan bostäder byggas mer miljövänliga och hållbara. För att kunna bli ekologiskt hållbar på längre sikt använder MGK mer klimatvänliga byggnadsmaterial och blir mer energisnåla. Genom förbättringar av bostäderna i Vivalla vad gäller ventilation, vattenledning, nya energikällor och upplysning från de boende sida tror Öbo att det kommer att ske en energiminskning genom dessa energieffektiviseringar. Den genomsnittliga energiförbrukningen per hushåll i Visgatan är 212 kWh/m per år, med hjälp av renoveringar och åtgärder kan siffran minska till 90 kWh/m per år istället. 90 kWh/m per år är normen för nya byggnationer med hjälp av hållbara material och dagens teknik. MGK strävar att skapa socialt hållbara kvarter genom att öka samhörigheten och ge invånarna en positiv identitetskänsla gentemot bostadsområdet. Projektet ska även främja integration och delaktighet för de boende i området. Med hjälp av den fysiska byggnationen vill Öbo även bryta ner de fysiska och psykiska barriärer som finns mellan Vivalla och andra stadsdelar och på så vis även minska segregationen som präglar bostadsområdet. Genom att införa bostadsrätter och flera boendealternativ vill Öbo ha blandade boenden och öka tryggheten i området. Ur ett

trygghetsperspektiv begås det mindre brott i Visgatan än övriga kvarter i Vivalla. För att öka

integrationen och ge stadsdelen en högre socioekonomiska status har Öbo från och med 2016 satt ett krav på nyinflyttade hyresgäster i bostadsområdet. Kravet är att alla nyinflyttade måste ha en inkomst från antingen arbete, studiestöd eller pension. Genom detta samt fler boendealternativ får området fler personer med förvärvsinkomst och detta kan bidra till en mer ekonomisk hållbarhet för

bostadsområdet. Men även genom de nya energieffektiviseringarna kan Öbo minska både underhåll- och driftskostnaderna (Intervju med Magnusson 2019).

5. Analys

Vi kommer bedöma om bostadsområdet Markbacken har genomgått en gentrifiering och om Vivalla har genomgått en gentrifieringsprocess eller inte, detta utifrån vårt empiriska material och tidigare forskning. Vi kommer att bland annat använda oss av tabell 1 (se sida 10) av Rowland Atkinson & Gary Bridge (2005) och ha den som utgångspunkt för att kunna känneteckna de för- och nackdelarna som finns i en gentrifiering och gentrifieringsprocess.

Gentrifiering

Upprustning av gamla byggnader och en social blandning i bostadsområden.

I diskussioner om att renovera ett bostadsområde kan för-och nackdelar framkomma, vilket leder till obalans i samhället och därför blir det omöjligt att undvika effekterna av gentrifiering i samhället. I dagsläget försöker många aktörer såsom politiker, mäklare, byggherrar och tjänstemän poängtera de positiva sidorna av gentrifiering. Politiker och myndigheter ser att samhället kan gynnas av

renoveringar i svagt socioekonomiska bostadsområden, detta genom att rusta upp gamla byggnader i svaga stadsdelar som oftast är hårt drabbade av svaga sociala resurser såsom hög arbetslöshet, låg förvärvsarbetare, stor ohälsa, låg utbildningsnivåer, exkludering och segregation (Bergsten 2010, s. 29–31). Detta är något Öbo också försöker arbeta med genom projektet MGK, det vill säga att lösa andra sociala problem som finns i bostadsområdet exempelvis segregation i samband med

renoveringen (Intervju med Magnusson 2019). Diskussionen om exkludering och olika sociala grupper har pågått sedan 1800-talet av bland annat politiker och myndigheter. Problematikens lösning blev att blanda människor med olika sociala grupper och bakgrund, vilket skulle då leda till ett mer inkluderat samhälle (Bergsten 2010, s. 29–31). För att skapa ett socialt hållbart samhälle enligt politiker och myndigheter måste fördelarna av en gentrifiering framhävas, en av de viktigaste aspekterna är en social blandning och inkludering (Thörn & Holgersson 2014). Än idag är politiker positiva till tanken att invånare med starkare socioekonomiska förutsättningar bosätter sig i svagare bostadsområden, då dessa områden blir mer attraktiva och trygga (Thörn, Krusell & Widehammar 2016, s. 11). Andra fördelar som gynnar förnyelse av resurssvaga områden är ökade skatteintäkter, minskad segregation, ökat fastighetsvärde samt att tillgången till samhällsservice förbättras, det kan i sin tur ge området en chans till fortsatt utveckling (Atkinson & Bridge 2005, s. 5).

Segregering mellan rika och fattiga bostadsområden

Samhällsnormen blev bland politiker och myndigheter under 1970-talet att motverka samhällsproblem såsom segregation, ökad tolerans och gemenskap mellan olika sociala grupper och detta skulle

minskas med hjälp av blandade bostadsområden (Bergsten 2010, s.105). Det fanns olika uppfattningar om blandade boenden under 1900-talet i Sverige och om gentrifiering verkligen var det bästa

alternativet för social hållbarhet i samhället (Bergsten 2010, s.99 – 100). Bland dessa kritiker är den brittiska forskaren Loretta Lees, en som ifrågasätter idén om blandade boenden. Lees kritik riktar sig till politiker och deras sätt att beskriva hur en sådan social blandning ska verkställas, Lees menar att de som planerar för detta oftast saknar en vetenskaplig grund. Lees har vidareutvecklat denna kritik och granskat en redan utförd undersökning i ett bostadsområde där det har skett en gentrifiering med olika sociala grupper. Resultatet visar att gentrifiering inte leder till social blandning. Även om olika sociala grupper bor i samma område har det visats att olika sociala grupper håller isär från varandra, inte heller menar Lees att en social blandning leder till integration. (Lees 2014). Politiker vill framställa gentrifiering som något positivt därför undviker de användningen av begreppet, istället används ord som hållbara städer, stadsutveckling och stadsförnyelse (Lees 2014). Under vår intervju med Öbo om stadsdelen Vivalla använde intervjupersonen ord som stadsutveckling, stadsförnyelse och hållbara städer istället för att nämna ordet gentrifiering. Enligt Öbo skulle renoveringen bidra till att Vivalla skulle bli mer hållbar och genomgå en stadsutveckling, de var noga med att påpeka att gentrifiering inte var deras syfte med renoveringen (Intervju med Magnusson 2019).

Hyreshöjning orsakar bortträngning

Innebörden av gentrifiering är given men det finns även en rad olika påståenden som visar vad gentrifiering inte är. Gentrifiering betyder inte upprustning eller stadsutveckling såsom politiker vill framställa det som, då detta inte sker med hänsyn till invånarna som bor i bostadsområdet som ska rustas upp. Det får inte glömmas bort att gentrifiering inte är något som sker naturligt utan är skapad genom en politisk process (Thörn, Krusell & Widehammar 2016, s. 11). Forskaren Mark Davidson är kritisk i sin studie mot politiker som arbetar med stadsförnyelse. Kritiken riktas mot hur de gamla invånarna trängs bort från sina hem och livsstil samt hur det tillkommer en hyreshöjning genom ett sådant “upprustning” (Davidson 2008, s. 526). I flera fall har det visats sig att många av de gamla hyresgästerna inte har råd att bo kvar efter hyreshöjningarna. De svaga samhällsgrupperna trängs inte enbart bort på grund av den förhöjda hyran utan även på grund av nya verksamheter som etablerar sig och som riktar sig till den nya befolkningen. Även verksamheter som har funnits innan renovering måste kunna hantera de nya förfrågningarna och lokalhyrorna som höjs i samband med renoveringen (Thörn, Krusell & Widehammar 2016, s. 11–12). Som det nämns ovan kan många hyresgäster tvingas bort efter en renovering men i Vivalla har inte hyresgästerna trängs bort, utan haft möjligheten att

flytta till mer attraktiva bostadsområden och möjligheten att flytta tillbaka på grund av låga hyreshöjningar (Intervju med Magnusson 2019).

Markbacken - Ett lokalt investeringsprogram

Stadsdelen Markbacken byggdes 1959–1962, bostadsbristen var efter andra världskriget stor i Sverige och det skedde stora folkomflyttningar, vilket ledde till att många barnfamiljer flyttade till

Markbacken. Det skedde ett skifte i den sociala miljön, bostadsområdet anpassade den offentliga servicen efter den nya målgruppen (barnfamiljer), exempelvis byggdes det skolor i närheten. Under 1990-talet var många bostäder i Markbacken i behov av renovering då många byggnader var slitna. Det tekniska utförandet hade många brister vad gäller exempelvis vatten, avlopp och energi. Allt eftersom fick bostadsområdet en negativ utveckling då området drabbades av sociala problem vilket avspeglas i bostadsområdet. Den lokala servicen försämrades och området kännetecknades av en befolkning med allt svagare socioekonomisk bakgrund än vad som tidigare funnits (Naturvårdsverket 2005). Stora utflyttningar drabbade området under 1960-talet, området hade då en befolkning på 3000, 1995 hade den siffran sjunkit till cirka 1776 invånare (Kiviloog 1995, s. 17). kommunen

uppmärksammade bostadsområdets svårigheter redan under 1980-talet men det dröjde fram till 1998 som en förnyelse skulle ske i området. LIP finansierade delvis detta program. LIP-bidrag gavs till kommuner som skulle stärka miljön och utvecklingen i ett område i behov, det var också för att hjälpa det lokala miljöarbetet inom Agenda 21. Målet med renovering hade många dimensioner exempelvis förbättra alla aspekter inom hållbar utveckling, såsom bättre miljö, ökad trygghet, energibesparing med flera (Naturvårdsverket 2005).

Hyreshöjning

En vanlig aspekt när ett område genomgår en gentrifiering är höjda hyror som en följd av höga renoveringskostnader. I Markbacken hade hyran per kvadratmeter ökat markant, innan renoveringen 1997 var priset per kvadratmeter 630 kr/kvm medan den 2004, det vill säga efter renoveringen låg på 720 kr/kvm (se figur 1). När hyrorna höjs skapar det konsekvenser för de som redan bor i dessa bostäder, dessa hyresgäster ligger redan i underläge i samhället då de oftast har en svagare

socioekonomisk bakgrund. I värsta fall kan de gamla hyresgästerna tvingas hitta ett nytt boende då de inte längre har råd att bo kvar efter renoveringen (Thörn, Krusell & Widehammar 2016, s. 11). Enligt Magnusson (2015) påpekar Boverket att konflikter vid en omvandling av ett bostadsområde kan uppstå, vilket då skulle försvåra och motarbeta boendesegregationen. Detta medför att de svaga sociala grupperna tvingas hitta nya områden att bosätta sig i, troligen kommer de att flyttas till ett annat svagt bostadsområde, istället för att åtgärda problemet så flyttas problemet bara någon annanstans