Självständigt arbete (30 hp)
Författare Program/Kurs
Mattias Bergqvist von Post HOP 18-20
Handledare Antal ord: 19867
Doktor Niklas Nilsson Beteckning Kurskod
Självständigt arbete masteruppsats, krigsvetenskap
2HO013
TA, TA DÄREFTER… – MILITÄR KULTURS INVERKAN PÅ ARMÉNS TAKTISKA UTBILDNING
Sammanfattning:
Studiens utforskar med en tolkande kvalitativ ansats hur militär kultur reproduceras genom taktisk utbildning av svenska arméofficerare och därmed inverkar på balansen mellan offensiv och defensiv krigföring. Genom en fördjupning av teoribildningen kring militär kultur har tre deduktivt teoretiska yttringar formats för att analysera studiens empiriska underlag. Empirins kärna utgörs av taktiska prov över ett tidsspann på 10 år från utbildningarna till fänrik, kapten och major. Studiens resultat visar att en offensiv militär kultur under 2010-talets inledning reproducerades genom officersutbildningen, vilket tolkas bidra till att forma ett offensivt tankemönster hos svenska arméofficerare. Denna tydliga offensiva strömning har dock gradvis tonats ner. Under slutet av perioden gör sig ett betydligt mer balanserat kulturellt uttryck gällande och därmed formande av ett mer flexibelt taktiskt tänkande som i större utsträckning harmoniserar mot rådande doktrin och arméns befintliga resurser. Studien belyser vikten av att förstå sin militära kultur och hur den formar officerare genom en socialiseringsprocess vid den formella utbildningssituationen samt att hela utbildningssystemet måste harmonisera för att uppnå ett flexibelt taktiskt tänkande. Studien bidrar vidare med att nyansera befintlig forskning inom området och fördjupa kunskapen om militär kulturs inverkan på taktiskt agerande genom officersutbildning.
Nyckelord:
Innehåll
1. INLEDNING ... 4 1.1 Problemformulering ... 6 1.2 Syfte ... 8 1.3 Studiens frågeställning ... 8 1.4 Avgränsningar ... 8 2. FORSKNINGSÖVERSIKT ... 92.1 Tidigare forskning kopplad till militär kultur ... 9
2.1.1 Militär kultur och identitet ... 11
2.1.2 Militär kulturs inverkan på utövandet av ledning och utbildning ... 12
2.1.3 Militär kulturs inverkan på taktiskt tänkande ... 13
2.2 Tidigare forskning kopplad till balanserad/flexibel krigföring ... 15
2.3 Forskning med nordisk koppling ... 15
2.4 Svensk forskning ... 16
2.5 Studiens forskningsbidrag ... 17
3. TEORETISK REFERENSRAM ...18
3.1 Studiens teoretiska utgångspunkt ... 18
3.2 Fördjupning militär kultur ... 18
3.3 Militär kultur och utbildning ... 20
3.4 Reproduktion av militär kultur genom en socialiseringsprocess ... 21
3.5 Offensiv och defensiv krigföring ... 22
3.5.1 Balansen mellan offensiv och defensiv krigföring ... 23
3.6 Teoretiska yttringar för tolkande av empirin ... 23
3.6.1 Militär kultur som identitet ... 24
3.6.2 Handlingsmönster ... 24
3.6.3 Hur kriget skall förstås ... 24
3.6.4 Visualisering av teoretiska yttringar ... 25
3.7 Teoridiskussion ... 25 4. METOD ...26 4.1 Metodologiska överväganden ... 26 4.2 Empiriskt underlag... 27 4.2.1 Empiridiskussion ... 27 4.3 Tematisk analys ... 28
4.3.1 Anpassad tematisk analys ... 29
4.3.2 Diskussion tematisk analys ... 31
5. PRESENTATION AV STUDIENS RESULTAT ...33
5.1 Officersprogrammet, utbildning till fänrik ... 33
5.1.1 OP 2008-2013 ... 33
5.1.2 OP 2011-2014 ... 35
5.1.3 OP 2012-2017 ... 35
5.1.4 OP 2015-2019 ... 36
5.1.5 Sammanfattning av resultat för officersprogrammet 2008-2019 ... 37
5.2 OF-2 och TAK-A, utbildning till kapten ... 37
5.2.1 OF-2 2010-2011 ... 37
5.2.2 OF-2 2012-2014 ... 39
5.2.3 TAK-A 2015-2018 ... 40
5.2.4 TAK-A 2019 ... 41
5.2.5 Sammanfattning av resultat för kaptensutbildningen 2010-2019 ... 42
5.3 Stabsutbildningen, utbildning till major ... 43
5.3.1 SU 2010-2011 ... 43
5.3.2 SU 2011-2014 ... 43
5.3.3 SU 2014-2018 ... 44
5.3.4 Sammanfattning av resultat för stabsutbildningen 2010-2018 ... 46
5.4 Resultatdiskussion ... 47
5.4.1 Återkoppling till studiens frågeställning ... 49
6. AVSLUTNING ...50 6.1 Fördjupande diskussion ... 50 6.2 Reflektion ... 52 6.3 Vidare forskning ... 52 7. KÄLLFÖRTECKNING ...53 7.1 Figurförteckning ... 56
1. Inledning
”…striden skall präglas av en offensiv inriktning som innebär att vi tar och behåller initiativet eller når ett avgörande på våra villkor. Endast genom anfall kan ett avgörande
nås.”1
Citatet från Arméreglemente Taktik kan sägas beskriva tankesättet hos svenska arméofficerare. Forskning visar på att arméofficerarna i synnerhet har denna grundmurade offensiva inställning till stridens förande.2 Tankar om anfall, seger och offensiven strömmar genom officersprofessionens gemensamma språk och är inbäddade i den gemensamma militära kulturen.3 Att det finns ett starkt offensivt bias hos de svenska arméofficerarna är tydligt, man formas tidigt in i detta taktiska tankemönster genom en stark militär kultur, kollegor, övning och träning. Detta är inte enbart ett samtida svenskt fenomen, tanken om offensivens överlägsna kraft finns djupt rotad i den västerländska militära själen.
Den offensiva krigföringens särställning kan härledas till missuppfattningen om att Carl von Clausewitz skulle vara den offensiva strategins urfader. Idén om offensivens överlägsenhet formade stora delar av Europas stater under slutet av 1800-talet och kulminerade med de offensiva planerna i inledningen av första världskriget.
"…the offensive mode of action is by far superior to the defensive mode…"4
Europas krigsmakter hade kommit att glorifiera offensiven och offensiva strategier, de hade kognitivt fastnat i ”the cult of offensive”.5 En offensiv lösning blev det normerande sättet att lösa ett taktiskt och i förlängningen strategiskt problem. Tyskarnas enorma inledande framgångar med blitzkrieg-konceptet under VKII är ett annat exempel på hur offensiven har kommit att forma synen på krigföring med frontfigurer som Rommel och Guderian.
1 Försvarsmakten, Arméreglemente Taktik; AR Taktik, Stockholm, Försvarsmakten, 2013, 46.
2 Weissmann; Mikael & Ahlström, Peter, “Mirror, mirror on the wall, who is the most offensive of them all? – Explaining the offensive bias
in military tactical thinking.”, Defence Studies, 19:2, 2019. Studien pekar på att hos arméofficerarna är det 80 % som uppger att offensiven är det dominerande tankesättet. Michael,Gustafson, The duality of tactical thought: A study of how Swedish land forces‘ commanders view
tactics in irregular warfare. Helsinki: National Defence University, 2014. Studien visar att 34/43 officerare har ett prioriterat offensivt fokus. 3Weissmann, Mikael & Ahlström, Peter, Endast genom anfall kan ett avgörande nås. Kungl Krigsvetskapsakademiens Handlingar och Tidskrift, nr 2, 2017, 6.
4 Citat av Friedrich von Bernhardi, hämtat från: Van Evera, Stephen, The Cult of the Offensive and the Origins of the First World War, International Security, Vol. 9, No. 1 (Summer, 1984), pp. 58-107, 59.
Basil Liddel Hart argumenterar för att den alltför snäva synen på att förstörelse av motståndarens huvudstyrka på stridsfältet som det enda äkta målet har lett till två världskrig. Clausewitz lärjungar hade helt enkelt drivit hans tankar till det extrema, men helt missuppfattat det som var läromästarens egentliga mening.6
Sveriges militärstrategiska koncept sedan 2016 är formulerat som; ”…tillsammans med andra
vinna kriget alternativt enskilt undvika att förlora”.7 Det är av yttersta vikt att den svenska armén genomför väl avvägda operationer inom ramen för den övergripande strategin, i syfte att undvika att förlora kriget mot en tänkbart både resursstarkare och teknologiskt överlägsen motståndare. Taktisk offensiv måste balanseras med strategiskt omdöme.8 Det är först genom ett flexibelt taktiskt tänkande inom armén som vi kan nå militärstrategisk doktrins idé, förmågan till offensiv och defensiv krigföring förstärker kraften på alla nivåer.9 Det är avgörande att den svenska armén inte fastnar i ett ensidigt offensivt taktiskt tankemönster som det normerande sättet att nå högre målsättningar. Genom att ha en för hög ambition i striden kan den offensive besegra sig själv.10
Att taktik och strategi måste vara i symbios med varandra kan ses som en självklarhet för att uppnå militärstrategiska och i förlängningen svenska säkerhetspolitiska målsättningar, formulerade av regering och riksdag. Strategiforskaren Colin Gray har myntat metaforen den ”strategiska bron”. Den strategiska bron utgör länken mellan taktiken utövad på slagfältet och de politiska målsättningarna, taktikens syfte skall vara att uppnå dessa målsättningar.11 Ett liknande resonemang nyttjar B.A Friedman, den politiska nivån måste inneha en realistisk förståelse för vad taktikerna kan uppnå, samtidigt som den taktiska nivån måste planera och genomföra operationer på rätt plats, i rätt tid och nyttja de ändamålsenliga medel som krävs för att nå strategiska målsättningar.12 Taktik skall inte genomföras eller studeras i ett strategiskt
vakuum.13
Studiens ambition är inte att kritisera offensiv krigföring i sig, det finns ingen logik i att förespråka endast defensiva taktiska lösningar. Dock kvarstår faktum, lokal överlägsenhet14 genom överraskning, kraftsamling och handlingsfrihet torde bli allt svårare att uppnå mot en kvalificerad motståndare med dagens svenska förbandsmassa.
6Liddell Hart, Basil Henry, Strategy, 2. rev. ed., Praeger, New York, 1967, 339.
7 Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin-MSD 16, Stockholm, Försvarsmakten, 2016, FÖRORD. 8 Ibid, 42
9 Ibid, 58 10 Ibid, 42
11 Gray, Colin S., The strategy bridge: theory for practice, Oxford University Press, Oxford, 2010, 32-34. 12 Friedman, B. A., On tactics: a theory of victory in battle, Naval Institute Press, Annapolis, Maryland, 2017, 129. 13Ibid, 138
Detta motsäger inte det faktum att ett kraftsamlat anfall med tillgängliga förband vid rätt förutsättningar kan vara den optimala taktiska lösningen. Studien vill poängtera nödvändigheten i att kunna balansera offensivt och defensivt taktiskt tänkande under kaotiska förhållanden och hur detta tänkande kan kopplas till militär kultur och utbildningen av officerare. Detta för att uppnå maximal effekt med arméns resurser i strid mot en kvalificerad motståndare.
1.1 Problemformulering
Problemet är huvudsakligen empiriskt och fenomenet med ett ensidigt taktiskt tänkande har stor relevans ur flera aspekter. Meir Finkel menar utifrån sina studier att konceptuell och doktrinär flexibilitet är det mest fundamentala av de ”strata” han har formulerat för att kunna möta en överraskning.15 Sveriges militärstrategiska koncept utgår ifrån att vi kommer bli just överraskade och behöver agera i strategisk efterhand.16 Ett historiskt exempel som belyser problemet är hur israelerna inför Yom Kippur kriget 1973 hade ett kulturellt grundat bias för offensiv krigföring. Huvuddelen av den israeliska arméns utbildning var fokuserad på offensiva moment, vilket ledde till att den defensiva striden negligerades, trots att den rådande doktrinen fokuserade på balanserade former av krigföring.17
Ett omvänt exempel är Frankrike våren 1940, den överdrivet starka fixeringen vid defensiven efter VKI ledde till ett ensidigt doktrinärt tänkande – nya metoder och koncept förbisågs helt.18
Detta fick katastrofala följder när man översköljdes av den tyska arméns blixtkrigskoncept, kapitulationen var ett faktum efter endast fem dygn.
Taktiskt militärt tänkande måste därför baseras på ett flexibelt nyttjande av offensiva och defensiva metoder utifrån given kontext och förutsättningar. Detta har påvisats av en bred forskning på området.19
15Finkel, Meir, On flexibility: recovery from technological and doctrinal surprise on the battlefield, Stanford Security Studies, Stanford, California, 2011, 55.
16 Försvarsmakten, MSD 16, FÖRORD. 17Finkel, On flexibility, 64-66. 18Ibid, 211-212
19 Clausewitz menade att en god defensiv innehåller offensiva inslag, då blir defensiven en sköld som förstärks med skickliga hugg. Clausewitz, Carl von, Om kriget, Bonnier fakta, Stockholm, 1991, 341. Murray poängterar vikten av att kunna prestera i olika taktiska situationer. Han visar att arméer som nyttjas i flera roller är dem som varit mest framgångsrika i strid. Murray, Williamson, Military adaptation in war: with fear of change, Cambridge University Press, New York, 2011, 38-41. Biddle förordar en balans mellan offensiva och defensiva koncept, utan att förespråka att någon av dem skulle vara den starkare formen av krigföring. En försvarsmakt måste kunna bemästra båda till fulländning och kunna skifta sömnlöst däremellan. Biddle, Stephen D., Military power: explaining victory and defeat in modern battle, Princeton University Press, Princeton, N.J., 2004, 17-19. Meir Finkel menar att en multifunktionell doktrin är avgörande för framgång, trots att försvarsmakter generellt förespråkar offensiv eller defensiv krigföring. Finkel, On flexibility, 56.
Den svenska armén har under en lång tid dragits med omfattande neddragningar. Antalet brigader har minskat från 1980-talets 32 till dagens två. Trots den stora minskningen av antalet högre taktiska förband har den övergripande doktrinen för armén i huvudsak bibehållit sin utformning, med kärnan i manöverkrigföring och tanken om att påtvinga motståndaren vår vilja. Med den minsta armén i modern tid är ett oreflekterat offensivt taktiskt tänkande därför riskabelt, kan begränsa svensk handlingsfrihet och kan leda till tidig kulmination. Att detta är ett reellt problem för den svenska armén har visats i en icke hemligstämplad studie.20
Denna studie tar sin utgångspunkt i att militär kultur är det mest adekvata sättet att förstå varför försvarsmakter antar offensiva eller defensiva strategier.21 Det är därför helt centralt att svenska armén förstår hur vår militär kultur påverkar utbildningen av sina officerare och därmed formar synen på krigföring. Som Alastair Finlan beskriver det, varför skulle en officer med en offensiv mentalitet under hela sin karriär anta ett defensivt sätt att lösa ett taktiskt problem i strid?22 Forskning visar på den militära kulturens starka påverkan, både på balansen mellan offensiv och defensiv krigföring och en försvarsmakts förmåga att i fredstid på bästa sätt förbereda sig inför kommande krig.23
Forskning på svenska Försvarsmakten visar på det starka bias för offensiv krigföring som finns i synnerhet hos arméofficerarna. Samtidigt belyser forskningen att militär kultur och utbildning tillsammans är de faktorer som producerar och reproducerar den offensiva dominansen i det taktiska tänkandet,24 dock inte på vilket sätt. Weissmann och Ahlström
fokuserar på den praktiska delen av utbildningssystemet; “… in the tactical training of
soldiers and officers one is taught to think offensively in practical case-studies, war games, field exercises and military exercises”.25
Förevarande studie tar sin utgångspunkt i utbildningens centrala roll att reproducera den rådande militära kulturen hos svenska arméofficerare, den strävar också efter att fördjupa befintlig forskning inom området.
20 Frykvall, Magnus, Doctrinal Imbalance: A study of Swedish army doctrine, U.S. Army Command and General Staff College, Fort
Leavenworth 2014. Överstelöjtnant Frykvall har vid sina studier via simuleringar visat med det icke hemligstämplade krisfall 9 som grund, hur en obalans och irrationalitet uppstår vid utövandet av taktik när den föreskrivna offensiva strategin följs.
21 Kier, Elizabeth, Culture and Military Doctrine: France between the Wars, International Security, Vol. 19, No. 4, 1995, pp. 65-93, 66. 22Finlan, Alastair, Contemporary military culture and strategic studies: US and UK armed forces in the 21st century, Routledge, London, 2013, 100.
23Murray menar att militär kultur är den starkaste motorn i att kunna förbereda sig på rätt sätt inför ett kommande krig. Murray, Military adaptation in war, 40-42.
24 Weissmann & Ahlström, Mirror, mirror on the wall, who is the most offensive of them all?, 183-185. 25 Ibid, 180
Genom att studera den nivåhöjande taktiska utbildningen inom armén, undersöks hur den reproducerar militär kultur kopplat till offensiv och defensiv krigföring och därmed inverkar på officerens taktiska agerande i strid. Utöver detta bidrag till rådande forskningsläge,
avseende förståelsen av militär kultur och dess manifestation och reproduktion genom militär utbildning, utgör studien även ett bidrag till diskussionen kring den praktiska utformningen av militär utbildning med syftet att utveckla en mer flexibel organisation.
1.2 Syfte
Studiens syfte är att utforska hur den taktiska utbildningen av svenska officerare bidrar till att reproducera militär kultur kopplat till offensiv och defensiv krigföring. I en starkt hierarkisk organisation, där officerskollektivet i stor utsträckning utbildar sig själva, finns starka incitament för att en militär kultur kommer reproduceras till framtida generationer av officerare. Med tanke på den starka offensiva militära kulturen som finns hos den svenska arméofficeren, bidrar denna studie till att belysa om och hur den tar sig uttryck vid den formella nivåhöjande utbildningen till fänrik, kapten och major inom armén. Studien kan därmed öka förståelsen om hur militär kultur, manifesterad genom utbildning, formar officerarnas taktiska tänkande. Samt i en bredare kontext bredda kunskapen om officersutbildningens inverkan på taktiskt tänkande. 1.3 Studiens frågeställning
Hur reproduceras militär kultur avseende offensiv och defensiv krigföring vid taktikutbildning av svenska arméofficerare?
1.4 Avgränsningar
Denna studie kommer att fokusera på militär kultur och offensiv/defensiv krigföring på taktisk nivå. Studien kommer därför inte att närma sig begreppet strategisk kultur. Strategisk kultur är betydligt mer omfattande och mindre intressant för denna studie då strategisk kultur främst kan kopplas till staten och inte den militära organisationen.26 Dock delar strategisk- och militär kultur en viktig gemensam nämnare; hur kulturen formar beteenden och hur den kan bedömas.27 Elizabeth Kier menar, för att kunna omfamna och förstå hela den militära kulturen i en organisation krävs omfattande inläsning av arkiv, historiska- och andra relevanta dokument, läroplaner på akademier, utbildningsanvisningar, personliga berättelser från officerare samt att
granska intern kommunikation.28
26 Finlan, Contemporary military culture and strategic studies, 7. 27Ibid, 10
Denna studie kommer inte kunna omfatta hela detta spektrum. Studien kan dock bidra med en viktig pusselbit, att förstå hur militär kultur kopplad till offensiv och defensiv krigföring produceras och reproduceras vid taktisk utbildning.
Studien har avgränsat sig till att studera den formella utbildningen inom armén vid Försvarshögskolan och Markstridsskolan till fänrik, kapten och major genom taktiska prov29. Därför kommer inte tidigare HSU30 att studeras, detta då det har varit svårt att hitta tillräckligt omfattande empiri samtidigt som utbildningen till överstelöjtnant är mer fokuserad mot operativ-/strategisk nivå, jämfört med den taktiska nivån som är huvudfokus i denna studie. Studien har vidare avgränsat sig till armén, vilket utelämnar de övriga stridskrafterna inom Försvarsmakten. Det är troligt att de andra stridskrafterna har en skiftande militär kultur. Detta skulle kunna täckas inom en större och mer omfattande studie, men ses inte som möjligt eller lika intressant att studera med hänsyn till tidsförhållanden och författarens egen bakgrund.
2. Forskningsöversikt
2.1 Tidigare forskning kopplad till militär kultur
Denna studie av militär kultur tar sin utgångspunkt i konstruktivismen, en motpol till den långa traditionen av realistiska, neo-realistiska och neo-liberalistiska forskare som dominerat forskningsfältet internationella relationer. En av grundarna till den konstruktivistiska skolan, Alexander Wendt definierar kultur som en undergrupp av social struktur, som bygger på delade idéer.31
I och med Elizabeth Kier banbrytande verk Imagining war32 från 1997 så började kulturens påverkan på doktriner och militärt maktutövande att studeras allt mer frekvent. Kier fokuserade på brittiska och franska doktriner mellan världskrigen med utgångspunkten just att tidigare realistiska och neo-realistiska forskares fokus på maktrelationer var otillräckliga. Här kan framförallt offensiv/defensiv-teorin lyftas fram.33 Militär kultur har sedan dess fått allt större relevans inom den krigsvetenskapliga forskningen.34
29 Detta begrepp fördjupas under kapitlet 4 - Metod.
30 HSU – Högre stabsutbildning, från 2018 har utbildning omformats till HOP – Högre officersprogram. 31Wendt, Alexander, Social theory of international politics, Cambridge University Press, Cambridge, 1999, 249.
32Kier, Elizabeth, Imagining war: French and British military doctrine between the wars, Princeton University Press, Princeton, N.J., 1997 33 Med en realistisk utgångspunkt grundar sig offensiv/defensiv-teorin i att stater strävar efter säkerhet i det anarkiska systemet. Balansen
emellan offensiv-defensiv blir därför det som staten investerar i offensiva förmågor för att kunna övertrumfa motståndares defensiva förmågor.
34Shamir, Eitan, Transforming command: the pursuit of mission command in the U.S., British, and Israeli armies, Stanford University Press, Stanford, Calif., 2011, 19.
Militär kultur hjälper oss att utforska och förstå hur beteenden påverkas inom militära organisationer och därmed även planeringen inför framtida konflikter. Ett exempel är Williamson Murray, som menar att militär kultur kan vara den viktigaste förklaringsfaktorn till militär effektivitet och vid förberedelsefasen inför kommande krig.35 Så även i processen att ta till sig nya militära innovationer och därmed på ett effektivt sätt förbereda sig för just ett kommande krig.
Ett likande resonemang för Peter H Wilson. Wilson menar att militär kultur är en specifik form av institutionell kultur och genom att studera försvarsmakter från detta perspektiv så kan nya insikter dras om hur de fungerar och integrerar med staten och samhället i stort.36 Sammantaget så menar Wilson att militär kultur både kan hjälpa oss att förstå varför förändringar sker i militära organisationer, men även varför kontinuitet i beteenden består.
James Burk menar att trots det stora fokus på internationella insatser som västerländska försvarsmakter har haft i perioden efter kalla kriget så kvarstår konventionell krigföring som den centrala kärnan i den militära kulturen avseende uppfattningar om vad som värdesätts. Burk beskriver fyra stycken distinkta element som kan beskriva den militära kulturen; Ett
professionellt etos, disciplin, ceremonier och seder, kåranda och sammanhållning. Dessa
element syftar på sitt eget sätt att överkomma krigets osäkerhetsfaktorer, att skapa mönster, påverka krigets utgång och att skapa mening till kriget.37
En något mer modern och vidare tolkning har Chiara Ruffa som djupgående studerat hur militär kultur påverkar nationers fredsbevarande insatser. Ruffas forskning pekar på hur militär kultur på ett avgörande sätt influerar hur militära enheter uppträder och dess effektivitet i insatsområdet. Ruffa definierar därför militär kultur som; en kärngrupp av övertygelser, attityder och normer som genom en socialiseringsprocess blir djupt rotade inom en försvarsmakt och på så sätt styr dess inre och yttre liv, hur de taktiska och operativa målen tolkas samt hur organisationen lär och anpassar sig.38
35 Murray, Military adaptation in war, 40-43.
36 Wilson, Peter H, Defining Military Culture, The Journal of Military History; 72, Military Database, 2008, 11.
37 Burk, James, Military Culture, Kapitel I; Encyclopedia of violence, peace & conflict, Kurtz, Lester R. (red.), Academic, San Diego, Calif., 1999, 448-451.
38Ruffa, Chiara, Military cultures in peace and stability operations: Afghanistan and Lebanon, 1st edition., University of Pennsylvania Press, Philadelphia, 2018, 3.
Denna kultur är mycket påtaglig då Ruffa menar att försvarsmakter är ”totala institutioner” med en speciell hierarki, disciplin och där kärnan är det organiserade våldet. Ruffa gör anspråk på att svara på Kiers kärnfråga från Imagining War, ”var kommer den militära kulturen ifrån?” och menar att den militära kulturen uppstår från specifika inrikespolitiska förutsättningar, nämligen ur traditioner av civil-militära relationer och samhällets övertygelse om våldsanvändningen.39
Isabel V Hull menar i boken Absolute destruction: military culture and the practices of war in
Imperial Germany40 att militär kultur är ett sätt att förstå varför försvarsmakter agerar som de
gör i krig, inte i förberedelserna inför det. Detta är en mer snäv utgångspunkt än Kier och Murray. Hull beskriver förtjänstfullt hur den militära kulturen kan skapa en till synes orationell och maskinliknande karaktär, något som inte minst kom till uttryck under VKII.
I The real C-cubed: culture, careers and climate and how they affect military capacity 41 författad av Nick Jans och David Schmidtchen, utvecklas följande intressanta resonemang. Vapensystem kommer och går, omstruktureringar, doktriner och procedurer utvecklas, men själen i organisationen, det “kulturella limmet” som sammanbinder försvarsmakter består och förändras långsamt.42 Den militära kulturen formas enligt författarna i krig, men måste födas i fred och är likt Murrays tankar avgörande för framgången i krig.
2.1.1 Militär kultur och identitet
Alastair Finlan beskriver att arméer har två primära val: offensiv eller defensiv strategi, där den förstnämnda kräver större resurser i form av; träning, utrustning och personal. Den offensiva inriktningen ses också som betydligt mer prestigefull och är starkt kopplad till den kulturella idén om den framgångsrike krigaren (t.ex Alexander den Store, Napoleon och Rommel).43
Detta förstärks av Jans och Schmidtchen som studerat den australienska försvarsmakten. Studien påvisar hur arméofficerarna alltid identifierat sig som krigare44 på regementsnivå, vilket lett till ett fokus på den taktiska nivån av krigföring.
39Ruffa, Military cultures in peace and stability operations, 11.
40Hull, Isabel V., Absolute destruction: military culture and the practices of war in Imperial Germany, Cornell University Press, Ithaca, N.Y., 2005.
41 Jans, Nick & Schmidtchen, David, The real C-cubed: culture, careers and climate and how they affect military capacity. Published by
Strategic and Defence Studies Centre, Australian National University, Canberra, Australia, 2002.
42 Jans & Schmidtchen, The real C-cubed, 17.
43Finlan, Contemporary military culture and strategic studies, 25.
44 Krigarkulturen formades ur anzaclegenden. Anzac var en suverän och orädd krigare som blev en kult och ikon under det stora kriget. Det
Detta har resulterat i att när världen förändrades och australienskaarmén skulle fokusera i större utsträckning på krigföring på operativ- och strategisk nivå så bromsade den rådande militära kulturen denna utveckling.45 Armén hade svårt att lämna sin krigarkultur.
Att krigarkulturen är stark i västerländska försvarsmakter förstärks av James Burk som menar att västerländsk krigföring med få undantag har glorifierat kriget, som söker ett avgörande genom tillintetgörandet av motståndarens armé och där krigaren har en central status i samhället.46 Identitetstanken förstärks även av andra forskare, där militär kultur är likt principer som nyttjas i att organisera det militära systemet och som förstärker identiteten. Att kultur och identitet är tätt sammankopplade poängteras även av Torunn Laugen Haaland som menar att den militära professionen har en gemensam livsuppfattning, kultur och identitet.47
En svensk forskare som dragit identitetsforskningen till sin spets är Erik Ringmar som ur konstruktivistiskt perspektiv hjälper oss förstå varför Sverige och regenten Gustav II Adolf gick in i 30-åriga kriget och filosoferar kring tanken om – varför finns det krig? 48
2.1.2 Militär kulturs inverkan på utövandet av ledning och utbildning
Murray menar likt Kier att den militära kulturen skiftar över tid och påverkas av samhällets kulturella utveckling, men även påverkas av ny teknologi och ledarskap. Murray utvecklar ett resonemang kring tyskarnas taktiska framgångar under VKII. Tyskarnas militära utgångspunkt byggde på tre fundamentala antaganden: Att kriget är en konstform som inte kan planeras i alla stycken. Att kriget ständigt bygger på utveckling, nya metoder för krigföring kräver en ständig förändring. Att kriget har oändlig variation, ständiga omkastningar, friktioner och misstag – en tvekamp.49 Denna militära kultur fostrades och reproducerades genom utbildning av de tyska
officerarna.
Jörg Muth har likt Murray studerat amerikansk och tysk ledningsfilosofi under VKII och hur de olika militära kulturerna kom att påverka krigföringen. Muth menar att de amerikanska officerarna var skolade i ”West Point-modellen” med en naturalistisk syn på krigföring och där kriget sågs som en strukturerad och logisk process med möjligheten att hitta en optimal lösning.50
45 Jans & Schmidtchen, The real C-cubed, 68. 46 Burk, Encyclopedia of violence, peace & conflict, 448.
47 Torunn Laugen Haaland, “Still Homeland Defenders at Heart? Norwegian Military Culture in International Deployments,” International Peacekeeping 17, no. 4, 2010, 541.
48Ringmar, Erik, Identity, interest, and action: a cultural explanation of Sweden's intervention in the Thirty Years War, Cambridge University Press, Cambridge [England], 1996.
49 Murray, Williamson, The Future of American Military Culture: Does Military Culture Matter?, Orbis, Winter, 27–42, 1999, 31. 50Muth, Jörg, Command culture: officer education in the U.S. Army and the German Armed Forces, 1901-1940, and the consequences for World War II, Texas A&M University Press, College Station, Tex., 2011, 189-190.
Tyskarnas utbildning däremot fokuserade kring termen ”inget schema” vilket innebar att det inte fanns någon optimal lösning på ett militärt problem och att det var bättre att komma upp med en lösning snarare än att jaga den optimala.51 Muth menar sammantaget att tyskarna
gynnades av att inte vara dogmatiska kring ett specifikt sätt att strida utan att de kunde hantera både offensiv och defensiv krigföring till fulländning.
Detta förstärks av William S Lind som lyfter fram utbildningens centrala funktion i en försvarsmakt. Lind menar att utbildning och övning måste syfta till att lösa problem genom logiskt tänkande, utan en uppsättning förutbestämda lösningar.52 Militär utbildning skall därför enligt Lind, grundas i kriget som en konstform. En utbildad officer måste behärska avgörande koncept för hans profession samt förstå krigets kultur. Utbildning måste därför lämna följandet av checklistor och förutbestämda ”skollösningar”. Detta möjliggör att officerare kan angripa varje militärt problem med en stor verktygslåda av möjliga lösningar utifrån en större kontext.53 Även Friedman beskriver att utbildning och träning är så centralt att strider inte vinns på stridsfältet utan i skolbänken och träningen inför kriget.54
2.1.3 Militär kulturs inverkan på taktiskt tänkande
Kier argumenterar för att den faktiska doktrinen formas i samspel mellan den politiska nivån och den rådande militära kulturen. Frankrike lämnade i mellankrigstiden genom politiska beslut yrkesarmén för en värnpliktsarmé. Den franska officerskåren sökte då en defensiv doktrin med tanken om att en värnpliktsarmé var oförmögen att genomföra offensiv krigföring.55 Det tydligaste uttrycket för denna defensiva doktrin blev Magniot-Linjen.
Att den franska doktrinen var fokuserad på defensiv dogmatism, trots att doktrinen i mellankrigstiden förespråkade ett flexibelt nyttjande av offensiv och defensiv krigföring förstärks av Robert Doughty.56 Ett annat resonemang för Ruffa fram, hon menar att den militära
kulturen (och därmed det taktiska tänkandet) i regel tar lång tid att förändra, men ibland måste ske över en natt. Ett exempel som Ruffa belyser är Västtyska krigsmaktens omformning till Bundeswehr 1957. Den militära kulturen påverkar genom attityder, övertygelser och värderingar vilket styr antalet handlingsalternativ som förband har i strid eller insats.57
51 Muth, Command culture, 145-147, 191.
52Lind, William S., Maneuver warfare handbook, Westview, Boulder, 1985, 41. 53 Ibid, 42
54Friedman, On tactics, 191. 55Kier, Imagining war, 78.
56Doughty, Robert A., The seeds of disaster: the development of French Army doctrine, 1919-1939, Stackpole Books, Mechanicsburg, PA, 2014[1985], 11.
Hull beskriver hur militär kultur kan ta sig de mest extrema uttryck när hon studerat det imperialistiska Tysklands utveckling från 1870 fram till 1918. Tyskland formade en militär extremism som fokuserade på att utplånandet av motståndarens styrkor blev den primära uppgiften, snarare än att vinna kriget på det mest rationella taktiska och strategiska sättet. Detta ledde till utrotningen av civila i kolonierna och formade Tysklands strategi i VKI. Genom att studera Tysklands koloniala historia kan framväxten av en militär kultur identifieras, som sedan visar hur VKI oändliga slaktande skulle ta sig uttryck.58
Finlan menar att militär kultur är starkt kopplat till synen på krig och hur en försvarsmakt anammar olika former av krigföring, vilket kan identifieras över långa tidsperioder.59 Finlan uttrycker att t.ex USA skulle ha drivit ett mycket mer industrialiserat och mer våldsamt offensivt krig i Afghanistan och Irak om inte denna koppling fanns. Det skulle inte ha funnits utrymme för upprorsmakare att få fotfäste, de hade blivit krossade tidigt. Den typen av krigföring är bara möjlig vid extrema nationella hot och det totala kriget så som VKII.60
Ett annat perspektiv lyfter Theo Farrell fram. Han menar att det snarare är kulturella influenser från andra nationer än nationella faktorer som påverkar hur en försvarsmakt formar sin doktrinära utveckling och därmed sitt taktiska tänkande.61 Farrell visar hur ett antal nationer har antagit doktriner som går emot landets kulturella drag och tillsynes rationella val, men som ligger i linje med globalt militärt tänkande. Ett exempel som Farrell lyfter fram är Irland och deras strävan efter en mer konventionell armé under 1990-talet trots deras numerärt begränsade försvarsmakt med en historia starkt kopplad till irreguljär krigföring och metoder för detta.62
Farrell argumenterar för att militär kulturell anpassning framförallt kan kopplas till USA, eller till nationer som visat sig framgångsrika eller ligger i framkant avseende militärt tänkande. Dessa får ett stort inflytande på andra försvarsmakter, ett fenomen som i forskning benämns isomorfism.
58Hull, Absolute destruction, 3.
59Finlan, Contemporary military culture and strategic studies, 7. 60 Ibid, 130-131
61 Farrell, Theo, World Culture and Military Power. Security Studies, 14(3), 448–488, 2005, 448. 62 Ibid, 451
2.2 Tidigare forskning kopplad till balanserad/flexibel krigföring
Det finns en bred forskning som förespråkar vikten av att kunna nyttja en balanserad och flexibel krigföring. Redan Clausewitz poängterade detta grundläggande sätt att se på kriget. Han menade att en god defensiv innehåller offensiva inslag, då blir defensiven inte bara en sköld utan en sköld som förstärks med skickliga hugg.63
Murray poängterar vikten av att kunna prestera i olika taktiska situationer. Han hävdar att historien visar att arméer som nyttjas i flera roller är de som varit mest framgångsrika i strid. Ett exempel är de romerska legionerna vars sammansättning gav en hög grad av taktisk flexibilitet och därmed framgång på slagfältet.64 Stephen Biddle förordar å sin sida en balans mellan offensiva och defensiva koncept, utan att förespråka att någon av dem skulle vara den starkare formen av krigföring. En försvarsmakt måste kunna bemästra båda till fulländning och kunna skifta sömlöst mellan dem.65
Finkel förstärker detta och menar att en multifunktionell doktrin är avgörande för framgång, trots att försvarsmakter generellt förespråkar offensiv eller defensiv krigföring. Detta innebär att offensiv och defensiv krigföring måste få lika stort genomslag i det taktiska tänkandet. Doktrinär flexibilitet är förmågan att kunna balansera mellan offensiven och defensiven.66 Även Muth beskriver motsvarande fenomen och exemplifierar detta med tyskarnas framgångar på taktisk nivå under VKII berodde på att de inte var bundna till synen på en specifik form av krigföring, utan med fulländning hanterade både offensiv och defensiv krigföring.67
2.3 Forskning med nordisk koppling
Holger Mölder har studerat hur den militära kulturen i de baltiska staterna kan komma att påverka deras möjligheter till att gemensamt möta en rysk aggression. Mölder menar, trots att det militära samarbetet länderna emellan har varit ett av de mest framgångsrika områdena för den baltiska integrationen, kan den militära kulturen i de olika länderna göra samarbetet flytande och inkonsekvent.68 Hölder menar att de baltiska staterna balanserar på två former av militär kultur, den nordiska och den europeiska.69 Nordisk militär kultur beskrivs som modern, balanserad och vilande på två huvudkomponenter - värnplikt och totalförsvar.
63Clausewitz, Om kriget, 341.
64Murray, Military adaptation in war, 40.
65Biddle, Military power: explaining victory and defeat in modern battle, 193-197. 66Finkel, On flexibility, 56.
67Muth, Command culture, 69.
68 Mölder, Holger, The Development of Military Cultures, I; Lawrence, Tony, Jermalavičius, Tomas, Mändmaa, Kristjan & Maidre, Moonika (red.), Apprenticeship, partnership, membership: twenty years of defence development in the Baltic states, International Centre for Defence Studies, Tallinn, 2013, 102.
Europeisk militär kultur uttrycks som postmodern och vilande på samarbeten, huvudkomponenterna är professionella arméer och frivillighet. Sverige har enligt Mölder haft en tradition i nordisk militär kultur men inledde en förflyttning mot europeisk militär kultur efter ”vilandet” av värnplikten 2010.70 Hölder beskriver att huvuddragen i nordisk militär kultur
utgörs av tanken om att möta det massiva anfallet på marken med ett koncept byggt på totalförsvar, värnpliktsarmé, reserver, total mobilisering, förberedelser för att klara påverkan på det civila samhället samt defensiv territorial krigföring.71 Sammantaget menar Mölder att militär kultur är tätt knutet till den kollektiva identiteten och de normer, föreställningar och ideal som praktiseras i den militära sektorn av samhället.
2.4 Svensk forskning
Michael Gustafson har i sin avhandling studerat svenska officerares syn på taktik inom ramen för irreguljär krigföring med en sociologisk utgångspunkt. Studien huvudresultat visar att det finns två huvudsakliga uppfattningar om vad taktik är och hur den ska utövas inom ramen för irreguljär krigföring. Gustafson argumenterar för att även om viljan finns att implementera ett nytt taktiskt tänkande så kan arvet inom organisationen, tillsammans med traditioner och vanebildande kultur motverka denna utveckling.72 Gustafson har intervjuat 43 officerare från armén och amfibieregementet under utbildning inför internationell tjänst. Av dessa 4373officerare uppgav 34 att de ansåg sig inneha ett prioriterat offensivt militärt fokus.74 Gustafson menar att den undersökta gruppen överlag identifierar sig som truppofficerare, som förstår taktik som en kombination av teori och praktiskt utövande med ett offensivt mind-set.75 Överstelöjtnant Magnus Frykvall har studerat vid U.S Army Command and General Staff College och via simuleringar med det icke hemligstämplade krisfall 976 som grund, visat hur en obalans och irrationalitet uppstår vid utövandet av taktik när den föreskrivna svenska offensiven följs inom armén. Frykvalls rekommendationer efter sin studie för att nå en bättre balans mellan doktrin och resurser är b.la. att ompröva tanken om att Sverige endast kan nå en avgörande framgång genom offensiva operationer.77
70 Mölder, The Development of Military Cultures, 90. 71 Ibid, 91
72 Gustafson, The duality of tactical thought, 125. 73 I studien är 39 av 43 arméofficerare.
74 Gustafson, The duality of tactical thought, 57-62. 75 Ibid, 101
76 Krisfall 9 är ett scenario skapat av Försvarshögskolan med syfte att studera operationskonst. 77 Frykvall, Doctrinal Imbalance, 94-97.
Mikael Weissmann och Peter Ahlström, båda verksamma vid Försvarshögskolan, presenterar forskning som vill hjälpa oss förstå varför det offensiva taktiska tänkandet är förhärskande bland svenska officerare och bland arméofficerare i synnerhet. Artikeln är baserad på en enkätundersökning som fördjupats med intervjuer och iakttagelser.78 Artikelförfattarna menar att det offensiva tankesättet genomsyrar officerarnas profession, liksom att den är indoktrinerad i den gemensamma militära kulturen. Forskningens resultat visar att militär kultur och utbildning är avgörande nyckelfaktorer för att producera och reproducera den offensiva dominansen i officerarnas taktiska tänkande.79
2.5 Studiens forskningsbidrag
Tidigare forskning visar sammantaget på en rad fenomen som underbygger och motiverar studien. Militär kultur är kanske den viktigaste förklaringsfaktorn till militär effektivitet. Den påverkar starkt en försvarsmakts förmåga att förbereda sig för kommande krig. Dessutom kan den ta sig problematiska och farliga uttryck om vi inte reflekterar över eller förstår den. Det finns vidare en tydlig koppling mellan militär kultur, val av offensiva och defensiva strategier som i förlängningen påverkar det taktiska tänkandet.
Forskning visar på officersutbildningens centrala roll i att forma den militära kulturen och därmed det taktiska tänkandet. Studier visar även på det essentiella i att inneha en flexibel syn på krigföring kopplat till offensiva och defensiva metoder. Det är därför avgörande att den taktiska utbildningen baseras på en förståelse av den rådande militära kulturen, vad främjar den för taktiskt tänkande och hur reproduceras den till yngre kollegor. Det finns en stark kulturell dominans inom svenska armén för ett offensivt taktiskt tänkande. Tidigare forskning menar att militär kultur och utbildning är det som reproducerar detta tänkande. Det saknas dock forskning som studerat utbildningens utformning och dess koppling till den militära kulturen.
Denna studie utforskar därför hur den militära kulturen reproduceras genom taktisk utbildning av svenska arméofficerare. Detta i syfte att öka förståelsen för hur den militära kulturen påverkar balansen mellan offensiv och defensiv krigföring. Den militära kulturen reproducerad genom utbildning är avgörande för att forma ett flexibelt taktiskt tänkande. Då inga tidigare studier har återfunnits som fokuserat så tydligt på hur det taktiska tänkandet påverkas genom utbildning, kan denna studie bidra även med inspiration till studier av fenomenet bortom en svensk kontext.
78 Weissmann & Ahlström, Mirror, Mirror on the wall, who is the most offensive of them all?, 174. 79 Ibid, 183-185
3. Teoretisk referensram
3.1 Studiens teoretiska utgångspunktStudien tar avstamp i att militär kultur är avgörande för att förstå varför försvarsmakter gör val mellan offensiv och defensiv krigföring. Officerare fattar taktiska beslut på kulturella grunder framför strukturella eller funktionella preferenser.80 Vi måste alltså skapa en förståelse för den militära kulturen då den tydligt inverkar på rationaliteten hos officerare i en försvarsmakt och deras val mellan offensiv eller defensiv krigsföring. Den teoretiska utgångspunkten utgörs av Kiers definition av militär kultur central; den grunduppsättning av ideal, normer, föreställningar och formell kunskap som skapar en kollektiv förståelse.81
Dock kräver studiens akademiska intresse, att studera militär kultur, dess reproduktion vid utbildning, som i förlängningen påverkar taktiskt tänkande en annan infallsvinkel än att nyttja Kiers definition rakt av. Därför kommer den teoretiska referensramen att bryta ner och förfina teoribildningen kring militär kultur och hur den kan utforskas i det empiriska underlaget. Detta för att kunna tolka kopplingen mellan militär kultur och taktiskt tänkande vid utbildning. Det räcker inte med förståelsen att militär kultur inverkar utan studien vill utforska fenomenet på ett djupare plan – hur den inverkar på det taktiska agerandet.
Den teoretiska referensramen syftar därför till att skapa en tolkningsram, deduktivt formade yttringar, som hjälper oss förstå hur militär kultur tar sig uttryck i utbildningen av officerare och hur den reproducerar ett offensivt/defensivt eller flexibelt taktiskt tänkande. Dessa teoretiska yttringar utgör de teman som tolkad och kodad empiri sorteras under och utgör därmed även grunden till hur studiens resultat presenteras.
3.2 Fördjupning militär kultur
Franke Volker har genom att analysera den militära kulturens identitet, attityder och vad som värdesätts hos framtida militära ledare, gjort bedömningar mot deras förpliktelse gentemot försvarsmaktens dubbelbottnade syfte (vinna krig och bygga fred) samt deras kognitiva förmåga att förbereda sig för strid.82
80Kier, France between the Wars, 67. 81Kier, Imagining war, 28.
82Franke, Volker, Preparing for peace: military identity, value orientations, and professional military education, Praeger, Westport, Conn., 1999, 3.
Genom att utforska den dynamiska naturen av den militära kulturens identitet kan förståelsen ökas för hur framtida militära ledare ska utbildas för att i deras allt mer komplexa roll snabbt kunna möta föränderliga militära utmaningar.83 Detta då identitet formar kärnan av normer och
attityder som påverkar uppträdandet i given situation.
Ur ett svenskt perspektiv är detta intressant, det visar hur en officersutbildning starkt reproducerar en militär kultur där identitet är en del som formar synen på krigföring. Den svenska försvarsmakten har gått från kalla krigets ” Möta – Hejda - Slå” 84 doktrin, underbyggd med en stor massa av förband till dagens, ”inte förlora enskilt, vinna tillsammans med andra” doktrin. Många av de lärare som nu undervisar vid de militära skolorna har sin bakgrund i arméns ”glansdagar”, denna identitet torde fortsatt ha stark påverkan.
Jans och Schmidtchen menar att erfarenheter som dragits, förs in i rådande doktrin om hur kriget skall utkämpas och över tid bäddas in i den militära kulturen.85 Detta innebär att doktrinär krigföring blir en fast guide för beteende i strid. På så sätt utvecklar försvarsmakter institutionella sätt att hantera nya innovationer och idéer, de tjänar snarare än utmanar befintliga tankar om krigföring. Detta förstärks av Burk som menar att militära enheter skapar en speciell sammanhållning då man delar emotionella band och en gemensam kulturell identitet. Dessa element syftar på sitt eget sätt att överkomma krigets osäkerhetsfaktor att försöka skapa mönster, påverka krigets utgång och skapa mening till kriget – hur det skall förstås.86
Tamir Libels har studerat det nya konceptet för utbildning av officerare vid de nationella försvarsuniversiteten som växt fram sedan 1990-talet.87 Libel definierar militär kultur som den
militära dimensionen av strategisk kultur.88 Framväxten av de nationella försvarsuniversiteten
bidrar till att skapa en ”officersprofession” där den militära kulturen är formad av den socialiseringsprocess som sker vid professionell militär utbildning. Ett exempel är hur Rumänien genom sitt försvarsuniversitet har lyckats transformera sin utbildning från sovjetdoktrinerat till europeiskt modernt. Den militära utbildningen har på så sätt format den militära kulturen genom att producera och reproducera nya normer, attityder och kunskap.89
83Franke, Preparing for peace, 6.
84 Möta - Hejda – Slå, svensk doktrin under 1970- och 1980-talet. 85 Jans & Schmidtchen, The real C-cubed, 66.
86 Burk, Encyclopedia of violence, peace & conflict, 448-451.
87Libel, Tamir, European military culture and security governance: soldiers, scholars and national defence universities, Routledge, New York, NY, 2016, 1.
88 Ibid, 2 89 Ibid, 131
Detta visar hur framväxten av nationella försvarsuniversitet inverkar på försvarsmakters militära kultur vilket är intressant för denna studie. Det belyser utbildningsplattformens avgörande roll i socialiseringsprocessen av den militära kulturen, samt att den starkt påverkas genom utbildning i form av normer, attityder och kunskap.
3.3 Militär kultur och utbildning
Murray definierar militär kultur som en livssyn och professionella attribut, både i termer av erfarenhet och intellektuella studier, som bidrar till en gemensam förståelse av krigets natur i en militär organisation.90 Murray utvecklar sedan detta till ett resonemang kring de kulturella
mönster som en officer använder för att bedöma sig själv och sin omgivning. Murrays definition pekar på något specifikt, att den militära kulturen skapar en gemensam förståelse av krigets natur men även att utbildning bidrar till att forma kulturen inom en försvarsmakt. Alltså att genom en socialiseringsprocess forma officerarna i en gemensam kulturell identitet och förståelse.
Detta förstärks även genom studiens forskningsgenomgång som visar på utbildningens centrala roll i att forma officerare och att den starkt påverkas av den rådande militära kulturen. Det betyder för denna studie att ett ensidigt lösande av taktiska uppgifter vid den formella utbildningssituationen torde bidra till att reproducera en militär kultur som starkt domineras av ett oflexibelt sätt förstå och utöva krigföring.
Muth visar på kulturens starka inverkan via utbildningssystemet till hur krigföring tar sig uttryck på slagfältet. Han använder sig inte explicit av uttrycket militär kultur utan nyttjar synonymen ledningskultur dock med samma andemening, att kulturella drivkrafter bäst hjälper oss förstå taktiskt tänkande. Muths operationalisering visar på att kultur kan nyttjas för att förstå taktiskt tänkande grundat i militär utbildning.
Muth argumenterar för att ledningskultur ska förstås som; hur en officer ser på sig själv när den leder på slagfältet och att kultur refererar till - hur militär ledning och krigföring förstås, vad dess syfte är och vad som är viktigt i kriget. Militär kultur eller ledningskultur produceras och reproduceras både genom att officerare lär av varandra och på professionella militära utbildningsplattformar.91 Muth pekar specifikt på det som Murray beskriver, att den militära
kulturen utgör ett mönster, det skapar en gemensam förståelse av vad kriget är och hur det skall utövas.
90 Murray, The Future of American Military Culture, 27. 91Muth, Command culture, 7-9.
Utgångspunkten tydliggör det centrala i att studera den militära utbildningen för att förstå hur den militära kulturen reproduceras i militära organisationer och vilken inverkan den får på taktiskt tänkande och därmed balansen mellan offensiv och defensiv krigföring. Muths utgångspunkt (likt Finlans) är att officerare kommer att falla tillbaka på den ”gemensamma identiteten” hos armén när taktiska problem skall lösas.92
Weissmann och Ahlström menar att det finns en kultur med en psykologisk drivkraft att jaga det offensiva inom västerländska försvarsmakter. Denna kraft finns inom officersprofessionen som helhet, vid övning och i utbildning av officerare. Att vara officer innebär att tillhöra en kultur med arv, traditioner och normer där den offensiva ideologin är djupt rotad. Weissmann och Ahlström menar att detta inte måste vara negativt, men tydliggör hur den militära kulturen föder den offensiva kraften hos officerskåren. Den militära professionen har en stark gemensam militär kultur med en inneboende kulturell identitet som är extremt svår att urskilja från den enskilde officerens egna.93 Den starka militära kulturen trumfar alltså egna uppfattningar och förstärks genom utbildningssystemet. Den militära kulturen har en avgörande roll för det taktiska tänkandet, officerskåren reproducerar sin kultur och därmed överförs den gemensamma identiteten till nya generationer av officerare. Weissmann och Ahlström menar att militär kultur och utbildningen är avgörande för hur officeren konstruerar sin egen identitet, normer och perception av verkligheten – hur kriget skall förstås.94
3.4 Reproduktion av militär kultur genom en socialiseringsprocess
Ruffa menar att den militära kulturen bara kan utgöra en taktisk ”verktygslåda” om man via en socialiseringsprocess formas in i den. Ruffa ställer då frågan, blir all militär personal då ”socialiserade” in den rådande militära kulturen? Hon för fram två huvudargument för detta: Ett, att den militära organisationens unika karaktärsdrag gör detta väldigt sannolikt att inträffa. Två, att karriären inom det militära yrket inte har någon extern konkurrens, medlemmarna inom organisationen styr vilka som anses lämpliga att gå vidare.95 Detta innebär att den militära
kulturen är mycket homogen och påtaglig. Ruffa menar vidare att den militära kulturen är som mest påtaglig på den taktiska- och operativa nivån. Detta för att symboler, traditioner, värderingar, attityder och normer är ett kraftfullt verktyg för att skapa förbandssammanhållning och kunna hantera komplexa taktiska situationer.96
92Muth, Command culture, 8 & Finlan, Contemporary military culture and strategic studies, 25. 93 Weissmann & Ahlström, Mirror, mirror on the wall, who is the most offensive of them all?, 179. 94 Ibid,183
95Ruffa, Military cultures in peace and stability operations, 36. 96Ibid, 36
Även Jans och Schmidtchen menar att det formas ett klanskap som grundas i känslan av att tillhöra arméfamiljen. Det är inte alltid rationella val som styr hur en försvarsmakt förbereder sig inför krig utan det är dess militära kultur och klanskap som normerar vilka val och vad som får vara ledande. Den militära kulturen är en reaktion på kriget och en effekt (kanske den viktigaste) är att influera sannolikheten och formen av kriget.97 En professionell officerskår formas genom en socialiseringsprocess in i en gemensam uppfattning om hur kriget skall förstås och kontrolleras. Burk beskriver hur den militära kulturen reproduceras genom en socialiseringsprocess över generationer av officerare, en försvarsmakt kommer att överföra vad som är nedärvt från det förflutna. Burk menar vidare att denna process är mer kraftfull i segerrika försvarsmakter än de som ständigt drabbats av nederlag.98
Det teoretiska ramverket har hitintills fokuserats på att fördjupa samt förstå hur militär kultur reproduceras genom det militära utbildningssystemet. Kommande del om offensiv och defensiv krigföring kommer mer konkret precisera hur detta fenomen yttrar sig i studien. Detta för att kunna utforska och tolka den militära kulturens koppling till offensiv och defensiv krigföring i det empiriska underlaget.
3.5 Offensiv och defensiv krigföring
För att utifrån empirin tolka vilken tonvikt som läggs på offensiv kontra defensiv krigföring krävs ett grundläggande teoretiskt perspektiv som skapar ett stödjande lager i den teoretiska referensramen. Milan Vego presenterar följande enkla men kärnfulla indelning som bidrar med detta teoretiska lager i studien.
Militära målsättningar kan vara offensiva, defensiva eller en kombination av de två. Offensiv inriktning syftar till att slå, ta, förgöra ett territorium, position eller källan till en militär eller ickemilitär kraft. Defensiv inriktning syftar till att försvara, skydda eller kontrollera det samma.99 Vego menar att en försvarsmakt med överlägsen militär styrka i regel nyttjar en rad offensiva inriktningar för att nå uppsatta mål, medan den militärt underlägsne i normalfall måste ta till defensiva metoder tills styrkeförhållandena förändras. Det militära målet med en offensiv eller defensiv inriktning bryts sedan ned till uppgifter till förbanden. Processen med att skapa ändamålsenliga uppgifter utifrån högre målsättningar menar Vego snarare är en konstform än vetenskap.100
97 Jans & Schmidtchen, The real C-cubed, 448. 98 Burk, Encyclopedia of violence, peace & conflict, 455.
99Vego, Milan N., Joint operational warfare: theory and practice, U.S. Naval War College, Newport, RI, 2009, II-6. 100 Ibid, II-6
3.5.1 Balansen mellan offensiv och defensiv krigföring
Balansen mellan offensiv och defensiv krigföring nyttjas som ett teoretisk lager för att fördjupa förståelsen om fenomenet hur den militära kulturen påverkar det taktiska tänkandet enligt följande:
- En offensiv krigföring syftar till att slå, ta eller förgöra ett territorium, position eller källan till en militär eller ickemilitär kraft i syfte att nå uppsatt målsättning.
- En defensiv krigföring syftar till att försvara, skydda eller kontrollera ett territorium, position eller källan till en militär eller ickemilitär kraft i syfte att nå uppsatt målsättning. - En flexibel krigföring innebär att offensiva och defensiva metoder kombineras i syfte att
nå uppsatt målsättning.
Detta perspektiv bidrar till att tolka och förstå om den taktiska utbildningen fokuserar på offensiv eller defensiv krigföring, vad som premieras för att lösa det taktiska problemet. Även om det kan finnas inslag av både offensiv och defensiv krigföring, söker analysen fastslå vilken inriktning som är den dominerande - vad som är övergripande fokus för att lösa det taktiska problemet. Flexibel krigföring däremot, karakteriseras av att premiera lösningar som syftar till att nyttja en balans av offensiva och defensiva metoder.
Att nyttja Vegos enkla och tidlösa definition kan verka banalt, men det essentiella för studien är inte att ”dissekera” hur uppgifter ställs i taktiska prov utan tolka och förstå hur de formar svenska arméofficeraren taktiska tänkande.
3.6 Teoretiska yttringar för tolkande av empirin
Utifrån genomgången av militär kultur samt distinktionen mellan offensiv, defensiv och flexibel krigföring ovan identifieras specifika teoretiska yttringar som utgör en referensram för tolkning av empirin. Den teoretiska referensramen åskådliggör hur militär kultur i utbildningen av officerare yttrar sig i form av en socialiseringsprocess som reproducerar en identitet, skapar
handlingsmönster och förmedlar hur kriget skall förstås. Den militära kulturen som identitet
handlar om vilka officerskollektivet är. Handlingsmönster relaterar till hur officeren ska lösa sin uppgift och hur kriget skall förstås formar vad uppgiften och syftet är.
Socialiseringsprocessen har starka hierarkiska drag. Det är en formell utbildning som leder till nivåhöjande grad och lärarna vid skolorna är i regel officerare med högre grad. Identiteten, skapandet av handlingsmönster och hur kriget skall förstås utgör kärnan av den militära kulturen för officerskollektivet som reproduceras och överförs genom officersutbildningen.
Militär kultur inverkar på förståelsen och balansen mellan offensiv och defensiv krigföring vid lösandet av taktiska problem på stridsfältet. De tre deduktivt teoretiskt formade yttringarna kommer vara vägledande för tolkningen och kodningen av studiens empiri samt utgöra grunden för hur studiens resultat presenteras.
3.6.1 Militär kultur som identitet
Den militärt kulturella identiteten är ett uttryck för vilka officerskollektivet är, hur den svenske arméofficeren ser på sig själv – vilket är idealet om den svenske arméofficeren som reproduceras och fostras genom utbildningen. Identiteten utgör den kulturella kärnan av
normer, attityder och kunskap som reproduceras genom utbildningen, från äldre till yngre
kollegor. Normer, attityder och kunskap tar sig främst uttryck i empirin genom rättningskommentarer och vad som anses som viktigt vid lösandet av den taktiska uppgiften (vilken kunskap vill förmedlas). Studien utgår från att rättning och betygssättning är en vital del av den socialiseringsprocess som sker genom den taktiska utbildningen, eftersom den utgör en markör för vad som är rätt och fel inom den rådande militära kulturen.
3.6.2 Handlingsmönster
Handlingsmönster är ett uttryck för hur den svenske arméofficeren löser ett taktiskt problem – vad reproduceras genom utbildningen som normerande för hur taktik skall utövas. Detta tar sig uttryck i empirin i form av vilka taktiska mönster och handlingsmönster kopplat till offensiv, defensiv och flexibel krigföring som premieras vid proven. Handlingsmönstren observeras både över tid inom de olika utbildningarna och genom de olika skolstegen till fänrik, kapten och major. Handlingsmönster skall ses som skapandet av en normerande förståelse av taktik som reproduceras genom den militära kulturen vid utbildningen. Detta formar en perception av verkligheten hos officeren. Handlingsmönstret kommer därför bli vägledande för hur officeren angriper ett taktiskt problem utifrån balansen mellan offensiv och defensiv krigföring i en given kontext.
3.6.3 Hur kriget skall förstås
Hur kriget skall förstås är ett uttryck för vad uppgiften är för den svenska armén – vilken bärande idé om krigets förande som reproduceras genom utbildningen. Hur kriget skall förstås ses som hur den militära kulturen formar en övergripande förståelse av kriget och hur den tar sig uttryck i empirin – arméns uppgift och krigets högre syfte.
Uppgiften till eleven kan vara ensidigt offensiv, defensiv eller flexibel, men det övergripande scenariot eller högre uppgiften tydliggör vad som anses viktigt för krigets förande i stort.
Detta formar en socialisering in den rådande militära kulturen om hur krigets natur skall förstås inom armén i en större kontext. Vad är det centrala i kriget för armén och hur skall i ett vidare perspektiv krigföring förstås. Handlingsmönster är därför mer kopplat direkt till taktiken och dess utövande medan hur kriget skall förstås har en tydligare koppling till krigets förande i stort.
3.6.4 Visualisering av teoretiska yttringar
Formade yttringar skapar en lins, studiens teoretiska glasögon, genom vilken empirin hjälper oss att förstå hur militär kultur reproduceras avseende offensiv och defensiv krigföring vid utbildningen av svenska arméofficerare.
Figur 1: Visualisering av författarens teoretiska yttringar.
3.7 Teoridiskussion
Teorikapitlet har fokuserat på beståndsdelar av militär kultur som går att utforska och förstå utifrån studiens empiri – taktiska prov med tillhörande dokument från de olika nivåhöjande utbildningarna. Teoribildningen har därför fördjupats mot militär kultur och hur den reproduceras genom en socialiseringsprocess till kommande generation av officerare vid utbildning.
Det går givetvis att diskutera hur väl den teoretiska referensramen kan hjälpa studien utforska hur militär kultur reproduceras kopplat till offensiv och defensiv krigföring. Tolkningen utifrån referensramen blir i sin natur både subjektiv och påverkad av författaren. Samtidigt visar forskning på kopplingen mellan officersutbildning, militär kultur och valet av offensiv och defensiv krigföring i en given taktisk situation.
Studien gör ingen ambition över att fullständigt kunna ”lösa” detta problem, utan syftar till att fördjupa förståelsen kring fenomenet hur militär kultur formar officerares tankemönster och därmed hur ett taktiskt problem i strid skall förstås och lösas.
Sammantaget skall de teoretiska yttringarna för tolkande av empirin utgöra ett redskap, studiens teoretiska glasögon, som stödjer processen med att utforska frågeställningen och därmed dra relevanta slutsatser. De teoretiska yttringarna kan därav ses som författarens prägel på studien och fokuserar slutsatsdragningen i syfte att skapa transparens, precision och tillförlitlighet.
4. Metod
4.1 Metodologiska överväganden
Studien tar sin utgångspunkt i att det är förståelsen för ett fenomen snarare än förklaringen som är det centrala, detta kopplat till studiens akademiska intresse – militär kultur och dess reproduktion genom taktisk utbildning. Därmed blir mening och interaktion två ledord som format studien. Den kvalitativa analysen och tolkningen syftar till att kunna förstå helheten, det som studien vill fånga är ”….något annat än summan av delarna”.101
Tolkningen sker i förhållande till en kontext i ständig förändring, tolkningen skiftar därför mellan ett del- och ett helhetsperspektiv. Det är denna växling mellan del och den framväxande helheten som är det centrala.102 Ett tolkande perspektiv ses som det mest lämpliga angreppssättet när ett kulturbegrepp skall förstås, där forskaren lever i en kontext med potentiellt flera olika intersubjektiva sociala verkligheter. I detta fall, både som en tolk av händelser och mening, men även som en aktör i densamma.103
I en tolkande studie så är inte generalisering av resultatet till en annan eller större population
det avgörande, fokus är att skapa en djupare förståelse av ett fenomen.104 Samtidigt kan studien
bidra till att ge fortsatt forskning en mer generell förståelse över hur militär kultur reproduceras genom taktisk utbildning av officerare, ett fenomen som inte torde vara intressant endast ur svensk synvinkel. Många av de europeiska officersutbildningarna är sprungna ur ett gemensamt sätt att förstå krigföring och med allt mer fördjupade samarbeten.
101Esaiasson, Peter, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 3., [rev.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2007,
237-239.
102Wallén, Göran, Vetenskapsteori och forskningsmetodik, 2. uppl., Studentlitteratur, Lund, 1996, 33-34.
103Schwartz-Shea, Peregrine & Yanov, Dvora, Interpretive research design: concepts and processes, Routledge, New York, 2012, 41. 104Ibid, 23
