Fritt fram för friluftsliv, 2014

FART OCH FLÄKT

ELLER SAMVARO?

6

5

BÄTTRE UTEMILJÖER

15

FÖR BARN

VÄGVISARE UT

Fritt fram

för friluftsliv

Projektledare: Eva Stighäll

Omslagsfoto: Hans Berggren/Naturbild, Ingvar Junden, Tor Lundberg/Naturfotograferna/IBL Bildbyrå, Johan Willner/Etsabild

Foto i övrigt: Maria Kvarnbäck och Anna Richter om inte annat anges.

Text: Maria Kvarnbäck / Precis Kommunikation Formgivning: BNG Communication

ISBN: 978-91-620-8696-1

Innehåll

Naturvårdsverket: Sveriges miljö- myndighet med ansvar för att bland annat bevara och utveckla förutsätt-ningarna för friluftsliv.

– Tankesmedjan för friluftsliv är ett viktigt forum för att utveckla friluftslivet, sade Naturvårds- verkets generaldirektör Maria Ågren när hon hälsade deltagarna till smedjan 2014 välkomna.

Bred dialog om friluftsliv och natur-kontakt är angelägen. Inte minst eftersom både friluftslivets former och samhället förändras – snart bor 85 procent av Sveriges befolkning i städer.

– Hur kan bra förutsättningar för friluftsliv skapas med den utveck-lingen för ögonen?, frågade general-direktören.

Kunskap och medvetenhet liksom samhällsplanering som tar in frilufts-livets frågor, beskrevs som viktigt. Maria Ågren slog också ett slag för vägvisare i form av ledare, bra formation liksom anpassning av in-formation och anläggningar för att underlätta för alla att komma ut i

naturen. Regelverk som allemans- rätten och strandskyddsreglerna konstaterades ha en viktig roll för möjligheten att utöva friluftsliv.

Sofie Adolfsson, enhetschef för Bo-verkets enhet för stad och land tog

över stafettpinnen och riktade fokus mot naturen i och kring tätorten.

– De gröna områdena levererar eko- systemtjänster som dagvattenhante-ring och temperaturutjämning. Och de har en viktig funktion för många människors friluftsliv, sade Sofie Adolfsson som fortsatte:

– Miljöer som finns nära och som är lättillgängliga skapar förutsätt-ningar för att vara ute. Upplevelserna i mindre skala – i staden, nära hem-met – kan i sin tur ge ingångar till annan utevaro, där kan födas lust att känna hur forsen lukar och till andra, mer äventyrliga upplevelser. Att se till att stadens viktiga grön-områden bevaras och att det finns möjligheter till ”ett liv ute när man känner för det” i tätorter konstatera-des viktigt för Boverket.

Friluftsliv och samhälle i förändring

Tankesmedjan i backspegeln SID 3

Biosfärområde som brobyggare SID 4

Det gröna finrummet SID 6

Därför behövs friluftsplaner SID 9

S:t Olavsleden – från idé till verklighet SID 10

Havsplanering och friluftsliv SID 12

Den viktiga vägvisaren SID 15

Maria Ågren, generaldirektör, Naturvårdsverket Sofie Adolfsson, enhetschef, Boverket

TANKESMEDJA FÖR FRILUFTSLIV 2014

Konferensen arrangerades av Naturvårdsverket i samarbete med: Boverket, Centrum för naturvägledning, Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för delaktighet (tidigare Handisam), Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket, Konsument-verket, Lantbrukarnas Riksförbund, Miljödepartementet, Mittuniversitetet/ETOUR, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Statens Fastighetsverk, Svenskt Friluftsliv, Sveriges Fritids- och Kulturchefers förening och Tillväxtverket.

Personliga möten, perspektiv och kompetenser som blandas. Input, nya idéer och utvidgade nätverk, liksom insikt om att man inte är ensam om utmaningen att utveckla friluftslivet. Den årliga tankesmed-jan för friluftsliv är och förblir en tummelplats för stärkande utbyte av kunskap och erfarenheter.

Smedjan visade tydligt att plane-ring är ett huvudspår för att skapa goda förutsättningar för friluftsliv. I siktet finns de tio friluftsmålen, stän-digt närvarande i diskussioner och föredrag. Målen blir allt hetare i takt med att halvtidsutvärderingen 2015 kommer närmare. Smedjan kon- stateras ha en viktig funktion på vägen mot målen; samråd med fri-luftslivets alla parter är en viktig del av Naturvårdsverkets arbete för att samordna arbetet mot det övergri-pande målet om ”ett rikt friluftsliv”.

Både välbekanta och nya ämnen tog plats på önskelistan för nästa års tankesmedja. Här fanns både strandskydd, mera Norrland, snö-skoter, allemansrätt, besökarunder-sökningar, digitala plattformar, kon- flikthantering/dialog om motstri-diga intressen, nya svenskar, barns utevistelse, ekosystemtjänster och friluftslivets ekonomiska värde.

Även bland smedjans utställare märktes både bekanta och nya namn. Till de förstnämnda hörde Sportfisk-arna, en förening som fortsätter att visa fram spännande projekt. Sport- fiskarna tar årligen ut cirka 20 000 barn på fiskeaktiveter. Bland nya besökare fanns Havs- och Vatten- myndigheten och Hushållningssäll-skapet i Värmland som bland annat presenterade en ny webbplats om värmländska leder med en modell för hur leder kan tas fram och skötas.

MÅL FÖR

FRILUFTSPOLITIKEN

1. Tillgänglig natur för alla 2. Starkt engagemang och

samverkan 3. Allemansrätten

4. Tillgång till natur för friluftsliv 5. Attraktiv tätortsnära natur

6. Hållbar regional tillväxt och lands-bygdsutveckling

7. Skyddade områden som resurs för friluftslivet

8. Ett rikt friluftsliv i skolan 9. Friluftsliv för god folkhälsa 10. God kunskap om friluftslivet

Tankesmedjan 2014 i backspegeln

Full fart framåt!

Nytt för 2014 var möjligheten för deltagarna att direkt på plats välja vilka av friluftslivets frågor som borde ges prioritet.

Tankesmedjan 2014 har lagts till handlingarna, men processen

mot friluftsmålen har fått en skjuts framåt i form av nya idéer,

identifierade behov och många förslag till hur friluftslivet kan

gynnas.

I biosfärområden utvecklas landskap och livsmiljöer i dialog med männ-iskor och aktörer. Och det på ett sätt så att naturen inte påverkas negativt. Inriktningen är inte given, utan be-stäms av varje respektive område uti-från utvecklingsbehov och intressen. – Biosfärområden ska visa upp goda exempel på hur de utmaningar planeten står inför kan hanteras re-gionalt och lokalt, säger Johanna MacTaggart, samordnare för Sveriges biosfärområden. För Vänerskärgår-den med Kinnekulle, som omfattar Götene, Mariestads och Lidköpings

kommuner, är ökad besöksnäring en viktig motor för utveckling. Här kan Biosfärområdet bidra.

– Erfarenheter från andra länder visar att biosfärområden ger ökad attraktionskraft, bekräftar Johanna, men tillägger att det är viktigt att ha hållbarheten med sig.

Gynnar friluftslivet

Ett utvecklat ledsystem liksom affärs-utveckling för gröna turismföretag är centrala inslag i arbetet för håll-bar turism. En vandringsled längs Vänerns strandlinje, en pilgrimsled

upp på platåberget Kinnekulle och en ny cykelled har hittills sett dagens ljus. På vilket sätt har Biosfärområdet underlättat arbetet?

– Biosfärområdet har tillfört en samordningsfunktion och ett

tema-Unescos biosfärområden bygger broar mellan aktörer, men de är också en kunskapskälla

att ösa ur. Inte minst i fråga om arbetssätt och metod.

I Sverige finns en handfull områden, alla med olika inriktning. För Vänerskärgården med

Kinnekulle i Västra Götalands län är friluftsliv och ekoturism ett utvecklingsområde. Det ska

gynna både landsbygden och det lokala friluftslivet.

På tur i Nordskog, Källby vid foten av Kinnekulle. Flera nya leder har bildats inom ramen för biosfärområdet i Västra Götalands län. Karta och vägvisning finns på www.vanerkulle.se.

Biosfärområden som brobyggare

”Biosfärområdet har

gjort det möjligt att

samla berörda aktörer

kring en gemensam

målbild.”

FOTO: BIOSF

tiskt arbetssätt, som gjort det möjligt att samla berörda aktörer kring en gemensam målbild – en hållbar desti-nation, förklarar Johanna.

Temat ”infrastrukturetablering” handlar bland annat om markägar-kontakter, långsiktig skötsel av led-system, anpassning av busshållplatser liksom säkrare trafikkorsningar. Dialogen har inkluderat det lokala för-eningslivet, privata markägare liksom offentliga myndigheter utifrån sina respektive roller.

– Myndigheterna skapar förutsätt-ningar för att nå den gemensamma målbilden och ideell sektor bidrar genom att bestämma, märka ut och delvis underhålla ledernas sträck-ning, förklarar Johanna.

Satsningar på nya naturstråk har också gynnat det lokala friluftslivet.

– Cykelleden utnyttjas flitigt även av boende, säger Johanna. Familjer cyklar mer, dessutom kommer bättre skyltning och upprustning av leder både boende och besökare till del. Ridleden som invigs sommaren 2014 kommer att fylla ett stort behov av lokala ridvägar.

Hållbara transporter

En ekoturismdestination behöver även kunna erbjuda hållbara trans-porter. Biosfärområdets metod – att skapa forum och ta initiativ till sam-tal mellan olika aktörer – har givit

resultat. Dialog mellan politiker från berörda kommuner, med trafikbolag och entreprenörer har resulterat i att marknadsföringen av besöksmål idag också inkluderar en beskrivning av hur man reser dit med lokaltrafik.

– Tack vare denna ”knytkalas- metod” finns idag förbättrade möjlig-heter att resa kollektivt till områdets olika besöksmål, säger Johanna nöjt. Det lokala trafikbolaget har priorite-rat upp besökare som målgrupp och man får idag ta med cykeln på Kinne-kulletåget, konstaterar koordinatorn som menar att utvecklingen tydligt visar på biosfärområdets roll – en in-spiratör snarare än en operatör.

Biosfärområden som brobyggare

FAKTA BIOSFÄROMRÅDEN

• Biosfärområden är samlade i ett världsomspännande nätverk, idag finns drygt 620 biosfärområden. Ett tjugotal nya bildas varje år. I Sverige finns hittills fem områden.

• En ideell förening är huvudman för Biosfärområde Vänerskärgården med Kinne-kulle. I styrelsen sitter bland annat ledamöter för de tre kommuner som ingår i området; Götene, Mariestad och Lidköping.

• Utvecklingen av området fortsätter; målet är att öka kvaliteten på upplevelserna, bygga en starkare identitet, och skapa bättre förutsättningar för både hållbar besöksnäring och friluftslivet.

MER INFO: http://vanerkulle.org

KONTAKT: johanna.mactaggart@vanerkulle.se

Johanna MacTaggart är samordnare för Sveriges biosfärsområden.

Nu ska kunskapen om vad som är bra utemiljöer för barn och unga hitta till planeringsbordet. Boverket har regeringens uppdrag att ta fram en vägledning i saken.

– Vi vill tydliggöra vilket stöd man kan få i plan- och bygglagen (PBL) när det gäller barns och ungas ute-miljöer, säger Agata Bar Nilsson, utredare vid Boverket. Vägledningen ska vara ett stöd i både planering, utformning, skötsel och förvaltning. Fokus ligger på skol- och förskole-gårdar. Även skolans eller förskolans användning av näraliggande grön-områden behandlas.

PBL säger att friyta ska skapas där barn bor eller vistas, men lagen

öppnar för tolkningar om ytans stor-lek och kvalitet. Agata Bar Nilsson konstaterar att kunskap om bra ute- miljöer i hög grad finns, men att den inte alltid används i planeringen. Det är här Boverkets vägledning kommer in i bilden. Uppdraget ses som ange-läget, men inte utan utmaningar:

– Barnen spenderar mycket tid i förskola och skola, det är viktigt att de har bra miljöer att vistas i. Sam-tidigt vet vi att barn rör sig för lite och att det är hård konkurrens om mark i många tätorter, säger Agata Bar Nilsson.

Vägledningen tas fram i samarbete med Movium vid SLU. Materialet presenteras våren 2015.

Bättre utemiljöer för barn och unga

– Vi hoppas att studien ska leda till att människor börjar reflektera över friluftsliv på ett nytt sätt, sammanfat-tar studiens förfatsammanfat-tare Ebba Lisberg Jensen och Pernilla Ouis vid högsko-lan i Malmö. Deras redovisning om invandrares friluftsvanor baseras på intervjuer med personer med ut-ländsk bakgrund i Malmöregionen. I tre års tid (2008–2011) har författar-na besökt SFI-klasser, rest med författar- natur-guider och gjort spontana intervjuer. Materialet tecknar ett komplext mönster av faktorer som påverkar in-vandrares friluftsliv.

Ingen gröt

Författarna pekar på att det finns många dimensioner av umgänge med naturen och att bilden av hur man skapar förutsättningar för friluftsliv ofta förenklas. Särskilt utmanande blir det när man ska skapa något för människor från andra kulturer.

– Vi får ibland höra att ett

grön-område ska utvecklas för att särskilt tillgodose invandrares behov. Men ofta saknas kunskap om hur dessa vill använda naturen, säger Pernilla Ouis.

– Vår studie visar att friluftslivet inte kan förstås som en enda gröt, utan man måste titta på det ur olika perspektiv. Praktiskt utövande, dess mening och själva platsen är alla vik-tiga komponenter. Man måste helt enkelt ta reda på vad folk gillar, till exempel var man fiskar och varför. Kanske är det viktigt att värna fisket

i en av innerstadens kanaler likaväl som i ett grönområde?

– Det finns många fördomar om invandrare och natur, kompletterar Ebba Lisberg Jensen. Att utlandsföd-da till exempel skulle vara rädutlandsföd-da för naturen är inget vi stött på. Däremot blev vi överraskade över att de soci-ala värdena är så viktiga. Att umgås med familj och vänner är ett viktigt motiv till att gå ut för många med ut-ländsk bakgrund. Det betyder att de kanske inte alls är känsliga för om en miljö är tillrättalagd eller trång.

Trender och perspektiv

Författarna tycker sig se generella trender i friluftslivet som de menar blir mindre romantiskt och natur-vetenskapligt. Istället växer den soci-ala betydelsen, friluftslivet blir också mer fysiskt och smälter samman med idrott.

Summeringen av invandrares tan-kar om friluftsliv ger därtill

perspek-Det gröna

finrummet

Etnicitet, friluftsliv och

naturumgängets urbanisering

Finns det ”bra” och ”dåligt” friluftsliv? Gör vi svenskar naturen

till ett finrum? Och vet vi egentligen hur invandrare vill använda

naturen? Ett forskningsprojekt med syftet att undersöka

invand-rares friluftsvanor varnar för att låta svenska värderingar styra

om vi vill få ut fler med utländsk bakgrund i naturen.

”Man måste helt

enkelt ta reda på vad

folk gillar, till exempel

var man fiskar och

varför.”

tiv på den svenska natursynen. Enligt författarna tenderar vi svenskar att göra naturen till något av ett finrum där ”bättre och sämre” friluftsliv kan utövas.

– Det finns en moral kring vad som är den ”goda” aktiviteten i Sverige – kanske gör vi svenskar ett misstag som tror att det romantiska frilufts-livet i orörd natur är idealet? I själva verket är vi kanske rätt ensamma om att tycka så.

För personer med utländsk bak-grund kan naturen också vara ett fin-rum – ett ”fint fin-rum” för social sam-varo där man träffar släkt och vänner. För samhället ligger då utmaningen i att utforma finrummet så att många kan vistas där utifrån sina olika ut-gångspunkter.

– Slutsatsen är att det svenskar tra-ditionellt har använt naturen till inte rakt av kan överföras till invandrare. Att lägga svenska värderingar i synen på friluftsliv och natur underlättar

inte om vi vill få fler personer med ut-ländsk bakgrund att vistas i naturen, avrundar Ebba Lisberg Jensen.

Enkät tillför

ny kunskap

– En nationell enkät ska ge

svar på hur svenskar utövar

friluftsliv över årets olika

års-tider. Resultatet ska kunna

användas av alla som berörs

av, beslutar om eller planerar

för friluftsliv. Det ska också

användas för att styra mot

både miljömål och målen för

friluftsliv.

Insamlingen av enkätsvar, sam-manställning och analys utförs av Mittuniversitet i Umeå:

– 700 personer tillfrågas per må- nad via en web-baserad enkät, berättar Peter Fredman, profes-sor och projektledare vid Mittuni-versitetet. De tillfrågade fungerar som en panel av personer mellan 16–84 år, utvalda för att represen-tera Sveriges befolkning. När un-dersökningen väl är klar har Mitt-universitetet bortåt 8 400 svar att analysera.

Undersökningen genomförs över ett år och ska vara klar i december 2014. Enkäten innehåller allmänna frågor om vilket friluftsliv man id-kar och när man utövat detsam-ma, målet är att svaren ska spegla svenskarnas friluftsvanor över hela året.

En sammanställning av enkät-svaren ska vara klar våren 2015 för att användas i utvärderingen av miljömålen samt i uppföljning och rapportering av friluftsmålen i de-cember 2015. Statistiken kommer finnas tillgänglig via Mittuniversi-tetet – se universiMittuniversi-tetets webb och i särskilda rapporter.

LÄS MER: Mer om verktyg för att följa upp friluftsmålen finns i Natur-vårdsverkets rapport ”Uppföljning av friluftsliv”.

Se www.naturvardsverket.se/ publikationer

OM FÖRFATTARNA:

Pernilla Ouis är docent i hälsa

och samhälle, med inriktning på etniska relationer.

Ebba Lisberg Jensen är docent i

humanekologi. Båda är verksamma vid Malmö Högskola.

Tankar om friluftsplaner finns i många kommuner, men få har gått från ord till handling. Naturvårds-verkets årliga enkät till kommunerna visar att enbart cirka 13 procent av Sveriges kommuner har en politiskt antagen plan för att främja och värna friluftslivet.

Deltagarna på smedjan lyfte dock fram att önskemål om friluftsplaner börjar komma från den politiska led-ningen. Desto större är behovet av vägledning för ett bra resultat.

– Vi behöver vägledning hela vägen från start via process till tillämpning, sade flera kommunrepresentanter under workshopen. Argument för fri-luftsliv, goda exempel liksom nätverk för erfarenhetsutbyte mellan kom-muner efterlystes.

Friluftsplanering – obruten

mark i många kommuner

Smedjans mest välbesökta workshop handlade om kommunal friluftsplanering. Ett 60-tal

personer fick ta del av Örnsköldsviks och Linköpings kommuner arbete med att ta fram

frilufts-planer. Pågående forskning liksom information om ny vägledning för friluftsplanering lyftes fram.

Önskelistan på vad sådan vägledningen ska innehålla växte sig lång under mötet.

VÄGLEDNING PÅ GÅNG

Kommunal friluftsplanering ska ges stöd med syftet att ge friluftslivet starkare ställning. Initiativet kommer från Naturvårdsverket, den nya vägledningen ska bland annat innehålla en stegvis process för hur friluftsplaner kan tas fram samt ge förslag på struktur och innehåll i en friluftsplan.

– Vi hoppas att en bättre kunskapsbas och en enkel men verkningsfull modell för framtagande av friluftsplaner ska bidra till att kunskaper om fri-luftsliv synliggörs i den fysiska planeringen, säger Eva Stighäll, samordnare för friluftslivsfrågor vid Naturvårdsverket.

Ökad synlighet bedöms i sin tur ge friluftslivet högre status i planeringen och bidra till att det i högre grad beaktas i avvägningen mot andra intressen. Arbetet genomförs i samarbete med Blekinge tekniska högskola. Kunskaps-underlaget baseras på tidigare forskning samt erfarenheter från pågående arbete med nya friluftsplaner i två kommuner; Linköping och Örnsköldsvik. Dessutom studeras ett urval andra kommunala friluftsplaner. Vägledningen ska vara klar våren 2015.

Friluftsplanering i praktiken – öppet möte och gruppdiskussion om friluftsprogrammet på Natur- och friluftstinget 2013 i Örnsköldsvik.

– En sektorsplan för friluftsliv

ställer samman kunskap och

lyfter fram friluftsliv som

in-tresse. I planen klargörs

prio-riteringar och ansvarsfrågor,

sammantaget kan det stärka

friluftslivet.

Det säger Lena Petersson Forsberg, forskare med anknytning till Ble-kinge tekniska högskola och fysisk planerare i Motala kommun. Peter-son Forsberg deltar i arbetet med ta fram en vägledning för kommuners friluftsplanering.

Mot bakgrund av tidigare forsk-ning lyfter forskaren fram flera argu-ment till varför friluftsplaner behövs: • Friluftslivet är ett förhållandevis

svagt intresse vid avvägningar mot andra intressen i de fall de konkur-rerar om samma markområden. • Förtätningstrenden är stark och

of-ta okritisk till de konsekvenser som förtätning kan innebära för urbana grönytor.

• Friluftslivets förutsättningar och värden behandlas splittrat i flera oli-ka styrdokument inom kommunen. • Ansvaret för friluftsliv är ofta

upp-delat i den kommunala organisa-tionen och ansvarig tjänsteman kan saknas helt.

– Samhället har en hög tilltro till fy-sisk planering som verktyg för att skydda friluftsliv. Men vi bortser från det faktum att planeringen faktiskt handlar om att göra avvägningar mot andra intressen, konstaterar Lena Petersson Forsberg.

Forskaren vill också slå ett slag för vikten av att friluftsplanen tas fram i en process med bred förankring och där medborgarna ses som viktiga kunskapsförmedlare. Medborgarna ges också en roll i arbetet för att se till att planen, väl antagen, efterlevs.

– Nuvarande planeringslagstiftning kan inte av egen kraft skydda eller främja friluftslivet, utan planbeslu-tens utfall är beroende av att männ-iskor engagerar sig för friluftslivets räkning i planeringsprocesserna, på-pekar Lena Petersson Forsberg.

Därför behövs friluftsplanen

Bra kan

bli bättre

På 50 sidor sammanfattas en ny policy, strategi, och åtgärdspro-gram för det lokala frilufts-livet i Örnsköldsvik.

Kommunen i Ånger-manland har ett rykte om sig att vara bra på friluftsliv och har sedan flera år ett för-valtningsövergripande samarbete för intern samordning av frilufts- livets frågor. Men någon samlad friluftsplan har kommunen inte haft tidigare. Nu ska det bli ändring på den saken. Efter en intern- remiss i kommunen är planen klar för samråd med allmänheten.

– Att samla frågorna i ett do-kument gör det möjligt att jobba

med friluftslivet på ett långsiktigt och hållbart sätt, berättar Kim Nilsson, projektledare för den nya friluftsplanen.

De största utmaningarna hittills har enligt projektledaren handlat om att få till en bra process med bred förankring – både internt och med allmänheten. Väl klar

hop-pas Nilsson att planen kan leda till ökad tydlighet.

Frilufts-planen innehåller mål för utvecklingen och

re-dovisar utgångspunk-ter för prioriutgångspunk-teringar av bland annat an- läggningar och skötsel.

– Markägare och för-eningar får veta hur kommu-nen tänker och kan avgöra hur de kan påverka och bidra. I slutän-dan ska friluftsplanen gynna all-mänheten, bland annat genom att den identifierar barriärer och hjälper till att övervinna hinder som trygghets- och tillgänglig-hetsfrågor, avslutar Nilsson.

”Arbete med friluftsplaner har stöd i lag-

stiftningen. Plan- och bygglagen liksom miljö-

balken anger att friluftsliv är ett av de allmänna

och enskilda intressen som ska beaktas i den

kommunala fysiska planeringen.”

Putte Eby funderade både en och två gånger om uppdraget var realistiskt – fanns det tillräcklig kraft i denna sovande led för att skapa jobb? Men efter benchmarking med andra svens-ka leder och inläsning på den helige kung Olavs öde var saken klar: Leden har potential att locka stora skaror!

– Mitt uppdrag är solklart, säger Putte Eby: jag ska se till att det kom-mer dit fler vandrare och turister. I det större sammanhanget handlar det om att skapa arbetstillfällen och bromsa avfolkningen på landsbygden, säger en entusiastisk Eby och fortsätter:

– Besöksnäring och turism kan ge lokal utveckling och behöver på inget sätt stå i konflikt med friluftsliv. Fri-luftslivsprodukter kan bli besöks- näringsprodukter och tvärtom.

Konsten att väcka en slumrande led

FOTO: S. HOFFMANN

Från idé till verklighet – Putte Eby om stegen mot en framgångsrik led

Vandrar på en pilgrimsled gör man för reflektion och eftertanke. På dessa leder satte vandrare ner sina fötter redan för tusentals år sedan.

En urgröpning i graniten bakom

altaret i norska Stiklestads kyrka,

där den helige kung S:t Olav enligt

sägnen vilat sitt huvud strax före

sin död. Det fick projektledaren

Putte Eby att anta utmaningen

– att skapa nya jobb genom att

väcka liv i den urgamla

pilgrims-leden mellan Selånger utanför

Sundsvall och Trondheim i Norge

där Olav en gång vandrat.

BAKGRUNDSARBETE

MÅL: Hur många jobb? Hur många entreprenörer? Antal besökare? För exempel S:t Olavsleden är målet beskrivet som antal besökare.

MÅLGRUPP: Vem ska gå på leden? Den egna befolkningen eller långväga turister? För exempel S:t Olavsleden är målgruppen +55år, besökare från Sverige/Norge samt Tyskland/Neder-länderna. Målgruppens preferenser avgör det arbetet med leden (service-nivå, typ av information etc).

RESURSER: Budget, story, USP, andra aktörer? Sök medel – S:t Olavsleden finansierades via EU:s fond för Interreg-projekt. En bra ”story” bakom projektet kan ge en bra USP (Unique Selling Point).

S:t Olavsleden är 560 kilometer lång och invigdes hösten 2013. Den hösten vand-rade cirka 250 personer på leden. 2014 är målet 2 000 vandrare. Först om en handfull år bedömer Putte Eby att målet – att skapa nya jobb – kan utvärderas. MER INFO: www.stolavsleden.com

Jobbet fick startas från början. Ing-en visste exakt var Olav hade hittat fram i terrängen. Men historiska reli-ker i form av pilgrimskällor avslöjade sträckningen i stort. Och det lokala bevarandeintresset i bygden bidrog med kunskap, på både svensk och norsk sida.

– Det första jag gjorde var att eta-blera ett namn, annars skulle leden inte kunna kommuniceras, förklarar Eby. Valet föll på S:t Olavsleden, en kompromiss mellan de elva deltagan-de svenska och norska kommunerna.

Putte Eby lyfter fram tre faktorer som avgör möjligheten att lyckas med lanseringen av en ny turismpro-dukt. Det krävs kraft i själva storyn, det måste finnas övernattningsfacili-teter och det ska helst finnas en unik kärna i det hela – en USP, ”Unique Selling Point”.

Från viking till helgon

I fallet S:t Olavleden är historien om norske Olav själv, vikingakungen som omvänds vid Gibraltar under ett av sina rövartåg, en viktig

fram-gångsfaktor. Efter en serie händel-ser återvänder Olav med sin här till Norden. Han stiger i land i Selånger, vandrar de dryga fem milen och dör i ett historiskt slag år 1030 i norska Stiklestad. I stadens kyrka finns ste-nen han stödde sig mot när han dog inmurad i altaret. Olav blir helgon-förklarad efter sin död och får många kyrkor och leder uppkallade efter sig. Nidarosdomen i Trondheim är hans gravkyrka och därmed slutmålet på pilgrimsleden.

Marknadsföringen

Fotarbetet fortsätter, nu i form av ett intensivt marknadsföringsarbete.

– Mitt jobb är att skapa Skandi-naviens svar på spanska vandrings- magneten Santiago de Compostela, sä-ger Putte Eby som redan har visat fle-ra utländska reportfle-rar runt i marker- na utanför Selånger. Ett reportage i ett av Europas många vandringsmagasin anses vida mer värt än en annons.

Marknadstänket är centralt – på projektledarens tröja syns den stiliga symbolen för S:t Olav framtagen av norska Pilegrimscenter i Trondheim.

Tryckt material och en informativ webbplats; www.stolavsleden.com ingår i paketet. Allt översatt till norska, engelska och tyska. TV4:s Agneta Sjödin ska förhoppningsvis vandra på leden med ett kamerateam vilket väntas ge stor uppmärksamhet. Och självklart finns S:t Olavsleden på sociala medier.

Konsten att väcka en slumrande led

Från idé till verklighet – Putte Eby om stegen mot en framgångsrik led

GENOMFÖRANDE

Etablera service. Kommer inga vandra-re vill ingen öppna upp vandrarhem – finns inga boendemöjligheter kommer inga besökare. Moment 22? Stötta och

uppmuntra entreprenörer i området för att få dessa att våga satsa.

Marknadsföring. Webbplats, kartor och kommunikationstjänster. Utnyttja vandringsledskonferenser, mässor, bearbeta lokal press och ordna vis-ningsresor för nationell och internatio-nell press.

FRAMTIDA

FÖRVALTNING

Kulturvärden, yrkesfiske, sjöfart, en-ergi, försvar, friluftsliv och turism. Listan över intressen som använder hav och kust är lång i Havs- och vat-tenmyndighetens underlag till det som ska bli Sveriges första havspla-ner. Bakgrunden är en målsättning om bättre hushållning med haven, viktigt eftersom anspråken på att an-vända havet ökar.

– Havsplanerna ska vara råd- givande vid avvägningar mellan olika intressen och skydda havet som en långsiktig resurs, säger Thomas Jo-hansson, chef vid enheten för havs-planering och maritima frågor.

Konfliktytor

Myndigheten pekar på att friluftsliv och turism både kan stödja varandra och konkurrera. I sin halvtidsrapport från mars 2014 redovisar Havs- och vattenmyndigheten potentiella intres-sekonflikter mellan olika delar av fri-luftsliv och turism liksom med andra intressen.

Exempel på konkurrens mellan friluftsliv och turism är exploatering för turistiska ändamål i områden som är viktiga för friluftsliv. Andra konfliktytor kan uppstå vid ambi-tioner om energiutvinning eller ökad tillväxt av andra näringar i eller med koppling till havet.

På tankesmedjan diskuterades kon-flikter mellan boende och båtfolk, bland annat till följd av brist på toa-letter och fungerande avfallshante-ring. Ett gemensamt konfliktområde mellan hav, sjöar och vattendrag be- fanns vara snabba farkoster kontra badande, kanotister och andra som syns dåligt. Konflikten uppstår i strandnära områden där flera frilufts-utövare vistas på samma yta.

Kunskapsbrist

I sin nulägesbeskrivning i havsplane-ringen lyfter Havs- och Vattenmyn-digheten fram friluftsliv och turism som ett viktigt område med en väx-ande ekonomisk betydelse. Samtidigt

konstateras att det finns brister i kun-skapen om hur havet nyttjas.

– Vi vet att det börjar bli trångt i vissa vatten, desto viktigare att vi kartlägger intressena och att berörda aktörer försöker förebygga och lösa de konflikter som kan uppstå, kon-staterar Thomas Johansson och fort-sätter:

– Havsplaneringen kan bidra till att lösa trängselproblemen. Det på-gående arbetet innebär att vi analy-serar användningen av kust och hav och fördelar utrymmet med sikte på ekologiska, ekonomiska och sociala målsättningar, avrundar Johansson.

Thomas Johansson, Havs- och vatten-myndigheten

Fritt fram på havet –

eller?

På land finns vilja och visioner för hur olika områden ska

användas men för vatten saknas det ofta. För havet höjs nu

ambitionerna, Havs- och vattenmyndigheten pekar på behovet

av bättre planering för bland annat friluftsliv. Flera potentiella

intressekonflikter, men också möjliga synergier med andra

aktiviteter, lyfts fram i en ny kartläggning.

Oaktsam vattenskoteråkning har länge varit ett störningsmoment för både friluftsliv, boende och besökare. I Sverige finns cirka 12 000 vatten-skotrar, antalet ökar med cirka 1 000 per år. Det nya lagförslaget skapar enligt myndigheten förutsättningar för att komma tillrätta med vatten-skoterproblem, buller och svall från snabba farkoster.

Förslaget innebär att nuvarande Vattenskoterförordningen upphävs och ersätts av annan lagstiftning med

inriktning på att komma till rätta med de beteenden hos förare som orsakar dagens olägenheter. I det nya förslaget likställs vattenskotrar med andra typer av snabbgående farkos-ter.

Förslaget i korthet:

•krav på höghastighetsbevis för framförande av fritidsfartyg som kan uppnå hastigheter om minst 35 knop (18 år),

• krav på behörighetsbevis för föran-de av fritidsfartyg som kan uppnå en hastighet om minst 15 knop (15 år),

• reglering av det nuvarande kust-skepparintyget,

• nuvarande vattenskoterförordning upphävs.

Lagförslaget beräknas beröra cirka 880 000 fritidsbåtar och stora utbild-ningsinsatser bedöms behövas.

Fritidsbåtar i Idefjorden, norra Bohuslän.

Nytt lagförslag om snabba farkoster

Alla konflikter kan inte lösas med fysisk planering. Havs- och

vatten-myndigheten fick i juni 2013 i uppdrag av regeringen att föreslå

lag-ändringar som behövs för att komma till rätta med problem som orsakas

av vattenskotrar och andra mindre motordrivna vattenfarkoster.

HAVSPLANERING

I KORTHET

• Havs- och Vattenmyndigheten presenterade i mars 2014 en nulägesbeskrivning av det på-gående arbetet med havsplaner för Sveriges kust och hav.

• Havsplanerna kommer att om-fatta alla Sveriges havsområ-den, territorialhavet och eko-nomisk zon, men inte området närmast kusten. Planeringen av kusten sker via översikts-planering i Sveriges cirka 80 kustkommuner.

• Pågående havsplanering bedrivs i en öppen process. Under 2014 ordnas flera dia-logmöten runt om i Sverige. Mer om havsplanering finns på www.havochvatten.se

FOTO: NILS R

– Vi har skickat enkäter till länsstyrel-ser, kommuner, samebyar för att få in kunskap om var resurser och åtgär-der främst behövs, berättar Per-Olof Wikberg, projektledare vid Natur-vårdsverket.

Både leder för vandring, skidåkning och cykling ses över. Liksom leder för snöskoter, terrängkörning och ren-flyttning. Översynen består i huvud-sak av tre delar:

1. Klargörande av ansvar nationellt och regionalt,

2. nulägesbeskrivning som kartlägger

och beskriver nuvarande ledsys-tem,

3. föreslag till åtgärder för att skapa ett bra ledsystem i fjällen inom ra-men för tillgänglig finansiering. Kartläggningen som tas fram våren 2014 ska innehålla en bedömning av upprustningsbehovet samt vad det kostar att löpande förvalta ledsyste-met. Sommaren 2014 följs arbetet upp med en enkät till fjällvandrare. Slut-målet är att ta fram en ny vägledning och vid behov justera ledsystemet.

FOTO: INGV

AR JUNDEN

Hallå fjällvärlden

– håller lederna?

550 mil fjälleder, 400 broar och otaliga vindskydd med

statligt huvudmannaskap ses just nu över. Förutom

kartläggning av status är siktet inställt på bättre leder

och tydligare ansvar för skötsel och underhåll.

Kryssmarkering visar vägen i fjällen.

Lösningar på

fyrbent friluftsliv

Ridleder, ridturism, ridsport och allemansrätt. Workshopen om rid-leder diskuterade ridsportens an-svar, kommunens roll och vad som kan göras för att minska risken för konflikter när skog och mark ibland blir hårt trampad av hästhovar.

”Kommunen måste ta ett större ansvar för att minska

konflikter och öka säker-heten”, ansåg några del-tagare. Andra betonade att ”markägarna måste vara med och att det är viktigt med en dialog och samarbete”. Några ville ge kommunerna ett kraftigt ökat ansvar: ”Kommunernas borde jämställa ridvägar/ridleder med andra idrottsanläggningar. När kommunerna anlägger nya gång- och cykelvägar är det kostnads- effektivt att bygga ridväg samtidigt.”

GODA EXEMPEL

Österåkers kommun – har sedan 2010 en ridplan med årlig bud-get för underhåll. Vid byggnation av nya leder står kommunen för anläggningskostnaden, särskilda ”ridledskort” bidrar till finansie-ringen.

Norrköpings kommun – har samlat berörda till lokala dialog-möten för att minska konflikter och lösa problem. Kommunen har skapat ridleder, diskussion om avgift för nyttjandet pågår.

Det ideella föreningslivet utmanas på många håll av svårigheten att hitta ledare för sina aktiviteter. På Tanke-smedjan diskuterades nuläge liksom vägar till ökat föreningsengagemang. För åtgärder behövs – Ulf Silvander, generalsekreterare för paraplyorga-nisationen Svenskt Friluftsliv får tyd-liga signaler från medlemsförening-arna. Särskilt svårt är det att hitta

re-surser till administrativa funktioner. – Man går med i en friluftsorga-nisation för att man är intresserad av att vara ute, inte för att man vill sköta kontorssysslor, förklarar Ulf Silvander. Lösningen är mer resurser till medlemsföreningarna så att det administrativa arbetet kan skötas av tjänstemän. Det anses också viktigt att inte belasta föreningarna med

yt-terligare administration i form av till-stånd, anmälningsplikt och rappor-teringskrav.

Olika förutsättningar

Ulf Silvander betonar att det finns nyanser i frågan om ledarbrist, utma-ningen ser olika ut i olika föreningar. Scouterna och Sportfiskarna hör till organisationer som jobbar målmed-vetet för att få bredd och stabilitet i ledarskiktet. Och som har lyckats bra med det. Andra har det tuffare. Sil-vander tror att det i vissa fall hänger samman med den nödvändiga förny-elsen av föreningen. Som alla orga-nisationer måste även ideella fören-ingar anpassa sig till omvärlden och se om sitt hus för framtiden.

Ideellt avgör

– Föreningar med ledarledda aktivi-teter måste visa på hur roligt det är att vara engagerad. Det är också vik-tigt att fånga upp initiativ, välkomna nya ledare och erbjuda olika nivåer på engagemanget. Alla har inte möj-lighet att satsa 100 procent.

Att de ideella föreningarna lyckas rekrytera ledare är viktigt, det ideella friluftslivets anses ha en avgörande roll som vägvisare ut.

– Jag skulle säga att det är en förut-sättning för ett rikt friluftsliv, säger Silvander och fortsätter:

– Det kommer alltid att finns perso-ner som tar sig ut på egen hand, men vi vet att allt färre föräldrar numer tar sina barn ut i naturen. Det gör i sin tur för-eningsverksamheten oerhört viktig för miljöengagemanget. Forskning visar att vuxna som är engagerade i miljöfrågor har varit ute mycket som barn.

Moderator Stina Söderqvist, Naturvårdsverket, lyfte fram sin pappa Björn som sin främsta vägvisare ut i naturen.

En riktigt bra webbplats. En app som visar vägen ut eller en bra

led – det finns många vägar ut i naturen. Få överträffar dock en

inspirerande, mänsklig vägvisare. Men utan stöd riskerar

mulle-ledare, fågelguider och vandringsledare att bli allt färre. Svenskt

Friluftsliv vill ha ändring på den saken.

Get Real söker vägledning för att för-ändra och utveckla aktiviteter, leder, stugor och aktörer på ett sätt som

tilltalar unga. Tanken är att ungdo-marna själva ska få möjligheten att peka på alternativa sätt att planera

och rusta ett fjällområde för kom-mande generationer.

Get Real genomförs under två år, 2013–2014. Enkätsvar hittills visar att social samvaro är ett viktigt skäl för unga att åka till fjällen. Intresset för projektet är stort, fler än 2 000 unga anmälde intresse för att bli test-piloter.

MER INFO: www.stf.se

”Get Real” i väglöst land

Svenska Turistföreningen (STF) skickar 300 unga testpiloter till

fjällen i sommar. Satsningen ingår i studien ”Get Real” som jagar

svaret på hur ett fjällområde kan ”dukas” för en ung generation.

Naturvårdsverket 106 48 Stockholm. Besöksadress: Stockholm – Valhallavägen 195, Östersund – Forskarens väg 5 hus Ub.

Tel: 010 698 10 00, fax: 010 698 10 99, e-post: registrator@naturvardsverket.se Internet: www.naturvardsverket.se

Beställningar Ordertel: 08 505 933 40, orderfax: 08 505 933 99, e-post: natur@cm.se Postadress:

Arkitekt-Kommunalrådet Ulrika Liljeberg (c) är stolt över utmärkelsen.

– Det är resultatet av ett långsiktigt strategiskt arbete som gjorts av enga-gerade politiker och kompetenta med-arbetare. Jag är övertygad om att det gör Leksand än mer attraktiv som bo-ende- och besökskommun, säger hon. Den tätortsnära naturen lyfts fram som en av Leksands verkliga styrkor. Restaurering av sjöar och naturom-råden, stigar och nya leder har gjort

det lättare för alla att hitta ut i den stadsnära naturen.

En anledning till att kommunen klättrat i rankingen av friluftskom-muner är att man blivit bättre på att informera om naturområden lämpli-ga för friluftsliv. Satsninlämpli-gar på bättre information på webb, broschyrer och en karta över vandringsleder är ex-empel på informationssatsningar.

En annan paradgren är reservats-bildning. Kommunen titulerar sig som

en av landets bästa kommuner i fråga om att bilda kommunala naturreser-vat. Idag finns 12 kommunala och 14 statliga reservat inom kommunens gränser. Fler ska det bli. Målet är 20 kommunala naturreservat år 2020.

LÄS MER om utmärkelsen ”Sveriges friluftskommun” och övriga vinnare 2014 på Naturvårdsverkets webbplats.

Sveriges friluftskommun 2014:

Leksand tog steget till toppen

Sektorschef Lennart Ljungmo, fritidschef Dan Söderström, kommunalråd Ulrika Liljeberg och naturvårdsförvaltare Stefan Müller tog emot priset för bästa frilufts-kommun 2014.

NATURVÅRDSVERKETS

MOTIVERING:

”Kommunen har under flera års tid legat högt i rankingen. Kommunen har framgångsrikt arbetat med att skydda och tillgängliggöra den tätortsnära naturen. Den populära vandringskartan underlättar för människor att hitta ut, både till den nära naturen och till den lite längre bort. Kommunen samarbetar med många aktörer för att få ett brett utbud av aktiviteter för invånarna.”

Efter att i flera år ha tassat kring de högsta placeringarna i

rankingen av Sveriges friluftskommun var det 2014 Leksands tur.

Kommunen delar priset med Söderhamn och Örebro som fick

samma totalpoäng i bedömningen. Det minskar inte glädjen i den

lilla dalakommunen med reservatsbildning och tätortnära natur

som specialgrenar.