Att flytta till kommunalt boende.

Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping

Att flytta till kommunalt boende

Sladjana Johnsson och Katja Svensson

Examensarbete, 15 hp, magisteruppsats

Gerontologi

Jönköping, juni 2009

Handledare: Marie Ernsth Bravell Universitetslektor Examinator: Bo Malmberg

Sammanfattning

Många äldre som flyttar in på särskilt boende, tacklar av både fysiskt och psykiskt, vilket ofta medför ett större vårdbehov och en påtvingad flytt kan vara en hälsorisk. Vid bostadsbyte måste man lära om vardagsrutinerna och det är svårare att känna sig hemma i ett nytt område och knyta nya bekantskaper, när man kommit upp med åren. Syftet med studien var att beskriva hur äldre upplever sin flytt till kommunalt äldreboende. Som datainsamlingsmetod valdes intervjuer. Totalt intervjuades åtta personer, som bodde på två olika äldreboenden i Västra Götalands region. Re-sultatet visade att orsaken till flytt till kommunalt boende var den egna sviktande hälsan. Det nya hemmet upplevdes som hemtrevligt med egna möbler. Vardagen på äldreboendet bestod av de dagliga rutinerna, besök av närstående och anhöriga samt av olika aktiviteter som ansågs me-ningsfulla av deltagarna. Flytten påverkade inte deltagarna själva som personer, och flytten upp-fattades som positiv med trygghet och närhet till personal dygnet runt.

Summary

To move to a residental home

Many elderly persons that moves into a residential home degenerate both physically and mentally which often generate a larger need of care and a forced move can be a health risk. House chang-ing its self acquire new routines in daily life and it´s harder to get a home feelchang-ing in the new area and establish new connections when you are older. The purpose with the study was to describe how elder experience their move into a residential home. Interviews were selected to achieve the purpose. Totally eight interviews were performed with elderly individuals living in two different special accommodations for elderly in Västra Götalands region. The result demonstrated that the cause of moving into a residential home was the participants declining health. They experienced their new home as homelike with their own furniture. Everyday life was based on the daily rou-tines, visits of near family and friends, and different daily activities. The move didn´t affect the participants as persons, the move was experienced as positive with feeling of comfort and close-ness to the care staff, 24 hours a day.

Innehållsförteckning

Inledning ...1

Bakgrund ...1

Vad är ett "äldreboende"?... . 1

Varför flyttar man?... ... 1

Upplevelsen av att flytta och bo på ett älderboende ... 2

Eftertänksamhet den sista delen av livet ... 2

Syfte ... 2

Material och metod ... 3

Metodval ... 3

Planering och genomförande ... 3

Datainsamling ... 3

Analys av intervjuerna ... 4

Etiska överväganden ... 4

Resultat ... 5

Anledning till flytt till kommunalt boende ... 5

Den emotionella känslan i samband med flytt ... 6

Anpassning till "det nya" ... 6

Min vardag ... 7

Det sociala nätverket ... 7

Efter flytten ... 9

Min upplevelse ... 9

Det positiva med flytt ... 9

Sammanfattning av resultat ... 10

Diskussion ... 10

Slutsatser ... 14

Referenser ... 16

Bilaga 1. Förfrågan om deltagande i studien: Äldre människors upplevelser av flytt till kommunalt älderboende ... 19

Bilaga 2. Förfrågan om deltagande i studien: Äldre människors upplevelser av flytt till kommunalt äldreboende ... 20

Inledning

Sveriges befolkning blir allt äldre och denna demografiska förändring medför en ökning av beho-vet av resurser, för att kunna möta dessa människors behov av vård och omsorg. Ökande ålder innebär en ökad risk för sjukdom och funktionsnedsättning och många äldre blir både fysiskt och psykiskt nedsatta vilket gör att de inte längre kan bo kvar i sina egna hem. Minnet kanske börjar svikta och gör då det ohållbart att bo kvar i det egna hemmet. Enligt Berg (2007) flyttar de äldre när det är dags att byta bostad pga. handikapp, sjukdom eller att man inte längre orkar ta hand om sin villa eller lägenhet och man flyttar då ofta till ett äldreboende. Enligt Socialstyrelsen (2009) beviljas de flesta platserna på särskilt boende till personer med demenssjukdom som inte klarar av att bo hemma längre och det blir naturligtvis en omställning för den gamle/gamla att byta redan invand miljö mot en ny. Studier visar på att många gamla som flyttar in på ett särskilt boende oftast tacklar av både fysiskt och psykiskt vilket ofta medför ett större vårdbehov och en påtvingad flytt kan vara en hälsorisk. Vid bostadsbyte måste man lära om vardagsrutinerna och det är svårare att känna sig hemma i ett nytt område och knyta nya bekantskaper när man kommit upp med åren. Känslan av integritet och identitet befrämjas av att man får bo hemma så länge som möjligt. I det egna hemmet finns saker och ting som påminner om den egna identiteten och levnadshistorien (Folkhälsorapporten, 2001).

Bakgrund

Vad är ett ”äldreboende”?

Sedan ÄDEL-reformen genomfördes 1992 har kommunerna ansvaret för nästan all omsorg och vård av äldre. Målet är att man som gammal skall kunna bo kvar i sitt eget hem, och där få sin hjälp som behövs men vid stora vård- och omsorgsbehov, med behov av tillsyn och vård dygnet runt, kan kommunerna erbjuda flytt till ett så kallat särskilt boende där den äldre individen får hyra sin egen lägenhet. Biståndshandläggaren i kommunen bedömer vem som är i behov att flyt-ta. Tyngden ligger på hur stora sociala och medicinska behov individen har och hur stor omsor-gen är dygnet runt. Äldreboende är särskilt anpassade för de behov man har när man är äldre. Det kan t.ex. innebära att bostaden inte har trösklar och att hissen är extra bred. Man kan få hjälp med städ, dusch och mat för en avgift som är bestämd utav kommunen. Det finns tillgång till gemensamma utrymmen, man kan få hjälp av sjuksköterska mm (Vård i Västra Götaland, 2009). Berg, (2007) säger att bland dem som är 90 år eller äldre, bor en majoritet på institution de flesta är kvinnor och att under de senaste årtiondena har tendensen varit att de som flyttar till särskilda boendeformer, blir allt mer äldre och vårdbehövande. Det är också tydligt att en allt större del av dem som flyttat till särskilda boendeformer, har gjort detta pga. sjukdomar såsom demens sjuk-dom Särskilt boende finns med olika inriktningar tex. för äldre, för funktionshinder eller med demenssjukdom, för personer med utvecklingsstörning eller för personer med psykiskt funk-tionshinder och stora vårdbehov. Boendet präglas av hemmaboendeideologin, genom kvarboen-depricipen som innebär när de en gång flyttat in kan de bo kvar eller flytta även om deras vård-behov förändras (Dunér & Nordström, 2005).

Varför flyttar man?

Många äldre vårdas hemma, för dem som är ensamstående kan detta förknippas med ångest och oro att inte ha tillsyn dygnet runt, när de känner att de inte klarar av att bo hemma själva. Ensam-het i kombination med nedstämdEnsam-het och otryggEnsam-het, tas sällan i beaktande vad det gäller en ansö-kan till kommunen. I stället bedöms en persons fysiska funktionsförmåga och behov, samt viken hemtjänst som skall ges (Socialstyrelsen, 2009).

Upplevelsen av att flytta och bo på ett äldreboende

Enligt Schoenberg och Coward (1997) tyckte en del äldre individer att det var bra att komma till ett äldreboende. Maten var bra, boendet var bra och personalen tog hand om en, så man inte blev till en belastning för anhöriga. På boendet kunde man ta det lugnt och man fick tvättat och stä-dat. De med litet socialt umgänge eller/och de som inte hade anhöriga, ansåg att det var ett bra ställe att flytta till när man inte hade någon som kunde se efter en. Vidare i studien fanns det äldre individer som upplevde äldreboenden som hemska, att man blev identitetslös och att personalen behandlade dem dåligt. Flytten ändrade deras livsstil och sociala tillvaro till det sämre. Detta be-kräftas av Tuckett (2007), i hans studie visar det sig att personalen hade väldigt lite tid att kom-municera med de äldre på boendet. Det var för lite aktiviteter och isolerande. Ett litet rum skulle kallas ditt hem. De boende såg ingen framtid på äldreboendet, utan nästa anhalt var himlen. I Schoenberg och Coward (1997) fanns det också en liten andel individer som såg äldreboendet som ett snabbare sätt att dö på, pga dålig omvårdnad. Äldre individer som själva får bestämma och vara aktiva i sökandet av äldreboende, blir nöjdare med sin flytt enligt Reed, Cook, Sullivan och Burridge (2003). I Wreders studie (refererad iGroger, 1995 & Leith 2006), säger att familj och hem är emotionellt laddade begrepp. I en vårdliknande miljö har hem betydelsen av åtminstone två olika aspekter. Den första aspekten är ett fysiskt rum som människor bor och vistas i, och en abstrakt eller en föreställning om identitet, tillhörighet, kontinuitet osv.

I Wreders studie (refererad i Leith, 2006 och Karner, 1998) säger att sättet som äldre människor hanterar att integrera deras känsla av hem med stället som de vistas på, också påverkar deras väl-befinnande och acceptans av åldrandet, som deras respektive familjerelationer. Det är övervägan-de av vikt att upprätthålla en känsla av familj och ett hemlikt boenövervägan-de när man åldras, speciellt då vid flytt till olika former av vårdhem/boende. Detta beroende på att hemma är förmodat att defi-niera och upprätthålla jaget, medan institutioner angriper och förödmjukar jaget genom ett antal förluster och en påfrestning av förödmjukelser Wreder ( refererad i Groger, 1995).

Eftertänksamhet den sista delen av livet

Enligt Hagberg & Rennemark (2004) blir äldre människor allt mindre intresserade av aktiviteter i det sociala livet, istället fokuseras uppmärksamheten mot inre världen där flera gränser mellan objekt och subjekt, förfluten tid och nutid, liv och död är utraderade. Denna förändring hos den äldre kan också medföra en minskad egocentrering och ett ökat intresse för lugn och eftertanke. Detta kallas gerotranscendens och enligt Erikson (2004) kan tillfredsställelsen öka i detta stadium. Det aktiva livet med dess stressorer är slut. Det är en nödvändighet att frigöra sig från anspän-ning och stress vid ålderdom. Det är ett medvetet val att dra sig tillbaka från dagliga livets åtagan-de men ändå vara engagerad. Vidare säger Erikson (2004) att en påtvingad tillbakadragelse genom syn och hörsel problem, kroppssvikt, känslomässiga och andra psykologiska reaktioner kan be-gränsa individens kontaktnät. Samhället är största boven som förvärrar saken genom att sätta den äldre någonstans där de inte syns och hörs.

Syfte

Syftet med vår studie är att undersöka hur det kändes att flytta till ett kommunalt äldreboende. Frågeställningar:

– Hur påverkades känslan av integritet och identitet i samband med flytten?

– Fanns det faktorer i det egna hemmet som påminde om den egna identiteten och levnadshisto-rien och i så fall, gick denna förlorad vid flytten till det kommunala äldreboendet?

Material och metod

Metodval

En kvalitativ metod valdes för studien. Ordet kvalitativ kommer från det latinska ordet gualitatis som betyder sort, egenskap och beskaffenhet. Kvalitativ metod är systematiserad kunskap om hur man går tillväga för att gestalta och karaktärisera beskaffenhet hos något. Empiriska fenomen är kvalitativa, dvs. har någon form av beskaffenhet – en egenskap (Starrin & Svensson, 1994). Carls-son (1991) säger att i kvalitativa studier undersöks närheten vilket innebär att forskaren försöker sätta in den fråga han studerar inifrån, från deltagarens utgångspunkt. Forskaren blir då en aktör i den sociala situation där undersökningen sker. Vidare säger Carlsson (1991) att kvalitativa studier bygger på deskription på de inblandades egna beskrivningar av händelseförlopp, handlingar, käns-lor och reaktioner. Det gäller att dels korrekt kunna återge och tolka vad deltagarna berättar och ge en objektiv beskrivning om egen upplevelse och observation. Walldal (1994) säger att Husserl räknas som fenomenologins grundare och det centrala i fenomenologin är att gå till sakerna själ-va, då sakerna inte medger en strikt uppdelning i avgränsande fack. En del av fenomenologin handlar om ”livsvärlden”, ett begrepp som vi anammat i vår studie. Walldal (1994) säger att livs-världen enligt Husserl är den vi lever dagligen i och tar för given. Eftersom vi tar livslivs-världen för given, har vi ett naivt förhållningssätt till vår vardagsvärld. Genom reflektion, undersöker vi den naturliga tillvarons möjlighetsbetingelser och gör livsvärlden vetenskaplig. Livsvärlden är förve-tenskaplig och förreflexiv, vilket gör att vetenskapen är beroende av, men inte identisk med livs-världen. De vetenskapliga begreppen är inte alltid begripliga i livsvärlden och risker finns för att de blir ett redskap för maktutövning. Detta gäller i hög grad för bl a logiken (Walldal, 1994). Livsvärldsteorin genomsyrar inte bara fenomenologin utan även hermeneutiken och mer eller mindre i alla kvalitativa forskningsansatser. Livsvärldsteorin innebär att vi inte kan fånga en be-skrivning av det verkliga "objektiva" utan bara personens upplevelse - livsvärlden är världen så som vi själva uppfattar den. Livsvärlden består t.ex. av våra minnen, vardagsvärlden (upplevelser av den dagliga oreflekterade vardagen) samt av förväntningarna om framtiden. I den här studien användes fenomenologin som kvalitativ forskningsansats i syfte att fånga och beskriva livsvärlden (Dahlberg & Drew, 1997). Kvale (1997) säger att fenomenologin är ett försök till direktbeskriv-ning av upplevelsen, utan att ta hänsyn till upplevelsens orsak eller ursprung, genom kvalitativa forskningsintervjun träder man in i och beskriver den levda vardagsvärlden.

”Livsvärlden är världen som den påträffas i vardagslivet och erbjuds som en direkt och omedelbar upplevelse obero-ende av och före några förklaringar.” (Kvale, (1997) s.55)

Planering och genomförande

Vi tog kontakt med de två äldreboendens verksamhetschefer. I samråd med verksamhetscheferna kom vi överrens om att skicka ett exemplar av förfrågan om deltagande i studien samt ett brev till verksamhetscheferna angående vilka vi var och vilket syfte studien hade (Se bilaga 1 och 2.). Vår intention var att genomföra åtta intervjuer, vilket vi också gjorde. Informanterna bestod av fyra män och fyra kvinnor i åldrarna 58 – 97 år. Informanterna hade bott på kommunalt boende allt i från fyra månader, till ett par år och upp till fjorton år.

Datainsamling

För att kunna ta del av hur äldre upplevde flytten till kommunalt boende, ombads deltagarna be-rätta fritt sina upplevelser av flytten med hjälp av en intervjuguide som mall för frågor (Bilaga 3.) I intervjuguiden angavs de ämnen som var föremål för undersökningen och i vilken ordning de togs upp under intervjuns gång (Kvale, 1997). Samtliga deltagare erhöll ett deltagardokument där information om studien, dess syfte och etiska aspekterna presenterades (Bilaga 2.). Vi berättade kort om syftet med intervjun, användningen av mini-discen med mikrofonen, samt om de undra-de något innan intervjun (Kvale, 1997).

Analys av intervjuerna

Övergripande syftet med en dataanalys är att organisera, syntetisera, skapa struktur och få fram olika slutsatser från insamlade data (Polit & Hungler, 1999). Analysprocessen inleddes med att vi läste igenom materialet ett par gånger för att uppnå en förståelse och helhetsintryck av textmate-rialet. Denna process menar Dahlberg (1997) förstärker tillförlitligheten i en studie. Texten bear-betades om och om igen, för att hitta kategorier som växte i komplexitet, och vi skrev ner memos i form av ord/meningar/uttryck som visade sig i intervjuerna tex. Sviktande hälsa, döden, anhöriga, vänner, ADL aktivitet, trygghet och personal. När vi tittade på våra memos fann vi många likartade meningsbärande ord som framkommit och dessa ord summerade texten på ett bra sätt. Under analysens gång återgick vi till original texten för att bibehålla sammanhanget. Detta skapar mot-ståndskraftiga länkar mellan data och idéer, länkar som man kan spåra tillbaka för att hitta speci-fika idéer varifrån de kom och vad som kodades där. Kodning används även för att bryta upp data och skriva ner olikheter. Har man en gång kodat datan, ser datan annorlunda ut så som den är sedd och hörd genom kategorin än vad den var vid undersökningstillfället. Detta är en fara och en stor fördel, återvinnande från en kod kräver nytt fokus (Richards & Morse, 2002). Vi anteck-nade ord/meningsbärande enheter, ord, uttryck och fraser som enligt oss hade gemensam me-ning och som sammanfogades i olika kategorier. Richards & Morse (2002) säger, att koda data beskrivande, är som att etikettera det som skrivs och att man längre fram blir hjälpt av att hitta det man söker efter i texten. Så snart man tänker på etiketteringen, så bestämmer man ett system, man tänker analytiskt. Om koderna är organiserade i ett indexsystem, fungerar etiketteringen lik-nande som kategoriseringen på ett bibliotek och tillåter då forskaren att hitta samgrupperat mate-rial om ämnen som är relaterade och visar då hur de är relaterade till varandra.

Utifrån de åtta intervjuerna framkom det hur de äldre upplevde sin flytt från det egna boendet till kommunal boendeform. Analysen visade att de äldres upplevelser omfattade huvudkategorierna: Anledning till flytt till kommunalt boende, Den emotionella känslan i samband med flytt, Min vardag, Det socia-la nätverket och Efter flytten. Huvudkategorin Min vardag gav ingen underkategori, i intervjutexten framgick de vad deltagarna gjorde under dagarna och hur de fördrev sin tid på boendet. Därefter analyserades huvudkategorin Efter flytten vilket genererade i två underkategorier: Min upplevelse och Det positiva med flytten. Det gick inte att ha allt under en underkategori. I underkategorin Min upplevelse är det innersta som kommer fram, i underkategorin Det positiva med flytten beskriver deltagarna den positiva följden av flytten relaterat till den yttre miljön, som tryggheten och tillgängligheten till personal dygnet runt. Anledning till flytt till kommunalt boende, blev bara en huvudkategori, som innehöll en ren faktabeskrivning av bakomliggande orsak till flytt till kom-munalt boende.

Etiska överväganden

Studiens etiska hållning har varit att ge deltagarna i studien en adekvat information om syftet, att framhäva frivilligheten att deltaga och möjligheten att avbryta utan att detta påverkar deras nuva-rande vård och behandling samt ge en garanterad konfidentialitet. I tolkningsprocessen har vi kategoriserat och analyserat den insamlade datan utan att skada, försköna eller övertolka materia-let. Det förtroende som deltagarna gett och den anonymitet som garanterats har också beaktats i redovisningen av resultatet och vid användningen av direkta citat. Deltagarna informerades om att citat kommer att användas från deras intervjuer. Vi är medvetna om att det är vårt ansvar att tolkningen blir så rimlig och sann som möjligt allt i enlighet med Helsingforsdeklarationen, en etik som värnar om anonymitet, integritet och som bevarar förtroendet (Medicinska forsknings-rådet & Vetenskapsforsknings-rådet, 2002). Att läsa textmaterial innebär att forskaren har med sig egen för-förståelse. Vår förståelse bygger på de vårdvetenskapliga kunskaper vi erhållit under vår utbild-ning till magister. Den bygger även på det vi erfarit i vår yrkesprofession som distriktssköterskor

genom möten med äldre människor som flyttat till kommunalt boende, vilket på olika sätt enga-gerat oss.

Resultat

Utifrån de åtta intervjuerna framkommer det hur de äldre upplever sin flytt från det egna boendet till kommunal boendeform. Analysen visar att de äldres upplevelser omfattar huvudkategorierna: Anledning till flytt till kommunalt boende, Den emotionella känslan i samband med flytt, Min vardag, Det socia-la nätverket och Efter flytten. Dessa huvudkategorier bildar underkategorier som beskrivs och tydlig-görs i resultatet och redovisas i Tabell 1.

Tabell 1: Schematisk översikt av huvudkategorier och dess underkategorier:

Huvudkategorier Underkategorier

Anledning till flytt till kommunalt boende Den emotionella känslan i samband med flytt

Anpassning till ”det nya” Min vardag

Det sociala nätverket

Efter flytten Min upplevelse

Det positiva med flytten

Anledning till flytt till kommunalt boende

Deltagarna har bott på respektive kommunala boende alltifrån fyra månader upp till fjorton år. Orsaken och initiering för flytt till kommunalt boende varierade men en övervägande orsak för flytt till kommunalt boende var den egna sviktande hälsan. Flera av deltagarna tog själva initiativ till att flytta, några få flyttade på initiativ av de egna barnen eller fick förslag av en god vän relate-rat till den egna sviktande hälsan.

Jag ville själv flytta, jag har en son och ett barnbarn, de är hjälpsamma men man kan inte begära att de ska ställa upp. Då fanns det inget annat alternativ. Jag trivs bra här.

Någon fick via vårdplaneringen på sjukhuset genom personal och biståndsbedömaren förslag av flytt och en deltagare hade ingen önskan om att flytta till kommunalt boende, utan det blev så.

Jag kan inte gå in med rullstolen igenom dörren. Jag hade ingen önskan om flytt utan det blev så.

Den emotionella känslan i samband med flytt

Att flytta från ett ”gammalt” invant och tryggt boende till ett nytt boende med nya ansikten, ny miljö och på nytt en ny anpassning till det nya, är för många skrämmande medan det för andra är

en befrielse. Hälften av deltagarna säger att det kändes bra att flytta till ett kommunalt boende, då det på ett varierande sätt underlättade för dem i vardagen, de var i bra form både fysiskt och psy-kiskt, medan andra hälften hade varierande syn på flytten till kommunalt boende. De uppger att det inte var roligt, det var inte lika fritt som det tidigare varit, där man kunde göra lite som man själv ville, det blev för mycket på en gång, relaterat till omställningen osv.

Det kändes bra. Bodde tidigare på andra våning, för står du? Bor nu på första, då blev det lätta-re i vardagen, men visst skönast är det ju att bo i en egen lägenhet, man kan göra lite som man vill.

Det kändes konstigt att det helt plötsligt blev så ensamt, jämfört med hur det tidigare hade varit, men att man trots detta får anpassa sig till de seder och bruk dit man kommer.

Lite konstigt, många kom och hälsade på mig och drack kaffe när jag bodde hemma och hit kommer de inte så ofta, alla har så bråttom. Jag känner mig mera ensam här, därför lyssnar jag mycket på band.

Det blev så mycket på en gång. Anpassning till ”det nya”

Övervägande så trivdes deltagarna på det kommunala boendet. De sa sig uppleva sitt hem som hemtrevligt med sina privata ägodelar, dock har inte hela möblemanget fått plats i det nya, utan det mesta har givits bort som gåva till anhöriga, barnbarn eller så har det auktionerats ut.

Ja, jag slängde en hel del, räckte med det jag har nu. Barnbarnet fick en hel del.

Jadå, det är mina grejer där uppe. Vi hade mycket grejer som vi sålde av strax före jul. En auk-tionsfirma hämtade grejerna, vi fick inte så mycket för det. Vi hade ett fint hem.

De upplever att personalen är hjälpsamma, snälla och trevliga. Dock uppger en deltagare att hon till en början trivdes, men att hon nu bara vill dö relaterat till att hon är så dålig. Vidare säger kvinnan att hon tycker att hennes hem är opersonligt pga. hon fått en sjukhussäng och att mat-torna är borttagna eftersom de är en stor halkrisk för henne.

Nej, inte längre, förut kunde jag pyssla hemma, nu har jag sjukhussäng och mattorna borttagna på grund av halkrisk, jag har ju ramlat flera gånger och opererat samma höft två gånger.

En del av deltagarna saknar inte sitt tidigare hem och omgivning, men majoriteten saknar det otroligt mycket då de mer frekvent umgicks med vänner och bekanta, de träffade mer folk än vad de i dagsläget gör. De umgås med andra idag med, men det är inte på samma sätt. Förr var det mer festligheter, med mycket folk och god mat.

Ja, jag trivdes bra där med, med grannarna och så.

Ja det gör jag. Jag har jobbat på slakteriet, träffade mycket folk då på landsbygden. Min vardag

De flesta boende går upp på morgonen mellan 06.00-08.30 och gör då sin morgontoalett med rakning, tvättning, påklädning osv. Efter morgontoaletten tas till exempel mediciner, p-glukos,

radio eller ser på tv-nyheterna eller så ligger de och vilar en liten stund. De pratar med de andra boendena, ser på tv i festsalen eller läser tidningen. En övervägande majoritet av deltagarna får hjälp av personalen med sin dagliga ADL (Allmänna dagliga livet) och för att fördriva tiden löser en del korsord, handarbetar eller lyssnar på talböcker. Runt 12-12.30 är det dags för lunch. Mer-parten av deltagarna vilar efter lunch och på eftermiddagen är det dags för eftermiddags kaffe. En del deltagare får besök av barn och barnbarn. När det är aktiviteter deltar de flesta. Det kan vara musikunderhållning, gudstjänst, gymnastik, bingo osv. De deltagare som fortfarande är mer rörli-ga, tar sin rullator och går fram till centrum, går i affärer, handlar lite. Mellan 16.00-18.00 serveras middagen, en del av deltagarna äter i restaurangen, en del väljer att äta hemma. Efter middagen börjar tv-kvällen, då kvällsfikat serveras. Därefter tar kvällsrutinerna vid inför sängdags och lägg-ning, då är klockan 20.00-21.00 därefter ligger en del och läser, tittar på tv på rummet. Kvällslam-pan släcks ca 22.00-22.30.

Äter frukost, bäddar sängen, diskar, duschar, lagar mat. Jag hälsar på sonen på förmiddagarna, ibland väldigt sällan vilar jag på förmiddagen. Vattnar blommorna och så.

Det sociala nätverket

Innan flytt till det kommunala boendet, aktiverade sig de flesta deltagarna i diverse aktiviteter. De fiskade, jagade, cyklade, åkte in till stan, bakade, var aktiva i diverse fritidsverksamheter osv. Men framförallt umgicks merparten av deltagarna mer frekvent med vänner och bekanta.

Jag umgicks mer med andra, drack kaffe och så. Jag och mina syskon hade bjudning en gång om året, då köpte vi lotter och så. Detta finns ej kvar längre. Vi umgicks då i min brors sommarstu-ga, det var mycket mat, sjö intill och vi hade lekar och hade trevligt. Vi har inget sådant nu. När jag flyttade hit var jag aktiv i allt från fritidsverksamhet och åkte in till stan, men efter sista höft operationen har höften inte varit den samma, så jag vill inte ut från min lägenhet.

Jag är mer inaktiv nu. Förr fiskade, jagade och cyklade jag. Förr hade vi stort sällskap med bön-der, var på kalas osv. (Börjar gråta)

Det sociala nätverket var större innan de flyttade till äldreboendet, jämfört med vad det är idag. Samtliga deltagare uppger att de efter flytt till det kommunala boendet, blivit mer inaktiva. Inakti-viteten innehåller fler dimensioner än en. En dimension är att den egna kroppen säger ifrån, or-ken finns inte som den tidigare fanns. En annan dimension är att merparten av tidigare vänner och bekanta gått bort.

Jag är mer inaktiv på grund av orken, kroppen säger ifrån, klarar inte av det. Diskar lite. Skul-le vilja baka lite men jag klarar inte av det längre. Bakar en sockerkaka ibland med elvispen, vi-lar ett par gånger emellan. Jag hör dåligt, jag har hörapparat men den fungerar inte ordentligt. Har dålig balans kan ramla lätt.

Det sociala nätverket för merparten av deltagarna, kretsar kring den egna familjen. Då barn och barnbarn kommer på besök eller så pratas de vid per telefon, en och annan vän/bekant som fort-farande är i livet, kommer ibland på besök. Hälften av deltagarna åker själva och besöker, främst då släkt, barn och barnbarn och oftast är det då vid storhelger och helger. Någon säger att det är ytterst sällan som han/hon åker på besök pga. rullstolen skall med och att det är svårt att ta sig in med den. En kvinna uppger att hon blir hämtad av vännerna, och att de då tar med sig rullstolen i bilen. Enstaka deltagare upplever dock att de stiftat nya bekantskaper efter flytten till kommunalt boende, medan andra uppger att de mest träffar personal och att det räcker med dem.

Alla som jag blev vän med har dött, nu orkar jag inte bli vän med någon. Några av vännerna som satt vid samma bord har dött eller blivit dementa, så det går inte att prata med dem längre. En stor del av deltagarna säger, att de som de tidigare blivit vän med, har gått bort och att orken inte finns till att stifta nya bekantskaper. Men de säger, att de ändå är positiva och glada och upp-lever sig själva som trevliga och som gärna pratar med andra.

Nej, men jag är trevlig och pratar.

Sitter och språkar med de som bor här på kvällarna.

Majoriteten av deltagarna uppger att de sysselsätter sig själva och tar egna initiativ. Någon åker till dagcentrat och läser tidningar, någon löser korsord och tittar på tv, pratar regelbundet med anhö-riga i telefon osv.

Nej, Jag åker ner till dagcentret ibland, de har öppet varje dag utom lördag. Jag försöker komma dit varje dag. Där läser jag tidningar och sånt.

Några få av deltagarna upplever ensamhet då anhöriga inte är på besök, då de är vana att ha mycket folk omkring sig. En deltagare upplever ensamhet efter livskamratens bortgång i höstas. Saknaden efter närheten och ömheten är påtaglig.

Jag är van att ha mycket folk omkring mig. Det har blivit mer ensamt när jag flyttat hit och jag har blivit äldre.

Ja, jag saknar min sambo,… hon dog i höstas. Jag saknar hennes närhet och ömhet. Varje dag rullar jag förbi frugans fotografi och då säger jag : Här har du mig!

Efter flytten Min upplevelse

Deltagarna upplever att självaste flytten till kommunalt boende är inte märkvärdigt, det är som flytta till vilket boende som helst. Flertalet nämner sin försämrade hälsa, att kroppen säger ifrån, att de blivit sämre med åren, att de fått ökat intag av mediciner jämfört med tidigare. Trots att kroppen sviktar och kräver ett ökat intag av mediciner, uppger deltagarna att de anpassat sig efter flytten, att det måste man göra, det är hårt, men det finns inga andra alternativ.

Jag klagar inte på livet så, vissa saker är hårt. Jag har anpassat mig efter flytten, det måste man göra. Jag har inte svårt att svara för mig.

Mer mediciner nu än tidigare, jag deltar inte i gympan. Livet har blivit mer begränsat på det sät-tet att kroppen säger ifrån, därav har det blivit mer tv-tittande. Annars är det bra.

Flertalet av deltagarna upplever att de inte påverkats som person efter flytten, de säger sig ha haft ett bra humör och att det hjälpt dem.

Jag har haft ett bra humör, det har hjälpt mig, jag är inte sur eller så.

Resterande av deltagarna säger att de blivit mindre rörligare och ledsnare, att de inte känner igen sig själva. Tidigare har de varit mer aktiva och gladare personer.

Jag är inte den samma, jag var aktivare och gladare som person, alltid på väg någonstans. Nu vill jag inte besvära någon och är mindre positivare till livet.

Jag har blivit mindre rörligare och ledsnare. En saknad till vagnen och sambon.

Ungefär som vanligt, fast lite ensammare. Jag gjorde mycket innan. De hjälper mig med grovstäd-ningen och inköp, annars försöker jag klara mig själv.

Det positiva med flytten

Sammantaget tycker alla deltagande att det mest positiva med flytten är tryggheten och tillgäng-ligheten till personalen dygnet runt som det kommunala boendet erbjuder, då relaterat till daglig ADL, hjälp med tvätt, städning osv. Även tryggheten i att ha människor runt omkring sig dygnet runt.

Personalen som pysslar om mig. Det är rent och städat.

Hjälpen med mitt dagliga liv. Känns även tryggt att det finns personal dygnet runt.

Hjälpen, jag blir inte bättre känner jag ju. Tryggt med personal dygnet runt. Glad över att jag bor här, när man nu hör att det är svårt att komma in på sådana här ställen.

En har ett ställe att vara på. Tryggheten i att ha personal dygnet runt. Positiv med att få den lilla hjälp jag behöver.

Sammanfattning av resultat

Resultatet av intervjuerna om de äldres upplevelser att ha flyttat till kommunalt boende kan sammanfattas i fem huvudkategorier och fem underkategorier. Huvudkategorierna är: Orsak till flytt till kommunalt boende, Den emotionella känslan i samband med flytt, Min vardag, Det soci-ala nätverket och Efter flytten. Huvudkategorierna gav ett övergripande svar på hur de äldre erfor omgivningen och underkategorierna representerades av de äldres subjektiva upplevelser kring flytten till kommunalt boende.

Den övervägande orsaken till flytt till ett kommunalt äldreboende är de äldre informanternas svik-tande hälsa. Initiering till flytt var varierande, där några tagit egna beslut om flytt, några hade bli-vit påverkade av anhöriga och vänner och inverkan av sjukhusets och kommunens personal kun-de också initiera flytten.

Den emotionella känslan i samband med flytt, belyser känslan av att ha flyttat till kommunalt boende och en övergripande del av deltagarna upplevde att flytten underlättade deras vardag psykiskt och fysiskt, men några tyckte att de blev mer ensamma och frihetsberövade. Det nya hemmet är hem-trevligt med egna möbler som de fått ta med sig. Någon deltagare upplevde att hemmet blivit mer opersonligt med hjälpmedel som tillkommit samt borttagandet av en del möbler och mattor. Hälften av deltagarna saknar den tidigare omgivningen med tätare kontakt med vänner och be-kanta. Personalen på kommunalt boende upplevs av de flesta vara snälla och hjälpsamma. Min vardag,, ger en bild hur en vardag ser ut för deltagarna gällande dagliga rutiner och aktiviteter på det kommunala boendet. I Det sociala nätverket, beskrivs att efter flytten till kommunalt boende blev samtliga deltagare inaktiva, trots detta aktiverar merparten på egen hand. Orsaken till inakti-viteten beskrevs som sviktande hälsa och anhörigas och vänners bortgång. För merparten av del-tagarna sträcker sig det sociala nätverket till den egna familjen som antingen hälsar på, ringer eller hämtar deltagaren för diverse utflykter och besök. Deltagarna upplevde sig som trevliga och glada och pratade gärna med andra, men trots detta hade bara några få stiftat nya bekantskaper på bo-endet. Ensamhet upplevdes av ett par deltagare som antingen saknade sina anhöriga eller sin bortgångna livskamrat.

I kategorin Efter flytten, framkommer det att det upplevs unisont som att flytten till kommunalt boende inte påverkat individerna, i jämförelse med tidigare dock med undantag för en del föränd-ringar; som försämrad hälsa, där kroppen sviktar och kräver ett ökat intag av mediciner. Trots en sviktande hälsa har deltagarna anpassat sig till det nya boendet. Övervägande del av deltagarna upplevde att de inte försämrats som person, utan har sitt goda humör kvar, vilket varit till fördel. Dock uppgav ett par deltagare att de blivit mer inaktiva, ledsnare och inte känner igen sig själva. Sammantaget upplevde alla deltagarna en positivitet med flytten, relaterat till trygghet och närhet till personal dygnet runt. Samt hjälp med daglig ADL.

Diskussion

Resultatet visar övervägande att orsaken för flytt till kommunalt boende är relaterat till den egna sviktande hälsan. Resultaten som framkommit är viktiga pga. att det relaterar till deltagarnas egna subjektiva upplevelser av anledning till flytt, den emotionella känslan, hur vardagen ser ut, det sociala nätverket och hur livet ter sig efter flytten – en kunskap som vårdpersonal kan ha nytta av att tillgodogöra sig för att förbättra kvaliteten på vård och omsorg för äldre boendes på äldrebo-enden.

Metoddiskussion

Syftet med vår studie var att undersöka äldre personer och hur det kändes för dem att flytta till ett kommunalt äldreboende. En kvalitativ metod valdes då vi sökte deltagarnas subjektiva upple-velser av att flytta. Styrkan i den kvalitativa metoden enligt Backman (1998) är att den riktar in-tresset mot individen och hur denne tolkar och formar sin verklighet. Valet av kvalitativ metod

ende kunde uppfyllas genom dessa kvalitativa intervjuer. Vid en intervju är man närvarande och en huvudfråga kan leda ytterligare till andra frågor och svar. Kvale (1997) säger att intervjuer lämpar sig särskilt då man vill studera människors syn på meningen hos sina levda liv, beskriva deras upplevelser (såsom flytt till äldreboende), självuppfattning (hur den äldre förändrats av flytt) och utveckla och klargöra deras eget perspektiv på sin livsvärld (som att beskriva vardag och ruti-ner på äldreboende). Som Polit & Hungler (1999) säger att kvalitativ forskning har oftast ett ho-listiskt synsätt där man ser till både människan och dennes omgivning. Kvalitativ forskning invol-verar datainsamlingen och analysen av mer subjektiva, narrativa material, generellt försöker man se upplevelserna hos dem som studeras genom deras egna ögon. Genom att människor aktivt deltar i sociala handlingar och genom dessa interaktioner som uppstår som baserats på föregåen-de upplevelser, kommer människor att uppleva och förstå fenomen på olika sätt, föregåen-detta ger att forskningen inte bidrar med en sanning utan snarare flera sanningar (Streubert Speziale & Car-penter 2003). Då avsikten var att studera hur äldre upplevde att flytta till ett kommunalt boende, ansåg vi som forskare att en kvalitativ metod lämpade sig bra för ämnet vi valde att studera. Transkriberingen tog tid, genom att noga lyssna vad som sades under intervjun och att man skrev ned det korrekt och ordagrant med hjälp av datorn till löpande text för att underlätta analysen. Kvale (1997) säger att utskriften är en översättning från ett språk till ett annat, samt att ändra från en form till annan. Det negativa med utskriften är att ett levande samtal har blivit text, färdig för upprepad granskning. Att läsa textmaterial innebär att forskaren har med sig egen förförståelse. Genom att vi själva skrivit noteringar och transkriberat texten, hade vi lättare för oss att komma in i självaste kärnan av ämnet (Richards & Morse, 2007). Från oss som text-tolkare krävdes en god förförståelse samt god bakgrundskunskap om ämnet vi valt att studera, så att vi kunde växla mellan delar och helheten av materialet (Walldal, 1994). Analysresultatet kan användas som en del av vår förförståelse när vi möter och försöker att förstå en äldre människas upplevelser att flytta från ordinärt boende till kommunalt. Vår förförståelse måste dock noteras vid granskning av re-sultatet, då vi också är ”färgade” av att ha jobbat i liknande miljöer.

Målet var att fånga deltagarnas varierande upplevelser av att flytta. Syftet med studien uppfylldes genom de skilda upplevelserna som kom fram ur materialet. Intentionen var att få åtta intervjuer, vilket vi fick och vid genomgång av materialet fann vi det informativt och tillräckligt. Analyspro-cessen inleddes med vi läste igenom materialet ett par gånger för att uppnå en förståelse och hel-hetsintryck av textmaterialet. Denna process menar Dahlberg (1997) förstärker tillförlitligheten i en studie. När vi jämförde våra nedskrivna ord fann vi många likartade meningsbärande enheter som hade framkommit och dessa ord summerade texten på ett bra sätt. Under analysens gång återgick vi till det ursprungliga materialet och intervjuerna för att bibehålla sammanhanget. Om-fattande diskussioner och ett samarbete krävdes av oss båda två vid bearbetningen av materialet. Richards & Morse (2007) litteratur guidade oss genom innehållsanalysen. Kodning skapar lätt en enorm administrativ arbetsbörda och det är lätt att man överkodar sitt arbete. Metoden gav dock en djup inblick i det material som hade samlats. Richards & Morse (2007) metod visar sig ha vari-erande motsättningar. Den första kan meningsskiljaktigheter lätt uppstå t.ex. vid kategorisering i huvudkategorier och underkategorier. För det andra menar Richards och Morse att det är en tids-krävande metod som kräver en hel del djupdykningar i den skrivna texten och leder till att man vill koda lite till. Avslutningsvis, är analysprocessen reduktionistisk vilket innebär att man gör nedbrytningar och sönderstyckningar av texten och läsaren tilldelas endast delar av det skrivna materialet. Bortsett en omfattande och tidskrävande administrativ arbetsbörda, meningsskiljaktig-heter relaterat till kategorisering i huvudkategorier och underkategorier lämpade sig Richards och Morse (2007) metodanalys bra för vår studie.

Resultatet visar att övervägande orsak för flytt till kommunalt boende, relateras till försämrad och sviktande hälsa. Initiering till flytt varierar, såsom eget beslutsfattande och beslutstagande, påver-kan av anhöriga, vänner och inverpåver-kan av landstings anställda personal samt kommunal personal. Sammantaget upplevde deltagarna en positivitet med flytten, då relaterad till tryggheten och när-heten till personalen dygnet runt, samt den dagliga hjälpen med personlig ADL. Enligt en studie från Socialstyrelsen (2006) har få äldre människor flyttat pga. att bostaden varit otjänlig. De flesta äldre flyttar när funktionsförmågan är kraftigt nedsatt och av hälsoskäl, samt att det finns behov av hjälp och tillsyn som inte kunde fås i det egna hemmet. Många anhöriga har dragit tyngsta lasset och vårdat sina äldre anhöriga hemma, tills de inte orkar längre pga. hälsoskäl vilket också bidragit till den äldres flytt.

Resultaten från den här studien visar att de flesta flyttat pga sviktande hälsa och att de var nöjda med att få hjälp och vård dygnet runt, eftersom de behövde det och att det inte existerade andra valbara alternativ. Vidare visar resultatet i underliggande studie, att känslan som infann sig, i sam-band med flytten till kommunalt boende, att flytta från en invand och trygg miljö till en miljö med nya ansikten, nya rutiner och på så sätt en ny anpassning, var en omställning som färgades både fysiskt och psykiskt. Trots att flytt till kommunalt boende på varierande sätt underlättar var-dagen, finns en känsla av otillfredsställelse, frihetsberövande och ensamhet, där man tidigare själv fått göra lite som man själv vill, att få bestämma själv.

Detta dementeras i studien av Lee, Woo & Mackenzie (2002), där det visar sig att äldre känner sig mer fysiskt säkra och känner en stor lättnad efter att ha flyttat in på ett boende, men att en del känner en passivitet. Passiviteten uttrycker sig som acceptans till boendets regler, att vänja sig vid boendet och att man inte riktigt hade kontroll över sitt leverne längre. Detta stöds av studien gjord av Leith (2006), där hon undersökte äldre kvinnor vid flytt från egna hemmet till annan boendeform. I hennes studie kom det fram att kvinnor som förberett sig mentalt, i sin egen takt och utan påtryckningar från vänner och anhöriga, var bättre förberedda för flytten samt att lämna den gamla omgivningen bakom sig. Vidare i Leiths studie visade det sig att kvinnorna såg till själ-va att ”komma på plats” och ”känna sig hemma”, eftersom de verkligen hade velat flytta. En an-nan studie baserad på mäns upplevelser av att bo på ett hem, visade att männen var stolta över sitt yrkesverksamma liv, då kände de att de hade kontroll och var självständiga. Nu såg de sig själva som sysslolösa och att de inte behövdes längre. De var vänner med de flesta på hemmet, men var inte riktigt god vän med någon, de flesta kände att de inte hade behov av detta. Männen ville hellre umgås med någon från deras egen rang, status, yrke och/eller syn på religion. Männen ansåg sig också starkare och friskare än de andra på hemmet (Moss & Moss, 2007).

I underliggande studie framkommer det att övervägande majoritet av deltagarna, trivs på det kommunala boendet och upplevelsen av det egna hemmet som trivsamt. Personalen upplevs som trevliga, hjälpsamma och snälla. Här uppstår dock en tvetydighet hos oss relaterat till vad som innan sagts. Wreder (2008), säger utifrån anställdas uttalanden att det är av vikt att en hemlik, nära och god äldrevård skapas på boendena när man erbjuder hemliknande aktiviteter för upp-rätthållande av boendenas känsla av ett vardagsliv, en närvaro i vardagen. Vi är böjda att hålla med Wreder (2008) i detta resonemang, då en aktiv vardag skapar en meningsfullhet, delaktighet, tillhörighet och en social gemenskap där den subjektiva identiteten speglas och skapas/bekräftas i interaktionen med andra människor. Dock finns en känsla av saknad för det tidigare hemmet och umgänget med vänner och bekanta, som var mer frekvent än vad det är idag. Fortfarande existe-rar umgänget med vänner och bekanta, men inte lika ofta och det blir inte på samma sätt som tidigare. Erikson (2004) menar att i nionde stadiet kan äldre nog inte lita på sitt tidigare sätt att integrera med andra människor. Att närma sig och kommunicera med andra kan försvåras av att vara i beroendeställning och ha funktionsbrister. Denna tafatthet kan leda till att den äldre fråntas möjligheten till umgänge och förtroligt utbyte med andra.

Resultatet visar vidare att deltagarnas vardag bygger på rutiner och händelser kring den egna per-sonen och sysselsättningsgrad relaterat till dagliga aktiviteter. Vardagen är upplagd kring olika tider för uppstigning på morgonen, frukost, lunch, middag, kvällsfika och sänggående. Hagberg & Rennemark, (2004) säger att en faktor av vikt för det goda åldrandet, är anpassningsförmågan som bygger på kognitiv kapacitet, coping förmåga och hälsorelaterade beteenden. Ålderdomen är en tid då många avgörande förändringar inträffar och som gör att den åldrande människan utsätts för speciella stressfaktorer, som mer eller mindre är svårbemästrade. Det sätt på vilket stress be-möts, påverkar i hög grad välbefinnandet under åldrandet. Denna förmåga är beroende på, i sin tur, dels på situationens eller karaktären av händelsen, dels på den individuella personligheten, men är också avhängiga faktorer i den sociala miljön.

Det sociala nätverket visar hur det sociala umgänget tidigare sett ut för deltagarna och hur det ser ut idag. Överhängande var det tidigare sociala mer frekvent där deltagarna var aktiva i diverse fritidsverksamheter, de fiskade, jagade, bakade osv. Majoriteten av deltagarna uppger att de efter flytten blivit mer inaktiva och att inaktiviteten innehåller fler dimensioner, bl a den egna kroppen säger ifrån. Här visar sig en tvetydighet hos oss författare relaterat till deltagarnas uttalanden gäl-lande aktivitet respektive inaktivitet. Utifrån Wreder (2008) analys av personals uttagäl-landen gällan-de aktivitet, säger hon att vi som vårdgivare förmodar att vårdmottagarna längtar efter, gällan-deltar villigt och är tacksamt med i aktiviteter. Vidare säger Wreder (2008) att utifrån personalens reflek-tioner om hem som ett negativt ställe, är när konceptet är nära förbundet till ensamhet. Om en individ upplevs bli för isolerad hemma, kanske ”hemmet” måste ordnas om till en institutionell miljö där det finns sällskap tillgängligt. Vi är beredda att tro att det handlar om subjektiva attity-der, värderingar både på individuellt plan och samhället i stort. Visst är vi sociala varelser som har behov av att ingå i en gemenskap och ett socialt sammanhang, men vi har också ett inneboende individuellt behov att vara ensamma där möjlighet ges till vila och eftertanke och en inre ro. Äldre människor har rätt att känna sig trötta, ha behov av ensamhet efter att ha levt ett långt och för-hoppningsvis innehållsrikt liv med arbete, familj, barn och fritid som på olika sätt påverkat och präglat dem till de individer de är på ålderns höst. Vi tror att våra attityder och värderingar hand-lar om var i livet man som enskild befinner sig. En människa som befinner sig mitt i livet har helt andra krav, attityder och värderingar jämfört med en äldre individ som uppnått en högaktnings-värd ålder. Med detta menar vi att det är otroligt lätt att som individ applicera sina egna högaktnings- värde-ringar, attityder på hur andra känner, tänker och tycker. Utifrån vår begränsade studie kan vi kon-statera att det vore av vikt att fortsätta och fördjupa forskning om äldre på boenden vill aktiveras eller inte. Enligt Benner och Wrubler har hälsa och hälsofrämjande livsstil en utgångspunkt i människans egen situation och upplevelse och skall därför anpassas efter detta (Kirkevold, 2000). Erikson (2004) säger att förtvivlan, som hör till det åttonde stadiet, blir en nära följeslagare på det nionde stadiet, då det är omöjligt att veta vilka förluster och olyckshändelser av fysiska funktioner som väntar. Självkänslan hos den äldre försvagas, likaså självförtroendet, då oberoende och kon-troll hotas. Frånfälle av tidigare vänner och bekanta nämns som en annan dimension. Idag kretsar det sociala nätverket för merparten av deltagarna kring den egna familjen, då främst barn och barnbarn. Oftast är det barn och barnbarnen som kommer på besök och en och annan bekant eller så pratas det via telefon. Det händer att deltagarna själva åker och besöker sina anhöriga, vänner, främst då på helger eller storhelger. Personalen nämns också som en grupp som man dagligen har kontakt med och att det räcker med det och att orken inte finns för att stifta nya bekantskaper. Enligt Hagberg & Rennemark, (2004) så är ett socialt nätverk betydelsefullt för människors hälsa och välmående. En individ som har ett väl fungerande socialt nätverk, kan nytt-ja nätverket som coping – resurs, då ett socialt nätverk är trygghetsskapande och stressreduceran-de. Effekten av det sociala nätverket, gynnar den äldres välbefinnande och hälsa samt fungerar som en buffert mot stress.

Trots umgänge i varierande grad med anhöriga och barnbarn aktiverar sig deltagarna på egen hand. De ser sig som positiva, glada och pratar med andra samt sysselsätter sig med för dem me-ningsfulla aktiviteter som de klarar av och orkar göra. Ensamheten gör sin närvaro hos deltagare som förlorat någon eller när anhöriga inte kommer på rutinbesök. Det är väldigt viktigt för egna identiteten och hur du uppfattas av andra och omgivningen, enligt Wijk (2004), så har miljön i fysisk och social form, en roll för hur vi förstår oss själva och vår vardag, samt hur vi fungerar i det dagliga livet. Den fysiska omgivningen har betydelse för aktivitetsnivån hos äldre individen och med dem som har aktivitetsnedsättning. Med rätt och adekvat hjälp från omgivningen, kan äldre individers tillfredsställelse höjas (Björklund & Henriksson, 2003). Benner och Wrubels om-vårdnadsteori säger att omvårdnadens yttersta mål är att hjälpa och förstärka patientens förmåga att utvecklas till den han/hon vill vara, genom hjälpa patienten att leva ut sina speciella intressen men även situationer av förlust, lidande och sjukdom (Kirkevold, 2000).

Slutsatser

Det är av största vikt att belysa hur våra äldre mår i samband med flytt från ordinärt boende till kommunalt boende, anpassning till det nya boendet och hur tillvaron ter sig efter flytten. Att be-höva flytta från en trygg, känd och invand miljö till en ny miljö med nya ansikten och nya rutiner; blir en stor omställning för den åldrande människan. Redan innan har den åldrande människan behövt anpassa sig och acceptera den sviktande hälsan, den egna kroppens fysiska och psykiska nedgång.

Resultatet visar, att övervägande uppges den sviktande hälsan som orsak för flytt till kommunalt boende och där den sviktande hälsan är närvarande i vardagen, som vid hjälp med allmänna dag-liga livet (ADL) och vid aktivitet respektive inaktivitet. Inaktiviteten visar sig vara påtaglig efter inflyttning, trots detta aktiverar sig merparten på egen hand. Bakomliggande orsaker till inaktivite-ten beskrivs som ovan nämnts, den sviktande hälsan och frånfälle av anhöriga och vänner. Flytt till kommunalt boende visar uppkomna emotionella känslor som ensamhet, där ensamhetskäns-lan bl a relateras till avsaknad av anhöriga eller frånfälle av livskamrat; frihetsberövning och sak-nad av tätare kontakt med vänner och bekanta. Den grundläggande känslan härrör sig till en fy-sisk och psykisk underlättning i vardagen. För merparten av deltagarna omfattas det sociala nät-verket i första hand av den egna familjen, maka/make, barn och barnbarn som ringer eller kom-mer på besök. Trots upplevelsen av sig själva som trevliga, glada och som gärna sitter och kon-verserar med andra, har bara ett fåtal av deltagarna stiftat nya bekantskaper på det nya boendet. Deltagarna uppger att de anpassat sig till den nya miljön på kommunala boendet, som de själva uttrycker det, att det inte fanns andra valbara alternativ och att flytten upplevs som oförändrad jämfört med tidigare, trots den subjektiva försämrade hälsan. Övervägande del uppger också att de inte förändrats som person, utan att deras goda humör varit en fördel. Sammantaget upplevs flytten till kommunalt boende positivt, då relaterat till trygghet och närhet till snäll och hjälpsam personal dygnet runt.

Rent demografiskt blir befolkningen äldre och på så sätt genereras större krav på samhället och på dem som förmedlar omvårdnaden, vården att möta denna växande grupp. Vår framtida för-hoppning är att mer resurser kommer denna grupp tillgodo i form av skapande av en meningsfull vardag och sysselsättningar, personaltäthet o s v som i sin tur kommer den åldrande individen tillgodo i form av kontinuitet, trygghet, samhörighet och tillhörighet och framförallt en identi-tetskänsla.

Slutligen, ett citat av Buber (2000) som belyser två fundamentalt olika sätt att inverka på männi-skors tankesätt, sinnelag och livsgestaltning:

”I det fösta fallet vill den ene påtvinga den andre sin egen åsikt och attityd, och det helst på sådant sätt att den påverkade inbillar sig att det är hans egen åsikt som frigjorts genom detta inflytande. I det andra fallet önskar den ene hos den andre igenkänna och stödja, såsom något det redan finns anlag till, vad han inom sig själv lärt känna som sant och riktigt.” (s.53-54)

Referenser

Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur. Berg, S. (2007). Åldrande, Individ, familj, samhälle. Stockholm: Liber.

Björklund, A. & Henriksson, M. (2003). On the context of Eldery Persons´Occupational Per-formance. Physical & Occupational Therapy, 7, (1), 26-32.

Buber, M. (2000). Det mellanmänskliga. Ludvika: Dualis.

Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare. Lund: Studentlitteratur.

Dahlberg K, Drew N. A lifeworld paradigm for nursing research. Journal of Holistic Nursing 1997;15 (3):303-17.

Dunér, A. & Nordström, M. (2005). Biståndshandläggningens villkor och dilemman. – Inom äldre och han-dikappsomsorg. Lund: Studentlitteratur.

Erikson, H-E. (2004). Den fullbordade livscykeln. Stockholm: Natur och Kultur.

Folkhälsorapport. (2001). Äldres hälsa och välbefinnande. En utmaning för folkhälsoarbetet. Stockholm: Stiftelsen Stockholms läns äldrecentrum.

Hagberg, B. & Rennemark, M. (2004). Den åldrande människans psykologi. Ett livsloppsperspektiv. Lund: Studentlitteratur.

Kirkevold, M. (2000). Omvårdnadsteorier- analys och utvärdering. Lund: Studentlitteratur. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Lee, D., Woo, J. & Mackenzie A. E. (2002). A review of older people´s experiences with residen-tial care placement. Journal of Advanced Nursing. 37 (1), 19-27.

Leith, K. H. (2006). ”Home is where the heart is… or is it?” Aphenomenological exploration of the meaning of home for older women in congregate housing. Journal of Aging Studies. 20, 317 – 333.

Medicinska forskningsrådet & Vetenskapsrådet. (2002). MFR – rapport 2. Riktlinjer för etisk värde-ring av medicinsk humanforskning. Stockholm: Medicinska forskningsrådet (MFR).

Moss, S. Z & Moss, M. S. (2007). Being a man in long term care. Journal of Aging Studies 21. 43-54. Polit, D. & Hungler, B. (1999). Nursing Research – Principles and Methods, 6th. Ed. Philadelphia: J B Lippincott Company.

Reed, J., Cook, G., Sullivan, A. & Burridge, C. (2003). Making a move: care-home residents’ ex-periences of relocation. Ageing & Society. 23, 225-241.

Richards, L. & Morse, J.M. (2007). Read me first for a users guide to qualitative methods. (2: nd e d). Thousand Oaks CA: Sage.

Schoenberg, N. E. & Coward, R. T. (1997). Attitudes about entering a nursing home: Compari-sons of older rural and urban African-american women. Journal of Aging Studies; Spring97, Vol. 11 Issue 1, p27, 21p, 3 charts.

Socialstyrelsen. (2006). Äldre som flyttar till service och vård. Uppföljning av situationen i Sundsvall.

http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/93BA9792-7030-4350-A43E-9CFBA09894BD/5765/200612331.pdf Socialstyrelsen. (2009). Folkhälsorapport 2009.

http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/2B5A6B25-2026-470C-A8BD-0E45AF95FAAA/13558/200912671.pdf

Starrin, B. & Svensson, P-G. (1994). Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur. Streubert Speziale,H.& Carpenter, D. (2003).Qualitative Research in Nursing. Advancing the Humanistic Imperative. Philadelphia : Lippincott.

Tuckett, A.G. (2006). The meaning of nuring-home: ‘Waiting to go up to St. Peter, OK! Waiting house, sad but true’ – An Australian perspective. Journal of Aging Studies. 21, 119 – 133.

Vård i Västra Götaland, (2009).

http://vard.vgregion.se/sv/Sjukdomar-och-besvar/Symtomguide/Sjukvardsradgivningen/?CatId=22830&ChapId=22831

Walldal, E. (1994). Glimtar ur vetenskapsteorin. Rapport nr 1994:4. Göteborg: Institutionen för vård-lärarutbildning Göteborgs universitet.

Wreder, M. (2008). Time to talk? Reflections on ‘home’, ‘family’, and talking in Swedish elder care. Journal of Aging Studies. 22, 239 – 247.

Wijk, H. (red.) (2004). Goda miljöer och aktiviteter för äldre. Lund: Studentlitteratur.

Sekundärkälla

Groger, L. (1995). A nursing home can be a home. Journal of Aging Studies, 9(2), 137 – 153.

Karner, T.X. (1998). Professional caring: Homecare workers as fictive kin. Journal of Aging Studies, 12(1), 69 – 82.

Leith, K.H. (2006). “Home is where the heart is...or is it? A phenomenological exploration of the meaning of home for older women in congregate housing. Journal of Aging Studies, 20, 317 – 333.

Bilaga 1.

Förfrågan om deltagande i studien:

Äldre människors upplevelser av flytt till kommunalt äldreboende

Vi är två magisterstudenter från Hälsohögskolan i Jönköping. Under sista terminen på utbild-ningen ingår uppgiften att skriva ett examensarbete i Gerontologi.

Intresset för att skriva ett examensarbete om äldre människors upplevelser av flytt till kommunalt äldreboende väcktes i samband med massmedias dagliga upplysningar om hur äldre påverkas av yttre påfrestningar, till exempel upplevelsen av att byta en känd och trygg miljö mot en ny, främ-mande sådan. Vid flytt till ett äldreboende måste vardagsrutiner läras om, och det kan vara svåra-re att känna sig hemma i ett nytt område. Det kan också vara svårt att knyta nya bekantskaper i högre åldrar.

Syftet med vår studie är att undersöka hur det kändes att flytta till ett kommunalt äldreboende. - Hur påverkades känslan av integritet och identitet i samband med flytten?

- Fanns det faktorer i det egna hemmet som påminde om den egna identiteten och

levnadshistori-en och i så fall, gick dlevnadshistori-enna förlorad vid flyttlevnadshistori-en till det kommunala äldrebolevnadshistori-endet?

För att uppnå syftet vore det önskvärt om vi fick intervjua åtta äldre personer som bor på ett kommunalt äldreboende. Dessa skulle med egna ord få beskriva sin erfarenhet av flytten och hur den har påverkat dem som individer. Intervjuerna kommer att spelas in på bandspelare.

Deltagandet i studien är helt frivilligt. Oavsett om de väljer att delta i studien, eller om de väljer att avbryta efter att ha börjat medverka kommer detta inte på något sätt påverka deras framtida vård och omhändertagande. Intervjumaterialet kommer att behandlas konfidentiellt och ingen kommer att känna igen någon enskild person. Alla berättelser förvaras inlåsta. Den enda som kommer att ta del av materialet är vi och vår handledare. Bandade och skriftliga intervjumaterial kommer att förstöras kort efter avslutad studie. Resultaten kommer att redovisas i form av ett examensarbete. I studien kommer vi att använda oss av ett antal citat utifrån materialet.

Om ni har frågor som rör studien är ni välkommen att kontakta oss på nedanstående adresser och telefonnummer.

Skövde 2009-02-06 Med vänliga hälsningar:

……… ……….. Sladjana Johnsson Katja Svensson

Ansvariga för studien är: Magisterstudenter vid Institutet för Gerontologi Hälsohögskolan i Jönköping Sladjana Johnsson Katja Svensson xxxxxxxxxx xxxxxxxxx

xxxx@xxx.se xxxxx@xxxx.com

Handledare:Marie Ernsth Bravell

Bilaga 2.

Förfrågan om deltagande i studien:

Äldre människors upplevelser av flytt till kommunalt äldreboende

Vi är två magisterstudenter från Hälsohögskolan i Jönköping. Under sista terminen på utbild-ningen ingår uppgiften att skriva ett examensarbete i Gerontologi.

Intresset för att skriva ett examensarbete om äldre människors upplevelser av flytt till kommunalt äldreboende väcktes i samband med massmedias dagliga upplysningar om hur äldre påverkas av yttre påfrestningar, till exempel upplevelsen av att byta en känd och trygg miljö mot en ny, främ-mande sådan. Vid flytt till ett äldreboende måste vardagsrutiner läras om, och det kan vara svåra-re att känna sig hemma i ett nytt område. Det kan också vara svårt att knyta nya bekantskaper i högre åldrar.

Syftet med vår studie är att undersöka hur det kändes att flytta till ett kommunalt äldreboende. - Hur påverkades känslan av integritet och identitet i samband med flytten?

- Fanns det faktorer i det egna hemmet som påminde om den egna identiteten och

levnadshistori-en och i så fall, gick dlevnadshistori-enna förlorad vid flyttlevnadshistori-en till det kommunala äldrebolevnadshistori-endet?

För att uppnå syftet vore det önskvärt om vi fick intervjua Dig. Under intervjun kommer Du att med egna ord beskriva Din erfarenhet av flytten till äldreboendet och hur den påverkade Dig. Intervjuerna kommer att spelas in på bandspelare.

Deltagandet i studien är helt frivilligt. Oavsett om Du väljer att delta i studien, eller om Du väljer att avbryta kommer detta inte på något sätt påverka Din framtida vård och omhänderta-gande.

Intervjumaterialet kommer att behandlas konfidentiellt och ingen kommer att känna igen Dina svar. Alla berättelser förvaras inlåsta. Den enda som kommer att ta del av materialet är vi och vår handledare. Bandade och skriftliga intervjumaterial kommer att förstöras kort efter avslutad stu-die. Resultaten kommer att redovisas i form av ett examensarbete. I studien kommer vi att an-vända oss av ett antal citat utifrån materialet.

Om ni har frågor som rör studien är ni välkommen att kontakta oss på nedanstående adresser och telefonnummer.

Skövde 2009-02-06 Med vänliga hälsningar:

……… ……….. Sladjana Johnsson Katja Svensson

Ansvariga för studien är: Magisterstudenter vid Institutet för Gerontologi Hälsohögskolan i Jönköping Sladjana Johnsson Katja Svensson Tel: xxxxxxxxxx Tel:xxxxxxxxxx Handledare:

Bilaga 3.

Intervjuguide

Först informerar vi, vilka vi är samt vad studien går ut på.

Vi läser upp informationsbladet och lämnar den hos dem, samt att det är påskrivet. Frågorna:

Hur länge har du bott här på äldreboendet? Varför flyttade Du hit till äldreboendet?

Var det din önskan eller var det någon annan föreslog en flytt? Hur kändes det att flytta hit?

Trivs du med tillvaron här på äldreboendet?

Känns ditt boende hemtrevligt/opersonligt?

Fick du ta med dig möbler och saker från ditt hem? Saknar du ditt hem och din tidigare omgivning?

Hur ser din vardag ut?

Är du mer aktiv/inaktiv nu jämfört med när du bodde hemma? Hur ser ditt sociala umgänge ut?

Vilka hälsar på Dig här på äldreboendet? Åker du hälsar på någon?

Hälsar ’gamla’ vänner på lika mycket nu, som det gjorde tidigare när du bodde hemma? Har du fått nya vänner?

Känner du dig ensam? Hur har ditt liv blivit efter flytten?

Tycker du att flytten har påverkat dig som person? Vad är det mest positiva med flytten till ett äldreboende?