_____________________________________________________ Socionomprogrammet 210 p. _____________________________________________________
”Tänd ett ljus…”
Klientens upplevelse av Marte meo behandling.
Monica Helander & Cecilia Hellström.
C-uppsats 15 p. Examinator: Jan Petersson
Högskolan i Kalmar Handledare: Agneta Hedblom
ABSTRACT
Author: Monica Helander Cecilia HellströmTitle: Light a candle. The clients experience of Marte meo treatment. [translated title].
Supervisor: Agneta Hedblom
The purpose with this study was to investigate the client’s experience of Marte meo treatment and the procedure in the treatment from a responses and relational perspective, since the treatment occur within the social service frame. The theoretical framework consists of some central concepts. The concepts are experience of treatment, responses and relational perspec-tive. The analysis of the empirical material has been carried out with the help of the concepts and earlier research.
The method consisted of qualitative, semi-structured interviews with six informants. The aim was to get the informants to talk exhaustive and use their own words. We have divided the informants into two groups, those who are still in treatment and those who have completed treatment. In the analysis we have compared the two groups’ results.
Our conclusion is that the informants in the both groups do not differ to any greater extent. The informants experience the Marte meo treatment as positive and they consider the re-sponse from the therapist as professional. A key aspect for the clients, to get positive results in the treatment, is the response from the therapist. The informants’ experience of the Marte meo treatment is that it is concrete and the pictures makes a deep impression. The things that sepa-rate the groups from each other are predominantly that the informants that have completed their treatment have a deeper understanding of the treatment.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
ABSTRACT... 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 3 FÖRORD... 5 1. INLEDNING ... 6 1.1 Problemformulering... 6 1.2 Historik... 61.3 Marte meo metoden i praktiken... 7
1.3.1 Filmningen... 8
1.3.2 Återgivning ... 9
1.4 Syfte... 9
1.5 Frågeställningar... 9
2. METOD OCH URVAL ... 10
2.1 Fortsatt framställning... 10
2.2 Studiens uppläggning.... 10
2.3 Urval... 12
2.4 Fördel och nackdel med kvalitativ metod... 13
2.5 Resultatens tillförlitlighet.... 13
2.5.1 Validitet... 13
2.5.2 Reliabilitet... 14
2.6 Analys och transkribering av intervjuer... 15
2.7 Källkritik... 15
2.8 Etiska överväganden... 16
2.9 Arbetsfördelning... 17
3. TIDIGARE FORSKNING ... 17
3.1 Forskning om marte meo metoden... 18
3.1.1 Forskningsrapport: Marte meo – en hållbar intervention ... 18
3.1.2 Forskningsrapport: The family triad ... 19
3.2 Forskning om upplevelse av behandling inom social-... 19
3.2.1 Forskningsrapport: Skapande av feminitet ... 20
3.2.2 Forskningsrapport: Konturer av ett kvinnligt fält... 20
4. TEORETISK ANSATS... 22 4.1 Upplevelse av behandling... 22 4.2 Bemötande... 22 4.3 Relationsperspektivet... 23 5. EMPIRISK REDOVISNING ... 24 Upplevelse av behandling.... 25 Filmning/återgivning... 27 Bemötande/relation... 29 Maktlöshet... 31 6. ANALYS ... 32 Upplevelse av behandling... 32 Filmning/återgivning... 33 Bemötande/relation... 34 Maktlöshet... 35 Slutsats av analysen... 35 7. SLUTDISKUSSION ... 37 REFERENSLISTA ... 40 INTERVJUFRÅGOR ... 41
FÖRORD
Tack till alla informanter som generöst delat med sig av sina personliga erfarenheter och upp-levelser av Marte meo behandlingen. Utan er hade denna studie inte kunna genomföras.
Ett varmt tack till Marte meo terapeuten som hjälpt oss med informanter. Utan dig hade det varit mycket svårt för oss att finna informanter.
Ett stort tack till vår handledare, Agneta Hedblom, som alltid har funnits till hands med syn-punkter och motivation. Tack för att du delat med dig av dina kunskaper och erfarenheter kring uppsatsarbete.
Vi vill även tacka våra familjer för den hjälp och det stöd de givit oss under hela arbetet med studien, så att vi kunnat slutföra den.
1. INLEDNING
Jag vill bli sedd och hörd. Jag vill få gensvar.
Det är viktigt att min berättelse når fram, att berättelsen som är jag blir mottagen och får ett bemötande.
Min berättelse som är jag, måste bekräftas i dig, för att jag ska ta den till mig.
Gensvar är viktigt för min upplevelse av mig själv för att jag ska kunna fortsätta min berättel-se.
Clarence Crafford
1.1 Problemformulering
En av anledningarna till att vi valde att skriva om Marte meo metoden, är att en av oss är ut-bildad Marte meo terapeut. Denne har använt metoden på barn mellan 0-12 år och deras för-äldrar inom socialtjänsten i Oskarshamn sedan 2002. Den här erfarenheten väckte funderingar kring hur klienterna upplever metoden och vilka tankar de har under behandlingens gång. Det räcker med att gå till sig själv, så vet man hur olustigt det kan kännas att se och höra sig själv på film. Marte meo är en behandling som handlar om föräldraskap, om relationen till sitt barn. Dessutom sker behandlingen inom socialtjänstens ramar, vilket kan pressa klienten till att prestera något som denne eventuellt kanske känner inte fungerar. Efter att vi diskuterat ämnet, så blev vi båda mycket intresserade av att undersöka klientens upplevelse av Marte meo be-handling. Marte meo metoden går ut på att visa det positiva i samspelet mellan barn och älder genom filmsekvenser. Men det terapeuten egentligen visar är vad föräldern behöver för-ändra eller det de gör för lite av eller ibland inte alls i samspelet till sitt barn. Terapeuten an-vänder inte negativa benämningar och säger inte vad föräldern inte klarar eller har brist av. Utan visar på när de gör det barnet har behov av, vilket bidrar till att man har fokus på det positiva. Vi har även upptäckt att det finns väldigt lite forskning kring Marte meo framför allt utifrån ett klientperspektiv, antagligen för att metoden inte är så utbredd ännu.
1.2 Historik
Den första Marte meo föreningen i Norden startades 1994 i Sverige. Därefter har det startats föreningar både i Norge och Danmark. Maria Aarts, specialpedagog från Holland, är
grunda-ren av Marte meo metoden. Det hela började med att hon arbetade på ett behandlings hem för ungdomar med särskilda behov. Hon fick en fråga från en mycket ledsen mamma, som hade sin autistiska pojke placerad där. Mamman såg att Maria Aarts hade en fin kontakt och kunde kommunicera med hennes son. - Jag önskar att jag kunde ha en sådan kontakt med min son. Jag har tid, energi och kärlek, fortsatte hon, men jag vet inte hur man uppfostrar eller är till-sammans med ett annorlunda barn (Svensk familjeterapi 3-4, 1998, s.17). Hon bad Maria Aarts att lära henne hur hon skulle göra, för att få en bättre kontakt och kommunikation med sin son. Det var det som stimulerade Maria Aarts att börja fundera över vad det var hon gjorde i sitt arbete med ungdomarna. Hennes inspiration kom bland annat från Orion metoden, som Harry Biemans utvecklat i Holland. Hon har även arbetat tillsammans med honom. I Orion metoden använder de videofilmning som ett hjälpmedel. Maria Aarts började filma i sin om-givning. Hon valde normala förälder- och barnrelationer, för att se vad som händer i samspe-let i detalj mellan barnet och föräldern (Aarts, 2000).
Under senare delen av åttiotalet arbetade Maria Aarts med att utveckla Marte meo metoden, som hon senare kom att kalla den. Marte meo kommer från latin och är fritt översatt till ”av egen kraft”. Hedenbro och Wirtberg (Hedenbro & Wirtberg, 2000) menar att metodens filoso-fi går ut på att hitta varje människas egen unika förmåga och kraft till utveckling och föränd-ring. ”En annan grundläggande tanke i Marte meo är att de som söker hjälp har sin egen upp-fattning om vad de vill ha hjälp med och det är utifrån den önskan om hjälp man utgår” (ibid. s.10).
1.3 Marte meo metoden i praktiken
Marte meo metoden är en samspels- och utvecklingsstödjande behandling som har fokus på det som händer mellan barn och vuxna. Man studerar den naturliga vardagskommunikationen i mikroperspektiv. Videofilmen gör det möjligt att studera samspelet i detalj, genom att titta på sekvens för sekvens i filmen. Detta är en omöjlighet att göra i verkligheten, när saker hän-der mellan två personer. Det går för fort och man kan inte gå tillbaka och se vad som hände. Stillbild och filmklipp ger dock en konkret och tydlig intervention till föräldrarna. ”Barn och vuxnas utveckling är sammanflätande med varandra och just att både se sig själv och sitt barn i ett möjliggörande perspektiv är troligtvis en kraftkälla” (ibid, s.143).
1.3.1 Filmningen
Terapeuten kliver in i familjens vardag i deras hem. Familjen skall vara noga förberedd innan filmningen sker och det skall vara klart vilka som skall delta vid filmtillfället. Situationen kan vara en måltid, en lekstund eller läxläsning med ett större barn. Denna situation filmas i ca 5-10 minuter. Vid första tillfället filmar man en situation som är strukturerad, t ex en måltid eller så kan det vara en del som är friare lek. Terapeuten förhåller sig passiv och observerande under filmandet, för att inte störa interaktionen mellan förälder och barn.
Nästa fas för terapeuten är att göra en analys av filmen med förälderns fråga som bas. En frå-geställning kan lyda: hur kan jag få mitt barn att lyssna bättre? Hedenbro och Wirtberg (2000) skriver att i analysarbetet av videofilmen beaktar man det som är observerbart och försöker undvika tolkningar av olika slag. Terapeuten utgår ifrån de utvecklingsstödjande dialogprin-ciperna (ibid):
1. Den vuxne uppmärksammar var barnet har sitt uppmärksamhetsfo-kus och vilket initiativ barnet tar.
2. Den vuxne bekräftar barnets uppmärksamhetsfokus, initiativ och lägger sedan till sin tur och sin reaktion.
3. Den vuxne inväntar barnets svar/reaktion på det egna agerandet. 4. Den vuxne benämner barnets initiativ, agerande, reaktion, svar och känslor på ett sätt som blir bekräftande för barnet.
5. Den vuxne tar ansvar för samspelet, så att det formas till en
kommu-nikation med flera turer och en rytm som gör det möjligt för barnet att
delta.
6. Den vuxne bekräftar barnet då barnet visar önskat beteende.
7. Den vuxne triangulerar barnet mot omvärlden, vilket menas att den vuxne benämner personer, saker och händelser.
8. Den vuxne ger tydlig start och slutsignal i samspelet.
Vid analysen utgår man från principerna för att skapa sig en förståelse av problemet och vad som är svårigheterna i samspelet mellan barnet och den vuxne. Man tittar också på var barnet befinner sig i sin utveckling och vad barnet har för behov av hjälp. Man ser var svagheterna finns i samspelet men också var styrkan finns, och det är viktigt att se båda för att kunna hjäl-pa föräldrarna och barnet. Detta är underlaget till behandlingen och det ger en tydlig
uppfatt-ning om hur man skall börja behandlingen. Man utgår efter barnets behov. Då blir inte fokus på om föräldern gör rätt eller fel. Utifrån detta och förälderns fråga väljer man ut korta se-kvenser på några sekunder upp till någon minut.
1.3.2 Återgivning
Återgivningen är den fas där föräldrarna och terapeuten tittar på de utvecklingsstödjande se-kvenser som terapeuten valt ut, ”…det positiva fungerande samspelet” (Hettrel & Lindqvist, 2006, s.6). Det sker i hemmet eller på kontoret hos terapeuten. Både stillbilder och slow mo-tion används för att tydligt visa vad som sker mellan förälder och barn. ”Vad som troligen händer under själva samspelet genom att föräldrarna får studera sig själva i samspel med sitt barn så påverkas deras inre representationer av både dem själva, barnet och relationen” (He-denbro & Wirtberg, 2000, s.129).
Terapeuten visar bilder som visar hur barnet signalerar sina behov eller önskningar och vilka initiativ barnet tar. Vidare visar terapeuten vilka möjligheter föräldern har att svara utveck-lingsstödjande på dessa behov och initiativ. Att i lugn och ro få tillfälle att iaktta och studera sitt barns ansikte, dess ögon, mimik och uttryckssätt blir ofta en stark känslomässig upplevel-se för föräldern. ”I arbetet med Marte meo har vi många gånger förundrats över den kraft som bilden verkar besitta” (ibid. s. 142).
1.4 Syfte
Syftet med studien är att undersöka klientens upplevelse av Marte meo behandlingen inom socialtjänsten samt processen i behandlingen utifrån ett bemötande- och relationsperspektiv från terapeuten.
1.5 Frågeställningar
• Hur upplever klienten Marte meo behandling i sin helhet? • Hur beskriver klienten processen i Marte meo behandlingen? • Hur upplever klienten terapeutens bemötande?
2. METOD OCH URVAL
2.1 Fortsatt framställning
I den fortsatta framställningen kommer vi att redogöra för metod och urval. I det avsnittet ingår flera delar. Vi börjar med att redogöra för studiens uppläggning. Där går vi igenom vil-ken metod vi använt i studien, samt metodens fördelar och nackdelar. Därefter beskriver vi vilket urval vi haft i studien, ändamålsenligt urval. Sen går vi igenom resultatens tillförlitlig-het och hur vi analyserat och transskriberat intervjuerna. Därefter tar vi upp källkritik och vilka etiska överväganden vi haft med oss i studien. Metod- och urvalsavsnittet avslutas med en redogörelse för hur arbetsfördelningen varit under hela uppsatsen. Nästa avsnitt i studien handlar om tidigare forskning. Där redogör vi för tidigare forskning som vi uppfattar som relevant för studien. I nästkommande avsnitt går vi igenom vår teoretiska ansats, där vi förkla-rar vissa centrala begrepp vi använt oss av för att analysera det empiriska materialet. Därefter kommer avsnittet där vi redovisar det empiriska materialet och i nästkommande avsnitt analy-serar vi det empiriska materialet. Studien avslutas med en avslutande diskussion.
2.2 Studiens uppläggning.
För att uppnå studiens syfte har vi valt att tillämpa kvalitativ studie som metod. Argumentet för metodvalet är att vi gör en empirisk undersökning som studerar en aktuell företeelse, där företeelsen i vår undersökning är upplevelsen av Marte meo behandling, i dess verkliga kon-text. ”…i den kvalitativa metoden försöker att nå kunskap om individens objektiva upplevel-ser utifrån hennes egna ord, uttryck och meningsbeskrivningar” (Larsson, Lilja & Mannhei-mer, 2005, s.92). Vi har valt att studera fenomenet upplevelsen av Marte meo behandling på en enhet. Våra informanter har kunskap om fenomenet, som vi utgår ifrån i studien. Vi har ringa kontroll angående detta fenomen, eftersom vi själva aldrig har varit klienter inom Marte meo behandling. Enheten är en mindre grupp som har kunskap om upplevelsen av Marte meo behandling, vilka är informanter i vår studie (Yin, 2007). Marte meo behandling finns inom en verksamhet på socialtjänsten, i den kommun som vi tagit hjälp av för att finna informanter. Vi har delat upp informanterna i två grupper, de som är i pågående behandling och de som har avslutad behandling. Därefter har vi jämfört gruppernas resultat för att sedan analysera resul-taten. Vi upptäckte att det är väldigt få avhandlingar gjorda om Marte meo behandlingen. De avhandlingar vi funnit är; Marte meo – en hållbar intervention, The family triad, Barn i fokus med Marte meo metoden, Familjebehandling enligt Marte meo metoden för barn med
DAMP-diagnos och The Orion project. I studien har vi valt att använda oss av de två första avhand-lingarna som vi tog upp här ovan, eftersom de känns mest relevanta för vår studie. Likaså har vi funnit forskning angående mammors upplevelser av behandling inom socialtjänsten, som även känns relevant för vår studie.
I kvalitativa studier använder man sig oftast av intervjuer och/eller observationer. ”Kvalitativ forskning hänför sig till forskningsstrategier som ger beskrivande kvalitativa data om indivi-dens eller aktörens skrivna eller verbala utsagor…” (Larsson et al. 2005, s.91). Vi valde i data insamlandet att använda oss av halvstrukturerade intervjuer som genererar i kvalitativ data. Vi har utgått ifrån ett antal nedskrivna frågor, som vi har ställt följdfrågor på. Denna form av intervju kan även kallas för fokuserad intervju. Yin (2007) beskriver den fokuserade intervjun som öppen och kan anta formen av en dialog, samt att man följer en viss uppsättning frågor. ”Öppna intervjuer, som ger direkta citat från intervjupersonerna som t. ex. beskriver sina atti-tyder, tankar, känslor och kunskaper” (Larsson et al. 2005, s.91). Vi valde att använda oss av denna typ av intervju, eftersom det inbjuder informanten att tala uttömmande och använda sina egna ord om upplevelsen av Marte meo behandlingen, samt gav oss möjlighet att ställa följdfrågor. Så att informantens upplevelser och attityder skall komma till uttryck. Intervjuer-na valde vi att spela in för att som Yin (2007) skriver få en fullständig återgivning av inter-vjun. Likaså för att vi skulle kunna koncentrera oss på genomförandet av interinter-vjun.
Miljön där intervjun äger rum är viktig eftersom aspekter som tid, plats, hur förberedda alla är samt vilka tekniska hjälpmedel som används påverkar miljön. För att intervjun ska bli så bra som möjligt, har vi erbjudit informanterna att välja vilken tid och plats som passar dem bäst. Av de sex intervjuerna skedde fyra av dem på högskolan, en intervju skedde hemma hos in-formanten och en intervju gjorde vi via högtalartelefon så att intervjun kunde bandas. Vid samtliga intervjutillfällen har vi kunnat sitta ostört och ingen har haft någon tidspress på sig. Alla intervjuerna fortlöpte väl och blev öppna och avslappnade. Informanterna delgav oss öppna och uttömmande svar. De hade även tillfälle att tillägga information om det var något de kände vi glömt fråga om innan intervjun avslutades. Innan intervjutillfället informerades informanterna om frågorna samt att vi använder oss av bandspelare. Under intervjuerna har endast en av oss hållit i intervjun, medan den andre har antecknat icke-verbala reaktioner, vilket är av vikt vid analyserandet av intervjuerna. Som Patel och Davidson (2003) skriver så försvinner gester och kroppsspråk vid transskriberandet av intervjuerna, därav kan en doku-mentation av de icke-verbala reaktionerna stärka analysarbetet.
2.3 Urval
Vi bestämde oss för att studera en företeelse, upplevelsen av Marte meo behandling. Vi har gjort ett ändamålsenligt urval. ”Detta innebär att man vid den inledande planeringen gör en bedömning vilka data man behöver, och väljer människor utifrån detta” (Hartman, 2001, s.66). Informanterna har vi valt utifrån vilka som kan ge oss svar på våra frågeställningar. För att få fram informanter har vi tagit hjälp av en behandlande terapeut inom Marte meo behand-lingen, som arbetar inom en socialförvaltning i Kalmar län. Hon har valt ut informanter hon anser att vi kan intervjua utan att störa pågående behandling i negativ riktning, samt efter de kriterier vi hade gällande informanterna. Kriterierna vi hade var att det skulle vara några fa-miljer med pågående behandling och några fafa-miljer där behandlingen är avslutad. Vi ville även att alla informanterna skulle ha fått erbjudandet om Marte meo behandling, efter att de varit under en utredning inom socialtjänsten. På så sätt var det inte en behandling de fått
fri-villigt genom egen ansökan. Detta för att se om upplevelsen av behandlingen förändras under
processen.
Att terapeuten valt ut informanter åt oss, kan avspeglas i resultatet, vilket vi är medvetna om. Hon kan ha valt ut de klienter som hon upplever är positivt inställda till behandlingen för att resultatet ska bli så positivt som möjligt. Vi anser dock att hennes val av klienter till oss, inte har påverkat vår studie negativt eller positivt. Detta för att studien inte syftar till att kritiskt granska henne som Marte meo terapeut. Det vi vill undersöka är upplevelsen kring Marte meo behandlingen. Eftersom vi inte lämnar ut vem som sagt vad i studien, så tror vi att informan-terna kan svara sanningsenligt. Likaså har vi diskuterat med terapeuten om vilka kriterier vi har för vår studie och hon tyckte dessa kriterier var relevanta. Terapeuten själv försökte få med en klient i vår studie som valde att avbryta behandlingen efter en filmning, eftersom hon är mycket intresserad att få veta klienternas upplevelser av metoden ur olika perspektiv. Ty-värr valde denna klient att inte medverka i studien.
För studien intervjuades sex informanter som har pågående eller avslutad Marte meo behand-ling. Informanterna är/har varit under utredning inom socialtjänsten och fått förfrågan om de varit intresserade av Marte meo behandling för att få stöd och hjälp i sitt föräldraskap. Antalet behandlingstillfällen för informanterna varierar beroende på hur mottagliga de är för behand-lingen samt hur allvarlig den bakomliggande orsaken varit till behandbehand-lingen. I resultatet
åter-ges informanterna och deras utsagor med fingerade namn. Detta för att informanten skall vara konfidentiell.
2.4 Fördel och nackdel med kvalitativ metod
Hade vi valt att göra en kvantitativ undersökning i enkätform, hade vi inte fått fram de nyan-ser som vi eftersträvar och som vi får fram genom att använda oss av halvstrukturerade inter-vjuer. I den halvstrukturerade intervjun får vi fram informantens upplevelser och attityder. Nackdelarna med denna metod är att det kan vara svårt att skapa den optimala relationen till informanten. Då detta kan leda till att informanten inte öppnar sig och delger oss sina erfaren-heter, utan tar istället till en försvarsattityd. Det är viktigt som intervjuare att man tänker på att man inte bara talar med språket, utan även med kroppen. En annan nackdel kan vara att vi inte hade möjlighet att välja ut informanter själva, utan att det är den behandlande terapeuten som gjort det. Men det fanns ingen möjlighet för oss att själva välja ut informanter, likaså finns det inte så många informanter att tillgå i Kalmar län. Vi har varit beroende av terapeuten för att finna informanter.
2.5 Resultatens tillförlitlighet.
Det vi har haft med oss i erfarenhet, normer och värderingar har vi försökt ställa oss utanför under studiens gång, så det inte ska påverka resultaten. I intervjutillfället har vi försökt vara neutrala och lyssnat aktivt på informanten. Vi har inte lagt in eget tyckande under intervjun eller försökt styra informanten till ett visst svar. ”Utredaren förutsätts bli en objektiv iakttaga-re, en åskådare” (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 2006, s.40).
2.5.1 Validitet.
Validiteten i vår studie är god, eftersom vi utgår ifrån vårt syfte och våra frågeställningar. Svaren vi fått genom intervjuerna, besvarade våra frågeställningar som vi utgått ifrån. ”I van-liga ordböcker hänför sig ’validitet’, ’giltighet’, till sanningen och riktigheten hos ett yttran-de” (Kvale, 1997, s.215). Utifrån intervjuerna har vi skaffat underlag för att göra en trovärdig tolkning av informanternas upplevelser. Enligt Kvale (ibid.) handlar reliabiliteten om att un-dersöka det man avser att unun-dersöka. Vi har informerat informanterna innan intervjutillfället vad det var vi ville undersöka och därför uppstod inga missförstånd. Vi kan inte garantera att informanten är sanningsenlig, men ämnet berör inte deras personliga integritet. Därför anser vi att deras beskrivningar av upplevelsen är tillförlitliga. Vi har förtydligat för informanten att
det är denne som är expert på området. Vi lyssnade på informanternas utsagor och uppfattade dem som uppriktiga i sina svar och de har gett en sammanhängande redogörelse. Att vi läm-nade ut frågeformuläret innan intervjutillfället anser vi påverkade validiteten positivt, efter-som informanterna hade tillfälle att tänka igenom frågorna innan, framför allt för dem med avslutad behandling, och kunde lämna uttömmande svar till oss. Spontana kommentarer från informanterna, var att våra frågeställningar även kunde ge kritiska reflektioner. Detta bidrar till att vi inte har styrt våra frågeställningar till att enbart undersöka det positiva med Marte meo metoden.
2.5.2 Reliabilitet.
Den förförståelse vi hade innan var vi väl medvetna om och använde oss av ett öppet sinne under studiens gång. Genom att vi själva inte har den erfarenhet av behandlingen som infor-manterna har, hur man upplever Marte meo behandling som klient, så var det inte svårt för oss att ha ett öppet sinne under studiens arbete. I intervjuerna har vi inte lagt in egna värderingar, utan har lyssnat på informanternas berättelser och sett dem som experterna inom området. Vi utgick ifrån att få informantens upplevelse av behandlingen. Reliabiliteten i intervjutillfället kan verifieras genom att vi använde oss av bandinspelning. Därav kunde vi transkribera inter-vjuerna och skriva ner vad som sagt i intervjun ordagrant efteråt och försäkra oss om att det som sagts är korrekt uppfattat. Vi var även två vid intervjutillfället. Där en av oss skötte inter-vjun, medan den andre observerade och antecknade icke-verbala reaktioner. Detta för att stär-ka reliabiliteten i vår studie. Intervjuerna har transkriberats ordagrant. Därefter har vi analyse-rat varje intervju för sig och delat in intervjun i temagrupper. Därefter har vi delat in intervju-erna i två grupper, där kriteriintervju-erna var klienter med pågående behandling samt klienter med avslutad behandling. Därefter har vi analyserat grupperna var för sig för att sedan ställa grup-pernas svar emot varandra. Forsman (1997) anser att det är viktigt att intervjun dokumenteras ordentligt för resultatens tillförlitlighet. Det som även stärker reliabiliteten i studien är att vi har använt oss av viss undersökningstriangulering. Larsson et al. (2005) skriver om undersök-ningstriangulering i form av att flera forskare deltar i datainsamling och analys, vilket vi har varit i vår studie. Studien är utförd av två personer, som bidragit lika mycket i alla momenten, vilket ökar säkerheten i resultaten eftersom vi prövar varandras tolkningar. I studien intervju-ade vi flera personer, som har olika perspektiv på fenomenet. En god reliabilitet stärker även studiens validitet.
2.6 Analys och transkribering av intervjuer
Den strategi vi använt oss av i analyserandet av intervjuerna är våra olika temagrupper, upp-levelse av behandling, filmning/återgivning, bemötande/relation och maktlöshet. I analysarbe-tet har vi haft fokus på frågeställningarna när vi delat in intervjuerna i de olika temagrupper-na. För att kunna identifiera olika samband och ställa likheter och olikheter mellan våra två jämförelsegrupper, har vi ställt grupperna mot varandra för att sedan formulera förklaringar till utfallen och se samband.
När alla intervjuer var färdig transskriberade började arbetet med att bearbeta intervjuerna, granska dem noggrant för att hitta teman och andra saker som särskiljer dem åt eller som de har samma uppfattning om. Detta för att få ut maximalt av materialet. Därefter började vi skriva om det empiriska materialet. När det var klart så analyserade vi det empiriska materia-let genom att förhålla oss till tidigare forskning samt genom vår teoretiska ansats. Vi valde att analysera intervjuerna när alla var färdig transkriberade.
2.7 Källkritik
Det område vi har valt är ett relativt outforskat område, vilket kan bero på att Marte meo är en så specifik metod i Sverige. Inom behandling med familjer, börjar metoden etablera sig i flera kommuner i Sverige och även utomlands. Därav har det varit svårt att finna relevant forskning och litteratur på området.
Den litteratur och forskning vi funnit inom området Marte meo känns relevant för studien för att få grepp om vad Marte meo är för någon behandlingsmetod, men den tar inte upp klientens upplevelse av behandlingen. Hetrell och Lindqvist (2007) studie tar upp om Marte meo meto-den som instrument hjälper föräldrarna i sitt föräldrarskap och om behandlingen är en hållbar intervention. Hedenbros (2006) avhandling tar upp den triadiska interaktionen mellan mam-ma-pappa-barn. Detta för att se på samspelet mellan dem. Vidare har vi använt oss av littera-tur och forskning som anknyter till upplevelsen av behandling sett ur ett klientperspektiv samt bemötandet/relationen klient-socialarbetare/behandlare. Resterande litteratur som vi använt oss av är relevant för att vi skulle kunna genomföra skrivandet av de olika delarna i uppsat-sen.
2.8 Etiska överväganden
I huvudsak har vi följt Vetenskapsrådets forskningsetiska principers riktlinjer (Vetenskapsrå-det, 2007). Utgångspunkten har varit individskyddet som består av fyra huvudkrav samt deras rekommendationer. De fyra huvudkravens innebörd kortfattat: Informationskravet är att man ska upplysa informanterna om att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta sitt deltagande när de så önskar. Likaså att man förklarar studiens syfte och att den information som samlas in endast ska användas till forskning. Samtyckeskravet är att deltagarna själva bestämmer över sin medverkan och att man får deras samtycke till användandet av informa-tionen de delger. Konfidentialitetskravet är att deltagarna skall ges största möjliga konfidenti-alitet. Alla uppgifter man samlar in om deltagarna ska lagras på sådant sätt att ingen utomstå-ende person skall kunna komma åt uppgifterna eller kunna identifiera deltagarna. Nyttjande-kravet är att uppgifterna man samlat in till studien får endast användas till forskningsändamål. Rekommendationerna som ämnesrådet utfärdat är bland annat att fråga deltagarna i studien om de är intresserade av att ta del av forskningsresultaten (ibid.).
För studiens deltagare har vi presenterat oss och studien skriftligt och muntligt samt lämnat ut frågorna till informanterna innan intervjutillfället (informationskravet), och fått ett samtycke från varje enskild informant att de vill delta i studien (samtyckeskravet). Detta poängterar Forsman (1997) i sin bok att det är viktigt att deltagarna i studien vet att det är frivilligt att deltaga och att den informationen är både skriftlig och muntlig. I samband med intervjutillfäl-let har vi ännu en gång informerat om studiens syfte och att det är frivilligt att deltaga, samt att de har rätt att avbryta deltagandet när de vill. Likaså informerade vi dem om vad intervjun skulle användas till (nyttjandekravet).
Det var viktigt för oss att informanterna inte kände sig utlämnade under eller efter intervjun. Detta har vi försökt tillgodose genom att informanterna har fått ta del av intervjufrågorna in-nan intervjutillfället, samt att vi har förklarat upplägget med studien och att de är anonyma i studien. Kvale (1997) skriver att intervjuaren måste på kort tid skapa en kontakt mellan sig och informanten, så att den intervjuade känner sig trygg nog att tala fritt om sin upplevelse och känslor. Det är en etisk balansgång, mellan att samtalet inte skall bli för terapeutiskt och så att samtalet inte blir en alltför artig konversation där man utbyter åsikter, menar Kvale (ibid.). Informanterna kommer att vara anonyma, även gentemot deras terapeut. I studien har vi använt fingerade namn och när vi beskriver deras upplevelser, beskrivs de inte detaljerat
och nämns inte vid dess rätta benämningar (konfidentialitetskravet). Vilken kommun vi gjort undersökningen i, samt terapeutens namn har vi även valt att hålla anonymt, eftersom behand-lingsmetoden är så pass ovanlig. Detta för att alla ska kunna vara anonyma som deltar i studi-en.
Det vi även tänkte på är att informanterna har plockats ut av den behandlande Marte meo te-rapeuten, vilket inte kommer påverka studien eftersom det är klientens upplevelse av behand-lingen vi vill åt. Terapeuten har god kännedom om personerna och kan göra en första bedöm-ning om lämpligheten att delta i vår studie. Så att vi inte stör pågående behandlingsprocesser, som ibland kan vara känsliga för yttre påverkan eller påverka avslutad behandling negativt. Vi har haft en fortlöpande kontakt med terapeuten så att vi inte har stört behandlingsresultatet. När vi träffade informanterna gjorde vi en bedömning om lämpligheten i att genomföra inter-vjun eller inte.
En av oss är utbildad Marte meo terapeut, men är ej verksam i den kommunen där vi gjorde undersökningen. Detta har inte påverkat studien, eftersom det är klientens upplevelse vi vill åt och inte terapeutens. Den kunskap vi hade om metoden innan vi påbörjade studien, har under-lättat våra kontakter och likaså för att finna relevant material till studien. Eftersom det är kli-entperspektivet vi vill åt, så påverkar inte vår tidigare kunskap studien negativ. Under inter-vjuerna har vi inte ansett det relevant att informera informanterna om att en av oss är Marte meo terapeut, då dennes roll hela tiden under uppsatsskrivandet varit student.
2.9 Arbetsfördelning
Vi har valt att skriva uppsatsen tillsammans och tar därför ansvar för den gemensamt. Detta tror vi är till gagn för oss, eftersom man lär sig samarbeta och hjälpas åt. Vi har ibland läst och skrivit på var sitt håll, men sedan har vi tillsammans sammanfört materialet till en helhet. Alla intervjuer har vi gjort gemensamt. Vår ambition har hela tiden varit att vi ska vara lika delaktiga i varje moment av uppsatsen. Detta känner vi att vi har lyckats med. Att samarbeta har gett oss träning i att lyssna på varandra, ta kritik och ge feedback. Det hela har varit att ge och ta. Samarbetet har berikat oss och den färdiga uppsatsen. Uppsatsen är en produkt som vi gjort gemensamt.
Det är väldigt få studier gjorda om själva Marte meo metoden. Vi har inte funnit någon studie om klientens upplevelse av Marte meo behandlingen. De flesta studier vi funnit bygger på utvärderingar av verksamheter som använder Marte meo som instrument, utvärdering av me-toden och om meme-toden är en hållbar intervention. Vi har funnit några c-uppsatser som handlar om Marte meo, vilka är: Marte meo – en möjlighet att förändras, av Britt-Mari Mårtensson, Lunds Universitet, Marte meo i förskolan, av Eva Saviluoto och Linda Thomasson, Göteborgs Universitet. Dessa c-uppsatser har refererat till andra c-uppsatser vilket vi inte anser är veten-skapligt att göra. Detta kändes inte relevant för oss. Vidare har vi sökt forskning om upplevel-se av behandling och fann att de flesta berör kvinnor och missbruk. De studier som finns an-gående bemötande i socialtjänsten berör oftast handläggning av ekonomiskt bistånd. Vi kom-mer här att redogöra för de studier vi funnit om Marte meo metoden samt upplevelser av be-handling inom socialtjänsten som vi uppfattar som relevanta för vår studie. Vi har även sökt internationellt om forskning om Marte meo, men inte funnit några som känns relevanta för studien. Vi har även tittat på Maria Aarts hemsida i Nederländerna, där vi endast fann ett fler-tal artiklar om Marte meo som är publicerade i Marte meo Magazine - Professional Journal of the Marte Meo Method. Men vi fann där inga forskningsrapporter. Artiklarna tar upp ämnen som berör Marte meo för autism, Marte meo för äldre, Marte meo i skolan, Marte meo för relationsutveckling, Marte meo för familjer i missgynnande områden, Marte meo i familje-hem osv.
3.1 Forskning om marte meo metoden
I detta avsnitt kommer vi redogöra för två avhandlingar, den ena om Marte meo metoden är en hållbar intervention och den andra avhandlingen tar upp om triadisk interaktion mellan föräldrar och barn. I den avhandlingen använder de samma instrument, filmning som i marte meo metoden, samt att avhandlingen är skriven av en Marte meo terapeut.
3.1.1 Forskningsrapport: Marte meo – en hållbar intervention
Hettrel och Lindqvist (2006) har i sin studie undersökt om Marte meo metoden är en hållbar intervention. Studien är gjord i Sigtuna kommun med elva familjer, och de utvärderar om in-satsen har bestående effekter för familjerna efter ett år efter avslutad Marte meo behandling. Något som framträder i studien är två mönster av problem. Det ena är att föräldrarollen inte fungerar med ett av barnen i familjen. Det andra problemet är att föräldrarollen sviktar och man undrar därför hur barnet/barnen har det i familjen. Ofta ser man bara ett av mönstren hos
en familj, men även bägge mönstren har man funnit i några familjer. I studien kom de fram till att familjer med aktiva barn, upprätthåller resultaten över en längre tid. Vidare belyser Hettrel och Lindqvist (ibid.) att föräldrarna har ökat sin förmåga till ett tydligare och aktivare ledarskap. Detta bidrar till att samspelet fungerar och föräldrarna har integrerat det förändrade samspelsmönstret. Ett annat tydligt resultat i studien var att Hettrel och Lindqvist (ibid.) upp-täckte att föräldrar till mer passiva barn hade svårt för att förändra sitt samspel med barnet. Efter studien fann de dock att samspelet mellan barnet och den vuxne hade ökat över tid. Det sammantagna resultatet av studien, var att alla deltagarna hade ökat sitt samspel från behand-lingens start till behandbehand-lingens avslut och är även fortsatt högre vid tiden för denna studien än vad den var vid behandlingens början.
3.1.2 Forskningsrapport: The family triad
I Hedenbros (2006) doktorsavhandling beskriver hon hur tidig triadisk interaktion mellan ett nyfött barn och hans eller hennes mor och far börjar utvecklas och mognar under barnets fyra första levnadsår. Man tittar på samspelet mellan föräldrar och barnet, precis som man gör i Marte meo behandling. Studien är en del av ett internationellt samarbete för att beskriva ut-vecklingen av triadisk interaktionism i fyra grupper. Teamet består av team från Stockholm, Lausanne, Seattle och Basel. De började med att intervjua föräldrarna när de väntade sitt för-sta barn. Sedan observerade man genom upprepade videofilmningar när barnet var 3, 9, 18 och 48 månader gammal. Hedenbro (ibid.) poängterar i sin studie att situationen i Sverige är någorlunda olik andra länders situation. Fadern är i Sverige mer involverad i barnuppfostran. Hon påpekar även att observationerna av videoklippen är mycket viktiga. De gör det osynliga synligt. I studien fann man en kulturell skillnad av tempot i leken mellan Amerikanska och Svenska familjer. Lekens gång i en triadisk interaktion var mer utsvävande i de Amerikanska familjerna. Svenska familjer spenderade mer tid i varje aktivitet.
3.2 Forskning om upplevelse av behandling inom social-
tjänsten
I detta avsnitt kommer vi att ta upp ytterligare två avhandlingar som beskriver mammors upp-levelser av behandling inom socialtjänsten. De beskriver även bemötandet mellan klient och terapeut samt relationen dem emellan. Därav valde vi att fördjupa oss i dessa avhandlingar då även vår studie avhandlar dessa ämnen.
3.2.1 Forskningsrapport: Skapande av feminitet
Laanemets (2002) avhandling handlar om kvinnor som intervjuats under och efter sin behand-ling för missbruk vid fyra olika behandbehand-lingsprogram, samt intervjuer med behandbehand-lingsperso- behandlingsperso-nal. Avhandlingen syftar till att beskriva och förstå behandlingens betydelse för kvinnorna. I studien berättar kvinnorna om sin upplevelse att vara kvinna och använda rusmedel, att vara klient och hur de uppfattar behandlingen. Alla kvinnorna i studien har haft kontakt med soci-altjänsten och det är även socisoci-altjänsten som bekostat behandlingen. Laanemets (ibid.) poäng-terar att hon fokuserar på att studera kvinnornas feminitetsprocess, och vill synliggöra deras erfarenheter och egna beskrivningar av sina liv. Laanemets (ibid.) hävdar i avhandlingen att klienten alltid befinner sig i ett underläge. Hon blev skrämd över den makt som behandlarna besitter utifrån sin position. Kvinnorna som intervjuades för avhandlingen, berättade att de ofta känt sig maktlösa i sina kontakter med socialtjänsten. I avhandlingen kommer hon fram till att det gemensamma för de fyra olika behandlingsprogrammen, var att den enskilda kvin-nan var i fokus. Hon kom även fram till att berättelserna från kvinnorna och behandlarna hade stora likheter. Tydligast var det gällande rusmedel. Det avhandlingen även visar är att kvin-norna definierar sig själva som avvikare gällande feminitet och det som vi definierar som fe-minitet är beroende av det sociala sammanhanget. I Laanemets (ibid.) avhandling beskriver hon en kvinna som lärt sig bli mamma genom en institutionsbehandling där de använt sig av Marte meo metoden. Hon kunde genom filmningen se sig själv i samspelet med barnet. Ge-nom filmningen kunde hon sluta försvara sig hela tiden och ta emot hjälp, vilket lärde henne att bli mamma.
3.2.2 Forskningsrapport: Konturer av ett kvinnligt fält
Det som Trulsson (Trulsson, 2003) vill utforska och förstå genom sin avhandling är de miss-brukande kvinnorna och deras möten i behandlingen och i familjelivet. Avhandlingen utgår ifrån fyra artiklar som Trulsson skrivit. Det hon vill belysa är kvinnornas upplevelser och livsvillkor. Hon fokuserar på kvinnornas egna tankar om behandlingen utifrån ett genusper-spektiv, samt behandlingens betydelse för kvinnorna. Trulsson (ibid.) betonar att kvinnorna själva ska styra sina liv med hjälp av behandlingen där självmedvetandet spelar en betydande roll. Samspelet mellan behandlare och klient spelar stor roll, där det individuella samtalet var av störst betydelse vilket skulle bidra till självmedvetenhet hos kvinnan. Trulsson (ibid.) me-nar att mötet har stor betydelse för utfallet. Det hon kom fram till i sin avhandling var att vändpunkten för kvinnorna är moderskap. Moderskap bidrog för de flesta kvinnor till minskat
eller kontrollerat missbruk. Kvinnorna själva ansåg att barn och missbruk hörde inte ihop. Och genom sin identitet som moder hade de lättare för att ta emot hjälp från andra kvinnor. Trulsson (ibid.) anser att kvinnorna har ett stort behov av väl utvecklat socialt stöd. ”Men det handlar inte bara om vad för slags stöd som ges, utan också hur det ges och mötet mellan människor” (ibid. s.175).
4. TEORETISK ANSATS
Studiens teoretiska ansats utgår från vissa centrala begrepp. De begreppen är upplevelse av behandling, bemötande och relationsperspektiv. Analysen av det empiriska materialet utgår från begreppen samt tidigare forskning. Under hela arbetet med studien har vi utgått ifrån be-greppen.
4.1 Upplevelse av behandling
Behandling riktar sig till förbättring och förändring av en viss företeelse. ” Det är genom vårt språk vi kan ge mening och betydelse till olika handlingar och upplevelser” (Hedenbro & Wirtberg, 2000, s.80). Hur man som klient upplever behandlingen kan bero på en rad olika faktorer. Den kanske starkaste faktorn är bemötandet från behandlaren. Trulsson (2003) skri-ver att samspelet mellan klient och behandlare spelar stor roll. Enligt Laanemets (2002) så är det behandlaren som har till sitt förfogande erfarenhet, kunskap, regler och föreskrifter samt sig själv som person. Det är även behandlaren som ska påverka klienten på något sätt. Be-handling kanske inte upplevs särskit lyckad om klienten inte känner förtroende för behandla-ren. Enligt Trulssons (2003) avhandling så ansåg kvinnorna i studien att det individuella sam-talet hade störst betydelse. Kvinnorna söker efter bekräftelse. Hon poängterar även att det är viktigt som klient att få stöd i behandlingen för att resultatet ska slå väl ut. Enligt Hedenbro och Wirtberg (2000) så ska utgångspunkten i behandlingen vara klientens önskan och fråga om hjälp och även Hettrel och Lindqvist (2006) poängterar att ska det bli ett positivt resultat i behandlingen, måste klienten ha en önskan om hjälp.
4.2 Bemötande
Enligt Nordstedts svenska ordbok definierar de bemötande hur man som person uppträder gentemot någon annan person (Malmgren, 2003). Trulssons (2003) avhandling visar att ett bra bemötande har betydelse för att få ett bra utfall i behandlingen. ”När det gäller samspelet mel-lan den professionelle och den missbrukande kvinnan visar kvinnornas berättelser den avgö-rande betydelsen av att den professionelle går dem till mötes, visar respekt och spontant för-medlar stöd” (Meeuwisse, Sunesson & Swärd, 2002, s.159).
Enligt Laanemets (2002) så är det viktigt att skapa trygghet som behandlare, eftersom det är många klienter som klagar över att de inte blir tillräckligt uppmärksammade. Har man en
jag-du relation i mötet, kan mötet bli ett ömsesidigt möte. För att det ska bli ett ömsesidigt möte krävs det att man har en dialog människa mot människa, vilket skapar trygghet. Enligt Truls-son (2003) så är det detta kvinnorna i hennes studie prioriterar. I mötet har den professionelle ett maktövertag. Makten finns inbyggd i behandlarpositionen. Det är viktigt som professionell att vara medveten om maktrelationen, för att mötet ska kunna bli ett ömsesidigt möte. Laane-mets (2002) påvisar genom sin studie att de intervjuade hade ofta känt sig maktlösa i kontak-ten med socialtjänskontak-ten. Ett möte med socialtjänskontak-ten kan upplevas som obehagligt. Hettrel och Lindqvist (2006) påvisar i sin studie att terapeuten ska ha fokus och intresse på klienten i Marte meo behandlingen, vilket förstärker deras känsla att vara kompetenta.
4.3 Relationsperspektivet
”Relationen mellan klient och hjälpare skiljer sig från vanliga sociala relationer i flera väsent-liga avseenden och ställer därför krav på ett annorlunda förhållningssätt och beteende från bägge parters sida” (Skau, 2001, s.59). Det är viktigt i alla behandlingssituationer att skapa en bra relation. Hettrel och Lindqvist (2006) påpekar i sin studie att klientens relation till tera-peuten och behandlingen är viktig. Detta gäller framför allt i behandlingar med människor. För att skapa en bra relation är det viktigt att man är öppen och tillåtande. Hedenbro och Wirtberg (2000) skriver i sin bok, att inför klienten är det viktigt att behandlaren gör sina egna tankar och reflektioner tillgängliga. Mötet är en jag-du relation. Relationens utfall är viktigare för klienten än för behandlaren. Men relationen mellan klient och behandlare kan aldrig bli, enligt Laanemets (2002) en jämlik relation. Behandlaren har alltid ett överläge och har rätt att tolka beteenden och handlingar hos klienten. I Laanemets (ibid.) avhandling kan man se att kvinnorna upplever en maktrelation gentemot socialtjänsten där klienten är i underläge.
5. EMPIRISK REDOVISNING
Under detta avsnitt kommer vi att redovisa det empiriska materialet. Vi har delat upp materia-let i temagrupper för att göra det mer överskådligt. Vi kommer att jämföra två gruppers syn på upplevelsen av Marte meo behandling. Den ena gruppen består av klienter som är under pågå-ende behandling (grupp 1) och den andra gruppen är klienter som har avslutad Marte meo behandling (grupp 2). De olika temagrupperna går in mycket i varandra, vilket kan upplevas som att vi återupprepar oss ofta.
Alla våra informanter i studien har varit under utredning inom socialtjänsten. Vi har inte frå-gat om vad för utredning de varit under, då det inte är av vikt för vår studie samt att det kan upplevas integritetskränkande för informanten. Likaså har inte terapeuten informerat oss om de bakomliggande orsakerna till utredning, eftersom hon går under sekretesslagstiftningen vilket gör att hon inte får delge oss den informationen.
Av de sex informanterna i vår studie är tre av dem ca trettio år gamla, där två är ensamstående mödrar till varsitt barn i mellanstadieåldern. Den tredje är gift och har två barn mellan ett och fyra år. Sen har vi två mammor som är strax över tjugo år, där den enas barn är i ettårsåldern och den andres barn är i femårsåldern. Den sista informanten i studien är en man, han är gift och de har ett barn i mellanstadieåldern.
Det vi fick fram genom de icke-verbala reaktionerna, som vi antecknade under intervjutillfäl-lena, var att informanterna upplevdes som ärliga och öppna i intervjuerna. Informanterna var känslomässigt engagerade under hela intervjun. Detta tog sig uttryck i att de kunde visa att de var starkt berörda och ibland kunde man skönja en tår i ögat på dem. Det som märktes under intervjuerna var att alla informanter såg mer eller mindre besvärade ut. Det var jobbigt för dem att berätta om de bakomliggande orsakerna till varför de varit under utredning innan på-börjad behandling. Vilket gjorde att vi valde att inledde en ny fråga för att komma ifrån äm-net, och vi talade då om för informanten att den bakomliggande orsaken till att de varit under utredning, är inget som har betydelse för vår studie.
Upplevelse av behandling.
Informanterna i grupp ett ansåg att upplevelsen av behandlingen var positiv, eftersom den gav en snabb känsla av förändring. En av informanterna i grupp ett hade en mer kritisk inställning innan påbörjad behandling, men ändrade uppfattning om detta när väl behandlingen påbörjats. Från början när informanterna i grupp ett fick veta att det handlade om filmning i samspel med barnet, var de lite skeptiska. De undrade vad det kunde ge. Men när de hade gjort det en gång så förstod de hur metoden fungerade. Nu anser de att filmningen är ett bra instrument i behandlingssituationen. Med filmen blir det mer konkret och de kan se vad det är de har gjort för behandlingsutvecklande. När de får se en sekvens eller stillbild, blir det mer tydligt än om terapeuten med ord säger till dem vad de gjort i samspelet. De tyckte behandlingen var bra eftersom den lyfter fram det positiva i samspelet och bygger vidare på det.
Jag tycker det är rätt så positivt, att man ser ju rätt så snabbt förändringar. Det är ju små grejer, men de har betydelse. Vilket man kanske inte tänker på. (informant 4).
Informanterna i grupp två skiljer sig inte nämnvärt från grupp ett, i fråga om upplevelse av behandling. De tyckte från början när de fick veta att i behandlingen så använde man sig av filmning som verktyg, kändes lite konstigt.
Det var ju just det här från början, det här att man ska bli filmad. Nu ska de iaktta vad man gjort för fel. Det var ju lite så som jag kunde tycka, men så var det ju inte. Utan… det var ju en bra grej, alltså. Det var ju bra. (infor-mant 5).
Men upplevelsen förändrades, och de tyckte filmningen var ett positivt inslag i behandlingen. I behandlingen plockade terapeuten fram det positiva och gav informanterna bekräftelse på att de gjorde något bra. De fick positiv feed back. Genom filmningen kunde informanterna se med egna ögon samspelet mellan sig och barnet, och på så vis var det lättare att ta till sig det.
Det var väl det att man fick se att mitt barn verkligen var glad att umgås med mig. Marte meo terapeuten hade verkligen fått bild på det, att barnet är
ju verkligen glad att vara med mig. Så det kändes verkligen jätte bra. (in-formant 6).
Informanterna i grupp två upplevde inte filmningen i sig som den stora delen i behandlingen, utan såg det som ett verktyg som terapeuten använt sig av. Behandlingen har varit så mycket mer, med samtal och stöd från terapeuten. Behandlingen har haft stor betydelse för informan-terna i deras samspel med barnet och de märker vilka framsteg de gjorde under behandlingen. Fokus i behandlingen ligger inte på att plocka fram situationer där föräldern gör fel i samspe-let, utan terapeuten påvisar det som ska utvecklas. Detta upplevde informanterna som att tera-peuten visade vad de gjorde som var rätt i samspelet. De fick bekräftat att de gjorde rätt i in-teraktionen med barnet och de kände sig lyfta och sedda i sitt föräldrarskap.
Att det är en väldigt, väldigt bra metod…. Det handlar ju om att stärka det som är bra hela tiden. Jag hade säkert upplevt det annorlunda om det varit tvärtom, att hon visat filmen för att visa vad jag gjorde för fel. (informant 1).
Informanterna i grupp ett tror att hur man som klient upplever behandling har mycket att göra med vilken inställning man har till behandlingen från början. Är man själv positiv till behand-lingen, så fungerar den. Men har man en negativ inställning till behandbehand-lingen, så fungerar den antagligen inte.
En av informanterna i grupp ett jämför Marte meo behandlingen med behandlingen inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Informanten kände att inget hände i behandlingen på BUP, medan denne upplever framsteg i Marte meo behandling relativt omgående.
Jätte stor skillnad mellan psyk och Marte meo behandlingen, jag trodde jag skulle få lite mer hjälp därifrån psyk, men nej. Jag fick ju mycket mer hjälp från Marte meo terapeuten, får jag lov att säga. (informant 6).
Informanterna i grupp två var oerhört tacksamma för att de fått genomgå denna behandling. De önskar att fler föräldrar kunde få möjlighet till att genomgå Marte meo behandling, även om dessa föräldrar inte har så stora problem med samspelet till sitt barn. Detta eftersom in-formanterna tyckte att de fått ut mycket av behandlingen, som man inte annars är medveten
om. De har blivit medvetna om att de små detaljer har stor betydelse i samspelet med sitt barn. Informanterna skulle inte tveka att genomgå en Marte meo behandling igen, om det skulle uppstå nya problem som de känner att de inte kan hantera själva.
Filmning/återgivning
Informanterna i båda grupperna tyckte att filmningen var bra. Reaktionerna hos informanterna i grupp ett var till en början att det kändes olustigt, de tittade upp ibland och undrade hur länge terapeuten skulle filma och så. Men sen försökte de bortse från att terapeuten filmade under deras samspel med barnet, och försökte vara så vanliga som möjligt. Genom filmen har informanterna fått se, sådant de annars inte skulle ha sett eller upplevt genom att någon säger till dem vad som är bra.
Jag tycker det varit bra med det där filmandet faktiskt. Man har liksom fått se sådant som man inte kan se annars. (informant 3).
Första reaktionen hos informanterna i grupp två till att bli filmad, var att det kändes onaturligt och det var pinsamt att bli filmad. Men innan de började behandlingen informerade terapeuten informanten om hur behandlingen skulle gå till, vilket bidrog till att det hela avdramatiserades ganska snabbt och de förstod syftet bakom filmningen. När de sedan filmades, kändes det naturligt att samspela med barnet och de gjorde inte så stor sak av att terapeuten filmade. En bidragande orsak till att filmandet inte var så jobbigt, var att filmningen endast höll på i ca åtta minuter.
Det blev mer att man glömde bort det alltså. De filmade mig och mitt barn, då det var så naturligt det man höll på med. Alltså när jag lekte med barnet. Så det försvann på något sätt. (informant 5).
Det som kändes viktigt för informanterna i grupp två under filmningen var att de gjorde bra ifrån sig. Att de fick en bekräftelse på att de lämpade sig som föräldrar. Filmningen hjälpte dem förstå hur viktigt vissa saker var i deras samspel med barnet. Att deras kroppsspråk var viktigt och att de och barnet kanske hade olika tempo. Barnet är kanske långsamt i starten (en slow starter) och föräldern är mer snabb i hur man agerar och pratar.
Mitt barn är en ”slow starter”, jag letade hela tiden efter skruven i ryggen. Att mitt barn skulle komma igång mera. Jag letar inte efter skruven i ryggen längre, utan jag försöker vänta in mitt barn istället. (informant 2).
Vid första återgivningen var informanterna i grupp ett, lite spända och undrade vad terapeuten skulle visa. Men när första återgivningen varit och de förstod att terapeuten fokuserade på det positiva, kunde de under återgivningen koncentrera sig på det som terapeuten poängterar de gjort bra i samspelet med barnet. Även för informanterna i grupp två kändes första återgiv-ningen lite olustig, eftersom de skulle titta på sig själva i samspelet med sitt barn. Samt att de inte visste riktigt vad terapeuten skulle visa eller säga.
Ja, jag var ju lite orolig vad hon skulle säga eller så där då (skattar lite), om hon skulle säga något negativ. Men jag visste ju det att kritiken får jag ju ta liksom. Men det gjorde hon ju inte, men samtidigt så visade hon att jag gjorde fel. Men inte på ett sånt sätt då, utan det blev positivt för min del. Hon visar på det jag skulle bli bättre på, det tycker jag var jätte bra. (infor-mant 6).
Informanterna i grupp ett berättade att terapeuten visade korta sekvenser för dem, så de kunde se vad som fungerar och behöver utvecklas i deras samspel med barnet. Terapeuten använde sig av både stillbilder och slowmotion vid visandet av filmsekvenserna. Terapeuten visade sekvenserna flera gånger för att tydliggöra ett visst händelseförlopp. Under återgivningen pra-tade de även om tankar och funderingar som dykt upp under tiden från filmsituationen tills återgivningen, som är några dagar senare.
Vi tittar på dem (sekvenser), så säger hon ungefär vad som jag gjorde som var bra. Och så brukar vi se dem flera gånger. Och så säger hon; såg du den där lilla saken, om det kanske var ett litet leende. (informant 3).
Genom återgivningen fick informanterna i grupp ett fokus på saker som de normalt inte tänker på i vardagen. De började förstå att det är de små sakerna som kan göra skillnad. Att de blir uppmärksamma på ett annat sätt. Ett ögonkast, kanske betyder att barnet vill ha kontakt med föräldern. Informanterna i grupp ett upplevde det väldigt rörande att få se sig själv i samspel med barnet. De såg sitt barn ur en annan synvinkel, med hjälp från terapeuten. Återgivningen
hade stor betydelse för dem. Och de fick genom filmsekvenserna se vad de gjort för positivt i situationen, vilket bidrog till att det blev mer konkret.
Efter första gången släppte det här med att se sig själv på film, då blev jag väldigt fokuserad på det som var viktigt. Jag såg nytta med att se sig själv utifrån. (informant 1).
Det som informanterna i grupp två mest fokuserade på vid återgivningarna, var att försöka uppmärksamma och ta till sig de bra beteendena i samspelet med sitt barn. De upplevde att terapeten tog sig tid vid återgivningarna till att berätta vad hon skulle ta upp i sekvenserna. Informanterna upplevde även att de hade tid till att prata efter både filmningen och återgiv-ningen.
Bemötande/relation
Informanterna i båda grupperna upplevde bemötandet och relationen från terapeuten positivt. De har haft en bra och fungerande kontakt under hela behandlingen och informanterna upp-levde terapeuten som lyhörd. De tyckte att hon har valt rätt yrke. Informanterna i grupp två upplevde att hon alltid varit positiv och professionell i sin roll som terapeut. Relationen upp-levdes av informanterna som naturlig mellan sig och terapeuten och personkemin fungerade positivt. Informanterna har känt sig trygga tillsammans med terapeuten.
Terapeuten är glad och positiv. Och så gjorde hon det väldigt mysigt, tände värme ljus och lite så där då, det kändes jätte bra. Jag tycker om henne redan från första början när jag träffade henne, jag tyckte det kändes jätte bra. Hon har verkligen rätt yrke, det har hon! (informant 6).
Informanterna från båda grupperna upplevde att terapeuten var väl förberedd vid alla möten och det var aldrig stressat under mötena. En av informanterna i grupp ett jämförde Marte meo terapeuten med en socialsekreterare som håller på med utredningar. Informanten upplevde utredarna som att de drar alla över en kam och inte tar sig tid till att lyssna på dem. Informan-ten upplevde utredarna, som att har de bestämt sig för en sak så är det så. Medan informanInforman-ten kände att terapeuten tar sig tid till att lyssna på vad de har att säga och försöker sätta sig in i deras problematik, vilket aldrig utredarna gjorde. Informanterna i grupp två såg inte Marte
meo behandlingen som en del av socialtjänsten, även om Marte meo behandlingen sker inom socialtjänstens ram. Informanterna upplevde att terapeuten arbetade annorlunda jämfört med övriga socialtjänstemän.
Hon lyssnar lite mer vad vi har att säga och så. Det är ju inte alltid det har varit så i utredningen, att man har lyssnat. De bestämmer sig för en sak, och sen är det så. (informant 4).
Informanterna i grupp ett tyckte att terapeuten har gett dem hjälp och stöd i det de behöver hela vägen genom behandlingen. Hon lyfte fram det positiva hos informanterna även i de be-svärligaste situationerna. Informanternas första intryck av terapeuten var att hon alltid var positiv och glad i bemötandet, vilket har varit viktigt för dem.
Informanterna i grupp två upplevde att de alltid varit delaktiga i behandlingen, eftersom det var ett ständigt pågående samtal mellan dem och terapeuten. Hon utgår ifrån individen och lägger upp samtalet därefter. Informanterna upplevde att terapeuten varit noga med att skapa en tillit. Hon stöttade dem och fanns alltid till hands när det behövdes, även utanför behand-lingssessionerna.
Hon har ju skapat… vi har byggt upp ett bra förhållande. Det är väl det som har varit det viktigaste. Hon har varit så noga med att skapa ett förtroende. Jag har känt det, att jag litat på henne. (informant 1).
Informanterna i grupp två tyckte att terapeuten belyste själva handlingen i samspelet, medan informanterna själva oftast fokuserade på resultatet. Detta upplevde de som positivt. Terapeu-ten plockade ut filmsekvenser från filmningen och påvisade i återgivningen detaljer som är viktiga för samspelet med barnet. Informanterna upplevde det mer verkligt, att både få se och höra från terapeuten vad som var bra i samspelet. Hon bekräftade informanten genom att po-ängtera vad denne gör för rätt i samspelet och att den är en bra förälder.
Man kunde ju ta ut saker och förstå hur viktigt vissa saker var, för att ändra ett beteende… annars är det svårt att prata om en situation som hände för någon vecka sedan. Man kommer ju inte riktigt ihåg hur man sa eller gjorde.
Men hade man den på film, då kunde hon ju backa tillbaka och säga, det var ju jätte bra. (informant 2).
Informanterna i grupp två upplevde terapeuten som trygg och hon försökte alltid skapa en trevlig stämning i mötet med dem. Informanterna upplevde relationen till terapeuten som en viktig del, för att behandlingen skulle slå väl ut.
Maktlöshet
Informanterna i båda grupperna upplevde inte att de varit maktlösa i behandlingen eller gent-emot terapeuten. Informanterna i grupp ett har det gemensamt att de har känt sig maktlösa i sin relation till sitt barn, på grund av de konflikter de haft innan de påbörjade behandlingen. Informanten i grupp ett, som sökte hjälp på BUP, kände sig maktlös då de varit på 7-8 be-handlingstillfällen på BUP, eftersom ingenting hände i den behandlingen. En annan informant som jämförde utredarna inom socialtjänsten med Marte meo terapeuten, kände sig maktlös i mötet med utredarna. Eftersom informanten upplevde att de inte lyssnade på denne och att de drog alla över en kant.
Det känns lite grann som man drar alla över en kant, om man säger så. De är väl invanda med sitt kör så att säga, så det är lite knepigare. (informant 4).
Informanterna i grupp två beskrev att de kände sig skräckslagna när de fick veta att behand-lingsinstrumentet var filmning, vilket gav med sig rätt så fort. Innan informanterna fick Marte meo behandling kände de sig maktlösa, gentemot olika myndigheter och i vissa av deras pri-vata relationer. De flesta informanter har haft olika upplevelser, framför allt i början av be-handlingen som kan likställas med maktlöshet. Framför allt så har informanterna gett uttryck för att det var jobbigt vid första återgivningen, eftersom de inte visste vad terapeuten skulle ta upp och visa för dem. Likaså när terapeuten informerade om behandlingen för informanterna och de fick höra att hon skulle filma dem i samspel med sitt barn.
Det var just det här i början, det här att man ska bli filmad. Nu ska de iaktta vad man gör för fel. Det var lite så jag kunde tycka. (informant 5).
6. ANALYS
I detta avsnitt kommer vi att analysera det empiriska materialet, utifrån vår teoretiska ansats samt tidigare forskning. Analysen är uppdelad i temagrupper, efter den empiriska redovis-ningen. Vi kommer här att ställa de båda grupperna, de som är under pågående behandling (grupp 1) och de som har avslutad behandling (grupp 2), mot varandra för att jämföra deras resultat och finna likheter och olikheter och se om man kan skönja ett mönster. Vi avslutar avsnittet med en slutsats av analysen.
Då vi har varit beroende av en Marte meo terapeut för att få informanter, kan det påverka em-perin vid urvalsförfarandet. Risken kan vara att informanterna sammankopplar oss med tera-peuten som är socionom, eftersom vi är socionomstudenter. ”Först och främst för att det sig-nalerar att behandlarna legitimerar studien och att vi som forskare sammankopplas med vår-den” (Laanemets, 2002, s.40). Det kan också vara så att informanterna upplevt det svårt att säga nej till att deltaga i studien, då deras terapeut ställt förfrågan om medverkan i studien. Vi har dock varit noga med att understryka till informanterna att vi är självständiga och oberoen-de gentemot terapeuten. Vi har poängterat båoberoen-de skriftligt och muntligt att allt material avioberoen-den- aviden-tifieras, så att varken Marte meo terapeuten eller någon annan kan härleda vem personerna är som medverkar i studien.
Upplevelse av behandling
Hur man som klient upplever behandlingen kan bero på en rad olika faktorer. Den kanske starkaste faktorn är bemötandet från behandlaren. Trulsson (2003) skriver att samspelet mel-lan klient och behandlare spelar stor roll. Detta fick vi bekräftat i båda våra grupper. Vi för-stod att även informanterna tyckte att detta var en avgörande faktor för upplevelsen av be-handlingen. Det är svårt att skilja grupperna åt, då de uttrycker sig på liknande sätt. Det som flera har gemensamt i de båda grupperna, är att de var lite skeptiska till själva filmningen från början. Detta kan bero på att de inte hade någon tidigare liknande upplevelse att referera till. Men detta har de alla omvärderat, när de gjort alla momenten i metoden. Båda grupperna har fått en positiv upplevelse av Marte meo som behandlingsmetod. Båda grupperna kan även tänka sig att be om en Marte meo behandling igen, om behov skulle uppstå. Detta kan man ställa sig kritisk till om det verkligen förhåller sig så. Då vi kan tänka oss att det är svårt att be om hjälp, framför allt hos socialtjänsten. Men å andra sidan så har de nu en erfarenhet av
