Kvinnan, kärleken och Lord Byrons förbannelse

ANNELIE BRÄNSTRÖM Ö H M A N

Kvinnan, kärleken

och Lord Byrons förbannelse

Kan kvinnor skriva om kärlek ulan att själva

bli kärlekens offer ? Lord Byrons ord om kärleken som kvinnans allt

har jagat kvinnliga författare som en förbannelse ända in i våra dagar. I den

kvinnliga passionsromanen får den klassiska bilden av den väntande

kvinnan ett nytt utseende. Väntandet blir en konstart,

en estetisk överlevnadsstrategi.

Som feministisk litteraturforskare m e d ett pro-fessionellt intresse f ö r kärleken och dess litte-rära gestaltningar, h a r j a g ibland k ä n t att jag b o r d e ikläda mig n å g o n f o r m av m e n t a l skyddsutrustning. N å g o t i stil m e d d e n m u n -d e r i n g som -d e n r e -d b a r a FBI-agenten o c h rättsläkaren D a n a Scully i d e n a m e r i k a n s k a tvserien Arkiv X ikläder sig i n f ö r varje o b d u k tion av e n m ä n n i s k o k r o p p f ö r t ä r d av u t o m -jordiska krafter. Skyddsglasögon, handskar, stänkförkläde - stilett och b e n s å g . Allt f ö r att inte bli ä n n u ett i r a d e n av o f f e r för L o r d Byrons f ö r b a n n e l s e "att b r i n n a och f ö r b r i n -na", k ä r l e k e n är kvinnans allt.1 Att uppslukas,

att f ö r l o r a distansen, b e m ä k t i g a s av d e n främ-m a n d e k r a f t e n . D a n a Scully försvarar sin pro-fessionella a u k t o r i t e t m e d en a n n a n skydds-mask: d e n rationella k u n s k a p e n s krav på att fysiska bevis måste f r a m b r i n g a s för att d e t irra-tionella, " p a r a n o r m a l a " , v e t a n d e t ska v i n n a legitimitet. H e n n e s m a n l i g e kollega Fox Mul-d e r blir istället Mul-d e n stolte b ä r a r e n av Mul-d e n tra-ditionellt kvinnliga k u n s k a p s f o r m e n , intuitio-n e intuitio-n , som h a intuitio-n m e d m a intuitio-n intuitio-n e intuitio-n s lika traditiointuitio-nella s t o r h e t s a n s p r å k riktar m o t h i m l e n s h ö j d , uni-versums o ä n d l i g h e t - the Truth is Out There, S a n n i n g e n f i n n s d ä r u t e , är h a n s valspråk, h a n s djärvt u t t a g n a k o m p a s s r i k t n i n g . Kvin-n a Kvin-n s f ö r b e h å l l , å t e r h å l l s a m h e t . M a Kvin-n Kvin-n e Kvin-n s tros-vissa, j a g b e r u s a d e hängivelse, gränslösa rörel-sevidd. Eko av a n d r a röster, f j ä r r a n tider, Odysseus seglande beständigt, m e d horison-ten som e n d a b e g r ä n s n i n g för sin f ä r d .

Pene-lopes utsikt, b e r a m a d fönsterutsikt , förblivan-d e i väntan, h e m m a viförblivan-d förblivan-det vetbara.

Kärlek och vetenskap

Av hävd h a r r ö r e l s e n utåt, u p p r ä t t h å l l a n d e t av distans, å t m i n s t o n e i vetenskapliga s a m m a n -h a n g , värderats -h ö g r e än fast-hållandet av närh e t e n , b r u k e t av d e n personliga e r f a r e n närh e -ten. N ä r h e t e n s perspektiv förväxlas m e d när-synthetens f ö r k r y m p t a synfält. En k ä r n f u l l s a m m a n f a t t n i n g av d e n n a p r o b l e m a t i k ger d e n a m e r i k a n s k e filosofiprofessorn Robert C S o l o m o n i sin b o k Kärlek i vår tid n ä r h a n dis-k u t e r a r h u r dis-kvinnor o c h m ä n sdis-kriver n ä r d e skriver o m kärlek:

Kvinnor skriver fortfarande om att älska och de besvikelser som därav följer, medan män predikar om kärlekens gudomliga natur och skriver böcker i egenskap av experter, djupa tänkare, psykiatrer eller helgon - aldrig bara i egenskap av män.-I f ö r s t o n e är d e t f r e s t a n d e att ge S o l o m o n rätt. Att skriva "om att älska" är att gå in i pågå-e n d pågå-e tid, n ä r v a r o o c h n ä r h pågå-e t , att u n d pågå-e r o r d n a sig känslan, u p p h ä v a distansen. Att "predika" o c h uttala sig o m kärleken som "expert" är att t r ä d a ut, hävda överblick o c h auktoritet. O c h mycket riktigt är d e t så att d e t g e n o m histori-en i stort sett b a r a är m ä n som m e d universel-la s a n n i n g s a n s p r å k tagit sig f ö r att b e r ä t t a vad kärlek är - o c h lått intellektuell h e d e r därav. Listan kan göras lång: f r å n Catullus och f r a m

till S t e n d h a l , Denis d e R o u g e m o n t , Erich F r o m m , Michel Foucault, Roland Barthes, Franscesco A l b e r o n i o c h flera m e d d e m . De kvinnor som skrivit o m k ä r l e k e n som "exper-ter" är d ä r e m o t f ö r s v i n n a n d e få. I lär är inte rätta platsen att u t r e d a varför, m e n f a k t u m är att flertalet av d e k v i n n o r som v u n n i t veten-skaplig a u k t o r i t e t f ö r vad d e skrivit o m kärlek rört sig p å d e t samhällsvetenskapliga forsk-ningsfältet.3 Till skillnad f r å n m ä n n e n alltså,

som f r a m f ö r a l l t g j o r t sig b e m ä r k t a som kär-leksexperter i n o m filosofiska och humanistis-ka discipliner.

T v ä r t e m o t Robert C S o l o m o n vill jag hävda att m ä n väldigt ofta skriver o m kärlek "bara i e g e n s k a p av m ä n " . Förvisso är d e t så att m ä n i vårt samhälle nästan aldrig, oavsett ä m n e eller a m b i t i o n , anses skriva "bara i e g e n s k a p av m ä n " . Precis som kvinnor nästan alltid, oav-sett ä m n e och a m b i t i o n , i första h a n d anses skriva i e g e n s k a p av kvinnor. Detta h a r att g ö r a m e d d e kulturella f ö r v ä n t n i n g a r som för-k n i p p a s m e d alla litteraturens g e n r e r , d e ve-tenskapliga likaväl som d e skönlitterära, och som förespeglar oss att kvinnor skriver "kvinn-ligt" m e d a n m ä n helt e n k e l t skriver. Går m a n b a k o m f ö r v ä n t n i n g a r n a ser m a n att m ä n i kär-lekslitteraturen f ö r b l u f f a n d e o f t a talar helt ö p p e t i e g e n sak. De personliga e r f a r e n h e t e r -na u p p h ö j s utan o m s v e p till filosofiska san-n i san-n g a r o c h försäkras o m vetesan-nskaplig legiti-mitet g e n o m att ständigt bekräftas av nya g e n e r a t i o n e r b r ö d e r i a n d e n .

Stendahls trestegshopp

Konststycket är att tala i e g e n sak o c h få d e t att f r a m s t å som allas sak. Ett u t m ä r k t e x e m p e l p å en sådan b e d r i f t g e r d e n nyss n ä m n d e Sten-d a h l o c h h a n s Filosofiska essäbok Om kärleken, som p u b l i c e r a d e s första g å n g e n 1822. B o k e n blev lindrigt sagt ett försäljningsfiasko, m e n S t e n d a h l lät sig icke nedslås. H a n skrev o m o c h lade till o c h p l a n e r a d e e n ny upplaga, d ä r h a n f ö r säkerhets skull r e d a n i f ö r o r d e t gjor-d e klart att h a n inte r ä k n a gjor-d e m e gjor-d n å g o n läsar-f r a m g å n g . H a n läsar-förutskickade att " k n a p p t läsar-fyra av h u n d r a läsare som h a r läst Corinne " skulle k o m m a att läsa o c h förstå h a n s bok. Svårbe-gripligheten försvarar h a n m e d att hänvisa till verkets vetenskaplighet:

Trots att den handlar om kärleken är denna lilla volym ingen roman, och framförallt är den inte underhållande som en roman. Det är rätt och slätt en exakt och vetenskaplig beskrivning(...).4

Det intellektuella t r e s t e g s h o p p som vi bevittn a r på dessa r a d e r är värt all b e u bevittn d r a bevittn . Ett -vänds d e t e g n a n e d e r l a g e t till seger g e n o m att d e t k l e n a läsarintresset tas till intäkt f ö r b o k e n s exklusivitet ("to t h e h a p p y few", som S t e n d h a l s e n a r e skulle b e t e c k n a sin målg r u p p ) . Tu en samtida litterär h u v u d k o n -k u r r e n t och tilli-ka -kvinna, M m e d e Staél, avfärdas i en bisats, u t a n att n ä m n a s vid a n n a t n a m n än en romantitel. T r e - s t a t u s e n på d e t e g n a verket höjs enligt g u n g b r ä d e s p r i n c i p e n g e n o m att p r e s e n t e r a s som en n e g a t i o n till allt vad M m e d e Staéls Corinne o c h a n d r a r o m a n e r r e p r e s e n t e r a r . H a n s tyngd o c h h e n -nes lättviktighet.

Även o m k v i n n o r n a inte n u m e r ä r t d o m i n e -r a d e -r o m a n f ö -r f a t t a -r n a s ska-ra p å 1800-talet, så var g e n r e n s läsekrets starkt k v i n n o d o m i n e -rad. S t e n d h a l s n o n c h a l a n s , för att inte säga förakt, m o t samtidspubliken, är inte b a r a soli-tärens akt av självförsvar. I lika h ö g g r a d är det möjligt att avläsa som ett m a n d o m s p r o v , e n revanschstrategi f ö r p o s t h u m u p p r ä t t e l s e av e n avvisad älskares f ö r l o r a d e h e d e r . Att bli m a n g e n o m att sätta k v i n n o r n a p å plats.

O c h visst, S t e n d a h l s strategi gick h e m . Ge-n o m b r ö d r a s k a p e t s f ö r s o r g h a r h a Ge-n försäkrats o m ett p e r m a n e n t c h a m b r e s e p a r é e i littera-turhistorien. Nya g e n e r a t i o n e r av b r ö d e r , o c h en och a n n a n syster, t r ä d e r alltjämt f r a m för att betyga h a n s status. N ä r Om kärleken k o m ut i svensk nyöversättning 1992 stod H o r a c e E n g d a h l r e d o att i sitt f ö r o r d u t d e l a ett antal u p p m u n t r a n d e ryggklappar till sin 1800-tals-f r ä n d e . M ä n o c h m ä n e m e l l a n k a n d e t sägas h ö g t att det inte helt "rätt och slätt" är veten-skap det h a n d l a r o m : "Den kvinna vars köld vi alltså h a r att tacka f ö r b o k e n var en milanesisk a d e l s d a m , som S t e n d h a l haft o f ö r s i k t i g h e t e n att förälska sig i 1818." N å g r a k v i n n o r t o r d e väl k n a p p a s t i n k l u d e r a s i E n g d a h l s införståd-d a ^ " ? Också i relation till p u b l i k g u n s t l i n g e n M m e d e Staél g ö r E n g d a h l S t e n d h a l s sak till sin: " H a n var lycklig att skriva m o t o p i n i o n e n ,

att vara n å g o t s o m M m e d e Staél aldrig våga-de, n ä m l i g e n feminist."5 Så var sista f j ä d e r n

p l o c k a d av h ö n a n .

Lord Byrons förbannelse

Fallet S t e n d h a l är inte unikt, kanske b a r a ovanligt tydligt. Kvinnor förväntas tala i e g e n sak, i kvinnosak, m e n h a r mycket sällan h a f t råd att g ö r a det i vetenskapliga s a m m a n h a n g . Män påstås tala i allas sak, m e n f o r t f a r att tala i e g e n m a n l i g sak. N ä r jag talar o m L o r d By-r o n s f ö By-r b a n n e l s e äBy-r d e t d e t t a jag m e n a By-r : m ä n kan skriva o m kärlek likaväl som krig m e d s a m m a l u g n a u p p h ö j d h e t (objektivitet, bru-kar d e t kallas i vetenskapliga s a m m a n h a n g ) . När kvinnor skriver o m kärlek ser d e t däre-m o t , f r å n däre-m ä n n e n s perspektiv, u t sodäre-m o däre-m alla g r ä n s e r luckras u p p . K v i n n o r n a uppslukas av kärleken, s j u n k e r som i kvicksand. Att hålla distans är lika f å f ä n g t som att jaga fatt sin e g e n skugga. H o n är r e d a n där, är alltid där: k v i n n a n ör kärlek. S å l u n d a talar L o r d Byrons I)on Juan:

Sin kärlek mannen har till bisak bara, men den är kvinnans allt. På land och våg har han för livets skilda värv att svara, han kyrkan har och Alexanderståg, förvärv och ämbeten och makt och fara, som fylla växelvis hans fria håg;

han har så mången uppgif t - men som kvinna har man blott en: att brinna och förbrinna.6

Frågan j a g n u vill ställa är h u r kärleken ser ut f r å n k v i n n o r n a s perspektiv. H a d e L o r d Byron n å g o t fog f ö r sin sak, g ö r k ä r l e k e n obevekligt k v i n n a n till offer? Vi kan b ö r j a m e d d e t e n k l a k o n s t a t e r a n d e t att d e t är till s k ö n l i t t e r a t u r e n - o c h f r a m f ö r a l l t till r o m a n e n - k v i n n o r n a går n ä r d e vill sätta k ä r l e k e n s p r o b l e m u n d e r d e b a t t . B o r t o m genrevalet skiljer sig vägarna åt, m e n ett inslag förblir i d e t n ä r m a s t e kon-stant långt in på 1900-talet. Det är b i l d e n av d e n v ä n t a n d e kvinnan, som likt h u v u d p e r s o -n e -n i A -n -n i e E r -n a u x r o m a -n Si-n-ne-nas tid gjort sin kärleksväntan till heltidssysselsättning: "Sen s e p t e m b e r f ö r r a året h a r jag inte gjort a n n a t än väntat p å en m a n : att h a n skall r i n g a mig eller k o m m a till mig."' Oavsett o m man-n e man-n är f r å man-n v a r a man-n d e , bortrest, eller ä man-n man-n u iman-nte

n e d s t i g e n f r å n d r ö m m a r n a s rike, ä g n a r d e n v ä n t a n d e k v i n n a n k ä r l e k e n en n ä r m a s t sakral dyrkan. För h e n n e är kärleken allt r e d a n i sin f r å n v a r o - kanske f r a m f ö r a l l t i sin frånvaro.

Kvinnliga passionsromaner

Så långt skulle vi alltså k u n n a ge L o r d Byron rätt: för d e n v ä n t a n d e k v i n n a n i litteraturen ä r k ä r l e k e n allt. M e n b ö r j a r m a n titta lite närm a r e på h u r k v i n n o r n a och deras r o närm a n h j ä l t -i n n o r f r å n s-in väntans h o r -i s o n t f ö r h å l l e r s-ig till kärleken så k o m p l i c e r a s b i l d e n . U n d e r l o p p e t av 1900-talet dyker det u p p ett flertal b ö c k e r av kvinnliga f ö r f a t t a r e som p r o b l e m a -tiserar kärleken på ett helt nytt sätt. Man kan kalla d e m kvinnliga p a s s i o n s r o m a n e r , efter-som d e h a n d l a r o m kvinnor efter-som d r a b b a t s av passion - eller väntar på att bli det. Tematiskt ansluter d e m e r eller m i n d r e tydligt till det klassiska m ö n s t r e t för gestaltningar av kär-lekspassioner i vår kultur, d e t som gäller f r å n

Tristan och Isoide f r a m till n u t i d a publiksuccé-er som R o b e r t J a m e s Wallpubliksuccé-ers Broarna i Ma-dison County. Grovt skisserat ser d e t ut så här: en kvinna o c h en m a n blir p a s s i o n e r a t föräl-skade i v a r a n d r a på e n plats som i tid o c h r u m är - o c h förblir - tydligt avgränsad f r å n vardagens l i v s s a m m a n h a n g . Passionens u n d a n t a g s -ställning, dess h i n d e r att förverkligas, u t g ö r dess existensvillkor. K o n f r o n t a t i o n e n m e d var-d a g e n l e var-d e r alltivar-d till passionens var-d ö var-d - o c h p å f a l l a n d e ofta även till kärleksparets andliga eller t o m bokstavligt fysiska d ö d .

De kvinnliga p a s s i o n s r o m a n e r n a skiljer sig d o c k f r å n d e klassiska v a r i a n t e r n a på ett par a v g ö r a n d e p u n k t e r : d e t är inte kärlekspassio-n e kärlekspassio-n utakärlekspassio-n v ä kärlekspassio-n t a kärlekspassio-n d e t , ikärlekspassio-nte k ä r l e k s p a r e t u t a kärlekspassio-n d e n v ä n t a n d e k v i n n a n som står i h a n d l i n g e n s c e n t r u m . M a r g u e r i t e Duras beskrivning av d e n koloniala e r a n s alla v ä n t a n d e vita kvinnor i r o m a n e n Älskaren skulle k u n n a u t g ö r a pro-totypen för hela g e n r e n :

De väntar. De klär sig för ingenting. De ser på sig själva. I skuggan av dessa villor speglar de sig för en tid som ska komma, de tror sig leva i en roman, de har redan sina långa klädkamrar fulla av klänning-ar som de inte vet vad de ska göra med, spklänning-arade lik-som tiden, dess långa följd av dagar i vän tan.s

I d e kvinnliga p a s s i o n s r o m a n e r n a försiggår v ä n t a n d e t n ä s t a n alltid i e n s a m h e t , ofta i det e g n a h e m m e t . V ä n t a n d e t är d ä r m e d r e d a n till sitt u r s p r u n g självuppfyllande, dess väsen b ä r d r a g av narcissism. V a r d a g e n som o m g e r d e n v ä n t a n d e k v i n n a n hålls p å säker distans g e n o m att alla vardagliga bestyr ritualiseras. D e n v ä n t a n d e k v i n n a n utsmyckar sig istället f ö r att klä p å sig, h o n pyntar istället f ö r att stä-da. I citatet sätter Duras också f i n g r e t p å d e n litterariserade v e r k l i g h e t s u p p f a t t n i n g som är representativ f ö r g e n r e n - "de tror sig leva i en r o m a n " . V ä n t a n d e t blir till estetik, till litte-ratur.

T i d e n är inte linjär, kronologisk f ö r d e n som väntar. Det är en tid som, för att låna en t r ä f f a n d e f o r m u l e r i n g av Kerstin E k m a n , här-s t a m m a r f r å n "den g a m l a kvinnovärld d ä r inga klockor tickar och d ä r tiden mäts i åter-komster".5 1 T i d e n står inte still, m e n d e n går

inte heller. D e n a c k u m e l e r a s , som Duras skri-ver, "dess långa följd av d a g a r i v ä n t a n " skjuter b a r a d e n e n a d a g e n f r a m f ö r d e n a n d r a , som v a g n a r n a i ett tåg. Det är e n tid som förflyter u t a n att f ö r b r u k a s , e f t e r s o m d e n bygger p å ett slags u p p s k j u t a n d e t s p r i n c i p .1 0

M a r g u e r i t e D u r a s är e n av d e f ö r f a t t a r e som d e senaste d e c e n n i e r n a m e d stor f r a m -g å n -g skrivit vad j a -g h ä r vill b e t e c k n a som kvinnliga p a s s i o n s r o m a n e r . Möjligen är d e t så att tiden n u k o m m i t ikapp d e n n a g e n r e , att förlagen, kritikerna och läsekretsen vågar ta till sig dess b u d s k a p p å ett sätt som var o m ö j -ligt i d e n socialt och politiskt t u r b u l e n t a perio-d e n mellan och e f t e r värlperio-dskrigen, n ä r flera av d e mest s p ä n n a n d e r o m a n e r n a i g e n r e n publicerades. Typiskt är att m å n g a av r o m a -n e r -n a , liksom d e r a s författare, m e r eller mi-n- min-d r e föll i glömska tills min-d e å t e r u p p t ä c k t e s av en ny feministiskt m e d v e t e n läsargeneration på 70- o c h 80-talen. Elizabeth Smart, D j u n a Bär-lies, Jean Rhys är n å g r a av d e mest k ä n d a för-f a t t a r n a i g e n r e n som alla för-fått å t n j u t a status som k u l t f ö r f a t t a r e p å sin ålders höst.

Till d e n n a exklusiva krets kan m a n också r ä k n a d e två f ö r f a t t a r e som j a g h ä r ska disku-tera, n ä m l i g e n Anais Nin o c h Rut Hillarp. Anais Nins House of Incest (1936) o c h Rut Hillarps Blodförmörkelse (1951) är två säregna, lyriskt surrealistiska r o m a n e r som i sin samtid

b e m ö t t e s m e d kallsinne alternativt oförståen-de. House of Incest var Anais Nins första publi-c e r a d e skönlitterära verk u t a n f ö r d e t stora d a g b o k s p r o j e k t e t . Blodförmörkelse var Rut Hil-larps första r o m a n , som h o n gav u t p å e g e t förlag sedan Bonniers, som tidigare givit ut tre av h e n n e s diktsamlingar, backat ur.

Sinsemellan mycket olikartade, f ö r e n a s Nins o c h Hillarps r o m a n e r av d e t e x p e r i m e n -tella f ö r h å l l a n d e t till r o m a n e n som g e n r e och kärleken som ä m n e . I symbolisk b e m ä r k e l s e h a d e r o m a n e n u n d e r 1800-talet blivit en litte-r a t u litte-r e n s v a litte-r d a g s litte-r u m s g e n litte-r e , e n möjlighetelitte-r- möjligheter-nas ö p p n a g e n r e inte minst f ö r d e m å n g a k v i n n o r som tog d e n i b r u k - som f ö r f a t t a r e o c h som läsare. N ä r Nin o c h Hillarp skriver sina r o m a n e r ser m ö b l e m a n g e t helt a n n o r -l u n d a ut. M e d kraft av d e n m o d e r n i s t i s k a este-tik d e b å d a a n a m m a r låter d e först vardags-r u m s v ä g g a vardags-r n a blåsa omkull i passionens stormvirvlar - f ö r att d ä r e f t e r k u n n a m ö b l e r a o m och inrätta ett exklusivt e g e t k v i n n o r u m .

Litterariserad passion

R u m s m e t a f o r i k e n h a r en särskild giltighet f ö r Anais Nins gestaltning av kärleken, inte b a r a i House of Incest, u t a n i hela h e n n e s författar-skap. Typisk är d e n n a passage som står att läsa p å d e i n l e d a n d e s i d o r n a i d e n första publice-r a d e dagboksvolymen:

Jag hade en känsla av att jag gjorde förberedelser för kärleken som skulle komma. Som när man spänner upp baldakiner, rullar ut ceremoniella mattor, som om jag först måste skapa en underbar värld att hysa den i, att ta emot denna hedersgäst i på ett värdigt sätt.11

Citatet beskriver Nins känsla i n f ö r inflyttning-en i h u s e t i Louveciinflyttning-ennes, strax u t a n f ö r Paris, som h o n och m a k e n H u g o Guiler h y r d e i bör-jan av 1930-talet. H e n n e s känsla i n f ö r huset, byn, h e l a miljön, är r e n o d l a t litterär. Inred-n i Inred-n g e Inred-n av husets alla r u m o c h skrivaInred-ndet av d a g b o k e n är estetiska v e r k s a m h e t e r , parallel-la m e t o d e r f ö r att "skapa e n u n d e r b a r värld" att hysa kärleken i. B e t o n i n g e n av d e t skapan-d e m o m e n t e t är betyskapan-delsefull. För Anais Nin är kärleken i första h a n d en skapelse, vars ges-talt h o n själv tror sig k u n n a prägla. N ä r

"kär-leken som skulle k o m m a " äntligen k o m m e r så är d e t stilenligt i s k e p n a d av f ö r f a t t a r e n H e n r y Miller o c h h a n s h u s t r u J u n e . Det märkliga m é n a g e å trois som Nin n u involveras i får ett o m e d e l b a r t avtryck i d a g b o k e n , m e n blir ock-så d e t d i r e k t a i n c i t a m e n t e t till skrivandet av House of Incest.

Från b ö r j a n till slut är d e t f r å g a o m en litte-rariserad passion. Nin beskriver i d a g b o k e n h u r h o n o c h Miller f ö r e n a s i sin ömsesidiga fysiska o c h litterära attraktion f ö r J u n e . För b å d a blir h o n det klassiska kvinnliga objektet, d e n A n d r a :

Henry skrev så realistiskt, så direkt om June. Jag kände att hon inte kunde utforskas på det sättet. Jag skrev surrealistiskt. Jag tog hennes drömmar, myten om June, hennes

fantasiers-Skillnaden i gestaltningsval går e m e l l e r t i d d j t t p a r e än d e estetiska ö v e r v ä g a n d e n som Nin redovisar. För Miller krävs i n g e n omväg för att g ö r a en kvinna till sitt litterära kärleks-objekt. Kvinnan är p e r d e f i n i t i o n kärlekens objekt litteraturhistorien i g e n o m . Säkerligen h a d e Nin också r e d a n k o n f r o n t e r a t s mecl d e n h å r t drivna objektifiering av k v i n n a n som d e samtida manliga surrealisterna å s t a d k o m m i t . D e n r ö r e l s e f r i h e t som d e n surrealistiska m e t o d e n e r b j ö d h e n n e i f ö r h å l l a n d e till d e realistiska b e r ä t t a r k o n v e n t i o n e r n a var således villkorlig. H o n k u n d e utnyttja d e n för att själv, som m a n k a n tolka d a g b o k s t e x t e n , u n d e r s ö k a d e n älskade - o c h älskande - k v i n n a n som myt, som fantasi o c h som d r ö m . M e n som kvinna tvingas h o n samtidigt ut på e t t g u n g f l y , d ä r inga fasta g r ä n s e r m e l l a n jaget o c h d e n A n d r a kan upprätthållas.

1 House of Incest tematiseras d e n n a gestalt-ningsproblematik i m ö t e t mellan d e t kvinnliga författarjaget o c h d e n mystiska s k ö n h e t e n Sabina. De två kvinnornas identiter p e n d l a r oavbrutet mellan och in i varandra, ö m s o m för-stärkande, ö m s o m u p p h ä v a n d e j a g e n s grän-s e r / j a g h e n n e grän-s angrän-sikte, h o n m i n l e g e n d " grän- skri-ver Nin o c h låter de d u b b e l e x p o n e r a d e identi-teterna suggerera ett g e m e n s a m t mytiskt ur-sprung. Lite längre f r a m förklarar h o n att "DETTA ÄR BOKEN D U SKREV O C H DU ÄR KVINNAN S O M ÄR JAG".1 3 En möjlig

tolk-n i tolk-n g av detta d u tolk-n k l a u t r o p är att Nitolk-n m e tolk-n a r att

kvinnan måste u p p h ä v a g r ä n s e n mellan sub-j e k t o c h obsub-jekt, införliva d e n A n d r a s ansikte

och röst m e d sin egen, för att själv k u n n a göra kärleken till ä m n e f ö r sitt författarskap.

Psykoanalysen ett hot

mot Nins litterära projekt

M ö t e t m e l l a n k v i n n o r n a eller, o m m a n så vill, kvinnans m ö t e m e d sig själv, äger r u m i en fly-t a n d e fly-t i d s d i m e n s i o n d ä r r u m m e n saknar väg-gar o c h kärleken är ett v a r m t levande flöde. V ä n t a n d e t är e n organisk process, d e t är ha-vandeskapets tillblivelsetid o c h myternas cyk-liska tid. Tidsåldrar virvlar u p p o c h förbi lika lätta som d a m m tillsammans m e d s j u n k n a k u l t u r e r s vrakgods o c h förföriska rekvisita -juveler, p a r f y m e r , k o s t b a r a tyger, f k o n t r a s t till clenna tyngdlösa och, i g o d m e n i n g , tidlö-sa värld ställs "incestens hus". Det är ett sjuk-d o m s h ä r j a t hus, en b l a n sjuk-d n i n g av fängelse och hospital, d ä r väggarna sluter tätt o m r u m m e n o c h allting inklusive tiden står stilla. Män-n i s k o r Män-n a h ä r är tideMän-ns f å Män-n g a r , f a s t f r u s Män-n a i siMän-n v ä n t a n på d e n omöjliga k ä r l e k e n s förverkli-g a n d e . Kärleken m e l l a n m a n och kvinna ma-terialiseras h ä r g e n o m sin p e r v e r t e r a d e vrång-bild, d e t incestuösa begäret, som g ö r systrar o c h b r ö d e r , f ä d e r och d ö t t r a r till kärlekens livstidsfångar.

Det ligger n ä r a till h a n d s att se "incestens hus" som e n m e t a f o r f ö r F r e u d s psykoanalys m e d dess gallerverk av t a b u n och h e t e r o s e x u -ella tvångstankar. N ä r Anais Nin själv i b ö r j a n av 1930-talet b ö r j a d e gå i psykoanalys h o s doktor Allendy, s e d e r m e r a h o s O t t o Rank, u p p levde h o n sina fantasier o c h sexuella d r ö m -m a r tvångs-mässigt infösta i alltför t r å n g a fål-lor. Av b å d a analytikerna u p p m a n a d e s h o n att lägga sitt skrivande, sin d a g b o k , åt sidan f ö r att inte äventyra analysens g o d a slutresul-tat. Psykoanalysen, som ju kan ses som d e n teoretiska inspirationskällan till d e n surrealis-tiska estetiken, k o m alltså att u t g ö r a ett kon-kret h o t m o t Nins litterära projekt. Där måste h o n återigen ikläda sig objektets, p a t i e n t e n s , tvångströja, istället för att bli sin e g e n berät-telses suveräna subjekt.

På d e allra sista s i d o r n a i House of Incest k o m m e r d e n n a konflikt till tydligt uttryck i

k o n f r o n t a t i o n e n m e l l a n "paralytikern" o c h d a n s ö s e n , k v i n n a n som d a n s a n d e f i n n e r e n e g e n väg ut ur "incestens hus". "Paralytikern" ter sig som ett n i d p o r t r ä t t av psykoanalytikern som Jesus, f ö r k u n n a r e n av d e n m o d e r n a kär-leksvetenskapens frälsningslära. H a n är en s j ä l v u t n ä m n d p r o f e t , o m t a l a d som d e n mö-d e r n e Kristus, o c h h a n u t g e r sig f ö r att vara d e n e n d e som kan visa d e n s a n n a vägen ut. Dansösen, som till att b ö r j a m e d ser ut att h a berövats sina l e m m a r och s i n n e n , d a n s a r sig fri f r å n paralytikerns o r d , d a n s a r sig ut u r h u s e t o c h tillbaka till k r o p p e n - tills h o n själv a n t a r e n kristusliknande s k e p n a d , sin egen o c h d e e f t e r f ö l j a n d e k v i n n o r n a s frälsare.1 4

Hillarp söker efter

ett språk, för kärleken

(...) Ni måste var sjuk. Har ni feber?

- Nej, det är bara blodförmörkelse. De svarta blod-kropparna äter upp de röda och vita.1;>

För k v i n n a n i Rut Hillarps Blodförmörkelse är k ä r l e k e n e n s j u k d o m , e n " b l o d f ö r m ö r k e l s e " som u t p l å n a r all m o t s t å n d s k r a f t o c h e g e n vil-ja. M e n d e n är också ett existentiellt tillstånd

- ett "condition f e m i n i n e " - vars f r ä m s t a kän-n e t e c k e kän-n är v ä kän-n t a kän-n d e t . I baksidestextekän-n be-skriver Hillarp själv sin r o m a n som "historien o m e n kvinna som väntar o c h ser d e t förflut-nas bilder stiga u p p , tills h o n är f ä r d i g f ö r e n u p p g ö r e l s e , e n slutgiltig bild av d e n väntade". T a n k e g å n g e n e r i n r a r o m f ö r l o p p e t i Nins r o m a n - v ä n t a n d e t p å k ä r l e k e n blir start-p u n k t e n f ö r en kreativ självförståelsestart-process, som u t m y n n a r i ett o m v ä r d e r a n d e av d e n e g n a självbilden. Det är i d e t ö g o n b l i c k e t som d e n v ä n t a n d e kvinnan och "den väntade" sam-manfaller i en och s a m m a bild, j a g o c h h o n . Så sker också p å s l u t r a d e r n a i Hillarps r o m a n , i en surrealistisk sekvens d ä r kvinnan lyfter u p p t e l e f o n l u r e n o c h h ö r sin e g e n röst.

En given förbindelselänk mellan Nin och Hillarp är just deras g e m e n s a m m a fascination för det surrealistiska projektet. För d e m b å d a förefaller k o m b i n a t i o n e n av kärleken som ä m n e och surrealismen som m e t o d h a alstrat en likartad konflikt. I Hillarps r o m a n kan m a n nysta f r a m d e n som e n omsorgsfullt inflätad

r ö d tråd på d e n metalitterära nivån. H ä r ut-spelas ett d r a m a i d r a m a t mellan m a n n e n o c h kvinnan, en k a m p på liv och d ö d o m det rätta svaret på frågan Vad är kärlek ? S ö k a n d e t efter svaret blir samtidigt ett sökande efter e n litte-rär f o r m , ett språk att gestalta kärleken g e n o m .

R e l a t i o n e n m e l l a n k v i n n a n o c h m a n n e n är till d e t yttre ett äktenskap, m e n f r a m s t å r m e r som e n bisarr tvågalenskap. I m e n t a l b e m ä r -kelse h a n d l a r det o m e n n e d s t i g n i n g i kärle-kens i n f e r n o , krets f ö r krets. Deras ömsesidiga f ö r b a n n e l s e är att d e är så till d e n g r a d besal-ta av att f i n n a d e n p e r f e k t a avbilden av Man-n e Man-n , KviMan-nMan-naMan-n, PassioMan-neMan-n, att d e aldrig kom-m e r att n å v a r a n d r a . Följaktligen är d e r a s respektive p o r t r ä t t m å l a d e m e d grova pensel-streck, d e är bilder, typer, s n a r a r e än levande p e r s o n e r .

M a n n e n tituleras "trolleriprofessor" och fram-ställs som n å g o t av en k o r s n i n g m e l l a n Dra-cula, Markis d e Sade o c h Victor F r a n k e n s t e i n . H a n är en kärlekens svartkonstnär, som m e d a l l e h a n d a magiska trick o c h sadistiska experi-m e n t f ö r s ö k e r bryta n e r b å d e k v i n n a n o c h kärleken till vetenskapligt exakta f o r m l e r . Det är e n h ä n d e l s e som ser u t att vara e n t a n k e att e n av d e samtida kritikerna, Ake J a n z o n , inle-d e r sin r e c e n s i o n av b o k e n m e inle-d att associera till L o r d Byron. H a n m e n a r att d e n " h o m m e fatal" som Hillarp p o r t r ä t t e r a r skulle h a gjort d e n d e m o n i s k t beryktade Byron g r ö n av a v u n d . "1 O c h o n e k l i g e n är d e t så: h a n är

när-mast en karikatyr av vad m a n b r u k a r m e n a m e d d e n "byronske" m a n n e n - älskaren, indi-vidualisten, äventyraren, d e n b o r n e h j ä l t e n alla kategorier.

Kvinnan å sin sida är e n mönstergill perso-nifikation av k v i n n a n som, m e d sagde Byrons o r d , h a r kärleken som sitt "allt". H o n är d e n e m b l e m a t i s k a v ä n t a n d e kvinnan, h e n n e s an-sikte växlar s k e p n a d m e l l a n alla d e klassiska myternas kvinnor som lidit, f ö r s t u m m a t s och gått i d ö d e n för kärleks skull - Eurydike, Isoide, P e n e l o p e , Brynhilde. I sin offerroll är h o n "trolleriprofessorns" f ö r h ä x a d e byte, m e n lika sant är att säga att h o n är trollkarlens lärling, a d e p t e n som en g å n g ska bli sin mäs-tares u n d e r g å n g . G e n o m att u n d e r k a s t a sig h a n s vilja kan h o n också g e n o m s k å d a h a n s konster. H e n n e s e g e n skaparkraft växer f r a m

u r v ä n t a n d e t s t o m r u m : "Väntan är s k a p a n d e som h u n g e r . "1' H o n blir en kärlekens h u n g e r

-k o n s t n ä r , som livnär sig av m a n n e n s s-kugga, följer d e n väg h a n s fotspår l e d e r — tills h o n utvecklat e n e g e n g å n g a r t .

M a n n e n ser sig d ä r e m o t som d e n originel-le nyskaparen. I "väntans l a b o r a t o r i u m " iscen-sätter h a n sitt stora alkemiska e x p e r i m e n t d ä r

kvinnans kropp och själ utgör råmaterialet

och d e n r e n a känslan, b e f r i a d f r å n relation och p e r s o n , d e n å t r å d d a s l u t p r o d u k t e n : I väntans laboratorium underkastas kvinnan i för-minskad skala de stora lidandena i mötet med Mannen. I otålighetens retort, i förvirringens prov-rör, i misstankens ugn, sönderfaller hon i sina pri-mära element, återvänder till råmaterialet för arv-synden. Och hon lägger sin lera ännu mjuk och fuktig i mina händer, i Mannens skapande hän-der.1 8

M a n n e n s skapelsevision skulle k u n n a vara en drift m e d d e manliga surrealisternas konst-projekt o c h d e n d j u p t r e a k t i o n ä r a kvinnosyn som m å n g a av d e m f ö r e t r ä d d e i sin konstnär-liga praktik. Tillvägagångssättet kan illustre-ras m e d A n d r é B r e t o n s b e r ö m d a dikt "L'uni-o n libre" (1931), s"L'uni-om blev stilbildande m e d sin virvelstorm av m e t a f o r e r som b e s j ö n g d e n älskade kvinnans k r o p p . I slutet av d i k t e n är h o n inte stort m e r än en fint f ö r d e l a d sub-stans, j ä m n t u t s p ä d d över djur-, växt- och mi-neralriket m e d n å g r a ö g o n h å r o c h tånaglar kvar i n o m det mänskligas d o m ä n e r . "Det evigt kvinnligas" nygamla essens.1 9

D e n bibliska l e r k l u m p som Hillarp placerar i m a n n e n s h ä n d e r är b e m ä n g d m e d traditio-n e traditio-n s tytraditio-ngd. Kärleksrelatiotraditio-netraditio-n mellatraditio-n m a traditio-n o c h kvinna är g e n o m skapelseberättelsen f r å n b e g y n n e l s e n inskriven i d e n patriarkala makt-o r d n i n g e n . M a n n e n blir kvinnans h e r r e makt-o c h G u d , h o n d e n f o r m b a r a leran i h a n s h ä n d e r . H a n är s k a p a r e n , älskaren - h o n är kärleken, materialet. H a n talar, skriver - h o n är. Vad k v i n n a n måste g ö r a för att själv k u n n a skapa är att v ä n d a på k u l t u r e n s stora berättelse; h o n måste ge leran en röst.

Fjättrade i väntans vanmakt

B r y t p u n k t e n i Blodförmörkelse inträffar n ä r d e n kvinnliga j a g p e r s o n e n tvingas träffa m a n n e n s

nya älskarinna, h o n som också i dagligt tal är d e n A n d r a , o c h inser att d e b å d a två är fjättra-d e i s a m m a väntans vanmakt: "Då vet jag att j a g är h o n . "2 0 S t u n d e n s insikt visar sig också

bilda ett verksamt s e r u m m o t s j u k d o m e n , b l o d f ö r m ö r k e l s e n . Blodet ljusnar åter till rött; kärlekens m ö r k a , f ö r g ö r a n d e kraft o m v a n d l a s till skaparkraft. Som en första symbolisk

fri-hetshandling beslutar sig kvinnan för att döda

m a n n e n , p l å g o a n d e n : "Jag k ö p t e en revolver, o r d n a d e m i n a skäl: h a n h a d e i s a n n i n g förtjä-nat döclen."2 1 Skottet faller, o m i d r ö m eller

verklighet är osäkert. Efteråt f i n n e r kvinnan vägen till m a n n e n s k ä r l e k s l a b o r a t o r i u m , d ä r står p r o v r ö r e n m e d olika känslodestillat sida vid sida m e d f ö r s ö k s d j u r e n s b u r a r - k a n i n e r o c h kvinnor o m v a r t a n n a t . B a k o m laborato-riet f i n n e r h o n ett a n n a t r u m , ett k ä r l e k e n s verkliga v ä n t r u m , d ä r d e kvinnor s o m är resul-tatet av m a n n e n s m i n d r e lyckade e x p e r i m e n t vistas: "Där satt d e och d r ö m d e eller vilade på låga divaner, d e var alla n a k n a o c h f ö r l o r a d e i sig själva, i n n e s l u t n a i sin väntan, såg inte v a r a n d r a . "2 2

L i k h e t e n är slående m e d d e v ä n t a n d e kvin-n o r som M a r g u e r i t e Duras skulle skriva o m i Älskaren l å n g t senare. Men det finns också ett tydligt släktska]) m e d d e n stympade d a n s ö s e n i slutet av Honse of Incest. H o s b å d e Nin och Hillarp är det fråga o m e n bild av d e n förs t u m m a d e kvinnliga förs k a p a r k r a f t e n , d e n försom -för att återkalla D u r a s o r d - "tror sig leva i e n r o m a n " , m e n som låter m a n n e n avgöra i vil-ken g e n r e d e n ska skrivas. Skottet som avlos-sas i Ilillarps r o m a n är f r a m f ö r a l l t ett start-skott för kvinnan att ta berättelsen i sina e g n a h ä n d e r , även o m måltavlan är m a n n e n i sin "byronska" s k e p n a d . F ö r b i n d e l s e l ä n k e n mel-lan h o n o m och "paralytikern" i Nins r o m a n är deras a n s p r å k s t a g a n d e av kärleken - o c h kvin-n a kvin-n - i d e kvin-n e kvin-n a eller a kvin-n d r a v e t e kvin-n s k a p e kvin-n s eller k o n s t a r t e n s n a m n . G e n o m att ge sig d e n stora manliga berättelsen o m kärlek i våld, skriver sig b å d e Hillarp o c h Nin ut u r d e n . Det är e n befrielsestrategi m e d b r u s t e t slutackord, m e n d e n h a r e n e g e n kvinnlig röst. Strategin sam-m a n f a t t a s bäst sam-m e d Rut Hillarps o r d trettio år senare, n ä r h o n i en dikt låter P e n e l o p e - ur-m o d e r f ö r alla v ä n t a n d e kvinnor - tala ur sin ålders vishet: "Odysseus blir alltmer en galge

/ s o m h o n h ä n g e r sin stolthet p å , / e n skugga som rostar i stallet".2'! M a n n e n var

förevänd-ningen för väntandet, m e n aldrig dess inne-håll. Innehållet är historien o m kvinnans vän-tan, berättelsens långa väv.

Epilog:

... och skällde tu då aldrig bliva ettfV i vänder för en kort stund tillbaka (ill FBI-agenterna D a n a Scully och Fox Mulder. Scully återvänder till j o r d e n efter att ha kidnappats av

utomjor-dingar.2 4 H o n är vid liv, m e n i d j u p koma. Det

visar sig att h o n bokstavligen har bemäktigats av d e n f r ä m m a n d e kraften: h o n har utsatts för ett medicinskt e x p e r i m e n t som förgiftat blodet m e d f r ä m m a n d e strukturer. H o n brin-ner, är på god väg att förbrinna, i n n a n h o n mot alla odds vaknar igen - f e b e r n stillnar, blodet klarnar. Mulder står vid h e n n e s sjuk-säng, han återlämnar h e n n e s guldkors som h a n hållit och bevarat u n d e r h e n n e s astrala utfärd. H o n fattar hans h a n d och säger:"Jag hade styrkan i din tro." H a n ler, förstår. Luf-ten vibrerar, för en sekund smälter allt sam-m a n till ett olösligt helt. Kärleken och veten-skapen, kärleken till vetenskapen. En gräns har korsats i natten.

NOTER

1 J f r Lord Byron, Don Juan (1822). Här citerat efter Världslitteraturen, Sthlm 1925, s 49.

2 Robert C Solomon, Kärlek i vår tid (1988, sv övers 1992),

s 57.

Två svenska exempel från de senaste åren är statsveta-ren Anna GJönasdottirs Love Power and Political Interests

(1991) och sociologen Carin Holmbergs avhandling

Det kallas kärlek. En socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par (1993) som i sin tur är starkt influerad av den äldre

norska kollegan H a n n e Haavinds arbeten.

4 Stendhal, Om kärleken (övers M von Zweigbergk), Sthlm

1992, s 229.

5 Ibid, s 11.

6 Lord Byron, a a, s 49.

7 Annie Ernaux, Sinnenas tid (1992) sv övers Katja

Wal-dén, Sthlm 1993, s 9.1 den franska originalutgåvan bär romanen den för sammanhanget betydligt mera träf-fande titeln "Passion simple" - ren passion.

8 Marguerite Duras, Älskaren (1984), sv övers Madeleine

Gustafsson, Sthlm 1986, s 19.

9 Kerstin Ekman, "Försoningen", s 6, KvT 2-3:1995.

" ' E n liknande tankegång framförs av Kalhleen Blake i boken Love and the Woman (hiestion in Victorian

Litera-ture. The Art of Self-Postponement, Sussex & New Jersey

1983. Hon menar ä t t e n rad kvinnliga 1800-talsförfatta-re medvetet odlade en slags "självuppskjutandets konst" som en överlevnadsstrategi i litteraturen likaväl som i levande livet.Väntandet på kärleken blev för dem en livsstil mer än ett påtvingat andrahandsval. Blake ser i dessa författares avstående från kärlek en lika radikal potential som hos de samtida medsystrar som i eman-cipationens namn bejakade den fria kärlekens idé.

11 Anais Nin, Dagbok 1: 1931-1934, (sv övers Britt

Aren-ander) Sthlm 1982, s 14.

12 Ibid, s 121.

13Anai's Nin, House of Incest (1936). Här fortsättningsvis

citerad efter Swallow Press/ Ohio University Press ut-gåva, Athens 1989, s 23 och 28. Citaten lyder i original: "I her face and she my legend", "THIS IS TIIE BOOK YOU WROTE AND YOU ARE THE WOMAN I AM".

14 Ibid, s 70 ff.

k u l H i l l a r p , Blodförrnörkelse, e g e t f ö r l a g , S t h l m 1 9 5 1 , s

140.

16 Åke Janzon, "Blodförmörkelse", B L M 1951 s 704 f.

Hillarp a a, s 5.

1 8 Ibid, s 6.

19 Se t ex Modem utländsk lyrik från Baudelaire till Biermann,

red Göransson och Räftegård, Sthlm 1975, s 146 ff.

2 0 Hillarp, a a, s 68.

2 1 Ibid, s 137. Det är intressant att notera att det 1951,

samma år som Blodförmörkelse publicerades, utkom en annan roman i Sverige med besläktad tematik, nämli-gen Harriet Hjorths Den tomma famnen. Hjorths roman är mer psykologiskt realistisk än Hillarps, men det yttre handlingsförloppet har många beröringspunkter: det destruktiva äktenskapet, det identitetsbekräftande mötet med en annan kvinna och slutligen också — skot-tet. I diskussionen av det kvinnliga väntandet är I Ijorths roman i sin genre lika radikal som 1 lillarp. Hjorth skri-ver: "Denna väntans ångest. Denna väntans paralysi, som endast kvinnan kan fatta" (s 5).

2 2 Hillarp, a a, s 144.

2 3 Rut Hillarp, Penelopes väv, Lidingö, 1985, s 42. 2 4 Det avsnitt av Arkiv X (orig titel The X-feles)som åsyftas

här ingår i den andra serieomgången som visas i sven-ska TV4 hösten 1995. Avsnittet bär undertiteln "One Breath" och är skrivet av Glen Morgan och James Wong.

LITTERATUR

Blake, Kathleen, Love and the Woman Qiiestion in Victorian

Literature. The Art of Self-Postponement, Sussex & New

Jersey 1983.

Bréton, André, "L'union libre" (1931) i Modern utländsk

lyrik från Baudelaire till Biermann (red Göransson och

Räftegård), Sthlm 1975.

Byron, George Gordon Lord, Don Juan (1822) i

Världs-litteraturen, Sthlm 1925.

Duras, Marguerite, Älskaren (1984), Sthlm 1986. Ekman, Kerstin, "Försoningen", Kvinnovetenskaplig

Ernaux, Annie, Sinnenas tid (1992), Sthlm 1993. Hillarp, Rut, Blodförmörkelse, eget förlag, Sthlm 1951.

Penelopes väv, Lidingö 1985.

Hjorth, Harriet, Den tomma famnen, Sthlm 1951. Holmberg, Carin, Det kallas kärlek.En socialpsykologisk

stu-die om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par, diss Gbg 1993.

Janzon, Åke, "Blodförmörkelse", Bonniers Litterära Maga-sin, 1951.

Jönasdottir, Anna G, Love Pouier and Political Interests, Öre-bro 1991.

Nin, Anais, Dagbok 1:1931-1934, Sthlm 1982. House of Incest (1936), Athens 1989.

Solomon, Robert C, Kärlek i vår tid (1988), Sthlm 1992. Stendhal, Om kärleken (1822), Sthlm 1992.

Waller, Robert James, Broarna i Madison County, Sthlm 1993.

ANDRA KÄLLOR

Arkiv X (The X-files): "One Breath" av Glen Morgan och James Wong, T e n Thirteen Productions / 2 0 t h Century Fox Television, 1995.

SUMMARY

The traditional image of the woman who loves is the woman who waits. Lord Byron's famous words about love as a woman's whole existence, still today works as a curse for all women who writes about love in different genres. How are you going to wri-te about wliat you yourself are? In this artide the relation between gender, love and authorship is discussed from several perspectives. The male 19th

century writer Stendhal illustrates an illusory

"objective" approach on the subject of love, which is still Iteld as an ideal. A revisory female approach is here represented by the modernist novels House of Incest (1936) by Anais Nin and Blodförmörkelse (1951) by Rut Hillarp. In these novels, which both can be labelled female novels of passion, love and women's love-waiting is explored in a radical new mode. Waiting becomes an aesthetics, an art of sur-vival in life as well as in literature.

Annelie Bränström Ohman Litteraturvetenskapliga institutionen

Umeå universitet S-901 87 Umeå