PRAKTIK OCH TEORI NR1/2002
MALMÖ HÖGSKOLA
Praktik och teori 1/2002
•
Högskolan som arbetsplats
www.lut.mah.se
Våra hemsidor på nätet och den tryckta skriften kompletterar varandra. På nätet hittar du konferenser, seminarier och lik-nande dagsaktuella saker. Kalendariet uppdateras ständigt. Praktik och teori och olika skrifter finns också på nätet i pdf-format. Dessa kan läsas med Acrobat Reader som kan hämtas hem gratis på nätet.
Prenumerera på pappersutgåva
För prenumeration kontakta Mia Andersson, Regionalt utvecklingscentrum,
tel 040-665 70 00, fax 040-665 81 40 marie-louise.andersson@lut.mah.se
Innehåll
Redaktionen
Förord 4
Tema
Billy Ehn
Universitetet som arbetsplats 8
Annika Karlsson
En främmande fågel i högskolevärlden 14 Helena Smitt
Kritiserat småhögskolorna – nu själv där 16
Intervju med Peter Luthersson Mikael Matteson
Högskolan som ny arbetsplats 22
Linda Karlsson
Högskolebiblioteket – arbetsplats i förändring 24
Ingrid Gustavsson
Visionernas arkitektur 30
Matilda Larsson
Trångboddheten kan inte nonchaleras! 41
Patrik Kruse
Studenternas rättmätiga krav på inflytande 46
Viveca Serder
Ligger Tornhuset i Stockholm? 50
Annika Karlsson
EnSam mellan tre världar 54
Debatt
Nanny Hartsmar
Man skördar det man sår 61
Utblick
Förord
Ä
r högskolan som arbetsplats jämförbar med andra arbetsplatser? Knappast. Redaktionen för Praktik och teori hade som ursprungsidé att förutsättningslöst fråga hur högskolan ser ut som arbetsplats. Framförallt efter rapporter om hög sjukfrånvaro hösten 2001. Tyvärr var det inte någon av de tillfrågade universitetslärarna som hade tid att skriva artiklar. Fastän vi ville ha positiva bilder om varför man en gång valt att arbeta och forska i universitetsvärlden. Uppslukade av sitt arbete och frågor kring vilka kurser som ska ges, hur pedagogiken ska förnyas, vilka forskningsområden som ska prioriteras m.m. tycks frågor kring själva arbetsplatsen komma i andra, tredje eller femte hand. Etnologen Billy Ehn menar t.o.m. i en bok, utgiven förra året, att det finns otid-senliga mönster inom högskolevärlden. När man på andra arbetsplatser bemödar sig om utbildning i ledarskap, jämställdhet och grupp-dynamik – är detta fortfarande en blind fläck i universitetsvärlden. Du som läsare får ett utdrag ur hans bok.Alla blev säkert chockade över de höga sjukfrånvarosiffrorna i höstas. En tid senare dök en arbetsmiljöenkät upp i alla anställdas fack - men få vet vad som hände med enkäten. Resultaten visar bl.a. att enbart drygt hälften svarat på enkäten och bortfallet är säkert det mest intressanta. En annan slutsats pekar på, av de som svarat, att det är framförallt i ålderskategorin 21–35 år som man är sjuk. Frågan ställdes aldrig om man trots att man är sjuk går till jobbet. Resultaten visar också på ett tydligt sätt hur trivsel är relaterad till möjligheterna att påverka sin arbetssituation och att man får återkoppling på sitt arbete. Men vad händer nu med resultaten av enkäten?
Oberoende av företag eller organisation
Redaktion
Liza Larsson-Alvarez, formgivare Stefan Bresche, fotograf Helena Smitt, redaktörVill du bidra med ett eget inlägg?
Skicka artiklar till Helena Smitt
helena.smitt@lut.mah.se Malmö högskola
Lärarutbildningen Praktik och teori 205 06 Malmö Ansvarig utgivare: Olle Holmberg
tycks det finnas en inbyggd konflikt mellan arbete i led-ningen och arbete i den operativa verksamheten, skriver kvalitetsansvariga på Mah. Redaktionen lät henne svara på frågan om avståndet mellan högskolans förvaltning och områdena är så stort att Tornhuset lika väl skulle kunna ligga i Stockholm?
Som läsare får du också en målande beskrivning om hur visionerna kopplade till Malmö högskola mani-festerar sig i det fysiska rummet. Vad vill man åstad-komma när högskolans likt en galjonsfigur placeras på en av Malmös bästa tomter vid vattnet?
Du får också en inblick i hur ett högskolebibliotek arbetar och förändras. Du får en students upplevelse av att vara ny som student i en överfylld och trångbodd lärarutbildning. Ibland känns det som dubbelmoral att beskriva ideala förutsättningar för undervisning och lärande när vi ska konfronteras med verkligheten, menar denna student. Du får en initierad artikel om studentin-flytande där lagen är tydlig men där verkligt instudentin-flytande inte alls tillämpas på det sättet lagen anger, menar en skribent. Du får en intervju med de som jobbar i gräns-landet mellan den akademiska världen och den privata sektorn och offentliga organisationer.
Du får också möta en rad personer som arbetat på en mängd andra ställen i samhället och nu gör en jämförelse mellan den akademiska världen och hur det var utanför. Du möter bl.a. en sjuksköterska/universitetslärare, en privat företagare/projektledare på Regionalt utvecklings-centrum, en f.d. kulturchef på en dagstidning/områdes-chef.
Debattdelen är en replik på tidigare Dino Viscovis ”När fler får mindre” och Per Lundbergs ”Återinför undervisning på vetenskaplig grund...” Artiklar som enligt debattören Nanny Hartsmar ger en alltför idyl-lisk bild av svunna tiders universitetsstudier och att dessa alltid vilade på vetenskaplig grund. Utblicken beger sig till Québec – en provins med två språk och två kulturer.
Som vanligt är variationerna mellan artiklarna stor vad gäller stilar och angreppsätt, vilket bottnar i skriben-ternas skiftande utgångspunkter, värderingar och förhållningssätt.
Nästa nummer av Praktik och teori har som tema Miljö och vi frågar oss bl.a. om miljöaspekterna syns på Malmö högskola. Vill du bidra med artiklar vill vi se dem senast i mitten av juni 2002. Det kan också vara reaktioner på tidigare publicerade artiklar i Praktik och teori.
I redaktionsrådet ingår: Ylva Gislén, K3 Annika Karlsson, LUT Linda Karlsson, BIT Mikael Matteson, HS Jonas Otterbeck, IMER Helena Smitt, LUT
Besök gärna vår hemsida: www.lut.mah.se
E
gentligen är det märkligt hur motspänstiga univer-siteten kan vara inför sin egen reformering. Detta är ju ändå kunskapens, förnuftets och utvecklingstänkan-dets högborg. Här förnyas ständigt vårt vetande om världen. Tekniska och medicinska framsteg bygger på forskarnas ovilja att nöja sig med det man redan vet. Här studerar man historiens vingslag, samhällslivets förändringar, statens, folkrörelsernas och politikernas strävan att skapa mer människovärdiga villkor. Här ägnar man sin tid åt de stora tänkarna, de nya idéerna, reformer och revolutioner.Kritiskt tänkande sägs vara A och O för en akademiker. ”Vetenskaplig kollegialitet innebär först och främst en beredvillighet att bidra till en kritisk diskussion, med bevarad respekt för den annorlunda tänkande”, skriver t.ex. en universitetsrektor (Täljedal 2000:15). Så fungerar också det vetenskapliga samtalet när det är som bäst. Men när det handlar om att se universitetet som arbets-plats verkar lusten att ifrågasätta inte alltid vara lika stark.
Detta kanske låter konstigt med tanke på debatten om högskolan och allt som skrivs om dess betydelse och framtid. Eftersom huvudsaken för universiteten är att ge utbildning och bedriva forskning är det emellertid sådana frågor som diskussionerna först och främst behandlar. Vilka kurser ska ges? Hur ska pedagogiken
T
Billy Ehn
Universitetet som arbetsplats
Kritiskt tänkande är A och O för en akademiker. Lusten att ifrågasätta fungerar inte när det handlar om universitetet som arbetsplats. Universitetens organisation och sega strukturer är inte bara ett hot mot arbetsglädjen utan innebär också ett hinder för vissa grupper. Det är nu dags för universiteten att börja tillämpa den kunskap som finns om människans behov av självständighet och samhörighet för att utveckla den akademiska arbetsplatsen. Om bl.a. detta skriver Billy Ehn i sin bok ”Universitetet som arbetsplats. Reflektioner kring ledarskap och kollegial professionalism”. Här nedan följer två utdrag ur boken.
förnyas? Vilka forskningsområden bör prioriteras? Hur ska forskarutbildningen effektiviseras? Vilken roll ska universitetet spela i samhällslivet? ”Spetsforskning”, internationalisering och tredje uppgiften står högt på dagordningen. I detta avseende kan man inte anmärka på bristande intresse hos de ledande på universiteten.
Däremot är den egna institutionen och hur man ager-ar där ofta en blind fläck. Man skulle kunna få för sig att akademiker, med sina teoretiska kunskapsideal och sin intellektuella prestige, ansåg att de stod över de mer vardagliga kraven på samarbetsförmåga. På arbetsmark-naden i övrigt bemödar man sig på många håll om att genom bl.a. utbildning i ledarskap, jämställdhet och gruppdynamik skapa bättre arbetsförhållanden. Då är det förvånande att inte också universiteten med sin tro på utbildningens värde satsar mer på att utveckla sig själva i samma utsträckning (jfr Middlehurst 1995). Men de kanske är på väg.
Det som nu sker – utbyggnaden, generationsskiftet, marknadsanpassningen och den nya kunskapsteknolo-gin – kommer förmodligen att bryta ned en del otidsen-liga mönster och få en avgörande betydelse för högskolevärlden i framtiden. På den högre ledningsnivån har ett förändringsarbete i alla fall inletts. Det kan man se i policydokument, prefektutbildningar, förändrade organisationsstrukturer, reformerad forskarutbildning och i skydds- och jämställdhetskommittéernas verk-samhet. Av nyanställda professorer krävs i dagens plat-sannonser att de inte bara är duktiga på att forska, utan att de också kan leda och utveckla personal. (Det är dock oklart vilken betydelse ledarskapsförmågan faktiskt tillmäts i jämförelse med de vetenskapliga och peda-gogiska meriterna.) Högskoleverkets utvärdering av uni-versitetens förmåga att uppfylla målen för jämställdhet, studentinflytande, socialt jämnare rekrytering och etnisk mångfald är ytterligare ett tecken i tiden (Högskole-verkets rapportserie 2000:8R).
Huvudsyftet med den här boken är att inifrån och ur ett förändringsperspektiv reflektera över universitetet som arbetsplats. Hur ser det ut när det gäller ledarskap, jämställdhet och arbetsklimat? Vilka värderingar styr
den högre utbildningen? Hurdana ledare behöver det kreativa och demokratiska universitetet?
I fackliga sammanhang pågår redan den här debatten (se t.ex. Ehn Knobblock & Jaensson 2000). Även poli-tiker och högre chefer inom universitetsväsendet deltar genom att formulera målsättningar för den akademiska utbildningen. Risken är dock att detta sker på en retorisk nivå, som har svårt att beröra de anställda i deras dagli-ga verksamhet ute på institutionerna. Policyprogrammen kan då lätt uppfattas som verklighetsfrämmande poesi. Det är därför viktigt att klargöra vilken praktisk funk-tion sådana styrdokument ska ha.
Försvara arbetsglädjen
Arbetsförhållandena på universitet har generellt en para-doxal karaktär. Lagstiftningens krav på variation, social kontakt och samarbete tycks på många håll uppfyllas ganska väl, liksom även möjligheterna till personlig och yrkesmässig utveckling. Universitetet som kreativ miljö med utrymme för individuellt självbestämmande borde därför rymma mycket arbetsglädje. För somliga är det säkert så, de som älskar att forska eller undervisa. Det är inte svårt att hitta hängivna akademiker som känner att de hamnat på rätt plats i tillvaron. Njutningen i att läsa, tänka, skriva och diskutera är en av universitetets främsta produktivkrafter.
Det märkliga är att så många universitetsanställda, enligt hälsoundersökningar och personalorganisationer-nas erfarenheter, ändå är missnöjda - med hur de blir behandlade av ledning och kollegor, men också på grund av bristfällig arbetsorganisation. För dessa människor har hängivenheten ersatts av leda och otillfredsställelse. Arbetsglädjen hotas av stress och övermäktiga krav i besparingstider. Men ledan har kanske också andra orsaker.
De flesta som söker sig till universitetet och sedan stan-nar där gör det av ett starkt intresse, av att lära sig mer, att forska och undervisa. I den meningen är det en priv-ilegierad plats för mestadels lustfyllda sysslor. Detta är kanske, som jag tidigare antytt, också en av
versitetet som en reguljär arbetsplats. Snarare uppfattas det som en frizon, ett kreativt utrymme, en platonsk akademi, som motverkar destruktiva krafter hos både staten och marknaden. Hur ska en så idealiserad organi-sation förnyas?
Arbetsglädjen hotas av många omständigheter, som har att göra med hur verksamheterna organiseras. Det är inte lätt att kombinera så skilda uppgifter som under-visning, forskning och administration, inte heller att hävda sig i den obarmhärtiga akademiska konkurrensen. Det ställer också stora krav att organisera sin tid och vara sin egen arbetsledare, liksom att ingå som lojal medlem i en demokratisk organisation.
För många förstörs arbetsron som sagt av ryckigheten och de snabba kasten som gör det svårt att planera sina dagar. Tiden för kreativt arbete slukas av en mängd andra göromål. För vissa grupper är det största hindret i stäl-let de sega strukturerna i den traditionsbundna, mans-dominerade svenska universitetsvärlden: kvinnor som känner sig diskriminerade, studenter och lärare från arbetarklassen samt personer med annan etnisk eller nationell bakgrund. Ur deras perspektiv är universitetet ett främmande territorium som det gäller att förstå sig på och erövra.
För att värna arbetsglädjen krävs därför en genom-gripande förändring av arbetsmiljön så att den präglas av värden som gynnar alla kategorier av anställda. Det handlar inte bara om rättvisa mellan män och kvinnor, men jämställdheten är ett avgörande prov. Förmår vi skapa förhållanden som lockar till sig studerande av alla de slag och som också får dem att trivas och göra sitt bästa – eller ska universitetet fortsätta att vara en inrätt-ning för vissa privilegierade kategorier, som redan, genom kön och familjebakgrund, är väl rustade för att lyckas där? Ska den rådande elitismen få slå ut dem som inte kan hävda sig i konkurrensen – eller ska den akademiska kulturen präglas av ett mer generöst och uppmuntrande förhållningssätt, som tar tillvara allas förmåga?
Diskussionen om förhållandena på universitetet när-mar sig alltså de frågor som redan länge behandlats av
parterna på arbetsmarknaden i övrigt. Här ligger uni-versitetens stora utmaning. Forskningen om människans behov av både självständighet och samhörighet, och om värdet av demokratiska samlevnadsformer, är välkänd. Nu måste kunskaperna användas för att utveckla akademikernas egna arbetsplatser.
Utdrag ur ”Universitetet som arbetsplats. Reflektioner kring
ledarskap och kollegial professionalism”, Billy Ehn
© Studentlitteratur 2001
T
Billy Ehn är professor i etnologi
vid Umeå universitet.
E
n stor del av min kompetens handlar inte om aka-demiska meriter, men det är oftast det man frågar efter inom högskolevärlden, säger Åsa som upplever att högskolan värderar kunskap olika beroende på om den kommer från den akademiska världen eller näringslivet.När Åsa började på Malmö högskola blev hon gans-ka snart medveten om de agans-kademisgans-ka titlarnas betydelse och märkte att titlarna används mycket flitigt i många sammanhang som t.ex. konferenser.
På lärarutbildningen arbetar Åsa med olika projekt kring organisationsutveckling. Bland annat är hon pro-jektledare för ett projekt om hur man på skolorna kan förbättra sitt bemötande av funktionshindrade elever. Ett annat exempel är ett värdegrundsprojekt där hon arbetar mot fem kommuner kring hur man arbetar prak-tiskt med frågor som etnisk och sexuell mobbing, rasism m.m. Men Åsas arbete handlar också om att t.ex. kartlägga en kommuns kvalitetsarbete och handleda rek-torer genom att öka förståelsen kring deras yrkesroller och hur de kan klara av svåra situationer i jobbet.
Trots vissa kulturkrockar tycker Åsa att det finns många fördelar med att arbeta inom en stor organisa-tion. Genom sina arbetskamrater får hon både kompe-tensutveckling och information om trender och influ-enser inom sitt arbetsområde.
– Som egenföretagare hade jag hela tiden pressen på mig att hålla mig a jour med vad som hände i branschen och ständigt utveckla min kompetens för att klara konkurrensen, säger Åsa.
1999 tog Åsa steget och startade eget. Hon arbetade
T
Annika Karlsson
En främmande fågel i högskolevärlden
– Min bakgrund är annorlunda och jag skiljer mig från mängden inom högskole-världen. Det säger Åsa Stenbäck som lämnade det egna organisationsutveck-lingsföretaget för att börja arbeta som projektledare inom Regionalt utvecklings-centrum (RUC) på lärarutbildningen. Ett arbetsplatsbyte som inneburit kultur-krockar, men som också underlättat arbetet.
T
tidigare med organisationsutveckling inom kommunen och arbetade främst mot vård och skola. Viljan att star-ta eget handlade både om att förverkliga en dröm, men det handlade också om att få direkt respons på sitt arbete. – Responsen på det arbete jag utförde som egenföre-tagare var mycket tydligare än när jag arbetade inom kommunal verksamhet, säger Åsa som menar att betyget på hennes arbete visade sig i antalet uppdrag och kunder. Åsa Stenbäck var helt beroende av det egna företagets rykte för att få jobb. De flesta uppdragen fick hon genom rekommendationer från tidigare uppdragsgivare och hon kunde bara välja uppdrag som hon kunde stå för och som hon visste att hon kunde genomföra.
– Jag fick verkligen kämpa för mitt namn, berättar Åsa som menar att det är en stor skillnad att arbeta på Malmö högskola som bär med sig en självklar auktoritet i namnet.
Att arbeta i en organisation vars namn ibland för-pliktigar handlar både om att få tillgång till vissa nätverk, och om att leva upp till förväntningar om att delta i sam-manhang som man helt enkelt inte kan tacka nej till menar Åsa.
Synen på pengar är också något som skiljer sig mel-lan högskolevärlden och den privata sektorn.
– När jag hade eget företag var jag oerhört medveten om prissättningen på mina uppdrag och jag bad inte om ursäkt för vad jag tog betalt för mitt arbete.
Innan Åsa började arbeta på lärarutbildningen såg hon högskolan som en hierarkiskt styrd värld. En styr-ning som hon efter några månaders anställstyr-ning tycker handlar om låg flexibilitet i kontakten mellan enheter och ämnen inom organisationen. En organisation som det dessutom tar tid att lära sig.
Att vara sin egen innebär naturligtvis att man själv har friheten att styra sitt arbete, men det är också en fri-het som i hög grad begränsas av den stora arbetsbördan. Att arbetstempot ibland är högt på lärarutbildningen är ingenting Åsa reflekterar över.
– Jag är van vid det, men jag tycker samtidigt att det är viktigt att själv sätta gränser för hur mycket tid man ska lägga på sitt arbete, avslutar Åsa Stenbäck.
T
S
å sammanfattar Peter Luthersson anledningarna till att han tog jobbet på K3 som områdeschef. Ett chefs-jobb han nu suttit på ett halvår. Hela sitt yrkesverksamma liv har Peter Luthersson rört sig mellan den akademiska världen och tidningsvärlden.Vi träffas en grå majmorgon mitt i lövsprickningen. Våren har slutat vänta.
Drömmar att förverkliga
– Jag ser inga stora skillnader mellan en kulturredaktion och en akademisk miljö. På en kulturredaktion finns en stor kunskapsmassa och breda kontaktnät som kopplas samman precis som i den akademiska världen. Medar-betarna är pålästa. På en redaktion är de också uppdat-erade, medvetna om nuet. Är det något univer-sitetsvärlden saknar, är det kanske en ”numedvetenhet”. Och den vitaliteten vill jag tillföra.
Ändå menar Luthersson att det är stor skillnad på att lägga sig i och påverka.
– Mitt ledarskap går ut på att medarbetarna ställer upp egna mål och att de har drömmar som de vill förverkliga. Jag ser inte mig själv som visionär men tycker om att vara i en utvecklande miljö där jag är en del av en rörelse. Självfallet kommer jag att påverka, eftersom jag företräder vissa värden. Och antingen blir man accepterad med dessa värderingar eller också stöts man ut. Men jag har faktiskt ingen plan för det här jobbet, ingen dold agenda.
Helena Smitt
Kritiserat småhögskolorna – nu själv där
Intervju med Peter Luthersson
– Här tilltalades jag av möjligheten att kunna verka utanför den snäva ämnesspe-cialiseringen. Som litteraturvetare och litteraturkritiker har jag aldrig förespråkat en trång litteratursyn utan att tolka litteratur är också att tolka sin tid och sitt samhälle. Även på K3 arbetar man ”utvidgande” med praktisk konstutövning och kliver samtidigt över gränserna mellan humaniora och teknik. Jag blev också oerhört förtjust i lokalerna, även om det skälet är fullständigt icke rationellt.
T
Kan du inte på det sättet uppfattas som omodern? – Jo säkert, men jag vill skapa ett klimat som är tillå-tande. Jag har tidigare haft turen att ha goda chefer som förebilder, sådana som inte tvingat igenom beslut för att de råkade vara chefer.
Ödmjuk och frän
Det låter ödmjukt. Ändå är Peter Luthersson både frän och tydlig när han skriver och pläderar för bl.a. litterär kvalitet, de intellektuellas oberoende och djup i det offent-liga samtalet. Sedan mitten av 80-talet har han deltagit i den litterära och politiska debatten – ofta med bestämda åsikter. Det rör både recensioner över vad andra skrivit, debattartiklar, böcker m.m. När han i början av 90-talet blev kulturchef på Svenska Dagbladet ville han tillsam-mans med Mats Svegfors göra Svenska Dagbladet till en modern europeisk kvalitetstidning.
– Ja, vi ville skapa en tidning med starka åsikter, där man argumenterar för sina ståndpunkter och där det fanns en stor generositet för andras ståndpunkter. Därför tole-rerades mycket olika repliker, grundhållningar och in-ställningar. Vi pratade inte bara om yttrandefrihet utan försökte praktisera den. När det gällde politiska hän-delser ville vi komma bort från det uppstyckade och fragmentiserade och i stället bevaka politiska processer och på så sätt göra verkligheten mer begriplig och meningsfull för läsaren. Men det är självklart upp till andra att bedöma hur vi lyckades.
Tiden satt under lupp
– För att göra iakttagelser av tiden och problematisera samtidsfrågor ordnade vi också konferenser, som resul-terade i ett antal böcker som Anders Björnsson och jag gav ut.
Den första hette ”Vändpunkter – Europa och dess omvärld efter 1989”. Den boken tar upp konsekvenser av murens fall. Nästa hette ”Medialiseringen av Sverige”. Sedan kom ”Eliterna som abdikerade” som bl.a. pekar på att de intellektuella och moraliska eliterna kommit i skymundan medan de politiska och ekonomiska eliterna fått större spelutrymme. Den senaste (eller sista) hette
T
”Efter partistaten” och bygger på funderingar kring vad som händer med den representativa demokratin när exempelvis ministrarna inte längre plockas från riksda-gen utan plockas in från sidan. Huvudsaken är att de är tillräckligt färgstarka eller kända, enligt Luthersson. Här finns ingen skillnad på socialdemokratiska och borgerli-ga regerinborgerli-gar.
Gemensam nämnare för alla dessa böcker är ett försök att belysa händelser i tiden och försöka förstå kon-sekvenserna av dessa. Han menar att det finns en poäng i att kunna vara öppet kritisk utan att ha lösningar på allting. Kravet att kunna ange alternativ ser han som ett sätt att döda iakttagelser. I böckerna ställs en rad frågor där en del blivit Lutherssons egna ”käpphästar”. Hur utvecklas och vidmakthålls det offentliga samtalet? Hur ska vi motverka ett samhälle där ytligheten blivit norm-bildande? Finns det utrymme för en bred samhällskritik för mer än en informerad elit?
Är du inte själv elitist?
– Jag har inget behov av att stänga ute människor när det gäller kvalitet. Därför har jag alltid språkligt bemö-dat mig om att skriva begripligt när jag recenserar, skriv-er debattartiklar, böckskriv-er m.m. Däremot är jag övskriv-erty- överty-gad om att det finns kvalitetsskillnader vad gäller smak – något annat är att banalisera tillvaron och det kom-mer aldrig människor från underprivilegierade miljöer till gagn. Därför är jag också för ett mycket graderat betygssystem i skolan, ett sådant är egentligen det enda sociala samfärdsmedel som finns.
Utgångspunkt i litteraturen
Grått och grönt utanför fönstret men därinne i Peter Lutherssons något stökiga men ljusa arbetsrum berättar han sin historia. Att han är uppvuxen i Jönköping och att han läste filosofi och svenska i Lund. Att han bör-jade doktorera i litteraturvetenskap och stack emellan med ett halvår som högstadielärare. Han disputerade 1986 på avhandlingen ”Modernism och individualitet”. Att han via Per Svensson började skriva artiklar i Kvälls-posten och han fortfarande minns sin första artikel om en debatt om postmodernism på Tekniska högskolan.
T
Därefter började han skriva recensioner till Sydsvenskan, där han också blev anställd på kulturredaktionen. Hans första stora jobb var att ställa den provocerande frågan om vår tid saknar litterär produktionskraft, vilket fick Sven Delblanc, Ivar Lo-Johansson, Sara Lidman och Karl Wenneberg m.fl. att skriva artiklar för kultursidan. Det var i början av 90-talet och som läsare minns man. Men även senare och i debattböcker som exempelvis ”Media-liseringen av Sverige” återkommer han till det som är utgångspunkten i ett för honom viktigt resonemang; litte-raturen men också skönlittelitte-raturens marginalisering.
– Det är riktigt. Jag ser romanen som ett kunskaps-instrument för att analysera vår tid och vårt samhälle och för att skapa tankar om samtida mentalitet och social struktur.
Stridsstudie till hösten
Det första han gör när jag kommer in i hans arbetsrum är att visa mig det färdiga manus som ligger undanstop-pat i en hylla och som till hösten kommer ut som bok. ”Svensk litterär modernism och individualitet – en strids-studie”.
– Det är ett samarbetsprojekt mellan olika åldrar av mig själv, säger Peter Luthersson. Det är den unga, hung-riga, energiska litteraturvetaren som gjort det empiriska arbetet i slutet av 80-talet och det är den åldrande mer flyhänta journalisten som skrev boken förra våren. Här vill jag peka på konflikter inom den litterära offent-ligheten och jag går i strid mot den gängse uppfattnin-gen om vari svensk litterär modernism består. Jag menar att det fanns intressanta gestalter före Karl Wennberg och Erik Lindegren. Men är du intresserad får du läsa den när den kommer ut.
Universiteten utsatta för klåfingrighetsiver
– På 80-talet var universitetet fortfarande en plats för tankens frihet, fortsätter Luthersson. Självständigheten i tjänsteutövningen var betydande. På 90-talet utsattes universiteten för oerhörda restriktioner och statsansla-gen krympte rejält för traditionella miljöer. Det betydde bl.a. att studentgrupperna blev större, timmarna färre
T
och tiden för tankearbete naggades rejält.
Dessutom har forskningen blivit ett politiskt priori-terat område där politikerna i en slags klåfingrighetsiv-er bestämmklåfingrighetsiv-er vad man ska forska på och vad som inte forskas på. Dessutom har politiker och inte verksam-hetsföreträdare blivit styrelseordförande. Staten har uppenbarligen fått svårt att finansiera självständiga indi-vider.
Ändå har du åter tagit plats på en liten högskola – du som tidigare kritiserat småhögskolornas framväxt?
– Det var när Carl Tham var utbildningsminister och jag såg småhögskolornas framväxt som ett sätt att komma åt de gamla universitetens integritet. Problemet var att man finansierade småhögskolorna genom att ta från de etablerade universiteten. Småhögskolorna blev en slags vapen mot de gamla universiteten och statsmak-terna såg till att forskningsutveckling även lades på de nya högskolorna.
Så hur kommer det sig att du sitter där du sitter idag på en liten högskola?
– Ja, verkligheten har blivit så och jag får finna mig i det. Men jag förbehåller mig rätten att ha mina syn-punkter, vilket är ovanligt idag, eftersom alla i univer-sitetsvärlden är beroende av pengar som kommer med makthavares välvilja. Själv är jag kritisk också mot delar av den tidigare borgerliga regeringens utbildningspoli-tik. Jag tycker exempelvis att Per Unckel gjorde fel som drev igenom att universiteten får betalt per examinerad student, fel eftersom detta inte gagnar kvaliteten. Det kan aldrig vara målet att få så många utexaminerade som möjligt. Målet borde vara kunskap.
Sjöroman i huvudet
Det säger Peter Luthersson, som när jag träffar honom andra gången börjar med att berätta en historia om den franska filosofen Bernard-Henri Lévy. Den går i stort ut på att oreda i ett arbetsrum måste vara utsatt för en rörelse, annars är det enbart förknippat med stagnation. Därför bemödar jag mig om att se efter om den fullteck-nade whiteboarden bakom oss innehåller nya anteck-ningar, idéer och måsten jämfört med förra gången utan
T
att få riktigt klart för mig vad som ändrats. På white-boarden finns tydliga rubriker om mål, åtgärder och ans-var precis som hos vilken resultatinriktad chef som helst. Jag frågar honom om han saknar skrivandet, men han säger nej. I samma andetag berättar han att han har en ny bok i huvudet som ska ta upp sjöromaner från 1800-talet som av eftervärlden kommits ihåg som äppelkin-dade och oskyldiga äventyrsromaner. Luthersson menar dock att många av dessa böcker är ytterst intressanta och relevanta att studera. Vi talar om författare som Melville, Conrad, Kipling och Stevenson men utanför fönstren struntar våren i allt detta.
T
A
nna Carlsson kom till Hälsa och samhälle på Malmö högskola från en sjukskötersketjänst i barnhälso-vården hösten 1999. Hon fick ett två månaders vikariat för att undervisa på specialistutbildningen till barnsjuk-sköterska. Därefter har Anna fortsatt sin undervisning i grundutbildningen till sjuksköterska där hon nu under-visar om barns hälsa för sjätte terminen.– Att vara sjuksköterska och lärare är mycket mer likt än jag trodde, säger Anna. Råd och anvisningar till föräld-rar och barn skiljer sig inte så mycket från att undervisa studenter. I båda fallen gäller det att skapa en gynnsam miljö för inlärning.
De två sista åren innan Anna kom till högskolan hade hon en delad tjänst: en del var på primärvårdens utveck-lingsenhet, där hon arbetade med utveckling och forsk-ning, den andra delen var som kliniskt tjänstgörande sjuksköterska i barnhälsovården. Anna har tidigare arbe-tat som sjuksköterska på barnavårdscentralerna i Malmö i tjugo år.
– Jag föreställde mig att det skulle bli fler undervis-ningstimmar på högskolan, säger Anna. Det är mycket kringuppgifter som måste göras för att allt ska fungera, som t. ex schemaläggning, planering, att skriva studie-handledningar och kursplaner.
Anna tycker att stressfaktorn är kollosalt stor på hög-skolan, större än på någon av hennes tidigare arbets-platser. Pressen kommer inte så mycket från arbetsled-ningen utan mer från lärarkollegerna.
– Man har ett behov av att visa hur mycket man har att göra, och detta driver därför fram en stressad situation som bidrar till en onödig press. Det hade varit bättre om man hjälpt varandra mer, det hade lett till bättre hälsa.
Mikael Matteson
Högskolan som ny arbetsplats
Anna Carlsson bytte arbetet som sjuksköterska på barnavårdscentralen mot en tjänst som universitetsadjunkt på Hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Ett byte som inneburit mer stress, men också större utvecklingsmöjligheter.
T
Anna tycker att hon aldrig känner sig riktigt färdig eller fri. I vården var det lättare att bli ersatt och koppla av från jobbet. På högskolan är gränserna mellan arbete och fritid mer suddiga, det rör sig mer om en livsstil.
Men fördelarna jämfört med Annas tidigare arbets-platser är många. Utvecklingsmöjligheterna är till exem-pel större. Arbetsledningen förväntar sig att man ska gå vidare i sin akademiska karriär och ger utrymme för det. – Sedan upplever jag internationaliseringsarbetet och kontakterna med utländska lärosäten som något mycket positivt, både för egen del och för studenternas skull.
Anna gillar också variationen i arbetsuppgifterna, det hade hon inte riktigt väntat sig. Att ta hand om bl.a. före-läsningar och seminarier både på svenska och engelska, mycket kontakt med handledare i den verksamhetsför-lagda utbildningen, klinisk handledning och examination. Och hon känner att hon växer hela tiden. Nya kurser, ämnesområden och utmaningar väntar. Högskolemiljön är utvecklande.
Till hösten kommer Anna att gå vidare med sin forskarutbildning. Hon fortsätter som klinisk adjunkt, men det blir en termins uppehåll i undervisningen.
– Jag tror att jag kommer att sakna undervisningen.
Mikael Matteson är informatör
på Hälsa och samhälle vid
Malmö högskola.
T
B
ibliotek världen över är inne i ett stort förändrings-skede igångsatt av de möjligheter som Internet fört med sig, men även som ett resultat av förändrad kun-skapssyn och med den en förändrad pedagogik. Utveck-lingen är för bibliotekens del tvådelad: fokus finns dels på det fysiska biblioteket, dels på det elektroniska bib-lioteket.Biblioteket som arbets- och mötesplats
I takt med att allt större delar av bibliotekens samlingar blir elektroniska förändras även det fysiska biblioteket, bibliotekets rumsliga funktion, till att allt mer ta karak-tär av en arbetsplats för högskolans studenter. Förändrad pedagogisk syn med en ökad tyngdpunkt på problem-baserat lärande, case-metodik, grupparbete, inlämnings-uppgifter och projektarbete istället för traditionell ten-tamen ställer krav på ett bibliotek som ska fungera som en fullvärdig arbetsplats för studenterna. Tiden för det tysta biblioteket där referenslitteratur lästes och böcker lånades ersätts allt mer av rum där informationsförsörj-ningen bara är en del av verksamheten. Biblioteket är en plats för skapande av kunskap istället för inhämtning av information. Och biblioteket är en mötesplats.
Learning Resource Center
En utveckling av biblioteket som mötes- och arbetsplats finns i de Learning Resource Center, LRC, som startats
Linda Karlsson
Högskolebiblioteket – arbetsplats i
förändring
Biblioteken håller på att förändras från att vara en plats för informationsinhämt-ning till en mötesplats där kunskap skapas. Biblioteken utvecklas till arbetsplatser anpassade för studentens självstudier, s.k. Learning Resource Center, vilket har sitt ursprung i högskolornas sparkrav. I sin artikel beskriver Linda Karlsson hur den förändrade kunskapssynen och Internets intåg på biblioteken har förändrat biblioteket både som fysisk och nätbaserad plats.
T
upp under senare delen av 1990-talet. LRC kan ses som gränssnittet mellan studenter, lärare och biblioteksper-sonal. Ursprunget till LRC är ekonomiskt: kravet på högskolor och universitet att utbilda allt fler studenter till lägre kostnader; ett krav som man mött genom att samla resurserna och skapa en god lärande miljö för stu-denterna som är allt mer utlämnade till självstudier. Skillnaden mellan ett bibliotek och ett LRC ligger i utgångspunkten för verksamheten. Medan bibliotek tra-ditionellt planerats efter samlingarna och dess hanter-ing, planeras ett LRC med utgångspunkt från studenten och vill möta alla de behov som kan finnas under studier-na – studenterstudier-nas arbete. Ett LRC bör kunstudier-na erbjuda alla de resurser som studenten kan behöva i sin utveck-ling av kunskap: arbetsplatser med datorer och möjlighet att grupparbeta och producera presentationsmaterial; teknisk support och informationstjänster; olika typer av informationsresurser; kafé; rum för PBL-basgrupps-möten eller handledningsmöte och undervisningslokaler. Undersökningar har visat att vår tids studenter gillar öppna och lite stökiga ytor framför tysta läsrum, och att LRC kan bli en stark kort i en högskolas marknads-föring.
Malmö högskolas bibliotek på Beijerskajen har en atmosfär av studentarbetsplats även om en del av ett LRC:s funktioner saknas. Det är definitivt en livlig och tillåtande miljö sprängfylld med grupparbetande, lunch-ätande och skrivande studenter. Förhoppning är att denna stämning, och en fortsatt fokusering på studen-terna, följer med i bygget av de två nya biblioteken för Malmö högskola: i huset Orkanen och i Hälsa och samhälles nybygge på MAS-området. Och att biblioteken även kan utvecklas till en självklar mötesplats mellan studenter och lärare och vara en stark pedagogisk resurs inom högskolan.
Det elektroniska biblioteket
Samtidigt som fokus har lagts på bibliotekslokalen finns en trend i rakt motsatt riktning: att biblioteksfunktion-erna frigörs från de traditionella rummen. Tillgänglighet, accessability, är ett ledord och tanken är att
informa-T
tionsresurser och tjänster ska vara tillgängliga överallt, arbetsplatser ska kunna skifta och vara flexibla. Redan nu är det standard med ett delvis elektroniskt bestånd av tidskrifter och referens- och faktadatabaser, men även elektroniska böcker, som är tillgängliga inom respektive högskolas nätverk. Vissa högskolor som t. ex. Högskolan i Jönköping har tagit ett steg längre genom att göra de elektroniska informationsresurserna tillgängliga för alla studenter oavsett om de befinner sig på campus eller utanför. Valfriheten för studenterna ökar och tillgäng-ligheten för distansstudenter blir allt bättre. För att låna böcker, få hjälp med informationssökning, läsa artiklar och söka i databaser behöver du bara en uppkoppling -allt det andra kan utföras i kommunikation med det elek-troniska biblioteket.
Bibliotekets förändrade roll – från
informa-tionsförsörjning till informationskompetens
och utbildning
Enligt högskolelagen (1992:1434, 1 kap 9§) ska högskolan ge studenterna kunskaper som gör att de självständigt kan lösa problem, följa kunskapsutveck-lingen samt förmåga till självständig och kritisk bedömn-ing. I dessa kunskaper ingår att förebereda studenterna för livslångt lärande, att lära dem söka, värdera och använda information. Med andra ord, studenterna ska bli informationskompetenta. Detta är ett högskolege-mensamt mål, vilket innebär att det är hela högskolans ansvar men också att det lätt faller mellan stolar. Biblioteket har här en utmaning i att tillsamman med ämnesutbildning medverka till att detta mål uppnås.
Informationskompetens, från engelskans Information Literacy, är ett svårfångat begrepp. Uppfattningar om begreppets innebörd varierar: den kan vara grundad i ett kvantitativt och konstruktivistiskt närmande till lärande och undervisning där informationskompetens ses som en uppsättning färdigheter, och information ses som något objektivt. Men på senare år har bilden av informationskompetens som tar avstamp i fenom-enografisk teori vunnit allt mer kraft. Kompetensen är
T
inte mätbar eller kvantifierbar och det finns flera olika sätt att uppleva informationskompetens. Upplevelsernas innehåll är de olika sätt som informationsanvändaren (subjektet) relaterar till informationen (objektet), och det är dessa relationer som utgör informationskompe-tensen. Kompetensen är både ett innehåll och en process och kan inte existera skild från ett sammanhang. Denna syn ligger i linje med den kunskapssyn som bl. a. Ference Marton förespråkar där lärande ses om något kvalita-tivt och som en förändring i sätt att uppleva fenomen, där den aktiv kunskapssökaren och inlärning i ett sam-manhang är viktiga.
Ett samarbete mellan bibliotek och ämnesutbildning för att utveckla de olika aspekterna av studenternas informationskompetens blir allt viktigare i ett samhälle som kräver förmåga till livslångt lärande och orienter-ing med hjälp av avancerad informationsteknologi på det allt vildare informationshavet. Biblioteket måste till-handahålla informationsresurser, det är en av kärnverk-samheterna, men dessa resurser är inget värda om ingen kan utnyttja dem.
På Malmö högskola finns flera exempel på hur Bibliotek och IT arbetar för att ge studenterna det stöd som behövs, och för att nå det högskolegemensamma målet om utveckling av studenternas informationskom-petens. Med hjälp av studentdatorutbildningen ökas kunskaperna i informationsteknik, presentationsteknik och textstrukturering. Helpdesk som hjälper till med datorrelaterade problem finns på alla högskolans områ-den. Bibliotekens undervisning i informationshantering är under utveckling och strävar efter att bli allt mer ämnesintegrerad. För studenterna lär sig bäst att söka, värdera och använda information i ett sammanhang och i en pedagogisk miljö som kräver egen aktivitet.
T
Referenser och litteraturtips
Bruce, Christine (1997), The seven faces of information
literacy. Arizona: Oryx Press.
Högskolelagen SFS nr.1992:1434 1 kap 9§
Gellerstam, Göran (2001), Den första uppgiften.
Högskole-biblioteket som utbildningsinstitution och lärande miljö.
Stockholm. BIBSAM.
Karlsson, Linda (2001), Högskolebiblioteket i den
peda-gogiska processen. Lund. Lunds universitet.
Biblioteks-och informationsvetenskap. Magisteruppsats. (BIVIL:s skriftserie nr 2001:13) även på URL:
http://kult.lu.se/bivil/index.html (PDF)
Marton, Ference & Booth, Shirley (2000), Om lärande. Lund: Studentlitteratur.
Westerberg, Lidia (2000), Learning Centres – vägen till ett
framgångrikt lärande? Uppsala. Uppsala universitet,
Institutionen för kultur- och biblioteksstudier. Magisteruppsats.
Linda Karlsson är bibliotekarie
på Malmö högskola.
T
Högskolan och staden
I
sin handlingsplan säger Malmö högskola att: ”verk-samheten ska präglas av nytänkande och förnyelse av såväl grundutbildning som forskning”. Ur tävlingspro-grammet för den arkitekttävling som utlystes i maj 1997 avseende Malmö högskolas lokaler på Universitets-holmen, hämtas texterna: ”Högskolebebyggelsen skall vidga Malmös stadskärna till att omfatta det före detta hamnområdet närmast city. Högskolan blir en stolt sym-bol och öppnar famnen för utveckling och personlig kun-skapsuppbyggnad. Högskolebyggnaderna ska präglas av viljan till kontakter mellan olika kategorier anställda och lärare, samt mellan områdenas verksamheter. Lokalerna måste således vara kontaktskapande genom att blanda olika funktioner som forskning, grupparbete, enskilt arbete, föreläsningar och pauser”. Malmö kommun bet-onar i översiktsplanen för Malmö 2000 betydelsen av ”närheten till Innerstaden, liksom vikten av att Univer-sitetsholmen socialt och strukturellt knyts samman med Innerstaden. Byggnader för utbildning bör därför utfor-mas så att det också finns plats för butiker, restauranger etc. Vattnet som på alla sidor omger området är en unik tillgång och ett viktigt element i miljön. Stadsbyggnads-kontoret vill därför att vattenkontakten ska tas omhand och att allmänhetens möjlighet att röra sig till fots och med cykel i området ska prioriteras”.Ingrid Gustavsson
Visionernas arkitektur
”Integrationen mellan ämnesområden och mellan lärare och studenter ska underlättas av den fysiska miljön”, skriver Ingrid Gustavsson om Malmö hög-skolas byggnader. Men högskolans lokaler är inte bara en arbetsplats. Till skillnad från 60-talets isolerade utbildningsfabriker har Malmö högskola placerat sig mitt i staden likt en galjonsfigur för Malmö som kunskapsstad. I sin artikel beskriver Ingrid Gustavsson de visioner som är kopplade till Malmö högskola och hur dessa manifesterar sig i den byggda miljön.
T
Byggnadernas betydelse
Universitetet har historiskt fäst stor vikt vid den byggda bilden av sig själv, och tidens politik och ideal har i stor utsträckning påverkat denna bild. Universiteten har också över tiden haft stor betydelse för universitets-städernas utveckling. Redan från 1200-talet kan man spåra samma förhoppningar om tillväxt i samhället och erbjudande om stöd för etablering av en högre läro-anstalt, som vi kunde bevittna i Malmö på 90-talet.
Som ett resultat av ökad specialisering och yrkesinrikt-ning på 1800-talet utbildades inom universiteten institu-tioner, ofta med egna byggnader, vilka dels var en prak-tisk lösning på ett lokalbehovsproblem, dels var ett sätt att manifestera enskilda verksamheter inom universitetet. Ett sådant institutionstänkande, såväl organisatoriskt som fysiskt, präglar fortfarande våra universitet och blir extra tydligt vid planering av nya lokaler. Den veten-skapliga traditionen är avgränsande, vilket ofta speglar sig i miljön. Malmö högskola har en annan ansats, fler-vetenskaplig och med en uttalad vilja att ifrågasätta gamla normer och traditioner. En sådan inriktning måste natur-ligtvis komma till uttryck i den byggda miljön.
I slutet av 1950-talet inleddes en period med kraftfull expansion av antalet högskole/universitetsstuderande. Antalet studenter fyrdubblades inom en 10-årsperiod. Flera campusområden uppfördes som ”utbildningsfab-riker” i utkanten av städerna, och i enlighet med den
T
tidens arkitekturideal. Dessa ideal präglades av en långt driven strukturalism, men även en tro på mekanisering och rationalisering av byggprocessen. Den strukturella arkitekturen i sin 70-talsform präglas också av ett intresse för demokrati- och jämlikhetsfrågor. I Malmö är lärarhögskolan ett exempel på en sådan arkitektur. Till skillnad från de flesta byggnader som uppfördes på 70-talet har byggnaderna på Heleneholm emellertid en värme och variation som inte alltid var kännetecknande för den tiden. Strukturarkitekturens grundtanke var trots allt god och förnuftig, och har fortfarande stort infly-tande. Dagens offentliga lokaler planeras i hög grad för funktioner, för rationell användning och för ständiga förändringar. Såväl tempot i dagens samhälle som den ökade kostnadsmedvetenheten och intresset för miljö-och kretsloppsfrågor, leder till krav på generalitet, flexi-bilitet och ytor med mångsidig användbarhet och stor kapacitet.
Två lokaliseringar i staden
En ny trend i vår tid är en medveten planering för inte-gration av universitetet/högskolan, fysiskt i staden och organisatoriskt i samhället och näringslivet. Högskolans samverkan med samhället är en klart medveten strategi i handlingsplanen, och är en av flera betydelsefulla para-metrar vid valet av lokaliseringar.
1995 väckte Malmö stad frågan om att etablera en högskola i Malmö, och de illustrerade redan från bör-jan sitt förslag med bilder på platser och byggnader. Förslaget stärktes med resonemang angående den nytta en högskola skulle föra med sig genom att att utveckla näringslivet mot fler kunskapsföretag. Dessutom uttryck-tes förhoppningar om att en högskola skulle expandera Malmös stadskärna till att även omfatta det före detta hamnområdet, närmast city.
Idag är Västra hamnen Malmös centrala exploater-ingsområde med tydlig framtidsprofil för såväl privat boende som för industrin. Läget är väl synligt, lättill-gängligt och har dessutom fått status i staden. Utöver detta fungerar Högskolan som en magnet för nya före-tagsetableringar längre ut i det gamla hamnområdet.
T
Detta innebär för såväl studenter som för medarbetare inom högskolan att man blir en viktig del av samhället. En placering i en framgångsrik miljö ger automatiskt status till de som uppehåller sig inom koncentrationen. Detta gäller såväl organisatoriskt som fysiskt. Fort-farande kan ingen riktigt veta om den avsedda effekten i Malmö kommer att uppnås, men vi kan i alla fall slå fast att högskolan inte längre är en isolerad akademi, utan en del i framgångsapparaten för samhälle och näringsliv. Långsiktigt har detta naturligtvis betydelse för såväl högskolans som medarbetarnas utveckling, och inte minst för den arbetsmiljö som vi alla är en del av.
När det gäller högskolans andra etableringsområde, MAS, fanns tandvårdsutbildningarna, med en stark kop-pling till det medicinska forsknings- och yrkesområdet, etablerat sedan 40-talet med en fungerande fysisk struk-tur. Utbildningsområdet Hälsa och samhälle har också anknytning till medicinsk verksamhet, vilket medförde diskussioner om lämpligaste lokalisering. En lokalisering inom Universitetsholmen skulle stärka begreppet ”en högskola” och underlätta det tvärvetenskapliga arbetet med närhet till övriga utbildningsområden. En lokali-sering i anslutning till MAS skulle stärka både OD:s etablering inom MAS och underlätta samverkan inom det medicinska vetenskapsområdet. Mah valde slutligen att uppföra Hälsa och Samhälles nya lokaler i anslut-ning till MAS, främst på grund av möjligheten att med-verka i ett medicinskt centrum med flera olika huvudmän.
Högskolan utmanar!
Den ursprungliga grunden för akademiska studier var samtalet. Stommen inom akademin ligger än idag på kommunikation och interaktion. Kunskap ska flöda fritt och ha möjlighet att byta ägare, inte bara internt inom en sektion, utan även extern mellan de olika ämnesom-rådena. En god akademisk miljö ska skapa förutsätt-ningar för delaktighet och engagemang, den ska inbjuda studenterna till att känna sig betydelsefulla. Ett univer-sitet präglas som samhällsinstitution av historia och tra-dition men universitetet/högskolan symboliserar sam-tidigt det nya, det djärva, t.o.m. det extrema och
ut-T
manande, som inte alltid accepteras av det etablerade samhället. Den högre utbildningen har som en av sina uppgifter att ifrågasätta det etablerade och detta bör komma till uttryck i den byggda miljön, även om det kan leda till kritik och missnöje från somliga. En formu-lering i visionen för lärarutbildningens nya byggnad lyder: ”Vårt hus utmanar högskolans tankar och stimu-lerar till utveckling”. En sådan tanke är utmanande i sig själv, och erbjuder inte den lättaste vägen i planering-sprocessen.
Mångfald i miljön
De planeringsmässiga förutsättningarna för Malmö högskola är noggrant och medvetet valda. De skapar gynnsamma förutsättningar för såväl den fortsatta utvecklingen av området som för möjligheten att attra-hera studenter och personal. Men det finns mer än så; Malmös gamla hamnområde har en karaktär som vi måste värna om. Det gamla Kockumsområdet med sina lite ruffiga gränsområden speglar kanske inte bilden av
T
tjusig framtidsarkitektur, men i kontrast till, och i sam-verkan med det nya, kan en ny stadsbild växa fram. En stadsbild som ger uttryck för det oförutsägbara, det självständiga och det lite vilda. Mitt i all planeringsiver ska vi respektera ett högskoleområde som inte låter sig styras fullt ut. Vi ska ha en högskolestadsdel som byg-ger på mångfald; gammalt och nytt, enkelt och kom-plicerat, småskaligt och storskaligt och överallt liv och aktivitet skapat av människor. Närheten till vattnet utgör naturligtvis en oslagbar signatur för Universitetsholmen och Malmö högskola.
Nordenskjöldsgatan måste planeras om och snyggas upp, och bör snarare bli en plats för människor och cyk-lar än en trafikled för bicyk-lar. Vi ska ha nya futuristiska hus, men också bevara de gamla industribyggnaderna. Området ska ha kvar sin tillåtande struktur som kan rymma en gammal båt för servering av baguetter och hamburgare, en färgglad pastavagn, samt andra mer eller mindre fantasifulla etableringar. Även på insidan ska våra hus spegla och utveckla avsikten med högskolan. Integrationen mellan ämnesområden och mellan lärare och studenter ska underlättas av den fysiska miljön. Korsningspunkterna ska vara många och attraktiva. Våra hus ska erbjuda olika slags arbetsmiljöer för alla.
Förhoppningsvis kan de nya miljöerna inspirera också personal till att bli mera rörlig och till att utnyttja möj-ligheterna att välja arbetsplats allt efter arbetsuppgifter-nas krav på koncentration, inspiration eller hjälpmedel. Jag önskar att såväl studenter som lärare ska utnyttja våra vackra bibliotek och att fler av lärarna ska finna stimulans i att kunna välja alternativa arbetsplatser, sam-tidigt som tillgången till den egna ytan utgör en kvalitet som måste finnas. Istället för att slentrianmässigt alltid sitta vid den egna skrivbordsstolen ska vi ta till vara möj-ligheten att välja den plats som för stunden; fysiskt, socialt och verksamhetsmässigt, bäst gynnar förståelsen av det arbete som utförs eller det ämne som studeras.
Gränsöverskrivande visioner
I kvarteret Orkanen vid Hjälmarekajen planeras nya lokaler för lärarutbildningen och biblioteket. I grunden
T
ligger den byggnad som det vinnande arkitektkontoret Diener & Diener föreslog som en enkel struktur 1998. Byggnaden är ca 150 m lång, 60 m bred och 5 våningar hög. Lite respektlöst kan den liknas en stor låda, eller associeras till 70-talets rationella strukturarkitektur. Arkitektkontoret Diener & Diener säger i sin beskrivn-ing ”att områdets nya byggnader inte ska imitera de gamla, att de nya ska stå för sig själva samtidigt som de bör utgå ifrån en grundform som de delar med de gamla husen”. Hamnområdets nya byggnader ska följa den skala och den enkelhet som karakteriserar gamla indus-tribyggnader.
Tävlingsjuryn och Malmö stadsbyggnadskontor har velat bryta ner skalan, därför är byggnaden nu föresla-gen som sex tvärställda och ihopkopplade hallar. I mark-planet är hallarna fristående, utom i mitten där två hal-lar kopplas ihop av en överbyggd gård; ett Malmö hög-skolas vardagsrum, och tillika entrén till lärarutbild-ningen och biblioteket. ”Vardagsrummet” är rymligt och sträcker sig mellan Nordenskjöldsgatan och Hjälmare-kajen. Här finns en aula med 400 platser och ytterligare en föreläsningssal med plats för ca 200 åhörare. Dess-utom finns här utrymme för utställningar och möten, en generös cafeteria och studentlokaler. I entrérummet finns också vertikala kommunikationer till lärarutbildningen, som breder ut sig i tre plan uppåt. Förutom detta finns det snabba och direktgående hissar till biblioteket, vilket upptar hela det femte våningsplanet. Placeringen av bib-lioteket föregicks av omfattande diskussioner. Den valda lösningen med biblioteket på översta våningen utgår ifrån att det oerhört attraktiva läget, med utsikt över vattnet, ska vara en tillgång för alla, och vi hoppas att det ska utgöra en lockande och inspirerande arbetsplats för såväl studenter som för personal. Utöver detta hop-pas vi att bibliotekets spektakulära läge ska locka även sådana besökare som inte har direkt tillhörighet till högskolan.
Lärarnas lokaler är samlade ämnesvis och nära inte-grerade med lärarutrymmen, undervisningssalar och stu-dentarbetsplatser. Såväl lärarnas och studenternas behov av fredade och lugna arbetsytor, som behovet av
T
korsningszoner ska tillgodoses. Variation och identitet kommer att skapas i de olika hallarna, där enheternas inriktning ska speglas i miljön. Genom åren har det förts diskussioner om ”pedagogiska rum”, och ny pedagogiks krav på modern utformning av lokaler. Trots alla mer eller mindre visionära idéer har jag aldrig kunnat skön-ja några konkreta, nya strukturer som dessutom är håll-bara. Detta får mig att tro att de rektangulära rum, som vi haft i sekler, också är de mest användbara i framti-den. Det finns däremot anledning att reagera mot for-malistiska, statiska och enformiga inredningar. Vi kom-mer att arbeta vidare för att hitta variationer och lös-ningar i inredningen som kan inspirera till olika beteende, agerande och känslor i olika rum. Människan är inte skapad för slentrian och jag vill gärna se att högskolans motto om den gränsöverskridande högskolan blir synlig i inredningen av de nya lärosalarna. I bottenvåningen kommer det, förutom högskola, att finnas utrymme för kommersiella lokaler. Genom detta speglas stadens önskemål om integration av högskola och Innerstad.
Ansvar på skilda nivåer
I ett komplext byggprojekt finns det många olika roller som byter stafettpinne, men där alla är delaktiga i samma process. Själv har jag i många år arbetat som projekt-ledare, och ofta funderat över frågan vem den offentliga byggnaden tillhör? I bästa fall tillhör byggnaden oss alla; samtliga känner delaktighet och förhoppningsvis också stolthet.
Statliga myndigheter får inte lov att äga byggnader, det har riksdagen bestämt. Ändå vet alla vi som arbetar och studerar vid högskolan att lokalerna måste vara anpassade till våra behov. Vi vill själva vara med och påverka lokalerna så att de blir så praktiska som möjligt. Det är också vi som har bäst kunskap om vad som gäller för vår situation. Ändå är det någon annan som ska äga husen. Denne någon vill säkert också ha inflytande över hur huset ska se ut, hur det ska förvaltas, underhållas och skötas, och naturligtvis vill fastighetsägaren dessu-tom ha en förtjänst på sina investeringar.
T
och utformning av gator, platser och kvarter. Kommunen har planmonopol, vilket innebär att kommunen i detalj kan bestämma byggnadsvolymer, höjder, material m.m. Arkitekterna på stadsbyggnadskontoret känner stort ans-var för hur stadens nya byggnader ska utformas och särskilt då så betydelsefulla byggnader som en högskola. Detta gäller inte minst en högskola som får ett så pres-tigefyllt och viktigt läge som Malmö högskola.
Arkitekten som ritar ett hus ser naturligtvis byggnaden som ett uttryck för det han eller hon vill representera. Många arkitekter har samma förhållningssätt till sina hus som en konstnär har till sina konstverk. Detta inne-bär att byggnadsutformningen ofta är starkt integrerad till arkitektens egen person. Arkitektens syn på sig själv och sitt arbete kräver självfallet ett samarbete präglat av stor respekt för dennes gestaltningsidéer.
Allmänheten känner stor delaktighet i utvecklingen av den stad som man kallar sin, och naturligtvis spelar ut-formningen av offentliga lokaler en mycket stor roll. Detta ger oss som är med och planerar ett stort ansvar, och även om vi av givna skäl inte kan göra alla nöjda, måste vi kunna motivera våra ställningstaganden och också ta ansvar för dem i en framtid. Vi kan vara säkra på att de byggnader som vi medverkar till att utforma på olika sätt kommer att avhandlas, såväl i media som av gemene man. Detta medför att många av oss som arbetar eller studerar vid Malmö högskola, mer eller mindre rättvist, kommer att tvingas ta ansvar för de byggnader som blivit.
Studenterna och personalen är de som berörs allra mest av det som planeras och byggs. Några är med längst inne i processen, andra mer perifert. Självklart arbetar vi för att lokaler ska bli sunda och användbara, att alla ska kunna göra sitt arbete utan att lokalerna utgör ett hinder eller medför att människor blir sjuka. Samtidigt vill vi självklart nå mycket längre, låta lokalerna utgöra en tillgång och ett hjälpmedel i vardagen. Vi vill att både byggnader och lokaler ska fungera som inspiration i det dagliga arbetet. Den fysiska miljön ska spegla en högsko-la som är stolt över sig själv, som är framgångsrik och som är gränsöverskridande. Det är en utmaning att nå dit och jag vet att lösningen inte ser likadan ut för alla,
T
min förhoppning är dock att den lösning som kommer att väljas ska tilltala de flesta av oss.
Pengar är en ständigt återkommande begränsning och är den faktor som oftast får oss att vika av från tänkta vägar och ändra förslag som blivit för dyra. Mitt i alla visioner och all framtidstro smyger sig den gråa varda-gen in: Vad har vi råd till? Hur många studenter kom-mer vi att ha 2005? Hur många studenter komkom-mer vi att ha 2010 om vi satsar på nybyggnad? Hur många stu-denter kommer vi att ha 2010 om vi inte satsar på nybyg-gnad? Ingen av oss har de rätta svaren. Vi kan hjälpas åt att vara så vidsynta som möjligt; att lämna den egna kammaren, försöka se frågorna ur Malmö högskolas perspektiv och samtidigt bidra till en allmän debatt om vad som långsiktigt är de bästa besluten för högskolan.
Jag hoppas på en Malmö högskola i ständig utveck-ling. Jag hoppas på många överraskningar i mitt arbete, i och omkring våra hus i framtiden. Jag hoppas på en högskola där vi ska känna oss hemma, där vi ska känna oss stolta och där denna självbild också är märkbar utåt.
Ingrid Gustavsson är chef för
plan- och lokalavdelningen på
Malmö högskola och är bland
annat projektansvarig för
nybyggnadsprojektet kvarteret
Orkanen.
T
Idag kom jag för sent till en föreläsning. Det brukar jag inte göra, tvärtom är jag oftast i mycket god tid för att få en ”bra” plats.
Det som händer är att jag får sitta längst fram på gol-vet. Salen har bänk och skrivplatser för ca 65 personer, i salen är vi närmare 100 studenter. Vi som inte får plats på de givna platserna eller de extrastolar som ställts in får efter dryga timmen gå och hämta varsin stol från cafeterian. När vi kommer tillbaka slår den dåliga luften emot oss trots att dörren hela tiden stått öppen.
Efter ytterligare en halvtimme börjar en ”gäsp-epide-mi” sprida sig i salen. Trots att föreläsningen behandlar ett intressant ämne börjar tankarna vandra och koncen-trationen brista ju längre tiden går.(ur min loggbok november 2001)
S
om studerande på lärarutbildningen har det slagit mig att den arbetssituation som vi har inte skulle accepteras av arbetslivets skyddsombud på många arbetsplatser. Kanske skulle inte heller samhällets andra organ – till exempel brandmyndigheterna – godkänna de förutsätt-ningar vi för det mesta jobbar under. Den här beskrivnin-gen är inte till för att komma med kverulantisk kritik mot vare sig högskolans ledning eller lärare. Den är istället till för att lämna ett bidrag till en ökad medvetenhet både bland oss studenter och bland våra lärare kring det påtagli-ga och nära. Ibland känns det som dubbelmoral att beskri-va ideala förutsättningar för undervisning och lärande, när vi som skall konfronteras med budskapen i vardagen får uppleva realiteter som är under all kritik.Matilda Larsson
Trångboddheten kan inte nonchaleras!
”Ibland känns det som dubbelmoral att beskriva ideala förutsättningar för under-visning och lärande, när vi som skall konfronteras med budskapen i vardagen får uppleva realiteter som är under all kritik”, skriver Matilda Larsson. Med sin artikel om trängseln på lärarutbildningen vill hon att lärare, studenter och led-ning ska få upp ögonen för problemet.
T
Brist på sittplatser och syre
Det som jag först tänker på, är de miserabla lokalförhål-lande, som framförallt vi som förstaårsstudenter möter. Som jag beskrev ovan tvingas vi ofta vara betydligt fler än det rekommenderade antalet studenter i varje sal, som ska samsas om stolar, skrivplats och syre. I en del fall fattats det som sagt till och med stolar, och golvplats har varit det enda att tillgå. Att detta påverkar studiemiljön negativt är lätt att förstå.
För det första kan man fundera över syretill-gången. I lärarutbildningen vet vi att det finns en relation mellan å ena sidan antal personer i ett rum och å andra sidan syre. Som blivande lärare har vi redan under första terminen förstått att om inte elever får frisk luft blir de trötta och inlärningsförmågan reduceras väsentligt.
För det andra krävs utrymme för att skriva, läsa, göra anteckningar och kanske till och med göra en och annan liten rörelse. Det vore en över-drift att påstå att vi i en del fall är packade som sardiner i en burk. Men ibland känns det som vi närmade oss ett sådant tillstånd. Jag säger detta utan att lida särskilt mycket klaustrofobi.
För det tredje finns det också för oss studen-ter ( och lärare) regler och begränsningar som hänger samman med brandsäkerhet och hälsomiljö. Till exempel finns det säkert regler om hur stort antal per-soner som får vistas i en lokal på grund av brandut-rymningsskäl. Vi upplevde ett brandlarm i början av ter-minen. Det var en uppskakande upplevelse med tanke på den förvirrande skyltningen för nödutgångar som fanns. Med Göteborgsbrandens händelser ännu i färskt minne kändes det som om det fanns mycket i övrigt att önska kring brandsäkerhet och överbefolkade lokaler.
För det fjärde talar man ofta om den psykosociala arbetsmiljön. Det betyder lite förenklat att man ska trivas på sin arbetsplats – i vårt fall i lärosalarna på lärarut-bildningen. Man skall slippa revirstrider, känna att man kan umgås avslappnat och kreativt, kunna umgås på ett sätt som är ömsesidigt stimulerande. Man kanske borde
T
ägna tankar åt att formulera normer för minsta gemen-samma spatiala nämnare för de blivande lärarnas stu-derandemiljö.
Ekonomi bakom överintag
Det jag tillsammans med mina studiekamrater upplevt är vad jag förstått inte unikt för lärarutbildningen. Visst kan vi som studenter förstå att högskolan få betalt per student som faktiskt går färdigt utbildningen, för att då täcka eventuella avhopp tar man då in fler studenter än de antal man ”behöver”. Men om ingen hoppar av då, eller bara ytterst få?
Hösten 2001 började det 700 fler studenter på lärar-högskolan än förra året. Detta leder naturligtvis till att det blir trängre, och det inte bara i lärosalarna. I caféet där medhavd mat värms, är det nästan alltid överfullt. Att det är lång kö till mikrovågsugnarna är förståligt, men att inte kunna sitta där känns snopet. Istället får man gå till restaurangen där det är förbjudet att äta med-havd mat, men vad ska man göra? Ett annat problem-område är Medioteket, även om jag personligen upplever att det är det stället på skolan där det är minst folk, där en gäst påpekade att det är
alldeles för hög ljudnivå för att anses som lugnt.
I det stora hela så upplever jag utbildningen som stimu-lerande och intressant, och kanske är det därför man inte sätter sig ner och verkligen spal-tar upp de problem som ”trång-boddheten” medför. Dessutom måste det nämnas att situatio-nen blivit bättre efterhand även
om det fortfarande är trångt. Men det känns trots allt ohållbart att ta in så många elever när lokalerna ser ut som de gör. Jag hoppas att denna artikel har hjälpt stu-denter, lärare och styrande att få upp ögonen för de prob-lem som faktiskt finns i vår omedelbara närhet. Det är min förhoppning att det även kommer att ske en föränd-ring under min studietid.
Matilda Larsson läser
matematik med inriktning
mot förskola och
grund-skolans tidigare år på
lärarutbildningen vid
Malmö högskola.
T
S
tudenternas inflytande över verksamheten i svenska högskolor är formellt sett mycket starkt och detta inflytande är garanterat på många ställen i den lagstift-ning som styr högskolan.Högskoleförordningens (SFS 1993:100) 3 kap 9§ stad-gar bl.a. följande:
”Studenterna vid högskolan har rätt att vara repre-senterade i alla beslutande och beredande organ inom högskolan vars verksamhet har betydelse för utbildnin-gen och studenternas situation. Om beslut inte skall fat-tas eller beredning genomföras av ett organ utan av en enda person skall information lämnas till och samråd ske med studentrepresentant i god tid före beslut respek-tive slutförande av beredningen.”
En sådan formulering lämnar inte mycket övrigt att önska. Inget beslut, och inte heller någon beredning, som har ”betydelse för utbildningen och studenternas situa-tion” får lov att förekomma utan studenternas inbland-ning. Men inte nog med detta, på andra ställen i förord-ningstexterna stadgas det dessutom att studenterna har rätt till inte mindre än tre representanter i de flesta av högskolans verkligt tunga organ.
En annan ur studerandeinflytandeperspektiv viktig förordning är naturligtvis den s.k. obligatorieförordnin-gen (SFS 1983:18). Jag citerar inledninobligatorieförordnin-gen av dess 16§:
”En studerandekår vid en högskola får, om inte något annat är särskilt föreskrivet, utse och entlediga företrä-dare för de studerande i de organ vid högskolan där företrädare för de studerande har rätt att ingå.”
Denna förordningstext stadgar studentkårerna som
