It is not the spoon that bends. It is only yourself : En queerteoretisk analys av The Matrix, dess didaktiska potential och hur det performativa könet görs och gestaltas

Full text

(1)

It is not the spoon that bends. It is

only yourself.

En queerteoretisk analys av The Matrix, dess

didaktiska potential och hur det performativa

könet görs och gestaltas

Av: Johanna Carling

Handledare: Amelie Björck

Södertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande Kandidatuppsats 15 hp

Svenska III | Höstterminen 2020

(2)

Abstract:

This essay aims to study if, and how, The Matrix (1999) can be read with a queer perspective and how to use it in a classroom setting to further upper secondary school students to discuss transgender issues and develop their own identity. By analysing the film using a hermeneutic method and a queer perspective the results show that much of the lines, cinematography and costume can be viewed as an expression for transgender and queer. The theoretical framework is mainly related to Judith Butler’s research on doing gender and Malin Alkestrand’s concept of didactic potential. The essay shows the didactic potential of

The Matrix (1999) and gives concrete examples of lines, cinematography and costume that can be used to

begin conversations in the classroom related to gender, sexuality, norms, and performative gender.

Keywords: The Matrix, Wachowski, Transgender, Performative gender, Didactic potential,

Identificational reading

Nyckelord: The Matrix, Wachowski, Transgender, Performativt kön, Didaktisk potential, Identifikatorisk

(3)

Dedikation

Till alla som identifierar sig som queer, och de allierade som är med och startar genusrevolutionen.

Tack till Klara – min vapendragare. Tack till Max – min ovärderliga stöttesten. Tack till Mamma – min eviga korrekturläsare.

(4)

Innehållsförteckning

1.0 Inledning och bakgrund………...1

2.0 Syfte och frågeställningar………...2

3.0 Teorianknytning………...3

3.1 Begrepp………...9

3.2 Tidigare Forskning……….12

4.0 Material och metod………14

5.0 Analys……….………...16 5.1 Repliker……….16 5.2 Scenografi………...23 5.3 Kostymval……….26 6.0 Resultat………..……….28 7.0 Slutsatser………...29 8.0 Glossarium A………...31 8.1 Glossarium B………..32 9.0 Referenslitteratur………...33

(5)

1

1.0 Inledning och bakgrund

Ända sedan 1972 har det varit lagligt för transpersoner att ansöka om att korrigera sitt juridiska kön, men det var först 2013 som asterisken med krav på sterilisering avskaffades. Ett krav som tvunget skulle uppfyllas oavsett om personen tänkt utföra en medicinsk könskorrigering eller inte. Detta rimmar illa med den bild av Sverige som ett tolerant och jämställt land som så ofta målas upp i klassrum, reklam och politik. Men det är just den bild som presenteras och även den vi som medborgare borde sträva efter.

Strävan efter denna bild återfinns även i styrdokumenten för den svenska skolan där det står att utbildningen i sig ska förkroppsliga och förmedla “[m]änniskolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor” samt “låta varje enskild elev finna sin unika egenart”. (Skolverket, 2011:1) Även i ämnesplanen för svenska på gymnasiet finns det ett flertal punkter i det centrala innehållet som stämmer väl överrens med användningen av film som läsning i klassrummet.

Undervisningen i ämnet svenska ska ge eleverna förutsättningar att utveckla följande:

1. Förmåga att tala inför andra på ett sätt som är lämpligt i kommunikationssituationen samt att delta på ett konstruktivt sätt i förberedda samtal och diskussioner.

/…/

4. Förmåga att läsa, arbeta med, reflektera över och kritiskt granska texter samt producera egna texter med utgångspunkt i det lästa.

5. Kunskaper om centrala svenska och internationella skönlitterära verk och författarskap samt förmåga att sätta in detta i ett sammanhang.

6. Kunskaper om genrer samt berättartekniska och stilistiska drag, dels i skönlitteratur från olika tider, dels i film och andra medier.

7. Förmåga att läsa, arbeta med och reflektera över skönlitteratur från olika tider och kulturer författade av såväl kvinnor som män samt producera egna texter med utgångspunkt i det lästa.

(Skolverket, 2011:1f)

Ett sätt att närma sig dessa mål i klassrummet är genom samtal med diskussionsunderlag som inbjuder till nya perspektiv och erfarenheter. Ett sådant underlag är The Matrix (1999) vilken kan öppna upp för samtal kring transerfarenhet, queerhet och HBTQIA+-frågor då en av filmskaparna, Lilly Wachowski, bekräftade att filmen är en allegori för transupplevelsen. (Netflix film club, 040820)

(6)

2

Att använda fiktion för att fostra värderingar och identitet är inte ett nytt påfund. Martha C. Nussbaum har länge vidhållit att läsning kan ge elever en unik inblick i andra livserfarenheter, något som är av största vikt i fostran av goda samhällsmedborgare med egna starka identiteter. (Nussbaum, 1997) Nussbaums forskning är fokuserad kring prosa, men nyare rön påvisar att även film kan läsas som en spegling av en världsbild, en erfarenhet, i den tid verket tillkommer. I och med detta är alla texter både konstruerade och konstruerande, verken både speglar och formar sin samtid.

Trots att Sverige ofta framställs som ett jämlikt och öppensinnat samhälle (SvT, 2019, Socialdepartementet, 2017) är transpersoner fortfarande en marginaliserad grupp i samhället som dagligen möter transfobi. Det har flera negativa konsekvenser, enligt Folkhälsomyndigheten (2015) har 36 procent av transpersoner mellan 15-19 år allvarligt kontemplerat suicid. 50 procent av de tillfrågade i enkätundersökningen har under de senaste tre månaderna fått utstå kränkande behandling, 20 procent har utsatts för fysiskt våld och 33 procent har blivit utsatta för psykiskt våld. Det är med andra ord kritiskt att undersöka synen på alla likas värde i den svenska skolan, och då närmare just gällande transpersoner och de som identifierar sig som HBTQIA+. Skolans uppgift att instituera jämlikhetsvärderingar ska inkludera transpersoner, och därför är det av stor vikt att synliggöra denna marginaliserade grupp som ett steg i att minska stigmat och normalisera hela kön-, genus-, och sexualitetsspektrat.

Det finns inte många berättelser som är berättade ur en transpersons perspektiv, mycket av den media som finns att tillgå som behandlar transupplevelser är istället berättade ur en cis-persons perspektiv och hur denne upplever transgender. Detta är högst problematiskt då alla transpersoner “berövas både historia och framtid i en kultur som inte bryr sig om att skildra vårt perspektiv”. (Ramnehill, 2016:7) Att då undersöka The Matrix (1999) inte bara som en fiktionell biografi av transupplevelsen utan även som ett verk som skapats av två transgender-kvinnor kan ge tyngd till en djupare diskussion om skolans värdegrund och elevernas individualitet.

2.0 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att se om, och i så fall hur, filmen The Matrix (1999) kan användas inom ramen för svenskundervisningen på gymnasiet i strävan att uppnå svenska skolans större uppdrag att uppmuntra varje elev att bli en egen individ och samhällsmedborgare.

I och med undersökningens dubbla syfte är frågeställningen uppdelad i två delar, en med fokus på tolkning och meningsbärande och en där ett didaktiskt perspektiv ställs i förgrunden.

(7)

3

- Hur kan The Matrix (1999) användas inom ramen för svenskämnet på gymnasiet för att sträva mot skolans vidare uppdrag att låta elever upptäcka sin egenart?

3.0 Teorianknytning

Den svenska skolan lutar sig mot demokrati som teoretisk och politisk modell. Denna värdegrund ska, i svenska skolan, genomsyra varje ämne, då även svenskämnet. Därför ska undervisningen stödja eleverna i deras sökande efter sin egenart. En viktig del av detta är både läsning och samtal som kan frambringa olika perspektiv och livserfarenheter,

Kärnan i ämnet svenska är språk och litteratur. Språket är människans främsta redskap för reflektion, kommunikation och kunskapsutveckling. Genom språket kan människan uttrycka sin personlighet, och med hjälp av skönlitteratur, texter av olika slag och olika typer av medier lär hon känna sin omvärld, sina medmänniskor och sig själv.

(Skolverket, 2011)

Genom användandet av olika typer av text som skönlitteratur och film kan en lärare alltså skapa ett utrymme för samtal om värdegrunden. Detta kan ske på olika sätt beroende på vad för text som ligger i fokus och vilken del av värdegrunden som samtalen ska kretsa kring. I denna uppsats presenteras en av de valmöjligheter som finns gällande film som samtalsunderlag för frågan om transerfarenhet. Genom att använda The Matrix (1999) som ett fallexempel kan frågor kring transerfarenhet, queerhet och HBTQIA+-erfarenhet lyftas.

Även svenskämnets syfte framhäver vikten av litteratur och text för identitetsskapande.

Eleverna ska ges möjlighet att i skönlitteraturen se såväl det särskiljande som det allmänmänskliga i tid och rum. Undervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar förmåga att använda skönlitteratur och andra typer av texter samt film och andra medier som källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar. Den ska utmana eleverna till nya tankesätt och öppna för nya perspektiv.

(Skolverket, 2011)

Det blir alltså tydligt att det inte bara är en möjlighet att lyfta olika värdegrundsfrågor i samband med litteraturundervisningen i svenskämnet, det är obligatoriskt. I och med detta blir det alltså tydligt att alla sorters text måste behandlas som just text, men även som en källa till personlig utveckling för eleverna.

(8)

4

Det finns även en möjlighet att anta ett erfarenhetspedagogiskt perspektiv i undervisningen då materialet kan ligga närmare elevernas egen erfarenhetsvärld, men sätter elevernas egna erfarenheter och förkunskaper i förgrunden vilket får fungera som en utgångspunkt för analys av och samtal om materialet. (Malmgren, 1996) Det finns vissa förkunskaper som eleverna måste besitta för att kunna ta till sig materialet på det sätt som postuleras i denna uppsats. Detta inkluderar främst olika begrepp och koncept inom queerteori, som könstillhörighet, könspresentation och könsfluiditet. Att eleverna redan är införstådda i detta kan inte förutsättas, alltså är detta något som i sådana fall kommer behöva undervisas om innan en queeranalys av verket kan utföras. Däremot så har den queera digitala revolutionen, vilken beskrivs nedan, gett många fler elever möjlighet att möta de begrepp och koncept som behövs för att kunna ta till sig materialet.

Vidare kommer Malin Alkestrands teori om didaktisk potential att användas. Alkestrand vidareutvecklar begreppet didaktiskt potential i sin artikel Engelsforstriologin och skönlitteraturens

didaktiska potential (2017) vilket hänvisar till hur ett visst material kan användas i ett didaktiskt

sammanhang och vad elever kan förväntas lära sig av materialet i relation till värdegrundsfrågor. Alkestrand hävdar att när en text uppvisar motstridiga ideologier som kan problematisera värdegrundsfrågor så har den stor didaktisk potential. (Alkestrand, 2017:35ff) The Matrix (1999) visar upp motstridiga ideologier och normativa system kommer att påverka textens didaktiska potential. Det är alltså ett verk som nyanserar olika perspektiv på värdegrundsfrågor.

Alkestrand bygger upp sitt koncept om didaktisk potential utifrån teorier om främmandegörande av litteratur samt Marth C. Nussbaums teorier om skönlitteraturens betydelse för utvecklandet av empati och ett gott världsmedborgarskap. Främmandegörande av litteratur kan bara ske när det finns ett visst mått av identifikationsmöjlighet för läsaren, genom att sätta ett välbekant koncept i nya främmande perspektiv kan förståelsen för artefakten öka. I relation till värdegrundsfrågor innebär detta att den didaktiska potential som ett fiktivt verk innehar endast kan nyttjas om texten främmandegörs och inbjuder till en narrativ föreställning (the narrative imagination, se: Nussbaum, 1997) om andra människors upplevelser. (Alkestrand, 2017:29ff)

För att kunna analysera filmen som ett litterärt verk är det nödvändigt att se texten utifrån det

vidgade textbegreppet. I korthet innebär det vidgade textbegreppet att allt som läsare tolkar, kan anses

vara en text. Detta inkluderar, men är inte limiterat till, film, ljud och konst. Redan i läroplanen som inträdde 1994 var det vidgade textbegreppet aktuellt. På gymnasienivå hade flera svensklärare uppmärksammat att läsning av prosa inte alltid var tillräckligt för att engagera de ”elever som inte var så teoretiskt intresserade”. (Lindmark, 2003:9) Detta innebar att svensklärarna lyfte in både ljud och bild i läsningen för att hjälpa eleverna att öva upp de förmågor som är nödvändiga vid läsning. Även i 2011 års ämnesplan för svenskämnet lyfts det vidgade textbegreppet upp, men med större

(9)

5

fokus på digital text, vilket The Matrix (1999) kan läsas som, ”[g]enom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att orientera sig, läsa, sovra och kommunicera i en vidgad digital textvärld med interaktiva och föränderliga texter”. (Skolverket, 2011:1)

Det teoretiska ramverk som ligger till grund för denna uppsats vilar främst på queerteori. Riki Wilchins, författare och en av grundarna av Gender Public Advocacy Coalition, framhäver att queerteori inte är ett nytt fenomen i sig. Queerteori är den naturliga efterträdaren till hbt-teori som i sin tur bygger på feministiska teorier. (Wilchins, 2004:5ff) Det är även från området av queerteori som de flesta begrepp som används i uppsatsen kommer att hämtas. Ett queerteoretiskt transperspektiv kräver ett socialkonstruktivistiskt perspektiv i och med att en grundläggande filosofi inom trans- och queerteori är just kön och genus som något performativt. Det performativa könet är en social konstruktion som är beroende av och anpassat efter de rådande normerna i samhället, vilket Fanny Ambjörnsson poängterar i I en klass för sig: Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer (2003) där hon skriver att “relationer mellan könen främst måste betraktas som socialt och kulturellt skapade”. (2003:11)

Att se på kön som något performativt är inte nytt inom genusforskning. Judith Butler var den teoretiker som tidigast och tydligast formulerade tanken att en människas identitet formas genom handlingar, tal, gester och begär. Detta innebär även att identitet i sig är performativ då uttrycken är fabrikationer och gestaltningar formade av den kontext vi lever i, vilken idag är högst heteronormativ. (Butler, 2004:184f) Med andra ord så innebär detta att heteronormerna som en människa kan frångå i skapandet av sin könsidentitet fortfarande är det ramverk varefter varje individ måste göra sin könsidentitet.

Konceptet göra kön är något som Butler haft stort fokus på i sin forskning. I Undoing Gender (2004) beskriver hon akten av att göra kön och dess begränsningar, “if gender is a kind of doing, an incessant activity performed, in part, without one’s knowing and without one’s willing, it is not for that reason automatic or mechanical. On the contrary, it is a practice of improvisation within a scene of constraint”. (Butler, 2004:1) I och med detta kan även filmskapandet ses som en del i gestaltningen av kön. Inte bara karaktärernas, även filmskaparnas egen gestaltning av kön kan komma fram i en närmare analys.

Hur personer gör kön är som nämnt begränsat av de normer samhället är uppbyggt efter. Att definiera sitt kön utanför de normer som är accepterade i samhället idag är därför en komplicerad uppgift, även om en person väljer att identifiera och göra sitt kön normbrytande så definieras hen fortfarande av de normer som de ej vill kännas vid. Butler framhåller att “the question of what is to be outside the norm poses a paradox for thinking, for if the norm renders the social field intelligible

(10)

6

and normalizes that field for us, then being outside the norm is in some sense being defined still in relation to it”. (Butler, 2004:42)

Att definieras efter normen som en väljer att ställa sig utanför är problematiskt då detta leder till polarisering av kön, inte på så sätt att det bara ska finnas män och kvinnor, utan snarare att det finns ett “rätt” och ett “fel” sätt att göra kön. Butler talar istället för att maskulint och feminint ska särskiljas från kön för att kunna vidga definition av kön och förhindra ett binärt tankesätt som ställer upp rätt mot fel gällande könstillhörighet. Så som vi språkar är en del av hur vi gör kön, därför är ordens betydelse av stor vikt eftersom det är i språket som vi som människor har möjlighet att skapa oss själva. (Butler, 2004)

Även Kristy Beers Fägersten och Hanna Sveen poängterar vikten av hur kön och gender görs med hjälp av språket. I Watching TV with a Linguist (2016) konstaterar de att

Biological sex is one of the most salient features of an identity, but the state of being male or female is not achived simply through talk. Gender, on the other hand, referring to how ´masculine´ or ´feminine´ a person behaves, or to what degree a person orients to masulinity or femininity, can be conveyed via linguistic means. Gender is thus a performance: it can be said that one behaves like a woman or like a man.

(Beers Fägersten, Sveen, 2016:87)

Beers Fägersten och Sveen går sedan vidare för att påpeka att det inte bara är de skådespelare som utför handlingarna inom ramen för skrivet verk som gör deras kön, utan även de som läser, tittar och skriver texten. Detta innebär att alla kön i alla situationer skapas i en social, kommunikativ sfär, något som även gäller transpersoner.

Butlers teori om att människan gör kön stämmer väl överens med hur en transperson upplever och skapar sig själv. Men sedan Butlers forskning var i framkant har mycket hänt inom transcommunityt, framförallt på den digitala fronten. Keegan påpekar att “new forms of socialization and identification across virtual platforms allowed transgender populations to engage in gender experimentation without following the medically mandated path of diagnosis and surgical reassignment”. (Keegan, 2018:26) Detta tar sig främst i uttryck på internetforum som Reddit där likasinnade kan få dela sina erfarenheter och få stöd från likasinnade. I och med detta skapas “lokala” normer inom ens specifika community som kan särskilja sig från övriga samhällets.

Att samhället länge varit binärt uppdelat är tydligt att se, vi separerar män från kvinnor, vi från dem, homosexuella från heterosexuella, HBTQIA+-personer i garderoben från de som kommit ut och normföljare från normbrytare. Detta är tydligt att se i vårt språk. Att se och tala om samhället

(11)

7

i denna svartvita skala minskar vår förmåga att dekonstruera en textvärld och skapa en djupare förståelse för våra medmänniskor. Trots detta måste medvetenhet om detta polariserande förhållande mellan olika delar av ett spektrum finnas för att läsare ska kunna tolka samtida västerländsk kultur och dess uppkomst. Inom litteratur- och kulturstudier har Eve Kosofsky Sedgwick varit en viktig förgrundsgestalt som visat hur queera läsningar kan göras och hur medvetenhet om språk kan påverka en texts mening. (Sedgwick, 1990)

I Epistemology of the Closet (1990) tydliggör hon att medvetenhet kan leda till nya insikter om den media vi konsumerar, men även om oss själva. Till den här medveten hör hur vi talar om denna polaritet, framförallt när det kommer till HBTQIA+-personer som framställs i media. Bara det faktum att en person behöver komma ut ur garderoben kan ses som problematiskt då dessa ord insinuerar att HBTQIA+ ligger utanför den accepterade heteronormen. Detta kan ha en stor inverkan på de som lever i skymundan då detta i sig kan riskera “/.../glamorizing the closet itself, if only by default; will risk presenting as inevitable or somehow valuable in its exactions, its deformations, its disempowerment and sheer pain”. (Sedgwick, 1990:68) Det är på grund av detta som en queer läsning av text kan vara av nytta. Genom att lyfta fram bekräftande eller problematiskt språkbruk i text kan betydelsen konkretiseras och förtydligas.

Det bekräftande språkbruket kan frambringa positiva effekter. Med ett gemensamt språk, trots skilda identiteter, kan människor finna samhörighet i olika grupper. I och med att koncepten kön och sexualitet är ett så pass stort spektrum finns det otaliga kombinationer i hur man presenterar sitt kön och sin sexualitet. Även om detta kan användas för att utesluta individer finns det många möjligheter att finna allierade, även om de inte identifierar sig på samma sätt, på gott och ont. (Sedgwick, 1990:67ff) Detta innebär att identifikatorisk läsning med bekräftande språkbruk kan utveckla en djupare förståelse för sig själv och för den grupp en anser sig tillhöra.

Mikko Carlson skriver i sin artikel Självbiografiskt berättande, »gemenskap« och möjligheten

av ett textuellt queert rum (2012) om vad en queer läsning av en text kan innebära och vad den kan

åstadkomma. Carlson framhäver att den queera läsningens funktion är att “söka betydelser i de hål, ologiskheter eller brott som texten innehåller: vad texten samtidigt täcker över och avslöjar, vad den tiger om eller vad som visar sig avvikande eller dunkelt i den”. (Carlson, 2012:279) Att sätta en queer läsning i kombination med en identifikatorisk läsning kan alltså ha goda förutsättningar.

Att läsa en text ur ett queerperspektiv innebär alltså en aktiv ansats och analys för att upptäcka det som är queert och lyfta fram det ur texten för att skapa en förståelse. Om en applicerar det queera perspektivet på självbiografisk fiktion kan reella queera textuella rum upptäckas och göras konkreta. “Begreppet textuellt queert rum utmanar läsaren att reflektera över sätt på vilka det delvist eller mångtydigt självbiografiska berättas. Samtidigt utmanar det till att tolka gränsövergångar; där någon

(12)

8

van eller normativ ordning bryter samman och det tidigare osynliga blir synligt - queert”, (Carlson, 2012:302) med andra ord så kan en queer läsning som framhäver det textuella queera rummet hjälpa eleverna att identifiera självbiografiska berättelser som på ett eller annat sätt är normbrytande.

Genom att nyttja just självbiografiska fiktiva berättelser finns det god möjlighet för eleverna att utöva en identifikatorisk läsning, även i syftet att belysa trans- och queerhet. Mats Trondman (1994) definierar identifikatorisk läsning som läsning vilken kan öka förståelse av sig själv och sina medmänniskor. Med andra ord måste det uppstå en slags empati hos läsaren för att kunna identifiera sig. Det är denna empati som möjliggör att eleven inte bara kan identifiera sig själv i läsningen, utan även bli mottaglig för andra individers upplevelser som gestaltas i texten. (Nussbaum, 1997)

Likt Martha C. Nussbaum så framhåller Louise M. Rosenblatt att den empatiska kopplingen till litteraturen har stor betydelse för en läsares mottaglighet för texten. De beskriver båda två att det är upplevelsevärldar som ligger nära läsarens egna, så hen kan identifiera sig i verket, men ändå tillräckligt långt bort för att vidga läsarens perspektiv och upplevelsevärld, som är grunden till god litteraturläsning som leder till personlig utveckling. (Nussbaum, 1997, Rosenblatt, 2002) Detta i kombination med samtalspedagogik skapar goda möjligheter att lyfta upp värdegrundsfrågor relaterade till kön, genus och gender.

Att samtalet är fördelaktigt för lärande är redan väl belagt vilket Sofia Ask påpekar i

Språkämnet svenska – Ämnesdidaktik för svensklärare (2012) där hon skriver att ”[k]lassrummet är

en arena där det ständigt pågår olika typer av muntlig kommunikation” (2012:47) och att ”[s]amtal är också viktiga för personlighetsutvecklingen. Att delta i muntligt samspel med sina medmänniskor ingår i den identitetsskapande processen och är centralt i ungdomars vuxenblivande”. (2012:48) I och med detta kan alltså samtal om värdegrundsfrågor med The Matrix (1999) som underlag leda till inlärning och insikt.

Denna syn på samtal som lärande delas även av Jonas Aspelin som i Sociala relationer och

pedagogiskt ansvar beskriver vad en dialogisk undervisning har för möjligheter i ett klassrum,

Dialog i undervisningen har en djupare innebörd för den enskilde. Det är ett

elementärt och genomgripande händelseförlopp varigenom en person träder i relation med omvärlden (i form av en annan människa och/eller med ett visst kunskapsinnehåll). I en sådan situation möts två motparter, två olika verkligheter. Den enskilde konfronteras med något nytt och främmande. /…/ Det är den enskilde som upplever dialogen och för honom/henne rör det sig i högsta grad om kunnande, närmare bestämt om att inse ett fenomens unika väsen.

(13)

9

I och med detta och Nussbaums teorier om skönlitteraturens betydelse för utveckling av empati kan en dra slutsatsen att dialogiska samtal om texter ger eleverna den möjlighet som behövs för denna utveckling.

3.1 Begrepp

Den queerteoretiska begreppsapparat som används i uppsatsen har främst framtagits av Ann Travers, professor i sociologi vid Simon Frasier University, där Travers huvudsakliga forskningsområden inkluderar just queer-, trans- och genusteori. I The Trans Generation - How Trans Kids (and Their

Parents) are Creating a Gender Revolution (2018) finns ett glossarium över centrala begrepp inom

de aktuella teorierna, varav vissa är mer centrala för uppsatsen. Begreppen samt definitionerna är i egen översättning och utvalda då de är nödvändiga för att förstå de centrala ideérna i analysen. Även Elijah C. Nealy, terapeut och före detta styrelseledamot för NYC’s LGBT Community center, har definierat vissa termer i Transgender Children and Youth - cultivating pride and joy with families in

transition (2017) varefter begreppsapparaten är uppbyggd.

Det finns ett flertal ord inom queervokabuläret som är nära besläktade men vars definitioner är långt ifrån detsamma. Dessa kommer därför redas ut för tydlighetens skull. En sammanfattad lista står att finna under rubriken Glossarium A. Den första distinktionen som måste göras är den mellan transsexuell, transperson och transgender. En person som identifierar sig som transsexuell är någon som i medicinsk och social mening transitionerar från det tilldelade könet vid födseln till det självidentifierade könet. Termen transsexuell är numera ovanlig inom communityt där ordet transperson idag har tagit över den funktion som transsexuell tidigare hade.

Transperson är en människa som identifierar sig som det motsatta könet istället för det som tilldelats medan transgender speglar ett vidare perspektiv och inkluderar alla som motsätter sig binär kön- och sexualitetskodning på ett eller annat sätt. Transgender har blivit den term som idag anses vara den neutrala termen, och trots att den är bredare används transgender och transperson i svenskan nästintill synonymt. En cis-person däremot är en person som identifierar sig, och presenterar sig, som det kön hen blev tilldelad vid födseln.

Transvestit, likt ordet transsexuell, är inte längre vanligt förekommande i queerstudier eller i det queera samhället då orden i sig bär på många negativa konnotationer. Termen transvestit myntades av Magnus Hirschfeld vid sekelskiftet 1800-1900 och har i psykologiska kretsar använts som benämning på en psykisk sjukdom som presenterar sig som cross-dressing och den sexuella upphetsningen detta ger. I dag är cross-dressers ofta cis-män som vill bejaka de mer feminina sidorna av sin identitet och har inte nödvändigtvis något att göra med vare sig könskonstruktion eller

(14)

10

sexualitet. Cross-dress är även ett gott exempel på performativitet, det vill säga hur en person presenterar sin könsidentitet, oavsett tilldelat kön. Performativiteten i sig bekräftar att kön är något vi som människor gör och presenterar inför världen.

Att betrakta transgender som en psykisk sjukdom är transfobi, det vill säga den systematiska nedvärderingen och diskrimineringen av transpersoner och deras upplevelser. Trots detta finns fortfarande den medicinska diagnosen könsdysfori vilken innebär att det upplevda könet inte överensstämmer med det tilldelade. (1177, 050620) Diagnosen bär med sig mycket stigma och bara det faktum att det krävs en lång utredning för att fastställa gör den än mer problematisk. Att transgender är en diagnos bär med sig konnotationen att transgender är en sjukdom, och inte bara könsperformativitet.

Det finns även vissa didaktiska och litteraturvetenskapliga begrepp som är centrala för uppsatsen. Några redan nämnda är didaktisk potential, det vidgade textbegreppet, identifikatorisk

läsning och självbiografisk fiktion. Dessa, tillsammans med andra begrepp, är av stor vikt för att den

didaktiska vinkeln av analysen ska framträda. Den didaktiska potentialen handlar om, som tidigare nämnt, potentialen en text har för lärande. Det vill säga om den uppvisar motstridiga ideologier som kan ligga till grund för att vidare perspektiv och en djupare förståelse. Detta kan komma att belysas tydligare i samtal eleverna emellan där de får chans att utforska dessa motsättningar gemensamt.

Det vidgade textbegreppet inkluderar ljud, film och bild i textbegreppet, (Skolverket, 2011:1) det vill säga att de kan läsas och tolkas på samma sätt som skriven prosa. Detta är högst aktuellt då filmen i fråga har analyserats som om det vore en text snarare än att hämta metoder från filmvetenskapen. Identifikatorisk läsning (Trondman, 1994) innebär att läsningen ska kunna frambringa en möjlighet för eleverna att bättre förstå sig själva och det samhälle de lever i. Texten ska alltså möjliggöra en diskurs kring elevernas egna upplevelser och föreställningsvärldar med hjälp av en text som de kan identifiera sig med på ett eller annat sätt.

Självbiografisk fiktion är en vagare term som kan tolkas som en oxymoron. Svenska Akademiens ordbok (2009) definierar självbiografi som ”(bok med ngns) samlade levnadsminnen i mer el. mindre systematisk form”. (Svenska Akademiens, 2009) Medan fiktion definieras som en ”företeelse som inte finns i verkligheten och i stället är fritt uppfunnen”. (Svenska Akademiens, 2009) I och med dessa motstridiga begrepp kan självbiografisk fiktion anses vara en omöjlighet. Trots detta vill jag framhäva att berättelser som är fiktionella, så som The Matrix, (1999) kan läsas som om de vore självbiografiska då levnadsminnen och upplevelser kan skrivas och läsas allegoriskt och vara sanna och förankrade i verkligheten.

Utöver detta är även uttrycken språksociologi, idiolekt och symmetriska samtal viktiga termer för det aktuella området. Språksociologi är ”kunskaper om människan som språkvarelse i

(15)

11

samtiden /…/ språkbruk och attityder till språkbruk i förhållande till geografisk hemvist, etnicitet, kön, ålder och social tillhörighet”. (Ask, 2012:63) Språksociologi är ett av de centrala innehållen som ska avhandlas inom svenskämnet på gymnasiet, speciellt inom kursen Svenska 1, ”[s]pråklig variation i talat och skrivet språk med tonvikt på hur språkvariationen hänger samman med till exempel geografisk och social bakgrund samt ålder och kön”. (Skolverket, 2011:3)

Att språkbruket ska kopplas till idiolekt är då en självklarhet då en idiolekt är begreppet för en individs egna unika språkbruk och är påverkat av alla andra -lekter, så som socio-, etno-, sexo- och kronolekt. (Ask, 2012:67) Ett transgendert språkbruk, vilket undersöks om det står att finna i filmens repliker, är alltså en slags idiolekt. För att kunna peka på The Matrixs (1999) transgender språkbruk, och använda det som diskussionsunderlag för värdegrundsfrågor, är de symmetriska

samtalen i klassrummet en aktivitet att sträva efter. I de symmetriska samtal ska varje interlokutör

vara på en jämlik nivå och deltagarna har ett delat ansvar att driva samtalet vidare för att kunna hitta samförstånd. (Ask, 2012:49)

Språkets funktion inom science fiction-litteratur, och i science fiction-film, är delvis

främmandegörande(Engelsk: Defamiliarization). Detta innebär att vardagliga artefakter och koncept

framställs eller gestaltas på ett främmandegörande sätt som kan ge läsaren nya perpektiv och en förändrad syn av världen och samhället. I Science Fiction Criticism – an Anthology of Essential

Writings (2017) beskriver Rob Latham den funktion och form som främmandegörande har inom

science fiction:

An SF [science fiction] story, by deploying a speculatiove postulate /…/ such as time travel or alien contact, constructs a world estranged from everyday reality in a way that activates cognition in the reader, who is compelled to reconstruct, in imagination, the conditions and parameters of this strange narrative world. The effect is to defamiliarize the given ”dynamic transformation” and thus open up horizons of possibility, utopian or dystopian, that can serve a critical function by satirically arraigning present-day reality.

(Latham, 2017:98)

Detta innebär att science fiction som texttyp kan passa extra väl i arbetet med utforskande av egenart då dess funktion att främmandegöra kan öppna upp för nya möjliga föreställningsvärldar genom vilka eleverna kan bilda sin världsuppfattning och sin uppfattning om sig själv.

(16)

12

3.2 Tidigare forskning

The Matrix (1999) har analyserats ur många olika perspektiv sedan den släpptes. Många av dessa

analyser fokuserar dock på religiösa eller feministiska budskap. Det religiösa lyfts ofta fram tack vare olika religiösa undertoner. Sofia Sjö (2001) har analyserat The Matrix-trilogin (1999, 2003, 2003) i ett feministiskt perspektiv men även lyft in messiasmyten och hur den påverkar kvinnlig framställning. I och med förekomsten av flera kristna undertoner som messiasmyten, Neos återuppståndelse och namnet på människornas sista stad, Zion, är det ofta utifrån den västerländska kristendomen som filmen analyseras. Men även religion som buddhism och gnosticism figurerar. Frances Flannery-Dailey och Rachel L. Wagner (2001) undersöker The Matrix (1999) teman och motiv som anspelar på buddism och gnosticism samt sätter detta i relation till verkets djupare betydelse och dess porträttering av vad som är verkligt och inte.

Cáel M. Keegan, författare till Lana and Lilly Wachowski: Sensing Transgender (2018) sätter

The Matrix (1999) i kontexten vari den är skapad, det vill säga att den är skriven av två transkvinnor

på 1990-talet som vid tillfället inte hade kommit ut. Keegan framhåller att detta är en mycket viktig del i den kontext som måste tas hänsyn till vid en analys av innehållet. Med andra ord så kan The

Matrix (1999) läsas, inte bara som film, utan som en fiktionell självbiografi av systrarna Wachowskis

livserfarenheter. Just den självbiografiska genren kan ha god didaktisk potential i arbete med värdegrundsfrågor och i fostrandet av identitet och egenart vilket även Carlson framhåller i sin nämnda artikel Självbiografiskt berättande, »gemenskap« och möjligheten av ett textuellt queert rum. (2012)

I Keegans analys framkommer vikten av den digitala revolutionen under 1990-talet. Tack vare internet kunde transpersoner världen över som tidigare varit isolerade nu ta kontakt med varandra och använda olika fora på internet för att dela upplevelser och experimentera med könsidentitet och presentation. Det är även denna tekniska revolution som ligger till grund för mycket av The Matrixs (1999) framgång då filmen introducerade ny teknik såsom bullet time som används än idag.

Produktionen av filmen anser Keegan ha lika mycket att göra med hur transmotivet gestaltas visuellt. För att visa på detta hänvisar han till filmens sista scen där Neo ställer upp ett ultimatum för sina motståndare. ”While Neo’s manifesto could be interpreted in a host of ways, the scene’s digital effects directly emblematize the contemporaneous trans movement’s call to dissent from and abolish the imposed gender binary”. (Keegan, 2018:45) Han menar att de visuella effekter, vilka analyseras djupare i denna fallstudie, är en del av den helhet som gör att The Matrix (1999) kan läsas som en allegori för en transupplevelse. Han rör sig mellan delarna och helheten för att kunna se hur filmen gestaltar och blir gestaltad av transpersoner som ett led i att analysera filmen i den kontext den tillkom.

(17)

13

Andra läsningar av The Matrix (1999) har antagit ett feministiskt perspektiv. Sofia Sjö har i

Spelar kön någon roll när man räddar världen? (2001) läst The Matrix (1999) ur ett feministiskt

genusperspektiv och hur detta relaterar till messiasmyten inom science fiction-verk. Fokuset i Sjös analys ligger på Trinity och hur hon framställs som kvinna, hur hennes kvinnlighet presenteras och vad Trinitys roll är i förhållande till Neo som porträtteras som messias. I och med detta kan hon belysa olika aspekter av filmen som porträtterar eller reproducerar vissa samhälleliga normer angående kvinnlighet.

De religiösa motiv som återfinns i filmen anspelar på olika religioner, men Sjös fokus är på kristendomen och, som nämnt, messiasmyten. Huvudpersonen, Neo, kan ses som en gestaltning av Jesus då han på samma sätt lider för sitt folk och i slutet av filmen dör och återuppstår. Även det faktum att han är den utvalde som ska leda människorna till deras frälsning anspelar starkt på den kristna messiasmyten. Morpheus och de andra människorna som är frikopplade från The Matrix utgör ett slags religiöst samfund vars tro är centrerad kring Neo och den profetia han förväntas uppfylla.

De kvinnor som figurerar i filmen påpekar Sjö har en aura av normbrytande, starka auktoriteter. Vid en närmare analys kan detta problematiseras då det blir uppenbart att de flesta kvinnor i filmen endast definieras i relation till männen. Det finns många exempel på detta varav flera som tas upp kommer från uppföljarna, The Matrix Reloaded (2003) och The Matrix Revolutions (2003). I The Matrix (1999) är kärleksobjektet Trinity det främsta exemplet på kvinnlig definierad i

förhållande till en man, samt förhållandet mellan kvinnlighet och religion.

Trinitys digra öde i den sista filmen gör att hon blir ytterligare en i raden av kvinnor vars slutgiltiga mål är att älska och stötta en man tills han uppnår sina mål. Den roll som Oraklet ger henne i sin profetia, att Trinity kommer älska den utvalde, begränsar Trinitys handlingskraft och individualitet som egen karaktär. Denna roll kan även uttydas i att det är Trinity som återupplivar Neo med en kyss, något som även fått henne att likställas med Maria Magdalena och den roll hon spelade i Jesus uppståndelse.

De mest beforskade områdena kring The Matrix (1999) har alltså stort fokus på religion. Även om olika feministiska perspektiv studeras så sätts de ofta i relation till det religiösa. Cael M. Keegans studie är den som ligger närmast mitt eget forskningsområde, men utöver detta är mycket litet skrivet om transperspektivet. I och med filmskaparnas personliga kontext finner jag att det queerteoretiska perspektivet i relation till gestaltningen av queerhet och transgender i The Matrix (1999) är högst aktuellt och användbart i en didaktisk situation.

(18)

14

4.0 Material och metod

Filmen The Matrix (1999) skrevs av Lilly och Lana Wachowski. Det är en science fiction-film som på flera sätt kom att förändra genren. Handlingen är centrerad kring hackern Neo, spelad av Keanu Reeves, som får ta del av informationen att världen han lever i inte är verkligheten, utan en datorsimulation. För att kunna ta sig ur denna simulation måste han följa den vita kaninen ned i kaninhålet, för att komma ut på andra sidan som en ny, fri person. Filmen porträtterar inte bara Neos inre resa i mötet med sanningen utan även utvecklingen i den riktiga världen.

I verkligheten som Neo anländer till tar han värvning hos Morpheus (Laurence Fishburne) ombord skeppet Nebuchadnezzar. Morpheus är övertygad om att Neo är Den Utvalde, han som har kommit för att förgöra simulationen, The Matrix, och hjälpa människorasen att segra över AI-maskinerna som har drivit människorna långt under jord. Ombord Nebuchadnezzar finns en besättning bestående av Trinity (Carrie-Anne Moss), Cypher (Joe Pantoliano), Tank (Marcus Chong), Dozer (Anthony Ray Parker), Switch (Belinda McClory), Apoc (Julian Arahanga) och Mouse (Matt Doran).

Besättningen har, med undantag för bröderna Tank och Dozer, blivit räddade ur The Matrix och tagna ut i verkligheten. Under sin första tid ombord Nebuchadnezzar laddas Neo upp i olika datorprogram mer eller mindre besläktade med The Matrix och får genom rigorös träning de verktyg han kommer behöva för att dels segra över AI-maskinerna i verkligheten, och dels för att förgöra det självmedvetna datorprogrammet Agent Smith. Agent Smith (Hugo Weaving) är AI-maskinernas verktyg inuti The Matrix för att kontrollera populationen och eliminera de människor som lyckats ta sig ur simulationen.

Denna film har, som beskrivits i avsnittet om tidigare forskning, analyserats på många olika sätt sedan den släpptes 1999, ofta ur ett religiöst, feministiskt eller filosofiskt perspektiv. (Sjö, 2001, Watkins, 2008) Men sedan Lilly Wachowski bekräftade att The Matrix (1999) är en allegori för hur det är att leva som transperson och den resan som transpersoner gör för att kunna förlika sitt inre med sitt yttre, finns ett särskilt incitament för att analysera filmen ur ett queerteoretiskt perspektiv med närmare fokus på just transgender. Med andra ord kan materialet möjligen öppna upp för samtal kring transidentitet och elevers egenart. Det finns även möjlighet att styra in samtalen i klassrummet på ämnen som skillnaden mellan biologiskt kön, tilldelat kön och performativt kön, HBTQIA+-rörelsen och de normer som byggts upp kring könsidentitet i dagens samhälle.

Analysen genomförs med en hermeneutisk ansats, detta på grund av kontextens komplexitet, både gällande samhällskontexten men även filmskaparnas egen identitetskontext. En hermeneutisk ansats, vars syfte är tolkning, lämpar sig väl då den ständiga rörelsen mellan delen och helheten samt

(19)

15

mellan text och kontext gör det möjligt att forma metaforiska tolkningar som kan komma åt betydelser under ytan. En närläsning av film ser lite annorlunda ut än närläsning av prosa, utöver replikerna är det även av vikt att se andra delar av helheten. Scenografi och kostymval är några av dessa delar. I och med den komplexa kontexten kan det queerteoretiska perspektivet specifikt belysa delar av filmen som kan användas som samtalsunderlag i ett didaktiskt sammanhang.

Den hermenutiska ansatsen erbjuder även mycket frihet i själva tolkningsarbetet. I och med detta samt det vidgade textbegreppet kan olika teorier och perspektivs metoder lyftas in för att tolka materialet. Replikerna har till stor del närlästs för att kunna framhäva underliggande transgendermeningsbärande. De visuella tolkningarna av kostym och scenografi har lånat element av film- och litteraturteoretiska analysmetoder. Andrew Bennett och Nicholas Royle lyfter i An

Introduction to Literature, Criticism and Theory (2016) filmens betydelse för litteraturvetenskapen

och citerar Gilles Deleuze:

Syntax in cinema amounts to the linkages and relinkages of images, but also to the relation between sound and the visual image. /…/ [W]orks of art are much more concrete, moving, and funny than commercial products. In creative works there is a multiplication of emotion, a liberation of emotion, and even the invention of new emotions. This distinguishes creative works from the prefabricated emotions of commerce.

(Deleuze, 2000, i: Bennett, Royle, 2016:209)

I The Matrix (1999) finns det ett flertal repliker, scenografiska val samt kostymval som på ett eller annat sätt kan läsas som ett uttryck för trans- eller queerhet. Inom dessa kategorier kommer jag att lyfta fram ett antal olika exempel från filmen även om fokuset främst ligger på replikerna. Gemensamt för de olika exemplen är att de på ett eller annat sätt kan nyttjas didaktiskt för att leda ett samtal om transgender, normer och identitet som ett led i uppfyllandet av skolans vidare syfte att bilda eleverna i “[m]änniskolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor” samt “låta varje enskild elev finna sin unika egenart”. (Skolverket, 2011:1)

Materialet är avgränsat till den första filmen samt dess manus av flera olika anledningar. Den första är att det var just The Matrix (1999) som Lilly Wachowski bekräftade var en allegori för transupplevelsen. För det andra är inte de följande filmerna lika relevanta för mitt forskningsområde.

The Matrix Reloaded (2003) samt The Matrix Revolutions (2003) har ett större fokus på religion och

(20)

16

ytterligare information till framförallt scenografianalysen, då det kan ge extra värdefull information som inte framkommer av det visuella i filmen. Då scenografin och kostymerna är relativt konstanta genom filmens gång tar dessa två kategorier inte lika mycket plats som replikerna, men det gör inte scenografin och kostymvalen mindre viktiga, precis som replikerna är de en del av helheten som måste tas hänsyn till i en hermeneutisk analys.

5.0 Analys

The Matrix (1999) har analyserats ur ett queerperspektiv (Keegan, 2018) redan innan Lilly

Wachowski bekräftade att filmen kunde ses som en allegori för en transpersons upplevelse av att leva i ett samhälle som inte fullt ut accepterar ens identitet. I och med detta finns det vissa tolkningar vilka anses vara vedertagna. För att ta ett steg från dessa och vidga den tidigare forskningen är det den didaktiska potentialen som ligger i fokus för min studie och hur en queer läsning av The Matrix (1999) kan nyttjas i klassrummet. I slutet av varje delanalys kommer även ett didaktiskt perspektiv antas med en diskussion om hur materialet kan användas mer konkret i undervisningssyfte.

5.1 Repliker

Utifrån min läsning av filmen ur ett queerperspektiv kan de flesta repliker anses ha en underton som verkar tyda på transpersoners upplevelser. Däremot finns det vissa repliker som kan fungera bättre som samtalsunderlag om queerhet och transerfarenhet än andra. Dessa kommer att presenteras i kronologisk ordning då den raka kronologin har syftet att spegla en transpersons inre resa. Denna resa kan uttydas på flera olika sätt som kommer påvisas i följande analys.

Introduktionen till Neos liv som Mr. Thomas A. Anderson inuti The Matrix är via hans dagjobb som programmerare på Meta Cortex där han blir tillrättavisad av sin chef Rheinheart (David Aston):

You have a problem with authority, Mr. Anderson. You believe you are special, that somehow the rules do not apply to you. Obviously, you are mistaken. The time has come to make a choice, Mr. Anderson. Either you choose to be at your desk on time from this day forth, or you choose to find yourself another job.

(21)

17

Rhineheart kräver att Andersson ska välja mellan att följa reglerna eller lämna företaget. Valet som Andersson ställs inför är en försmak till det val som han presenteras med av Agent Smith i den nästkommande scenen.

Scenen utspelar sig i ett ljust förhörsrum, vilket är i stark kontrast till de mörka förhörsrum med centrerad stark belysning, som annars är vanligt förekommande i porträtteringen av förhör. Agent Smith ställer tydligt upp det val som Andersson måste göra; ska han fortsätta leva sitt liv enligt de normer som det (hetero-)normativa samhället sätter upp, eller ska han välja sin egen väg: att helt överge sig åt sin identitet som hackern Neo, vilket kan argumenteras är hans sanna identitet.

It seems that you’ve been living two lives. One life, you’re Thomas A. Anderson, program writer for a respectable software company. You have a social security number, pay your taxes, and you… help your landlady carry out her garbage. The other life is lived in computers, where you go by the hacker alias “Neo” and are guilty of virtually every computer crime we have a law for. One of these lives has a future, and one of them does not.

(The Matrix, 1999, 00:17:54)

Den tydliga avgränsningen mellan dessa två liv kan jämföras med de transpersoner som upplever att de måste välja mellan att leva ett liv i det dolda, eller att komma ut med sin sanna identitet i samhället. Detta kan verka som ett självklart val, men varje transpersons upplevelse och kontext ser olika ut. Den kontext som presenteras i filmen är komplicerad men tyvärr inte ovanlig.

Neo blir förvägrad sitt lagberättigade telefonsamtal av Agent Smith som påpekar “Tell me, Mr. Anderson, what good is a phone call if you’re unable to speak?” (The Matrix, 1999, 00:20:20) varpå Neos mun bokstavligt talat växer ihop. Denna fysiska munkavle representerar, i min transgenderläsning, varje transperson som på ett eller annat sätt blivit tystad för att hen inte rättar sig efter det heteronormativa samhället. Denna tysthetskultur som omger transgender bottnar inte bara i samhällets förtryck utan även inom transpersoner själva, i de tillfällen då transpersoner inte kan eller vet hur de ska uttrycka sin identitet, inte som ett resultat av heteronormen utan på grund av ovissheten i sin egenart.

Vid Mr. Andersons första möte med Morpheus förklarar Morpheus situationen på ett sätt som är av största vikt inom queer- och transteoretiska analyser av The Matrix (1999):

(22)

18

You’re here because you feel something. What you feel you can’t explain, but you feel it. You’ve felt it for your entire life. There is something wrong in the world. You don’t know what it is, but it’s there, like a splinter in your mind, driving you mad.

(The Matrix, 1999, 00:27:07)

Att leva som transperson kan resultera i ångest och andra tunga psykiska besvär (Folkhälsomyndigheten, 2015) innan en själv har insett exakt vad roten till den psykiska ohälsan faktiskt är precis på det sättet som Morpheus beskriver. Användandet av liknelsen “like a splinter in your mind, driving you mad” är något som transpersoner inom HBTQIA+-communities på Reddit uttrycker är en beskrivning av hur barndomen har upplevts. (http://www.reddit.com) I ung ålder är det inte alla som identifierar sig som att de är någonstans på HBTQIA+-spektrat då samhällets normer och förväntningar från födseln bekräftar det tilldelade könet. Detta har beskrivits av transpersoner som om de från tidig ålder visste att någonting inte stämde i uppfattningen av en själv kontra omvärldens uppfattning.

Att motsätta sig de normer som befäster att det tilldelade könet är det “korrekta” könet är inte enkelt. Den verklighet vi lever i är, likt The Matrix, uppbyggd på regler, både metafysiska och kulturella. Med andra ord kan dessa normer, eller sociala och kulturella regler, begränsa könsidentiteten och möjligheten att uttrycka densamma. Denna begränsning kan kännas fängslande och bidrar till reproducering av de normer som verkar i samhället. På samma sätt som naturlagar och normer styr människors liv i verkligheten styrs karaktärerna i filmen av The Matrix. Ett program som är uppbyggt på mänskliga förväntningar, det vill säga normer.

Morpheus: The Matrix is everywhere. It is all around us. Even now, in this very room. You can see it when you look out your window or when you turn on your television. You can feel it when you go to work… when you go to church… when you pay your taxes. It is the world that has been pulled over your eyes to blind you from the truth.

Neo: What truth?

Morpheus: That you are a slave, Neo. Like everyone else you were born into bondage. Into a prison that you cannot taste or see or touch. A prison for your mind.

(The Matrix, 1999, 00:27:44)

Att lyfta denna replik för vidare diskussion i ett klassrum kan belysa flera aspekter av transgender. Att känna sig tvingad in i det tilldelade könet kan argumenteras vara som att vara fängslad. Genom analys av replikutbytet kan existensen av normer som system i samhället ifrågasättas: var återfinns

(23)

19

de, hur påverkas vi som individer av dem och ifall medvetenhet om dessa normer i sig kan vara ett sätt att bryta reproduceringen av samhälleliga, begränsande normer.

Första gången Neo blir uppladdad i ett datorprogram som en fri människa konfronteras han med den skrala verklighet som inte alls stämmer överens med den verklighet han trodde att han hade levt i. Detta för in diskussionen på vad som är verklighet och hur verklighet ska definieras varpå Morpheus svarar “What is real? How do you define ‘real’? If you’re talking about what you can feel, what you can smell, what you can taste and see, then ‘real’ is simply electrical signals interpreted by your brain”. (The Matrix, 1999, 00:40:14) Att definiera vad som är verkligt och reellt är alltså subjektivt, vad vi uppfattar som verkligt är det som är verkligt.

Å ena sidan kan detta ses som en bekräftelse på att det som vi kan känna, lukta, smaka och se är det enda som påvisar vilket kön någon tillhör, det vill säga att en persons utseende och det tilldelade könet överensstämmer i betraktarens ögon. Men å andra sidan kan det ses som en bekräftelse på att verkligheten faktiskt är subjektiv och att vår egen uppfattning om oss själva påverkar könstillhörighet. Det Morpheus säger kan tolkas som att det är obetydligt vad för slags signaler nerver skickar till hjärnan eftersom dessa sinnesintryck bara är fragment av verkligheten och inte hela sanningen.

The Matrix (1999) lyfter inte bara fram aspekter med transgender som en transperson själv

måste förlika sig med. I ett större perspektiv finns det även scener som anspelar på samhällelig problematik som transpersoner möter i sin vardag, transfobi. Detta gestaltas i ett av de träningsprogram som de frikopplade har tillgång till. I scenen rör sig Morpheus och Neo genom en anonymt klädd folkmassa som skyndar åt motsatt håll. Bara det faktum att Morpheus och Neo rör sig mot strömmen kan anspela på hur ensamt det kan vara att leva som transperson men även de motgångar som transpersoner dagligen möter.

Morpheus: The Matrix is a system, Neo. That system is our enemy. But when you’re inside, you look around, what do you see? Businessmen, teachers, lawyers, carpenters. The very minds of the people we are trying to save. But until we do, these people are still a part of that system and that makes them our enemy. You have to understand, most of these people are not ready to be unplugged. And many of them are so inured, so hopelessly dependent on the system, that they will fight to protect it.

(The Matrix, 1999, 00:56:37)

The Matrix, det kodade systemet av normer som styr vårt samhälle, reproduceras av alla som lever i det. Vissa kan se bortom de begränsande normerna som cis-normativiteten innebär, men långt ifrån alla har kommit dit. Det är de människor som är så inrutade i cis-normativiteten som kan komma att

(24)

20

på ett eller annat sätt diskriminera eller döma ut en transperson, endast för att hen inte anpassar sig efter vad som anses vara normalt.

Om kön görs på det sätt som Judith Butler beskriver så innebär detta att kön är en konstrukt. Det biologiska könet som ens fysiska person uppvisar behöver inte innebära att det biologiska könet är det kön som en person konstruerar. Detta innebär att det biologiska könet är endast en normativ konstrukt som inte i sig har något genusuttryck.

Potential: Do not try and bend the spoon. That’s impossible. Instead… only try to realise the truth. Neo: What truth?

Potential: There is no spoon. Neo: There is no spoon?

Potential: Then you’ll see, that it is not the spoon that bends, it is only yourself.

(The Matrix, 1999, 01:11:43)

När Neo besöker Oraklet blir han hänvisad till att vänta med de Prekognitiva (Engelska: Potentials), de som potentiellt kan bli det nästa Oraklet. Neo intresserar sig särskilt för ett av barnen som kan böja skedar med sin tankekraft. Ur ett queerteoretiskt perspektiv kan en utläsa att kön i sig inte existerar, det är bara individen som konstruerar sitt kön. Detta kan utläsas när den Prekognitiva förtydligar att det inte är skeden, det vill säga individen, och dess förmåga att påvisa kön, utan det är individen som har möjligheten och förmågan att konstruera sitt kön.

Det är dock inte bara de Prekognitiva som har en inverkan på Neo och hur han betraktar sig själv under sitt besök hos Oraklet. Oraklet, som gestaltas av en svart, moderlig, kvinna som bakar kakor, ger Neo de råd som - i en queeranalytisk läsning - kommer att komma förändra hans syn på kön.

You know what that means? It’s Latin. *pekar mot en tavla med inskriptionen Temet Nosce* It means “know thyself”. I wanna tell you a little secret. Being The One is just like being in love. No one needs to tell you you are in love, you just know it, through and through… Balls to bones.

(The Matrix, 1999, 01:14:05)

Precis som att vara kär så kan ingen annan berätta för dig vilket kön du har. Det kön som en identifierar sig med, oavsett om det är binärt, icke-binärt eller utanför all könsfördelning, är det bara en själv som kan veta. Vidare är ens könsidentitet, precis som kärlek, föränderlig. Att Neo inte insett detta kan betyda att han inte är helt redo för att slutföra transformeringen ännu. Men Neo får reda på att detta

(25)

21

är det nästa steget i hans transformering, han börjar inse att det bara är han själv som känner till sitt sanna kön vilket ger honom fler verktyg att kunna acceptera sig själv och göra sitt kön på sitt eget sätt och inte utefter normerna i samhället.

Det som börjar som ett personligt möte i The Matrix med Oraklet har dock ett annat utfall än vad som kan förväntas. Det är efter detta möte som filmens peripeti infinner sig. Besättningen, som återvänder till huset de anlände i när de kopplas upp mot The Matrix blir omringat av SWAT-poliser samt Agenter som dessutom klipper av telefonledningarna, det enda sättet besättningen har att ta sig ut ur The Matrix till verkligheten. I en kaotisk serie av händelser blir Morpheus tillfångatagen av Agenterna, Mouse blir ihjälskjuten och Cypher lyckas ta sig iväg från den övriga besättningen så att de inte ska förstå att det är han som har avslöjat för Agenterna var Morpheus och hans besättning kommer befinna sig. Cypher lyckas ta sig ut ur The Matrix, anfaller Tank och dödar både Switch och Apok genom att döda deras kroppar i verkligheten när deras sinnen är uppkopplade mot The Matrix. Tank lyckas till slut koppla ned Neo och Trinity som genast bestämmer sig för att koppla upp sig mot The Matrix igen för att frita Morpheus. Uppdraget verkar innebära en garanterad död för Neo, men det stoppar honom inte. Det är just denna räddningsaktion som får honom att verkligen ta steget in i sin nya, korrekta identitet. Efter att Neo och Trinity lyckats rädda Morpheus förtydligar han en tanke hos Neo som inte varit konkret tidigare. “Neo, sooner or later, you’re going to realize just as I did. There’s a difference between knowing the path, and walking the path”. (The Matrix, 1999, 01:52:04) Bara för att en vet vilket kön en identifierar sig som är inte det samma sak som att faktiskt göra det kön som en tillhör.

Tank informerar dem per telefon att det finns en telefonkiosk nere på en tunnelbaneperrong de kan använda sig av för att komma tillbaka till verkligheten. Både Morpheus och Trinity lyckas komma ut, men Neo har inte samma tur. Han blir istället anfallen av Agent Smith, grindvakten (i det engelska uttrycket Gatekeepers mening) som representerar de cispersoner som vägrar erkänna HBTQIA+-personers identitet, sexualitet och kön. Neo väljer att inte fly utan att stanna och slåss för sin nya identitet. Genom transfobi, som att konsekvent använda en transpersons dödnamn, det forna namn Neo längre inte identifierar sig med, försöker Agent Smith förminska Neo och döda den nya identiteten som Neo har konstruerat.

Agent Smith: You hear that Mr. Anderson? That is the sound of inevitability… it is the sound of your death… Goodbye, Mr. Anderson.

Neo: My name… is Neo.

(26)

22

Scenen i sin helhet representerar - i denna queeranalytiska läsning - den transfobi som existerar i samhället, vilket kommer analyseras djupare i scenografin. Men just det faktum att Agent Smith konsekvent använder Neos dödnamn, inte bara i den här scenen utan genom hela franchisen, påvisar ett stort samhällsproblem. Transpersoner blir inte accepterade av en stor del av cis-samhället, vilket orsakar många allvarliga psykiska problem som i 36 procent av fallen utfaller i ett självmordsförsök. (Folkhälsomyndigheten, 2019)

Att Neo svarar “My name… is Neo” innebär, som nämnt, att han nu har accepterat sin identitet och lämnat Mr. Anderson bakom sig. Att acceptera sitt kön på detta sätt förändrar Neos inställning till bemötandet av världen. Han flyr från scenen och lyckas ta sig till en telefon som kan koppla ned honom från The Matrix. Men innan han når fram till den hinner Agent Smith skjuta ihjäl honom. Trots detta vaknar Neo till liv igen.

Tank: How?

Morpheus: He is the One.

(The Matrix, 1999, 02:05:29)

Genom att bryta normerna och lyssna till sig själv har Neo lyckats transformera sig från Mr. Anderson till den han egentligen identifierar sig som. Morpheus svar på Tanks fråga visar på den kraft en accepterande familj kan ha och hur betydelsefull den kan vara för en transperson.

I den avslutande scenen får vi se Neo i en telefonkiosk där han berättar för världen, för de som styr simulationen, att det normativa regelverk som styr hur personer får göra kön ska uppluckras.

I know you’re out there. I can feel you now. I know that you’re afraid. You’re afraid of us. You’re afraid of change. I don’t know the future. I didn’t come here to tell you how this is going to end. I came here to tell you how it’s going to begin. I’m going to hang up this phone, and then I’m going to show these people what you don’t want them to see. I’m going to show them a world without you, a world without rules and controls, without borders or boundaries. A world where anything is possible. Where we go from there is a choice I leave to you.

(The Matrix, 1999, 02:07:57)

När scenen läses ur ett queeranalytiskt perspektiv kallar Neo här till en transrevolution. Likt tidigare revolutioner som siktat mot att förändra status quo, så som #metoo där människor världen över började publicera sina berättelser om när de blivit utsatt för någon form av sexuellt övergrepp i ett försök att bryta tystnadsnormen, måste det börja med ett första kliv. Någon måste ta klivet ut i ljuset,

(27)

23

erkänna sin egen identitet inför sig själv och för andra, då samtal och öppenhet är det enda sättet att förändra förlegade normer som inte längre passar i vårt samhälle. Men det Neo säger gör det också tydligt att detta är en gemensam process. Han kommer kunna visa världen att en inte måste identifiera sig med det kön en blev tilldelad vid födseln, men det är det övriga samhällets ansvar att förvärva informationen och förändra sina värderingar därefter.

Genom att lyfta dessa repliker och använda dem som diskussionsunderlag i klassrummet kan frågor om normer, samhället, identitet och auktoritet behandlas, inte bara på ett abstrakt sätt utan konkret och handfast. I många av exemplen framkommer tydligt att kön är en konstrukt och något som varje individ gör själv. Det blir även tydligt att de möjligheter vi har att göra kön begränsas av de normer som är fastställda i samhället. Men det är också just dessa begränsningar som gör det möjligt att bryta mot cisnormativiteten för att utveckla oss själva och samhället.

Genom en queerteoretisk analys av replikerna så kan även textens didaktiska potential belysas. I textutdragen, det vill säga replikerna, kan en uttyda de motstridiga ideologierna och normerna i samhället när det kommer till queerhet och transgender. Det finns tydliga referenser till olika stigman och negativa normer i samhället som påverkar transpersoner på en individnivå, så som att bli kallad vid sitt dödnamn. I motsats till detta så påvisar även flera av replikerna den acceptans och det välkomnande som finns i en vald familj, som när Morpheus bekräftar för Neo att hans känsla att något inte stämmer i världen, och med honom själv, inte bara är inbillning.

Användandet av dessa repliker, eller repliker som eleverna själva väljer ut att analysera, som grund till ett symmetriskt samtal kan alltså skapa en möjlighet till individuell utveckling av sin egenart men även en djupare förståelse och empati för sina medmänniskor. Dessa samtal är då centrerade kring texten, på så sätt kan det administreras på samma sätt som ett boksamtal. Detta ger eleverna möjlighet att sätta in texten i sin kontext men även en möjlighet att kontextualisera texten i sin egen föreställningsvärld, något som Nussbaum (1997) hävdar är en av det viktigaste faktorerna när det kommer till personlig utveckling till följd av skönlitteratursläsning.

5.2 Scenografi

De scenografiska valen i The Matrix (1999) har en stor betydelse för hur filmen kan utmärka sig queerteoretiskt. Med hjälp av manuset kan en uttyda ytterligare symbolism som stödjer en queer läsning då beskrivningen i manuset ger mer information än vad som till slut visas. Andra scenografiska val som kan läsas ur ett queerperspektiv är inte lika detaljinriktade men icke desto mindre viktiga.

(28)

24

Vi får inte veta mycket om det liv Neo lever innan han frigörs från The Matrix. På sin fritid lever han som hackern Neo i en liten studiolägenhet som är överbelamrad med sladdar, teknik, datorer och diverse verktyg. I en kort interaktion med en vän som kommer för att köpa en diskett av Neo som antas innehålla något olagligt program, får vi se det gömställe Neo använder för det han inte vill att allmänheten ska veta om. Det är en bok vars sidor blivit utskurna så att den fungerar som en låda. Boken i fråga är Simulacra and Simulation (1983) av Jean Baudrillard. Boken är en filosofisk avhandling som undersöker förhållandet mellan verkligheten, symboler och samhället och dess påverkan på kultur och hur vi som människor konstruerar en gemensam existens. Detta talar för att vi som samhälle är med och konstruerar kön när vi blir påverkade av verkligheten, symboler och samhälle, även om det är en högst individuell process.

När Neo anländer vid det förfallna huset där han möter Morpheus för första gången får vi i manuset reda på att Trinity leder Neo till den 13:e våningen, rum 1313. (The Matrix, manus, 1998:26) Siffran 13 har många olika betydelser och har länge ansetts vara ett mystiskt nummer med vissa inneboende krafter. I The Matrix (1999) finns det dock fog för att se våning 13, rum 1313, som en symbol för det 13:e tarotkortet, Döden. I motstånd till vad detta tarotkort ofta antas innebära, finns det en mer hoppfull tolkning än ond, bråd död. Döden i en tarotlek representerar mycket sällan en människas frånfälle, utan snarare en slags spirituell transformation, förändring och en nystart. Kortet brukar även anses vara en uppmaning till att lämna ett liv bakom sig, men även att slutet måste uppmärksammas och sörjas. (Sharman-Burke, Greene, 1986:61)

Detta går i ton med hur en transformering kan te sig. Att lämna sitt tilldelade kön och transformera till ens rätta kön är en slags död av den forna individen, för att kunna pånyttfödas som en annan person. Det är på grund av detta som transpersoners tidigare namn kallas för dödnamn. Denna pånyttfödelse gestaltas tydligare i hur det faktiskt går till när Neo frigörs från The Matrix för första gången. Med ett ryck vaknar han till liv naken och sårbar i en slags kuvös, en av miljontals på det fält där AI-maskinerna odlar människor för energi. Scenen ger ett starkt intryck av att Neo är den enda som lyckats ta sig ur dvalan, den enda som lyckats bryta sig loss från den reglerade världen som fängslat honom.

De tunnlar som skeppet Nebuchadnezzar måste manövreras genom i verkligheten för att undkomma AI-robotarna är förrädiska, samtidigt som det är det enda sättet att hitta platser där det är säkert nog att koppla upp sig mot The Matrix. Dessa tunnlar, före detta kloaker och servicetunnlar för de utbredda maskin-städerna på ytan, är mörka, trånga, farliga, fyllda av fiender och det labyrintiska upplägget bäddar för osäkerhet. Att navigera i dessa tunnlar är inte bara farligt utan även otroligt svårt vilket kan jämföras med det identitetssökande transpersoner ofta genomgår.

Figur

Updating...

Relaterade ämnen :