Barn-unga-samhälle
Examensarbete i Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Bilden av barnet
En diskursanalys av hur barn konstrueras på
förskolors hemsidor
The image of the child
A discourse analysis of the construction of children on preschools
homepages
Petra Sundin
Pernilla Evans
Förskollärarexamen, 210 högskolepoäng Handledare: Carolina Martinez Datum för opponering: 2016-05-30 Examinator: Laid Bouakaz
Förord
Efter att ha skrivit ett antal arbeten tillsammans bestämde vi oss för att även skriva examensarbetet tillsammans. I skrivandet känner vi att vi kompletterar varandra; vi ändrar varandras meningar och omformulerar varandras tankar. Vi till tacka varandra, texten hade inte blivit densamma om vi inte gjort allt arbete med alla delar tillsammans. Vi vill också tacka vår handledare som kommit med feedback och kloka tankar som möjliggjort ett mer genomtänkt arbete. Våra familjer och vänner förtjänar ett stort tack för att de stöttat oss och hindrat oss från att ge upp. Sist men inte minst vill vi tacka alla röda sköna soffor på Malmö Högskola, där vi har spenderat ett stort antal timmar skrivande och reflekterande.
Abstract
Denna studie tar sin utgångspunkt i synsättet att barndomen är socialt konstruerad (jmf. James m.fl. 1998). I fokus är förskolans verksamhetsområde och hur idealbilden av barn framställs på förskolors hemsidor. Detta undersöker vi genom att studera 16 olika förskolors hemsidor med Faircloughs (2010) kritiska diskursanalys. Studiens syfte är att undersöka och få en ökad förståelse för idealbilden av barn inom förskoleverksamheten. Frågeställningarna handlar om hur barnen beskrivs på hemsidorna och hur idealbilden konstrueras. I teorin och den tidigare forskningen redogörs för ett antal existerande samhälleliga och kulturella konstruktioner av barn. Dessa konstruktioner ligger sedan till grund i analysen där vi utkristalliserar åtta olika diskurser kring barn och barndom som blir synliga på förskolornas hemsidor. Idealbarnet som blir synligt utifrån dessa diskurser är ett barn som är kompetent från födseln, är mycket ute i naturen, leker och lär samtidigt och som känner sig tryggt. Det är även ett barn som är naturligt nyfiket, är delaktig och medbestämmande i förskolans verksamhet, lär i sampel med andra och utvecklar sitt språk och sin kulturkompetens i förskolan.
Innehållsförteckning
1. Inledning...6 Syfte...7 Frågeställningar...7 Upplägg...7 2. Tidigare forskning...8Tidigare forskning baserade på hemsidor...8
Barnsynen inom förskolan idag...8
3. Teori...11
Socialkonstruktivism...11
Samhälleliga konstruktioner av barn...12
Rousseau och det naturliga barnet...14
Diskurs...14
Ideal...15
4. Metod...16
Diskursanalys som metod...16
Hemsidan som material...17
Etiska överväganden...18
Urval och avgränsning...18
Analysprocess...19
5. Analys...21
Förskolans beskrivningar av barn...21
Barnet som varande och blivande...21
Barnet och naturen...23
Leken och lärandet...24
Det trygga barnet...26
Det nyfikna barnet...27
Det medbestämmande barnet...28
Det samspelta barnet...29
Barnets språk och kultur...30
6. Diskussion och slutsats...34 Slutsats...36 Metoddiskussion...37 Vidare forskning...37 7. Referenslista...38 8. Bilaga: Urval...41
1. Inledning
Samhället är i ständig förändring och vad vi ser som idealiskt nu är inte samma som för några decennier sedan, något som även gäller synen på barn. Fennefoss och Jansen (2009) förklarar att under de senaste 25-30 åren har synen på vad barn är och vad barn kan förändrats och menar att en ny epok har inletts. James m.fl. (1998) för ett liknande resonemang och menar att ett nytt paradigm har inletts när det kommer till synen på barn och förklarar hur barn idag ses som socialt konstruerade, ett synsätt som enligt författarna är en relativt ny syn på barndom (ibid.). Genom att studera hur barn konstrueras i vårt samhälle blir det möjligt att få en ökad förståelse för dagens idealbild av barn. James m.fl. (1998) fortsätter med att beskriva hur barndom inte existerar i en bestämd form utan är beroende av bland annat de samhälleliga strukturerna. Halldén (2007) i sin tur menar att barndomens utformning säger något om samhället och när barndom studeras, studeras samtidigt samhället. Dessa två synsätt gör att en konstruktion på båda hållen blir synlig; synen på barndom utformar samhället, och samhället konstruerar barndom. Detta är en spegling åt båda hållen som blir intressant att studera ur ett diskursanalytiskt perspektiv.
Fennefoss och Jansen (2009) beskriver hur barns förutsättningar att lära påverkas av den miljö och de relationer som de är en del av. Detta är en viktig synpunkt som har en inverkan på konstruktionen av barndom, speciellt eftersom barn i dag, i vårt samhälle, spenderar en stor del av sin tid i förskolan. Tallberg Broman (1995) beskriver hur barns uppväxtvillkor har förändrats, där vårt sätt att leva idag med arbetande föräldrar och urbanisering har förändrat barns vardag. Tillsammans med urbaniseringen har det vuxit fram ett professionellt fält för vård, omsorg och pedagogik, däribland förskolor som ytterligare förändrat barns vardag. Denna omfattande förändring har betydelse för hur barns uppväxt ser ut (ibid.). Således finns det orsaker till att dagens syn på barndom ser ut som den gör idag och att uppfattningen kring barn och barndom har förändrats.
Halldén (2007) beskriver förskolans historia och hur behovet av barnomsorg växte när mödrar började förvärvsarbeta på 1960-talet. Med detta tog framväxten av förskolorna fart på riktigt i Sverige. Halldén (2007) skriver också att förskolorna växte fram som speciella platser för barn trots att dessa platser är skapade av vuxna. Till detta finns en speciell yrkeskår, bestående av förskollärare, pedagoger och barnskötare, som ska förverkliga ”den goda barndomen” (ibid:58). Dessa förväntningar menar vi ger denna yrkeskår och verksamhet en väldigt betydande roll kring dagens rådande barnsyn och skapandet av idealbilden av barn. Fennefoss och Jansen (2009:22) skriver: ”De föreställningar vi har om barn påverkar hur vi förhåller oss till barnen och vilka förväntningar vi har på dem”. Detta visar förskolans betydelse, där föreställningar påverkar hur personalen förhåller sig till
barnen samt vilka förväntningar som finns på barnen. Genom att studera idealbilden av barn, kan dessa föreställningar och förväntningar bli synliga och bidra till en ökad förståelse för hur idealbilden av barn ser ut och hur denna syn konstrueras inom förskolans verksamhetsområde. En ökad förståelse kring idealbilden av barn kan för oss som blivande förskollärare även bidra till ett mer reflekterande tankesätt och påverka vår medvetenhet kring hur barndom konstrueras.
Vi har genom efterforskning upptäckt att de flesta förskolor i Sverige har en hemsida eller en egen flik på kommunens hemsida. På dessa hemsidor/flikar brukar förskolorna beskriva sina avdelningar och hur de arbetar inom sin verksamhet. Med anledning av detta blev vi intresserade av att titta närmare på vad som verkar viktigt för de olika förskolorna att lyfta fram samt på vilket sätt barnen beskrivs. Vi ser det som rimligt att anta att förskolor på sina hemsidor vill ge en positiv bild av sig själva. Därför kan hemsidornas innehåll och använda begrepp ge en tydlig indikation kring vad förskolan ser som idealistiskt och vad de vill sträva efter. Med detta arbete hoppas vi kunna få en uppfattning om dagens barnsyn och hur idealbilden av barn ser ut inom förskolans fält idag.
Syfte
Studiens syfte är att undersöka och få en ökad förståelse för idealbilden av barn inom förskoleverksamheten genom att analysera förskolors hemsidor.
Frågeställningar
På vilket sätt beskrivs barnen, vad lyfts fram och vilka begrepp om barn används på förskolornas hemsidor?
Hur konstrueras idealbilden av barn och barns lärande på förskolors hemsidor och hur speglar detta vidare samhälleliga och kulturella diskurser kring barn och barndom?
Upplägg
Studien tar sin utgångspunkt i barnsynen och idealbilden av barn, vilket framkommit i inledningen, där även studiens syfte och frågeställningar presenterats. I nästa kapitel diskuteras studiens tidigare forskning kring barnsyn och idealbilden inom förskolan, för att sedan övergå i studiens teoretiska utgångspunkter och våra centrala begrepp. Därefter presenterar vi arbetets metod som tar sin utgångspunkt i Faircloughs (2010) kritiska diskursanalys. Sedan presenterar vi vår analys, som övergår i våra slutsatser där studiens syfte och frågeställningar besvaras.
2. Tidigare forskning
Denna studie behandlar idealbilden av barn så om den framställs på förskolors hemsidor. I vår forskningsgenomgång vill vi ge en bild av den tidigare forskning som finns om synen på barndom inom förskolan idag. Vi har valt bort studier där andra ämnen varit i fokus, exempelvis fostran och där inte själva konstruktionen av barndomen blivit synlig. I vår litteraturgenomgång har vi valt att begränsa oss till studier som antingen är utförda på hemsidor, alternativt som berör barnsynen, konstruktionen av barn eller idealbilden av barn inom förskolans verksamhetsområde.
Tidigare forskning baserade på hemsidor
Vi har under vår litteraturgenomgång hittat en del forskning som behandlar vårt område. Däremot är det mesta av denna forskning gjord ute i verksamheten på förskolor. Det fokus som saknas är således den digitala delen av förskolans verksamhet (dvs. hemsidorna). Vid efterforskning har vi endast funnit en studie som tidigare gjorts utifrån hemsidor. Denna studie gäller dock friskolor, och inte förskolor. Studien är skriven av Brenmalm (2009) som ett examensarbete vid Högskolan i Halmstad. I studien har Brenmalm (2009) skrivit om hur elev- och läraridentitet konstrueras på tre svenska friskolors hemsidor. Han kommer bland annat fram till att konstruktionen av elevidentitet bygger på beskrivningar av eleven som ansvarstagande, kunskapshungrande och målmedveten. Det främsta som Brenmalms (2009) studie har gemensamt med vår är att båda utförs på hemsidor och att båda har ett perspektiv på konstruktionen av barn (i detta fall elever).
Barnsynen inom förskolan idag
Ur ett internationellt perspektiv har vi funnit en studie som rör idealbilden av barn, samt dagens barnsyn. Studien är skriven av Rutanen m.fl. (2013) och heter What is Best for the Child? Early
Childhood Education and Care for Children under 3 Years of Age in Brazil and in Finland. I studien
har författarna jämfört dokument från Finland och Brasilien som berör mindre barn, där barnkonventionen från 1989 inkluderas. I studien beskriver författarna hur tidig barndomsutbildning och omsorg är beroende av geografi, historia och social kontext. Studien visar att de diskursiva praktikerna som berör området är komplexa och att det finns kulturella skillnader mellan ”barnets bästa” som artikel tre i barnkonventionen berör (Barnkonventionen, 2009). Rutanen m.fl. (2013) beskriver att de valt att jämföra Finland och Brasilien eftersom de representerar två väldigt skilda politiska och historiska kontexter. I studien kommer de fram till att i Brasilien presenteras barns behov som organiska, biologiska basbehov. Det finns också en ny uppfattning i Brasilien att barn ses som
subjekt och medborgare med rätt till socialt deltagande. Rutanen m.fl. (2013) förklarar vidare att i Finland framhålls barns sårbarhet och barns rätt till en säker uppväxt där utveckling och lärande/kunskap sammanlänkas med en säker och hälsosam miljö med ett brett utbud av aktiviteter för barnen. Finlands dokument visar även på barns rätt att komma till tals, utifrån deras ålder och mognad. I båda länderna ses barn som subjekt och aktörer i sitt vardagsliv. Som en slutsats kommer författarna fram till att denna kontext gör att de professionellas roll har gått från att vara ett substitut för modern, till att bemästra omsorg, utbildning och lärande (ibid.).
Tullgren (2003) har vid Malmö Högskola skrivit doktorsavhandlingen Den välreglerade friheten: Att
konstruera det lekande barnet. Avhandlingen tittar på lek ur ett konstruktivistiskt perspektiv. Fokus i
avhandlingen är vilka ”sanningar” som finns om barn och lek inom förskolan samt hur dessa konstruktioner kommer till uttryck i leken på förskolor. Tillvägagångssättet i denna studie är videoobservationer, intervjuer med barn och intervjuer med pedagoger. Tullgren (2003) hittar tre teman som handlar om: Att barn leker som handlar om normen kring det fria, aktiva och utvecklande barnet. Vad barn leker som handlar om normen kring det vackra, nyttiga och lärorika. Hur barn leker, som handlar om normer för regler som ordning och gemenskap i leken. I samtliga av dessa sker styrning från och till av pedagoger. I sina slutsatser förklarar Tullgren att:
I styrningen av leken verkställs idéerna om den framtida människan och det framtida samhället. Där skapas också det ”normala” barnet med den ”normala” barndomen. Leken, som anses vara barns fria uttrycksmedel, regleras hårt så att det som kommer till uttryck är sådant som kan anses vara normalt för barn.
(Tullgren 2003:122)
I citatet relaterar Tullgren (2003) leken till styrningen som sker från pedagogernas håll, till hur barnet konstrueras utifrån idéer om den framtida människan och samhället. Studien visar också hur det ”normala” barnet och den ”normala” barndomen skapas i leken, där begreppet kring det normala går att sammanlänkas med idealet. Idealet är enligt vår definition det eftersträvansvärda, vilket går att koppla till normen. Detta kan i sin tur relateras till vad som anses ”normalt”.
Bjervås (2011) har vid Göteborgs universitet disputerat inom pedagogik. Avhandlingen är en diskursanalys som undersöker hur det samtalas om barn inom pedagogisk dokumentation som bedömningspraktik i förskolan. Studien berör dagens barnsyn inom förskolan och syftet är att ”granska hur lärare under gemensamma planeringssamtal talar om förskolebarn med utgångspunkt i sina egna dokumentationer” (Bjervås, 2011:22). Frågorna berör bland annat hur lärare talar om pedagogisk dokumentation samt hur förskolebarn framträder och bedöms i dokumentationen.
Metoden Bjervås (2011) har använt sig av är diskursanalys med material hon har samlat in på två förskolor under ett år, där hon varit närvarade vid planeringstillfällena. Resultatet visar bland annat att diskursen om det kompetenta barnet har en stark hållning i samtalen, där lärarna ger uttryck för vissa speciella förmågor hos barnen. Studien visar också att lärarna lägger stor vikt vid att skapa bra förutsättningar för barns lärande och utveckling inom förskolans verksamhetsområde (ibid.). Andra resultat rör mer den pedagogiska dokumentationen som verktyg, och är inte relevant för vår studie. Johansson och Samuelsson (2007) skriver om samspelet mellan lek och lärande. Kring detta har författarna gjort en studie, där de följt verksamheten i bland annat förskolan. Syftet är att titta på lek och lärande och relationerna mellan dem. Utifrån dessa ämnen har författarna utkristalliserat två diskurser. Den första kallar de skoldiskurser som handlar om sammanhang där lärande är den dominerande diskursen. Detta ger förväntningar på verksamhetens innehåll. Dock verkar lärares förhållningssätt sätta lek och kreativitet i fokus. Att leken är central verkar vara den allmänna uppfattningen bland lärarna i författarnas studie. Den andra diskursen kallas för en utvecklingsdiskurs som poängterar lekens utvecklande kraft. Flera lärare i studien tycker att barn lär sig i leken, utifrån denna kunskap kommer författarna fram till att det finns en relation mellan lek och lärande (ibid.). Efter att ha gått igenom vad som tidigare skrivits inom området upplever vi att det finns mer att utforska. Vi vill ge mer tyngd och mer forskningsunderlag åt hur idealbilden av barn konstrueras och hur detta speglar de samhälleliga och kulturella diskurserna kring barn och barndom. Det vi vill uppnå med denna studie är att ge en ny infallsvinkel genom att studera förskolors hemsidor, vilket kan ge ytterligare perspektiv och ökad förståelse kring dagens samhälleliga barnsyn och idealbilden av barn.
3. Teori
Vår analys kommer att genomföras med ett diskursanalytisk tillvägagångssätt. Winther Jørgensen och Phillips (2000) skriver att diskursanalysen går att använda på de flesta områden men inom bestämda teoretiska ramverk. För att kunna genomföra denna studie på ett så genomtänkt sätt som möjligt har vi valt att inrikta oss på socialkonstruktivismen. Winther Jørgensen och Phillips (2000) presenterar tre möjliga angreppssätt inom diskursanalys som alla utgår ifrån socialkonstruktivismen. Det angreppssätt som vi utgår ifrån är den kritiska diskursanalysen, så som den framställs av Norman Fairclough (2010), vars tillvägagångssätt vi kommer att beskriva i metoddelen. Här i teorin börjar vi med att diskutera begreppen ”diskurs” och ”ideal” för att försöka ge en tydligare bild av vad vi menar med dessa begrepp. Efter att vi definierat dessa, för vår studie betydelsefulla begrepp, kommer vi att förklara grundtanken bakom socialkonstruktivism och motivera varför socialkonstruktivismen är en lämplig teori att tillämpa på vår studie. Sedan övergår vi till att presentera mer specifika samhälleliga konstruktioner av barn. Vi kommer även titta på Rousseaus tankar om det naturliga barnet.
Diskurs
Bergström och Boréus (2012) menar att begreppet diskurs kan ha olika innebörder. Fairclough (2010) och hans kritiska diskursanalys definierar diskurser som social praktik för talandet och skrivandet. Diskursanalysen betonar starkt språkets betydelse och det finns en relation mellan diskurs och text där en diskurs är det som upprätthåller den rådande sociala strukturen. Enligt den kritiska diskursanalysen är diskurser hur språket regelbundet utnyttjas och att det är sociala sammanhang som formar språket. Inom den kritiska diskursanalysen finns även ett konstruktivistiskt synsätt, där det i diskurser konstrueras olika identiteter (Bergström & Boréus, 2012). Winther Jørgensen och Phillips (2000) framhäver hur diskurser är socialt konstruerade och bidrar till att forma och omforma sociala strukturer samtidigt som de speglar dem och bidrar till att de upprätthålls. Således är diskurser starkt kopplade till socialkonstruktivismen eftersom diskurser konstrueras och upprätthålls genom språket. Börjesson och Palmblad (2007) förklarar att så fort språk används och någonting namnges har verkligheten konstruerats, vilket innebär att språket har en påverkan på världen. Inom diskursanalysen är det därför intressant att titta på hur förståelsen av världen blir till. Diskurserna är därför centrala eftersom de representerar språket. Börjesson och Palmblads (2007:13) definition av begreppet diskurs är att "det är ett bestämt sätt att tala om och förstå världen". Eftersom språket påverkar världen, påverkar det även barnsynen och idealbilden av barn. Diskursanalysen ser vi därför som en bra möjlighet för att få en förståelse för hur bilden av barnet skapas och språkligt blir till.
Ideal
Idealet är enligt vår definition de eftersträvansvärda, dock kan idealbilden av barn ses utifrån olika dimensioner. Halldén (2007) skriver hur debatten kring barn och barndom innefattar olika ideal som säger emot varandra. Utifrån detta uppfattar vi det som att olika områden kan belysas på olika sätt på förskolors hemsidor och på så sätt skapa olika ideal. Halldén (2007) menar att bilden av barnet kan existera utan att det finns någon kontakt med det verkliga barnet. Hon beskriver att idealet är ett barn som får de resurser som det behöver samtidigt som det ligger en massa förväntningar på föräldrarna, vilket gör det utmanande att uppnå idealet. Bilden av barnet framstår olika beroende på vilket område som står i fokus. Ett barnperspektiv innebär enligt Halldén (2007) att vissa egenskaper hos ett barn kommer att lyftas fram som betydelsefullt inom barnperspektivet. Detta i sin tur gör att andra egenskaper hos ett barn kommer att ses som mindre viktiga och därför inte ges lika mycket uppmärksamhet. I detta arbete vill vi titta på vilken idealbild som skapas beroende på vilka begrepp och egenskaper hos barnet som lyfts fram på förskolornas hemsidor och vilka diskurser som blir synliga. Fennefoss och Jansen (2009) förklarar att idag, utifrån all forskning som finns, ses barn som kompetenta, sociala, aktiva och involverade redan från början, vilket skulle kunna vara en syn som baseras på idealet.
Socialkonstruktivism
Det finns ett gemensamt drag inom socialkonstruktivismens olika angreppssätt och detta är att det är genom språket som människan får tillgång till verkligheten. På detta sätt skapar språket en bild av verkligheten och bidrar till att fortsätta upprätthålla samma verklighet (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Studiens syfte är att undersöka vilken idealbild av barn som förmedlas inom förskoleverksamheten. Vi utgår från att förskolor vill profilera sig på ett positivt sätt på sina hemsidor och därför beskriver barnet utifrån de ideal som finns kring barn och barndom. Utifrån en socialkonstruktivistisk synvinkel blir språket som förskolorna använder sig av ”verkligheten” när det gäller barn och på detta viss upprätthålls en viss bild av idealbarnet. Här blir därför socialkonstruktivismen det mest logiska valet av teori i vår studie.
Winther Jørgensen och Phillips (2000) menar att hur världen förstås och kategoriseras i vardagen inom socialkonstruktivismen är tillfällig, eftersom den är en produkt av hur människan har föreställt sig världen historiskt och kulturellt. Det är i människors vardagliga sociala liv som dessa föreställningar skapas och upprätthålls. Även barnsynen påverkas av hur föreställningar skapas och upprätthålls. Barnsynen i dagens samhälle och bilden av ett förskolebarn är därför också en konstruktion i ständig förändring. Idealbarnet påverkas av den rådande barnsynen och är en produkt
av hur barn förstås och inlemmas i den vardagliga världsbilden. Bilden av barnet förändras således tillsammans med bilden av samhället.
Morrow (2011) skriver om att förstå barn och barndom utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Författaren förklarar att språket vi använder är viktigt för att förstå vad barndom är inom olika kulturella och historiska ramar. Hon menar att hur barndomen upplevs skiljer sig från plats till plats. Morrow (2011) specificerar sociala konstruktioner som något som produceras ständigt i det vardagliga livet där barndomen påverkas av hur vårt samhälle ser ut i vår nutid. Hon förklarar vidare att i vissa ”educational policies”, det vill säga riktlinjer inom utbildning, förstås barn som lärande individer och det viktiga blir därför att barnen ska ta till sig kunskap och utvecklas (ibid.).
Lärandebegreppet har enligt Halldén (2007) en dominans och en särställning. Idag anses individen ha ett livslångt lärande. Detta möjliggör en socialkonstruktivistisk syn på lärande, eftersom synen på lärande är en produkt av vårt samhälle (jmf. Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Vidare tar Halldén (2007) upp hur vi idag gärna kopplar lärande till nyfikenhet. Hon förklarar att nyfikenhet i sin tur är ett begrepp som kan sammanlänkas till det fria barnet och skriver ”Det fria barnet är nyfiket” (ibid:199). På detta vis undviks ”skolifiering” av förskolan och lärandebegreppet blir positivt laddat när det kopplas till ett aktivt och nyfiket barn. I dagens förskolediskurs påpekas att omsorg och lärande hänger ihop. Ett känt begrepp inom detta är educare, som poängterar att omsorg och lärande står i relation till varandra. En av anledningarna till att begreppet har uppstått är att förskollärare vill se sig som en profession och att verksamheten inte ska ses som barnpassning (ibid.).
Samhälleliga konstruktioner av barn
James m.fl. (1998) försöker teoretisera barndom och förklarar hur de ser barndom som ett en del av den tiden vi lever i. Synen på den moderna barndomen har uppstått beroende på samhälleliga, historiska och kulturella kontexter rörande barndom. Detta gör att det finns stora variationer inom barndomen som påverkar hur barn lever och har levt. James m.fl. (1998) förklarar hur folk inom västvärlden vet, inom dagens barnsyn, att barn är naturliga varelser som förr eller senare växer upp. De två kategorierna ”arbete” och ”lek” separeras ofta kraftigt i vuxnas vision. I västvärlden tvingas barn ofta tillbringa mycket av sin tid på institutioner så som förskola och skola (ibid.). James m.fl. (1998) beskriver vidare hur barnsynen idag, i vårt samhälle och vår kultur, betonar barns egna rättigheter att fatta beslut och framhäver betydelsen av att barn ska få ge sitt eget perspektiv en röst. Detta resonemang kan kopplas till demokrati, vilket är ett begrepp som Fennefoss och Jansen (2009:97) belyser och förklarar hur förskolan ses som en ”demokratisk arena”. Författarna förklarar
hur demokrati handlar om olika värderingar, exempelvis lika värde, respekt och tolerans. Detta är något som är knutet till medborgerliga rättigheter och delaktighet. I förskolan existerar ett demokratiperspektiv, där barnen ska få se sig själva som aktiva och deltagande aktörer inom förskolan (ibid.).
Sett ur en historisk kontext förklarar James m.fl. (1998:10) hur de funnit en tidigare diskurs om ”the evil child”, det elaka barnet. I denna syn på barn anses barnen komma till världen med skuld. Här ses det elaka som ett primärt element där de vuxna ska guida barnen och de elaka barnen ska ledas på rätt väg av de vuxna. En annan historisk diskurs, som James m.fl. (1998:13) tar upp är ”the innocent child”, det oskyldiga barnet. Detta synsätt kontrasterar mot synen på det elaka barnet och liknar mycket hur vi idag inom västvärlden ser på barndom. Det oskyldiga barnet ger en romantisk bild av barnet, där barn är naturligt goda. Källan till denna syn på det oskyldiga barnet härstammar ur förväntningar på barn. Det förklaras att barn, enligt detta synsätt, inte har enbart negativa attribut eller är inkompletta personer som bara väntar på att bli vuxna, de är redan någon (ibid.). Författarna presenterar även en rad nya diskurser för förståelsen av barndom. I samtliga av dessa ses barnet som ”being”, som en varande människa. Barnet uppfattas därför som en person med en egen status, ett eget handlande, egna behov och egna rättigheter, helt enkelt en social aktör. Det varande barnet kan förstås i sin egen rätt, där upplevelsen att vara ett barn kan diskuteras (ibid.)
Även Halldén (2007) lyfter begreppet om barnet som varande (being) och skriver att inom den nya barndomsforskningen finns en syn på barnet som varande istället för istället för blivande (becoming). Synen på barnet som varande innebär att barndom är en enskild fas i livet och ska inte bara ses som en väg in i livet som vuxen. Hon beskriver hur barn inte är ”not yets”, utan socialt kompetenta personer. Det varande barnet är en individ som här och nu har något att säga till om. Halldén (2007) förklarar att begreppet barnet som blivande kommer från en tanke om barnet som ofullkomligt. Samtidigt uppfattas den vuxne som färdig och det som barnet ska sträva efter. Barndomssociologins diskussion om barnet som varande innebär att barn betraktas som socialt och kompetent, vilket är motsatsen till barnet som blivande. Inom barndomsforskningen finns det en åsikt om att både vuxna och barn är varande och blivande eftersom vuxna precis som barn utvecklas hela tiden. Halldén (2007) menar att detta är ett uttryck för de samhälleliga och sociala aspekterna och att alla människor är beroende av andra. I och med att även vuxna ses som beroende tonas barnens beroende ner (ibid.).
Brodin och Hylander (1997) skriver om hur Daniel Sterns teori kan användas inom förskolan. Inom förskolan är Daniel Sterns teori relativt känd och Brodin och Hylander (1997) beskriver att teorin handlar om självutveckling, det vill säga hur barn påverkas av olika faktorer i sin utveckling. Dessa
faktorer är arv, biologi, miljö och psykologi i ett samspel (ibid.). Brodin och Hylander (1997) gör sin egen tolkning av Sterns teori för att passa in den i förskolans vardag. Författarna förklarar att det finns forskning som visar på att barn är aktivt kunskapssökande, vilket har lett till en syn att barn betraktas som kompetenta. Personalens uppgift i förskolan blir att uppmuntra barnens kompetens. Författarna förklarar: ”För att barn ska kunna klara sig i den ovissa framtiden behöver de stöd för att utvecklas från kompetenta barn till kompetenta vuxna” (ibid:19). Sett till barnet som kompetent för författarna ett resonemang kring betydelsen av samvaro inom förskolan. Enligt dem skapas det bästa villkoret för lärande när pedagog och barn tillsammans utforska något och får ny gemensam kunskap. Brodin och Hylander (1997) beskriver att ett bra förhållningssätt är att pedagogen utgår från vad barnet visar ett intresse för och vad som väcker engagemang hos barnet. De beskriver vidare att grundläggande samspel är nödvändigt för att få en kontakt med barnen. Utan ett samspel går det inte att få ett barn att lyssna eller förstå, och lärandesituationen missas. Författarna förklarar även att barnet har en vilja och önskan om att behärska nya färdigheter och har därför en medfödd motivationskraft. Strävan att lära sig mer styrs av barnens lust (ibid.). Rutiner i förskolan beskrivs av Brodin och Hylander (1997) som något som hjälper barnen att få en struktur på dagen.
Rousseau och det naturliga barnet
James m.fl. (1998) förklarar att en betydelsefull person, vad gäller synen på barn och barndom, ur en historisk kontext är Jean-Jacques Rousseau som redan 1762 gav uttryck för en syn på barn som oskyldiga och med en inneboende godhet. Gianoutsos (2006) beskriver i en artikel Rousseaus tankar om det naturliga barnet. Rousseau menar att naturen är den högst bestämmande utbildaren och står därför över människans och utbildningens inflytande över lärande. Rousseaus förhållningssätt kan sammanfattas med: ”Nature chooses her instruments [...]” (ibid:17). Kopplat till tidig barndom vill Rousseau att barn ska få komma så nära naturen som möjligt. Rousseau vill lära ut det naturliga livet och menar att när naturen och samhället har en konflikt med varandra handlar beslutet om att vara en människa eller en medborgare. Vidare beskriver Gianoutsos (2006) att för Rousseau gav livet på landet en mer avslappnad och barnlik upplevelse. Detta fick Rousseau att argumentera för att barn lär med sina sinnen och genom att uppleva och undersöka den naturliga världen. Rousseau beskriver en tidig barndom så nära naturen som möjligt utan hinder från samhället. Han önskar att ett barn inte ska ha någon annan guide än sin egen dragning. Formell moralisk utbildning behöver inte börja innan människan når vuxen ålder (ibid.).
4. Metod
Alvehus (2013) skriver att det i metoddelen är viktigt att beskriva hur metoden och teorin förhåller sig till varandra. Diskursanalys är en kvalitativ metod där teori och metod sammanlänkade (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). På så sätt är vår metod sammankopplad med vår teori som båda utgår från ett socialkonstruktivistisk perspektiv.
Diskursanalys som metod
Med diskursanalys blir det möjligt att genomföra en detaljerad analys av texternas egenskaper och då kunna kartlägga hur diskurserna blir till verklighet genom texten, och genom detta kan texten tolkas (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Efter att ha gått igenom flera alternativ, bestämde vi oss för att diskursanalys var det alternativ som bäst skulle hjälpa oss av uppfylla vårt syfte och besvara våra frågeställningar. Eftersom Faircloughs (2010) kritiska diskursanalys tar upp språkets roll i samhällelig konstruktion, kände vi att det var den inriktningen vi ville använda oss av inom diskursanalysen. Texterna vi använder oss av är även i någon mening normativt formulerade eftersom förskolorna vill ge en positiv bild av sig själva på hemsidorna. Hemsidorna kan sägas vara en typ av texter där diskursen är beroende av samhällets syn på barn. Detta gör den kritiska diskursanalysen till en passande metod, där tolkningar blir möjliga (jmf. Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
Winther Jørgensen och Phillips (2000:67) förklarar att: ”För kritiska diskursanalytiker är diskurs en viktig form av social praktik som både konstituerar den sociala världen och konstitueras av andra sociala praktiker”. Detta innebär att inom den kritiska diskursanalysen finns en viktig hållning hur diskursiv praktik speglar samhället samtidigt som den aktivt bidrar till social förändring (ibid.). Detta är ytterligare en anledning till att vi valt denna metod. Vi vill se hur idealbilden av barn framställs på förskolors hemsidor, samtidigt som vi förstår att förskolornas hemsidor själva har en påverkan på idealbilden av barn. Denna påverkan på båda håll anser vi är intressant och med den kritiska diskursanalysen är ett huvudsyfte att se förbindelsen mellan diskurserna och sociala strukturer (ibid.). Fairclough (2010) beskriver hur hans kritiska diskursanalys inte är en analysmetod för diskursen i sig själv, utan det handlar om relationen mellan diskurserna och andra objekt, element eller händelser. En sådan analys korsar traditionella gränser. Inom den kritiska diskursanalysen går det inte att definiera diskurser som separata objekt. Det finns dialektiska relationer mellan objekt och det går inte att separera i meningen att ett exkluderar ett annat. Fairclough (2010) förklarar vidare att hans
analysmetod är kritisk på det sättet att den sätter normativa element i analys, där kritik blir synlig utifrån synen på the good society, det vill säga det goda samhället.
Hemsidan som material
Samhället bli mer och mer digitaliserat. Vetenskapsrådet (2007) har genomfört en kartläggning över digitalisering och databaser. I kartläggningen lyfter de fram att det finns ett behov av digitalisering, ett behov som går att koppla till utvecklingen av informationsteknologin. Här ser vi även en möjlighet att koppla denna utveckling inom det digitala till förskolor som idag finns på internet och där andra har möjlighet att uppsöka information kring förskolan. På grund av denna digitalisering och vad det medför blir det viktigt för förskolor att ha en bra och utförlig hemsida där de presenterar sig själva och sin verksamhet. Förskolornas hemsidor är tänkta att ge en bild av just den specifika förskolans verksamhet. I denna studien fokuserar vi därför på vad som går att utläsa från förskolornas hemsidor och vad som framkommer där gällande synen på barn.
Här har vi förklarat vilka möjligheter vi ser med att använda hemsidan som material, med dagens ökade digitalisering i åtanke. Sett utifrån ett metodresonemang vill vi använda oss av ett material som dels är så trovärdigt som möjligt och dels inte har använts i någon större utsträckning i tidigare forskning. Börjesson och Palmblad (2007) förklarar att man inom diskursanalysen skiljer mellan material som är naturligt förekommande och forskarproducerat material. Författarna ger som exempel på naturligt förekommande material sångtexter och forskarproducerat material är exempelvis enkäter. Eftersom vi utforskar hemsidor som redan finns och det varken är vi eller andra forskare som har producerat underlaget, anser vi att vårt material är naturligt förekommande. Materialet i vår studie är producerat av förskolorna själva. Börjesson och Palmblad (2007) förklarar vidare att det naturligt förekommande materialet anses vara det som ger en bättre syn över samhällslivet. Utifrån ovanstående resonemang ges vår studie en viss trovärdighet då vi inte skapat materialet själva och inte har kunnat påverka vad som står på hemsidorna.
Winther Jørgensen och Phillips (2000) skriver att när man genomför diskursanalysen finns ett intresse för hur texten produceras och konsumeras. Vi har reflekterat över vem hemsidorna är skriva för, det vill säga vem som är mottagaren. Harju och Tallberg Broman (2013) förklarar att föräldrar har fått ett ökat deltagande och inflytande i förskolan. På senare tid har samverkan mellan hem och förskola förändrats. De digitala kontaktformerna, exempelvis webbsidor och bloggar, har utvecklats och fått större betydelse (ibid.). Vi tolkar därför det som att förskolornas hemsidor i första hand är till för föräldrar och andra (exempelvis nyblivna föräldrar) som är intresserade av förskolans verksamhet.
Förskolans hemsidor blir ett sätt för förskolan att locka föräldrar till förskolan och informera om sin verksamhet.
För att ta reda på hur texterna produceras har vi har mejlat flera av kommunerna vars hemsidor vi använder oss av. Av dessa har vi från samtliga fått till svar att det är förskolechefen som är ansvarig för informationen på hemsidan. Med hänsyn till diskussionen om den ökade digitaliseringen av samhället, framhäver Börjesson och Palmblad (2007) hur det under de senaste åren skett ett nytänkande kring vilka materialtyper som går att använda inom samhällsforskningen. Idag ser vi en ökad användning av exempelvis tv-program, reklam och internetsajter som möjliga materialtyper, där det tidigare främst har varit intervjuer och enkäter (ibid.). Vi vill använda oss av den nya utökade möjlighet av forskning och på så sätt finna ny kunskap kring konstruktionen av barn och idealbilden av barn inom förskolan.
Etiska överväganden
Vårt material från förskolornas hemsidor faller inom offentlighetsprincipen. På regeringens hemsida står om offentlighetsprincipen. På hemsidan förklarar Regeringskansliet (2015) att allmänheten det vill säga enskilda personer har rätt att tillgå information som produceras inom kommunernas verksamhet. Så länge handlingarna inte omfattas av sekretess är de allmänna handlingar och då även offentligt material. Rätten att ta del av allmänna handlingar står det om i tryckfrihetsförordningen (ibid.). Eftersom vi använder oss av hemsidor som finns publicerade på nätet och är tillgängliga för alla via internet är vårt material en offentlig handling. Vi ser därför heller inget behov av att dölja eller använda oss av fiktiva namn på förskolorna. Vem som helst kan läsa de texterna vi använder oss av, och få tillgång till samma information. Hemsidorna använder vi heller inte för att peka ut enskilda förskolor, utan vi använder oss av dessa för att för att få en uppfattning om idealbilden av barn och barnsynen inom förskolan på samhällsnivå.
Urval och avgränsning
Thurén (2005) beskriver hur det alltid måste göras ett urval i alla studier. I vår studie vill vi få fram så mycket information om varje vald förskola som möjligt, därför var det viktigt att välja förskolor med utförligt beskrivande hemsidor. Vår urvalsmetod kan därför beskrivas som ett strategiskt urval, vilket enligt Alvehus (2013) innebär, precis som uttrycket pekar på, att urvalet görs ur en strategisk synpunkt. Valet av förskolor till denna studie är brett och innefattar förskolor från olika delar av Skåne. Vi valde att hålla oss inom Skåne för att arbetet skulle hållas inom rimliga gränser och för att
det var lättare för oss att hitta underlag eftersom vi känner till möjliga orter inom Skåne bättre. Med strategiskt urval ser vi en större möjlighet att välja förskolor med olika förutsättningar för att skapa en omväxling i materialet. Bland annat har vi valt förskolor baserat på deras olika pedagogiska inriktningar, var de ligger och hur de styrs (kommunala eller fristående) för att få variation. Denna variation har lett oss in på hur beskrivningarna på hemsidorna kan skilja sig åt mellan förskolorna. Det vi upptäckt är att det finns en viss skillnad beroende på förskolans pedagogik, geografiska läge och styre. Av denna anledning kommer vi att på några ställen i analysen belysa dessa skillnader. Huvudsyftet är dock inte att göra jämförelser, utan att undersöka idealbilden av barn inom förskoleverksamheten och att genom att inkludera olika förskolor få en bredd och variation i materialet.
Alvehus (2013) skriver att det är svårt att avgöra hur stort antal forskningsobjekt som behövs i början av studien. Antalet bestäms av hur mycket information man får ut av varje enskilt forskningsobjekt. Trots att vi valt utförliga hemsidor finns det inte alltid mycket information på dessa. Av denna anledning har det uppstått ett behov för oss att använda oss av ett stort antal hemsidor för att få ut tillräckligt mycket material för att genomföra studien. Vi har därför i analysen arbetat med 16 förskolors hemsidor. En lista över samtliga 16 förskolor som använts i studien finns bifogad som bilaga i slutet av arbetet. Av dessa 16 förskolor är fem fristående, med blandade orter inom Skåne och olika pedagogiska inriktningar. Elva av förskolorna är kommunala, även dessa med blandade orter inom Skåne. Anledningen till att vi valt fler kommunala än fristående är för att vi försökt ge en så rättvis bild som möjligt och på de flesta orter hittade vi fler kommunala än fristående förskolor. Vi har också uppmärksammat att på de fristående förskolornas hemsidor finns oftast mer information att hämta och därför behövde vi fler kommunala förskolors hemsidor för att väga upp och kunna utläsa lika mycket information. Inom Malmö har vi valt flera förskolor eftersom Malmö är en stor kommun med flera olika stadsdelar som vi märkte kan skilja sig ganska mycket åt på hemsidorna.
Analysprocess
Vi började vår analysprocess med att skriva ut hemsidorna som vi valt ut att analysera. Dessa 16 hemsidor blev till över 50 sidor utskrivet material i form av främst text men även några bilder. Vi valde att skriva ut vårt material för att lättare kunna organisera, kategorisera och koda materialet från hemsidorna. I vår analysprocess har vi tagit hänsyn till Faircloughs (2010) kritiska diskursanalys. Denna karakteriseras av tre olika hållpunkter. Dessa förklarar att det finns en relation mellan diskurserna och det som sker i samhället, diskursen blir synlig genom en textanalys och den både är en del av och skapar normen i samhället. För att kunna ta hänsyn till hans hållpunkter och kunna
analysera vårt material använde vi oss av Faricloughs (2010) tredimensionella modell. Som illustreras i nedanstående figur:
Figur 1.1. Diskursernas dimensioner
Här illustreras hur relationen ser ut mellan texten, den diskursiva praktiken och den sociokulturella praktiken (Fairclough, 2010). Winther Jørgensen och Phillips (2000) förklarar att alla tre dimensionerna är relevanta att titta på. Den innersta handlar om textens egenskaper, den mellersta om produktionen och konsumtionen av texten, vilket är den diskursiva praktiken. Den yttersta benämner författarna som social praktik. För att analysera enligt Faircloughs modell måste de redan existerande diskurserna redogöras för, eftersom den diskursiva praktiken tittar på hur textförfattare använder dessa i sitt skapande av en text. Även mottagarna använder existerande diskurser för att tolka texten. Den diskursiva praktiken blir således relationen mellan texten och det sociala sammanhanget. Textanalysen i sig tittar på vad som faktiskt står i texten och textens uppbyggnad som ett sätt att få syn på diskurser. De tre nivåerna i Faircloughs modell kan granskas var för sig för att se relationerna mellan diskursiv praktik och social praktik (ibid.).
För att kunna analysera utifrån Faircloughs modell har vi i teorin tydligt redogjort för existerande diskurser. Med hjälp av dessa redan existerande diskurser har vi fått en överblick över den sociala/sociokulturella praktiken. När vi tolkade hemsidorna tittade vi på vad som står i texten och försökte sedan koppla detta till det sociala sammanhanget. På så sätt ville vi finna den diskursiva praktiken på förskolans hemsidor gällande barnsynen. Vi sorterade ner vårt material genom att fokusera på vilka beskrivningar av barn förskolorna använde sig av och vilka begrepp vi såg ofta återkom. Sedan försökte vi separera begreppen/beskrivningarna från varandra för att skapa rubriker och på så sätt skapa en logisk struktur på vår analys.
Sociokulturell praktik/Social praktik Diskursiv praktik
5. Analys
Under vår undersökning uppmärksammade vi att vissa områden lyfts fram mer än andra på förskolornas hemsidor. Här kommer vi att utgå från dessa och hur förskolan beskriver barnen kopplat till dessa områden. Länkarna till förskolornas hemsidor finns inkluderade i bilagan. Här i analysen har vi valt att inte inkludera länkar till hemsidorna efter varje citat eftersom det inte skulle vara läsvänligt. I analysen kommer vi utförligt redogöra för förskolornas beskrivningar av barn och deras använda begrepp, som vi kommer att relatera till de diskurser som bli synliga inom den diskursiva praktiken (jmf. Fairclough, 2010). Vi kommer även i analysen koppla till hur Läroplanen för förskolan, Lpfö 98 (rev. 10) används på förskolornas hemsidor (Skolverket, 2010). Eftersom vi förstår att läroplanen kan ha en inverkan på vad förskolorna förmedlar på sina hemsidor.
Förskolans beskrivningar av barn
I förskolornas beskrivningar av barnen nämns ordet ideal aldrig men utifrån hur de beskriver barnen generellt syns det tydligt att det finns en idealbild av barn och barndom. Här i analysen har vi uppmärksammat vissa specifika sätt som barn beskrivs på och som blir definierande. Barnet som varande och blivande har en stor roll på förskolornas hemsidor där det beskrivs vad barnet är nu och vad förskolan vill att barnen ska bli. Vissa begrepp blir även synliga som diskurser på förskolornas hemsidor, varav de mest framträdande är lärande, lek, trygghet och nyfikenhet. Natur, kultur, språk, samspel och demokrati är andra fokus som vi ser ofta återkommer på förskolornas hemsidor.
Barnet som varande och blivande
Barnet som varande och blivande återkommer som en röd tråd genom de flesta av förskolornas hemsidor. På Hjärups Montessoriförskolas hemsida skriver de, med en syn på barnet som blivande att:
Vi satsar mycket på att barnen ska utveckla en respekt för sig själva, sina medmänniskor och sin omgivning. Vårt mål är att skapa en rolig miljö där barnen trivs och kan utvecklas till trygga människor med god självkänsla.
Mycket på Montessoris förskola i Hjärup handlar om vad barnen ska utvecklas mot och de förklarar hur de satsar på varje barns utveckling. Även miljön anpassas till barnen ”för att de ska utveckla sin självständighet”. Mycket handlar om vad barnen ska bli i framtiden, exempelvis skriver de att de vill lägga grunden ”för barnets matematiska tänkande senare i livet”. Själva texten på förskolans hemsida
har ett tydligt fokus på barnet som blivande. Även Hemgården i Osby kommun framhäver barnet som blivande:
Vi ska lägga grunden till att varje barn utvecklas till en öppen, hänsynsfull och ansvarskännande människa, med förmåga att sätta sig in i andras levnadsvillkor. Varje barn ska utveckla självständighet, tillit till sin egen förmåga samt lust att lära.
I ovanstående citat är det barnet som blivande som framhävs, snarare än barnet som varande. Lärkans förskola i Tomelilla skriver hur deras mål är att ”utveckla positiva och öppna barn som kan, vill och vågar”. Möllevångens förskola tydliggör hur deras uppdrag är att: ”lägga grunden för ett livslångt lärande för alla barn”. Även Skeppsklockan i Höörs kommun använder sig av i stort sett samma uttryck och skriver: ”vi vill lägga grunden för ett livslångt lärande i ett föränderligt samhälle”. Vidare förklarar Skeppsklockan att de är en hälsofrämjande förskola:
Vi vill ge barnen en hälsosam start i livet, förmedla hur viktigt det är att äta rätt, röra på sig, vara ute mycket och motverka stress. Vår förhoppning är att barnen får med sig kunskap om hur man lever ett hälsosamt liv.
Här är det också fokus på barnet som ett blivande, dock denna gång utifrån en tanke om hälsa.
Även om fokus ofta är på barnet som blivande är det tydligt att barnet ses som en individ med egna rättigheter enligt vad James m.fl. (1998) beskriver. Barnet presenteras som en egen social aktör (jmf. James m.fl. 1998). Däremot handlar mycket om vad barnet ska bli, inte vad barnet är just nu, något som är mer förenligt med begreppet barnet som blivande (Halldén, 2007). Barnet som blivande går dock emot tanken inom barndomssociologins diskussion som enligt Halldén (ibid.) handlar om att barnet ses som socialt och kompetent. Detta fokus på vad barnet ska utvecklas mot och vilken kunskap förskolan vill ge till barnen som de kan ha nytta av senare i livet, överensstämmer även med vad Morrow (2011) skriver om; hur barn ses som lärande individer, som ska ta till sig kunskap och utvecklas.
Även synen på barnet som varande framställs på förskolornas hemsidor. Pysslingens förskola i Lund skriver: ”Vi ser barnet som starkt, rikt, förmöget ända från födseln. Starkt i sin önskan att växa, lära sig och utforska sin omvärld”. Detta citat visar en syn på ”det kompetenta barnet”, en diskurs som framhålls av bland annat Brodin och Hylander (1997) och Halldén (2007). På föräldrakooperativet Småstads hemsida lyfts fram att barn har ett stort behov av social samvaro och hur de har ett fokus på glada barn. För att uppnå detta skriver de: ”Vi tar till vara på deras (barnen) vilja att skapa under bildstunderna. Deras behov att röra på sig under gymnastik/ rytmikpassen och deras lust att skriva/rita
egna sagoberättelser”. Även här blir barnet som varande synligt där förskolan lyfter hur barnets vilja, behov och lust ligger till grund för deras arbete på förskolan. Uttrycket ”glada barn” har också en stark koppling till barnets varande här och nu. Kooperativet Småstad belyser även ”det kompetenta barnet” genom att framhålla hur de har: ”[…] en övertygelse om att alla barn föds rika och intelligenta med en stark inneboende drivkraft att utforska världen”. Brodin och Hylanders (1997:19) citat: ”För att barn ska kunna klara sig i den ovissa framtiden behöver de stöd för att utvecklas från kompetenta barn till kompetenta vuxna” blir relevant här. Barnets kompetens framställs på förskolornas hemsidor som viktig både ur en syn på barnet som blivande och som barnet som varande. Något som Brodin och Hylander (1997) även syftar på i citatet. Utifrån båda dessa perspektiv blir därför diskursen kring
det kompetenta barnet synlig på förskolornas hemsidor, där idealet är ett barn som är kompetent från
födseln och inom förskolan utvecklar mer kompetens.
Barnet och naturen
De flesta av förskolorna beskriver på sina hemsidor betydelsen av naturen och hur de har nära till naturen på olika vis. Många av förskolorna har även med beskrivningar av både sina egna gårdar och omkringliggande lekplatser i sina verksamhetsbeskrivningar. Pysslingens förskola, i östra delen av Lund, förklarar hur de har ”närhet till natur, stora grönområden och många lekplatser”. Norra Rörums förskola i Höör förklarar hur ”verksamheten ligger i ett naturskönt område […] med skog, bäckar och hästhagar in på knuten”. Skeppsklockan i samma kommun beskriver hur de ”har en härlig utemiljö, stor gård med massor av lekmöjligheter och nära till skogen”. Även i storstaden Malmö försöker förskolorna lyfta fram den kringliggande naturen. Till exempel Sannaparkens förskola förklarar att de har närhet till stora grönområden och många lekplatser. Förskolorna som ligger centralt i Malmö försöker hitta naturen i till exempel parker i närheten istället för i skogen. Dessa förskolor vill även ofta lyfta fram att de är bullerfria. Här ser vi bland annat Möllevångens förskola som skriver hur de har närhet till Folkets Park samt att de har en avgränsad gård där barnen slipper trafik och buller. Även Ärtgårdens förskola, också den centralt i Malmö, förklarar att lokalen ligger i ett ”relativt bilfritt område” och har närhet till flera grönområden.
Närheten till naturen beskrivs ofta av förskolorna som en tillgång för barnen, en tillgång som motiverar lek och lärande. Lärkans förskola i Vellinge skriver hur de har en utemiljö med ”en mycket varierande terräng som inbjuder till lek och väcker lust att upptäcka”. Lärkans förskola skriver även att: ”Utomhus kan barnen få utlopp för sin rörelselust. Förskolans gård erbjuder möjlighet till att springa, klättra, cykla, gunga [...]”. Här uppmärksammas barnets behov av att röra sig, vilket enligt förskolan till fördel sker utomhus. Förskolan uppmuntrar barnen till att klättra. Vi finner även på Sadelmakarebyns förskolas hemsida att de uppmuntrat klättrande: ”Vi har en fi n [sic] utemiljö med
träd, buskar och gräs. Här kan barnen klättra [...]”. Holma förskola i Höörs kommun förklarar hur: ”Den vackra och varierande naturen runt förskolan inbjuder till mycket vistelse utomhus – stora kohagar, slingrande grusvägar och spännande skogsdungar”. Ur och skur-förskolan Ekomyran, som ligger utanför Oxie, beskriver att de arbetar med Friluftsfrämjandets pedagogik i ur och skur och skriver att:
Leken är en av barnens viktigaste aktiviteter och skogen ger den egna fantasin stora möjligheter. Omgivningen och det material som finns runt dem inspirerar deras lek.
Här blir det tydligt hur Ekomyran ser skogen som en stor möjlighet till lek och lärande och att det är för barnens skull som de vistas mycket ute i skogen. Vidare skriver Ekomyran att ”Vi arbetar för att alla sinnen ska aktiveras och att göra det ute med naturen ger många positiva naturupplevelser”. Detta pekar återigen på att det är för barnens skull som de tillbringar så mycket tid ute i naturen.
Som det framgår i ovanstående stycke läggs mycket fokus på naturen och många av förskolorna för ett resonemang kring den omgivande miljön. Detta kopplas ofta till att det är positivt för barnen att vistas ute i naturen och att det ger barnen många möjligheter, exempelvis till lek. Därför tolkar vi det som att förskolor generellt tycker att naturen är bra för barnen och en viktig del i deras vardag. Här upplever vi att Rousseaus tankar kring det naturliga barnet lever kvar och influerar vad förskolorna arbetar mot och lyfter fram som betydelsefullt för barnen. I enlighet med vad Gianoutsos (2006) beskrev kring Rousseaus förhållningssätt, verkar förskolorna dela synen att barnen lär med sina sinnen och genom att undersöka och upptäcka naturen. Naturen kopplas till lek och lärande och även centrala förskolor vill gärna lyfta fram den närliggande naturen vilket förenas med Rousseaus önskemål om en barndom så nära naturen som möjligt. Detta gör att vi finner en tydlig diskurs kring barnet och naturen, där idealet är ett barn som får vistas mycket ute i naturen.
Leken och lärandet
Lärande är den dominerande diskursen kring barn enligt Halldén (2007). Denna uppfattning finner vi överensstämmer med informationen på förskolornas hemsidor. Samtliga förskolor beskriver barnets lärande på ett eller annat sätt, oftast kopplat till barnens lek. Lärkans förskola i Tomelilla kommun skriver att: ”Genom lek och samvaron med andra barn och vuxna tillägnar sig barnen livskunskap, det vill säga erfarenheter, kunskaper och färdigheter”. Gällande lek uttrycker de att lek ständigt pågår och skriver: ”Lek = Lärande”. Ur och skur-förskolan Ekomyran förklarar: ”I leken förenas inlärning, rörelse och glädje i samspel med andra barn och vuxna”. Vidare förklarar de hur: ”Upplevelser skapar lust och ofta en djupare förståelse och bestående kunskap”. Ärtgårdens förskola i Malmö skriver: ”På
Ärtgårdens förskola ligger fokus på ett lustfyllt lärande genom utforskande och lek”. Här förklarar de hur fokus ligger på lärande men kopplar det samtidigt till lek. På Hemgården i Osby kommun förklarar de att lek inte är brist på planerad verksamhet och skriver att:
Vi ska ge barnen möjlighet till kreativ lek genom att erbjuda stimulerande lekmöjligheter och pedagogiskt material. […] Vi anser att det är viktigt att se och bygga på det barnet faktiskt kan, hitta lösningar istället för att fastna i svårigheterna och att uppmuntra barnet att vara delaktigt i sin egen läroprocess.
Även här uttrycker sig förskolan på sin hemsida på ett sätt som förenar lek ock lärande. Det som beskrivs är kreativ lek och i samma stycke återkommer lärandet som en process i leken. Detta kan ses som en del av skoldiskursen och utvecklingsdiskursen som Johansson och Samuelsson (2007) skriver om; hur lärare sätter den kreativa leken och lekens utvecklande kraft i fokus. Norra Rörums förskola i Höör formulerar sig på sin hemsida: ”[…] vi arbetar för att inspirera barnens kreativitet och lärande och deras vilja att utforska och leka”. De betonar också lek och lärande som ett samspel och nämner barnens kreativitet tillsammans med dessa. James m.fl. (1998) förklarar när de försöker teoretisera barndom hur vuxnas syn på arbete och lek som skilda aktiviteter gör att dessa i dagens samhälle separeras kraftigt. Här tolkar vi det som att barnens lekande konstrueras som lärande, och därmed en form av arbete. Inom förskolan verkar lek och lärande således inte separeras. En möjlighet vi ser här är att förskolorna försöker överbrygga skillnaden mellan arbete och lek genom att betona lekens nytta. Där finns det snarare en syn på hur lärande och lek sammanlänkas (jmf. Johansson & Samuelsson, 2007).
Drakens förskola i Malmö skriver, precis som vi nämnt under barnets varande och blivande att andra förskolor gjort, att deras uppdrag är att lägga grunden för ett livslångt lärande. De beskriver:
Vi erbjuder därför en allsidig pedagogisk verksamhet som utgår från en helhetssyn på barns utveckling där omsorg, fostran, lek och lärande bildar en helhet under hela dagen.
Helhetssynen de beskriver sammanlänkar omsorg, fostran, lek och lärande, vilket gör att även här blir relationen mellan lek och lärande tydlig, precis som relationen mellan lärande och omsorg. Begreppet
educare, som förenar omsorg och lärande (Halldén, 2007) kommer därför till uttryck i ovanstående
citat. Eftersom vi ser att lärande länkas till flera olika aspekter som exempelvis lek och omsorg blir det tydligt att lärande framställs som den dominerande diskursen kring barnet. Det vi däremot upptäckt är att begreppen lek och lärande nästan alltid sammanlänkas och finns med i samma stycke
eller mening. Utifrån detta menar vi därför att det finns en diskurs kring relationen mellan lek och lärande inom förskolans verksamhet, en lek och lärande-diskurs, där idealet är ett barn som lär genom leken.
Det trygga barnet
Trygghet sammanlänkas ofta med andra begrepp. Till exempel Hemgården i Osby kommun skriver att de ska ”ge barnen trygghet, glädje och empati”. På Domsagans förskola i Staffanstorp skriver de att deras målsättning är: ”att skapa en trygg miljö och lustfyllt lärande åt glada, trygga och nyfikna barn”. Förskolan framhäver även att:
För det lilla barnet är tryggheten genom rutiner och stabilitet extra viktig. Därför kommer grunden för en dag på förskolan i stort sett alltid se likadan ut.
Efter denna förklaring följer ett schema för hur dagen på förskolan brukar se ut, med frukost, lunch, vila, lek och aktiviteter. Tryggheten förskolan menar att barnen får av rutiner framhålls även av Brodin och Hylander (1997) som något positivt för barnen. Drakens förskola i Malmö skriver: ”vi vill erbjuda en rolig, trygg och lärorik miljö där alla barn trivs och utvecklas”. Möllevångens förskola, även den i Malmö, skriver hur de har en: ”[…] egen avgränsad gård som innebär en trygg utemiljö”. Ärtgårdens förskola förklarar hur: ”trygghet, omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet”. Stockrosens förskola skriver: ”Vi vill skapa en trygg verksamhet för barnen så att de med trygghet som grund blir självständiga och utvecklar en stark identitet”.
Även om förskolorna på sina hemsidor har ett fokus på vad barnen ska bli visar de också att barnen inte bara väntar på att bli vuxna, utan att de redan är en person. Detta synsätt går att relatera till det oskyldiga barnet. Utifrån de diskurser James m.fl. (1998) presenterar ur en historisk kontext; ”the evil child”, det elaka barnet och ”the innocent child”, det oskyldiga barnet, stämmer det senare alternativet bäst här. Detta eftersom det oskyldiga barnet betonar barnets naturliga godhet, och inte bara de negativa attributen. Som vi nämnde i början av kapitlet sammanlänkas trygghet ofta med andra begrepp exempelvis glädje, rolig och lustfylld. Negativa attribut framhålls inte, utan begreppen som används framhäver enligt oss positiva egenskaper. James m.fl. (1998) betonar hur synsättet kring det oskyldiga barnet liknar hur vi idag inom västvärlden ser på barndom, vilket är en syn som vi också sett på förskolornas hemsidor. Här finner vi därför en diskurs kring det trygga barnet, där idealet är ett barn som känner sig tryggt och får sitt behov av trygghet tillgodosett i förskolan.
Det nyfikna barnet
Ett begrepp som ofta används av förskolorna på deras hemsidor är nyfikenhet och förskolorna försöker ofta beskriva på vilket vis de utnyttjar barnens nyfikenhet i sin verksamhet. På Föräldrakooperativet Småstad i Lund skriver de: ”Tillsammans med barnen planerar vi aktiviteter som dem är nyfikna på och som gör dem glada”. Norra Rörums förskola i Höörs kommun skriver att:
Genom att låta barnens nyfikenhet styra arbetets gång och genom dagliga reflektioner tillsammans med barnen ger vi dem också möjlighet att se och följa sitt lärande. Genom att arbeta MED barnen ger vi dem också möjlighet att se och följa sina förändrade kunskaper och förhoppningsvis stärka nyfikenheten till nya upptäckter.
I ovanstående citat utgår förskolan från att barnet är nyfiket av naturen. Nyfikenheten relaterar de till barnens lärande och hur nya kunskaper stärker barnens nyfikenhet. Brodin och Hylander (1997) beskriver hur barnen har en vilja, lust och önskan om att behärska nya färdigheter. Denna inbyggda vilja och lust kopplar vi till nyfikenheten till nya upptäckter som förskolan skriver om, vilket går att relatera till barns inbyggda motivationskraft (ibid.). Domsagans förskola i Staffanstorp nämner också nyfikenhet och skriver under rubriken ”naturvetenskap i förskolan”:
Barn i förskoleåldern är naturligt nyfikna, kreativa, ställer frågor och söker svar kring naturfenomen. Barn vill experimentera, hitta problem och lösa dem.
Även här framställs barnen som naturligt nyfikna och vill själva ta reda på saker. Synen på barn som naturligt nyfikna ser vi som möjlig att knyta an till Rousseaus tankegångar om det naturliga barnet. Lärkans förskola i Tomelilla kopplar nyfikenheten även till matsituationerna och förklarar hur de använder barnets nyfikenhet för att barnen ska våga prova nya smaker. Här används barnens nyfikenhet som ett sätt för förskolan att locka barnen under måltiderna. Föräldrakooperativet Småstad utanför Lund förklarar hur de utgår från: ”[…] barnens intresse och nyfikenhet”. Stockrosens förskola i Malmö kommun skriver hur barnet ska ha möjlighet att ”utveckla nyfikenhet och lust till lärande”. Pysslingens förskola i Lund förklarar hur miljön: ”[…] ska vara inspirerande och locka fram nyfikenheten hos barnet”. På andra ställen på förskolans hemsida nämns inte själva begreppet nyfikenhet, men det är ändå tydligt att det är barnets nyfikenhet som förskolan syftar på: ”Barnet är forskare i dess djupaste mening, någon som hela tiden är på jakt efter mening: ’Varför, varför, varför?’”. På Hjärups Montessoriförskola använder de inte heller begreppet nyfikenhet men de förklarar hur de vill skapa en lugn och trygg miljö ”där barnen kan hitta sin drivkraft och utveckla sin lust att lära”. Denna drivkraft och lust att lära kan ändå kopplas till egenskaper hos ett nyfiket barn,
associerat till vad Halldén (2007) förklarar kring hur nyfikenhet kan sammanlänkas med andra begrepp som berör det fria barnet.
Vi ser ofta en återkommande sammankoppling mellan begreppen nyfikenhet och lust till lärande. Denna sammankoppling är något som Halldén (2007) nämner som vanligt förekommande idag. Där hon även förklarat hur lärande blir ett positivt begrepp när det kopplas till ett nyfiket barn. Denna syn på barnet som nyfiket gör det lättare för förskolan att på sin hemsida motivera exempelvis, de aktiviteter de genomför tillsammans med barnen. Utifrån ovanstående resonemang blir en diskurs kring det nyfikna barnet synlig, där idealet är ett barn som är nyfiket av naturen och som vill lära och ta till sig ny kunskap.
Det medbestämmande barnet
Ett begrepp som ofta förekommer på förskolornas hemsidor är demokrati och förskolorna framhåller ofta barnens rätt till medbestämmande och delaktighet. Holma förskola i Höörs kommun skriver att: ”Barnen betraktas som fullvärdiga medlemmar i ett demokratiskt samhälle – dvs barnens delaktighet och påverkansmöjlighet är stor”. Lärkans förskola i Tomelilla har en hel rubrik på sin hemsida som handlar om demokrati. Under denna rubrik skriver de om hur förskolan är skyldig att utforma en plan för likabehandling och mot kränkande behandling. Denna skyldighet gäller samtliga förskolor och på några av förskolorna finns en länk till förskolans likabehandlingsplan på deras hemsida. Lärkans förskola är dock extra tydliga när det kommer till denna skyldighet och skriver att:
Alla barn och elever har rätt att utvecklas och lära i en trygg miljö och bemötas med respekt. Förskoleverksamhet, skolbarnomsorgen, skolan och vuxenutbildningen ska vara fria från diskriminering, trakasserier och kränkande behandling.
Här redogör förskolan för sin skyldighet inom förskolan, men de ger också en syn på begreppet demokrati som mer utgår från barnens rätt till inflytande och beskriver hur de ska utveckla barnens: ”[…] rätt till inflytande och delaktighet samt möjliggöra utvecklandet av demokratisk kompetens”. Förskolan förmedlar även hur ett av deras mål är: ”Att varje barn känner sig omtyckt av andra, blir accepterad, uppskattad och uppmuntrad”. Pysslingens förskola i Lund förklarar hur deras förskola är inspirerad av Reggio Emilias pedagogik och beskriver hur delaktighet och utforskande är två nyckelord inom detta pedagogiska arbetssätt. De formulerar sig:
Reggio Emilias tänkande har vuxit ur en djup demokratisk syn på människan där kommunikation är livsavgörande. Vårt pedagogiska tänkande går ut på att kommunicera
och utvecklas med andra. Vi arbetar medvetet med hur gruppen kan bli en resurs för individen.
Ärtgårdens förskola i Malmö skriver: ”Vi värnar om att barnen ska ha ett stort inflytande på verksamheten”. Stockrosens förskola i Malmö skriver under rubriken ”Värdegrund” att: ”På Stockrosens förskolan har alla, både barn och vuxna, lika värde”. De punktar upp att: ”Alla ska bli sedda och respekterade” och: ”Vi vill utveckla deras förmåga att lyssna, berätta samt att fungera i grupp”. Värdegrunden blir här starkt sammanlänkat med demokratibegreppet. Fennefoss och Jansen (2009) menar att det existerar ett demokratiperspektiv inom förskolan. Detta perspektiv blir även synligt utifrån vad förskolorna förmedlar på sina hemsidor, där begreppet demokrati får stort plats. Även vad demokrati handlar om som lika värde, tolerans och respekt (jmf. Fennefoss & Jansen, 2009) behandlas på förskolornas hemsidor där de delar en syn på att barnen ska få inflytande, känna sig omtrycka och bli respekterade och vara delaktiga. Precis som James m.fl. (1998) beskriver betonas barns egna rättigheter att fatta beslut, vilket blir tydligt på förskolornas hemsidor utifrån begrepp som delaktighet och inflytande. Utifrån detta ser vi en diskurs kring det medbestämmande barnet. Här är idealet ett barn som får komma till tals och vara delaktig och därigenom uppfattas som en respekterad och jämställd person.
Det samspelta barnet
Barn lär i samspel med andra (jmf. Brodin & Hylander, 1997). Denna process ger även flera av förskolorna uttryck för på sina hemsidor. Pysslingens förskola i Lund förklarar hur de som pedagoger inspireras av barnen och hur de blir barnens medforskare då de tillsammans söker svar på frågor. Domsagans förskola i Staffanstorp skriver: ”I arbetet med barnen berättar, skriver och ritar vi om de erfarenheter vi gör för att uttrycka vårt lärande och utforskande i naturvetenskap i samspelet med andra barn och vuxna”. På Norra Rörums förskola i Höörs kommun förklarar de: ”Vi pedagoger är delaktiga, närvarande och stöttar, uppmuntrar och söker tillsammans med barnen kunskap som barnet vill nå”. Ur och skur-förskolan Ekomyran i Oxie utanför Malmö förklarar de hur de är medagerande och medupplevande ledare och skriver:
Vi delar och synliggör upplevelserna och upptäckterna med barngruppen. Vi är hela tiden förebilder för barnen med vårt intresse och engagemang. Ibland har vi svaret, ibland blir vi medupptäckande tillsammans med barnen.
Möllevångens förskola beskriver hur de medvetet arbetar med olika områden, exempelvis matematik, naturvetenskap och teknik, och att i arbetet med dessa områden ingår även: ”[…] att stödja barns
